angående god¬ kännande av vissa ändringar i den internationella luft fartskonventionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1 Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av vissa ändringar i den internationella luft fartskonventionen; given Stockholms slott den 28 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdraq av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Beg euten i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Beskow, Boredt-, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för försvarsdepartementet anför departementschefen, statsrådet Borell:

Den 13 oktober 1919 avslöto de vid fredskonferensen i Paris representerade allierade och associerade makterna en konvention angående regie ring av den internationella luftfarten. Sedan nio av signatärmakterna ratificerat konventionen oell Persien anslutit sig till densamma, trädde den Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 151 höft. (Nr 186.)

r>:«i »o

2 Kungl. Ma.j:ts proposition nr 186.

i kraft den 11 juli 1922. Vissa av de länder, som undertecknat konventionen, däribland Amerikas förenta stater, hava icke ännu ratificerat densamma.

I proposition, nr 172, till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att godkänna berörda luftfartskonvention under förutsättning att vissa av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober 1922 och den 30 juni 1923 beslutade ändringar av artiklarna 5 oell 34 i konventionen trädde i kraft. Sedan riksdagen i skrivelse den 30 april 1926, nr 168, meddelat, att propositionen av riksdagen bifallits, samt omförmiilda förutsättning uppfyllts, har Kungl. Majit den 12 juli 1927 beslutat, att ifrågavarande konvention skulle för Sveriges del biträdas, varefter Sveriges anslutning till konventionen ägt rum genom ministeriella noter.

Konventionen är för närvarande gällande för följande stater och områden:

Australien, Belgien, Bulgarien, Canada, Chile, Danmark, Frankrike, Storbritannien och norra Irland, Grekland, Indien, Irländska fristaten, Italien, Japan, Nya Zeeland, Panama, Nederländerna, Persien, Polen, Portugal, Rumänien, Saarområdet, Siam, Sverige, Tjeckoslovakien, Sydafrikanska unionen, Uruguay och Jugoslavien.

Den 1 november 1926 avslöts i Madrid en särskild luftfartskonvention, benämnd den Ib er o-amerikan ska konventionen, vilken undertecknats av Argentina, Bolivia, Chile, Columbia, Costarica, Cuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Portugal, Salvador, Spanien, Uruguay och Venezuela.

Under maj månad 1927 sammanträdde i Washington den Pan-amerikanska kommissionen för handelsluftfart, vilken utarbetat förslag till en Pan-amerikansk luftfartskonvention. Förutom Amerikas förenta stater voro a sammanträdet representerade flertalet av de amerikanska stater, vilka undertecknat den Ibero-amerikanska konventionen.

Sedermera offentliggjorde ministerialrådet i tyska rikstrafikministeriet doktor Alfred Wegerdt under oktober månad 1928 en uppsats med benämning Tyskland och luftfartskonventionen i Paris, vari framställdes Anssa, av tyska regeringen senare gillade förslag. I artikeln framhålles, att fara vore för handen, att den offentliga lufträtten utvecklade sig på olika sätt inom var och en av de omförmälda tre grupperna av stater. Därtill komme att inom de stater, vilka icke tillhörde någon av nämnda konventioner, såsom till exempel Tyskland, Schweiz, Österrike, Ungern, Norge och Finland, skilda lufträttsbestämmelser kunde bliva antagna. Ensartade offentliga lufträttsbestämmelser i hela världen vore emellertid nödvändiga, örn de förhoppningar skulle gå i uppfyllelse, som man hyste beträffande ökningen av luftfartygens prestationsförmåga och säkerhet samt rörande transocean luftfart. I uppsatsen lämnas därefter en redogörelse för de ändringar i den internationella luftfartskonventionen, som ansåges önskvärda, därest Tyskland skulle ansluta sig till densamma.

När revision av luftfartskonventionen alltså ifrågasatts av en av de stater, vilkas anslutning till densamma vore av det största intresse, beslöt internationella luftfartskommissionen att anordna en konferens, till vilken skulle

3 Kungl. Majus proposition nr 186.

kallas, förutom representanter för de stater vilka tillhörde den internationella luftfartskonventionen, Tyskland oell alla andra stater, vilka icke anslutit sig till berörda konvention. Konferensen skulle hava till ändamål att undersöka, vilka ändringar som borde vidtagas i luftfartskonventionens stadganden för att underlätta samtliga staters anslutning till densamma och därigenom betrygga luftfartsbestämmelsernas enhetlighet.

A konferensen, som hölls i Paris under tiden 10—15 juni 1929, voro de till internationella luftfartskonventionen anslutna staterna representerade med undantag av Persien och Rumänien. Dessutom voro ombud närvarande från följande stater, vilka icke tillhöra berörda konvention, nämligen: Amerikas förenta stater, Brasilien, Columbia, Cuba, Estland, Finland, Haiti, Kina, Luxemburg, Norge, Schweiz, Spanien, Tyskland, Ungern, Venezuela och Österrike.

Efter överläggningarnas slut beslöt konferensen göra det uttalandet, att ratificeringen av internationella luftfartskonventionen av de stater, vilka undertecknat men ännu icke ratificerat den, samt anslutningen till densamma skulle väsentligen underlättas, därest vissa angivna ändringar vidtoges i den nu gällande texten.

Efter konferensens avslutande beslöt luftfartskommissionen vid sammanträde den 15 juni 1929 att i den internationella luftfartskonventionen skulle vidtagas sålunda förordade ändringar, vilka avse artiklarna 3, 5, 7, 15, 34, 37, 40, 41 och 42 samt konventionens slutbestämmelser.

Enligt artikel 34 i konventionen skola de beslutade ändringarna för godkännande underställas de fördragsslutande staterna. I enlighet härmed har utrikesdepartementet överlämnat en skrivelse från generalsekreteraren i internationella luftfartskommissionen angående Sveriges ratificering av omförmälda ändringar.

För de sålunda av konferensen förordade och av luftfartskommissionen beslutade ändringarna tillåter jag mig lämna en kortfattad redogörelse.

Artikel 2 i konventionen innehåller den allmänna bestämmelsen, att en var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att i fredstid medgiva övriga fördragsslutande staters luftfartyg rätt att på ofarligt sätt färdas över dess territorium, under förutsättning att i konventionen stadgade villkor iakttagas.

Från denna allmänna föreskrift har i artikel 3 medgivits ett undantag, i det att i denna artikel nu stadgas att en var av de fördragsslutande staterna är berättigad att av militära skill eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i annan fördragsslutande stat, att färdas över vissa områden inom dess territorium, vid äventyr av de påföljder, vilka stadgas i statens lagstiftning, samt med förbehåll att i detta hänseende icke någon åtskillnad skall göras mellan dess egna och den andra fördragsslutande statens privata luftfartyg. Till paragrafen hava på förslag av Indien och Tyskland beslutats två tillägg. Genom det ena får fördragsslutande stat befogenhet att undantagsvis och för att tillgodose den allmänna säkerheten

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tillåta dess egna luftfartyg att färdas över nämnda förbjudna områden. Genom det andra tillägget förbehålles fördragsslutande stat rätt att i fredstid, till följd av undantagsvis föreliggande omständigheter, med omedelbar verkan provisoriskt inskränka eller förbjuda främmande luftfartygs färd över statens territorium eller en del av dess territorium, under villkor att denna inskränkning eller detta förbud, utan skillnad beträffande nationalitet, tillämpas å alla andra staters luftfartyg.

Enligt den ursprungliga lydelsen av artikel 5 var det förbjudet för fördragsslutande stat, att annat än genom ett särskilt och till tiden begränsat tillstånd medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg, som icke hade någon av de fördragsslutande staternas nationalitet. Innan Sverige tillträdde konventionen, hade berörda artikel så ändrats, att fördragsslutande stat hade rätt att medgiva regelbunden luftfart över sitt område även för luftfartyg, som icke hade någon av de fördragsslutande staternas nationalitet,under villkor att en särskild luftfartsöverenskommelse slutits med den konventionen icke tillhörande staten. Bestämmelserna i denna särskilda överenskommelse finge dock icke inskränka de i konventionen deltagande staternas rättigheter och skulle vara i överensstämmelse med de i konventionen och därtill hörande reglementen fastställda reglerna.

På yrkande av Amerikas förenta stater och Spanien här förbudet att utan särskild överenskommelse medgiva luftfart för luftfartyg hemmahörande i icke fördragsslutande stat helt och hållet borttagits. I artikeln enligt dess föreslagna nya lydelse stadgas i stället, att varje fördragsslutande stat har rätt att avsluta särskild luftfartsöverenskommelse med icke fördragsslutande stat. Överenskommelserna få blott icke inskränka de i den internationella konventionen deltagande staternas rättigheter och få, i den mån så är förenligt med deras ändamål, icke strida mot konventionens allmänna principer.

I artikel 7 föreskrives nu, att luftfartyg icke må införas i en fördragsslutande stats luftfartygsregister, såvida det icke i sin helhet tillhör undersåtar eller bolag i denna stat. Yad angår bolag äro dessutom meddelade vissa särskilda föreskrifter.

I Wegerdts förenämnda uppsats framliålles, att den sålunda för registrering av luftfartyg antagna nationalitetsprincipen i vissa fall vore mindre lämplig och att ett luftfartyg borde kunna registreras i det land, där ägaren vore bosatt, även örn han ej hade detta lands nationalitet. Sedan från representanterna för flera länder framhållits de svårigheter, som den nuvarande avfattningen av artikel 7 kunde medföra, men å andra sidan erinrats, att införandet av den av Wegerdt förordade domicilprincipen skulle nödvändiggöra ändring av en mängd länders luftfartslagar, beslöts att ersätta ifrågavarande artikel med artikel 8 i den Pan-amerikanska konventionen, varigenom föreskrives, att luftfartygs registrering skall verkställas i enlighet med de lagar och särskilda bestämmelser, som äro gällande i vederbörande fördragsslutande stat.

I tredje stycket av artikel 15 i nu gällande konvention föreskrives, att för anordnande av internationell luftfartsled erfordras tillstånd av de stater, över

5 Kungl. Ma.j:ts proposition nr 186.

vilkas område ledeli skall framgå. Detta stadgande Ilar varit föremål för olika tolkningar. Sålunda Ilar ansetts, att det blott vore anordnande av en luftfartsled, taget i bemärkelsen av ledens förseende med landningsplatser och fyrar m. m., som vore underkastat tillstånd, men att, sedan en luftfartsled blivit ordnad inom ett land, luftfartsföretag i varje till konventionen ansluten stat hade rätt att utan särskilt tillstånd begagna sig av en sålunda ordnad luftfartsled. Önskvärdheten av en sådan tolkning har bland annat framhållits av Storbritannien. Å andra sidan har gjorts gällande, att omförmälda bestämmelse bör så förstås, att även för upprätthållande av en internationell luftfartslinje över ett annat lands område med användande av en inom detta land ordnad luftfartsled fordras tillstånd av den stat, över vars område linjen skall framgå. Konferensen var enhällig i den åsikten, att artikeln borde givas sådan avfattning, att meningen med densamma otvetydigt framginge. För friare bestämmelser rörande upprätthållande av internationella luftfartslinjer uttalade sig ombuden för Amerikas förenta stater, Holland, Storbritannien och Sverige, under det att alla övriga ombud ansågo, att även drivandet av en luftfartslinje borde vara underkastat tillstånd av den stat, över vilken linjen skall framgå. I enlighet med sistnämnda mening beslöts att i artikel 15 intaga ett stadgande örn att en var av de fördragsslutande staterna äger föreskriva, att dess föregående tillstånd erfordras för anordnande av internationell luftfartsled samt för inrättande och uppehållande av regelbunden internationell luftfartslinje, med eller utan landning, å statens område. Genom uttrycket »äger föreskriva» har möjlighet beretts för ett land att tillämpa det av representanterna för vissa länder förordade friare förfaringssättet, och konferensens ordförande framhöll, att det vore ett önskemål, att den mera stränga reglementeringen av internationella luftfartslinjer, som flertalet stater nu ansåge nödvändig, skulle så småningom mildras till förmån för den internationella regelbundna luftfartens utveckling.

Dessutom infördes i förevarande artikel en bestämmelse örn att luftfartyg, som kan styras utan förare, icke får annat än efter särskilt tillstånd utan förare framföras över en fördragsslutande stats område.

De fördragsslutande staternas gemensamma luftfartsangelägenheter handhavas av en ständig internationell kommission, som enligt artikel 34 i dess nuvarande lydelse skall bestå av två ombud för var och en av följande stater: Amerikas förenta stater, Frankrike, Italien och Japan, ett ombud för Storbritannien och ett för varje brittisk dominion och för Indien samt ett ombud för var och en av övriga fördragsslutande stater.

Ridare stadgas i nämnda artikel, att varje i kommissionen företrädd stat (Storbritannien med dess dominions och Indien räknas härvid såsom en stat) har en röst, samt att ändring av bestämmelserna i något av de till konventionen hörande reglementena ina verkställas av kommissionen, örn nämnda ändring gillas med tre fjärdedelar av högsta möjliga antalet röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Denna majoritet skall dessutom innefatta minst tre av följande fem stater: Amerikas förenta

o

Kunell. Maj:ts proposition nr 186.

stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan. Såväl av Wegerdt som av spanska delegationen för egen del oell för de stater, vilka tillhöra den Ibero-amerikanska konventionen, föreslogs, att omförmälda olikheter beträffande staternas representation och rösträtt i kommissionen skulle upphöra; och ombuden för de stater, vilka hittills åtnjutit särskilda företrädesrättigheter, förklarade, att de av dem representerade länderna avstode från nämnda rättigheter. I enlighet härmed beslöts, att var och en av de fördragsslutande staterna icke kan hava mer än två representanter i kommissionen samt att stadgandet att för ändring av konventionens reglementen fordras att majoriteten skall innefatta minst tre av de nyss uppräknade fem staterna skall upphävas.

Samtidigt beslöts att vidtaga ännu en ändring av förevarande artikel för att underlätta fattande av beslut. För närvarande gäller, såsom nyssnämnts, att beslut örn ändring av något av de till konventionen hörande reglementena skall för att vara giltigt biträdas av tre fjärdedelar av högsta möjliga antalet röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Enligt den nya lydelsen av förevarande stadgande skall ändringen gillas med tre fjärdedelar av sammanlagda antalet röster av de stater, som äro representerade vid sammanträdet, och av två tredjedelar av högsta möjliga antalet röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore representerade.

I)å således alla stater oberoende av storlek skulle bliva lika berättigade beträffande sändande av ombud och utövande av rösträtt, har ifrågasatts, att alla skulle lika deltaga i bestridandet av kostnaderna för kommissionen. Av representanten för Luxemburg anmärktes emellertid, att detta skulle kunna bliva alltför betungande för mindre stater. Liknande synpunkt framhölls av ombudet för Irländska fristaten. Vad angår förevarande fråga har kommissionens generalsekreterare i avgiven rapport erinrat, att Nationernas förbund beträffande gäldande av dess kostnader till en början tillämpade den inom världspostföreningen använda fördelningsgrunden, som även begagnades av flera andra internationella institutioner. År 1921 hade emellertid Nationernas förbunds församling beslutat att till förbundsakten foga ett tillägg, varigenom föreskrives, att förbundets utgifter skola bestridas av förbundets medlemmar enligt den fördelning, som fastställes av församlingen. I enlighet härmed har generalsekreteraren hemställt, att artikel 34 i konventionen måtte så ändras, att däri intoges en föreskrift, att kostnaderna för kommissionen skulle bestridas av de fördragsslutande staterna enligt fördelning, som bestämdes av kommissionen.

Å konferensen framhölls, att, därest detta förslag bifölles, det skulle bliva lättare än för närvarande att taga hänsyn till vad som exempelvis anförts av representanten för Luxemburg.

Det av generalsekreteraren framlagda förslaget antogs av konferensen.

På därom av luftfartsmyndigheten gjord förfrågan har generalsekreteraren meddelat, att den summa av 30,000 franska francs, som för närvarande per andel utgjorde bidraget till kommissionen, genom ifrågavarande ändring av artikel 34 borde kunna minskas och att den åtminstone icke komme att för framtiden väsentligen ökas. Sveriges bidrag till kommissionen har för år 1928 utgjort 4,325 kronor 38 öre och för år 1929 4,194 kronor 62 öre.

7 Kungl. Majus proposition nr 186.

Vid konferensen väckte den brittiska delegationen förslag om ändring av den i artikel 34 nu förekommande bestämmelsen, att vid omröstning inom kommissionen Storbritannien samt dess dominions oell Indien tillsammans hade blott en röst. Delegationen framhöll det oegentliga i denna bestämmelse, då Storbritannien samt varje brittisk dominion och Indien hade rätt att genom ett särskilt ombud vara representerade i kommissionen. Brittiska delegationen hemställde därför, att särskilda röster matte tilldelas det Förenade konungariket, Australien, Canada, Indien, Irländska fristaten, Nya Zeeland och Sydafrikanska unionen.

Då förevarande ärende vore en fråga, som berörde de olika staternas regeringar, och ombuden därför ansågo sig icke böra taga ställning till densamma, förrän de inhämtat sina respektive regeringars mening, beslöts att ärendet skulle uppskjutas till ett följande sammanträde. Frågan förekom därefter vid internationella luftfartskommissionens sammanträde i Paris den 10 och 11 december 1929, varvid brittiska delegationens framställning bifölls. I enlighet härmed fick bestämmelsen i artikel 34 angående omröstning vid kommissionens sammanträden sådan förändrad lydelse, att varje i kommissionen företrädd stat har en röst, varjämte beslöts, att första stycket av artikel 40 skulle utgå.

I artikel 37 föreskrives nu, att i händelse av meningsskiljaktighet mellan två eller flera stater angående tolkningen av konventionen, tvisten skall avgöras av den fasta mellanfolkliga domstolen. Konferensen beslöt att till artikeln foga ett tillägg, varigenom bestämmes, att örn någon av vederbörande stater icke biträtt protokollet angående godkännande av stadgan för domstolen, tvisten skall, på statens begäran, avgöras genom skiljedom.

Första stycket av artikel 41, varigenom bestämmes, att de stater, vilka icke deltagit i kriget 1914—1919, må kunna ansluta sig till konventionen, utbyttes mot ett stadgande av innehåll att varje stat har rätt att ansluta sig till konventionen.

Vidare beslöt konferensen, att artikel 42, som bestämmer, hur anslutning till konventionen skall kunna ske av stat, vilken deltagit i kriget 1914 1919,

skulle helt och hållet utgå.

I konventionens slutbestämmelser är för närvarande stadgat, att dess franska, engelska och italienska texter skola hava samma giltighet. I stället beslöts intaga ett påpekande, att konventionen avfattats pa franska, engelska och italienska, samt en föreskrift, att i händelse av skiljaktigheter den franska texten skall äga vitsord.

Åtskilliga av Wegerdt föreslagna ändringar av konventionen, vilka icke voro av sådan beskaffenhet, att deras genomförande erfordrades för anslutning av utomstående stater, beslöt konferensen uppskjuta för att framdeles behandlas av luftfartskommissionen.

Å luftfartskommissionens sammanträde i december 1929 behandlades även en vid flera föregående sammanträden dryftad fråga om åstadkommande av lättnader vid framförande av luftfartyg, vilka tagas i anspråk för Nationernas förbunds verksamhet, särskilt för transport av de olika staternas delegationer

Departements-

chefen.

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

och förbundets ombud. Denna fråga ingår bland de av Nationernas förbund igangsatta utredningarna rörande säkerställande av förbundets förbindelser vid kristillfällen.

Luftfartskommissionen beslöt godkänna ett av kommissionens juridiska kommitté utarbetat förslag till bestämmelser i ämnet, varigenom Nationernas förbunds önskemål uti ifrågavarande avseende tillgodoses. Bestämmelserna äro avsedda att, sedan de gillats av Nationernas förbund, införas i den internationella luftfartskonventionen. Börslaget bär av luftfartskommissionens generalsekreterare med skrivelse den 18 december 1929 för granskning överlämnats till Nationernas förbunds vederbörande kommission.

I fråga örn luftfarten lärer det i ännu högre grad än beträffande annat samfärdsmedel vara av vikt, att de lagar och bestämmelser, som i de skilda staterna reglera dess användning, äro ensartade. Till följd av det nja samfärdsmedlets snabbhet passeras under en enda dags flygning merendels ett flertal länder, och hinder för luftfartens utveckling måste därför uppstå, därest icke enhetlighet i berörda hänseende råder. Då från Sveriges sida ej synes vara något att erinra mot de ändringar av den internationella luftfartskonventionen, för vilka jag i det föregående redogjort och vilka beslutats i syfte att underlätta anslutningen till konventionen, torde de böra av Sverige godkännas. Enär ändringarna väsentligen avse principiella delar av konventionen, lärer riksdagens medgivande härtill böra inhämtas. De ändrade artiklarna torde med den beslutade nya lydelsen i svensk och fransk text få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Såsom förut omnämnts har behandlingen av vissa föreslagna ändringar i konventionen uppskjutits. Utöver dessa ändringsförslag hava sådana utarbetats, avseende att underlätta framförande av Nationernas förbunds egna eller av detsamma förhyrda luftfartyg. Därest sålunda och i övrigt ifrågakommande, ytterligare ändringar i konventionen icke rubba principerna för densamma eller beröra Sveriges bidragsskyldighet till internationella luftfartskommissionen, synas de böra få godkännas av Kungl. Majit, utan att riksdagens medgivande inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna de i statsrådsprotokollet omförmälda, av den internationella luftfartskommissionen beslutade ändringarna i den i Paris den 13 oktober 1919 undertecknade luftfartskonventionen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Krnnjl. Maj:ts proposition nr 186.

9 Bilaga.

Av internationella liiftfartskommissionen vid sammanträden den 15 juni och den 11 december 1921), linder förutsättning av de fördragssiutande staternas godkännande, beslutade ändringar i artiklarna 5, ii, 7, 15, 54, 57, 40, 41 och 42 samt slutbestämmelserna i konventionen av den 15 oktober 1919 angående reglering av internationell luftfart.

Ar tide 3.

Cliaque Etat contractant a le droit dinterdire poul’ raison d’ordre militaire ou dans 1’intérét de la sécurité publique, aux aéronefs ressortissant aux autres Etats contractants, sons les peines prévues par sa législation et sous réserve qu’il ne sera fai t aucune distinction ä cet égard entre ses aéronefs privés et ceux des autres Etats contractants, le survol de certaines zones de son territoire.

Chaque Etat contractant palt antoviser, å titre exceptionnel et dans Vinter ét de la sécurité publique, le survol desdites zones par ses aéronefs nationaux.

L’emplacement et 1’étendue des zones interdites seront préalablement rendus publics et seront notifiés, amsi que les autorisations exceptionnelles délivrées en vertu du paragraplie précédent, å tous les autres Etats contractants amsi qu’å la Commission Internationale de Navigation Aérienne.

Chaque Etat contractant se réserve en outre le droit, en temps de paix, dans des circonstances exceptionnelles, de restreindre ou d’interdire provisoirement, et avec effei immétdiat, le survol de son territoire ou diane garde de son territoire, ä condition que cede restriction ou interdiction sött applicable, sans distinction de nationalité, aux aéronefs de tous les autres Etats.

line telle decision sera rendne publique, notifiée ä tous les Etats contractants et communiquée å la Commission Internationale de Navigation Aérienne.

Artikel 3.

En var av de fördragssiutande staterna är berättigad att av militära skäl eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i annan fördragssiutande stat, att färdas över vissa områden inom sitt territorium, vid äventyr av de påföljder, vilka stadgas i statens lagstiftning, samt med förbehåll att i detta hänseende icke någon åtskillnad skall göras mellan dess egna och den andra fördragssiutande statens privata luftfartyg.

En var av de fördragssiutande staterna må undantagsvis och för att tillgodose den allmänna säkerheten tillåta dess egna luftfartyg att färdas över nämnda förbjudna områden.

Läget och utsträckningen av de förbjudna områdena skola på förhand offentliggöras och, liksom de tillstånd som undantagsvis meddelats med stöd av föregående moment, delgivas alla övriga fördragssiutande stater samt internationella liftfartskommissionen.

En var av de fördragssiutande staterna förbehåller sig dessutom rätt att i fredstid, till följd av undantagsvis föreliggande omständigheter, med omedelbar verkan provisoriskt inskränka eller förbjuda luftfartygs färd över statens territorium eller en del av dess territorium under villkor att denna inskränkning eller detta förbud, utan skillnad beträffande nationalitet, tillämpas å alla. andra staters luftfartyg.

Ett sådant beslut skall offentliggöras och delgivas alla fördragssiutande stater ävensom meddelas internationella luftfartskommissionen.

10 Kungl. Maj.is proposition nr 186.

Artide 5.

(A insérer comme dernier artide du Cliapitre premier)

Chaque Etat contractant a le drott de conclure des conventions particuliéres avec des Etats non-contractants.

Les stipulations de ees conventions particuliéres ne devront pas porter atteinte aux droits des Parties contraetantes ä la présente Convention.

Ces conventions particuliéres, dans tolde la mesure compatible avec leur objet, ne devront pas étre en contyadiction avec les principes généraux de la présente Convention.

Elles seront communiquées ä la Commission Internationale de navigation Aérienne qui les notifiera aux autres Stats contractants.

Artide 7.

L’immatriculation des aéronefs risås dans Varticle jorécédent sera fade conformément aux lois et aux dispositions spéciales de chaque Etat contractant.

Artide 15.

Torrt aéronef ressortissant a un Etat contractant a le droit de traverser 1'atmosphére dun autre Etat sans atterrir. Dans ce cas, il est tenu de suivre litinéraire tixé par l’Etat survolé. Toutefois, pour des raisons de police générale, il sera obligé datterrir s’il en reg oi t l’ordre au nioyen des signaux prévus ii 1’annexe D.

Auguh aéronef d’un Etat contractant, susceptible d’étre elinge sans pilote, ne peut, sans autorisation spéciale, survoler sans pilote le territoire d’un autre Etat contractant.

Torrt aéronef qui se rend d’un Etat dans un autre Etat doit, si le réglement de ce dernier l’exige, atterrir sur un des aérodromes fixés par lui. Notification de ces aérodromes sera donnée par les Etats contractants a

Artikel 5.

(Denna artikel införes såsom sista artikel i kapitel I.)

En var av de fördragsslutande staterna är berättigad att avsluta särskilda överenskommelser med icke fördragsslutande stater.

Bestämmelserna i dessa särskilda överenskommelser må dock icke inskränka de i denna konvention deltagande staternas rättigheter.

Dessa särskilda överenskommelser få, i den mån så är förenligt med deras ändamål, icke strida mot de allmänna principerna i förevarande konvention.

De skola delgivas internationella luftfartskommissionen, som skall lämna övriga fördragsslutande stater underrättelse om desamma.

Artikel 7.

Införandet i luftfartygsregister av de luftfartyg, som avses i föregående artikel, skall verkställas i enlighet med de lagar och särskilda bestämmelser, som äro gällande i vederbörande fördragsslutande stat.

Artikel 15.

Luftfartyg, hemmahörande i en av de fördragsslutande staterna, har rätt att färdas över annan fördragsslutande stats område utan att landa. Fartyget skall därvid följa den väg, som må vara anvisad av den stat, över vars område färden äger rum. I fall så kräves av hänsyn till allmän säkerhet, är luftfartyget dock skyldigt landa, därest det erhåller befallning därom medelst de i reglementet D föreskrivna signalerna.

En fördragsslutande stats luftfartyg, som kan styras utan förare, får icke, såvida ej särskilt tillstånd erhållits, utan förare framföras över en annan fördragsslutande stats område.

Luftfartyg, som färdas från en stats område till en annans, skall, örn sistnämnda stats reglementariska bestämmelser så föreskriva, landa på en av de av denna stat bestämda flygplatserna. Uppgift örn dessa flygplatser

11 Kungl. Majus proposition nr 186.

la Commission Internationale de Navigation Aérienne, qui transmettra cette notifikation ä tons les Etats contractants.

Ghaque Etat contractant pourra subordonner å son autorisation préaldble letablissement de voies internationales de navigation aérienne et la création et Vexportation de lignes internationales réguliéres de navigation aérienne, avec ou sans escale, sur son territoire.

Artide 34.

Il sera institué, sous le nom de Commission Internationale de Navigation Aérienne, une Commission internationale permanente placée sous 1 autorité de la Société des Nations.

Chaine Etat contractant ne pourra avoir plus de deux representants ä la Commission.

Chaque Etat représenté å la Commission aura line voix.

La Commission Internationale de Navigation Aérienne determinera les régles de sa propre procédure et le lien de son siége permanent, mais elle sera libre cle se reunir en tels endroits quille jugera convenable.

Cette Commission aura les attributions suivantes:

a) Eecevoir — — — a son examen.

Toute modification dans les dispositions de l ime quelconque des Annexes pourra étre apportée par la Commission Internationale de Navigation Aérienne, lorsque ladite modification aura été approuvée par les trois quarts du total des voix des Etats représentés ti la session et les deux Hers du total possible des voix qui pourraient étre exprimées si toris les Etats étaient représentés. Cette modification aura piehl effet des quille aura été notifiée, par la Commission Internationale de Navigation Aérienne, a toris les Etats contractants.

Toute modification proposée alix artides de la présente Convention sera discutée pär la Commission Inter-

skall av de fördragsslutande staterna lämnas internationella luftfartskommissionen, som därom skall underrätta alla fördragsslutande stater.

En var av de fördragsslutande staterna äger föreskriva, att dess föregågående tillstånd erfordras för anordnande av internationell luftfartsled samt för inrättande och upprätthållande av regelbunden internationell luftfartslinje, med eller utan landning, ä statens område.

Artikel 34.

Under benämning den internationella luftfartskommissionen skall upprättas en internationell kommission, vilken skall stå under Nationernas förbunds ledning.

En var fördragsslutande stat kan icke hava mer än två representanter i kommissionen.

Varje i kommissionen företrädd stat har en röst.

Internationella luftfartskommissionen skall själv fastställa reglerna för sin verksamhet och bestämma den ort, där den skall hava sitt säte, men är oförhindrad att sammanträda på annan ort, som den må finna lämplig.

Det åligger kommissionen:

a) att från — — — dess prövning.

Ändring av bestämmelserna i något av reglementena må verkställas av internationella luftfartskommissionen, örn nämnda ändring gillas med tre fjärdedelar av högsta möjliga antalet röster, som kunna avgivas av de vid sammanträdet representerade staterna, och två\ tredjedelar av högsta möjliga antalet röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore representerade. Ändringen träder i kraft, så snart den genom internationella luftfartskommissionen delgivits samtliga fördragsslutande stater.

Varje förslag till ändring i någon av denna konventions artiklar skall dryftas av internationella luftfarts-

12 Kungl. Majus proposition nr 186.

national de Navigation Adrienne, quille émane de l vm des Etats contractants ou de la Commission elleniéme. Anemie modification de cette nature ne pourra étre proposée ä l’acceptation des Etats contractants, si elle n’a été approuvée par les deux Hers au rnoins du total possible des voix.

Les modifications apportées aux articles de la Convention (exception faite des Annexes) doivent, avant de porter effet, étre expressément adoptées par les Etats contractants.

Les dépenses de la Commission Internationale de Navigation Adrienne seront supportées par les Etats contractants dans la proportion jixée par ladite Commission.

Les frais occasionnds par l’envoi de delegations techniques seront supportés par leurs Etats respectifs.

Article 37.

En cas de dissentiment entre deux ou plusieurs Etats relativement ä I interpretation de la prdsente Convention, le litige sera regie par la Cour Permanente de Justiee Internationale. Toutefois si Vun des Etats interéssés n’a pas aceepté les Protocoles concernant la Cour, le litige sera, sur sa demande, regie par v ole d’ arbitrage.

Si les parties — —--— —

--—--de statuer souveraine-

ment.

Article 40.

Le premier alinda de Iarticle sera supprimé.

Article 41.

Tont Etat sera admis ä adkdrer a la prdsente Convention.

Gette adlidsion sera notifide par la voie diplomatique au Gouvernement de la République francaise et par celui-ci a tovis les Etats signataires ou adhdrents.

kommissionen, vare sig förslaget framställts av en av de fördragsslutande staterna eller av kommissionen själv. Ändring av detta slag må icke för godkännande underställas de fördragsslutande staterna, såvida den icke gillats med minst två tredjedelar av högsta möjliga antalet röster.

Ändringar, som vidtagas i konventionens artiklar (med undantag av reglementena) skola, innan de träda i kraft, huva uttryckligen godkänts av de fördragsslutande staterna.

Kostnaderna för internationella luftfartskommissionen skola bestridas av de fördragsslutande staterna enligt den fördelning, som bestämmes- av kommissionen.

Kostnader, som föranledas av sändande av tekniska ombud, skola bestridas av vederbörande stater.

Artikel 37.

I händelse av meningsskiljaktighet mellan två eller flera stater angående tolkningen av denna konvention, skall tvisten avgöras av den fasta mellanfolkliga domstolen. Örn emellertid någon av vederbörande stater icke biträtt protokollet angående godkännande av stadgan för domstolen, skall tvisten, på statens begäran, avgöras genom skiljedom.

Örn parterna — — — — —--

— — — — — — — slutgiltigt avgörande.

Artikel 40.

Första stycket utgår.

Artikel 41.

Varje stat må kunna ansluta sig till konventionen.

Denna anslutning skall på diplomatisk väg delgivas franska republikens regering och genom denna alla stater, som undertecknat eller anslutit sig till konventionen.

13 Kungl. Majlis proposition nr 186.

Article 42.

(Supprimé.)

(Clauses finales.)

En foi de quoi, les Plénipotentiaires ci-aprés, dont les pouvoirs ont été reconnus en bonne et due forme, ont signé la présente Convention.

La présente Convention a été rédigée en francis, en anglais et en italien.

En gus de divergences le texte francuis jerå foi.

Artikel 42.

( Uigår.)

(Slutbestämmelser.)

Till bekräftelse härav liava nedanstående befullmäktigade ombud, vilkas fullmakter befunnits vara i god och behörig form, undertecknat denna konvention.

Lenna konvention Ilar avfattats på franska, engelska och italienska.

I händelse av skilj artighet er har fransica texten vitsord.