angående vissa tilläggs¬ pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

1 Nr 66.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa tilläggspensioner att utgå från allmänna indragningsstaten; given Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Bissmark, anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

l:o)

Presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg Departementiuppnår den 11 maj 1931 sjuttio års ålder och är då jämlikt 6 § i lagen chefen. den 11 oktober 1907 angående civila tjäntsinnehavares rätt till pension skyldig att avgå från presidentämbetet. Enligt 4 § i nämnda lag utgör hel pension i allmänhet, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat, samma belopp som det för tjänstinnehavaren vid tiden för hans avgång från Bihang (ill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 51 hafi. (Nr 66.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Statskontoret.

tjänsten gällande pensionsunderlag. Jämlikt 3 § i kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 273) om ändrad, lydelse av 1 och 3 §§ i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till pension skall för bestämmande av pensions belopp för tjänsteman i chefsställning i 3:e lönegraden, till vilken lönegrad presidenten i Svea hovrätt hänföres, gälla ett särskilt tjänstepensionsunderlag av 8,496 kronor, under det att pensionsunderlaget för justitieråd utgör 9,996 kronor. Enär friherre Marks von Wurtemberg under åren 1903—1905 och 1906—1913 varit justitieråd, har det synts mig böra tagas under övervägande, örn icke åt friherre Marks von Wurtemberg borde beredas, utöver honom eljest tillkommande pension, en tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionen kommer att uppgå till 9,996 kronor årligen. Härrör talar ytterligare, att friherre Marks von Wurtemberg under sin långa tjänstetid beklätt ett flertal andra krävande ämbeten och att maktpåliggande uppdrag på lagstiftningens och förvaltningens områden blivit honom anförtrodda.

På anmodan har statskontoret den 14 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisade innehade friherre Marks vqn Wurtemberg så lång tjänstetid i statstjänst, att han, som alltsedan den 1 juli 1925 vore president i Svea hovrätt, kunde förklaras berättigad att från och med dagen näst efter den, då avgång från presidentämbetet komme att äga rum, åtnjuta hel pension, motsvarande det för presidentämbetet såsom tjänst i lönegraden A 3 gällande pensionsunderlaget, eller 8,496 kronor. Emellertid hade han alltifrån utnämningen år 1903 till justitieråd, intill dess han den 1 juli 1925 blev innehavare av presidentämbetet, med undantag av de tider, under vilka han innehaft statsrådsämbete, ägt rätt till den pension, som tillförsäkrats justitieråd; han hade nämligen även elter avgången under år 1913 från justitierådsämbetet ägt bibehålla denna pensionsrätt, i det att Kungl. Majit den 13 juni 1913 och sedermera vid upprepade tillfällen med tillämpning av 1911 års riksdags i sådant hänseende lämnade medgivande förordnat, att vad i fråga örn justitierådsämbete vore stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skulle gälla i avseende å de vid samma tillfällen friherre Marks von Wurtemberg givna särskilda uppdrag, så länge han innehade samma uppdrag. Pensionsavgifter för justitierådspension hade därför, i den mån sådana under ifrågavarande tid varit föreskrivna, av friherre Marks von Wurtemberg erlagts intill utnämningen till president. Under sådana förhållanden och med hänsyn tillika till de särskilda omständigheterna i övrigt, som i detta fall förelåge, särskilt de synnerligen maktpåliggande uppdrag, som av friherre Marks von Wurtemberg utförts för statens räkning, syntes det icke vara något att erinra mot förslaget att bereda honom en tilläggspension å 1,500 kronor, så att sammanlagda pensionsförmånen alltså komme att uppgå till 9,996 kronor, motsvarande hel pension för justitieråd. En i viss mån likartad fråga hade avgjorts av 1928 års riksdag, i det att riksdagen i enlighet med Kungl.

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Maj:ts i punkten 7 av propositionen nr 78 framlagda förslag beviljat en tilläggspension åt överståthållaren C. F. W. Hederstierna.

Statskontoret bär, såsom synes, anslutit sig till tanken att bereda tillläggspension åt friherre Marks von Wurtemberg med angivet belopp och framfört ytterligare vägande skäl för en dylik åtgärd. Som meningsskiljaktighet ej torde råda örn det rättmätiga däruti, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg må från och med dagen näst efter den, då han avgår från presidentämbetet, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,500 kronor årligen.

2:o)

I skrivelser till chefen för justitiedepartementet den 26 och den 28 mars 1928 hava vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol, häradshövdingen Kristian Hugo von Sydow och vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens vattendomstol, häradshövdingen Carl Emanuel Bengtsson hemställt örn utverkande åt en var av dem medelst fastställande av tilläggspensioner till vad, som tillkomme dem såsom häradshövdingar, eller på annat sätt av en pension i proportion till avlöningen såsom vattenrättsdomare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

von Sydow, som är född den 16 juli 1861, inträdde i statens tjänst den 24 september 1886 såsom auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge, Sin första ordinarie tjänst, såsom fiskal i Svea hovrätt, erhöll han den 30 januari 1894. Den 8 juli 1904 utnämndes hail till häradshövding i Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Då vattendomstolarna den 1 januari 1919 trädde i verksamhet, erhöll han förordnande såsom vattenrättsdomare vid Västerbygdens vattendomstol. Därförut deltog han såsom ordförande i vederbörande beredningar januari 1906—juni 1909 samt november 1911—december 1916 i arbetet med utformande av gällande vattenlag.

Bengtsson, som är född den 9 januari 1862, antogs till e. o. notarie vid Svea hovrätt den 14 januari 1890, utnämndes till vice häradshövding vid hovrätten den 31 maj 1892 och erhöll den 26 april 1901 fullmakt å häradshövdingämbetet i Medelpads östra domsaga. I likhet med von Sydow har han alltsedan vattendomstolarnas tillkomst innehaft förordnande såsom vattenrättsdomare, nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol.

Departements-

chefen,

Vattenrättsdomaren v. Sydow.

Vattenrättsdomaren Bengtsson.

Vattenöver-

domstolen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Såväl von Sydow som Bengtsson innehava således vederbörligt antal tjänstår för åtnjutande av hel pension såsom häradshövding.

Till stöd för den föreliggande framställningen har von Sydow anfört i huvudsak följande:

Den på extra stat anställda personalens vid vattendomstolarna pensionsförhållanden hade icke blivit genom allmänna bestämmelser ordnade. Vid sådant förhållande hade det synts von Sydow, vilken den 16 juli 1928 uppnått den för domare stadgade pensionsåldern, 67 år, angeläget, att utan avvaktan på generell lösning av hithörande frågor pensionsförhållandena för honom måtte snarast varda ordnade. Visserligen vore han efter nämnda tidpunkt berättigad till pension såsom häradshövding med det för sådan tjänst stadgade oreglerade belopp eller 5,600 kronor. Men detta belopp torde allmänt erkännas icke numera motsvara häradshövdingämbetets betydelse, och ännu mindre kunde det utgöra vad som borde tillkomma en vattenrättsdomare med de ojämförligt mera krävande uppgifter detta ämbete ställde på sin innehavare. Vid det ordnande av andra tjänsters pensionsförhållanden, som under senare år i stor utsträckning vidtagits, hade pensionsbeloppet för varje tjänst ställts i relation till den för samma tjänst vid inträde i pensionsåldern utgående, efter tjänstens vikt och de därmed förenade uppgifternas mer eller mindre krävande art avpassade lönen. För vattenrättsdomare vore lönen bestämd till 15,000 kronor, varför pensionen syntes böra utgå med belopp, som med beaktande av de i nutida författningar eljest tillämpade pensioneringsgrunder kunde anses skäligen betingas av sådan lön.

Bengtsson, som i tillämpliga delar åberopat vad von Sydow andragit, bär därutöver för egen del anfört, att då han sökte det tunga och maktpåliggande vattenrättsdomarämbetet, det avgörande skälet härför var, att med ämbetet då var förenat större inkomster än som kunde påräknas från häradshövdingetjänsten. Efter 1920 års reglering av häradshövdingarnas löneinkomster och sedan dyrtidstillägg å vattenrättsdomares lön blivit avsevärt beskuret, hade han såsom vattenrättsdomare åtnjutit en inkomst, som med ett icke ringa belopp årligen understigit det, vilket skulle hava tillkommit honom såsom häradshövding. Även härutinnan förefunnes en billighetsgrund, som utgjorde stöd för hans framställning.

Vattenöverdomstolen har, på grund av remiss, avgivit yttrande den 24 maj 1928 över framställningarna. Därvid har vattenöverdomstolen tillstyrkt, att Kungl. Maj :t måtte på det sätt bifalla von Sydows och Bengtssons hemställan, att Kungl. Maj:t hos riksdagen gjorde framställning om beviljandet .av sådana tilläggspensioner till von Sydow och Bengtsson, att för en var av dem tilläggspensionen jämte honom såsom häradshövding tillkommande pension uppginge till samma belopp, som skulle tillkommit honom, därest han, under den tid han förvaltat vattenrättsdomartjänst, innehaft ämbete av 30:e lönegraden, avdelningen B, i gällande avlöningsreglemente samt erlagt de för sådan ämbetsman fastställda pensionsavgifterna.

5 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 66.

Ur vattenöverdomstolens motivering mä följande anföras:

Till stöd för sin hemställan hade von Sydow och Bengtsson åberopat, bland annat, att de arbetsuppgifter, som de såsom vattenrättsdomare haft att Ulla, varit av ojämförligt mera krävande beskaffenhet än dem, som åvilade en häradshövding. Vattenöverdomstolen ansåge den sålunda framförda synpunkten vara väl förtjänt av Kungl. Maj:ts beaktande. Vattenrättsdomartjänsterna ställde nämligen hos sina innehavare krav på ej blott speciella juridiska insikter och förtrogenhet med vissa tekniska frågor utan därjämte även ett betydande mått av praktiskt omdöme. Att den arbetsbörda, som påvilade en vattenrättsdomare, vore synnerligen stor, kunde vattenöverdomstolen, som genom sin verksamhet vunnit god erfarenhet örn arbetsförhållandena vid vattendomstolarna, vitsorda liksom ock, att det icke sällan förekomme, att de avgöranden, som vattendomstolarna hade att träffa, ägde ekonomisk räckvidd och betydelse för allmänna intressen i en omfattning, som väl endast i mycket sällsynta fall torde förekomma vid frågor, som folie under de allmänna domstolarnas prövning.

Härutöver ville vattenöverdomstolen ytterligare framhålla en synpunkt, som väl icke åberopats av von Sydow och Bengtsson, men som likväl, enligt vattenöverdomstolens förmenande, vöre av betydelse för ifrågavarande ärende. Under förarbetena till nu gällande vattenlag framställdes från skilda håll — under åberopande av såväl principiella som praktiska skäl — önskemålet, att ledamotsplatserna i de föreslagna vattendomstolarna och i främsta rummet vattenrättsdomartjänsterna skulle i likhet med andra domarsysslor besättas med ordinarie, oavsättliga innehavare. Att man likväl i de framlagda förslagen liksom ock vid antagandet av vattenlagen stannat vid systemet med vattenrättsdomartjänsternas uppehållande på förordnande torde, såsom förarbetena angåve, hava berott allenast därav, att man för lättare genomförande av möjligen behövliga förändringar i organisationsformen ansett det lätthanterligare systemet med förordnanden lämpligare under de första åren av vattendomstolarnas verksamhet. Det framhölls likväl därvid, att systemet avsåges vara ett provisorium, intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits örn vattendomstolarnas arbetsbörda och verksamhet. Enär numera nära tio år förflutit, sedan nya vattenlagen trädde i kraft, torde den erfarenhet vara vunnen, som avsågs vid förordnandesystemets förordande. Vattenöverdomstolen ansåge sig följaktligen kunna, vid bedömandet av nu ifrågavarande ansökningar, utgå från det antagandet, att i en nära framtid Kungl. Maj:t och riksdagen skulle besluta örn vattenrättsdomartjänsternas överförande till ordinarie stat, och ville vattenöverdomstolen i detta sammanhang framhålla, att vattenöverdomstolen för sin del tillstyrkte sådan åtgärd. I händelse ordinarie vattenrättsdomarämbeten komme att inrättas, bleve dessa givetvis förenade med rätt till pension, och torde kunna antagas, att pensionsförmånerna för dessa viktiga ämbeten icke kcmmo att understiga de pensioner, vilka enligt gällande bestämmelser tillkomme avgående ämbetsmän av 30:o lönegraden av avdelningen B i gällande avlöningsreglemente och vilka vore avsevärt högre än dem, som tillkomme avgående häradshövdingar. Under sådana omständigheter funné vattenöverdomstolen vägande billighetsskäl tala för att åt von Sydow och Bengtsson, vilka under lång tid fyllt vattenrättsdomares uppgifter, men på grund av dessa tjänsters tillfälliga uppförande på extra stat icke kunde komma i åtnjutande av pension såsom vattenrättsdomare, bereddes högre pensionsförmåner än dem, som tillkomme häradshövdingar.

Statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Jämväl statskontoret har avgivit infordrade yttranden i ärendet, dagtecknade den 11 september 1928 och den 23 november 1929.

I förstnämnda yttrande har statskontoret hemställt, att ansökningarna icke för det dåvarande måtte till någon Kungl. Maurts särskilda åtgärd föranleda, enär det av von Sydow och Bengtsson väckta spörsmålet örn pension för vattenrättsdomarna kunde förväntas vinna sin lösning, innan skyldighet inträdde för dem att vid uppnådd ålder av 70 år avgå från tjänsten. Därvid har statskontoret i första hand erinrat därom att, såsom vattenöverdomstolen framhållit, frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande å ordinarie stat inom kort torde bliva aktuell. Bleve dessa domare ordinarie befattningshavare, bomme pensionsfrågan för dem att samtidigt avgöras. Även av annan anledning kunde emellertid, enligt statskontoret, nämnda pensionsfråga väntas snart nog komma i annat läge. I de förslag till ny pensionslag, som framlagts av 1921 års pensionskommitté och av 1926 pensionsutredning, hade nämligen pensionsrätt inrymts jämväl för vissa icke-ordinarie befattningar, bland dem sådana befattningar, vilka såsom fallet vore med vattenrättsdomarämbetena avlönades från extra anslag; och hade tillika föreslagits att, örn ordinarie tjänsteman förordnats till innehavare av icke-ordinarie befattning, som sålunda förenats med pensionsrätt, det för den icke-ordinarie befattningen fastställda pensionsunderlaget skulle tillämpas, örn detta vore högre än det som gällde för innehavarens ordinarie tjänst. Otvivelaktigt komme vid den blivande pensionsregleringen pensionsunderlaget för vattenrättsdomare att fastställas till högre belopp än det, som i sådant avseende gällde för häradshövding; och vid sådant förhållande skulle syftet med förevarande ansökningar bliva uppnått genom den nya pensionslagen.

I sitt senare utlåtande — tillkommet på grund av Kungl. Maj:ts remiss den 16 november 1929, i vilken anförts, att så vitt då kunde bedömas, varken frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande å ordinarie stat eller förslaget till ny civil pensionslag torde bliva föremål för slutligt avgörande, innan von Sydow och Bengtsson enligt gällande bestämmelser vore skyldiga att från ordinarie tjänst avgå — har statskontoret anfört i huvudsak följande.

En med den föreliggande likartad fråga kiev i anledning av Kungl Maj:ts pronosition nr 25 avgjord av 1925 års riksdag, i det att expeditionschefen P. W. Schalén, vilken i sin egenskap av kansliråd var berättigad till pension å 6 996 kronor, med hänsyn därtill, att han under en lång följd av år innehaft expeditionschefsämbete, vilket icke vore förenat med pensionsrätt, erhöll en tilläggspension å 600 kronor, motsvarande 2A av skillnaden mellan nämnda pensionsbelopp och d»n pension, som tillbomme överdirektör av högre grad, med vilken expeditionschef vore i avlöningshänseende jämställd. Efter enahanda grund beräknade tilläggspensioner syntes böra utverkas åt von Sydow och Bengtsson, vilka alltsedan den 1 januari 1919, då den nya vattendomstolsorganisationen trädde i tillämpning, förvaltat på extra stat alltjämt uppförda vattenrättsdomartjänster, vilka

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

i avlöningshänseende vore likställda med överdirektörsbefattning av högre grad. Enligt vad statskontoret inhämtat torde sökandena innehava så lång statstjänst, att de vid avgång bleve berättigade till hel pension för innehavande häradshövdingämbete. Pensionsbeloppen bleve då 5,600 kronor, vartill emellertid komrne sådana förhöjningar enligt kungörelsen ded 18 juni 1925 (nr 280) att s. k. ny pension för sökandena skulle bliva 6,67^ kronor. Pensionsunderlaget och hel pension tor överdirektör av högre grad utgjorde 7,896 kronor; 2/s av skillnaden mellan dessa belopp uppginge till 816 kronor, som alltså efter enahanda beräkningsgrund, som beträffande expeditionschefen Schalén kommit till användning, skulle utgöra tilläggspensionens belopp. Hela pensionsförmånen — oberäknat dyrtidstilllägg — skulle sålunda tor en var av sökandena bliva 7,4ö8 kronor. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av von Sydow och Bengtsson ägde från och med månaden näst efter den, vari han efter avsked från häradshövdingämbetet frånträdde befattningen såsom vattenrättsdomare, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom föriattningsenligt tillkommande pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 816 kronor för år räknat.

Då frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat icke lä- Departementsrer komma att föreläggas riksdagen före den tid, då skyldighet inträder chefenför såväl von Sydow som Bengtsson att avgå från innehavande ordinarie tjänst, och då jämväl med behandlingen av förslaget till ny civil pensionslag tills vidare anstår i avvaktan på lösningen av spörsmålet örn dyrtidstilläggens inarbetande i löner och pensioner, torde ställningstagandet till det av sökandena väckta spörsmålet örn erhållande av ytterligare pensionsförmån icke böra längre uppskjutas.

Vad först själva sakfrågan beträffar, synes mig i ärendet hava förebringats övertygande skäl för det rimliga och berättigade i att åtgärd vidtages för beredande åt sökandena av en skälig tilläggspension. Härutinnan kan jag sålunda inskränka mig till att åberopa vad av sökandena och de hörda myndigheterna, på sätt ovan återgivits, anförts.

Vidkommande härefter de olika tilläggspensionsbelopp, som föreslagits, anser jag mig böra förorda det av statskontoret föreslagna högre beloppet eller 816 kronor. Då vattenrättsdomare åtnjuter arvode till belopp, motsvarande lönen för överdirektör av högra grad, bör han icke i vidare mån än som föranledes därav, att han icke erlagt i sistnämnda tjänstegrad föreskrivna pensionsavgifter, i pensionshänseendo ställas i sämre ställning än den senare, detta så mycket mera som vattenrättsdomaren tillhör i lönehänseende oreglerat verk och sålunda faktiskt intager en högre löneställning. Ej heller lärer man genom att i förevarande fall fastställa tilläggspensionen till sistnämnda belopp föregripa ett avgörande beträffande vattenrättsdomarnas slutliga löneställning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

att en var av vattenrättsdomarna Kristian Hugo von Sydow och Carl Emanuel Bengtsson må från och med månaden näst efter den, då han efter'avsked från häradshövdingämbetet frånträder befattningen såsom vattenrättsdomare, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten av 816 kronor för år räknat.

Till vad departementschefen under punkterna Irol och 2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.

300489. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.