angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
1 Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län; given Stockholms slott den 26 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allerriådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Genom utslag den 22 september 1891 inrymde länsstyrelsen i Västerbottens län Sara Karolina Andersdotter i värdskapet å krononyhemmanet 7/«* mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken under villkor av åboskyldigheternas fullgörande. Sedan Sara Karolina Andersdotter överlåtit besittnings-
Bihang lill riksdagens protokoll 19,'U. 1 sami. 127 haft. (Nr H6.)
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
rätten till en fjärdedel, eller 7/^s mantal, av hemmanet till Anders Leonard Karlsson, erhöll denne införsel i nämnda hemmansdel den 6 augusti Idit!
Efter stämning yrkade sedermera Kungl. Maj:t och kronan vid Lycksele lappmarks tingslags häradsrätt, att, som Sara Karolina Andersdotter icke fullgjort odlings- och byggnadsskyldigheterna å den av henne dåmera innehavda delen av sagda hemman, eller 21/åse mantal, Sara Karolina An bersdotter måtte förklaras hava förverkat besittningsi*ätten till berörda hemmansdel samt förpliktas ersätta Kungl Majit och kronan vad som bruste i byggnader och odling.
I målet meddelade häradsrätten utslag den 30 oktober 1920, därvid häradsrätten — av skäl, bland andra, att Sara Karolina Andersdotter försummat att ställa sig till efterrättelse vissa av länsstyrelsen meddelade ålägganden i avseende å hemmanets byggnader och hävd, att vid ekonomisk besittning, som den 19 juni 1920 hållits å hemmanet, värdet av bristande nybyggnads-, odlings- och underhållsskyldighet värderats till 1,274 kronor 60 öre, samt att Sara Karolina Andersdotter, vilken uppnått hög ålder, varken bodde å hemmanet eller ägnade sig åt dess skötsel — förklarade henne hava förverkat åborätten till 21/»(S6 mantal av sagda hemman samt ålade henne att till Kungl. Majit och kronan utgiva den å hennes hemmansdel belöpande andelen av det å hela hemmanet vid berörda ekonomiska besiktning påsynta värdet av bristande nybyggnads-, odlingsoch underhållsskyldighet med 955 kronor 95 öre.
Svea hovrätt, där Sara Karolina Andersdotter sökte ändring i häradsrättens berörda utslag, fann enligt dom den 6 april 1923 ej skäl göra ändring i sagda utslag i här angivna delar.
Hos Kungl. Majit anhöll därefter Sara Karolina Andersdotter örn till stånd att fullfölja talan mot hovrättens dom utan hinder därav, att hon icke förmått fullgöra föreskriven nedsättning till säkerhet för kostnads ersättning till motparten, men fann Kungl. Majit genom utslag den 30 juni 1923 ej skäl bifalla ansökningen, i följd varav hovrättens dom emot Sara Karolina Andersdotter skulle stå fast.
I skrivelse till kammarkollegiet den 14 april 1925, därvid fogats infordrade yttranden av vederbörande jägmästare, Överjägmästare och landsfiskal samt överlantmätaren i länet ävensom av förbemälde Karlsson, gjorde länsstyrelsen i VÖsterbottens län anmälan örn utgången av örn förmälda tvist, i syfte att frågan örn den framtida dispositionen av före nämnda 21/s56 mantal av krononyhemmanet Sundsvall nr 1 måtte varda underställd Kungl. Majits prövning.
.Jägmästaren hade i sitt yttrande anfört bland annat följande.
Ifrågavarande hemman, som omfattade, förutom ängsmark, jämväl omkring 6 hektar odlad eller odlingsbar mark, 234.8 hektar skogsmark och 54.» hektar impediment, vore i avseende å skogen ett av de bästa i mellersta Stensele revir. Hemmanet hade uppdelats i tre skiften, vilka samt-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
liga vore belägna mellan kronoparken Jovan och Barsele! i lime älv, där allmän flottled funnes. På grund av nivåförliållandena måste en del av virket från sagda kronopark forslas över hemmanets ägor för att uppnå flottleder. Då det med hänsyn till nu angivna förhållanden befunnits önskvärt, att hemmanet i sin helhet bleve disponerat såsom kronopark, hade jägmästaren inlett underhandlingar med förenämnde Karlsson örn överlåtelse till kronan av honom tillhöriga besittningsrätten till 7/**« mantal av hemmanet. Karlsson hade därvid förklarat sig villig att till kronan avstå nämnda rätt mot en liemmansdelens senaste taxeringsvärde motsvarande köpeskilling av 2,900 kronor samt under villkor tillika, att hemmanet i sin helhet avsattes till kronopark och att hemmanets inägojord jämte angränsande odlingsbar mark åt Karlsson upplätes såsom odlingslägenhet. Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då Karlsson, som vore mindre bemedlad, ägde god frejd och gjort sig känd för arbetssamhet och hederlig vandel samt ägde förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk, föresloge jägmästaren, att det anbud, som innefattades i Karlssons förenämnda förklaring, måtte antagas samt därav föranledda åtgärder vidtagas.
Över jägmästaren, på vars initiativ dessa underhandlingar upptagits, hade på det livligaste tillstyrkt bifall till jägmästarens förslag och och tillika framhållit, att genom det avsedda köpet komme att för domänverket inbesparas sannolikt eljest ofrånkomliga kostnader för laga skifte av hemmanet.
Även landsfiskalen hade uttalat sin anslutning till jägmästarens förslag.
Överlantmätaren åter hade föreslagit ett annat förfaringssätt av följande innebörd.
Karlsson borde till kronan avstå sin besittningsrätt till förenämnda hemmansdel 7/a-,e mantal utan kontant ersättning men i stället erhålla en inägolott, bestående av hela hemmanets i skifteshandlingarna redovisade åkerjord och odlingsmark, dess andel i en utgrävningslägenhet, benämnd Grundträsket, samt tillräcklig husbehovsskog, förslagsvis omkring 20 hektar. Ägolotten borde utbrytas genom ägostyckning på vanligt sätt, varvid densamma bolde påläggas servitut till förmån för den för kronan bibehållna skogslotten i fråga örn rätt till ulf artsvägar och upplagsplatser. Hinder syntes icke möta för Karlsson att genom förmedling av länets egnahemsnämnd erhålla vanligt egnahemslån och säkerligen även premielån utan återbetalningsskyldighet, varigenom hans framtida intressen enligt överlantmätarens mening på bästa sätt skulle komma att skyddas.
Karlsson hade förklarat sig icke kunna godtaga överlantmätarens förslag eller vara villig att medverka till annan lösning av frågan än den av jägmästaren föreslagna.
I sin förenämnda skrivelse föreslog länsstyrelsen i likhet med skogs statstjänsteinännen, att kronan på angivna villkor av Karlsson förvärvade återstoden av hemmanet, att hela hemmanet avsattes till kronopark. samt att inägojorden därefter upplätes åt Karlsson såsom odlingslägenhet.
Domänstyrelsen, vars yttrande i ärendet av kammarkollegiet inhämtades, biträddo överlantmätarens förslag.
4 Kunni. Maj:ts proposition Nr 146.
Med skrivelse den 9 september 1925 underställde kammarkollegiet ärendet Kungl. Maurts prövning oell anförde därvid bland annat följande.
Därest i sammanhang med den mot Sara Karolina Andersdotter förda rättegången talan riktats även mot Karlsson, hade säkerligen även denne blivit förklarad förlustig sin åborätt. Att talan mot Karlsson icke väcktes, berodde antagligen på, att det icke varit hans fel, att åboskyldigheterna å hemmanet blivit eftersatta, alldenstund den av honom innehavda delen av hemmanet varit alltför liten för att bebos och självständigt brukas. Även om berörda omständighet finge anses hava utgjort giltig anledning till att Karlsson undsluppit att vidkännas påföljd för sin underlåtenhet att fullgöra honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet i avseende å den av honom innehavda delen av hemmanet, kunde kollegiet för sin del icke finna det påkallat att, i trots av Karlssons berörda underlåtenhet, tillgodose honom i så ytterligt hög grad som skogsstatstjänstemännens, av länsstyrelsen biträdda förslag innebure.
Kollegiet ansåge, att en överenskommelse med Karlsson borde gå ut på, att han mot avstående av sin åborätt till ifrågavarande Vase mantal av hemmanet tillförsäkrades antingen upplåtelse som odlingslägenhet av hela hemmanets inägor jämte angränsande odlingsbar mark ävensom samtliga å hemmanet varande byggnader i befintligt skick eller ock åborätt till de av överlantmätaren föreslagna områdena med därå varande byggnader ävensom ett mindre penningbelopp, förslagsvis 750 kronor, ägnat att för Karlsson underlätta hemmanslottens iordningställande.
Skulle Karlsson vägra att gå med på en uppgörelse av nu antytt innehåll, borde, enligt kollegiets mening, länsstyrelsen låta genom vederbörlig syn eller besiktning konstatera, huruvida åboskyldiglieterna å Karlssons hemmanslott alltjämt vore eftersatta, samt därefter vidtaga åtgärder antingen för återvinning till kronan av jämväl Karlssons hemmansdel eller ock, därest denna sistnämnda del genom synen eller besiktningen konsta terats befinna sig i tillfredsställande skick, för utbrytning i laga ordningav den från Sara Karolina Andersdotter återvunna hemmansdelen.
Eu ledamot i kammarkollegiet var av skiljaktig mening och ansåg, att kollegiet bort hemställa, det Kungl. Majit matte förordna, att den del av hemmanet, till vilken besittningsrätten frånvunnits Sara Karolina Andersdotter, skulle genom laga skifte avskiljas från den övriga delen av hemmanet oell därefter avsättas till kronopark; att Karlsson skulle genom länstyrelsens försorg erhålla del av beslutet härom; samt att, därest Karlsson inom en månad därefter hos länsstyrelsen skriftligen anmälde sin åstundan att ingå på förenämnda av överlantmätaren framställda förslag till uppgörelse mellan kronan och honom, beslutet örn verkställande av berörda laga skifte skulle anses förfallet.
Länsstyrelsen avgav, efter remiss, den 15 maj 1926 utlåtande i anledningav kammarkollegiets hemställan och bifogade därvid förnyade yttranden från vederbörande jägmästare och Överjägmästare ävensom från Karlsson.
Jägmästaren och över jägmästaren vidhöllo båda sitt förut framförda förslag och utvecklade detsamma närmare.
Karlsson anförde i sitt den 22 februari 1926 dagtecknade yttrande, att då han icke ansåge sig hava förverkat åborätten till hemmansdelen ifråga,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 5
elen av kammarkollegiet tillmätta ersättningen för densamma vöre för liten. Da han ieko kunde anskaffa erforderliga medel till hemmansklyvning eller ägostyckning och behövde allt vad han kunde utverka för aborätten till byggnader och odling, anliölle han, att skogstjänstemännens förslag måtto bifallas.
Vid Karlssons yttrande fanns fogat ett av två ledamöter av Stensele sockens kommunalfullmäktige den 21 februari 1926 utfärdat intyg, att Karlsson å hemmanet Sundsvall uppfört ny ladugård och reparerat mangärdsbyggnaden, samt att jorden å hemmanet vore i bästa hävd.
För egen del anförde länsstyrelsen, under vidhållande av sin tidigare uttalade mening, huvudsakligen följande.
Att brist i avseende å odlingar och byggnader å Karlssons hemmansdel på sin tid förekommit, torde vara uppenbart, men huruvida sådan brist fortfarande förelåge vore ovisst eller knappast troligt. Av handlingarna bilagt, av tvenne trovärdiga personer utfärdat intyg angående å hemmansdelen utförda byggnader och odlingar syntes snarare framgå, att hemmansdelen befunne sig i försvarligt skick. Man torde därför icke kunna för Karlsson diktera villkoren för hemmansdelens avträdande till kronan.
Genom remiss deli 1 juni 1926 anbefalldes härefter domänstyrelsen at,. avgiva utlåtande i ärendet.
Det begärda utlåtandet avgavs den 30 juli 1929; och hade därvid fogats dels instrument över en på uppdrag av domänstyrelsen genom vederbörande överjägmästares försorg i april 1929 verkställd värdering av Frononyhemmanet 7/« mantal Sundsvall nr 1, dels ock en från Karlsson til! överjägmästaren inkommen den 3 maj 1929 dagtecknad skrift.
Berörda värderingsinstrument utvisade, att hemmanets hela areal utgjorde 254.86 hektar, därav 5.63 hektar inägojord. 197.2» hektar produktiv skogsmark oell 52 hektar impediment; att hela hemmanet uppskattats till ett värde av 24,307 kronor, därav inägovärdet beräknats till 3,270 kronor, värdet av den produktiva skogsmarken och dess förråd upptagits till 19,652 kronor samt »övriga värden» angivits representera 1,385 kronor; att sedan från berörda belopp, 24,307 kronor, dragits »avgående poster» för värdet av liusbehovsvirke, skatter och förvaltning m. lii., omfattande tillhopa 260 kronor och kapitaliserat efter 5 procent till 5,200 kronor, det återstående värdet å hemmanet utgjorde 19,107 kronor; samt att av detta belopp belöpte på kronans andel 14,329 kronor och på Karlssons andel 4,778 kronor.
I sin omförmälda skrift anförde Karlsson, att då han sedan våren 1926 bebott och brukat sin ifrågavarande hemmansdel och alltsedan år 1924 nedlagt arbete på odling, dikning och byggande därstädes, hemmansdelens värde avsevärt förbättrats, att till följd härav taxeringsvärdet ä densamma numera höjts till 4,700 kronor, samt att vid sådant förhållande Karlsson nu ansåge sig berättigad fordra sistnämnda belopp, 4,700 kronor, i ersättning för avstående av åborätten.
6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.
I sitt utlåtande meddelade domänstyrelsen, att styrelsen icke funnit anledning frångå sin i ärendet tidigare intagna ståndpunkt, samt anförde vidare följande.
Jämlikt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker finge upplåtande av nya lägenheter på grund av kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker oell överloppsmarker i de sex nordligaste länell icke vidare äga rum efter den 1 juli 1929. I följd därav vore det numera icke möjligt att fullfölja ärendet enligt skogspersonalens av länsstyrelsen förordade förslag. Att upplåta inägorna till hela hemmanet till innehavaren av den hemmansdel örn Vase mantal, varom här vore särskilt fråga, såsom kronotorp, torde jämlikt nyssnämnda kungörelse den 14 juni 1929 icke kunna ske, då dessa såsom en redan odlad och bebyggd jordbrukslägenhet helt krävde sin man och något ytterligare behov av arbetskraft för kronans skogar i berörda ort ej förefunnes. Jämväl förskrifterna i 4 § sista stycket sagda kungörelse syntes lägga hinder i vägen för en dylik upplåtelse.
Den 13 juni 1930 har länsstyrelsen, efter remiss, avgivit förnyat utlåtande i ärendet och därvid överlämnat, jämte yttranden från vederbörande landsfiskal och överlantmätare, en från Karlsson till landsfiskalen inkommen skrift i ärendet.
Karlsson har i nämnda, den 3 november 1929 dagtecknade skrift antori huvudsakligen följande.
Han hade med sina barns hjälp under svårigheter och umbäranden arbetat upp ifrågavarande hemman. Barnen, åtta söner och fem döttrar, vore nu vuxna och såväl de som Karlsson själv vore numera mindre benägna för en försäljning. I stället hemställde Karlsson, att han måtte få inköpa kronans andel i hemmanet för en köpeskilling av 9,100 kronor, att gäldas på sätt Kungl. Majit funne för gott bestämma.
Landsfiskalen har ansett detta förslag, såsom enligt hans mening icke lämpligt eller för kronan förmånligt, icke böra komma under prövning och har förordat laga skifte å hemmanet.
I likhet med landsfiskalen har överlantmätaren funnit Karlssons köpeanbud icke böra upptagas till prövning. Överlantmätaren har vidare uttalat, att ett laga skifte å hemmanet väl torde kunna äga rum, men att detta komme att medföra betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson, samt att det därför vore för båda parterna förmånligast örn samfällig heten dem emellan kunde på annat sätt upplösas; och bär i anledning härav överlantmätaren hemställt, att till förnyat övervägande måtte upptagas det tidigare av överlantmätaren framställda förslaget, varigenom av hemmanets till odling tjänliga jord med erforderlig stödskog skulle kunna genom avstyckning bildas en bärkraftig jordbruksfastighet utan tillnärmelsevis de med ett laga skifte förenade kostnader.
Länsstyrelsen Ilar för sin del anfört, att överlantmätarens förslag enligt länsstyrelsens mening vore den lyckligaste lösningen av ärendet; men
7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
lunne sig länsstyrelsen likväl böra föreslå, att kronan begärde laga skifte å hemmanet, varefter frågan, huruvida skiftet skulle fullföljas, gjordes beroende av örn Karlsson förklarade sig villig att överlåta sin hemmansdel till kronan och av de villkor, han därvid komme att uppställa.
Härefter har kammarkollegiet i infordrat förnyat utlåtande den 21 juli 1980 anfört bland annat följande.
Av handlingarna i ärendet syntes framgå, att Karlsson på ett mönstergillt sätt fullgjort honom såsom åbo å en fjärdedel av nybygget åliggande skyldigheter samt att Karlsson därjämte hade en talrik familj, vilken deltagit i arbetet å det tidigare vanhävdade nybyggets iståndsättande. På grund härav syntes Karlssons i skrift den 8 november 1929 framställda förslag, att han måtte berättigas inköpa den till kronan återfallna återstående delen av nybygget vara förtjänt av tillmötesgående.
Mot detta förslag talade visserligen skogsförvaltningsmyndigheternas önskan att få använda nybyggets skogsmark såsom kronopark och att där få framdraga vägar och anordna upplagsplatser till tjänst vid utdrivning av timmer från närbelägna kronoskogar. Av dessa önskemål torde egentligen endast de sistnämnda vara av större vikt, och dessa syntes på ett fullt tillfredsställande sätt kunna säkerställas genom servitutsförbehåll vid nybyggesdelens avhändande. Det med nybyggesväsendet åsyftade ändamålet, uppodling i möjligaste mån av därför lämpliga trakter i de norra landsdelarna samt skapandet av en självägande bondeklass därstädes, syntes enligt kollegiets mening icke vara av mindre utan snarare av större vikt än kronans önskan att förvärva skogsmark för ekonomisk verksamhet.
Beträffande villkoren för överlåtelsen vore att märka, att den till kronan återfallna delen av nybygget vid den genom domänstyrelsens försorg företagna värderingen åsatts ett värde av ungefär 14,300 kronor, men att Karlsson icke erbjudit högre köpeskilling än 9,100 kronor. Toge man emellertid hänsyn till att Karlsson å hemmanet redan utfört nybyggnads- och odlingsarbeten i en omfattning, som därest Karlsson varit åbo å hela nybygget, sannolikt skulle medfört, att lian inom kort utan vederlag bekommit nybygget med full äganderätt genom så kallad skatteomföring, samt därtill att Karlsson i sådan händelse icke nödgats erlägga någon kontant ersättning härför till kronan vare sig vid nybyggets upplåtelse med åbo rätt eller vid skatteomföringen, förefölle det icke obilligt, att Karlsson, vars lämplighet såsom hemmansbrukare syntes stå över varje tvivel, erhölle förmånen att för nedsatt pris förvärva en nybyggesdel, å vilken han och hans familj nedlagt så mycket arbete, helst som denna fastighet läge i sambruk och samfällighet med Karlssons del av nybygget och icke utan synnerligen betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson syntes kunna lösgöras från denna gemenskap. På grund härav funne kollegiet sig kunna tillstyrka, att Karlssons erbjudande antoges.
Kammarkollegiet hemställde fördenskull, att Kungl. Majit måtte med giva, att dea till kronan återfallna delen, mantal, av ifrågavarande nybygge linge försäljas till Karlsson mot en köpeskilling av 9,100 kro lior på villkor, dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra kro noskogar i trakten Indes det servitut å liela nybygget, att å nybygget linge anordnas för utdrivning av timmer från kronoskognrna erforder-
Departements-
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr U6.
liga vägar och upplagsplatser, dels att Karlsson gäldade alla nied köpet och dess lagfarande förenade kostnader, dels ock att kronan frisade sig från annan liemulsskyldighet än köpeskillingens återbärande.
Domänstyrelsen har, efter remiss, i förnyat utlåtande den 29 januari 1931 yttrat sig i huvudsak sålunda.
Kronans intresse av att behålla sin andel i krononybygget Sundsvall vore enligt styrelsens förmenande ej större, än att frågan örn densammas försäljning mycket väl förtjänade att upptagas till prövning. Såsom fram ginge av den ärendet tillhörande kartan gränsade hemmanet visserligen mot kronoparken Jovan, men komme efter införlivande med nämnda kronopark att förläna denna en föga tilltalande ägoligur. Detta bleve sannolikt i ännu högre grad fallet, örn kronans andel i hemmanet skulle avskiljas genom laga skifte. Med avseende å den av Karlsson erbjudna köpeskillingen finge styrelsen erinra örn den tämligen avsevärda nedgång i virkespriserna, som inträtt efter den år 1929 förrättade värderingen av hemmanet. Enligt en inom styrelsen verkställd bearbetning av värderingsinstrumentet kunde denna sänkning av virkets rotvärde antagas havn nedbragt hemmanets totala värde från omkring 19,100 kronor år 1929 till endast cirka 14,000 kronor för närvarande. Av detta värde beräknades tre fjärdedelar, d. v. s. cirka 10,500 kronor, belöpa å kronans andel. Dit den av Karlsson erbjudna köpeskillingen, 9,100 kronor, förhållandevis obetydligt understege liemmansdelens sålunda beräknade nuvärde och med hänsyn därjämte till de avsevärda kostnader, ett laga skifte komme att medföra jämväl för kronan, funne styrelsen sig kunna med instämmande i övrigt i kammarkollegiets motivering och förslag tillstyrka antagande av Karlssons anbud. För köpet borde gälla de villkor och servitutsförbehåll, som av kollegiet föreslagits. Ej heller i fråga örn sättei för köpets avslutande m. m. hade styrelsen något att erinra mot vad kollegiet i detta avseende föreslagit.
Slutligen har genom länsstyrelsens försorg inhämtats yttrande från Karlsson i anledning av vad kammarkollegiet i sitt senaste utlåtande anfört i fråga om villkoren för den ifrågasatta överlåtelsen; och har Karlsson i en till länsstyrelsen ställd och till Kungl. Maj:t överlämnad, den 9 februari 1931 daterad skrift, förklarat sig till alla delar godkänna de av kollegiet föreslagna villkoren.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att 21/s5« mantal av krononybygget Sundsvall nr 1, örn 7/c4 mantal, i Stensele socken till följd av en genom Kungl. Maj:ts utslag den 30 juni 1923 avslutad rättegång återfallit till kronans fria disposition. Den övriga delen av hemmanet, ‘/A» mantal, innehaves av Anders Leonard Karlsson, vilken den 6 augusti 1903 erhållit införsel däri. De båda liemmansdelarna ligga i samfällighet med varandra.
Frågan örn den till kronan återfallna hemmansdelens framtida disposition har nu underställts Kungl. Maj:ts prövning.
Kammarkollegiet har i sitt slutliga utlåtande i ärendet tillstyrkt bifall till en av Karlsson gjord ansökning att få för en köpeskilling
9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
av 9,100 kronor förvärva ifrågakomna 2Vase mantal av hemmanet. Såsom villkor för försäljningen har kollegiet ansett höra uppställas servitutsförbehåll därom, att å hemmanet i dess helhet finge anordnas vägar och upplagsplatser för utdrivning av timmer från den hemmanet angränsande kronoparken Jovan och andra närbelägna kronoskogar. Till förmån för ett bifall till Karlssons framställning har kollegiet ansett tala, bland annat, att Karlsson å hemmanet utfört odlings- och nybyggnadsarbeten i en omfattning, som, därest han varit åbo å hela nybygget, sannolikt skulle medfört, att han inom kort utan vederlag bekommit hem manet med full äganderätt genom skatteomföring. Jämväl domänstyrelsen, som beräknat den till kronan återfallna hemmansdelens nuvarande värde uppgå till omkring 10,500 kronor, har förordat ett antagande av Karlssons köpeanbud. Styrelsen har därvid framhållit, att ett införlivande av hemmansdelen med den angränsande kronoparken skulle giva denna mindre lämpliga ägogränser, varjämte kronan komme att åsam kas dryga kostnader för avskiljandet från den av Karlsson under besittningsrätt innehavda delen av hemmanet.
För egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt kammarkollegiet och domänstyrelsen sålunda intagit. Starka skäl synas mig tala för att tillfälle beredes Karlsson att förvärva ifrågavarande hemmansdel, vilken ligger i sambruk med den del av nybygget, till vilken Karlsson förvärvat ärftlig besittningsrätt och varå han och hans familj nedlagt ett förtjänstfullt och framgångsrikt odlingsarbete. En överlåtelse till Karlsson av de delar av hemmanet, till vilka han icke innehar besittningsrätten, synes mig stå i bästa överensstämmelse med strävandena att i dessa bygder skapa en självständig jordbrukarklass.
Vid överlåtelsen torde böra fästas de av kammarkollegiet föreslagna villkoren, vilka Karlsson förklara sig godtaga.
Den av Karlsson erbjudna köpeskillingen ligger något under det värde, till vilket domänstyrelsen uppskattat hemmansdelen. Detta förhållande synes mig ej böra utgöra hinder för anbudets antagande. Det må påpekas, att å den försålda hemmansdelen jämte den av Karlsson under åborätt innehavda fastigheten skulle läggas ett, efter vad det vill synas, ur kronans synpunkt ganska värdefullt servitut till förmån för domänverkets skogar i trakten. Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, har hänsyn härtill icke tagits vid värderingen.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då riksdagens samtycke till den ifrågasatta försäljningen torde böra inhämtas, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den till kronan återfallna krononybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län må försäljas till Anders Leonard Karlsson mot en köpeskilling av 9,100 kronor på villkor,
Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. lil haft. (Nr 1U6 )
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra kronoskogar i trakten lägges det servitut å hela krononyhygget Sundsvall nr 1, att å nyhygget må anordnas för utdrivning av timmer från kronoskogar na erforderliga vägar och upplagsplatser, dels att Karlsson gäldar alla med köpet och dess lagfarande förenade kostnader, dels ock att kronan fritager sig från annan hemulsskyldighet än köpeskillingens återbärande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
310811. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.