Doc 1931:183

.Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

1 Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens ordnande i given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbuksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, . Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter beslut vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet endast å extra stat. Fråga föreligger nu örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande.

Den 14 december 1928 anbefallde Kungl. Maj:t lantmäteristyrelsen att efter verkställd utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ord- Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO hafi. (Nr 183.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan om lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution för undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande sätt kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda lärarkrafter. I samband därmed borde, en omprövning ske av själva undervisningsplanen med tillgodogörande av den under de gångna åren vunna erfarenheten, önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon mera betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförand? av de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid, möjlighet vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till bedömande den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen som kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning lärare med extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga verkställt den sålunda anbefallda utredningen, har styrelsen den 27 augusti 1929 avlämnat utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande (statens offentliga utredningar 1929:20). I betänkandet uttalas och föreslås bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och omfattning, en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet icke förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter, borde undervisningen ordnas som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet studerande i varje årsklass beräknades normalt till 18 å 20. Undervisningen skulle, efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer, vartill komme fältövningar under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster föresloges till sju, därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna för lantmäteriundervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till 140,932 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan skulle ordnas genom nybyggnad.

Till förslagets detaljer återkommer jag senare.

över lantmäteristyrelsens förslag hava infordrade1 utlåtanden avgivits den 14 oktober 1929 av lantbruksstyrelsen, den 23 oktober 1929 av styrelsen för sjökarteverket, den 26 oktober 1929 av statskontoret, chefen för generalstaben och chefen för rikets allmänna kartverk, den 30 oktober 1929 av domänstyrelsen, den 1 november 1929 av styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen, efter hörande av föreningens stadsmätnings och stadsplanekommittéer, den 2 november 1929 av styrelsen för svenska stadsförbundet, den 4 november 1929 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 7 november 1929 av byggnadsstyrelsen samt den 29 november 1929 av styrelsen för tekniska högskolan, efter hörande av högskolans lä-

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

rarkollegium, och av styrelsen, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, efter hörande av skogshögskolans lärarråd.

I vissa av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, huruvida särskild högskola krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda har styrelsen för tekniska högskolan ansett ytterligare utredning erforderlig, särskilt beträffande frågan om lantmäteriundervisningen lämpligen helt eller delvis kunde anknytas till undervisningen vid högskolan.

Den 3 oktober 1930 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla utredningsmän att inom departementet verkställa viss ytterligare utredning i avseende å lantmäteriundervisningens ordnande. I anslutning härtill tillkallade jag samma dag professorerna vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark (ordförande) och H. Kreuger samt byråchefen i lantmäteristyrelsen L. O. Bagger-Jörgensen att verkställa ifrågavarande utredning. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde jag till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Innan slutlig ställning toges till frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande, syntes det vara erforderligt, att ett alternativt förslag funnes upprättat, huru samma undervisning som den av lantmäteristyrelsen föreslagna skulle ordnas, därest undervisningen förlädes till tekniska högskolan. För frågans allsidiga bedömande borde därför en detaljerad studieplan upprättas med utgångspunkt därifrån, att undervisningen ifråga tänktes förlagd till tekniska högskolan. Vid studieplanens upprättande borde förutsättas, dels en undervisning i de ämnen och ungefär den omfattning, lantmäteristyrelsens förslag innebure, samt i den ordningsföljd, som betingades av ämnenas inbördes sammanhang och praktiska övningar under ferierna, dels ock minsta möjliga förlängning av studietiden. Den studieplan, som sålunda upprättades, borde åtföljas av redogörelse jämte erforderliga kostnadsberäkningar, i vad mån undervisningen icke kunde bestridas genom de vid tekniska högskolan redan befintliga lärarkrafterna och nya lärarkrafter alltså bleve erforderliga ävensom i vilken utsträckning en förläggning av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan föranledde ökade lokalutrymmen.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse den 1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 9 januari 1931 av styrelsen för svenska stadsförbundet, den 16 januari 1931 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 19 januari 1931 av lantmäteristyrelsen, statskontoret och styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen samt den 6 februari 1931 av styrelsen för tekniska högskolan, efter hörande av högskolans lärarkollegium. Jag kommer senare att redogöra för innehållet av utredningsmännens betänkande och de däröver avgivna utlåtandena.

Historik.

Den nuvarande lantmäteriundervisningens allmänna huvuddrag.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Jag vill erinra därom, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års riksdag. Såväl föredragande departementschefen (IX H. T. 1930, punkt 133) som jordbruksutskottet (utlåtande nr 2, 1930, punkt 51), vilket i anledning av väckta motioner uppehöll sig vid frågan, uttalade önskvärdheten av lantmäteriundervisningens ordnande på ett fastare och rationellare sätt. Vid det förhållande, att, enligt vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl. Majit till undervisningens slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års riksdag, fann utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom till Kungl. Majit. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Jag anhåller nu att på grundvalen av vad som anförts i förevarande betänkanden och utlåtanden få lämna följande redogörelse i avseende å de spörsmål, till vilka ståndpunkt nu torde böra tagas.

Redan vid det svenska lantmäteriets ordnande som statsinstitution under förra delen av 1600-talet ansågos lantmätarna behöva en särskilt för dem lämpad utbildning, som enligt meddelade föreskrifter skulle avslutas med examen, avlagd inför lantmäteriets styrelse. Från början utgjordes utbildningen av dels praktisk utbildning hos lantmätare, dels teoretiska studier. De senare bedrevos under 1600- och 1700-talen på olika sätt. De elever, som därav vore i behov, kunde dock erhålla undervisning vid lantmäterikontoret i Stockholm (motsvarande nuvarande lantmäteristyrelsen). I början av 1800-talet fick denna undervisning i Stockholm fastare form, blev årlig och omfattade ett läsår. Undervisningen föregicks av en tvåårig praktisk elevtid. År 1848 föreskrevs studentexamen som villkor för antagning till lantmäterielev. Från 1856 hava statsmedel beviljats för lantmäteriundervisningen.

Under 1800-talet framkommo åtskilliga förslag rörande lantmäteriundervisningen. Sålunda föreslogs 1856 dess föreläggande till universiteten, 1861 till skogsinstitutet och 1872 till tekniska högskolan.

I början av 1900-talet framträdde bristerna i den ettåriga lantmäteriundervisningen alltmera. Under åren 1904 1910 anordnades därför extra

kurser intill ett läsårs längd för redan utexaminerade lantmätare. År 1908 tillkallades sakkunniga för lantmäteriundervisningens ordnande och förslag därom avgavs 1909. På grundval av detta förslag avläts till 1910 års riksdag proposition (nr 186), som bifölls, ehuru medel beviljades endast på extra stat.

Den genom 1910 års beslut tillkomna, under inseende av lantmäteristyrelsen ställda lantmäteriundervisningen har sedan icke undergått några nämnvärda förändringar. För inträde vid undervisningen fordras studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare

5 Kungl. May.ts proposition Nr 183.

eller mätningsman i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk examen. Förutom dessa kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar därtill föreligga, ytterligare utbildning meddelas genom handledning i vetenskapliga och praktiska arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen meddelas undervisning i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, fysisk geografi, läran örn fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre handskrifter samt bokhålleri. Vid kursen för kulturteknisk examen undervisas i jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skollära, kulturteknik samt stadsplanerna. Undervisningen meddelas i enlighet med en av lantmäteristyrelsen på förslag av lärarrådet för varje läsår fastställd läsordning genom föreläsningar, övningar, som dels utföras å lärorummet eller i dess närhet och dels äro fältövningar, samt exkursioner och dylikt. Kurserna börja årligen den 1 september och sluta med maj månads utgång, vartill komma tre månaders fältövningar under en sommar. Undervisningen är avgiftsfri; dock har elev att dels, i den mån därtill anslagna medel ej äro tillräckliga, bestrida rese- och andra omkostnader under fältövningar och exkursioner, dels ock gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel vid övningar och lahorationer. Undervisningen meddelas av lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom assistenter och annan personal förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen, som även utser en av lärarna till föreståndare för undervisningen. Lärarrådet utgöres av lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, jordbrukslära m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20 juli 1928 fastställde Kungl.Majit nu gällande stadgar för undervisningen. Av nuvarande lärare i huvudämnena anställdes en 1907, en 1910, en 1912, en 1914, en 1917, en 1925 och en 1930. De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade lantmäteristyrelsen 1929 hava för läsåret 1928—1929 uppgått till 94,200 kronor, däri inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna torde för närvarande uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen är sedan 1912 förlagd till Östermalms läroverks gamla byggnad, där lokaler förhyras av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning kommer undervisningen instundande sommar att flytta till tekniska högskolans byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Kådmansgatan för närvarande iordningställas för ändamålet.

Efter 1910 hava flera förslag framkommit om lantmäteriundervisningens slutliga ordnande. Den 19 december 1910 avgåvo lantmäteristyrelsen och domänstyrelsen på anmodan av chefen för jordbruksdepartementet gemensamt yttrande rörande förening av skogs- och lantmäteriundervisningen. Yttrandet utmynnade i det uttalandet, att några fördelar ej skulle vinnas genom en sådan förening. 1911 års sakkunniga för lantbrukshögskoleundervisning föreslogo 1913 anordnande av en agronomisk fakultet vid Uppsala

Framställningar om undervisningens oidnandt.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

universitet och lantmäteriundervisningens förläggande dit. Lantmäteristyrelsen har framlagt förslag om undervisningens ordnande år 1911 som ett särskilt institut i Stockholm och år 1913 som en högskola för lantmäteri och geodesi. År 1920 gjorde sex lärare vid lantmäteriundervisningen framställning till Kungl. Maj:t örn slutligt ordnande av undervisningen, varvid de framhöllo, att det långvariga provisoriet medfört allvarliga olägenheter och att ett fortsatt provisorium kunde komma att medföra betänkliga följder för undervisningens kvalitet. I infordrat yttrande år 1922 föreslog lantmäteristyrelsen åter undervisningens ordnande som en fristående högskola för lantmäteri och geodesi.

Behovet av en I fråga örn behovet av lantmäteriundervisningens ordnande anförde lantlantmäteri- ^äter istyr elsen i sitt år 1929 avgivna betänkande bland annat följande:

undervisning. Sedan lång tid tillbaka hade för lantmäteriets utövare en särskild utbildning funnits anordnad, och lantmäteriets egenart och omfattning vore alltjämt av det slag, att de påfordrade en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Den provisoriska lösning av frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande, som beslöts år 1910, betecknade visserligen ett stort framsteg, men den nya ordningen hade dock varit ett provisorium med alla de olägenheter, som måste vara förenade med ett sådant. Svårigheterna hänförde sig till alla sådana anordningar, som vid en undervisning för ifrågavarande ändamål måste vidtagas på längre sikt, anställande och bibehållande av lämpliga lärare, lärarbefattningarnas bestridande mer eller mindre som bisysslor, varav lärarna hindrades att ägna tillräcklig tid åt bearbetning och utveckling av respektive ämnen, svårigheten för att icke säga omöjligheten att åstadkomma erforderliga läro- och handböcker eller kompendier m. m. Icke minst sistnämnda omständighet hade visat sig vara ett allvarligt hinder vid fullgörandet av lantmäteriet pålagda arbetsuppgifter. Det måste därför anses vara en trängande nödvändighet att efter de många årens provisorium få lantmäteriundervisningen slutligt ordnad. Lantmäteriundervisningens huvuduppgift torde allt framgent bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten. Liksom hittills borde undervisningen även avse utbildning av viss personal vid rikets allmänna kartverk samt kunna lämna erforderlig utbildning åt mätningsmän i städer och samhällen. Vidare hade önskemål framförts, att möjlighet måtte beredas personal vid rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och armén att vid behov få för specialutbildning följa undervisningen i vissa avseenden. Slutligen förelåge ett starkt behov, att lantmäteriundervisningen bleve i bättre tillfälle att fylla en uppgift, som den redan enligt nu gällande stadgar hade, nämligen att genom vetenskapliga arbeten och praktiska rön bidraga till lantmäteriets utveckling.

Jag övergår nu att redogöra för innebörden av de framlagda förslagen till lantmäteriundervisningens ordnande och kommer därvid att först uppehålla mig vid frågan om

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 7

lantmäteriutbildningens uppdelning på praktik och undervisning i olika ämnen samt dessas omfattning.

Sedan gammalt har utbildningen av lantmätare bestått dels i praktisk utbildning genom elevanställning hos lantmätare, dels i teoretiska studier med avläggande av lantmäteriexamen. Före lantmäteriundervisningens omorganisation år 1910 gällde, att lantmäterielev, innan han fick anmäla sig till undergående av lantmäteriexamen, skulle i minst två år hava oavbrutet arbetat bos någon skicklig lantmätare och med intyg från denne kunna styrka sig hava förvärvat säker och tillförlitlig kännedom örn allt vad till lantmäteriets praktiska utövning hörde. Kursen för lantmatenexamen innebar endast en nödtorftig handledning i vissa för en lantmätare nödvändiga ämnen. Utbildningens tyngdpunkt låg i den praktiska handledning, som erhölls under elevtiden hos lantmätare. Detta förhållande förändrades genom 1910 års omorganisation, varigenom den treåriga lantmäteriundervisningen kom att omfatta icke endast utbildning i erforderliga, mera teoretiska delar utan även praktiska tillämpningsövningar av betydande omfattning. De sakkunniga, vilkas förslag låg till grund for omorganisationen, hade även föreslagit en minskning av elevtiden före undervisningen, och 1912 bestämdes, att inträde vid kursen för lantmäteriexamen finge beviljas elev, som tjänstgjort hos lantmätare kortare tid, dock minst ett år. Denna bestämmelse har gällt sedan dess. Den mtogs i 1920 års lantmäteriinstruktion.

I sitt betänkande framhåller lantmäteristyrelsen, att frågan örn elevtiden hade, sedan nyss nämnda förändring vidtogs, varit föremål för delade meningar inom lantmäterikåren. Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang för innehållet i vissa av styrelsen från rikets överlantmätare samt ett tjugutal andra lantmätare infordrade utlåtanden samt yttrar för egen del bland annat följande:

En längre elevtid före undervisningen torde i allmänhet icke medföra några nämnvärda fördelar men väl avsevärda olägenheter samt framför allt ett visst slöseri med tid, vilket vore sa mycket mera anmärkningsvärt, som den sammanlagda utbildningstiden ändock måste få en avsevärd längd. I stället torde själva undervisningen böra ordnas med så praktisk inriktning som möjligt genom att tillräcklig tid tillmättes åt fältövningar och andra övningar, exkursioner, studieresor och dylikt.

Att emellertid bortse från all elevtid före undervisningen syntes icke vara tillrådligt. Före studiernas påbörjande behövde eleven val en viss tid för att förvärva en någorlunda riktig kännedom om lantmäteriväsendet, dess uppgifter och arbetssätt. Med en sådan kännedom komme de efterföljande studierna säkerligen att mer eller mindre medvetet bliva mera andamalsenligt inriktade än örn dylik på erfarenhet grundad uppfattning örn studiernas syfte icke funnes. Därtill komme, att lantmätenarbetet vore av den säregna beskaffenhet, att en prövning av lämpligheten därför dels av vederbörande själv, dels av en lämplig, omdömesgill lantmätare mäste anses val motiverad före de egentliga studiernas påbörjande. För dessa ändamål kunde

Elevtid.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

emellertid ett år vara mer än tillräckligt oell tiden torde även kunna ytterinskränkas, örn så skulle befinnas lämpligt ur andra synpunkter.

..et bade framhållits, att under en längre elevtid lantmätaren kunde få ersättning för den tid, som han offrat åt undervisning av eleven, genom att eleven sedermera utförde vissa arbeten, men att detta icke vore möjligt under en kort elevtid, samt att härigenom svårigheter skulle uppstå för placering av eleverna. En sådan farhåga torde ej visa sig vara grundad. De lantmätare, vilka mottoge elever endast för den nytta, dessa kunde göra i arbetet, tr re^e* var^ lämpliga att giva dem utbildning, enär denna komme att oliva mera ensidigt inriktad. Lantmäteristyrelsens erfarenheter ginge emellertid i den riktning, att svårigheter ej skulle möta att finna lantmä-

;ar?’, T^a främst i syfte att medverka till en god rekrytering av lantmäteri atoge sig elevutbildning.

I annat sammanhang framhåller lantmäteristyrelsen, att för en begränsning av den sammanlagda studietiden borde den teoretiska undervisningen, som vid en specialanstalt torde kunna koncentreras till sju terminer, taga sin början med en vårtermin. I anslutning till vad förut anförts rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmäteriundervisningen, anser lantmäteristyrelsen, att elev t iden borde kunna begränsas till ett halvt år, varigenom vunnes, att hela utbildningstiden kunde begränsas till fyra år efter studentexamen.

Utredningsmännen hava utan att taga närmare ståndpunkt till förevarande spörsmål i sitt betänkande allenast uttalat, att, med hänsyn till de vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans hela organisation, det i händelse av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan icke torde böra ifrågakomma att låta studierna börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång.

Utredningsmännen anföra vidare:

Utredningsmännen vore väl medvetna örn att frågan örn tidpunkten för studiernas början intimt .sammanhängde med frågan örn den praktik, som före högskolestudierna borde fordras av de lantmäteristuderande. Med hänsyn till nyss anförda skäl hade de dock icke ansett frågan örn de lantmäteristuderandes förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i vad som eljest torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn studietidens början. Härtill komme, att i lantmäteristyrelsens förslag betecknades en förberedande praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minifordran ^ samt att från majoriteten av i ämnet börda lantmätare framförts krav på en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En ettårig praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med utredningsmännens förslag, att studierna påbörjades med en hösttermin.

Tekniska högskolans lärarkollegium, som intagit den principiella ståndpunkten, att utbildningen av lantmätare och av mätningsingenjörer borde ske gemensamt inom en särskild vid högskolan inrättad fackavdelning, uttalar i fråga örn den förberedande praktiska utbildningstiden i huvudsak följande.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen före-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 9

slacit organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vöre fallet vid8 högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alitsa borja med en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid g skolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag ^,*rd tm_ krav nå ett halvt års praktik före inträdet men hade lian intet stod från de tili frågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar, som uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt år, tjugosex utsäde för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan längd att den

vöre oförenlig nied principerna för högskoleutbildning överhuvud, en gjorde intet uttalande örn elevtiden och nio förordade med mollveiMiig elevtidens slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i de flesta fall, att handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av sa varierande valde på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve tvivelaktigt såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken bleve säkerligen väsentligt större, örn den följde efter de teoretiska studierna, i synne hft då dessa, såsom här vore fallet, vore förenade med omfattande övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade meningen.

redogörelse lämnats för de ämnen, lantmäteriundervisningen. Lantmäteristyrelsen

I det föregående har en kortfattad

sorn för närvarande ingå i ------------

framhåller i sitt betänkande, att den gångna tidens erfarenhet ävensom av styrelsen infordrade yttranden gåve vid handen, att vissa ändringar av lantmäteriundervisningen torde i detta hänseende vara påkallade. Lantmäteristyrelsen, som rådgjort med nuvarande lärare och vissa andra sakkunniga, yttrar vidare:

Ämnet praktiskt lantmäteri utgjorde för närvarande till omkring tre fjärdedelar mätningsteknik, d. v. s. tillämpning av de kunskaper som mhamtats vid undervisningen i ämnet geodesi. Det syntes darfor ändamålsenligt, att ifrågavarande del äv ämnet praktiskt lantmäteri överflyttades till amnet geodesi Förslag härom hade framställts av nuvarande lärarna i bada amnero, och hade därvid framhållits, att en sådan omläggning skulle möjliggöra en bättre anordning av hela undervisningen i geodesi och dess tillämpning samt att även någon tidsbesparing därigenom skulle kulina göras. Forslaget hade även gillats av de båda sakkunniga, professorerna Rosen och Fagerholm, som styrelsen haft att rådgöra med rörande undervisningen i amnet geodesi Överflyttningen torde vara så mycket mera ändamålsenlig, som till amnet praktiskt lantmäteri i stället kunde läggas annan undervisning, vilken rätteligen hörde dit, såsom undervisningen i jord värdering och lovider, som nu inginge i ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvardermgslära. Denna undervisning syntes nämligen med hänsyn till sm art och sitt syfte mera naturligt kunna hänföras till praktiskt lantmäteri an till det ämne till vilket det nu räknades. Förslag örn denna överflyttning hade framställts av nuvarande läraren i jordvärderingslära. Men även annan undervisning syntes böra ingå i det nya ämnet praktiskt lantmäteri. 1 de yttranden, som infordrats från vissa lantmätare, hade framhållits, att den praktiska jorddelningsverksamheten borde bliva föremal foi ett mera kon kret studium; att, då en lantmätares huvuduppgift vöre att verkställa en rättvis och lämplig fördelning av jord mellan sakägare, det syntes vara av

gen ingående ämnen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

S,to^ att under ämnet praktiskt lantmäteri inginge ett ämne, benämnt skifteslaggmng, at vilket icke alltför obetydlig tid tillmättes; samt att skiftesläggnmgen borde agnäs särskild omsorg. Även de nuvarande lärarna i praktiskt lantmäteri och jordvärderingslära hade påvisat behovet av och framställt förslag om utvidgad undervisning i detta hänseende. Uppenbarligen torde det också vara av synnerligen stor vikt, att sådan undervisning meddelades iantmatarna. Stadsplanelaran, som vöre ett särskilt ämne, innefattade iu i huvudsak undervisning i jorddelning för visst ändamål, nämligen bostadsbyggande, och detta ämne hade fått alltmera ökad betydelse, men det vore tydligen av största vikt, att även den jorddelning, som skedde för annat ändamål, närmast lantbruk och skogsbruk, gjordes så ändamålsenlig som möjligt och att en lämplig på verklighetsförhållanden grundad och praktiskt inriktad undervisning dari meddelades. Tyngdpunkten i detta ämne skulle således bliva jorddelning och fastighetsbildning, till den del undervisning däri icke meddelades under amnena rättslära och stadsplanen. Med hänsyn hartin syntes ämnets uppgift och innebörd bättre framhållas, örn namnet andrades fran praktiskt lantmäteri till jorddelningslära.

I nuvarande ämnet jordvärderingslära inginge bland annat fysik, kemi, mineralogi markera och jordundersökning. Dessa delar av ämnet kunde sammanfattas under namnet marklära. Undervisning däri vore av synnerlig vikt för lantmätarna samt utgjorde grundval för jordbrukslära, skogslära och framför allt jordvärderingslära. Med hänsyn härtill och då undervisning i amnet, som for närvarande vore statt i stark utveckling, borde meddelas av en lärare som speciellt inriktat sig därpå, syntes marklära böra upptagas som ett särskilt amne, i vilket emellertid borde ingå det nuvarande ämnet fysisk geografi. Förslag i angiven riktning hade framställts av nuvarande läraren i jordvardermgslära och gillats av de båda sakkunniga för ämnet jordbrukslara m. m.

I nuvarande läroplan inginge ämnet bokhålleri. I yttranden från lantmataire hade ansetts, att ämnet kunde uteslutas, då det saknade praktisk betydelse för en lantmätares arbete. Visserligen saknade icke dylik undervisning sitt varde, men då en blivande läroplan likväl måste bliva ganska betungande för de studerande och ämnet knappast kunde tillmätas större varde och ej he ler vöre nödvändigt för det egentliga lantmäteriarbetet, syn es överjagande skäl tala för att ämnet utginge ur undervisningsplanen. i yttranden, som infordrats från lantmätare, hade framhållits, att en i nationalekonomi icke borde saknas vid lantmäteriundervisningen. r ne ,hansya V,11. art?n av lantmätarnas verksamhet syntes det också fullt befogat att i undervisningsplanen låta ingå en kortare kurs i nationalekonomi. En sådan kurs skulle också vara av betydelse särskilt för den speciella undervisningen i jordbruksekonomi och skogsekonomi.

.Kland iantmatarnas åligganden inginge även att verkställa delning av vattenområden, vars värde delvis och ofta nästan uteslutande bestämdes aj fisket, ävensom delning av enbart fiske. Vid sådana förrättninf.ar faanef visserligen möjlighet att som sakkunnigt biträde tillkalla fiskeritjänsteman, men lantmätaren borde uppenbarligen därvid icke vara rm“naif<ie for flskeförhållanden. De båda överlantmätare, som styrelsen tillkallat som sakkunniga for vissa frågor rörande lantmäteriundervisningen, hade även ansett erforderligt, att i undervisningen inginge en kortare kurs i fiskerikunskap. Då verkställd undersökning visat, att denna undervisning icke garna kunde ingå i något förut befintligt ämne, syntes det nödvändigt att låta densamma bilda ett särskilt ämne.

11 Kungl. May.ts proposition Nr 183.

Undervisningsplanen för lantmäteriundervisningen skulle upptaga arnnena matematik, geodesi, rättslära, vilket emellertid ansetts lämpligare höra benämnas juridik, nationalekonomi, markera, jordbrukslara och jordbruksekonomi, skogsta, vilket lör bättre angivande,av dess mnebord ansetts böra benämnas skogsekonomi med skogslärl!, kultui teknik, stads nlanelära jorddelningslära, tolkning av äldre handskrifter, som med naggen utvidgning torde böra benämnas arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskerikunskap.

Lantmäteristyreisen har i sitt betänkande i avseende på frågan örn särskilda examensarbeten anfört i huvudsak följande. f

De från lantmätare inkomna yttrandena hade aven hemort Hagan, huruvida vid lantmäteriundervisningen borde förekomma särskilda exa mensarbeten. Sålunda framhölles bland annat, att kursens avslutande genom ett obligatoriskt examensarbete skulle vara en vinst utöver den nuvarande studieplanen, att eleverna borde efter tentamina ia såsom^examens- eller diplomarbete behandla något lämpligt problem valt i samråd med läraren, varvid examensarbetet skulle valjas fran rattslaian, geo sien eller det praktiska lantmäteriet, och att sista terminen borde anvandas till examensarbeten i något av dessa ämnen.

Två uttalanden hade gjorts mot införande av examensarbeten. Det ena framhold, att några tidsödande, mera självständiga examensarbeten av större omfattning i allmänhet icke borde förekomma. Endast da det gällde att i något särskilt ämne försvara ett mycket högt betyg torde en uppsats e. d., baserad på självständiga studier, bora fordras. I det andra yttrandet gjordes gällande, att införande av mera självständig examensarbeten såsom obligatoriska för visst betyg eller för avgångsexamen vore olyckligt. Tiden för sådana sjalvstandiga arbeten hade bade vid Stockholms högskola och tekniska högskolan visat stor benägenhet att förlängas. Då ursprungligen beräknats två a tre veckor hade det^sa småningom blivit regel, att de tagit i anspråk en tid. av en hel termin eller mera. Genom svårigheten att i längden finna lampliga ämnen för sådana arbeten bleve de ofta så speciella, att de okade insikter, eleven genom arbetet vunne, i hans framtida verksamhet icke spelade någon som

Man kunde icke bortse från de vägande invändningar, som gjorts mot införande av obligatoriska examensarbeten. Det starkaste motivet för införande därav skulle vara, att de studerande därigenom vandes vid självständigt arbete, vilket vore av särskild vikt för blivande lantmätare. Häremot hade emellertid vid överläggning inför styrelsen av lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen framhållits, att undervisningen även utan särskilda examensarbeten kunde och borde laggas så, att den fostrade till självständigt arbete. Det syntes salunda lämpligt att vid lantmäteriundervisningen vidtaga sådana anordningar, att särskilda examensarbeten icke bleve obligatoriska för samtliga studerande men väl kunde förekomma såsom frivilliga for sådana studerande, sorn vill ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat, vetenskapligt arbete. Denna mening hade biträtts av de båda överlantmätare, vilka styrelsen vid utredningen inkallat som särskilda sakkunniga.

Utredningsmännen, vilka i överensstämmelse med det dem givna uppdraget beträffande i undervisningen ingående ämnen i stort sett foljt lantmäteri styrelsens förslag, hava i. fråga örn eventuellt examensarbete för lantmäteristuderande yttrat följande.

Examens-

arbeten.

De olika ämnenas om fattning.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Da samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska högskolan^ för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karakter, borde fordringarna i detta hänseende icke ställas lägre beträffande de lantmatenstuderande. För att dessas studier skulle hållas på samma hogskolemassiga nivå som studierna vid tekniska högskolans nuvarande fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även de lantmateristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade Piov pa sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig natur. _ Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme i sm ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av stuteboI 11'och vT f°+rl“?nmg .torde emellertid kunna begränsas till en termin, och ville utredningsmannen i detta sammanhang framhålla att

tekniska högskolans övriga studerande under sista terminen av sina stuarbete°ie sysselsatta så gott som uteslutande med föreskrivet examens-

Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande över utredningsmännens betankande:

Ändamålet med införandet av obligatoriska examensarbeten, varigenom den studerande vandes vid självständigt arbete, komme betydligt »akrare och lämpligare att vinnas vid den utexaminerade elevens verksamhet under lämplig ledning å lantmäteridistrikt, en verksamhet som ei farenheten visat just fostrade till självständigt tänkande och arbete.

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller i sitt yttrande:

Studietiden borde vara den av lantmäteristyrelsen föreslagna. För erhallände av diplom borde därtill fogas ytterligare en termin, ägnad åt ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta att lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete och avgångsdiplom.

I fråga örn de olika ämnenas omfattning anför lantmäteristyrelsen i sitt betänkande i huvudsak följande.

Körande ämnet matematik hade läraren i ämnet ansett, att det för närvarande hade en efter nuvarande geodesiundervisning, vars teoretiska grund det i första hand utgjorde, i stort sett väl avpassad omfattning, vai vid dock möjligheter funnes att genom undanröjande av vissa olägenheter, som tack vare nuvarande tidsföljd mellan undervisningen i geodesi och i matematik vidlådde den senare, minska dess föreläsningstid nied omkring 30 timmar. Läraren i geodesi hade ifrågasatt, att den för närvarande under ämnet geodesi meddelade undervisningen i mekaniska och grafiska hjälpmedel för räkning (för närvarande 12 timmar) skulle överflyttas till matematik, men i övrigt ansett den nuvarande kursen i matematik vara i stort sett lämplig. I vissa av de yttranden, som infordrats från lantmätare, gjordes gällande, att kursen i matematik vore sa betungande, att en minskning vore önskvärd, andra uttryckte den meningen, att kursen snarare borde ökas. De av lantmäteristyrelsen anlitade sakkunniga hade ansett, att undervisningen örn hjälpmedel vid räkning kunde överflyttas till ämnet matematik. Lantmäteristyrelsen delade denna uppfattning. Kursen i matematik hade i övrigt av de sakkunniga ansetts lämplig, varvid dock ifrågasatts, örn de ganska betungande studierna i differentialgeometri vore nödvändiga eller örn de icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

under alla omständigheter kunde minskas. Den verkställda utredningen hade visat, att sådan undervisning icke kunde uteslutas men att den borde inskränkas till det oundgängligen nödvändiga. Med hänsyn tili förenämnda överflyttning från geodesien hade det icke ansetts möjligt att minska undervisningstiden i ämnet med mera än 20 timmar eller från nuvarande 300 timmar till 280 timmar. Härav beräknades föreläsningarna till omkring 215 och övningarna till omkring 65 timmar. Ämnet, som avsåge att bibringa de studerande för studierna i geodesi, kulturteknik m. fl. ämnen nödvändiga matematiska förkunskaper och erforderlig rälmefärdighet, borde omfatta ungefär följande, nämligen elementär algebra, grunderna av ekvations- och determinantteorien, Ihran örn maskinell och numerisk räkning, plan och sfärisk trigonometri, analytisk geometri i två och tre dimensioner, nomografi, differential- och integralräkning med enklaste geometriska tillämpningar.

I fråga örn ämnet geodesi hade förut redogjorts för den utökning med vissa delar av ämnet praktiskt lantmäteri, som ansetts lämplig.. Från ämnet skulle därjämte, såsom ovan anförts, till. undervisningen i matematik överflyttas läran örn hjälpmedel vid räkning. I övrigt hade lölaren i ämnet endast föreslagit några mindre ändringar i den nuvarande undervisningsplanen, nämligen någon ökning av tiden för kartografi för bredare behandling av kartprojektioner, mera tid till studiet av kartbeteckningar och en framställning av reproduktionsmetoder samt att den geodetiska kursen även skulle omfatta fotogrammetri, vari hittills endast kunnat lämnas en ytlig orientering. Tiden för ämnet borde beräknas till 1,025 timmar jämte tre månaders fältövningar, vilket vore lika med den nuvarande tiden för geodesi och den del av praktiskt lantmäteri, som skulle överflyttas till geodesi.

Av yttranden, som inkommit från lantmätare, angåve intet, att krutsén i geodesi skulle kunna minskas, några funne den nuvarande kursen lämplig och tillräcklig, men flertalet ansåge ämnet böra beredas ökat utrymme, varvid underströkes vikten av en god och allsidig geodetisk utbild-

Enligt lantmäteristyrelsens mening borde ämnet geodesi omfatta följande delar. (Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang även för viss uppkommen meningsskiljaktighet rörande lantmäterielevernas undervisning i triangelmätning, vilken redogörelse här ansetts kunna uteslutas.)

Inledning. Geodesiens omfattning, indelning och historia. Enheter

för mått. .... .

Instrument! är a. Optiska och andra instrumentdelar samt hjaipmstrument. Längdmätningsinstrument. Avståndsmätningsinstrument. Vinkelmätningsinstrument. Höjdmätningsinstrument, Stakningsmstru-

Mätningslära. Mätningslärans uppgift och indelning. Koordinaträknin" i planet. Triangelmätning. Polygonmätning. Linjemätning. Detaljplanmätning. Fixpunktsavvägning. Profil- och ^höjdmätning. Takymetri Fotogrammetri. Astronomisk ort- och mendianbestamnmg. Staken»- av räta linjer, kurvor och vinklar. Numerisk .arealuträkning och delning Gällande mätningsförordning och verkställighetsföreskrifter.

F ä 1 tö v n i n g a r. Planläggning och fullständigt utförande av ett matnino-sföreta-' såsom finmätning. Basmätning och astronomisk meridianbestämning även i de fall, då fullständig anslutning erhållits. Planläggning och fullständigt utförande av ett mätningsföretag såsom vanlig mat-

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ning. Höjdfixavvägning utförd både såsom vanlig mätning och finmätning. Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Takymetri- och ythöjdmätning (knrvläggning).

Utjämningsräkning efter minsta kvadratmetoden. Felteori. Mbdeltalsräkning. Elementutjämning med tillämpningar på stationsutjämning, koordinatutjämning, utjämning av felvisande figur och ekvidistanta mätningar m. m. Korrelatutjämning med tillämpningar på triangelnät, polygonnät och avvägningsnät. Kombinerad utjämning enligt Bessels metod.

Fullständig uträkning av det material, som åstadkommits genom fältövningarna.

Kartografi. Kartprojektioner. (Det viktigaste örn jordens form och storlek. Jordytans _ krökningsradier. Linjer på jordytan. Avbildning i allmänhet och avbildningsielen. De viktigaste kartprojektionerna, särskilt mätningsförordningen och Spens projektion.) Karteringsinstrument och -metoder. Kartbeteckningar. Övningar i kartritning och textning. Upprättande av nät- och detaljkartor över de under fältövningarna mätta triangel-, polygon- och linjenäten. Fullständiga detaljkartor över finmätt område. Nät- och detaljkartor över grafiskt mätt område. Upprättande av längd- och tvärprofiler samt kurvkarta. Punktskisser. Planimetrar och andra kartmätningsinstrument. Övningar i planimetrering. Kartors kopiering, transportering och reproduktion. De svenska kartverken och viktigare utländska.

Studier och granskning av mätningsliandlingar och kartor.

I fråga örn den tid, som borde beräknas för detta ämne, linge anföras följande. Lantmäteristyrelsen hade vid utarbetande av förslag till lantmäteriundervisningens ordnande funnit det vara av synnerlig vikt att tillse, att den sammanlagda utbildningstiden icke bleve för lång och att därför varje möjlighet till besparing av tid tillvaratoges. Även örn styrelsen ansåge en god och allsidig utbildning i geodesi vara av största betydelse för lantmätarna, hade styrelsen icke kunnat undgå att finna, att ämnet geodesi hittills intagit en jämförelsevis gynnad ställning ocn att någon inskränkning av tiden därför borde vara möjlig. En sådan motiverades även av den förut omnämnda överflyttningen av vissa delar av praktiskt lantmäteri till geodesi, varigenom all undervisning i mätningsteknik sammanfördes till ett ämne och möjligheter bereddes för en mera rationell anordning av samma undervisning. Styrelsen hade vid undersökning i denna del funnit, att en tillfredsställande undervisning i geodesi borde kunna meddelas, örn tiden för ämnet beräknades till 925 timmar jämte tolv veckors fältövningar. Av dessa 925 timmar beräknades omkring 400 timmar till föreläsningar med förhör och 525 timmar till övningar.

Ämnet juridik vore delat i tva delar, allmänna delen och speciella delen. Läraren i ämnet hade ansett det oundvikligt att för var och en av de båda delarna beräkna ökad tid. För den allmänna delen skulle ökningen erfordas närmast för sakrätten med familjerätten och i avseende på speciella delen behövdes ökningen närmast för jorddelningslagstiftningen.

Av 28 från lantmätare inkomna yttranden rörande undervisningen i detta ämne angåve 26 uttryckligen, att behov av ökad tid förelåge, och samtliga yttranden påvisade, att lantmätarna vöre i stort behov av en god och ändamålsenligt ordnad juridisk utbildning. I många yttranden framhölles starkt, att undervisningen i ämnet nu vore alltför forcerad

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

och koncentrerad på för kort tid, samt att undervisningen därför måste fördelas på avsevärt längre tid.

De båda av lantmäteristyrelsen anlitade sakkunniga för ämnet hade ansett ämnets nuvarande omfattning vara i stort sett lämplig, men ansett den nu anslagna tiden höra ökas till minst 340 timmar. De sakkunniga förutsatte därvid, att lämpliga läroböcker eller kompendier skulle finnas tillgängliga samt att tillräcklig tid för hemarbete reserverades. Undervisningen i ämnet borde utsträckas över fyra terminer och dessa helst vara de sista av studietiden. Ämnets omfattning hade de sakkunniga ansett lämpligen böra angivas på följande sätt, nämligen allm ä n n a delen: encyklopedisk översikt av rättssystemet, grunddragen av civilrätten ■—- särskilt sakrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten — beskattningsrätten samt författnings- och förvaltningsrätten, och speciella delen: jordäganderättens utveckling, lagstiftningen örn delning och sammanläggning av jord på landet samt örn jordregister, lagen örn fastighetsbildning i stad, den s. k. ensittarlagstiftningen, lagstiftningen örn vägar och stängsel, vattenrätten, särskilt den defensiva, lagstiftningen örn skogar och gruvor samt jakt och fiske, expropriation, författningar rörande rikets lantmätare och deras verksamhet. Härtill skulle komma övningar, avseende redogörelser för rättsfall, ledande av förhandlingar och upprättande av protokoll med Inlagor till olika slag av lantmäteriförrättningar samt expeditionsgöromål.

Lantmäteristyrelsen hade funnit ämnets omfattning höra angivas på sätt de sakkunniga föreslagit. I avseende på tid för ämnet hade nuvarande läraren ansett en tid av 390 timmar vara erforderlig. Styrelsen hade stannat vid att beräkna en tid av omkring 370 timmar, därav 90 timmar avsedda för övningar.

Förslaget örn en kurs i nationalekonomi hade vunnit gillande av de sakkunniga i sådana ämnen, som därav berördes, och hade därvid framhållits, att denna undervisning skulle vara av särskilt värde som orientering och förberedelse för ämnena jordbruksekonomi och skogsekonomi. Kursen borde givetvis läggas så, att den gåve en inblick i förhållanden, som vore av särskild betydelse för en lantmätares verksamhet. För kursen hade beräknats en tid av omkring 30 timmar.

Som förut angivits hade lantmäteristyrelsen med stöd av såväl vederbörande lärare som sakkunniga funnit, att undervisningen i marklära borde meddelas som ett särskilt ämne. Tiden för ämnet hade beräknats till omkring 100 timmar, därav omkring en fjärdedel avsedd för övningar, samt exkursioner under fem dagar. Ämnets ungefärliga omfattning torde kunna angivas på följande sätt: Översikt av de fysikaliska lagar, som äga samband med jordarnas uppkomst, utveckling oell egenskaper; översikt av allmänna reaktionsläran och kolloidernas kemi; växternas byggnad och deras livsfunktioner; lämpliga delar av geologien, särskilt bergarter, mineral samt deras kemiska sammansättning och egenskaper; markerna, deras mekaniska sammansättning, fysik, kemi och biologi samt därav härflytande egenskaper ur växtfysiologi och produktiv synpunkt; laborationer.

I fråga örn ämnet jordbrukslära och jordbruksekonomi hade lantmatarnas yttranden givit uttryck för behovet av en god inblick i jordbruks praktiska bedrivande, bland annat genom besök på lantegendomar o. d; Läraren hade ansett den nuvarande anordningen, att undervisning i torvmarkers odling och torvteknik samt torvgeologi meddelades genom

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

särskilda lärare, icke böra bibehållas, utan att denna undervisning lämpligare borde meddelas i samband med ämnena jordbrukslära och marklära. De sakkunniga hade anslutit sig till denna mening, och även lantmäteristyrelsen funne detta förslag lämpligt. Vidare hade de sakkunniga ansett, att vid undervisningen i jordbrukslära ökad vikt borde läggas vid botanik och växtkännedom, att jordbruksekonomin borde få ökad tid och att övningar i avsevärd utsträckning därvid borde förekomma samt att husdjursskötsel och dess betydelse för jordbruksekonomin borde ingå i ämnet. Vikten av exkursioner och studier av lantbruksdrift hade understrukits av de sakkunniga, som även ansett önskvärt, att ämnet lästes en vårtermin och en hösttermin med exkursioner o. d. under mellanliggande sommar. I samförstånd med såväl vederbörande lärare som de sakkunniga hade tiden beräknats för jordbrukslära till 125 timmar och för jordbruksekonomi till 100 timmar, därav 40 timmar till övningar. För hela ämnet beräknades således omkring 225 timmar. Härtill komme exkursioner och studier på lantegendomar under 15 dagar. Ämnet hade ansetts böra omfatta följande:

Jordbrukslära. Jordarternas egenskaper och förbättring. Jordens torrläggning. Uppodling av obruten mark. Jordens bearbetning. Grunder för jordens gödsling. Den naturliga spillningen. Konstgödsel. Allmän och speciell växtodlingslära. Kortfattad översikt av växternas byggnad. Växtkännedom. Kulturväxternas vård och behandling. Ogräs förekomst och bekämpande. Olika grödors odling, skörd och avkastning. Vallars anläggning. Ängs- och betesmarkers skötsel. Mossodling och torvteknik.

Jordbruksekonomi. Produktionsmedlen. Jordbrukets organisation och ekonomiska förhållanden. Husdjursskötsel^ betydelse för jordbrukets ekonomi. Driltskostnader. Driftsformer och hushållningsplaner. Lantmannabyggnader och deras anordnande. Jorden och jordräntan. Jordvärden.

Som förut angivits hade nuvarande ämnet skogslärl ansetts böra benämnas skog sekonomi med skog slär a. Rörande detta ämne framhölles i lantmätarnas yttranden, att tiden för ämnet borde ökas och att undervisningen borde förbindas med praktiska övningar i skogen under ej för kort tid. Även läraren i ämnet hade framkommit med önskemål av samma slag. De sakkunniga hade funnit det nuvarande undervisningsprogrammet för ämnet vara i stort sett lämpligt och hade framhållit nödvändigheten av att lantmätarna erhölle en grundlig utbildning i detta ämne. De hade därför ansett en utökning av tiden vara erforderlig och att vid undervisningen särskild vikt borde läggas på de ekonomiska förhållanden, . som sammanhängde med skogsskötsel. De sakkunniga hade även funnit lämpligt, att undervisning i ämnet började under en vårtermin och. avslutades under en hösttermin med övningarna förlagda till mellanliggande sommar. Lantmäteristyrelsen hade icke funnit något att erinra mot de synpunkter, som sålunda gjort sig gällande. Tiden för ämnet hade beräknats till omkring 120 timmar med 20 dagars fältövningar.

Undervisningen avsåge att tillgodose de krav, som gällande lagstiftning och föreskrifter ställde på lantmätares insikt i detta ämne, särskilt i vad det gällde beräkningar av värdet å skogsmark och ståndskog under olika förhållanden, och borde omfatta i huvudsak följande: De allmänna förutsättningarna i vårt land för skogsbruk; grunddragen i utvecklingen av skogsbruket och skogslagstiftningen; skogsskötsel, särskilt

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skogsmarks och skogsbestånd samt försumpade markers egenskaper och behandling; uppskattning av massan hos stammar, bestånd och skogar; tillgodogörande av skogsprodukter enligt ekonomiska grunder; beräkning av skogsområdens produktionsförmåga; grunderna för skogsindelning, avverkningsberäkning och upprättande av skogshushållmngsplaner; värdering av skogsmark och ståndskog.

I fråga örn ämnet kulturteknik innehölle yttrandena från lantmätare 1 huvudsak endast krav på att för ämnet bereddes ökad tid för praktiska övningar av olika slag. Läraren i ämnet hade framhållit det stora behovet av att lämpliga kursböcker bleve utarbetade, varigenom elevernas arbete underlättades samtidigt som även föreläsningstiden kunde något minskas. Ökning av tiden behövdes dels för övningarna å lärorummet, dels för fältövningar. Undervisning i ämnet borde örn möjligt börja med en vårtermin och fältövningarna förläggas till sommaren efter samma termin. De sakkunniga hade ansett den nuvarande undervisningen i ämnet vara i stort sett tillfredsställande men i likhet med läraren funnit ökning av tiden för övningar å lärorummet och för fältövningar vara påkallad samt av vikt, att undervisning i ämnet började med en vårtermin. Lantmäteristyrelsen delade den uppfattning, som sålunda gjorts gällande. För ämnet hade beräknats en tid av omkring 350 timmar, därav omkring 165 timmar föreläsningar, samt 15 dagar för fältövningar. Undervisningen i kulturteknik hade ansetts böra omfatta följande.

Vägbyggnad slä ra. Planläggning, byggnad och underhåll av jord-, grus- och makadamvägar. Gator i mindre samhällen. Kostnadsberäkningar för vägbyggnadsarbeten. Normalsektioner för vägar. Detaljerat förslag till utfartsväg. Preliminärt förslag till bygdeväg eller gata. Beräkning och fördelning av vägunderhåll. Besiktning av vägarbeten och vägförsök. Förundersökningar för förslag till utfartsväg.

Bro- ochhusbyggnadslära. Kortfattad elementär byggnadsstatik och hållfasthetslära. Materiallära, huvudsakligen trä, sten och bruk samt järn. Enklare trä-, järn- och stenkonstruktioner. Grundläggning för smärre hus och brobyggnader. Anordning och beräkning av enklare broar. Anordning av enklaro trähus. Kostnadsberäkningar för byggnadsarbeten. Exempel till byggnadsstatik och hållfasthetslära. Beräkning av en stödmur. Detaljerat förslag till bro med bärbjälkar av trä eller helvalsade järnbalkar. Enklare detaljer till trähus. Beräkning av kostnaden för nybyggnad samt flyttning av ett trähus. Besiktning av hus- och brobyggnadsarbeten. Besök vid bvggnadslaboratorier och utförande av något enklare försök.

Vattenbyggnadslära. Klimatlära. Vattenstånd i färskvattendragen och vid kusten. Vattenmängd, avrinning. Vattentryck, vattnets rörelse över dammar samt i öppna och slutna ledningar, uppdämningskurvor. Planläggning av dikningsföretag, kostnadsfördelning. Invallningsföretag, jordvallars utförande. Detaljdränering, rördikessystems anordning och beräkning. Kloakledningar i smärre samhällen. Beräkning av krafttillgång i vattenfall. Exempel till hydrografi och hydraulik. Detaljerat förslag till avdikning. Detalj till kloakledning. Kostnadsberäkning av täckdikning eller kloakledning. Besiktning av pågående eller färdiga hithörande arbeten. Förundersökningar för dikningsförslag. Besök vid vattenbyggnadslaboratoriet vid tekniska högskolan. Uppmätning av vattenmängd och vattenstånd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19111. 1 sinni. ISO haft. (Nr 1S3.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Rörande undervisningen i stadsplanelära uttalades i ett flertal av de från lantmätare inkomna yttranden nödvändigheten av att ämnet bereddes väsentligt ökad tid, då lantmätarna vöre i behov av avsevärt förbättrad utbildning för uppgörande av stadsplaner för mindre samhällen och styckningsplaner. Läraren i ämnet hade ansett den nuvarande kursen i ämnet alldeles för knapphändig och ofullständig. En någorlunda tillfredsställande utbildning i ämnet skullo kräva avsevärt längre tid samt därtill vissa grundläggande förkunskaper, särskilt i husbyggnadskonst. Undervisningen i ämnet borde därför förläggas till tekniska högskolan i samband med införandet av en ifrågasatt särskild stadsbyggnadsskola därstädes. Då lantmäteristyrelsen emellertid önskat förslag till program för undervisning i ämnet, hade ett sådant uppgjorts med en beräknad tid av 200 timmar för föreläsningar och övningar samt 4 dagar för exkursioner, avseende allenast att bibringa lantmätare sådana nödiga insikter i ämnet, som måste anses erforderliga vid upprättandet av enklare styckningsplaner. I anslutning, därtill hade föreslagits, att ämnesbenämningen stadsplanelära borde såsom missvisande utbytas mot en mera betecknande benämning, såsom exempelvis styckningsplanelära.

Av de sakkunniga för ämnet hade byggnadsrådet Bergsten ansett det vara tydligt, att verklig fackutbildning på detta krävande område måste kräva flerdubbelt längre tid än den föreslagna kursen, men då här icke vore fråga örn specialutbildning utan endast ett meddelande av den kunskap, som ansåges oundgängligen nödvändig för lantmätarna, borde i avvaktan på den utredning angående ordnandet av undervisningen i stadsplanelära, örn vilken byggnadsstyrelsen gjort framställning till Konungen, försök med den föreslagna kursen kunna göras. Antalet timmar bordo tillsvidare reserveras i timplanen och borde framdeles, sedan här ovan omnämnda utredning slutförts, ställning tagas till huruvida undervisningen skulle förläggas till denna eller annan läroanstalt, exempelvis tekniska högskolan. Faran för bristande kompetens även för lösandet av de enklaste uppgifter vore uppenbar, och man finge giva akt på, att undervisningen lades så, att lantmätarna, efter det de genomgått enbart denna kurs, ej komme att anse sig kompetenta att lösa även uppgifter av stadsplanerna. Ämneslärarens förslag att kalla ämnet styckningsplanelära hade därför, enligt byggnadsrådet Bergsten, mycket fog för sig.

Stadsplanedirektören Lilienberg hade bestämt avstyrkt anordnandet av en så lång kurs för samtliga studerande vid lantmäteriundervisningen. Kursen borde icke göras längre än att lantmätarna finge den uppfattning örn ämnet, som de kunde behöva för att bedöma, när specialutbildad fackman borde tillkallas för upprättande av stads- eller styckningsplan. Lantmätare och mätningsmän borde således i allmänhet icke utbildas för att sysselsättas med uppgörande av stads- och därmed jämförliga planer och borde icke tillåtas uppgöra sådana med mindre än att de fått en tilläggsutbildning till sin ordinarie utbildning. Denna tillläggsutbildning borde givas betydligt större omfattning än den, som föreslagits skola ingå i lantmäteriundervisningen. Aven de till synes enklaste styckningsplaner kunde nämligen rymma frågor, som vore i sina konsekvenser både invecklade och av stor ekonomisk räckvidd. Stadsplane- och därmed jämförliga frågor borde därför behandlas av speciella för sådana uppgifter utbildade personer. Sådan specialutbildning behövde i ett så litet land som vårt anordnas endast på en plats, exempelvis tekniska högskolan, och stå öppen för såväl ingenjörer som arkiteE-

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ter och lantmätare såsom tilläggskurs, sedan den övriga utbildningen i huvudsak avslutats. Förslag örn sådan specialutbildning hade av byggnadsstyrelsen ingivits till Kungl. Majit, och innan detta spörsmål blivit behandlat, vore det synnerligen svårt att taga ställning till nu föreliggande fråga, som vore beroende av det sätt, på vilket den högre, verkliga fackutbildningen ordnades. Komme en kurs av föreslagen omfattning att ingå i lantmäteriundervisningen, kunde man enligt stadsplanedirektören Lilienberg befara, att den hindrade tillkomsten av den verkliga specialutbildning på området, som vore för hela landets byggnadsväsen och för dess ekonomi av största vikt att få till stånd.

De av lantmäteristyrelsen tillkallade båda överlantmätarna hade framhållit, att inom de flesta lantmäteridistrikt förekomme då och då frågor rörande stadsplaner och styckningsplaner av olika slag och att dessa frågor många gånger vore så enkla, att de icke kunde påfordra tillkallandet av en specialist på området. Det kunde icke anses tillfredsställande för allmänheten, att lantmätarna, som hade hand örn jorddelningen, icke i samband därmed kunde lösa sådana enklare planfrågor, där några invecklade förhållanden uppenbarligen varken förelåge eller kunde tänkas uppstå. Det vore oundvikligt, att lantmätarna finge erforderlig utbildning för enklare uppgifter av förevarande slag.

Ledamoten av riksdagens första kammare herr C. P. V. Nilsson i Gränebo och ledamoten av riksdagens andra kammare herr D. Hj. Pettersson i Bjälbo, vilka såsom sakkunniga biträtt styrelsen, hade påvisat, att det ur praktisk synpunkt och med hänsyn till allmänhetens berättigade krav vore nödvändigt, att lantmätarna kunde uppgöra enklare planer och att de således måste erhålla därför erforderlig utbildning.

Lantmäteristyrelsen ansåge den verkställda utredningen hava visat, att verklig fackutbildning i ämnet icke kunde inrymmas inom den uppgjorda planen, men att sådan högre fackutbildning inom landet vore av behovet påkallad. Då emellertid en viss utbildning på området vore nödvändig för alla lantmätare, måste en kurs i ämnet ingå i lantmäteriundervisningen. Erinringarna mot den uppgjorda planen avsåge närmast, att kursen skulle bliva alltför kort, men då av skäl, som de båda på området speciellt sakkunniga framhållit, någon verklig specialutbildning för denna undervisningsgren icke borde eller kunde inrymmas inom en blivande undervisningsplan för lantmäteriundervisningen, hade styrelsen med ledning av erfarenheterna från den hittillsvarande undervisningen ansett sig böra i enlighet med den plan, som uppgjorts av läraren i ämnet, räkna med en tid av omkring 200 timmar, därav 50 timmar till föreläsningar, samt exkursioner under fyra dagar. Föreläsningarna bordo omfatta: avlopp, dränering och väganläggningar; stadsplaneväsendets utveckling; äldre och nyare samhällsbildningar och byggnadsanläggningar av olika slag; planområdes förutsättningar för stadsmässigt bebyggande; huvudtrafikleder och delområdens ytdispositioner; gatusystemet; kvartersmark och dess användning för olika ändamål; allmänna platser för olika ändamål; stadsplaneväsendet berörande lagar och författningar. Övningarna bordo omfatta mindro stadsplaneuppgifter samt olika slag av styckningsplaner.

Med den ståndpunkt, som styrelsen sålunda stannat vid, hado ingen anledning förelegat att ändra ämnets namn.

I det föregående hado redogörelse lämnats för motiven till undervisning i ämnet jorddelning slär a och vad denna undervisning i huvudsak

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

borde åsyfta. För ämnet, som givetvis bleve av synnerlig vikt, borde beräknas en tid av omkring 360 timmar, därav omkring 150 timmar övningar, samt 30 dagar för fältövningar och exkursioner. Då all undervisning måste anpassa sig efter utvecklingen och föreliggande behov, kunde för detta ämne liksom för övriga endast den ungefärliga omfattningen angivas och detta på följande sätt:

Historik, översikt över fastighetsbildningens och jorddelningens utveckling.

Laga skifte. J ordbrukstekniska och ekonomiska synpunkter rörande skifteslag och deras begränsning. Undantag av mark och bildandet av servitut, gemensamhetsskog. Urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord, inverkan av hushållningsplaner, kulturtekniska och ekonomiska synpunkter, samband med frågan örn utflyttning. Gradering, jordklassifikation med hänsyn till jordvärdering för skiftesändamål, olika graderingssystem. Skiftesläggning och utflyttning, arrondering, lage och gränser, inverkan på fastighetsvärden och utvecklingen. Jordbruksekonomiska förutsättningar för utbrytning av ägolott. Delningsarbetets tekniska utförande. Likvider, samband med graderingen, olika likvidanledningar och likvidmetoder.

Styckning. Styckning för olika ändamål och markens lämpliga utnyttjande. Styckningslotters lämpliga storlek, läge och gränser samt sammansättning av olika ägoslag. Värderingar. Tilldelning av skog. Samfälligheter. Styckningens tekniska utförande.

Andra lantmäteriförrättningar. Tillämpliga delar av det under laga skifte och styckning angivna.

Som förut nämnts hade det nuvarande ämnet tolkning av äldre handskrifter ansetts kräva någon utökning i viss riktning och därvid lämpligen böra benämnas arkivkunskap. Utökningen skulle avse att meddela en inblick i det svenska arkivväsendets organisation samt anvisningar örn sättet att bedriva arkivforskningar. Behovet för lantmätare' av någon handledning i detta hänseende vore påtagligt. Tiden för ämnet hade beräknats till omkring 30 timmar.

Körande fornlämningar och naturskydd hade läraren i ämnet ansett den nuvarande tiden vara väl knapp, varjämte han ansett det vara önskvärt, att lantmätarna erhölle någon inblick i den moderna hembygdsvården samt kunskap örn ortnamnsforskningens nuvarande ståndpunkt, mål och hjälpmedel. Lantmäteristyrelsen delade denna uppfattning och hade för det sålunda något utvidgade ämnet beräknat en tid av omkring 30 timmar jämte exkursion under en dag.

Förut hade redogörelse lämnats för behovet av undervisning i fiskerikunskap och den undersökning, som därom gjorts. För ämnet hade ansetts erforderligt att beräkna en tid av 30 timmar jämte exkursioner under två dagar. Undervisningen borde omfatta ungefär följande: Inledning; vattnets fysikaliska och kemiska beskaffenhet; vattnets flora och fauna; Sveriges fiskarter och deras utbredning; de viktigaste fiskarternas biologi; fisktillgångens beroende av olika faktorer; olika vattens avkastningsförmåga och orsakerna därtill; olika sjötyper; fiskredskap och fiskemetoder; allmän översikt; garnredskap; träredskap; krokredskap; saxredskap; tillbehör; sumpar och dessas placering; fisktransport och avsättningsförhållanden; fiskevård och fiskodling; fiskets organisation; rationell fiskerihushållning; fisket och kulturen; allmän återblick; Sveriges fiskavkastning.

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Den tid, som sålunda visat sig vara erforderlig för do olika umnena, innebure, att den sammanlagda undervisningstiden komme att utgöra 3,050 timmar till föreläsningar och övningar å lärorummet samt 164 dagar till fältövningar och exkursioner. Denna tid kundo icke fördelas på mindre än tre och ett halvt läsår eller sju terminer och fältövningar under tre somrar. Även med denna tid torde kursen komma att stalia stora krav på de studerandes arbetsförmåga. Kursen borde taga sm början med en vårtermin, då det med hänsyn till lantmätenarbetets beskaffenhet icke vore lämpligt att utexaminera de studerande vid slutet av en hösttermin. Med hänsyn härtill och i anslutning till vad som förut anförts rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmätenundervisningen bordo sådan elevtid kunna bogränsas till ott halvt år. Härigononi skulle den, som omedelbart efter studentexamen antoges som lantmäterielev, kunna vinna inträde vid undervisningen vid vårterminens början och således avlägga lantmäteriexamen fyra år efter studentexamen. För närvarande vore den praktiska elevtiden ett år samt studietiden sammanlagt tre läsår och fältövningar under en sommar. Hela ökningen i utbildningstiden skulle således inskränka sig till fältövningar under två somrar.

Utredningsmännen hava i stort sett följt lantmäteristyrelsens fbislag i hithörande frågor. Emellertid framhalles, att en viss omläggning och utvidning av undervisningen i stadsplanelära med vad därtill hörer syntes ofrånkomlig. Härom anföra utredningsmännen följande.

I lantmäteristyrelsens förslag hade undervisning i stadsplanelära upptagits med 200 timmar. För att rätt kunna tillgodogöra sig den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen i stadsplanelära måste de studerande emellertid äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader och kommunikationsväsen. Tillfredsställande resultat i dessa hänseenden torde svårligen kunna vinnas med undervisning, som endast vore av ringa omfattning och inginge i annat ämne. För övrigt torde undervisning rörande husbyggnader och kommunikationsteknik vara av värde för lantmätarna även för annan verksamhet än den, sorn sammanhängde med stadsplaneväsendet. Då det icke torde vara möjligt att hänvisa lantmäteristuderande helt eller delvis till de vidlyftiga kurser i byggnadstekniska ämnen, som vid tekniska högskolan gåves för de studerande inom fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt för arkitektur hade utredningsmännen stannat för att för de lantmäteristuderande 'borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning, omfattande 150 timmars undervisning. Kursen i kommunikationsteknik, vilken kunde vara gemensam nied tekniska högskolans undervisning i ämnet, borde omfatta 50 timmar. Den egentliga stadsplaneläran torde därför kunna inskränkas till 125 timmars undervisning.

Lantmäteri styrelsen framhåller i sitt yttrande över utredningsmännens betänkande, att den i fråga örn utbildningen i stadsplanelära föreslagna förändringen innebure en avgjord förbättring av det tidigare förslaget, varför styrelsen i denna del anstöta sig till utredningsmännens felslag.

Lurarkollegiet vid och styrelsen för tekniska högskolan hava funnit sig kunna i fråga örn läroämnenas omfattning i det stora liela följa det fram-

Lantmäteri-

styrelsens

förslag.

Frågan om undervisningens förläggning till redan befintlig anstalt.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

lagda föi slaget, dock med vissa modifikationer, vilka jag av lämplighetsskäl anhåller att få behandla i samband med frågan örn studieplaner och undervisningens anordnande.

Jag övergår nu att redogöra för föreliggande förslag och yttranden i vad avser

frågan om undervisningens anordnande.

Föi ut har redogörelse lämnats för de förslag, som tidigare framställts att få undervisningen förlagd till någon redan befintlig institution. I sitt betänkande redogör lantmäteristyrelsen för av styrelsen verkställda undersökningar rörande frågan örn undervisningens förläggning till redan förefintliga undervisningsanstalter. De undervisningsanstalter, som där- • Vld ansetts kunna ifrågakomma, äro skogshögskolan, tekniska högskolan och någon anstalt för högre lantbruksundervisning.

I fråga örn undervisningens förläggande till skogshögskolan anför lantmäteristyrelsen, som i nämnda fråga överlagt med representanter för skogshögskolan och särskilda sakkunniga, bland annat följande.

Gemensam undervisning för lantmäterielever och studerande vid skogshogskolan kunde icke anordnas med bibehållande av nuvarande eller tillämnade undervisningsplaner, och en förändring av dessa för möjliggörande av Barnundervisning skulle otvivelaktigt medföra en förlängning av studietiden och en försämring av utbildningen genom svårigheter att specialisera undervisningen i för varje undervisningsgren önskvärd riktning.

I fråga örn lärarna vid skogshögskolan hade upplysts, att professorerna vöre fullt upptagna av sin nuvarande undervisningsskyldighet samt arbetet med respektive ämnens vetenskapliga utveckling,' varför ökad undervisningsskyldighet skulle medföra betydande olägenheter och risk för sänkning av undervisningens och det vetenskapliga arbetets kvalitet. x1 or de tre lektorerna vid forstmästarkursen funnes visserligen någon större möjlighet för ökad lärarverksamhet men ej i sådan utsträckning eliel av beskaffenhet att kunna motivera någon gemensam organisation, helt eller delvis, av skogs- och lantmäteriundervisningen. Högskolans extra lärare erhölle arvode efter omfattningen av meddelad undervisning, varför en gemensam organisation ej skulle medföra någon besparing.

Skogshögskolans byggnad inneliölle sex föreläsningssalar, en rit- och högtidssal, arbetsrum för sex institutionsföreståndare samt museilokaler. linder höstterminen funnes fem årskurser samlade, vadan lika många föreläsningssalar ständigt vore upptagna, samtidigt som ritsalen i regel erfordrades för utförande av examensarbeten m. m. Då därtill bomme, att_ vissa föreläsningar fordrade demonstrationer av undervisningsmaterial. vilket ej under föregående rast kunde iordningställas, behövde ofta en eller två salar vara lediga timmen före en sådan föreläsning, varför utrymmet redan nu ansåges hårt utnyttjat. Detsamma gällde museer och andra utrymmen, varför ett ökat antal kurser eller institutioner icke syntes kunna inrymmas inom skogshögskolans nuvarande lokaler. •

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 183.

23 Ur allmän synpunkt skulle ett sammanförande möjligen kunna medföra vissa fördelar genom den närmare kontakt, som därigenom skulle vinnar mellån två i viss mån närstående undervisningsgrenar, men dessa fördelar kunde icke tillmätas någon avgörande betydelse, sa my ket mindre som en dylik önskvärd kontakt kunde i väsentlig grad eimas

även utan ett administrativt sammanförande.

Undersökningen hade sålunda givit till resultat, att lantmatenundeivisningen icke, varken helt eller delvis, kunde lämpligen anordnas i sam band med undervisningen vid skogshögskolan.

Lantmäteristyrelsen erinrar därefter örn att överläggning agt rum mellan styrelsen och representanter för tekniska högskolan äfvensom r presentant för svenska stadsförbundet och andra av styrelsen anlitatade sakkunniga angående möjligheterna att förlägga lantmatenun. ervisningen till tekniska högskolan. Undersökningen hade gmt

^D^ämnen^Uvilka mera likartad undervisning meddelades vid de båda an?taSna?’ vöre matematik, geodesi och stadsanläggnmgslara (stads-

PlKurserna i matematik sammanfölle icke, enär de måste speciellt inriktas på de studerandes vidare utbildning, som vöre vasentligt ohka. Någon gemensam undervisning vore därför icke möjlig, och learna^vid tekniska högskolan vore så upptagna av den nuvarande undei vinninge, därstädes, att de ej kunde medhinna särskild undervisning at lantmateri-

St I^geodcsi funnes vid högskolan en lägre, obligatorisk kurs för dem,

som gemminge fackskolan för väg- och vattenbyggnad och en ho^e frivillig kurs, som tillsammans med den lägre kursen till omfattning ungefärligen motsvarade kursen vid lantmäteriundervisnmgen Den lägre kursen vore icke så inriktad, att den lämpade sig för blivande la mätare. Den högre kursen vore utsträckt över en tid av tre terminer. Vid överläggningen uttalade professor Fagerholm den mening, att en förläggning av lantmäteriundervisnmgen i dess helhet till tekniska högskolan icke vore lämplig, men att lantmätarnas undervisning i geodesi borde uppdelas i en lägre obligatorisk kurs vid lantmateriundervisn gen och en frivillig högre, till ett år sammanförd kurs vid tekniska hog-

^X^äinnet stadsanläggningslära meddelades för närvarande en kortare kurs vid tekniska högskolan och en ungefär motsvarande kurs vid lantin äteriundervisningen. Förslag hade emellertid väckts att vid högskola utöver den kortare kursen införa en mera omfattande undervisning i ämnet Möjligen skulle den kortare kursen kunna göras gemensam för lantmäteristuderande och för vissa studerande, vid tekniska högskolan.

I fråga om övriga ämnen vid lantmäteriundervisnmgen hade utrönts, att inga tillnärmelsevis likartade kurser förekomme vid tekniska hog-

SkUndérvisningslokalerna vid tekniska högskolan kunde icke till någon nämnvärd del användas även för lantmäteriundervisnmgen, varför kostnaderna för lokaler bleve ungefärligen desamma, vare sig lantmateriundervisningen förlädes till högskolan eller ej. .

Ur mera allmänna synpunkter syntes inga fördelar sta att vinna men viii olägenheter kunna uppkomma genom lantmåterinndervisnmgens for-

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

olikartado' ändamål iSh J^dtärTSirighetlr ™d"’is,lil>8s«?-onar°m<1d

sniÄsss,ni “*• hi“ AttSBs

Beträffande dan h ö ? r a 1 n n f in*« v 9 i •,„ , ... , nuaie lantbruk sunde r vis ilinge n erinnr

lantmatenstyreisen örn följande g

JäääSSSäS

att 1 fråga om kursen för lantmäteriexamen synnerlig™ rins*örn

SSSS—Masi

undersökning visat, att, örn det ur lantmäteriundeivisningens SnnuX lantmäSSme™SÄÄSSÄT ^ km*.lir fSärådPnrtie11 ansh,tninB ™ lantbrukshögskolan stalleTlwfSrÄ?

Oavsett det resultat, vartill nämnda kommitté sålunda kommit hade lant matenstyrelsen ansett sig pliktig föranstalta örn en y?t“TÄre f£ut sattmngslos undersökning örn möjligheterna att anordna lantmäteriun harlI1Sfinge^ i1 sambaad med en frösne lantbruksundervisning. Styrelsen

Ultuna TaanntbrukTål föv?rlä««n“g med representanter för

, ,:. u,n a lantbruksinstitut ävensom med andra av stvrelsen anlitade sakkunniga. Därvid hade framkommit följande

SÄ j0Idbr"ksl6,'a och to*****»»

. D,evn undervisning, som för lantmätare erfordrades i marklära samt D .rdbrukslara och .tordbruksekonomi, måste vid en högre lantbruksunderlsning meddelas under andra förutsättningar hos do studerande samt nan Åmötet a.nnan omfattailI£ med uppdelning på flera ämnen och en ansamnfn Vkt iPn^’UUd av andra Syften med undervisningen. Gemen- T k +rSlr SkUi110 kuana tankas endast i mycket obetydlig utsträckning * am ii otskogsek on örn i med skogslära bordo visserligen till omfattnin- 0_n ungefärligen motsvarande kurser förekomma vid lantmäteriunde”- Tismngen och vid lantbruksundervisningen, men kurserna måste få olika

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

syften och därför givas olika inriktning och innehåll. Gemensam undervisning kundo därför svårligen anordnas.

Då sålunda inga ämnen vid do håda undervisningsanstalterna kunde givas sammanfallande kurser, kunde några nämnvärda bespai ingar med hänsyn till behovet av lärare icke vinnas genom att förena lantmäteriundervisningen med den högre lantbruksundervisningen.

Vid förenämnda överläggning närvarande hade varit ense örn, att undersökningen visat, att någon besparing av kostnader ej syntes stå att vinna och att några större fördelar ej heller i övrigt torde vara att uppnå genom att anordna lantmäteriundervisningen i samband med en högre lantbruksundervisning vid Ultuna.

Då enligt lantmäteristyrelsen någon möjlighet sålunda icke förelåge Inrättande av att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt,genom an- mäterihög. litande av redan förefintliga undervisningsanstalter eller vid sådana an- skola, ställda lärarkrafter, har lantmäteristyrelsen ansett det vara ofrånkomligt, att lantmäteriundervisningen ordnades som en särskild institution.

Denna borde i likhet med andra fackskolor av liknande slag anordnas som en högskola och lämpligen benämnas lantmäterihögskola. Undervisningen vid högskolan borde bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits örn lantmäteriutbildningens uppdelning på praktik och undervisning i olika ämnen samt dessas omfattning.

För den sålunda föreslagna undervisningen har lantmäteristyrelsen ut- studieplan, arbetat följande studieplan.

Förutsättningar. Studierna uppdelas i sju terminer och fältövningar under tre somrar samt börja med en vårtermin. Tre veckor vid julen och en vecka vid påsk beräknas till ferier. Fältövningar och sommarferier beräknas i regel till sammanlagt 12 veckor. För studierna återstå således för varje år normalt en vårtermin med 20 veckor under tiden 10 januari—5 juni och en hösttermin med 16 veckor under tiden 29 augusti —18 december.

Av första terminen (vårtermin) reserveras tre veckor för tentamina, exkursioner m. m., varefter återstå 17 veckor.

Av första sommaren användas sex veckor för övningar och exkursioner i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära och sex veckor för ferier.

Av andra terminen (hösttermin) reserveras två veckor för tentamina m. m., varefter återstå 14 veckor.

Av tredje terminen (vårtermin) reserveras en vecka för tentamina m. m., varjämte terminen med hänsyn till sommar övningarnas längd avkortas med tro veckor. Härefter återstå 16 veckor......

Under andrei sommciren användas 12 veckor till fältövningar i geodesi, två veckor till fältövningar i kulturteknik och lyra veckor till ferier..

Av fjärde terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina nr m„ varjämte terminen med hänsyn till sommarövningarna avkortas med tre veckor. Härefter återstå 12 veckor.

Av femte terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina m. m., varefter återstå 18 veckor.

Under tredje sommaren användas fem veckor till övningar och exkursioner i jorddelningslära och sju veckor till ferier.

Av sjätte terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina m. m., varefter återstå 15 veckor.

Av sjunde terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina m. m., varefter återstå 18 veckor.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Under de olika terminerna skulle de olika ämnena förekomma på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

27 Lantmäteristyrelsen framhåller i samband härmed, att belastningen med avsikt gjorts minst under sista terminen och ferierna under sista sommaren gjorts jämförelsevis långa. Detta hade skett dels med tanke på de särskilda examensarbeten, som skulle kunna förekomma, dels emedan arbetet under en kurs av olika anledningar ändock brukade ökas mot slutet.

Lantmäteristyrelsen omförmåler vidare, att styrelsen från chefen för rikets allmänna kartverk inhämtat yttrande rörande anordnande vid lantmäteriundervisningen av en särskild utbildningslinje för hartog rafaspir anter.

Kartverkschefen förordade en sådan särskild utbildningslinje. Denna linje borde omfatta endast vissa av de i kursen för lantmäteriexamen ingående ämnen och några av dessa endast med en begränsad del. Kartografaspiranterna borde följa kurserna för jämnåriga lantmäterielever i vissa ämnen och i andra undervisas tillsammans med lantmäterielever i äldre årskurs. Ämnena matematik, juridik, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd borde läsas helt och hållet samt ämnena geodesi, jordbrukslära och jordbruksekonomi, skogsekonomi med skogslära samt jorddelningslära endast delvis. Ämnena nationalekonomi, marklära, liulturteknik och stadsplanelära _ kunde^ helt uteslutas. Genom sådana inskränkningar skulle undervisningen å den särskilda utbildningslinjen för kartografelever behöva fortgå under två eller möjligen två och

ett halvt år. .

Lantmäteristyrelsen ansåge ändamålsenligt, att en sådan särskild ut-

Särskild utbildningslinje för kartografaspiranter.

28 Erforderliga

lärarkrafter.

Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

bildningslinje kommo till stånd, och hade vid. undersökning funnit, att den kunde inrättas utan vidtagande av några anordningar, till vilka hänsyn för närvarande borde tagas. Närmare utredning om de särskilda bestämmelser, som erfordrades för denna utbildningslinje, torde icke erfordras, förrän beslut föreläge om lantmäteriundervisningens ordnande.

I fiaga om behovet av lärare för den av lantmäteristyr elsen föreslagna undervisningen anför lantmäteristyrelsen.

Ludell isningen i matematik krävde en särskild lärare, som emellertid icke erhölle full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till ämnets art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisning däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva möjligt genom att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning. Då en lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma lönegrad som en lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i matematik med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning placeras i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola. Undervisningsskyldigheten hade emellertid varit väsentligt större än den som ålåge sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en pro^ iessor med avlöning i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor eller B 30. Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens nuvarande arbetsbörda och till att ämnet utökats med större de- Gn. av nuvarande ämnet praktiskt lantmäteri krävdes utöver professorn även en biträdande lärare i ämnet. Denne finge, särskilt genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan eller efter lönegraden B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för närvarande en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet geodesi erfordrades således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt denna befattning. Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie befattningshavare men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga personer kunde erhållas för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten vore avsedd att fylla viktiga uppgifter, särskilt vid de praktiska övningarna^ Det syntes lämpligt, att assistenten bleve likställd med assistenterna a länens lantmäterikontor och således erhölle avlöning efter lönegraden B 21. . Slutligen borde den nuvarande anordningen med speciallärare i kartritning och textning bibehållas. Härför hade beräknats ett arvode av 400 kronor.

. Undel visningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den icke kunde pa tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne professor borde givas samma ställning som professorerna i de juri- <T.s„a .mkulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre iönestallmng än för. andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid undervisningen i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur samt vid övningar av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp. Härför borde beräknas 1,000 kronor.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare. Med

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

hänsyn till ämnets jämförelsevis ringa omfattning kunde arvodet begränsas till 1,000 kronor.

Även i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av en speciallärare. På grund av ämnets omfattning och betydelse borde arvodet sättas till minst 3.000 kronor. . „ 11A .

I jordbrukslära och jordbruksekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt, men särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie befattningshavare. Han borde därför erhålla samma ställning som läraren i matematik eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställamde handhavas av en speciallärare, för vilken emellertid med hänsyn till ämnets vikt och omfattning borde beräknas ett arvode av 4,000 kronor.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan 1910 räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att kräva en lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kumla för befattningen förvärva fullt kompetent och lämplig person vöre det nödvändigt, att för ämnet beräknades en professor med samma löneställning som övriga professorer eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och bleve än mera nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet. För assistenten, som vore avsedd att biträda huvudsakligen vid ökningarna, torde arvodet kunna begränsas till ett belopp av 1,500 kronor.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare. Med hänsyn till ämnets omfattning och nödvändigheten att till lärare erhålla fullt kompetent person borde arvodet beräknas till 4,000 kronor.

Ämnet jorddelning slör a vore till väsentliga delar nytt. Det bleve a\ betydande omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren, som utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika grenar av lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt att för ämnet beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer eller i lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid icke bedrivas utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna, som vore avsedda att förekomma i stor utsträckning. För assistenthjälp i ämnet borde beräknas 2,000 kronor.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskenkunskap erfordrades givetvis endast speciallärare. För vart och ett av arnnena hade arvodet till läraren beräknats till 800 kronor.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare i åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn mäste tagas till att i lantmäteriundervisningen inninge ett stort antal fran varandra väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga arvoden för speciallärare beräknats lägre i förhållandet till undervisningsskyldighelen än vad fallet voro exempelvis vid skogshögskolan.

För högskolans expedition och kassarörelse samt för biträde med sknvsöromål torde vara tillräckligt med allenast ett kanslibiträde, som borde erhålla samma löneställning som liknande befattningshavare eller leneus lut li gen' erfordrades vaktmästare. Vid en institution av förevarande sia* erfordrades ständigt biträde vid handhavando och vardén av olla skrymmande och svårhanterlig undervisningsmaterial. Därtill komme

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skötsel av samlingar, värmeledning o. d. samt bevakning av högskolans lokaler. Med hänsyn till allt detta torde det vara nödvändigt att anställa tva vaktmastare, den ene tillika maskinist. I andra liknande fall torde den ene därvid hava placerats i samma lönegrad som förste expeditionsvakt. Styrelsen hade dock ansett sig böra för båda beräkna lönegraden

-L> D,

Av de i anledning av lantmäteristyrelsens förslag avgivna yttrandena

1 n fi rv> trin n d T 1______1 i» o n o

Yttranden

över lant- . - -----------o ~ ■ e- • j uui-uuut-ua

mäteristyrd- inhämtas — med bortseende från frågan örn lärarnas avlöning och från

sens förslag, övriga kostnadsfrågor, vartill allt jag senare återkommer — i huvudsak följande.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av domänstyrelsen, chefen för generalstaben, lantbruksstyrelsen och styrelsen för sjökarteverket.

Domänstyrelsen uttalar, att beträffande de undervisningsämnen, som mera direkt berörde jordbruk och skogsbruk, vore genomförandet av lantmateristyrelsens förslag ägnat att väl tillgodose utbildningen. Lantbruksstyrelsen hav betonat, att styrelsen ansett sig böra begränsa sitt utlåtande till att avse allenast de delar av utredningen, som mera direkt berörde lantbruksstyrelsens eget verksamhetsområde, eller lantmäteri undervisningens förhållande till den högre lantbruksundervisningen och lantbruksingenjorsutbildningen. Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den ståndpunkt, som lantmäteristyrelsen intagit till dessa spörsmål.

Mot förslaget hava emellertid även framförts vissa erinringar. Sålunda föreslår byggnadsstyrelsen, under erinran örn förberörda av byggnadsstyrelsen till Kungl. Majit ingivna framställning rörande under- V,ls,rl1“gen,.1,1stac!splan^jonst> Kungl. Majit ej för närvarande måtte taga ?mnpin|£n-sporsmalet om-det slutliga ordnandet av undervisningen i detta amne. Beträffande lantmatares befattning som mätningsmän i stad har byggnadsstyrelsen framhållit, att lantmätares anställning som mätningsrnan hksom hans användning vid uppgörandet av styckningsplaner ej tillhörde hans tjänsteutövning, varför endast de lantmätare, som vid si-

w aVf i3an;! in ut,föra stadsplanearbete eller bliva stadsmätare,

hade skal att förskaffa sig harf or erforderlig utbildning. Beträffande omilia!*,?311 flaggningen av undervisningen i geodesi har byggnadsyrelsen, utan att taga stallning till denna fråga, framhållit, att studieplanens omfattning syntes vara beroende dels på den slutliga utformningen av matnmgsstadgan tor rikets städer och dels på frågan örn kontrollen över stadernas matnmgsväsen skulle förläggas hos lantmäteristyrelsen Det syntes med skäl kunna sättas i fråga, huruvida för lantmäteri-

vThT--118!611!8 ratl0n?Ua bedrivande skulle krävas inrättandet av en särskild högskola. I varje fall syntes denna fråga lämpligen böra upptagas till provning i samband med en allman utredning rörande ordnandet av den tekniska undervisningen.

Statskontoret qrinrar örn innehållet i ett av ämbetsverket den 29 januari 1928 a,vgivet utlåtande rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande, i vilket framhållas de möjligheter i besparingssyfte, som kunde vinnas genom att sammanföra högskolorna i större enheter Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att förevarande organisationsspörsmål borde ses ur synpunkten av de fördelar, som kim-

31 Kungl. May.ts proposition Nr 183.

de vara att vinna genom ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten på skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets ävensom veterinärväsendets områden i en enda högre läroanstalt. Därest emellertid en fristående läroanstalt för lantmäteriundervisningen ansåges böra komma till stånd, har nämnden ifrågasatt, huruvida icke — med hänsyn i synnerhet till omfattningen av de rent praktiska läroämnena — en läroanstalt skulle, särskilt vad anginge läraruppsättningen, kunna organiseras i närmare anslutning till statens högre läroanstalter av »instituts» karaktär. Lönenämnden hyste sålunda för sin del viss tvekan rörande lämpligheten av ett realiserande av det föreliggande förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anser, att det med hänsyn till lantmäterikårens numera relativt begränsade uppgifter torde kunna med fogifrågasättas, huruvida utbildningsbehovet för kårens del kunde tillräckligt motivera en särskild högskola vid sidan av redan befintliga högre läroanstalter. Styrelsen kunde vidare icke biträda förslaget örn utvidgad undervisning för lantmätare i stadsplanelära. I städer med över 5,000 invånare syntes lantmätare endast undantagsvis anlitas som mätningsman, och detta kunde förväntas ske i allt mindre omfattning. För utbildning av stadsbyggare syntes den naturligaste och effektivaste vägen vara att omlägga undervisningen vid tekniska högskolan. Denna möjlighet borde först undersökas, innan man laste fast en annan anordning. Då det vore ett stadskommunalt önskemål av betydande vikt, att frågan örn utbildning av kompetenta stadsbyggare bleve tillfredsställande löst, ville styrelsen under alla förhållanden hemställa, att lösningen av specialfrågan örn undervisningen i stadsplanelära måtte ställas på framtiden för att upptagas i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans undervisning.

Styrelsen för tekniska högskolan har icke kunnat förorda upprättandet av en särskild högskola för lantmäteriundervisningen utan ansett ytterligare utredning erforderlig särskilt beträffande frågan, huruvida undervisningen helt eller delvis skulle kunna anknytas till undervisningen vid tekniska högskolan. .

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller, att en av kollegiet tillsatt kommitté föreslagit, att lantmätarnas utbildning skulle ske _vid_ tekniska högskolan och inom en nybildad studieriktning »mätteknik»^ inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Lärarkollegiet ansåg sig emellertid på sakens dåvarande ståndpunkt ej kunna taga bestämd ställning till något av de framkomna alternativen utan föreslog, att saken gjordes till föremål för förnyad utredning.

Å.V TGSGTVCLfitcv inom tekniska högskolans lärarkollegium har däremot framförts tanken på lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan. . .... , „ ,

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har pa anlonia, skäl anslutit sig till kraven på förnyad utredning rörande lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Såsom förut omnämnts tillkallades, med anledning av de i vissa remissyttranden sålunda gjorda erinringar, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 oktober 1930 särskilda utredningsmän för upprättande av ett alternativt förslag till lantmäteriundervisningens ordnande. I utredningsmännens utlåtande framhålles, att, därest utbildningen av lantmätare lörlades till tekniska högskolan, det icke torde kunna ifrågakomma att inordna detta på

De särskilda utredningsmännens för slag.

Studieplan.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

speciella arbetsuppgifter inriktade studium under någon av de vid högskolan nu befintliga avdelningarna, utan borde för meddelande av nämnda undervisning bildas en ny fackavdelning. Förslaget anknyter i fråga örn studieplanen i så stor utsträckning som möjligt till lantmäteristyrelsens förslag. De förändringar, som vidtagits, hava huvudsakligen sin grund i att undervisningen föreslagits skola börja vid annan tidpunkt på året, än lantmäteristyrelsen ifrågasatt, samt i den förlängning av studietiden med en termin, som blivit en följd av införandet av obligatoriskt examensarbete. Den upprättade studieplanen är av följande utseende.

Ista årskursen.

Usta sommaren: 6 veckors övningar och exkursioner i jordbrukslära och -ekonomi samt skogsekonomi med -lära-

2-dra

Jordbrukslära och -ekonomi ..................

Skogsekonomi med -lära........................

Geodesi................................................

Kulturteknik ......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning ..........................................

Juridik .............................................

2:dra sommaren: 12 veckors fältövningar i geodesi och 2 veckors fältövningar i kulturteknik.

årskursen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

3:dje årskursen.

33 Geodesi.......................... ....................

Kulturteknik .......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning ..........................................

Juridik................................................

J orddelningslära....................................

Kommunikationsteknik...........................

Stadsplanelära.......................................

3:dje sommaren: 5 veckor till övningar och exkursioner i jorddelningsläia. I

4.cfc årskursen.

I fråga om behovet av lärarkrafter framhålla utredningsmännen, att undervisningen borde uppdelas mellan professorer och speciallärare på sätt ägde rum vid tekniska högskolan. Att låta viss del av undervisningen ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande med vad som eljest brukades vid tekniska högskolan. I avseende å frågan örn lärarkrafter anföra utredningsmännen i övrigt.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de lantmäteristuderande knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen för tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande med hänsyn till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.) 3

Erforderliga

lärarkrafter.

34 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 183.

vore avsedd som underlag, vore väsenligt olika inriktad, torde redan denna omständighet i och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen. Härtill komme, att tekniska högskolans lärare i ämnet redan hade så många studerande, att de näppeligen kunde förutsättas skola vara i stånd att meddela undervisning i vidare omfattning. För meddelande av den för de lantmäteristuderande erforderliga undervisningen i matematik borde sålunda anställas en speciallärare. Avlöningen till denne lärare beräknades till 6,800 kronor.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogslära med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna samt hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen. Vid tekniska högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi förlagt till slutet av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat på industriens problem. För undervisningen i nationalekonomi för de lantmäteristuderande erfordrades en speciallärare, vars avlöning lämpligen kunde sättas till 1,000 kronor.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning vid högskolan, varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa speciallärare. Avlöningarna till dessa borde utgå med respektive 3,000, 6,800 och 4,000 kronor.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att professor Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara lämpligt. Vid övervägande av det antal lärarkralter, som vid tekniska högskolan behövdes för meddelande av undervisningen i geodesi efter lantmäteriundervisningens överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen stannat för, att det för ändamålet torde vara erforderligt med en professor och tre speciallärare. Utredningsmännen ifrågasatte sålunda icke upprättandet av någon ny professur i ämnet, en mening, som professorn Fagerholm på förfrågan förklarat sig kunna biträda. Beträffande den undervisning, som nämnda speciallärare skulle meddela, torde en av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning i praktisk geodesi (fältövningar och vad därtill hörer), en på undervisning i utjämningsräkning och en på undervisningen vid den lägre kursen i geodesi. Kostnaderna för nämnda speciallärare, vilka måste nyanställas, beräknades av utredningsmännen till respektive 8,400, 3.600 och 3,600 kronor. För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp utöver den, som nu funnes vid tekniska högskolan. Denna nya assistenthjälp beräknades draga en kostnad av omkring 6,000 kronor. För undervisning i textning erfordrades slutligen en särskild lärare med ett beräknat arvode av 400 kronor.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis med samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas av speciallärare. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning borde undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

huvudsakligen ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed besläktade ämnen och en åt undervisning i byggnadslära. För nämnda speciallärare borde beräknas ett arvode av 4,200 kronor till vardera. För undervisningens behöriga fullgörande torde därjämte vara nödvändigt att anställa en assistent till en beräknad kostnad av 1,800 kronor.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning torde icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu meddelades vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som skulle meddelas åt de lantmäteristuderande, borde därför anförtros åt en speciallärare, vars avlöning beräknades till 3,000 kronor.

I fråga örn ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning, som kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande av undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt professorn i ämnet borde beredas assistenthjälp till förut föreslaget arvode av 1,000 kronor.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet kunna vara gemensam med den vid högskolan meddelade, och undervisningen sålunda icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter. Med hänsyn till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren i kommunikationsteknik beredas en något ökad assistenthjälp, vilken dock icke beräknades medföra större kostnad än 250 kronor.

Undervisningen i jorddelning slär a borde i överensstämmelse med vad som upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en. professor i ämnet, åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent. Kostnaden för assistenten beräknade utredningsmännen till 2,000 kronor.

Undervisningen i stadsplanelära kunde lämpligen göras .gemensam med tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för ändamålet icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet studerande assistenthjälpen torde böra förstärkas. Utredningsmännen beräknade de ökade assistentkostnaderna till 800 kronor.

Undervisningen i arkivkunskap samt i läran örn fornlämningar och naturskydd borde överlämnas åt speciallärare. Utredningsmännen hade icke något att erinra mot beloppet av den ersättning, som i lantmäteristyrelsens förslag upptagits till ifrågavarande lärare, eller 800 kronor för vardera.

För undervisningen i fisher ikunskap ansåge utredningsmännen bora anställas en speciallärare. Det i lantmäteristyrelsens förslag för denne speciallärare uppförda arvodet av 800 kronor ansåge utredningsmännen väl lågt, och torde arvodet med hänsyn till ämnets omfattning böra sättas till 1,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna, att föreståndaren för tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad, professorn C. A. Forssell inför utredningsmännen redogjort för fackavdelningens uppfattning av hithörande organisationsproblem. De av professor Forssell framförda synpunkterna återfinnas i stort sett i det yttrande, tekniska högskolans lärarkollegium avgivit över utredningsmännens betänkande, till vilket jag senare återkommer.

Av do yttranden, som avgivits över det av utredningsmännen rättado förslaget, inhämtas i huvudsak följande.

Upp- Yttranden ö' er utredningsmännens utlåtande.

36 Kungl. Majlis proposition Nr 183.

Lant mäter (styrelsen framhåller, att lantmäter iunder visningens förläggande till tekniska högskolan skulle komma att medföra en utökning av tiden för utbildningen med icke mindre än ett år eller från nuvarande och i lantmäteristyrelsens förslag upptagna fyra år till fem år. Lantmäteristyrelsen anför vidare:

Av denna utökning i utbildningstiden skulle en termin användas för utförande av särskilda examensarbeten och återstående halvår till ytterligare praktik å lantmäteridistrikt. Av skäl, som ovan anförts vid behandling av frågorna örn examensarbete och elevtid holle lantmäteristyrelsen före, att utredningsmännen icke anfört några andra vägande skäl för utbildningstidens utökning än sådana, som vore direkt sammanhängande med den för tekniska högskolan nu förefintliga organisationen, och måste alltså den av utredningsmännen föreslagna utökningen anses allenast betingad av undervisningens inordnande under tekniska högskolan. Härtill komme emellertid, enligt vad som framginge av en av föreståndaren för lantmäteriundervisningen till lantmäteristyrelsen avgiven utredning med därvid fogade grafiska bilagor, att förlängningen av utbildningstiden vid undervisningens förläggande till tekniska högskolan icke syntes komma att stanna vid ett år. Såsom lantmäteriundervisningen nu vore organiserad och med det effektiva utnyttjande av studietiden, som för närvarande skedde — och jämväl med lantmäteristyrelsens förslag avsåges — hade endast i mycket sällsynta undantagsfall ett överskridande av den beräknade studietiden behövt förekomma, vanligen då orsakat av sjukdom. Vid tekniska högskolan vore förhållandena däremot annorlunda. Till följd av där rådande organisatoriska anordningar syntes regeln vara, att den programenliga studietiden avsevärt överskredes, och att detta överskridande vid de med lantmäteriundervisningen närmast jämförliga fackavdelningarna kunde beräknas uppgå till i medeltal icke mindre än sju månader. Då lantmäteriundervisningen, som utredningsmännen också framhållit, vid ett inordnande under tekniska högskolan givetvis måste bliva bunden vid där i allmänhet gällande förhållanden och organisatoriska anordningar, finge det anses minst sagt sannolikt, att man även för denna undervisning hade att motse en efterhand inträdande förlängning av studietiden utöver den programenliga upp till över ett halvt år. Vad ovanberörda förlängningar av utbildningstiden i skilda hänseenden och icke minst ur kostnadssynpunkt inneburé för lantmäteriets vidkommande torde ligga i öppen dag.

I fråga om lärarpersonalens anställningsform skulle enligt utredningsmännens förslag undervisningen i ämnena jorddelningslära och juridik samt delvis geodesi meddelas av professorer, under det att all övrig undervisning skulle meddelas av lärare utan ordinarie anställning eller så kallade speciallärare. Härigenom skulle undervisningen till huvudsaklig del — motsvarande omkring 2/3 av hela timantalet — komma att meddelas av lärare, som innehade sin befattning mer eller mindre såsom bisyssla, och de av lantmäteristyrelsen tidigare åberopade, med den nuvarande lantmäteriundervisningen förknippade olägenheterna i väsentliga delar komma att kvarstå. Styrelsen hade givetvis icke något att erinra mot att speciallärare användes i den utsträckning, det vöre möjligt utan att undervisningen därigenom bleve lidande. Enligt styrelsens meningborde emellertid sådana användas endast för meddelande av kurser av mera allmänt innehåll och i perifera, fristående ämnen samt i sådana.

37 Kungl. Maj:ts prvpasillun Nr 183.

vilkas omfattning lade hinder i vägen för anställande av fasta lärare. Däremot torde alla ämnen, vilka för föreläsandet kunde och holde bearbetas med särskild hänsyn till lantmätenets speciella ar^ets^®1^t.®

— sådana vore särskilt geodesi, juridik, jorddelnmgslara, kulturteknik, matematik samt jordbruksar» och jordbruksekonomi — med Jiodvaudighet kräva lärare med ordinarie anställning. Endast hos sådana torde man såsom regel kunna förvänta tillräckligt intresse för den sovring ocn bearbetning av kunskapsstoffet, innan det meddelades eleverna, som vore en nödvändig förutsättning för att dessa på den relativt korta tid, varom här vöre fråga, skulle kunna inhämta det önskvärda kunskapsmattet. Härtill komme, att man i allmänhet endast hos lärare med ordinarie anställning torde kunna förvänta det erforderliga intresset tor utvecklingen inom det ämne, han representerade, samt inom de angi ansande kunskapsområden, vilka ur lantmäterisynpunkt darmed kunde aga sammanhang Ej heller torde man av andra än lärare med fast anställning kunna påräkna, att de skulle hava möjlighet till och vara benagna för att biträda med utarbetandet av erforderliga handbocker och kompendier i vederbörande ämnen, ett förhållande som, i enlighet med vad styrelsen förut påpekat, medfört, att vid den nuvarande lantmätenundervisnmgetf med dess provisoriska karaktär ett dylikt utarbetande till stort men såv al för själva undervisningen som för lantmäteriverksamheten i dess helhet icke kunnat åstadkommas. I detta sammanhang torde jämväl bora framhållas, att icke någon av de lärare, vars långa väntetid pa ordinarie tjänst departementschefen (IX H. T. 1930 sid. 420) torde huva asyftat vid framhållandet av, hurusom ett uppskov med ordnandet av lan tmater lunder visningen innebure en obillighet mot lärarpersonalen, enligt utredningsmannens förslag skulle vinna utsikt till ordinarie anställning. Detta berodde emellertid icke på någon omläggning av undervisningen och endast i ett enda fall på utnyttjande av tekniska högskolans nuvarande lararkratter, utan huvudorsaken vore att söka i de vid högskolan saregna organisatoriska förhållandena, till vilka utredningsmännen haft att taga hänsyn. Av vad sålunda sagts torde ligga i öppen dag, att etet av utredningsmannen framlagda förslaget även i nu berörda hänseende mäste anses utgöra en betänklig försämring av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att vad man velat vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande i ett synnerligen betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle

Skulle emellertid det oaktat Kungl. Maj :t linna overvagande skal tala för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan,.angå <re lantmäteristyrelsen oundgängligen nödvändigt, att följande andrina gjordes i nu berörda del av utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen höllö sålunda av skäl, som framkommit vid den till grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, förfarande bestämt före, att för ämnet kulturteknik en professur krävdes. Det av utredningsmännen såsom enda skal lor ämnets uppdelning a tvä speciallärare anförda, eller att till detta ämne sammanförts slolt tran (lera av de vid högskolan förekommande och med professurer lorsedda läroämnen, funne lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse helst den för lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen mäste inriktas på do blivande lantmätarnas verksamhet och ämnet därför erhålla en för ändamålet speciell bearbetning, som torde vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan två speciallärare.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställ da lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en eller annan anledning icke böra komma till användning vid högskolans hittillsvarande undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande ingen utväg att ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas vidkommande, utan att denna anställningsform för vissa lärare komme till användning. I anslutning till lantmäteristyrelsens förslag borde därför en av speciallärarbefattningarna i geodesi omändras till lektorat i geodesi, och borde speciallärarbefattningarna i såväl matematik som jordbrukslära med jordbruksekonomi ersättas med lektorat.

Statskontoret erinrar örn den av statskontoret tidigare hävdade ståndpunkten, att vissa besparingar skulle kunna ernås, örn lantmäteriundervisningen samordnades med annan undervisning och finge ingå såsom en särskild avdelning i en större högskola, samt anför vidare:

Det av utredningsmännen framlagda förslaget utginge från, att undervisningen förlädes till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning samt att högskolans lärarkrafter i möjligaste mån utnyttjades för lantmäteriundervisningen. Delvis såsom en följd av den föreslagna anordningen hade emellertid studie- och elevtiden måst utsträckas med ett år, vilket enligt statskontorets mening måste anses såsom en betydande olägenhet. I fråga örn de erforderliga lärarna ansåge statskontoret att det icke vöre nödvändigt med någon professur i juridik för lantmäteriundervisningens behov utan kunde förslå med en lärare i ämnet, avlönad efter lönegraden B 26.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Nämnden hade kommit till den uppfattningen, att ett förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan skulle i vissa avseenden erbjuda beaktansvärda fördelar i jämförelse med den lösning av ifrågavarande organisationsfråga, som lantmäteristyrelsens förslag innebure. I betraktande av dessa fördelar, vilka främst vore av statsekonomisk art, måste nämnden finna det beklagligt, därest ett realiserande av utredningsmännens förslag skulle åstadkomma en icke obetydlig förlängning av studietiden med därav följande fördyring av utbildningskostnaderna. Såsom utredningsmännen anfört, skulle till följd av att lantmäteriutbildningen i allo skulle likställas med ingenjörsutbildningen vid tekniska högskolan lantmäteriexamen i det stora flertalet fall icke kunna avläggas förrän fem år efter studentexamen. Nämnden måste för sin del starkt ifrågasätta, huruvida en så avsevärd studietid kunde anses nödvändig för behörigt utövande av lantmäteriverksamheten, och det syntes därför nämnden vara förtjänt av ytterligare övervägande, örn ej en sådan omläggning av de utav utredningsmännen föreslagna kursplanerna kunde åstadkommas, att studietiden begränsades till den av lantmäteristyrelsen i dess förslag beräknade. Angående förslaget i övrigt ifrågasatte nämnden, huruvida det icke — med hänsyn till önskemålet att för den speciella juridiska utbildning, varav de blivande lantmätarna hade behov, kunna erhålla de därför häst skickade lärarkrafterna — vore lämpligt, att för undervisningen i juridik ställdes till förfogande ett mot professors avlöning svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 39

Styrelsen för svenska stadsförbundet uttalar allenast, att tanken på ett förläggande av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan syntes tilltalande. Ett definitivt avgränsande av undervisningen i ämnet syntes dock böra anstå, tills en inom kommumkahonsdepartementet pågående utredning rörande förbättrad utbildning i stadsplane-

konst slutförts. ,

Styrelsen för svenska kammunal-tekniska föreningen framhåller, att

den nu föreliggande utredningen inskränkts till att avse studieplaner och den ekonomiska innebörden av tekniska högskolans utökning med ytterligare en fackavdelning för lantmätare, samt anföi vidare.

Utredningsmännen hade däremot icke framlagt erforderligt underlag för bedömandet i vad mån undervisningens överflyttande till högskolan skulle i övrigt vara ur ena eller andra synpunkten att förorda framfor upprättandet av en särskild lantmätenhögskola. Da utredningen salunda icke utsträckts till att omfatta frågan i vad man undervisningen för lantmätarna lämpligen kunde sammankopplas med r™leryisningen för de ingeniörer, som ämna ägna sig åt stadsmatningsfacket, och Hagan alltså syntes i en väsentlig del ofullständigt utredd, vöre det styrelsen icke möjligt att utan berörda kompletterade utredning fatta ståndpunkt till spörsmålet, huruvida, förutom de ekonomiska, tilliackliga skal före funnes att förlägga lantmäteriundervisnmgen till tekniska högskolan.

I det av lärarkollegiet vid tekniska högskolan avgivna yttrandet över Yttrande från utredningsmännens förslag har ingående diskuterats ej blott, såsom i *io£ns Wrfr. utredningsmännens betänkande, den tekniska frågan, huru lantmäteri- kollegium och undervisningen skulle kunna anknytas till tekniska högskolan, sådan undervisningen där för närvarande är organiserad, utan även den for tekniska högskolan interna frågan, vilken inverkan ett förläggande av lantmäteriundervisningen till nämnda högskola skulle öva på den övriga undervisningen vid högskolan, särskilt å undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Yttrandet utmynnar i ett helt nytt förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen, vilket i stort sett går ut på, att lantmätarnas och mätningsingenjörernas utbildning borde i viss utsträckning göras gemensam samt förläggas till en nybildad fackavdelning för mätningsteknik vid högskolan. Av lärarkollegiets yttrande inhämtas i huvudsak följande.

Omfattningen av högskolans undervisning i geodesi, vilken vore avsedd för blivande mätningsmän, vore med hänsyn till de krav, som numera ställdes på mätningsmännen, icke tillfredsställande. Detta framginge redan därav, att den för lantmäterieleverna föreslagna utbildningen omfattade vida större timantal, än som vid högskolan nu anvandes tor undervisning i geodesi åt blivande mätningsmän. Harvid vöre ytterligare att beakta, att lantmätaren vid det egentliga lantmäteri d. v. s. vid delning av jord på landet, endast hade mindre användning för högre geodesi, i motsats till mätningsmannen i stad, vars arbete till stulsta delen vore av från mätningsteknisk synpunkt mera krävande art. En ökning av undervisningen på detta område för mätningsingenjorer vore

40 Kungl. Marits proposition Nr 183.

ofrånkomlig. Denna ökning kunde emellertid icke ske genom ökning av geodesiundervisningen och införandet av övriga erforderliga ämnen för ntf-a väg- och vattenbyggare. Därtill funnes ej plats inom den fyraåriga studietiden. Inrättandet av en särskild studieriktning vid tekniska högskolan for mätningsingenjörer vore därför ofrånkomlig och hade i själva verket varit aktuell mer än ett årtionde men hade ständigt måst uppskjutas i avvaktan på ordnandet av lantmätarnas utbildning Denna undervisningsfråga skulle nämligen kunna tänkas löst på så satt, att utbildningen av mätningsingenjörer förlädes till en från högskoian fristående undervisningsanstalt för lantmätare. En sådan anordni?g . e Slg emellertid icke realisera, därför att i flertalet mindre städer matningsmannabefattningen vore, och måste av praktiska skäl vara, förenad med befattningen som byggnadschef. Denna befattning krävde hos sin innehavare byggnadsteknisk skolning, vilken icke kunde erhållas vid befintlig eller föreslagen lantmäteriundervisning. Att i detta avseende utvidga lantmateriundervisningen skulle betyda dubblering av stora delar av undervisningen inom fackavdelning Y vid tekniska högskolan.

Da grund därav syntes det kollegiet, som örn den enda rationella lösningen av föreliggande undervisningsfråga vore, att vid tekniska högskolan sammanfördes utbildningen av lantmätare och utbildningen av mätningsingenjörer med kommunalteknisk skolning till en gemensam studiegrupp.

Organisationen av denna undervisning kunde antingen läggas så, att olika studieriktningar inom fackavdelning V anpassades för respektive, vag- och vattenbyggare, mätningsingenjörer och lantmätare, eller så att en ny fackavdelning för mätningsteknik bildades, speciellt avsedd för lantmateriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde i senare fall förläggas som särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen eller inom fackavdelning V eller inom båda. Intet hinder skulle mota och inga särskilda kostnader vållas därav. Genom denna anordning skulle vinnas, att val av studieriktning icke inom någondera fackavdelningen behövde ske före inträdet vid högskolan. Vid de definitiva studieplanernas uppgörande borde så långt möjligt ordnas så, att studierna under forsta studieåret inom vardera fackavdelningen vore lika for bada studieriktningarna.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vöre fänet vid högskolans övriga fackavdelningar och sålunda börja med en hosttermin varjämte intet krav på praktik borde uppställas för intrade vid högskolan.

Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen år 1929 sorn av utredningsmännen nu föreslagna eller 7 terminer. För erhållande av diplom borde därtill fogas en 8:e termin, ägnad åt ett självständigt examensarbete Intet hinder torde emellertid möta, att lantmäteristyrelsen tor kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete och avgangsdiplom.

I så fall skulle lantmätarens studier avslutas till julen i 4:e årskursen efter 7 terminers studier.

Det torde emellertid kunna förutsättas, att det för den blivande lantmataren kunde vara värt att offra den 8:e terminen på träning till självständigt vetenskapligt arbete. Detta bomme honom sedermera till godo vid varje utredningsarbete av mera krävande ari Ansåge emellertid lant-

41 Kungl. Maj.ts proposition Nr 183.

mäteristyrelsen, att denna träning bättre erhölles genom praktik hos en därför lämpad lantmätare, kunde denna praktik ordnas under den 8:e terminen.

För den undervisning, som inom den nybildade fackavdelningen för mätningsteknik skulle meddelas åt lantmäterieleverna, har tekniska högskolans lärarkollegium uppgjort följande förslag till studieplan.

l:a årskursen.

Matematik II Nationalekonomi

Marklära ............

Jordbrukslära

Skogslära

Geodesi

lia sommaren: 6 veckors övningar 3 veckor i geodesi på fältet.

Timantal per vecka

H. t. V. t.

27 7» 21 7,

i jordbrukslära och i skogslära samt

2:a årskursen. Jordbrukslära Geodesi Kulturteknik Husbyggnad Juridik

2:a sommaren

0 i/ 3 — —

1 2 10 5 107,

............ 5 3 2 3 7,

_ — 2 4

.............................. 2 3 2 3

13 7S 19 11 21

327a 32

9 veckors fältövningar i geodesi, 2 veckors i kulturteknik.

3:e årskursen.

Geodesi................

Kulturteknik

Husbyggnad

Juridik

Jorddelning

Vägbyggnad

3:e sommaren: 5 veckors övningar i jorddelning.

4:e årskursen.

Jorddelningslära 3

Stadsplanelära ..........................................*• 2 ® Is.

Arkivkunskap............................................... 2 /a

Fornlämning 2

Fiskeri............................................................ 2 /3_—_t_~-_—

14 7 15 Examensarbete

' 29 7,

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

I fiåga om behovet av lä rarkrafter vid denna nya fackavdel- Hing har lärarkollegiet i det stora hela anslutit sig till utredningsmännens förslag samt endast framställt yrkanden örn smärre modifikationer.

I fråga örn ämnet matematik föreslås allenast en annan uppdelning av undervisningsskyldigheten, än utredningsmännens förslag innefattar, varjämte utöver nyssnämnda förslag framställes krav på anställande av ytterligare en assistent i ämnet. Beträffande undervisningen i geodesi föreslår lärarkollegiet, att denna uppdelas på två professorer och en speciallarare. I fråga örn ämnet kulturteknik föreslår kollegiet, att därför anstalles en professor i stället för två speciallärare, som utredningsmännen tänkt sig. Kollegiet föreslår slutligen, att åt professorn i juridik beredes en något mera omfattande assistenthjälp med en till 1,500 kronor förhöjd kostnad.

_ Lärarkollegiet har tillika framlagt förslag till studieplan för den studieriktning inom den nya fackavdelningen, som skulle avse utbildandet av mätningsingenjörer (studieriktningen för kommunalteknik). Denna skulle hava i viss mån gemensam undervisning med lantmäteriutbildningen. Detaljerna i förslaget torde i detta sammanhang vara av mindre intresse; framhållas bör allenast, att den gemensamma undervisningen skulle omfatta ämnena geodesi, husbyggnad, stadsplanelära och juridik. Lärarkollegiet framhåller tillika, att, därest lantmäteriundervisningen skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, man i allt fall icke skulle kunna undgå att vid högskolan införa en studieriktning för kommunalteknik med undervisningen i huvudsak ordnad enligt det av kollegiet framlagda förslaget till studieplan. Kollegiets yttrande utmynnar i hemställan, att utbildningen av lantmätare måtte förläggas till en nyinrättad fackavdelning för mätningsteknik vid tekniska högskolan.

Mot lärarkollegiets beslut har reservation anmälts av sju av kollegiets ledamöter, vilka ansett att kollegiets utlåtande bort hava i huvudsak följande lydelse.

Genom utredningsmännens betänkande hade med all tydlighet ådagalagts, att lantmäteriundervisningen läte ordna sig på ett fullt tillfredsställande sätt, örn densamma förlädes till tekniska högskolan. Beträffande förslagen till läroplaner och lärarbefattningar syntes det kollegiet icke påkallat att i detta sammanhang ingå på en detaljgranskning. I stort sett kunde undervisningen ordnas så, som utredningsmännen föreslagit, även örn det vid den slutliga utformningen kunde visa sig nödvändigt att företaga en del modifikationer. Utredningsmännen hade icke haft i uppdrag att yttra sig örn vilketdera av de båda förslagen, lantmäteristyrelsens och utredningsmännens, som skulle vara lämpligast att genomföra. Såvitt kollegiet kunde bedöma frågan, syntes båda förslagen ur lantmäteriutbildningens synpunkt vara tillfredsställande. För tekniska högskolans vidkommande skulle förläggandet av lantmäteriundervisningen till högskolan medföra både olägenheter och fördelar, varvid de senare dock måste anses övervägande. Obestridligen folie den ifrågavarande undervisningen till stor del utanför högskolans uppgift, sådan denna vore angiven i gällande stadgar, i det lantmäteriutbildningen endast till mindre del vöre tekniskt betonad. Härigenom skulle högskolans nu ganska enhetliga arbetsprogram bliva på ett mindre önskvärt sätt splittrat. Till den-

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

na olägenhet av mera formell natur komme vidare vissa svårigheter med avseende å högskolans tomtområde. Emellertid vöre det i våra med stora och mindre städer och i en del stadsliknande Barnhällen numera en mycket vanlig anordning, att mätningsingenjörens och stadsingenjorens tjänster vore förenade i en och samma befattning. För 'tekniska högsten lan vore det därför en viktig angelägenhet att. på basta satt tillgodose utbildningen av denna relativt stora grupp av ingenjörer, och för dessa skulle lantmäteriutbildningens förläggande till tekniska högskolan innebära en stor fördel. Då den ifrågavarande anordningen dessutom skulle medföra besparing för statsverket, ansåge sig lärarkollegiet kunna tillstyrka, att lantmäteriundervisningen förlädes till tekniska högskolan.

Jag övergår nu till

frågan om kostnaderna

vid ett genomförande av de föreliggande förslagen till lantmäteriundervisningens ordnande. Jag torde härvid till en början få uppehålla mig vid de årliga kostnaderna.

Av lantmäteristyrélsens betänkande inhämtas härom följande.

Rörande behovet av lärare och andra befattningshavare har styrelsen hänvisat till vad härom redan återgivits. Vidare framhalles att de åtgärder, som ankomma på en blivande styrelse for lantmatenhogskolan torde bliva förenade med vissa utgifter, varför för sadant ändamål torde böra beräknas ett årligt belopp av.1,000 kronor. Arvoden till rektor och till bibliotekarie hava upptagits med respektive 1,500 och 500 kronor, varjämte till vikariatsersättningar beräknats ett belopp av 1,500 kronor. Därjämte har, i likhet med vad fallet är i fråga örn skogshögskolan och tekniska högskolan, upptagits för stipendier at elever, 2,000 kronor Utgifterna för resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning åt lärare vid praktiska övningar och exkursioner hava med hänsyn till den stora omfattningen av dylika övningar beraknats till 10 000 kronor, varjämte kostnaderna för övriga utgifter av olika slag vid dessa övningar upptagits till 5,000 kronor. Kostnaderna för sknvmaterialier, telefon och dylikt hava upptagits med 3,000 kronor samt utgifterna för inköp och underhåll av möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. med 9,000 kronor. Slutligen hava kostnaderna for bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning beräknats till 10,000 kronor

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle, sålunda de sammanlagda årliga kostnaderna för lantmäteriliögskolan bliva följande:

Dt artega kostnaderna.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

4 professorer i geodesi, juridik, kulturteknik och jorddel-

ningslära, lönegrad B 30 kronor

1 lektor i geodesi, lönegrad B 26 ................... ...

2 lektorer i matematik samt jordbrukslära och jordbruks-

ekonomi, lönegrad B 22 ..........................................................

1 kanslibiträde, lönegrad B 7 1 vaktmästare, lönegrad B 5 .................

1 vaktmästare och maskinist, lönegrad B 5..............................*_

kronor

42,000

8,580

13,632

2,832

2,520

2,520

72,084.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare. Speciallärare i kartritning och textning ..........................

»

»

»

»

»

Assistent

»

»

»

» nationalekonomi ..........................

» marklära ......................................

» skogsekonomi med skogsskötsel

» stadsplanerna ..............................

» arkivkunskap ..............................

» fornlämningar och naturskydd

» fiskerikunskap ...............................

i geodesi..................................................

» juridik...................................................

» kulturteknik .....................................

» jorddelningslära...................................

Övriga utgifter.

Utgifter för styrelsen...................................................................

Arvode till rektor ...................................................................

* » bibliotekarie ............................................................

V i k a r i atsersätt n inga r.....................................................

Stipendier åt elever .....:..............................................

Resekostnader och traktamentsersättning vid praktiska övningar och exkursioner............................................................

Kostnader vid praktiska övningar............................................

Skri vina terialier, telefon o. dyl. ................................................

Möhler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning ....................

Summa kronor 140,932.

I vissa av de yttranden, som avgivits över lantmäteristyrelsens förslag till lantmäteriundervisningens ordnande, har jämväl kostnadsfrågorna berörts.

Statskontoret yttrar, att avlöningsbeloppen till lärare bleve i åtskilligt beroende av, huruvida den tilltänkta läroanstalten befunnes böra erhålla karaktär av högskola eller icke. Vid bestämmande av lönernas storlek torde en viss ledning kunna vinnas av de vid andra jämförliga anstalter i sadant hänseende rådande förhållanden. Därest den för lantmäteriundervisningen avsedda anstalten skulle vara av högskolekaraktär, vore intet att erinra mot att professorerna placerades i 30:e lönegraden. Såsom tidigare omförmälts, ansåg statskontoret icke nödigt, att någon professor anstailes tor undervisningen i juridik, utan borde sagda undervisning antoris åt en lärare i 26:e lönegraden. Beträffande de båda lektorerna i matematik och jordbrukslära framhåller statskontoret, att de näppeligen kunde få ordinarie anställning, då de icke skulle 'komma att hava full t jans (goring. Deras lön borde däremot fastställas till ett belopp, motsvarande avlöning enligt lönegraden B 22. Mot lönerna till den lägre personf aade statskontoret icke något att erinra. De under rubriken övriga utgifter upptagna kostnaderna hade icke givit statskontoret anledning till

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

annat yttrande, än att ersättning åt vikarier för ordinarie tjänstemän i enlighet med numera vedertagen praxis borde utgå av vederbörande loislagsanslag till avlöningar åt ordinarie personal, samt att det torde vara behövligt att reservera något belopp till ersättning jämväl åt vikarier föi icke ordinarie befattningshavare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämna framhåller, att det berett nämnden vissa svårigheter att på grundval av den verkställda utredningen komma till någon mera bestämd uppfattning rörande skäligheten av den i varje särskilt fall föreslagna löneställningen, särskilt som närmare uppgifter saknades rörande kompetensfordringarna. Enligt nämndens mening borde professorerna i geodesi och juridik placeras, i lönegraden B 30, men professorerna i jorddelningslära och kulturteknik i lönegraden B 28. Beträffande de föreslagna lektorerna i matematik och jordbrukslära torde en principiellt riktigare lösning av dessa lärares lönefråga vara, att löneförmånerna åt dessa lärare, som icke skulle erhålla full sysselsättning vid högskolan, utginge i föfm av arvoden. Örn dessa lärare emellertid skulle inplaceras i lönegrad, torde de böra hänföras till samma lönegrad som lektorn i geodesi eller B 26 men härvid vidkännas en reducering av lönen i förhållande till avkortningen i tjänstetiden. Avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare hade synts nämnden i vissa fall väl högt beräknade. Exempelvis syntes höjningen i arvodena till lärarna i ämnena arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd från nuvarande 200 kronor till 800 kronor icke fullt motiverad, även örn lärokurserna skulle i någon mån utvidgas. I fråga örn de under rubriken övriga utgifter upptagna posterna syntes arvodet till rektor, 1,500 kronor, väl högt tilltaget, men ville nämnden likväl icke framställa någon erinran härutinnan, särskilt som det läte tänka sig, att lärare i lägre lönegrad än den 30:e kunde bliva förordnad till rektor. I övrigt påpekar nämnden, att avlöningarna till de i förslaget upptagna ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta löneklassen i stället för, såsom vanligen skedde vid lönestaters upprättande, enligt näst högsta löneklassen. Slutligen borde vid en beräkning av de totala kostnaderna för den nya högskolan hänsyn tagas jämväl till de dyrtidstillägg, som skulle komma att utgå å de nya lönebeloppen.

Utredningsmännen framhålla i sitt betänkande, att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle, utöver avlöningen till lärarpersonalen, föranleda vissa utgifter, samt anföra härom följande.

Sålunda borde å tekniska högskolans kansli anställas ytterligare ett ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4. Särskilda arvoden åt rektorn och åt bibliotekarien behövde väl icke förekomma, men däremot borde utgifterna för vikariatsersättningar, studiestipendier, resekostnader, praktiska övningar, skrivmaterialier, telefoner, höcker och instrument m. m. upptagas till samma belopp, som i lantmäteristyrelsens förslag. Det torde även bliva nödvändigt att vid den nya fackavdelningen anställa en vaktmästare, vilken borde placeras i samma lönegrad som tekniska högskolans laboratoreivaktmästare eller B 7.

Utredningsmännen påpeka, att vid den nuvarande lantmäteriunder visningen icke upptages någon terminsavgift utan undervisningen är avgiftsfri, vilket även förutsatts i lantmäteristyrelsens förslag. Vid tek-

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

niska högskolan erlägga de studerande en terminsavgift å 150 kronor. Utredningsmännen anse, att lantmäterieleverna, vid undervisningens förläggande till tekniska högskolan, även i detta hänseende borde likställas med övriga studerande vid tekniska högskolan och sålunda erlägga nyss nämnda terminsavgift, givetvis med samma möjligheter till nedsättning i avgiften som högskolans övriga studerande.

_ De influtna terminsavgifterna borde, så långt de försloge, användas till bestridande av avlöningen åt assistenterna, vilken därför endast till mindre del behövde upptagas i högskolans stat. Det kunde också beräknas, att de terminsavgifter, som skulle inbetalas av lantmäterieleverna, komme att till större delen täcka utgifterna för assistenthjälp vid lantmäteriundervisningen, varför utredningsmännen beräknat statens bidrag till assistenthjälpen till allenast 2,000 kronor.

Utredningsmännen hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen, örn densamma förlägges till tekniska högskolan, på sätt framgår av följande uppställning.

Lärare: 2 professorer ................................................................

assistenter......................................................................

speciallärare i matematik............................................

nationalekonomi............................................................

marklära ........................................................................

jordbrukslära och jordbruksekonomi........................

skogslära med skogsekonomi ....................................

geodesi ........................................................................

kulturteknik ...............................................................

husbyggnaders allmänna planläggning och utformning ...........................................................................

arkivkunskap ...............................................................

fornlämningar och naturskydd ................................

fiskerikunskap...............................................................

Kontorsbiträde B 4 ....................................................................

Vaktmästare B 7 ........................................................................

Vi kariatsersättning........................................................................

Stipendier ...................................................................................

Resekostnader................................................................................

Praktiska övningar ....................................................................

Skrivmaterialier ...........................................................................

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. Bränsle.....................................................................

kronor 21,000

» 2,000

» 6,800

» 1,000

» 3,000

» 6,800

» ' 4,000

» 16,000

» 8,400

» 3,000

» 800

» 800

» 1,000

» 2,364

» 2,832

» 1,500

» 2,000

* 10,000

» 5,000

» 3,000

» 9,000

» 6,000

Summa kronor 116,296.

Utredningsmännen framhålla tillika, att vid en allsidig ‘jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning av undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning och utformning, kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels den eventuella förlängningen av studietiden, dels ock kostnaderna för terminsavgifter.

Kungl. May.ts proposition Nr 183. 47

Av inkomna yttranden över utredningsmännens förslag inhämtas bland annat följande.

Lantmäteristyr elsen: Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande avsåge att utbilda personal för anställning i statens tjänst, borde undervisningen, såsom hittills, vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna enligt utredningsmännens förslag skulle avse att täcka utgifterna för viss lärarkraft. Skulle emellertid terminsavgifter utgå, vöre det likval ofrånkomligt, att dessa utgifter på ett eller annat sätt slutligen stannade å statsverket, och under alla förhållanden borde de medräknas vid en jämförelse melllan kostnaderna enligt lantmätenstyrelsens och utredningsmännens förslag. Mot den av utredningsmännen gjorda sammanställningen av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen — som dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna minskningarna i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m. — icke annat att erinra än att till sammanställningen borde läggas, deZs kostnaderna för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa speciallärare mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp, som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas uppgå till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa lärares anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gåve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna ....................................... kronor 140,932

Tillägg för ökad undervisning....................... » 3,500 kronor 144,432.

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna ........................................ kronor 116,296

Tillägg för förändring i vissa lärares anställning ....................................................... * 2,312

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande

beräknade terminsavgifter............................ »____15,000 kronor 133,608.

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av

10,824 kronor. , ...

Såsom utredningsmännen framhållit, borde emellertid vid en allsidig jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens förslag och det av utredningsmännen framlagda dessutom—förutom till olikheten i byggnadskostnader — hänsyn tagas till förlängningen av lantmäteriele-

vernas utbildningstid. . ,

Då denna förlängning i utbildningstiden icke betingades av sjalva aen för lantmätarna erforderliga utbildningen utan allenast bomme att föranledas av undervisningens inordnande under tekniska högskolan och av där rådande förhållanden och organisation i övrigt samt ifrågavarande undervisning vore avsedd för personal med så gott som uteslutande anställning i statens tjänst, torde det nämligen ligga i sakens natur, att den kostnadsökning, som denna förlängda utbildning givetvis komme att medföra, åtminstone till största delen på ett eller annat sätt slutligen komme att drabba det allmänna, ävensom att kostnadsökningen i varje

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

fall borde medtagas vid den jämförelse, varom nu vore fråga. En ökning a\ studietiden för lantmäterieleven av 1 å 1 % år torde för honom innebära en utgiftsökning av lågt räknat 3,000 kronor. Sattes antalet för värjo år utexaminerade elever till endast 18, skulle alltså sammanlagda utgiftsökningen för undervisningen komma att årligen uppgå till icke mindre än 54,000 kronor. Härtill komme — vad som uppenbarligen jämväl måste tagas hänsyn till — att genom den ökade utbildningstiden tiden för tjänstanställning och därmed för förvärvsarbetets påbörjande komme att uppskjutas i motsvarande grad.

Av vad här anförts torde med tydlighet framgå, att ovannämnda vid utredningsmännens förslag beräknade årliga kostnadsbesparing av i runt tal 11,000 kronor, även örn därtill lades en eventuellt möjlig besparing i byggnadskostnaden, komme att betydligt understiga den kostnadsökning, som årligen uppkomma genom studietidens föreslagna förlängning av ett år eller i verkligheten sannolikt avsevärt mera än ett år.

I detta sammanhang ansåge sig lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta att framhålla, att vid lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska, högskolan en där redan förefintlig ordinarie lärare, professorn i geodesi, tydligen skulle komma att ersätta den vid lantmäteriundervisningen sedan 23 år tillbaka anställde professorn i samma ämne. Vid sådant förhållande och då vid lantmäteriundervisningen annan lämpilg anställning för den sistnämnde, som innehade en levnadsålder av 56 år, icke torde stå till finnandes, syntes det ofrånkomligt, att statsverket på ett eller annat sätt beredde honom skälig ersättning. Även detta komme uppenbarligen att vid utredningsmännens förslag medföra kostnadsökning.

Statskontoret, som uttalar att den förlängda studietiden måste anses som en betydande olägenhet, framhåller tillika, att utredningsmännens kostnadsberäkningar vid jämförelse med lantmäteristyrelsens förslag utvisade en ganska betydande sänkning av utgifterna, något som givetvis måste anses tala till förman för förslaget örn lantmäteriundervisningens överflyttande till tekniska högskolan. Mot de föreslagna terminsavgifterna torde det icke vara något att erinra, då det förutsatts, att mindre bemedlade elever skulle kunna erhålla nedsättning i dessa avgifter. Beträffande den föreslagna avlöningsstaten ansåge statskontoret det icke nödvändigt, att undervisningen i juridik meddelades av en professor. Vidare borde vaktmästaren vara placerad i lönegraden B 5. Den för vikariatsersättning beräknade posten borde upptagas under förändrad rubrik: »Vikariatsersättning å icke-ordinarie befattningar». Statskon-

toret hade utgått ifrån, att avlöningen för samtliga befattningshavare skulle anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser utredningsmännens förslag erbjuda beaktansvärda statsekonomiska fördelar i jämförelse med den av lantmäteristyrelsen föreslagna lösningen. Nämnden framhåller emellertid, att de föreslagna arvodena till icke-ordinarie lärare visserligen icke gåve anledning till särskild erinran men dock i vissa fall syntes Amra något högt beräknade. Nämnden erinrar därjämte, att avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrad i stället för. såsom vanligen skedde vid lönestaters upprättande, enligt näst högsta löneklassen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, vilket i fråga örn lärarbefattningarna föreslagit allenast obetydliga modifikationer i utredningsmän-

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

nens förslag, hava sammanfört de årliga kostnaderna för den av kollegiet föreslagna nya fackavdelningen i mätningsteknik i följande uppställning.

Professor i geodesi..................................

» i juridik..................................

» i jorddelningslära.................

» i kulturteknik ......................

Assistenter .............................................

Speciallärare i geodesi ..............•..........

» ' i nationalekonomi

» i marklära .....................

» i jordbrukslära m. m.

» i skogslära m. m..........

» i husbyggnad m. m......

» i arkivkunskap .............

» i fornlämningar m. m.

» i fiskerikunskap.............

» i matematik .................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — — bränsle, oförändrat ..............................................................................

Summa

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

kronor

10,500

10,500

10,500

10,500

2,500

3.000 6,800

3.000 800 800

5,000

41,696

115,596.

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en besparing på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag. Därvid hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom att sammanföra undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer. Örn lantmäteriundervisningen skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, kunde man i allt fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa en studieriktning för kommunalteknik inom fackavdelning V. De årliga kostnaderna härför hade kollegiet approximativt beräknat till 19,600 kronor enligt följande beräkningsgrunder.

Speciallärare i geodesi ............................

Assistent » » ............................

ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik ...........................

Assistent » » ...........................

Speciallärare i husbyggnad ...................

Assistent » » ...................

Kollegiet beräknado alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år. Härvid hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik vid tekniska högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i vissa delar avlasta professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi och vissa angränsande delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt kunna övertagas av professorn i kulturteknik. Detta skulle också innebära en påtaglig besparing.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO höft. (Nr 183.)

............... kronor 4,000

............... » 2,500

............... » 1,500

............... » 7,000

............... » 1,000

............... » 3,000

............... »_ 600

Summa kronor 19,600.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Lokalfrågan. Då jag nu övergår till frågan om lokaler för lantmäteriundervisningen, vill jag erinra därom, att undervisningen för närvarande är inrymd i förhyrda lokaler i Östermalms läroverks gamla byggnad, Artillerigatan 60. För iordningställande åt undervisningen av nya lokaler i tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan 95 har Kungl. Majit den 15 augusti 1930 anvisat medel. Arbetet härmed pågår, och är det avsett, att lantmäteriundervisningen skall kunna flytta in i sist nämnda lokaler senast den 1 oktober 1931.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande givit uttryck åt den uppfattningen, att fullt lämpliga lokaler för den av styrelsen ifrågasätta' lantmäterihögskolan knappast kunde erhållas annat än genom nybyggnad.

Lantmäteristyrelsen har beräknat behovet av nyttig golvyta till något över 1,600 kvadratmeter, vartill skulle komma korridorer, trappor, kapprum, toaletter, källare, vind och dylikt. Den sammanlagda golvytan skulle uppgå till 1,900 kvadratmeter enligt en över de olika rummen upprättad förteckning. Till jämförelse har lantmäteristyrelsen meddelat, att motsvarande utrymmen vid skogshögskolan upptoge en golvyta av inemot 3,200 kvadratmeter. I fråga örn platsen för en eventuell nybyggnad har lantmäteristyrelsen besiktigat en omedelbart öster örn veterinärhögskolan belägen skogsbacke och funnit den kunna bliva en lämplig byggnadsplats.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar skulle kostnaden för en sådan byggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, uppgå till 675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola, inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan, till 525,000 kronor.

Utredningsmännen framhålla, att undervisningen för lantmäterieleverna till en början skulle kunna förläggas till de lokaler i tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan, vilka nu iordningställas för lantmäteriundervisningen. Denna anordning måste emellertid enligt utredningsmännen betraktas såsom ett otillfredsställande provisorium, och nya lokaler behövde inom en nära framtid beredas å tomten för tekniska högskolans byggnader vid Valhallavägen.

Utredningsmännen hava uppskattat den erforderliga nyttiga golvytan till 1,150 kvadratmeter. På utredningsmännens begäran har f. d. professorn Erik Lallerstedt beräknat kostnaderna för den eventuella nybyggnaden till 370,000 kronor. Utredningsmännen framhålla, att det för tekniska högskolan vid Valhallavägen avsedda tomtutrymmet i och för sig vore knappt samt att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan komme att minska möjligheterna till utvidgning för laboratorier och dylikt.

I anledning av vad utredningsmännen sålunda anfört har lantmäteristyrelsen framhållit, bland annat, att den av utredningsmännen anförda kostnadssumman för lokalerna icke utan vidare torde kunna läg-

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. gas till grund för en tillförlitlig jämförelse mellan styrelsens och utredningsmännens förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan Ilar anfört i huvudsak följande.

Genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan behövde inga lokaler för de studerandes bekvämlighet eller samlingsrum för dem inrättas, enär redan befintliga utrymmen kunde användas. Vidare kunde utrymmena för den nuvarande geodetiska institutionen vid tekniska högskolan i huvudsak användas för den nya fackavdelningen.

Lärarkollegiet har tillika redogjort för de nya lokaler, som kunde bedövas utöver redan befintliga, samt därvid kommit till ett utrymmesbehov av sammanlagt 750 kvadratmeter, vilket enligt kollegiets mening utan svårighet skulle kunna tillfredsställas i södra flygeln av tekniska högskog lans gamla byggnad vid Drottninggatan. Genom den av kollegiet foreslagna lokaldispositionen skulle byggnadskostnaderna kunna begränsas till cirka 240,000 kronor. Denna summa vöre dock högt beräknad, ty dels syntes vissa utrymmeskrav vara högt tilltagna, dels vöre det icke uteslutet, att kombinationen med tekniska högskolans övriga lokaler kunde möjliggöra minskning av kravet på korridorutrymmen och liknande.

1 fråga örn

övergången från nuvarande förhallanden till en ny ordning för lantmäteriundervisningen

har lantmäteristyreisen anfört, bland annat, följande.

Då den nya ordningen innebure, att kursen för kulturteknisk examen skulle sammanslås med kursen för lantmäteriexamen, måste vid övergången tillses, att kulturteknisk kurs, som hittills påbörjats först tva år efter lantmäteriexamen, kunde genomgås av alla dem, som avlagt lantmäteriexamen efter nuvarande ordningen. Kulturteknisk kurs mäste därför anordnas även efter omorganisationen. För att emellertid söka nedbringa antalet sådana kurser till det minsta möjliga^ hade det synts lantmäteristyrelsen nödvändigt att redan nu vidtaga sådana åtgärder, att varje kulturteknisk kurs hädanefter finge så många deltagare, som lämpligen kunde mottagas. För att möjliggöra detta, hade Kungl. Majit den 26 april 1929 efter framställning av styrelsen medgivit, att styrelsen finge utan hinder av bestämmelserna i gällande lantmäteriinstruktion bevilja inträde vid kurs för avläggande av kulturteknisk examen för extra lantmätare, som icke tjänstgjort som sådan under två år. Med hänsyn till dessa kulturtekniska kurser och även på grund därav, att efter beslut örn lantmäterihögskolans inrättande tid erfordrades för vidtagande av vissa förberedande åtgärder, syntes den nya ordningen icke böra tilllämpas förrän under andra läsåret efter besluts fattande.

Med utgångspunkt från att 1930 års riksdag skulle fatta beslut i fragan i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag, har lantmäteristyrelsen beräknat, att den nya ordningen skulle tillämpas med läsåret 1931/1932 och studerande efter nya ordningen mottagas första gången i januari år 1932. Enär beslut i fråga tidigast kan komma

52 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

att fattas av 1931 års riksdag, kar vid följande redogörelse för lantmäteristyrelsens förslag till övergångsbestämmelser de angivna årtalen ersatts med andra, som ligga ett år längre fram i tiden. I överensstämmelse härmed skulle den nya ordningen tillämpas från och med läsåret 1932/1933 och studerande efter nya ordningen mottagas första gången i januari 1933. Lantmäteristyrelsens förslag i denna del innebär — med ett års förskjutning i tid — följande.

Lantmäteriexamen avlägges efter gamla ordningen sista gången år 1933 och efter nya ordningen första gången år 1936. Lantmäteriundervisningen fortgår efter nuvarande ordning till och med vårterminen 1932 och därefter skulle finnas

höstterminen 1932: en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter gamla ordningen, vårterminen 1933: en kulturteknisk kurs, en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter gamla ordningen och en första årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen, höstterminen 1933: en kulturteknisk kurs samt en första årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen, vårterminen och höstterminen 1934: en kultur teknisk kurs samt en första och en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen, vårterminen 1935: en kultur teknisk kurs samt en första, en andra ^och en tredje årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen.

Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen bedrivas helt efter det nya programmet. Någon svårighet att under övergångsåren anordna lantmateriundervisningen på angivet sätt skulle enligt lantmäteristyrelsens mening icke föreligga.

^ ^dervisning i de olika ämnena skulle komma att avvika från normala förhållanden på följande sätt. Ämnet juridik skulle icke förekomma under höstterminen 1932, höstterminen 1933 och vårterminen 1934. Undervisning för två kurser samtidigt skulle förekomma för ämnena jordbrukslara och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära under hostterminen 1933 och höstterminen 1934, för ämnet kulturteknik under vårterminen och höstterminen 1934 samt vårterminen 1935 och för amnet jorddelningslära vårterminen 1935. Ämnet arkivkunskap skulle icke förekomma under åren 1932—1935, ämnet fornlämningar och naturskydd skulle icke förekomma under åren 1933—1935 och det nya ämnet fiskerikunskap skulle icke börja förrän under vårterminen 1936.

Genom förenämnda dubbla undervisning under åren 1933—1935 torde möjligen behov uppstå av någon tillfällig förstärkning av lärarkrafterna i ifrågavarande ämnen, men kostnaderna därför torde uppvägas av den besparing, som uppstå genom att under dessa år några special- 1(?k0 l0 , va.s ^'r ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskerikunskap. Några ökade kostnader för lantmäteriundervisnmgens lämpliga bedrivande under övergångsåren skulle således icke eriordras.

Ä är jag nu går att angiva min ståndpunkt till förevarande undervisningsfrågor, må först erinras örn lantmäteriets nuvarande arbetsuppgifter och betydelse.

Det centrala i lantmäteriet och föremålet för flertalet lantmäteriarbe-

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ten är jorddelning eller fastighetsbildning samt reglering av befintliga fastigheter till läge och gränser. För tryggande av äganderätts- och besittningsförhållanden till fast egendom samt vinnande av klarhet och reda i inskrivningsväsendet ävensom med hänsyn till fastighetskiediten är det av yttersta vikt, att lantmäteriväsendet fyller sina uppgifter på tillfredsställande sätt. Med hänsyn till angelägenheten, att fastigheterna bildas på för jordens rationella utnyttjande lämpligaste sätt, har lantmäteriet vidare stor betydelse för jordbruket.

Vid 1 antmäter i förrättningar kunna rättsliga frågor av olika slag uppkomma. Sålunda måste därvid ofta göras utredningar örn äganderätt till fast egendom, örn tidigare jorddelningsförrättningar och gränsbestämningar samt deras innebörd och nuvarande betydelse m. m. Vid förrättningarna har lantmätaren, ofta biträdd av gode män, att meddela beslut i ämnen, som kunna röra dels den formella handläggningen och dels de sakliga åtgärder, som enligt gällande lag skola behandlas vid förrättningen. Lantmätarens eller förrättningsmännens beslut, vilka kunna vara av stor räckvidd, vinna i många fall laga kraft, därest de ej överklagas, och äro sålunda att i viss mån likställa med domstols utslag. Därtill kommer, att varje ifrågasatt jorddelning skall prövas ej blott i avseende på möjligheten i juridiskt hänseende att genomföra densamma utan även ur synpunkten av dess ändamålsenlighet med hänsyn till de blivande fastigheternas avsedda användning. Då jorddelning verkställes för många olika ändamål, såsom jordbruk, skogsbruk, bostadsbyggande, fiske m. m., måste vid den prövning, som skall äga rum, hänsyn tagas till alla de faktorer, även av rent ekonomisk art, som för olika ändamål kunna göras gällande. Exempelvis måste, när jorddelning sker för jordbruksändamål, sådana frågor bedömas som jordbruksfastighets lämpliga storlek, sammansättning av olika ägoslag och jordarter, möjligheter för bebyggelse, avdikningsförhållanden m. m. För lösande av flertalet uppgifter inom lantmäteriet äro mätning och kartläggning viktiga hjälpmedel, vilkas rätta och sakkunniga handhavande äro av största betydelse, enär de utgöra underlaget för nästan allt lantmäteriarbete och tjäna att för framtiden betrygga dessa arbetens resultat.

För utförande av de mångskiftande arbetsuppgifter, som sålunda möta den blivande lantmätaren, måste denne äga en grundlig och allsidig utbildning, vilken dock för att utbildningstiden icke skall bliva för lång måste givas en speciell inriktning.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den teoretiska utbildningen till lantmätare för närvarande sker under en treårig studietid, fördelad å en tvåårig kurs, vars genomgående utgör förutsättning för vederbörande aspirants konstituerande till extra lantmätare, och en därpå följande ettårig s. k. kulturteknisk kurs. Denna sin gestaltning erhöll lantmäteriundervisningen genom beslut vid 15)10 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet allenast å extra stat. Att så

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skedde tolde Lava berott på ifrågasatt förenande av lantmäteriundervisningen nied närbesläktade undervisningsgrenar, närmast den högre skogs- eller den högre lantbruksundervisningen, ävensom därpå att man velat vinna närmare erfarenhet örn den nyorganiserade undervisningens resultat, innan den erhöll en mera definitiv utformning'. Den högre skogsundervisningen är numera sedan länge ordnad, och i fråga örn den högre lantbruksundervisningen har förslag förelagts årets riksdag genom proposition nr 143. Frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande står emellertid alltjämt olöst.

Av de i ämnet verkställda utredningar framgår, att den nuvarande lantmäteriundervisningen icke längre motsvarar tidens fordringar. Särskilt tolde genom 1926 års jorddelningslagstiftning de krav, som måste ställas på lantmäteriväsendet, hava i viktiga avseenden ökats, vilket i sin ordning med nödvändighet påkallar viss omläggning och förbättring av lantmätarnas utbildning. Örn den nuvarande anordningen med lantmäteriundervisningen skulle längre fortsätta, skulle detta genom anordningens provisoriska och otidsenliga karaktär äventyra undervisningens effektivitet, vartill komme olägenheterna för lärarpersonalen att alltjämt sakna fast anställning. Behovet av en snar förbättring av lantmäteriundervisningen har kraftigt understrukits av lantmäteristyrelsen, bland annat i styrelsens framställningar örn anslagsäskanden till 1930 och 1931 års riksdagar. Såsom tidigare omförmälts har spörsmålet jämväl varit föremål för behandling vid 1930 års riksdag, varvid jordbruksutskottet, i anledning av väckta motioner, uttalade önskvärdheten av att lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare sätt samt angav sig hava inhämtat, att förslag från Kungl. Majit till undervisningens slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års riksdag. Även jag anser, att frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande snarast bör bringas till sin lösning.

Vid behandlingen av spörsmålet örn lantmäteriundervisningens omorganisation träda i förgrunden frågan örn undervisningens omfattning eller vilka kunskaper lantmäterieleverna skola inhämta samt frågan örn undervisningens anordnande eller på vilket sätt kunskaperna skola bibringas eleverna.

Beträffande det i frågan örn undervisningens omfattning ingående spörsmålet örn viss praktik före den teoretiska undervisningen hava olika meningar gjort sig gällande. För tillträde till den teoretiska undervisningen krävdes enligt den före år 1910 tillämpade undervisningsformen minst två års praktik. Genom 1910 års reform nedsattes anspråken på förberedande praktik till ett år. Av de lantmätare, vilka yttrat sig i denna fråga, hava flertalet förordat bibehållande av fordringen på någon tids praktik före studierna. Lantmäteristyrelsen anser, att kravet på förberedande praktik icke kan uppgivas, men att elevpraktiken kan begrän-

55 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

sas till ett halvt år. Enligt lärarkollegiet vid tekniska högskolan borde däremot den förberedande praktiken slopas. För egen del anser jag, att man icke bör släppa kravet på viss förberedande praktisk utbildning. Med hänsyn till lantmäteriets särskilda arbetsuppgifter och arbetsmetoder torde nämligen någon tids praktik erfordras för att lantmäterieleverna skola kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets uppgifter och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen. Genom en örn än kort elevtid vinnes möjlighet för dem, som ej lämpa sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt skede, innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan levnadsbana. I denna fråga ansluter jag mig till lantmäteristyrelsens uppfattning och förslag.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle lantmäteriundervisningen omfatta följande läroämnen och undervisningstid, nämligen matematik (280 timmar), geodesi (925 timmar jämte 12 veckors fältövningar), juridik (370 timmar), nationalekonomi (30 timmar), marklära (100 timmar), jordbrukslära och jordbruksekonomi (225 timmar jämte 15 dagars exkursioner), skogsekonomi med skogslära (120 timmar jämte 20 dagars fältövningar), kulturteknik (350 timmar jämte 15 dagars fältövningar), jorddelningslära (360 timmar jämte 30 dagars fältövningar och exkursioner), fornlämningar och naturskydd (30 timmar jämte en dags exkursion), arkivkunskap (30 timmar), fiskerikunskap (30 timmar jämte 2 dagars exkursioner) samt stadsplanelära (200 timmar jämte 4 dagars exkursioner).

Med undantag för ämnet stadsplanelära har under utredningen erinringar icke framställts mot lantmäteristyrelsens förslag. Icke heller jag har i berörda hänseenden något att invända mot förslaget. Emellertid må framhållas, att det för varje ämne sålunda angivna timantalet måste anses såsom endast ungefärligt samt vid studieplanens definitiva utformning må kunna, i mån av behov, underkastas jämkning.

Vad härefter angår ämnet stadsplanelära har byggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida utbildning i ämnet vore nödvändig, enär lantmätares användning som mätningsman liksom vid uppgörandet av styckningsplaner ej tillhörde hans tjänsteutövning. Styrelsen för svenska stadsförbundet har framhållit den uppfattningen, att lantmätare endast undantagsvis borde anlitas såsom mätningsmän i städer, samt att lösningen av specialfrågan om undervisningen i stadsplanelära borde ställas på framtiden för att upptagas i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans undervisning i ämnet. Liknande synpunkter hava framförts av styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen. I detta sammanhang må erinras, att chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1930 tillkallat utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad utbildning i stadsplanekonst m. m., vilka skulle hava att jämväl pröva frågan, huruvida till en förändrad undervisning i stadsplane-

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

konst kunde knytas den utbildning i stadsplanerna, som vöre nödvändig för lantmätare. Något förslag i frågan föreligger ännu icke. De av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1930 tillkallade utredningsmän hava förordat viss omläggning och utvidgning av undervisningen för lantmätarna i stadsplanelära. De framhålla, att för att rätt kunna tillgodogöra sig undervisningen i detta ämne måste de studerande äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader och kommunikationsväseu. Utredningsmännen förorda, att för lantmäterieleverna borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning, omfattande 150 timmar, och en kurs i kommunikationsteknik, omfattande 50 timmar. Den egentliga studsplaneläran skulle därigenom kunna inskränkas till 125 timmars undervisning. Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande över utredningsmännens betänkande framhållit, att den i fråga örn utbildning i stadsplanelära föreslagna förändringen innebure en avgjord förbättring i det tidigare förslaget, arföl* lantmäteristyrelsen anslutit sig till utredningsmännens förslag. Enligt min mening har den verkställda utredningen visat, att, även örn lantmätarna icke böra erhålla fullständig fackutbildning i stadsplaners uppgörande och vad därmed äger sammanhang, de dock måste erhålla viss utbildning på detta område, då de i sin verksamhet komma i beröring med en mångfald, stadsplaneväsendet berörande frågor och allmänheten måste kunna kräva att av dem få biträde med lösande av hithörande enklare frågor, bland annat styckningsplaner. Den av utredningsmännen för lantmäteriundervisningens ordnande föreslagna utbildningen i nu förevarande ämnen synes mig vara ändamålsenlig. Enligt vad jag inhämtat torde det icke möta svårigheter att i den sålunda föreslagna undervisningen göra de jämkningar, som kunna föranledas av ett blivande förslag från de inom kommunikationsdepartementet arbetande utredningsmännen rörande undervisningen i stadsplanekonst. Under sådana förhållanden vill jag förorda, att nyssberörda, jämväl av lantmäteristyrelsen biträdda förslag i avseende på undervisningen i stadsplanelära, husbyggnaders allmänna planläggning och utformning samt kommunikationsteknik genomföres.

Beträffande frågan, huruvida lantmäterieleverna skola för erhållande av avgångsexamen behöva utföra särskilt examensarbete anser jag, att, då dylikt arbete skulle föranleda en avsevärd förlängning av studietiden utan att ur utbildningens synpunkt bereda däremot svarande fördelar, införande av obligatoriska examensarbeten icke torde böra ske. Däremot bör det för den elev, som så önskar, stå öppet att genom utförande av examensarbete — vid sidan av och under de övriga studierna — ådagalägga prov på sin förmåga av ett mera fördjupat, självständigt arbete.

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har under utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde för-

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

läggas till en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig högskola. I sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit vid handen, att lantmäteriundervisningen icke lämpligen kan samordnas med den högre skogsundervisningen eller den högre lantbruksundervisningen. Däremot kan allvarligen övervägas att förlägga lantina-" teriundervisningen till tekniska högskolan. Såsom av det förestående framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag till lantmäteriundervisningens ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola med en studietid av 7 terminer efter ett halvt års förutgången praktisk elevtid;,

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av 4 år, oberoende av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste bliva ett år, varigenom hela studietiden skulle bliva 5 år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag, vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska högskolan samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen av mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik med en studietid av 4 år, frånsett praktisk elevutbildning, eller, örn kravet på examensarbete eftergives, en studietid av 7 terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna undervisning inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som emot vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing, som därav synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är, sammanföra den högre undervisningen till större enheter och undvika upprättandet av smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan talar det förhållandet, att lantmäteriet icke till övervägande grad kan sägas vara av teknisk karaktär, varför lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom hittills, meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser jag dock icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens framtida inordnande i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen av lantmäteriundervisningen, vars reformering icke längre kan uppskjutas, torde alltså böra företagas på så sätt, att möj-

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ICO höft. (Nr 133.) 5

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ligheten av undervisningens framtida förläggande till tekniska högskolan hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages i fråga örn undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom hittills, kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt hänseende stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den nyorganiserade lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar böra uppföras såsom ordinarie än sådana, sopi bliva behövliga jämväl vid ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan.

Då jag nu övergår till frågan örn behovet av lärare i de olika undervisningsämnena, må först erinras, att lantmäteristyrelsen för ämnet matematik föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22. Med hänsyn till att lektorat ej förekomma vid tekniska högskolan hava utredningsmännen för detta ämne uppfört en speciallärare med arvode av 6,800 kronor. Tekniska högskolans lärarkollegium har ifrågasatt viss ändring i undervisningsskyldigheten för denne speciallärare, samt föreslagit arvodet till 5,000 kronor. I anslutning till vad jag tidigare anfört vill jag i nu förevarande del biträda utredningsmännens förslag, att för ämnet matematik icke förordnas någon fast anställd lärare utan allenast en speciallärare med arvode av 6,800 kronor.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att för undervisningen i ämnet geodesi har vid lantmäteriundervisningen sedan 1910 funnits en lärare, för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor vid högskola. Styrelsen har hemställt, att för ämnet upprättas en professur i lönegraden B 30 samt anställes en lektor med placering i lönegraden B 26, vartill skulle komma dels arvode till en assistent med enahanda belopp som åt assistenterna å länens lantmäterikontor eller 6,048 kronor, dels ock arvode å 400 kronor till en speciallärare i kartritning och textning. Enligt utredningsmännen skulle, därest lantmäteriundervisningen överflyttades till tekniska högskolan, för högskolans hela undervisning i ämnet behövas en professor och tre speciallärare. Under erinran, att vid tekniska högskolan redan funnes en professur i geodesi och att alltså någon ny professur icke där behövde inrättas, hava utredningsmännen såsom arvoden för de tre speciallärarna föreslagit respektive 8,400, 3,600 och 3,600 kronor. Därjämte hava de för assistenthjälp beräknat en kostnad av omkring 6,000 kronor samt biträtt lantmäteristyrelsens förslag i fråga örn undervisningen i kartritning och textning. Tekniska högskolans lärarkollegium har med den av lärarkollegiet föreslagna organisationen ansett undervisningen i geodesi erfordra två professurer i lönegraden B 30 samt en speciallärare med arvode av 4,000 kronor. Enligt min mening torde för undervis-

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

ningen för lantmätaraspiranter i ämnet geodesi erfordras bland annat en professur i lönegraden B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan finnes inrättad en professur i geodesi samt det icke kan anses klarlagt, att, örn lantmäteriundervisningen förlägges dit, därutöver erfordras en ny professur i ämnet, vill jag icke nu föreslå, att vid Ian mäteriundervisningen upprättas någon ordinarie professur i geodesi. Såsåsom huvudlärare i ämnet torde i stället böra austalius en speciallärare. Då emellertid undervisningen i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan omkring 23 år tillhaka uppehälles av en lärare — professor b. 1. ö. Rubin — för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med tor professor och vilken inom några år uppnår den för professor stadgade pensionsålder, torde det vid lantmäteriundervisningens omorganisation med hänsyn till billighet och rättvisa vara ofrånkomligt, att sist nämnde lärare på något sätt heredes mera fast anställning. Detta synes mig lämpligast kunna ske genom att för honom upprättas en personlig professur i geodesi. Under den tid, ifrågavarande personliga professur finnes, lärer givetvis nyss åsyftade speciallärarbefattning icke höra. tillsättas. . 1 avseende å behovet i övrigt av lärarkrafter i geodesi tillstyrker jag,, att en biträdande speciallärare med arvode av 8,400. kronor anstalta samt att för assistenthjälp beräknas 6,000 kronor och till speciallärare i kartritning och textning 400 kronor.

För undervisningen i juridik hava lantmäteristyrelsen, utredningsmannen och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt foreslagi inrättande av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjalp åt denne beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur har erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att for undervisningen i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden B 26 dels ock av allmänna civilförvaltningens lonenamnd, som ansett, att för undervisning i juridik borde ställas till förfogande ett mot pro essors avlöning svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne. Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse tillstyrker jag förslaget örn inrättande av en ordinarie professur i juridik, placerad i lönegraden B 30. Däremot synas tillräckliga skal för anställande av assistent i detta ämne icke föreligga.

För undervisning i jordbrukslära och jordbruksekonomi har lantmateristyrelsen föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22 men vill jag — med biträdande av utredningsmannens och lärarkollegiets vid tekniska högskolan ståndpunkt samt i anslutning till vad jag ovan i avseende å ämnet matematik anfört rörande frågan örn lektorers anställande _ förorda, att för nämnda undervisning icke upptages någon fast anställd lärare utan allenast en speciallärare med ett arvode av 6,800

^Förämnet kulturteknik hava såväl lantmäteristyrelsen som tekniska högskolans lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan

60 Kungl. Majlis proposition Nr 183.

utredningsmännen ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare. Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid lantmäteriundervisningen, biträder jag det först nämnda förslaget, att för undervisningen i ämnet inrättas en professur i lönegraden B 30, varjämte torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slära, vilket synnerligen viktiga ämne till väsentliga delar är nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen, utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstammande föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För amnena nationalekonomi, marklära, skogsekonomi och skogslära fornlämningar och naturskydd, arkivkunskap samt fisker ikunskap, torde i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare, vilkas arvoden torde bestämmas till de av styrelsen i vart fall angivna belopp.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning bor anstallas en speciallärare med arvode, beräknat till 3,000 kronor. Kursen i kommunikationsteknik torde böra meddelas av en speciallärare vars arvode torde bestämmas till 1,000 kronor. Slutligen bör för undervisning i den egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare med ett arvode av 2,500 kronor.

Utöver lärarpersonalen torde även viss annan personal böra anställas.

1 huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag tillstyrker jag härutinnan, att för lantmäteriundervisningens expedition samt för biträde med skrivgöromål anställes ett kanslibiträde i lönegraden B 7, varjämte bör anställas en vaktmästare i lönegraden B 5.

Beträffande de, utöver avlöningar till lärare och andra befattningshavare erforderliga årsutgifterna för lantmäteriundervisningen kan jag i hujudsak biträda lantmäteristyrelsens föreliggande förslag, däri emellertid pa satt framgår av följande uppställning några mindre jämkningar vidtagits. Såsom statskontoret anfört torde avlöningen för samtliga befattningshavare böra anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Ungefärlig beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30............ kronor 11,460

1 » i kulturteknik, lönegrad B 30 »

1 » i jorddelningslära, lönegrad B 30 »

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....................... »

1 vaktmästare, lönegrad B 5 ........................ »

11,460

11,460

3,144

2,988

kronor 40,512.

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30 ........................................ kronor

11,460.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

61 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i matematik ............................ kronor 6,800

» i geodesi (huvudlärare); tillsättes ej så länge personlig

kronor 48,800.

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. ............................................

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning ..............................................................IL.

8.000 kronor 40,500 Summa kronor 141,272.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.)

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning är ungefärlig samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen icke behöver tagas, förrän anslag för ändamålet första gången äskas av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för närvarande iordningställas i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan. Dessa lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

I fråga örn övergången från nuvarande förhållanden till den nya ordningen för lantmäteriundervisningen förordar jag, att den nya ordningen tillämpas fran och med läsaret 1932—1933, så att studerande efter nya ordningen mottagas första gången vårterminen 1933. Lantmäteriundervisningen skulle fortgå efter nuvarande ordning till och med vårterminen 1932, och därefter skulle för tiden från och med höstterminen 1932 till och med vårterminen 1935 finnas de kurser, som närmare angivits här ovan å sid. 52. Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen bedrivas helt efter det nya programmet.

Enär lärarbefattningarna böra vara tillsatta senast vid den tidpunkt, då undervisningen enligt den nya ordningen skall taga sin början, samt proceduren med ansökan och prövandet av de sökandes kompetens tager relativt lång tid i anspråk, torde erfordras, att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att vidtaga under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av de professurer, som avsetts skola bliva ordinarie, nämligen i juridik, kulturteknik och jorddelningslära.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de i det föregående av mig tillstyrkta huvudgrunderna för en omorganisation av lantmäteriundervisningen,

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931_

30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik, kulturteknik och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

310740.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.