angående lantmäteriunder- visningens anordnande vid tekniska högskolan m. m.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

1 Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, von Stockensteöm, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m., som kunde varda riksdagen förelagd,

dels beräkna en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan, nu 720,440 kronor, med 17,440 kronor till 737,880 kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan: Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda ordi- Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 1

Lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan in. m.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

narie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid tekniska högskolan, nu 5,000 kronor, med 1,000 kronor till 6,000 kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan: Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m., nu 325,000 kronor, med

4.000 kronor till 329,000 kronor;

dels till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av

47.000 kronor;

dels till beredande av ökade medel för tekniska högskolan till uppvärmning, belysning och diverse utgifter för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 56,000 kronor;

dels till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor;

dels till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare och studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av

5.000 kronor;

dels ock till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 28,000 kronor.

Under punkt 143 av 1932 års nionde huvudtitel har vidare chefen för jordbruksdepartementet — under erinran att för budgetåret 1931/1932 under nionde huvudtiteln vore uppfört ett extra reservationsanslag till lantmäteriundervisningen å 51,350 kronor — framhållit att, då förslag vore å bane örn framläggande för 1932 års riksdag örn lantmäteriundervisningens inordnande vid tekniska högskolan samt i avbidan härpå under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1932/1933 beräknats för ändamålet erforderliga anslagsbelopp, något anslag för lantmäteriundervisningen icke för sistnämnda budgetår torde uppföras under nionde huvudtiteln. I statsverkspropositionen för budgetåret 1932/1933 finnes dylikt anslag icke uppfört under nionde huvudtiteln.

Slutligen har chefen för finansdepartementet under 1932 års elfte huvudtitel: C. Allmänna indragningsstaten i samband med beräknandet av det belopp, med vilket det ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten borde uppföras i riksstaten för budgetåret 1932/1933, meddelat, att förslag förelåge örn inrättande av en personlig professur vid tekniska högskolan för en av de nuvarande lärarna vid lantmäteriundervisningen ävensom att avlöningskostnaderna för denna professur torde böra bestridas från allmänna indragningsstaten.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag nu att ånyo få anmäla densamma för Kungl. Maj:t.

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag vill då erinra, att jag vid min anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1932 av omorganisationsfrågan framhöll, att enligt det föreliggande förslaget de för lantmäteriundervisningen erforderliga kostnaderna till en del skulle bestridas från vissa redan nu till tekniska högskolan utgående ordinarie och extra anslag, vilka med anledning härav måste ökas. Med hänsyn härtill ansåg jag mig böra för överskådlighetens skull till en senare tidpunkt uppskjuta behandlingen av tekniska högskolans egna riksdagspetita, i vad dessa avsåge anslag, som berördes av den föreslagna omorganisationen.

Till en början anhåller jag nu att få övergå till själva omorganisationsfrågan; i samband härmed torde vidare få behandlas de kostnader, som bliva förenade härmed efter ett slutligt genomförande av förslaget. Härefter har jag så för avsikt att behandla frågan om de anslag, som må bliva erforderliga för budgetåret 1932/1933 och härvid även tekniska högskolans egna, av mig nyss berörda riksdagspetita.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. I. Inledning.

.Den nuvarande lantin äteriund ervisningens allmänna huvuddrag.

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter beslut vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet endast å extra stat. Lantmäteriundervisningen står under överinseende av lantmäteristyrelsen. För inträde vid undervisningen fordras studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare eller mätningsman i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk examen. Förutom dessa kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar därtill föreligga, ytterligare utbildning meddelas genom handledning i vetenskapliga och praktiska arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen meddelas undervisning i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, fysisk geografi, läran örn fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre handskrifter samt bokhålleri. Vid kursen för kulturt.eknisk examen undervisas i jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skogslära, kulturteknik samt stadsplanelära. Undervisningen meddelas i enlighet med en av lantmäteristyrelsen på förslag av lärarrådet för varje läsår fastställd läsordning genom föreläsningar, övningar, som dels utföras å lärorummet eller i dess närhet, dels äro fältövningar, samt exkursioner och dylikt. Kurserna börja årligen den 1 september och sluta med maj månads utgång, vartill komma tre månaders fältövningar under en sommar. Undervisningen är avgiftsfri; dock har elev att dels, i den mån därtill anslagna medel ej äro tillräckliga, bestrida rese- och andra omkostnader under fältövningar och exkursioner, dels ock gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel vid övningar och laborationer. Undervisningen meddelas av lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom assistenter och annan personal förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen, som även utser en av lärarna till föreståndare för undervisningen. Lärarrådet utgöres av lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, jordbrukslära m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20 juli 1923 fastställde Kungl. Maj:t nu gällande stadgar för undervisningen. De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade lantmäteristyrelsen 1929 hava för läsåret 1928/1929 uppgått till 94,200 kronor, däri inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna torde för innevarande läsår uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen var sedan 1912 förlagd till Östermalms högre allmänna läroverks gamla byggnad, där lokaler förhyrts av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning har undervisningen från början av höstterminen 1931 förlagts till tekniska högskolans byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Rådmansgatan iordningställts för ändamålet.

5 Kungl. Majlis proposition Nr 124.

Enär, såsom ovan angivits, 1910 års riksdag beviljade anslag för lantmäteriundervisningen endast å extra stat, är den nuvarande undervisningen närmast att karakterisera som ett provisorium. Frågan örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande har emellertid länge varit aktuell, och under senare år har densamma varit föremål för en ingående prövning av vederbörande myndigheter och tillkallade sakkunniga ävensom av Kungl. Maj:t och riksdagen.

anbefallde Kungl. Majit lantmäteristyrelsen att Kungl.Majit utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ord- beslut om

Den 14 december efter verkställd

ilande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution för undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande sätt kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda lärarkrafter. I samband därmed borde en omprövning ske av själva undervisningsplanen .med tillgodogörande av den under de gångna åren vunna erfarenheten. Önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon mera betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförande av de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid möjlighet vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till bedömande den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen som kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning lärare med extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga verkställt den sålunda anbefallda utredningen, avlämnade styrelsen den 27 augusti 1929 utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande (statens offentliga utredningar 1929: 20). I betänkandet uttalades och föreslogs bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och omfattning, en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet icke förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt genom anlitande av redan förefintliga läroanstalter, borde undervisningen ordnas som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet studerande i varje årsklass beräknades normalt till 18 ä 20. Undervisningen skulle, efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer, vartill komme fältövningar under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster föreslogs till sju, därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna för lantmäteriundervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till 140,932 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan skulle ordnas genom nybyggnad.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar uppgå kostnaderna för en sådan nybyggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, till

utredning

1928.

Lantmäteri

styrelsens

förslag

1929.

1930 års utredningsmäns förslag.

Tekniska högskolans förslag 1931.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola, inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan, till 525,000 kronor.

Över lantmäteristyrelsens förslag avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. I vissa av yttrandena ifrågasattes, huruvida särskild högskola krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda uttalade styrelsen för tekniska högskolan, bland annat, att ytterligare utredning vore erforderlig, särskilt beträffande frågan, örn lantmäteriundervisningen helt eller delvis kunde anknytas till undervisningen vid högskolan.

I anledning av de i yttrandena sålunda framförda erinringarna tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 3 oktober 1930, jämlikt Kungl. Majlis samma dag givna bemyndigande, särskilda utredningsmän att inom departementet upprätta ett alternativt förslag, huru samma undervisning som den av lantmäteristyrelsen föreslagna skulle ordnas, därest undervisningen ifråga tänktes förlagd till tekniska högskolan.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse den 1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan. Utredningsmännen framhöllo därvid, att de med hänsyn till omfattningen av det åt dem lämnade uppdraget icke haft att bedöma frågan om lämpligheten av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan i och för sig. I skrivelsen uttalades och föreslogs i huvudsak följande.

Därest utbildningen av lantmätare förlädes till tekniska högskolan, torde det ligga i sakens natur, att för meddelande av nämnda undervisning borde bildas en ny fackavdelning. Undervisningen skulle, frånsett praktisk elevtid — till vilken fråga utredningsmännen icke fattat ståndpunkt — omfatta fyra år jämte fältövningar under tre somrar. Den sista terminen av studietiden skulle användas till utförande av s. k. examensarbete. Såsom ordinarie lärare skulle allenast anställas två professorer; undervisningen skulle i övrigt meddelas av speciallärare, anställda för viss tid, och assistenter. Kostnaderna för undervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till 116,296 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg.

Över utredningsmännens förslag avgåvos yttranden av ett antal myndigheter och sammanslutningar. Bland dessa yttranden märkes särskilt det, som avgivits av styrelsen för tekniska högskolan och som grundade sig på en skrivelse i ämnet av den 30 januari 1931 från tekniska högskolans lärarkollegium. Nämnda yttrande innefattade ett helt nytt förslag till frågans lösande och innefattade i korthet följande.

Utbildningen av lantmätare borde förläggas till tekniska högskolan och där sammanföras med utbildningen av mätningsingenjover med kommunalteknisk skolning till en gemensam studiegrupp. Vid tekniska högskolan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 7

borde bildas en ny fackavdelning för mätningsteknik, speciellt avsedd för lantmäteriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde förläggas som en särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen eller inom fackavdelning V eller inom båda. Förberedande praktisk elevutbildning borde icke erfordras. Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen som av de särskilda utredningsmännen föreslagna eller sju terminer.

För erhållande av diplom borde därtill fogas en åttonde termin, ägnad åt ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta, att lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete och avgångsdiplom. Såsom ordinarie lärare skulle anställas fyra professorer; undervisningen i övrigt skulle ombesörjas av speciallärare och assistenter. De årliga kostnaderna beräknades till 115,596 kronor jämte kostnader för dyrtidstillägg. Byggnadskostnaderna skulle kunna begränsas till cirka 240,000 kronor. Örn lantmäteriundervisningen ordnades oberoende avtekniska högskolan, kunde man icke undgå att införa en studieriktning för kommunalteknik inom fackavdelning V, vilket skulle draga en årlig kostnad av minst 19,600 kronor frånsett dyrtidstillägg.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att frågan om lantmäteri- Frågans beundervisningens ordnande var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års hi\n9gQnfrgKl riksdag. Såväl föredragande departementschefen (nionde huvudtiteln, punkt riksdag. 133) som jordbruksutskottet (utlåtande nr 2/1930, punkt 51), vilket i anledning av väckta motioner uppehöll sig vid frågan, uttalade önskvärdheten av lantmäteriundervisningens ordnande på ett fastare och rationellare sätt.

Vid det förhållande, att, enligt vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl.

Majit till undervisningens slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års riksdag, fann utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom till Kungl. Majit. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I en till riksdagen den 13 mars 1931 avlåten proposition, nr 183, före- Kungl. Majas slog Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, riksdagen att

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta huvudgrunder för en omorganisation av lantmäteriundervisningen samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931—den 30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik, kulturteknik och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Kungl. Majits ifrågavarande proposition anslöt sig i allt väsentligt till lantmäteristyrelsens förslag. Undervisningen föreslogs sålunda fortfarande skola förläggas till en fristående anstalt, benämnd lantmäteriundervisningen, och stå under lantmäteristyrelsens överinseende. Emellertid avsågs därmed icke att avskära möjligheterna av undervisningens framtida förläggande till tekniska högskolan, varför inga andra lärarbefattningar uppförts såsom ordinarie än sådana, som bleve erforderliga jämväl vid ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Efter en förberedande praktisk elevtid av ett halvt år skulle undervisningen omfatta

1931 års riksdag.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

sju terminer jämte fältövningar under tre somrar. Utförande av examensarbete skulle icke vara obligatoriskt. Undervisningen skulle handhavas av tre professorer (i juridik, kulturteknik och jorddelningslära) jämte för viss tid anställda speciallärare och assistenter. För undervisningen i geodesi skulle därjämte till en början inrättas en personlig professur för läraren i detta ämne vid den nuvarande lantmäteriundervisningen. De årliga kostnaderna beräknades till 141,272 kronor jämte kostnader för dyrtidstillägg. Beträffande lokalfrågan framhölls, att den för det dåvarande icke kunde anses aktuell, enär de lokaler, som för lantmäteriundervisningen iordningställdes i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan, beräknades förslå även för den omorganiserade undervisningen.

Till stöd för förslaget anförde föredragande departementschefen, bland annat, följande:

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har under utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde förläggas till en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig högskola. I sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit vid handen, att lantmäteriundervisningen icke lämpligen kan samordnas med den högre skogsundervisningen eller den högre lantbruksundervisningen. Däremot kan allvarligen övervägas att förlägga lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Såsom av det förestående framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag till lantmäteriundervisningens ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola med en studietid av sju terminer efter ett halvt års förutgången praktisk elevtid;

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av fyra år, oberoende av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste bliva ett år, varigenom hela studietiden skulle bliva fem år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag, vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska högskolan samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen av mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik med en studietid av fyra år, frånsett praktisk elevutbildning, eller, örn kravet på examensarbete eftergives, en studietid av sju terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna undervisning inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som emot vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing, som därav synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är, sammanföra den högre undervisningen till större enheter och undvika upprättandet av smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan talar det förhållandet, att lantmäteriet icke till övervägande grad kan sägas vara av teknisk karaktär, varför lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verk-

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samhet i viss män främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom hittills, meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser jag dock icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens framtida inordnande i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen av lantmäteriundervisningen, vars reformering icke längre kan uppskjutas, torde alltså böra företagas på så sätt, att möjligheten av undervisningens framtida förläggande till tekniska högskolan hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages i fråga om undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom hittills, kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt hänseende stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den nyorganiserade lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar böra uppföras såsom ordinarie än sådana, som bliva behövliga jämväl vid ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan.

I två i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition väckta, likalydande motioner (I: 249 och II: 415) hemställdes, att riksdagen ville, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition, för sin del besluta att

1) för lantmäteriundervisningen skulle nyinrättas en fackavdelning för mätningsteknik vid tekniska högskolan, anordnad enligt de huvudgrunder, som angåvos i ett av tekniska högskolan den 30 januari 1931 avgivet, såsom bilaga till motionerna fogat yttrande, med de modifikationer därav, som i motionerna föreslagits i anslutning till departementschefens förslag samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931— den 30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i kulturteknik, geodesi och jorddelningslära vid tekniska högskolan.

Att märka är, att i tekniska högskolans förslag ifrågasattes vissa modifikationer, varav den viktigaste var, att professuren i juridik'skulle utbytas mot en eller flera lärarbefattningar i ämnet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition jämte ovanberörda motioner behandlades av sammansatt stats- och jordbruksutskott.

I utlåtande nr 7 anförde utskottet för egen del följande:

Såsom ovan erinrats har 1930 års riksdag understrukit angelägenheten av, att lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare sätt. Genom den utredning, som i ärendet förebragts, har behovet av en omorganisation på detta område även till alla delar bestyrkts. Utskottet anser sig likväl icke kunna följa det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget till frågans lösning, vilket närmast beror därpå, att förslaget synes utskottet innefatta en alltför vidlyftig anordning och dessutom ägnat att medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Även örn enligt Kungl. Maj:ts

Motionerna nr I: 249 och II: 415 vid 1931 års riksdag.

Sammansatt stats- och jordbruksutskott vid 1931 års riksdag.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förslag möjlighet skulle hållas öppen för lantmäteriundervisningens framtida inordnande i tekniska högskolan, torde man kunna utgå från, att örn den av Kungl. Majit nu föreslagna undervisningen väl kommer till stånd, det torde komma att möta avsevärda svårigheter och motstånd att inlemma densamma i tekniska högskolan. Utskottet är emellertid av den uppfattningen, att det i och för sig måste anses lämpligare att de högre läroanstalterna, såvitt möjligt, sammanföras till större enheter för att man på sådant sätt må kunna undvika att för undervisningen på olika specialområden upprätta små fristående högskolor med ett mera begränsat antal elever. De skäl, som i ärendet anförts mot lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, synas utskottet icke heller bärande. Farhågorna för att lantmäteriundervisningen, örn den förlägges till tekniska högskolan, skulle erhålla en för lantmäteriarbetet främmande inriktning, synas utskottet omotiverade. Inom den vida ram, som tekniska högskolan utgör, arbeta flera olika fackavdelningar och utbildas ingenjörer av de mest skilda slag, exempelvis gruvingenjörer och elektrotekniker, utan att detta hittills ifrågasatts kunna medföra några olägenheter av antytt slag. Ihågkommas bör även, att örn lantmäteriutbildningen förlägges till tekniska högskolan, skulle för denna utbildning anställas särskilda lärare. Blott lantmäteriundervisningen erhåller nödiga lärarkrafter och lokaler samt erforderlig rörelsefrihet vid studieplanernas uppgörande torde några olägenheter av dess förläggande till tekniska högskolan icke behöva uppstå utan fastmera avsevärda fördelar vara att vinna. Vid en liten fackhögskola råka lärare och elever nämligen lätt in i en isolering, som kan verka hämmande å intresset för forskningsarbete, medan vid en större högskola den intima samvaron med personer, tillhörande andra yrkesgrupper, kan verka stimulerande i detta hänseende. I detta sammanhang torde även böra uppmärksammas de otvivelaktiga fördelar i fråga örn utbildningen av mätningsingenjörer, som skulle vinnas genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Frågan örn förberedande praktisk elevtid synes utskottet icke vara av den betydelse, att den i och för sig bör förhindra undervisningens anordnande på sätt, som eljest kan anses lämpligt och önskvärt. Spörsmålet, som likväl synes utskottet böra noga övervägas, torde emellertid kunna vinna en tillfredsställande lösning, vare sig undervisningen förlägges på det ena eller andra stället. Huvudsaken synes utskottet vara, att samma utbildningsmöjligheter erbjudas vid tekniska högskolan som vid en fristående lantmäteriundervisning.

I fråga örn lämpligheten och behovet av examensarbete ställer sig utskottet tveksamt men vill samtidigt framhålla, att även i detta avseende gäller att frågan kan och bör lösas oberoende av undervisningens förläggning.

Redan av nu anförda skäl anser utskottet, att lantmäteriundervisningen lämpligen bör förläggas till tekniska högskolan. För att med säkerhet undgå den av departementschefen påpekade faran, att studierna erhålla en för lantmäteriet främmande inriktning, torde det icke böra ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen under någon nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan utan bör densamma förläggas till en nyinrättad fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt på sätt, som antydes i det av tekniska högskolans lärarkollegium framlagda förslaget, samordnas med utbildningen av mätningsingenjörer. Såsom ett ytterligare skäl till den nu föreslagna anordningen må framhållas, att därigenom skulle vinnas

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

icke oväsentliga besparingar, såväl i de årliga utgifterna som framför allt i fråga örn byggnadskostnaderna.

I fråga om formen för lärarnas anställning synes det utskottet böra noga övervägas, i vad mån det kan anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen ingående ämnena inrätta lärarbefattningar i professors ställning. Särskilt har utskottet ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna professuren i juridik.

Utskottet anser sålunda, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med det i motionerna framförda förslaget. Då detta emellertid icke innefattar en detaljerad utredning samt vederbörande myndigheter ej heller varit i tillfälle att däröver avgiva yttrande, torde vid innevarande års riksdag beslut böra fattas allenast i principfrågan, d. v. s. rörande lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, men frågan i övrigt böra göras till föremål för förnyad utredning.

Utskottet, som sålunda icke heller anser sig kunna tillstyrka bifall till motionerna, får under åberopande av det anförda hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må vinna riksdagens bifall;

2) att riksdagen må med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om den närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan, som kan påkallas med hänsyn till vad utskottet här ovan anfört, samt örn framläggande för 1932 års riksdag av förnyat förslag i ämnet;

3) att motionerna I: 249 och II: 415, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

I skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteriundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner, anmälde härefter riksdagen, under åberopande av sammansatta stats- och jordbruksutskottets ovanberörda, av riksdagen godkända utlåtande nr 7, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens bifall, samt anhöll med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 örn den närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan, som kunde påkallas med hänsyn till vad utskottet i sitt berörda utlåtande anfört, samt örn framläggande för 1932 års riksdag av förnyat förslag i ämnet.

Genom beslut den 12 juni 1931 anbefalldes de sakkunniga, vilka, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1929, inom ecklesiastikdepartementet tillkallats för omorganisation av den högre tekniska undervisningen — de s. k. tekniska högskolesakkunniga ■— att verkställa deri av riksdagen i dess skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, begärda utredningen rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan.

Riksdagens skrivelse den 29 maj 1931, nr 307.

Utlåtande av sakkunniga för omorganisation av den högre tekniska undervisningen den 29 augusti 1931.

Yttranden över tekniska högskolesakkunnigas utlåtande.

12 Kungl. Majis proposition Nr 124.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga1) — som i olika detaljer av frågan, muntligen eller skriftligen, samrått med presidenten i Svea hovrätt L. B. Ekeberg, generaldirektören T. K. V. Nothin, professorerna vid tekniska högskolan C. A. Forssell, C. A. Heuman och P. E. Fagerholm, läraren vid lantmäteriundervisningen, professorn S. T. S. Rubin samt stadsplanedirektören i Stockholm A. Lilienberg — med skrivelse den 29 augusti

1931 avgivit »Utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan jämte därmed sammanhängande frågor».

Över detta de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits den 5 november 1931 av statskontoret, den 10 december 1931 av lantmäteristyrelsen efter hörande av föreståndaren för lantmäteriundervisningen, som i sin tur inhämtat yttranden från de vid lantmäteriundervisningen tjänstgörande lärarna, ävensom den 19 januari 1932 av tekniska högskolans styrelse efter hörande av högskolans lärarkollegium. Vidare hava svenska kommunaltekniska föreningen, styrelsen för svenska teknologföreningen och svenska stadsförbundet den 15, respektive den 21 december 1931 samt den 1 februari

1932 till Kungl. Majit inkommit med yttranden över betänkandet. Styrelsen för svenska teknologföreningen har meddelat, att styrelsen för granskning underställt ärendet föreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Avdelningen hade för ändamålet tillkallat en kommitté av tre personer (kaptenen G. E. Eggert, byrådirektören C. W. Slettenmark och majoren H. G. Torulf), vilka i anledning härav uttalat sig i en den 27 oktober 1931 dagtecknad promemoria. Avdelningens styrelse hade därefter på avdelningens vägnar till föreningens styrelse avgivit ett yttrande av den 18 december 1931, vilket styrelsen jämte nyssnämnda promemoria överlämnat till Kungl. Majit till besvarande av remissen, då tiden icke medgivit ärendets ytterligare behandling inom föreningen.

Jag anhåller nu att få övergå till att lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i det av de tekniska högskolesakkunniga avgivna utlåtandet ävensom i de över detsamma avgivna yttrandena. För överskådlighetens skull kommer jag därvid att behandla varje fråga för sig, och har jag därvid för avsikt att i det stora hela följa den av de sakkunniga använda uppställningen.

*) Ledamoten av riksdagens första kammare, generalkrigskommissarien L. Widell, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn E. Björnsson, rektorn vid Chalmers tekniska institut, professorn B. H. Grauers, civilingenjören C. Kleman och professorn vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

13 Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m.

A. Allmänna synpunkter.

I kap. II av sitt betänkande hava de tekniska högskolesakkunniga behandlat vissa frågor, som hava samband med undervisningens allmänna anordning och därvid till en början angivit vissa allmänna synpunkter.

De hava i detta hänseende anfört bland annat:

Det av 1931 års riksdag fattade beslutet rörande lantmäteriundervisningens framtida organisation innebär, att riksdagen redan i princip uttalat sig för att nämnda undervisning bör förläggas till tekniska högskolan. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga icke ansett av behovet påkallat att närmare ingå på denna fråga; under de fleråriga utredningar i ämnet, örn vilka i det föregående erinrats och vartill de sakkunniga här tillåta sig att hänvisa, har därjämte denna fråga varit föremål för så ingående diskussion, att något därutöver knappast torde vara att tillägga. De sakkunniga anse sig därför kunna inskränka sig till att framhålla, att jämväl enligt deras uppfattning de skäl, som tala för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, äro de mest vägande, och att de sakkunniga därför finna sig kunna uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut.

När det för de sakkunniga gällde att verkställa den infordrade utredningen i här föreliggande fråga, hade de till en början att taga ståndpunkt till spörsmålet, i vilken utsträckning utredningen örn lantmäteriundervisningen vore beroende av ett samtidigt fullföljande av det de sakkunniga vid deras tillkallande lämnade, mera omfattande utredningsarbetet rörande omorganisationen av den högre tekniska undervisningen i dess helhet. Givetvis hade det varit mest tillfredsställande, örn de båda uppdragen kunnat slutföras i ett sammanhang. Det åt de sakkunniga ursprungligen lämnade uppdraget har emellertid visat sig vara av den svårighet och omfattning, att det icke lärer bliva möjligt att slutföra detsamma i så god tid, att ett på detsamma grundat förslag kan föreläggas 1932 års riksdag. A andra sidan måste — enligt vad riksdagen uttalat i sin skrivelse den 28 maj 1931, nr 307 — utredningen beträffande lantmäteriundervisningen så bedrivas, att ett förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga från början måst inrikta sig på att i detta hänseende åstadkomma ett förslag, som — utan att föregripa en eventuell omorganisation av tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut — kan läggas till grund för ett inarbetande av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan redan från och med budgetåret 1932/1933. Åtskilliga spörsmål, som under utredningsarbetets gång uppställt sig, hava därför, där sådant visat sig möjligt, skjutits åt sidan, och endast i de fall, där det varit oundgängligen nödvändigt, hava de sakkunniga ansett sig böra framlägga förslag beträffande den nuvarande tekniska högskolan. I

I ett hänseende hava de sakkunniga emellertid sett sig nödsakade att redan nu ägna den nuvarande undervisningen och organisationen vid tek-

Tekniska

högskolesak-

kunniga.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niska högskolan en ingående uppmärksamhet, nämligen i fråga örn fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

Såsom i det föregående erinrats har riksdagen ifrågasatt, att lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan borde förläggas till en nyinrättad fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt samordnas med utbildningen av mätningsingenjörer.

I likhet med föredragande departementschefen i proposition nr 183 till 1931 års riksdag hålla de sakkunniga före, att det — för att med säkerhet undgå faran av att studierna erhålla en för lantmäteriet främmande inriktning — icke torde böra ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen under någon nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan. Härför talar vidare, vilket torde komma att framgå av det följande, att lantmäteriundervisningen även efter ett inordnande i tekniska högskolan med i viss mån gemensamma lärarkrafter kommer att vara av så pass säregen art, att en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning knappast torde kunna praktiskt genomföras.

Vad däremot beträffar mätningsingenjörerna ställer sig enligt de sakkunnigas uppfattning saken väsentligt annorlunda.

Lantmäteristyrelsen har behandlat frågan örn sådana mätniugsmän, som icke äro lantmätare, och därvid kommit till det resultatet, att behovet av sådana högt kvalificerade mätningsmän syntes vara jämförelsevis ringa och icke i och för sig motiverade en anordning med specialutbildning.

Denna synpunkt vilja de sakkunniga understryka. Det torde icke vara lämpligt att uppmuntra utbildningen av en grupp ingenjörer, avsedda uteslutande för städernas mätningsväsende. Endast i de största städerna torde mätningsförrättningar förekomma i sådan omfattning, att full sysselsättning kan beredas för ändamålet särskilt anställd personal.

A andra sidan föreligger för närvarande, i all synnerhet för medelstora städer och stadsliknande samhällen, ett kännbart behov att erhålla väl utbildade stads- eller kommunalingenjörer, vilka, på samma gång de kunna fungera som mätningsmän, kunna såsom kommunala byggnadschefer eller medhjälpare till sådana utföra de mångskiftande arbeten, för vilkas ändamålsenliga lösning en god ingenjörsutbildning är av nöden. Detta behov synes bäst och tillika på det mest ekonomiska sätt kunna tillgodoses genom inrättande inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad av en studieriktning, särskilt avpassad för utbildning av sådana ingenjörer, som här avses, i det följande för enkelhetens skull benämnda kommunalingenjörer. Inom denna studieriktning skulle enligt de sakkunnigas förslag till timplan meddelas den grundliga geodetiska utbildning, som erfordras för ingenjörer, som lia för avsikt att framdeles mera uteslutande ägna sig åt mätningsväsendet.

De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang framhålla, att frågan om denna studieriktning är av ganska omfattande beskaffenhet och jämväl äger samband med frågan örn den framtida organisationen av Chalmers tekniska institut. Vidare vilja de sakkunniga erinra, att, jämlikt Kungl. Maj:ts den 20 juni 1930 lämnade bemyndigande, den 4 juli 1930 inom kommunikationsdepartementet tillkallats fem sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad utbildning i stadsplanekonst jämte vad därmed äger sammanhang. Dessa sakkunniga hava, enligt vad de sakkunniga erfarit, ännu icke hunnit slutföra det uppdrag, vilket anför-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 15

trötts dem och som på det allra närmaste sammanhänger med här förevarande fråga.

Trots här angivna förhållanden hava emellertid de sakkunniga ansett sig böra redan nu upptaga förslaget örn en särskild studieriktning för kommunalingenjörer. Behovet av sådana är så stort, att åtgärder för förbättrad utbildning i detta hänseende synas böra vidtagas med det allra snaraste, utan att avvakta den tidpunkt, då resultaten av de nyssberörda mera omfattande utredningarna kunna förverkligas. Vidare har det — enligt vad i det följande skall visas — varit de sakkunniga möjligt att framlägga ett förslag i denna fråga, som dels medför obetydligt ökade kostnader för det allmänna, i det att det i stor utsträckning bygger på användandet av lärarkrafter, som antingen redan finnas vid tekniska högskolan eller måste där nyanställas för fackavdelningen för lantmäteri, dels ock icke kan sägas föregripa de pågående utredningarna i ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga hemställt, att vid tekniska högskolan måtte inrättas dels en fackavdelning för lantmäteri, dels och inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad en särskild studieriktning för kommunalingenjörer.

Huruvida det sistnämnda borde ske genom att en särskild underavdelning under fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad inrättades, i likhet med vad fallet vore med underavdelningarna under tekniska högskolans fackavdelningar för bergsvetenskap och för arkitektur, eller genom införande av valfrihet mellan olika ämnesgrupper, såsom för närvarande inom fackavdelningarna för maskinbyggnad samt väg-och vattenbyggnad m. fl., torde, framhålla de sakkunniga, böra bliva beroende på ytterligare övervägande inom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse. Vilkendera lösningen av frågan än valdes, måste emellertid inrättande av en särskild studieriktning för kommunalingenjörer inverka på anordnandet av undervisningen även för övriga studerande vid fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. De sakkunniga hade därför nödgats redan nu till behandling upptaga frågan örn undervisningen vid denna avdelning överhuvud.

Ett inordnande av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan förutsätter givetvis, anföra vidare de sakkunniga, vissa ändringar i de för tekniska högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande tentamina och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig behöva i dessa hänseenden — dock med undantag, som jag strax skall angiva — framlägga förslag; detta torde enligt de sakkunnigas mening lämpligen böra ankomma på vederbörande vid högskolan.

För att lantmäteristyrelsen skall erhålla inflytande på lantmäteriundervisningen jämväl i fortsättningen — något som med hänsyn till lantmätarkårens ställning till lantmäteristyrelsen är nödvändigt — hava de sakkunniga hemställt, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska högskolan må vidtagas sådan ändring, att antalet ledamöter i högskolans styrelse ökas

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa ledamotsplatser förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

I övrigt hava de sakkunniga framhållit såsom en bärande princip i det förslag, de framlagt, att den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för framtiden bör så mycket som möjligt samordnas och likställas med de övriga fackavdelningarna vid tekniska högskolan. Detta gäller såväl styrelse och förvaltning som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Yttranden I fråga om yttrandena över de sakkunnigas förslag torde jag få anföra över de ..... .

sakkunnigas följande.

förslag. Statskontoret har framhållit, att av ämbetsverket i utlåtanden den 26 oktober 1929 och den 19 januari 1931 framställda erinringar i anledning av förut avgivna två olika förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande i det stora hela blivit beaktade i det nu föreliggande förslaget. På grund härav och då detta förslag syntes innebära en god lösning av det sedan länge på dagordningen stående spörsmålet om lantmäteriundervisningens ordnande, ville statskontoret för sin del förorda, att frågan avgjordes i huvudsaklig överensstämmelse härmed.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriundervisningen i här förevarande avseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har anfört bland annat:

Lärarrådet, som med hänsyn till frågans nuvarande läge icke finner siglora ingå på ett bedömande av frågan örn lämpligheten i och för sig av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, nödgas till en början konstatera, att departementschefens uttalade farhåga — att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras — blivit under utredningsarbetets fortgång i icke oväsentlig mån undervärderad. De sakkunniga hava sålunda utan tillbörligt hänsynstagande till olika studieriktningars behov föreslagit Barnundervisning i ett flertal ämnen och detta på ett sätt, som ofrånkomligen måste lända till nackdel för lantmäteriutbildningen.

Lantmäteristyrelsen har anfört bland annat följande:

Den nu föreliggande utredningen utgår från riksdagens principbeslut örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, och hava de sakkunniga med hänsyn till berörda beslut icke ansett av behovet påkallat att närmare ingå på denna fråga. I likhet med vad de sakkunniga anfört finner även lantmäteristyrelsen, att under de fleråriga utredningar i ämnet, som nu föreligga, frågan om lantmäteriundervisningens anordnande såsom självständig läroanstalt eller dess anslutning till tekniska högskolan varit föremål för så ingående diskussion, att något härutöver knappast torde vara att tillägga. För lantmäteristyrelsen framstår även såsom av ojämförligt största vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningen snarast möjligt bringas att upphöra, och att således ett slutligt ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Ehuru det av lantmäteristyrelsen tidigare framlagda förslaget i ämnet innebär, att

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lantmäteriundervisningen skulle såsom hittills anordnas såsom självständig högskola, finner sig styrelsen därför i likhet med de sakkunniga kunna uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut örn undervisningens inordnande vid tekniska högskolan.

Då lantmäteristyrelsen nu går att yttra sig över det av de sakkunniga upprättade förslaget, har styrelsen därför och vid det förhållande, att ett inordnande av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan givetvis måste förutsätta, att för studierna där gällande grunder och förefintliga anordningar i regel böra komma i tillämpning jämväl i fråga örn de lautmäteristuderande, funnit sig kunna begränsa granskningen till allenast sådana frågor, som hava direkt sammanhang med nödvändigheten av undervisningens inriktande på de speciella arbetsuppgifter, vilka åvila lantmätarna. Styrelsen utgår även därifrån att, för den händelse erfarenheten framdeles skulle visa, att ändring eller omläggning i ett eller annat hänseende skulle erfordras ifråga om blivande undervisningsplan och dylikt, möjligheter därtill uppenbarligen måste förefinnas.

Betydelsen av att lantmäteriundervisningen, som i första hand avser att utgöra utbildning för den tjänstemannakår, som har att syssla med rikets lantmäteriväsende, i största möjliga utsträckning anpassas efter de särskilda krav, som denna verksamhet ställer på utövarna, har lantmäteristyrelsen vid tidigare tillfällen framhållit.

Med ytterligare understrykande av sin sålunda framförda mening, tillåter sig lantmäteristyrelsen till en början erinra, hurusom i sammanhang med framläggandet till 1931 års riksdag av förslag till inrättande av en fristående läroanstalt för lantmäteriundervisningen föredragande departementschefen framhöll att, då lantmäteriet icke till övervägande grad kunde sägas vara av teknisk karaktär, lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

För att med säkerhet undgå den av departementschefen sålunda uttalade farhågan ifråga örn studiernas inriktning hava de sakkunniga ansett, att det icke bör ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen under någon nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan utan för ändamålet föreslagit särskild fackavdelniug. Härför talade jämväl, enligt de sakkunnigas mening, att lantmäteriundervisningen, även efter ett inordnande i tekniska högskolan med i viss mån gemensamma lärarkrafter, komme att vara av så pass säregen art, att en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning knappast torde kunna praktiskt genomföras.

Ehuru de sakkunniga således givit uttryck åt den av lantmäteristyrelsen framhållna nödvändigheten av att studierna för lantmätarna må erhålla en direkt inriktning med hänsyn till dessa tjänstemäns verksamhet, visar en granskning av de sakkunnigas förslag i fråga örn läroämnen och undervisuingsplaner m. m., att förslaget i vissa delar så utformats, att undervisningens effektivitet ej komme att bliva den bästa möjliga och i dessa delar bleve mindre tillfredsställande ordnad än vad för närvarande är fallet. Ehuru lantmäteristyrelsen tillfullo beaktar svårigheten att vid en för flera fackavdelningar gemensam undervisning i olika ämnen så lägga undervisningen, att samtliga olika krav bliva helt tillgodosedda, anser sig därför lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta att framställa vissa erinringar, och (inner styrelsen sig redan nu böra framhålla, att örn ej ändring vidtages i

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.)

18 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

de sakkunnigas förslag i dessa delar, undervisningen därutinnan blir mindre tillfredsställande än enligt såväl lantmäteristyrelsens förslag som det inför riksdagen framlagda förslaget i ämnet.

Lantmäteristyrelsen finner, såsom redan antytts, att en av de mest framträdande orsakerna härtill är att söka i det förhållande, att de sakkunniga i allt för stor omfattning ifrågasatt Barnundervisning med andra studerande. Det torde vara ofrånkomligt, att en anordning med gemensamma mera elementära kurser för studerande från olika fackavdelningar eller med olika studieriktningar och därpå följande högre kurser för de särskilda avdelningarna eller studieriktningarna måste medföra dubbelläsning och slöseri med de studerandes tid samt härigenom ett onödigt utökande av vederbörandes studietid. En studerande, som skall tränga djupt in i ett ämne, bör på det bildningsstadium, varom här är fråga, ej börja med en elementär kurs och därefter successivt genomgå större kurser, utan haus studier böra givetvis redan från början så vitt möjligt vara planlagda med tanke på hela den kurs, han har att genomgå, och direkt inriktade på det mått av vetande, som för honom är erforderligt.

Under sådana förhållanden finner styrelsen det icke tillrådligt att, såsom de sakkunniga ifrågasatt, i besparingssyfte anordna Barnundervisning i fall, där härigenom de olika elevgruppernas skilda behov icke i tillräcklig grad bliva beaktade och varigenom undervisningens effektivitet i hög grad måste äventyras.

Ovan i korthet berörda erinringar kommer styrelsen vid behandling av de olika läroämnena att närmare utveckla, och kommer därvid granskningen att ansluta sig till den av de sakkunniga givna uppställningen av förslaget.

De sakkunniga hava på anförda skäl hemställt, att vid tekniska högskolan måtte inrättas bland annat en fackavdelning för lantmäteri. Då lantmäteristyrelsen av skäl styrelsen tidigare och ovan anfört tinner det nödvändigt, att lantmäteriundervisningen gives största möjliga självständighet och rörelsefrihet i fråga om undervisningsplaner och vad därmed sammanhänger, anser lantmäteristyrelsen i likhet med de sakkunniga, att något inordnande av ifrågavarande undervisning under annan redan förefintlig fackavdelning vid högskolan icke låter sig praktiskt genomföra. Vid sådant förhållande vill lantmäteristyrelsen instämma med de sakkunniga och tillstyrka, att vid lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan särskild fackavdelning för lantmäteri inrättas, och har lantmäteristyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag om särskild studieriktning för kommunalingenjörer vid annan fackavdelning.

Lantmäteristyrelsen har redan framhållit, att styrelsen utgår från, att den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för framtiden bör i görligaste mån likställas med övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan, och vill styrelsen således giva sin anslutning till de sakkunnigas principuttalande härutinnan. Likaledes ansluter sig styrelsen till de sakkunnigas uttalanden örn erforderliga ändringar i de för högskolan gällande stadgarna samt förslag om utökning av tekniska högskolans styrelse med en efter förslag av lantmäteristyrelsen förordnad ledamot.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har, med instämmande av högskolans styrelse, anfört bland annat:

Frågan rörande lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan har tidigare varit föremål för lärarkollegiets provning, varvid dock

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 19

intet tidigare behandlat förslag varit så i detalj utformat som det nu föreliggande.

I sitt senaste i ärendet avgivna utlåtande av den 30 januari 1931 har lärarkollegiet framhållit betydelsen av att i samband med denna fråga även behandla frågan örn undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad, som är den avdelning, som närmast beröres av nu föreliggande spörsmål.

Även denna fråga rörande väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen har nu av sakkunniga upptagits till ingående prövning.

Då riksdagen i överensstämmelse med vad majoriteten inom lärarkollegiet tidigare framhållit som lämpligt redan i princip uttalat sig för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, har lärarkollegiet icke ansett sig nu ytterligare behöva undersöka denna del av frågan.

Efter verkställd granskning av de sakkunnigas förslag vill lärarkollegiet nu endast yttra sig i sådana spörsmål, där kollegiets mening avviker från de sakkunnigas eller rörande synpunkter som lärarkollegiet vill ytterligare framhålla, därvid upptagande frågorna i samma ordning som de behandlats i de sakkunnigas förslag.

Det har av sakkunniga ansetts lämpligt, att styrelsen vid tekniska högskolan utökades med en medlem utöver nuvarande preses och nio ledamöter och att förslag till besättandet av en ledamotsplats borde uppgöras av lantmäteristyrelsen, för att denna styrelse jämväl i fortsättningen skulle erhålla visst inflytande över lantmäteriundervisningen. Lärarkollegiet har vid närmare prövning av denna fråga ansett sig böra instämma i de sakkunnigas förslag.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att lantmäteriundervisningen vid anslutning till tekniska högskolan borde förläggas till en särskild fackavdelning. Denna borde benämnas fackavdelningen för lantmäteri.

Förslag till ämnesomfattning för fackavdelningen för lantmäteri lämnas i det följande i sammanhang med undervisningsplauerna.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att en särskild undervisning inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad bör anordnas med särskild betoning åt det kommunaltekniska hållet. De sakkunniga hava framhållit, att man i stället för att införa särskild studieriktning för kommunalingenjörer även kunde införa valfrihet mellan olika ämnesgrupper såsom för närvarande är fallet inom fackavdelningen för maskinbyggnad och mekanisk teknologi, men att avgörandet härav torde böra bliva beroende på ytterligare övervägande inom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse.

Lärarkollegiet har vid frågans bedömande för närvarande icke ansett sig böra i detalj ingå på den av de sakkunniga föreslagna lösningen med särskild studieriktning, men anser att man genom vidtagande av åtgärder i någon av de av de sakkunniga antydda riktningarna bör kunna ernå en förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad ävensom genom att i erforderlig grad utnyttja de genom lantmäterifackavdelningens tillkomst erhållna lfirarkrafterna. Kollegiet kommer därför att upptaga denna fråga i samband nied nu pågående utredning rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har anfört bland annat:

De sakkunniga hava vid utarbetande av sitt förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen framlagt även ett förslag till ordnande av en studieriktning för kommunalingenjörer vid tekniska högskolan. Styrelsen vill redan nu framhålla, att styrelsen icke kunnat finna grundade skäl till att en särskild utbildning för kommunalingenjörer är nödvändig av det slag, som de sakkunniga föreslagit. Enligt styrelsens förmenande föreligger visserligen ett trängande behov att omändra utbildningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst på tekniska högskolan, varvid ur föreningens synpunkt den nuvarande frånvaron av undervisning i husbyggnadslära och den otillräckliga undervisningen i stadsbyggnad särskilt äro fel, vilka påkalla omläggning av undervisningen. Då emellertid bristen i utbildningen inom högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnadskonst icke enbart hänför sig till den del ingenjörer, som framdeles skola träda i kommunal tjänst, anser styrelsen att frågan om en viss omläggning av undervisningen inom nämnda fackavdelning bör upptagas till behandling.

Med anledning av senaste riksdags beslut örn lantmäteriundervisningens förläggning skall styrelsen icke närmare till behandling upptaga frågan om lämpligheten av dess överförande till tekniska högskolan och styrelsen anser sig icke heller böra närmare ingå på frågan om lantmäteriundervisningens ordnande vad beträffar de ämnen, som direkt hänföra sig till lantmäteriväsendet.

Styrelsen slutar med att förorda lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan men avstyrker inrättandet vid högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnadskonst av en studieriktning för kommunalingenjörer av den utformning, som av de sakkunniga föreslagits.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska teknologföreningen har såsom sin åsikt uttalat,

att en fackavdelning för lantmäteri borde inrättas vid tekniska högskolan; att en särskild studieriktning för »kommunalingenjörer» icke borde inrättas inom tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad; men att en specialundervisning för väg- och vattenbyggnadsingenjörer, inrättad vid tekniska högskolan och eventuellt Chalmers tekniska institut i huvudsaklig överensstämmelse med i yttrandet skisserade riktlinjer, borde kunna verksamt bidraga att fylla landets behov av väl kvalificerade väg- och vattenbyggnadsingenjörer med specialutbildning och därför borde anordnas; samt att benämningen »lantmätare» eller eventuellt »lantmäteriingenjör» måtte fastställas för dem, som efter godkänt examensarbete utexamineras från den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri.

Svenska stadsförbundets styrelse har anfört bland annat:

I sitt yttrande den 2 november 1929 till jordbruksdepartementet över lantmäteristyrelsens förslag till lantmäteriundervisningens ordnande uttalade styrelsen, att det med hänsyn till lantmäteri kårens numera begränsade uppgifter med fog torde kunna ifrågasättas, huruvida utbildningsbehovet för kårens del kunde tillräckligt motivera en särskild högskola vid sidan av

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

redan befintliga högre läroanstalter. Styrelsen ansåg sig emellertid ur de synpurvkter, den hade att företräda, sakna anledning att gå närmare in på detta huvudspörsmål och inskränkte sin granskning av förslaget till den för städerna mera speciellt betydelsefulla frågan om undervisningen i stadsplanelära. Senare hade styrelsen tillfälle att yttra sig över den förnyade utredningen om lantmäteriundervisningen och uttalade i sitt yttrande till jordbruksdepartementet av den 9 januari 1931, att tanken på ett förläggande av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan syntes tilltalande. När ett förslag om lantmäteriundervisningens anordnande vid sistnämnda undervisningsanstalt nu föreligger, vill styrelsen därför också för sin del förorda en sådan lösning.

Frågan om det framtida anordnandet av lantmäteriundervisningen blev, såsom i det föregående erinrats, efter fleråriga utredningar genom en kungl, proposition, nr 183, föremål för ingående prövning vid 1931 års riksdag. Det i nämnda proposition framlagda organisationsförslaget — upprättandet av en fristående högskola för lantmäteriundervisningen — vann emellertid icke riksdagens bifall. Riksdagen ansåg i stället att lantmäteriundervisningen borde förläggas till tekniska högskolan, samt anhöll om den närmare utredning, som kunde påkallas med anledning härav.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen föreligger nu, verkställd av de s. k. tekniska högskolesakkunniga. Dessa hava — vid det förhållandet, att riksdagen redan i princip uttalat sig för att lantmäteriundervisningen borde förläggas till tekniska högskolan — icke ansett av behovet påkallat att närmare ingå på denna fråga utan inskränkt sig till att framhålla att jämväl enligt deras uppfattning de skäl, som talade för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, vore de mest vägande, och att de sakkunniga därför funne sig kunna uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut.

Denna de sakkunnigas ståndpunkt har i huvudsak vunnit anslutning i de över deras utredning avgivna utlåtandena.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner jag det vara av ojämförligt största vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningeu snarast möjligt bringas att upphöra och att således ett slutligt ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Jag ansluter mig därför till det framkomna, på 1931 års riksdags principbeslut grundade förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Förslaget, att lantmäteriundervisningen icke borde inordnas under någon nu befintlig fackavdelning vid högskolan utan förläggas till en nyinrättad fackavdelning för lantmäteri har från alla håll vunnit bifall, då man häri sett ett skydd mot faran att studierna skulle kunna erhålla en för lantmäteriet främmande inriktning. Jag biträder förslaget i denna del.

De tekniska högskolesakkunniga hava vidare, på sätt i det föregående meddelats, till behandling upptagit frågan om utbildning av stads- och kom

Departe-

mentschefen.

22 Kungl. Mcrj.is proposition Nr 124.

munalingenjörer och därigenom kommit att beröra undervisningen vid tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad. *

Förslaget i denna del, som synes innebära åtskilliga beaktansvärda uppslag för ordnandet och moderniserandet av undervisningen i nämnda fackavdelning, torde dock enligt min uppfattning icke för närvarande böra föranleda några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida.

Härför tala flera skäl. Först och främst befinner sig frågan om hela den tekniska högskoleundervisningens framtida ordnande i vårt land för närvarande under utredning av de tekniska högskolesakkunniga, och redan häri torde ligga ett starkt skäl för att ej nu företaga andra ändringar av mera genomgripande art än sådana, som av en eller annan anledning äro ofrånkomliga. Såsom i det föregående erinrats, är vidare den för denna fackavdelning synnerligen viktiga frågan om undervisningen i stadsplanekonst m. m. föremål för särskild utredning av vissa inom kommunikationsdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1930, tillkallade sakkunniga, vilka ännu icke hunnit slutföra sitt uppdrag. Slutligen har tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, att frågan örn en förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad samt om utnyttjande av de genom lantmäterifackavdelningens tillkomst erhållna lärarkrafterna borde upptagas i samband med pågående utredning rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

I det förslag, jag nu går att framlägga, kommer jag alltså endast att uppehålla mig vid de frågor, som hava direkt samband med lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan. Härvid måste givetvis uppmärksammas, att inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna föregripa en kommande omorganisation av den högre tekniska undervisningen över huvud taget. Jag utgår sålunda i det stora hela från förhållandena, sådana de nu te sig. Härvid gäller det också att tillse, att lantmäterifackavdelningen bör så organiseras att den, utan att lantmäteriundervisningens berättigade krav trädas för nära, bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med högskolans övriga fackavdelningar. Detta gäller såväl styrelse och förvaltning som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Såsom de tekniska högskolesakkunniga anfört, förutsätter ett inordnande av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan vissa ändringar i de för tekniska högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande tentamina och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan. Till dessa frågor torde jag framdeles få återkomma efter det att vederbörande vid högskolan beretts tillfälle att i ämnet avlåta förslag.

Dock anser jag mig redan nu böra meddela, att jag biträder det av de sakkunniga framlagda förslaget, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska högskolan vidtages ändring av innebörd, att antalet ledamöter i högskolans styrelse ökas till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa ledamotsplatser förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Vidare har lantmäteristyrelsen framhållit, att ett genomförande av förslaget måste föranleda vissa ändringar i bland annat gällande lantmäteriinstruktion. Styrelsen har emellertid icke härutinnan avgivit något förslag, då styrelsen förutsatt att, sedan undervisningsfrågan blivit slutligen löst, styrelsen skulle beredas tillfälle att avgiva förslag till de författningsändringar, som kunde finnas erforderliga. Häremot har jag intet att erinra.

B. Inträdesfordringar, antalet lantmäterielever, utbildningstidens längd, examensarbete m. m.

Jag övergår härefter att redogöra för frågorna om inträdesfordringar, antalet lantmäterielever, utbildningstidens längd, examensarbete m. m. Jag vill därvid erinra därom, att en fråga, som varit föremål för ingående diskussioner och vari meningarna starkt brutit sig, är den örn inträdesfordnngarna, särskilt örn behovet och utsträckningen av praktisk utbildning före inträdet. Denna fråga är jämväl av grundläggande betydelse för studiernas anordnande och omfattning.

Såsom tidigare erinrats, fordras för närvarande för inträde vid lantmäteriundervisningen studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare eller mätningsman i stad. Undervisningen är treårig och för. delad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk examen.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande behandlat denna fråga och därvid framhållit, att densamma varit föremål för delade meningar. Lantmäteristyrelsen har inhämtat yttranden i ämnet från rikets överlantmätare samt ett tjugotal andra lantmätare. Av dessa hava åtta överlantmätare och två andra lantmätare uttalat sig för en elevtid av två år, sju distriktslantmätare och extra lantmätare ansett en elevtid av ett och ett halvt år tillräcklig, två överlanlmätare och åtta andra lantmätare ansett den nuvarande tiden av ett år lämplig och tillräcklig, en extra lantmätare ansett ett halvt års elevtid vara tillräcklig samt sex överlantmätare och tre andra lantmätare ansett elevtiden före undervisningen böra helt slopas.

Lantmätt-ristgrelsen har på anförda skäl ansett, att elevtiden borde kunna begränsas till ett halvt år. 1 annat sammanhang har lantmäteristyrelsen framhållit, att för en begränsning av den sammanlagda studietiden den teoretiska undervisningen, sorn vid en specialanstalt torde kunna begränsas till sju terminer, borde taga sin början med en vårtermin. Härigenom skulle hela utbildningstiden kunna begränsas till fyra år efter studentexamen.

1930 års utredningsmän hava anfört bland annat följande:

Vid övervägande av frågan örn lantmäteriundervisningens anknytande till tekniska högskolan uppkomme spörsmålet örn, å vilken tid på året studierna därvid borde taga sin början. Att i överensstämmelse med 1929 års förslag

Tidigare

uttalanden.

24 Kungl. Majt:s proposition Kr 124.

låta studierna börja med en vårtermin efter en förutgången praktisk utbildning under sex månader, funne kommitterade icke vara lämpligt. Med hänsyn till de vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans hela organisation torde det icke böra ifrågakomma att låta studierna börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång. Kommitterade vore väl medvetna om att frågan om tidpunkten för studiernas början intimt sammanhängde med frågan om den praktik, som före högskolestudierna borde fordras av de lantmäteristuderande, men hade kommitterade med hänsyn till nyss anförda skäl icke ansett frågan om de lantmäteristuderandes förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i vad som eljest torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn studietidens början. Härtill komme, att i 1929 års förslag betecknades en förberedande praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minimifordran samt att från majoriteten av i ämnet av lantmäteristyrelsen hörda framförts krav på en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En ettårig praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med kommitterades förslag att studierna påbörjades med en hösttermin.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang trädde i förgrunden, vore frågan om, huruvida av de lantmäteristuderande skulle fordras något examensarbete, vilket i 1929 års förslag icke förutsatts såsom obligatoriskt. Då emellertid samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningama vid högskolan för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov, bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär, hade kommitterade stannat för att fordringarna i detta hänseende icke kunde ställas lägre beträffande de lantmäteristuderande. För att dessa studier skulle hållas på samma högskolemässiga nivå som studierna vid högskolans nuvarande fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även de lantmäteristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade prov på sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig natur.

Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme i sin ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av studietiden. Denna förlängning torde emellertid kunna begränsas till en termin, och ville kommitterade i detta sammanhang framhålla, att högskolans övriga studerande under sista terminen av sina studier vore sysselsatta så gott som uteslutande med föreskrivet examensarbete.

Såsom en följd av det föregående torde framstå, att lantmäteriexamen i det stora flertalet fall icke kunde av de studerande avläggas förrän fem år efter studentexamen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i fråga om den förberedande praktiska utbildningstiden uttalat i huvudsak följande:

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vore fallet vid högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alltså börja med en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid högskolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag av år 1929 krav på ett halvt års praktik före inträdet men hade häri intet stöd från de tillfrågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar, som uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt år, tjugosex uttalade sig för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan längd, att den vore oförenlig med principerna för högskoleutbildning över-

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

huvud, en gjorde intet uttalande om elevtiden och nio förordade med motivering elevtidens slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i de flesta fall, att handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av så varierande värde på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve tvivelaktigt såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken bleve säkerligen väsentligen större, om den följde efter de teoretiska studierna, i synnerhet då dessa, såsom här vore fallet, voro förenade med omfattande övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade meningen.

Föredragande departementschefen framhöll i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag såsom sin uppfattning, att man icke borde släppa kravet på viss förberedande praktisk utbildning. Med hänsyn till lantmäteriets särskilda arbetsuppgifter och arbetsmetoder torde nämligen någon tids praktik erfordras för att lantmäterieleverna skulle kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets uppgifter och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen. Genom en örn än kort elevtid vunnes möjlighet för dem, som ej lämpade sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt skede, innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan levnadsbana. Departementschefen anslöte sig sålunda till lantmäteristyrelsens uppfattning i denna fråga.

De tekniska högskolesukkunniga hava till en början yttrat sig i frågan örn förberedande praktisk utbildning såsom fordran på inträde i den föreslagna lantmäterifackskolan och därvid anfört bland annat följande:

Enligt de sakkunnigas uppfattning tala de övervägande skälen för den av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse företrädda uppfattningen. Värdesättningen av den förberedande praktiska utbildningen — liksom uppfattningen om densammas erforderliga utsträckning — har varit mycket divergerande hos de praktiskt utövande lantmätarna. Det torde, såsom högskolans lärarkollegium framhållit, säkerligen bliva mera betydelsefulla resultat av praktiska övningar, om de komma efter än om de komma före de teoretiska studierna. Vidare är det enligt de sakkunnigas uppfattning av stort värde för den teoretiska undervisningen, om densamma kan påbörjas så snart som möjligt efter avslutad studentexamen. Man kan härigenom undgå tidsödande repetitioner i de teoretiska ämnenas mera elementära delar, vilka vid ett längre avbrott måste bliva oundvikliga. Under första året kommer vidare undervisningen i fackavdelningen för lantmäteri att till största delen omfatta teoretiska ämnen, matematik och vissa delar av geodesien, för vilka studier ingen praktisk erfarenhet är oundgängligen nödvändig. Uppställandet av kravet på praktik före inträde i fackavdelningen för lantmäteri stöter även på mycket stora svårigheter, därest man, vilket enligt de sakkunnigas up|'fattning är påkallat både av praktiska och ekonomiska skäl, vill låta lantmäteriundervisningen taga sin början med höstterminen. Den tid, som förflyter mellan studentexamens avläggande och inträdet vid tekniska högskolan, är för begränsad för att någon större praktisk erfarenhet under densamma skulle kunna förvärvas. A andra sidan år det enligt de sakkunnigas uppfattning — med den ställning, som jämväl lantmäteristyrelsen intagit till denna fråga — otänkbart, att man

Tekniska

högskole-

sakkunniga

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle kräva ett helt års praktik före inträdet. Slutligen vilja de sakkunniga erinra, att för inträde vid de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska högskolan intet krav på föregående praktisk verksamhet ansetts behöva uppställas, ehuru i åtskilliga fall samina skäl kunnat anföras härför sorn hittills i fråga om lantmäteriundervisningen.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter finna sig de sakkunniga böra föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde vido tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

A andra sidan vilja de sakkunniga icke förneka, att en föregående praktisk erfarenhet måste vara av betydelse för de lantmäteristuderande, och de sakkunniga vilja därför förorda, att vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn till föregående praktisk tjänstgöring måtte tagas -— på samma sätt som för närvarande sker beträffande inträdessökande vid tekniska högskolans olika fackavdelningar.

De sakkunniga anse sig emellertid kunna förutsätta, att i verkligheten flertalet inträdessökande till fackavdelningen för lantmäteri komme att förete intyg örn praktisk tjänstgöring under sommaren närmast före inträdet och i manga fall även närmast föregående sommar. Ett sådant antagande vinner stöd av erfarenheten från tekniska högskolans nuvarande fackavdelningar.

Men även örn detta antagande icke skulle gå i uppfyllelse, kommer i allt fall en ersättning att beredas för den bortfallna praktiska tjänstgöringen före den teoretiska undervisningen genom de sakkunnigas i annat sammanhang framställda förslag dels om viss utökning av de praktiska övningarna i geodesi under sommaren efter första vårterminen, dels och framförallt örn att sommaren mellan tredje och fjärde studieåren skulle bliva fri från fältövningar, varigenom möjlighet vinnes för flera månaders praktisk tjänstgöring omedelbart före avläggandet av lantmäteriexamen, därest icke nämnda sommar användes för fullgörande av första årets värnpliktstjänstgöring.1 Huruvida viss tids praktisk tjänstgöring efter avlagd examen vid tekniska högskolan skall uppställas som villkor för erhållande av förordnande att utföra lantmäteriförrättning, är en fråga, varom det ej lärer tillkomma de sakkunniga att avgiva yttrande.

Härefter övergå de sakkunniga till frågan om vilka lcunslcapsfordringar som må böra uppställas för inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri och yttra härom:

För närvarande fordras för tillträde till lantmäteriundervisningen avlagd studentexamen vid realgymnasiet med minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången fyllnadsprövning med enahanda vitsord.

Gällande bestämmelser rörande inträde vid tekniska högskolan återfinnas i § 71 av högskolans stadgar. Här stadgas i mom. a), att behörig att vinna inträde såsom ordinarie studerande i högskolans första årskurs är den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet och därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått, som erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen. I mom. b)—d) i samma paragraf meddelas föreskrifter rörande inträde vid tekniska högskolan för dem, som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska

1 De sakkunniga förutsätta härvid, att de blivande lantmätarna framdeles som hittills komma att som värnpliktiga i regel tilldelas artilleriet i specialtjänst.

27 Kungl. Maj:ts proposition Kr 124.

elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk läroanstalt eller från handelshögskolan eller från något under statens inseende stående handelsgymnasium, ävensom för dem, som genom intyg örn praktisk verksamhet, utövad under en tid av minst två år, visa sig äga framstående anlag för ingenjörs- eller arkitektyrket.

Frågan örn de teoretiska iuträdesfordringarna vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut kommer att bliva föremål för en närmare behaudlmg av de sakkunuiga vid deras utredning rörande den tekniska högskoleundervisningen i allmänhet. De sakkunniga vilja emellertid redan nu framhålla, att denna fråga blivit i viss mån komplicerad genom den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet och den därigenom ökade differentieringen i gymnasiets högsta ringar, varigenom svårigheter komma att uppstå för de studerande att utau fyllnadsprövning erhålla studentbetyg såväl i de naturvetenskapliga ämnena som i de för en blivande ingenjör i allmänhet oumbärliga främmande levande sprakén.1

Såsom ovan erinrats fordras för inträde vid tekniska högskolan godkända betyg i ämnena matematik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet. För inträde vid den nuvarande lantmäteriundervisningen erfordras därutöver motsvarande betyg även i ämnet biologi. Att upprätthålla kravet på studentbetyg i sistnämnda ämne för inträde i den nya fackavdelningen för lantmäteri måste enligt de sakkunnigas mening väcka betänkligheter med hänsyn till nyss berörda genom omorganisationen av det högre skolväsendet uppkomna svårigheter. Emellertid torde studentbetyg i förevarande ämne icke kunna anses oeftergivligt. Därest de studerande i lantmäteriavdelningen äga kunskaper i biologi, motsvarande minst fordringarna för betyget godkänd i ämnet vid flyttning till näst högsta ringen i gymnasiet, torde de kunskaper, som därutöver erfordras, kunna utan svårighet meddelas i samband med undervisningen i jordbruks- och skogslära samt fiskerikunskap. De sakkunniga vilja därför föreslå, att för inträde såsom ordinarie studerande i första årskursen av tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri skola gälla de kunskapsfordringar, som äro föreskrivna i § 71 mom. a) av högskolans stadgar, med det tillägg, att därutöver skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande minst fordringarna för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets, resp. lyceets näst högsta

1 Jämlikt § 9 i gällande stadga för rikets allmänna läroverk skall lärjunge i gymnasiets två högsta ringar eller lyceets två högsta kretsar jämte annat deltaga i undervisningen de s i vissa för de olika gymnasie- och lyceiformerna bestämda fänta läroämnen, dels i vissa fritt tillvalda läroämnen. Samtliga de fasta och tillvalda läroämnen, i vilka lärjungen åtnjuter undervisning, utgöra hans ämnesqrupp. Fasta ämnen äro å realgymnasiet och reallyceet kristendomskunskap, modersmålet, historia mell samhällslära, matematik samt ett av de på realgymnasiets timplan upptagna främmande levande språken. Utom i de fasta ämnena är lärjunge skyldig deltaga i undervisningen i tre läroämnen (titlvalsämnen), valda bland de på timplanen för de båda högsta ringarna eller kretsarna å den linie han tillhör upptagna ämnena. Där rektor eller klasskonferens med hänsyn ej mindre till lärjunges studiebegåvning och övriga indi'iduella förutsättningar än även t 11 omfattningen och beskaffenheten av det honom åliggande arbetet samt undervisningens anordning i övrigt finner sådant lämpligen kunna ske, må lärjunge deltaga i undervisningen, utom i de i bans ämnesgrupp ingående ämnena, i ytterligare ett ämne (tilläggsämne), fritt valt bland de å timplanen för gymnasiets två högsta ringar och lyceets två högsta kretsar upptagna ämnen, i vilka undervisning enligt den för läsåret gällande arbetsordningen är anordnad viii läroverket.

I enlighet med ovanstående kunna alltså numera i studentexamen medtagas högst fyra ämnen utöver de fasta ämnena, varav följer, att, örn studentkunskaper fordras i fysik, kemi och biologi, plats kan beredas endast för ett främmande levande språk utöver det bland de fasta ämnena ingående.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ring eller krets. Om också för inträde i lantmäteriavdelningen de alternativa inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan torde komma att tillämpas, synas tillräckliga skäl ej föreligga att utesluta dem beträffande denna fackavdelning; viss omformulering av mom. d) torde dock böra vidtagas.

Vid lantmäteriundervisningen antagas för närvarande de studerande av lantmäteristyrelsen till ett antal, som Kungl. Maj:t årligen på framställning av styrelsen bestämmer. Antalet nyantagna elever under senare år har varit omkring 18, men torde för framtiden, enligt vad de tekniska högskolesakkunniga meddelat, kunna beräknas bliva något lägre. De sakkunniga hava vid sina kostnadsberäkningar ansett sig böra utgå från ett antal av 15.

Gällande bestämmelser rörande antagande av studerande vid tekniska högskolan återfinnas i § 77 av högskolans stadgar, som är av följande lydelse:

Vid antagande av ordinarie studerande skall kollegienämnden tillse, att icke flera studerande i de särskilda fackavdelningarna emottagas, än utrymmet därstädes medgiver.

Skulle ett större antal behöriga sökande anmäla sig än som kan emottagas, åligger det kollegienämnden att med hänsyn till graden av de sökandes kompetens bestämma, vilka av dessa bör.a antagas. Härvid bör den omständigheten, att sökanden visat sig äga större skicklighet uti de för undervisningen vid högskolan grundläggande ämnena, räknas honom till företräde. Nödig hänsyn må även kunna tagas till goda vitsord om praktisk verksamhet av betydelse inom det fack, inträdesansökan avser. Svensk undersåte äger företräde framför utländsk.

Tekniska högskolesakkunniga hava framhållit, att det icke torde vara lämpligt, att antagandet av studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri skedde genom annan myndighet eller på annat sätt än beträffande högskolans övriga studerande, dock med det undantag härifrån, att den, som vid lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan redan av lantmäteristyrelsen antagits till lantmäterielev, finge utan vidare vinna inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri vid början av höstterminen 1932.

Med hänsyn till det förhållandet, att de studerande inom lantmäterifackavdelningen praktiskt taget uteslutande komma att vinna sin framtida utkomst inom lantmäterikåren, hava emellertid de sakkunniga funnit nödigt och önskvärt — jämväl för att undvika överproduktion — att lantmäteristyrelsen även i fortsättningen beredes tillfälle att avgiva förslag beträffande det antal studerande, som för varje år bör nyantagas. Bestämmandet av antalet torde, anföra de sakkunniga, lämpligen böra tillgå på så sätt, att, sedan lantmäteristyrelsen avgivit förslag i ämnet samt yttranden häröver avgivits av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse, avgörandet förbehålles Kungl. Majit.

De sakkunniga hemställa således, att antagandet av studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri skall, med ovan angivet un-

29 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

dantag för det första året, ske på samina sätt som för närvarande är föreskrivet beträffande högskolans övriga studerande, dock att maximiantalet av dem, som skola vinna inträde vid denna fackavdelning, skall bestämmas av Kungl. Majit på förslag, som lantmäteristyrelsen årligen har att avgiva, samt efter hörande av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse.

Antalet studerande i den nya fackavdelningen har av lantmäteristyrelsen beräknats till 18 å 20 i varje årsklass. Tekniska högskolesakkunniga hava, såsom nyss anlorts, framhållit, att det ville förefalla, som örn ett antal av 15 mera skulle motsvara det nuvarande behovet, och vid sina beräkningar hava de sakkunniga ansett sig kunna utgå från sistnämnda siffra.

De sakkunniga hava härefter övergått till att behandla frågorna örn utbildningstidens längd samt örn examensarbete och i dessa hänseenden anfört:

Såsom i det föregående erinrats, har lantmäteristyrelsen funnit en studietid av sju terminer vara tillräcklig, under det att 1930 års utredningsmän — med hänsyn till att jämväl för dessa studerande ifrågasatts ett examensarbete — räknade med en studietid av fyra år eller samma tid som för närvarande beräknas för de flesta av tekniska högskolans fackavdelningar. Inräknas den för den förberedande praktiska utbildningen avsedda tiden, uppgår den sammanlagda utbildningstiden enligt lantmäteristyrelsens förslag till fyra år efter studentexamen samt enligt utredningsmännens förslag till, som regel, fem år efter studentexamen, häri dock inberäknat tid för examensarbete.

Vad till en början beträffar examensarbetet har detsammas erforderlighet varit föremål för skilda meningar. I likhet med 1930 års utredningsmän och tekniska högskolans lärarkollegium hålla de sakkunniga före, att utförandet av ett examensarbete kan komma att visa sig värdefullt för den blivande lantmätaren och sedermera även komma honom till godo vid utredningsarbeten av mera krävande art. Därtill kommer att utförandet av ett examensarbete är enligt tekniska högskolans stadgar en nödvändig förutsättning för erhållande av avgångsbetyg såsom civilingenjör (resp. bergsingenjör, arkitekt) från tekniska högskolan. A andra sidan kunna de sakkunniga icke finna, att utförandet av examensarbete och den träning i mera vetenskapliga arbetsmetoder, ett dylikt arbete avser att giva, kan betraktas som oundgängligen nödvändigt för en blivande lantmätare. På grund härav och med hänsyn till önskvärdheten av att i görligaste mån förkorta och därmed också förbilliga de studerandes utbildning hava de sakkunniga även övervägt möjligheten av att göra examensarbetet frivilligt för de blivande lantmätarna.

Efter de teoretiska studierna, vilka — enligt vad de sakkunniga i det följande komma att visa — val kunna beredas rum inom en tidsrymd av sju terminer jämte mellanliggande somrar, skulle i sådant fall de studerande vid lantmäterifackavdelningen avlägga lantmäteriexamen och erhålla avgångsbetyg såsom lantmätare. Möjlighet skulle därefter stå öppen för den utexaminerade att under en senare termin utföra ett examensarbete, efter vars slutförande avgångsbetyg såsom civilingenjör skulle erhållas.

Emot denna till synes enkla och praktiska lösning av den omtvistade frågan örn examensarbete talar emellertid, att en anordning sådan som den ovan skisserade skulle komma att klyva den hittills enhetliga lantmätarkå-

30 Y ärenden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposision Nr 124.

ren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer och en lägre utan sådant diplom. Örn denna olägenhet är större än den, som följer av en genom obligatoriskt examensarbete nödvändiggjord förlängning med en termin av studietiden för samtliga lantmäteristuderaude, anse sig de sakkunniga icke behöva yttra sig örn. Det torde nämligen icke vara nödvändigt att nu taga ståndpunkt till frågan om frivilligt eller obligatoriskt examensarbete, då det kommer att dröja ett par år, innan denna fråga blir aktuell.

Lantmäteristyrelsens förslag om lantmäteriundervisningens anordnande såsom en sammanhängande kurs —- istället för, såsom för närvarande är fallet, två kurser, skilda från varandra av två års praktisk tjänstgöring — har icke från något håll mötts av gensaga och är givetvis också, framhålla de sakkunniga, en nödvändig förutsättning för denna undervisnings inordnande i tekniska högskolan.

Vad lantmäteristyrelsen i sin utredning anfört rörande tillgodoseende i samband med lantmäteriundervisningen av vissa andra personalgruppers behov av utbildning torde, anföra vidare de sakkunniga, med den av dem förordade lösningen av frågan om lantmäteriundervisningens ordnande ej vålla några svårigheter. Såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid högskolan torde här ifrågavarande personalgrupper komma att erhålla fullt tillfredsställande utbildningsmöjligheter.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har, som tidigare nämnts, uttalat farhågor för att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Härefter har lärarrådet anfört bland annat:

Det torde vara uppenbart, att farhågan växer i styrka, om man — i likhet med de sakkunniga — avskaffar fordran på praktisk utbildning före inträdet och på detta sätt minskar elevernas förmåga att kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen. Det torde också böra bemärkas, att nödvändigheten av föregående praktisk erfarenhet och verksamhet blir större, då lantmäteriundervisningen anordnas såsom en sammanhängande kurs i stället för två kurser, skilda från varandra av längre eller kortare tids praktisk tjänstgöring. Lärarrådet vill i detta samband, till undvikande av missförstånd, uttala, att det i fråga om den praktiska verksamheten kommer mindre an på en längre eller kortare elevtid hos lantmätare eller mätningsman i stad, vilken elevtid under alla förhållanden bör undantagslöst användas på ett sådant sätt, att den tillgodofc>r eleven största möjliga praktiska erfarenhet, utan framför allt därpå, att en lantmäteristuderaude före början av sina teoretiska studier förvärvat sådan förtrogenhet med lanthushållning, att han i varje fall icke står främmande för vanligen förekommande arbeten inom jordbruket och skogsbruket. Lärarrådet finner varken innehållet i § 77 av högskolans stadgar eller den enligt uppgift vid tekniska högskolan med hänsyn till antalet inträdessökande rådande praxis vara härutinnan tillfyllestgörande.

31 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lärarrådet hyser visserligen betänkligheter mot att utbildningstiden för den tjänstemannakår, som har att syssla nied rikets lantmäteriväsende, måst förlängas på grund av, bland annat, kravet om utförandet av ett examensprov, bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär, men har vid sina överväganden av frågan funnit de starkare skälen tala till förmån för kravet på examensprov. Detta krav växer i styrka, då lantmäteriundervisningen anordnas såsom en fackavdelning vid tekniska högskolan, där vid redan befintliga fackavdelningar utförandet av ett examensarbete är en nödvändig förutsättning för erhållande av avgångsbetyg såsom civilingenjör (resp. bergsingenjör och arkitekt). Då utförandet av examensarbete förty måste anses vara önskvärt jämväl för de lantmäteristuderande, håller lärarrådet före, att examensarbetet bör uppställas såsom obligatoriskt. Lösningen av denna fråga torde i allt fall icke böra uppskjutas till en mer eller mindre oviss tidpunkt.

Lantmäteristyrelsen har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Beträffande inträdesfordrinyar hava de sakkunniga bland annat funnit sig böra föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde vid tekniska högskolans faekavdelning för lantmäteri, men hava där jämte, på grund därav, att en föregående praktisk erfarenhet måste anses vara av betydelse för de lantmäteristuderande, förordat att vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn till föregående praktik måtte tagas på samma sätt, som för närvarande skedde beträffande inträdessökande vid tekniska högskolans olika fackavdelningar.

Styrelsen finner sig icke böra ifrågasätta elevtidens utsträckning till ett helt år före studiernas början. Vid sådant förhållande och då styrelsen utgår från att — i den mån studieplanerna och förhållandena i övrigt kunna anses så medgiva — viss tids praktik kommer att i likhet med för övriga fackavdelningar fordras före examens avläggande inom fackavdelningen för lantmäteri, tinner sig styrelsen kunna instämma i de sakkunnigas förslag om slopande av det ovillkorliga kravet på elevtid före studierna, helst detta förslag under angiven förutsättning i sak knappast kan anses skilja sig från styrelsens tidigare uttalande i ämnet. Uppenbarligen bör dock, på sätt de sakkunniga framhållit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn tagas till förvärvad praktik. Likaledes finner lantmäteristyrelsen det ligga i sakens natur att, därest viss tids aspiranttjänstgöring efter examens avläggande skulle finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till extra lantmätare, bestämmelser härom böra meddelas i sammanhang med de ändringar i gällande lantmäteriinstruktion, som lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan i övrigt måste medföra, men varom nu icke torde vara fråga.

För närvarande fordras bland annat för tillträde till lantmäteriundervisningen avlagd studentexamen vid realgymnasium med minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången fyllnadsprövning med enahanda vitsord.

De sakkunniga framhålla — under hänvisning till 1927 års skolreform — svårigheterna att, utöver de nuvarande fordringarna för inträde vid högskolan på studentbetyg i ämnena matematik, fysik och kemi, även uppehålla det hittillsvarande kravet för de lantmäteristuderande på studentbetyg i biologi och föreslå, att fordringarna i detta ämne skola sänkas till att om-

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fatta minst betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets respektive lyceets näst högsta ring eller krets.

På av de sakkunniga anförda skäl och då det för de lantmäteristuderande i lika hög grad som för övriga studerande vid högskolan gäller, att förtrogenhet med de främmande levande språken är lika oumbärlig som kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena, anser sig lantmäteristyrelsen höra instämma i det av de sakkunniga sålunda gjorda förslaget om ändring i fordringarna på studentbetyg i ämnet biologi.

Vidkommande ovannämnda alternativa inträdesfordringar i stadgarnas § 71 mom. b) — d) förmena de sakkunniga att, örn också för inträde i lantmäterifackavdelningen dessa bestämmelser mera sällan torde komma att tillämpas, tillräckliga skäl ej synas föreligga att utesluta dem beträffande denna fackavdelning.

Med den strängt tekniska inriktning, som tekniska högskolans samtliga fackavdelningar för närvarande innehava, synas dessa bestämmelser hava berättigande, men för en blivande fackavdelning för lantmäteri måste därjämte stor vikt läggas på jordbruksfrågor och juridiska spörsmål, varför den i många avseenden ensidiga underbyggnad, som erhålles vid tekniska gymnasier och handelsskolor, icke kan vara tillfyllest. Enligt gällande lantmäteriinstruktion skall vid avgörande av sökandes företräde till antagning såsom elev avseende fästas på av honom företedda vitsord oni kunskaper särskilt i, bland annat, modersmålet. Denna bestämmelse har tillkommit för att i möjligaste mån tillgodose det oeftergivliga kravet, att den blivande lantmätaren skall nöjaktigt kunna behandla svenska språket i skrift, och torde ett frångående av nämnda krav enligt lantmäteristyrelsens mening icke kunna ske. Erinras må att lantmätarna, jämsides med sitt mätningstekniska arbete under ständig kontakt med lant- och skogshushållningens problem, fungera såsom domare i första instans i jorddelnings- och ägogränsfrågor. Såsom grundval för lantmäteriutbildningen måste därför fordras den allmänbildning, som studentexamen avser att grundlägga.

I detta sammanhang finner sig lantmäteristyrelsen även böra framhålla, att kravet på att avlagd studentexamen skulle utgöra villkor för inträde i lantmäteristaten är mycket gammalt. Efter att hava konstaterat, att stora brister gjort sig gällande i elevernas allmänbildning, gjorde år 1847 lantmäteriets dåvarande ledning framställning om bland annat, att avlagd studentexamen skulle vara villkor för inträde såsom elev vid lantmäteristaten, vilken framställning även bifölls år 1848. Genom instruktionsäudring år 1864 medgavs visserligen, att jämväl avlagd godkänd examen vid något av rikets högre elementarläroverk, krigsskolan vid Karlberg, skogs- eller teknologiskt institut eller någon av de i riket inrättade tekniska elementarskolor skulle berättiga till inträde såsom elev vid lantmäteristaten, men denna bestämmelse borttogs år 1902 i samband med den kraftiga utveckling och nydaning inom lantmäteriet, som tog sin början med 1900 talets ingång. Berörda medgivande hade nämligen visat sig medföra avsevärda olägenheter och i sin mån bidragit till den nedgång, som lantmäteriet under samma tidsperiod genomgått.

Lantmäteristyrelsen håller därför före, att starka sakskäl föreligga för bibehållande av hittillsvarande bestämmelse om studentexamen såsom en obligatorisk fordran för vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen, och att således vid undervisningens inordnande under tekniska högskolan ovan-

33 Kungl. Maj. ts proposition Nr 124.

nämnda i § 71 mom. b) — d) i högskolans stadgar intagna bestämmelser icke må komma i tillämpning ifråga örn fackavdelningen för lantmäteri.

För en i alla avseenden mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen, torde i varje fall möjlighet till dispens icke vara utesluten.

Lantmäteristyrelsen har tidigare beräknat, att antalet studerande vid lantmäteriundervisningen normalt kunde vid varje årskurs sättas till 18 å 20 stycken. De sakkunniga åter hava ansett sig böra räkna med i medeltal 15.

Då enligt styrelsens mening lantmäteriundervisningens huvuduppgift allt framgent bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten och kartverket, bör inträde vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri liksom hittills årligen beviljas främst ett efter behovet för statstjänsten avpassat, begränsat antal studerande. Aven örn en viss nedgång under närmaste tiden kan tänkas uppstå i sagda behov, torde dock i allt fall den av de sakkunniga angivna siffran ställa sig väl låg. Vid bestämmande av antalet studerande vid ifrågavarande fackavdelning torde jämväl hänsyn böra tagas därtill, att möjlighet bör förefinnas för studerande, som av en eller annan anledning finna, att de icke lämpa sig för lantmäteriverksamheten eller att de icke hava utsikt att bliva antagna vid lantmäteristaten, att — efter erforderlig komplettering — kunna övergå till annan fackavdelning, liksom till att viss avgång bland de studerande under studietiden knappast kan frånkommas.

Lantmäteristyrelsen har emellertid intet att erinra mot de sakkunnigas förslag i fråga örn sätt och ordning för bestämmande och antagning av studerande vid den ifrågasatta fackavdelningen för lantmäteri, givetvis under ovan angiven förutsättning, att antalet studerande avpassas efter det för statstjänsten beräknade behovet.

Vid uppgörande av lantmäteristyrelsens förslag till lantmäterihögskola övervägdes frågan örn införande av obligatoriska examensarbeten. Ehuru starka motiv för införande därav förelåge, framhölls emellertid vid överläggning inför styrelsen av lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen, att undervisningen vid den blivande lantmäterihögskolan även utan särskilda examensarbeten kunde och borde läggas så, att den fostrade till självständigt arbete. Det syntes sålunda lämpligt att vid undervisningen vidtaga sådana anordningar, att särskilda examensarbeten icke bleve obligatoriska för samtliga studerande men väl kunde förekomma såsom frivilliga för sådana studerande, som ville särskilt ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat, vetenskapligt arbete.

Genom det av 1931 års riksdag meddelade principbeslutet om lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan har frågan örn examensarbete kommit i annat läge, än då styrelsen föreslog inrättandet av en självständig lantmäterihögskola. När lantmäteristyrelsen då framlade sitt förslag till undervisningsplan, stod det klart för såväl styrelsen som undervisningens lärare, att behovet inom lantmäteriet av speciell forskning inom av detsamma berörda vetenskapsgrenar i och för sig kunde i fullt lika hög grad som beträffande övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan motivera fordran på obligatoriskt examensarbete, och den utveckling inom såväl lant- och skogshushållningens som jorddelningsrättens områden, som kommit till synes, har därefter ytterligare understrukit detta behov. Att sådan fordran då likväl icke uppställdes, får delvis tillskrivas den omständigheten, att vid en fristående högskola undervisningen ansågs kunna betydligt mera koncentreras och inriktas på självständiga arbeten för de studerande, men främst

Bihang till riksdagens protokoll 10.12. 1 sami. 100 haft. (Nr 121.) I!

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

den starkt betonade strävan att icke ytterligare förlänga utbildningstiden utöver föreslagna fyra år efter studentexamen.

Undervisningens lärare hava också i yttrande över de sakkunnigas förslag nu anfört, att fordran på obligatoriskt examensarbete borde uppställas utan avseende vid örn undervisningstiden därigenom bleve längre, och att detta krav växte i styrka genom undervisningens inordnande i tekniska högskolan.

Visserligen är det att antaga att, om förslaget genomföres, flertalet av de studerande vid lantmäterifackavdelningen omedelbart efter lantmäteriexamens avläggande komma att kvarstanna vid högskolan ännu en termin för att genom den föreslagna kompletteringen av sin utbildning bereda sig de vidgade möjligheter för sin framtid, som den fullständigare examen bomme att medföra, men likväl skulle komma att kvarstå det redan av de sakkunniga påvisade faktiska förhållandet, att genom den föreslagna anordningen skapades en för lantmäteriet icke önskvärd klyvning av »den hittills enhetliga lantmätarkåren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer och en lägre utan sådant diplom».

Lantmäteristyrelsen finner för sin del, att olägenheterna av en dylik uppdelning av lantmäterikåren i avseende å utbildningen redan rent organisatoriskt sett äro av den beskaffenhet, att densamma bör undvikas. Förhållandena äro såsom ovan antytts ej heller nu sådana, att det obligatoriska examensarbetet behöver eller bör eftersättas. Någon förlängning av den sammanlagda utbildningstiden utöver vad styrelsen tidigare föreslagit eller fyra år efter studentexamen kommer examensarbetet icke att medföra, och härtill kommer att, i händelse de lautmäteristuderande skulle utexamineras från högskolan vid slutet av sjunde terminen eller således en hösttermin, svårigheter skulle uppstå att vid denna årstid utplacera vederbörande på lämplig tjänstgöring, under det att med obligatoriskt examensarbete de studerande koinme att såsom hittills utexamineras på våren vid fältarbetenas början och i direkt anpassning till arbetsårets början för lantmätarna.

I anslutning till vad sålunda anförts och då det synes uppenbart, att undervisningen åtminstone i huvudämnena bör läggas på olika sätt allteftersom examensarbete skall förekomma eller icke, håller lantmäteristyrelsen — som anser skäl icke föreligga till uppskjutande av frågans lösning till senare tidpunkt — före, att examensårbetet bör göras obligatoriskt, och att alltså studierna vid fackavdelningen för lantmäteri böra avslutas med utförande av dylikt arbete, varefter de lantmäteristuderande erhålla avgångsbetyg såsom civilingenjörer.

Tekniska högskolans lärarkollegium har, med instämmande av högskolans styrelse, anfört bland annat:

Praktisk utbildning uppställes för närvarande icke såsom fordran för inträde vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet anser sig kunna instämma i de av de sakkunniga framförda skälen att ej heller för fackavdelningen för lantmäteri uppställa sådan fordran. Däremot borde vid gradering av de sökandes meriter hänsyn tågås till praktisk utbildning, i likhet med vad redan nu är fallet vid intagningen av studerande vid tekniska högskolan.

Rörande det av de sakkunniga framställda förslaget att till § 71 mom. a) av tekniska högskolans stadgar göra ett tillägg, innebärande fordran på kunskaper i biologi, motsvarande fordringarna för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets respektive lyceets näst högsta ring eller krets, anser lärår-

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kollegiet, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk, och att det i varje fall icke kan vara riktigt att lägga kunskaperna på det lägre gymnasialstadiet till grund för fordringarna för inträde till tekniska högskolan. Hänsyn till kunskaper i biologi i studentbetyg eller i betyg från universitet eller högskola borde dock kunna tagas vid bedömande av den inbördes kompetensen mellan de inträdessökande till ifrågavarande fackavdelning, då dessas antal är så stort, att en utgallring är nödvändig, exempelvis på samma sätt som till intyg över praktisk verksamhet.

Inträdesfordringarna bleve på så sätt lika för högskolans alla fackavdelningar.

Den påtalade omformuleringen av § 71 mom. d) skulle, örn fordringarna på betyg i biologi slopades, kunna inskränka sig till att orden »för ingenjörs- eiler arkitektyrket» ersattes med »för något av de yrken, för vilka högskolan giver utbildning».

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Maj:t på förslag av lantmäteristyrelsen skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och styrelse bestämma maarmzantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen för lantmäteri.

Lärarkollegiet finner dessa former onödigt komplicerade, och får därför i stället föreslå, att lantmäteristyrelsen får befogenhet att efter de i tekniska högskolans stadgar uppställda fordringarna för inträde utse ett antal studerande ej överstigande 20, vilka av lantmäteristyrelsen garanteras anställning som lantmätare, sedan de med godkända vitsord genomgått den i det följande angivna undervisningen. De sålunda av lantmäteristyrelsen utsedda anmälas av denna för inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri senast den 25 augusti varje år.

Kollegienämnden har därefter att bevilja dessa av lantmäteristyrelsen anmälda inträde i sagda fackavdelning. För den händelse att lantmäteristyrelsen något år skulle till inträde anmäla ett mindre antal än 20 studerande, skulle kollegienämnden kunna utfylla de lediga platserna genom att antaga ett i motsvarande grad ökat antal studerande inom fackavdelningen för vägoch vattenbyggnad.

De sakkunniga hava för lantmätare föreslagit en utbildningstid av sju terminer samt eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde termin, men hava icke ansett sig behöva taga ställning till frågan huruvida examensarbete bör vara obligatoriskt eller icke. Det framhålles, att vissa olägenheter skulle uppstå genom erhållandet av två kategorier av lantmätare, om utfört och godkänt examensarbete medförde fullständigt avgångsbetyg från tekniska högskolan och uteslutandet av examensarbetet icke medförde sådant betyg.

Det vore enligt lärarkollegiets mening lämpligast att examensarbete antingen icke alls utfördes inom fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore obligatoriskt inom densamma, ty på så sätt undvekes erhållandet av två kategorier lantmätare.

Ett definitivt uttalande rörande huruvida examensarbetet för lantmätare skall vara obligatoriskt eller icke torde böra framställas från lantmäteristyrelsen.

De studerande inom fackavdelningen för lantmäteri skulle erhålla avgångsbetyg såsom lantmätare.

§ 7 i stadgan angående tentamina och examina vid tekniska högskolan skulle då erhålla följande lydelse:

36 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Examina vid tekniska högskolan äro: civilingenjörsexamen, bergsingenjörsexamen, arkitektexamen och lantmäteriexamen samt förprövning för disputation och efterprövning.

Benämningen lantmäteriexamen bör enligt lärarkollegiets mening användas, om examensarbete fastställes såsom obligatoriskt, således medförande en normal studietid av åtta terminer. Örn däremot examensarbetet ej kommer att erfordras och den normala studietiden således inskränkes till sju terminer, bör i stället användas benämningen lantmäteriämbetsexamen.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenshafeknologförening en har anfört bland annat:

Benämningen »civilingenjör» har av ålder speciellt tillagts de högskoleingenjörer, vilka erhållit sin utbildning som väg- och vattenbyggare. Styrelsen för denna avdelning av svenska teknologföreningen finner det därför vara angeläget, att benämningen »civilingenjör» icke utvidgas till att omfatta även de lantmätare, som komma att utexamineras från den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri, så mycket mindre som lantmätarnas tekniska utbildning och verksamhet skiljer sig från de övriga ingenjörernas i vida högre grad än dessa senares sinsemellan.

Styrelsen tillåter sig därför föreslå, att benämningen »lantmätare» fastställes för dem, som efter godkänt examensarbete utexaminerats från den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri, men — örn det eventuellt skulle anses önskvärt, att benämningen ingenjör ingår i deras titel — »lantmäteriingenjör». I

I fråga om inträdesfordringarna vid den nya fackavdelningen för lantmäteri finner jag mig i det stora hela kunna ansluta mig till det av de sakkunniga framlagda förslaget.

Något krav på praktisk utbildning före inträdet torde ej längre behöva uppställas. Dock bör, såsom de sakkunniga framhållit och lantmäteristyrelsen understrukit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn tagas till förvärvad praktik.

Mot det av lantmäteristyrelsen i detta sammanhang framförda förslaget att — därest viss tids aspirant^’änstgöring efter examens avläggande skulle finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till extra lantmätare — bestämmelser härom böra meddelas i lantmäteriinstruktionen, finner jag intet att erinra.

I fråga örn de teoretiska inträdesfordringarna hava de sakkunniga förordat samma krav, som för närvarande gälla vid tekniska högskolan, med den skärpning, att därutöver skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande minst fordringarna för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets, respektive lyceets näst högsta ring eller krets.

Beträffande kravet på vissa kunskaper i biologi har tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk och att det i varje fall icke kunde vara riktigt att lägga kunskaperna på det lägre gymnasialstadiet till grund för fordringarna för inträde till tek-

37 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

niska högskolan. Kollegiet har påyrkat, att, om detta krav slopades, inträdesprövningarna skulle bliva lika för högskolans alla fackavdelningar.

Lantmäteristyrelsen har efter en ingående motivering, för vilken i det föregående redogjorts, funnit starka sakskäl föreligga för bibehållande av hittillsvarande bestämmelse om studentexamen som obligatorisk fordran för vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen. På grund härav skulle de i § 71 mom. b)—d) i tekniska högskolans stadgar intagna bestämmelserna rörande rätt till inträde för vissa andra kategorier icke äga tillämplighet på de lantmäteristuderande. Härvid har lantmäteristyrelsen dock förutsatt, att möjlighet till dispens icke skulle vara utesluten för en i alla avseenden mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen.

För egen del vill jag förorda den av tekniska högskolans lärarkollegium tillstyrkta lösningen, att inträdesfordringarna må göras lika för alla studerande vid tekniska högskolan, oavsett vilken avdelning de hava för avsikt att tillhöra. Att under förhandenvarande omständigheter, då — såsom de tekniska högskolesakkunniga framhållit — frågan om inträdesfordringarna vid tekniska högskolan snart torde komma att upptagas till behandling i ett större sammanhang, föreslå undantagsbestämmelser för en viss, mindre grupp av studerande, finner jag knappast av behovet påkallat. Härtill kommer vidare, dels att, såsom de tekniska högskolesakkunniga framhållit, de alternativa inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan torde komma att tillämpas för inträde i lantmäterifackavdelningen, dels ock att lantmäteristyrelsen, enligt vad jag i det följande kommer att föreslå, skulle komma att erhålla ett avgörande inflytande på antagandet av studerande i lantmäterifackavdelningen.

Mot de av lantmäteristyrelsen framlagda beräkningarna rörande antalet studerande vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri har jag icke funnit något att erinra.

Med hänsyn till att lantmäteriundervisningens huvuduppgift även i fortsättningen bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten och kartverket, torde det icke kunna undvikas, att särskilda bestämmelser meddelas rörande antagandet av elever i denna fackavdelning.

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Majit på förslag av lantmäteristyrelsen skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och styrelse bestämma maximiantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen för lantmäteri.

I likhet med högskolans lärarkollegium kan jag icke undgå att finna de sålunda föreslagna bestämmelserna väl komplicerade. Jag vill i stället uttala min anslutning till det av högskolans lärarkollegium framställda förslaget, enligt vilket lantmäteristyrelsen skulle få befogenhet att efter de i tekniska högskolans stadgar uppställda inträdesfordringarna årligen utse ett antal studerande, ej överstigande 20.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

En fråga, som varit föremål för mycken diskussion, är den om utbildningstidens längd och i samband därmed, huruvida examensarbete bör utföras eller icke.

De sakkunniga hava föreslagit en utbildningstid av sju terminer samt eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde termin, men hava icke ansett sig böra taga ställning till frågan, huruvida examensarbete borde vara obligatoriskt eller icke.

Tekniska högskolans lärarkollegium bar framhållit, att det enligt dess mening vore lämpligast, att examensarbete antingen icke alls utfördes inom fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore obligatoriskt inom densamma, ty på så sätt undvekes erhållandet av två kategorier lantmätare. Ett definitivt uttalande härom torde emellertid, framhåller lärarkollegiet, böra framställas från lantmäteristyrelsen.

Lantmäteristyrelsen har, såsom nyss erinrats, uttalat sig för examensarbete såsom obligatoriskt, och till denna uppfattning vill jag ansluta mig. Studietiden kommer ändock att kunna hållas inom rimliga gränser, fyra år, och man undviker på så sätt den annars ofrånkomliga uppdelningen av den hittills enhetliga lantmätarkåren i lantmätare med högre och lägre kompetens.

I fråga örn benämningen av den examen, som skall avläggas av de studerande vid fackavdelningen för lantmäteri, ansluter jag mig till det av högskolans lärarkollegium framlagda förslaget, lantmäteriexamen, vilket synes mig bäst motiverat med hänsyn såväl till studiernas speciella inriktning som till det förhållandet, att den nya fackavdelningen främst är inriktad på att utbilda befattningshavare för lantmäteriväsendet. I

I fråga örn tillgodoseende i samband med lantmäteriundervisningen av vissa andra personalgruppers behov av utbildning ansluter jag mig till det av de sakkunniga framlagda förslaget, att detta bör ske genom antagande av dylika studerande såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid högskolan.

I detta hänseende vill jag meddela, att för närvarande på Kungl. Maj:ts prövning är beroende en av chefen för rikets allmänna kartverk den 18 september 1931 gjord hemställan, att Kungl. Majit måtte, i samband med eventuell proposition till 1932 års riksdag om lantmäteriundervisningens förläggning till tekniska högskolan från hösten 1932, föreslå sådana övergångsbestämmelser, att två av chefen för rikets allmänna kartverk föreslagna kartografelever givas företräde vid antagande år 1932 av elever vid en eventuell lantmäterifackskola vid tekniska högskolan, eller, för den händelse att sådan proposition icke skulle komma att avlåtas, giva lantmäteristyrelsen enahanda bemyndigande i fråga örn antagning år 1932 av högst två för blivande anställning såsom statskartografer avsedda elever, som givits den 30 augusti 1929 i fråga om år 1930.

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I ärendet har lantmäteristyrelsen den 16 januari 1932 avgivit utlåtande och därvid på det sätt tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen, att utöver det antal lantmäterielever eller för antagning vid lantmäteristaten avsedda studerande, som kunde komma att vid en eventuellt blivande fackavdelning för lantmäteri vid tekniska högskolan vinna inträde hösten 1932, inträde måtte beviljas för högst två av rikets allmänna kartverk föreslagna studerande, vilka visade sig innehava för dylikt inträde stadgade kompetensvillkor, eller, för den händelse lantmäteriundervisningen komme att bibehållas vid liknande anordning som hittills, att lantmäteristyrelsen måtte bemyndigas att utöver det antal elever, som framdeles kunde bliva av Kungl. Majit fastställt, vid den kurs för avläggande av lantrnäteriexamen, vilken hösten 1932 toge sin början, bevilja inträde för högst två av rikets allmänna kartverk föreslagna studerande, vilka visade sig hava avlagt de i 74 § i gällande lantmäteriinstruktion angivna kunskapsprov samt därefter erhållit praktisk utbildning i stort sett motsvarande vad som enligt 7 § i de av Kungl. Majit den 20 juli 1923 fastställda stadgar för lantmäteriundervisningen fordrades för erhållande av inträde vid sådan kurs.

De önskemål, som från rikets allmänna kartverk ställas i fråga örn utbildning av studerande för dess räkning, böra givetvis tillgodoses även efter en överflyttning av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Till denna fråga torde jag emellertid få anledning återkomma i samband med att slutliga bestämmelser meddelas rörande intagning av elever vid fackavdelningen för lantmäteri.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner.

De tekniska högskolesakkunniga hava i kap. III i sitt betänkande behandlat frågan om läroämnen och undervisningsplaner för fackavdelningen för lantmäteri.

De hava inledningsvis framhållit, att de under förhandenvarande förhållanden ansett sig böra föreslå förändringar i tekniska högskolans organisation och undervisning endast i de fall, där sådant vore erforderligt med hänsyn tagen till högskolans föreslagna nya uppgifter att jämväl utbilda lantmätare och stads- och kommunalingenjörer. I fråga örn läroämnen och undervisningskurser för fackavdelningen för lantmäteri hava de sakkunniga anfort, att de i möjligaste mån anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyreisen samt i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag. Slutligen hava de sakkunniga framhållit, att deras i detta kapitel framlagda förslag jämte tillhörande timplaner ingalunda avsåge att giva en definitiv lösning av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Jämlikt § 14 av gällande stadgar för tekniska högskolan åligger det högskolans lärarkollegium att fastställa program, läro- och timplaner för undervisningen, därvid särskilt skall iakttagas, att rum beredes för de olika läroämnena i förhållande till deras vikt, samt att en jämn fördelning av de studerandes arbete under studietiden kommer till stånd.

Någon ändring i detta förhållande kan givetvis ej komma på tal, när nu fråga är örn inrättandet av en fackavdelning för lantmäteri. Högskolans rätt att inom den ram, som förefintliga arbetskrafter och ekonomiska tillgångar medgiva, uppdraga de närmare linjerna för sin verksamhet varken kan eller får rubbas.

A andra sidan är ett visst ståndpunkttagande beträffande de olika läroämnenas omfattning o. s. v. ofrånkomligt för att ernå en överblick över de lärarkrafter, som bliva erforderliga. Jag vill emellertid framhålla, att vad jag i det föjande kommer att anföra beträffande läroämnen och undervisningsplaner, ingalunda är avsett att skola lända till ovillkorlig efterrättelse utan endast att, såsom nyss sagts, giva en överblick över de olika ämnenas inbördes ställning och omfattning. Den närmare utformningen bör ankomma på vederbörande vid högskolan.

Tekniska Med hänsyn till de nu angivna synpunkterna har jag ansett mig kunna saHuinniga. om det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda, utförligt moti-

verade förslaget i huvudsak hänvisa till handlingarna i ärendet.

Endast beträffande undervisningen i de geodetiska ämnena torde jag här hava anledning att ingå på en närmare redogörelse.

41 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava i här förevarande fråga samrått med professor E. Fagerholm vid tekniska högskolan och professor T. Rubin vid lantmäteriundervisningen. Professorerna Fagerholm och Rubin hava därvid på anmodan av de sakkunniga avgivit skriftliga uttalanden i ämnet, vilka såsom bilagor äro fogade vid de sakkunnigas betänkande.

De sakkunniga anföra för egen del huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava vid sin prövning av de föreliggande förslagen icke kunnat undgå att känna en viss tveksamhet i fråga örn det stora timantal, som geodesiundervisningen hittills ansetts behöva. I all synnerhet har antalet föreläsningstimmar synts dem anmärkningsvärt stort; enligt de sakkunnigas uppfattning måste bland dessa timmar ingå åtskilliga, som på tekniska högskolans studieplan skulle rubriceras som övningstimmar. De sakkunniga hava likväl under förhandenvarande omständigheter ansett sig böra godtaga de föreliggande förslagens beräkningar av den erforderliga tiden för geodesiundervisningen, dock med den ändring, att antalet föreläsningstimmar minskats och antalet övningstimmar i stället ökats.

De sakkunniga hava underkastat frågan örn geodesiundervisningens fördelning på olika läroämnen särskild prövning och därvid enat sig örn att, i enlighet med professor Fagerholms förslag, hemställa örn ämnesgruppens uppdelning på följande fyra ämnen: planmätning och nivellering, geodetisk matematik, geodesi och kartografi. I fråga örn studieplaner, ämnenas omfattning o. s. v. hava de sakkunniga i allt väsentligt ansett sig kunna uttala sin anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget. Skälen härtill äro främst, att detta förslag dels möjliggör gemensam undervisning, i den mån sådan kan vara lämplig, för blivande lantmätare och de studerande vid övriga fackavdelningar, dels ock synes vara på ett lämpligt sätt uppbyggt.

Enligt ifrågavarande förslag, sådant det av de sakkunniga tillstyrkes, skulle undervisningen i ämnet planmätning och nivellering bliva gemensam för samtliga studerande vid tekniska högskolan i den utsträckning de obligatoriskt eller frivilligt deltaga i denna undervisning. För samtliga studerande föreslås undervisningen skola omfatta under första årets vårtermin 1 veckotimme föreläsningar i planmätning och nivellering och 1 veckotimme övningar i kartritning och textning samt 2 veckor fältövningar under följande sommar, dock att för frivilligt studerande ämnet kan begränsas till enbart föreläsningar och fältövningar. För lantmäteriavdelningen tillkommer 1 veckotimme föreläsningar över mätningsförordningen, förlagd till andra årets vårtermin. För lantmäteriavdelningen tillkommer ytterligare under vårterminen första året 1 veckotimme föreläsningar och 2 veckotimmar övningar i planmätning och nivellering samt 1 veckotimme övningar i kartritning och textning; ävensom under höstterminen andra året 5 veckotimmar övningar för bearbetning av fältövningarnas resultat. Därjämte utsträckes för lantmäteriavdelningen tidon för fältövningarna till 1 månad.

Även i ämnet geodetisk matematik föreslås undervisningen skola bliva på samma sätt gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen, omfattande för lantmäteriavdelningen dels en kortfattad kurs under höstterminen första året om 1 veckotimme föreläsningar och 2 veckotimmar övningar, behandlande i huvudsak plan trigonometri och minsta kvadratmetodens enklaste delar, dels en mera omfattande kurs, förlagd till höst-

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

terminen andra och tredje åren samt vårterminen första, andra och tredje åren, omfattande sammanlagt 73 timmar föreläsningar samt resp. 121 och 273 timmar övningar, och avsedd att behandla i huvudsak: sfärisk trigonometri, tabeller, interpolation, räknemaskiner, minsta kvadratmetoden, utjämningsberäkningar, jordens form och dennas inverkan på geodetiska mätningar och beräkningar. Under övningarna i denna kurs bearbetas resultaten av de geodetiska fältövningarna, med undantag av dem, som falla under ämnet planmätning och nivellering, samt med undantag jämväl av de astronomiska ortsbestämningarna.

På liknande sätt föreslås jämväl undervisningen i ämnet geodesi skola bliva gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen. Undervisningen föreslås skola omfatta dels en lägre kurs för samtliga ifrågavarande studerande, dels en högre kurs för studieriktningen för kommunalingenjörer och för lantmäteriavdelningen.

Den lägre bursen föreslås skola omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och 2 veckotimmar övningar, förlagda till vårterminen första året för lantmäteriavdelningen, vartill komma fältövningar sommaren mellan första och andra åren. Undervisningen avses skola behandla: allmän översikt; instrument och metoder för mätning av vinklar, längder och lufttryck; punktbestämning genom triangelmätning, polygonmätning, linjenät och tachymetermätning; höjdbestämning genom avvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning; stakning av räta linjer och kurvor.

Den högre bursen föreslås skola omfatta sammanlagt 62 timmar föreläsningar och 96 timmar övningar, förlagda för lantmäteriavdelningen till vårterminen andra och tredje åren samt höstterminen tredje året. Härtill komma 1,5 månad fältövningar under sommaren mellan andra och tredje åren. Undervisningen föreslås skola avse: fotogrammetri, triangelmätning av högre ordning, astronomisk ortsbestämning, tyngdkraftundersökningar, översikt av geodetiska arbeten i Sverige samt geodesiens historia och internationella organisation.

I ämnet Tcartografi föreslås gemensam undervisning för kommunalingenjörsstudieriktningen och lantmäteriavdelningen; för väg- och vattenbyggnadsavdelningen i övrigt synes detta ämne icke vara behövligt. Undervisningen för lantmäteriavdelningen föreslås skola förläggas till vårterminen andra året samt omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och 8 veckotimmar övningar. Undervisningen bör i huvudsak avse: allmän kartografisk översikt, kartografiens utveckling i Sverige, nutida svenska kartverk, kartprojektioner, kartors kopiering och transportering, mätning på kartor, arealuträkningar, planimetrar, karteringsinstrument, kartbeteckningar, reproduktionsmetoder.

Härjämte torde jag så få återgiva det förslag till timplan för fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan, som de sakkunniga uppgjort såsom en sammanfattning av vad de anfört och hemställt rörande läroämnen och undervisningsplaner.

Förslaget är av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

43 Förslag till timplan för fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan.

Anni.: 1) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden den 1—den 30 juni.

2) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden den 16 juli—den 15 augusti.

3) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan andra och tredje åren under tiden den 1 juni—den 15 juli.

4) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden den 1—den 15 juli.

5) Dessutom övningar på fältet dels i detta ämne, dels i vattenbyggnadslära II sommaren mellan andra och tredje åren under tiden den 16 juli —den 15 augusti.

6) Jfr. anin. 5).

7) Dessutom exkursioner under 1 vecka i slutet av maj eller början av juni månad.

8) Höstterminens under fjärde årskursen undervisning börjar den 13 september med 4 veckor övningar på fältet i skiftesläggningslära, efterföljda av sammanlagt 56 timmar föreläsningar och 140 timmar övningar i samma ämne samt därefter erforderlig tentamensperiod.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I anslutning till den sålunda föreslagna timplanen hava de sakkunniga lämnat kortfattade kommentarer i ett par hänseenden och därvid anfört:

Vid beräknandet av tiderna för sommarövningarna har hänsyn tagits dels till önskvärdheten av att få dem så sammanhängande som möjligt, dels till nödvändigheten av att de studerandes fritid örn möjligt kommer i ett sammanhang, vilket är av vikt för de på längre avstånd från huvudstaden boende.

Det har lyckats de sakkunniga att till de sex första terminerna sammanföra hela den för lantmäteriexamen erforderliga undervisningen med undantag av sammanlagt 196 timmar i ämnet skiftesläggningslära och fem veckor fältövningar i samma ämne. De sakkunniga föreslå, att dessa fältövningar med undantago av en vecka exkursioner förlägges till tiden 13 september till 10 oktober. Återstående delen av det fjärde studieårets hösttermin användes för ovan berörda undervisning i skiftesläggningslära och för erforderlig tentamensperiod. Härigenom kommer den föregående sommaren att kunna användas för praktisk tjänstgöring hos lantmätare eller för första årets värnpliktstjänstgöring, därest ej denna fullgjorts redan före inträdet vid tekniska högskolan. Lantmäteriexamen skulle alltså komma att avläggas vid tekniska högskolan efter sju studieterminer. För ett eventuellt examensarbete skulle därefter erfordras ytterligare en termin, närmast fjärde årets vårtermin. Mången studerande torde dock bliva i stånd att så planlägga sitt examensarbete, att hinder ej möter mot att andra årets värnpliktstjänstgöring påbörjas under samma termin.

Yttranden över tekniska högskolesakkunnigas förslag.

Härefter anhåller jag så att få övergå till en redogörelse för de över sakkunnigförslaget i denna del avgivna yttrandena. Även här tillåter jag mig att i stor utsträckning hänvisa till handlingarna i ärendet. Dessa handlingar torde framdeles, sedan riksdagen fattat beslut i frågan, böra överlämnas till tekniska högskolan för att tagas i övervägande vid uppgörande av program o. s. v. för undervisningen.

I fråga örn de av lärarna vid lantmäteriundervisningen i här förevarande hänseende avgivna yttrandena anser jag mig här endast behöva beröra dem, som avse sådana ämnen, där jag har för avsikt att uttala mig för mindre ändringar i de sakkunnigas förslag eller där större meningsskiljaktigheter yppat sig.

Läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen, fil. doktor F. Berwald, har anfört bland annat:

De sakkunnigas förslag baserar å en naturlig strävan att i sparsamhetssyfte, så långt sig göra låter, undvika all dubbelundervisning i ett och samma läroämne. Enligt förslaget skulle därför både specialläraren i matematik och i »geodetisk matematik» undervisa blivande lantmätare endast tillsammans med vissa andra studerande vid tekniska högskolan. Vad särskilt undervisningen i matematik angår, baserar förslaget dessutom å en av högskolans lärarkollegium framhävd överensstämmelse mellan nuvarande matematikkurs II vid högskolan och den för lantmätare enligt 1929 års förslag avsedda kursen — en, såsom nedan skall visas, ganska begränsad överensstämmelse. Vad som inom lantmäteriundervisningens matematikkurs ej återfinnes inom matematik II — i själva verket representerande en undervisningstid av ungefär 65 timmar — har av kollegiet såväl som av de sak-

45 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

kunniga rubricerats som »geodetisk matematik» och ifråga om undervisningstiden identifierats med de 80 timmar, varmed den i 1929 års förslagupptagna undervisningstiden eller 280 timmar överstiger den till matematik II vid tekniska högskolan hörande undervisningstiden eller 200 timmar. I nämnda geodetiska matematik skulle efter lantmäteriundervisningens inkorporering liksom hittills undervisas inom ramen av ämnet geodesi.

Det torde vara berättigat att i detta sammanhang påpeka, det lantmäteriundervisningens matematikundervisning i sin helhet och ej blott i vissa detaljer strävat att anpassa sig efter geodesiundervisningen, utan att likväl därför söka få karaktären av något annat än en matematisk förberedelse för denna. Detta gäller även örn sådana på de geodetiska tillämpningarna mer speciellt inriktade delar av kursen som läran örn närmevärden och interpolation, differentialgeometrien och den sferiska trigonometrien. Avlägsnandet av dylika beståndsdelar från läroämnet matematik kan nog därför sägas innebära en försämring av geodesiundervisningens matematiska grund. Detta i så måtto som åtminstone de tre förstnämnda beståndsdelarna komma att utbrytas ur ett naturligt matematiskt sammanhang, samtidigt som lantmäteriundervisningens matematikundervisning skulle berövas några av sina för de studerande mest intresseväckande tillämpningsövningar.

Medvetandet örn den olika inriktning av matematikundervisningen, som de blivande lantmätarnas respektive ingenjörernas fortsatta studier kräver, föranledde även såväl lantmäteristyrelsen som 1930 års utredningsmän att påyrka en separat matematikundervisning för blivande lantmätare.

Värre än ovan påtalade olägenheter är emellertid, att den av sakkunniga föreslagna anordningen helt enkelt synes innebära, att framdeles all undervisning skall upphöra inom vissa matematiska discipliner, vilka återfinnas såväl i nuvarande läroplaner som i de år 1929 föreslagna. Till dessa senare ha eljest de sakkunniga enligt egen utsago i möjligaste mån anslutit sig.

Sålunda saknas i de sakkunnigas förslag läran örn grafiska räknemetoder och nomografi. På samma sätt torde all undervisning i läran om tyngdpunkter och tröghetsmoment, vid lantmäteriundervisningen avsedd som en förberedelse såväl för undervisningen i geodesi som ej minst för undervisningen i kulturteknik, komma att upphöra. Något likartat med vad ovan skildrats torde möjligen inträffa även med differentialgeometrien, vars undervisningstid redan genom 1929 års förslag reducerats från för närvarande bortåt 40 till i allt 10 timmar.

Ytterligare torde böra betonas, att för de lantmäteri studer ande differentialräkning inklusive läran om oändliga serier är den ojämförligt viktigaste delen av matematikkursen, under det att för blivande ingenjörer och arkitekter matematikkursens tyngdpunkt nog bär förläggas till integralräkning inklusive läran om differentialekvationer. Då matematikkurs II omfattar ungefär 50 timmar med lärostoff, saknande betydelse för de blivande lantmätarna men delvis av stor vikt för de studerande, som hittills följt motsvarande undervisning, så inses att möjligheterna för en ur lantmäteriundervisningens synpunkt tillfredsställande ackomodation av lärokursen i matematik II ej äro synnerligen stora.

Försåvitt ej lantmätarnas matematikundervisning skall utsträckas över de i matematik II ingående 200 timmarna, finnes knappast annan möjlighet att undanröja eller åtminstone minska ovan skildrade olägenheter, än att lantmäteriundervisningens matematiklärare, vilken i egenskap av speciallärare vid tekniska högskolan skulle övertaga den till matematik II hörande under-

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visningen, under vårterminens 30 ä 40 timmar (hälften föreläsningar, hälften övningar) finge meddela de lantmäteristuderande en från de övriga i matematik II deltagande studerandenas skild undervisning. Den utökning i beträffande lärares undervisningstid och arvode i jämförelse med de sakkunnigas förslag, som en dylik anordning skulle medföra, måste anses väga mycket lätt mot den minskning i de enligt nämnda förslag för lantmäteriundervisningen inträdande olägenheterna, vilken därigenom skulle kunna ernås.

Läraren i geodesi vid lantmäteriunder visning en, professorn T. Rubin, har anfört bland annat följande:

Den mätningstekniska utbildningen av lantmätare har av de sakkunniga uppdelats på feni olika kurser, benämnda som nedan och med nedan angivna sammanlagda lärotid.

Planmätning och nivellering 51 förel.

Lägre geodesikursen......34 »

Högre geodesikursen.....62 »

Geodetisk matematik.....87 »

Kartografi.............34 »

138 övn. jämte 1 mån. fältövningar. 34 » jämte 1 mån. d:o

96 » jämte 1,5 mån. d:o

301 »

136 »

Summa 268 förel. 705 övn. 3,5 mån. fältövningar.

Motivet för denna uppdelning har delvis varit en önskan att bereda de studerande vid andra fackavdelningar vid tekniska högskolan tillfälle att, alltefter sina större eller mindre behov av mätningsteknisk utbildning, delvis deltaga i samma kurser, som anordnas för lantmätare. Kursen i »planmätning och nivellering» skulle sålunda stå öppen för samtliga fackskolor och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik. Den lägre geodesikursen skulle bliva gemensam för lantmätare och väg- och vattenbyggare samt komplettera den förra kursen med för väg- och vattenbyggare erforderliga kunskaper. Båda dessa kurser skulle till sist kompletteras med den högre geodesikursen, på vilken lantmätare och kommunalingenjörer skulle meddelas kännedom örn de mätningsmetoder, som icke medhunnits på de lägre kurserna.

Det är lätt att förstå, att en sådan sönderstyckning av den mätningstekniska utbildningen av lantmätare på kurser, som stå på helt olika nivåer och äro avpassade efter det kunskapsmått, som erfordras inom helt främmande studieriktningar, måste medföra en försämring av studieförhållandena i jämförelse med den nuvarande läroplanen, som är konsekvent inriktad på att meddela det för lantmätare erforderliga kunskapsmåttet i ett sammanhang.

De sakkunniga synas hava observerat de olägenheter denna uppdelning medför, och måhända är det därför, som de föreslå en utökning av lärotiden i mätningsteknik från de 925 timmar å lärorummet jämte 12 veckors fältövningar, som lantmäteristyrelsen år 1929 föreslog, till resp. 973 timmar och 3,5 månader. Denna ökning kan, vad lärotimmarna angår, icke enbart motiveras med den överflyttning av vissa delar av elementär matematik till den geodetiska ämnesgruppen, som de sakkunniga föreslå.

Det synes nödvändigt att bättre läroplaner upprättas och att den geodetiska ämnesgruppen uppdelas efter andra grunder än som skett. Hade de sakkunniga vidhållit sina ursprungliga intentioner och föreslagit tvenne pro-

47 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fessurer inom nämnda ämnesgrupp, kunde fördelningen dem emellan och läroplanernas upprättande hava ordnats såsom en inre angelägenhet inom tekniska högskolan, sedan inkorporeringen därstädes skett. Det sammanlagda antalet föreläsningstimmar motsvarar nämligen tämligen exakt det, som brukar åligga tvenne professorer. Att verkställa en rationell uppdelning av ämnesgruppen mellan den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen, en professor och tre speciallärare, erbjuder väsentligt större svårigheter.

Ett påtagligt fel i den uppdelning mellan dessa lärare, som de sakkunniga föreslå, är att professorn i geodesi skulle leda sommarövningarna, men specialläraren i geodetisk matematik skulle bearbeta resultaten av dessa fältövningar med undantag av dem, som falla under ämnet planmätning och nivellering samt med undantag jämväl av de astronomiska ortbestämningarna. Det är påtagligt att nämnde speciallärare, som icke haft tillfälle att på fältet följa mätningsarbetena, icke kan vara i stånd att felfritt leda bearbetningen. Denna bearbetning, som hittills fallit under läroämnet »praktiskt lantmäteri», består endast till en mindre del i en tillämpning av minsta kvadratmetoden. Det huvudsakliga arbetet består i att bereda mätningsresultaten i det slutgiltiga skick, vari de skola redovisas till ett lantmäterikontor eller till vederbörande kommunala myndigheter.

De olägenheter, som äro förbundna med de sakkunnigas uppdelning av den geodetiska ämnesgruppen, framträda särskilt vid granskning av förslaget till sommar övning arnäs anordning.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro dessa sommarövningar ordnade på så sätt, att varje årskurs av elever under en och samma sommar hinner fullständigt genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid har först utförts en triangulering över mätningsområdet, sedermera en till triangelmätningen ansluten polygonmätning och till sist en på dessa stommätningar stödd detaljmätning. Aven den »vanliga mätningen» har under senare år anslutits till trianguleringen, en anordning, som tyvärr är ganska sällsynt i den vanliga lantmäteripraktiken, men som dock är den enda rationellt riktiga. — De olika momenten i övningarna hava således övats just i den ordningsföljd, i vilken de böra förekomma i praktiken, och eleverna hava, då de utexamineras, ett fullständigt exempel på uppmätningen av ett område.

De sakkunniga däremot föreslå följande ordning för fältövningarna:

1. läsåret 1 juni—15 juli »planmätning» och nivellering. Med »plan-

mätning» synes förslaget närmast avse det som mätningsförordningen kallar detaljmätning.

2. läsåret 17 juli—15 augusti polygonmätning m. m.

3. läsåret 16 augusti—15 september triangelmätning m. m.

De olika momenten komma således i valet motsatt ordning mot den, vari de rationellt borde följa på varandra. Skall polygonmätningen kunna anslutas till en triangelmätning, så kan detta endast ske till den, som föregående år utfördes av en två år äldre årskurs, eller ock till någon ännu äldre. Detsamma gäller detaljmätningens anslutning till polygonnätet. Mätningen av ett område blir således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad, som bearbetningen kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen hava sommarövningarna varit förlagda till något samhälle, som på så sätt fått sina mätningsförhållanden ordnade på ett rationellt och billigt sätt. För undervisningen har

48 Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

denna anordning medfört den stora fördelen, att varje år helt nya mätningsuppgifter föreligga samt att dessa uppgifter äro fullt verklighetstrogna och icke tillrättalagda på sätt, som knappast kan undvikas, när ett och samma övningsfält år efter år genomplöjes. Därjämte har vederbörande samhälle kunnat bära en del av kostnaden för markering, signalbygge, renritning och renskrivning m. m.

De sakkunniga uttala sig för, att denna anordning skall bibehållas i framtiden, och vilja därur utvinna än större ekonomisk fördel, förmenande att vederbörande samhälle, utöver vad hittills varit vanligt, skulle vilja betala resekostnader och dagtraktamenten åt eleverna.

Dessa förhoppningar tror jag vara i hög grad överdrivna. Och skall det överhuvud lyckas att framdeles som hittills tinna lämpliga samhällen, villiga att bidraga till kostnaden, så måste mätningarna såsom hittills ordnas så att en fullständig uppmätning av ett område med tillhörande uträkning medhinnes på kortast möjlig tid och icke som enligt förslaget utsträckes över ett flertal år.

I läroplanen saknas en kurs i fysik. Kommunalingenjörer och övriga väg- och vattenbyggare hava en sådan kurs på sitt program, men icke lantmätarna. I den hittillsvarande geodesiundervisningen för lantmätare ingår en kurs i optik. Om denna uteslutes, såsom här föreslås, komma de elever, som studera till lantmätare, att få svårt att tillgodogöra sig undervisningen i de geodetiska instrumenten. Aven för andra läroämnen, t. ex. för vattenbyggnadslära, torde en kurs i fysik vara önskvärd. En sådan torde utan kostnadsökning kunna inarbetas i första årskursen, därigenom att lantmäterieleverna genomgå den för Vi m. fl. anordnade kursen i detta ämne.

Läraren i kidturteknilc vid lantmäter lundervisning en, byrådirektören G. C.

W. SlettenmarJc har anfört bland annat följande:

Vid lantmäteristyrelsens utredning visade sig de väsentligaste önskemålen beträffande detta ämne vara en betydande ökning av övningstiden samt en lämplig förläggning av fältövningarna. Dessa synpunkter vunno anslutning av de särskilda sakkunniga och styrelsen, som beräknade 165 timmar föreläsningar och 185 timmar övningar i lärorummet ävensom 15 dagar fältövningar under sommaren efter den vårtermin, då ämnet påbörjats. Häri ingick den konstruktiva delen av husbyggnadsläran med cirka 15 timmar föreläsningar och 25 timmar övningar, under det att husbyggnaders allmänna planläggning ingick i stadsplaneläran.

En jämförelse mellan de av styrelsen sålunda beräknade och de i senare förslag åt kulturtekniken tillmätta tiderna göres här nedan.

ForB Övningar

lasmngar

timmar timmar

Lantmäteristyrelsen

kulturteknik-husbyggnad...................... 150 160

Utredningsmännen

kulturteknik + kommunikationsteknik............ 188 206,5

Tekniska högskolans lärarkollegium

kulturteknik + vägbyggnad.................... 146 227,5

Sakkunniga

vattenbyggnad II + byggnadslära med vägteknik . . . 141 127

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava sålunda mycket kraftigt beskurit övningstiden och även något minskat föreläsningstiden. Därjämte är övningstiden utomordentligt olämpligt förlagd. För bearbetning av fältövningarna i vattenbyggnadslära föreslås en veckotimme eller totalt 14 timmar under följande hösttermin. Allmän byggnadslära med vägteknik avslutas ett år före fältövningarna, och några dylika i detta ämne torde därför icke vara avsedda. Under sådana förhållanden måste tydligen övningarna å lärorummet i huvudsak avse konstgjorda skolexempel, under det att fältövningarna bli besiktningar av pågående eller färdiga arbeten.

Det ligger i öppen dag, att de sakkunnigas förslag innebär en allvarlig försämring av lantmäteristyrelsens förslag, som var väl avpassat efter det föreliggande behovet och det måste även sägas innebära en försämring av de nuvarande förhållandena. Dessbättre synes timplanen icke lägga absoluta hinder i vägen för kurser i kulturteknik av erforderlig omfattning och å lämplig tid.

För husbyggnadslära II, vartill torde räknas de ur kulturtekniken och stadsplaneläran utbrutna delarna av husbyggnadsläran, hava däremot de sakkunniga föreslagit en anmärkningsvärt lång tid. Utredningsmännen föreslogo 50,5 timmar föreläsningar och 101 timmar övningar. De sakkunniga säga sig finna dessa tider väl avvägda, men upptaga det oaktat i timplanen ic -e mindre än 79 timmar föreläsningar, motsvarande en ökning av 56 procent; övningstiden har minskats med 8 procent till 93 timmar. Föreläsningstiden i husbyggnadslära II är mer än tre gånger så lång som i allmän rättskunskap samt nära 2/s av tiden för jorddelningsrätt och 9/10 av tiden för vattenbyggnadslära II. Om den föreslagna föreläsningstiden är tillräcklig för kommunalingenjörerna, bör tiden för lantmätarna utan olägenhet kunna minskas till den av utredningsmännen beräknade.

Föreståndaren för lantmäteriunclervisningen, revisionssekreteraren 11. Ericsson har i egenskap av lärare i rättslära vid lantmäteriundervisningen anfört bland annat:

Antalet undervisningstimmar för ämnet juridik har för de lantmäteristuderande beräknats på följande sätt, av lantmäteristyrelsen till omkring 370 timmar, därav 90 timmar övningar, av utredningsmännen till 371 timmar, därav 247.5 timmar övningar, och av tekniska högskolans lärarkollegium till 369,5 timmar, därav 245,5 timmar övningar. De sakkunniga hava funnit sig kunna för ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt anslå allenast tillhopa 343,5 timmar, nämligen för kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar och för undervisningen i jorddelningsrätt 318 timmar, därav 197 timmar övningar. Jag finner det vara oundgängligen erforderligt, att rättelse vidtages härutinnan, så att timantalet blir minst 370.

Enligt de av de sakkunniga uppgjorda förslagen till timplaner skulle den årliga undervisningen i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt vid tekniska högskolan komma att uppgå till sammanlagt 371,5 timmar, därav 197 timmar övningar, nämligen dels kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar (enligt samtliga tre timplaner), dels jorddelningsrätt enligt timplanen för fackavdelningen för lantmäteri 318 timmar, därav 197 timmar övningar, dels jorddelningsrätt enligt timplanen för studieriktningen för kommunalingenjörer 28 timmar föreläsningar. De sakkunniga hava icke uttalat sig örn ' huruvida och i så fall i vilken utsträckning någon dol av denna undervisning skulle meddelas av någon annan än den av dem föreslagna professorn i jorddelningsrätt, utan hålla tvärt örn före, att denne

Bihang till riksdagens protokoll 11)32. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 4

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle utan olägenhet kunna meddela jämväl den elementära kursen i rättskunskap. Oavsett att jag ställer mig synnerligen tveksam till den föreslagna professuren i jorddelningsrätt och ifrågasätter, huruvida icke fasthellre ett mot professors avlöning svarande belopp bör ställas till förfogande för undervisningen i juridik att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne, anser jag det böra sörjas för ytterligare lärarkrafter i ämnet. Jag kan icke förorda, att lösningen av detta spörsmål göres avhängigt av de medel som genom de studerandes terminsavgifter kunna finnas disponibla för avlöning av assistenter.

Ur lantmäteristyrelsens i här förevarande hänseende avgivna yttrande torde här endast behöva återgivas de delar, där lantmäteristyrelsen ansett sig böra föreslå avvikelsen från de sakkunnigas förslag och som äro av betydelse för bedömandet av erforderliga lärarkrafter.

I fråga örn läroämnen och undervisning splaner för den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri angiver förslaget, att de sakkunniga i möjligaste män anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyrelsen samt till 1931 års riksdag, men att det nu framförda förslaget icke avsåge att giva en definitiv lösning av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Aven örn lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan givetvis måste påkalla åtskilliga jämkningar i tidigare förslag i ämnet, för att de med denna anordning avsedda ekonomiska fördelar skola kunna tillgodogöras, synas de sakkunniga dock i en del fall hava anlagt så strängt ekonomiska synpunkter på frågan, att fara föreligger för en icke oväsentlig försämring av lantmäteriundervisningen. Detta gäller isynnerhet några av de viktigaste ämnena vid nuvarande lantmäteriundervisning.

Vad angår ämnet matematik tillåter sig lantmäteristyrelsen hänvisa till vad nuvarande läraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, til. doktor Berwald anfört. Lantmäteristyrelsen vill ytterligare framhålla, hurusom vid lantmäteriundervisningen under de gångna åren strävats efter att anpassa ämnet i dess helhet så mycket som möjligt efter geodesiundervisningens och kulturteknikens krav. Det berättigade i dessa strävanden har förut beaktats, och 1930 års utredningsmän hava rörande ämnet matematik anfört bland annat, att någon kombination mellan den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de lantmäteristuderande knappast vore möjlig att genomföra. De sakkunniga hava likväl förordat tekniska högskolans lärarkollegii förslag örn den nuvarande matematikkursen »matematik II» vid högskolan, då denna ansåges till väsentliga delar ganska nära sammanfalla med den för lantmätarna avsedda matematiken, varav endast vissa delar avsåge speciellt på geodesin inriktad matematik och därför tarvade specialundervisning.

En jämförelse mellan å ena sidan nuvarande och av lantmäteristyrelsen år 1929 föreslagna kurs i matematik vid lantmäteriundervisningen och å andra sidan tekniska högskolans matematik II utvisar, enligt vad nuvarande läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen framhållit, icke blott att vissa delar av matematiken till olägenhet för undervisningen skulle överflyttas till andra läroämnen, utan även att de studerande vid lantmäterifackavdelningen komme att bliva helt i avsaknad av undervisning i vissa för deras utbildning i övriga ämnen viktiga matematiska discipliner.

Under sådana förhållanden finner sig lantmäteristyrelsen icke kunna giva de sakkunnigas förslag sin anslutning utan böra vidhålla kravet på special-

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

undervisning vid fackavdelningen för lantmäteri i ämnet matematik. Ett godtagande av de sakkunnigas förslag måste i alla händelser kräva inrättandet av en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande på sätt nuvarande matematikläraren föreslagit.

Vid framläggandet av 1929 års förslag framhöll lantmäteristyrelsen att ämnet marklära, såsom det då tänktes utformat, utgjorde grundval för såväl jordbruks- och skogslära som, framför allt, jordvärderingslära, och att därför undervisningen i ämnet, vilken för närvarande vore stadd i stark utveckling vid lantmäteriutbildningen, vore av synnerlig vikt för lantmätarna. De sakkunniga hava nu föreslagit ämnets uppdelning i dels geologi i den utsträckning, undervisning häri meddelas under första läsåret vid tekniska högskolan, dels marklära. Härigenom har emellertid ämnet fått en utformning och sammansättning, som väsentligt skiljer sig från styrelsens förslag, och allt för stor vikt har lagts vid allmän geologi. Inriktningen av det nuvarande ämnet geologi vid högskolan måste av naturliga skäl vara lagd efter sådana, mera tekniskt betonade linjer, att de lantmäteristuderande icke kunde anses hava direkt behov av att följa en sådan undervisning under så lång tid, som denna nu upptager, medan å andra sidan under för själva markläran avsedd tid icke kan inrymmas den specialundervisning, som för de lantmäteristuderande vid Barnundervisning i allmän geologi bleve oundgängligen nödvändig

Lantmäteristyrelsen anser därför, att ämnet marklära bör erhålla en utformning, som närmare ansluter sig till den av styrelsen förut föreslagna, och att någon gemensam undervisning i geologi med annan fackavdelning lämpligen icke bör ifrågakomma.

Det nuvarande ämnet rättslära vid lantmäteriundervisningen är och har alltsedan undervisningens ordnande år 1910 varit uppdelat i dels en allmän och dels en speciell del med en sammanlagd undervisningstid av 285 timmar. Lantmäteristyrelsen har i 1929 års förslag uppdelat ämnet på enahanda sätt meu ansett en ökning till omkring 370 timmar erforderlig, och hava såväl 1930 års utredningsmän som tekniska högskolans lärarkollegium kommit till ungefär samma resultat.

Den allmänna delen avsågs enligt förslaget att i stort sett vara en motsvarighet till ämnets nuvarande allmänna del, som på timplanen upptager 110 timmar. Då de sakkunniga anse sig kunna inskränka denna allmänna del till att omfatta endast 25,5 timmar — visserligen med någon utökningav tiden för den speciella delen — synes detta uteslutande vara dikterat av hänsyn till att kunna utnyttja redan inom tekniska högskolan förefintlig kurs i rättslära, och utan beaktande av de vitt skilda krav, som måste uppställas ifråga örn allmän kännedom i det svenska rättsväsendet för en tekniser och en tjänsteman med lantmätarens arbetsuppgifter. Det ligger i sakens natur, att en ärnbetsmannagrupp, som i sin tjänsteutövning ständigt kommer i kontakt med och har att meddela beslut i olika speciella juridiska spörsmål, måste erhålla skolning i jämväl allmän rättskunskap i en utsträckning, som icke erfordras för teknikern. För den blivande lantmätaren måste därför en så kort, under helt andra förutsättningar meddelad kurs i allmän rättskunskap, som de sakkunniga ifrågasätta, anses tämligen värdelös; helst ämnet sedermera ånyo måste genomgås efter helt andra linjer och betydligt grundligare.

Den speciella delen av rättskunskapen eller såsom de sakkunniga benämna ämnet jorddelningsrätt, som enligt lantmäteristyrelsens förslag upptog omkring 2ö0 timmars undervisning, har i de sakkunnigas förslag utökats till

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

att omfatta 318 undervisningstimmar, vari emellertid skulle komma att ingå omkring 85 timmar av ämnets allmänna del. Under sådana förhållanden blir den av de sakkunniga föreslagna tider för ifrågavarande speciella del av rättskunskapen i verkligheten icke utökad utan fastmera icke oväsentligt mindre än den av lantmäteristyrelsen tidigare föreslagna, fastän de sakkunniga själva funnit de skäl, som under utredningen anförts för en utvidgning och fördjupning av de blivande lantmätarnas juridiska kunskaper, speciellt i de delar därav, som närmast beröra lantmätarnas verksamhetsområde, tungt vägande samt uttalat sin anslutning därtill.

Lantmäteristyrelsen kan därför, under hänvisning till vad styrelsen i sitt betänkande år 1929 i ämnet anfört, icke giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag ifråga om ämnena rättslära och jorddelningsrätt utan finner sig böra vidhålla sitt tidigare förslag med den ändrade fördelning mellan föreläsnings- och övningstider, som må finnas lämplig.

Undervisningen i husbyggnadslära ingår för närvarande vid lantmäteriundervisningen i ämnet kulturteknik.

De sakkunniga föreslå, i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års utredningsmän, att undervisningen i husbyggnad utbrytes såsom särskilt ämne.

Mot de sakkunnigas förslag har lantmäteristyrelsen intet annat att erinra, än att för ämnet, på sätt av nuvarande läraren i kulturteknik vid lantmäteriundervisningen framhållits, synes avsatts väl riklig tid till föreläsningar och att denna därför, till förmån för övningarna eller eventuellt för andra ämnen, i viss mån torde kunna beskäras.

Lantmäteristyrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga givna omfattningen och anordningen av ämnet stadsbyggnadslära, men kan knappast finna tillräckliga skäl tala för den av de sakkunniga föreslagna ändringen av ämnets nuvarande benämning eller stadsplanelära.

Vid lantmäteriundervisningen meddelas för närvarande undervisning i geodesi under 700 timmar, varjämte ämnet praktiskt lantmäteri för närvarande till omkring tre fjärdedelar eller omkring 460 timmar utgör mätningsteknik, d. v. s. tillämpning av de kunskaper, som inhämtas vid undervisningen i ämnet geodesi. Lantmäteristyrelsen har år 1929 föreslagit, att denna undervisning i mätningsteknik skulle överföras till geodesiundervisningen, och har för det nya ämnet geodesi beräknat 400 föreläsnings- och 525 övningstimmar eller sammanlagt 925 timmar jämte fältövningar under 12 veckor.

1930 års utredningsmän hava för undervisningen i geodesi föreslagit 235 föreläsnings- och 693 övningstimmar eller sammanlagt 928 timmar jämte fältövningar under 12 veckor.

Tekniska högskolans lärarkollegium har för ämnet föreslagit 271 föreläsnings- och 736 1 2 övningstimmar eller tillsammans 1,007 1/s timmar jämte fältövningar under 12 veckor. Härvid är att märka, att enligt kollegiets förslag till ämnet geodesi från ämnet matematik överflyttats den speciellt geodetiska matematiken.

De sakkunniga hava underkastat frågan om geodesiundervisningens fördelning på olika läroämnen särskild prövning och hava därvid enat sig om att i enlighet med ett av läraren vid tekniska högskolan, professorn Erik Fagerholm avgivet förslag hemställa om ämnets uppdelning på de fyra eller rättare fem ämnen, med anslutning i fråga om studieplanen, ämnenas omfattning o. s. v. i allt väsentligt till professor Fagerholms förslag. Skälen

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

härtill angivas vara, främst att detta förslag möjliggör gemensam undervisning i den mån, sådan kan vara lämplig för blivande lantmätare och de studerande vid övriga fackavdelningar, och i andra hand att förslaget synes »vara på ett lämpligt sätt uppbyggt». Hade emellertid vid prövningen möjligheterna för ämnets sammanhållning i högre grad beaktats, lärer säkerligen resultatet blivit mera ägnat att undanröja farhågorna för att undervisningen kan komma att få en för de blivande lantmätarnas utbildning för deras praktiska verksamhet främmande inriktning.

Lantmätarnas geodetiska och mätningstekniska utbildning, som under de gångna mer än tjugo åren sedan den nuvarande lantmäteriuudervisningens tillkomst led för led uppbyggts till sin nuvarande erkänt höga nivå under ständig och målmedveten strävan såväl efter anpassning till den praktiska verksamhetens krav som efter vetenskaplig anknytning och grund, föreslås nu av de sakkunniga skola uppdelas på fem olika kurser eller ämnen.

Kursen i planmätning och nivellering skulle stå öppen för samtliga fackskolor och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik.

Den lägre geodesikursen skulle bliva gemensam för lantmätare och vägoch vattenbyggare och för de senare komplettera den förra kursen med för dem erforderliga kunskaper.

Den högre geodesikursen skulle därefter för blivande lantmätare och kornmunaiingenjörer avse att meddela kännedom om de ytterligare mätningsmetoder, som icke medhunnits på de lägre kurserna.

Undervisningen i geodetisk matematik föreslås bli gemensam för lantmäteriavdeluingen och väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

I ämnet kartografi slutligen skulle undervisningen bli gemensam för lantmäterifackavdelningen och de blivande kommunalingenjörerna.

Örn förslaget rörande de två sistnämnda ämnena må i detta sammanhang intet vara att erinra. Däremot måste understrykas, att en sådan söndersplittring av den mätningstekniska utbildningen av lantmätare på kurser, som stå på helt olika nivåer och äro avpassade efter det kunskapsmått, som erfordras inom helt främmande studieriktningar, måste medföra en avsevärd försämring av studieförhållandena i jämförelse med den nuvarande läroplanen.

Särskilt tydligt framträda de med förslaget om den mätningstekniska utbildningens uppdelning förbundna olägenheterna vid granskning av förslaget till sommarövningarnas anordning.

Den föreslagna planen för sommarövningarna vid lautmäterifackavdelningen utvisar, att beträffande övningarna i den geodetiska ämnesgruppen de olika momenten komma i rakt motsatt ordning mot den, vari de rationellt borde följa på varandra. Under en månad den första sommaren skola eleverna s3'sselsättas med övningar i detaljmätning och avvägning — utan kännedom om mätningsförordningen, vilken återfinnes först å läroplanen för andra årskursen. Efter ett avbrott för två veckors övningar i skogshushållning skola de studerande därefter gripa sig an med en månads övningar i stommätning av lägre ordning och först följande sommar få eleverna handledning i anordning av huvudstomnät, anslutning till rikstrianguleringen, astronomisk ortsbestämning m. m. Oavsett den oriktiga ordningsföljden mellan de olika operationerna blir den fullständiga mätningen av ett område således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad, som mätningarnas bearbetning kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro motsvarande sommar-

54 Kungl. Majlis proposition Nr 124.

övningar på naturligt sätt ordnade sålunda, att varje årskurs av elever under en och samma sommar å ett och samma övningsfält hinner fullständigt genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid utföres först en triangulering över mätningsområdet, örn möjligt med anslutning till rikstrianguleringen, sedermera en till triangelmätningen ansluten polygonmätning och till sist en på dessa stommätningar stödd både numerisk och grafisk detaljmätning. För övrigt torde endast genom en sådan anordning av fältövningarna kunna påräknas någon förståelse hos det samhälle, som utgör mätningsobjekt, för den nytta dessa arbeten medföra för samhället, och utan sådan förståelse kail ej sedan i sin tur påräknas den ekonomiska medverkan från samhällets sida till arbetenas genomförande, som hittills ägt rum, och vilken de sakkunniga dessutom ansett än ytterligare kunna utnyttjas.

Förslagets söndersplittring av geodesien i så många ämnen har också medfört motsvarande uppdelning av undervisningsskyldigheten. Den geodetiska ämnesgruppen uppdelas nämligen enligt förslaget på fyra lärarbefattningar, en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och kartografi. Av dessa befattningar är professuren förut befintlig, medan samtliga speciallärarbefattningar skulle nyinrättas. De två sistnämnda av dessa speciallärarbefattniugar föreslås visserligen sammanslagna till en personlig professur, men detta skall endast gälla tillsvidare.

Av vad ovan anförts torde framgå, att det av de sakkunniga framlagda förskget till geodesiundervisningens ordnande skulle medföra en högst betänklig försämring av de lantmäteristuderandes utbildning i detta synnerligen viktiga ämne. Det synes därför oundgängligen nödvändigt, att mera tillfredsställande läroplaner upprättas och att ämnet uppdelas efter andra grunder än som skett. Den väsentligen olika omfattningen av ämnet geodesi, som torde krävas för olika fackavdelningar inom tekniska högskolan, lärer sannolikt göra undervisningsskyldigheten allt för betungande för en professor.

Lantmäteristyrelsen finner sig därför för sin del böra ansluta sig till det av nuvarande läraren vid lantmäteriundervisningen professor Tryggve Rubin inför de sakkunniga framlagda förslaget örn inrättandet av två professurer i ämnet geodesi, den ena med ingenjörsteknisk och den andra med lantmäteriteknisk inriktning. På sådant sätt finge även envar av dessa båda för det allmänna och allmänheten lika viktiga ämnesgrenar större förutsättningar till allsidig och likvärdig utveckling vid tekniska högskolan.

Beträffande ämnet slcogsekonomi med skogslärl% vill lantmäteristyrelsen biträda de sakkunnigas förslag med allenast den erinran, att den föreslagna minskningen av tiden för fältövningar icke synes böra ifrågakomma, utan att. dessa fältövningar böra bibehållas till den omfattning, som styrelsen tidigare föreslagit.

Det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs av 1930 års utredningsmän att uppdelas i tre särskilda ämnen: husbyggnadsläru, allmän byggnadslära med kommunikationsteknik (vägteknik) samt vattenbyggnads! ära.

De sakkunniga hava nu i huvudsak följt detta förslag.

För de två nu föreliggande ämnena, vilka utgöra återstoden av nuvarande ämnet kulturteknik sedan den ovan redan berörda husbyggnadsläran utgått, föreslå de sakkunniga nyinrättandet av två speciallärarbefattningar.

Vid lantmäteristyrelsens utredning år 1929 visade sig de väsentligaste

55 Kungl. Majds proposition Nr 124.

önskemålen rörande kulturtekniken vara en betydande ökning av övningstiden samt en lämplig förläggning av fältövningarna. I det nu föreliggaude förslaget har däremot, på sätt nuvarande läraren i ämnet kulturteknik i sitt till föreståndaren för lantmäteriundervisningen avgivna, härvid fogade yttrande framhållit, övningstiden icke oväsentligt beskurits samt jämväl erhållit en mindre gynnsam förläggning. Påtagligt är även att förslaget innebär en försämring av utbildningen inom den kulturtekniska ämnesgruppen såväl i jämförelse med de nuvarande förhållandena som med styrelsens förslag år 1929.

Ehuru den omständighet, att inom ämnesgruppen kulturteknik ingå olika ämnen, kan synas göra en undervisning genom olika speciallärare naturlig, kräver dock den särskilda inriktning, som måste givas den för de lantmäteristuderande i hithörande delar avsedda undervisningen, såsom lantmäteristyrelsen vid tidigare tillfällen framhållit, en för ändamålet speciell bearbetning av ämnet. Denna torde vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan flera speciallärare men skulle möjliggöras och befrämjas genom ämnets samlande under en ordinarie lärare.

Även med beaktande därav, att det lättare låter sig göra att anordna undervisning med speciallärare vid tekniska högskolan med dess större resurser än vid en fristående mindre läroanstalt, synes det dock styrelsen, som om alltjämt de övervägande skälen talade för, att de i föreliggande förslag upptagna ämnena byggnadslära med vägteknik och vattenbyggnadslära böra anordnas i närmare överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag och sammanslås till ett ämne under benämningen kulturteknik, i vilket fall för undervisningens bestridande i detta ämne en professur bör nyinrättas.

Den av de sakkunniga för fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan framlagda timplanen har lantmäteristyrelsen, med anledning av de av styrelsen ovan framställda erinringar mot vissa läroämnens omfattning och utformning, ansett sig icke böra underkasta någon ingående granskning eller nu särskilt yttra sig över.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat följande:

Matematik. Mot de sakkunnigas förslag har lärarkollegiet intet att invända. Genom tillkomsten av den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen i matematik kan den nuvarande professuren i matematik och mekanik ändras till förmån för undervisningen vid högskolan. Lärarkollegiet får därvid föreslå, att den ändras till professur i mekanik och matematisk fysik, varvid mekanikundervisning skall bedrivas inom de lägre årskurserna av fackavdelningarna för lantmäteri, kemi och kemisk teknologi, bergsvetenskap och arkitektur.

Undervisningen i matematisk fysik skulle däremot göras tillgänglig för samtliga de studerande inom högskolan, vilka önska draga fördel därav. Särskilt betydelsefull blir denna undervisning i händelse av inrättandet av en studieriktning för teknisk fysik, som länge stått såsom ett önskemål.

Geologi med marklära. Tekniska högskolan äger för närvarande en speciallärarbefattning i allmän geologi, varigenom de studerandes vid högskolan behov på ett utmärkt sätt tillgodoses. De sakkunniga föreslå, att denna befattning (arvode 3,000 kronor) indrages och att en ny inrättas i geologi med marklära (arvode 4,200 kronor).

Detta är enligt kollegiets mening olämpligt och det måste anses som ett oeftergivligt villkor, att speciallärarbefattningen i allmän geologi får kvarstå

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

oförändrad, men att undervisningen i detta ämne utsträckes även till fackavdelningen för lantmäteri.

För ämnet marklära torde däremot särskild speciallärarbefattning böra inrättas inom fackavdelningens för lantmäteri behov med en tjänstgöringstid av 2 timmar föreläsningar och 2 timmar övningar per vecka under en hösttermin och med en avlöning av 1,200 kronor.

Rättskunskap. De sakkunniga föreslå till en början »att de studerande vid fackavdelningen för lantmäteri skola i likhet med högskolans övriga studerande deltaga i den vid högskolan meddelade undervisningen i rättskunskap».

Längre fram i sitt utlåtande föreslå emellertid de sakkunniga, att speciallärarbefattningen i rättskunskap vid tekniska högskolan skall utgå i samband med inrättandet av en professur i jorddelningsrätt.

Lärarkollegiet har fattat detta så, att de sakkunniga anse, att den nu befintliga undervisningen i rättskunskap skall kvarstå men övertagas av professorn i jorddelningsrätt.

Enligt lärarkollegiets förmenande vore detta för högskolans vidkommande synnerligen olyckligt, emedan det då kunde befaras, att undervisningen i rättskunskap omlades på ett sätt, som gjorde densamma mindre väl ögnad för högskolans övriga fackavdelningar. Lärarkollegiet får därför på det bestämdaste motsätta sig förslaget örn borttagandet av den nuvarande speciallärarbefattningen i rättskunskap.

Stadsbyggnadslära. Undervisningsplanerna rörande detta ämnes omfattning i vad rör fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt arkitektur äro för närvarande under utredning. Lärarkollegiet har intet att erinra mot de sakkunnigas förslag rörande ordnandet av undervisningen i detta ämne för lantmätare, då den pågående utredningen icke därigenom synes bliva föregripen.

Geodetiska ämnen. De geodetiska ämnena hava av de sakkunniga föreslagits fördelade på en professur i geodesi samt tre speciallärarbefattningar, nämligen en i planmätning och nivellering, en i geodetisk matematik och en i kartografi.

Lärarkollegiet har redan tidigare i sin skrivelse av den 30 januari 1931 uttalat sig mot en uppdelning på en professur och tre speciallärarbefattningar och i stället föreslagit en uppdelning på två professurer och en speciallärarbefattning samt att uppdelningen av undervisningen borde ske i detalj först sedan den nya fackavdelningen konstituerats. Lärarkollegiet har all anledning vidhålla denna sin uppfattning rörande lärarbefattningarna, men anser det lämpligt att redan nu söka få till stånd en uppdelning av ämnena på de olika befattningarna åtminstone i huvuddrag.

Ämnet numeriska och grafiska metoder, som tidigare helt tillhörde professuren i geodesi vid tekniska högskolan, har numera delvis överflyttats till professuren i beskrivande geometri, varför det måste anses lämpligt att de studerande inom fackavdelningen för lantmäteri få tillfälle deltaga i ämnet beskrivande geometri åtminstone i sådan utsträckning som motsvaras av de överflyttade delarna av läroämnet numeriska och grafiska metoder.

I övrigt har lärarkollegiet vid förnyad granskning funnit lämpligt föreslå en professur i geodesi, en professur i mätningsteknik och en speciallärarbefattning i geodesi. Genom denna senare borde undervisning meddelas endast i fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad, bergsvetenskap och arkitektur.

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Följande uppdelning av undervisningen inom de geodetiska ämnena bör enligt lärarkollegiets mening i princip fastställas, dock under medgivande av de ändringar, som kunna befinnas lämpliga, sedan den nya fackavdelningen för lantmäteri blivit konstituerad. Sålunda kunde eventuellt »fotogrammetri» i nedanstående uppställning överflyttas från professuren i mätningsteknik till professuren i geodesi under det att »minsta kvadratmetoden» överföres till professuren i mätningsteknik.

Professur i geodesi. 124 timmar föreläsningar samt 248 timmar övningar på lärorummet jämte 5 veckor fältövningar.

Triangelmätning inklusive basmätning.

Precisionsavvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning.

Minsta kvadratmetoden med tillämpningar på i det föregående nämnda delar.

Astronomisk ortsbestämning.

Sfärisk trigonometri.

Geofysikaliska metoder.

Översikt över geodetiska arbeten i Sverige.

Geodesiens historia och internationella organisation.

Professur i mätning steinik. 124 timmar föreläsningar samt 403 timmar övningar på lärorummet jämte 7 veckor fältövningar.

Polygonmätning, stomlinjemätning och mätningslinjemätniDg.

Grafisk och numerisk detaljmätning.

Vanlig avvägning och tachymetermätning.

Fotogrammetri.

Kartografi.

Mätning på kartor, arealuträkning.

Mätningstoreskrifter.

Speciali är arbefattning i geodesi. 51 timmar föreläsningar och 51 timmar övningar på lärorummet jämte 2 veckor fältövningar första sommaren och 4 veckor fältövningar andra sommaren.

Planmätning och nivellering.

Kartritning och textning.

Mätningsf öreskrifter.

Kortare kurs i triangulering, polygonmätning, linjenät, tachymetermätning, höjdbestämning samt utstakningar.

Jorddelningsrätt. Rörande detta ämne hava olika meningar rått bland de sakkunniga. Till undervisningens handhavande har föreslagits en professor men har en av de sakkunniga, lektor Björnsson, reserverat sig mot detta förslag.

Lärarkollegiet har vid frågans behandling ansett riktigast ansluta sig till de sakkunnigas majoritet och förordar således en professur i detta ämne, varvid dock borde beaktas, att den nu befintliga speciallärarbefattningen i rättskunskap bör bibehållas, och att således undervisningen i rättskunskap icke, som av sakkunniga förordats, skulle handhavas av professorn i jorddelningsrätt.

Jordbrukslära med jordbruks ekonomi. Lärarkollegiet har intet att invända mot de sakkunnigas förslag.

Det bör dock framhållas, att en föreläsningstid av 186 timmar per läroår är allt för lång för en lärare och att ämnet därför helst borde uppdelas på två befattningar om ovan nämnda tid ej kan reduceras.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Allmän byggnadslära med väg teknik. Lärarkollegiet får för sin del instämma i de sakkunnigas förslag om inrättande av en speciallärarbefattning i allmän byggnadslära men anser dock, att den till denna befattning hörande undervisningen i vägteknik lämpligen bör hänföras till den vid tekniska högskolan befintliga professuren i vägbyggnad och kommunikationsteknik och att sålunda nämnda speciallärarbefattuing endast kommer att omfatta allmän byggnadslära. Rörande undervisningen i vägbyggnad inom fackavdelningen för lantmäteri får lärarkollegiet föreslå att densamma fastställes till 2 timmar föreläsningar och 3 timmar övningar per vecka under en hösttermin.

Vattenbyggnadslära. Lärarkollegiet får rörande detta ämne instämma i de sakkunnigas förslag örn inrättande av en speciallärarbefattuing i vattenbyggnadslära, varvid dock till denna speciallärarbefattning borde överflyttas en del av den undervisning, som nu meddelas av professorn i vattenbyggnadslära, då närmast hydrografi och hydrologi. På så sätt skulle även en viss avlastning av professuren i vattenbyggnadslära kunna ernås.

Under hänsynstagande till ovan av lärarkollegiet gjorda framställningar rörande lantmäteriundervisningen skulle densamma komma att meddelas enligt nedanstående tabell.

Denna tabell upptager sammanlagda antalet föreläsningstimmar och övningstimmar för hela utbildningstiden men icke detaljerad fördelning på de olika terminerna och årskurserna, emedan sådan fördelning måste bliva föremål för ytterligare bearbetning. Lärarkollegiet anser den här gjorda tabellariska framställningen fullt tillräcklig för frågans bedömande.

Undervisningsplan för fackavdelningen för lantmäteri.

Föreläsa. Övningstim. tim.

Matematik II.................

Beskrivande geometri...........

Allmän geologi...............

Marklära....................

Rättskunskap.................

Nationalekonomi..............

Husbyggnadslära II............

Stadsbyggnad ................

Geodesi I..................

Mätningsteknik . . .............

Jorddelningsrätt...............

Skogsekonomi med skogslätt.....

Jordbrukslära med jordbruksekonomi

Vattenbyggnadslära II..........

Allmän byggnadslära...........

Vägbyggnad ................

Fiskerikunskap...............

Skiftesläggningslära............

Arkivkunskap................

Fornlämningar och naturskydd . . .

Summa 1,460 1,647.5

24 veckor.

59 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Till jämförelse må nämnas, att motsvarande tider enligt de sakkunnigas förslag äro 1,458 timmar föreläsningar och 1,605.5 timmar övningar samt tiden för fältövningar och exkursioner 25 veckor.

Vid lärarkollegiets yttrande voro fogade åtskilliga reservationer, för vilka jag anhåller att få redogöra i nu förevarande sammanhang.

Professorn i vattenhy g gna ds! ära W. Fellenius har anfört huvudsakligen följande:

Såväl med hänsyn till professor Rubins skrivelse av den 3 juli 1931 till de sakkunniga för omorganisationen av den högre tekniska undervisningen, däri han föreslagit, att minsta kvadratmetoden m. m. skall tilläggas professuren i »lantmätnmg» (vilken här motsvaras av professuren i »mätningsteknik»), som med hänsyn till den nuvarande professorns i geodesi önskan och förslag anser jag, att redan i det preliminära förslaget till ämnesuppdelning »Fotogrammetri» hade bort tilläggas professuren i geodesi och »Minsta kvadratmetoden m. m.», professuren i mätningsteknik.

Special! är arbefattningen i Geodesi II bör kallas »special l är arbefattning i kartografi» eller »speciallärarbefattning i planmätning och nivellering» och dess undervisning bör ordnas enligt sakkunnigas förslag.

Professuren i jorddelningsrätt. Till denna bör — i överensstämmelse med sakkunnigas förslag läggas undervisningen i rättskunskap för högskolans samtliga fackavdelningar, varför särskild lärarbefattning i rättskunskap ej erfordras.

Professorn i hyggnadsstatik C. A. Forssell har anfört:

Professur i jorddelningsrätt vid tekniska högskolan för undervisning inom fackavdelning för lantmäteri skulle komma att omfatta så vitt skilda delar av juridiken, att den såsom högskoleprofessur icke vore godtagbar. Svårigheten vid dess besättande vore vidare påtaglig. Redan vid besättande av de juridiska fakulteternas professurer yppar sig ofta svårigheter, och detta även i Stockholm. Med en cirka 1,500 kronor per år lägre avlöning vore professuren i jorddelningsrätt endast en passage-befattning för en skicklig juridisk universitetsman. Delas lärarbefattningen däremot på tvenne speciallärare, synes det mera sannolikt att till vardera kunna få någon i huvudstaden verksam jurist, med erfarenhet inom lärarbefattningens område.

Speciallärarbefattningar i kulturteknik, eventuellt med omfattning inom allmänna byggnadsläran och inom vattenbyggnad böra utbytas mot en professur i kulturteknik av deras sammanlagda undervisningstid, vilken just motsvarar en professurs. Den påstådda heterogeniteten i ämnesområdet för en dylik professur föreligger icke. Dess vetenskapsområde är väsentligen tillämpad fysik, detta både för allmänna byggnadsläran och vattenbyggnad. Den praktiska ingenjörserfarenheten inom ettdera av områdena förutsätter i hög grad också erfarenhet inom det andra. Sålunda kan knappast en ingenjör besitta vederbörliga insikter inom allmänna byggnadsläran, om han icke är förfaren i vattenbyggnad och tvärtom.

Det har påståtts, att en professor i kulturteknik icke skulle finna användning för sina högre kvalifikationer vare sig inom undervisning eller inom i samband med denna stående forskning. Man hänvisar till, att lantmäteristuderande icke skulle vara i behov av annat än en rent elementär undervisning inom området. Härvid glömmer man, att dels skulle undervisningen inom viktiga delar följas även av väg- och vattenbyggarna, dels

60 Kungl. Majis proposition Nr 124.

bleve denna professur avgörande för utbildningen av lantbruksingenjör erna, vilkas verksamhet inom professurens område är av största betydelse. De sorgliga erfarenheter, förenade med miljonförluster och med ruin för många intressenter, som gjorts vid våra torrläggningsföretag, vittna på ett övertygande sätt örn nödvändigheten av hela detta problemområdes upptagande till ingående behandling både i forskning och i undervisning.

Den man, som för närvarande handhar undervisningen i kulturteknik vid lantmäteriinstitutet, byrådirektör Slettenmark, är en av alla och en var erkänd kapacitet av osedvanligt framstående slag inom såväl allmänna bvggnadsläran som inom vattenbyggnad. Han har vidare bedrivit erkänt framstående specialforskning inom den del av vattenbyggnadskonsten, som omfattar dräneringsfrågan.

Här föreligger sålunda ett undervisningsområde, som är av största betydelse för viktiga och ekonomiskt betydelsefulla allmänna intressen och som visat sig kräva fördjupat vetande. Vidare är en för detta arbete särskilt väl skickad man att påräkna, särskilt kompetent att utföra det vägbrytande arbete som särskilt är nödvändigt vid denna professurs nyinrättande. Det synes mig, som örn skälen för inrättande av en professur i detta fall vore osedvanligt starka.

Professorn i brobyggnad O. Linton har ansett,

att i geodesi — utöver den nuvarande professuren — tre speciallärarbefattningar böra inrättas samt att det redan nu hade bort uttalas, att fotogrammetri — liksom hittills har varit fallet — skulle tillhöra nämnda professur och vidare

att speciallärarbefattningen i rättskunskap kan undvaras, enär detta läroämne bör införlivas med professuren i jorddelningsrätt.

Professorn i geodesi E. Fagerholm har anfört bland annat följande:

I vad avser lantmäteriundervisningens ordnande synes mig de sakkunnigas förslag innebära en i allt väsentligt god lösning. Då lärarkollegiet nu beslutat att föreslå, att frågan om omändring av undervisningsplanerna inom väg- och vattenbyggnads fackavdelningen i detta sammanhang ej skall lösas, förefinnes för närvarande ingen anledning att ingå på de sakkunnigas förslag i denna del.

Beträffande lantmäteriundervisningen äro de avvikelser från de sakkunnigas förslag, som möjligen skulle kunna vara önskvärda, obetydliga och av sådan art, att de kunna framdeles genomföras av tekniska högskolans egna myndigheter. Jag tänker härvid närmast på den ändrade omfattningen av speciallärarens i planmätning och nivellering undervisning, som eventuellt kunde visa sig önskvärd på grund av de från lantmäterihåll härutinnan framförda synpunkterna.

Reserverande mig mot de delar av lärarkollegiets beslut, vari föreslås avvikelser från de sakkunnigas förslag, anser jag lämpligast, att de sakkunnigas förslag i vad beträffar lantmäteriundervisningen nu antages i oförändrat skick. I likhet med lärarkollegiet finner jag lämpligast att frågan örn ändring inom väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen tills vidare uppskjutes.

Beträffande det ämne, som jag representerar, nämligen geodesien, vill jag något närmare motivera, varför jag anser de sakkunnigas förslag vara att föredraga framför lärarkollegiets.

61 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Inom ämnesgruppen geodesi hade de sakkunniga föreslagit en professur (i geodesi) samt tre speciallärarbefattningar, nämligen en i kartografi, en i geodetisk matematik och en i planmätning med nivellering. Lärarkollegiet har däremot föreslagit två professurer och en speciallärarbefattning. I fråga örn befattningarna innebär detta för den närmaste framtiden ej någon skillnad, ty de sakkunniga förutsätta att intill dess professor Rubin uppnår pensionsåldern, till vilken tidpunkt återstå cirka åtta år, Rubin skall såsom innehavare av personlig professur bestrida deu med de två förstnämnda speciallärarbefattningarna förenade tjänstgöringen.

Ifrågavarande två speciallärarbefattningars sammanlagda tjänstgöringsskyldighet motsvarar precis den för professor vanliga.

Hade lärarkollegiet inskränkt sig till att föreslå inrättandet av en professur i kartografi och geodetisk matematik, i stället för en speciallärare i vardera av dessa två grenar, skulle någon reell anmärkning mot kollegiets förslag ej behövt framställas.

Lärarkollegiet föreslår emellertid även en helt annan uppdelning av ämnet mellan lärarna, än enligt de sakkunnigas förslag. Grundprinciperna för de sakkunnigas uppdelning av ämnet vore, att dubbelundervisning i möjligaste mån skulle undvikas och att de skilda lärarnas undervisningsområden skulle motsvara naturligt skilda delar av ämnet. Med undvikandet av dubbelundervisning avses att samma del av ämnet ej skall föreläsas av mer än en lärare. Motsatsen medför påtagligen onödig kostnad och ett mindre gott utnyttjande av de studerandes tid. Dessutom förefinnes då risk för att en viss dualism i undervisningen kan uppstå.

Den fördelning av ämnet mellan de skilda lärarna, som lärarkollegiet föreslagit, medför dubbelundervisning i stor skala. En del saker skulle till och med komma att föreläsas av alla tre lärarna. Närliggande och samhörande delar av ämnet skulle i stor utsträckning komma att handhavas av skilda lärare. Det kommer säkerligen att visa sig mycket svårt att med den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen åstadkomma en enhetlig undervisning.

Den av lärarkollegiet föreslagna uppdelningen av ämnet medför även olägenheter beträffande laboratorierna. Inom den geodetiska undervisningen spela de praktiska mätningsövningarna en mycket avsevärd roll. För dessa fordras laboratorier och instrumentsamlingar, som äro både omfattande och dyrbara. En av de väsentligaste fördelar, som man hoppades vinna genom sammanslagningen av lantmäteriundervisningen med tekniska högskolan, var att istället för två geodetiska laboratorier skulle för framtiden blott ett erfordras. Detta skulle medföra möjlighet att utan ökning av kostnaderna, ja, till och med för lägre kostnad, vidmakthålla laboratoriet och instrumentsamlingen i ett tillfredsställande skick.

Denna fördel har tillvaratagits i de sakkunnigas förslag. Enligt detsamma skulle det finnas ett enda laboratorium i geodesi och ett enda i kartografi. Gränsen mellan dessa laboratorier är lika naturlig och skarp som mellan motsvarande lärarbefattningar enligt de sakkunnigas förslag. Någon dubblering av instrument behöver edligt denna uppdelning ej förekomma.

Annorlunda är förhållandet enligt lärarkollegiets förslag. Enligt detta skulle erfordras ett laboratorium i geodesi för vardera professorn. Den isolerade ställning specialläraren enligt lärarkollegiets förslag skulle komma att intaga, gör det sannolikt, att från hans sida snart skulle resas krav på eget laboratorium och egen instrumentsamling. Vid tekniska högskolan före-

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kommer nämligen knappast delning av ett laboratorium mellan självständiga lärare.

Ett resultat av den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen blir med all sannolikhet, att tre geodetiska laboratorier med var sin instrumentsamling skulle erfordras. Den kostnadsökning, som därigenom skulle uppstå, är betydande och återkommer år efter år för all framtid så länge ett sådant abderitiskt tillstånd äger bestånd.

I en till tekniska högskolans styrelse ingiven skrift har vidare professor Fagerholm anfört bland annat:

Vid uppdelning av en professur är det vid universitet och högskolor en nästan undantagslös regel, att den förutvarande professorn får välja, vilka delar av ämnet han fortfarande skall behålla. Tekniska högskolans lärarkollegium har emellertid i detta fall uppgjort förslag till fördelning utan att taga hänsyn till av mig framförda önskemål. Visserligen har lärarkollegiet samtidigt uttalat, att framtida förändringar av ämnets fördelning skulle kunna göras, men genom detta uttalande synes mig ingen säkerhet ha vunnits för att mina önskemål bliva beaktade.

Skillnaden mellan min och lärarkollegiets ståndpunkt i denna fråga hänför sig främst till fotogrammetrien. Lärarkollegiet har fört nämnda del av geodesien till professuren i mätningsteknik, under det att jag önskar densamma förlagd till den professur, som jag kommer att bekläda.

Orsaken till att jag önskar fotogrammetrien kvar hos mig är, att densamma är den del av geodesien, inom vilken min vetenskapliga verksamhet under senare åren varit och fortfarande är i huvudsak förlagd. Inom fotogrammetrien utföres för närvarande under min ledning flertalet av de examensarbeten, som verkställas i geodesi. Så långt mitt laboratoriums blygsamma anslag tillåter, har jag anskaffat instrument för de fotogram metriska undersökningar, som utföras dels av mig själv, dels av de studerande, som avlägga ovannämnda examensarbeten.

För närvarande är jag dessutom sysselsatt med utarbetande av en lärobok i fotogrammetri, för vilken jag hos Kungl. Majit anhållit örn statsanslag. Denna anhållan har tillstyrkts såväl av lärarkollegiet som av tekniska högskolans styrelse. I samband med den högre frivilliga kursen i geodesi håller jag årligen ett betydande antal föreläsningar i fotogrammetri och leder de därmed förenade övningarna. Antalet studerande, som begagnar sig av denna undervisning, har under den senaste tiden varit cirka 15 årligen.

Skulle lärarkollegiets förslag beträffande fotogrammetrien bliva fastställt, så att undervisningen av nämnda del av geodesien komme att bortslitas från min professur, så skulle detta innebära ett avbrytande av mina vetenskapliga undersökningar på området, överförande av dithörande instrument ifrån mitt laboratorium till laboratoriet i mätningsteknik och minskat värde för den ovannämnda läroboken i fotogrammetri, om jag ens under sådana förhållanden blir i tillfälle att fullborda densamma.

Jag vill framhålla, att professor Rubin i det yttrande han i somras avgav i ärendet till den s. k. Chalmerskommittén ej uttalade någon önskan att få fotogrammetrien förlagd till den professur, som han förmodades skola komma att bekläda. Professor Rubin uttalade tvärtom, att i händelse fotogrammetrien ej komme att handhavas av en särskild speciallärare, densamma kunde förläggas lika väl till vilken som helst av de två professurerna.

63 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Med stöd av vad jag här ovan anfört och åberopande den praxis, till vilken jag här ovan hänvisat, auhåller jag, att styrelsen ville, med frångående av lärarkollegiets förslag i sitt yttrande över lautmäteriundervisningen, föreslå, att fotograinmetrieu föres till professuren i geodesi.

Då det för bibehållandet av jämvikt mellan de två professurernas omfattning torde vara nödvändigt att i så fall föra någon av de delar av ämnet, som enligt lärarkollegiets förslag tillagts professuren i geodesi med till professuren i mätningsteknik, vill jag nämna, att minsta kvadratmetoden lämpligen kan föras till professuren i mätningsteknik.

Tekniska högskolans styrelse har meddelat, att styrelsen instämde i lärarkollegiets yttrande utom beträffande den av kollegiet förordade professuren i jorddelningsrätt. I anslutning till den skiljaktiga mening, som vid kollegiets behandling av denna fråga uttalats av professor C. Forssell, ansåge nämligen styrelsen, ätt undervisningen i förevarande läroämne borde uppdelas å två speciallärarbefattningar.

Mot detta styrelsens beslut har, enligt bifogat protokollsutdrag, styrelsens preses, presidenten A. Lindstedt, i så måtto varit av skiljaktig mening, att han förklarat sig instämma i kollegiets yttrande även i vad detsamma avsåge ifrågavarande professur.

Såsom jag inledningsvis i detta kapitel omnämnde, är det nu icke fråga om att för Kungl. Majit och riksdagen framlägga detaljerade förslag till undervisnings- och timplaner för den föreslagna nya fackavdelningen för lantmäteri. Utformandet och fastställandet av dessa bör, liksom vid övriga fackavdelningar, närmast ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan. Här gäller det endast att få en ungefärlig översikt över den blivande undervisningens omfattning för att på detta sätt få material för bedömande av lärarbehovet. Det har icke kunnat undvikas, att jag i min nu lämnade redogörelse för de olika förslagen även kommit att något beröra de olika önskemål, som uppställts rörande läroämnenas fördelning på olika lärarkrafter. Till dessa frågor återkommer jag i följande kapitel.

I här nu närmast förevarande sammanhang vill jag endast meddela, att jag i allt väsentligt anser mig kunna uttala min anslutning till de av de tekniska högskolesakkunniga framlagda förslagen.

I ett par hänseenden har jag dock funnit mig böra förorda vissa smärre avvikelser, vilka komma att få ett visst inflytande på lärarkrafterna vid högskolan samt de med omorganisationen förenade kostnaderna.

Vad till en början matematikundervisningen beträffar, har jag genom vad härutinnan av lantmäteristyrelsen anförts funnit mig övertygad om att en viss utökning av denna undervisning för de blivande lantmätarna torde bliva ofrånkomlig i vissa för deras framtida verksamhet viktiga grenar av ämnet, som ej — i vart fall icke i tillräcklig utsträckning — ingå i den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen i matematikkurs II. Jag

Departe

lnentschefen.

64 Kungl. Majds proposition Nr 124.

vill därför ansluta mig till lantmäteri styrelsens förslag om anordnandet av en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande.

Jämväl i fråga örn undervisningen i rättslära torde någon utökning utöver vad i sakkunnigbetänkandet föreslagits bliva nödvändig. Man får icke förbise, att lantmätarna i sin tjänstutövning ständigt komma i kontakt med och hava att meddela beslut i olika speciella juridiska spörsmål, varför en grundlig utbildning här är av nöden. I detta ämne torde undervisningen böra erhålla ungefärligen den omfattning, som föreslagits av ämnets nuvarande företrädare vid lantmäteriundervisningen.

Beträffande undervisningen i flera andra ämnen, främst de geodetiska ämnena, hava stora meningsskiljaktigheter yppat sig. Dessa avse emellertid företrädesvis undervisningens fördelning på olika lärarkrafter, och härtill återkommer jag i följande kapitel.

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 124.

65 Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter.

Härefter torde jag så få övergå till att behandla frågan om de lärarkrafter, vilka skulle bliva erforderliga vid ett genomförande av det utav mig i det föregående tillstyrkta förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning.

Jag torde då till en början få lämna en redogörelse för den huvudsakliga innebörden i de tidigare förslag, som framkommit i detta hänseende.

Lantmäteristyrelsen anförde i sitt ovanberörda betänkande i huvudsak följande.

Undervisningen i matematik krävde en särskild lärare, som likväl icke erhölle full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till ämnets art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisningen däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva möjligt genom att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning. Då en lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma lönegrad som en lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i matematik med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning placeras i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola. Undervisningsskyldigheten hade emellertid varit väsentligt större än den, som ålåge sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en professor med avlöning i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor eller B 30. Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens nuvarande arbetsbörda och till att ämnet utökats med större delen av nuvarande ämnet praktiskt lantmäteri krävdes utöver professorn även en biträdande lärare i ämnet. Denne finge, särskilt genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan, eller efter lönegraden B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för närvarande en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet geodesi erfordrades således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt denna befattning. Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie befattningshavare men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga personer kunde erhållas för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten vore avsedd att fylla viktiga uppgifter, särskilt vid do praktiska övningarna. Det syntes lämpligt, att assistenten bleve likställd med assistenterna å länens lantmäterikontor och således erli olle avlöning efter lönegraden B 21. Slutligen borde den nuvarande anordningen med speciallärare i kartritning och textning bibehållas.

Undervisningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den icke kunde på tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne professor borde givas samma ställning som professorerna i de juridiska fakulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre löneställning

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 5

Tidigare

förslag.

66 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 124.

än för andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid undervisningen i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur samt vid övningar av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare.

Aven i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av en speciallärare.

I jordbrukslära och jordbruks ekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt, men särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie befattningshavare. Han borde därför erhålla samma ställning som läraren i matematik eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställande handhavas av en speciallärare.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan 1910 räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att kräva en lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kunna för befattningen förvärva fullt kompetent och lämplig person vore det nödvändigt, att för ämnet beräknades en professor med samma löneställning som övriga professorer eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och bleve än mera nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare.

Ämnet jorddelningslära vore till väsentliga delar nytt. Det bleve av betydande omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren, som utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika grenar av lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt att för ämnet beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer eller i lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid icke bedrivas utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna, som vore avsedda att förekomma i stor utsträckning.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskerikunskap erfordrades givetvis endast speciallärare.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare i åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn måste tagas till att i lantmäteriundervisningen inginge ett stort antal från varandra väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga arvoden för speciallärare beräknats lägre i förhållande till undervisningsskyldigheten än vad fallet vore exempelvis vid skogshögskolan.

1930 års utredningsmän hava i fråga örn behovet av lärarkrafter framhållit, att undervisningen borde uppdelas mellan professorer och lärare på sätt ägde rum vid tekniska högskolan; att låta viss del av undervisningen ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande med vad som eljest brukades vid tekniska högskolan. Härefter anförde utredningsmännen i huvudsak följande.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de lantmäteristuderande knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen för tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande med hänsyn

67 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik vöre avsedd som underlag, vore väsentligt olika inriktad, torde redan denna omständighet i och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen. Härtill komme, att tekniska högskolans lärare i ämnet redan hade så många studerande, att de näppeligen kunde förutsättas skola vara i stånd att meddela undervisning i vidare omfattning. För meddelande av den för de lantmäteristuderande erforderliga undervisningen i matematik borde sålunda anställas en speciallärare.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogslära med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna samt hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen. Vid tekniska högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi förlagt till slutet av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat på industriens problem. För undervisningen i nationalekonomi för de lantmäteristuderande erfordrades en speciallärare.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning vid högskolan, varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa speciallärare.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att professor Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara lämpligt. Vid övervägande av det antal lärarkrafter, som vid tekniska högskolan behövdes för meddelande av undervisningen i geodesi efter lantmäteriundervisningens överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen stannat för, att det för ändamålet torde vara erforderligt med en professor och tre speciallärare. Utredningsmännen ifrågasatte sålunda icke upprättandet av någon ny professur i ämnet, en mening, som professor Fagerholm på förfrågan förklarat sig kunna biträda. Beträffande den undervisning, som nämnda speciallärare skulle meddela, torde en av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning i praktisk geodesi (fältövningar och vad därtill hörer), en på undervisning i utjämningsräkning och en på undervisningen vid den lägre kursen i geodesi. För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp utöver den, som nu funnes vid tekniska högskolan. För undervisning i textning erfordrades slutligen en särskild lärare.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis med samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas av speciallärare. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning borde undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en huvudsakligen ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed besläktade ämnen och en åt undervisning i byggnadslära. För undervisningens behöriga fullgörande torde därjämte vara nödvändigt att anställa en assistent.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning torde icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu meddelades vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som .skulle meddelas åt de lantmäteristuderande, borde därför anförtros åt en speciallärare.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I fråga om ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning, som kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande av undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt professorn i ämnet borde beredas assistent^alp.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet kunna vara gemensam med den vid högskolan meddelade och undervisningen sålunda icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter. Med hänsyn till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren i kommunikationsteknik beredas en något ökad assistenthjälp.

Undervisningen i jorddelningslära borde i överensstämmelse med vad som upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en professor i ämnet, åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent.

Undervisningen i stadsplanerna kunde lämpligen göras gemensam med tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för ändamålet icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet studerande assistenthjälpen torde böra förstärkas.

Undervisningen i arkivkunskap samt läran om fornlämningar och naturskydd borde överlämnas åt speciallärare.

För undervisningen i fiskerikunskap ansåge utredningsmännen böra anställas en speciallärare.

I sitt över utredningsmännens ifrågavarande förslag avgivna utlåtande anförde lantmäteristyrelsen — efter att hava framhållit, hurusom det av utredningsmännen framlagda förslaget måste anses utgöra en betänklig försämring av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att vad man velat vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande i ett synnerligen betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle kunna uppnås — bland annat följande:

Skulle Kungl. Majit finna övervägande skäl tala för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, ansåge lantmäteristyrelsen oundgängligen nödvändigt, att följande ändringar gjordes i nu berörda del av utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen holle sålunda av skäl, som framkommit vid den till grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, fortfarande bestämt före, att för ämnet kulturteknik en professor krävdes. Det av utredningsmännen såsom enda skäl för ämnets uppdelning i två speciallärare anförda, eller att till detta ämne sammanförts stoff från flera av de vid högskolan förekommande och med professurer försedda läroämnen, funne lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse, helst den för lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen måste inriktas på de blivande lantmätarnas verksamhet och ämnet därför erhålla en för ändamålet speciell bearbetning, som torde vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan två speciallärare.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställda lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en eller annan anledning icke böra komma till användning vid högskolans hittillsvarande undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande ingen utväg att ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas vidkommande utan att denna anställningsform för vissa lärare komme till användning. I anslutning till lantmäteristyrelsens förslag borde därför en av speciallärarbefatt-

69 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningarna i geodesi omändras till lektorat i geodesi, och borde speciållärarbefattningarna i såväl matematik som jordbrukslära med jordbruksekonomi ersättas med lektorat.

Tekniska högskolans läraricollegium anslöt sig ifråga örn behovet av lärarkrafter vid den nya fackavdelningen med vissa modifikationer till utredningsmännens förslag.

I matematik bade högskolan för närvarande undervisning för tvenne professorer, den ene i matematik, den andre i matematik och mekanik. Den förre professorns undervisningsprogram vore av sådan art, att lantmätarnas undervisning i matematik helt eller delvis ej lämpligen skulle kunna förläggas under honom (matematik I). I professuren för matematik och mekanik vore däremot matematikkursen (matematik II) till väsentliga delar ganska nära sammanfallande med den för lantmätarna avsedda matematiken. Endast vissa delar av den senare avsåge speciellt på geodesien inriktad matematik, varför specialundervisning erfordrades. Man skulle på denna grund kunna tänka sig att låta de blivande lantmätarna följa undervisningen i matematik II och därutöver giva dem en kortare specialkurs i geodetisk matematik. Emellertid vore nämnde professor dels redan nu synnerligen starkt belastad med föreläsningar, övningar och examination, dels innebure hans ämne en föga önskvärd sammankoppling av matematik och mekanik. Professorn ifråga kunde icke skäligen utan vidare belastas med den ökade arbetsbördan av lantmätarnas matematikundervisning, särskilt deras examination.

Vid sidan härav förelåge sedan gammalt önskemålet, att professorn ifråga skulle beredas tillfälle att jämte den mera elementära undervisning, hans ämne nu innefattade, bedriva undervisning även inom för närvarande aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Samtliga dessa frågor kunde lösas på ett tillfredsställande sätt inom den kostnadsram för lantmäteriundervisningen, som sakkunniga föreslagit, örn hela den elementära matematikundervisning, som nu innefattades i matematik II, överlämnades åt den nye specialläraren i matematik, och örn lantmäteristuderande samtidigt följde denna undervisning. Professorn i matematik och mekanik skulle därefter omhänderhava dels höstterminens kurs i statik, dels vårterminens kurs i mekanik och dels föreläsningar inom det teoretiskt-fysikaliska området, den senare undervisningen tills vidare frivillig för de studerande. Professorns undervisningstid skulle härigenom bliva den, som tillämpades vid övriga professurer eller i medeltal fyra timmar föreläsningar per vecka med tillhörande övningar. Den sålunda bedrivna undervisningen i mekanik bleve för studier i tillämpad fysik av största värde.

Den geodetiska matematik, som vid lantmäteristudierna förekomme vid sidan örn matematikkursen II ovan, meddelades för närvarande vid högskolan i undervisningen i geodesi. Så borde även ske i fortsättningen.

En assistent i matematik torde ytterligare behövas på grund av ökningen av de studerandes antal.

Den föreslagna geodesiundervisningen fyllde väl upp undervisningstiden för tvenne professorer, därav den ene överflyttad från fackavdelning V, och eu speciallärare. Denna uppdelning syntes kollegiet väsentligt vara att föredraga framför sakkunnigas uppdelning på en professor och trenne speciallärare. Uppdelningen av geodesiundervisningen mellan do båda professurerna

70 Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

och speciallärarbefattningen borde i detalj ske, sedan den nya fackavdelningen konstituerats.

Ämnet kulturteknik hade de sakkunniga föreslagit till uppdelning på två speciallärarbefattningar, den ena omfattande dess vattenbyggnadstekniska del, den andra dess inom allmänna byggnadsläran fallande område. Det vore att föredraga, ur såväl undervisnings- som rekryteringssynpunkt, att hava en professor i ämnet framför att hava tvenne speciallärare. Den relativt obetydliga kostnadsökning, som därigenom uppstode, vore väl motiverad genom det bättre resultat undervisningen på så sätt kunde förväntas giva.

Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om lantmäteriundervisningens ordnande anförde föredragande departementschefen (se prop. nr 183 sid. 58—60) bland annat.

Beträffande ämnet matematik ville departementschefen biträda utredningsmännens förslag, att för ämnet matematik icke förordnades någon fast anställd lärare utan allenast en speciallärare.

Enligt departementschefens mening torde för undervisningen för lantmätaraspiranter i ämnet geodesi erfordras bland annat en professur i lönegraden B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan funnes inrättad en professur i geodesi samt det icke kunde anses klarlagt, att, om lantmäteriundervisningen förlädes dit, därutöver erfordrades en ny professur i ämnet, ville departementschefen icke nu föreslå, att vid lantmäteriundervisningen upprättades någon ordinarie professur i geodesi. Såsom huvudlärare i ämnet torde i stället böra anställas en speciallärare. Då emellertid undervisningen i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan omkring 23 år tillbaka uppehölles av en lärare — professor S. T. S. Rubin — för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor och vilken inom några år uppnådde den för professor stadgade pensionsålder, torde det vid lantmäteriundervisningens omorganisation med hänsyn till billighet och rättvisa vara ofrånkomligt, att sist nämnde lärare på något sätt bereddes mera fast anställning. Detta syntes departementschefen lämpligast kunna ske genom att för honom upprättades en personlig professur i geodesi. Under den tid, ifrågavarande personliga professur funnes, torde givetvis nyss åsyftade speciallärarbefattning icke böra tillsättas. I avseende å behovet i övrigt av lärarkrafter i geodesi tillstyrkte departementschefen, att en biträdande speciallärare med arvode av 8,400 kronor anställdes samt att för assistenthjälp beräknades 6,000 kronor och till speciallärare i kartritning och textning 400 kronor.

För undervisningen i juridik hade lantmäteristyrelsen, utredningsmännen och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt föreslagit inrättande av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjälp åt denne skulle beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur hade erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att för undervisningen i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden B 26, dels ock av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som ansett, att för undervisning i juridik borde ställas till förfogande ett mot professors avlöning svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne. Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse tillstyrkte departementschefen förslaget örn inrättande av en ordinarie professur i juridik, placerad i lönegraden B 30. Däremot syntes tillräckliga skäl för anställande av assistent i detta ämne icke föreligga.

71 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Beträffande ämnet jordbrukslära och jordbrulcseleonomi förordnade departementschefen, att för nämnda undervisning icke upptoges någon fast anställd lärare utan allenast en speciallärare.

För ämnet kulturteknik hade såväl lantmäteristyrelsen som tekniska högskolans lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan utredningsmännen ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare. Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid lantmäteriundervisningen biträdde departementschefen det först nämnda förslaget, att för undervisningen i ämnet inrättades en professur i lönegraden B 30, varjämte torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slär a, vilket synnerligen viktiga ämne till väsentliga delar vore nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen, utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstämmande föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För ämnena nationalekonomi, marklära, skog sekonomi och skog slär a, fornlämningar och naturskydd, arkivkunskap samt fiskerikunskap torde i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning borde anställas en speciallärare. Kursen i kommunikationsteknik torde böra meddelas av en speciallärare. Slutligen borde för undervisningen i den egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare.

Det i motionen I: 249 framlagda förslaget innehöll dels upptagandet på högskolans ordinarie stat av ett belopp, motsvarande en professors avlöning, till arvoden till en eller flera lärare i juridik, dels inrättandet av tre professurer: i kulturteknik, i jorddelningslära och i geodesi, dels ock inrättandet av speciallärarbefattningar i följande ämnen: matematik, geodesi, kartritning och textning, nationalekonomi, marklära, jordbrukslära m. m., skogsekonomi m. m., fornlämningar m. m., arkivkunskap, fiskerikunskap och husbyggnad.

Sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag framhöll i sitt utlåtande i ämnet, såsom tidigare erinrats, att det i fråga örn formen för lärarnas anställning syntes utskottet böra noga övervägas, i vad mån det kunde anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen ingående ämnena inrätta lärarbefattningar i professors ställning. Särskilt hade utskottet ställt sig mycket tveksamt med avseende å den föreslagna professuren i juridik.

Tekniska högskolesakkunniga hava för egen del anfört huvudsakligen följande:

När de sakkunniga nu gå att framlägga sitt förslag i fråga örn de lärarkrafter, som — med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan ävensom inrättandet av den nya studieriktningen för kommunalingenjörer — må bliva erforderliga, hava de sakkunniga utgått från att den nya undervisningen skall bestridas på enahanda sätt, som för närvarande är fallet vid tekniska högskolan, d. v. s. medelst professorer, speciallärare och assistenter.

Frågan om bestridandet av undervisningen i matematik har, såsom av

Tekniska

högskole-

sakkunniga.

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, varit föremål för olika förslag. Om, på sätt de sakkunniga förordat, de lantmäteristuderande skola deltaga i undervisningen i matematik II, kommer icke någon förändring av matematikundervisningen vid tekniska högskolan att bliva oundgängligen nödvändig. Emellertid föreligga åtskilliga tungt vägande skäl, som ändock tala för vidtagandet av särskilda åtgärder. Undervisningen i matematik II meddelas för närvarande av professorn i matematik och mekanik. Såsom tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, är denne professor redan nu synnerligen starkt belastad med föreläsningar, övningar och examination, och torde det vara omöjligt att ytterligare öka denna belastning med jämväl undervisningen av de lantmäteristuderande. I samband härmed har lärarkollegiet framhållit ett gammalt önskemål örn frigörande av professorn i matematik och mekanik från den mera elementära matematikundervisning, som innefattas i matematik II, för att bereda honom möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Detta lärarkollegiets förslag synes innebära en god lösning av frågan men står å andra sidan mera i samband med högskoleundervisningens omorganisation i dess helhet än med den nu närmast förhandenvarande frågan örn lantmäteriundervisningens inordnande vid högskolan.

Gällde det endast att bereda professorn i matematik och mekanik en avlastning, som ungefär kunde antagas motsvara den ökade arbetsbörda, som lantmäteriundervisningen kommer att medföra, skulle det enligt de sakkunnigas förmenande vara tillräckligt att befria professorn från kursen i statik (28 föreläsningar och 28 övningar under första höstterminen) samt att för denna undervisning anställa en speciallärare, vilken skulle äga att uppbära ett arvode, enligt vanliga beräkningsgrunder uppgående till 1,200 kronor.

Att de sakkunniga icke anse sig kunna tillstyrka denna lösning — vilken, på samma gång den skulle innebära en relativt lindrig kostnadsökning för det allmänna, måste anses nära ansluta sig till det utredningsuppdrag, de sakkunniga för närvarande hava att utföra — beror på personliga förhållanden. Det riktigaste hade då måhända varit att behandla denna personalfråga — liksom andra av samma slag —- i samband med de övergångsanordningar, som må bliva erforderliga. Ehuru speciallärarbefattningarna äro icke-ordinarie-tjänster, för vilka medel beviljas av Kungl. Majit och riksdagen för viss, mera begränsad tid, hava de sakkunniga ändock ansett sig böra upptaga denna fråga till behandling redan nu.

Undervisningen i matematik vid lantmäteriundervisningen meddelas för närvarande av filosofie doktorn, civilingenjören F. K. Berwald, som anställdes vid undervisningen år 1914. Doktor Berwald, som är född år 1882 och alltså år 1932 eller det år, då omorganisationen av lantmäteriundervisningen beräknats taga sin början, kommer att uppnå 50 levnads- och 18 tjänstår, har haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd till lantmäteriundervisningen men har på grund av de provisoriska förhållandena därstädes icke kunnat bliva innehavare av ordinarie statstjänst. Därest den först av de sakkunniga antydda lösningen av frågan om matematikundervisningens ordnande vunne beaktande, skulle doktor Berwald förlora denna sin anställning. Med hänsyn till doktor Berwalds långa och väl vitsordade tjänstgöring kunna de sakkunniga icke undgå att finna ett sådant förfaringssätt synnerligen otillfredsställande. Följer man däremot det av tekniska högskolans lärarkol-

73 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

legitim framförda förslaget om inrättandet av en speciallärarbefattning i matematik, har man uppnått en lösning, som på ett tillfredsställande sätt kan anses tillgodose doktor Berwalds berättigade intressen, på samma gång undervisningen vid tekniska högskolan erhåller en önskad förbättring. Den kostnadsökning, som härigenom skulle uppkomma för det allmänna, är enligt de sakkunnigas förmenande mera skenbar än verklig. Därest doktor Berwalds nuvarande befattning indrages, utan att någon annan ungefärligen motsvarande tjänstgöring kunde beredas honom, torde det enligt de sakkunnigas uppfattning icke vara tänkbart annat än att doktor Berwald komme att av Kungl. Majit och riksdagen tillerkännas avkortad pension.

De sakkunniga anse sig alltså böra förorda, att en speciallärarbefattning i matematik II inrättas vid tekniska högskolan ävensom att till innehavare av densamma måtte utan ansökan förordnas doktor Berwald. Ett sådant förfaringssätt kan visserligen anses strida emot tidigare tillämpade principer ifråga om såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av personliga tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden hnna sig de sakkunniga dock kunna tillstyrka denna åtgärd.

Det torde böra ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att verkställa närmare utredning och till Kungl. Majit inkomma med därpå grundade förslag ifråga om såväl den föreslagna speciallärarbefattningen i matematik som erforderlig ombildning av den nuvarande professuren i matematik och mekanik.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att det förslag, som de nu framlagt rörande ordnande av undervisningen i matematik II, icke får betraktas såsom slutgiltigt. Det riktigaste torde vara, att när antingen den nuvarande professorn i matematik och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin befattning, frågan örn undervisningens ändamålsenliga anordnande upptages till förnyad, allsidig prövning. _

Jämväl ifråga örn (jreodmundervisningens framtida ordnande hava åtskilliga förslag framkommit. De sakkunniga hava tidigare uttalat sin principiella anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget, enligt vilket den geodetiska ämnesgruppen skulle uppdelas på fyra lärarbefattningar, nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och kartografi. Härvid har förutsatts att den nuvarande huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin, skulle såsom innehavare av en personlig professur bestrida den med speciallärarbefattningarna i geodetisk matematik och kartografi förenade undervisningen. Speciallärarbefattningen i planmätning och nivellering, med vilken borde förenas föreläsningsskyldighet rörande mätningsförordningen, skulle däremot bliva erforderlig, även om en personlig professur i geodesi inrättas.

Till detta förslag, i vad detsamma avser lärarbefattningarna, vilja de sakkunniga ansluta sig. Vad angår undervisningen i kartritning oell textning torde medel för en särskild lärarbefattning häri icke behöva anvisas, utan torde kostnaden för denna undervisning kunna bestridas av högskolans anslagspost för arvoden till tillfälliga lärare och assistenter.

Ordnandet av undervisningen i juridik har varit föremål för olika uppfattningar, för vilka i det föregående redogjorts. Do sakkunniga, som i denna fråga samrått med presidenten Ekeborg, få framhålla följande:

Mot den föreslagna professuren har framhållits, att densamma skulle komma att omfatta icke ett ämne utan en mångfald från varandra ganska

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skilda ämnen och att det föreslagna ämnet juridik alltså ej vore av den enhetliga karaktär, som enligt annars vedertagna grunder anses vara erforderlig vid inrättandet av en professur. Vidare har framhållits, att innehavaren av en eventuell professur i juridik skulle komma att vid tekniska högskolan intaga en mycket isolerad ställning utan möjlighet till den kontakt med andra vetenskapsmän på angränsande områden, som förefinnes vid de juridiska fakulteterna i landet. Tvivel hava också uttalats rörande möjligheten att för den lön, som kunde komma i fråga -— d. v. s. samma avlöning som högskolans övriga professorer eller lönegraden B 30 — kunna erhålla någon verkligt meriterad vetenskapsman i konkurrensen med de högre avlönade professorsbefattningarna vid universiteten samt med domarbanan. Härtill komma vidare de ökade kostnader, som äro förenade med inrättandet av denna professur, ävensom det förhållandet att, såsom i det föregående erinrats, sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna professuren.

För den föreslagna professuren tala däremot följande förhållanden.

Den blivande professurens ämnesområde är endast skenbart heterogent. Dess huvudsakliga innehåll, och det som tillika kommer att taga en blivande tjänstinnehavare i anspråk under den vida övervägande delen av hans arbetstid, är jorddelningsrätten. Detta ämne saknar för närvarande en vetenskaplig målsman. Behovet av en sådan är mycket kännbart med hänsyn till de många och betydelsefulla arbetsuppgifter, som här föreligga för vetenskapligt forskningsarbete. Vidare har beträffande professurens ämnesområde erinrats, att vi redan vid våra juridiska fakulteter hava professurer, där vissa ej alltför nära besläktade ämnen blivit sammanförda. Det har vidare framhållits, att de svårigheter, som beräknats komma att yppa sig i fråga om professurens besättande med kompetent innehavare, icke torde komma att bliva så stora. Ämnets art och omfattning synes vara sådan, att en professur i ämnet kan verka lockande på unga vetenskapsmän.

Å andra sidan har framhållits, att det säkerligen komme att stöta på svårigheter att erhålla fullt kompetenta speciallärare i ämnet, i varje fall sådana, som kunna väntas stanna någon längre tid på sin befattning och alltså uppehålla den vid undervisningen så viktiga kontinuiteten.

De sakkunniga hava ingående prövat skälen för och emot inrättandet av en professur och därvid funnit sig böra ansluta sig till det av de närmast sakkunniga myndigheterna ävensom i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag framlagda förslaget om inrättande av en professur.

_ En sådan kommer otvivelaktigt att bliva till stort gagn ej blott för undervisningen vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri och för det vetenskapliga forskningsarbetet på ifrågavarande område av rättsvetenskapen utan jämväl för tekniska högskolan i dess helhet. Det är enligt de sakkunnigas mening så långt ifrån, att en professor i jorddelningsrätt skulle komma att vid tekniska högskolan intaga en isolerad ställning, att man tvärtom har all anledning antaga, att han kommer att på ett lyckligt sätt komplettera den sakkunskap, som förefinnes inom högskolans kollegium.

Ej heller blir den kostnadsökning, som måste följa med inrättandet av ifrågavarande professur, så stor, att den skulle kunna utgöra ett hinder häremot. Avlöningen för en professor vid tekniska högskolan uppgår för närvarande, beräknad på sedvanligt sätt, till 11,460 kronor. För den undervisning i jorddelningsrätt, som i annat fall skulle bestridas med special-

75 Kungl. Majis proposition Nr 124:.

lärare, torde med hänsyn till ämnets art och omfattning komma att erfordras ett arvode av minst 7,200 kronor. Härtill kommer kostnaden för den kurs i allmän rättskunskap, som för närvarande meddelas vid tekniska högskolan. De sakkunniga hålla före, att en blivande professor i jorddelningsrätt utan olägenhet jämväl skulle kunna meddela denna elementära undervisning. Med ifrågavarande kurs följer visserligen en omfattande examinationsskyldighet, men denna torde ej behöva bliva alltför avskräckande eller tidsödande. Härtill kommer vidare, att det för hela ämnets planläggning och undervisningens bedrivande torde vara fördelaktigt med gemensam lärare. Den nuvarande specialläraren i rättskunskap, som alltså vid ett bifall till de sakkunnigas förslag skulle bliva överflödig, åtnjuter ett arvode av 1,200 kronor. Mot kostnaderna för professuren, 11,460 kronor, måste alltså ställas ett belopp av (7,200 + 1,200) 8,400 kronor, vilket skulle vara kostnaderna för anlitande av speciallärare för den juridiska undervisningen vid tekniska högskolan. Merkostnaden för det allmänna inskränker sig alltså till (11,460—8,400) 3,060 kronor för år.

För ämnet kulturteJcnik hava lantmäteristyrelsen, tekniska högskolans lärarkollegium och statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i proposition till 1931 års riksdag tillstyrkt inrättandet av en professur, under det att 1930 års utredningsmän motsatt sig detsamma. De sakkunniga hava efter en ingående prövning av frågan ansett sig böra ansluta sig till den av utredningsmännen intagna ståndpunkten. Den undervisning, som enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle sammanfattas under benämningen kulturteknik, är enligt de sakkunnigas uppfattning icke av så djupgående art, att densamma skulle kunna motivera inrättandet av en professur. Härtill kommer att de i ämnet kulturteknik ingående delämnena äro företrädda av professorer vid högskolan. Under hänvisning härtill och tillika till vad de sakkunniga tidigare anfört rörande de olika ämnen, som skulle ersätta det föreslagna ämnet kulturteknik, hemställa de sakkunniga nu, att vid tekniska högskolan måtte inrättas speciallärarbefattningar i husbyggnadslära II, allmän byggnadslära med vägteknik samt vattenbyggnadslära II. Vid bifall härtill skulle den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära kunna indragas.

Till förslaget örn inrättandet av en professur i ämnet skiftesläggning slär a (jorddelningslära) vilja däremot de sakkunniga obetingat ansluta sig. De skäl, som anförts till förmån för inrättandet av denna professur, hava synts tungt vägande, och de sakkunniga anse sig kunna inskränka sig till en hänvisning till det enhälliga tillstyrkande, som förslaget örn denna professur mött. De sakkunniga hava härvid icke förbisett, att det måhända kommer att möta svårigheter att redan från början besätta en sådan professur med ordinarie innehavare, men å andra sidan torde ett beslut redan nu örn professurens inrättande vara en nödvändig förutsättning för en gynnsam utveckling av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan. Det torde för övrigt böra omnämnas, att de sakkunniga i annat sammanhangföreslå, att ifrågavarande professur skall tillsättas först från och med början av år 1935.

Den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi skulle enligt de sakkunnigas förslag utbytas mot en speciallärarbefattning i geologi och marklära. I övrigt förutsätter de sakkunnigas tidigare framlagda förslag i fråga örn läroämnena ■— i huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan föreslagits i propositionen till 1931 års riksdag — nyinrättandet vid tekniska

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

högskolan av speciallärarbefattningar i stadsbyggnadslära, sTcogsekonomi med sJcogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, fisken ikunskap, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd.

De sakkunniga föreslå alltså — förutom inrättandet av en personlig professur för huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin — inrättande av följande nya lärarbefattningar vid tekniska högskolan, nämligen professurer i jorddelningsrätt och skiftesläggningslära samt speciallärarbefattningar i matematik II, geologi med marklära, husbyggnadslära II, stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, geodetisk matematik, kartografi, skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II, fiskerikunskap, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd. Av förenämnda speciallärarbefattningar äro de i geodetisk matematik och kartografi avsedda att tillsättas först efter professor Rubins avgång från den för honom föreslagna personliga professuren. A andra sidan föreslå de sakkunniga till indragning de nuvarande speciallärarbefattningarna i allmän geologi, rättskunskap, stadsanläggningslära och arkitektonisk formlära.

Beträffande detta förslag, i vad det avsåg inrättande av en professur i jorddelningsrätt, har en av de sakkunniga, lektorn Björnsson, anmält avvikande mening och till stöd härför anfört följande:

Beträffande de sakkunnigas förslag örn inrättandet vid tekniska högskolan av en professur i jorddelningsrätt har jag ansett mig böra anmäla avvikande mening. De skäl, som i de sakkunnigas utlåtande anförts mot ett dylikt förslag, förefalla mig nämligen tillräckligt tungt vägande för att motivera åtminstone ett uppskov med inrättandet av en professur i en juridisk disciplin vid tekniska högskolan intill dess erfarenheten till äventyrs visat, att undervisningen för de blivande lantmätarna icke på annat sätt kan nöjaktigt ordnas.

I detta sammanhang förtjänar det särskilt beaktas, att den blivande professorn enligt sakkunnigmajoritetens förslag skulle åläggas att sköta icke blott den mera ingående undervisningen i jorddelningsrätt för de blivande lantmätarna, utan också den översiktliga, mera elementära undervisningen i allmän rättskunskap för samtliga studerande. Förslaget synes i denna del stå i viss motsats till de principer, vilka i allmänhet tillämpas, då det gäller att utmäta den med en professur förenade undervisningsskyldigheten. Därjämte skulle en anordning sådan som den föreslagna ge ökat berättigande åt den anmärkningen, att den föreslagna professurens ämnesområde skulle vara alltför heterogent. Slutligen må det erinras därom, att ämnet jorddelningsrätt icke är företrätt av särskild professor vid någon av landets juridiska fakulteter, fastän det vid dessa utbildas jurister, vilka som domare i olika instanser komma att få döma i jorddelningsmål.

Lägger man åter vid bedömandet av skälen för och emot professuren huvudvikten vid behovet av vetenskaplig forskning inom jorddelningsrättens område, synes icke den utredning, som nu föreligger, giva tillräckliga skäl för förläggande av en professur i detta ämne till en teknisk högskola. Det synes icke uteslutet, att en sådan förläggning skulle bli ett första steg på ett nytt område i en utveckling, som innebär en icke önskvärd splittring i

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vårt högskoleväsen. Det finns sannolikt också andra juridiska ämnesområden än jorddelningsrätt, vilka man med lika stort fog kunde önska företrädda genom professorer vid tekniska högskolan, om det endast gällde att komplettera den sakkunskap, som inom dess kollegium eljest finnes.

Jag finner det därför riktigast, att man åtminstone tills vidare nöjer sig med att inrätta en speciallärarbefattning för bestridande av undervisningen i jorddelningsrätt.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket tidigare uttalat, att upprättandet av en professur i ämnet juridik icke kunde anses behövligt för lantmäteriundervisningen. Statskontoret hade av vad de sakkunniga anfört icke blivit övertygat örn vare sig lämpligheten eller behövligheten av den ifrågasatta professurens inrättande, vadan statskontoret anslöte sig till vad en av de sakkunniga, lektorn Björnsson, anfört i den av honom avgivna reservationen.

Lantmäteristyrelsen har i fråga örn erforderliga lärarkrafter vid den nya fackavdelningen för lantmäteri hänvisat till vad styrelsen i denna fråga tidigare anfört i samband med behandlingen av de olika läroämnena. Härförutom har styrelsen gent emot de sakkunnigas förslag i fråga örn lärarkrafterna erinrat, att den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen och därmed följande löneförmåner för nuvarande läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen doktor Berwald icke syntes utgöra en tillfredsställande lösning av frågan örn denne lärares framtida anställning.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat:

Med hänsyn till speciallärarbefattningen i matematik får lärarkollegiet instämma i de sakkunnigas förslag att till innehavare av densamma förordnas filosofie doktorn, civilingenjören F. It. Berwald.

Genom tillkomsten av ämnet matematik II, i vilket matematikundervisning skulle meddelas lantmätare, arkitekter, kemister och bergsmän ernås möjligheter till en länge eftersträvad omläggning av undervisningen inom den nu vid tekniska högskolan befintliga professuren i matematik och mekanik, som därvid borde omändras till en professur i mekanik och matematisk fysik i enlighet med vad som tidigare framhållits i denna skrivelse.

De sakkunniga hava särskilt framhållit betydelsen av att vid undervisningen för lantmätare fastare anknyta professor Rubin, och däri vill lärarkollegiet livligt instämma. Då kollegiet emellertid föreslagit en annan uppdelning av de geodetiska ämnena måste professor Rubins fästande vid högskolan ske på ett annat sätt än vad de sakkunniga tänkt sig. Då lärarkollegiet föreslagit en professur i mätningsteknik och professor Rubin äger en synnerligen framstående kompetens härför, en kompetens, som genom det grundliga arbete han nedlagt på lantmätarnas utbildning under en lång följd av år, är av sådan art, att professor Rubin måste anses äga utomordentliga förtjänster för den föreslagna professuren i mätningsteknik, får lärarkollegiet' härmed föreslå, att han kallas till innehavare av professuren i mätningsteknik.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle alltså följande nya lärarbefattningar inrättas vid tekniska högskolan, nämligen professurer i skiftesläggningslära,

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Departe-

mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

mätningsteknik och jorddelningsrätt samt speciallärarbefattningar i matematik II, marklära, husbyggnadslära II, stadsbyggnadslära, geodesi II, skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, allmän byggnadsarb, vattenbyggnads^^ II, fiskerikunskap, arkivkunskap och fornlämningar och naturskydd. A andra sidan skulle den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggningslära kunna indragas.

I likhet med de förslag, som under ärendets behandling framförts, utgår jag från att undervisningen vid den nya fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan skall bestridas på enahanda sätt, som där för närvarande är fallet, d. v. s. medelst professorer, speciallärare och assistenter.

I fråga örn undervisningen i matematik ansluter jag mig till det framkomna förslaget örn inrättandet av en speciallärarbefattning i matematik II. Härigenom vinnes möjlighet att realisera ett upprepade gånger från tekniska högskolan framfört önskemål örn ett frigörande av den nuvarande professuren i matematik och mekanik från den mera elementära matematikundervisning, som innefattas i matematik II, för att bereda professurens innehavare möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Genom inrättandet av denna speciallärarbefattning erhålles vidare möjlighet att vid tekniska högskolan placera lantmäteriundervisnmgens mångårige lärare i matematik, filosofie doktor Berwald, som enligt de tekniska högskolesakkunnigas förslag utan ansökan skulle förordnas att uppehålla den ifrågasatta nya speciallärarbefattningen. Det har visserligen framhållits, att ett sådant förfaringssätt kan anses strida emot tidigare tillämpade principer ifråga örn såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av personliga tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden finner jag mig dock — i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna — böra tillstyrka denna åtgärd.

Såsom jag under föregående kapitel framhållit, torde det emellertid bliva nödvändigt att för de lantmäteristuderande anordna en kompletteringskurs i matematik. För detta ändamål torde ytterligare en speciallärarbefattning i matematik, förslagsvis benämnd matematik III, böra inrättas. Även till denna befattning torde doktor Berwald böra kunna utan ansökan förordnas. Gällande bestämmelser rörande speciallärarbefattningarna medgiva nämligen —- inom vissa gränser — samma person att innehava mer än en befattning, och härigenom skulle doktor Berwald beredas en rättvis kompensation för den löneminskning, vilken i annat fall skulle drabba honom på grund av den föreslagna omorganisationen.

Det torde få ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att verkställa närmare utredning och avgiva förslag ifråga örn såväl de föreslagna speciallärarbefattningarna i matematik som erforderlig ombildning av den nuvarande professuren i matematik och mekanik. Därest det härvid skulle

79 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visa sig ändamålsenligt att — exempelvis med hänsyn till önskvärdheten att så mycket som möjligt nedbringa antalet läroämnen — sammanslå de båda speciallärarbefattningarna i matematik II och matematik III till en, torde häremot ej något vara att erinra.

I likhet med de tekniska högskolesakkunniga vill jag emellertid framhålla, att det nn av mig tillstyrkta förslaget rörande matematikundervisningens ordnande icke får betraktas såsom slutgiltigt, utan att frågan örn denna undervisnings ändamålsenliga anordnande torde få upptagas till förnyad, allsidig prövning när antingen den nuvarande professorn i matematik och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin befattning.

Frågan örn det framtida ordnandet av undervisningen i de geodetiska ämnena har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, varit föremål för skarpa meningsbrytningar. Enligt de tekniska högskolesakkunnigas förslag skulle sålunda den geodetiska ämnesgruppen uppdelas på fyra lärarbefattningar, nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och kartografi. Den nuvarande huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin, skulle såsom innehavare av en personlig professur i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) bestrida den med speciallärarbefattningarna i sistnämnda båda ämnen förenade undervisningen. Lantmäteristyrelsen har anslutit sig till ett av professor Rubin framlagt förslag örn inrättandet av två professurer i ämnet geodesi, den ena med ingen jörsteknisk och den andra med lantmäteriteknisk inriktning. Tekniska högskolans lärarkollegium slutligen har — utöver den nuvarande professuren i geodesi vid högskolan — förordat inrättandet av en professur i mätningsteknik och en speciallärarbefattning i geodesi.

Starka skäl hava onekligen anförts till förmån för de olika uppfattningarna. När det nu gäller att avgöra, vilket förslag som bör givas företräde, torde följande vara att beakta. Det gäller att tillse, att man icke på sakens nuvarande ståndpunkt mer än nödvändigt binder den kommande utvecklingen utan håller möjligheten öppen att — därest erfarenheten skulle sådant påkalla — vidtaga behövliga förändringar. Härvid böra de ekonomiska synpunkterna noga beaktas, så att man söker vinna den lösning, som för det allmänna medför de minst kännbara konsekvenserna i fråga om laboratorieutrustning o. s. v. Vidare måste tillses, att professor Rubin, som under många år på ett synnerligen förtjänstfullt sätt omhänderhaft sitt nuvarande ämbete, icke genom omorganisationen åsamkas alltför känn bara ekonomiska förluster.

En prövning av de framkomna förslagen under aktgivande på de nyss av mig angivna synpunkterna har kommit mig att för närvarande ansluta mig till den av de sakkunniga förordade lösningen. Enligt denna skulle, såsom nyss erinrats, förutom den nuvarande professuren i geodesi vid hög-

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

skolan inrättas en personlig professur i geodesi för professor Rubin samt en speciallärarbefattning i ämnet planmätning och nivellering.

De skäl, som redan i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag ansågos föreligga för inrättandet av en personlig professur för professor Rubin, synas mig alltfort vara för handen, och med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda förslag härom till riksdagen. Härigenom vinnes å ena sidan, att åt professor Rubin beredes en ordinarie anställning, varav han i hög grad gjort sig förtjänt, och å andra sidan, att ämnesfördelningen ej nu definitivt fastlåses. Jag utgår nämligen från att, så snart någon av de båda professurerna i geodesi bliver vakant, frågan örn ämnets fortsatta uppdelning kommer att upptagas till förnyad omprövning, varvid man skall kunna begagna sig av den erfarenhet, som under tiden kan hava vunnits rörande de olika geodetiska ämnenas mest ändamålsenliga planläggning.

Den närmare fördelningen av undervisningen inom den nu av mig föreslagna ramen av lärarkrafter torde få ske av vederbörande vid tekniska högskolan.

Professor Rubin torde såsom innehavare av den föreslagna personliga professuren böra erhålla lön å allmänna indragningsstaten samt i löneoch pensionshänseende bliva likställd med övriga professorer vid tekniska högskolan. Beträffande de närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga att av Kungl. Majit meddelas rörande professuren, torde förslag framdeles få avgivas av tekniska högskolan.

Jämväl frågan örn de lantmäteristuderandes undervisning i juridik har varit föremål för delade meningar. Här hava de sakkunniga föreslagit en professur i jorddelning srätt, vars innehavare tillika skulle meddela undervisning i den allmänna kurs i rättskunskap, som för närvarande gives vid högskolan, under det att från andra håll framhållits, att i stället ett ungefärligen motsvarande belopp borde ställas till högskolans förfogande för att möjliggöra undervisning genom en eller flera speciallärare. Häremot hava emellertid, såsom i det föregående erinrats, från skilda håll starka betänkligheter uttalats. Under förhandenvarande ekonomiska förhållanden finner jag mig icke kunna förorda inrättandet av en ordinarie professur, innan någon erfarenhet föreligger rörande ett oeftergivligt behov härav, och ansluter jag mig följaktligen till förslaget örn här ifrågavarande undervisnings uppehållande med speciallärare.

Ett belopp, beträffande vars storlek jag torde få yttra mig i följande kapitel, bör alltså nu ställas till högskolans förfogande för anställande av speciallärare i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt för de lantmäteristuderande. Vid sådant förhållande förfaller givetvis det av de sakkunniga framlagda förslaget örn slopandet av den nuvarande speciallärarbefattningen i rättskunskap.

För det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs i proposition nr 183 till 1931 års riksdag inrättandet av en professur.

81 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava däremot föreslagit inrättandet av tre speciallärarbefattningar, nämligen i husbyggnadslära II, allmän byggnadslära och vägteknik samt vattenbyggnadslära II. Även beträffande detta förslag hava i de avgivna utlåtandena meningarna varit delade. Jag finner mig emellertid böra biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

I övrigt har jag icke funnit annat att erinra mot de sakkunnigas förslag än att, i överensstämmelse med vad tekniska högskolans lärarkollegium förordat, den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen i geologi och marklära synes böra uppdelas i två befattningar, en speciallärarbefattning i allmän geologi — motsvarande den redan nu befintliga befattningen i detta ämne — och en ny speciallärarbefattning i marklära.

Vid bifall till vad jag nu tillstyrkt skulle alltså med anledning av lantmäteriundervisningens överflyttande till tekniska högskolan inrättas följande nya lärarbefattningar, nämligen en professur i skiftesläggningslära samt en personlig professur för professor Rubin i geodesi ävensom speciallärarbefattningar i matematik II, matematik III, marklära, husbyggnadslära II, stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, rättskunskap och jorddelningsrätt, skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II, fiskerikunskap, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.)

(5

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Nuvarande kostnader för lantmäteriundervisningen.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.

Beträffande kostnaderna för lantmäteriundervisningen under budgetåret 1931/1932 torde följande få meddelas.

För nämnda budgetår utgår till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande ett extra reservationsanslag av 51,350 kronor.

Genom beslut den 21 maj 1931 har Kungl. Majit

dels bemyndigat lantmäteristyrelsen att under våren 1932 för redan examinerade lantmätare anordna en kurs i stadsplan elära att pågå under minst tre veckor,

dels förklarat kursdeltagarna berättigade att för resa till och från Stockholm åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, var och en efter den tjänstegrad, han innehade, ävensom bemyndigat lantmäteristyrelsen att efter granskning av avgivna räkningar utanordna nu ifrågavarande resekostnadsoch traktamentsersättningar från nionde huvudtitelns extra förslagsanslag till reseersättningar vid lantmäteriväsendet,

dels fastställt följande

Utgiftsstat för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1931/1932:

till lärare i matematik..........................

» » » geodesi .............................

» » » praktiskt lantmäteri....................

» » » rättslära............................

» » » jordbrukslära m. m....................

» » » skogslära............................

» » » kulturteknik.........................

» övriga lärare...............................

» assistenter.................................

» föreståndaren...............................

» vikariatsersättning...........................

» undervisning åt äldre lantmätare i stadsplanelära, för-

ortsbildning m. m...........................

» resekostnader för lärare, assistenter och elever vid resor i sammanhang med undervisningen samt till traktamentsersättning åt lärare och assistenter vid dylika

resor samt fältövningar.......................

» oförutsedda utgifter..........................

kronor 4,500: —

» 7,500: —

» 5,400: —

» 4,000: —

» 4,000: —

» 1,500: —

» 4,000: —

» 3,475: —

» 8,400: —

» 1,000: —

» 525:—

» 1,900: —

» 6,700: — » 400: —

Summa kronor 53,300: — med rätt för lantmäteristyrelsen att göra de jämkningar, som förhållandena kunde påkalla, i de av Kungl. Majit sålunda beträffande utgiftsstaten meddelade föreskrifterna.

Därjämte har Kungl. Majt förklarat, att medel till gäldande av de i utgiftsstaten upptagna kostnaderna för uppehållande av lantmäteriundervis-

83 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

ningen under budgetåret 1931/1932 finge utgå i första hand av vad som den 30 juni 1931 kunde återstå oförbrukat av det för budgetåret 1930/1931 för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, vilket genom Kungl. Maj:ts brev den 23 maj 1930 ställts till lantmäteristyrelsens förfogande, samt i övrigt av ovanstående av riksdagen för budgetåret 1931/1932 anvisade extra reservationsanslag av 51,350 kronor.

Vidare har Kungl. Majit den 8 maj 1931 medgivit, att från det under nionde huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. må under budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen bestridas ej mindre erforderliga kostnader för lokalhyra, bränsle, lyse, renhållning och städning än även utgifter för övriga med anslaget avsedda ändamål till högst nedan angivna belopp, nämligen

för skrivmaterialier och papper...................kronor 600: —

» telegram, telefon och annonsering............... » 1,400: —

» inköp och underhåll av möbler................. » 14,000: —

» bokinköp, bindning av böcker och handlingar, tidningar m. fl. utgifter........................ » 3,800: —■

Summa kronor 19,800: —

Ifrågavarande anslag får icke tagas i anspråk för renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden, dock att under budgetåret 1931/1932, utöver ovan angivna belopp, för renskrivning och tillfälliga biträden må för lantmäteriundervisningen användas högst 250 kronor.

Kostnaderna för lantmäteriundervisningen för innevarande budgetår kunna således beräknas till 73,350 kronor, vartill komma tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de normer, som gälla för s. k. oreglerade verk, ävensom kostnader för bränsle, lyse, renhållning och städning.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag samt propositionen nr 183 (sid. 43—44) skulle de sammanlagda årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppgå till ett belopp av 140,932 kronor.

1930 års utredningsmän hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen, örn densamma förlägges till tekniska högskolan, till ett sammanlagt belopp av 116,296 kronor.

Utredningsmännen hava därvid framhållit, att vid en allsidig jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning av undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning och utformning, kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels den eventuella förlängningen av studietiden, dels och kostnaderna för terminsavgifter.

Beträffande detta utredningsmännens förslag har lantmäteristyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande (propositionen nr 183 sid. 47) anfört bland annat:

Kostnaderna för lantmäteriundervisningen enligt de tidigare framlagda förslagen.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande avsåge att utbilda personal för anställning i statens tjänst, borde undervisningen, såsom hittills, vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna enligt utredningsmännens förslag skulle avse att täcka utgifterna för viss lärarkraft. Skulle emellertid terminsavgifter utgå, vore det likväl ofrånkomligt att desea utgifter på ett eller annat sätt slutligen stannade å statsverket, och under alla förhållanden borde de medräknas vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag. Mot den av utredningsmännen gjorda sammanställningen av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen — som dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna minskningarna i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m. —■ icke annat att erinra, än att till sammanställningen borde läggas dels kostnaderna för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa speciallärare mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp, som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter. Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas uppgå till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa lärares anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gå ve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna............kronor 140,932: —

Tillägg för ökad undervisning..... » 3,500: — kronor 144,432:

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna............. kronor 116,296: —

Tillägg för förändring i vissa lärares

anställning................. » 2,312: —

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande beräknade terminsavgifter » 15,000: — kronor 133,608:

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av 10,824 kronor.

TeknisTta högskolans lärarkollegium har sammanfört de årliga kostnaderna för den av kollegiet föreslagna fackavdelningen i mätningsteknik i följande uppställning:

Professor i geodesi............................kronor 10,500: —

» » juridik............................. » 10,500: —

■» » jorddelningslära...................... » 10,500: —

» » kulturteknik........................ » 10,500: —

Assistenter . . ................................ » 2,500: —

Speciallärare i geodesi.......................... » 4,000: —-

» » nationalekonomi................... » 1,000: —

» » marklära......................... » 3,000: —

» » jordbrukslära m. m................. » 6,800: —

» » skogslära m. m.................... » 4,000: —

85 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Speciallärare i husbyggnad m. m................

» » arkivkunskap...................

» » fornlämningar m. m.............. .

» » fiskerikunskap...................

» » matematik......................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — bränsle, oförändrat............................ ■ • •

kronor 3,000: —

» 800: —

» 800: —

» 1,000: —

» 5,000: —

» 41,696: —

Summa kronor 115,596: —

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en besparing på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag. Därmed hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom att sammanföra undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer. Örn lantmäteriundervisningen skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, kunde man i alla fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa en studieriktning för kommunalteknik inom fackavdelning V. De årliga kostnaderna härför hade kollegiet approximativt beräknat till 19,600 kronor enligt följande beräkningsgrunder:

Speciallärare i geodesi...........

Assistent » » ..........

Ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik............

Assistent » » ............

Speciallärare i husbyggnad........

Assistent » » ........

kronor 4,000: — > 2,500: —

» 1,500: —

» 7,000: —

» 1,000: —

» 3,000: -

» 600:—

Summa kronor 19,600: —

Kollegiet beräknade alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år. Härvid hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik vid tekniska högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i vissa delar avlasta professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi och vissa angränsande delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt kunna övertagas av professorn i kulturteknik. Detta skulle också innebära en påtaglig besparing.

Å sid. 60—61 i propositionen nr 183 har framlagts följande ungefärliga beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30 . . kronor 11,460: —

1 » » kulturteknik, lönegrad B 30 » 11,460: —

1 » » jorddelningslära, lönegrad

B 30....................... » 11,460: —

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....... » 3,144:

l vaktmästare, lönegrad B 5........ » 2,988: — kronor 40,512: —

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30

11,460: —

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Departementschefen har i detta sammanhang vidare anfört:

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning vore ungefärlig samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen icke behövde tagas, förrän anslag för ändamålet första gången äskades av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för det dåvarande iord-

87 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningställdes i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan. Dessa lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

De sakkunniga hava till en början framhållit, att de vid sin beräkning k^kolesakav lönerna för här ifrågavarande befattningshavare ansett sig böra utgå från kunnigas de principer, som för närvarande komma till användning vid tekniska hög- förs ag. skolan. När framdeles de sakkunniga komme att till behandling upptaga frågan örn omorganisation av den högre tekniska undervisningen överhuvud- m. fl. taget, skulle givetvis även frågan örn avlöningsförmånerna vid tekniska högskolan bliva föremål för en ingående, allsidig prövning.

De sakkunniga utgå alltså för närvarande från dels att de föreslagna nya professurerna, i likhet med tekniska högskolans övriga professurer, komma att placeras i lönegraden B 30, dels att arvoden vid erforderliga nya speciallärarbefattningar beräknas efter i genomsnitt samma grunder som de nuvarande speciallärararvodena, d. v. s. något över 30 kronor per timme, varvid emellertid två övningstimmar beräknas motsvara ungefär en föreläsningstimme.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga följande löner och arvoden för de erforderliga lärarna.

Ordinarie professurer.

1 professor i jorddelningsrätt, lönegrad B 30.........^kronor 11,460: —

1 » » skiftesläggningslära, lönegrad B 30 ...... * * 11,460:

Summa kronor 22,920: —

Speciallärare.

Speciallärare i

» »

> »

» »

»

3»

3>

»

»

»

»

»

matematik II.....................kronor 4,800:

geologi med marklära...............2) * 4,200:

husbyggnadslära II.................3) * 4,800:

stadsbyggnadslära..................4) » 3,600:

planmätning och nivellering........... * 4,200:

geodetisk matematik............... * 7,200:

kartografi........................ * 3,000:

skogsekonomi med skogslära.......... * 4,200:

jordbrukslära med jordbruksekonomi .... » 6,600:

allmän byggnadslära med vägteknik .... » 2,400: -

vattenbyggnadslära II.............. * 4,800:

fiskerikunskap..................... * 900:

arkivkunskap...................... * 900: —

fornlämningar och naturskydd . . ....... »_900:

Summa kronor 52,500

i) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i rättskunskap, arvode 1,200 kronor, indragas.

») Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi, arvode 3,000 kronor, indragas.

8) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära, arvode 1,200 kronor, indragas.

*) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggnmgslära, arvode 2,400 kronor, indragas.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Om från nyssnämnda belopp, 52,500 kronor, dragés ett belopp av 7,800 kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna i rättskunskap, allmän geologi, arkitektonisk formlära och stadsanläggningslära, som enligt vad de sakkunniga förutsatt skulle kunna indragas, erhålles en summa av 44, <00 kronor, vilket belopp alltså skulle utgöra nettoökningen av tekniska högskolans anslag till arvoden till speciallärare vid ett fullständigt genomförande av de sakkunnigas förslag.

Härefter hava de sakkunniga övergått till frågan örn den ökade assistenthjälp, som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag kunde bliva erforderlig vid tekniska högskolan. Denna fråga sammanhänger emellertid, framhålla de sakkunniga, intimt med en annan fråga, nämligen den örn de studerandes terminsavgifter.

Härom anföra de sakkunniga bland annat:

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har detta spörsmål redan varit föremål för behandling, varvid olika meningar gjort sig gällande. Vid lantmäteriundervisningen är undervisningen för närvarande kostnadsfri. Vid tekniska högskolan utgår däremot en terminsavgift, för närvarande uppgående till 150 kronor. Härvid är emellertid att märka’ dels att nedsättning i betydande omfattning, ända ned till en fjärdedel av den sedvanliga avgiften, förekommer, där sådant finnes vara av behovet påkallat, dels ock att i denna avgift ingå alla de avgifter, som i andra fall pläga betunga de studerande, såsom laborations- och kursavgifter; t. o. m. de ofta betydande kostnaderna för examensarbete täckas av dessa avgifter. I realiteten torde man alltså knappast med fog kunna kalla denna avgift betungande, i all synnerhet örn jämförelse göres med de avgifter, som förekomma vid utlandets tekniska högskolor. Ur statsfinansiell synpunkt spela vidare terminsavgifterna en ganska betydande roll, i det att avlöningar till assistenter och biträdande lärare till största delen bestridas med de sålunda inflytande medlen.

De sakkunniga hava för avsikt att framdeles till ingående prövning upptaga frågan örn de studerandes avgifter vid den högre tekniska undervisningen. Detta är emellertid en fråga, som tarvar noggrant övervägande, icke minst med hänsyn till sina betydande statsfinansiella konsekvenser. De sakkunniga finna sig därför icke nu kunna framlägga förslag örn slopande av terminsavgifterna vid tekniska högskolan. Å andra sidan kunna de sakkunniga ej heller ifrågasätta, _ att de studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri i detta hänseende skulle komma i en annan och förmånligare ställning än högskolans övriga studerande. Jämväl dessa skola i mycket stor utsträckning bliva anställda i statens tjänst, och för dem skulle det kännas såsom en orättvisa, därest terminsavgifter uttoges av dem men icke av de lantmäteristuderande. De sakkunniga föreslå därför, att dessa likställas med högskolans övriga studerande jämväl ifråga om erläggandet av. terminsavgifter. Härvid utgå de sakkunniga från att nedsättning i terminsavgifterna kommer att medgivas jämväl de lantmäteristuderande enligt samma grunder, som hittills tillämpats vid högskolan.

Därest detta de sakkunnigas förslag vinner bifall, torde enligt av de sakkunniga företagna beräkningar anslaget till arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter behöva höjas med endast 2,000 kronor. De sakkun-

89 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niga hava härvid icke medtagit i beräkningen några terminsavgifter under en eventuell åttonde, för examensarbete avsedd termin.

Slutligen hava de sakkunniga avgivit förslag beträffande de övriga befattningar, som behöva uppföras på tekniska högskolans stat, därest lantmäteriundervisningen förlägges dit. De sakkunniga anföra i detta hänseende:

Lantmäteristyrelsen har, under förutsättning att lantmäteriundervisningen förlädes till en särskild högskola, föreslagit inrättandet av en kanslibiträdesbefattning i lönegraden B 7, en vaktmästarbefattning i lönegraden B 5 samt en vaktmästar- och maskinistbefattning, likaledes i lönegraden B 5. 1930 års utredningsmän, med vilka i detta hänseende tekniska högskolans lärarkollegium instämt, hava, under förutsättning att lantmäteriundervisningen förlädes till tekniska högskolan, föreslagit inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4 och en vaktmästarbefattning i lönegraden B 7. I propositionen till 1931 års riksdag har föreslagits inrättandet av en kanslibiträdesbefattning i lönegraden B 7 och en vaktmästarbefattning i lönegraden B 5.

Behovet av en förstärkning av tekniska högskolans här ifrågavarande personal på grund av den ifrågasatta utvidgningen finna de sakkunniga tydligt. För det ökade arbetet å högskolans kansli är ny ordinarie arbetskraft erforderlig. De sakkunniga anse sig emellertid kunna inskränka sig till att för detta ändamål, i likhet med utredningsmännen och högskolans lärarkollegium, förorda inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4, vilket efter sedvanliga beräkningsgrunder skulle medföra en kostnadsökning av 2,676 kronor.

Jämväl en ny ordinarie vaktmästarbefattning finna de sakkunniga erforderlig med hänsyn till det ökade lokalbehovet för högskolan och behovet av biträde åt de nya lärarna. De sakkunniga anse sig med hänsyn till att den nya vaktmästaren icke skulle komma att tjänstgöra såsom laboratorievaktmästare i egentlig mening, kunna ansluta sig till det av lantmäteristyrelsen framlagda, i propositionen tillstyrkta förslaget örn placerandet av denna befattning i lönegraden B 5. De årliga kostnaderna härför utgöra, beräknade på sedvanligt sätt,’ 2,988 kronor.

Beträffande arvoden åt föreståndare och bibliotekarie samt vikariatsersättningar anföra de sakkunniga:

Därest lantmäteriundervisningen förlägges till tekniska högskolan bliva de arvoden å respektive 1,500 kronor och 500 kronor, som i propositionen nr 183 beräknats för föreståndare och bibliotekarie, obehövliga.

Någon höjning av den i förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till vikariatsersättningar torde icke vara erforderlig. I

I staten för tekniska högskolan är uppfört ett ordinarie reservationsanslag till stipendier åt lärare för utrikes studieresor å 4,500 kronor. Häri har ingen ändring ifrågasatts i samband med lantmäteriundervisningens överflyttning.

Vidare finnes under tekniska högskolan uppfört ett ordinarie reservations anslag å 5,000 kronor till stipendier åt elever.

Arvoden dt föreståndare och bibliotekarie. Vikariat ser sättningar.

Stipendier.

Resekostnads- och traktamentser sättning vid exkursioner och fältövningar.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lantmäteristyrelsen har för de lantmäteristuderande föreslagit ett stipendieanslag av 2,000 kronor, och mot detta förslag har ingen erinran blivit gjord.

De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga finna visserligen, att det föreslagna beloppet kan förefalla proportionsvis väl högt med hänsyn till det relativt ringa antal nya studerande, varom här är fråga. Vissa skäl föreligga emellertid, som komma de sakkunniga att ansluta sig till det framlagda förslaget.

Tekniska högskolan är för närvarande ganska väl utrustad med stipendiedonationer till förmån för de studerande. 1930 års utredningsmän hava till behandling förehaft frågan, huruvida de lantmäteristuderande kunde bliva berättigade till stipendier från högskolans stipendiefonder, men därvid —- utan att taga ställning till frågan — ansett det vara synnerligen tveksamt, huruvida nämnda studerande kunde komma i åtnjutande av något studiestipendium från de fonder, som nu finnas vid tekniska högskolan.

Det har icke varit de sakkunniga möjligt att under den begränsade tid, som stått dem till buds för här förevarande utredning, verkställa någon undersökning i den av utredningsmännen sålunda berörda frågan. Emellertid anse de sakkunniga sig med hänsyn till den ovisshet, som sålunda föreligger i detta hänseende, böra tillstyrka, att det nu utgående reservationsanslaget till stipendier åt elever vid tekniska högskolan, nu 5,000 kronor, måtte höjas med 2,000 kronor till 7,000 kronor.

Till resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning för lärare vid praktiska övningar och exkursioner åtgå vid den nuvarande lantmäteriundervisningen omkring 4,500 kronor. Då tiden för dessa övningar och exkursioner vore avsedd att något mer än fördubblas, har lantmäteristyrelsen föreslagit, att för ändamålet borde beräknas ett belopp av 10,000 kronor. Detta förslag har upptagits i proposition nr 183 till 1931 års riksdag.

De sakkunniga hava i här förevarande hänseende anfört:

Vid tekniska högskolan äro för närvarande motsvarande föhållanden ordnade på följande sätt.

Lärarna erhålla för deltagande i övningar och exkursioner, beslutade av högskolans kollegienämnd, resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet från det under åttonde huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar. Kostnaderna härför hava, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat från statskontoret, uppgått för budgetåret 1929/1930 till 8,528 kronor och 50 öre och för budgetåret 1930/1931 till 7,324 kronor och 73 öre eller i medeltal till något mindre än 8,000 kronor om året.

För de studerande vid tekniska högskolan finnas för här ifrågavarande ändamål inga statsmedel tillgängliga. Däremot erhålla sådana studerande, som åtnjuta nedsättning av terminsavgifter, från tekniska högskolans fonder reseunderstöd, bestående av dels ersättning för järnvägsresor i tredje klass, dels traktamentsersättning med 7 kronor örn dagen.

De omfattande resor, som enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva obligatoriska för såväl lärare som studerande, nödvändiggöra enligt de sak-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 91

kunnigas uppfattning bidrag i en eller annan form i ganska betydande utsträckning.

Vad till en början beträffar lärarna vid fackav delningen för lantmäteri, synas dessa, liksom tidigare varit fallet och i likhet med sina kolleger vid högskolans övriga fackavdelningar, böra för exkursioner och övningar erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande grunder. Det hade då legat närmast till hands att låta även de kostnader, som belöpa på lantmäterifackavdelningen, utgå från åttonde huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag.

De sakkunniga vilja emellertid erinra, att 1931 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, i åtskilliga fall beslutat utbrytande ur huvudtitlarnas allmänna reseanslag av resekostnaderna för vissa grupper av befattningshavare. Med resekostnads- och traktamentsersättningarna åt tekniska högskolans lärare synes enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligen böra förfaras på samma sätt. Då detta innebär endast en formell men ingen saklig förändring av nu rådande förhållanden, finna de sakkunniga inga hinder föreligga för att denna åtgärd vidtages redan nu.

De nuvarande resekostnads- och traktamentsersättningarna vid tekniska högskolan hava, såsom ovan omnämnts, under de två sistförflutna budgetåren uppgått till i medeltal icke fullt 8,000 kronor örn året. Härtill böra så läggas de kostnader, som föranledas av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan ävensom av upprättandet därstädes av en ny studieriktning för kommunalingenjörer, vilka kostnader förslagsvis torde böra beräknas till 3,000 kronor årligen. Den sammanlagda kostnaden torde alltså kunna beräknas till i runt tal 11,000 kronor årligen. På grund av vad nu anförts hemställa de sakkunniga, att i riksstaten under tekniska högskolan måtte upptagas ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar. Vid bifall till detta förslag skulle åttonde huvudtitelns allmänna reseanslag kunna minskas med 8,000 kronor.

När det gäller de studerandes kostnader, föreligger för närvarande den olikhet mellan de studerande vid lantmäteriundervisningen och vid tekniska högskolan, att vid förstnämnda läroanstalt samtliga studerande åtnjuta reseersättning men däremot inga erhålla traktamentsersättning, under det att vid tekniska högskolan endast obemedlade eller mindre bemedlade studerande erhålla bidrag, men då i stället både resekostnads- och traktamentsersättning.

I anslutning till den princip, som de sakkunniga i förevarande betänkande följa, förorda de, att de studerande vid den nya fackavdelningen för lantmäteri jämväl i detta hänseende jämställas med (ivriga studerande vid tekniska högskolan och komma i åtnjutande av ungefär likartade förmåner. När det så gäller beredande av medel för täckande av här ifrågavarande utgifter, hava de sakkunniga inhämtat, att tekniska hiigskolans fonder redan äro så hårt anlitade för ändamålet, att någon ytterligare belastning av dem icke kan komma ifråga, vartill kommer, att det, såsom tidigare antytts, icke varit de sakkunniga möjligt att undersöka, örn dessa donationsmedel även kunna komma till användning för de lantmäteristuderande. Vid sådant förhållande torde det enligt de sakkunnigas förmenande bliva nödvändigt att för de lantmäteristuderande bereda möjlighet till ersättning genom uppförande av ett anslag på riksstaten. Vid beräkning av storleken av detta anslag torde man böra utgå från i huvudsak de grunder, som för närvä-

Materiel-

anslag.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

rande tillämpas vid tekniska högskolan. Resekostnads- och traktamentsersättning bör alltså endast komma obemedlade och mindre bemedlade till del. Reseersättningen bör utgöra ersättning för kostnaderna för resa på järnväg, tredje klass. Vad traktamentsersättningen beträffar, utgör denna, såsom förut meddelats, för de studerande vid nuvarande fackavdelningar 7 kronor örn dagen. Enligt de sakkunnigas mening torde denna ersättning kunna betraktas som väl hög och kunna reduceras till förslagsvis 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro under längre tid förlagda till samma plats. De sakkunniga föreslå därför, att för de blivande lantmäteristuderande en ersättning av 5 kronor örn dagen fastställes såsom den normala.

Det är givetvis synnerligen svårt att beräkna storleken av det anslag, som från nu givna utgångspunkter skulle bliva erforderligt. Någon som helst erfarenhet föreligger icke i fråga örn den utsträckning, i vilken de lantmäteristuderande komma att visa sig vara i behov av nedsättning i terminsavgifterna med åtföljande rätt till resekostnads- och traktamentsersättning. Vidare komma de olika förläggningsorterna för övningar och exkursioner att inverka på dessa kostnader. En med ledning av erfarenheterna från tekniska högskolan gjord överslagsberäkning har givit vid handen, att ett belopp av 8,000 kronor torde komma att visa sig erforderligt.

Med hänsyn till svårigheterna att exakt beräkna det föreliggande behovet, hade det givetvis varit riktigast, att detta anslag erhållit karaktären av förslagsanslag. De sakkunniga finna detta emellertid knappast vara tillrådligt, utan vilja i stället förorda, att för ändamålet måtte upptagas ett reservationsanslag av 8,000 kronor, benämnt resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar. Från detta anslag torde — i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder samt i den mån tillgängliga medel därtill lämna tillgång — medel få utgå efter kollegienämndens beprövande samt med den fördelning mellan olika kurser och övningar, som nämnden bestämmer.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla följande. Av lantmäteristyrelsens utredning framgår, att triangelmätningar ej sällan utförts av lantmäteriundervisningen inom städer och andra samhällen. Detta är givetvis av stor nytta för de studerande, men även vederbörande samhälle eller enskilda draga nytta härav. De sakkunniga utgå från att — därest ersättning lämnas för under övningarna utfört arbete — densamma i den mån den ej åtgår för därmed förenade kostnader för hantlangning o. s. v., skall komma de i arbetena deltagande studerande till godo såsom ett ytterligare bidrag till täckande av deras med övningen förenade kostnader. Dessa bidrag böra enligt de sakkunnigas förmenande fördelas lika mellan alla de i övningen deltagande studerande, ej blott bland dem, som i övrigt åtnjuta statsbidrag. I

I propositionen till 1931 års riksdag beräknades till kostnader vid praktiska övningar 5,000 kronor, till skrivmaterialier och expenser 3,000 kronor, till möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. 9,000 kronor samt till bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning 8,000 kronor eller sammanlagt 25,000 kronor.

De sakkunniga hava, efter prövning av de framlagda förslagen samt

Kungl. Majis proposition Nr 124. 93

under jämförelse med de för närvarande vid tekniska högskolan utgående anslagen föreslagit följande anslag till materiel m. m.

Vid de praktiska övningarna erfordras ett anslag till bestridande av utgifter av olika slag, såsom för hantlangning, ersättning för övningsområdens begagnande, transport av instrument och redskap, förbrukningsmaterialier m. m., och de sakkunniga beräkna för ändamålet ett belopp av 4,000 kronor, vilket belopp lämpligen synes böra tilläggas den i det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid tekniska högskolan ingående, såsom reservationsanslag betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer å 150,000 kronor.

För bokinköp och bokbindning för den nytillkommande fackavdelningen beräkna de sakkunniga ett belopp av 2,000 kronor örn året bliva erforderligt. Detta belopp synes lämpligen böra tilläggas det sedan budgetåret 1930/1931 utgående extra reservationsanslaget å 5,000 kronor till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek, vilket alltså skulle höjas till 7,000 kronor.

För materiel till samlingar och laborationer beräkna de sakkunniga ett årligt belopp av 4,000 kronor bliva erforderligt, vilket lämpligen synes böra tilläggas det sedan åtskilliga år utgående extra anslaget till ökade medel till samlingar och laborationer. Detta anslag, som i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagits till ett belopp av 43,000 kronor, skulle alltså behöva höjas till 47,000 kronor.

Slutligen torde till uppvärmning, belysning och diverse utgifter böra beräknas ett belopp av 9,000 kronor. Detta belopp synes lämpligen böra tilläggas det sedan flera år utgående extra anslaget till uppvärmning, belysning och diverse utgifter, vilket i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagits med ett belopp av 42,000 kronor och alltså skulle av denna anledning behöva höjas till 51,000 kronor.

Vid ett bifall till de nu av de sakkunniga framlagda förslagen skulle de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan samt inrättandet därstädes av en särskild studieriktning för kommunalingenjörer efter den föreslagna organisationens slutliga genomförande uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar m. m.

Avlöningar till professorer . ........................kronor 22,920: —

Arvoden till speciallärare........................ » 44,700: —

» » tillfälliga lärarbiträden och assistenter..... » 2,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................... » 2,676: —

» »en vaktmästare..................... » 2,988: —

Summa avlöningar m. m. kronor 75,284

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt elever vid tekniska högskolan..........kronor 2,000: —

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar............ » 3,000: —

Samman-

fattning.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande

i exkursioner och fältövningar..................kronor 8,000: —

Materiel för praktiska övningar................... » 4,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer ............. » 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... » 9,000: —

Summa stipendier, materiel m. m. kronor 32,000: — Summa summarum kronor 107,284: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 107,300 kronor, böra vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de nuvarande kostnaderna för lantmäteriundervisningen, 73,350 kronor, innebär de sakkunnigas förslag alltså en utgiftsökning för statsverket av i runt tal 34,000 kronor, vilken ökning dock till en del är endast skenbar såsom förorsakad därav, att avlöningarna av de sakkunniga beräknats enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk, varmed följer en i stort sett motsvarande sänkning av dyrtidstilläggen. I jämförelse med lantmäteristyrelsens förslag innebär de sakkunnigas förslag en besparing för statsverket av (140,932—107,284) 33,648 kronor. Motsvarande siffror bliva i förhållande till det av 1930 års utredningsmän framlagda förslaget en besparing av (116,296—107,284) 9,012 kronor, i förhållande till det av tekniska högskolans lärarkollegium framlagda förslaget en besparing av (115,596 —107,284) 8,312 kronor samt i förhållande till det i proposition nr 183 till 1931 års riksdag framlagda förslaget en besparing av (141,272—107,284) 33,988 kronor.

Härvid hava de sakkunniga framhållit, å ena sidan att det trots den betydande besparing, som sålunda åstadkommits, lyckats de sakkunniga att inom tekniska högskolans ram bereda rum för en av behovet starkt påkallad särskild studieriktning för utbildning av kommunalingenjörer samt för ny eller förbättrad undervisning för även övriga blivande väg- och vattenbyggnadsingenjörer i ämnena husbyggnadslära och stadsbyggnadslära (stadsplanelära) ävensom för en av tekniska högskolans lärarkollegium önskad ombildning av professuren i matematik och mekanik, men å andra sidan att ett belopp, som enligt de av lantmäteristyrelsen och i propositionen nr 183 framlagda förslagen avsetts skola bestridas av statsmedel och som torde kunna beräknas uppgå till omkring 12,000 kronor årligen, enligt de sakkunnigas förslag skulle bestridas av de studerandes terminsavgifter. Härvid är emellertid att märka, att terminsavgifterna i full utsträckning icke komma att drabba obemedlade eller mindre bemedlade studerande. Dessa komma först och främst att erhålla betydande nedsättningar, och härtill kommer, att de enligt de sakkunnigas förslag skulle, i motsats till vad för närvarande är fallet, erhålla dagtraktamenten under de obligatoriska fältövning-

95 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

arna. Beräknas kostnaderna för dessa dagtraktamenten till i runt tal 6,000 kronor, skulle den årliga belastningen av de studerande i form av avgifter stanna vid ett nettobelopp av omkring 6,000 kronor.

I detta sammanhang hava slutligen de sakkunniga framhållit, att de i likhet med föredragande departementschefen i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag funne frågan om nya byggnader för lantmäteriundervisningen för närvarande icke vara aktuell, då de lokaler, som nu stöde till buds, torde kunna anses åtminstone för den närmare framtiden tillgodose behovet härutinnan.

Lantmäteristyrelsen har anfört följande:

Genom de av lantmäteristyrelsen ovan föreslagna förändringar beträffande såväl vissa ämnens omfattning och utformning som de härför erforderliga lärarkrafterna komma givetvis vissa ändringar att tarvas ifråga örn de sakkunnigas kostnadsberäkningar särskilt för löner och arvoden åt lärare. Styrelsen har emellertid ansett sig icke böra ingå på någon närmare granskning av de sakkunnigas kostnadskalkyler.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen vara att beklaga att de organisatoriska anordningarna vid tekniska högskolan komma att medföra en icke oväsentlig förhöjning i utbildningskostnaderna för de blivande lantmätarna, men då styrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga följda principen örn i största möjliga mån ensartade bestämmelser för de studerande vid högskolan, har lantmäteristyrelsen ansett sig sakna tillräckliga skäl att i förevarande hänseende framställa någon erinran.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört huvudsakligen följande:

Vid beräkning av löner för befattningshavarna har lärarkollegiet i likhet med de sakkunniga utgått från de principer, som för närvarande gälla vid tekniska högskolan.

Ordinarie professorer.

1 professor i skiftesläggningslära..........kronor 11,460

1 » » mätningsteknik............. » 11,460

1 » » jorddelningsrätt............. » 11,460 34 380

Speciallärare (förordnade på 5-årsperioder)

1 speciallärare i matematik II ............kronor 4,800

1 » i marklära................ » 1,200

1 » i husbyggnad slära II........ » 4,800

1 » i stadsbyggnadslära1 ........ » 3,600

1 » i geodesi II............... » 4,200

1 » i skogsekonomi m. skogslära . . » 4,200

1 » i jordbrukslära m. jordbrukseko-

nomi................... » 7,2001 2

1 Vid bifall till befattningen i stadsbyggnadslära kan nuvarande motsvarande befattning indragas.

2 Arvodet föreslaget att höjas från 6,600 kronor till 7,200 kronor särskilt med hänsyn till att lärarkollegiet i likhet med vad ovan anförts ansett en uppdelning på 2 befattningar önskvärd.

Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag.

96 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

1 speciallärare i allmän byggnadslära.......kronor 2,100

1 » i vattenbyggnadslära II...... » 5,100

1 » i fiskerikunskap............ » 900

1 » i arkivkunskap............. » 900

1 » i fornlämningar oell naturskydd » 900 39,900

Avgår 2,400 2,400

Rest 37,500 Summa summarum kronor 71,880

Anslag till tillfälliga lärarbiträden och assistenter. Lärarkollegiet har intet att erinra mot de sakkunnigas förslag att höja detta anslag med 2,000 kronor samt att tillfälliga lärarbiträden och assistenter även avlönas med de medel, som inflyta genom terminsavgifter.

Ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Mot de sakkunnigas förslag angående inrättandet av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning i lönegrad B 4 har lärarkollegiet intet att erinra.

Vaktmästare. De sakkunniga förutsätta en ny vaktmästarbefattning som erforderlig men anse, att innehavaren icke skulle komma att tjänstgöra som laboratorievaktmästare i egentlig mening och hava därför föreslagit en ordinarie vaktmästarbefattning i lönegrad B 5. Lärarkollegiet är i detta avseende nu liksom tidigare av annan mening. Inom de geodetiska ämnena laboreras med ett stort antal mer eller mindre känsliga och invecklade instrument, och det är därför av stor betydelse, att befattningshavaren ifråga är lämpad att biträda vid instrumentens handhavande, vård och skötsel. Det vore även rent ekonomiskt sett fördelaktigt, örn han åtminstone i en del fall kunde biträda vid reparationer och justeringar av instrumenten på hithörande institutioner. Enligt lärarkollegiets mening är det därför nödvändigt, att vaktmästaren inom fackavdelningen för lantmäteri äger motsvarande kompetens som laboratorievaktmästare i övrigt vid tekniska högskolan, och att således en ordinarie laboratorievaktmästarbefattning med lönegrad B 7 inrättas.

Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie. Vikariatsersättning ar. Mot de sakkunnigas förslag i dessa avseenden har lärarkollegiet intet att invända.

Stipendier. Mot de sakkunnigas förslag att med 2,000 kronor öka det nu utgående reservationsanslaget till stipendier åt studerande har lärarkollegiet intet att invända.

Resekostnads- och traktamentsersättning vid exkursioner och fältövningar. De sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar, och lärarkollegiet har intet att invända däremot. Enligt av de sakkunniga verkställd beräkning skulle för högskolan för närvarande åtgå en summa av 8,000 kronor och genom tillkomsten av en fackavdelning för lantmäteri skulle tillkomma 3,000 kronor. I följande kostnadstablå, som avser att giva ett begrepp örn ökade kostnader på grund av den nya fackavdelningens tillkomst har endast sistnämnda 3,000 kronor blivit upptagna.

De sakkunniga förutsätta, att resekostnads- och traktamentsersättningar till studerande böra utgå endast till medellösa och mindre bemedlade, således i full överensstämmelse med vad fallet är vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet får för sin del instämma häri ävensom i det framställda förslaget

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 97

om reseersättning, beräknad efter kostnaderna för resa på järnväg tredje klass.

Rörande ira^tamewfsersättningen till de studerande synas de sakkunniga anse en ersättning av 7 kronor om dagen lämplig vid kortare resor, men föreslå en nedsättning till 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro under längre tid förlagda till samma plats. Lärarkollegiet anser sig böra framhålla, att vid tekniska högskolan lämnas traktamentsersättning till de studerande med 7 kronor per dag men vid fältövningar endast under resedagarna.

Det vore givetvis i hög grad underlättande örn medellösa och mindre bemedlade finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning även under liggdagar. Dock torde därvid ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag kunna anses tillräckligt. Härvid bör icke någon skillnad förekomma mellan studerande inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och för vägoch vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma regler böra gälla för studerande inom nämnda fackavdelningar.

Lärarkollegiet inser liksom de sakkunniga, att det icke är möjligt att uppgöra en tillförlitlig beräkning av härför erforderligt anslag. Om emellertid den av sakkunniga föreslagna traktamentsersättningen av 5 kronor per dag nedsättes till 3 kronor 50 öre per dag, bör det av de sakkunniga föreslagna beloppet av 8,000 kronor sannolikt kunna räcka för ändamålet.

Lärarkollegiet får därför föreslå, att traktamente under exkursioner och fältövningar tillsvidare utgår för medellösa och mindre bemedlade studerande inom fackavdelningarna för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap med 7 kronor per dag under resdagar och med 3 kronor 50 öre per dag under liggdagar vid fältövningar och exkursioner samt att till bestridande härav beviljas ett reservationsanslag av 8,000 kronor, benämnt resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans fackavdelningar för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap. Av dessa 8,000 kronor beräknas cirka 6,000 kronor komma på fackavdelningen för lantmäteri och därför hava 6,000 kronor upptagits i nedanstående kostnadstablå.

I de sakkunnigas yttrande rörande fördelningen av eventuell ersättning till de studerande för under fältövningar utfört arbete får lärarkollegiet instämma.

Materielanslag. Lärarkollegiet har intet att invända mot de av de sakkunniga föreslagna ökningarna, som bliva en följd av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, dock med undantag för det föreslagna beloppet av 2,000 kronor för bokinköp och bokbindning m. m. Detta bör enligt lärarkollegiets förmenande ökas till 3,000 kronor såsom oundgängligen nödvändigt.

Sammanfattning av kostnadsberäkningar.

1. Avlöningar:

Avlöning till professorer ....................kronor 34,380

Arvoden » speciallärare................... » 37,500

» » assistenter..................... » 2,000

Avlöning till 1 ordinarie kontorsbiträde (B 4)...... » 2,364

» »1 » laboratorievaktmästare (B 7) » 2,832 79^)76

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 7

Departe-

mentschefen.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt studerande.....................kronor 2,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar inom fackavdelningen för lantmäteri................... » 3,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande vid fackavdelningen för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar . . » 6,000

Materiel för praktiska övningar................. » 4,000

Bokinköp och bokbindning m. m................ » 3,000

Materiel till samlingar och laborationer........... » 4,000

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000

Summa summarum kronor

31,000

110,076

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 110,100 kronor, böra läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder för s. k. nyreglerade verk.

I det stora hela har jag ansett mig kunna uttala min anslutning till de kostnadsberäkningar, som framlagts av de tekniska högskolesakkunniga. De förändringar ifråga örn lärarkrafterna, som jag i det föregående förordat, nödvändiggöra dock vissa smärre justeringar även i kostnadsberäkningarna.

För den för de lantmäteristuderande föreslagna kompletteringskursen i matematik, matematik III, torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt, där undervisningen enligt mitt förslag skulle meddelas av speciallärare, torde, såsom jag i det föregående tillstyrkt, en viss utökning av den av de sakkunniga föreslagna undervisningen bliva ofrånkomlig. Om denna undervisning i enlighet med vederbörande lärares förslag ökas till 370 timmar skulle man, med beräkning att halva antalet timmar vore föreläsningar och halva antalet övningar, efter sedvanliga grunder behöva räkna med ett sammanlagt arvode av (185 X 30 +185 X15) = 8,325 kronor eller i avrundat tal 8,400 kronor. Detta belopp bör då ställas till högskolans förfogande för att disponeras för här ifrågavarande undervisning i form av arvoden till speciallärare. Den närmare fördelningen av det tillgängliga beloppet mellan lärarna i dessa ämnen torde få ankomma på Kungl. Majit efter vederbörandes vid tekniska högskolan hörande.

För specialläraren i marklära torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle för professorer och lärare beräknas följande löner och arvoden:

Ordinarie professur.

1 professur i skiftesläggningslära, lönegrad B 30.......kronor 11,460: —

99 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Professur å allmänna indragningsstaten. 1 personlig professur i geodesi för professor T. Rubin,

Summa kronor 48,900: —

Örn från nyssnämnda belopp, 48,900 kronor, dragen ett belopp av 3,600 kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna i arkitektonisk formlära och i stadsanläggningslära, som enligt mitt förslag skulle kunna indragas, erhålles en summa av 45,300 kronor, vilket belopp alltså skulle utgöra nettoökningen av tekniska högskolans anslag till arvoden till speciallärare vid ett genomförande av förslaget. Härvid är emellertid att märka, att i detta belopp icke inräknats kostnaderna för den undervisning i geodetiska ämnen, som enligt mitt förslag tills vidare skulle bestridas av professor Rubin såsom innehavare av den för honom föreslagna personliga professuren. De tekniska högskolesakkunniga hava beräknat kostnaderna för denna undervisning, därest den skulle meddelas av speciallärare, till sammanlagt 10,200 kronor, med vilket belopp nyssberörda summa alltså i en framtid kan behöva ökas, när professor Rubin avgår från den för honom föreslagna personliga professuren.

Anslaget till tillfälliga lärarbiträden och assistenter har av de sakkunniga — under förutsättning att de lantmäteristuderande i fråga örn erläggandet av terminsavgifter bleve likställda med övriga studerande vid högskolan — beräknats behöva höjas med ett belopp av 2,000 kronor. Häremot har jag

') Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära, arvode 1,200 kronor, indragas.

2) Vid bifall härtill kan. den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggningslära, arvode 2,400 kronor, indragas.

100 Kungl. Marits proposition Nr 124.

för närvarande intet att erinra. Jag vill dock understryka vad de sakkunniga anfört därom, att frågan örn terminsavgifter vid tekniska högskolan snarast måste underkastas en ingående prövning. Under nuvarande statsfinansiella förhållanden kan jag dock icke förorda någon ändring i nu bestående bestämmelser i detta hänseende, då detta skulle kunna medföra kännbara ekonomiska konsekvenser för statsverket. Emellertid torde böra beaktas, att nedsättning i terminsavgifterna redan nu i stor utsträckning kommer obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolan tillgodo, och jag förutsätter, att enahanda fördelar jämväl skola tillkomma de lantmäteristuderande.

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl vill jag vidare förorda inrättandet vid tekniska högskolan av en vaktmästarbefattning i lönegraden B 5 samt en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om arvoden åt föreståndare och bibliotekarie, vikariatsersättningar samt stipendier har ej givit mig anledning till erinran.

De sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar. Av detta belopp har en summa av i runt tal 8,000 kronor, som för närvarande utgår från åttonde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, nu föreslagits skola överflyttas till detta nya specialanslag; samtidigt hava de ökade kostnaderna på grund av lantmäteriundervisningei^s överflyttande beräknats till 3,000 kronor.

Jag har i princip intet att erinra mot detta de sakkunnigas förslag. För budgetåret 1932/1933 torde — vid det förhållandet att Kungl. Maj:t redan för riksdagen framlagt förslag rörande anslag för rese- och traktamentspenningar under åttonde huvudtiteln — någon framställning till riksdagen örn något särskilt anslag ej vara erforderlig. I den mån lärare vid fackavdelningen för lantmäteri nödgas företaga resor i tjänsten, torde härmed under nämnda budgetår böra förfaras på samma sätt som ifråga om högskolans övriga lärare. Någon höjning av det ordinarie anslaget till reseoch traktamentspenningar torde, då detta anslag har förslagsanslags natur, ej bliva erforderlig för budgetåret 1932/1933. Framdeles torde jag emellertid få anledning återkomma till frågan, huru bör förfaras med utgifterna för resor för lärare vid tekniska högskolan

De sakkunniga hava vidare beräknat, att ett belopp av 8,000 kronor skulle bliva erforderligt för att bestrida resekostnads- och traktamentsersättningar åt obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar.

I fråga örn resekostnaderna hava de sakkunniga föreslagit, att sådana skulle — i likhet med vad för närvarande är fallet vid tekniska högskolan — för här ifrågavarande studerande utgå efter kostnaderna för resa å järnväg i tredje klass.

101 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Häremot har jag i likhet med högskolans lärarkollegium intet att erinra.

I fråga om traktamentsersättning hava de sakkunniga föreslagit 7 kronor om dagen vid kortare resor och 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro under längre tid förlagda till samma plats.

Högskolans lärarkollegium har framhållit, att vid tekniska högskolan lämnas traktamentsersättning till de studerande med 7 kronor per dag men vid fältövningar endast under resdagarna. Lärarkollegiet har vidare framhållit, att det givetvis vore i hög grad underlättande, örn medellösa och mindre bemedlade studerande finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning även under »liggdagar», varvid dock ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag torde kunna anses tillräckligt. Härvid borde icke någon skillnad förekomma mellan studerande inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och för väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma regler borde gälla för studerande inora nämnda fackavdelningar.

I likhet med de sakkunniga och högskolans lärarkollegium anser jag högeligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att för obemedlade och mindre bemedlade elever vid tekniska högskolan nedbringa de kostnader, som förorsakas genom de i kursplanerna ingående, omfattande resorna och fältövningarna. I princip vill jag jämväl uttala min anslutning till vad högskolans lärarkollegium anfört därom, att denna förmån bör tillkomma studerande vid samtliga de tre fackavdelningar — lantmäteri, väg- och vattenbyggnad samt bergsvetenskap — där de mest omfattande resorna och fältövningarna förekomma.

För närvarande ser jag mig dock icke i stånd att framlägga förslag om dylik ersättning. Det gäller en förmån för de studerande, som -— hur berättigad och rimlig den än må vara — dock måste medföra vissa ekonomiska konsekvenser för statsverket. En närmare utredning torde — allra helst med hänsyn till lärarkollegiets förslag att utsträcka den ifrågasatta traktamentsersättningen till fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt bergsvetenskap — vara ofrånkomlig. Det är emellertid min förhoppning, att en dylik utredning — vilken det närmast torde ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att verkställa — skall kunna verkställas i så god tid, att förslag i ämnet må kunna föreläggas 1933 års riksdag. Med hänsyn härtill anser jag mig böra vid beräknandet av de kostnader, som lantmäteriundervisningens omorganisation vid ett slutligt genomförande kan komma att medföra, även upptaga det av högskolans lärarkollegium för här ifrågavarande ändamål beräknade beloppet, 6,000 kronor.

De sakkunniga hava slutligen beräknat vissa materielanslag för den

blivande lantmäterifackavdelningen, nämligen

till materiel för praktiska övningar.................kronor 4,000:

» bokinköp och bokbindning m. m................ » 2,000: —

» materiel vid samlingar och laborationer .......... » 4,000: ■

» uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000: —

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag finner mig kunna godtaga de angivna beloppen såsom ett underlag för mina beräkningar av kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Såsom en sammanfattning av vad jag i detta kapitel anfört torde jag härefter få lämna en översikt över de kostnader, som för närvarande kunna beräknas uppstå vid ett förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan:

1. Avlöningar m. m.

A. Avlöningar m. m. under åttonde huvudtiteln:

avlöning till professor....................

arvoden till speciallärare..................

* » tillfälliga lärarbiträden och assistenter

avlöning till ett kontorsbiträde..............

» »en vaktmästare..............

B. Avlöningar under allmänna indragningsstaten:

personlig professur åt professor T. Rubin...........kronor 11,460: —

Summa avlöningar m. m. 75,884: —

2. Stipendier, materiel m. m.

stipendier åt studerande........................kronor 2,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar........... > 3,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar........... » 6,000: —

materiel för praktiska övningar.................. » 4,000: —

bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

materiel till samlingar och laborationer............. » 4,000: —

uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... »_9,000; —

Summa stipendier, materiel m. in. kronor 30,000: —

Summa summarum kronor 105,884: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 106,000 kronor, böra vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de för budgetåret 1931/1932 beräknade, i riksstaten direkt synliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen, 73,350 kronor, innebär mitt nu framlagda förslag en utgiftsökning för statsverket av i runt

103 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

tal 33,000 kronor. Härvid måste dock beaktas, att dyrtidstillägg m. m. för lantmäteriundervisningen för närvarande utgår enligt de grunder, som gälla vid s. k. oreglerade verk, under det att dyrtidstilläggen framdeles, såsom nyss nämnts, skulle utgå enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk. Härigenom följer en betydande sänkning av utgifterna för dyrtidstillägg.

I jämförelse med lantmäteristyrelsens ursprungliga förslag innebär mitt nu framlagda förslag en besparing för statsverket av (140,932—105,884) 35,048 kronor. Motsvarande siffror bliva i förhållande till det av 1930 års utredningsmän framlagda förslaget en besparing av (116,296—105,884) 10,412 kronor, i förhållande till det av tekniska högskolans lärarkollegium framlagda förslaget en besparing av (115,596—105,884) 9,712 kronor, i förhållande till det i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag framlagda förslaget en besparing av (141,272—105,884) 35,388 kronor samt i förhållande till det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda förslaget en besparing av (107,284 — 105,884) 1,400 kronor.

Rörande loJcalfrågan hava slutligen de sakkunniga anfört, att de lokaler, som nu stöde till buds, åtminstone för den närmaste framtiden kunde anses tillgodose behovet även för den nu tillkommande lantmäteriundervisningen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har emellertid framhållit, att visst utrymme för de högre årskurserna av fackavdelningen för lantmäteri inom snar framtid måste beredas dels inom byggnaderna vid Valhallavägen för deltagandet i den undervisning i geodesi och en del andra läroämnen, som redan nu vore förlagd dit, dels inom byggnaderna vid Drottninggatan för deltagandet i den undervisning, som där skulle meddelas. Vid tekniska högskolans överflyttande i full utsträckning från Drottninggatan till Valhallavägen blir, framhåller lärarkollegiet vidare, en given följd, att kostnader tillkomma för överflyttning även av fackavdelningen för lantmäteri.

Nu berörda kostnader måste givetvis anses såsom en följd av lantmäteriundervisningens omorganisation. Någon närmare utredning i frågan föreligger dock icke, och med hänsyn härtill kan jag icke för närvarande närmare ingå på densamma. Dock torde dessa kostnader, åtminstone under den närmaste framtiden, komma att stanna vid jämförelsevis blygsamma belopp.

104 Kungl. Maj;ts proposition Nr 124.

Tekniska

högskolesak-

kunniga.

Över gängsanordningar beträffande lärare.

Kap. VI. Övergångsanordningar.

På grund av lantmäteriundervisningens provisoriska organisation hava, såsom tidigare erinrats, de vid densamma anställda lärarna varit förordnade för endast ett år i sänder. Vid en omorganisation av undervisningen gäller det att tillse, att icke dessa lärare komma i en alltför ogynnsam ställning.

Av de vid lantmäteriundervisningen anställda lärarna är det, framhålla de sakkunniga, emellertid endast två, som kunna anses dels hava från denna tjänstgöring haft sin huvudsakliga utkomst, dels ock på grund av långvarig, förtjänstfull verksamhet vid den hittillsvarande lantmäteriundervisningen kunna hava anledning vänta, att särskilda åtgärder bliva för deras vidkommande vidtagna.1) Dessa två lärare äro läraren i matematik, filosofie doktorn, civilingenjören F. R. Berwald och läraren i geodesi, professorn, filosofie doktorn T. Rubin.

Beträffande doktor Berwald hava de sakkunniga tidigare yttrat sig i samband med framläggande av förslag rörande ordnandet av matematikundervisningen vid tekniska högskolan.

I fråga om professor Rubin hava de sakkunniga, såsom jag förut erinrat, anslutit sig till förslaget örn inrättande för honom av en personlig professur i geodesi (geodetisk matematik och kartografi).

För detta ändamål torde, anföra de sakkunniga, på sedvanligt sätt böra å allmänna indragningsstaten uppföras ett anslag för ändamålet, Beträffande de närmare föreskrifter, som behöva meddelas i fråga örn denna professur, torde tekniska högskolans styrelse böra avgiva förslag i sammanhang med det yttrande nämnda styrelse lärer komma att avgiva över förevarande utlåtande.

Under den tid, professor Rubin innehar den sålunda föreslagna personliga professuren, skola de av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningarna i geodetisk matematik och i kartografi lämnas obesatta. Den kostnadsökning, som skulle uppkomma genom inrättande av den personliga professuren, blir därför relativt liten. Avlöningen för en professor beräknas efter sedvanliga grunder till 11,460 kronor. För de båda nyssnämnda special- *)

*) De sakkunniga hava härvid icke ansett sig böra taga i betraktande en av huvudlärarna, som är född år 1860 och sålunda överskridit såväl pensionsåldern för professor som den åldersgräns, som vid tekniska högskolan brukar tillämpas vid meddelande av förordnande såsom speciallärare, d. v. s. 70 år.

105 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lärarbefattningarna hava de sakkunniga föreslagit arvoden å respektive 7,200 kronor och 3,000 kronor, vadan merkostnaden för den ifrågasatta personliga professuren alltså skulle uppgå till (11,460—10,200) 1,260 kronor.

Det långa provisorium, som rått ifråga om lantmäteriundervisningen, gör det, anföra vidare de sakkunniga, synnerligen önskvärt att låta den nya organisationen träda i kraft snarast möjligt. De sakkunniga hava också — jämväl med hänsyn till den av riksdagen utsatta tidpunkten för den nya utredningen — ansett sig böra utgå från att nyorganisationen skall träda i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Utgående från denna förutsättning föreslå de sakkunniga följande plan för övergången till den nya organisationen.

Från och med läsåret 1932/1933 intagas inga nya studerande i lantmäteriundervisningens första årskurs, utan nämnda undervisning kommer att under detta budgetår endast omfatta andra årets kurs för lantmäteriexamen och den kulturtekniska kursen. Under samma läsår tager vidare undervisningen sin början i första årskursen av dels tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri, dels studieriktningen för kommunalingenjörer inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan.

, Under läsåret 1933/1934 kommer lantmäteriundervisningen att omfatta endast den kulturtekniska kursen. Vid tekniska högskolan kommer undervisningen att omfatta de båda första årskurserna vid lantmäteriavdelningen och den nya studieriktningen.

Läsåret 1934/1935 skulle enligt de sakkunnigas förslag den nuvarande lantmäteriundervisningen — frånsett den eller de kulturtekniska kurser, som må kunna ytterligare erfordras — hava helt upphört, under det att den nya undervisningen vid tekniska högskolan skulle omfatta de tre första årskurserna.

Under läsåret 1935/1936 skulle så den nya organisationen vid tekniska högskolan nå sin fullbordan. Vid slutet av höstterminen 1935 skulle de första lantmätarna efter den nya ordningen utexamineras, och vid slutet av vårterminen 1936 skulle civilingenjörsexamen för första gången avläggas av vid tekniska högskolan utexaminerade kommunalingenjörer.

Med hänsyn till det successiva genomförandet av den nya organisationen blir det givetvis icke erforderligt att omedelbart tillsätta alla de föreslagna nya lärarbefattningarna. De sakkunniga hava i efterföljande tablå givit en sammanställning i fråga om de tidpunkter, från vilka de olika lärarbefattningarna enligt de sakkunnigas förslag kunna bliva erforderliga. De sakkunniga hava därvid framhållit, att detta förslag givetvis måste vara preliminärt, då det på det närmaste sammanhänger med de av de sakkunniga framlagda förslagen till timplaner, vilka, såsom de sakkunniga framhållit, icke få betraktas såsom slutgiltiga.

Tidpunkten för införandet av den nya organisationen m. m.

Tillsättandet av de nya lärarbefattningarna vid tekniska högskolan m. m.

106 Kungl. Maj:t proposition Nr 12å.

Avlöningar

(utom dyrtidstillägg) för professurer och speciallärarbefattningar vid tekniska högskolan, vilka föreslås till nyinrättande, ombildning eller indragning.

*) Sedan professor Rubin avgått från sin personliga professur.

107 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De av de sakkunniga föreslagna nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna torde bliva erforderliga redan från och med budgetåret 1932/ 1933.

Beträffande övriga under övergångstiden erforderliga anslag anföra de sakkunniga:

Höjningen av anslaget till assistentarvoden torde lämpligen böra ske med hela det beräknade beloppet, 2,000 kronor, från och med budgetåret 1932/1933.

Den av de sakkunniga förordade höjningen av anslaget till stipendier åt elever föreslå de sakkunniga skola vidtagas successivt under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

Anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar synes redan från och med budgetåret 1932/1933 böra uppföras med hela det av de sakkunniga beräknade beloppet, 11,000 kronor. De sakkunniga vilja här erinra, att detta för åttonde huvudtitelns vidkommande endast innebär en kostnadsökning av 3,000 kronor, enär samtidigt huvudtitelns allmänna reseanslag bör kunna minskas med 8,000 kronor.

Det av de sakkunniga föreslagna anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri behöver endast successivt komma till användning. En överslagsberäkning har givit vid handen, att för ändamålet torde böra beräknas för budgetåret 1932/1933 2,000 kronor, för budgetåret 1933/1934 5,000 kronor samt från och med budgetåret 1934/1935 hela beloppet, 8,000 kronor.

I fråga örn höjning av anslagen till materiel för praktiska övningar, till bokinköp och bokbindning m. m., till materiel till samlingar och laborationer samt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter förorda de sakkunniga, att nämnda anslag redan från och med budgetåret 1932/1933 höjas med hela de av de sakkunniga förut beräknade beloppen. Dessa äro endast ungefärligt beräknade i avvaktan på att närmare erfarenhet skall kunna vinnas om den verkliga medelsåtgången. Vid en omorganisation uppkomma dessutom alltid en del engångsutgifter. som på förhand äro omöjliga att beräkna. Slutligen utgå de sakkunniga från, att materielkostnaderna för den under avveckling varande lantmäteriundervisningen under de två åren 1932/1933 och 1933/1934 böra bestridas från här ifrågavarande anslag.

De sakkunniga förutsätta, att avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen skall taga sin början från och med läsåret 1932/1933 och vara avslutad med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter den gamla ordningen skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare någon kulturteknisk kurs behöver anordnas.

De sakkunniga anföra:

Frågan om styrelsen och förvaltningen av den hittillsvarande lantmäteriundervisningen under de båda avvecklingsåren 1932/1933 och 1933/1934

Övriga för tekniska högskolan beräknade anslag under övergångstiden.

Avveck lingen av den nuvarande lantmäteriundervis ningen.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kan givetvis besvaras på olika sätt. Antingen kan man låta nämnda undervisning kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom en särskild läroanstalt, eller också kan jämväl denna undervisning från och med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande tala de starkaste skälen för det sistnämnda alternativet. Lokalerna komma att i viss utsträckning bliva gemensamma för lantmäteriundervisningen och tekniska högskolans nya fackavdelning, likaså lärarkrafterna, och vid sådant förhållande synes det riktigaste vara att låta kostnaderna även för lantmäteriundervisningen bestridas av medel, som komma att stå till tekniska högskolans disposition.

Å andra sidan utgå de sakkunniga från att beträffande de kvarvarande eleverna vid lantmäteriundervisningen så få ändringar som möjligt bliva vidtagna. Inga terminsavgifter synas sålunda böra utkrävas av dem; vidare böra kostnaderna för resor vid fältövningar och exkursioner ersättas dem efter hittills gällande grunder. Deras ställning vid tekniska högskolan skulle närmast bliva lika med de nuvarande specialstuderandes. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att, därest det i något fall. av sjukdom eller annan anledning, skulle inträffa, att en studerande vid den under avveckling varande lantmäteriundervisningen icke kan följa med sin årskurs, möjlighet bör beredas honom att övergå till lämplig årskurs vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att kulturteknisk kurs, så vitt då kunde bedömas, skulle efter avgivande av sagda betänkande behöva anordnas ytterligare fem gånger, d. v. s. under läsåren 1929—1934. Huruvida efter utgången av nämnda läsår någon ytterligare kulturteknisk kurs kan behöva anordnas, undandrager sig de sakkunnigas bedömande. Det vill emellertid synas dem, att, örn så är förhållandet, det lämpligen bör ankomma på lantmäteristyrelsen att taga initiativ till anordnande av dylik kurs.

Under budgetåret 1932/1933, då alltså vid nuvarande lantmäteriundervisningen skulle finnas en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter gamla ordningen, kunna kostnaderna approximativt beräknas på följande sätt.

I matematik och geodesi bör undervisningen bestridas av professor Rubin, som tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och som under detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning i tekniska högskolan.

I praktiskt lantmäteri förutsättes för detta läsår ingen förändring. För läraren i praktiskt lantmäteri bör alltså beräknas ett arvode av — förutom dyrtidstillägg med inberäknat tillfällig löneförbättring — 6,200 kronor samt för assistenten i samma ämne 1,875 kronor.

Undervisningen i rättslära kommer att under detta läsår minskas från omkring 240 timmar till omkring 130 timmar. Med hänsyn härtill tordearvodet i denna befattning böra minskas från 4,000 kronor till 2,200 kronor, vartill kommer assistentarvode å 500 kronor.

För övriga lärarbefattningar under andra året utgå enligt den av lantmäteristyrelsen i dess betänkande å sid. 37 framlagda specifikationen arvoden å sammanlagt 1,662 kronor 50 öre, häri inberäknat tillfällig löne-

109 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förbättring men ej dyrtidstillägg. Kostnaderna för arvoden vid här förevarande kurs skulle sålunda för budgetåret 1932/1933 uppgå till sammanlagt 12,437 kronor 50 öre eller i avrundat tal 12,500 kronor. För lärararvoden vid kulturtekniska kursen beräkna de sakkunniga efter enahanda grunder för samma budgetår ett belopp av 15,625 kronor eller i avrundat tal 15,500 kronor. Några särskilda anslag för materiel o. s. v. synas ej behöva beräknas, då det torde bliva möjligt att bestrida dessa kostnader av de medel, som, enligt vad i det föregående föreslagits, redan från och med budgetåret 1932/1933 skulle ställas till tekniska högskolans förfogande.

Nu angivna belopp, sammanlagt (12,500 +15,500) 28,000 kronor, bör alltså för budgetåret 1932/1933 upptagas under tekniska högskolan såsom ett obetecknat extra anslag under rubrik Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Under budgetåret 1933/1934 kommer av den nuvarande lantmäteriundervisningen endast den kulturtekniska kursen att finnas kvar. Kostnaderna för denna beräkna de sakkunniga, såsom nyss sagts, till i avrundat tal 15,500 kronor, vilket belopp alltså bör upptagas under tekniska högskolan för budgetåret 1933/1934 såsom ett obetecknat extra anslag under samma rubrik som motsvarande anslag för budgetåret 1932/1933.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang slutligen framhålla, att de vid beräkningen av ovan omförmälda arvoden utgått från, att dyrtidstillägg för här ifrågavarande befattningshavare jämväl i fortsättningen skola utgå efter de grunder, som gälla för befattningshavare vid oreglerade verk.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriunder visning en i detta hänseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Lantmäteriunder visning ens lärarråd har anfört bland annat:

Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag.

Lärarrådet anser sig böra anmärka mot de sakkunnigas förslag i fråga örn övergångsanordningar i ett avseende, nämligen därutinnan, att de sakkunniga efter gamla grunder beräknat arvodena till de lärare, som under övergångsåren skola undervisa vid f. d. lantmäteriundervisningen, under det att deras efterträdare, så snart de bliva att anse såsom speciallärare vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri, komma att erhålla arvoden, beräknade efter i genomsnitt något över 30 kronor pr timma. Lärarrådet instämmer med de sakkunniga därutinnan, att det vid en omorganisation av lantmäteriundervisningen givetvis gäller att tillse, att de förstnämnda lärarna icke komma i en alltför ogynnsam ställning, och hemställer förty, att ändring av de sakkunnigas förslag sker i denna del.

Föreståndaren för lantmäteriundervisningen, revisionssekreteraren Ericsson, har anfört bland annat:

Jag tillåter mig framhålla nödvändigheten av att vid genomförandet av den nya organisationen av lantmäteriundervisningen största möjliga hänsyn tages till den nuvarande lärarpersonalen, av vilken större delen under längre tid ägnat sina krafter åt lantmäteriundervisningen och där nedlagt ett förtjänstfullt, högt skattat arbete. Det torde särskilt böra bemärkas, att de sakkunnigas förslag i fråga örn den nuvarande läraren i matematik

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ingalunda kan anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose dennes berättigade intressen, varken med hänsyn till hans långvariga, väl vitsordade lärarverksamhet vid lantmäteriundervisningen eller i jämförelse med de tidigare förslagen till ordnande av hans ordinarie anställning, av vilka lant mäter istyr ekens förslag 1929 och Kungl. Martts proposition till 1931 års riksdag, i denna del i stort sammanfallande, torde få anses vara av beskaffenhet att fortfarande böra vidhållas.

I fråga örn avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen tillåter jag mig påpeka, att de sakkunniga beräknat undervisningen i rättslära under budgetåret 1932/1933 till omkring 130 (240 —110) timmar i stället för rätteligen 175 (285 —110) timmar. Arvodet för läraren i rättslära torde fördenskull, oavsett vad lärarrådet härutinnan anfört, böra höjas, varjämte assistentarvodet, som för närvarande utgår med 1,200 kronor och avser undervisning under allenast andra läsårets vårtermin, bör upptagas med högre belopp än det av de sakkunniga härutinnan upptagna beloppet 500 kronor.

Lantmäteristyrelsen har för egen del anfört bland annat följande:

Beträffande de av sakkunniga föreslagna över gång sanordningarna tilllåter sig lantmäteristyrelsen — frånsett vad av styrelsens ovan föreslagna förändringar i vissa grunder för undervisningens ordnande må följa — erinra om följande.

De sakkunniga framhålla, hurusom det långa provisorium, som rått i fråga örn lantmäteriundervisningen, gör det synnerligen önskvärt att låta den nya organisationen träda i kraft snarast möjligt och utgå ifrån, att detta skall ske redan med ingången av budgetåret 1932/1933.

Följande övergångsplan föreslås av de sakkunniga.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen tager sin början från och med läsåret 1932/1933 och skall vara avslutad med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter den gamla ordningen skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare någon kulturteknisk kurs behöver anordnas. Beträffande styrelsen och förvaltningen av denna undervisning kan man, enligt de sakkunnigas mening, antingen låta densamma kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom en särskild läroanstalt eller också kan jämväl denna undervisning från och med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande talade de starkaste skälen för det sistnämnda alternativet.

Mot denna övergångsplan har styrelsen intet att erinra och även lantmäteristyrelsen håller före, att den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen från och med läsåret 1932/1933 bör överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. Härvid torde emellertid, i anslutning till vad professor Rubin i sitt yttrande till föreståndaren för lantmäteriundervisningen framhållit, vissa bestämmelser böra meddelas i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning i förhållande till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier.

Följande sammanställning utvisar undervisningsplanen enligt de sakkunnigas förslag under de tvenne avvecklingsåren i de läroämnen, som ingå i den nuvarande lantmäteriundervisningens andra årskurs och i dess kulturtekniska kurs.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lil

’) jämte fältövningar I/e—3%.

2) jämte exkursioner 6 dagar.

s) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

4) jämte fältövningar i/i — nh.

6) jämte exkursioner och fältövningar 5 dagar.

6) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

’) jämte fältövningar 3 veckor juli—augusti.

8) jämte fältövningar 2 veckor juli—augusti.

De sakkunniga föreslå, att den nuvarande läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin, för vilken föreslås inrättande av en personlig professur i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) vid högskolan, under läsåret 1932/1933 jämväl bör bestrida undervisningen i både geodesi och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs, »enär han tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och under detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning i tekniska högskolan». På sådant sätt skulle professor Rubin komma att under detta läsår åläggas en undervisningsskyldighet örn:

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

geodetisk matematik å nya första årskursen................ 59 timmar

differentialgeometri å gamla andra årskursen .............. 40 »

geodesi » » » » .............. 285 »

Summa 384 timmar.

Då en närmare undersökning utvisar, att av dessa 384 timmar icke mindre jin 367 äro förlagda till höstterminen, inses lätt, att professor Rubin enligt förslaget för denna termin pålägges en arbetsbörda, som säkerligen annars icke åvilar en professor vid tekniska högskolan. Än ytterligare belyses denna omständighet därav, att de sakkunniga för läsåret icke synas hava räknat med någon assistent i ämnet geodesi vid lantmäteriundervisningen, ehuru assistent i detta ämne funnits vid undervisningen alltsedan densamma erhöll sin nuvarande organisation.

De sakkunniga förutsätta för läsåret 1932/1933 ingen ändring i det hittillsvarande ämnet praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningens andra årskurs, och däremot är givetvis ingenting att anföra. Emellertid må erinras därom, att såväl ämnet praktiskt lantmäteri vid denna årskurs som det nya ämnet planmätning och nivellering vid lantmäterifackavdelningens första årskurs äro förlagda till vårterminen. Då det förra ämnet under denna termin omfattar 440 timmar och det senare 102 timmar jämte fältövningar under hela juni månad, torde det, så som förslaget föreligger, vara ogenomförbart att — örn sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt — läraren i praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningen samtidigt vore speciallärare i planmätning och nivellering vid tekniska högskolan.

I detta sammanhang synes uppmärksamheten böra fästas på, att i sammanställningen å sid. 117 i förslaget över avlöningar för lärare vid lantmäterifackavdelningen speciallärarbefattningen i planmätning och nivellering av förbiseende icke upptagits såsom behövlig under läsåret 1932/1933.

Undervisningen i rättslära vid den gamla andra, årskursen under läsåret 1932/1933 kommer enligt förslaget att fortgå såsom hittills. Då denna undervisning är förlagd enbart till vårterminen, kommer lärarens undervisningsskyldighet under läsåret att minskas från nuvarande omkring 240 timmar till omkring 130 timmar, varför de sakkunniga föreslagit en motsvarande minskning av arvodet för läraren i ämnet från nuvarande 4,000 kronor till 2,200 kronor. Beträffande assistenten i detta ämne hava de sakkunniga för läsåret räknat med ett arvode å 500 kronor. Arvodet för denne assistent utgår emellertid med 1,200 kronor under läsåret 1931/1932. Enär vidare enligt den nuvarande läroplanen assistentens hela tjänstgöringsskyldighet infaller under vårterminen och alltså icke kommer att minskas under läsåret 1932/1933, torde även för sistnämnda läsår böra räknas med ett assistentarvode å 1,200 kronor.

Av särskilt stor betydelse för undervisningens kontinuitet är givetvis frågan, huruvida lärarna i de viktiga ämnena jordbrukslära, skogslära och kulturteknik vid den nuvarande lantmäteriundervisningen kunde — örn sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt — successivt övergå till motsvarande speciallärarhefattningar vid tekniska högskolan. Ur förestående tabell utläses örn möjligheterna i detta hänseende följande.

I ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi kommer enligt förslaget under läsåret 1932/1933 undervisning endast att meddelas vid den gamla kulturtekniska kursen med som hittills 215 timmar jämte exkursioner un-

Kungl. Majis proposition Nr 124. 113

der 6 dagar. Under läsåret 1933/1934 däremot kommer, utöver undervisningen vid samma kurs till samma omfattning, undervisning i samma ämne att meddelas vid lantmäterilackavdelningens andra årskurs under 144 timmar jämte fältövningar i 3 veckor under tiden juli—augusti. Vissa svårigheter synas på grund härav möta att under sistnämnda läsår på en hand förena den gamla oell den nya lärarbefattningen, men torde likväl dessa svårigheter med assistenthjälp kunna övervinnas.

Ämnet skogslära upptages under hägge läsåren å den gamla kulturtekniska kursen oförändrat med 80 timmar jämte exkursioner och fältövningar under 5 dagar. Härtill kommer under vartdera läsåret å lantmäterifackavdelningens första årskurs en undervisningsskyldighet örn 68 timmar jämte fältövningar under tiden 1—5 juli samt under läsåret 1933/1934 å samma fackavdelnings andra årskurs ytterligare en undervisning örn 56 timmar. Ur tidssynpunkt torde ingen svårighet möta att förena de båda lärarhefattningarna i detta ämne.

Vad det gamla ämnet kulturteknik beträffar kommer undervisningen i detta ämne att fortgå som hittills å den gamla kulturtekniska kursen under håda övergångsåren med under varje läsår 300 timmar jämte exkursioner och fältövningar under 10 dagar. Vid lantmäterifackavdelningen kommer under vartdera läsåret vid den nya första årskursen att meddelas undervisning i ämnet allmän byggnadslära med vägteknik under sammanlagt 102 timmar och under läsåret 1933/1934 vid den nya andra årskursen dessutom i ämnet vattenbyggnadslära med sammanlagt 152 timmar jämte fältövningar i två veckor under juli—augusti. Den sammanlagda undervisningstiden för dessa kulturtekniska ämnen skulle alltså, oberäknat tiden för fältövningar och exkursioner, bliva för läsåret 1932/1933 402 timmar och för läsåret 1933/1934 554 timmar. Vissa svårigheter synas alltså med hänsyn till det stora antalet undervisningstimmar föreligga, särskilt beträffande det sistnämnda läsåret, att under övergångstiden förena den nuvarande lärarbeiattningen i kulturteknik med endera eller båda av de nya speciallärarbeiattningarna i motsvarande ämnen. Timplanerna utvisa emellertid, att undervisningstiden är tämligen jämnt fördelad över höst- och vårterminerna, varför frågan torde gå att lösa under förutsättning av tillräcklig assistenthjälp.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört, att det i princip icke hade något att invända mot de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av den nya organisationen har med styrka framhållits, att det långa provisorium, som rått ifråga örn lantmäteriundervisningen, gör det önskvärt att låta den nya organisationen träda i kraft snarast möjligt, d. v. s. redan med ingången av budgetåret 1932/ 1933. Härtill vill jag uttala min anslutning.

I anslutning härtill komma studerande i den nya lantmäterifackavdelningen första gången att intagas höstterminen 1932. Från och med läsåret 1935/1936 skulle den nya fackavdelningen vara helt utbyggd, och vid utgången av vårterminen 1936 skulle den första årgången lantmätare efter den nya ordningen kunna utexamineras. Vid tekniska högskolan har man alltså att räkna med en fyraårig övergångsperiod.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. / sami. 100 haft. (Nr 124.) 8

Departe

mentschefen.

114 Kungl. Maj.is proposition Nr 124.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen skulle taga sin början med läsåret 1932/1933 och — under förutsättning att icke ytterligare någon kulturteknisk kurs behöver anordnas, något som torde få bliva beroende på eventuellt därom av lantmäteristyrelsen i sinom tid gjord framställning — avslutas med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter den gamla ordningen skulle utexamineras.

I likhet med de sakkunniga och lantmäteristyrelsen håller jag före, att den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen under läsåren 1932/ 1934 bör överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. De närmare bestämmelser, som med anledning härav kunna bliva erforderliga i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning i förhållande till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier ävensom i övrigt erforderliga föreskrifter torde framdeles få meddelas av Kungl. Maj:t, sedan vederbörandes yttranden blivit inhämtade.

De övergångsanordningar i fråga örn vissa lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen — doktor Berwald och professor Rubin — har jag tidigare i annat sammanhang berört och torde nu endast få hänvisa härtill.

Härefter torde jag så få övergå till frågan om de lärarbefattningar av olika slag, som böra tillsättas redan från och med läsåret 1932/1933.

Från och med nämnda tidpunkt bör först och främst inrättas den för professor Rubin avsedda personliga professuren, för vilket ändamål ett anslag å allmänna indragningsstaten av 11,460 kronor bör beräknas.

Då professor Rubin under läsåret 1932/1933 icke kommer att i full utsträckning tagas i anspråk vid tekniska högskolan, hava de sakkunniga föreslagit, att han under denna tid borde bestrida undervisningen i geodesi och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att professor Rubin vid bifall härtill skulle åläggas en undervisningsskyldighet av sammanlagt 384 timmar, därav enligt nu gällande arbetsordning icke mindre än 367 förlagda till höstterminen. Aven om denna undervisning till stor del består av övningar och örn också genom schematekniska anordningar en jämnare fördelning av arbetsbördan kan tänkas erhållas, bliver dock belastningen för stor för endast en professur. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att under detta övergångsår ett belopp av 1,000 kronor beräknas för assistenthjälp vid geodesiuudervisningen vid nuvarande lantmäteriundervisningen, varigenom en ganska betydande avlastning torde kunna erhållas.

Speciallärarbefattningarna i matematik II och III, vilka, enligt vad jag i det föregående tillstyrkt, äro avsedda för den nuvarande huvudläraren i matematik vid lantmäteriundervisningen, doktor Berwald, böra tillsättas från och med budgetåret 1932/1933. De härför beräknade arvodena hava upptagits till respektive 4,800 och 1,200 kronor.

Den av mig föreslagna speciallärarbefattningen i marklära, för vilken beräknats ett arvode av 1,200 kronor, bör likaledes inrättas från och med budgetåret 1932/1933.

115 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Mitt i det föregående framlagda förslag örn viss utökning av den för de blivande lantmätarna avsedda undervisningen i rättslära och jorddelningsrätt föranleder vissa förändringar av de sakkunnigas kostnadsberäkningar även för budgetåret 1932/1933. Enligt deras förslag skulle undervisningen i rättskunskap under de lantmäteristuderandes första läsår vara gemensam med den övriga högskolans undervisning i detta ämne. Enligt lantmäteristyrelsens av mig biträdda förslag skall däremot denna undervisning meddelas särskilt för de lantmäteristuderande, vadan för budgetåret 1932/1933 ett särskilt speciallärararvode, beräknat till 1,200 kronor, torde böra upptagas. Härjämte torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt, assistentarvode för undervisningen i rättslära vid nuvarande lantmäteriundervisningen böra beräknas till 1,200 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna 500 kronor.

Vidare böra för läsåret 1932/1933, i överensstämmelse med de tekniska högskolesakkunnigas förslag, beräknas speciallärararvoden dels i skogseko* nomi med skogslära med 2,100 kronor och dels i allmän byggnadslära och vägteknik med 1,200 kronor.

Slutligen torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen påpekat, för budgetåret 1932/1933 upptagas arvode åt en speciallärare i planmätning och nivellering. Detta arvode torde med hänsyn till den reducerade tjänstgöringen under första övergångsåret kunna begränsas till förslagsvis 2,000 kronor.

Ökningen i anslagsposten till speciallärararvoden vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933 uppgår sålunda till (4,800 + 1,200 + 1,200 + 1,200 + 2,100 + 1,200 + 2,000) 13,700 kronor.

De nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna böra inrättas redan från och med läsåret 1932/1933.

I fråga om övriga anslag vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/ 1933 med anledning av lantmäteriundervisningens överflyttande har jag endast i följande hänseenden funnit mig böra avvika från de sakkunnigas förslag. Då jag för budgetåret 1932/1933 icke ansett mig kunna tillstyrka både resekostnads- och traktamentsersättningar åt de lantmäteristuderande utan endast resekostnadsersättningar, torde det för detta ändamål beräknade beloppet kunna nedsättas från 2,000 kronor till 1,000 kronor. Anslagets rubrik för detta budgetår torde i anslutning härtill böra ändras till resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska hög'kolans fackavdelning för lantmäteri. Såsom jag i annat sammanhang meddelat, har jag ej heller ansett erforderligt att för budgetåret 1932/1933 beräkna något särskilt anslag för resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner och fältövningar, utan torde kostnaderna härför under nämnda budgetår böra bestridas ur åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. Någon höjning av detta anslag med anledning härav har jag ej ansett mig böra ifrågasätta. Vidare torde de av de sakkunniga föreslagna anslagen till arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter

116 Kungl. Maj\ts proposition Nr 124.

samt till materiel för praktiska övningar under detta första övergångsår kunna minskas med vartdera 1,CK'0 kronor till 1,000 kronor, respektive 3,000 kronor.

De sakkunniga hava till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen beräknat ett extra anslag av 28,000 kronor.

I anslutning till vad jag nyss anfört rörande behovet av ökad assistentundervisning i geodesi och rättslära torde detta anslag böra höjas med 1,700 kronor till 29,700 kronor.

Beträffande den närmare fördelningen av detta anslag ävensom de bestämmelser i övrigt, som med anledning härav må bliva erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Jag vill emellertid redan nu framhålla, att jag icke anser mig kunna biträda det framkomna förslaget om att lärarna vid den nuvarande lantmäteriundervisningen under övergångstiden skola i avlöningshänseende likställas med tekniska högskolans lärare. Ingen ändring i undervisningens art och omfattning har för dem ifrågasatts, och vid sådant förhållande torde skäl alltså saknas att nu föreslå någon ändring i de grunder, efter vilka avlöningsförmånerna hittills utgått.

Jag vill dock understryka, att jag i likhet med de sakkunniga utgår från att dyrtidstillägg m. m. å dessa avlöningsförmåner må utgå enligt de grunder, som gälla för befattningshavare vid s. k. oreglerade verk.

I anslutning till vad nu anförts skulle följande anslag bliva erforderliga för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1932/1933.

1.

2.

3.

4.

5.

6. 7.

8.

9.

10.

11.

12.

Personlig professur åt professor T. Rubin (å allmänna

indragningsstaten)........................kronor 11,460: —

Arvoden åt speciallärare..................... » 13,700: —

Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter . » 1,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................ » 2,676: —

Avlöning till en vaktmästare................. » 2,988: —

Stipendier åt studerande..................... » 1,000: —

Resekostnadsersättningar åt studerande vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar................ » 1,000: —

Materiel för praktiska övningar............... » 3,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m............. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer.......... i 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter..... » 9,000: —

Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen . . » 29,700: -

Summa kronor 81,524: —

Då kostnaderna för budgetåret 1931/1932, enligt vad tidigare meddelats, uppgå till, förutom dyrtidstillägg, 73,350 kronor, skulle ett bifall till mina nu framlagda förslag för budgetåret 1932/1933 medföra en merkostnad av 8,174 kronor.

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

117 Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å 31,600 kronor till avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med budgetåret 1932/1933 inrättas en ny kontorsbiträdesbefattning. Kostnaderna härför beräknas enligt sedvanliga grunder till 2,676 kronor. Här förevarande anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta belopp till 34,276 kronor eller i avrundat tal 34,200 kronor.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å 73,300 kronor till ordinarie vaktmästare m. fl.

Vid bifall till mitt i det förgående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med budgetåret 1932/1933 inrättas en ny vaktmästarbefattning i lönegraden B 5. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till 2,988 kronor. Här förevarande anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta belopp till 76,288 kronor eller i avrundat tal 76,300 kronor.

Under punkt 138 av 1931 års åttonde huvudtitel framlade jag för Kungl. Majit förslag om viss ökning av den i det ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan ingående anslagsposten arvoden till speciallärare. I samband därmed redogjorde jag ingående dels för de speciallärarbefattningar, som enligt beslut av Kungl. Majit funnits vid tekniska högskolan under tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1931, dels ock för ett av högskolans lärarkollegium framlagt förslag till speciallärarbefattningar under tiden den 1 juli 1930—den 30 juni 1931, enligt vilket det för ändamålet utgående anslaget skulle höjas till 108,520 kronor. Såsom av nyssnämnda punkt 138 närmare framgår, anslöt jag mig till lärarkollegiets sålunda framlagda förslag utom beträffande ämnet stadsanläggningslära, där jag förordade samma anslag som tidigare utgått, 2,400 kronor. Anslaget till speciallärare skulle enligt detta förslag behöva beräknas till 105,620 kronor. Jag framhöll vidare, att det, med hänsyn till möjligen förestående omorganisation av högskolan, torde vara lämpligast, att föreskrifter rörande fördelningen av anslaget till arvoden åt speciallärare meddelades endast för budgetåret 1931/1932.

Genom beslut den 26 februari 1931 meddelade Kungl. Majit bestämmelser rörande speciallärarna vid tekniska högskolan under budgetåret 1931/1932

1. Avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal.

2. Avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl.

3. Arvoden till speciallärare.

-t. Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter.

5. Avlöningar till ickeordinarie vaktmästare m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

i överensstämmelse med den av lärarkollegiet uppgjorda planen med nyss av mig angivna undantag.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av den 24 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit ville i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag föreslå, att det av högskolan år 1930 begärda beloppet 108,520 kronor årligen måtte beviljas för återstoden av femårsperioden, d. v. s. intill den 1 juli 1936, försåvitt ovannämnda utredningsarbeten ej gåve vid handen, att ändringar behövde vidtagas rörande speciallärarbefattningarna.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

I stadgarna för tekniska högskolan föreskreves, att högskolans speciallärarbetattningar skulle fastställas för en tidsperiod av högst fem år i sänder. Erhåflandet av de lämpligaste krafterna för dessa speciallärarbefattningar försvårades väsentligen, örn denna period i avsevärd grad förkortades, då därigenom vissa osäkerhetsförhållanden inträdde. För uppläggandet av föreläsningsserier för så kort tid som ett år torde i regel knappast kunna förutsättas att samma arbete nedlades som om befattningshavaren tillförsäkrades något längre tids tjänstgöring. Vidare kunde anföras, att örn befattningarna fastställdes för endast ett år i sänder, detta medförde en ofta återkommande upprepning av den rätt omständliga tillsättningsproceduren.

Under förhandenvarande förhållanden ser jag mig förhindrad att tillstyrka andra ändringar i här förevarande anslag än de, som föranledas av förslaget örn lantmäteriundervisningens inordnande i tekniska högskolan. Den av detta ändamål föranledda kostnadsökningen har av mig i det föregående beräknats till 13,700 kronor. Då för innevarande budgetår för ändamålet disponerats ett belopp av 105,520 kronor, skulle alltså för budgetåret 1932/ 1933 behöva beräknas ett anslag av (105,520 + 13,700) 119,220 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut rörande den närmare fördelningen av detta anslag. Härvid torde även böra tagas under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning det må vara möjligt att tillmötesgå det från högskolan uttalade önskemålet om tillsättande av speciallärarbefattningar för längre tid än ett år.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å 51,200 kronor till arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan skulle denna anslagspost från och med budgetåret 1932/1933 behöva höjas med 1,000 kronor till 52,200 kronor.

I det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan ingår en såsom bestämt anslag betecknad anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie vaktmästare m. fl. Nämnda anslagspost var till och med

119 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

budgetåret 1930/1931 upptagen med ett belopp av 13,500 kronor men höjdes från och med innevarande budgetår till 16,020 kronor. Såsom närmare framgår dels av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel (sid. 380), dels av Kungl. Maj:ts proposition nr 226 till 1927 års riksdag, dels ock punkt 141 i 1931 års åttonde huvudtitel, utgöres den extra vaktmästarpersonal, vars avlöningar bestridas med medel från detta anslag, av 1 maskinist, 3 laboratorievaktmästare, 1 vaktmästare och 4 portvakter.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag måtte föreslå en ytterligare höjning av förevarande anslag till 16,800 kronor.

Till stöd härför har lärarkollegiet anfört bland annat:

I en del fall, när ny extra ordinarie befattningshavare med avlöning från detta anslag antagits, hade befattningshavaren på grund av föregående tjänstgöring i statens tjänst redan från början blivit satt i högre löneklass än den lägsta, varvid såsom exempel kunde omnämnas, att den nyantagne extra ordinarie laboratorievaktmästaren å institutionen för cellulosateknik och träkemi till följd av föregående tjänstgöring vid Uppsala universitet redan för närvarande erhölle avlöning enligt löneklass 9 med en avlöning av 3,144 kronor i stället för den normala begynnelselönen enligt löneklass 5, utgörande 2,520 kronor. Detta komme att förorsaka att anslaget ej komme att visa sig tillräckligt ens för budgetåret 1931 1932, även bland annat beroende därav, att i de fall, då motsvarande ordinarie personal oundgängligen behövt anlitas på övertid, ersättningen för denna övertid i enlighet med gällande avlöningsreglemente måst utbetalas från ifrågavarande anslag. Denna övertidsersättning kunde naturligtvis variera, och hade det sammanlagda ersättningsbeloppet härför i allmänhet hållit sig mellan 400 och 500 kronor. Sålunda hade för budgetåret 1930 1931 ifrågavarande övertidsersättning uppgått sammanlagt till 462 kronor 71 öre, men kunde dock för nämnda budgetår till statsverket återlevereras 279 kronor 74 öre från ifrågavarande anslag.

För budgetåret 1931/1932 komme att till avlöning åt extra ordinarie vaktmästarpersonal utgå minst 15,741 kronor, eventuellt något mera, beroende på i vilken löneklass den blivande vaktmästaren å institutionen för flygteknik komme att placeras, och sålunda återstode för övertidsersättningar endast ett belopp av högst 279 kronor, vilket ej komme att visa sig tillräckligt,

För budgetåret 1932/1933 komme att till personalens avlöning åtgå lägst ett belopp av 16,053 kronor, beroende på vissa befattningshavares uppfattning till högre löneklass, och vore sålunda en höjning av anslaget ofrånkomlig. Utgifterna å denna anslagspost komme genom befattningshavarnas uppfattning till högre löneklass alltjämt under en följd av år att stiga.

De avlöningar, som — under förutsättning att den nuvarande personalen kvarstår vid sina befattningar under budgetåret 1932/1933 — under nämnda budgetår skola bestridas medelst här förevarande anslagspost, uppgå till 16,053 kronor, vartill kommer ett mindre belopp för övertidsersättningar.

Departe-

mentschefen.

6. Stipendier åt studerande.

Departe-

mentschefen

7. Arvode åt sekreteraren hos högskolans styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Ökningen av medelsåtgången beror uteslutande på författningsenliga ålderstillägg, och med hänsyn härtill torde en höjning av anslagets belopp vara ofrånkomlig. Jag anser mig emellertid böra föreslå en begränsning av anslagsökningen till 480 kronor, vadan anslagsposten alltså skulle uppföras med 16,500 kronor.

I riksstaten har sedan åtskilliga år varit upptaget ett ordinarie reservationsanslag å 5,000 kronor till stipendier åt elever vid tekniska högskolan.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans lärarkollegium — under erinran att, enligt de för högskolan av Kungl. Majit fastställda statuterna, de som vid högskolan bedreve sina studier ej längre benämndes »elever» utan »studerande» — hemställt, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag måtte föreslå, att rubriken å ovannämnda reservationsanslag — utan ändring av anslagets belopp — måtte ändras till stipendier åt studerande.

Såsom tidigare meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga hemställt, att vid ett bifall till deras förslag om lautmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan en höjning av här förevarande anslag med 2,000 kronor till 7,000 kronor skulle vidtagas. I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare föreslagit, att denna förhöjning skulle vidtagas successivt under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

De tekniska högskolesakkunnigas förslag om höjning av stipendieanslaget med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan vill jag biträda. I enlighet härmed skulle anslaget för budgetåret 1932/1933 upptagas med ett från 5,000 kronor med 1,000 kronor till 6,000 kronor förhöjt belopp.

På de av högskolans lärarkollegium anförda skälen vill jag vidare förorda, att anslagets rubrik måtte ändras från »stipendier åt elever» till »stipendier åt studerande».

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska högskolan, som i riksstaten för budgetåret 1931/1932 är upptaget med ett belopp av 325,000 kronor, ingår en såsom reservationsanslag betecknad anslagspost å 150,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Såsom närmare framgår av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel utgick man vid bestämmandet av nämnda anslagsposts storlek från att några arvoden till icke-ordinarie kanslipersonal ej för framtiden borde belasta detta anslag, och meddelades föreskrift härom den 28 maj 1926 i samband med fastställande av ny stat för tekniska högskolan.

Fråga har nu uppkommit om beredande av medel för gäldande av avlöning åt sekreteraren hos tekniska högskolans styrelse.

121 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Enligt § 10 i gällande stadgar för tekniska högskolan äger högskolans styrelse beträffande ärendenas föredragning inför styrelsen och handläggning av hos styrelsen förekommande expeditionsgöromål efter omständigheterna förordna. Denna föredragning och handläggning av ärendena har allt sedan nämnda stadgas ikraftträdande år 1921 skett genom person, som av styrelsen anmodats utföra sekreterargöromålen. Denne sekreterare har icke ansetts böra vara högskolans ordinarie sekreterare. I § 11 av stadgarna föreskrives nämligen, att vid sammanträde med styrelsen må, med undantag för rektor eller vid förfall för honom prorektor, icke i ärendes handläggning deltaga någon av de i §§ 45 och 96 nämnda befattningshavare, bland vilka jämväl — enligt §96 — högskolans sekreterare befinner sig. Av § 98 i stadgarna framgår vidare, att det åligger högskolans sekreterare att föra protokoll endast vid lärarkollegiets och kollegienämndens sammanträden.

För bestridande av göromålen såsom sekreterare hos högskolans styrelse har sålunda måst anlitas person utanför högskolans kansli. Fråga har nu uppkommit örn beredande av medel för avlönande av denne person.

En av styrelsen för tekniska högskolan gjord, av statskontoret tillstyrkt framställning, att ett belopp av högst 900 kronor om året måtte få ur elevavgifterna vid högskolan utgå till bestridande av kostnaden för sekreterargöromål hos styrelsen, har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skälet härtill torde främst hava varit, att elevavgifterna äro avsedda allenast till bestridande av assistentavlöningar och utgifter för samlingar och laborationer.

Den person, som av styrelsen anmodats bestrida ifrågavarande sekreterargöromål, har härför uppburit ersättning, som uppgått till 900 kronor per år och som utgått från ovanberörda, såsom reservationsanslag betecknade anslagspost till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Sedan emellertid revisionen inom riksräkenskapsverket framställt anmärkning mot detta förfarande, i vad avsåge tiden den 1 januari—den 30 juni 1928, fann riksräkenskapsverket genom utslag den 29 oktober 1930 — eftersom förvaltningsnämnden med hänsyn till bestämmelserna i omförmälda Kungl. Maj:ts beslut den 28 maj 1926 icke ägt att till kanslipersonal utbetala ersättning från förenämnda anslag — skäligt att, med gillande av anmärkningen, förplikta de för här ifrågavarande anordningsbeslut ansvariga, d. v. s. högskolans dåvarande rektor och de ledamöter i förvaltningsnämnden, vilka deltagit i beslutet, att ersätta statsverket anmärkta beloppet, 450 kronor. Sedan besvär anförts över riksräkenskapsverkets nyssberörda utslag, har kammarrätten genom utslag den 15 september 1931 — då förvaltningsnämnden icke ägt att för ifrågavarande ändamål utbetala ersättning av statsmedel — ej funnit skäl att i anledning av besvären göra ändring i det slut, vartill riksräkenskapsverket i överklagade utslaget kommit.

Jag saknar anledning att ifrågasätta någon ändring i nu gällande föreskrifter, som innebära, att särskild person bör förordnas att bestrida sekre-

Departe-

mentschefen.

122 Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

terargöromålen hos styrelsen. Såsom av den av mig nu lämnade redogörelsen framgår, stå emellertid för närvarande och under förutsättning att kammarrättens nyssberörda utslag vinner laga kraft inga medel till buds för detta ändamål. Då, såsom nämnts, styrelsens sekreterare bör vara en person utanför högskolan, torde härvidlag icke kunna komma ifråga den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan ingående anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie förvaltningspersonal. Härjämte bör framhållas, att det icke är möjligt att utan en höjning av denna anslagspost inom densamma bereda rum för här ifrågavarande ersättning. För den händelse kammarrättens ovanberörda utslag skulle vinna laga kraft eller efter anförda besvär fastställas i högsta instans, torde det emellertid bliva nödvändigt tillse, att medel beredas högskolan för nu ifrågavarande ändamål. Lämpligast synes mig då vara, att under angiven förutsättning ersättning åt styrelsens sekreterare — vars belopp synes böra fastställas till samma summa som tidigare för ändamålet utgått, d. v. s. 900 kronor för år — utgår ur den i reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska högskolan ingående anslagsposten till uppvärmning, belysning och diverse utgifter. Någon höjning av anslagets belopp med anledning härav torde icke vara erforderlig.

8. Materiel m. m. Anslag till prak tiska övningar för fackavdelningen för lantmäteri.

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid tekniska högskolan å 325,000 kronor ingår vidare en såsom reservationsanslag betecknad anslagspost å 150,000 kronor till samlingar och laborationer.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med budgetåret 1932/1933 denna anslagspost — för beredande av medel till praktiska övningar för fackskolan för lantmäteri — höjas med 3,000 kronor till 153,000 kronor och reservationsanslaget till materiel m. m. som följd härav upptagas med ett till 328,000 kronor förhöjt belopp.

9. Ökade medel till samlingar och labora tioner.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (punkt 90 av 1926 års åttonde huvudtitel) uppförde 1926 års riksdag i högskolans omkostnadsstat ett ordinarie reservationsanslag av 150,000 kronor till samlingar och laborationer samt anvisade dessutom till beredande av ökade medel till samma ändamål för budgetåret 1926/1927 ett extra anslag av 35,000 kronor att av Kungl. Majit fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan på sätt Kungl. Majit funne skäligt bestämma. För budgetåren 1927/1932 har vidare riksdagen anvisat, likaledes i enlighet med Kungl. Majits förslag (se härom senast punkt 142 av 1931 års åttonde huvudtitel) extra anslag av respektive

35,000 kronor, 41,000 kronor, 40,000 kronor, 40,000 kronor och 43,000 kronor att av Kungl. Majit fördelas på de särskilda avdelningarna vid högskolan, på sätt Kungl. Majit funne skäligt bestämma. Såsom av sistnämnda punkt närmare framgår, hade lärarkollegiet för nu innevarande budgetår

123 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

hemställt om ett sammanlagt anslag för här ifrågavarande ändamål av

217,000 kronor, varav 150,000 kronor på ordinarie och 67,000 kronor på extra stat. Vid min anmälan inför Kungl. Majit av ifrågavarande anslagsäskande fann jag mig emellertid böra föreslå, att sistnämnda anslag bestämdes till 43,000 kronor. Förhöjningen med 3,000 kronor i förhållande till närmast föregående budgetår var närmast betingad av tillkomsten av det nya flygtekniska laboratoriet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med utlåtande av den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag föreslå, att för samlingar och laborationer vid högskolan under läroåret 1932/1933 måtte beviljas, förutom det ordinarie anslaget å 150,000 kronor, ett anslag på extra stat av 68,000 kronor.

Lärarkollegiet har till stöd härför anfört bland annat:

Fn avsevärd reducering hade för varje år gjorts på av högskolan begärda anslag, och det hade också visat sig, att de beviljade anslagen icke varit tillräckliga.

Anslaget till samlingar och laborationer vore att betrakta såsom ett bland de viktigaste medlen för att hålla högskolans undervisning på önskvärd nivå.

Det vore därför av betydelse, att anslaget för ifrågavarande ändamål anpassades efter det angivna behovet, och lärarkollegiet såge sig därför nödsakad att fasthålla vid sin hemställan örn ett avsevärt högre belopp än vad som under senaste år beviljats.

Lärarkollegiet hade sökt att i möjligaste mån begränsa de olika fackavdelningarnas krav men det hade dock icke varit möjligt att nedpressa det totala anslagskravet till lägre belopp än 218,000 kronor, således 1,000 kronor högre än budgetåret 1931/1932.

Ökningen från begärt anslag, 217,000 kronor, budgetåret 1931/1932 till nu begärt anslag, 218,000 kronor, motiverades därav, att vissa institutioner, särskilt hållfasthetslära och läran om maskinelement, alltifrån respektive professurers inrättande haft otillräckliga anslag. Laboratorierna hade först på senare åren erhållit mera fullständig utrustning, beroende på att professurerna tillsatts först år 1924. Då nämnda ämnen vore grundläggande för stora delar av de tekniska tillämpningsämnena, vore det av stor vikt, att undervisningen bleve så rationell som möjligt. Det vore då framförallt av vikt att laboratoriearbetet icke eftersattes.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 4,000 kronor skulle bliva erforderligt till samlingar och laborationer, vilket belopp lämpligen syntes böra tilläggas det extra anslaget till samlingar och laborationer. I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela här förevarande anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

124 Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Departe-

mentschefen.

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande av behovet påkallat. Under förhandenvarande förhållanden är det mig emellertid icke möjligt att förorda någon annan höjning av förstärkningsanslaget än vad som föranledes av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan. Det härför beräknade beloppet, 4,000 kronor, har i de avgivna yttrandena lämnats utan erinran, och även jag vill tillstyrka framställning till riksdagen i överensstämmelse härmed. Vid bifall härtill skulle här förevarande anslag för budgetåret 1932/1933 upptagas med ett belopp av (43,000 + 4,000) 47,000 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag från tekniska högskolan besluta rörande fördelningen mellan de olika avdelningarna av såväl den ordinarie anslagsposten som det extra anslaget.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag anvisade 1926 års

riksdag till bestridande av kostnader för uppvärmning, belysning och diverse

ning, belys- utgifter vid tekniska högskolan under budgetåret 1926/1927 dels ett ordining och di- . , . K _ . _ _ , _ °

verse ut- narie anslag av 150,000 kronor, dels ett extra förstärkningsanslag av 35,000

gifter. kronor. Jag anhåller att beträffande dessa anslag få hänvisa till vad därom anförts å sid. 387 o. f. under punkt 90 av 1926 års åttonde huvudtitel. Jämväl för budgetåret 1927/1928 anvisade riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag ett extra förstärkningsanslag av 35,000 kronor. För ett vart av budgetåren 1928/1930 utgick förstärkningsanslaget med ett belopp av

25.000 kronor samt för budgetåret 1930/1931 med ett till 32,000 kronor förhöjt belopp.

Under punkt 143 av 1931 års åttonde huvudtitel, vartill jag här torde få hänvisa, föreslog Kungl. Majit riksdagen att för här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 47,000 kronor. Såsom närmare framgår av nämnda punkt, motiverades ökningen av anslaget,

15.000 kronor, med de nya lokaler, som från och med budgetåret 1931/1932 komme att tagas i anspråk.

I skrivelse den 17 april 1931, nr 8 A, anmälde riksdagen under punkt 137, att riksdagen för ändamålet anvisat ett belopp av 42,000 kronor. Riksdagen anförde därvid, bland annat, att riksdagen med hänsyn till prisläget på bränslemarknaden ansåge den ifrågasatta höjningen av anslaget kunna begränsas till 10,000 kronor.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu tekniska högskolans lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag upptaga ett extra förstärkningsanslag av 47,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Till stöd för denna sin framställning har lärarkollegiet anfört bland annat • följande:

10. Ökade medel till uppvärm-

125 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Bränslepriserna under budgetåret 1931/1932 torde icke vara så avsevärt lägre än budgetåret 1930/1931, att en sänkning av det begärda anslaget med

5,000 kronor varit motiverad.

Med den utökning av lokaler, som för närvarande vore ett faktum och som i 1930 års hemställan anfördes, nämligen de nyinredda lokalerna för fysik och elektroteknik, den del av det blivande cellulosalaboratoriet, som disponerades av högskolan samt flyglaboratoriet, bleve anslagen för värme, belysning och diverse för budgetåret 1931/1932 sannolikt otillräckliga, detta så mycket mer som, trots största sparsamhet, en avsevärd brist (cirka 15,000 kronor) förelåg vid budgetårsskiftet den 30 juni 1931, i det att en del inneliggande räkningar icke kunde likvideras före budgetårets utgång.

Dessutom kunde anföras, att högskolans allmänna inventarier vore i stor utsträckning i ett sådant skick, att förnyelse måste ske i större utsträckning än vanligt. Sådan skedde successivt under utgallring av de allra sämsta delarna. Aven ett flertal nya professorsrum måste inredas med möbler.

Belysningen vore till stor utsträckning mindre lämplig, så att omläggningar då och då måste ske.

På grund av det alltmer ökade forskningsarbetet på laboratorierna vore åtgången av gas och elektrisk ström i avsevärt stigande, vilket ytterligare ökade kostnaderna.

Anslaget vore i hög grad ansträngt, och lärarkollegiet ansåge sig med stark förvissning kunna uttala, att ett extra anslag av 47,000 kronor för budgetåret 1932/1933 vore att anse såsom det lägsta möjliga, även med hänsyn till gynnsamma bränslepriser.

Kollegiet hade icke ansett sig böra utöka sin begäran med ytterligare 5,000 kronor i anledning av den minskning, som gjordes av 1931 års riksdag, utan ville söka att om möjligt reda sig med erhållet belopp.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga beräknat, att vid ett bifall till deras förslag örn lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 9,000 kronor skulle bliva erforderligt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter, vilket belopp lämpligen syntes böra tilläggas det för ändamålet utgående extra anslaget. I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela här förevarande anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

i

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande behövligt. Den av högskolans lärarkollegium förebragta utredningen synes mig giva vid han den, att en nedsättning av det för högskolan i dess nuvarande omfattning begärda beloppet, 47,000 kronor, icke är tillrådlig, därest man vill undvika uppkommande av ej oväsentliga brister å anslaget.

Till detta belopp bör så läggas den summa å 9,000 kronor, som, enligt de verkställda undersökningarna, skulle erfordras vid ett bifall till förslaget om lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

För budgetåret 1932/1933 skulle i anslutning härtill bär ifrågavarande anslag behöva upptagas med ett belopp av (47,000 + 9,000) 56,000 kronor.

Departe-

mentschefen.

11. Bokinköp, bokbindning m. m.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I tekniska högskolans ordinarie stat upptages under B. Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet, materiel m. m. en såsom ett särskilt reservationsanslag betecknad anslagspost till biblioteket å 25,000 kronor.

Denna anslagspost utgick tidigare med ett belopp av 21,000 kronor, men i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (punkt 121 av 1928 års åttonde huvudtitel) blev den av 1928 års riksdag höjd till nyssnämnda belopp.

Vidare har riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (punkt 93 av 1926 års åttonde huvudtitel, punkt 125 av 1928 års åttonde huvudtitel och punkt 133 av 1929 års åttonde huvudtitel) anvisat ett belopp av 10,000 kronor för ett vart av budgetåren 1926/1927, 1928/1929 och 1929/1930 för komplettering av högskolans bibliotek.

För ett vart av budgetåren 1930/1932 har tekniska högskolans styrelse hemställt om utverkande av ett extra anslag å 10,000 kronor för bokinköp, bokbindning m. m. Dessa framställningar hava så till vida kunnat tillmötesgås, att för vartdera budgetåret ett extra anslag av 5,000 kronor anvisats för ändamålet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans lärarkollegium — med anledning av en av högskolans bibliotekarier gjord och av biblioteksnämnden därstädes förordad hemställan — på det enträgnaste anhållit, att Kungl. Majit måtte i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag föreslå, att ett extra anslag å 10,000 kronor till bokinköp, bokbindning rn. m. måtte ställas till högskolans biblioteks förfogande.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

Genom nedprutningen av behövliga anslag för biblioteket hade dess ställning under de senaste åren blivit alltmera prekär, vilket även på det kraftigaste framhållits av högskolans bibliotekarie.

Såsom i bibliotekariens skrivelse betonades hade trots undanskjutande i alltför stor utsträckning av behövlig inbindning m. m. endast under vart och ett av de båda senaste budgetåren ett belopp av cirka 2,700 kronor stått till bibliotekets förfogande för anskaffande av nyutkomna specialarbeten och standardlitteratur i bokform. Som antalet lärarbefattningar vid högskolan — bortsett från assistenterna — överskrede 90, hade sålunda i runt tal endast ett belopp av årligen 30 kronor per lärare stått till bibliotekets disposition för inköp av nyutkommen speciallitteratur inom respektive undervisningsområden, vilket ringa belopp även förorsakade, att många för undervisningen och det vetenskapliga arbetet vid högskolan nödvändiga bokverk ej kunnat anskaffas.

Som tekniken i allmänhet under senare år varit i starkt uppsving genom nya viktiga rön på många skilda områden, bade som lätt kunde inses svårigheten för tekniska högskolans bibliotek, som måste betraktas såsom landets centrala tekniska bibliotek, blivit allt större och lärarkollegiet ansåge det ofrånkomligt, att ökade medel ställdes till bibliotekets förfogande.

127 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 2,000 kronor skulle bliva erforderligt för bokinköp och bokbindning för den nytillträdande fackavdelningen. Detta belopp har föreslagits skola tilläggas det sedan budgetåret 1930/1931 utgående extra anslaget till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek. I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela här förevarande anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i sitt över förslaget avgivna utlåtande framhållit, att en ökning av anslaget med 3,000 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna 2,000 kronor vore oundgängligen nödvändig. Vidare har lärarrådet vid lantmäteriundervisningen anfört, att det funne det för här ifrågavarande ändamål beräknade anslaget å 2,000 kronor för lågt. Det torde, framhåller lärarrådet, böra uppmärksammas, att detta anslag för budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen utginge med 3,800 kronor.

Jag vill förorda att — i likhet med vad under budgetåren 1930/1932 varit fallet — ett förstärkningsanslag för bokinköp och bokbindning ställes till tekniska högskolans förfogande. Med hänsyn till rådande förhållanden nödgas jag — trots de ökade krav som på grund av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan komma att ställas på dess bibliotek — föreslå, att förstärkuingsanslaget begränsas till samma belopp som innevarande budgetår eller 5,000 kronor.

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare och studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor.

I det föregående har jag emellertid framhållit, att här ifrågavarande ersättningar åt lärarna för budgetåret 1932/1933 syntes böra utgå från åttonde huvudtitelns allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar.

I fråga örn eleverna har jag för närvarande och i avbidan på närmare utredning endast ansett mig kunna tillstyrka resekostnadsersättningar. För detta ändamål har jag beräknat ett belopp av 1,000 kronor, vilket torde böra uppföras såsom ett särskilt extra reservationsanslag.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört torde för budgetåret 1932/ 1933 böra anvisas ett extra reservationsanslag av 29,700 kronor för bestridande av övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Departe-

mentschefen

12. Resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar.

13. Övergångskostnader för lan troilteriundervisningen.

14. Samman fattning av anslagen under åttonde huvudtiteln.

15. Anslag under allmänna indragningsstaten.

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

De under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel för tekniska högskolan m. m. beräknade anslagen uppgå till sammanlagt 1,213,880 kronor.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag skulle här förevarande anslag uppgå till sammanlagt 1,213,820 kronor, innebärande en minskning av 60 kronor i förhållande till det tidigare beräknade beloppet.

Slutligen torde jag här få erinra, att vid bifall till mitt förslag örn inrättandet av en personlig professur för professor Rubin för ändamålet måtte uppföras ett anslag under allmänna indragningsstaten, enligt sedvanliga beräkningsgrunder upptaget med 11,460 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

129 Kap. VIII. Hemställan.

I anslutning till vad jag sålunda anfört och förordat får jag slutligen hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. besluta, att lantmäteriundervisningen skall, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt, från och med den 1 juli 1932 anordnas vid tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning för lantmäteri;

II. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och med budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en kontorsbiträdesbefattning med placering för innehavaren av denna befattning i lönegraden B 4;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal,

..............................kronor 31,600: —

med........................... * 2,600:

till............................ 8 34,200: -

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, med...........................kronor 2,600: —;

III. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och med budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en vaktmästarbefattning med placering för innehavaren av denna befattning i lönegraden B 5 ;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl.,

..............................kronor 73,300: —

med........................... * 3,000:

till............................ * 76,300: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, me<j ........................... kronor 3,000: —;

IV. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan uppförda anslagsposten, arvoden till speciallärare,

............................. kronor 105,620: —

med . . . ...................... * 13,600:

till........................... 8 119,220: —

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 9

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, med...........................kronor 13,600:—;

V. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan uppförda anslagsposten: arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter,

nu...........................kronor 51,200

med........................... » 1,000

til1............................ * 52,200: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, med...........................kronor 1,000: —;

VI. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan uppförda anslagsposten: avlöningar till icke-ordinarie vaktmästare m. fl.

nu............................kronor 16,020: —

med........................... » 480: —

till

16,500

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar, med.............................kronor 480: —;

VII. vid bifall till vad under II—VI hemställts höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska högskolan, avlöningar,

nu...........................kronor 720,440: —

med.......................... » 20,680: —

tdl........................... » 741,120:—;

VIII. — med uteslutande ur riksstaten av det under tek-

niska högskolan: vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet upptagna ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever — under samma rubrik uppföra ett ordinarie reservationsanslag till stipendier åt studerande å.........................kronor 6,000: —;

IX. höja den i staten för tekniska högskolan B. Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet, materiel m. m. ingående, såsom särskilt reservationsanslag betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer,

nu...........................kronor 150,000: —

med......................... » 3,000: —

till............................ » 153,000: —

samt förty höja det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid tekniska högskolan,

Kungl. May.ts proposition Nr 124. 131

du........................... kronor 325,000: —

med.......................... » 3,000: —

till........................... * 328,000: —;

X. till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av........... kronor 47,000: —

att av Kungl. Maj:t fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan, på sätt Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma;

XI. till beredande av ökade medel för tekniska högskolan till uppvärmning, belysning och diverse utgifter för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

av............................kronor 56,000: —;

XII. till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska hög-

skolans bibliotek för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av............... kronor 5,000: —;

XIII. till resekostnadsersättningar åt studerande vid tek-

niska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av.....kronor 1,000: —

att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

XIV. till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av...............'............kronor 29,700: —

att utgå med den fördelning och i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

XV. a) medgiva, att för läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen, professorn, filosofie doktorn Sven Tryggve Salomon Rubin må från och med den 1 juli 1932 inrättas en personlig professur i geodesi med de åligganden för Rubin, som av Kungl. Maj:t bestämmas;

b) medgiva, att Rubin må såsom innehavare av nämnda professur från allmänna indragningsstaten åtnjuta avlöning i lönegraden B 30 enligt bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

c) föreskriva, att Rubin skall vara skyldig att i tillämpliga delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente stadgade villkoren och bestämmelserna än även 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension jämte de i anslutning till samma lag i pensionshänseende utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Anna Meurling.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning...................................... 4

Den nuvarande lantmäteriundervisningens allmänna huvuddrag s. 4. — Kungl. Maj:ts beslut örn utredning 1928 s. 5. — Lantmäteristyrelsens förslag 1929 s. 5. — 1930 års utredningsmäns förslag s. 6. — Tekniska högskolans förslag 1931 s. 6. — Frågans behandling vid 1930 års riksdag s. 7. — Kungl. Maj:ts proposition nr 183 till 1931 års riksdag s. 7. — Motionerna nr I: 249 och II: 415 vid 1931 års riksdag s. 9. — Sammansatt stats- och jordbruksutskott vid 1931 års riksdag s. 9. — Riksdagens skrivelse den 29 maj 1931, nr 307 s. 11. — Utlåtande av sakkunniga för omorganisation av den högre tekniska undervisningen den 29 augusti 1931 s. 11. — Yttranden över tekniska högskolesakkunnigas utlåtande s. 12.

Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m............. 13

A. Allmänna synpunkter s. 13.

Tekniska högskolesakkunniga s. 13. — Yttranden över de sakkunnigas förslag s. 16. — Departementschefen s. 21.

B. Inträdesfordringar, utbildningstidens längd, examensarbete m. m. s. 23.

Tidigare uttalanden s. 23. — Tekniska högskolesakkunniga s. 25. — Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s. 30. — Departementschefen s. 36.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner................. 40

Tekniska högskolesakkunniga s. 41. — Yttranden över tekniska högskolesakkunniges förslag s. 44. — Departementschefen s. 63.

Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter........................... 65

Tidigare förslag s. 65. — Tekniska högskolesakkunniga s. 71. — Yttranden över de sakkunnigas förslag s. 77. — Departementschefen s. 78.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.............................. 82

Nuvarande kostnader för lantmäteriundervisningen s. 82. — Kostnaderna för lantmäteriundervisningen enligt de tidigare framlagda förslagen s. 83. — Tekniska högskolesakkunnigas förslag s. 87 :

Avlöningar åt lärare m. fl. s. 87; Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie. Vikariatsersättningar s. 89; Stipendier s. 89; Resekostnads och traktainentsersättning vid exkursioner och fältövningar s. 90; Materielanslag s. 92; Sammanfattning s. 93. —

Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s.

95. — Departementschefen s. 98.

134 Sid.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................104

Tekniska högskolesakkunniga s. 104:

Övergångsanordningar beträffande lärare s. 104; Tidpunkten för införandet av den nya organisationen m. m. s. 105; Tillsättandet av de nya lärarbefattningarna vid tekniska högskolan m. m. s. 105; Övriga för tekniska högskolan beräknade anslag under övergångstiden s. 107; Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen s. 107. —

Yttrande över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s. 109.

— Departementschefen s. 113.

Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933. .117

1. Avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal s. 117. —

2. Avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl. s. 117. —

3. Arvoden till speciallärare s. 117. — 4. Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter s. 118. — 5. Avlöningar till icke-ordinarie vaktmästare m. fl. s. 118. — 6. Stipendier åt studerande s. 120. — 7. Arvode åt sekreteraren hos högskolans styrelse s. 120. — 8. Materiel m. m. Anslag till praktiska övningar för fackavdelningen för lantmäteri s. 122. —

9. Okade medel till samlingar och laborationer s. 122. —

10. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse utgifter s. 124. — 11. Bokinköp, bokbindning m. m. s. 126.—

12. Resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar s. 127. — 13. Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen s. 127. — 14. Sammanfattning av anslagen under åttonde huvudtiteln s. 128. — 15. Anslag under allmänna indragningsstaten s. 128.

Kap. VIII. Hemställan.................................... 129

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.