angående för¬ stärkning av det för budgetåret 1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1 Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten; given Stockholms slott den 4 januari 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1932.

Närvarande;

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

I proposition nr 201 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit på min hemställan riksdagen att för budgetåret 1931/1932 till bekämpande av arbetslösheten anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor. I motiveringen till förslaget framhöll jag bland annat, att statens arbetslöshetskommission såväl i fråga örn reservarbeten som beträffande beredande av kontantunderstöd och hjälp i andra former borde hava möjlighet att lämna allt det bistånd, som med hänsyn till tillgången på arbetsmöjligheter och andra omständigheter funnes skäligt. För den händelse den redan stora arbetslösheten skulle komma att utsträckas över en period av avsevärd längd, måste det vidare yttrade pg — vara önskvärt, att procenttalet av dem, som erliölle bistånd från kommissionen eller på annat sätt, kunde ökas utöver den under de senare åren sedvanliga siffran. En dylik utvidgning av verksamheten skulle tydligen komma att medföra ökade kostnader. Jag framhöll ytterligare, att den av arbetslöshetskommissionen framlagda beräkningen över medelsbehovet för Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 15 haft. (Nr 15.) iss 1

- Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

arbeten oell understöd m. m. under budgetåret 1931/1932 — från vilken beräkning mitt förslag utgick — uppgjorts på sedvanligt sätt på grundval av de senaste årens erfarenheter samt att, då man icke vågade räkna med någon förbättring på arbetsmarknaden, beloppet, i belysning tillika av vad jag anfört rörande önskvärdheten av hjälp åt ett procentuellt ökat antal arbetslösa, snarast vore att anse såsom beräknat i underkant.

I skrivelse den 30 maj 1931, nr 301, anmälde riksdagen, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

Genom särskilda beslut har Kungl. Majit därefter i anledning av denna riksdagsskrivelse ställt medel från ifrågavarande anslag till arbetslöshetskommissionens förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet samt i övrigt meddelat vissa föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. Därvid har Kungl. Majit bland annat förordnat, att av nämnda medel ett belopp av högst 1 miljon kronor skall användas dels till förskotterande, mot av arbetslöshetskommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden må komma att överskridas, varjämte Kungl. Majit föreskrivit, att sagda belopp örn 1 miljon kronor skall av kommissionen bokföras och redovisas såsom en särskild fond, benämnd »väglånefonden».

Vid anmälan tidigare i dag av frågan örn beräknande av anslag för nästkommande budgetår till bekämpande av arbetslösheten har jag omnämnt, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 9 december 1931 gjort framställning förutom örn anslagsäskande för nämnda budgetår — jämväl örn beredande av medel till förstärkning av det för innevarande budgetperiod anvisade anslaget till ifrågavarande ändamål. Vidare har jag erinrat, att Kungl. Majit genom beslut den 11 december 1931 för uppehållande av kommissionens verksamhet ställt till dess förfogande från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet ett belopp av 3,000,000 kronor, beräknat att täcka kommissionens utgifter, intill dess frågan örn beredande av ytterligare medel för innevarande budgetår hunne bliva föremål för riksdagens beslut. Tillika har jag anmält min avsikt att senare samma dag framlägga förslag till proposition örn ifrågavarande ytterligare medelsförstärkning.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

I sin förenämnda skrivelse den 9 december 1931 har arbetslöslietslcommissionen inledningsvis framhållit, att en tydlig försämring sedan föregående budgetår inträtt pa den svenska arbetsmarknaden. Den återhämtning, som under normala förhållanden brukade inträda under den blidare årstiden, hade under den gångna sommaren uteblivit. Väl hade någon tid förmärkts en vuss tillbakagång i det till arbetslöshetskommissionen rapporterade antalet hjälpsökande arbetslösa, men den numerära nedgången under tiden maj—juli 1931 hade varit bade absolut och relativt taget mindre än under motsvarande tid åren 1925 1930, och den nedåtgående rörelsen hade redan i augusti

månad vänts i en stegring av arbetslöshetsklientelets antal. Sedan dess hade

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

läget blivit sämre för varje månad. 1931 års lägsta siffra för hjälpsökande arbetslösa vore att anteckna för den 31 juli, då 30,520 personer rapporterats arbetslösa, medan maximisiffran dittills hänförde sig till läget den 31 oktober med 57,143 anmälda hjälpbehövande arbetslösa. Motsvarande minimi- och maximisiffror för år 1930 hade varit 5,824 (juli) respektive 31,901 (december). Man måste gå tillbaka ända till tiden för den stora deflationskrisen åren 1921 —1923 för att finna siffror och utvecklingstendenser liknande de senaste månadernas.

Till belysning av gestaltningen av den svenska arbetsmarknaden under de senaste åren har kommissionen härefter åberopat vissa tabellariska sammanställningar, vilka här torde få återgivas. I tab. 1 redovisas antalet arbetsansökningar per 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen; i tab. 2 meddelas uppgifter örn arbetslösheten i procent av hela det redovisade antalet medlemmar i fackföreningarna, och i tab. 3 angives det antal hjälpsökande arbetslösa, som av de kommunala arbetslöshetsorganen rapporterats till kommissionen. Vidare lämnas i tab. i vissa uppgifter rörande omfattningen av statens och kommunernas hjälpåtgärder för de arbetslösa. Slutligen har i tab. 5 angivits de hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning å olika yrken. Samtliga tabeller avse åren 1926—1931.

Tab. 1. Antal ansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen.

Tab. 2. Fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet.

Månad

1926 1927

1931 Januari

Februari____

Mars .......

April ......

Maj ..........

Juni..........

Juli .........

Augusti .... September . Oktober .... November . December .

12.3 9.9 9. c 8.6

8.3 9.x

12.8 18.6

6.8 6.3 6.1

8.7 10.1 16.3

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

T a b. 3. Antalet hjälpsökande arbetslösa (avrundade tal). (Sista dagen i varje månad.)

T a b. 4. Arbetslösheten och åtgärder för dess bekämpande.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

T a b. 5. Procentuell fördelning ar hjälpsökande arbetslösa å olika yrken rid utgången av månaderna februari och juli.

I anslutning till dessa tabeller yttrar kommissionen följande:

I stort sett var arbetslösheten intill år 1931 koncentrerad till samma grupper av arbetare, som under åren närmast före 1930 varit drabbade av arbetsbrist. Genom de förskjutningar, som efter hand inträtt, kan arbetsmarknaden dock sägas ha i viss mån skiftat karaktär eller åtminstone fått vissa drag mera utpräglade än förut. Under en följd av år Ilar kommissionen ansett sig kunna hävda, att arbetslöslietsfrågan företrädesvis varit ett grovarbetarproblem. Härutinnan har numera en förändring inträtt. Under loppet av ar 1931 tiar arbetslösheten nämligen börjat dels att ytterligare stegras för industriarbetargrupper, som redan under iängre eller kortare tid haft känning av sina respektive företags trångmål, dels att mera märkbart breda ut sig aven tili förut jämförelsevis oberörda arbetsområden.

Att grovarbetarna alltjämt intaga en förhärskande stallning inom arbetslöslietsstocken och arbetslöslietsklientelet framgår visserligen redan därav, att deras antal omfattar cirka en tredjedel av samtliga anmälda arbetslösa. I absoluta tal är ökningen från oktober 1930 till oktober 1931 synnerligen från 5,622 år 1930 till 18,043 år 1931, men icke desto denna numerära stegring av en procentuell tillbakagång hjälpklientelet, nämligen från 38.6 % den 31 oktober 1930 ' 1931.

kraftig, nämligen mindre motsvaras inom det samlade till 31.5 % samma

dag

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Efter denna allmänna översikt av läget på arbetsmarknaden lämnar arbetslöslietskommissionen en redogörelse för ställningen och utvecklingen under är 1931 fram till senhösten beträffande de viktigaste näringsgrenarna. Denna redogörelse är av huvudsakligen följande innehåll:

Det_ tryckta laget inom jordbruket får visserligen icke samma statistiska belysning i rapporterna till kommissionen som beträffande näringslivet i övrigt är fallet. Situationens allvar gör sig dock på andra sätt märkbart, under den föregående stora krisen på arbetsmarknaden tjänstgjorde det vid världskrigets slut ännu ekonomiskt bärkraftiga jordbruket såsom den stora reservoar, vilken sög till sig en icke obetydlig del av industriens övertaliga arbetare. Nu däremot har jordbruksnäringen att kämpa med egna svårigheter, som medfört bristande arbetstillgång för flera grupper av yrkesvana jordbruksarbetare, varigenom det följaktligen än mindre blivit möjligt att till denna näring överföra arbetslösa industriarbetare.

Försämringen på arbetsmarknaden har under året framträtt med särskild styrka inom skogsbruket och dess förädlingsindustrier, där arbetslösheten erhållit en omfattning av sodan deflationskrisen 1921—1923 ej uppnådda dipensioner. Vad särskilt angår skogsbruket har siffran för hjälpsökande från Clr, . vid början av år 1931 månad för månad — undantagandes juni

ochffd! — gått i höjden för att i oktober nå upp till nära 8,100; i oktober

1930 var den redovisade siffran för arbetslösa skogsarbetare endast *^14 Utvecklingen oktober 1930—oktober 1931 hariett till att skogsarbetarnas reiativa antal i förhållande till hela antalet hjälpsökande ökats från 1.5 % till 14.2 %. Da skogsdrivningarna av allt att döma komma att avsevärt inskränkas under vintern 1931—1932, förefaller det troligt, att ställningen på denna del av arbetsmarknaden skall bliva än mer nedslående, ehuru å andra sidan en åtminstone temporär lättnad torde vara att emotse under drivningarnas högsäsong, d. v. s. månaderna januari—mars. Do ändrade förhållandena iiå

skogsbrukets arbetsmarknad hava emellertid föranlett kommissionen att _

redan före tillkomsten av det uttalande i frågan, som gjordes av 1931 års liksdag — genom beviljandet av dispenser från gällande avstängningsbestämmelser likställa skogs- och flottningsarbetare med övriga arbetslösa i fråga om möjlighet att komma i åtnjutande av statlig arbetslöshetshjälp.

Inom trävaruindustrien hava sågverken sedan flera år tillbaka besvärats av en tryckande depression med åtföljande arbetslöshet. Denna har bland sågverksarbetare i Norrland varit i det närmaste konstant hela året. För hela landet var antalet hjälpsökande under januari 1931 5,500; den 31 oktober registrerades siffran 6,800. Jämfört med ställningen i oktober 1930 är däremot en rätt stor ökning att notera, nämligen från 2,600 (oktober 1930) till såsom nyss omnämndes, 6,800 (oktober 1931). Den matta köplusten vid

1931 års skogsauktioner synes också tyda på, att företagarna inom trävaruindustrien äro inställda på fortsatt begränsning av produktionen.

Inom pappersmasseindustr ion har tillverkningen begränsats och ett stort antal företag periodvis inställt sin fabrikation. I viss utsträckning lia arbetarna dock under tiden kunnat beredas sysselsättning med diverse förekommande reparationsarbeten m. m., vilket jämte det förhållandet, att driftsinskränkningarna varit av tillfällig karaktär, torde vara förklaringen till att de rapporterade arbetslöshetssiffrorna för pappersmasse- och pappersindustrierna icke varit särskilt höga under år 1931; för januari var siffran 900, under sommarmånaderna rapporterades cirka 600 arbetslösa, och den 31 oktober anmäldes 1,200 personer arbetslösa inom dessa industrier.

Redan under hösten 1930 förebådade vissa företeelser en skärpning av lågkonjunkturen inom jord-, sten- och glasindustrierna. Ännu i oktober 1930

Kungl. Maj:ts proposition nr 15. ‘

uppgick dock antalet hjälpsökande arbetslösa inom dessa industrier blott till inemot 4 % av hela antalet hjälpsökande. Situationen förvärrades emellertid snabbt, och redan i början på år 1931 var arbetslösheten betydande. Sedan dess har den stigit oavbrutet med undantag för juni 1931. Kulmen nadcles i augusti 1931, då nära (>,800 personer rapporterades såsom lijalpbehovande, av vilka tiertalet voro stenindustriarbetare. Därefter bär siffran visserligen nedgått, så att hela antalet per den 31 oktober uppgick till enka 5,400. t erki ammen härtill ligger delvis däri, att statliga beställningar av gatsten igångsatts under oktober månad 1931, varigenom över 3,000 personer berett* utkomst Då siffran hjälpsökande för angivna yrkesgrupper inalles endast siunkit med ungefär 1,400, synes emellertid ingen förbättring på arbetsmark- Haden för stenindustrien lia inträtt. Trots stenbeställnmgarna nodgas kommissionen alltjämt bispringa en stor del av stenindustriens arbetslösa med

arbete eller kontanta understöd. . . 0

I detta sammanhang må ej förbises, att aven glasmdustnen under 1931 drabbats av ökade svårigheter, som lett till en ganska betydande arbetslöshet, enkannerligen för småglasbrukens arbetare. . , , ■ . , , ,,

Beträffande arbetstillgången inom gruv- och järnindustrien ma framkallas, att de kommuner, inom vilka dessa industrier äro belägna, hora till den grupp av samhällen, vilka stått i en praktiskt taget aldrig avbruten förbindelse med arbetslöshetskommissionen ända sedan den förra stora lågkonjunkturen 1921—1923. Den minskade efterfrågan på dessa industriers alster har under år 1931 föranlett stark återhållsamhet av produktionen vad angar saval »Tuvor som järnbrukshantering, vilket jämväl återspeglas i siffrorna beträffande de hjälpsökande. Dessa siffror hava hela år 1931 befunnit sig i en tillväxt, som endast svagt bröts under juni och juli. Vid årets början vörö cirka 2,300 personer att inregistrera såsom hjälpbehovande inom dessa industrier; den 31 oktober hade siffran nästan fördubblats (cirka 4 500)

De senaste årens goda konjunkturer för den mekaniska verkstadsindustrien h-i successivt försämrats. De hjälpsökandes antal inom denna industri upp gick i oktober 1930 till 1,361. Vid årsskiftet 1930/1931 hade siffran stigit till 3 064 och den 31 oktober 1931 till 4,488. Dessutom bor kallas i minnet, att korttidsarbete tillämpats inom denna industri i stor utsträckning.

Rent siffermässigt sett kommer härefter arbetslösheten inom husbyggnadsvirksamhetcn i betraktande. Mot bakgrund av läget i oktober 1930 har ställningen blivit sämre. Antalet hjälpsökande har nämligen pa ett ar stigh från 848 till 2,156, och tecken saknas icke, som tyda på att stegrad arbetslöshet inom denna näringsgren hör till de faktorer med vilka man i fortsättningen kan bliva nödsakad att räkna. I samband härmed torde rörande annan byggnadsverksamhet, såsom exempelvis de offentliga vagarbetena, bora erinras örn de högst avsevärda belopp, som från statens, kommunernas och vägstyrelsernas sida anvisats till olika slag av vägforetag, varigenom en

betvdande arbetstillgång framskapats. n ti,.

Inom övriga industrier har arbetsmarknaden under den gangna delen av året ganska 'viii motstått trycket av de dåliga konjunkturerna. För en del sådana såsom exempelvis närings- och njutningsmedelsindustrierna, kail någon 'arbetslöshet av betydelse icke ens anses vara för handen. Anmärk niimsvärt är vidare, att arbetsmarknaden för kvinnor över huvud taget knappast berörts av lågkonjunkturen, vilket även framgår av de laga rapportsiffrorna för gruppen > husligt arbete». . . , .. • „ ,

Handeln och samfärdseln lia av naturliga skal haft starka känningar av krisen och torde komma att drabbas av ytterligare svårigheter under någon tid framåt. En stegring av arbetslösheten inom ifrågavarande nanngsgrenai är därför sannolikt att emotse under vintern.

8 Kungl. Majlis proposition nr 15.

Antalet lios arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösa inom sjöfart och fiske har visserligen icke varit stort under år 1931 — maximum 705 i februaii och minimum 245 i juli — men uppenbarligen kommer en ölenin" av arbetslösheten på förevarande arbetsområden att inträffa till följd av den alltmer skärpta depressionen inom sjöfartsnäringen.

Kommissionen har i detta sammanhang slutligen meddelat en tabellarisk sammanfattning av arbetslöshetsläget den 31 oktober 1931 med avseende på de hjälpsökande arbetslösas fördelning länsvis och efter yrkesgrupper. Fördelningen pa olika län framgår av följande sammanställning:

Stockholms stad

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

2,283 Göteborgs och Bohus län.

län....... 569 Älvsborgs län..........

» ......... 836 Skaraborgs » ..........

* ......... 1,027 Värmlands » .........

» ......... 862 Örebro » ..........

» ......... 504 Västmanlands » .........

* ......... 600 Kopparbergs > ..........

» ......... 1,682 Gävleborgs » ..........

* ......... 121 Västernorrlands » .........

5 ......... 2,469 Jämtlands » ..........

» ......... 549 Västerbottens » ..........

* ......... 3,491 Norrbottens » ..........

» ......... 400

6,948

1,020

4,756

1,739

1,388

2,732

4,023

9,286

1,603

2,482

5,532

Summa 57,143

Beträffande innehållet i övrigt i nämnda tabellariska sammanfattning hänvisar jag till handlingarna i ärendet. Här må ur tillgängliga handlingar ytterligare endast meddelas den uppgiften, att medeldagsförtjänsten vid statens reservarbeten under september 1931 — den sista månad, för vilken definitiva siffror varit tillgängliga — utgjorde 4 kronor 70 öre, vartill kommer förmån av fri bostad och servis m. m. samt för flertalet familjeförsörjare dessutom s. k. ortstillägg, som direkt utbetalas till den hemmavarande familjen.

Beträffande planläggandet av den utvidgade hjälpverksamhet, som det rådande läget ansetts påkalla, anför arbetslöshetskommissionen härefter, att kommissionen sökt att anpassa sin verksamhet efter de förhållanden, som hittills varit för handen eller som vore att förutse. Kommissionen avsåge vidare att även i fortsättningen bedriva verksamheten i överensstämmelse med hittills tillämpade principer för de statliga lijälpåtgärderna. I enlighet härmed och i syfte att tillgodose de alltjämt stegrade kraven från kommunernas sida på beredande av arbetstillfällen utginge kommissionen från att tyngdpunkten av hjälpverksamheten borde förläggas till arbetslinjen. Kommissionen hade salunda för avsikt att under vintern successivt utöka de statliga reservarbetena. Parallellt härmed ämnade kommissionen göra det möjligt för kommunerna att utvidga de stalskommunala reservarbetena, vilka dock, med hänsyn till svårigheterna för kommunerna att under den kallare årstiden uppbringa lämpliga arbetsobjekt, syntes komma att erhålla en relativt begränsad omfattning. Inalles syntes på sådant sätt under liögvintern tillhopa 12,000 ä 15,000 arbetslösa kunna bispringas genom med statsbidrag anordnade reservarbeten. Kommissionen hade ansett sig kunna såsom självfallet förutsätta, att kommunerna också skulle vidga ramen för sina hjälpinsatser

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

under den kommande vintern, och detta så mycket mer som landstingen inom sex lån vid 1931 års sammanträden anvisat tillhopa cirka 860,000 kronor till arbetslöshetens lindrande, huvudsakligen för igångsättande av arbeten.

Givet vore emellertid, att tillräcklig hjälp åt de arbetslösa ej kunde lämnas enbart medelst arbete. Nu liksom tillförene, då läget pa arbetsmarknaden starkt försämrats, hade kommissionen räknat med en till tiden begränsad utvidgning av den kontanta under stödsverksamheten, vars omfattning det likväl vore kommissionens avsikt att söka rationellt avväga. Kommissionen hade därvid utgått ifrån att de begränsningsåtgärder, som alltid kunde genomföras vid den blidare årstidens början till följd av den da inträdande ökningen av arbetstillfällena å den öppna arbetsmarknaden, skulle under våren 1932 efter hand medgiva en minskning av understödsvensamheten.

Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter, kommissionen sålunda utvecklat, framlägger kommissionen härefter vissa beräkningar av medelsbehovet för återstoden av innevarande budgetår. I detta avseende innehåller kommissionens framställning följande.

Kommissionens medelsbehållning per den 1 juli 1931 utgjorde kronor 1,843,539:45, vilket belopp innesluter såväl likvida medel som utestående fordringar och bokfört värde av samtliga inventarier. På kreditsidan ar vidare att anteckna det vid budgetårets början disponibla riksstatsanslaget å 10,000,000 kronor, varav 1,000,000 kronor i enlighet med Kungl. Maj:ts förordnande avsatts för väglånefonden.

Hjälpverksamhetens totala utgifter för budgetåret hava beraknats till 29,436,267 kronor. Körande de olika huvudposterna i detta utgiftsbelopp har kommissionen framhållit följande.

Arbetslöshetskommissionens arbetsplatser, förvaltning och revision samt stats-

kommunala arbeten. .

I den tablå, som till belysning av denna post meddelas tor tiden 1 juli 1931—30 juni 1932, ingår tiden juli—oktober 1931 med kända belopp, under det att omfattning och kostnader för tiden november 1931—juni 1932 beräknats på grundval av den förmodade utvecklingen (kursiverade siffror), lill utgångspunkt vid dessa beräkningar hava lagts siffror, angivande det summariskt beräknade antalet anställda i statliga och statskommunala reservarbeten under budgetåret, varvid även för jämförelses skull de faktiska anställningssiffrorna för senast förflutna budgetår tillfogats.____

10 Kungl. Majus proposition nr 15.

Siffrorna i tabellen angiva, huru arbetslöshetskommissionen tänkt sig reservarbetenas successiva utökning med maximum anställda under senvintern och våren. Som beräkningarna emellertid bygga på ovissa faktorer, aro ju dock — säger kommissionen — förskjutningar mellan siffrorna sannolika.

Under antagande att kostnaderna per man och dagsverke skola i fortsättningen uppgå till ungefär samma belopp som under senaste budgetår skulle tablån över kostnaderna för arbetslinjen erhålla följande utseende (de beräknade beloppen hava härvid angivits i avrundade tal nied kursivering, medan de faktiska utgifterna juli—oktober upptagits med exakta tal):

Arbetslinjens sammanlagda kostnader under innevarande budgetår hava således av kommissionen beräknats till 20,679,138 kronor.

Arbetslöshetsunderstöd.

De kontantunderstöddas antal har de senaste åren varit obetvdligt, och verksamhet av detta slag har endast förekommit på några få orter, där i regel allenast familjeförsörjare tillerkänts understöd. Från början av år 1931 har det dock varit nödvändigt att i ökad utsträckning medgiva kommunerna statsbidrag till bedrivandet av7 understödsverksamhet, och under nämnda års höst har frekvensen både av understödsutlämnande kommuner och av understödstagare starkt vuxit. Detta sammanhänger direkt med svårigheten för arbetslöshetskommissionen att under rådande förhållanden tillmötesgå kommunernas oavlåtligt växande anspråk på platser vid statens reservarbeten. Ehuru det inom kommunerna tydligt framträtt obenägenhet att igångsätta kontant understödsverksamhet, har det likväl för kommissionen pä ay otillräcklig platstillgång vid reservarbetena blivit nödvändigt

att i ökat matt medgiva statsbidrag till understödsverksamliets anordnande. Att denna hjälpform även skall komma att ytterligare utvidgas under vintermånaderna håller kommissionen för visst. Detta har också kommit till uttryck i följande tablå:

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1931:

Juli..........

Augusti.....

September

Oktober

November

December

Antal understödda

... 3,100]

... 3,550 ... 4,235 ... 3,560 ... 5,860

... 6.500

Kostnader

kronor

539,129

325.000 Summa kronor 1,157,129

Summa kronor 3,350,000

Kostnaderna för kontantunderstöd under budgetåret beräknas alltså till sammanlagt 4,507,129 kronor.

I efterföljande tablå hava sammanförts beräkningar för arbets- och understödslinjens tillhopalagda kostnader jämte uppgifter om den statliga hjälpverksamhetens förmodade totala omfattning under budgetåret 1931/1932.

>) D.v. 8. sammanlagda antalet av i statliga och statskommunala reservarbeten anställda.

Att på förhand bestämma den lämpligaste avvägningen mellan de former — arbete och understöd — under vilka staten kommer att bispringa de arbetslösa, låter sig — säger arbetslöshetskommissionen — icke göra men kommissionen skall söka jämka mellan hjälpformerna med hänsyn till t ax lande förhållanden.

Kurser.

Kursverksamhet har tidigare, då arbetslösheten ej varit så betydande, endast förekommit här och var i landet. Då nu läget på arbetsmarknaden nödgar staten att utöka sina hjälpåtgärder och anordnandet av kontant understödsverksamhet med statsbidrag härvid måste tillgripas har det synts arbetslöshetskommissionen, att en utvidgning av kursverksamheten i landet borde äga rum. Då deltagarna i kurser vanligen även tillerkännas visst arbetslöshetsunderstöd, kan här ske ett sammanbindande av kurs- och under-

12 Kungl. Majus proposition nr 15.

stödsverksamhet inom åtskilliga kommuner, vilket endast kail vara till gagn, i den mån — såsom torde Wiva regeln — åtnjutandet av understöd blir förknippat med skyldighet för yngre understödsdeltagare att bevista inom vederbörande kommun anordnade kurser. Kommissionen har fördenskull i sin hjälpplan upptagit ett belopp av 200,000 kronor till lärarlöner vid kurser, avsedda att i huvudsak bedrivas efter hitintills tillämpade grunder.

Väglånefonden.

Det belopp å 1,000,000 kronor, som under den hittills gångna delen av budgetåret funnits tillgängligt för tillgodoseende av de ändamål, väglånefonden avser att främja, har nu i huvudsak blivit disponerat. De återbetalmngar å tidigare utlämnade lan, som kunna vara att påräkna under budgetaret, representera så obetydliga summor, att desamma icke ansetts böra här tagas i betraktande. På grund av depressionen får kommissionen emellertid oupphörligt mottaga framställningar från vägstyrelser i olika delar av landet J^n ur väglånefonden. ^ Då det synes kommissionen angeläget, att arbetstillfällena i landet även på denna väg utökas, har kommissionen funnit skäl tala för en förstärkning av väglånefonden, varför i planen upptagits ett belopp av 1,000,000 kronor för ändamålet.

Arbetslöshetsutredningen. Medelsreserv.

Då det för arbetslöshetens bekämpande beviljade anslaget jämlikt Kungl. Maj.ts beslut skall anlitas jämväl till kostnaderna för arbetslöshetsutredningen, har kommissionen förslagsvis i planen upptagit ett belopp härför av 50,000 kronor.

^Det till medelsreserv avsedda beloppet anser kommissionen böra höjas j,1’500-000 kronor till 2,000,000 kronor till följd av hjälpverksamhetens betydligt ökade omfattning. Ett belopp av sistnämnda storlek har in t amts i kostnadstablån.

Ett sammanförande av de uppgifter och kalkyler rörande den ekonomiska ställningen för innevarande budgetår, som kommissionen sålunda lämnat, giver följande resultat:

Utgifter:

Arbetslöslietskommissionens arbetsplatser, förvaltning och revision ......................................

Statskommunala arbeten.......................................

Arbetslöshetsunderstöd.........................................

Kurser...................................................................

Arbetslöshetsutredningen ....................................

Medelsreserv .........................................................

Yäglånefonden:

avdelat belopp enligt kungl, brev den 19 juni såsom förstärkning ..........................................

kronor 19,213,883 » 1,465,255

» 4,507,129

» 200,000

50,000

» 2,000,000

kronor 1,000,000

» 1,000,000

27,436,267

2,000,000

Inkomster :

Summa kronor 29,436,267

Behållning på föregående budgetårs anslag, innefattande hos statskontoret innestående medel, som ej disponerats, kontant kassabehållning, utestående fordringar hos väg-

13 Kungl. Majus proposition nr 15.

styrelser och andra samt inventariers bokförda värde,

tillhopa.............................................................................. kronor 1,843,539

Av 1931 års riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisat anslag » 10,000,000

Summa kronor 11,843,539

Brist att täcka för budgetåret 1931/1932.............................. kronor 17,592,728

Summa kronor 29,436,267

I enlighet härmed beräknar kommissionen det såsom anslagsförstärkning för budgetåret 1931/1932 erforderliga beloppet till i avrundat tal 17,500,000 kronor.

I anslutning till vad arbetslöslietskommissionen yttrat i samband med beräkningen av medel till kursverksamhet ber jag att i detta sammanhang få beröra frågan örn anordnande i utvidgad omfattning av utbildningskurser för arbetslös ungdom ävensom vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Till en början må erinras, hurusom jag vid behandling av frågan örn anslag för löpande budgetår till bekämpande av arbetslösheten (proposition nr 201) anförde, bland annat, att vad som för det dåvarande kunde åtgöras beträffande ungdomsarbetslösheten syntes vara dels försök att förmå kommunerna att med bistånd från arbetslöshetskommissionen i ökad omfattning bedriva kursverksamhet för arbetslös ungdom, dels ock undersökning av möjligheterna att inom reservarbetenas ram anordna för ungdom och dess utbildning mera lämpade arbeten än de sedvanliga. Jag framhöll därvid, att i intetdera hänseendet påkallades ändrade direktiv eller eljest beslut från riksdagens sida samt att jag skulle låta mig angeläget vara att i samråd med arbetslöshetskommissionen söka befrämja saken.

Sedan riksdagen bifallit omförmälda proposition, anbefallde Kungl. Majit genom beslut den 19 juni 1931 statens arbetslöshetskommission att dels själv, i den män så vore möjligt, vidtaga åtgärder för verkställighet av vad jag sålunda anfört, dels ock inkomma med förslag till åtgärder från Kungl. Majits sida till främjande av berörda ändamål.

Vidare får jag erinra, att riksdagen dels i skrivelse den 17 april 1931, nr 8 A, punkten 253, i anledning av en i ämnet väckt motion (II: 140) anhållit, att Kungl. Majit måtte låta skyndsamt verkställa utredning rörande utvägarna att med hänsyn till den förefintliga arbetslösheten bland ungdomen för densamma underlätta förvärvandet av yrkesutbildning ävensom för riksdagen framlägga berörda utredning och det förslag, vartill densamma kunde giva anledning, dels och i skrivelse den 20 maj 1931, nr 223, anhållit örn utredning angående möjligheterna till förbättrad arbetsförmedling för ungdom över 18 år och å orter, varest den offentliga arbetsförmedlingen ännu icke ernått effektiv organisation. Med anledning härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 12 juni 1931 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utredning av de i berörda riksdagsskrivelser avsedda frågorna. Sådana sakkunniga tillkallades den 1 juli 1931.

14 Kungl. Majus proposition nr 15

Nämnda sakkunniga, som antagit benämningen ungdomsarbetslöshetssakkunniga, anförde i en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd, den 17 november 1931 dagtecknad skrivelse, vilken överlämnats till socialdepartementets handläggning, att de sakkunniga icke varit i tillfälle att avgiva slutligt förslag till sådana åtgärder, som sakkunniguppdraget åsyftade, men att de med hänsyn till den relativt omfattande och till synes alltfort växande arbetslösheten, vilken i allt större utsträckning hotade att drabba jämväl ungdomen, velat i avbidan på dylikt förslag preliminärt ifrågasätta vissa åtgärder av mera begränsad räckvidd till motverkande av de skadliga följderna av ungdomsarbetslösheten, vilka åtgärder skulle utan riksdagens hörande kunna genomföras under innevarande vinter.

De sakkunniga framhålla inledningsvis, att statens arbetslöshetskommission sedan lang tid tillbaka med anlitande av tillgängliga anslag till arbetslöshetens bekämpande i viss omfattning beviljat kommuner bidrag till anordnande av utbildningskurser för arbetslösa, speciellt för arbetslös ungdom, att därvid sådana bidrag utgått till lärarlöner och lön åt kursledare, medan alla övriga utgifter bekostats av kommunala eller enskilda medel, samt att arbetslöshetskommissionen därjämte i vissa fall medgivit att, därest arbetslöshetsunderstöd utbetalades till kursdeltagare, kommunerna finge erhålla statsbidrag till dessa understöd enligt i kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöslietshjälp fastställda grunder.

De sakkunniga säga sig icke förutsätta någon ändring i nu berörda avseenden, men däremot förorda de vissa jämkningar i hittillsvarande praxis beträffande förevarande verksamhet. Sålunda föreslå de sakkunniga bland annat, att kursverksamhet enligt nyssnämnda grunder framdeles, med hänsyn till den arbetslösa ungdomen, anordnas i avsevärt utvidgad omfattning. I detta syfte hemställa de sakkunniga bland annat, att i kurserna skola, även där de äro avsedda för ungdom, få deltaga personer upp till 25 år samt att statsbidrag till arbetslöshetsunderstöd åt kursdeltagare skall få utgå även inom kommuner, där arbetslösheten ej är av särskilt svårartad beskaffenhet.

De sakkunniga framhålla också angelägenheten av att kurserna anordnas på sådant sätt, att å ena sidan av kursdeltagarna kräves en verklig arbetsprestation samt att å andra sidan dessa genom kurserna erhålla sådan utbildning, att deras möjligheter att framdeles förskaffa sig arbete i öppna marknaden förstärkas. För åstadkommande av en planmässig kursverksamhet anse de sakkunniga nödvändigt, att hos arbetslöshetskommissionen anställes en särskild konsulent med erfarenhet såväl i pedagogiska frågor som ock i frågor rörande arbetslösheten.

De sakkunniga förorda även vissa försök med anordnande av undervisning för arbetslös ungdom, som sysselsättes med reservarbeten.

Beträffande innehållet i övrigt av sakkunnigförslaget torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Över sakkunnigförslaget avgav statens arbetslöshetskommission den 11 de-

Kungl. Maj:ts proposition nr 15. 15

cember 1931 infordrat yttrande, däri kommissionen i allt väsentligt anslöt sig till förslaget.

Förslaget anmäldes av mig i statsrådet den 23 december 1931. Jag uttalade därvid till statsrådsprotokollet, att liven enligt min mening åtgärder i omförmälda syfte borde vidtagas samt att de av de sakkunniga i ämnet uppdragna riktlinjerna i huvudsak syntes böra följas. Till klarläggande av min ståndpunkt beträffande vissa av de frågor, som berördes i sakkunnigförslaget, anförde jag vidare följande:

I likhet med de sakkunniga ansåge jag, att gällande grunder för anlitande av anslaget till arbetslöshetens bekämpande för bidrag till utbildningskurser för arbetslösa borde lämnas orubbade.

Däremot syntes det mig önskvärt, att dylika utbildningskurser, vilka under de senaste åren varit jämförelsevis sällsynta, framdeles med hänsyn till den ökade ungdomsarbetslösheten anordnades i avsevärt större utsträckning än dittills. Därvid borde kurserna enligt min mening i första hand avses för arbetslös ungdom. Jag räknade då i detta fall till ungdom personer mellan 15 och 25 år.

Då initiativet till kursernas anordnande läge hos kommunerna, borde åtgärder vidtagas för att hos dem väcka intresset för anordnande av dylika kurser. Enligt av arbetslöslietskommissionen meddelade direktiv hade dittills gällt, att statsbidrag till anordnande av utbildningskurs endast kunnat utgå under förutsättning att antalet arbetslösa inom vederbörande kommun befunnits vara avsevärt stort och det för den skull erbjudit synnerliga svårigheter att placera den lediga arbetskraften. I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit syntes det emellertid lämpligt, att man för främjande av kursverksamheten icke alltför strängt upprätthölle denna förutsättning för statsbidrag till kursverksamhet samt till arbetslöshetsunderstöd åt kursdeltagare, utan syntes mig sådana statsbidrag böra meddelas i väsentligt större utsträckning än som tidigare varit vanligt. Ett villkor för statsbidrag till dylikt understöd borde dock alltid vara att, på sätt de sakkunniga förutsatt, vederbörande kurs anordnats på sådant sätt, att det av deltagarna krävdes en verklig motprestation, så att understödet åtminstone i någon mån kunde betraktas såsom vederlag för utfört arbete. Redan av denna anledning syntes med statsbidrag anordnad kurs, vid vilken arbetslöshetsunderstöd utginge, icke böra omfatta lägre antal undervisningstimmar i veckan än 20, och detta antal syntes som regel böra uppgå till minst. 25.

I detta sammanhang borde och framhållas, att jag i likhet med de sakkunniga vore av den uppfattningen att, då arbetslöshetsunderstöd till kursdeltagare ifrågakomme, det ofta kunde vara lämpligt att detta understöd hnge utgå såsom naturaförmåner, exempelvis i form av mat och husrum.

I fråga örn sättet för kursernas anordnande hade de sakkunniga framhållit, att kurserna väl borde komma till stånd på initiativ av de kommunala arbetslöshetskommittéerna, men att ledningen av själva kurserna borde handhavas av en särskild kursbestyrelse, vilken dock borde stå i nära förbindelse med kommittén, ävensom att därjämte borde finnas en kursledare. Aven enligt min mening kunde det ofta vara lämpligt, att en dylik bestyrelse tillsattes. Dock syntes det i vissa fall vara tillräckligt med en kursledare. Under alla förhållanden syntes kurserna böra stå under vederbörande arbetslöslietskommittés överinseende.

Vad anginge kursernas innehåll vore det, såsom de sakkunniga framhållit, givetvis ett önskemål, att de erhölle en såvitt möjligt praktisk inställning, direkt åsyftande att göra kursdeltagarna bättre rustade att möta arbets-

16 Kungl. Majus proposition nr lii.

marknadens krav. Emellertid vore Ilar att märka, å ena sidan att mera speciella yrkeskurser endast undantagsvis syntes vara att förorda oell å den andra att även teoretiska kurser av allmänbildande natur kunde Lava sitt berättigande. I den omfattning sådant vore möjligt borde kurserna anordnas i nära samverkan med i orten förefintliga yrkesskolor.

Det borde noga iakttagas, att i den mån arbete å den öppna arbetsmarknaden erbjöde sig, deltagandet i utbildningskurs icke finge utgöra anledning att icke antaga dylikt arbete.

Därest kursverksamheten för arbetslösa, såsom jag förutsatte, under den närmaste tiden avsevärt utvidgades, syntes det på sätt de sakkunniga uttalat bliva lämpligt, att en särskild konsulent snarast möjligt anställdes Lös arbetslöshetskommissionen för ifrågavarande verksamhet. Denne konsulent, som borde äga förtrogenhet både med allmänna undervisningsfrågor och med arbetslöshetsspörsmål, borde hava till huvudsaklig uppgift att jämte det hos arbetslöshetskommissionen anställda sociala ombudet biträda kommissionen vid handläggning av ärenden rörande statsbidrag till utbildningskurser för arbetslösa ävensom att tillhandagå kommunerna med råd och anvisningar vid uppgörande av planer för dylika kurser m. m. Konsulenten — som borde vara helt sysselsatt av sitt ifrågavarande arbete — syntes få anställas av arbetslöshetskommissionen och liksom övriga tjänstemän hos kommissionen avlönas av anslaget till arbetslöshetens bekämpande.

De sakkunniga hade i sitt förslag även berört frågan, huruvida icke arbetslös ungdom, som erhållit anställning vid reservarbete, skulle kunna samtidigt i en eller annan form beredas undervisning. Sålunda hade de sakkunniga ansett möjlighet böra förefinnas att i vissa fall vid ett reservarbete låta genom platsbefälet undervisa de unga i sådana frågor, i vilka reservarbetet erbjöde lämpligt åskådningsmaterial, exempelvis vid ett vägarbete i grunderna för beräknande av massor, byggandet av vattenbrunnar, betonggjutning och allmänna grunder för hållfasthetsläran. Kostnaderna för en dylik undervisning skulle enligt de sakkunniga såsom regel huvudsakligen kunna begränsas till vissa gratifikationer till de tjänstemän, vilka meddelade undervisningen, dock att undantagsvis någon mindre ersättning till eleverna för förlorad ackordsförtjänst skulle kunna tänkas ifrågakomma. Ehuru det givetvis^ skulle för reservarbetarna vara värdefullt, örn de kunde på detta sätta vinna kunskaper av den art de sakkunniga tänkt sig, kunde jag dock icke förorda detta förslag, enär jag vore av den uppfattningen, att det näppeligen för eleverna skulle bliva möjligt att, samtidigt med det krävande kroppsarbete, som reservarbetet innebure, kunna med någon nämnvärd behållning deltaga i den åsyftade undervisningen.

De sakkunniga hade även framkastat tanken på att vid vissa arbetsplatser låta de unga växelvis — till exempel varannan dag eller varannan vecka — sysselsättas med reservarbete och utbildningskurs. De sakkunniga hade påpekat, att denna anordning förutsatte förhandenvaron av flera speciellt gynnsamma betingelser, bland annat god tillgång till förläggningslokaler, men dock ansett, att försök i ämnet borde göras i sådana fall, där nödvändiga förutsättningar därför förelåge. Då enligt mitt förmenande en anordning av detta slag otvivelaktigt i de hesta fall skulle medföra olägenheter och kostnader av olika slag, som knappast skulle uppvägas av möjligen därmed förenade fördelar, syntes mig anledning saknas att ingå på några försök av antydd art.

Jag framhöll härefter, att ett genomförande av det förslag, som jag sålunda med angivna förbehåll förordat, i stort sett icke — utöver ett principiellt ståndpunktstagande — krävde något beslut från Kungl. Majlis sida, i

17 Kungl. Majda proposition nr 15.

det att det närmast syntes ankomma på statens arbetslöslietskommission att i ämnet vidtaga erforderliga åtgärder. Endast med avseende å anställande av den förut omförmälde konsulenten syntes beslut av Kungl. Majit bliva påkallat.

Under åberopande av det anförda hemställde jag, att Kungl. Majit måtte dels föreskriva, att utdrag av statsrådsprotokollet i berörda ärende skulle tillställas statens arbetslöslietskommission till kännedom och för vidtagande av de åtgärder, vilka kommissionen i anledning av protokollets innehåll funne erforderliga, dels ock bemyndiga arbetslöshetskommissionen att i och för omförmälda kursverksamhet anställa en särskild konsulent.

Kungl. Majit biföll min sålunda gjorda hemställan.

Den redogörelse, som arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse den 9 december 1931 lämnat beträffande läget å arbetsmarknaden under den då förflutna delen av innevarande budgetår — vilken redogörelse jag med hänsyn till arbetslöslietsfrågans genomgripande betydelse ansett mig böra redan i förevarande sammanhang återgiva med den utförlighet, som här skett giver vid handen, att arbetslöshetsläget avsevärt försämrats. Sålunda har den under sommarmånaderna eljest regelmässigt inträdande minskningen i antalet hjälpsökande arbetslösa, i jämförelse med förhållandena under den föregående vintersäsongen, under sommaren 1931 i det närmaste uteblivit, och från och med hösten har därefter antalet hjälpsökande ökats i en omfattning, som icke förekommit sedan 1921—1923 års deflationskris. Medan antalet till arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösa vid utgången av september och oktober månader år 1930 utgjorde omkring 8,600 respektive 14,600, voro motsvarande siffror för den 30 september och den 31 oktober 1931 40,377 respektive cirka 57,100. Enligt vad jag inhämtat, fortgick ökningen av antalet hjälpsökande under november 1931 i stegrat tempo, så att siffran vid utgången av sistnämnda månad uppgick till icke mindre än omkring 77,200. Motsvarande siffra för november 1930 utgjorde omkring 24,800.

Med hänsyn till det rådande allmänna läget och de utvecklingstendenser, som, på sätt av arbetslöslietskommissionens redogörelse framgår, för vissa yrkesgrupper göra sig märkbara, torde man — förutom den säsongmässiga minskning av arbetstillgången, som alltid framträder under vintermånaderna — för den allra närmaste tiden nödgas räkna med en ytterligare skärpning av arbetslösheten och däremot svarande ökning av hjälpbehovet.

Ehuru den uppskattning av medelsbehovet till arbetslöshetens bekämpande flir budgetåret 1931/1932, som framlades i propositionen nr 201 år 1931 och som godkändes av riksdagen, grundades på antagande om en konjunkturnedgång av avsevärd omfattning, räknade man därvid dock icke med en så kraftig stegring av hjälpbehovet, som nu inträtt eller, på sätt nyss antagits, för den närmaste tiden torde vara att emotse. En icke oväsentlig ökning i medelstillgången för bekämpande av arbetslösheten i förhållande till de i nämnda proposition innefattade kalkylerna har visserligen inträtt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 15 haft. (Nr 15.) i 32 2

Departements-

chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

genom riksdagens i anledning av viickta motioner fattade beslut örn anvisande av 3,500,000 kronor till förlag för statliga beställningar hos stenindustrien. Likväl är det tydligt, att en högst betydande medelsförstärkning erfordras för att möjliggöra fullföljande av den statliga verksamheten för arbetslöshetens bekämpande i den omfattning, som påkallas av den nuvarande och väntade situationen. Såsom jag vid tidigare behandling av frågan örn anslag till förevarande ändamål upprepade gånger framhållit, är det av synnerlig vikt, att i en tid av stor och stigande arbetslöshet den av arbetslöshetskommissionen enligt gällande direktiv bedrivna verksamheten såväl beträffande reservarbeten som i fråga örn kontantunderstöd och hjälp i andra former kan fortgå i en ur olika synpunkter önskvärd och lämplig omfattning utan att hindras av otillräcklighet i anslaget. Jag vill också i detta sammanhang erinra örn vad jag förra året yttrade örn önskvärdheten av en ökning av procenttalet av dem, som erhålla bistånd från arbetslöshetskommissionen eller på annat sätt. Behovet av en dylik utvidgning har ytterligare stegrats därigenom, att en så betydande arbetslöshet nu varit rådande under en period av avsevärd längd.

I detta sammanhang må med anledning av den i det föregående återgivna siffra, som angiver procenttalet hjälpta i förhållande till antalet hjälpsökande för oktober månad 1931 (tab. 4 å sid. 4), framhållas, att procenttalet för oktobermånaden enligt erfarenheten från tidigare år vanligen tillhör de lägsta under året. Trots den starka stegringen i antalet hjälpsökande innebär nämnda procenttal för oktober 1931 i och för sig en icke oväsentlig höjning i förhållande till motsvarande siffror för oktober 1928—1930.

Förstärkt medelstillgång kräves emellertid icke blott för att möjliggöra en av läget påkallad ökning av antalet hjälpta utan jämväl i anledning därav, att Kungl. Majit under år 1931 med hänsyn till en del kommuners — i främsta rummet kommuner i Norrland och inom stenindustridistrikt — genom arbetslöshetsförhållandena försämrade ekonomiska läge ansett sig böra i ökad omfattning medgiva höjning av statsbidragens storlek såväl till statskommunala arbeten som till kontantunderstöd utöver den andel av totalkostnaden, som i gällande författning angives såsom den normala. För den närmaste framtiden torde ett fortsättande på delina väg bliva erforderligt, vilket alltså för staten medför en större kostnad per i dessa former understödd arbetslös än tidigare.

Yad arbetslöshetskommissionen anfört angående planläggandet av den utvidgade hjälpverksamheten för återstoden av innevarande budgetår har icke givit mig anledning till erinran. Lika med kommissionen anser jag, att tyngdpunkten av verksamheten fortfarande bör förläggas till arbetslinjen. Enligt min mening bör alltså främst en utvidgning av såväl de statliga som de statskommunala reservarbetena äga rum i den utsträckning, som befinnes av tekniska skäl möjlig och med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämplig. Att emellertid en betydande utökning måste ske jämväl av den hjälp, som vid sidan av reservarbetena lämnas i form av kontantunderstöd, finner jag uppenbart. I en tid av starkt stegrad arbetslöshet har nårn-

19 Kungl. Maj:ts proposition nr lo.

ligen den sistnämnda hjälpformen en viktig funktion att fylla såsom komplement till arbetslinjen, vilken bland annat av organisatoriska grunder icke kan lika snabbt oell smidigt anpassas efter de skiftande förhållandena. En avsevärd utvidgning i användningen av hjälpverksamhet genom kontantunderstöd har för övrigt under den senaste tiden redan kommit till stand. I samtliga nu berörda avseenden ansluter sig kommissionens plan till de principer, som hittills tillämpats beträffande statens åtgöranden till arbetslöshetens bekämpande.

Jämväl beträffande kursverksamhet för arbetslös ungdom har arbetslöshetskommissionen i sin framställning räknat med en utvidgning. Av den föregående redogörelsen har framgått, att ungdomsarbetslöshetssakkunniga efter noggranna undersökningar kommit till det resultatet, att vad som för närvarande lämpligen kan åtgöras i detta hänseende rymmes inom ramen för nu gällande bestämmelser. Yad som efter nämnda sakkunnigas mening omedelbart erfordras är framför allt en mera vidsträckt tillämpning och en mera genomförd organisation av den kursverksamhet för arbetslös ungdom, som sedan länge i mindre skala bedrivits genom arbetslöslietskommissionens förmedling. I det föregående har också redogjorts för de åtgärder, som i anledning av de sakkunnigas förslag på min hemställan vidtagits av Kungl. Majit i syfte att främja en dylik utveckling. Det är min livliga förhoppning, att nu skall följa en kraftig utveckling av nämnda kursverksamhet till gagn för den arbetslösa ungdomen såväl omedelbart som för framtiden. Sedan någon erfarenhet vunnits örn arbetslöslietskommissionens och kommmunernas åtgöranden härutinnan, torde jag längre fram, i samband med behandling av frågan örn anslagsäskande för arbetslöshetens bekämpande för nästa budgetår, få anledning återkomma till denna gren av hjälpverksamheten, som enligt min mening bör tillmätas den största betydelse.

Ehuru, såsom av det anförda torde framgå, omläggning av nuvarande system för statliga åtgärder till arbetslöshetens lindrande enligt min mening icke i detta nu bör ifrågasättas, innebär givetvis den allvarliga situationen på arbetsmarknaden en maning att inom ramen för detta system söka sig fram på olika vägar i syfte att så effektivt som möjligt bispringa de arbetslösa. Hedan har anförts, att en sådan utvidgning i skilda riktningar förekommit eller förutsatts skola äga rum, t. ex. genom lämnande av bidrag till statskommunala arbeten till högre andel av kostnaden än tidigare, genom en vidgad tillämpning av systemet med kontantunderstöd och genom utvidgning av kursverksamheten för arbetslösa samt ett systematiskt sammanbindande av denna verksamhet med beviljande av understöd åt de i kurserna deltagande. En dylik utvidgning i tillämpningen av det gällande systemet för den statliga hjälpverksamheten synes emellertid böra kunna ifrågakomma även i andra riktningar. Kungl. Majit bör alltså enligt min mening vid dispositionen av anslaget äga viss frihet att i olika fall välja den väg, som med hänsyn till omständigheterna finnes kunna medföra den största effekten. Såsom exempel på vad jag härmed åsyftar må an-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

föras, att domänstyrelsen i skrivelse elen 14 december 1931 gjort framställning örn att ett belopp av intill 1 miljon kronor av arbetslöshetsmedel måtte få disponeras som bidrag till kostnaderna för utförande i syfte att lindra arbetslöshet av vissa avverkningsarbeten, för vilka med rådande prisläge ekonomisk bärighet icke uppnås. Visserligen har arbetslöshetskommissionen i yttrande över nämnda framställning den 31 december 1931 avstyrkt åtgärder i den föreslagna riktningen, därvid som skäl anförts principiella erinringar mot möjliggörande genom tillskott av arbetslöshetsmedel av att avverkningen på statens skogar upprätthölles utan nödig hänsyn till priserna på världsmarknaderna. I och för sig torde dessa principiella erinringar icke böra frånkännas berättigande. Men detta bör enligt min mening icke utgöra hinder för att, då alldeles särskilda omständigheter föreligga, en utvidgning — inom domänstyrelsens verksamhetsområde eller eljest — av det normala arbetsprogrammet äger rum, för såvitt därigenom möjlighet beredes att på ett på en gång billigt och speciellt verksamt sätt ingripa mot arbetslösheten. Avgörandet i dylika frågor bör emellertid förbehållas Kungl. Majit. För den händelse riksdagen icke framställer erinran mot vad jag nu anfört har jag sålunda för avsikt att, i den mån uppslag av här antydd innebörd och betydelse framkomma, i begränsad omfattning förorda deras utnyttjande.

Mot arbetslöshetskommissionens kalkyler beträffande beloppet av den medelsförstärkning, som för innevarande budgetår påkallas, finner jag icke skäl till erinran. Sådant läget är bör man, enligt min mening, icke beräkna medelsbehovet för de poster, som direkt avse åtgärder till förmån för de arbetslösa, till lägre belopp än enligt kommissionens förslag, även örn man samtidigt måste medgiva, att med ett tilläggsanslag av ifrågavarande storleksordning gränsen för det ekonomiskt möjliga är uppnådd. Så långt som här angivits bör man emellertid enligt den prövning, jag ägnat förhållandena, söka att gå. Enligt vad jag under hand inhämtat var antalet den 30 sistlidne november i statliga reservarbeten sysselsatta arbetslösa 8,556, alltså icke oväsentligt större än enligt arbetslöshetskommissionens i det föregående (sid. 9) återgivna kalkyler. Det av kommissionen föreslagna beloppet innefattar ju också en avsevärd utökning av den hittillsvarande medelsreserven.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag givetvis icke betraktar arbetslöshetskommissionens kalkyler såsom i någon mån bindande i fråga om fördelningen av kostnaderna på olika hjälpformer; i detta avseende måste självfallet föreligga full rörelsefrihet för avvägning av verksamheten med hänsyn till skiftande omständigheter.

Arbetslöshetskommissionens hemställan går ut på en medelsförstärkning av 17,o00,000 kronor. Härav har Kungl. Majit, såsom förut omnämnts, den 11 december 1931 anvisat 3,000,000 kronor. Ytterligare skulle alltså nu erfordras ett belopp av 14,500,000 kronor. Med hänsyn till vad nyss anförts rörande önskvärdheten av att möjlighet finnes till bestridande av särskilda kostnader för utförande av åtgärder, tillkomna genom direkt beslut av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15. 21

Majit, torde det nu erforderliga beloppet böra avrundas uppåt till 15,000,000 kronor.

På sätt chefen för finansdepartementet tidigare i dag i samband med framläggande av finansplanen för nästkommande budgetår anfört, torde för beredande av ifrågavarande förstärkning fonden för statsskuldens amortering böra tagas i anspråk. Efter samråd med nämnde departementschef gör jag i det följande härav påkallad hemställan.

Av naturliga skäl har jag i det föregående väsentligen uppehållit mig vid frågor, som äga direkt samband med den för innevarande budgetår planerade verksamheten för bekämpande av arbetslösheten samt det medelsbehov, som därav föranledes. Eå jag längre fram på året har att framlägga förslag till äskande av anslag för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår, torde jag få tillfälle att ingå på vissa ytterligare spörsmål, som för verksamheten på detta område äro av betydelse och vilka för närvarande äro under övervägande.

På grund av det anförda och under framhållande av angelägenheten av att den föreliggande frågan av riksdagen göres till föremål för skyndsam behandling får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta

dels att till förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade extra reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten skall till nämnda anslag från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000 kronor;

dels ock att från fonden för statsskuldens amortering skall över den i riksstaten för budgetåret 1931/1932 under rubrik »I anspråk tagna kapitaltillgångar» uppförda titeln »Fonden för statsskuldens amortering» till förenämnda anslag till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.