angående vissa i samland med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1 Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa i samland med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor; given Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för försvarsdepartementet anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd, dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 5,775 kronor till 100,225 kronor,

Vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

dels beräkna en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 1,000 kronor till 14,000 kronor,

dels ock till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 47,500 kronor.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag att ånyo få. anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152,

3 Kap. I. Inledning.

Efter mångåriga utredningar framlade Kungl. Majit den 20 februari 1931, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, för riksdagen proposition, nr 133, angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande såväl de i ämnet verkställda utredningarna som det huvudsakliga innehållet i Kungl. Marits ifrågavarande proposition anhåller jag att — i den mån ej redogörelse härför lämnas här nedan — få hänvisa till nämnda proposition ävensom till handlingarna i ämnet i övrigt.

I skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen huvudsakligen följande:

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande. Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse, att saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även örn delade meningar kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör omläggas. Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom torde nämligen alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets organisation har i ett avseende praktiskt taget full samstämmighet rått, nämligen beträffande den militära s. k. instruktörskursen. Att denna numera icke kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet, är en uppfattning, som delats av så gott som alla de kommittéer, myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat sig i ämnet. Även riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså, att denna kurs i sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills genom berörda kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande, att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende. I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola» skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstilllägg. Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna till-

Kungl. Majit» proposition nr 133 till 1931 års riksdag.

Riksdagens skrivelse den 2 juni 1931, nr 324.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

styrka ifrågavarande förslag. Enligt kans mening borde en undersökning vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet mera löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift, vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare under sökes. Ifrågavarande utredning synes höra bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna begynna under budgetåret 1932/1933.

Örn enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets ordinarie utbildningsverksamhet, har däremot en stark meningsskiljaktighet framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av sjukgymnaster fortfarande skall omhänderhavas av institutet. Av den medicinska sakkunskapen har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande och numera så gott som enhälligt påyrkats, att sjukgymnastutbildningen borde utbrytas från gymnastiska centralinstitutet, enär denna utbildning vore en medicinsk angelägenhet, som borde ombesörjas av ett härutinnan sakkunnigt organ och i nära anknytning till en sjukvårdsinrättning, där de blivande sjukgymnasterna kunde erhålla en fullgod praktisk utbildning under läkares tillsyn och kontroll och med tillgång till härför erforderligt sjukmaterial. Å andra sidan har, särskilt från gymnasthåll — detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster — den meningen hävdats, att de håda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt ägde sådant samband med varandra, att det vore till skada och, statsfinansiellt sett, även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen från institutets verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt har vederbörande departementschef anslutit sig, därvid biträdande det av 1927 års sakkunniga avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under första året skulle vara gemensam för hägge grupperna av elever men därefter under ett andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och en för sjukgymnaster, varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning skulle förekomma. Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas för gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation såsom sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att, örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen respektive sjukgymnastexamen.

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster. Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning med fördel och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för de håda elevgrupperna. Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi, friskgymnastik och även sjukgymnastikens teori. Må vara att det endast är fråga örn de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma lärare och samma undervisningsmateriel. En sådan anordning förefaller ur ekonomisk synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tving-

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anele skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava blivit från motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla, torde det nämligen vara möjligt att även med berörda anordning så planlägga den sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna bliva tillräckligt beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna, är det endast dessa synpunkter, som skulle kunna andragas till stöd fölen fullständig skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års läkarsakkunnigas utlåtande har dock enligt riksdagens mening icke på ett klarläggande och övertygande sätt förmått uppvisa nödvändigheten eller önskvärdheten härav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktisktekonomiska skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för att sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets. Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen av den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet, och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland yrkesutövarna själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Örn alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildningen av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt. Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende visserligen ett steg i rätt riktning, men det vill förefalla riksdagen, som örn berörda intressen borde kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i nämnda förslag skett. Riksdagen kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad granskning av de i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda timplanerna; dessa äro ju, enligt vad vederbörande departementschef uttryckligen framhåller, ingalunda avsedda att vara slutgiltiga utan skola göras till föremål för en ingående prövning, sedan riksdagen fattat ståndpunkt i själva principfrågan. Men enligt Kungl. Maj.-ts förslag förutsättes dock, att undervisningen under hela det första året skulle vara gemensam för frisk- och sjukgymnastelever, och jämlikt den av 1927 års sakkunniga utarbetade timplanen skulle under detta första år förekomma, bland annat, icke mindre lin lil timmar sjukgymnastikens teknik och speciella teori, 6(5 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring samt 22 timmar demonstration av patienter. Under det andra året skulle i fysiologi, anatomi, hälsolära samt psykologi och pedagogik förekomma gemensam undervisning med tillhopa 120 timmar.

Det synes riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad av vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen kan visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen, att endast i fråga örn friskgymnastikens teori och praktik Barnundervisning skall förekomma, men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytter-

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att, särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och övningarna i ämnen av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda synes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastik behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes en avsevärd kostnadsbesparing, när det en gång gäller att anskaffa och utrusta nya lokaler för centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis bör fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker och övriga lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som örn åtskilligt talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt att tagas i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader för centralinstitutet, varom i propositionen nämnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen i princip godkänner Kungl. Maj:ts förslag, dock med vissa bestämda och viktiga modifikationer.

I propositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av 1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag örn inrättande vid institutet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och löneställning såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för centralinstitutets organisation, har, i den mån det icke blivit här ovan av riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn antalet elever, som årligen böra nyantagas vid institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året böra beräknas bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska centralinstitutet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik- och ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga —- bliva tvåårig. Från vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden med ett år. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga skäl anförts till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt riksdagens mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens även vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i

7 Kungl. Majda proposition Nr 152.

enlighet med de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta linjedifferentiering kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig för. Riksdagen godkänner alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes riksdagen önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik; dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet. Det förslag till undervisningens anordning, med tillhörande kurs- och timplaner, som kommer att utarbetas efter riksdagens ståndpunkttagande i år till själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis i tillfälle att pröva, då ett kommande år institutets blivande gestaltning i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärår kraf ter, anslagsbehov och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning att göra något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke föreligger.

Riksdagen slutade med att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och ovannämnda motion förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna, av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar för vilka riksdagen i sin skrivelse uttalat sig.

Genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Kungl. Majas

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att

a) under iakttagande av vad riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anfört, uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen av sjukgymnaster;

b) under iakttagande av vad därutinnan anförts av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 ävensom av riksdagen i dess ifrågavarande skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, uppgöra förslag

dels till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1932; och skulle härvid särskild utredning verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde i gymnastiska centralinstitutet,

beslut den 12 juni 1931.

1931 års

gymnastik-

sakkunniga.

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

dels till undervisnings- och timplaner för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse likaledes från och med den 1 juli 1932,

dels i fråga örn de lärarkrafter och övriga befattningshavare, såväl ordinarie som extra ordinarie, som kunde bliva erforderliga vid gymnastiska centralinstitutet,

dels ock till stater för gymnastiska centralinstitutet ej mindre under ett vart av övergångsåren 1932/1933 och 1933/1934 än även för tid från och med budgetåret 1934/1935;

c) i samråd med inspektören över militärläroverken verkställa av kostnadsberäkningar åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom en fristående kurs,

och skulle de sålunda anbefallda förslagen och utredningarna vara till ecklesiastikdepartementet ingivna senast den 1 december 1931.

Tillika förklarade Kungl. Majit sig vilja senare, på därom av direktionen över gymnastiska centralinstitutet gjord framställning, taga under övervägande frågan örn förberedande åtgärder för åstadkommande av nya eller förändrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 12 juni 1931 lämnade bemyndigande tillkallade jag härefter den 18 juni 1931 såsom sakkunniga för verkställande av de sålunda anbefallda utredningarna ordföranden i direktionen över gymnastiska centralinstitutet, överståthållaren G. H. Elmquist, gymnastikdirektören Ebba Augusta Louise von Bahr, medicine licentiaten D. T. Julén, professorn vid karolinska institutet G. Liljestrand, översten K. A. Kignell, professorn vid karolinska institutet N. G. Söderlund och föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, majoren E. G. P. Winroth ävensom uppdrog åt överståthållaren Elmquist att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1931 års gymnastiksakkunniga, överlämnade den 30 november 1931 dels »Betänkande och förslag rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor», dels ock, i samråd med inspektören över militärläroverken, särskild utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsuthildningen såsom en fristående kurs.

Till en närmare redogörelse för innehållet i dessa betänkanden ävensom i de över desamma avgivna utlåtandena återkommer jag i det följande.

Jag torde nu till en början få till behandling upptaga frågan örn den framtida organisationen av gymnastiska centralinstitutet ävensom, i samband därmed, de omläggningar av undervisningen i sjukgymnastik, som jag, i anslutning till 1931 års riksdags principbeslut, funnit mig böra förorda. Jag har därefter för avsikt att till behandling upptaga frågan

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

om inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet. Härefter kommer chefen för försvarsdepartementet att redogöra för de åtgärder, som böra vidtagas beträffande meddelandet av den militära gymnastikinstruktörsutbildning, som hittills ingått i första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet. Slutligen torde så få behandlas frågorna örn de kostnader, som komma att bliva förbundna med den föreslagna omorganisationen, erforderliga övergångsanordningar samt de belopp, som för ändamålet böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1932/1933.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet m. m.

A. 1931 års 1931 års gymnastiksakkunniga hava, efter en redogörelse för 1931 års sakkunnig!!, riksdags skrivelse i ämnet ävensom för de direktiv för deras arbete, vilka

1. Allmänna innefattas i Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 18 juni 1931, till en synpunkter, början (betänkandet sid. 11—16) avgivit sin principiella inställning till de nu föreliggande problemen och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava fattat sitt uppdrag så, att det för dem icke gällt att verkställa en uttömmande utredning rörande de många viktiga frågor, som sammanhänga med spörsmålet örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation. Dessa problem hava tillräckligt ingående behandlats av tidigare kommittéer. I de fall, då annat icke angivits, hava de sakkunniga därför bär endast velat hänvisa till den av 1927 års sakkunniga utförda utredningen, som legat till grund för det i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag framlagda förslaget.

Däremot hava de sakkunniga baft att inrikta sina undersökningar på de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, och framlägga ett förslag, som skulle möjliggöra ett utförande i praktiken av de av 1931 års riksdag fattade principbesluten.

Dessa beslut innebära först och främst att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skola utbildas såväl frisk- som sjukgymnaster. Den samhörighet, som av ålder funnits mellan dessa båda utbildningsgrenar, skall alltså fortleva. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit, noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad av vad vardera linjen behöver för sin speciella utbildning. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga i de förslag till undervisnings- och timplaner, som de i det följande komma att framlägga, sökt att frigöra de olika linjerna från dem ovidkommande utbildning. Härigenom har en betydande utvidgning och fördjupning i respektive linjers huvudämnen blivit möjlig att genomföra inom ramen av den utav riksdagen fastställda utbildningstiden av två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen. Samundervisning mellan de båda linjerna har bibehållits i de fall, där detta kunnat ske under iakttagande av nyss angivna huvudsynpunkter.

I förhållande till 1927 års sakkunnigas förslag hava av naturliga skäl de minsta förändringarna föreslagits å friskgymnastlinjen. Dock har här ett ökat timantal kunnat beredas vissa ämnen, främst då idrotten.

Betydligt mera genomgripande äro de förändringar, som av de sakkunniga föreslås beträffande sjukgymnastutbildningen. I enlighet med de synpunkter, åt vilka riksdagen i sin skrivelse nr 324 givit uttryck, föreslå de sakkunniga här ett nära samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet. All den för sjukgymnastexamen erforderliga kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgym-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Hästilt med fysikalisk behandling skall enligt detta förslag för framtiden meddelas vid serafimerlasarettet. De närmare anordningar, som med anledning härav må hliva erforderliga, behandla de sakkunniga under kap. III i det följande. Jämväl i övrigt har genom den föreslagna ökade differentieringen mellan de håda linjerna ett höjt timantal kunnat givas åt de för sjukgymnastundervisningen viktiga medicinska ämnena, främst då åt undervisningen i sjukdomslära.

Emellertid hava de sakkunniga, samtidigt med att de sålunda sökt genomföra differentieringen mellan de håda linjerna i högre grad än tidigare, haft att tillse, att sambandet mellan gymnastikens håda huvudgrenar icke slites. Många vägande skäl, håde principiella och ekonomiska, hava anförts till förmån för bibehållandet av en viss gemenskap, något som också 1931 års riksdag beslutat. En av de bärande grundtankarna i det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget var också att bereda möjlighet för den, som genomgått en av centralinstitutets båda utbildningslinjer, att under ett tredje år genomgå den återstående linjen, varvid jämväl tillfälle till fördjupade studier skulle erbjudas.

Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, som innebar fullständigt gemensam undervisning under det första läsåret, kunde efter slutad genomgång av den ena linjens andra årskurs utan vidare övergång ske till den återstående linjens andra årskurs, som byggde på samma kunskapsmått som det, den kompletterande eleven inhämtat under det gemensamma första utbildningsåret. Med den ökade differentiering, som efter riksdagens anvisningar av de sakkunniga föreslås och som i stor utsträckning förutsätter skild undervisning jämväl under det första året, är en sådan övergång icke längre möjlig. De sakkunniga hava därför måst föreslå anordnandet av särskilda kompletteringskurser för dem av centralinstitutets elever, som efter avslutad frisk-, respektive sjukgymnastlinje önska genomgå även den återstående linjen.

Vissa olägenheter, såväl pedagogiska som ekonomiska, bliva visserligen förbundna härmed.

I någon, örn än ringa utsträckning, hava ämnen, även där sådant icke varit alldeles nödvändigt, gjorts gemensamma för båda linjerna för att minska arbetsbördan för dem, som anmält sig ämna komplettera. Denna arbetsbörda bliver nämligen ganska betungande, och det är icke utan en viss tvekan, som de sakkunniga ansett sig kunna framlägga ett förslag med en så omfattande undervisning per vecka som det nu föreliggande. De sakkunniga hava emellertid här ansett sig kunna räkna med dels den relativt korta sammanlagda utbildningstiden, dels ock det förhållandet att en betydande del av undervisningstiden består av praktiska övningar. Vidare hava sommarferierna i viss utsträckning måst tagas i anspråk för kompletteringar. Beträffande sjukgymnastlinjen sammanhänger detta till en del med den förändrade kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik. I och med att gymnastiska centralinstitutets elever beräknas skola erhålla tillgång till det patientmaterial, som serafimerlasarettet har att erbjuda, måste med hänsyn till patienternas vård tillses, att sjukgymnastik behandling å lasarettet kan meddelas under hela året, även under sommarferierna. På grund härav har det varit nödvändigt att räkna med, att alltid en del av eleverna å sjukgymnastlinjen finnas tillgängliga, och här har dessutom inlagts den nödvändiga kompletteringen för dem, som från friskgymnastlinjen önska övergå till sjukgymnastlinjen. För dem,

12 Kungl. Maj\ts proposition Nr 152.

som från sjukgymnastlinjen önska övergå till friskgymnastlinjen, måste jämväl kompletterande undervisning anordnas, och även denna måste i viss utsträckning förläggas till sommaruppehållet.

Givet är, att denna föreslagna kompletterande undervisning icke helt kan bestridas med institutets ordinarie lärarkrafter. Vissa ökade kostnader bliva alltså oundgängliga.

I samband med frågan örn anordnandet av här ifrågavarande kompletteringskurser anse sig de sakkunniga höra något beröra frågan örn den ställning, de privata gymnastikinstituten med rätt att utbilda legitimerade gymnastikdirektörer — d. v. s. Arvedsons institut i Stockholm och Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — för framtiden höra intaga. De sakkunniga utgå härvid från, att i fråga örn inträdesfordringar samt undervisningens omfattning m. m. i allt väsentligt enahanda bestämmelser komma att varda gällande som för gymnastiska centralinstitutet.

Enligt det nu framlagda förslaget skulle den hittillsvarande skillnaden mellan utbildningstiden för manliga och kvinnliga elever för erhållande av gymnastikdirektörskompetens — tre, respektive två år — upphöra, och för båda kategorierna skulle beräknas treårig utbildning för ernående av nämnda kompetens, under det att utbildningstiden för gymnastiklärare respektive sjukgymnastexamen skulle bliva tvåårig. De båda privata instituten hava hittills — då de endast utbildat kvinnliga elever — haft tvåårig utbildning, som fört fram till gymnastikdirektörsexamen. Därest nu dessa institut icke skulle önska att för framtiden utbilda både frisk- och sjukgymnaster utan inskränka sig till endera slaget — sannolikt då det sistnämnda — synes möjlighet böra öppnas för dem av institutens elever, som på ett tillfredsställande sätt genomgått en tvåårig kurs, att i mån av utrymme vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet för att där genom att genomgå en tredje årskurs erhålla en fullständig gymnastutbildning. De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för en sådan. anordning, hava de sakkunniga icke ansett sig hava haft anledning att ingå på, utan detta torde få överlåtas till gymnastiska centralinstitutets direktion. En förutsättning för anordningen är givetvis, att de från de privata instituten kommande eleverna visa sig där hava inhämtat sådana kunskaper, att de — efter vederbörlig komplettering — kunna på ett tillfredsställande sätt följa undervisningen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skall den militära instruktörsutbildningen avskiljas från gymnastiska centralinstitutet oell anordnas såsom en särskild kurs, under det att försvarsväsendets behov av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande skall tillgodoses genom gymnastiska centralinstitutet. Såsom inledningsvis meddelats, framlägga de sakkunniga samtidigt härmed ett i samråd med inspektören för militärläroverken utarbetat förslag rörande den militära gymnastikkursen. I enlighet med de direktiv, som beträffande denna kurs lämnats i propositionen nr 133 samt i riksdagens skrivelse nr 324, föreslås denna kurs Wiva fullt självständig. Den förlägges emellertid till gymnastiska centralinstitutet, och ett visst samarbete har också av de sakkunniga förutsatts. Härtill återkomma de sakkunniga omedelbart.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade officerare skulle, såsom nyss erinrats, gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till förfogande. Deltagare i denna utbildning — vilka enligt riksdagens skrivelse nr 324 beräknats till minst 10 å 12 årligen — skola

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utses av de militära myndigheterna och hava iörtursrätt till inträde å friskgymnastlinjens första årskurs. De sakkunniga hava i likhet med 1927 års sakkunniga utgått från att de sålunda kommenderade militärerna i allt väsentligt skola följa friskgymnastlinjens undervisning och således efter en tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen. Jämväl möjligheten att genom komplettering å sjukgymnastlinjen erhålla gymnastikdirektörskompetens har för dessa elever hållits öppen. — I ett par hänseenden hava emellertid de sakkunniga ansett sig kunna förorda vissa avvikelser från de övriga manliga elevernas utbildning. Med hänsyn till å ena sidan de förkunskaper, som de kommenderade militära eleverna måste anses besitta, och å andra sidan till önskvärdheten att i så stor utsträckning som möjligt frigöra dem under regementsövningarna föreslå de sakkunniga, att här ifrågavarande elevers utbildning' under första terminen skall taga sin början först efter regementsövningarnas slut. Härutöver hava de sakkunniga för dessa elever ansett sig höra föreslå en väsentligt ökad, från de övriga elevernas utbildning helt skild fäktutbildning. För denna utbildning synes emellertid kunna anlitas såsom lärare en officer, som ändock måste användas såsom lärare vid den fristående militära gymnastikkursen, vadan härigenom inga nämnvärda merkostnader förorsakas statsverket.

De sakkunniga vilja slutligen här framhålla, att det av dem nu framlagda förslaget — med undantag för de för den nyorganiserade kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik nied fysikalisk behandling erforderliga lokalerna, vartill de sakkunniga återkomma i det följande — är möjligt att genomföra även under förutsättning att gymnastiska centralinstitutet någon kortare tid kvarbliver i sina nuvarande lokaler. De sakkunniga vilja å andra sidan understryka det kända faktum, att dessa lokaler sedan länge måst betraktas såsom mindre ändamålsenliga, och det är de sakkunnigas förhoppning, att det icke skall behöva dröja alltför länge, innan de ekonomiska förhållandena tillåta förverkligandet av det mångåriga önskemålet om nya och förbättrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Ett önskemål, som under den mångåriga diskussionen örn gymnastiska centralinstitutets framtida organisation städse — och då särskilt från läkarhåll — framförts med stor skärpa, har varit ett bättre tillgodoseende av undervisning och övningar i ämnen av medicinsk natur, särskilt med hänsyn till sjukgymnastutbildningens behov.

Riksdagen framhöll, såsom tidigare erinrats, i sin skrivelse nr 324 såsom önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga om såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda, framhöll vidare riksdagen, syntes serafimerlasarettet böra stå till förfogande håde för poliklinisk och för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastisk behandling syntes däremot riksdagen icke vare sig behöva eller höra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

I anslutning härtill föreskrev Kungl. Majit, såsom jämväl tidigare er-

2. Samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga örn viss undervisning.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

inrats, genom beslut den 12 juni 1931, att för omorganisation av centralinstitutet tillkallade sakkunniga skulle — under iakttagande av vad riksdagen i sin nyssberörda skrivelse nr 324 anfört — uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen av sjukgymnaster.

1931 års gymnastiksakkunniga hava upptagit dessa frågor till behandling och därvid anfört huvudsakligen följande:

För att, såsom riksdagen förutsatt och de sakkunniga varmt förorda, det skall hilva möjligt för centralinstitutet att nöjaktigt tillgodose sin kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, måste en nära kontakt åstadkommas mellan å ena sidan gymnastiska centralinstitutet och å andra sidan karolinska institutet och serafimerlasarettet. Den ställning av undervisningssjukhus, som för närvarande serafimerlasarettet och i en framtid karolinska sjukhuset intager till karolinska institutet, gör att det sålunda ifrågasatta samarbetet i första hand måste ske med karolinska institutets lärarkollegium. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga först och främst, att en av ledamöterna i gymnastiska centralinstitutets direktion alltid skall av Kungl. Maj:t utväljas bland karolinska institutets lärarkollegium. Härigenom möjliggöres ett ständigt samarbete under praktiska och tidsbesparande former.

Den andra punkt, där enligt de sakkunnigas förmenande inflytande bör beredas karolinska institutets lärarkollegium, är i fråga örn tillsättandet av de medicinska lärarbefattningarna vid gymnastiska centralinstitutet. För centralinstitutet är det av stor betydelse att vid tillsättandet av dessa tjänster få använda sig av den sakkunskap, som i så hög grad förefinnes inom karolinska institutets lärarkollegium, och för karolinska institutet åter är det av stort intresse att hava ett väsentligt inflytande på tillsättandet av lärarbefattningar, vilkas innehavare skola hava sin verksamhet förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner eller till dess undeivisningssjuklius, serafimerlasarettet.

De lärarbefattningar, som här avses, äro, vilket närmare kommer att framgå av de i följande kapitel framlagda förslagen, dels två ordinarie, en lärarbefattning (med medicinskt utbildad innehavare) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare, samt en lärarbefattning (med medicinskt utbildad innehavare), i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare, dels ock arvodesbefattningar i fysiologi och hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar), i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära samt i vissa specialkurser (ortopedi, neurologi m. m.). Av de sålunda föreslagna tjänsternas innehavare skulle enligt de sakkunnigas förslag de båda ordinarie lärarna samt läraren i fysiologi och hälsolära vara medlemmar av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium.

De sakkunniga vilja nu, såsom nyss framhållits, förorda, att vid tillsättandet av här angivna lärarbefattningar ett väsentligt inflytande måtte tillerkännas karolinska institutets lärarkollegium. Utseendet av sakkunniga torde helt böra anförtros åt karolinska institutets lärarkollegium, som vidare skulle hava att, efter tagen del av de sakkunnigas utlåtanden,

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprätta förslag, varå tre av de sökande, om så många finnas och äro skickliga till befattningen, skulle uppföras i den ordning, de befinnas förtjänta att nämnas till befattningen. Å andra sidan finna de sakkunniga sig böra förorda, att vid behandling av dessa frågor jämväl den medicinska sakkunskap, som finnes i centralinstitutets lärarkollegium, må erhålla tillfälle att göra sig gällande. De sakkunniga föreslå därför — i analogi med vad nu gäller för medlemmarna av tandläkarinstitutets lärarråd — att vid behandling av centralinstitutets angelägenheter i karolinska institutets lärarkollegium de medicinskt utbildade medlemmarna av centralinstitutets lärarkollegium erhålla säte och stämma i karolinska institutets lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar.

Sedan det av karolinska institutets lärarkollegium uppgjorda förslaget inkommit till direktionen över gymnastiska centralinstitutet, har direktionen att — beträffande de håda ordinarie lärarbefattningarna — med eget utlåtande överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Majit. I fråga örn arvodesbefattningarna skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag utnämningsrätten tillkomma direktionen.

De sakkunniga förutsätta, att, då gymnastiska centralinstitutet icke disponerar egna lokaler med tillhörande modern utrustning för undervisningen i anatomi, allmän patologi och fysiologi, karolinska institutet i erforderlig utsträckning och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt ställer sina institutioner till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning i nämnda ämnen.

Såsom inledningsvis framhållits, måste samarbete sökas — förutom med karolinska institutet — jämväl med serafimerlasarettet. De sakkunnigas förslag innebär — i enlighet med vad riksdagen härutinnan uttalat — att den hittillsvarande polikliniska undervisningen i gymnastiska centralinstitutets lokaler skulle nedläggas samt att all centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik skulle förläggas till serafimerlasarettet.

Givet är, att denna av riksdagen beslutade omläggning av undervisningen icke kan genomföras utan vissa kostnader för det allmänna.

Den första frågan, som härvid uppställer sig, är den örn beredande av lokaler för den nya polikliniken. De sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets direktion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens omläggning. Denna byggnad, som skulle förläggas i omedelbar anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker, har jämte erforderlig inredning beräknats draga en kostnad av högst 200,000 kronor.

Denna summa måste, i all synnerhet under nuvarande statsfinansiella förhållanden, förefalla avsevärd, och diirest densamma hade måst uppföras å riksstaten hade detta enligt de sakkunnigas förmenande kunnat väsentligt försvåra genomförandet av centralinstitutets omorganisation. Emellertid vilja de sakkunniga föreslå, att medel för den erforderliga byggnaden och dess inredning måtte anskaffas på samma sätt som tidigare kommit till användning, när det gällt ombyggnader vid serafimerlasarettet, nämligen genom användandet av inflytande poliklinikavgifter. De sakkunniga utgå nämligen från att den av dem föreslagna polikliniken för sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall jämstiillas med sera-

16 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

fimerlasarettets övriga polikliniker även i det hänseendet, att inflytande avgifter tillfalla serafimerlasarettet.

Någon närmare utredning rörande storleken av de poliklinikavgifter, som kunna tänkas inflyta, har det givetvis icke varit de sakkunniga möjligt att verkställa. Emellertid vilja de sakkunniga erinra, att i den av 1929 års sakkunniga framlagda utredningen även vissa beräkningar förebragts rörande inkomsterna genom poliklinikavgifter vid det av nämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska institutet. Dessa beräkningar gåvo vid banden, att — när väl verksamheten kommit i gång — man skulle hava att räkna med poliklinikavgifter på årligen ungefär 90,000 kronor. Även örn dessa beräkningar förefalla något sangviniska, så torde de dock enligt de sakkunnigas förmenande giva vid banden, att ingen anledning finnes att befara, att icke med de inflytande poliklinikavgifterna skola kunna bestridas — förutom ränta och amortering av nyssberörda lån — jämväl övriga med poliklinikens upprätthållande förenade kostnader, vartill de sakkunniga återkomma i det följande. Till jämförelse torde böra meddelas, att, enligt vad de sakkunniga erfarit, vid motsvarande sjukgymnastiska poliklinik i Lund de inflytande avgifterna uppgått till ungefär 13,000 kronor årligen. Skulle emellertid, mot all rimlig förmodan, poliklinikavgifterna under de första åren icke komma att uppgå till så högt belopp, att de räcka till att bestrida nu berörda kostnader, utgå de sakkunniga från att den sålunda uppkommande bristen i serafimerlasarettets stat kommer att täckas av statsmedel. Detta lärer då väl lämpligast ske i samband med det årliga bestämmandet av det extra anslag, som å riksstaten anvisas för uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet.

En annan sak, som även måste tagas i betraktande, när det gäller uppförandet av den nya poliklinikbyggnaden, är frågan örn den tid, som undervisningen kan tänkas komma att bedrivas i denna byggnad. Härmed sammanhänger icke frågan örn nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet. Enligt riksdagens uttalande skola ej vidare inom gymnastiska cen tralinstitutet beräknas lokaler för poliklinikundervisning, varav följer att, även örn nya byggnader under en icke alltför långt avlägsen framtid uppföras för centralinstitutet, poliklinikundervisningen skall fortgå å serafimerlasarettet. Frågan örn en förflyttning bliver först aktuell i och med att karolinska sjukhusets nybyggnad fortskridit så långt, att detsamma i större utsträckning kan övertaga serafimerlasarettets roll av undervisningssjukhus. Givetvis bör då också — i samband med de övriga poliklinikernas förflyttning till Norrbackaområdet — den sjukgymnastiska polikliniken förflyttas dit. Någon exakt tidpunkt härför kan av naturliga skäl nu icke fastslås. Emellertid vill det förefalla de sakkunniga, som örn man i vart fall skulle hava att räkna med en period av minst tio år, innan en utflyttning till Norrbackaområdet bliver möjlig. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga en tioårig amorteringstid för det av dem förutsatta nybyggnadslånet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, finnes fullgod säkerhet för att den av dem föreslagna poliklinikbyggnaden bliver synnerligen väl behövlig för serafimerlasarettets egna behov även sedan poliklinikundervisningen förflyttats till Norrbackaområdet.

Härefter vilja de sakkunniga övergå till frågan örn de lärarkrafter, som bliva erforderliga för den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

17 Kängl. Majits proposition Nr 152.

För den polikliniska undervisningen beräkna de sakkunniga bliva erforderliga dels de båda i det föregående omförmälda ordinarie, medicinskt utbildade lärarna i sjukgymnastik, dels vissa lärare med sjukgymnastik utbildning. Alla skäl tala enligt de sakkunnigas uppfattning för att dessa lärare, som uteslutande skola handhava undervisning av gymnastiska centralinstitutets elever, även uppiöras på centralinstitutets stat. Beträffande tillsättandet av de båda iörstnämnda befattningarna — vilkas innehavare skulle tjänstgöra såsom poliklinikföreståndare, respektive biträdande poliklinikföreståndare -— hava de sakkunniga redan yttrat sig. I fråga örn lärarna med sjukgymnastisk utbildning föreslå de sakkunniga, att dessa måtto tillsättas enligt samma grunder, som komma att gälla lör centralinstitutets andra, icke medicinskt utbildade lärare, dock torde direktionen över serafimerlasarettet böra beredas tilli alle att avgiva yttrande, innan handlingar rörande tillsättande av sist nämnda lärarbelattningar underställas Kungl. Maj:ts prövning.

För den kliniska undervisningen räkna de sakkunniga med användandet av s. k. instruktionsgymnaster. Med hänsyn till arten av dessas tjänstgöring torde tillsättandet av dessa tjänster böra tillkomma serafimerlasarettet, dock torde här tillfälle böra beredas direktionen över gymnastiska centralinstitutet att avgiva yttrande.

För närvarande finnas vid serafimerlasarettet anställda tre instruktionsgymnaster. Det torde få ankomma på direktionen över serafimerlasarettet att besluta örn den ökning av detta antal, som kan befinnas erforderlig. De sakkunniga hava gjort en överslagsberäkning och därvid funnit, att ett antal av fem avlönade instruktionsgymnaster — d. v. s. en ökning i förhållande till nuvarande antal med två — torde bliva erforderligt vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Avlöningarna för dessa instruktionsgymnaster synas böra bestridas av serafimerlasarettet. Därjämte vilja de sakkunniga föreslå, att åt en var av dessa instruktionsgymnaster må såsom ersättning för deras handledning av centralinstitutets elever utgå, utöver dem eljest tillkommande avlöningsförmåner, ett årligt arvode av 1000 kronor. Kostnaderna härför, vilka av de sakkunniga beräknas till förslagsvis 5,000 kronor årligen, böra bestridas medelst ett å centralinstitutets stat uppfört anslag.

Övriga kostnader lör den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet — såsom inventarier och förbrukningsartiklar ävensom för poliklinikens drift i övrigt erforderlig personal — torde böra bestridas av serafimerlasarettet, som härför erhåller ersättning i de inflytande poliklinikavgiiterna, i den mån dessa ej åtgå för förräntning och amortering av byggnadslånet.

Såsom en sammanfattning av vad de sakkunniga i här förevarande hänseende anfört hava de slutligen framlagt följande

förslag till

Överenskommelse mellan direktionen över serafimerlasarettet och direktionen över gymnastiska centralinstitutet rörande grunder för samarbete i fråga om utbildningen av sjukgymnaster.

§ 1.

1. Gymnastiska centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall — enligt de närmare be-

Bihang till riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. lill! käft. (Nr 152.)

18 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

stämmelser, som finnas angivna i de för gymnastiska centralinstitutet gällande stadga och studieplan — meddelas vid serafimerlasarettet.

2. Med klinisk undervisning lörstås i denna överenskommelse sådan undervisning, som meddelas i samband med behandling av å lasarettet intagna patienter.

All annan undervisning benämnes här poliklinisk undervisning.

3. Vid den polikliniska behandlingen i sjukgymnastik upptagas avgifter i samma ordning som vid lasarettets övriga polikliniker. Dessa avgifter tillfalla lasarettet.

4. De gymnastiska centralinstitutets elever, som deltaga i den i mom. 1 omförmälda undervisningen, äro härvid pliktiga att löija de ordningsregj ler, som av direktionen över serafimerlasarettet bestämmas efter hörande av direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 2.

De för det i § 1 mom. 1 omförmälda ändamål erforderliga lokaler med tillhörande utrustning ställas till förfogande av direktionen över serafimerlasarettet.

§ 3.

1. Kostnaderna för de i § 2 omförmälda lokaler m. m., vilka beräknas till sammanlagt högst 200,000 kronor, skola bestridas genom ett lån, att amorteras under tio år, som av direktionen över serafimerlasarettet upptages mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.

2. Detta lån skall förräntas och amorteras medelst inflytande poliklinikavgifter.

§ 4.

1. Den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk be handling för gymnastiska centralinstitutets elever meddelas av de lärare, som för denna undervisning finnas upptagna på gymnastiska centralinstitutets stat.

2. Av de i mom. 1 omförmälda lärarna tillsättas de medicinskt utbildade under medverkan av karolinska institutets lärarkollegium, på sätt närmare föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet.

3. Vid tillsättande av övriga i mom. 1 åsyftade lärare skall, på sätt närmare föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet, yttrande inhämtas av direktionen över serafimerlasarettet.

4. Här ifrågavarande lärare intaga till serafimerlasarettets direktion samma ställning som övrig personal i motsvarande tjänsteställning vid lasarettet samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar, som direktionen över serafimerlasarettet bestämmer.

§ 5.

1. Direktionen över serafimerlasarettet tillsätter och avlönar för den kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling erforderliga sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster.

2. Antalet erforderliga instruktionsgymnaster har förslagsvis beräknats till fem.

3. Såsom ersättning för arbete med undervisning av gymnastiska centralinstitutets elever erhåller varje instruktionsgymnast ett årligt arvode av 1,000 kronor utöver eljest utgående avlöningsförmåner.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 19

4. Kostnaderna för de i moni. 3 omförmälda arvoden bestridas av gymnastiska centralinstitutet.

5. Vid tillsättandet av i mom. 1 omförmäld instruktionsgymnastbefattning skall yttrande inhämtas trän direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 6.

Direktionen över serafimerlasarettet tillhandahåller för den å lasarettet meddelade undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling nödiga inventarier och förbrukningsartiklar ävensom för poliklinikens drift i övrigt erforderlig personal.

§ 7.

Denna överenskommelse träder, under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, i kraft den 1 juli 1932 och gäller tills vidare intill dess att Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Övergångsbestämmelser.

Undervisning i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet för gymnastiska centralinstitutets elever skall under budgetåret 1932/1933 börja å dag, som Kungl. Majit förordnar, dock tidigast den 1 april 1933.

De i § 5 mom. 3 omförmälda arvoden skola under budgetåret 1932/1933 utgå med ett i förhållande till undervisningstiden beräknat belopp.

I kap. IV av sitt betänkande (sid. 27—39) hava 1931 års gymnastiksakkunniga behandlat frågan örn undervisnings- och timplaner vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

De sakkunniga hava därvid till en början erinrat, att dessa frågor varit föremål för ingående undersökningar av 1927 års sakkunniga. Med hänsyn härtill hava 1931 års sakkunniga i sitt förslag ansett sig kunna fatta sig skäligen kort; endast i de fall, då en mera betydande avvikelse från det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget av dem föreslås, hava 1931 års sakkunniga ansett en något utförligare motivering vara av behovet påkallad.

Vidare hava de sakkunniga kraftigt understrukit, att de av dem i kap. IV framlagda förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska centralinstitutets blivande utveckling. De olika ämnenas omfattning och innehåll måste, framhålla de sakkunniga, givetvis kunna förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det nu framlagda förslaget i ett eller annat hänseende skulle vara mindre ändamålsenligt. Härtill komme vidare, att i fråga örn åtskilliga av dessa läroämnen för närvarande påginge en kraftig utveckling, som måste komma att sätta sina spår i undervisningen vid centralinstitutet. För ett ämne kunde måhända framdeles ett ökat timantal bliva erforderligt, för ett annat kunde däremot kanske timantalet minskas. I alla dessa frågor måste därför åt lärarkollegium, rektor och direktion lämnas erforderlig rörelsefrihet.

Do sakkunniga hava, framhålla de slutligen, med sina här framlagda förslag velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande

3. Undervis nings- och timplaner.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till varandra, alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande bör givas åt varje ämne.

Beträffande de olika ämnena anföra de sakkunniga följande:

1. Kroppsövningarnas fysiologi.

De sakkunniga ansluta sig till den av 1927 års sakkunniga uttalade upp fattningen, att undervisningen i fysiologi å sjukgymnastlinjen i viss mån kan inskränkas genom att vissa partier, som huvudsakligen beröra idrotten, uteslutas. De sakkunniga hava därför beräknat: för första året 100 timmars gemensam undervisning och för andra året å sjukgymnastlinjen 18 och å friskgymnastlinjen 56 timmar.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till den av 1924 års sakkunniga utarbetade översikten.

2. Anatomi.

Liksom 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig kunna i huvudsak uttala sin anslutning till den kurs, som av 1924 års sakkunniga skisserats för anatomiundervisningen vid gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga ansluta sig emellertid även till den av 1927 års sakkunniga uttalade uppfattningen, att en viss differentiering hör ske mellan frisk- och sjukgymnastlinjen, särskilt beträffande den s. k. topografiska anatomin, i vilken de blivande sjukgymnasterna äro i behov av ökade kunskaper.

De sakkunniga föreslå för ämnet: under första året omkring 132 timmars gemensam undervisning för frisk- och sjukgymnaster samt under andra året för sjukgymnastlinjen ytterligare 27 timmar och för friskgymnasterna 12 timmar.

3. Friskgymnastikens teori.

Då friskgymnastikens teori måste anses höra till det grundläggande för kännedom örn ej blott frisk- utan även sjukgymnastiken, föreslå de sakkunniga gemensam undervisning häri för frisk- och sjukgymnastlinjerna under hela första året.

Denna undervisning skall för de blivande sjukgymnasterna utgöra ett avslutat helt.

Undervisningen i friskgymnastikens teori under det första året bör beröra gymnastikens historia och lämna en redogörelse för den lingska gymnastikens grundprinciper och dess metodik. De olika rörelsesläktena behandlas, varvid i stora drag beskrives muskelverksamheten vid de mest typiska rörelserna. Den lingska gymnastikens tillämpning å olika åldrar och kön genomgås i stora drag. Undervisning meddelas i uppgörandet av dagövningar, och det rörelseförråd, som kan medhinnas, genomgås. Härvid tages så långt möjligt hänsyn till de blivande sjukgymnasternas speciella behov.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken genomgås.

Under det första året hava de sakkunniga för ämnet beräknat 108 timmar med någon inskränkning för de militära eleverna, som börja höstterminen 5 veckor senare än de övriga.

Under andra året förekommer å sjukgymnastlinjen ingen undervisning i friskgymnastikens teori. Beträffande friskgymnastlinjen hänvisa de sak-

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

kunniga till 1927 års sakkunnigas beskrivning över ämnets innehåll; dock anse de sakkunniga, att de s. k. speciella instruktionsövningarna böra väsentligt utökas, och de sakkunniga löreslå således för detta ämne 160 timmar, varav omkring 2 veckotimmar för speciella instruktionsövningar.

4. Friskgymnastikens vraktik.

De sakkunniga hänvisa till de av 1927 års sakkunniga gjorda uttalandena och löreslå gemensam undervisning under hela första året å frisk- och sjukgymnastlinjerna, dock vilja de sakkunniga föreslå, att under andra terminen 2 veckotimmar göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Å andra årets sjukgymnastlinje har undervisningen huvudsakligen motionsgivande och hållningsbevarande syfte, och bedrives för denna linje för sig med 3 tim mar i veckan.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till 1927 års sakkunnigas uttalande och hava beräknat: för första året för friskgymnastlinjen ävensom för de elever å sjukgymnastlinjen, vilka ämna komplettera sin utbildning å friskgymnastlinjen, 204 timmar (någon inskränkning för de kommenderade militära eleverna) samt för övriga elever å sjukgym nastlinjen obligatoriskt 160 timmar samt för andra årets friskgymnastlinje 192 timmar och för dess sjukgymnastlinje 108 timmar.

5. Friskgymnastik (undervisning).

De sakkunniga hänvisa till 1927 års sakkunniga även med avseende å undervisningsövningarna i friskgymnastik. De sakkunniga hava dock å sjukgymnastlinjen inskränkt undervisningsövningarna till en termin, dock icke för dem, som ämna komplettera å friskgymnastlinjen.

Undervisningsövningar i gymnastik för hållningsdeformiteter hava av de sakkunniga förskjutits till andra året, då eleverna äro mera mogna att tillgodogöra sig denna synnerligen viktiga undervisning.

Eleverna å andra årets friskgymnastlinje tjänstgöra turvis som instruktörer å sjukgymnastlinjens friskgymnastikövningar, därav en veckotimme utan lärares närvaro.

För de militära eleverna, vilka som regel antagas hava genomgått den militära gymnastikkursen och sålunda vid inträdet i kursen fått ganska grundlig utbildning i undervisning, föreslå de sakkunniga, i den mån detta låter sig genomföras utan större olägenheter, en inskränkning av underyisningsövningarna med två veckotimmar, avsedda att överflyttas till undervisningen i fäktning.

De sakkunniga beräkna: för civila elever för första terminen 96 timmar för såväl frisk- som sjukgymnaster, för andra terminen 108 timmar för friskgymnaster samt för de sjukgymnaster, vilka ämna komplettera; för militära elever under första läsåret sammanlagt 116 timmar. Å andra årets friskgymnastlinje beräknas undervisningsövningarna för samtliga elever till 192 timmar.

Under andra året beräknas 27 timmars undervisningsövningar i gymna stile för hållningsdeformiteter. För friskgymnastlinjen ingå dessa timmar i ovan angivna timantal. För sjukgymnasterna ingå dessa övningar i den tid, som anslagits för poliklinikundervisningen.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

6. Lek och idrott (teori, praktik och undervisning).

De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens elever tillgodosett detta viktiga ämne genom ett i jämförelse med det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget betydligt ökat timantal. Differentieringen mellan de båda linjerna har här så gott som helt genomiörts, i det å sjukgymnastlinjen endast upptagits 32 timmars undervisning i lek, avsedda att tillämpas vid de samtidigt pågående undervisningsövningarna i friskgymnastik.

De sakkunniga hava även sökt taga hänsyn till de olika behov av undervisning i ämnet, som föreligga för de kvinnliga och manliga eleverna.

I fråga örn florettfäktning hava de sakkunniga för de civila manliga eleverna såsom obligatoriskt endast upptagit samma timantal som för detta ämne föreslagits av 1927 års sakkunniga, d. v. s. 50 timmar. Emellertid finna de sakkunniga skäl tala för att möjlighet herodes dem, som så önska, att erhålla en utvidgad utbildning i detta ämne, och föreslå fördenskull anordnandet av frivillig undervisning i fäktning för dessa elever under ytterligare 70 timmar.

För de kommenderade militära eleverna, som hava behov av utbildning i fäktning både å florett, värja och sabel, blir givetvis ett betydligt större timantal erforderligt.

Detta möjliggöres genom att de få utbyta en del av den undervisning i idrott, som genomgåtts å den militära gymnastikkursen, jämte en del av undervisningsövningarna i friskgymnastik mot fäktning.

Denna fäktundervisning, som alltså helt förorsakas av försvarsväsendets behov av lärare i ämnet, föreslå de sakkunniga skola omhänderhavas av lärare vid den militära gymnastikkursen.

I likhet med 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig icke böra avgiva förslag till den erforderliga uppdelningen av det för ämnet lek och idrott avsedda timantalet å teori, praktik och undervisning.

De sakkunniga hänvisa med avseende å ämnets innehåll till 1927 års sakkunnigas uttalanden, men vilja påpeka, att den starka utvecklingen inom detta ämne gör att behov av modifikationer särskilt här torde kunna väntas.

De sakkunniga beräkna: å sjukgymnastlinjen 32, å friskgymnastlinjen för kvinnliga elever 700 och för civila manliga 837 (907) timmar ävensom för de militära eleverna 888 timmar.

Med anledning av den föreslagna skärpta differentieringen nödvändiggöres i detta ämne en extra kompletteringskurs under andra sommaren å 144 timmar för de elever, som från sjukgymnastlinjen önska övergå till friskgymnastlinjen.

7. Allmän patologi.

Kursen i allmän patologi synes höra bland annat beröra blodets patologi, cirkulationsrubbningar, rubbningar i ämnesomsättningen, inflammationer, regeneration, feber, den strålande energins inverkan på organism, inverkan av köld, värme och elektricitet, svulster.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen, beräknas 28 timmar, förlagda till första året.

8. Allmän kirurgi.

Kort översikt över narkos- respektive lokalanestesiläran; sår och sårläkning; blödning och blodstillning; aseptik och antiseptik; kort översikt

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

över andra skador än sår, såsom muskel- och senrupturer, s. k. »inre skador», ledskador och frakturer m. m.; kort översikt av svulsterna från kirurgisk synpunkt.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen, beräknas 20 timmar, förlagda till första året.

9. Förbandslära.

Principerna för särbehandling; olika typer av förband; första hjälpen vid olycksfall och vad därtill hörer.

För ämnet, som skall vara gemensamt för båda linjerna, beräknas 15 timmar, förlagda till första året.

10. Hälsolära.

Hälsolära föreslå de sakkunniga i likhet med 1927 års sakkunniga upptaget som ett särskilt ämne. Det torde höra förläggas till andra årets kurser som en lör håda linjerna gemensam undervisning. Det bör omfatta grunderna för bostadshygienen, skolhygienen, den personliga hygienen samt samhällshygienen, varjämte rashygienen bör beröras.

De sakkunniga hava för ämnet anslagit 30 timmar.

11. Sjukdomslära.

I. Invärtes sjukdomar.

Översikt av invärtesmedicinens innehåll och omfattning samt av de olika behandlingskategorier, som stå till buds vid invärtes medicinska sjukdomar.

Dessutom behandlas olika sjukdomsgrupper, nämligen, bland annat,

infektionssjukdomar,

parasitsjukdomar,

förgiftningar,

svulstsjukdomar,

sjukdomar av fysikaliska skadligheter, avitaminoser,

ämnesomsättningssjukdomar,

blodsjukdomar,

endokrina organens sjukdomar,

skelettets, ledgångarnas och musklernas sjukdomar,

nervsjukdomar,

lungsjukdomar,

hjärtats och blodkärlens sjukdomar, njurarnas och urinvägarnas sjukdomar, matsmältningsapparatens sjukdomar.

II. Kirurgiska sjukdomar.

Kortfattad men i mesta mån fullständig översikt över de kirurgiska sjukdomarna, deras klinik, diagnostik, differentialdiagnostik, prognos och behandling. — Särskilt bör i den kirurgiska sjukdomsläran genomgås patientens förhållande efter operativa ingrepp och härvid speciellt uppmärksamheten riktas på de postoperativa komplikationer, som äga sjukgymnastiskt intresse, såsom tromboser, hjärtsvaghet m. fl.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

För ämnet sjukdomslära beräkna de sakkunniga 302 timmar.

Å sjukgymnastlinjen meddelas denna undervisning med 100 timmar under lörsta året samt 202 under andra året.

För dem av Iriskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen, omiattar undervisningen: 50 timmar under lörsta utbildningsåret (gemensamt med sjukgymnastlinjens elever), 50 timmar (kompletteringskurs) vid början av tredje utbildningsåret samt 202 timmar under tredje utbildningsåret (gemensamt med sjukgymnastlinjens andra årskurs).

12. Sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Med avseende å ämnet sjukgymnastik med fysikalisk behandling hava de sakkunniga låtit sig särskilt angeläget vara att taga hänsyn dels till de av 1927 års sakkunniga uttalade synpunkterna, dels till de önskemål, som i de över nämnda sakkunnigas betänkande avgivna yttranden iramförts särskilt från läkarhåll. Ämnet har med hänsyn härtill blivit såväl till innehåll som till omfattning ej obetydligt utvidgat.

I kap. III hava de sakkunniga iramlagt förslag till överenskommelse mellan centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet örn förläggande till lasarettet av all poliklinisk och klinisk utbildning. Denna utbildning kommer att pågå året runt, i det att den under sommarferierna uppehälles av halva antalet elever i sänder. De sakkunniga beräkna å sjukhuset en arbetstid per dag och elev av i medeltal närmare tre timmar, och hava tänkt sig eleverna härunder fördelade till arbete dels å den sjukgymnastiska poliklinik, som i enlighet med ovanberörda lörslag till överenskommelse skulle inrättas vid serafimerlasarettet, dels å några av dettas avdelningar samt å den i samband med dessa stående särskilda gymnastikavdelningen. De sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att det dessutom skall bliva möjligt att erhålla arbete för eleverna vid andra kliniker eller sjukhus, särskilt för obstetrik, gynekologi och nervbehandling.

De tre sista månaderna av andra årets utbildning, då eleverna äro mogna för mera självständigt arbete, avses för så gott som uteslutande poliklinik- och kliniktjänstgöring med tillhörande undervisning.

Med hänsyn till att första årets elever redan den 1 april skola övertaga en del av polikliniktjänstgöringen, har huvuddelen av utbildningen i teknik förlagts till första året. Detta medför nödvändigheten av att för de friskgymnaster, som ämna komplettera sin utbildning genom att genomgå sjukgymnastlinjens andra år, ägna 114 timmar av den senare delen av andra arbetsåret samt 36 timmar under pågående sommartjänstgöring vid polikliniken åt sjukgymnastikens teknik.

Särskild tid beräknas för demonstration av patienter.

De sakkunniga föreslå, att såväl den polikliniska som den kliniska undervisningen skall vara gemensam för manliga och kvinnliga elever, under det att undervisningen i teknik skall ske i skilda grupper.

De sakkunniga hava för ämnet å sjukgymnastlinjen beräknat inalles 1,250 timmar. Å friskgymnastlinjen beräknas endast 44 timmar. Av denna undervisning beräknas å vardera linjen 20 timmar skola innefatta teori av läkare.

13. Hållning slära.

I olikhet mot 1927 års sakkunniga ha de sakkunniga föreslagit, att den mycket viktiga hållningsläran utbrytes ur sjukdomsläran och göres till ett

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 25

särskilt ämne, samt att ledningen av undervisningsövningarna i gymnastik för hållningsdeformiteter må handhavas av lärarna i sjukgymnastik.

Hela denna utbildning anordnas gemensamt iör frisk- och sjukgymnaster och förläggas till andra året, då eleverna äro bättre förberedda att tillgodogöra sig densamma. För den teoretiska delen av undervisningen med därtill hörande praktiska demonstrationer, meddelade av läkare, beräkna de sakkunniga 48 timmar, gemensamma för såväl manliga som kvinnliga elever. Undervisningsövningarna måste med hänsyn till materialet från skolorna bedrivas samtidigt med övriga undervisningsövningar i friskgymnastik.

14. Medicinska specialkurser.

De sakkunniga anse sig böra räkna med behovet av anordnande av medicinska specialkurser i vissa ämnen, främst då ortopedi och neurologi. Deri närmare utformningen av dessa kurser torde få bero på den kommande utvecklingen, och torde det få ankomma på direktionen att närmare besluta härom.

För dessa kurser hava de sakkunniga förslagsvis beräknat 56 timmar, förlagda till sjukgymnastlinjens andra årskurs.

15. Röstbehandling.

För detta ämne föreslå de sakkunniga eleverna uppdelade i grupper med 10 undervisningstimmar för varje, förlagda till första året och gemensamma för friskgymnaster och de sjukgymnaster, som ämna komplettera sin utbildning å friskgymnastlinjen.

16. Psykologi och pedagogik.

För ämnet psykologi och pedagogik föreslå de sakkunniga, i likhet med 1927 års sakkunniga, en undervisningstid av 60 timmar, gemensamma för båda linjerna. Härvid förutsätta de sakkunniga, att undervisningen kommer att bedrivas med hänsyn till de levnadsbanor, för vilka centralinstitutets elever utbilda sig.

De sakkunniga hava slutligen varmt förordat det av 1927 års sakkunniga framlagda och av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 tillstyrkta förslaget örn beredande av möjlighet för vissa elever att under det tredje året bedriva fördjupade studier. De sakkunniga hava i frågans nuvarande läge ansett sig kunna inskränka sig till att hänvisa till vad 1927 års sakkunniga i ämnet anfört. Emellertid hava de sakkunniga även i detta sammanhang understrukit, att en given förutsättning för att denna så ytterst viktiga del av förslaget — möjliggörande jämväl vid denna högskola av fortsatta fördjupade studier — är, att gymnastiska centralinstitutets lärarkår på sätt, som de sakkunniga i annat sammanhang med styrka betonat, beredes sådana avlöningsförmåner, att densamma kan rekryteras med de allra bästa lärarkrafter, som över huvud stå till buds.

Såsom en sammanfattning av de i kap. IV av betänkandet framlagda förslagen hava de sakkunniga upprättat följande förslag till timplan för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet:

•26

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

m -

Kroppsövningarnas fysiologi . . . .

Anatomi . . i.............

Friskgymnastik (teori)........

D:o (praktik).......

D:o (undervisning) . . .

Lek och idrott (teori, praktik och undervisning)............

Allmän patologi............

» kirurgi ............

Förbandslära..............

Hälsolära . . . ,............

Sjukdomslära .............

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling:

a) Teori av läkare.........

b) Teknik av gymnast.......

c) Poliklinik- och kliniktjänstgöring ...............

d) Demonstration av patienter . .

Hållningslära..............

Medicinska specialkurser i ortopedi, nervsjukdomar m. m........

Röstbehandling ............

Psykologi och pedagogik......

Summa

Antal effektiva arbetsveckor . . . . Arbetstimmar per vecka.......

Anm. 1: Siffra inom parentes avser frisk- (sjuk-) gymnaster, som skola komplettera sin utbildning genom att tredje året genomgå andia årets sjuk- (frisk-) gymnastlinje.

2: Arbetsåret varar, där nedan ej annorlunda angives, den 1/e—16/e.

') De militära eleverna börja höstterminen den 7 oktober.

2) Dessutom genomgå de elever, som övergått från friskgymnast- till sjukgymnastlinjen, efter övergången en till början av höstterminen förlagd kompletteringskurs i sjukdomslära å 50 timmar och de elever, som övergått från sjukgymnast till friskgymnastlinjen erforderlig kompletteringskurs i idrott.

s) För den händelse inga eller endast ett fåtal militära elever anmäla sin avsikt att efter avslutad friskgymnastkurs övergå till sjukgymnastlinjen, ökas detta timantal till 174.

4) Härjämte tjänstgöring som ledare av andra årets sjukgymnasters praktiska friskgymnastik.

5) Häri ingå 27 timmar undervisningsövningar för hållningsdeformiteter. s

°) Endast lek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

plan.

7) Häri ingå 112 timmar fäktning.

u) Den 4%—>7», vid vilken tidpunkt de ingå i den i not. I9) nämnda kursen.

12) Häri ingå 346 timmar fäktning.

1S) De elever, som genomgått friskgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning.

14) De elever, som genomgått sjukgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning. ir’) Häri ingå 20 timmar undervisning i fysikalisk behandling,

,0) Halva kursen under juli, andra hälften under augusti.

”) Emedan hälften av eleverna skola börja sommarpolikliniktjänstgöringen redan den 1 juli, avslutas första årets sjukgymnastlinje den 1 juni.

18) Vårterminen avslutas den 30 juni.

’°) För friskgymnastelever, utom militärer, avses 14 dagars idrottsperiod före höstterminens början.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

4. Lärårkrafter.

Å sid. 40—55 i betänkandet hava härefter 1931 års gymnastiksakkunniga behandlat frågan om de lärarkrafter, som beräknas komma att bliva erforderliga vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet. Jag anhåller att i här förevarande sammanhang få lämna en redogörelse för förslaget även i denna del.

Gällande stat för gymnastiska centralinstitutet upptager följande ordinarie lärarbefattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i lönegraden B 21 och 2 lärarinnor i lönegraden B 18. En betydande del av undervisningen bestrides vidare av extra lärare; av den i staten för centralinstitutet ingående anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare å 20,400 kronor är ett belopp av 16,700 kronor avsett till arvoden åt extra lärare. I detta sammanhang torde vidare böra framhållas, att under senare år centralinstitutets ordinarie lärarbefattningar vid skeende avgång icke erhållit nya ordinarie innehavare utan uppehållits på förordnande, detta för att ej försvåra övergången till en ny organisation. Av nyssnämnda ordinarie tjänster hava för närvarande endast 2 lärartjänster och de 2 lärarinnetjänsterna ordinarie innehavare. Härtill kommer, att innehavarna av de båda ordinarie lärartjänsterna för närvarande på förordnande uppehålla 2 av de vakanssatta överlärartjänsterna, vadan sålunda endast de 2 lärarinnetjänsterna uppehållas av de ordinarie befattningshavarna.

Vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet träder frågan örn antalet behövliga lärarkrafter samt dessas anställnings- och avlöningsförhållanden starkt i förgrunden.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava i sina betänkanden behandlat hithörande frågor, och jämväl i de över betänkandena avgivna yttrandena hava de dryftats.

1924 års sakkunniga hava å sid. 94 i sitt betänkande lämnat en sammanfattande översikt över sitt förslag i här förevarande hänseende, enligt vilket institutets lärarpersonal skulle komma att bestå av följande befattningshavare:

1 rektor, tillika överinspektör för gymnastikundervisningen i landets offentliga läroanstalter samt skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i frågor rörande undervisningen i fysisk fostran.

I fysiologi: 1 professor i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

1 biträdande lärare, tillika lärare i anatomi.

I allmän gymnastik: 1 Överlärare, 2 manliga lärare och 2 kvinnliga lärare.

I idrott och lek: 1 Överlärare, 1 lärare i idrott och lek och 1 lärare i militär gymnastik och idrott.

I medicinsk gymnastik: 1 Överlärare, 1 manlig lärare, 2 kvinnliga lärare, 1 läkare med uppgift att vara föreståndare för den medicinskt-gymnastiska avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus, 1 assistentläkare och 1 extra ordinarie lärarinna.

29 Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

Nu angivna personal utgjorde vad som erfordrades för tillgodoseende av institutets så att säga ordinarie behov av lärarkrafter. Härutöver kunde det bliva behövligt att för undervisning i ämnen, vilka läge utom de stora huvudämnena, såsom pedagogik, röstbehandling m. m„ anlita tillfälliga arbetskrafter för kortare tider.

1927 års sakkunniga hava å sid. 300 i sitt betänkande sammanfattat sitt förslag i fråga örn ordinarie lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet på följande sätt:

1 professor i kroppsövningarnas fysiologi,

1 lärare i anatomi och medicin,

1 lärare i ortopedi,

2 manliga lärare i friskgymnastik,

1 manlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika i lek och idrott,

2 manliga lärare i lek och idrott,

2 kvinnliga lärare i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika i lek och idrott,

1 kvinnlig lärare i lek och idrott,

1 manlig lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet med vad i betänkandet angivits.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anförde jag å sid. 129 o. f. bland annat:

Av flera skäl funne jag det omöjligt att redan då fatta en definitiv ståndpunkt till här förevarande frågor. Det behövliga antalet lärarkrafter vore ju närmast beroende av den fördelning av undervisningen, som kunde bliva beslutad. Först sedan vederbörliga undervisningsplaner blivit i anslutning till den av mig förordade omorganisationen uppgjorda, torde det nämligen bliva möjligt helt överblicka, i vilken utsträckning lärare i de olika ämnena erfordrades och i vilken omfattning desamma borde anställas såsom ordinarie befattningshavare eller såsom extra lärare.

Å andra sidan vore det oeitergivligt att redan då söka erhålla en föreställning örn de ungefärliga kostnader, som skulle följa av ett bifall till det utav mig förordade förslaget. Dessa kostnader kunde naturligtvis endast beräknas approximativt, och jag ville med eftertryck betona, att, när jag i det stora hela anslöte mig till de av 1927 års sakkunniga framlagda kostnadskalkyler, detta endast avsåge att få en utgångspunkt för beräkningarna och ingalunda innebure något ståndpunktstagande till det av de sakkunniga föreslagna antalet lärartjänster eller deras placering i lönegrader.

1. Rektorsbefattningen.

1924 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket i innehavaren av rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle skapas en centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land.

Majoriteten av 1927 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket

30 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

rektor för gymnastiska centralinstitutet skulle utses bland institutets lärarkår — på samma sätt som redan nu är fallet vid högskolorna — och som regel bestrida åtminstone hälften av honom eljest åvilande undervisningsskyldighet. För ämnet fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen, ävensom för gymnastikinspektionen, innebar detta förslag inrättandet å skolöverstyrelsens ordinarie stat av dels en undervisningsrådsbefattning i fysisk fostran med avlöning i lönegraden B 30, dels ock en befattning som skolöverstyrelsens konsulent för fysisk fostran med avlöning i lönegraden B 21.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anslöt jag mig till det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget.

Jag anförde därvid bland annat:

Onekligen hade åtskilliga tungt vägande skäl anförts till förmån folden av 1J27 års sakkunniga hysta uppfattningen; jag ville i detta hänseende peka på det förhållandet, att rektor vid ett bifall till detta förslag skulle bibehållas vid en del av sin undervisningsskyldighet och härigenom bibehålla en närmare kontakt såväl med sitt undervisningsämne som — viktigast av allt — med eleverna.

Trots detta funne jag mig böra uttala min anslutning till det av 1924 års sakkunniga avgivna förslaget. Den av dem frånbörda enhetstanken linge ej släppas ur sikte.

Jag erinrade vidare örn att tidigare — före en år 1927 företagen förändring av stadgan för gymnastiska centralinstitutet — dettas föreståndare skulle utses inom kretsen av institutets Överlärare. Den krets, inom vilken, vid ett bifall till 1927 års sakkunnigas förslag, valet av rektor skulle ske, bleve visserligen större än löre år 1927, men jag kunde dock ej finna tillräckliga skäl vara lörebragta att på ett dylikt sätt binda Kungl. Maj:ts möjlighet att för här förevarande synnerligen betydelsefulla post förvärva bästa möjliga kraft, var i vårt land denna än kunde stå att finna. I all synnerhet funne jag detta betänkligt i en tid som vår med dess starka nydanings- och omorganisationsarbete både på skolarbetets och den fysiska fostrans område.

Härtill komme vidare den ekonomiska sidan av saken. 1927 års sakkunniga hade kompletterat sitt förslag med en hemställan örn inrättandet av två nya ordinarie befattningar å skolöverstyrelsens stat. Bent bortsett därifrån, att ett bifall till detta förslag under nuvarande statslinansiella förhållanden knappast vore tänkbart, förelåge här i detta speciella fall ytterligare skäl till betänksamhet. Ett bifall till förslaget om särskild representation för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen skulle kunna komma att medföra krav på en likartad representation även för de andra övningsämnena, krav, som då knappast med fog kunde avvisas. Slutligen erinrade jag örn att, jämlikt hemställan av 1930 års riksdag, utredning påginge örn frågan, huruvida och på vad sätt den nuvarande gymnastikinspektionen i folk- och småskolor m. fl. läroanstalter borde ersättas av inspektion genom statens folkskolinspektörer jämte en central konsulentorganisation för gymnastik med lek och idrott. Vid detta förhållande an Båge jag mig icke böra biträda det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 31

1931 års gymnastiksakkunniga hava beträffande rektorsbefattningens tillsättande anfört bland annat:

Med hänsyn till att frågan om tillsättande av rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet redan varit töremål för prövning i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, hava de sakkunniga icke här ansett sig böra upptaga denna fråga, ehuru några av de sakkunniga ansett de övervägande skälen tala iör den av 1927 års sakkunniga förordade anordningen. De sakkunniga utgå alltså vid sina beräkningar från det av departementschefen tillstyrkta förslaget. Emellertid vilja de sakkunniga härutinnan föreslå den förändringen, att rektor icke — såsom ifrågasatts — tillsättes genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande iör viss tid, förslagsvis sex år. Härigenom torde enligt de sakkunnigas förmenande vinnas en garanti för att man på den betydelsefulla post, varom här är fråga, ständigt skall hava en lämplig person. Vidare vifja de sakkunniga förorda, att för rektor en viss, begränsad undervisningsskyldighet måtte föreskrivas. Här torde icke närmare böra framhållas vikten av att rektor genom meddelandet av undervisning även i de fall, då han icke utses bland institutets lärarkår, kommer i en närmare kontakt med institutets elever samtidigt som han har att bedriva forskning i ett av centralinstitutets läroämnen.

Några närmare föreskrifter för denna rektors undervisningsskyldighet kunna icke nu föreslås redan av den anledningen, att ämnet för undervisningen givetvis måste bliva beroende av varje rektors personliga förutsättningar och utbildning. Det torde få ankomma på gymnastiska centralinstitutets direktion att meddela erforderliga bestämmelser härutinnan. De sakkunniga vilja emellertid som sin mening framhålla, att lämpligt synes vara att denna rektors undervisningsskyldighet anknytes till de fördjupade studier, som enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna bedrivas av tredje årets elever.

2. Överlärare.

I fråga örn Överlärare föreslogo 1924 års sakkunniga, att vid gymnas tiska centralinstitutet skulle såsom hittills finnas anställda tre Överlärare, en i friskgymnastik, en i militärgymnastik samt en i sjukgymnastik.

1927 års sakkunniga hemställde, att den föråldrade form för lärarkrafternas organisation, som överlärartjänsterna innebure, måtte bortfalla.

De sakkunniga framhöllo, att överlärarinstitutionen otvivelaktigt hade sina rötter i förhållanden, som sedan länge upphört att existera. I och med att fullt kompetenta lärarkrafter blivit tillgängliga, hade överlärarnas ursprungliga uppgifter att ensamma sköta den teoretiska undervisningen och övervaka arbetet på respektive områden mer och mer trätt i bakgrunden. Förhållandena hade mer och mer utvecklats i riktning mot ett. självständigt arbete för lärarna. Den önskvärda enhetligheten i utbildningen skulle enligt de sakkunnigas förslag åstadkommas genom ämneskonferenser. där varje lärare kunde göra sina synpunkter gällande. Enligt do sakkunnigas mening borde en på övligt sätt tillsatt ordinarie lärare vara fullt självständig i sin lärargärning och på eget ansvar sköta undervisningen enligt de riktlinjer, som av ämneskonferens uppdragits, utan ingripande från medlärares sida. De sakkunniga holle vidare före, att den

32 Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

övervakning av undervisningen, som borde förekomma, borde påvila rektor, varjämte de överlärarna lör närvarande tillkommande speciella arbetsuppgifterna borde uppdelas på ämneskonferenser och lärarkollegium.

Detta de sakkunnigas förslag biträddes av dåvarande direktionen över gymnastiska centralinstitutet, under det att statskontoret och central institutets lärarkollegium uttalade sig däremot.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit av förevarande ärende uttalade jag betänkligbeter mot att belt slopa överlärarbefattningarna och anförde därvid bland annat.

Med den av mig förordade organisationen av centralinstitutet komme frisk- och sjukgymnastlinjerna att bliva mera fristående från varandra än hittills varit fallet. Redan häri läge ett starkt skäl för att envar av dem måtte erhålla en speciell representant, som under föreståndaren och i samarbete med honom kunde föra dess talan.

Ett annat skäl för bibehållande av en överlärarinstitution sammanhängde med det av mig tillstyrkta förslaget örn rektors ställning som representant för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen. Denna verksamhet komme givetvis att i icke obetydlig utsträckning taga rektors tid i anspråk. Vid sådant förhållande syntes det synnerligen önskligt, att han vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kunde påräkna en representant för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken.

Slutligen ville jag framhålla, att man även syntes böra taga i betraktande önskvärdheten av att genom högre ersättningar å vissa tjänster bereda åt framstående och dugande ämnesrepresentanter förbättrade villkor.

Emellertid syntes det mig att den ställning, som jag ansåge böra tillkomma överlärarna vid institutet, näppeligen motiverade ordinarie tjänster i högre lönegrad än den, i vilken lärarna skulle placeras, utan syntes övervägande skäl tala för att överlärarna med bibehållande av samma ordinarie lönegrad som lärarna, försåges med särskilda arvoden; lämpligen torde förordnanden att bestrida överlärarbefattningar meddelas för visst antal år, exempelvis 5 år.

Starka skäl syntes vidare tala för att jämväl de kvinnliga lärarnas och elevernas intressen erhölle sin särskilda representant genom en Överlärare. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de båda förut omnämnda överlärarbefattningarna — för frisk- och sjukgymnastiken — städse erhålla de av de ordinarie lärarna, som för detta uppdrag vore lämpligast, oavsett örn det vore en manlig eller en kvinnlig lärare, ville jag icke förorda en föreskrift örn att en av dessa båda befattningar städse skulle innehavas av en kvinna. Däremot ville jag föreslå att — lör de fall, då de båda mera ordinarie överlärarbefattningarna innehades av män —- ett tredje överlärararvode måtte ställas till förfogande för en kvinnlig Överlärare.

1931 års sakkunniga hava för egen del anfört:

De sakkunniga hava icke kunnat känna sig övertygade örn önskvärdheten av att vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet bibehålla överlärarbefattningar ens i den modifierade form, som av departementschefen föreslagits. De sakkunniga vilja uttala sin anslutning till de av 1927 års sakkunniga framhållna synpunkterna och hemställa förden-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 33

skull, att inga som keist överlärarbefattningar måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Härvid vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten av att lönerna för lärarna vid centralinstitutet utmätas på ett sådant sätt och med hänsyn jämväl tagen till institutets karaktär av lärarutbildningsanstalt, att det skall bliva möjligt att vid institutet knyta de bästa lärarkrafter utan den löneiörhöjning för några av dem, som överlärararvodena skulle innebära.

Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla, att — örn det av olika skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora och betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett dylikt arvode.

3. Professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga föreslogo, att det föreliggande behovet av vetenskapligt stöd och ledning för arbetet på den fysiska fostrans område skulle fyllas genom inrättande vid institutet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien, vars innehavare borde äga en hög vetenskaplig kompetens och till sitt förfogande hava ett väl försett laboratorium, avsett till tjänst såväl för undervisningen som för forskningen inom ifrågavarande speciella del av den fysiologiska vetenskapen.

Örn detta förslag anförde jag i propositionen nr 133 bland annat:

En förutsättning för att professuren i kroppsövningarnas fysiologi och hygien skulle kunna giva avsedda resultat vore, att till professorns förfogande stöde ett väl utrustat laboratorium. Ett sådant torde emellertid icke kunna åstadkommas vid gymnastiska centralinstitutet med nuvarande lokaliörhållanden utan torde först kunna inrättas i samband med den erkänt nödvändiga nybyggnaden för centralinstitutet. Vid sådant förhållande och då därjämte den nuvarande statsfinansiella situationen manade till stor försiktighet, torde med den föreslagna institutionen — som innebure en mycket önskvärd utvidgning av gymnastiska centralinstitutets verksamhet ehuru icke en oeftergivlig förutsättning för dess omorganisation — tills vidare få anstå och den ifrågasatta lärarbefattningen i kroppsövningarnas fysiologi och hygien tills vidare bliva likställd med övriga lärarbefattningar vid institutet.

De sakkunniga hava anfört, att de funne det i hög grad beklagligt, att den statsfinansiella situationen synbarligen för närvarande omöjliggjorde inrättandet av den föreslagna professuren. De sakkunniga hava uttalat den förhoppningen, att den av tidigare sakkunniga ävensom av de medicinska fakulteterna livligt tillstyrkta professuren med tillhörande laboratorium skulle komma till stånd, så snart förhållandena det medgåve.

4. Lärarkrafter i frisk gymnastik, i lek och idrott samt i sjukgymnastik med fysikalisk behandling. Medicinskt utbildade lärarkrafter.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av tjänster samt lärares tjänstgöringsskyldighet framgår av ett i deras betänkande intaget förslag till stadgar.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 122 höft. (Nr 152.)

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Beträffande tillsättning av lärarbefattning ar innehåller stadgeförslaget i §§ 13—22 följande:

§ 13.

1. Ordinarie lärare utnämnas medelst fullmakt av Kungl. Majit enligt de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

2. Icke-ordinarie lärare förordnas av direktionen för en tid av tre år enligt de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

3. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 14.

För att kunna ifrågakomma till ordinarie lärarbefattning fordras särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i friskgymnastik samt i lek och idrott: att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt att under minst två år hava varit anställd som lärare i gymnastik med lek och idrott;

b) beträffande lärarbefattning i medicinska ämnen: att vara svensk legitimerad läkare samt styrka sig äga omfattande insikter i sjukgymnastik med fysikalisk behandling;

c) beträffande sådan lärarbefattning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, av vars innehavare icke kräves att vara medicinskt utbildad: att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt styrka sig hava under minst två år utövat verksamhet såsom legitimerad sjukgymnast.

$ 15.

1. Åtgärder för lärarbefattningens tillsättande skola inledas ett år innan befattningens innehavare är skyldig avgå på grund av uppnådd pensionsålder. Det åligger förty rektor att då i allmänna tidningarna tre gånger kungöra, att ansökningar till befattningen skola ingivas till rektor före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då kungörelsen första gången varit införd i tidningarna. Infaller trettionde dagen å helgdag, vare nästföljande söckendag fataliedag.

2. Därest lärarbefattning genom dödsfall eller annorledes bliver ledig, innan åtgärder för dess tillsättande inletts enligt mom. 1, läte rektor ofördröjligen därefter eller, örn befattningen blivit ledig under ferier, efter fjorton dagar från början av nästkommande lästermin kungöra ledigheten på sätt i mom. 1 är stadgat.

3. Har ny lärarbefattning inrättats, åligger det rektor att ofördröjligen efter det meddelande örn befattningens inrättande delgivits honom kungöra befattningen ledig på sätt i mom. 1 stadgas.

4. Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, eller återkalla samtliga sökande sina ansökningar, läte rektor, i den i mom. 1 stadgade ordning, ofördröjligen kungöra ny ansökningstid och underrätte därom direktionen.

Vad här sagts gälle ock för det fall. att genom Kungl. Maj:ts beslut i befordringsärendet befattningen icke bliver tillsatt och i beslutet ej annorlunda förordnas.

5. Örn jämväl efter det ny ansökningstid kungjorts befattningen icke bliver tillsatt, skall rektor, sedan lärarkollegiet yttrat sig, insända handlingarna i ärendet till direktionen, som överlämnar dem jämte sitt betänkande till Kungl. Majit.

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

§ 16.

1. Sökande till ordinarie lärarbefattning skall vid ansökningen foga

a) behörigen styrkt meritförteckning;

b) åldersbetyg;

c) läkarbetyg, utvisande att den sökande är fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för den sökta befattningen;

d) betyg över avlagda examina;

e) vederbörligt tjänstgöringsbetyg, örn sökande varit i allmän tjänst anställd; samt

f) övriga handlingar, som sökande kan vilja åberopa till stöd för sin ansökning.

2. I mom. 1 omförmälda handlingar skola, i den mån sådant är möjligt, inlämnas i tre exemplar.

§ 17.

1. Efter ansökningstidens utgång utses tre sakkunniga, vilka skola inom en månad efter avslutandet av de i § 18 omförmälda lärarprov var för sig eller gemensamt inkomma med utlåtande örn de sökandes skicklighet till befattningen och, där flera sökande finnas, anställa jämförelse dem emellan; skolande sådant utlåtande jämväl innefatta särskilt vitsord över berörda prov.

2. Samtliga sakkunniga utses av direktionen över gymnastiska centralinstitutet efter hörande av institutets lärarkollegium utom då fråga är örn tillsättning av lärarbefattningarna i medicinska ämnen, i vilket fall karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium utser de sakkunniga.

§ 18.

1. Sökande skall å vissa av rektor bestämda dagar avlägga lärarprov dels genom att föreläsa över ej mindre ett av honom själv valt ämne än även ett bland flera, honom av direktionen, respektive karolinska institutets lärarkollegium förelagda och en vecka förut delgivna ämnen, dels ock genom ett praktiskt undervisningsprov; vederbörande dock obetaget att befria sökande från avläggande av ett eller flera av de föreskrivna proven.

2. Då tid och ställe för lärarprov utsatts, skola genom rektors försorg de utsedda sakkunniga därom underrättas.

§ 19.

Vid avgivande av förslag till tjänstetillsättning skall i första hand tillses, att ovan nämnda allmänna villkor äro fyllda och skola därjämte såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågasatta tjänsten, skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning, varvid jämväl lärarproven skola vinna beaktande, samt längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring.

§ 20.

1. När fråga är örn tillsättande av lärarbefattning i friskgymnastik, lek oell idrott har direktionen över gymnastiska centralinstitutet att, efter tagen del av de sakkunnigas utlåtanden samt sedan centralinstitutets lärarkollegium yttrat sig, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så många finnas och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning,

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

direktionen prövar dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta att nämnas till befattningen, varefter direktionen översänder förslaget jämte till ärendet hörande handlingar till Kungl. Majit.

2. När fråga är örn tillsättande av sådan lär arbefattning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, av vars innehavare icke kräves medicinsk utbildning, skola de i mom. 1 meddelade föreskrifter lända till efterrättelse, varjämte direktionen har att, innan handlingarna överlämnas till Kungl. Majit, jämväl inhämta yttrande av direktionen över serafimerlasarettet.

3. När fråga är örn tillsättande av medicinsk lärarbefattning har karolinska institutets lärarkollegium att, efter tagen del av de sakkunnigas utlåtande, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så många finnas och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning, kollegiet prövar dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta att nämnas till befattningen.

Samtliga handlingar i ärendet överlämnas härefter till direktionen, som med eget yttrande och förslag översänder dem till Kungl. Majit.

§ 21.

1. Beträffande anställande av icke-ordinarie lärare gälla följande bestämmelseri

a) Den militäre läraren i idrott förordnas av Kungl. Majit genom beslut i kommandoväg för en tid av tre år i sänder.

Innan sådant förordnande meddelas, bör direktionen lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet.

b) Lärare i fysiologi med hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära eller i medicinska specialkurser förordnas för en tid av tre år av direktionen efter förslag av karolinska institutets lärarkollegium.

c) För den kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling erforderliga sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster, förordnas av direktionen över serafimerlasarettet, sedan direktionen över gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

d) Övriga icke-ordinarie lärare förordnas, efter lärarkollegiets hörande, av direktionen för en tid av tre år.

2. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 22.

Vid behandling av gymnastiska centralinstitutets angelägenheter i karolinska institutets lärarkollegium äga de medicinska medlemmarna av centralinstitutets lärarkollegium säte och stämma i karolinska institutets lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar. I

I § 24 föreskrives vidare, att tjänstledighet må beviljas institutets befattningshavare av rektor för högst en vecka och av direktionen för längre tid, dock åt ordinarie lärare ej över tre månader. Tjänstledighet åt någon av dessa befattningshavare för längre tid än tre månader ankommer på Kungl. Majits prövning.

Enligt § 25 tillkommer det direktionen att vid uppkommen ledighet å annan befattning vid institutet än rektorsbefattningen förordna vikarie, då så anses erforderligt. Erfordras vikarie för tjänstledig befattnings-

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 152. 37

liavare, meddelas vikarieförordnande av den myndighet, som beviljat ledigheten.

Beträffande lärares undervisningsskyldighet föreslås i §§ 27, 28, 39 mom. 2 e) och § 40 mom. 2 följande bestämmelser:

§ 27.

1. Ordinarie lärare, med undantag för de medicinskt utbildade lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, åligger att meddela undervisning inom det till befattningen hörande ämnesområdet ävensom att i fall av behov efter direktionens bestämmande biträda vid undervisningen i andra ämnen, allt till en sammanlagd tid av 20—24 veckotimmar.

_ 2. Medicinskt utbildad lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling åligger att meddela undervisning inom de till vederbörande befattning hörande ämnesområdena. Beträffande den tjänstgöringsskyldighet, som skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande poliklinikföreståndare, stadgas i § 39.

§ 28.

övriga lärares undervisningsskyldighet bestämmes av direktionen, som jämväl har att genom särskilda instruktioner meddela erforderliga närmare föreskrifter angående lärarpersonalens åligganden.

§ 39 mom. 2.

e) Den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling fortgår året örn, dock att berörda undervisning må kunna, enligt närmare bestämmelser av direktionen i samråd med direktionen över serafimerlasarettet, inskränkas under tiden från och med den 23 december till och med den 6 januari samt under tre dagar före och tre dagar efter påskdagen. Det ankommer på direktionen att dels, efter hörande av direktionen över serafimerlasarettet samt med iakttagande av vad här nedan i § 40 mom. 2 sägs, fastställa fördelning av här ifrågavarande undervisning mellan vederbörande lärare, dels ock bestämma örn elevernas fördelning härvid.

§ 40.

2. De lärare, vilka meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, åtnjuta ferier under de tider direktionen efter hörande av direktionen över serafimerlasarettet bestämmer. Härvid bör tillses, att dessa lärare erhålla ferier såvitt möjligt i en omfattning, ungefär motsvarande de i mom. 1 omförmälda ferier.

I anslutning till sina i kap. IV framlagda förslag till undervisningsoch timplaner hava 1931 års sakkunniga beräknat behovet av lärartimmar i friskgymnastik jämte lek och idrott på följande sätt.

38 Kungl. Majlis proposition Kr 152.

a. Manliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

{% av 108 t.) .................................................. 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Lek, teori och praktik (en grupp) ................................ 137

Idrott, teori och praktik (en grupp) .............................. 118

Idrott, praktik (eleverna beräknas delade i tre grupper) .......... 1,596

Florettfäktning (en grupp) ...................................... 120

Summa timmar 4,291

Fördelat på 38 veckor bliver detta 112,92 timmar per vecka, vilket ungefär motsvarar 22,6 veckotimmar för en var av fem manliga lärare.

b. Kvinnliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

(% av 108 t.) ................................................... 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Mindre lekar (en grupp) .......................................... 153

Större lekar och idrott (eleverna beräknas uppdelade i två grupper) 994

Summa timmar 3,467

Fördelat på 38 veckor bliver detta 91,23 timmar per vecka, vilket ungeför motsvarar 22,8 veckotimmar för en var av fyra kvinnliga lärare.

Vid ovanstående beräkningar bar förutsatts, dels att de kommenderade militära elevernas undervisning i fäktning omhänderhaves av särskild från försvarsväsendet kommenderad officer, som tillika förutsättes skola tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen, dels och att denne officer kan biträda vid här ifrågavarande elevers övriga idrottsutbildning. Vidare förutsätta de sakkunniga, att det i viss utsträckning kan bliva erforderligt att för den undervisning, som avses för såväl manliga som kvinnliga sjukgymnastelevers komplettering för övergång till friskgymnastlinjen, i vart fall i den mån denna undervisning förlägges till sommarferierna, anlita extra lärarkrafter.

De lärarbefattningar, som, enligt vad nu anförts, skulle bliva erforderliga inom ämnesgruppen friskgymnastik samt lek och idrott, föreslå de sakkunniga skola fördelas på följande sätt:

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

2 manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymi

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning i lek och idrott.

Härvid beräknas en av de manliga samt den kvinnliga läraren i lek och

idrott biträda vid undervisningsövningarna i friskgymnastik.

Sjukgymnastikens behov av lärarkrafter beräkna de sakkunniga på följande sätt:

Antal

timmar.

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs, manliga elever ..................................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

manliga elever...................... 24

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 24

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

manliga elever (en grupp) ...................................... 120

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

kvinnliga elever (eleverna beräknas fördelade på två grupper) .. 240

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens manliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)........ 186

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens kvinnliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)...... 186

Polikliniktjänstgöring, 24 t. i veckan hela året.................... 1,248

Demonstration av patienter (eleverna samlade i en grupp, men två

lärare beräknas vara närvarande) .............................. 264

Gymnastik för hållningsdeformiteter, undervisningsövningar (eleverna beräknas fördelade på tre grupper) ...................... 576

Hållningslära (undervisningen meddelas av medicinskt utbildad lärare, men en manlig och en kvinnlig lärare i sjukgymnastik beräknas vara närvarande) .................................... 96

Summa timmar 3,312

Fördelas detta på 39 veckor bliver det 84,9 timmar per vecka, d. v. s. omkring 21,2 veckotimmar på en var av fyra lärare.

Av de sålunda erforderliga fyra lärarbefattningarna föreslå de sakkunniga två skola besättas med manliga och två med kvinnliga innehavare.

Behovet av medicinskt utbildade lärare beräkna de sakkunniga på följande sätt:

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Antal

timmar.

Fysiologi................................... 174

Anatomi ................................... 171

Allmän patologi ............................ 28

Allmän kirurgi............................. 20

Förbandslära............................... 15

Hälsolära .................................. 30

Sjukdomslära: allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar ........................ 176

Sjukdomslära: kirurgiska sjukdomar ...... 176

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

teori ..................................... 20

Demonstration av patienter ................ 120

Hållningslära .............................. 48

Medicinska specialkurser .................. 56

Polikliniktjänstgöring ...................... 936

Summa timmar 1,970

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan örn det sätt, på vilket det sålunda beräknade timantalet borde fördelas på olika lärarkrafter, kommit till det resultatet, att de, i likhet med 1927 års sakkunniga, föreslå två ordinarie lärarbefattningar, på vilka skulle komma en undervisningsskyldighet av tillhopa 1,295 timmar. För återstoden av här ifrågavarande undervisning skulle anlitas extra lärarkrafter.

De sakkunniga föreslå följande fördelning av undervisningen:

a. Ordinarie lärarbefattningar: Antal

timmar.

1 lärare (medicinskt uthildad) i sjukgymnastik och anatomi, tilllika poliklinikföreståndare ..................................... 543

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tilllika biträdande poliklinikföreståndare.......................... 752

b. Icke-ordinarie lärarbefattningar:

1 lärare i fysiologi och hälsolära.................................. 204

1 lärare i allmän patologi........................................ 28

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) ......................................................... 176

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän

kirurgi och förbandslära........................................ 211

Medicinska specialkurser (kunna efter direktionens beprövande uppdelas på en eller flera lärare)............................... 56

Summa timmar 1,970

Till de nu angivna lärarbefattningarna komma vidare för den kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling vid serafimerlasarettet erforderliga instruktionsgymnaster.

41 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Vid ett bifall till det av de sakkunniga nu framlagda förslaget skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet finnas följande ordinarie lärarbefattningar:

2 manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga » » »

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning » » » »

2 manliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet med vad i det föregående angivits.

Härtill hava de sakkunniga framhållit, att det i vissa fall torde komma att medföra stora fördelar för undervisningen, örn de ordinarie medicinskt utbildade lärarna kunde, mot därför beräknat arvode, jämväl åtaga sig delar av den undervisning i medicinska ämnen, som enligt vad ovan föreslagits skulle meddelas av extra lärare. Främst gällde detta undervisningen i sjukdomslära.

Statskontoret har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Såsom 1931 års gymnastiksakkunniga erinrat, har 1931 års riksdag i princip fattat beslut rörande sättet för gymnastiska centralinstitutets omorganiserande och de sakkunniga hava därför inriktat sina undersökningar på de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, varjämte de sakkunniga i detalj framlagt förslag rörande nu ifrågavarande omorganisation.

Med erinran, att statskontoret den 28 december 1926 och den 22 maj 1929 avgivit utlåtanden över 1924 års respektive 1927 års gymnastiksakkunnigas betänkanden rörande gymnastiska centralinstitutets omorganisation, får statskontoret, då föreliggande spörsmål står i visst samband med frågan örn gymnastikinspektionen vid de allmänna läroverken, folkskolorna m. fl. skolor tillika framhålla, att ämbetsverket den 8 december 1931 avgivit utlåtande över ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag beträffande omorganisation av gymnastikinspektionen, vari skolöverstyrelsen förordat, att i överstyrelsen anställda gymnastikkonsulenter på ett eller annat sätt skulle bliva underordnade rektor vid gymnastiska centralinstitutet i den egenskap av överinspektör för gymnastikundervisningen i riket, som överstyrelsen förutsatte skulle tillkomma honom.

Såsom framgår av propositionen nr 133 har departementschefen (sid. 133) uttalat sin anslutning till ett av 1924 års sakkunniga avgivet förslag, enligt vilket rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle

B. Yttranden över 1931 års gymnastiksakkunnigas betänkande.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utgöra en centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land. 1931 års sakkunniga liava också i överensstämmelse härmed men i olikhet med 1927 års sakkunniga förordat inrättandet av en särskild chefsbefattning vid institutet. Statskontoret har tidigare uttalat sig för inrättandet av en rektorsbefattning och anslutit sig till 1924 års sakkunnigas förslag örn befattningens placering i lönegraden A1. 1931 års sakkunniga hava föreslagit, att rektorn icke måtte tillsättas genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna vict läroverken, medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år. Häremot har statskontoret icke något att erinra.

1 likhet med 1927 års sakkunniga hava 1931 års sakkunniga föreslagit borttagandet av överlärarbefattningarna, vilka för närvarande äro placerade i lönegraden 13 28. I förberörda utlåtande den 22 maj 1929 ifrågasatte statskontoret, huruvida det kunde anses lämpligt att helt borttaga dessa befattningar och örn icke ur organisatorisk synpunkt vissa skäl måste anses tala för att åtminstone två överlärarbefattningar bibehölles, av vilka den ena skulle besättas med manlig innehavare och den andra med kvinnlig. Då emellertid från sakkunnigt håll ånyo uttalats önskvärdheten av överlärarbefattningarnas borttagande, vill statskontoret icke motsätta sig, att så sker.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vad angår rektorsbefattningen vid institutet, vill överstyrelsen till en början erinra därom, att överstyrelsen i sina utlåtanden den 16 december 1926 över 1924 års gymnastiksakkunnigas betänkande och den 22 februari 1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas betänkande uttalat sin uppfattning angående den ställning institutets rektor borde intaga i förhållande till undervisningen vid olika läroanstalter och därmed jämväl till skolöverstyrelsen. Sålunda anförde överstyrelsen i förstnämnda utlåtande bland annat följande.

»Enligt gällande stadgar för gymnastiska centralinstitutet (kungörelse 1913, nr 396) tillkomne det institutets direktion att hos Kungl. Majit föreslå lämpliga personer att inspektera gymnastikundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna. Den inspekterande hade att avgiva berättelse över verkställd inspektion såväl till direktionen över gymnastiska centralinstitutet som till skolöverstyrelsen. Direktionens förslag å inspektörer skulle enligt bestämmelse i brev den 21 november 1913 insändas till överstyrelsen, som jämte eget utlåtande överlämnade förslaget till Kungl. Majit. I det föreliggande förslaget till stadgar hade någon befogenhet i fråga örn gymnastikinspektionen icke tillerkänts direktionen. I stället funnes där föreskrift örn att institutets rektor tillika skulle vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran. Genom den föreslagna förändringen skulle det alltså kunna inträffa, att direktionen icke skulle kunna på det sätt den funne lämpligt skaffa sig den närmare kännedom örn den fysiska fostran vid landets skolor av olika slag, som den måste äga för att kunna fullgöra sin uppgift såsom överstyrelse för gymnastiska centralinstitutet. Å andra sidan måste det också anses vara angeläget, att skolöverstyrelsen, som hade att utöva inseende över rikets skolväsen i dess helhet, måtte bliva i tillfälle att utöva inflytande på inspektionen av den fysiska fostran vid

43 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

skolorna. Enligt bestämmelse i skolöverstyrelsens instruktion § 4 2) hade överstyrelsen att tillse, att undervisningen i övningsämnen underkastades sakkunnig inspektion, och för denna utfärda närmare bestämmelser. Det syntes därför överstyrelsen önskvärt, att föreskrift i stadgarna infördes örn att institutets direktion och skolöverstyrelsen gemensamt hos Kungl. Maj:t skulle föreslå lämpliga personer att i egenskap av överinspektörer inspektera gymnastikundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna. I detta sammanhang ville överstyrelsen erinra örn att gymnastiska centralinstitutets föreståndare i regel innehaft förordnande som inspektör för gymnastikundervisningen vid de till den högre allmänna skolundervisningen hörande läroanstalterna, vid folkskole- och småskoleseminarierna, vid folkhögskolorna samt vid de tekniska läroverken. Likaså hade nämnde föreståndare inom skolöverstyrelsen varit konsulent för fysisk fostran, så länge anslag för dylikt ändamål utgått. Även örn överstyrelsen holle före, att institutets chef även för framtiden i regel borde erhålla båda eller ettdera av dessa uppdrag, ansåge överstyrelsen det knappast lämpligt, att uppdragen i fråga ovillkorligen skulle vara förenade med rektorsbefattningen vid institutet samt att instruktion för gymnastikinspektören och den inom skolöverstyrelsen sakkunnige i ärenden angående fysisk fostran skulle vara intagen i institutets stadgar. I varje fall ansåge överstyrelsen det nödvändigt, att, örn rektor skulle utöva en sådan funktion, föreskrift meddelades därom, att han såsom överinspektör över gymnastikundervisningen skulle vara skyldig att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse föreskrifterna angående inspektion i den för överstyrelsen gällande instruktionen.

De föreslagna bestämmelserna i det av 1924 års gymnastiksakkunniga avgivna stadgeförslaget § 8 skulle i praktiken medföra betydande olägenheter samt vara ägnade att fördröja hithörande ärendens avgörande inom överstyrelsen. Anordningen skulle också onödigt splittra rektors tid och detta så mycket mer, om gymnastiska centralinstitutet i en framtid komme att förläggas på någon plats, som vore ännu mera avlägsen från överstyrelsens ämbetslokaler, än vad som nu är fallet, överstyrelsen ville härvid blott erinra örn att förordnanden å gymnastiklärartjänster på grund av sjukdomsfall eller andra tillfälliga hinder förekomme mycket ofta och merendels vore av brådskande natur. Förordnanden å ämnes- och övningslärartjänster å kortare tid än en termin avgjordes nu av vederbörande ledamot av överstyrelsen utan särskild föredragning. Vid tillsättning av ordinarie lärartjänster i gymnastik inhämtades alltid gymnastikinspektörens yttrande.

Överstyrelsen ansåge således, att den dittillsvarande anordningen i fråga örn inspektion m. m. av gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter vore att föredraga framför den av de sakkunniga förordade, varvid emellertid inspektör och sakkunnig eventuellt borde kunna förordnas för flera år i sänder. Dock ville överstyrelsen hemställa, att i institutets stadgar föreskrift intoges örn att institutets rektor, därest lian därtill förordnades, skulle vara skyldig att utan särskild ersättning vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid de av landets offentliga läroanstalter, Kungl. Majit bestämde, samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare föreskrifter, som vore eller kunde bliva meddelade.»

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 vidhöll överstyrelsen den sålunda

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uttalade uppfattningen, att rektor vid gymnastiska centralinstitutet skulle vara skyldig att fullgöra uppdraget såsom sakkunnig och inspektör inom skolöverstyrelsen och väl i regel borde erhålla håda eller ettdera av här ifrågavarande uppdrag men att sagda åliggande icke självskrivet skulle tillkomma honom.

Från den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde undervisningsrådet Johansson skiljaktig mening, i det han hävdade, att det normala borde vara att gymnastiska centralinstitutets rektor icke hade uppdrag inom överstyrelsen.

Överstyrelsen är fortfarande av den uppfattningen, att den av överstyrelsen 1926 och 1929 föreslagna anordningen är den ändamålsenligaste. Den i föreliggande betänkande föreslagna formuleringen av § 5 i stadgarna för institutet står också i överensstämmelse med detta överstyrelsens förslag.

Emellertid anslöt sig föredragande departementschefen i 1931 års proposition nr 133 till 1924 års sakkunnigförslag, att rektor skall vara överinspektör för gymnastikundervisningen i landets offentliga läroanstalter samt skolöverstyrelsen sakkunnige rådgivare i frågor rörande undervisningen i fysisk fostran. Överstyrelsen har också i sin framställning den 2 december 1931 med utredning och förslag rörande gymnastikinspektionen i folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter ansett sig höra utgå från att nämnda uppgifter självskrivet skulle tillkomma institutets rektor. Kommer så att bliva förhållandet, synes emellertid ovannämnda paragraf i institutets stadgar böra så formuleras, att det direkt utsäges, att rektor skall vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare föreskrifter, som äro eller kunna varda meddelade. Genom att stadgandet erhåller denna formulering vinnes nämligen, att vid tillsättandet av rektorsbefattningen hänsyn måste tagas även till rektors ställning som överinspektör över gymnastikundervisningen och sakkunnig inom överstyrelsen.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium1 har anfört bland annat följande:

Å sid. 44 och 45 i utlåtandet hava de sakkunniga behandlat frågan örn tillsättande av rektor.

I sitt yttrande över 1927 års sakkunnigbetänkande biträdde kollegiet de sakkunnigas förslag — att till rektor skulle utses en av institutets lärare. Kollegiet saknar all anledning att frångå sin då uttalade åsikt.

Kollegiet anser, att överinspektörsbefattningen över gymnastikundervisningen vid landets offentliga läroanstalter icke bör förenas med rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet, enär i så fall rektor skulle få sin huvudsakliga verksamhet förlagd utom institutet och därigenom icke kunna uppehålla den intima kontakten med detta, vilket kollegiet anser absolut nödvändigt.

Med hänvisning till den av 1927 års sakkunniga lämnade motiveringen 1

1 Institutets föreståndare, majoren G. Winroth, och med. lic. T. Julén, som varit ledamöter av 1931 års gymnastiksakkunniga, hava ej deltagit i lärarkollegiets utarbetande av föreliggande yttrande.

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vill därför kollegiet föreslå, att Kungl. Majit, sedan direktionen efter lärarkollegiets hörande avgivit förslag, skall förordna en av institutets ordinarie lärare att för en tid av sex år vara rektor och tillika sakkunnig inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran.

Härigenom skulle också en avsevärd ekonomisk besparing kunna vinnas.

Mot detta kollegiets uttalande har reservation anförts av fröknarna Svalling och Eriksson, som ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas förslag.

Örn detta kollegiets yttrande ej vinner beaktande, anser kollegiet att särskilt tilläggsarvode hör utanordnas åt rektors ställföreträdare.

De sakkunnigas förslag att borttaga överlärarbefattningarna kan kollegiet icke biträda. Kollegiet anhåller att i denna fråga få anföra följande:

Då de sakkunniga omnämna gymnastiska centralinstitutet såsom en högskola, ansluta de sig till en allmänt utbredd uppfattning, till vilken även myndigheter anslutit sig, då institutet i lönefrågor förut alltid jämställts med vissa högskolor. Ett borttagande av överlärartjänsterna torde sakna motsvarighet vid högskolor och måste anses innebära en social degradering av institutet och dess lärarpersonal.

Borttagandet av överlärartjänsterna skulle också innebära ett borttagande av den lönegrad, B 28, i vilken dessa varit placerade, i och med att de sakkunniga föreslagit alla ordinarie lärares placering i B 26. Detta förslag innehar, visserligen en synnerligen behövlig och under decennier förebådad höjning av de nuvarande ordinarie lärarnas löner (B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga) men samtidigt en sänkning av de löner, som för närvarande åtnjutas av en del av institutets lärarpersonal. Då under nuvarande förhållanden en lärare vid gymnastiska centralinstitutet, under förutsättning av väl vitsordad tjänstgöring och lämplighet i övrigt, i allmänhet kan räkna med befordran till Överlärare, d. v. s. till en högre lön vid en ålder, då sådan bäst behöves, och till en högre pension, synes kollegiet de sakkunnigas förslag örn samtliga lärares placering i lönegrad B 26, utan möjlighet till befordran socialt eller ekonomiskt, erbjuda ganska liten lockelse för i betänkandet omnämnda »bästa lärarkrafter som stå till buds».

Man torde ej heller kunna anse att överlärartjänsternas borttagande skulle komma att verka sporrande på arbetet eller på lärarnas insatser för sina ämnens utveckling. Intresse för ämnet och pliktkänsla äro drivfjädrar, som icke få underskattas men ej heller överskattas. Att hava framför sig 25—30 tjänstår utan möjlighet till befordran eller till förbättrande av den ekonomiska ställningen kan innebära en viss fara för intressets avslappande. Kollegiet vill i detta fall uttala sin fulla anslutning till departementschefens yttrande i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931: »Slutligen vill jag framhålla, att man även synes böra taga i betraktande önskvärdheten av att genom högre ersättning å vissa tjänster bereda åt framstående och dugande ämnesrepresentanter förbättrade villkor».

I ovannämnda proposition sid. 137 framhåller departementschefen att varje ämne »må erhålla en speciell representant, som under föreståndaren och i samarbete med honom kan föra dess talan». Kollegiet instämmer till fullo i detta departementschefens yttrande, överläraren skall representera ämnet, föra dess talan, i viss mån ansvara för detsamma. Det torde vara bättre att det är en, som svarar för ämnet, att det är av en ansvaret

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i första hand utkräves, än att det delas av flera, ty det kan då lätt inträffa att ingen känner sig ansvarig.

I detta sammanhang vill kollegiet nn liksom beträffande 1927 års omorganisationsförslag framhålla betydelsen av överlärartjänsternas bibehållande för undervisningen, särskilt i fråga örn en viss enhetlighet i utbildningen.

Denna enhetlighet skulle enligt 1927 års sakkunniga, till vilka 1931 års sakkunniga uttalat sin anslutning, vinnas genom ämneskonferenser, örn överlärartjänsterna slopades. Det förefaller som örn de sakkunniga betraktade ämneskonferenser såsom en nyhet, som skulle träda i stället för överlärarna. Kollegiet vill då framhålla att hela det nydaningsarhete, som pågått inom idrotten, har möjliggjorts just tack vare ämneskonferenser mellan Överlärare, lärare och extralärare. Ämneskonferenser är ingen nyhet för någon av institutets huvudgrenar. De skulle kunna ersätta överläraren, då lektionerna i ämnet ledas av en lärare, och icke flera lärare arbeta samtidigt; vidare då ämnet icke består av en massa småämnen, såsom fallet är med idrott och i viss mån även med sjukgymnastik. — Av de sakkunnigas uttalande tycks framgå att de befara att överläraren skulle verka hämmande på det enskilda initiativet och på den enskilde lärarens självständiga arbete. Kollegiet vill på det bestämdaste framhålla att så hittills icke varit fallet och att det för närvarande icke saknas exempel på motsatsen, både i fråga örn det enskilda initiativet och på ett helt ämnes utveckling. Det ligger säkerligen minst lika nära till hands att tro att majoriteten vid en ämneskonferens, på grund av olika åsikter och olika skäl, kan förkväva goda uppslag. Ämneskonferenser kunna aldrig ersätta Överlärare men förbliva i överlärarens hand ett verksamt medel till samförstånd.

I den ovan nämnda propositionen sid. 137 anför departementschefen ytterligare: »Vid sådant förhållande synes det synnerligen önskligt att han vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kan påräkna en representant för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken».

Institutets huvudgrenar äro emellertid tre: 1. friskgymnastik, 2. idrott med lek samt 3. sjukgymnastik. Dessa grenar stå nu vid varandras sida såsom fullt likvärdiga -— ett uttryck för att den förr så bittra striden mellan gymnastikens och idrottens målsmän nu mildrats till båtnad för de båda ämnenas fria utveckling. De båda ämnena erkännas numera såsom lika berättigade vid sidan av varandra. Den av institutets trenne huvudgrenar, som genom sin sammansättning av sinsemellan olika och skiftande grenar framför de andra är i behov av Överlärare, är idrott med lek. De sakkunniga uttala också sin anslutning härtill, då de anföra följande: »Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla att — örn det av olika skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora oell betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett dylikt arvode».

1 fråga örn överlärartjänsterna vill därför kollegiet göra följande yrkande: Överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik, idrott med lek samt sjukgymnastik, bibehållas, eventuellt i den form, som departementschefen föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931 sid. 138; likväl utan att detta medför någon sänkning av nuvarande löneförmåner.

47 Kungl. Majds proposition Nr 152.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, anser kollegiet att de kvinnliga lärarnas och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

Mot detta kollegiets uttalande Ilar reservation anförts av fröknarna Svalling oell Eriksson, vilka ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas förslag örn överlärartjänsternas avskaffande.

Med anledning av de sakkunnigas förslag angående den militäre ickeordinarie läraren i idrott anhåller kollegiet få anföra följande:

De sakkunniga göra följande uttalande: »Vid ovanstående beräkningar har förutsatts, dels att de kommenderade militära elevernas undervisning i fäktning omhänderhaves av särskild från försvarsväsendet kommenderad officer, som tillika förutsättes skola tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen, dels ock att denne officer kan biträda vid här ifrågavarande elevers övriga idrottsutbildning». De sakkunniga uttala vidare, att de i enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut utgå från »att försvarsväsendets behov av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande skall tillgodoses genom gymnastiska centralinstitutet». Däri ingår tydligen också utbildning av lärare för den fristående militära instruktörskursen. Något undantag för fäktundervisningen är icke gjort. I stället framhålles i betänkandet angående den militära instruktörskursen följande: »Detta gäller i första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten, uti vilken senare de militära eleverna avses erhålla en högre, från de civila elevernas undervisning helt skild utbildning, möjliggörande för dem att vinna kompetens som lärare och föregångsmän på ett område, där eljest ingen högre utbildningsanstalt för militärens vidkommande finnes eller har utsikt att inom en närmare framtid anordnas i vårt land».

Den högre utbildningen av lärare i fysisk fostran i vårt land är därigenom samlad till en anstalt, som då skall ansvara för all utbildning, som där meddelas. Av de lärare, som där skola undervisa, bör och måste fordras den högsta tänkbara kompetens. En sådan kan icke vinnas endast genom än så noggranna studier före läraranställningen vid institutet. De måste kompletteras och fördjupas, dels genom den erfarenhet, som endast en lång period av arbete såsom lärare vid institutet kan skänka, dels genom den traditionspräglade kultur, som endast kan finnas och vidmakthållas vid ett institut som det åsyftade, där en gången tids erfarenheter kunna samlas och utnyttjas av en lärarpersonal, vars enskilda medlemmar kunna beräknas vara anställda under cirka 20—30 år. Detta gäller icke minst i fråga örn fäktning. Detta ämne bygger för sin utveckling i hög grad på kontinuitet i utbildningen och på erfarenheter, dels gångna generationers, dels lärarens egna, gjorda under årens lopp.

Den kompetens, som fordras framför allt för ledandet av den högre utbildning, som de militära eleverna skola erhålla, kan endast förvärvas av lärare med fast plats oell med fäktning som ämne. En officer på aktiv stat kan ej få tid till förvärvande av dylik kompetens, och ett ombyte av lärare vart tredje eller vart sjätte år skulle äventyra kontinuiteten.

Sverige har för närvarande väl hävdat sin självständighet i fråga örn möjligheter att kunna utbilda i fäktning. En nationell skola för undervisning har utformats vid institutet icke i motsats till utan byggd såväl på erfarenheter från utländska skolor och metoder som på egna undervisningssystem, bland annat i gymnastik. Denna skola har också vunnit erkännande både bär i landet och utomlands. Skulle den erfarenhet, som

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

finnes vid institutet, icke vidare utnyttjas, kommer också Sverige att förlora sin självständighet på detta område och åter bliva beroende av utländska skolor och fäktlärare. Icke ens blivande lärares studiebesök vid dylika utländska skolor skulle kunna uppväga detta, ty undervisningen där är uteslutande enskild, d. v. s. fäktningen betraktas där som en rikemans sport. Följden skulle bliva att fäktundervisningen bär bemma belt skulle komma att utövas av utländska fäktmästare, vilka för övrigt redan stå beredda och icke önska något högre än att få rycka in.

Även för utbildning i fäktning av de civila eleverna vid institutet är det nödvändigt att läraren besitter en hög kompetens. Örn det också kan tänkas möjligt, att en civil elev, som erhållit 50 obligatoriska och 70 frivilliga lektioner, kan leda fäktundervisning med en avdelning på nybörjarstadiet, är det fullständigt orimligt att tro, att man endast genom denna korta kurs kan bliva kompetent att en gång såsom lärare vid institutet kunna leda fäktundervisningen med de civila eleverna. Det måste därför, även med hänsyn tagen endast till de civila elevernas fäktutbildning, bliva nödvändigt — örn icke för alla — så åtminstone för en del av idrottslärarna vid institutet — att hava en högre kompetens än den de civila elevernas 120-timmars kurs kan giva. D. v. s. antingen måste idrottsläraren vara officer, då han som sådan genomgått den högre utbildningen i fäktning, eller, om han är civil, måste han komplettera sina kunskaper genom en kurs i fäktning, som den militära. Det behöver därför icke vålla några svårigheter för idrottslärarna vid institutet att omhänderhava den högre utbildningen i fäktning.

Vidare vill kollegiet anföra, att det icke är möjligt för en lärare att ensam bestrida den högre undervisningen i fäktning, då det på institutet samtidigt pågår två kurser med 10—12 elever per kurs.

Lärartimmar för denna högre undervisning i fäktning, som skulle givas av vissa institutets idrottslärare, kunna säkerligen utan svårighet och utan ökning av lärarnas antal ställas till förfogande, då de i sakkunnigförslaget upptagna undervisningsövningarna i friskgymnastlinjens andra årskurs väl huvudsakligen liksom nu komma att försiggå vid skolor utom institutet och således, liksom nu, handhavas av de i förslaget upptagna Övningslärare vid läroverk, vilket framgår av att för dessa beräknats ett arvode på 3,600 kronor.

Med anledning av det ovan anförda får kollegiet därför enhälligt yrka: att idrottsundervisningen, däri inräknat även fäktning, för de militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet omhänderhaves av institutets lärare med biträde av den från den militära instruktörskursen kommenderade officeren.

Läraren i fysiologi med hälsolära önskar kollegiet skall hava styrkt sig äga ingående kunskap i svensk gymnastik för att kunna komma ifråga till denna befattning.

Rörande lärarna i sjukgymnastik föreslår kollegiet, att från och med budgetåret 1933/1934 endast en manlig och två kvinnliga sådana förordnas. Den fjärde befattningen anser kollegiet därefter borde besättas med manlig eller kvinnlig innehavare beroende på proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga elever å sjukgymnastlinjen och kompletteringskurserna från frisk- till sjukgymnastlinjen — en proportion som för närvarande knappast kan beräknas.

Föreslagna tilläggsarvoden åt instruktionsgymnasterna vid serafimerlasarettet anser kollegiet vara för lågt beräknade.

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Bland de icke-ordinarie lärarna torde ingå läraren i rytmik. I fråga härom instämmer kollegiet i det yttrande, som lärarkollegiet avgav över 1927 års omorganisationstorslag: »Kollegiet ställer sig tveksamt beträffande nyttan av undervisning i rytmik för de kvinnliga eleverna, då åsikterna örn rytmikens värde på nuvarande ståndpunkt äro synnerligen divergerande, oell föreslår, att den tid av 50 timmar, som anslagits därtill, överflyttas till lek oell idrott».

Do sakkunniga föreslå en tjänstgöringsskyldighet för de ordinarie lärarna — med vissa undantag — av 20—24 veckotimmar. Kollegiet föreslår densamma till 18—24 av samma skäl, som anfördes i yttranden över 1927 års omorganisationsförslag: »I fråga örn behovet av lärarkrafter framhålla de sakkunniga, att i synnerhet det tredje årets fördjupade teoretiska studier komma att ställa stora krav på lärarens arbete i form av förberedelser till lektioner och bedömandet av elevernas skriftliga arbeten. Detta ökade arbete medräkna dock icke de sakkunniga, när de med ledning av antalet lärartimmar beräkna behovet av antalet lärare. Likväl hava de sakkunniga föreslagit antalet veckotimmar till 20—24, vilket innebär en ökning från nuvarande förhållanden med 4 timmar. Härtill kommer sedan, som ovan nämnts, den icke obetydliga ökning, som de fördjupade teoretiska studierna medföra, och vidare att läsåret jämfört med nuvarande förhållanden är högst väsentligt förlängt, innebärande en avsevärd ytterligare ökning av arbetsbördan. —--Kollegiet framhåller vikten av,

att lärarna i största möjliga mån få koncentrera sig på sitt speciella område, varför lärares skyldighet att biträda vid undervisningen i andra ämnen bör inskränkas till det oundgängligt nödvändiga.»

Kollegiet uttalar, att läsårets utsträckning är så pass drygt tilltaget, att detsamma, såväl för lärare som för elever, kommer att bli synnerligen ansträngande och ferierna så korta att en välbehövlig rekreation äventyras.

Beträffande den för vissa elever i friskgymnastlinjens andra årskurs under tiden 15—31 augusti föreslagna särskilda idrottsutbildningen anser kollegiet, att denna period helt bör strykas och inarbetas i schemat för det ordinarie läsåret. Antalet timmar för denna kurs (beräknat efter 6 per dag) motsvarar för båda åren 1 veckotimme, varför de inskränkningar, som de olika ämnena härför få vidkännas, bliva mycket litet kännbara.

Kan detta yrkande icke bifallas, anhåller kollegiet att de lärare, som tjänstgöra under denna period, få komma i åtnjutande av motsvarande ledighet under annan lämplig tid, så att dessa icke i detta hänseende bliva sämre ställda än institutets övriga lärare.

Ehuru de sakkunniga kraftigt understryka att de av dem föreslagna undervisnings- och timplanerna »icke få anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska centralinstitutets utveckling», vill kollegiet likväl framhålla det mindre lämpliga med speciella idrottsperioder (utom i fråga örn den till fjälltrakterna förlagda korta skidkursen). Erfarenheten har tydligt visat att ott visst antal timmar i ett och samma ämne, sammanförda till en kort period, med så gott som uteslutande undervisning i detta ämne, giver betydligt sämre resultat än om samma antal timmar fördelas under en längre tid. Det uppstår lätt trötthet, fysisk och psykisk, utlämnade uppgifter hinna varken förberedas eller genomgås ordentligt — kort uttryckt: ämnet kan ej smältas på samma sätt, som örn lektionerna bliva fördelade över en längre period. För närvarande är under

Bihang till riksdagens protokoll 19112. I sami. 122 höft. (Kr 11)2.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

idrottsperioderna antalet idrottstimmar 2—3 per dag. Kan icke den ovannämnda perioden 15—31 augusti strykas, måste därför under densamma även lektioner i andra ämnen förekomma för erhållande av behövlig omväxling, d. v. s. läsåret utökas till 40 veckor i stället för 38.

Dessutom uttrycker kollegiet sin förvåning över att visserligen ett anslag å 600 kronor finnes upptaget, avsett till arvoden för dem, »som förordnats att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen, som ämna övergå till friskgymnastlinjen», men att de sakkunniga ej föreslagit någon extra ersättning åt idrottslärarna, som skulle tjänstgöra den sista hälften av augusti.

De sakkunniga föreslå, att under andra året två veckotimmar i friskgymnastikens praktik göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Detta anser sig kollegiet ej kunna biträda på grund av det nära samband, som råder mellan frisk- och sjukgymnastik utan önska att även dessa två timmar göras obligatoriska.

I fråga örn ämnet idrott och lek vill kollegiet framhålla följande: Då de sakkunniga angående detta ämne uttala: »De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens elever tillgodosett detta viktiga ämne genom ett, i jämförelse med det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, betydligt ökat timantal» och härigenom lätt den förställningen uppstår att timantalet för detta ämne i jämförelse även med nuvarande förhållanden blivit avsevärt ökat, vill kollegiet framhålla, att ämnet idrott (utom fäktning och lek) för de manliga eleverna ökats med 15 timmar och leken med 19 — detta ehuru läsåret ökats med icke mindre än 14 veckor.

Timantalet för sjukgymnastik med fysikalisk behandling finner kollegiet så knappt tillmätt att det, endast under förutsättning att det antal elever, som skall undervisas, understiger 15, kan anses tillfyllest.

I fråga örn de bestämmelser, som skola ligga till grund vid uppgörande av studieplaner, vill kollegiet framhålla att elevernas å andra året tjänstgöring såsom instruktörer med säkerhet kommer att stöta på schematekniska svårigheter.

Fysiologiundervisningen skulle uppdelas med 100 timmar första året och 18 respektive 56 å andra. En minskning första och ökning andra året förefaller lämpligt, allrahelst som det nog kan betvivlas att eleverna första året skulle kunna vara i stånd att verkligen tillgodogöra sig en så omfattande undervisning i detta ämne.

Kollegiet föreslår, att stadgandet beträffande anordnandet av idrottsövningar ändras därhän, att endast sådana idrottsformer, som utan större kostnader kunna utövas av många på en gång, tilldelas större plats.

Enligt timplanen anslås till de militära elevernas utbildning i fäktning första året 112 timmar och andra året 234 timmar. Ur pedagogisk synpunkt är en jämnare fördelning av antalet fäkttimmar på de båda åren nödvändig.

Kollegiet föreslår för de militära eleverna dels att undervisning sövningarna i friskgymnastik under andra året inskränkas, dels att någon inskränkning sker i friskgymnastikens praktik, i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande idrott.

Kollegiet anser att föreskrifterna rörande ämneskonferenser böra få följande lydelse:

1. Ämneskonferens utgöres av Överlärare och den eller de lärare, vilka

51 Kungl. Majlis proposition Nr 152.

vid institutet meddela undervisning i samma ämne. Vid ämneskonferens äger rektor närvara. Dessutom äger rektor sammankalla ämneskonferens för lärare i de ämnen, som äga närmare inbördes samband.

2. Vid ämneskonferens med lärare i ett ämne är vederbörande Överlärare ordförande, vid ämneskonferens med lärare i olika ämnen är rektor ordförande.

Fröknarna Svalling och Eriksson reservera sig med hänvisning till den reservation de avgivit tidigare i fråga örn överlärarnas vara eller icke vara.

Rörande kansliskrivaren avsluta de sakkunniga sitt förslag örn löneförmåner för den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen: »De sakkunniga vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet, fru Åkerberg genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas en högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner». — Även tvenne av institutets nuvarande Överlärare, major Schmiterlöw och kapten Hellsten, skulle genom omorganisationen enligt de sakkunniga få vidkännas en löneminskning. Dessa båda Överlärare hava avlagt de för dessa tjänster stipulerade proven och hava under respektive åtta och fem år innehaft sina befattningar. Det synes kollegiet rättvist och billigt, att det vid en kommande omorganisation tillses, att dessa i likhet med fru Åkerberg skyddas för en löneminskning.

Kollegiets manliga ledamöter vilja — utan att ingå på någon närmare motivering — ifrågasätta det rättvisa i manliga och kvinnliga lärares placering i samma lönegrad.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i här förevarande hänseenden anfört huvudsakligen följande:

Det beslut av 1931 års riksdag, varigenom den sedan decennier aktuella frågan om gymnastiska centralinstitutets omorganisation nådde sin lösning i princip, hälsades av direktionen med stor tillfredsställelse. Direktionen har redan tidigare vid flera tillfällen haft anledning att giva uttryck åt den uppfattningen, att en snar lösning av centralinstitutets svävande organisationsfråga vore ett livsvillkor för svensk gymnastik och idrott. Det sakkunnigförslag, över vilket direktionen nu har att utlåta sig, ansluter sig till de riktlinjer, som givits för centralinstitutets framtida organisation genom 1931 års riksdags nyssberörda beslut, och innebär ett uppvisande av tillämpligheten i praktiken av detta beslut. Direktionen anser sig kunna i det stora hela uttala sin anslutning till sakkunnigförslaget, där representanter för frisk- och sjukgymnastiken enhälligt föreslå en lösning av gymnastiska centralinstitutets organisationsfråga i överensstämmelse med riksdagens principbeslut, inom den av tradition oell utveckling givna ramen, och med hänsyn till en modern tids krav.

Rörande en del punkter av de sakkunnigas förslag har emellertid direktionen funnit sig hava anledning att framställa vissa erinringar eller för-# tydliganden, och anhåller nu direktionen att få övergå härtill. Direktionen kommer härvid att i det stora hela följa den uppställning, som centralinstitutets lärarkollegium använt i sitt yttrande i ämnet. En del av kollegiet framställda detaljanmärkningar har direktionen ej ansett sig hava anledning upptaga till närmare prövning.

52 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 152.

Kollegiet Ilar fasthållit vid det av 1927 års gymnastiksakkunniga framställda och av kollegiet i dess yttrande över nämnda betänkande tillstyrkta förslaget, att en av institutets lärare skulle förordnas som rektor. Direktionen kan, i likhet med föredragande departementschefen i propositionen till 1931 års riksdag, ej dela denna mening, och vill härför anföra ytterligare några skäl. För det första finner direktionen, att den krets, inom vilken valet efter kollegiets förslag skulle ske, är alltför liten. Vidare måste av rektor fordras, att han har överblick ej blott över institutets många och skiftande ämnen utan även över den fysiska fostran inom skolor och andra utbildningsanstalter samt inom de frivilliga organisationerna. Det torde kunna ställas ifråga, huruvida lärarverksamlieten, som i första hand förutsätter koncentration å ett av de många ämnena och teoretiskt inträngande i detsamma, i allmänhet predisponerar för en i stort sett så deciderat efter praktiska linjer upplagd verksamhet som rektors.

Rektors göromål, som genom omorganisationen komine att ökas, äro redan nu så många, att de ej kunna medhinnas av en som rektor förordnad lärare, utan att denne herodes väsentlig lättnad i sin undervisningsskyldighet. 1927 års sakkunniga hava beräknat, att lättnaden skulle motsvara ungefär 50 procent av undervisningen. Lika stor del av denna skulle således skötas av en extra lärare. Med de osäkra anställningsförhållanden, som kunna bjudas denne, synes det direktionen tvivelaktigt, örn man i regel skulle kunna förvärva tillräckligt erfaren person för uppgiften. Täta ombyten synas, då vederbörande naturligen måste sträva efter en ordinarie befattning på ena eller andra hållet, vara att befara.

Kollegiet framhåller, att en avsevärd besparing skulle kunna göras genom det av detsamma föreslagna sättet för rektors tillsättande. Då denna fråga i viss mån sammanhänger med de åligganden, som kunna komma att påvila rektor utanför institutet, således i hans föreslagna egenskap av sakkunnig i skolöverstyrelsen och överinspektör för gymnastikundervisningen, vill direktionen, innan den framlägger sina synpunkter på besparingsfrågan, något beröra frågan örn rektors ovan antydda ställning.

Direktionen uppskattar till fullo de skäl, som anförts för att genom rektor söka åstadkomma ett intimt samarbete mellan skolöverstyrelsen och institutet, ävensom för betydelsen av att rektor, i vilkens skyldigheter det hör ingå att vara initiativtagande i en mängd frågor å den fysiska fostrans område, genom sin ställning som överinspektör blir satt i centrum av arbetet inom detta område. Direktionen anser vidare, att det är av stor betydelse, att rektor gives tillfälle dels att deltaga i det centrala arbetet för den fysiska fostran, dels att skaffa sig en överblick över tillämpningen av de kunskaper, som institutet är avsett att bibringa. Direktionen vill emellertid med styrka framhålla, att rektors huvuduppgifter dock alltid böra ligga inom institutet och att de — redan nu mångskiftande — efter omorganisationen säkerligen komma att ökas till en grad, som kommer att nödga rektor att ägna den vida övervägande delen av sin tid och arbetskraft åt institutets egna uppgifter.

Direktionen, som enligt vad den ovan antyder, gillar den grundsats, på vilken förslaget örn rektors ställning inom skolöverstyrelsen och inspektörsverksamheten vilar, vill med anledning av det nu anförda, föreslå, att en del inskränkningar göras i de åligganden, som enligt föreliggande förslag skulle bliva förbundna härmed. Såväl rektors inspektionsverksamhet

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

som lians sakkunnigverksamhet i övrigt synes därför höra inskränkas till det dels för bibehållandet av kontakten med gymnastikundervisningen inom skolor etc., dels ock för planläggning och kontroll nödvändiga.

Direktionen vill slutligen i denna fråga framhålla, att genomförandet av omorganisationen och institutets ombyggnadsfråga helt visst komma att ställa så stora krav på rektor, att vissa ytterligare inskränkningar kunna bliva påkallade under den tid, dessa pågå.

Direktionen återgår nu till frågan örn den besparing, som skulle kunna göras genom att en av lärarna förordnas som rektor.

Som avlöning för den extra lärare, som i så fall måste anställas, hava 1927 års sakkunniga tänkt sig en summa motsvarande en ordinarie lärares halva avlöning. Besparingen skulle sålunda bliva 4,770 kronor per år. Det är emellertid tydligt, att de åligganden, som skulle påvila rektor utom institutet, även med de inskränkningar i desamma, som direktionen föreslår, ändock måste taga så stor del av hans tid i anspråk, att det synes otänkbart, att en som rektor förordnad lärare skulle medhinna desamma. ■Frågan måste således ordnas på annat sätt, vilket givetvis, såvida effektiviteten ej skall äventyras, ej kan ske utan kostnader. Den i utsikt ställda besparingen torde därför ej bliva avsevärd, i varje fall enligt direktionens uppfattning ej så stor, att den motsvarar de olägenheter, som enligt vad direktionen ovan visat, skulle följa med tvånget att överlämna en stor del av undervisningen i ett av huvudämnena åt en extra lärare.

Direktionen vill i detta sammanhang framhålla den stora betydelsen av, att rektor erhåller viss undervisningsskyldighet, varigenom han bäst bibehåller kontakten med undervisningen, eleverna och lärarna.

1 fråga örn grundsatserna för rektors anställning och åligganden vill direktionen således med ovan nämnda reservation med avseende å hans ställning sorn skolöverstyrelsens sakkunnige och som överinspektör för gymnastikundervisningen uttala sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

Kollegiet har föreslagit att överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik, idrott med lek samt sjukgymnastik bibehållas, eventuellt i den form, som departementschefen föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931, sid. 138, likväl utan att detta medför någon sänkning av nuvarande löneförmåner.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, har kollegiet, jämväl i anslutning till departementschefens i ämnet uttalade mening, ansett, att de kvinnliga lärarnas och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

En av de allra viktigaste frågorna i hela omorganisationsförslaget är enligt direktionens åsikt, att lärarna erhålla en så god avlöning, att de bästa krafter (manliga eller kvinnliga), som stå till buds, verkligen dragas till institutet.

Direktionen vill med skärpa framhålla, att uppförandet av lärarna i lönegraden B 26 är ett oundgängligt villkor härför. Institutet är avsett att bliva en högskola och på samma gång, och kanske främst, en lärarutbildningsanstalt. Av lärarna fordras därför ej endast praktisk undervisningsförmåga och djupa teoretiska kunskaper utan även vetenskapligt undersökande och produktiv verksamhet. Det finnes enligt direktionens bestämda uppfattning ingen möjlighet att fordra detta, såvida lärarna ej avlönas på ett sätt, som likställer dem med andra yrkesutövare, på vilka samma fordringar ställas. B 26 utgör således ett minimum, vid

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vilket direktionen — i likhet med både 1927 oell 1931 års gymnastiksakkunniga — stannat.

Direktionen är emellertid enhälligt av den åsikten, att, även vid ett genomförande av det av de sakkunniga framlagda, av direktionen varmt förordade förslaget örn en avlöning i lönegraden B 26 för institutets samtliga ordinarie lärare, det är nödvändigt att bereda åtminstone någon eller några framstående representanter för lärarna högre avlöningsförmåner, förslagsvis motsvarande B 28, d. v. s. den lönegrad, som vid statsmakternas tidigare prövning av här föreliggande lönefrågor befunnits lämpligt avvägd.

Medlemmarna av direktionen general Lilliehöök och rektor Hedström hava under hänvisning till departementschefens uttalanden i propositionen 133/1931 i princip anslutit sig till kollegiets yrkande örn överlärarbefattningarnas bibehållande samt föreslå, att dessa tjänster måtte placeras i lönegraden B 26 med tillägg av arvode svarande mot B 28.

De hava därvid främst velat framhålla, att överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet i framtiden få ännu mera krävande samt för ledningen och utvecklingen av arbetet vid skolan ännu betydelsefullare uppgifter än någonsin hittills. De anse nämligen att undervisningen framdeles blir långt mera splittrad och krävande, att lokalutrymmena komma att väsentligt utökas och bland annat innesluta fackinstitutioner av olika slag, vilka kräva sakkunnig omvårdnad samt att lärarpersonalen kommer att omfatta ett ökat antal icke-ordinarie lärare med växlande utbildning och kompetens, allt förhållanden, vilka givetvis peka på behovet av en sakkunnig, sammanhållande kraft inom varje ämnesgrupp.

General Lilliehöök har härjämte framhållit önskvärdheten av att de olika huvudämnena inför rektor lämpligen företrädas av var sin representant samt att den visserligen delvis ur funktion satta, men av god tradition hurna, och, då den fullt utnyttjades, för institutet gagneliga överlärarinstitutionen i en ny stark skolorganisation borde kunna med fördel återupplivas. Den eggelse, som möjligheten till befordran till Överlärare innebär, måste även — enligt generalens mening — vara ett moraliskt moment av högt värde vid en högskola sådan som det blivande gymnastiska centralinstitutet.

Direktionens övriga medlemmar: överståthållare Elmquist, fröken Falk och professor Söderlund hava ej ansett sig kunna biträda yrkandet utan instämma i sakkunnigas förslag. De föreslå emellertid med instämmande — under förutsättning att förslaget örn överlärartjänsternas bibehållande ej vinner beaktande —- av general Lilliehöök och rektor Hedström, att den av lärarna, som enligt sakkunnigförslaget skall förordnas som rektors ställföreträdare, måtte erhålla ett arvode så stort, att hans avlöning kommer att motsvara avlöning enligt lönegrad B 28.

Som skäl härför anföres, att denne lärare örn möjligt torde komma att väljas bland lärarna i den ämnesgrupp, inom vilken rektor har den minsta erfarenheten. Han kommer således som företrädare för detta ämne att erhålla en rent positiv, ansvarsfull uppgift. Särskilt under de perioder, då rektor upptages av sitt arbete inom skolöverstyrelsen, kommer ställföreträdarens tid att vara upptagen i en utsträckning, som i och för sig synes väl motivera en särskild avlöning.

Direktionen yrkar således enhälligt och kraftigt, att samtliga lärare i överensstämmelse med sakkunnigförslaget placeras i lönegrad B 26.

55 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

General Lilliehöök och rektor Hedström föreslå de tre överlärarbefattningarnas bibehållande samt innehavarnas placering i lönegraden B 26 jämte arvode, motsvarande lönefyllnad till lönegraden B 28.

Direktionens majoritet, med vilken ovannämnda direktionsmedlemmar, såvida deras förslag angående överlärarna ej vilmer beaktande, instämma, föreslår med instämmande i vad kollegiet härutinnan föreslagit, att rektors ställföreträdare erhåller ett arvode motsvarande lönefyllnad till B 28.

De sakkunniga hava föreslagit att de militära elevernas vid gymnastiska centralinstitutet utbildning i fäktning skulle »omhänderhavas» av den från försvarsväsendet kommenderade militäre läraren. Kollegiet har i motsats härtill yrkat, att denna undervisning skall omhänderhavas av institutets lärare med biträde av den militäre läraren.

Direktionen instämmer i detta yrkande.

Det skäl, som förorsakat de sakkunnigas förslag, torde varit uppfattningen att fäktningen är en huvudsakligen militär idrott och att man genom att fordra kompetens i fäktundervisningen av idrottslärarna skulle för civila sökande försvåra ernåendet av dessa befattningar.

Direktionen har emellertid av de av kollegiet anförda skälen blivit övertygad örn, att åtminstone någon av institutets ordinarie lärare bör hava full kompetens i fäktning och föreslår därför sådan bestämmelse i stadgan, att de militära elevernas utbildning i fäktning skall omhänderhavas av centralinstitutets ordinarie lärare med biträde av den kommenderade militäre läraren samt att vid tillsättandet av lärarna i idrott med lek hänsyn tages till att en av dem bör vara kompetent att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Direktionen uppskattar till fullo kollegiets åsikt, att läraren i kroppsövningarnas fysiologi bör hava ingående kännedom om svensk gymnastik. Vid besättande av denna viktiga befattning gäller det, enligt direktionens uppfattning, dock främst att förvärva en lärare med i första hand grundlig vetenskaplig skolning och förmåga av självständig vetenskaplig verksamhet. Då det emellertid ej torde med säkerhet kunna förutses, att man för närvarande skulle kunna finna en person med nu angivna kompetens, som dessutom äger den önskvärda kännedomen om svensk gymnastik, anser sig direktionen icke kunna tillstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Kollegiet har vidare föreslagit att bestämmandet av proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare i sjukgymnastik skall anstå, tills förhållandena giva vid handen, huru många manliga och kvinnliga elever, som komma att välja sjukgymnastlinjen respektive komplettera sin utbildning med genomgående av sjukgymnastlinjens andra årskurs.

Undervisningen i sjukgymnastikens teknik är avsedd att ledas av manliga lärare för de manliga eleverna oell av kvinnliga för de kvinnliga. Den beräknas pågå hela året örn. Av de föreslagna fyra lärarna komma endast tre att tjänstgöra åt gången, den fjärde har semester, som för dessa lärare beräknats fördelad över hela året. Funnes sålunda ej två manliga och två kvinnliga lärare, skulle institutet under en del av året stå utan lärare i sjukgymnastikens teknik för endera gruppen. Direktionen kan därför ej tillstyrka kollegiets yrkande i annan mån än att föreslå, att den ena manliga befattningen för arbetsåret 19.33—1934 besättes med extra lärarkraft. Direktionen vill samtidigt påpeka, att konsekvensen av tillsättandet av tre kvinnliga och en manlig lärare, örn detta skulle visa sig

56 Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

lämpligt, blir att en extra kraft måste avses för att sköta den manlige lärarens undervisning i teknik under den tid, denne åtnjuter semester.

Direktionen har med skärpa framhållit nödvändigheten av att placera lärarna i lönegrad B 26. Ett oundgängligt villkor härför anser direktionen emellertid vara, att den arbetsprodukt, som sakkunniga föreslagit, utkräves. Ett minskat antal lärartimmccr skulle för övrigt medföra nödvändigheten att öka lärarnas antal, och sålunda väsentligen fördyra organisationen. Direktionen kan därför ej understödja kollegiets förslag i denna del.

Sakkunnigförslaget upptager bland annat för civila manliga och kvinnliga elever en särskild idrottsperiod den 15 augusti—1 september. Kollegiet har vänt sig mot detta förslag och påpekat dels den större effektiviteten av över hela arbetsåret fördelade timmar, dels att en sådan fördelning av det under denna idrottsperiod effektiva timantalet skulle höja veckotimantalet med endast en timme.

Direktionen har sig bekant, att inom sakkunniga en viss tvekan gjort sig gällande i denna fråga. Vad som varit bestämmande har emellertid bland annat varit önskan att hålla nere veckotimantalet så mycket som möjligt. Detta har ansetts nödvändigt för att bereda eleverna tillfälle till de självständiga studier, som påfordras för ett högskolemässigt arbetssätt. Det veckotimantal, till vilket de sakkunniga kommit, måste anses ligga på övre gränsen. Man måste dock förutse, att detta genom uppkomsten av nya krav möjligen i framtiden kan komma att ökas. Det synes under sådana omständigheter riskabelt att utan tvingande skäl inarbeta ännu en veckotimme i arbetsordningen. De till idrott anslagna timmarna kunna dessutom ej alltid placeras fast i arbetsordningen utan måste upptagas som hela eller halva idrottsdagar insprängda i programmet vid de tillfällen, då väderleksförhållandena etc. göra det lämpligt. Från pedagogisk synpunkt för idrottens del är detta naturligen, som kollegiet påpekar, synnerligen fördelaktigt, men det utgör en nackdel för de övriga ämnena och lärarna, särskilt på grund av den planerade samundervisningen med manliga och kvinnliga elever. Härtill kommer, att den föreslagna idrottsperioden i första hand avses för läger- och friluftsliv samt för inlärandet av de många färdigheter och kunskaper, som fordras för att därunder omhänderhava skolbarn. Denna gren av arbetet för den fysiska fostran torde ej vara den minst viktiga, och direktionen anser att för densamma nödiga erfarenheter bäst inhämtas under en sammanhängande period, då svårigheterna annars lätt underskattas.

Direktionen ansluter sig på grund härav till de sakkunnigas förslag i denna del.

Med avseende å det påpekande, som kollegiet i samband härmed gjort angående det skenbart orättvisa i att särskild ersättning är avsedd för undervisning vid de för komplettanter avsedda sommarkurserna i idrott men ej för här berörd idrottsperiod, som dock utökar arbetsåret för lärarna i idrott med två veckor utöver övriga lärares, vill direktionen framhålla, att sakkunniga synas hava utgått från att ett visst timantal för arbetsåret skall hava samma värde i avlöningsliänseende, vare sig det är utbrett över färre eller flera veckor, under förutsättning att lärarna erhålla behövlig semester. Från denna synpunkt blir det enligt direktionens mening en väsentlig skillnad mellan de lärare, som inkallas den 1 juli för den kompletterande idrottskursen, och dem, som inkallas den 15 augusti.

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

De senare hava dock haft två månaders sommaruppehåll. Det torde emellertid ej möta alltför stora schematekniska svårigheter att för dem genom koncentration av idrottsundervisningen möjliggöra ytterligare frihet från undervisningen under t. ex. någon del av vinterhalvåret. Det torde höra bero på den blivande direktionen, att, örn den så finner erforderligt, vidtaga åtgärder härför.

Kollegiet har också påpekat lämpligheten av att de ordinarie lärarna i de medicinska ämnena erhålla samma semester som övriga lärare. Direktionen vill i anledning härav framhålla, att dessa lärare visserligen kunna befrias från sin teoretiska undervisningsskyldighet under så lång tid som avses, men att deras arbete vid polikliniken givetvis måste regleras efter de grunder, som gälla för övriga vid sjukhus tjänstgörande läkare. Stadgan § 40 mom. 2 torde således hava givits en mot det framförda önskemålet så tillmötesgående formulering, som det varit möjligt åstadkomma.

Direktionen kan, bortsett från den ståndpunkt som olika medlemmar intaga till överlärarfrågan, ej tillstyrka kollegiets förslag, att vederbörande Överlärare skall vara ordförande i de ämneskonferenser, som beröra endast ett ämne. Direktionen finner, att ordförandeskapet vid ämneskonferenser bör utövas av rektor eller dennes ställföreträdare.

Kollegiet har vidare framställt ett par önskemål dels angående jämnare fördelning av de militära elevernas fäktundervisning under de håda läsåren, dels angående inskränkning för dessa elever av antalet lektionstimmar i friskgymnastik till förmån för utbildningen i fäktning.

Direktionen har intet att invända vare sig mot det ena eller det andra av dessa förslag, men anser, att de böra hänskjutas till den prövning av de blivande timplanerna, som kommer att bliva en av den kommande direktionens uppgifter.

De sakkunniga hava föreslagit uppdelning av till fäktunder visning för manliga civila friskgymnastelever anslagen tid i 50 obligatoriska och 70 frivilliga undervisningstimmar. Då detta torde föranleda en ur många synpunkter oläglig uppdelning av dessa elever i två undervisningsgrupper, och då något resultat av 50 lektioner knappast kan förväntas, föreslår direktionen, att samtliga timmar göras obligatoriska.

Kollegiet har avstyrkt de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser införande av undervisning i rytmik, och föreslagit, att de härför avsedda timmarna i stället måtte komma undervisningen i idrott och lek till godo.

Direktionen finner visserligen, att den kännedom örn vissa utländska system, grundade på takt- och rytmövningar, som närmast avsetts vid här ifrågavarande undervisning, icke är utan betydelse. Å andra sidan finner direktionen det mera lämpligt, att takt- och rytmundervisningen bedrives i samband med undervisningen i gymnastik (inklusive dans) leie och idrott. De av de sakkunniga till rytmiken föreslagna timmarna synes direktionen höra tillgodogöras undervisningen i anförda kroppsövningar.

Karolinska institutets lärarkollegium Ilar anfört huvudsakligen följande:

Då det föreliggande förslaget på ett mycket omfattande sätt berör karolinska institutet som vetenskaplig högskola och i flera avseenden djupgående ingriper i dess arbete, har lärarkollegiet ansett detsamma erfordra en mycket omsorgsfull oell ingående granskning. Lärarkollegiet har därför vid sammanträde den 17 december 1931 anhållit om förlängd tid för

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

yttrandets avgivande till den 15 februari 1932. Då emellertid det begärda uppskovet ej kunnat beviljas, utan utlåtande måst avgivas redan den 21 januari, har lärarkollegiet ej kunnat så noggrant, som önskvärt varit, genomgå förslaget, ej heller kunnat verkställa utredningar på de många punkter, där sådana äro erforderliga, men saknas i förslaget, utan måst inskränka sig till att framföra sådana huvudsakliga anmärkningar mot förslaget, till vilka den under dessa förhållanden mindre fullständiga granskningen givit anledning.

Den ståndpunkt, som lärarkollegiet och i övrigt en så gott som enhällig läkaropinion, företrädd av de bägge medicinska fakulteterna, medicinalstyrelsen, direktionen för serafimerlasarettet, läkarförbundet, Sveriges yngre läkares förening och svenska kurortsföreningen intagit i sina yttranden örn de bägge senaste kommittéförslagen till frågan örn sjukgymnastikens samband med friskgymnastiken, nämligen att utbildandet av sjukgymnaster borde utbrytas ur gymnastiska centralinstitutet och förläggas till medicinsk högskola, har visserligen ej helt vunnit riksdagens bifall, faen de direktiv, som riksdagen 1931 gav i denna fråga, utgöra dock ett avsevärt tillmötesgående mot de av den medicinska sakkunskapen uppställda fordringarna i detta avseende. Sålunda uttalade riksdagen: »Örn alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildning av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget att behörig hänsyn tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt». Och vidare: »Riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytterligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen oell att, särskilt för sjukgymnastelevernas del, bättre tillgodose undervisningen och övningarna i ämnen av medicinsk natur. I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda synes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående skall visas från lasarettets direktion.» Samt vidare: »Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastiklinjen, samt angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet».

Lärarkollegiet kan ej finna annat än att de sakkunniga avsevärt försummat att iakttaga dessa riksdagens direktiv särskilt med avseende på dess uttalande, att i sjukgymnastutbildningen ej finge ingå några moment, som kunna betecknas som obehövliga med tanke på vederbörandes blivande levnadskall, och med avseende på dess uttalande att gemensamheten i undervisningen avsevärt kunde inskränkas under vad som av Kungl. Majit föreslagits, måhända till blott en termin under första året. Sålunda

59 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

föreslå de sakkunniga under första året ej mindre än 671 gemensamma timmar och under andra året 78. Sagda 671 timmar utgöra i och för sig mera än hela den första höstterminens timantal, vilket under 15 veckor med i genomsnitt 30 veckotimmar uppgår till 450, och då antalet gemensamma timmar på grund av läroämnenas art viii ej kan sammanföras i en enda fortlöpande följd kommer gemensamheten att enligt deras förslag omfatta hela första året, ett förhållande, vilket riksdagen tydligen icke avsett. Härtill kommer så att gemensam undervisning föreslagits jämväl under andra året. Vidare har trots riksdagens uttryckliga önskan i utbildningen åtskilligt medtagits, som måste betraktas som obehövligt; sålunda finnes det ju, som lärarkollegiet tidigare framhållit, ingen rimlig anledning att i sjukgymnasternas utbildning medtaga en omfattande undervisning i friskgymnastik och friskgymnastikens teori, lek och idrott samt pedagogik och psykologi, lika litet som att för friskgymnasterna medtaga det stora mått av sjukgymnastik, som inlagts i deras kurser. Genom frångående av riksdagens direktiv i detta avseende ha lärokurserna kommit att svälla ut till en omfattning, som framkallar farhåga för att de ej, utan att eleverna i betänklig grad överansträngas, kunna genomgås på den beräknade tiden.

Denna omfattande Barnundervisning för båda linjernas elever i ämnen, som huvudsakligen tillhöra den ena linjens utbildningsområde, synes sammanhänga med strävan att bibehålla gymnastikdirektörstiteln. Kollegiet har vid behandlingen av 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag intagit en avvisande hållning till bibehållandet av denna titel och vidhåller denna ståndpunkt.

I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att de sakkunniga uppställt samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller motsvarande kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastiklinjen som för friskgymnastiklinjen, ehuru för den förstnämnda linjen föreslagna skärpning knappast synes befogad.

Med avseende på den undervisning, som förlägges till karolinska institutet och serafimerlasarettet, vill kollegiet framhålla en synpunkt, som de sakkunniga alls icke beaktat, nämligen den att karolinska institutet kommer att i sista hand bära det moraliska ansvaret för dess art. Den omständigheten att densamma gives vid landets största medicinska läroverk kommer alltid att verka så att höga krav framställas på densamma, och klandret för dess brister kommer alltid att riktas mot karolinska institutet och återverka på dess anseende. Det är därför en angelägenhet av högsta vikt för karolinska institutet att hava ett sådant inflytande på planerandet och ledandet av denna undervisning, att den kan hållas på ett plan, som motsvarar vetenskapens krav och institutets ställning som en vetenskaplig medicinsk högskola. T detta avseende är emellertid de sakkunnigas förslag icke tillfredsställande.

Sålunda är till att börja med karolinska institutets inflytande på tillsättandet av de lärare, vilka skola meddela undervisning å dess egna och å det med detsamma så nära förenade serafimerlasarettet» lokaler, icke tillräckligt. Med avseende på de ordinarie lärarnas tillsättande har sålunda den för alla lärarbefattningar vid en vetenskaplig högskola som oundgänglig ansedda främsta befordringsgrunden, vetenskaplig skicklighet, alldeles utelämnats och i stiillet lärdom uppförts som första befordringsgrund. Härigenom har man berövat lärarkollegiet möjligheten att

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid förslags uppgörande giva företräde åt en vetenskapligt väl förtjänt person framför en, vilken mera utmärker sig för lärdom, och som måhända aldrig på något sätt bidrager till utvecklingen inom sitt fack. Vidare har visserligen sakkunnigvalet och förslagets uppsättande lagts i karolinska institutets hand, men den bestämmelsen har införts, att lärarkollegiets förslag skall överlämnas till direktionen för gymnastiska centralinstitutet, som med eget yttrande har att översända detsamma till Kungl. Maj:t. Härigenom skulle det vid utnämningen så betydelsefulla förordet komma att avgivas av direktionen för gymnastiska centralinstitutet och ej av kanslern för rikets universitet, ett förhållande, som kollegiet ej finner vara tillfredsställande.

Samma invändning kan göras mot sättet för tillsättande av de icke ordinarie tjänsterna, vilkas undervisning är förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner. Kollegiet har där visserligen att uppgöra förslag, men utnämningen göres av direktionen för gymnastiska centralinstitutet, med fullständigt förbigående av kanslern för rikets universitet. Här lämnas fältet öppet för icke önskvärda utnämningar, så mycket mer, som för dessa befordringar inga befordringsgrunder äro angivna. Enligt lärarkollegiets mening är därför en ny utredning om tillsättningsförfarandet vid alla tjänster, som äro förenade med undervisning för gymnastiska centralinstitutets elever vid karolinska institutet och serafimerlasarettet, oundgängligen nödvändig.

Kollegiet vill erinra örn att eljest vid samarbete i befordringsfrågor mellan vetenskaplig högskola och annan myndighet — såsom exempelvis tandläkarinstitutet vid tillsättning av lärare och medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri — befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och först därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande ordning.

Det är ej heller förenligt med karolinska institutets ställning som medicinsk högskola, att vid densamma undervisning i så viktiga medicinska behandlingsmetoder som sjukgymnastik och fysikalisk terapi skall kunna meddelas av icke medicinskt bildade lärare. En sådan anordning sänker undervisningen till ett plan, som lärarkollegiet under inga omständigheter kan godtaga. Kollegiet tänker därvid naturligtvis icke på den del av undervisningen, som allenast består i handledning och instruktion vid behandlingens utförande. Att denna handledning anförtros åt icke medicinskt bildade instruktionsgymnaster har kollegiet intet att erinra mot.

Beträffande den undervisning, som skall lämnas vid karolinska institutet, är det ock nödvändigt, att institutets lärarkollegium får sig tillmätt ett större gehör för sin mening vid undervisningsplanernas första uppgörande, ävensom vederbörligt inflytande å deras utveckling i fortsättningen. I förslaget till stadgar för gymnastiska centralinstitutet saknas varje bestämmelse i sistnämnda hänseende.

Efter dessa allmännare anmärkningar övergår kollegiet till en närmare granskning av förslaget i kap. III, som av de sakkunniga rubricerats: Samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga om viss undervisning.

Till en början måste kollegiet uttala sitt beklagande av att 1931 års gymnastiksakkunniga icke förhandlat med karolinska institutet och serafimerlasarettets direktion angående det förslag till samarbete, som här framlägges. Hade de sakkunniga konfererat med kollegiet eller delegerade

61 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för kollegiet hade på ett tidigare stadium sådana allvarliga brister hos förslaget kunnat påpekas och avhjälpas, som göra detsamma sådant det nu föreligger oantagligt.

Det samarbete, som de sakkunniga föreslå med karolinska institutet oell serafimerlasarettet, gäller undervisningen i följande ämnen: fysiologi, anatomi, allmän patologi samt sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder.

Däremot föreslås icke något organiserat samarbete i fråga örn ämnet sjukdomslära, ehuru omfattningen av undervisningen i detta ämne betydligt ökats. Kollegiet är tveksamt örn undervisningen i detta ämne verkligen behöver göras så ingående och vidlyftig som föreslås. Skall densamma ha denna omfattning torde emellertid vara än mer behövligt, att den ges vid en sjukvårdsanstalt, där levande undervisningsmaterial till sjukdomslärans belysning i tillräcklig utsträckning står till buds. Genom tillmötesgående av professorerna i kirurgi och medicin, vilka begärt lasarettsdirektionens tillstånd, har gymnastiska centralinstitutet sedan hösten 1931 provisoriskt haft den nuvarande, mindre omfattande undervisningen i sjukdomslära förlagd till serafimerlasarettet, där medlemmar av sjukhusets läkarstab givit densamma. Då detta emellertid är en rent personlig överenskommelse, som när som helst kan brytas av endera parten, synes ordningen icke tillfredsställande.

Angående förslaget i fråga örn undervisning i fysiologi, anatomi och allmän patologi får kollegiet anföra följande.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande på sid. 19 sålunda: »De sakkunniga förutsätta, att---- karolinska institutet i erforderlig utsträck-

ning och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt ställer sina institutioner till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning». Denna förutsättning biträder kollegiet i princip. Härtill får emellertid fogas erinran örn, att nämnda undervisning måste — i likhet med vad eljest tillämpas —- vara underordnad vederbörande institutionschef, i vad angår institutionens och dess materials användning, detta enär institutionschefens ansvarighet påtagligen eljest icke kan upprätthållas.

De sakkunniga hava lämnat obekant, i vilken »erforderlig utsträckning» institutets institutioner äro avsedda att tagas i anspråk. Beträffande undervisningen i fysiologi kan kollegiet biträda sakkunnigförslaget, därest, som hittills, huvuddelen av denna undervisning kommer att äga rum å gymnastiska centralinstitutet och endast enstaka viktigare demonstrationer förläggas till karolinska institutet. Avses däremot, att någon större del av undervisningen skall försiggå å karolinska institutet, så torde utrymmesskäl för närvarande nödga till försiktigare uttalande. Annan ordinarie undervisning, däribland särskilt den för tandläkarstuderande, har nämligen svällt ut så långt, att övrigblivande disponibilitet är tämligen kringskuren.

Den föreslagna anordningen för undervisningen i anatomi måste kollegiet avstyrka.

De sakkunniga hava föreslagit inrättandet av en ordinarie lärarbefattning i »sjukgymnastik och anatomi», vilkens medicinskt utbildade innehavare tillika skall vara föreståndare för gymnastiska centralinstitutets poliklinik å serafimerlasarettet. Lärarbefattningen i fråga skall uppföras på gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat och innehavaren vara medlem av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium. Han skall alltså

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr lr>2.

tillhöra gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärarstab. Men hans undervisning i anatomi skall vara förlagd till karolinska institutets anatomiska institution.

Do sakkunnigas förslag i denna punkt innebär alltså, att a karolinska institutets anatomiska institution undervisning skall meddelas av en med kungl, fullmakt tillsatt lärare, som icke tillhör institutet utan är bunden vid annan läroanstalt. I sin undervisningsverksamhet är denne lärare följaktligen undandragen all kontroll från institutets sida. Han subordinerar icke i sitt görande och låtande på den anatomiska institutionen under delina institutions föreståndare. Han äger författningsenlig beiogenliet att för sin anatomiska lärarverksamhet utnyttja institutionens lokaler och undervisningsmaterial. Och dessa rättigheter motsvaras icke av några som helst skyldigheter för honom att medverka för institutionens vidmakthållande i undervisningsdugligt skick. En dylik oformlig undervisningsorganisation har hittills icke förekommit vid karolinska institutet oell står i strid mot institutets intressen.

Härtill kommer, att kollegiet finner det olämpligt, att de två läroämnena sjukgymnastik» och »anatomi» sammankopplas till ett gemensamt undervisningsämne för en lärarbefattning, vilkens innehavare därtill skall vara poliklinikföreståndare på serafimerlasarettet. De håda ämnena äro vitt skilda till innehållet och äga samband endast så till vida, att kunskap i människokroppens byggnad utgör den nödiga grunden för den sjukgymnastiska utbildningen. Befattningshavaren har tilldelats en onaturlig dubbelställning, som måste försvåra det nöjaktiga fullgörandet av honom åliggande uppgifter. Poliklinikarbetet måste, som nedan närmare utvecklas, taga hans tid, krafter och intresse i anspråk i så stor utsträckning, att anatomiundervisningen blir lidande. Dessutom torde det bliva svårt att finna en lärare, som äger vetenskapliga och andra nödiga kvalifikationer för dessa olika uppgifter.

Anatomiens stora betydelse som underlag för sjukgymnastutbildningen vill kollegiet betona. De sakkunniga dela tydligen denna mening såsom framgår därav, att de anslagit 159 undervisningstimmar åt anatomien på den sjukgymnastiska linjen och 144 timmar på den friskgymnastiska, medan fysiologien, för vilken de sakkunniga ifrågasatt till och med en självständig professur (visserligen som forskningsprofessur), av dem tilldelats 118 timmar på sjukgymnastiklinjen och 156 timmar på friskgymnastiklinjen. Enligt kollegiets förmenande uppnås det välgrundade önskemålet att bereda gymnastikeleverna god undervisning i anatomi säkrast därigenom, att anatomiundervisningen anförtros åt en fackanatom. Och eftersom undervisningen skall förläggas till karolinska institutets anatomiska institution, är den naturliga och närmast till hands liggande lösningen, att medverkan i första hand sökes hos institutets anatomiska lärarkrafter. För anatomien bör med andra ord finnas en särskild lärarbefattning.

I detta sammanhang vill lärarkollegiet fästa uppmärksamheten på att i sakkunnigförslaget saknas anvisning örn, hur den första undervisningen skall ordnas för de till centralinstitutet beordrade officerarna, som det första utbildningsåret skola infinna sig där den 7 oktober, medan för övriga elever läsåret börjar redan den 1 september. Denna åtskillnad kommer att bereda svårigheter för kursundervisningens planmässiga genomförande, särskilt i anatomi. Vid kursundervisning i detta ämne bygges

63 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

efterföljande undervisningsled på föregående som grund. Elev, som icke deltager i kursen från dess början, erfar den dubbla olägenheten att gå miste örn första delen av kursens innehåll och därmed även att sakna förutsättning för den följande undervisningens fulla tillgodogörande. De sakkunniga hava förbigått denna angelägenhet, som dock givetvis icke kan lämnas outredd.

Undervisningen i allmän patologi torde utan svårighet kunna anordnas på endera av institutets patologiska avdelningar och bör därvid i likhet med vad som gäller andra teoretiska medicinska ämnen undervisningen ske under institutionsföreståndarens inseende och av lärare tillsatt efter de principer som kollegiet ovan givit uttryck åt.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder föreslås förlagd till serafimerlasarettet. Den skulle utgöras endels av vad de sakkunniga kalla klinisk undervisning och endels av poliklinisk. Deri kliniska undervisningen skulle bestå i att gymnastiska centralinstitutets elever på serafimerlasarettets gymnastikavdelning och på sjuksalarna ge behandling åt vid serafimerlasarettets kliniker vårdade sjuka under handledning av instruktionsgymnaster, som tillsättas av serafimerlasarettets direktion. Det är tydligen önskvärt, att gymnastiska centralinstitutets elever få tillfälle att se och behandla även sängliggande sjuka, och de former, som föreslås härför, synas ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter i huvudsak tillräckligt betryggande. Principiellt finns sålunda intet att erinra mot förslaget i denna punkt. Däremot finnas en del praktiska svårigheter. På somrarna komma dessa att framträda mindre, emedan då ingen undervisning och tjänstgöring för medicine kandidater finns vid de båda huvudklinikerna, den medicinska och den kirurgiska. På vintrarna däremot är förhållandet ett annat. De tjänstgörande medicine kandidaterna övas då i viss utsträckning i behandling med massage och gymnastik av de på klinikerna inneliggande sjuka. Deras möjlighet till sådan träning kommer följaktligen i viss grad att minskas genom att samtidigt gymnastiska centralinstitutets elever skola undervisas. Vidare ges vissa tider på året kurser i sjukgymnastik för medicine kandidater på lasarettets gymnastikavdelning, varjämte ett stort antal medicine kandidater även under tiderna mellan dessa kurser arbeta på gymnastikavdelningen. Emellertid torde dessa olägenheter kunna minskas eller kompenseras, örn genom lämpliga ändringar i de sakkunnigas förslag till poliklinik möjligheter beredas för undervisning av de medicine kandidaterna därstädes.

Vidare torde böra påpekas som en självklar fordran, att professornöverläkaren, som har ansvaret för sjukvården, erhåller samma myndighet över centralinstitutets elever som han har över medicine kandidaterna och övrig sjukvårdspersonal.

Vad angår förslaget till ordnande av den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder, får kollegiet anföra följande.

Dc sakkunniga föreslå nybyggnad för en gymnastikpoliklinik i lokal anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker. Till denna gymnastiska poliklinik, som sålunda skulle infogas som den sjunde i serafimerlasarettets komplex av polikliniker, skulle förläggas den undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, som för närvarande ges vid gymnastiska centralinstitutets egen poliklinik. Kollegiet har redan förut i sitt yttrande över 1929 års gymnastiksakkunnigas förslag principiellt

64 Kungl. Majt:,? proposition Nr 152.

tillstyrkt en sådan anordning och har ingen anledning ändra mening härutinnan.

Däremot finner kollegiet sig nödsakat att bestämt motsätta sig den form för samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet, som dea föreslagna organisationen innebär, och som ställer karolinska institutet och serafimerlasarettets direktion praktiskt taget utan allt inflytande pä undervisningen och den sjukvårdande verksamheten vid polikliniken. Kollegiet finner en sådan ordning av praktiska skäl varken ur sjukvårdens eller undervisningens synpunkter godtagbar och därjämte principiellt otillfredsställande.

Kollegiet vill i sistnämnda hänseende påminna örn, att serafimerlasarettet visserligen på grund av sin karaktär av stiftelse icke formellt är karolinska institutets sjukhus, respektive en integrerande del i högskolans byggnadskomplex, men att det dock i realiteten har denna ställning. Ett uttryck härför är, att serafimerlasarettet i statsverkspropositionen uppföres under rubriken universitetssjukhus. Denna serafimerlasarettets uppgift har också klart formulerats i § 1 av den för serafimerlasarettet gällande stadgan, som lyder: »Serafimerlasarettet är avsett att vara dels en vårdanstalt för sjuka, dels ock en undervisningsanstalt för utbildande anläkare».

Denna serafimerlasarettets ställning som universitetssjukhus gör, att det a priori förefaller synnerligen olämpligt, att karolinska institutet icke skulle för sin undervisning förfoga över gymnastikpolikliniken. Även rent praktiska skäl kräva, att karolinska institutet för sin undervisning förfogar över gymnastikpolikliniken liksom över lasarettets samtliga övriga delar. Lärarkollegiet påminner i detta avseende örn, att serafimerlasarettets gymnastikavdelning, ehuru icke belägen i lokalt samband med poliklinikerna och i första hand avsedd för behandling av på lasarettet intagna sjuka, sedan länge jämväl bedrivit poliklinisk verksamhet, på senare år i stor utsträckning. Dit hänvisas sålunda för sjukgymnastik behandling från övriga polikliniker samtliga sjukdomsfall, som därav äro i behov, t. ex. olycksfallsskadade, reumatiska sjukdomar o. s. v. Detta poliklinikmaterial har hittills utnyttjats för utbildning av de medicine studerande och behövs för detta ändamål.

Örn en gymnastikpoliklinik bygges i samband med lasarettets övriga polikliniker, måste behandlingen av nyssnämnda polikliniska sjukmaterial ske därstädes och sålunda icke längre som förut vid lasarettets gymnastikavdelning. Det material, som står till buds för undervisningen av de medicine studerande vid sistnämnda avdelning, blir därigenom väsentligt reducerat. Då omfattningen av undervisningen för de medicine studerande i sjukgymnastik icke kan i motsvarande grad reduceras, är det tydligt, att undervisningen måste flyttas till den nya polikliniken tillsammans med det material, på vilket den skall utövas. Men enligt förslaget är den gymnastiska polikliniken beträffande undervisningen icke underställd den medicinska högskolan utan gymnastiska centralinstitutet.

Ett sådant arrangemang förefaller lärarkollegiet principiellt oriktigt och praktiskt olämpligt och torde ej medföra fördelar för undervisningen av gymnastiska centralinstitutets elever, som uppväga de organiska olägenheterna.

I fråga örn sjukvårdens organisation är förslaget oklart. Av de sakkunnigas betänkande framgår sålunda t. ex. icke örn de tänkt sig en gym-

65 Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

nastikpoliklinik av samma slag, som den serafimerlasarettet för närvarande har, dit alltså patienter remitteras från de övriga poliklinikerna för behandling, men som icke själv direkt tar emot den hjälpsökande allmänheten, eller örn de tänkt sig en fri och öppen poliklinik, dit vem som sa önskar kan direkt vända sig för att erhålla sjukvård. Då ett så stort klientel, som behövs för att kunna uppnå de inkomstsummor, som de sakkunniga räkna med, icke kan ernås annat än med en poliklinik av den senare typen, förutsätter kollegiet emellertid, att de sakkunniga avse en för allmänheten direkt öppen poliklinik. Det är klart, att fordringarna på den medicinska ledningens kvalilikationer vid en så beskaffad poliklinik måste vara väsentligt större än vid en poliklinik, som endast mottager silia sjuka från den kirurgiska och medicinska eller andra polikliniker och där således det diagnostiska och prognostiska arbetet, som leder fram till ett omdöme örn fallets beskaffenhet och örn för detsamma lämplig behandling, på förhand är utfört.

En gymnastikpoliklinik av den typ, som lärarkollegiet sålunda förutsätter att de sakkunniga avse, kommer att skilja sig högst väsentligt från den poliklinik, som gymnastiska centralinstitutet för närvarande har och behöver förty en ganska annorlunda beskaffad organisation. Den kommer att skilja sig från gymnastiska centralinstitutets nuvarande poliklinik icke blott i fråga örn de behandlingssökandes stora massa utan i fråga örn klientelets art. Här kommer icke endast att bli fråga örn motionsgymnastik för friska eller nästan friska eller massage för mindre krämpor, utan örn sjuka i stort antal och lidande av allehanda olikartade sjukdomar, dels remitterade från de övriga poliklinikerna, dels direkt sökande gymnastikpolikliniken. Det torde knappast vara behövligt att påpeka, att alla personer, som direkt söka gymnastikpolikliniken, måste på samma sätt som vid vilken annan poliklinik som helst först noggrant undersökas i syfte att utreda sjukdomens art och lämpligheten eller icke av medicinsk rörelsebehandling. Detta förutsätter ett betydande arbete av de läkare, som äro knutna till polikliniken, och modern sjukhusskolning hos dem, åtminstone i fråga om de båda huvudgrupperna av sjukdomar, som komma att anlita polikliniken, nämligen de kirurgiska, respektive ortopediska och de invärtesmedicinska.

För den förra sjukdomsgruppens behov av sakkunskap har sörjts därigenom, att den ena av de vid polikliniken anställda läkarna skall jämte sjukgymnastisk utbildning även lia ortopedisk-kirurgisk, men för den andra gruppens behov däremot icke, i det den andre läkaren, vilken skall vara poliklinikens föreståndare, skall vara sjukgymnast och anatom, under det att invärtesmedicinsk utbildning utöver den, som genom legitimationen garanteras, icke påkräves. Detta är uppenbarligen icke tillfredsställande. Frågan örn sjukvårdens upprätthållande vid en stor poliklinik på vårt lands förnämsta sjukhus är en allvarlig och ansvarsfylld sak. Det kan icke vara försvarligt att i den grad som här avses sätta karolinska institutet oell lasarettsdirektionen utanför inflytande på sjukvårdens handhavande vid denna poliklinik. De läkare och icke läkare, som utöva sjukvården, äro anställda på gymnastiska centralinstitutets stat. Inga bestämmelser finnas om deras skyldigheter i sjukvården utan endast örn deras undervisningsskyldigheter. I § 27 av förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet står visserligen: »Beträffande den tjänstgöringsskyldighet, som skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande

Utkant] till riksdagens protokoll 1932. 1 sani!,. 122 haft. (Nr 152.)

!>

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

poliklinikföreståndare, stadgas i § 39», men i denna paragraf finns ingenting nämnt annat än örn undervisningsskyldigket. I avseende på undervisningen vid polikliniken stadgas, att den skall pågå hela året, men kunna inskränkas kortare perioder vid vissa helger, varom direktionen över gymnastiska centralinstitutet bestämmer. Örn lärarna under dessa inskränkningar i undervisningsskyldigheten äro skyldiga att fortsätta sin sjukvårdande verksamhet vid polikliniken i full utsträckning eller örn även denna skall inskränkas, anges icke. Det förefaller sannolikt, att det senare är meningen att döma av stadgandet, att inskränkningen skall ske i samråd med lasarettsdirektionen. Men örn denna vägrar, vilket ligger nära till hands, då vid övriga polikliniker begränsning av den sjukvårdande verksamheten för att bereda personalen ferier icke förekommer, vad skall då ske? Likaledes är oklart, hur bestämmelsen i § 39 örn att undervisningen fortgår hela året skall förenas med stadgandet i § 40 örn att de lärare, som meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, således båda läkarna samt de icke medicinskt utbildade lärarna eller med andra ord poliklinikens hela i sjukvården arbetande personal, skall lia ferier under en tid av örn möjligt tre månader av året. Det framgår icke av betänkandet, hur detta skall realiseras. Örn det är meningen, att den arbetande sjukvårdspersonalen vid polikliniken skall under motsvarande delar av året vara reducerad till antalet eller örn befattningarna skola uppehållas nied vikarie. Örn detta bestämmer direk tionen över gymnastiska centralinstitutet. Vikarier tillsättas av gym nastiska centralinstitutet, även läkarnas vikarier, utan att karolinska institutet eller lasarettsdirektionen ha något inflytande häröver eller ens behöva rådfrågas. Som ovan nämnts böra de två läkarna vid polikliniken vara kvalificerade i olika delar av medicinen. Även arbetets omfattning torde komma att medföra, att två läkare är det minsta antal samtidig! arbetande läkare, som kan ifrågakomma. Eftersom det icke bör ifråga komma, att de två anställda poliklinikläkarna lia ferier samtidigt, och de enligt förslaget böra ha tre månaders ferier värdera, skulle således under sex månader av året för undervisningen och sjukvården vid polikliniken ansvara läkare, örn vilkas kompetens för sina uppgifter varken karolinska institutet eller lasarettets direktion haft tillfälle yttra sin mening.

Vill återigen direktionen över gymnastiska centralinstitutet, t. ex. under sommaren, reducera personalen vid polikliniken för att bereda den nyssnämnda ferier och sålunda begränsa driften, synes den enligt förslaget kunna göra detta även mot lasarettsdirektionens protester.

En så ömtålig organism som ett stort sjukhus måste ha andra garantier för en enhetlig ledning. Sedan den polikliniska verksamheten en gång flyttat från nuvarande gymnastikavdelning till den blivande poliklinikbyggnaden, måste den upprätthållas där i den utsträckning sjukvården kräver. Någon begränsning av densamma, som betingas av ferier vid gymnastiska centralinstitutet, kan naturligtvis ej ifrågakomma.

Kollegiet anser icke behövligt att ingå på vidare detaljer i fråga örn polikliniken. Av det sagda torde framgå, att gymnastiksakkunnigas förslag till samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga om den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke föreligger i det utredda skick, att dess konsekvenser för sjukvården vid serafimerlasarettet och för den medicinska högskolans egen undervisning fullt kunna överblickas, men att det dock är påtagligt, att

67 Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

det i viktiga avseenden är oförenligt med en god sjukvårdsorganisation och med den medicinska högskolans undervisnings- och forskningsintressen.

1931 års riksdag uttalade, att det är synnerligen angeläget, att utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever såvitt den har medicinsk karaktär ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt.

Lärarkollegiet kan icke finna, att dessa anvisningar på ett tillfredsställande sätt realiseras av ett förslag, som likt det föreliggande poliklinikförslaget lägger inseendet över och ledningen av såväl undervisningen i dessa medicinska ämnen som ock sjukvården vid polikliniken hos direktionen över gymnastiska centralinstitutet och åt den medicinska högskolan och universitetssjukhuset ger huvudsakligen allenast uppgiften att hygga lokaler, anskaffa sjukmaterial och finansiera nybyggnad och drift. Den enda befattning karolinska institutet enligt förslaget har att taga med undervisningen vid polikliniken är nämligen, att när någon av de två lärarbefattningar, vilkas innehavare skola vara läkare, är till ansökan ledig, uppsätta tre sökande på förslag. Vid uppgörande av detta förslag skall emellertid enligt förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet, såsom ovan redan påpekats, icke vetenskaplig skicklighet tagas i betraktande.

Då karolinska institutets intresse vid dessa lärarbefattningars tillsättande i främsta rummet ligger i att tillse, att de få vetenskapligt så väl kvalificerade innehavare som möjligt, är det påtagligt, att stadgans formulering i detta avseende gör karolinska institutets rätt att upprätta förslag ganska värdelös. Lärarkollegiet påminner om, att vid serafimerlasarettets alla övriga polikliniker samt vid sjukhusets samtliga avdelningar de ledande läkarbefattningarna. och till övervägande del även de underordnade läkarbefattningarna, tillsättas med den vetenskapliga skickligheten som avgörande befordringsgrund. Lärarkollegiet förmenar, att det är av särskild vikt, att avvikelser från denna princip icke sker vid den gymnastiska polikliniken, emedan genom densammas upprättande i förbindelse med ett modernt sjukhus och dettas mångfaldiga vetenskapliga resurser skapas betingelser, som förut saknats, för ett vetenskapligt arbete inom denna betydelsefulla specialgren av medicinen.

Beträffande sjukvården vid polikliniken har karolinska institutet därmed, som redan nämnts, ingen som helst befattning. Lärarkollegiet vill till jämförelse härmed anmärka, att vid serafimerlasarettets samtliga övriga avdelningar och polikliniker en av institutets professorer ansvarar för sjukvården, och att vid dem alla dessutom finnas av karolinska institutet anställda underordnade läkare. Serafimerlasarettets direktion tillsätter enligt förslaget ingen del av sjukvårdspersonalen och har ingenting att besluta örn beträffande sjukvården. Det enda, som i detta hänseende stadgas, är, att poliklinikens personal har att riitta sig efter lasarettsdirektionens ordningsföreskrifter. Men dessa kunna icke innefatta sådana saker som läkarnas eller den övriga sjukvårdande personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v. Till jämförelse vill kollegiet nämna, att vid serafimerlasarettets övriga polikliniker samtliga läkare, även de av lasarettsdirektionen tillsatta föreståndarna, äro skyldiga att deltaga i sjukvårdsarbetet från poliklinikens öppnande för dagen och till dess arbetet är slut. Först härigenom tryggas påtagligen

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

sjukvårdens intressen. Det föreliggande förslaget synes icke lämna garantier i dessa viktiga avseenden.

Det förefaller lärarkollegiet som örn endast en mening borde kunna råda därom, att när gymnastiska centralinstitutet för att få förbättrad utbildning för sina elever i medicinska ämnen vänder sig till karolinska institutet och serafimerlasarettet, den undervisning och utbildning i sjukbehandling, som vid den medicinska högskolan skall ges åt gymnastiska centralinstitutets elever, också måste ledas av högskolan och att den sjukvårdande verksamhet, vid vars utövning nämnda undervisning meddelas, likaledes måste ledas av den medicinska högskolan och av universitetssjukhuset självt såsom sker vid sjukhusets alla övriga delar. Denna organisationsform, som dessutom torde vara den enda ur praktisk synpunkt tillfredsställande, utesluter enligt kollegiets mening ingalunda, att gymnastiska centralinstitutets berättigade intressen av inflytande över undervisningen även i de medicinska ämnena fullt tillgodoses och står enligt kollegiets mening i bättre överensstämmelse med tankegången i och formen på 1931 års riksdagsbeslut. *

I anledning av ovanstående avgörande betänkligheter mot förslaget har kollegiet ej anledning att närmare ingå på förslagen med avseende på undervisnings- och timplaner, lärarkrafter, anslagsbehov, övergångsanordningar och till stadgar för gymnastiska centralinstitutet m. m.

Lärarkollegiet, som anser en förbättring av undervisningen i medicinska ämnen för gymnastiska centralinstitutets elever högst önsklig och för detta ändamål gärna vill ställa högskolans resurser till förfogande, beklagar, att, då det föreliggande förslaget ej i tillräcklig grad tillvaratagit möjligheterna att inom ramen av riksdagens direktiv tillgodose de krav, som av en enhällig medicinsk sakkunskap framställts, och då formerna för karolinska institutets andel i samarbetet till stor del äro outredda samt de positiva förslagen rörande dess former i flera avseenden äro oförenliga med karolinska institutets ställning som vetenskaplig högskola, med dess övriga undervisningsbehov och med en god sjukvårdsorganisation vid serafimerlasarettet, måste lärarkollegiet på det bestämdaste avstyrka detsamma.

Av ett vid lärarkollegiets utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att professorerna vid institutet Liljestrand och Söderlund, vilka, som tidigare omförmälts, varit ledamöter av 1931 års sakkunnigberedning, icke deltagit i ärendets handläggning vid institutet.

Beträffande ett i ärendet avgivet särskilt yttrande av professorn i ortopedi vid institutet S. E. P. Haglund, vilket såsom bilaga fogats vid lärarkollegiets nyssberörda utlåtande, anhåller jag att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Kanslern för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna avgiva en noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget. Redan på grundvalen av den granskning, som av lärarkollegiet medhunnits, har lärarkollegiet emellertid sett sig nödsakat att på det bestämdaste avstyrka förslaget.

69 Kungl. Majlis 'proposition Nr 152.

Vid sådant förhållande oell då en grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen framhållit såsom önskvärd, torde vara oundgängligen erforderlig för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som karolinska institutet och centralinstitutet hava att tillvarataga, anser jag mig icke, utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet, kunna för min del bedöma, örn det föreliggande förslaget kan läggas till grund för proposition i ämnet; och hemställer jag fördenskull, att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet.

Slutligen har direktionen över serafimerlasarettet yttrat sig och därvid anfört huvudsakligen följande:

Till en början meddelas, att direktionen haft tillfälle taga del av det utlåtande, som, enligt föreläggande, karolinska institutets lärarkollegium beslutat avgiva över de sakkunnigas ifrågavarande betänkande. Kollegiet har därvid yttrat sig särskilt i fråga örn den del av betänkandet, över vilken direktionen har att uttala sig. I den mån detta kollegiets yttrande avser lasarettet och den dit förlagda verksamheten får direktionen för sin del åberopa detsamma.

Till vad kollegiet sålunda anfört vill direktionen endast göra ett par tillägg. Kollegiet framhåller önskvärdheten av att undervisningen i gymnastik och terapi meddelas av medicinskt bildade lärare. Direktionen föranledes härav ifrågasätta, örn ej undervisningen i detta ämne å polikliniken skulle kunna ordnas på samma sätt som å klinikerna nämligen så att handledning och instruktion vid behandlingens utförande meddelas av icke medicinskt bildade instruktionsgymnaster under ledning och tillsyn av läkare — å klinikerna vederbörande professor och å polikliniken annan läkare, som jämväl meddelar eleverna den teoretiska undervisningen i ämnet. Örn för en sådan anordning å polikliniken skulle erfordras ytterligare en medicinskt utbildad lärare, ordinarie eller icke ordinarie, torde detta ej behöva medföra ökad kostnad.

Det kan förefalla som om genom stadgandet i § 4 punkt 4 i förslaget till överenskommelse rörande grunder för samarbete i fråga örn utbildning av sjukgymnaster gymnastiklärarna till serafimerlasarettets direktion skulle komma att intaga samma ställning i tjänsten som läkarna vid nuvarande polikliniker, och direktionen äga meddela de föreskrifter örn tjänstgöring, direktionen kan finna erforderliga, men om så är avsett, torde detta i överenskommelsen böra tydligare uttryckas och även föreskrift därom inför-as i stadgan för gymnastiska centralinstitutet. Likaledes synes i samma syfte erfordras förtydligande och komplettering av den föreskrift rörande gymnastiska, centralinstitutets elever, som återfinnes i samma överenskommelses § 1 punkt 4.

I övrigt får direktionen erinra örn att direktionen i den 15 september 1930 avgivet yttrande över tidigare förslag till ordnande av sjukgymnast utbildningen i riket, beträffande förhållandet mellan lasarettet och då ifrågasatt sjukgymnastisk anstalt intagit i princip samma ståndpunkt som nu utvecklats i lärarkollegiets skrivelse.

Direktionen torde även böra yttra sig över de sakkunnigas förslag till

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anskaffande av lokaler för den gymnastiska polikliniken ock av medel till deras uppförande ock underliåll samt till kestridande av övriga kostnader för den kliniska ock polikliniska undervisningen i sjukgymnastik vid lasarettet. För keredande av lokaler föreslås en nykyggnad i omedelkar anslutning till lasarettets nuvarande polikliniker. På anmodan av de sakkunniga kar arkitekten Birck-Lindgren uppgjort skisser till olika sätt att er källa dessa lokaler, genom påkyggnad av en våning å den nuvarande poliklinikbyggnaden eller genom tillkyggnad till densamma utefter Hantverkaregatan. Medlemmar av direktionen kava käft tillfälle taga del av dessa skisser, som dock ej varit så utarketade att de lämnat tillfälle att avgöra, åt vilkendera kör lämnas företräde. Kostnaden för förverkligandet av denna på- eller tillkyggnad med erforderlig inredning keräknas av de sakkunniga till kögst 200.000 kronor, som förutsättes skola av serafimerlasarettet anskaffas genom upptagande av lån att amorteras under tio år. Även den till gymnastiklokalerna körande utrustningen skulle ställas till förfogande av lasarettsdirektionen, som därjämte korde tillkandakålla för undervisningen å lasarettet i sjukgymnastik med fysikalisk bekandling nödiga inventarier ock förbrukningsartiklar samt den personal, som, frånsett lärarna, erfordrades för poliklinikens drift. Av lasarettets medel skulle tillika utgå den huvudsakliga delen av avlöningen till den kategori av sjukgymnaster, vilken redan finnes vid lasarettet och som enligt de sakkunniga skulle såsom instruktionsgymnaster biträda vid den kliniska handledningen av centralinstitutets elever.

Storleken av de utgifter, som — frånsett avlöningen till sistnämnda vid lasarettet anställda sjukgymnaster — genom den ifrågasatta anordningen skulle drabba lasarettet, kan icke på nuvarande stadium annat än högst approximativt beräknas. Örn utgiften för uppförandet av nybyggnaden med inredning skall täckas med lånta medel, synes förhållandet böra bliva detsamma med kostnader för anskaffande av till gymnastikarbetets igångsättande erforderlig utrustning av gymnastikutensilier, möbler ock andra inventarier samt med vad åtgår till ränta å upplånat kapital och till täckande av annan driftkostnad för tiden till dess inkomst å polikliniken kan beräknas inflyta. Till bestridande av dessa utgifter torde icke den beräknade lånesumman 200,000 kronor förslå. Även örn den skulle befinnas tillräcklig och lån kunna erhållas mot fem procents ränta, uppgår den årliga förräntningen och amorteringen till omkring 26,000 kronor. Den årliga kostnaden för polikliniklokalernas skötsel ock underhåll, för nyanskaffning av inventarier och förbrukningsartiklar samt till avlöning av för poliklinikdriften erforderlig personal kan innan lokalfrågan ordnats och någon närmare kännedom vunnits örn arbetets organisation lika litet med någon grad av visshet fastslås. De sakkunniga kava i sitt förslag till stat för centralinstitutet beräknat under utgiftsposten materiel m. m. upptagna kostnader till 25,500 kronor samt avlöning åt förvaltningspersonal till cirka 20,000 kronor. Med ledning härav synas motsvarande kostnader för den till serafimerlasarettet förlagda gymnastikundervisningen kunna beräknas till 25,000 kronor.

Till täckande av dessa kostnader, tillhopa minst 51,000 kronor, kunde användas den inkomst som inflyter av gymnastikpolikliniken örn, såsom de sakkunniga förorda, avgift för behandling där, upptagen efter samma grunder som å övriga polikliniker, tillfaller serafimerlasarettet.

Frågan blir då, till vilket belopp dessa poliklinikavgifter kunna tänkas

71 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uppgå. Till besvarandet härav hänvisa de sakkunniga till en av 1929 års sakkunniga iramlagd uträkning, enligt vilken — när verksamheten vid det av dem föreslagna sjukgymnastiska institutet väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst av sådana avgifter på ungefär 90,000 kronor. Denna beräkning, som 1931 års sakkunniga dock linna något sangvinisk, vilar på förutsättningen att per behandlingsseans erhålles en genomsnittsinkomst av en krona och att antalet behandlingsseanser per år vid full verksamhet uppgår till cirka 300 per dag i 300 dagar tillhopa 90,000. Att en sådan genomsnittsfrekvens kan uppnås betvivlar direktionen, men även örn så sker, skulle den, enligt vad erfarenheten hittills visat, ej på långt när medföra den beräknade inkomsten.

Vid skador, orsakade av olycksfall i arbete, erläggas för närvarande av vederbörande försäkringsinrättningar för sjukgymnastik behandling och massage tre kronor per seans — en avgift som kan antagas snart komma att nedsättas — samt för annan fysikalisk behandling en krona. I andra poliklinikfall betalas från och med oktober 1930 för alla slag av behandling en krona per seans, men denna avgift uttages endast av bemedlade. De obemedlade erlägga ingen avgift. Antalet av olycksfall föranledda behandlingar å lasarettets gymnastikavdelning under de sista fyra kalenderåren har varit respektive 3,372, 4,436, 3,422 och 3,440 eller i genomsnitt per år 3,667, och därav influtna avgifter respektive 8,041, 12,712, 9,379 och 7,574 eller i medeltal per år 9,426 kronor. Beloppet av den sedan oktober 1930 utgående ersättningen för andra poliklinikfall, som till en början bokfördes gemensamt med annan inkomst av polikliniken, kan nu icke lämnas för längre tid tillbaka än från och med maj månad 1931 till årets slut, för vilken tid det uppgick till omkring 6,400 kronor eller, med tillägg av vad, med ledning av antalet behandlingar under årets fyra första månader, kan beräknas därunder hava influtit, till omkring 8,000 kronor. Lägges därtill medelinkomsten av olycksfallsavgifter 9,426 kronor, kan således årliga inkomsten av behandlingar å lasarettets gymnastiska avdelning uppskattas till omkring 17,500 kronor. Antalet behandlingar under år 1931 av poliklinikpatienter, som ej varit utsatta för olycksfall, uppgick till omkring 15,500, och då för behandling av sådana patienter influtit omkring 8,000 kronor, samt avgiften per behandling är en krona, har således för nära hälften av behandlingsseanserna någon avgift ej erlagts.

Även örn antalet behandlingar å den påtänkta polikliniken efter hand kan komma att uppgå till 90,000 per år, vilket direktionen som sagt betvivlar, skulle med stöd av ovanstående utredning och då antalet olycksfallsbehandlingar ej torde ökas, inkomsten för år av polikliniken ej kunna sättas högre än till cirka 50,000 kronor. Och därifrån måste avräknas den inkomst, lasarettet, örn gymnastikpolikliniken ej kommer till stånd, kan till bestridande av egna utgifter, i första hand till avlöning åt sjukgymnaster, påräkna från sin gymnastikavdelning, en inkomst som ovan uppskattats till 17,500 kronor per år och för år 1931 uppgick till omkring 15,500 kronor. Behållningen belöper sig således, även örn den höga behandlingsfrekvensen uppnås, icke på långt när till summan av de utgifter, lasarettet skulle få vidkännas. Till täckande av det felande beloppet liksom av den än större brist, som måste uppstå under de första åren, finnes ingen annan utväg än den av de sakkunniga anvisade, statsanslag. Avtalen med Stockholms stad och län medgiva icke att av dem uttaga någon del av denna kostnad.

Departementschefen.

72 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

De sakkunniga hava såsom nämnts förordat en tioårig amortering av byggnadslånet, detta med hänsyn till att före denna tids utgång en förflyttning av gymnastikpolikliniken till Norrbackaområdet icke bleve möjlig. Då de sålunda synas hava tänkt sig möjligheten att vid de tio årens utgång en sådan förflyttning av gymnastikverksamheten kan komma till stånd och även ställt denna i samband med en förflyttning till samma område av lasarettets övriga polikliniker, anser sig direktionen böra erinra örn. att serafimerlasarettet är avsett att efter snart avslutad ombyggnad kunna användas såsom undervisningssjukhus i ett trettiotal år och att av hänsyn till såväl sjukvård som undervisning förflyttning därförinnan av lasarettets nuvarande polikliniker knappast är tänkbar. Detta utesluter emellertid ej behovet av att amorteringen av byggnadslånet sker inom den tänkta tiden, då, även örn poliklinikbyggnaden efter gymnastikundervisningens förflyttning kan användas för andra lasarettets behov, detta dock icke kan ske utan en genomgående och säkerligen dyrbar ombyggnad.

Direktionen vill slutligen sammanfattningsvis framhålla, att ehuru serafimerlasarettet har stort intresse av att erhålla ökad tillgång till väl skolade krafter för utövande av rörelseterapi, och direktionen sålunda gärna ser, att en gymnastikpoliklinik kommer till stånd, direktionen dock måste anse nödvändigt att densamma ställes under direktionens ledning i samma ordning som övriga polikliniker.

Genom 1931 års riksdagsbeslut, för vilket i det föregående redogjorts, vann den omtvistade frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation sin lösning i princip. Riksdagen fann därvid beträffande utbildningen av sjukgymnaster — den del av organisationsspörsmålet, där de skarpaste meningsskiljaktigheterna förefunnits — övervägande skäl tala för att denna utbildning även i fortsättningen skulle tillhöra centralinstitutets uppgifter, men att det vöre synnerligen angeläget, att behörig hänsyn toges till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke finge inga några moment, som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den bade medicinsk karaktär, ställdes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknötes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt.

För en närmare utredning rörande de av riksdagen fastställda grundernas genomförande i praktiken tillkallades, såsom jag tidigare erinrat, en ny kommitté, de s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga, för vilkas betänkande i det föregående redogjorts.

Detta förslag bar, såsom av de av mig lämnade referaten framgår, utsatts för en allvarlig kritik från såväl karolinska institutets lärarkollegium som direktionen över serafimerlasarettet, varvid dock lärarkollegiet tillika framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna medgiva en noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget.

Kanslern för rikets universitet har också —- med framhållande av att en grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 73

att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen framhållit såsom önskvärt, torde vara oundgängligen erforderlig för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som karolinska institutet oell centralinstitutet hade att tillvarataga — icke ansett sig utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet kunna för sin del bedöma, örn det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget kunde läggas till grund för proposition i ämnet; och har kanslern fördenskull hemställt, att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet.

Givet är, att jag vid nu angivna förhållanden måst taga under allvarligt övervägande de olika möjligheter, som föreligga för omorganisationsfrågans fortsatta behandling. Vägande skäl kunna onekligen anföras för att tillmötesgå kanslerns hemställan örn beredande av tillfälle för lärarkollegiet att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet. Man skulle härigenom få möjlighet att från lärarkollegiets sida erhålla ett positivt förslag, huru enligt dess uppfattning ett samarbete — inom ramen för den av 1931 års riksdag beslutade organisationen — skulle kunna ordnas mellan karolinska institutet och centralinstitutet.

Mot ny utredning talar framförallt, att det finnes anledning att befara, att en sådan utredning icke skulle kunna medhinnas i så god tid, att ett härpå grundat förslag skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag. Denna eventualitet har för mig varit av avgörande betydelse. Jag har icke ansett mig kunna medverka till att gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga, som efter tjugu år nått sin lösning i princip vid 1931 års riksdag — varvid den nya organisationen förutsatts skola träda i kraft från och med läsåret 1932/1933 — ånyo skulle skjutas undan i ett ovisst f järran.

Det är för svensk gymnastik — både frisk- och sjukgymnastik — ett livsvillkor att snarast möjligt ur nuvarande provisorium komma in i ordnade förhållanden, varigenom möjlighet kan beredas gymnastikens målsmän att ägna sig åt det av alla efterlängtade inre nydaningsarbetet i stället för de ständigt återkommande organisationsproblemen.

Ett närmare studium av det utav karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandet visar vidare, att det är möjligt att på många punkter tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens framtida undervisningsorganisation utan att fördenskull eftersätta det av 1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar, frisk- och sjukgymnastiken.

På grund av anförda skäl har jag nu ansett mig böra för Kungl. Majit framlägga frågan om genomförandet från oell med läsåret 1932/1933 av den utav 1931 års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I det förslag jag nu går att framlägga, har jag, såsom nyss antytts, sökt att — inom ramen av de i 1931 års riksdagsskrivelse meddelade direktiven — tillmötesgå de önskemål, som framställts av karolinska institutets lärarkollegium, och jag skall i det följande uppvisa de förändringar i sakkunnigförslaget, som jag med hänsyn härtill funnit av hehovet påkallade.

Till en början torde jag i korthet få angiva de allmänna grunder, enligt vilka utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever för framtiden —- i anslutning till mitt för 1931 års riksdag framlagda och av riksdagen godkända principförslag — bör bedrivas.

Grundtanken i detta förslag var, att den samhörighet, som av ålder funnits mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen, skulle fortleva, och att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skulle utbildas håde frisk- och sjukgymnaster, varvid utbildningstiden för gymnastiklärare respektive sjukgymnastexamen beräknades till två år. Möjligheten för en elev vid gymnastiska centralinstitutet att genom komplettering efter ytterligare ett års studier erhålla utbildning i båda grenarna skall alltfort hållas öppen. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit, noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad av vad vardera linjen behöver för sin utbildning.

Den militära instruktörsutbildningen skall avskiljas från gymnastiska centralinstitutet och anordnas såsom en särskild kurs. Beträffande de åtgärder, som med anledning härav må bliva erforderliga, kommer chefen för försvarsdepartementet att i det följande framlägga förslag.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade officerare skall gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till förfogande.

Beträffande utbildningen av sjukgymnaster framhöll 1931 års riksdag, såsom tidigare erinrats, som önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda syntes serafimerlasarettet höra stå till förfogande, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastik behandling syntes riksdagen icke vare sig behöva eller böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

De anmärkningar, som från karolinska institutets lärarkollegiums och serafimerlasarettets direktions sida riktats mot det föreliggande sakkunnigförslaget, avse av naturliga skäl så gott som uteslutande sjukgymnastutbildningen och vad därmed äger sammanhang.

Då en för alla parter tillfredsställande lösning av denna fråga är en oundgänglig förutsättning för en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna, anhåller jag nu att få till närmare behandling upptaga de från karolinska institutet och serafimerlasarettet framförda anmärkningarna och önskemålen ävensom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. Ib

de förändringar, som jag med anledning härav funnit mig böra förorda i det föreliggande sakkunnigförslaget.

Innan jag ingår på dessa spörsmål, anhåller jag emellertid att till en början få till behandling upptaga frågan örn direktionens sammansättning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall direktionen bestå av sex av Kungl. Majit för en tid av sex år förordnade ledamöter samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter skall en vara ledamot av karolinska institutets lärarkollegium och en militär.

Med den ökade betydelse, som enligt min uppfattning för framtiden bör tillförsäkras det medicinska inflytandet vid gymnastiska centralinstitutet, finner jag mig i detta hänseende böra föreslå den förändringen, att två av direktionens ledamöter skola vara läkare. Av dessa bör den ene vara ledamot av karolinska institutets lärarkollegium, under det att beträffande den andre Kungl. Majit torde böra hava fria bänder vid sitt val.

För att tillförsäkra direktionen tillräckligt mångsidig sakkunskap anser jag mig vidare böra förorda, att direktionen måtte förstärkas med tre suppleanter, av vilka en torde böra vara läkare.

Härefter anhåller jag att få övergå till en närmare behandling av de utav karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion avgivna yttrandena. För vinnande av större överskådlighet behandlar jag de olika frågorna i den ordning, de berörts i yttrandena, och torde då få börja med det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna.

Lärarkollegiet bar till en början till behandling upptagit frågan örn gemensamhet i undervisningen för de båda utbildningslinjerna och därvid framhållit, att gemensam undervisning av de sakkunniga föreslagits i större utsträckning än vad 1931 års riksdag avsett.

Såsom tidigare erinrats, innehöll det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, att undervisningen för de båda utbildningslinjerna skulle vara gemensam under det första året. Riksdagen ansåg däremot, att den gemensamma undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad sålunda föreslagits »måhända blott till en termin under första året».

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till timplan, för vilket i det föregående redogjorts, skulle gemensam undervisning meddelas i följande utsträckning i

under första åreti

kroppsövningarnas fysiologi ........ 100 timmar,

anatomi ............................ 132 »

friskgymnastik (teori .............. 108 »

» (praktik) .......... 100 »

» (undervisning) ____ 96 »

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. lek och idrott (teori, praktik och

undervisning) .................... 32 timmar

förbandslära ....................... 15 »

sjukgymnastik med fysikalisk behandling:

teori av läkare........... 20 »

teknik av gymnast.................. 24 »

psykologi och pedagogik ............ 24 »

under andra året:

hälsolära ........................... 30 »

hållningslära ....................... 48 »

psykologi och pedagogik ............ 48 »

Den gemensamma undervisningen skulle alltså enligt detta förslag bibehållas under sammanlagt 837 timmar, d. v. s. under något mera än två tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. Jag har emellertid ansett mig höra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att ytterligare tillmötesgå det av 1931 års riksdag uttalade önskemålet att så mycket som möjligt frigöra de olika utbildningslinjerna från undervisningen i sådana ämnen, som ej ovillkorligen måste medtagas.

Jag vill då för utskicka, att jag med detta mitt förslag givetvis endast avser undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för avsikt att genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen gymnastiklärare eller sjukgymnaster. För dem åter av eleverna, som önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis håde av ekonomiska och organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig i mycket stor utsträckning.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de olika ämnen, där de sakkunniga föreslagit samläsning.

I ämnena kroppsövningarnas fysiologi, anatomi, förbandslära, hälsolära och hållningslära äro kurserna för de håda linjerna, i den mån samläsning föreslagits, praktiskt taget identiska. Med hänsyn härtill torde örn icke annat så av ekonomiska skäl samläsning här höra äga rum.

I fråga örn friskgymnastikens teori hava de sakkunniga föreslagit 3 veckotimmars gemensam undervisning under hela första året. Då för en rätt förståelse av sjukgymnastiken en inblick i friskgymnastikens teori lärer vara ofrånkomlig, och då första årets undervisning i detta ämne har avsetts att utgöra ett avslutat helt, som skall vara grundläggande för hela det fortsatta arbetet vill jag i denna del fasthålla vid det av de sakkunniga framlagda förslaget.

För friskgymnastikens praktik hava de sakkunniga föreslagit gemensam undervisning 6 veckotimmar under höstterminen och 4 veckotimmar under vårterminen. För min del vill jag först framhålla, att ett visst mått av motionsgymnastik måste tillförsäkras även sjukgymnasterna, vilket,

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

billigt vad de sakkunniga föreslagit beträffande andra året, bör beräknas till minst 3 veckotimmar — jag vill erinra att läroverkens timplaner för närvarande upptaga 4 veckotimmar för detta ämne. Den ökning, som härutöver föreslagits, är relativt obetydlig men sätter sjukgymnasterna i stånd att följa friskgymnastlinjens undervisning, varigenom en betydande besparing för det allmänna uppkommer. Jag anser mig därför böra följa de sakkunniga i denna del.

Däremot vill jag föreslå, att den föreslagna gemensamma undervisningen i undervisningsövningar samt i lek och idrott måtte bortfalla för sjukgymnasterna. Örn än en viss kunskap i dessa stycken är av betydelse med hänsyn till den frivilliga gymnastikens behov av instruktörer, måste dock denna undervisning betraktas såsom mera ovidkommande, när det gäller dem, som uteslutande skola ägna sig åt sjukgymnastiken, och alltså knappast låta sig förenas med 1931 års riksdags uttalande i ämnet. Av samma skäl vill jag vidare förorda, att den undervisning örn sammanlagt 44 timmar i sjukgymnastik, som av de sakkunniga föreslagits för blivande gymnastiklärare, måtte bortfalla.

Slutligen synes det mig, som örn den undervisning i psykologi och pedagogik, som föreslagits skola bliva gemensam, mest skulle vara avsedd för de blivande gymnastiklärarna och sålunda kunna bortfalla för sjukgymnasterna.

Den gemensamma undervisningen skulle i enlighet med vad jag nu anfört kunna inskränkas till 593 timmar eller endast något mer än hälften av det sammanlagda timantalet under första året.

För kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara att föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt fördelas under hela läsåret i stället för att koncentreras till »endast en termin».

I fråga örn det föreslagna förfarandet vid tillsättandet av de tjänster, vilkas innehavare skulle vara medicinskt utbildade, har från lärarkollegiets sida riktats åtskilliga anmärkningar. Jag är ense med kollegiet i att större inflytande bör beredas såväl kollegiet som serafimerlasarettet vid tillsättandet av dessa tjänster. Å andra sidan kan givetvis icke gymnas tiska centralinstitutets direktion helt förbigås, när det gäller tillsättandet av lärare å dess stat, som skola omhänder hava en viktig del av centralinstitutets undervisning.

Vad till en början beträffar kollegiets framställning örn att såsom främsta befordringsgrund skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället för lärdom har jag intet att erinra däremot. Givetvis föreligger här i sak ingen skillnad mellan de sakkunnigas och lärarkollegiets uppfattning.

Sakkunnigvalet och förslagets uppgörande bör, såsom de sakkunniga föreslagit, läggas i karolinska institutets hand. Först härefter torde det bliva möjligt för centralinstitutets direktion att yttra sig i frågan. Att

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i likhet med vad nu är fallet vid tandläkarinstitutet vid tillsättning av lärare oell hos medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri låta befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande ordning torde knappast vara ändamålsenligt med den sammansättning, som enligt mitt tidigare framlagda förslag centralinstitutets direktion skulle erhålla.

Det torde icke vara lämpligt, att avgörandet av en fråga, vari karolinska institutets lärarkollegium avgivit yttrande och förslag, anförtros åt centralinstitutets direktion. I alla dessa frågor torde därför avgörandet böra förbehållas Kungl. Majit.

Den nu föreslagna tillsättningsproceduren torde böra komma till användning beträffande de lärarbefattningar, för vilka medicinsk sakkunskap erfordras, med undantag av lärarbefattningarna i sjukdomslära. För att undervisning i sjukdomslära överhuvudtaget skall kunna bedrivas, måste tillgång till patienter finnas, och detta kan icke ske utan ett synnerligen intimt samarbete med vederbörande överläkare på serafimerlasarettet. Jag vill därför förorda, att med tillsättandet av de båda lärarbefattningarna i sjukdomslära måtte så förfaras, att Kungl. Majit utnämner dessas innehavare efter förslag av direktionen över serafimerlasarettet.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla, att jag, i anslutning till vad lärarkollegiet härom anfört samt med hänsyn till de erfarenheter, som, enligt vad jag inhämtat, vunnits under det senaste läsårets undervisning i ämnet vid centralinstitutet, vill tillstyrka en nedsättning med i runt tal en tredjedel av det för undervisningen i sjukdomslära beräknade timantalet.

Beträffande undervisningen i fysiologi, anatomi och patologi har av de sakkunniga föreslagits, att karolinska institutet i erforderlig utsträckning och i den mån detta av utrymmesskäl vore möjligt skulle ställa sina institutioner till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning. Denna förutsättning har lärarkollegiet i princip biträtt men därvid tillika er-' inrat, att denna del av undervisningen måste — i likhet med vad eljest tilllämpas — vara underordnad vederbörande institutionschef. Häremot har jag intet att erinra. Dock vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen i dessa ämnen givetvis även i fortsättningen kommer att äga rum å centralinstitutet och att endast enstaka viktigare demonstrationer böra förläggas till karolinska institutet.

I detta sammanhang har vidare lärarkollegiet framfört invändningar mot inrättandet av den föreslagna lärarbefattningen i sjukgymnastik och anatomi samt ansett, att anatomiundervisningen borde anförtros åt en fackanatom. Jag skulle gärna önskat kunna biträda denna kollegiets uppfattning. Närmast av kostnadsskäl ser jag mig dock för närvarande förhindrad härtill. Därest det i en framtid skulle visa sig, att arbetsbördan för här ifrågavarande lärare, som tillika skulle vara poliklinikförestån-

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 79

dare vid serafimerlasarettet, blir för tung, måste denna fråga upptagas till förnyad prövning.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder har föreslagits skola förläggas till serafimerlasarettet.

Jag torde få erinra, att jämväl 1929 års sakkunniga (professorerna Hedrén och Haglund) föreslogo, att här förevarande undervisning skulle förläggas till serafimerlasarettet.

I sitt över detta förslag avgivna utlåtande anförde lasarettets direktion (se sid. 62—63 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) bland annat:

Direktionen torde icke behöva yttra sig över andra delar av förslaget än dem, som sammanhänga med undervisningens förläggande till serafimerlasarettet.

I detta avseende har direktionen på hemställan av de sakkunniga förklarat sig ej hava något att erinra mot anordnande å lasarettet av undervisning för statlig utbildning av sjukgymnaster, därest erforderliga lokaler åstadkommas genom en utökning av lasarettets polikliniker med en särskild avdelning för rörelsebehandling och undervisningen å lasarettet endast komme att omfatta den del av sjukgymnasternas utbildning, för vilken det polikliniska materialet utgjorde underlag.

Lokaler för utbildningen hava de sakkunniga tänkt sig skola kunna erhållas antingen genom påbyggnad å polikliniken eller genom uppförande å lasarettstomten av en fristående byggnad. I ena såväl som andra fallet skulle det nyuppförda bliva en med den nuvarande fastigheten sammanhängande del därav och lasarettet ägare till det hela.

Arbetet måste i så fall utföras genom direktionens försorg med medel, som för ändamålet tillhandahållas.

Örn den sjukgymnastiska anstalten anslutes till serafimerlasarettet, synes dess ställning i förhållande till lasarettet och dess direktion höra bliva densamma som den, övriga polikliniker vid lasarettet intaga, och den nya avdelning av lasarettsverksamheten, som sålunda kommer till stånd, lämpligen böra benämnas den sjukgymnastiska polikliniken.

Direktionen torde i förhållande till den nya avdelningens lärare, läkare och gymnaster höra hava samma befogenhet, som tillkommer henne gentemot nu vid lasarettet anställda dylika befattningshavare; och böra för de senare meddelade föreskrifter i övrigt gälla även för de förra.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle icke såsom eljest professor vid karolinska institutet utan särskilt utsedd Överlärare vara anstaltens föreståndare och överläkare vid polikliniken. Från lasarettets sida synes en sådan anordning icke höra möta hinder; och skola i så fall å denna Överlärare tillämpas vad eljest gäller örn klinikföreståndare.

Under överläggningen i denna fråga framhölls av professor Söderlund och doktor Hybbinette vikten av, att anstaltens elever måtte få tillfälle att behandla ej blott polikliniska utan även s. k. kliniska fall. Då olycksfallens antal alltjämt ökades och den moderna extremitetskirurgien enligt erfarenheten fordrade ett intimt samarbete mellan den behandlande läkaren och gymnasten, borde givetvis den vid serafimerlasarettet tilltänkta gymnastiska läroanstaltens arbete sålunda icke endast inriktas på behandling av polikliniska fall utan även av de på sjukhuset inneliggande fallen, så att gymnasten lärde sig fallens förlopp från början och skolades i samarbetet med läkarna. Detta sätt av samarbete förekomma sedan åratal

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

mellan Thulinska institutet i Lund och Lunds lasarett och hade fungerat till bådas stora belåtenhet.

För serafimerlasarettets vidkommande borde denna anordning endast innebära en fördel, då nämligen härigenom å lasarettet inneliggande sjuka skulle, tack vare det större antalet sjukgymnaster, som komme att utan kostnad för lasarettet stå till buds, i vida större utsträckning än nu kunna bli föremål för sjukgymnastisk behandling.

I princip hava både karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion tillstyrkt den av 1931 års riksdag beslutade förläggningen av centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning till serafimerlasarettet.

Meningarna hava närmast brutit sig beträffande det sätt, på vilket denna undervisning skulle anordnas.

Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i deras yttranden föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande, såsom exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v.

Jag vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att de föreslagna lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke äro avsedda att vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid serafimerlasarettet endast skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande. Jag förordar alltså för dem benämningen lärare i sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling.

Den närmare utformningen av de bestämmelser rörande samarbete, som jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan förnyat yttrande i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion, varjämte även centralinstitutets direktion torde böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig. Detta torde väl kunna medhinnas, då, såsom 1931 års sakkunniga framhållit, den nya organisationen i vad den avser här förevarande undervisning icke kommer att träda i kraft förrän den 1 april 1933.

Till de av serafimerlasarettets direktion framlagda kostnadsberäkningarna återkommer jag senare i detta kapitel.

Det förslag jag nu framställt torde enligt min uppfattning inom ramen för 1931 års riksdagsbeslut innebära en för både läkar- och gymnastintressen godtagbar lösning av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga.

81 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken bibehålies särskilt genom de föreslagna kompletteringsmöjligheterna. Undervisningen, i den mån den är av rent medicinsk art, ställes i beroende av medicinska myndigheter, och läkarinflytandet i centralinstitutets direktion förstärkes.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget synes mig — med de principiella ändringar och tillägg, som i det föregående angivits — i allt väsentligt kunna läggas till grund för den framtida organisationen av centralinstitutet.

En förutsättning för genomförandet av detta förslag är emellertid, i enlighet med vad 1931 års riksdag beslutat, att vid serafimerlasarettet inrättas en sjukgymnastisk poliklinik, stor nog att medgiva undervisning för centralinstitutets elever.

Givet är, att detta icke kan ske utan kostnader för det allmänna. 1931 års sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets direktion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens omläggning. Kostnaderna härför, som jämte inredning hava beräknats uppgå till högst 200,000 kronor, hava av de sakkunniga föreslagits skola gäldas på samma sätt som beträffande serafimerlasarettets övriga polikliniker. Mot inteckning i lasarettets fastighet skulle enligt detta förslag för ändamålet upptagas ett lån å högst 200,000 kronor att amorteras under tio år genom inflytande poliklinikavgifter, med vilka härjämte skulle bestridas de huvudsakliga kostnaderna för poliklinikens drift.

1931 års sakkunniga hava vid sitt förslag i denna del utgått från vissa av 1929 års sakkunniga framlagda beräkningar, enligt vilka -— när verksamheten vid den utav sistnämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska anstalten väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst av poliklinikavgifter på ungefär 90,000 kronor.

Enligt av serafimerlasarettets direktion verkställda beräkningar skulle dessa inkomster endast i gynnsammaste fall kunna beräknas uppgå till 50,000 kronor för år, varifrån dock måste dragas ett belopp av i runt tal 17,500 kronor, motsvarande serafimerlasarettets beräknade inkomster från den nuvarande gymnastikavdelningen. För bestridande av de nytillkommande förräntnings-, amorterings- och driftkostnaderna skulle man alltså högst hava att räkna med (50,000—17,500) 32,500 kronor, under det att nämnda kostnader beräknats till minst 51,000 kronor, därav 26,000 kronor för förräntning och amortering och 25,000 kronor för driftkostnader.

Sistnämnda belopp torde visserligen kunna ej oväsentligt nedsättas. Enligt vad jag under hand inhämtat från föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, har han beräknat de årliga driftkostnaderna för don föreslagna poliklinikverksambeten — inklusive avlöning till vaktmästare och portvakt — till i runt tal 10,000 kronor för år. Även med denna l>e~

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

räkning uppkommer dock under den tid, då byggnadsanslaget skall amorteras, en brist, som måste täckas av statsverket genom motsvarande böjning i det till serafimerlasarettets verksamhet utgående statsanslaget.

En sådan kostnadsökning för det allmänna måste ingiva betänkligheter. Med hänsyn till att centralinstitutets sjukgymnastikundervisning enligt beslut av 1931 års riksdag i här förevarande delar skall förläggas till serafimerlasarettet, torde dock denna utgift vara ofrånkomlig.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag i här förevarande del.

För bestridande av engångskostnaderna torde, såsom av de sakkunniga föreslagits, böra upptagas ett tioårigt amorteringslån mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet. Därest riksdagen för sin del lämnar sitt medgivande härtill, torde det få ankomma på Kungl. Majit att, sedan direktionen över serafimerlasarettet avgivit yttrande och förslag i ämnet, närmare besluta i frågan.

Jag vill vidare framhålla, att, därest det av en eller annan anledning icke skulle bliva möjligt att under budgetåret 1932/1933 fullborda den föreslagna poliklinikbyggnaden, det — örn än naturligtvis förbundet med vissa svårigheter — torde bliva möjligt att under en kort övergångsperiod meddela den ifrågasatta poliklinikundervisningen i centralinstitutets nuvarande polikliniklokaler.

De närmare bestämmelser, som i övrigt må bliva eforderliga med anledning av vad jag i här förevarande hänseende tillstyrkt, torde få framdeles meddelas av Kungl. Majit.

Härefter anhåller jag så att få övergå till övriga frågor rörande omorganisationen vid gymnastiska centralinstitutet, som äro av natur att böra underställas riksdagens prövning.

Frågan örn gymnastiska centralinstitutets omfattning vid den blivande organisationen behandlades av mig i kap. III i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag. Jag anslöt mig därvid till den av tidigare sakkunniga uttalade meningen, att vid institutet borde årligen såsom regel mottagas ungefär 60 nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga. Av de manliga beräknades ungefär en tredjedel, d. v. s. vid pass ett tiotal örn året, bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade officerare kommenderades att genomgå gymnastiska centralinstitutet.

Detta förslag godtogs av riksdagen endast med den erinran, att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året borde beräknas bliva kommenderade.

I denna fråga har alltså riksdagen redan fattat slutligt beslut.

Enahanda är förhållandet med frågan örn utbildningstidens längd, där riksdagen i enlighet med mitt år 1931 framlagda förslag bestämt, att utbildningstiden skall vara tvåårig för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster.

83 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I detta sammanhang vill jag endast erinra att, såsom jag redan inledningsvis framhållit, en av de viktigaste grundsatserna i det framlagda organisationsförslaget är bibehållandet av möjligheterna för centralinstitutets elever att utan alltför stor tidsutdräkt erhålla fullständig utbildning både på frisk- och sjukgymnastlinjerna.

Frågan örn inträdesfordringarna kommer jag att behandla under kap. III i det följande.

1931 års sakkunniga hava, såsom i det föregående meddelats (se sid. 19 —27), framlagt utförliga förslag till undervisnings- och timplaner. De sakkunniga hava därvid framhållit, att de av dem i detta hänseende framlagda förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska centralinstitutets blivande utveckling, utan att de olika ämnenas omfattning och innehåll måste kunna förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det framlagda förslaget i ett eller annat avseende skulle vara mindre ändamålsenligt. De sakkunniga hade med de framlagda förslagen velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande till varandra, alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande borde givas åt varje ämne.

Någon detaljerad granskning från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida av de framlagda undervisnings- och timplanerna kan givetvis icke påkallas. Detta bliver närmast ett åläggande för ämneskonferenser, lärarkollegium, rektor och direktion vid gymnastiska centralinstitutet. Nu gäller endast att genom de uppgjorda timplanerna få en möjlighet att uppskatta det behov av lärarkrafter, som vid ett genomförande av det framlagda omorganisationsförslaget kan bliva erforderligt. För en dylik beräkning lämna de uppgjorda planerna tillräcklig ledning, och i det stora hela vill jag bygga mitt i det följande framlagda förslag därpå.

Vissa avvikelser i timplanerna föranledas av vad jag tidigare framhållit rörande önskvärdheten att minska den för de båda linjerna gemensamma undervisningen under vad av de sakkunniga föreslagits. Någon minskning av det erforderliga antalet lärarkrafter uppkommer dock icke härigenom.

Vidare har jag, i anslutning till vad karolinska institutets lärarkollegium anfört, nyss föreslagit, att den av de sakkunniga beräknade, i förhållande till nu rådande förhållanden synnerligen kraftigt utökade undervisningen i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel.

I anslutning till vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska centralinstitutet anfört torde någon särskild undervisning i rytmik för de kvinnliga eleverna icke behöva ifrågakomma.

Någon utökning av den för de civila manliga eleverna av de sakkunniga

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för undervisning i fäktning föreslagna tiden, på sätt exempelvis centralinstitutets direktion hemställt, kan jag ej tillstyrka.

Slutligen anhåller jag så att få övergå till frågan örn de lärarkrafter, som bliva erforderliga vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt.

Jag har i det föregående redogjort för dels nu rådande förhållanden, dels ock de förslag, som av de olika kommittéerna framlagts i här förevarande hänseenden.

Beträffande rektorsbefattningen uttalade jag mig redan i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag för det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget, enligt vilket denna befattning skulle innehavas av särskild av Kungl. Maj:t utsedd person, som skulle hilda en centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarhete i vårt land. Till denna ståndpunkt hava 1931 års sakkunniga anslutit sig, och jag saknar anledning att nu närmare uppehålla mig härvid. Ett ytterligare skäl för denna min redan tidigare intagna ståndpunkt tillkommer, därest riksdagen skulle godkänna det av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag framlagda förslaget örn omläggning av gymnastikinspektionen.

De sakkunniga hava emellertid, såsom tidigare meddelats, ifrågasatt den förändringen i det tidigare framlagda förslaget, att rektor icke skulle tillsättas genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Vidare hava de sakkunniga förordat, att för rektor en viss, begränsad undervisningsskyldighet skulle föreskrivas. Till dessa av de sakkunniga framlagda förslag vill jag uttala min anslutning.

I fråga örn överlärarbefattningarna förordade 1927 års sakkunniga, att desamma borde borttagas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade jag emellertid vissa betänkligheter mot att helt slopa dessa befattningar utan förordade i stället beviljandet av vissa över lär ar ar voden. 1931 års sakkunniga hava på denna punkt anslutit sig till det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget och hemställt, att inga som helst överlärarbefattningar måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Majoriteten inom centralinstitutets lärarkollegium åter har uttalat sig för bibehållande av överlär artjänster, eventuellt i form av arvoden, under det att direktionens majoritet anslutit sig till det av de sakkunniga framlagda förslaget.

För egen del kan jag icke undgå att fortfarande hysa vissa betänkligheter mot att helt slopa överlärarbefattningarna. Emellertid anser jag mig nu, i likhet med statskontoret icke böra motsätta mig de sakkunnigas, med 1927 års sakkunnigas överensstämmande förslag i denna del.

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget skulle en av institutets ordinarie lärare förordnas att vara rektors ställföreträdare. Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som för framtiden skola åvila

85 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rektor, vill jag tillstyrka förslaget härom. Beträffande den ersättning, som med anledning härav bör tillkomma den sålunda förordnade läraren, torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

I fråga örn tillsättning av lärare och lärares tjänstgöringsskyldighet ansluter jag mig till vad 1931 års sakkunniga härutinnan föreslagit, givetvis med de ändringar, som föranledas av vad jag i det föregående anfört rörande tillsättning m. m. av de medicinskt utbildade lärarna.

De av de sakkunniga framlagda, av mig i det föregående återgivna förslagen till lärarbefattningar vid centralinstitutet efter omorganisationen bygger på ingående beräkningar av lärarhehovet vid ett ungefärligt tilllämpande av de av de sakkunniga framlagda undervisnings- och timplanerna. De smärre förändringar av dessa, som jag i det föregående ansett mig höra förorda, föranleda ingen annan ändring i det sålunda beräknade lärarhehovet än att den föreslagna extralärarbefattningen i rytmik bliver . obehövlig.

I överensstämmelse med vad centralinstitutets direktion anfört rörande de militära elevernas utbildning i fäktning, torde vid tillsättandet av lärarna i lek och idrott hänsyn höra tagas till att en av dem hör vara kompetent att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Då jag i övrigt icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag, skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet efter omorganisationens slutliga genomförande finnas följande lärare:

ordinarie lärare:

2 manliga lärare i friskgymnastik;

2 kvinnliga » » »

1 manlig » » lek och idrott, tillika friskgymnastik;

1 kvinnlig » » friskgymnastik, lek och idrott;

2 manliga » » lek och idrott;

1 kvinnlig » » » » »

2 manliga » » sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling;

2 kvinnliga » » » * » » »

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare;

1 » ( » » ) » sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträ-

dande poliklinikföreståndare,

extra lärare:

1 lärare i fysiologi och hälsolära;

1 » » allmän patologi;

1 » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar);

I » » » (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

förbandslära;

] » » röstbehandling;

1 » » psykologi och pedagogik.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Nuvarande

inträdes-

fordringar.

1924 dre sakkunniga.

Kap. III. Inträdesfordringar.

I enlighet med Kungl. Maurts i kap. I omförmälda beslut av den 12 juni 1931 hava 1931 års gymnastiksakkunniga haft att uppgöra förslag till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1932, och skulle i samband härmed särskild utredning verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

I anslutning härtill hava de sakkunniga uppgjort ett förslag till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, som återfinnes å sid. 91 o. f. i deras betänkande. I kap. VIII i betänkandet (sid. 76—90) hava de sakkunniga lämnat en redogörelse för den av dem verkställda utredningen rörande inträdesfordringarna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

De nuvarande fordringarna för inträde såsom elev vid gymnastiska centralinstitutet äro till sitt innehåll väsentligt olika, alltefter som vederbörande tillhör någon av de tre huvudgrupper av lärjungar, som vid institutet erhålla utbildning, d. v. s. militära elever, manliga civila elever och kvinnliga elever. Såsom allmänna behörighetsvillkor gälla dock för alla inträdessökande, att de skola hava en frisk och stark kropp samt goda anlag för gymnastisk verksamhet, ävensom att de icke få hava uppnått trettio års ålder. I sistnämnda hänseende må dock göras undantag för läkare.

Vad de militära eleverna angår, bliva de genom generalorder kommenderade till institutet. Härvid gäller, att från armén såväl officerare som underofficerare kunna bliva föremål för sådan kommendering, varemot från marinen allenast officerare kunna i kommandoväg vinna inträde vid institutet.

För civil man gäller, att han för att kunna antagas såsom elev skall hava undergått sådan prövning, som berättigar till inträde vid universitet, med andra ord hava avlagt studentexamen. Vad åter beträffar de kvinnliga eleverna, äro de särskilda inträdesfordringarna motsvarande inträdesfordringarna vid högre lärarinneseminariet, d. v. s. i allmänhet s. k. normalskolekompetens.

1924 års sakkunniga föreslogo, att såsom villkor för civila elevers inträde vid gymnastiska centralinstitutet skulle efter omorganisationen gälla, att sökande a) avlagt svensk studentexamen eller folkskollärarexamen, b) vid början av det kalenderår, då inträde sökes, hava fyllt nitton men ej över-

87 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

skridit tjugunio års ålder, samt c) styrkt sig äga en frisk och stark kropp och besitta goda anlag för gymnastisk verksamhet. De under b) och c) angivna villkoren skulle gälla även militära elever. Av militärer skulle endast officerare hädanefter mottagas. De civila eleverna skulle erhålla inträde i mån av utrymme och efter ansökan; de militära eleverna skulle i kommandoväg sändas såsom elever till institutet. Dispensrätt med avseende å inträdesfordringarna skulle tillkomma institutets direktion i vad anginge inträdesålder; i övrigt skulle på Kungl. Majit ankomma att medgiva undantag från ifrågavarande stadganden.

1927 års sakkunniga funno sig i likhet med 1924 års sakkunniga höra förorda, att inträdesfordringarna gjordes lika för manliga och kvinnliga elever och att såsom allmän regel för institutets civila elever uppställdes avlagd godkänd svensk studentexamen. Med hänsyn till dels de fordringar, som från gymnastiska centralinstitutets sida måste uppställas i fråga örn förkunskaper hos de studerande, dels ock till den ökade linjedelning å gymnasiet, som bleve en följd av den nya stadgan för rikets allmänna läroverk, ansåge de sakkunniga sig emellertid höra uppställa krav på kvaliteten av den studentexamen, som skulle berättiga till inträde vid gymnastiska centralinstitutet. I sådant hänseende ansåge de sig höra föreslå, att i studentexamen eller efterföljande komplettering skulle hava erhållits

dels i ämnena matematik, fysik och biologi minst betyget godkänd å latinlinjen,

dels i ämnet kemi minst betyget godkänd å reallinjen.

Beträffande förslaget örn att avlagd folkskollärarexamen skulle jämställas med studentexamen vid inträde till gymnastiska centralinstitutet anförde de sakkunniga, att det hade synts dem, att det vore att föregripa en prövning i hela dess sammanhang av frågan örn folkskollärares m. fl. fortbildning i vetenskapligt avseende, örn man redan nu vidtoge sådana åtgärder, att folkskollärarexamen utan vidare berättigade till inträde vid gymnastiska centralinstitutet. Institutet syntes jämväl i detta hänseende böra jämställas med övriga högskolor och universiteten, och de sakkunniga ville alltså förorda att, när frågan örn folkskollärares m. fl. till träde till universitet och högskolor blivit avgjord, samma kompletteringsfordringar, som kunde komma att föreskrivas beträffande universiteten, borde gälla jämväl gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga ville tilllika i förbigående framhålla, att våra folkskolors behov av gymnastiskt högre utbildad lärarkraft torde — intill dess frågan örn folkskollärarnas vetenskapliga fortbildning i allmänhet blivit löst — kunna tillgodoses dels genom utnyttjande så långt möjligt av redan förefintliga gymnastiklärarkrafter, dels ock genom den icke ringa del av vår folkskollärarkår, som utom folkskollärarexamen avlagt studentexamen och sålunda utan vidare vore berättigad till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Vad slutligen beträffade frågan örn underofficerares tillträde till gymnastiska centralinstitutet, torde detta, framhöllo de sakkunniga, såsom jämväl chefen för generalstaben framhållit, med den förändrade organisation och uppgift, som institutet avses att erhålla, icke vara erforderligt.

1927 års sakkunniga.

1929 drs sakkunniga.

Propositionen nr 133 till 1931 drs riksdag.

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

Vad härefter beträffade de militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle dessa uttagas i kommandoväg. Det måste få anses ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov verkställa dessa kommenderingar.

Slutligen hade de sakkunniga jämväl behandlat frågan örn dispensrätt. I likhet med 1924 års sakkunniga föresloge de, att dispensrätt i fråga om inträdesåldern måtte tillkomma gymnastiska centralinstitutets direktion. \ ad däremot beträffade frågan örn dispens från kunskapsfordringarna kunde det ifrågasättas, huruvida dylik dispens över huvud taget borde medgivas. Under nuvarande förhållanden vore tillströmningen av inträdessökande till institutet så stor, att en synnerligen stark gallring måste äga rum redan bland kompetenta inträdessökande. Vid detta förhållande kunde det synas obehövligt att genom dispensförfarande ytterligare öka den rådande trängseln. Emellertid ansåge de sakkunniga sig — med hänsyn dels därtill, att de i fråga örn inträdesrätt för folkskollärare för närvarande ansett sig böra intaga en annan ståndpunkt än 1924 års sakkunniga, dels oell därtill att inträdesfordringarna för de kvinnliga eleverna föreslagits så väsentligt skärpta — böra förorda, att i undantagsfall befrielse även måtte lämnas från kravet på avlagd studentexamen eller kvalificerad sådan. I likhet med 1924 års sakkunniga förordade de. att dylik dispensrätt måtte förbehållas Kungl. Majit. De utgingo emellertid vid detta förslag från att det jämväl beträffande dylika dispenserade inträdessökande skulle ankomma på institutets direktion att avgöra örn deras antagande.

1929 års sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis kunde vara en stor fördel med fullt enhetliga fordringar för alla elever. Man borde emellertid ej skruva upp inträdesfordringarna, örn det ej visade sig behövligt. Kvinnliga elever utan studentexamen hade från gymnastiska central institutet och de legitimerade instituten under årens lopp utbildats utan att det veterligt försports någon klagan på för klen allmän bildningsnivå eller på svårigheter att bibringa dessa samma utbildning som studenterna. Sakkunniga ansåge det därför lämpligt, att man vid en fristående sjukgymnastutbildning bibehölle samma inträdesfordringar, som för närvarande gällde kvinnliga elever vid gymnastiska centralinstitutet och de legitimerade instituten. I

I propositionen nr 133 anförde jag beträffande här föreliggande fråga bland annat:

Det vöre egentligen tre spörsmål, som under den förda diskussionen kommit att träda i förgrunden, nämligen dels det från flera håll uppställda kravet på studentexamen, ja, till och med en kvalificerad sådan. såsom, inträdesfordran för samtliga elever, både manliga och kvinnliga. dels önskemålet om bibehållandet av s. k. normalskolekompetens såsom inträdesfordran för kvinnliga elever, dels ock önskemålet, att folkskollärarexamen skulle berättiga till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

När det för mig gällt att taga ståndpunkt till här förevarande spörsmål, hade följande synpunkter måst upptagas till bedömande. Å ena sidan gällde det att hålla inträdesfox’dringarna så pass höga, att undervisningen

89 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet verkligen kunde hållas på en önskvärd nivå och lämna erforderliga resultat inom den relativt begränsade tid, som stöde till huds. Å andra sidan linge ej inträdesfordringarna ställas högre än nödvändigt, för att ej utbildningen onödigtvis skulle fördyras. I detta hänseende hade särskilt uppmärksamheten fästs på vådorna av ett fördyrande av sjukgymnastutbildningen, vilket kunde befaras medföra ökade kostnader för sjukgymnastik vård. Slutligen hade det för mig stått som ett önskemål att i görligaste mån undvika att i större omfattning rubba de inträdesfordringar för manliga och kvinnliga elever, som hittills förefunnits vid gymnastiska centralinstitutet. De nu ga Ilande inträdesfordringarna hade, såvitt erfarenheten utvisat, varit ägnade att tillföra gymnastiska centralinstitutet ett gott och för sin blivande verksamhet lämpat elevmaterial.

I fråga örn de civila manliga eleverna hade studentexamen varit regel, örn än dispenser härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna hade antalet inträdessökande med studentexamen visserligen kraftigt ökats under senare år men uppginge ännu ej till en tredjedel av de inträdessökande.

Vid en granskning av de framkomna förslagen hade jag funnit mig böra för närvarande — och till dess att större erfarenhet hunnit vinnas — ifrågasätta ett upptagande av det av överstyrelsen framförda kravet på minst vitsordet godkänd i studentexamen eller efterprövning enligt sedvanliga bestämmelser till denna examen — latin- eller reallinjen — i vart och ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom kunskaper i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till näst högsta ringen.

Vad de civila manliga eleverna beträffade, saknade jag anledning att — med de undantag till vilka jag omedelbart återkomme — ifrågasätta någon ändring av nu gällande bestämmelser angående fordran på avlagd studentexamen såsom ett krav, vilket borde i regel uppställas i fråga örn inträde vid gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av en såsom nyss antytts kvalificerad sådan examen.

För att tillgodose kraven på allmänbildning, språkkunskaper o. s. v. hade hittills för de kvinnliga eleverna s. k. normalskolekompetens ansetts tillräcklig. Jag hade icke funnit mig övertygad örn nödvändigheten att för närvarande frångå denna bestämmelse — som dock visat sig kunna leda till ett tillfredsställande resultat — i annan mån än att jag ifrågasatte väsentligt ökade kunskapsfordringar i vissa naturvetenskapliga ämnen.

I fråga örn önskemålet att uppställa avlagd folkskollärarexamen såsom berättigande^ till inträde vid gymnastiska centralinstitutet fann jag skäl tala för en åtgärd i detta syfte, och förklarade jag mig hava för avsikt att ytterligare överväga frågan härom. Vidare syntes det önskvärt, att möjligheter hölles öppna att genom ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet sådana elever, som — utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna — visade synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket. Jag erinrade vidare örn, att en viss minimiålder givetvis borde uppställas såsom fordran för inträde vid institutet.

Do militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett bifall till det framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det — såsom

Frågans behandling vid 1931 års riksdag.

90 Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

jämväl 1927 års sakkunniga framhållit — skulle ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov verkställa dessa kommenderingar, berördes här förevarande elever icke av frågan örn inträdesfordringarna.

I en vid 1931 års riksdag väckt motion (I: 225) hemställdes, att riksdagen ville besluta sådan ändring i de föreslagna inträdesvillkoren till gymnastiska centralinstitutet, att enahanda fordringar uppställdes för manlig och för kvinnlig elev.

I sitt i ärendet den 8 maj 1931 avgivna utlåtande, nr 127, anförde riksdagens statsutskott bland annat:

I motionen I: 225 hade, i överensstämmelse med vad i sådant hänseende påkallats av 1924 och 1927 års sakkunniga, yrkats, att enahanda inträdesfordringar måtte gälla för manliga och kvinnliga elever. Därvid hade motionären funnit studentexamen mest önskvärd såsom inträdesfordran men såsom ett alternativ anvisat den utvägen att för inträde kräva avlagd realexamen, kompletterad med vitsord enligt fordringarna för studentexamen i ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom kunskaper i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till gymnasiets näst högsta ring.

Utskottet ville icke förneka, att åtskilligt talade för uppställandet av lika inträdesfordringar för män och kvinnor. Att kräva studentexamen även för kvinnor skulle dock innebära en höjning av fordringarna, som skulle kunna hindra många lämpliga elever att vinna inträde till institutet. Å andra sidan utgjorde motionärens alternativa förslag beträffande realexamen en ännu oprövad lösning, som utskottet, med hänsyn till att den ej varit föremål för närmare övervägande av de sakkunniga myndigheterna, icke kunde tillråda. Vid sådant förhållande hade utskottet ansett sig höra stanna för Kungl. Maj:ts förslag, som dock finge anses innebära en förbättring av de hittills gällande bestämmelserna så till vida, att enligt detsamma fordringarna i de naturvetenskapliga ämnena skulle skärpas.

Att folkskollärarexamen finge berättiga till inträde vid institutet syntes utskottet önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik; dock hade utskottet med detta uttalande icke velat föregripa det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Beträffande statsutskottets sålunda gjorda uttalande rörande inträdesfordringarna hade emellertid vid utlåtandet fogats flera reservationer.

Sålunda anförde herr Lindblad m. fl., att de ansett, att yttrandet i denna del hort hava följande lydelse:

»Departementschefen har---vid centralinstitutet.

I motionen — — — högsta ring.

Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor. Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras, innan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som skett genom 1927 års skolreform. Numera kunna ur denna synpunkt icke möta några betänkligheter att även för kvinnor uppställa kravet på avlagd studentexamen. Att över lag sänka fordringarna, på sätt motionären alternativt ifrågasatt, kan utskottet icke tillråda, så mycket mindre som utskottet, enligt vad som av det ovan sagda framgår, ej är benäget att tillmötesgå yrkandet på en utökning av utbildningstiden för gymnastiklärare.

Utskottet finner alltså, att ur rättvisans synpunkt och med hänsyn till den enhetliga utbildningsuppgift, som efter omorganisationen skulle tillkomma institutet, inträdesfordringarna böra göras lika för manliga och kvinnliga elever, samt att härvid såsom villkor bör uppställas studentexamen. Att denna dessutom, såsom departementschefen uttalat, bör vara på visst sätt kvalificerad synes utskottet lämpligt.

Utskottet vill tillägga, att införandet av studentexamen såsom inträdesvillkor även för kvinnliga elever icke i realiteten kommer att för dessa elever innebära någon mera genomgripande förändring, då, enligt vad utskottet inhämtat, det linder de senare åren på grund av konkurrensen blivit allt vanligare, att de antagna kvinnliga eleverna kunnat åberopa denna examensmerit.

Att folkskollärarexamen---i utsikt.»

Vidare anförde herrar Strindlund och Wigforss, att de ansett, att utskottet i frågan örn inträdesfordringar till gymnastiska centralinstitutet bort tillstyrka bifall till det i motion I: 225 gjorda yrkandet, att enahanda fordringar skulle uppställas för manlig och för kvinnlig elev.

Första kammaren godkände statsutskottets hemställan, under det att andra kammaren godkände utskottets hemställan ävensom dess motivering med den ändring, att det i det föregående återgivna stycke, som börjar med orden »Utskottet vill icke» och slutar med orden »ämnena skulle skärpas» utbyttes mot följande:

»Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor. Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som skett genom 1927 års skolreform. Utskottet finner alltså, att ur rättvisans synpunkt och med hänsyn till den utbildningsuppgift, som efter omorganisationen skulle tillkomma institutet, inträdesfordringarna böra göras lika för manliga och kvinnliga elever.

Vid övervägande av frågan örn omfattningen av dessa fordringar har utskottet ansett, att de skäl, som föranlett departementschefen att för de kvinnliga eleverna uppställa krav på s. k. normalskolekompetens med viss komplettering, tala för att tillräcklig anledning icke föreligger att upprätthålla fordran på studentexamen, så mycket mindre som ett dylikt krav icke uppställts för befordran till gymnastiklärartjänst vid allmänt läroverk. På sätt motionären alternativt påyrkat, synes det alltså vara tillfyllest att såsom inträdesvillkor uppställa realexamen med enahanda komplettering, som av departementschefen förutsatts för kvinnliga aspiranter med normalskolekompetens. Genom en dylik avvägning av inträdes-

1931 drs sakkunniga.

92 Kungl. Majlis proposition Nr 152.

fordringarna bibehållas jämväl dessa senare vid sin nuvarande rätt att vinna inträde vid institutet.»

I memorial den 21 maj 1931, nr 159, hemställde härefter riksdagens statsutskott, att riksdagen, vardera kammaren med frånträdande av sitt tidigare i förevarande ämne fattade beslut, måtte beslutas, att i utskottets motivering det stycke, som började med orden »Utskottet vill» och slutar med orden »skulle skärpas», utbyttes mot följande:

»Utskottet anser sig icke nu kunna taga ställning till frågan örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet. Detta spörsmål torde böra av Kungl. Majit tagas under förnyat övervägande för att framdeles underställas riksdagens prövning.»

Första kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt, under det att andra kammaren avslog utskottets förslag. Då kamrarna sålunda stannat i olika beslut, hade alltså frågan förfallit för 1931 års riksdag.

1931 års gymnastiksakkunniga hava anfört huvudsakligen följande:

Frågan örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet har varit föremål för ingående undersökningar, och meningarna örn den ändamålsenligaste lösningen av frågan hava understundom brutit sig ganska skarpt mot varandra.

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan sökt att ur den förda diskussionen utfinna vissa huvudsynpunkter, som enligt de sakkunnigas förmenande borde läggas till grund för deras förslag i ämnet.

Den grundläggande synpunkten bör vara den, att genom de uppställda inträdesfordringarna en säker garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets elever vid sitt inträde vid institutet besitta sådana kunskaper, som sätta dem i stånd att följa undervisningen och på den begränsade tid, som står dem till buds — två år för gymnastiklärare respektive sjukgymnastexamen — tillgodogöra sig denna undervisning. Å andra sidan bör noga tillses, att fordringarna ej ställas onödigt högt, varigenom en fördyring av den förberedande utbildningen framtvingas. Slutligen hålla de sakkunniga före, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra upp ställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna.

Många skäl tala enligt de sakkunnigas förmenande för att uppställa studentexamen — kvalificerad på det sätt, som av föredragande departementschefen angivits i propositionen nr 133 — såsom inträdesfordran. Härigenom vinnes ett elevmaterial med ungefär likartade förutsättningar i fråga örn elevutbildning och vana vid självstudier. Den statistik rörande de inträdessökandes förkunskaper, som återfinnes i propositionen nr 133. giver också vid handen, att antalet inträdessökande studenter under senare år stegrats. Med de väsentligt förbättrade möjligheter, som 1927 års omorganisation av det högre skolväsendet redan medfört och i ännu högre grad kommer att medföra för landsbygdens ungdom samt den kvinnliga ungdomen över huvud att avlägga studentexamen, torde man hava anledning att antaga, att antalet inträdessökande studenter än ytterligare kommer att ökas.

Med hänsyn härtill uppställa de sakkunniga såsom första alternativ för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 93

inträdes vinnande avläggandet av en på ovan angivet sätt kvalificerad studentexamen.

Emellertid liava de sakkunniga funnit starka skäl tala för att möjlighet måtte hållas öppen även för dem, som icke avlagt studentexamen, att under vissa förutsättningar vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet. Enligt de sakkunnigas förmenande bör man icke, där sådant icke är oavvisligt nödvändigt, uppställa kravet på studentexamen; dragningen till gymnasierna med därav följande utgifter för både enskilda och det allmänna är ändock blott alltför stark. De sakkunniga hava funnit det vara möjligt att genom uppställandet av vissa minimifordringar i de avgörande ämnena — naturvetenskapliga ämnen och främmande levande språk — erhålla garantier för att de blivande eleverna vid gymnastiska centralinstitutet bliva i stånd att tillgodogöra sig undervisningen även med den förändrade och fördjupade karaktär, som densamma efter omläggningen avsetts att erhålla. Vid uppställandet av dessa minimifordringar göres ingen åtskillnad på manliga och kvinnliga elever.

Vad då till en början beträffar de naturvetenskapliga ämnena, äro härutinnan —- såsom också från alla håll erkänts — vissa ganska betydande förkunskaper nödvändiga, därest undervisningen — speciellt då i kroppsövningarnas fysiologi —- skall kunna rätt bedrivas och på det beräknade timantalet na fram till avsett resultat. I fråga örn dessa ämnen hava de sakkunniga funnit följande kunskaper vara nödvändiga, nämligen i ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi motsvarande minst betyget godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet, ävensom i matematik motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring. Med hänsyn till betydelsen av goda kunskaper i nu angivna ämnen förutsätta de sakkunniga, att intyg örn undergångna prov härutinnan förvärvas på enahanda sätt, som nu är föreskrivet rörande fyllnadsprövning för studentexamen.

För bedrivande av studier vid gymnastiska centralinstitutet äro redan ocly komma i än högre grad efter omorganisationens genomförande goda språkkunskaper att bliva oavvisligen nödvändiga. Eleverna äro för sina självstudier i stor utsträckning hänvisade till utländsk litteratur, och omöjligheten att bedriva några högskolemässiga studier utan tillräckliga språkkunskaper torde ligga i öppen dag. Emellertid anse de sakkunniga sig icke beträffande de främmande levande språken böra uppställa krav på kunskaper, helt motsvarande de för studentexamen erforderliga — icke minst av det skälet, att en komplettering till studentexamen håde i de naturvetenskapliga ämnen och i språken med all sannolikhet skulle kräva alltför lång tid. De sakkunniga anse sig i fråga om språken kunna inskränka sig till att uppställa krav på sådana kunskaper och färdigheter, som sätta eleverna i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra sig undervisningen vid institutet. Några närmare föreskrifter beträffande sättet för styrkande av de sålunda erforderliga kunskaperna anse sig de sakkunniga varken kunna eller böra uppställa. Avgörandet härom synes böra anförtros åt direktionen, som ju är närmast ansvarig för att undervisningen vid institutet hålles uppe på en hög nivå.

Härutöver torde åt Kungl. Majit böra förbehållas rätt att genom särskilda dispenser medgiva inträde åt dem, som — utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna — visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I avvaktan på slutförandet av den utredning, varom föredragande departementschefen talat i propositionen nr 133, torde några särskilda bestämmelser rörande folkskollärarexamen såsom tillfyllestgörande kompetens för inträde vid gymnastiska centralinstitutet knappast nu böra meddelas. I den mån inträdessökande folkskollärare icke uppfylla de i det föregående uppställda kunskapsfordringarna synes, liksom hittills, tills vidare inträde böra beviljas genom dispens efter prövning i varje särskilt fall.

I fråga örn de militära eleverna finna de sakkunniga — då det skulle ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov i kommandoväg uttaga dessa elever — något yttrande rörande inträdesfordringarna icke påkallat. Emellertid förutsätta de sakkunniga, att dessa elever som regel komma att rekryteras bland dem, som genomgått den militära gymnastikkursen.

För samtliga elever måste vidare uppställas vissa fordringar rörande ålder, kroppsutveckling m. m. I dessa hänseenden hava knappast några meningsskiljaktigheter yppats under den förda diskussionen, och de sakkunniga ansluta sig härvidlag i huvudsak till det förslag, som avgivits av 1927 års sakkunniga.

De förslag, som de sakkunniga — i enlighet med vad nu anförts — anse sig böra uppställa i fråga örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet, hava de sammanfattat i § 29 i sitt förslag till stadgar för gymnastiska centralinstitutet.

I likhet med 1927 års sakkunniga utgå de sakkunniga från att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten skola åläggas att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma föreskrifter som föreslagits skola gälla för gymnastiska centralinstitutet. Detta torde böra beaktas, när fråga bliver örn förlängd examensrätt för dessa institut, varvid särskilt torde böra tagas under övervägande, på vilket sätt kontroll av erforderliga kunskaper skall äga rum i de fall, då icke betyg över undergången studentexamen eller fyllnadsprövning föreligger.

De av 1931 års gymnastiksakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande inträdesfordringarna hava, såsom nyss nämnts, av dem sammanfattats i § 29 av deras förslag till stadga. Nämnda paragraf är av följande lydelse.

§ 29.

1. Behörig att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet är:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet, ävensom kan förete intyg örn kunskaper i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring,

b) den, som genom intyg, som av direktionen godkännes, styrker sig dels i matematik, fysik, biologi med hälsolära samt kemi äga kunskaper och färdigheter, motsvarande vad därutinnan fordras enligt mom. a), dels ock i minst två främmande levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter. som sätta sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra sig undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 95

2. För att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet fordras vidare:

a) att vid början av det kalenderår, då inträde sökes, ej hava överskridit tjugunio års ålder;

b) att äga en frisk och stark kropp samt besitta goda anlag för gymnastisk verksamhet.

3. Det ankommer på Kungl. Majit att, efter direktionens hörande, medgiva befrielse från de under mom. 1 omförmälda villkor.

4. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger direktionen medgiva undantag från det under mom. 2 a) stadgade villkoret.

5. Vidare kunna medicine kandidater och läkare av direktionen antagas till elever vid centralinstitutet.

6. Därjämte kunna, på sätt nedan sägs, officerare beordras att genomgå institutet för vinnande av en högre gymnastisk utbildning.

över sakkunnigförslaget i förevarande del hava yttranden avgivits av lärarkollegiet vid karolinska institutet, lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska centralinstitutet samt skolöverstyrelsen, varjämte direktionen med särskild skrivelse till Kungl. Maj:t överlämnat en av centralinstitutets lärarkollegium gjord framställning i ämnet.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att de sakkunniga uppställt samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller motsvarande kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastlinjen som för friskgymnastlinjen, ehuru för den förstnämnda linjen föreslagen skärpning knappast syntes befogad.

Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har uttalat som sin åsikt, att inträdesfordringarna vid de privata gymnastikinstituten med rätt att utbilda legitimerade gymnastikdirektörer måste göras exakt i överensstämmelse med dem för gymnastiska centralinstitutet gällande.

Vidare har kollegiet anfört bland annat:

Med hänsyn till att de officerare, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastikutbildning kommenderas till institutet, efter en tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen samt jämväl, efter komplettering å sjukgymnastlinjen, kunna erhålla gymnastikdirektörskompetens, anser kollegiet, att för de militära eleverna bör fordras dels att i avgångsbetyget från krigsskolan de erhållit minst betyget 8 i friskgymnastikens praktik, dels att de genomgått den föreslagna militära instruktörskursen.

Av de civila elever, som söka vinna inträde å friskgymnastlinjen (även kompletterande) anser kollegiet att man skall fordra minst betyget »Med beröm godkänd» (AB) i gymnastik.

Vidare föreslår kollegiet att såsom mom. 1 c) under § 29 tillkommer:

den, som styrkt sig äga minst sådan färdighet i simning, som fordras för erhållande av simkunnighetsdiplom. Denna fordran skall jämväl uppfyllas av militär elev, som kommenderas till institutet.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört följande:

Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag.

96 Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

Direktionen instämmer i det av kollegiet uttalade önskemålet, att civila elever å friskgymnastkurserna böra hava minst AB i gymnastik. Direktionen finner vidare åtskilligt tala för de fordringar, som av kollegiet föreslagits skola uppställas för de kommenderade militära eleverna. Med hänsyn till att valet av dessa elever enligt direktionens — liksom de sakkunnigas — uppfattning torde böra vara en de militära myndigheternas ensak, finner sig emellertid direktionen icke hava anledning till något vidare uttalande i denna fråga.

Med hänsyn till simundervisningens stora och allmänt erkända betydelse vill direktionen vidare förorda kollegiets förslag örn vissa förkunskaper i simning såsom inträdesfordran å friskgymnastlinjen.

I likhet med kollegiet finner direktionen det nödvändigt, att fordringarna för inträde vid de privata instituten bli exakt lika inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet.

Härjämte har direktionen förordat sådan bestämmelse för inträdesfordringarna att av de sökande, som ej avlagt studentexamen, skulle fordras, bland annat, att de i minst två främmande språk äga kunskaper, som motsvara minst betyget godkänd vid prövning enligt fordringarna för flyttning till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

Skolöverstyrelsen har i sitt i ärendet avgivna utlåtande till en början erinrat örn vad överstyrelsen tidigare anfört rörande detta spörsmål. Sålunda hade överstyrelsen i sitt utlåtande den 16 december 1926 över 1924 års gymnastiksakkunnigas betänkande framhållit bland annat följande.

Enligt dittillsvarande bestämmelser fordrades för inträde vid gymnastiska centralinstitutet antingen avlagd studentexamen eller ock godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k. normalskolekompetens. De sakkunniga föreslogo sådan ändring i dessa bestämmelser, att godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola icke skulle berättiga till inträde vid institutet samt att avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga till sådant inträde. Som motiv för den förstnämnda förändringen anfördes i huvudsak, dels att med den nya organisationen undervisningen komme att bedrivas med starkare intensitet och i vissa avseenden få en mera vetenskaplig prägel än tidigare varit fallet, dels att det visat sig, att de kvinnliga elevernas underbyggnad i de naturvetenskapliga ämnena och främst ämnet fysik varit alltför svag, dels ock att det syntes vara en naturlig sak, att fordringarna i avseende på förkunskaper borde göras lika för båda elevgrupperna (manliga och kvinnliga).

Överstyrelsen finge till en början erinra örn det faktum, att kvinnliga elever med avgångsbetyg från åttaklassigt flickläroverk under de gångna åren i stor utsträckning avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska centralinstitutet och att de därvid i stort sett erhållit lika goda avgångsbetyg som de elever, manliga och kvinnliga, vilka förut avlagt studentexamen. Då undervisningen vid högre lärarinneseminariet, vilken undervisning i fråga örn vetenskaplig läggning torde kunna anses vara fullt jämförlig med undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet även efter den planerade omläggningen, byggde på den åttaklassiga flick skolans undervisning, torde i stort sett samma underbyggnad bliva till-

97 Kungl. Marits proposition Nr 152.

räcklig även för nämnda institut. Härmed ville överstyrelsen ingalunda förneka, att de från flickskolan utgångna elevernas jämförelsevis svaga utbildning särskilt i fysik berett dessa elever vissa svårigheter, men denna olägenhet kunde lämpligen avhjälpas på det sätt, att det utom godkänt avgångsbetyg från flickläroverk med s. k. normalskolekompetens fordrades även intyg örn kunskaper motsvarande fordringarna i studentexamen i vissa ämnen. Härvid torde ämnet fysik närmast höra komma i fråga. Då det för inhämtande av härför erforderliga kunskaper fordrades vissa kunskaper i matematik utöver de kunskaper i detta ämne, som vanligen meddelades i den åttaklassiga flickskolan, torde särskild fordran på prövning i matematik ej behöva uppställas. Däremot syntes det överstyrelsen lämpligt att uppställa krav på studentkunskaper även i biologi med hänsyn dels till att flickskolans kurs i detta ämne läge något lägre än gymnasiets, dels ock till att mera vidgade kunskaper i nämnda ämne torde vara ägnade att underlätta ifrågavarande elevers arbete vid institutet. De nu ifrågasatta ökade kunskaperna i fysik och biologi syntes lämpligen kunna styrkas genom prövning, vilken anordnades på liknande sätt som den i dåvarande läroverksstadgan § 110 mom. 2 omförmälda prövningen.

De sakkunniga ansåge vidare, att fordringarna i avseende på förkunskaper borde göras lika för båda elevgrupperna. Den olikhet i föregående utbildning, som kunde finnas mellan en student och en från åttaklassig flickskola utexaminerad elev med studentkunskaper i fysik och biologi, torde emellertid knappast vara större än olikheten mellan utbildningen för studenter å olika bildningslinjer samt mellan dessa och utexaminerade folkskollärare, vilka enligt de sakkunnigas förslag borde bliva berättigade till inträde vid institutet.

Om enligt de sakkunnigas förslag de från högre flickskolor utgående eleverna utestängdes från att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle säkerligen i ännu högre grad än vad som nu är fallet de kvinnliga lärjungarna föras in på gymnasievägen, vilket från många synpunkter ej kunde vara lyckligt. I detta sammanhang ville överstyrelsen också erinra örn att riksdagen i skrivelse år 1918 anhållit örn undersökning örn eftergivande av kravet på avlagd studentexamen såsom villkor för tillträde till vissa studie- och levnadsbanor. Ett genomförande av det av de sakkunniga framställda förslaget skulle innebära ett steg i motsatt riktning.

På grund av det anförda ville överstyrelsen förorda, att även den, som företedde godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k. normalskolekompetens och som dessutom företedde på föreskrivet sätt utfärdat intyg örn kunskaper i fysik och biologi enligt fordringarna i studentexamen, i fråga örn föregående utbildning måtte bliva berättigad att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Mot förslaget, att även avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga till sådant inträde, hade överstyrelsen intet att erinra. Då emellertid de från högre lärarinneseminarier utexaminerade eleverna i stort sett torde äga mycket goda förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid institutet och då det för erhållande av aspiranter till kvinnliga ämnesgymnastiklärarbefattningar kunde vara av intresse att få tillgång på lärarinnor med kompetens budo i läroämnen och gymnastik, syntes även sådana elever böra tillerkännas rätt att vinna inträde vid institutet.

Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Från den av överstyrelsen uttalade uppfattningen hade undervisningsrådet Johansson anfört skiljaktig mening:

Man kunde lämpligen bestämma inträdesfordringarna antingen ur allmänbildningens eller ur fackkunskapens synpunkt. Inom överstyrelsen hade han röstat för ett konsekvent genomförande av allmänbildningssynpunkten, således för att alla ifrågavarande lärjungekategorier skulle utan garantier i form av vissa specialbetyg kunna vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet. Men han skulle också kunna vara med örn att fordra dylika betyg av alla lärjungekategorier. Däremot kunde han icke finna något sakligt skäl för den särskilda stränghet, som överstyrelsen ville visa mot inträdessökande med normalskolekompetens. Det vore tacknämligt, att överstyrelsen för sin del avböjde de sakkunnigas försök att helt utestänga dylika inträdessökande, men det vore att beklaga, att överstyrelsen förenat detta avböjande med en restriktion, som syntes honom innebära ett påtagligt avsteg från grundsatsen örn lika mått.

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag, som i vad det rörde fordringarna för inträde vid gymnastiska centralinstitutet innebar den avvikelsen från det av 1924 års sakkunniga avgivna förslaget, att på visst sätt kvalificerad studentexamen skulle erfordras av alla elever, bade öyerstyrelsen anfört bland annat följande.

Då den ifrågasatta skärpningen av kraven måste anses motiverad av studiernas art vid det omorganiserade centralinstitutet, hade överstyrelsen kunnat i princip biträda de sakkunnigas ståndpunkt i denna del. Dock torde det med hänsyn till den anordning av studierna å gymnasiet, som föreskrivits i 1928 års läroverksstadga, få anses tillfyllest att uppställa krav på avlagd studentexamen med minst vitsordet godkänd i vart och ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, oavsett örn examen avlagts å den ena eller andra linjen. Vad anginge ämnet matematik kunde överstyrelsen ej finna annat än att det borde vara tillfyllest att uppställa fordran på godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till näst högsta ringen.

Överstyrelsen funne ock skäl vara anförda för att i fråga örn avlagd folkskollärarexamen såsom behörighetskrav avvakta den generella reglering av folkskollärares fortsatta utbildningsmöjligheter, som icke alltför länge torde kunna undanskjutas. Intill dess så skett syntes det vara en lämplig väg att, på sätt de sakkunniga föreslagit, från fall till fall pröva hithörande spörsmål för gymnastiska centralinstitutets vidkommande. Enaha"da torde böra gälla i fråga örn examen från högre lärarinneseminariet.

Mot den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde undervisningsrådet Wallin med instämmande av generaldirektören Holmdahl så till vida skiljaktig mening, att de hävdade, att den, som företedde såväl godkänt avgångsbetyg från högre flickskola med s. k. normalskolekompetens som på föreskrivet sätt utfärdat intyg örn kunskaper i biologi, fysik och kemi enligt fordringarna i studentexamen, måtte bliva berättigad till inträde vid institutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

99 Beträffande det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget har skolöverstyrelsen anfört följande:

överstyrelsen delar givetvis den av de sakkunniga i nu föreliggande betänkande uttalade uppfattningen, att den grundläggande synpunkten i fråga örn inträdesfordringarna bör vara den, att genom dessa en säker garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets elever vid sitt inträde vid institutet besitta sådana kunskaper, som sätta dem i stånd att följa undervisningen och på den begränsade tid, som står dem till buds —- två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen — tillgodogöra sig denna undervisning. Överstyrelsen kan också helt instämma med de sakkunniga, då de förmena, dels att det bör noga tillses, att fordringarna ej ställas onödigt höga, varigenom en fördyring av den förberedande utbildningen framtvingas, dels att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra uppställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna. Då överstyrelsen dessutom i likhet med de sakkunniga förmenar, att man överhuvud icke bör uppställa krav på studentexamen som inträdesfordran vid utbildningsanstalter i andra fall än då sådant är oavvisligen nödvändigt, delar överstyrelsen de sakkunnigas uppfattning, att avlagd studentexamen icke bör göras obligatorisk för inträde vid institutet. Däremot kan överstyrelsen icke helt ansluta sig till det förslag till bestämmelser, de sakkunniga utifrån dessa synpunkter framlagt och som avser vissa minimifordringar i naturvetenskapliga ämnen och främmande levande språk. Beträffande förstnämnda ämnen ha de sakkunniga föreslagit, att i fysik, kemi och biologi med hälsolära skulle fordras kunskaper, motsvarande minst betyget godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet, samt i matematik kunskaper, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring. I fråga om främmande levande språk ha de sakkunniga ansett sig kunna inskränka sig till att uppställa krav på att eleverna skulle i minst två sådana språk äga kunskaper och färdigheter, som sätta dem i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra sig undervisningen vid institutet. De sakkunniga lia därvid ej ansett sig kunna eller böra uppställa närmare föreskrifter beträffande sättet för styrkande av de så erforderliga kunskaperna. De ha i stället förmenat, att avgörandet härom borde anförtros åt institutets direktion, som vore närmast ansvarig för att undervisningen vid institutet hölles uppe på en hög nivå. Dessutom borde enligt de sakkunniga Kungl. Majit förbehållas rätt att medgiva inträde genom särskilda dispenser, vilket förfaringssätt även borde tillämpas i fråga örn de folkskollärare, som icke uppfyllde ovannämnda fordringar.

Vad då först angår kunskapsfordringarna i naturvetenskapliga ämnen, har överstyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag, vilket i huvudsak ansluter sig till vad överstyrelsen tidigare föreslagit. Vad ämnet matematik beträffar, vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen anförde i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — framhålla, att godkänt vitsord i fysik i studentexamen förutsätter kunskaper i matematik till den av de sakkunniga angivna omfattningen. På grund härav synes det överstyrelsen överflödigt att medtaga ett särskilt stadgande om intyg rörande dylika kunskaper.

I fråga örn sättet att styrka ifrågavarande kunskaper i naturvetenskap-

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

liga ämnen ha de sakkunniga — i likhet med vad överstyrelsen tidigare tillstyrkt — förklarat sig med hänsyn till betydelsen av goda kunskaper i dessa ämnen förutsätta, att intyg örn undergångna prov härutinnan förvärvas på enahanda sätt, som nu är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen. Vid utformandet av förslaget till stadga ha de sakkunniga emellertid ansett tillfyllest att föreslå, att styrkandet av kunskaperna skulle ske genom intyg, som av direktionen godkändes. Överstyrelsen kan ej ansluta sig till detta förslag utan vidhåller sin förut uttalade uppfattning i nu nämnda avseende.

Vad därefter beträffar kunskaper i övriga ämnen, så ger de sakkunnigas förslag anledning till allvarliga betänkligheter. Sålunda innebär detta, att inga som helst fordringar skulle uppställas i andra ämnen än två främmande levande språk, under det att ovannämnda proposition liksom första kammarens beslut vid 1931 års riksdag innehar minst normalskolekompetens och andra kammarens beslut minst realexamen. Men vidare skulle inga bestämda fordringar uppställas rörande kunskaperna i de två främmande levande språken, utan det skulle ankomma på institutets direktion att här avgöra. De inträdessökande böra enligt överstyrelsens förmenande kunna begära bestämda besked örn inträdesfordringarna, och dessa kunna ej få hero på diskretionär prövning från fall till fall. Dessutom är ifrågavarande bestämmelse så mycket betänkligare sorn enligt § 30 i stadgarna direktionens beslut i nämnda hänseende ej skulle kunna överklagas. Det synes överstyrelsen nämligen icke vara riktigt att beröva en person besvärsrätt över underordnad myndighets beslut i ett sådant fall som detta, då samma myndighet har att utan närmare angivna föreskrifter pröva och avgöra de inträdessökandes kompetens.

Då det gällt för överstyrelsen att taga ståndpunkt till frågan örn vilka fordringar, som då höra uppställas i andra än ovannämnda naturvetenskapliga ämnen, har överstyrelsen icke funnit några bärande skäl anförda för en höjning av de nu stadgade minimifordringarna, d. v. s. normalskolekompetens. överstyrelsen kan här nöja sig med att hänvisa till vad som anfördes i 1931 års proposition nr 133. Så till vida anslöto sig också vid 1931 års riksdag håda kamrarna till Kungl. Maj:ts förslag, att de heslöto, att normalskolekompetens med komplettering i naturvetenskapliga ämnen borde berättiga till inträde vid institutet. — Överstyrelsen anser sålunda, att normalskolekompetens hör berättiga till inträde vid institutet. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört örn betydelsen av goda kunskaper i moderna språk för eleverna vid institutet och i anledning av de nu förefintliga differentieringsmöjligheterna av studiet under de sista åren i den kommunala flickskolan, anser sig överstyrelsen emellertid höra föreslå att i det avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola, som medför normalskolekompetens och som berättigar till inträde vid institutet, skall ingå vitsord örn godkända insikter i två främmande levande språk.

Emellertid delar överstyrelsen — såsom ovan framhållits — de sakkunnigas mening, att så vitt möjligt lika inträdesfordringar böra fastställas för män och kvinnor. Att under sådana omständigheter uppställa normalskolekompetens för kvinnliga elever och studentexamen för manliga synes överstyrelsen icke lämpligt. Det var också denna uppfattning, som låg till grund för andra kammarens beslut vid 1931 års riksdag, att som minimifordran uppställa realexamen.

101 Kungl. Majrts proposition Nr 152.

Överstyrelsen har kommit till den åsikten, att denna examen — kompletterad, på sätt ovan angivits, i naturvetenskapliga ämnen — skulle vara tillräcklig grund för studier vid institutet, därest man fordrade godkänd i samtliga obligatoriska läroämnen. Härvidlag vill överstyrelsen emellertid göra det påpekandet, att godkänt vitsord i matematik i realexamen är likvärdig med den av de sakkunniga uppställda fordran på godkänt vitsord i nämnda ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring. I detta fall föreligger alltså, utöver vad som ovan anförts rörande nämnda fordran, ett särskilt skäl att ej upptaga denna bland inträdesbestämmelserna.

Då det emellertid givetvis ej kan vara överstyrelsens mening, att den, som avlagt studentexamen men ej realexamen, skulle vara utesluten från inträde vid institutet, bör som alternativ upptagas den av de sakkunniga i stadgelörslagets § 29 mom. 1 a) införda bestämmelsen. Därvid kan emellertid, såsom ovan framhållits, bestämmelsen örn vitsord i matematik utgå. Vidare bör åt stadgandet rörande fordringarna i naturvetenskapliga ämnen givas en något annan formulering. De sakkunnigas förslag skulle nämligen medföra, att den, som innehade godkända vitsord i nämnda ämnen å realgymnasiet, ej vore formellt behörig att vinna inträde vid institutet. Genom att utesluta orden »å latingymnasiet» skulle bestämmelsen komma att innebära, att vitsord å såväl latin- som realgymnasiet, respektive latin- och reallyceet ävensom å nyspråkliga lyceet skulle medföra den ifrågavarande behörigheten.

Vad därefter angår folkskollärarnas tillträde till institutet, vill överstyrelsen understryka den bland annat av 1931 års statsutskott uttalade uppfattningen, att dylikt tillträde är önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik. Överstyrelsen vill härtill lägga, att den pedagogiska utbildning, som folkskoleseminarierna avse att bibringa, säkerligen kan bliva av stor betydelse för gymnastiklärare. Överstyrelsen är också av den meningen, att tillfyllestgörande kompetens för studier vid institutet innehas av den som avlagt folkskollärarexamen med kvalificerade betyg. Överstyrelsen vill således föreslå, att folkskollärarexamen med minst betyget med beröm godkänd i matematik, fysik och kemi, biologi med hälsolära, tyska samt engelska skall berättiga till inträde vid institutet. Givetvis bör betyg i efterprövning härvid vara likvärdigt med betyg i examen. I fråga örn språken är detta nödvändigt, då i regel vid ett folkskoleseminarium undervisning meddelas i endast ett språk.

Slutligen vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen anförde i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — uttala den uppfattningen, att även de från högre lärarinneseminariet utexaminerade eleverna böra äga tillträde till institutet, därest de kunna anses fylla de ovan uppställda fordringarna på kunskaper i naturvetenskapliga ämnen. Detta är givetvis fallet, därest i avgångsexamen från seminariet erhållits minst betyget godkänd i de ifrågavarande ämnena. Bland inträdesfordringarna till institutet bör därför upptagas en bestämmelse, att elev, som fyller denna fordran, bör äga behörighet för inträde vid institutet. I fråga örn elev, som i avgångsexamen från högre lärarinneseminariet ej erhållit sagda vitsord, synas de nedan under mom. b) och c) angivna fordringarna böra äga tillämpning.

överstyrelsen föreslår således, att behörighet för inträde vid gymnastiska centralinstitutet bör tillkomma:

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd i samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt, som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit minst hetyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

b) elen, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola med normalskolekompetens med minst hetyget godkänd i två främmande levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

d) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst hetyget med beröm godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt tyska och engelska språken;

e) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst hetyget godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

Beträffande skolöverstyrelsens förevarande utlåtande gjordes särskilda uttalanden till protokollet dels av generaldirektören Holmdahl med instämmande av t.f. undervisningsrådet Lindqvist, dels ock av undervisningsrådet Johansson.

Generaldirektören Holmdahl anförde:

Beträffande fordringarna för inträde vid gymnastiska centralinstitutet kan jag icke i alla delar ansluta mig till den av överstyrelsen nu intagna ståndpunkten.

I likhet med överstyrelsen biträder jag de sakkunnigas förslag i vad det avser skärpta och likvärdiga minimifordringar i de naturvetenskapliga ämnen, som utgöra den direkta grundvalen för studierna vid institutet, och jag kan också helt ansluta mig till vad överstyrelsen anfört angående sättet att styrka ifrågavarande kunskaper.

Vad inträdesfordringarna i övriga ämnen beträffar, instämmer jag i de betänkligheter överstyrelsen uttalat mot de sakkunnigas förslag härom i vissa avseenden och ansluter mig —■ i överensstämmelse med den ståndpunkt jag intog vid överstyrelsens behandling av denna fråga den 22 februari 1929 — till överstyrelsens förslag, att jämväl normalskolekompetens i dessa ämnen skulle fortfarande som hittills berättiga till inträde vid institutet.

De sakkunniga synas mig icke hava förebragt några bärande skäl för den av dem föreslagna förändringen i detta hänseende. Alltjämt utgöra inträdessökande med normalskolekompetens den största gruppen av de kvinnliga aspiranterna. Erfarenheten talar ej heller för att de nödvändiga kraven på allmänbildning i den ämnesgrupp det nu gäller, härigenom

103 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

eftersatts. Därtill kommer, att så länge de högre flickskolorna ingå som ett viktigt led i vår skolorganisation såsom erbjudande en av huvudvägarna för att erhålla högre skolbildning för den kvinnliga ungdomen, inga åtgärder utan tvingande skäl höra från statsmakternas sida företagas, som förringar det praktiska värdet av denna utbildningsväg. Detta skulle nämligen ske genom en begränsning av det traditionella giltighetsområdet för normalskolekompetensen.

Jag instämmer jämväl i överstyrelsens förslag örn att godkända vitsord i två främmande levande språk skola krävas i den examen, som medför normalskolekompetens och som skall utgöra en av förutsättningarna för inträde vid institutet.

Däremot kan jag icke dela överstyrelsens ståndpunkt, när den som en konsekvens av principen, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra fastställas för män och kvinnor, stannar för att som minimifordran för kunskaper i ifrågavarande ämnen uppställa realexamen. Det enda skäl, som överstyrelsen anför för sitt förslag i denna punkt, utgöres av en hänvisning till den abstrakta likställighetens grundsats. Detta synes mig emellertid utgöra en alltför svag instans mot de invändningar av mera konkret innebörd, som kunna resas mot detsamma.

Redan det åldersstadium, på vilket realexamen i allmänhet avlägges — normalt två år tidigare än avgångsbetyg med normalskolekompetens förvärvas av flickorna — borde inge betänkligheter, när det gäller tillträde till en fackutbildning, för vilken av 1924 års sakkunniga i nära anslutning till praxis föreslagits en minimiålder av fyllda nitton år. När de sakkunniga i sitt nu föreliggande förslag icke upptagit en bestämmelse örn minimiålder, torde detta sammanhänga med att de utgå från studentexamen såsom normerande i fråga örn inträdesfordringarna, varigenom angivandet av särskild minimiålder för vinnande av inträde ansetts obehövlig. Någon väsentlig förändring i detta avseende torde ej hava avsetts och ej heller vara önskvärd. Å andra sidan torde en bestämmelse örn minimiålder med hänsyn till de inträdessökande med normalskolekompetens ej heller vara behövlig; genom kompletteringskravet i naturvetenskapliga ämnen torde denna grupp inträdessökande genomsnittligt uppnå samma åldersstadium som studenterna. När man alltså torde böra utgå ifrån att utbildningen vid institutet kommer att taga sin början ungefär vid samma åldersstadium, som studierna vid universitet och högskolor i allmänhet, kan det icke vara lämpligt att för inträde fastställa ett mått av allmänbildning, som inhämtats vid en ålder som den, under vilken realexamen i allmänhet avlägges. Detta torde vara så mycket mindre lämpligt, när samtidigt kravet på kunskaper motsvarande studentexamens i de grundläggande naturvetenskapliga ämnena anses böra uppställas. Dylika kompetensbestämmelser torde ej ligga i den studerande ungdomens eget intresse, då tiden mellan realexamens avläggande och inträdet vid institutet otvivelaktigt bäst utnyttjas genom fortsatta studier i gymnasiet och studentexamens avläggande. Risken för de ungdomar, som förvärvat kompetens för inträde på den nu föreslagna vägen, men som beroende på konkurrens ej lyckas vinna inträde, borde också beaktas. De ha i så fall icke studentexamen och do möjligheter denna medför att falla tillbaka på.

Därtill kommer, att överstyrelsens förslag i denna punkt otvivelaktigt innebär en sänkning av de krav på allmänbildning, som hittills upprätthållits som inträdesfordran vid institutet. Normalskolekompetensen, järn-

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förd med realexamen, garanterar i allmänhet icke blott den större åldersmognaden, utan också mera omfattande och grundligare inhämtade kunskaper i den humanistiska ämnesgrupp, varom det här är fråga. Starka skäl synas mig därför tala emot införandet av denna nyhet i fråga örn inträdesfordringarna till institutet, som överstyrelsens nu berörda förslag örn realexamen som minimifordran innebär.

Vad slutligen angår folkskollärarnas och de från högre lärarinneseminariet utexaminerades tillträde till institutet, kan jag helt ansluta mig till överstyrelsens uttalanden och förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört, har jag ansett, att överstyrelsen bort föreslå, att behörighet för inträde vid gymnastiska centralinstitutet bör tillkomma:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

h) den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två främmande levande språk samt dessutom genom vitsord, förvärvade på enahanda sätt, som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

c) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd i fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt tyska oell engelska språken;

d) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

Undervisningsrådet Johansson yttrade bland annat:

I fråga örn folkskollärarexamen såsom förutsättning för inträde vid gymnastiska centralinstitutet har jag inom överstyrelsen yrkat därpå, att den, för att godtagas såsom sådan förutsättning, borde kompletteras med intyg örn kunskaper i tyska och engelska motsvarande minst betyget godkänd i realexamen. De nu av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna örn inträdesvillkor innebär i stort sett, att realexamen skulle bli huvudnormen för inträdesfordringarna. Redan en sådan förändring innebär, i jämförelse med vad som för närvarande är stadgat, en sänkning, som jag endast med stor tvekan kunnat gå med på. Med hänsyn till det ringa utrymme, som i folkskoleseminarierna är tillmätt ämnena tyska och engelska, skulle, såvitt jag kan finna, ett godtagande av — låt vara kvalificerat — seminariebetyg i dessa ämnen innebära en ytterligare sänkning, och då kan jag icke längre vara med.

Sedan gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium fått kännedom örn, att skolöverstyrelsen som inträdesvillkor till gymnastiska centralinstitutet föreslagit godkänd realexamen med komplettering för studentbetyg blott i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, har kollegiet till förnyad

105 Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

behandling upptagit frågan om inträdesfordringarna och i skrivelse till institutets direktion anfört huvudsakligen följande:

Kollegiet har vid sin föregående behandling av ärendet utgått från att sakkunnigförslaget avsåge, att kvalificerad studentexamen skulle vara normerande som kompetens för inträde, och att den lägre kompetens, som dessutom medgives, vore att betrakta som en undantagsbestämmelse, avsedd att gälla tor dem, som på annat sätt än genom examina skaffat sig nödiga kunskaper och som dessutom i andra hänseenden kunna synas varn särskilt lämpade för gymnastutbildning.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle emellertid realexamen — dessutom utan de kompletteringar i levande språk, som sakkunnigförslaget tydligen avsett —- bliva den normerande kompetensen.

Detta ställer frågan i ett helt annat läge, varför kollegiet, som ställt sig tveksamt redan till denna del av sakkunnigförslaget, nödgas uttala sina allvarliga betänkligheter mot skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har dock så sent som den 22 februari 1929 i princip biträtt 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag örn kvalificerad studentexamen för alla elever, och de anmärkningar, som i riksdagen 1931 anfördes mot propositionens nr 133 förslag örn inträdesfordringar gällde först och främst, att Kungl. Majit föreslagit olika fordringar av manliga och kvinnliga inträdessökande. Att taga denna debatt som förevändning för en sänkning av hela normalkompetensen för inträdessökande till gymnastiska centralinstitutet synes kollegiet lika omotiverat som direkt skadligt.

Lärarkollegiet, som skall bära ansvaret för att undervisningen vid institutet hålles på en högskolemässig nivå, får konstatera, att skolöverstyrelsens förslag ej tager hänsyn till de fordringar, som måste ställas på eleverna vid gymnastiska centralinstitutet såväl med avseende på allmän mognad som på specialkunskaper bland annat i främmande språk. Hur skall institutets undervisning kunna höjas upp på det plan, som sakkunniga föreslå, örn elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig dylik undervisning förminskas genom den ödesdigra nedskärning av kompetensen för inträde, som av överstyrelsen föreslås! Kollegiet vill påpeka det faktiska förhållandet, att flera av de vid institutet använda läroböckerna blott förekomma på engelska och tyska, och att realexamens språkkunskaper ingalunda äro tillräckliga för att kunna tillgodogöra sig dessa. Härtill kommer, att realexamen knappast medför den allmänt intellektuella utveckling, som är nödvändig som underlag för de högskolemässigt ordnade självstudier, vilka i än vidsträcktare mån än hittills måste ingå i det omorganiserade institutets arbetsformer.

Under dessa förhållanden får kollegiet anhålla, att direktionen måtte inför Kungl. Majit framhålla de uppenbara vådorna av ett godtagande av skolöverstyrelsens förslag och nödvändigheten av att de sakkunnigas förslag — örn det skall bliva föremål för ändring — skärpes i stället för att mildras. Anses således hänsyn böra tågås till de i riksdagen framställda önskemålen örn lika inträdesfordringar för män och kvinnor, till vilken tanke kollegiet i enlighet med föregående uttalanden, som det ej har anledning frångå, ansluter sig, får kollegiet hemställa, att som villkor för inträde vid gymnastiska centralinstitutet fastställes studentexamen, dock med rättighet för Kungl. Majit att i vissa fall lämna dispens från dessa kom-

Departe-

mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

petensvillkor för vissa sökande, som i andra hänseenden kunna synas särskilt lämpade för gymnastutbildning.

Skulle direktionen ej kunna tillmötesgå denna hemställan, får kollegiet anhålla att direktionen åtminstone måtte giva uttryck åt sin anslutning till generaldirektör Holmdahls till skolöverstyrelsens förslag fogade reservation.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har med skrivelse den 9 februari 1932 överlämnat lärarkollegiets ifrågavarande framställning till Kungl. Majit och därvid anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiets skrivelse har närmast föranletts av ett den 12 januari 1932 dagtecknat utlåtande av skolöverstyrelsen över 1931 års gymnastiksakkunnigas betänkande med förslag rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor, i vad dessa bestämmelser avse inträdesfordringarna vid institutet.

Direktionen vill erinra örn att direktionen tidigare, den 14 januari 1932, jämväl avgivit utlåtande över nämnda sakkunnigbetänkande och därvid i stort sett uttalat sin anslutning till vad de sakkunniga föreslagit beträffande inträdesfordringarna. Direktionen ansåg sig dock böra föreslå i viss mån skärpta krav beträffande kunskaperna i främmande levande språk, i det att direktionen föreslog, att för inträde vid institutet skulle fordras bland annat att genom intyg, som av direktionen godkännes, styrka sig i minst två främmande levande språk äga kunskaper, som motsvara minst betyget »godkänd» vid prövning enligt fordringarna för flyttning till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

I det skolöverstyrelsens utlåtande, som varit anledningen till lärarkollegiets nu föreliggande skrivelse, har som fordran på kunskaper i främmande levande språk föreslagits avgångsbetyg från realskola.

Enligt direktionens förmenande innebär detta en icke obetydlig minskning av de inträdesfordringar, vilka av direktionen funnits nödvändiga, och utan vilka det icke torde vara möjligt att hålla undervisningen å avsedd nivå.

Direktionen har därför ansett sig böra hos Kungl. Majit framhålla önskvärdheten av att denna för gymnastiska centralinstitutets framtida utveckling avgörande fråga gives den lösning, varom direktionen tidigare, i huvudsaklig överensstämmelse med 1931 års sakkunnigförslag, gjort hemställan.

Såsom jag redan framhöll i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, är en tillfredsställande lösning av frågan örn inträdesfordringarna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet en viktig förutsättning för undervisningens bedrivande vid institutet.

Många förslag i ämnet hava framkommit, men intet har visat sig kunna verka samlande. Frågans behandling vid 1931 års riksdag bragte ej heller någon klarhet då, såsom tidigare erinrats, kamrarna i detta hänseende stannade i olika beslut.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget har också från flera håll, särskilt då i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet, mötts av erinringar, vilka jag icke kan underlåta att tillerkänna ett visst berättigande.

107 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

När jag nu haft att taga denna fråga till förnyad omprövning, har jag icke kunnat undgå att taga starkt intryck av de såväl vid frågans behandling vid 1931 års riksdag som av 1931 års sakkunniga framförda önskemålen, att för framtiden samma inträdesfordringar borde uppställas för män och kvinnor. Såsom av reservanterna i statsutskottet vid 1931 års riksdag framhölls, har den hittillsvarande olikheten möjligen tidigare kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats på sätt som skett genom 1927 års skolreform. Med den samundervisning av manliga och kvinnliga elever vid centralinstitutet, som i förslaget förutsatts och vartill jag anslutit mig, torde det ej heller vara möjligt att bibehålla de skilda inträdesfordringarna för män och kvinnor. Även örn man, såsom från flera håll föreslagits, genom komplettering söker ernå likartade kunskaper i vissa angivna ämnen, kan det dock knappats undvikas, att olika inträdesfordringar måste medföra olika utgångslägen i fråga om allmänbildning och förmåga att bedriva studier, som måste försvåra undervisningens planmässiga anordning.

I detta sammanhang vill jag jämväl något beröra ett förslag till differentiering av inträdesfordringarna, som framkommit under ärendets handläggning. Det har från flera håll, exempelvis karolinska institutets lärarkollegium, ifrågasatts, örn icke inträdesfordringarna kunde göras lägre å sjukgymnast- än å friskgymnastlinjen. Detta skulle emellertid enligt mitt förmenande medföra icke obetydliga svårigheter vid den undervisning, som — låt vara i ganska begränsad omfattning — även för framtiden skall vara gemensam för elever från de båda utbildningslinjerna. Olika inträdesfordringar skulle därjämte försvåra den möjlighet till övergång mellan de båda utbildningslinjerna, som är en av de viktigaste förutsättningarna för den av mig förordade och även av riksdagen i dess principbeslut 1931 godtagna enhetligheten i utbildningen vid centralinstitutet. Lägre inträdesfordringar för de blivande sjukgymnasterna skulle slutligen uppdraga en mindre tilltalande skillnad mellan frisk- och sjukgymnastikens utövare i vårt land. Nu angivna skäl göra, att jag måste ställa mig avvisande mot det sålunda framkomna förslaget.

Jag har alltså vid mitt ståndpunktstagande i denna fråga utgått från att man, i den mån sådant är genomförbart, bör hava samma inträdesfordringar för män och för kvinnor, för friskgymnaster och för sjukgymnaster.

Bortsett från vissa särskilda kategorier av inträdessökande, vartill jag senare återkommer, kan man i de olika förslagen utläsa tvenne huvudlinjer för inträdesfordringarna, nämligen dels studentexamen, t. o. m. med vissa särskilda fordringar i de naturvetenskapliga ämnena, dels normalskolekompetens och realexamen med vissa kompletteringar.

Vid valet mellan dessa båda huvudlinjer har jag — med hänsyn tagen

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till min nyss angivna utgångspunkt — funnit de övervägande skälen tala för studentexamen.

När nu statsmakterna efter mångåriga utredningar hava att fatta ett definitivt beslut örn centralinstitutets framtida organisation, är det enligt mitt förmenande av yttersta vikt, att man bereder möjlighet för en omläggning och modernisering av centralinstitutets undervisning mot mera högskolemässiga former. Den omdaning, som från alla håll önskats och förklarats vara av behovet påkallad, torde knappast vara möjlig att ernå genom en sänkning av inträdesfordringarna. För bedrivande av högskolemässiga studier och för att möjliggöra tillägnandet under den korta tid, som står till buds, av det stora kunskapsstoff, varom här är fråga, torde tvärtom — särskilt örn hänsyn tages till de stora krav, som samtidigt rent fysiskt ställas på eleverna — den i all synnerhet från gymnasthåll enträget påyrkade skärpningen av inträdesfordringarna vara en förutsättning.

Härtill komma vidare vissa tidigare kanske ej alltid fullt beaktade svårigheter, vilka bliva oundgängliga, därest realexamen eller normalskole kompetens uppställes såsom inträdesfordran. I nu nämnda fall, speciellt när det gäller realexamen, avslutas studierna som regel vid en ålder, då med hänsyn till vederbörandes kroppsutveckling, mognad för högskolemässiga studier o. s. v. inträde vid centralinstitutet knappast ännu kan komma i fråga. För inträdessökande med nu nämnd kompetens uppstår alltså en lucka, kanske på flera år, mellan studiernas avslutande i skolan och deras återupptagande vid centralinstitutet. Vad detta har att betyda både för centralinstitutets verksamhet och för de enskilda individerna, torde ligga i öppen dag.

Erfarenheten har också visat, att antalet studenter bland de inträdessökande visat tendens att ökas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag lämnades vissa uppgifter i detta hänseende, vilka jag här anhåller att få återgiva, något kompletterade och framförda till innevarande läsår.

Manliga elever:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 109

Kvinnliga elever:

Dessa siffror giva vid handen, att i fråga om de civila manliga eleverna studentexamen — såsom ju var att vänta — varit regel, örn än dispenser härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna har antalet inträdessökande med studentexamen ökats under de år, undersökningen omfattar — i all synnerhet i förhållande till totalantalet inträdessökande. Härvid är emellertid att märka, att de av reservanterna i statsutskottet vid 1931 års riksdag berörda verkningarna av 1927 års skolreform ännu knappast i någon större utsträckning kunna hava gjort sig gällande.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig alltså böra förorda, att såsom fordran för inträde vid gymnastiska centralinstitutet måtte som regel uppställas studentexamen, kvalificerad på sätt skolöverstyrelsen i sitt senaste utlåtande angivit. Behörig för inträde vid gymnastiska centralinstitutet hör alltså vara den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen.

Av flera skäl anser jag mig vidare höra tillstyrka, att gymnastiska cen tralinstitutet nu helt öppnas för folkskollärare samt för de från högre lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, vill jag alltså förorda, att behörighet för inträde vid centralinstitutet vidare bör tillkomma

dels den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt tyska och engelska språken,

dels ock den, som avlagt avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

Ilo

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

I likhet med vad jag redan föregående år framhöll, finner jag det — i all synnerhet med den skärpning av de teoretiska inträdesfordringarna, som nu av mig förordats — önskvärt, att möjligheter hållas öppna att genom ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet sådana elever sorn, utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna, visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket. Meddelandet av dylika dispenser torde emellertid höra förbehållas Kungl. Majit.

De militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett bifall till det av mig framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det skall ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov verkställa dessa kommenderingar, beröras här förevarande elever icke av frågan örn inträdesfordringarna.

De av mig nu förordade bestämmelserna rörande inträdesfordringarna vid centralinstitutet innebära — speciellt då för de kvinnliga eleverna — en icke obetydlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser. Jag kan icke förbise, att under de närmaste åren ganska stora svårigheter komma att bliva förknippade härmed.

Såsom av den nyss meddelade tablån framgår, har antalet inträdessökande studentskor vid centralinstitutet endast två gånger överstigit och en gång varit lika med hela antalet av dem, som ifrågavarande år vunnit inträde vid centralinstitutet. Därest endast studentskor kunnat vinna inträde, hade, även örn alla varit lämpliga och kunnat mottagas, den kvinnliga kursen endast tre gånger kunnat fyllas.

För de kvinnliga studerande, som för närvarande vid läroanstalter av olika slag landet runt bereda sig på att enligt hittills gällande fordringar vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle vidare enligt mitt förmenande ett alltför hastigt genomförande av de skärpta inträdesfordringarna verka obilligt.

Både för centralinstitutets egen verksamhet och för dess blivande elever torde en viss övergångsperiod vara erforderlig. Det torde vidare, såsom tidigare framhållits, vara nödvändigt att avvakta de resultat, som 1927 års riksdags beslut i skolfrågan för de kvinnliga elevernas vidkommande kan medföra. Med hänsyn härtill torde möjlighet höra hållas öppen för Kungl. Majit att under en viss begränsad tid, förslagsvis fem läsår, d. v. s. läsåren 1932/1933—1936/1937, i mån av utrymme medgiva inträde för sådana kvinnliga studerande, som uppfylla nu gällande inträdesfordringar och av direktionen anses kunna följa undervisningen vid det omorganiserade centralinstitutet.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga med anledning av denna övergångsanordning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles efter direktionens hörande utfärda.

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Såsom jag redan år 1931 hade anledning uttala, har jag anslutit mig till den av både 1927 och 1931 års sakkunniga framförda uppfattningen, att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten — Arvedsons gymnastiska institut och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — skola åläggas att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma föreskrifter, som må bliva gällande för gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning vidhåller jag fortfarande. Jag torde få anledning att återkomma härtill, när frågan örn förlängd examensrätt för dessa institut bliver aktuell.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att de av mig föreslagna skärpta inträdesfordringarna sannolikt för dessa institut torde komma att under den närmaste framtiden medföra ännu större olägenheter än de nyss av mig beträffande centralinstitutet framhållna. Med hänsyn härtill böra även övergångsbestämmelser föreskrivas för dessa institut i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig nyss förordats beträffande centralinstitutet.

1 12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Frågans behandling vid 1931 års riksdag.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.

Härefter anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist följande:

Såsom närmare framgår av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i det föregående anfört, biträdde riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, den i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade uppfattningen, att den lägre militärgymnastiska utbildning, som hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet under första årskursen, den s. k. instruktörskursen, skulle avskiljas från gymnastiska centralinstitutet och för framtiden omhändertagas av försvarsväsendets egna organ.

Härom anförde riksdagen, såsom jämväl tidigare erinrats, bland annat:

Riksdagen anser, att denna kurs i sin nuvarande form hör avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills genom berörda kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande, att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende. I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola» skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstillägg. Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag. Enligt hans mening borde en undersökning vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet mera löst förbunden, pålägga detsamma hithörande utbildningsuppgift, vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes. Ifrågavarande utredning synes böra bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna begynna under budgetåret 1932/1933.

Med anledning av vad sålunda förevarit uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet åt de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

Kungl. Maj:ts proposition Kr 152. 113

den 12 juni 1931, inom nämnda departement tillkallade s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga att i samråd med inspektören för militärläroverken verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom en fristående kurs.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga tillsammans med inspektören för militärläroverken, generalmajoren L. Lilliehöök, med skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 november 1931 ingivit ifrågavarande utredning jämte kostnadsförslag.

I utredningen har till en början erinrats örn ett av inspektören för militärläroverken den 12 november 1929 avgivet förslag i fråga örn den militärgymnastiska utbildningens avskiljande från gymnastiska centralinstitutets undervisningsområde och överflyttande till försvarsväsendets egna organ.

För den närmare innebörden av detta förslag ävensom beträffande de häröver avgivna yttrandena m. m. anhåller jag att få hänvisa till den redogörelse, som finnes intagen å sid. 149—158 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag.

I den nu föreliggande utredningen har härefter meddelats, att vid arbetet härmed inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 ingivna förslag till organisation av en »arméns gymnastikskola», vilket förslag i stort sett tillstyrkts av de hörda militära myndigheterna, kunnat följas, ehuru statsmakternas vid 1931 års riksdag gjorda uttalanden föranlett modifikationer i vissa viktiga hänseenden. Närmast gällde detta i fråga örn nödvändigheten att nedbringa kostnaderna för den nu ifrågasatta utbildningen. Det torde emellertid vara självfallet, att inskränknings- och besparingsåtgärder icke vidtoges i sådan utsträckning, att utbildningens ändamål äventyrades.

Följande synpunkter rörande organisationen i stort anföras i utredningen:

1931 års betänkande angående militär gymnastik kurs.

Givetvis hade utbildningens mål — utbildande av erforderligt antal instruktörer i militärgymnastik, vapenföring och idrott — lättast vunnits, örn kursen kunnat givas den lasta lorm, omlattning och varaktighet, som inspektören med sitt förslag den 12 november 1929 avsett. Då detta med hänsyn till frågans läge ej bliver möjligt, måste organisationen givas den gestaltning, som redan i propositionen nr 133 antydes genom ordet »skolas» utbytande mot »kurs». 1 lörsta hand lår dä — vi återkomma till lärarfrågan längre fram — tanken på chefens och de övriga militära lärarnas anställande på fast stat vid kursen övergivas. Då det vidare är av vikt, att chef och lärare uppehålla största möjliga kontakt med trupptjänsten, böra dessa så vitt möjligt tillhöra den aktiva officerskåren. För sin lärarverksamhet böra de åtnjuta särskilt arvode, vartill givetvis kommer tjänstgöringstraktamente och resersättning samt dyrtidstillägg.

Beträffande den kurs för underofficerare, som av inspektören föreslagits, Bihang till riksdagens protokoll 1232. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.) 8

114 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

framhåller departementschefen, att densamma utgör en utökning av den nuvarande organisationen. Chefen för generalstaben, som gör samma påpekande, anser visserligen, att mot anordnande av en dylik kurs linnes »i och för sig intet att erinra», men påvisar samtidigt de svårigheter, som äro förbundna med dess inordnande i »gymnastikskolan», och antyder, att dessa kunna vid en närmare undersökning nödga till ett avstående från anordnande av underofficerskurser. Chelen för marinstabeu linner kursen önskvärd för marinens del men ej nödvändig, medan cheien för flygvapnet framhåller, att vid vapnet erfordras främst officerare som gymnastikinstruktörer.

Den för underofficerskursen av inspektören föreslagna tiden — till större delen under sommaren — anses av samtliga de tre nämnda cheferna mindre lämplig på grund av svårigheten att under denna period avvara den ifrågavarande beiälspersonalen. Att åter pressa in en dylik kurs under tiden mitten av oktober till april eller maj månad är emellertid förenat med rätt stora olägenheter; antingen måste då kursen för att ej kollidera med officerskursen iörkortas så mycket, att ändamålet med densamma förfelas, eller ock linge officers- och underofficerskurserna pågå delvis samtidigt. I senare fallet skulle betydande svårigheter uppstå. Skillnaden såväl i ålder som utbildningsståndpunkt mellan de båda elevkategorierna skulle nödga till utbildningens bedrivande på två skilda linjer, vilken uppdelning även betingas av utbildningens olika omfattning och varaktighet. Följden bleve en fördubbling av lärarkrafterna, vilket skulle betyda en relativt stor kostnadsökning samtidigt som det givetvis skulle stöta på stora svårigheter att utan kaderökning ställa erforderligt antal specialutbildade officerare till förfogande som lärare. Det torde därjämte kunna betvivlas att man på ett tillfredsställande sätt skulle kunna bereda så många elever tillfälle till instruktionsövningar med trupp såväl i gymnastik som idrott, vilka övningar »höra till de mest betydelsefulla i den utbildning, varom här är fråga. Även lokalfrågan ställer sig hindrande i vägen, andra svårigheter att förtiga. Med hänsyn till alla dessa inverkande omständigheter torde därför de ifrågasatta kurserna för underofficerare tills vidare böra anstå.

I fråga örn utbildningstid anföres i utredningen bland annat:

Det bliver möjligt att så ordna officerskursen, att vissa önskemål, vilka eljest skulle lått stå tillbaka, kunna bättre tillgodoses. Särskilt gäller detta kravet på att eleverna skola förvärva nöjaktiga färdigheter och insikter i sommaridrotten. Kursen i fråga, som enligt inspektörens förslag skulle upphört i slutet av mars, kan nu utsträckas till slutet av maj månad, d. v. s. ända till sommarsoldatskolans början för huvuddelen av de värnpliktiga. Visserligen anse cheferna för marinstaben och flygvapnet, att vissa olägenheter med hänsyn till vapenövningarna äro förknippade med kursens utsträckande utöver mitten av april, men då betänkligheterna närmast torde vara framkallade av att den ifrågasatta kursen för underofficerare skulle pågå långt in på sommaren, torde det relativt obetydliga intrång på sommartjänstgöringen, som antydda förlängning av tjänstgöringen innebär för officerskursens del, ej spela någon större roll. En tidigare hemförlovning av elever ur de båda vapnen torde ock, örn så befinnes nödvändigt, kunna äga rum.

De för delar man vinner genom att officerskursens utbildning kan för-

115 Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

siggå under en längre tid på våren och början av sommaren, böra vara utslagsgivande. Örn man därtill lörlägger början av kursen till nyåret, undviker man draga in julhelgen i undervisningsperioden och utvinner i alla fall en tid på nära 5 månader. Detta innebär i förhållande till inspektörens förslag en kostnadsminskning för elevernas del med 20 dagars tjänstgöringstraktamenten.

Underofficerskursens slopande torde sålunda ej nödvändigtvis böra, såsom chefen för generalstaben antyder såsom önskvärt, medföra förlängning av officerskursen utöver vad inspektören föreslagit. Örn kursen förlägges till årets första hälft, vilket medger goda möjligheter för tillämpningsövningar under såväl vinter- som särskilt sommarförhållanden, kunna bättre och fullödigare utbildningsresultat utvinnas än under en (höst- och) vinterkurs. Vidare bör erinras, att den nuvarande »militärinstruktörskursen» vid gymnastiska centralinstitutet efter hand kommit att ingå såsom ett led i den civila gymnastiklärarutbildningen. En fristående militär kurs kan därför i betydande omfattning frigöras från ovidkommande »civil» detaljutbildning och i stället inriktas på tillgodoseende av rent militära krav, varigenom en motsvarande tidsvinst uppstår.

Beträffande lydnadsförhållanden har i betänkandet anförts:

Kursen hör såsom inspektören föreslagit vara underställd inspektören för militärläroverken; i förvaltningshä”seende däremot hör den lyda direkt under arméförvaltningen, som torde äga att utfärda härför erforderliga närmare föreskrifter.

Direktionen ever gymr astiska centralinstitutet, därvid närmast företrädd av föreståndaren, synes av flera lätt insedda skäl ej böra hava annan befattning med kursen än vad som betingas av ordningsföreskrifter, lokaler samt erforderligt samarbete ifråga örn utbildningen, varom mera nedan.

I fråga örn straffrättsliga förhållanden intager kursen enahanda ställning som de till Stockholm förlagda militära läroverken.

I fråga örn personal anföres i betänkandet:

Beträffande chef och lärare (antal och befälsgrad) föreslås ingen ändring i inspektörens förslag.1 Med den förändrade karaktär kursen skulle erhålla, torde det från de hörda militära myndigheterna uppställda kravet pa eventuellt en major som chef och lärare i viss mån hava förlorat sitt berättigande. Då chefen tillika skall vara lärare vid en kurs av så utpräglad praktisk läggning och med så stora krav på lärarnas personliga deltagande i övningarna, är det av vikt, att han besitter den spänstighet, färdighet och uthållighet, som mera hör till en yngre hefälskategori än regementsofficerarnas. Cheibeiattningens tillsättande ur ifrågavarande befälsklass torde dessutom möta vissa svårigheter med hänsyn såväl till den begränsade tillgången som tjänstgöringsförhållandena.

I fråga om den övriga personalen torde vissa ändringar i inspektörens förslag nödvändiggöras av kursens förläggande till gymnastiska central-

1 Enligt inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 framlagda förslag skull ' den föreslaana skolans personal utgöras av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ena tillika skulle tjänstgöra såsom adjutant),

timlärare, samt

expeditionsunderofficer.

Såsom redogörare skulle tjänstgöra intendenten vid arméns underofficersskola.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

institutet. Sålunda bliver expeditionsunderofficeren obehövlig. Förvaltningsgöromålen böra mot mindre arvoden skötas av institutets räkenskapsförare (eller kamrerare, såsom han av sakkunniga föreslås benämnd). För skrivhjälp bör ett mindre penningbelopp beräknas. Beträffande undervisning i hälsolära, viss idrott m. m. torde den minskning av beloppen i fråga, som kan anses betingad av den föreslagna underofficerskursens slopande, böra göras.

I fråga örn grunderna för beordrande av officerselever till kursen torde, framhålles i betänkandet, ingen ändring uti vad inspektören föreslagit behöva vidtagas.1

I fråga örn samarbetet med gymnastiska centralinstitutet anföres i betänkandet:

Då kursen kommer att utgöra rekryteringskälla för de till gymnastiska centralinstitutet sedermera kommenderade officerarna, torde det för vinnande av enhetlighet i vissa utbildningsgrenar vara nödvändigt, att direktionen över gymnastiska centralinstitutet beredes ett visst inflytande när det gäller utbildningens planläggning och arbetsordningens infogande i institutets arbetsprogram. Kursens karaktär av en fristående organisation torde därmed ej ändras, då något egentligt underställande under gymnastiska centralinstitutets direktion därigenom ej äger rum. Undervisningsplanen torde därför i erforderliga delar böra uppgöras efter samråd med direktionen. Detta underlättas, därest inspektören för militärläroverken tillika är medlem av densamma, för vilken anordning lämplighetsskäl i regel torde föreligga med hänsyn till det erforderliga samarbetet dessa myndigheter emellan.

Emellertid bör samarbetet även taga en fastare form. Det torde nämligen få anses vara av synnerligt värde, att åtminstone en av kursens lärare fastare anknytes till gymnastiska centralinstitutet, särskilt då till den utbildning som meddelas militäreleverna vid institutet. Detta gäller i första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten, uti vilken senare de militära eleverna avses erhålla en högre, från de civila elevernas undervisning helt skild utbildning, möjliggörande för dem att vinna kompetens som lärare och föregångsman på ett område, där eljest ingen högre ^bildningsanstalt för militärens vidkommande finnes eller har utsikt att inom en närmare framtid anordnas i vårt land.

Vi hava därför, enär det föreslagna antalet idrottslärare vid gymnastiska centralinstitutet icke gör det möjligt för dessa att samtidigt tillgodose militärkursens utbildning i idrott, tänkt oss frågan löst på så sätt, att en av kursens officerare i kommandoväg beordras tillika tjänstgöra vid institutet lör att biträda vid militärelevernas därstädes utbildning. Endast på så sätt torde det vara möjligt att den fristående kursens lärarpersonal förvärvar, utvecklar och vidmakthåller nödiga förkunskaper, färdigheter och rutin beträffande fäktidrotten, samtidigt som gymnastiska centralinstitutet drager nytta härav för militärelevernas idrottsliga utbildning. Hans tjänstgöring skulle då påbörjas efter repetitionsövningarna. samtidigt med militärelevernas inställelse vid gymnastiska centralinstitutet

1 Förslaget i denna del innebar, att till vinterkursen skulle i kommandoväg beordras 18—20 officerare (varav 3—4 av marinen), vilka efter avlagd officersexamen tjänstgjort minst 2 år vid trupp eller ombord.

117 Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

och avslutas på samma gång som den fristående kursen. Då hans tjänstgöring såsom tidigare framhållits icke på något sätt skulle beröra de civila elevernas utbildning, synas inga befogade invändningar kunna göras mot hans avlönande i likhet med övriga till institutet kommenderade officerare d. v. s. med tjänstgöringstraktamente, vartill kommer arvode för hans lärarverksamhet. Lämpligen bör detta utgå från försvarsväsendets anslag. Merkostnaden för den tid militärkursen ej pågår (omkring 11 veckor) bliver ju förhållandevis obetydlig.

Det torde slutligen få förutsättas, att institutets lärarkår, i den mån deras tjänstgöring i övrigt det medgiver, anlitas för erforderlig undervisning i hälsolära, viss idrott m. m., för vilket ändamål föreslås ett visst årligt anslag.

I fråga örn utbildningen anföres i betänkandet:

Kursens förläggande till gymnastiska centralinstitutet föranleder i stort sett inga ändringar i inspektörens förslag beträffande undervisningens omfattning.1 Stockholmsförläggningens fördelar, vilka inspektören i sin skrivelse betonat, kunna nu fullt ut tillgodogöras. Ej minst gäller detta de synnerligen viktiga instruktionsövningarna med trupp i gymnastik oell idrott. Sedan såväl chefen för östra arméfördelningen som sekundchefen för Göta livgarde under hand förklarat sig ej hava något att däremot erinra, bliver det möjligt för kursen att för ändamålet i viss utsträckning disponera trupp ur nämnda regemente, varvid förutom gymnastiksal jämte omklädnadsrum m. m. även idrottsplatsen med hinder- och handgranatsbanor, vilka tre övningsmöjligheter saknas vid gymnastiska centralinstitutet, står till förfogande. Därest regementets anslag ej medgiver sistnämnda tvenne friluftsanordningars behövliga iståndsättande i erforderlig tid, torde krigsskolans ifrågavarande banor kunna användas. Hindergården torde för övrigt i allmänhet kommit alltmer ur bruk i den militära utbildningen, varför ifrågavarande övningar icke torde i någon större omfattning komma att ingå i kursens utbildningsprogram.

Genom kursens förläggande till Stockholm bliver det ock möjligt att, i den mån så befinnes ändamålsenligt, tillmötesgå chefens för marinstaben önskemål att inom övningsgrenen »allmän och militär idrott» beredes tillfälle för elever från marinen att bedriva viss sjömilitär idrott.

I fråga örn förläggning anföres:

Kursen förlägges till gymnastiska centralinstitutet, där förutom expeditionsrum m. m. erforderliga lokaler, delvis dock efter vissa förändrings- * 1 2

1 Inspektörens för militärläroverken förslag av den 12 november 1929 innebar i här förevarande hänseende följande:

1. Kursen skulle hava en varaktighet av omkring fem månader och taga sin början i mitten av oktober.

2. Undervisningen skulle omfatta följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: allmän hälsovårdslära,

soldatgymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktlära;

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott, fäktning (närst.rid), simning och livräddning.

118 Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

arbeten, kunna erhållas för såväl de teoretiska lektionerna som även för gymnastik oell fäktning. Därest lör någon tidsperiod under kursen hinder skulle möta för begagnande av gymnastiska centralinstitutets gymnastiksalar, torde vederbörliga övningar utan svårighet kunna förläggas till Göta livgarde, där enligt det föregående viss gymnastik- och idrottsundervisning föreslås anordnad. För simundervisningen får beräknas någon av badinrättningarna i Stockholm, till dess ett nybyggt gymnastiskt centralinstitut kan upplåta simhall.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har i betänkandet föreslagits, att den militärgymnastiska utbildning, som är avsedd att utbrytas från gymnastiska centralinstitutet för att i stället i form av en fristående kurs ansluta till institutet, bör under benämningen »Militära gymnastikkursen » (M. G. K.) lämpligen organiseras efter följande allmänna grunder.

1. Ändamål och organisation:

1. Kursen har till ändamål att utbilda officerare till instruktörer i militär gymnastik, vapenföring och idrott.

2. Den organiseras som en fristående kurs vid gymnastiska centralinstitutet. Viss utbildning äger rum vid regemente ur Stockholms garnison.

3. Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I förvaltningshänseende lyder den under arméförvaltningen.

4. Kursens personal utgöres av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ene tillika tjänstgör såsom adjutant) samt

timlärare.

Såsom redogörare tjänstgör räkenskapsföraren (kamreraren) vid gymnastiska centralinstitutet mot särskilt arvode.

5. Chef och lärare beordras i kommandoväg för tre år i sänder. Av dem skall en tillika mot särskilt arvode omhänderhava de militära elevernas vid gymnastiska centralinstitutet speciella utbildning i fäktning ävensom biträda vid deras idrottsutbildning.

6. Chef och lärare ävensom redogörare erhålla arvode å kursens stat.

II. Elever.

Som elever beordras i kommandoväg härför lämplig officerare till ett antal av 18—20 (därav ur marinen och flygvapnet sammanlagt 3 å 4), vilka efter avlagd officersexamen tjänstgjort minst två år vid trupp eller ombord.

lil. Undervisning.

1. Kursen, som har en varaktighet av omkring fem månader, tager sin början någon av de första dagarna i januari.

2. Undervisningen omfattar följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: militär gymnastik,

allmän och militär idrott, fäktlära,

allmän hälsovårdslära.

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott, fäktning,

simning och livräddning.

119 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Slutligen har i betänkandet framlagts följande kostnadsberäkning: A. Årliga kostnader.

Avlöning.

Rese- och trdktamentsersättmng md in- och utryckning för

3 lärare och 16 elever ur armén ä 100 kronor 1,900: —

4 elever ur marinen och flygvapnet ä 100 » 400: — 2,300:

Tjänstgöringstralctamenten för 2 lärare (0,3 eller 0,2) i 142 dagar:

(2x15x16 + 2x127x8)........kronor 2,512: —

1 lärare (0,3 eller 0,2) i 219 dagar:

(1X15X16+1X204X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar:

(8X15X16 + 8X125X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar: (8X15X16 + 8X 125 X 5,4o).......

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet i 140 dagar:

(2x15x16 + 2x125x8)........

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet i 140 dagar:

2xl5xl6 + 2xl25x5,4o).......

Expenser1)....................

Materiel m. m.2)................

Praktiska övningar..............

» 1,872: —

» 9,920: —

» 7,320: — 21,624: —

» 2,480: —

Summa kronor 35,859: —

B. Engångskostnader.

I. Ändrings- och reparationsarbeten å gymnastiska centralinstitutet (enligt i betänkandet intagen specifikation). . kronor 2,500: —

II. Inventarier (i gymnastiska centralinstitutets lokaler) (enligt i betänkandet intagen specifikation)........... » 1,050: —

lil. Idrotts- och övrig materiel (enligt i betänkandet intagen

specifikation)............................... » 500: —

’) Häri inräknat skrivhjälp och telefon m. m.

■) a. fäktmateriel och övrig idrottwmateriel..................kronor 650: —

b. till gymnastiska centralinstitutet för belysning, renhållning och

tvätt, vatten m. m............................... » 450: —

c. till Göta livgarde för motsvarande ändamål.............. » 250: —

120 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Anm.: Inventarier, utöver under II upptagna, tillhandahållas av gymnastiska centralinstitutet, varjämte Göta livgarde ställer till förfogande för kursens övningar därstädes erforderlig inredning.

Gymnastiska centralinstitutets bibliotek torde kunna till största delen fylla det behov av litteratur, som är erforderligt för kursens räkning.

Yttranden över betänkandet angående den militära gymnastikkursen.

Över betänkandet angående den militära gymnastikkursen hava yttranden avgivits av chefen för östra arméfördelningen efter hörande av sekundchefen för Göta livgarde, chefen för krigsskolan efter hörande av förutvarande och nuvarande lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan, chefen för generalstaben, chefen för marinstaben och arméförvaltningen.

Sekundchefen för Göta livgarde har anfört huvudsakligen följande:

Mot de sakkunnigas förslag i stort synas ur regementets synpunkt några principiella skäl icke förefinnas. Det bör likväl beaktas, att en ifrågasatt förflyttning av regementet (del därav) till Järvafältet kan komma att försvåra eller omöjliggöra förslagets genomförande.

Sakkunnigas förslag angående disponerande av trupp ur regementet (garnisonskompaniet) synes innebära vissa fördelar för utbildningen i gymnastik och idrott. Enligt generalorder nr 530/1930, vilken i tillämpliga delar gäller för garnisonskompaniet, får emellertid särskild övningstid ej anslås för utbildning i allmän idrott. För den händelse avsikten är, att trupp skall ställas till förfogande för nämnda övningsgren, kräves fördenskull ändring av gällande utbildningsföreskrifter i detta avseende.

Under förutsättning att kursen tager sin början vid den av de sakkunniga föreslagna tidpunkten, i början av januari, kan utbildning med trupp lämpligen påbörjas i anslutning till vinterinryckningen vid garnisonskompaniet omkring den 26 februari. Då nämnda kontingent utrycker omkring den 16 juli, kan densamma under hela kursen ställas till förfogande.

Storleken av den kontingent, som kan disponeras, blir emellertid mycket växlande vid olika tillfällen, beroende på omfattningen av garnisonskompaniets vakttjänstgöring. Enligt hittills gjorda erfarenheter kan det vid vissa tillfällen inträffa, att den disponibla styrkan understiger styrkan av en pluton. Härtill kommer, att svårigheter stundom förefinnas att i förväg exakt beräkna styrkan av den trupp, som kan ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga anföra, att omklädnadsrum kunna ställas till förfogande vid ifrågakommande gymnastik- m. fl. lektioner vid regementet. Det bör emellertid framhållas, att för detta ändamål för närvarande till förfogande stående utrymmen äro mycket begränsade och av synnerligen primitiv beskaffenhet, valdör manskapets omklädnad endast i undantagsfall äger rum därstädes. Några duschanordningar finnas icke i regementets gymnastikhus. För att möjliggöra för de till gymnastiklektionerna beordrade officerarna att verkställa ombyte och duschning i direkt anslutning till lektionerna erfordras fördenskull vissa inredningsarbeten i gymnastikhuset.

Örn regementets idrottsplats jämte hinderbana och handgranatbana skola kunna användas, måste desamma iståndsättas, vilket på grund av deras nuvarande tillstånd torde komma att draga icke ringa kostnad, sannolikt minst 4,000 kronor. De sakkunniga hava icke beräknat, vare sig engångskostnad för detta ändamål, ej heller årlig kostnad för underhåll.

121 Kungl. Maj. ts proposition Nr 1.52.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke dessa kostnader skulle kunna gäldas av andra myndigheter eller företag. Enligt under hand verkställda för frågningar torde exempelvis såväl Stockholms stad som vissa större idrottsklubbar icke vara obenägna att mot viss dispositionsrätt bidraga till idrottsplatsens försättande i fullgott skick. För den händelse en dylik lösning skulle anses ändamålsenlig, hör överenskommelse härom träffas genom de sakkunnigas försorg.

För den händelse den för kursen avsedda idrottsmaterielen skall stå under regementets vård, torde det bliva nödvändigt att bland de årliga kostnaderna upptaga ett mindre belopp, exempelvis 150 kronor, för underhåll och nyanskaffning av materielen.

Chefen för östra arméfördelningen har, med instämmande i det av se kundchefen för Göta livgarde avgivna yttrandet vidare anfört följande:

Det synes mig nödvändigt att vid frågans avgörande beakta det förhållandet, att en framtida utflyttning till Järvafältet av Göta livgarde kai) komma att försvåra eller rent av omöjliggöra förslagets genomförande. Visserligen synes regementets förläggande till Järvafältet komma att dröja ännu åtskilliga år, men då en sådan utflyttning torde få anses ofrånkomlig, kan man hava anledning ställa sig tveksam mot lämpligheten att lägga ett bibehållande av regementets nuvarande förläggning i Stockholm till grund för en lösning av här ifrågavarande lokalfråga.

Förutvarande och nuvarande lärarna i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan, kaptenerna Bengt G:son Uggla och Bertil G:son Uggla, hava anfört bland annat följande:

1. Utredningen synes ensidigt inriktad på att lösa frågan på det av Kungl. Majit skisserade sättet och lämnar inga preciserade uppgifter angående ändamålet med utbildningen i dess helhet, än mindre beträffande målet för undervisningen i de föreslagna ämnena och övningsgrenarna.

2. För att göra ett bedömande av frågan möjligt fordras sålunda ett närmare klarläggande av ändamålet med kursen, än vad som framgår av utredningen.

Att märka är emellertid, att det mått av utbildning som meddelas i den nuvarande militärinstruktörskursen befunnits vara ur militär synpunkt otillfredsställande och därför utgjort det tyngst vägande militära skälet för en utbrytning ur gymnastiska centralinstitutet av denna utbildning, och att begreppet »instruktör i militär gymnastik, vapenföring och idrott' icke giver besked örn för vilka elevkategorier dessa instruktörer avses.

En högre militär gymnastikutbildning vid gymnastiska centralinstitutet förutsattes i utredningen, men i för oss tillgängliga handlingar gives ingen antydan om dennas ändamål, omfattning eller inpassning i de ordinarie kurserna vid gymnastiska centralinstitutet. Ett klarläggande härav vore i hög grad önskvärt för bedömande av förslaget beträffande den militära instruktörsutbildningen.

Enligt vår mening bör i en militär instruktörskurs meddelas ett sådant mått av utbildning, att officer, som genomgått kursen, är kompetent att handhava utbildningen i gymnastik m. m. vid varje slag av utbildning inom regemente och motsvarande förband.

En högre gymnastisk utbildning skulle då erfordras endast i sådan ut sträckning att erforderliga lärarkrafter kunde påräknas för officersaspi

122 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 152.

rantskolor, krigsskolan, arméns underofficersskola och motsvarande skolor vid marinen och eventuellt llygvapnet samt tor att fylla lärarbehovet vid den rpilitära instruktörskursen. En önskvärd fördelning mellan olika truppslag och förhand bleve med säkerhet möjlig att efter hand ordna.

I vad mån genomgången militärinstruktörskurs hör anses motsvara hela första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet eller del av densamma, ävensom huruvida denna högre militära gymnastikutbildning bör i någon större utsträckning differentieras från motsvarande civila kan i detta sammanhang lämnas å sido.

3. Undervisningen vid kursen är i förslaget avsedd att omfatta ämnena: militär gymnastik, allmän och militär idrott, fäktlära, allmän hälsovårdslära; praktiska övningar: gymnastik, allmän och militär idrott, fäktning, simning och livräddning.

Utan angivande av tidsberäkning och tidsfördelning på de olika ämnena och övningarna har kursen föreslagits till omkring fem månader.

Beträffande ämnena synas följande synpunkter böra beaktas:

Militär gymnastik är närmast en speciell tillämpning av allmänna gymnastiska principer, och en rätt tillämpning fordrar kännedom örn dessa allmänna principer, varför detta ämne synes böra givas en däremot svarande benämning, exempelvis: » Gymnastikens teori jämte rörelselära». »Allmän idrott» är beteckningen för idrottsövningar omfattande löpning, hopp och kast och innefattar sålunda hl. a. icke bollspel, skidlöpning, boxning, brottning m. m. Ämnet bör därlör benämnas exempelvis: '»militär och övrig idrott», varigenom också den militära idrottens dominerande betydelse framhäves.

Allmän hälsovårdslära är knappast ett vedertaget begrepp och fordrar definition för att giva en föreställning om vad däri innefattas. Någon anatomisk kunskap måste med säkerhet läggas till grund för den övriga utbildningen och militär hygien samt fysisk träning göras till föremål för noggrant studium. Rymmes allt detta inom begreppet »allmän hälsovårdslära» må det bibehållas — men i så fall definieras — eljest synes det böra ersättas av ämnena »elementär anatomi» samt »militär hygien och träning slär a».

Rubriken för de praktiska övningarna synes även böra något omläggas. Gymnastik hör sålunda ändras till »militär gymnastik», ty det är just denna och ingen annan som bör övas. »Militär idrott» bör bli självständig rubrik, då detta begrepp är fullt avgränsat. »Övrig idrott» synes lämpligen kunna ersätta »allmän idrott» på ovan angivna grunder och utan specialisering, då därigenom viss frihet gives vid val av idrotter. »Fäktning» synes böra utbytas mot »vapenföring» då även handgemäng torde böra däri ingå.

Utan att nu kunna i detalj lämna bärande siffror visar dock en överslagsberäkning följande: Tid till förfogande enligt förslaget: 117 dagar med 6 timmar örn dagen = 702 timmar. Beräknat ungefärligt behov enligt av oss föreslagen gruppering av ämnen och övningsgrenar.

Ämnen:

gymnastikens teori jämte rörelselära...................... 40 timmar

militär och övrig idrott................................... 30 »

fäktlära................................................... 15 »

elementär anatomi ........................................ 60 »

militär hygien och träningslära .......................... 20 »

Summa för ämnena 165 timmar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

123 Praktiska övningar:

militär gymnastik (personlig färdighet och ledning av

övningstrupp)........................................... 250 timmar

militär idrott (personlig färdighet och ledning)............ 150 »

övrig idrott (allmän idrott, fotboll, handboll, boxning, brottning, skidlöpning, isidrott) .............................. 150 »

vapenföring............................................... 200 »

simning och livräddning .................................. 50 »

Summa för praktiska övningar 800 timmar Summa summarum 965 timmar Brist 965 — 702 = 263 timmar = 44 dagar.

Granskar man siffrorna synes måhända tiden för militär gymnastik väl kraftigt tilltagen. Då emellertid rörelseförrådet för ett flertal olika elevkategorier skall kunna behärskas och ett stort antal instruktionsövningar med trupp höra genomföras, måste denna siffra betraktas såsom normal. Tiden för militär idrott är snarast för knapp med hänsyn till tidsödande rekognosceringar och förflyttningar.

För »övrig idrott» angivna 150 timmar innefattar icke möjlighet till omkring 14 dagars speciell skidiitbildning vilket är ett starkt önskemål.

Tiden för vapenföring är minimisiffra för ernående av ett något så när användbart resultat. På grund av fäktningens natur är ytterligare tid önskvärd och utbildningens utbredande över längre tid av största betydelse.

Den föreslagna tiden för kursen, början av januari—25 maj, medger sålunda icke enligt vår mening en godtagbar utbildning i de avsedda ämnena och övningsgrenarna. Borttages vapenföring skulle genom inskränkning även på andra håll möjligen de knappa fem månaderna giva ett försvarbart resultat. Då emellertid vapenföring är en så förträfflig idrott, speciellt för befälet, och genom densamma grundläggande färdigheter vinnas för bedrivande av utbildning i handgemäng, synes ett slopande av vapenföringen icke böra ske.

Kursens förlängande med omkring två månader — med början i mitten av oktober i stället för i januari — vilket ur tjänstgöringssynpunkt väl bör låta sig göra, synes därför vara den naturliga lösningen.

4. En förläggning av kursen till gymnastiska centralinstitutet har av Kungl. Majit motiverats dels med hänsyn till kostnaderna, dels med hänvisning till den upphöjda sakkunskap, som tillmätes gymnastiska centralinstitutet samt ett därför önskvärt utbyte av vissa lärarkrafter mellan gymnastiska centralinstitutet och kursen.

Vad beträffar kostnaderna så synas dessa kunna bliva desamma örn kursen förläggas till annan, kronan tillhörig institution.

Den sakkunskap i fråga örn militär gymnastik, militär och övrig idrott samt vapenföring, som kursen har behov av, kan med visshet i minst lika liög grad presteras av krigsmakten tillhörande personal utanför gymnastiska centralinstitutet. Ett uttalande i betänkandet angående förvärvande av erforderlig kompetens i fäktning för lärare vid kursen, fordrar ett påpekande, att dylik kompetens fortfarande — såsom nära nog undantagslöst hittills — måste sökas vid främmande fäktskola (Joinville i Frankrike) och att den färdighet, som där vunnits, med större fördel vidmakthålles och utvecklas inom någon av de frivilliga sammanslutningar för

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

fäktidrott, som verka i Stockholm och som — i motsats till gymnastiska centralinstitutet — lia tillgång till förstklassig maitre d’armes.

Utan närmare kännedom örn de utrymmen inom gymnastiska centralinstitutet, som i förslaget avses, torde dock kunna fastslås, att de lokala förhållandena vid gymnastiska centralinstitutet såväl ur hygienisk som utrymmessynpunkt redan nu äro allt annat än tillfredsställande, varför det måste anses såsom en betänklig nödfallsåtgärd att där pressa in även denna kurs. Visserligen hoppas man på en lösning inom tio år av gymnastiska centralinstitutets lokalfråga, men det hoppet har allt sedan 1910 så ofta gäckats, att försiktigheten synes bjuda en undersökning av möjligheterna till förläggning av kursen på annat håll och då helst i nära anslutning till platsen för de praktiska övningarna, d. v. s. Göta livgarde. Det synes därvid sannolikt att de lokaler, som erfordras för expedition, lektionssalar och omklädningsrum — fyra logement och ett tvättrum — där skulle kunna frigöras och såsom fäktsal skulle med fördel kunna användas den ena, numera icke i bruk tagna matsalen. Erforderligt disponerande av gymnastiksalen kan med visshet ordnas.

En icke oväsentlig fördel med en förläggning till Göta livgarde vore dessutom att lärare och elever finge tillgång till en officersmäss, av betydelse framförallt för dem, som icke hava hem i Stockholm.

Ett tillgodogörande av vissa lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet bleve genom en förläggning av kursen till Göta livgarde icke omöjliggjort, då förflyttningen mellan gymnastiska centralinstitutet och Göta livgarde icke bör medföra väsentliga olägenheter för ifrågavarande lärare. Skulle för övrigt exempelvis utbildningen uti vissa delar av anatomien höra förläggas till gymnastiska centralinstitutet eller annan läroanstalt med där befintliga preparat, möta inga svårigheter att vid dessa tillfällen dit samla kursen.

5. Kostnaderna för en kurs med den organisation, som förslaget upptager, men ordnad i övrigt efter de i punkt 3 och 4 skisserade linjerna, bliva givetvis något högre än vad förslaget anger. Siffrorna i förslaget synas även i övrigt behöva något justeras, varpå här endast må anföras några exempel.

I de årliga kostnaderna upptagas sålunda blott 650 kronor för de praktiska övningarna. Häri måste dock inräknas kostnaderna för simhall vid undervisningen i simning och livräddning samt för rekognoscering, resor m. m. för de övningar och tävlingar i militär idrott, som måste i stor utsträckning äga rum, varför denna summa bör avsevärt höjas.

Måste kostnaderna hållas nere till ungefär den i förslaget angivna summan, må hellre ett något mindre antal elever beordras — ehuru detta medför vissa olägenheter även ur uthildningssynpunkt — än att kursen göres till en lialvmesyr utan klart insett ändamål.

6. Under omprövning anse vi böra tagas, huruvida icke chefen för kursen hör kunna vara major eller kapten, varigenom ingen kostnadsökning följer men väl större frihet vinnes vid utseende av den för befattningen lämpligaste.

7. Enligt vår mening vore det — med hänsyn till vad här framhållits — mindre välbetänkt att följa det uppgjorda förslaget vid anordnandet av här ifrågavarande kurs. För att de militära kraven och önskemålen skola kunna anses rimligen tillgodosedda synes en undersökning av möjligheterna att med i stort sett den föreslagna organisationen utöka kursen till

125 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

omkring sju månader och att förlägga den helt skild från gymnastiska centralinstitutet, förslagsvis till Göta livgarde, i stället böra göras. Härjämte synes en revidering av i förslaget upptagna siffror för kostnaderna påkallad.

Chefen för krigsskolan har meddelat, att han i huvudsak anslöte sig till ovan avgivna yttrande och därjämte särskilt framhållit nödvändigheten av att eleverna i den föreslagna kursen erhölle så tillfredsställande utbildning i vapenföring, att de vid sina regementen kunde leda jämväl vidare utbildningen i denna övningsgren för de från krigsskolan utexaminerade eleverna under deras första officersår. I övrigt syntes, framhåller chefen för krigsskolan slutligen, ur krigsskolans synpunkt intet vara att anföra.

Chefen för generalstaben har anfört följande:

Såsom chef för den föreslagna militära gymnastikkursen har avsetts kapten. För att medgiva större kontinuitet och undvika ett icke önskat ombyte synes nämnda beställning böra upptagas såsom avsedd att kunna bestridas av major eller kapten.

Med hänsyn till omfattningen av undervisningen i fäktning för militära elever vid gymnastiska centralinstitutet torde lärare från militära gymnastikkursen icke böra betungas med att omhänderhava nämnda undervisning utan blott biträda vid densamma.

Ur generalstabens synpunkt finnes i övrigt mot förslaget intet att erinra.

Chefen för marinstaben har — efter att i ärendet hava hört stationsbefälhavarna vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer ävensom chefen för kustartilleriet — anfört bland annat följande:

Redan i tidigare yttrande beträffande »försvarsväsendets gymnastikskola», vilken var tänkt skola förläggas till Uppsala, framhöll chefen för marinstaben åtskilliga fördelar, som i stället skulle medfölja en förläggning till Stockholm. Den nu föreslagna »militära gymnastikkursen» förläggning till Stockholm och anslutning till gymnastiska centralinstitutet synes innebära avgjorda fördelar.

Den iöreslagna utbildningstiden januari—maj är synnerligen olämplig för marinen, där i själva verket tiden november—mitten av april är den enda, som kan tillstyrkas. Ehuru mycket stora svårigheter komma att uppstå, lärer dock tiden i sista hand få lämpas efter det större flertalet elever, d. v. s. på sätt sakkunniga föreslagit. Någon tidigare hemförlovning på våren av elever från marinen bör emellertid ej ske, utan böra marineleverna om möjligt fullständigt genomgå och avsluta kursen.

För instruktionsövningar, disponerande av trupp eller lokaler m. m. utanför gymnastiska centralinstitutet, särskilt i sjömilitär idrott och dylikt, kunna även andra möjligheter än de vid Göta livgarde belintliga komma till fördelaktigt utnyttjande. I redogörelsen för kursens ändamål

och organisation, punkt 2, bör därför andra meningen lyda »-----

Viss utbildning äger rum vid till Stockholm förlagt regemente eller annat militärt förband».

Mot att kursen underställes inspektören för militärläroverken (vid armén) är icke något att erinra vid det förhållande, att det övervägande

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

större antalet elever kommer från armén. Beträffande utbildningen av elever från marinen bör dock inspektören samråda med vederbörande myndighet från marinen, förslagsvis stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation och chefen för kustartilleriet. Under förutsättning att samma synpunkter göra sig gällande lör flygvapnet, skulle punkt 3 böra så formuleras: »Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I fråga örn utbildning av officerare ur marinen eller flygvapnet samråder inspektören med stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation eller chefen för kustartilleriet respektive chefen för flygvapnet. I förvaltningshänseende---»

Ett gott och smidigt samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet och militära gymnastikkursen skulle sannolikt ernås, därest chefen för militära gymnastikkursen inginge såsom extra eller ordinarie medlem i gymnastiska centralinstitutets direktion.

Beträffande straffrättsliga förhållanden torde knappast särbestämmelser kunna genomföras för elever från marinen.

Stationsbeiälliavarna föreslå i sina yttranden, att lämpliga delar av arn nena anatomi och fysiologi inrymmas i utbildningen vid militära gymnastikkursen, enär någon kunskap i dessa ämnen torde vara erforderlig för varje slags gymnastiklärare.

En inkonsekvens i utredningen — antagligen beroende på tillfälligt förbiseende — anser jag mig slutligen böra påpeka.

Det framhålles, att en av militära gymnastikkursens officerare i kommandoväg skulle beordras tillika tjänstgöra vid gymnastiska centralinstitutet för att biträda» vid de militära elevernas därstädes utbildning och att endast därigenom militära gymnastikkursens lärarpersonal skulle kunna förvärva erforderliga förkunskaper och färdigheter beträffande fäktidrotten samtidigt som gymnastiska centralinstitutet skulle kunna draga nytta härav för de militära elevernas idrottsliga utbildning. Förslaget, att av de till militära gymnastikkursen kommenderade lärarna en skulle >'omhänderhava de militära elevernas vid gymnastiska centralinstitutet speciella utbildning i fäktning», synes emellertid strida mot nyssnämnda uttalande. Av naturliga skäl kan det i detta fall icke tänkas an nät än ett »biträdande», vilket sannolikt också varit förslagsställarnas avsikt.

Slutligen har arméförvaltningen anfört huvudsakligen följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den militärgymnastiska utbildningen, som vore avsedd att utbrytas från gymnastiska centralinstitutet för att i stället i form av en fristående kurs ansluta sig till institutet, be nämnas »militära gymnastikkursen», som i förvaltningsliänseende skulle lyda under arméförvaltningen. Sistnämnda stadgande torde, då enligt förslaget utbetalningar för kursens räkning skola ske genom den vid institutet anställde redogöraren (kamreraren) endast innebära, att, i den mån å lantförsvarets stat anvisade medel skola tagas i anspråk för gäldandet av därmed avsedda kostnader, arméiörvaltningen äger tillhandahålla nämnde redogörare sålunda eriorderliga medel. Nämnde redogörare lärer icke kunna åläggas att ingå i prövning angående författningsenligheten av inkomna ersättningsrekvisitioner, vadan lämpligaste gången för medels till handaliållande och utbetalande synes vara den, att redogöraren vid utgången av varje månad, eller tidigare, därest särskilda omständigheter så

127 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

påfordra, tillställer armélörvaltningens civila departement en uträkning — i förekommande fall åtföljd av vederbörandes räkningar i och för desammas granskning inom departementet — å de belopp redogöraren vid månadsskiftet eller dessförinnan har att utbetala. Efter verkställd granskning tillställes erforderliga beloppet redogöraren, som efter skedd utbetalning till departementet insänder kvittenser å utgivna beloppen.

Vad den uppgjorda kostnadsberäkningen beträffar synes intet vara att erinra mot de belopp, sammanlagt 4,050 kronor, som beräknats under »B Engångskostnader».

Rörande de beräknade »årliga kostnaderna» torde de för chefen, lärarna och redogöraren m. fl. upptagna arvodesbeloppen icke kunna anses oskäliga.

Under rubrikerna »rese- och traktamentsersättning vid in- och utryckning» samt »tjänstgöringstraktamenten» upptages gottgörelse bland annat för fyra elever ur marinen och flygvapnet. Denna gottgörelse, som belöper sig till sammanlagt 4,710 kronor, bör icke gäldas från medel under lant försvaret.

Mot storleken av de i kostnadsberäkningen angivna beloppen för sistnämnda slag av ersättning i vad densamma avser lärare och elever ur armén är icke annat att erinra, än att beloppet härför synes vara väl högt beräknat, i det att man i beräkningen utgått från att samtliga elever skulle hava annan förläggningsort än Stockholm.

Det för expenser, materiel m. m. och praktiska övningar beräknade beloppet, 2,500 kronor, har icke givit anledning till någon erinran. En uppdelning å anslag under lantförsvaret, sjölörsvaret och flygvapnet av dessa kostnader att fördelas i förhållande till antalet elever ur respektive armén, marinen och flygvapnet skulle visserligen kunna ifrågasättas. Detta synes dock icke vara erforderligt med hänsyn till det relativt obetydliga belopp, 500 kronor (4/20 av 2,500), som vid en dylik fördelning skulle belöpa å sjöförsvaret och flygvapnet.

De årliga kostnaderna för ifrågavarande kurs, vilka böra gäldas av medel under lantförsvaret, skulle sålunda komma att belöpa sig till sammanlagt högst 31,149 kronor (35,859 — 4,710) eller i avrundat tal 31,150 kronor.

För den nu vid gymnastiska centralinstitutet pågående militärinstruktörskursen — den kurs, som avses att ersättas av den nu föreslagna »militära gymnastikkursen» — kunna kostnaderna lör de till densamma kommenderade 14 elever ur armén, varav en har Stockholm till förläggningsort, uppskattas till cirka 20,300 kronor. Medel till dessa kostraders bestridande äro beräknade under titel III av undervisningsanslaget.

Då den föreslagna kursen är avsedd att årligen återkomma och sålunda, blir av mera fast natur, torde ovannämnda årskostnad, 31,150 kronor, lämpligen böra beräknas under titel II av undervisningsanslaget oell i staten uppföras under rubrik »Militära gymnastikkursen vid gymnastiska

centralinstitutet» med följande poster:

Arvoden till chef, lärare och redogörare............ 5,125: —

Resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamenten till chef, lärare och elever,

tillhörande armén ................................ 23,525: —

Expenser, materiel, praktiska övningar m. m....... 2,500: — 31,150:_

Departe-

mentschefen.

»

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Ovan omförmälda under titel III av undervisningsanslaget för militärinstruktörskursen beräknade medel, 20,300 kronor, böra tor ändamålet i fråga överföras till titel II och torde på grund härav totalsumman för undervisningsanslaget behöva ökas med endast 10,850 kronor.

Vad ovannämnda engångskostnader beträffar synes det lämpligt, att medel för kostnadernas gäldande äskas å extra stat av innevarande års riksdag.

1931 års riksdags principbeslut rörande omorganisation av gymnastiska centralinstitutet innebar, såsom i det föregående erinrats, jämte annat, att den militära gymnastikinstruktörskursen skulle utbrytas ur det organiska samband med de manliga elevernas vid centralinstitutet utbildning, vari desamma hittills stått, för att bereda rum för en utvidgad och förbättrad undervisning i de ämnen, som direkt sammanhöra med utbildningen av gymnastiklärare och sjukgymnaster. Den utbildning i militär gymnastik och militära idrotter, som tidigare under första årskursen vid centralinstitutet meddelats samtliga manliga elever i årskursen, måste för framtiden, i den mån den avser beredande för försvarsväsendet av tillgång till militära gymnastikinstruktörer, ske på annat sätt.

Vid de utredningar rörande centralinstitutets framtida organisation, som under senare år ägt rum, har framhållits att, då det här gällde ett rent militärt ändamål, denna utbildning hädanefter borde omhänderhavas av försvarsväsendets egna organ.

Å andra sidan framhöll, såsom jämväl tidigare erinrats, min företrädare i statsrådsämbetet i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, att — i betraktande av den föreliggande frågans ekonomiska sida och under aktgivande å angelägenheten av att låta försvarsväsendet få tillgodogöra sig den sakkunskap och erfarenhet, som utbildats vid och i särskild grad förefunnes vid gymnastiska centralinstitutet — en undersökning borde vidtagas rörande möjligheterna att till ett omorganiserat centralinstitut förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurser, avsedda att meddela ungefär enahanda mått av utbildning i militär gymnastik och idrott, som för närvarande meddelades i instruktörskursen.

För den utredning, som i anslutning härtill företagits av 1931 års gymnastiksakkunniga och inspektören för militärläroverken gemensamt, ävensom för de i ärendet avgivna yttrandena har i det föregående redogjorts.

Den omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, varom chefen för ecklesiastikdepartementet nu framlägger förslag, gör det nödvändigt, att ställning samtidigt tages till, huru riktlinjerna böra dragas för den militära instruktörsutbildningen sedan denna utbrutits ur centralinstitutets undervisningsprogram. Denna utbrytning medför beträffande den militära instruktörsutbildningen, att genom utmönstring av åtskilliga ämnen, vari

129 Kungl. Majlis proposition Nr 152.

hittills på grund av centralinstitutets organisation dessa elever måst deltaga, en betydande minskning i den för kursen hittills beräknade tiden kan åvägabringas. Vid bedömandet av den nya ordningen för den militära gymnastikinstruktörsutbildningen, sådan denna föreslagits av de sakkunniga och inspektören för militärläroverken, synes mig utgångspunkten böra vara den, att under förhandenvarande förhållanden någon utvidgning av undervisningen utöver den vid nuvarande instruktörskursen meddelade ej bör äga rum. Den pågående utredningen rörande försvarsväsendets framtida organisation gör det dessutom angeläget, att man ej för närvarande binder sig för åtgärder, som måhända inom en icke alltför långt avlägsen framtid kunna visa sig mindre lämpliga.

Det föreliggande förslaget synes mig ur nu angivna synpunkter vara tillfredsställande. Detta gäller såväl kursens ändamål och organisation som personal, elever och undervisning. För beredande av större valfrihet vid utseendet av chef för kursen synes det emellertid böra lämnas öppet, huruvida härtill bör avses major eller kapten. Storleken av de föreslagna arvodena torde få bliva föremål för omprövning i samband med utfärdandet av de närmare bestämmelserna för kursen.

Såsom i det föregående nämnts, avses den tillämnade omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet att genomföras från och med budgetåret 1932/1933. En följd härav blir givetvis, att den nya ordningen för den militära gymnastikinstruktörsutbildningen måste vinna tillämpning med avseende å de elever, vilka under budgetåret 1932/1933 böra kommenderas för undergående av dylik utbildning. Beträffande kostnadsfrågan vill jag till en början erinra, att i den under lantförsvarets ordinarie undervisningsanslag uppförda anslagstiteln III för särskilda skolor och utbildningskurser samt oförutsedda behov hittills inräknats erforderliga medel för bestridande av kostnaderna för utbildningen av elever ur armén vid gymnastiska centralinstitutet såväl i den nuvarande lägre s. k. militärinstruktörskursen som i den högre s. k. gymnastiklärarkursen. I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, har av statsfinansiella skäl en begränsning vidtagits i fråga örn medelsäskandet under nyssnämnda titel och därvid har, i enlighet med chefens för generalstaben av arméförvaltningen biträdda förslag, förutsatts, att utgifterna för omförmälda utbildning vid gymnastiska centralinstitutet även skola i viss mån reduceras. Frågan angående den omfattning, vari ett beordrande av elever till deltagande uti den militära gymnastikinstruktörskursen under budgetåret 1932/1933 bör äga rum, lärer för arméns vidkommande få bero på, i vad mån medel för ändamålet kunna beredas inom ramen av den i årets statsverksproposition beräknade summan under förenämnda anslagstitel. För marinen och flygvapnet bör kommenderingsfrågan prövas enligt motsvarande grunder. Yad vidare angår de med den föreslagna omläggningen av ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft,. (Nr 132.)

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utbildning förenade engångskostnaderna, synas dessa lämpligen kunna, i den utsträckning så prövas nödvändigt, utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel.

Det av arméförvaltningen väckta förslaget att till titel II av undervisningsanslaget överflytta och under en särskild rubrik beräkna anslagsbehovet för den militära gymnastikinstruktörskursen torde få tagas under omprövning i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

131 Kap. V. Anslagsbehov.

Härefter fortsätter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Städener:

Gällande, den 28 maj 1926 fastställda stat för gymnastiska centralinsti-

tutet upptager följande anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag. . . . kronor 82,300: — Anm.: Till institutets föreståndare utgår arvode med 1,200 kronor.

Yikariatsersättningar, förslagsanslag............... » 1,300: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . » 20,400: —

Till stipendier åt elever........................ » 2,000: —

Summa förslagsanslag kronor 106,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag................ » 13,000: —

Härjämte har i riksstaten för budgetåret 1931/1932, i likhet med flera föregående år, anvisats ett anslag till extra personal vid institutet m. m., vilket anslag för innevarande budgetår utgår med ett belopp av 7,410 kronor och enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 fördelats på följande sätt:

till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska central-

institutet .............................högst kronor 2,040: —

» fortsatt uppehållande under budgetåret 1931/1932 av undervisning jämte läkarvård vid en med

nämnda institut förenad kvinnlig poliklinik ... » » 1,200: —

» anordnande vid institutet av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer...................... » » 1,000: —

» avlönande av en eldare vid institutet........ » » 970: —

» undervisning i idrott vid institutet.......... » » 2,200: —

Slutligen har 1931 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 133 framlagda förslag, till ökat arvode åt föreståndaren för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra anslag av 2,800 kronor.

Summan av de till gymnastiska centralinstitutets förfogande för budgetåret 1931/1932 stående medlen utgör alltså 129,210 kronor.

Enligt de av 1924 års sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna (se sid. 140—142 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) skulle de årliga kostnaderna för gymnastiska centralinstitutet vid ett genomförande av det av nämnda sakkunniga framlagda förslaget uppgå till — förutom ett belopp av 15,000 kronor till särskilda kurser, varom nu ej är fråga — 208,900 kronor.

Nu utgående anslag till gymnastiska centralinstitutet.

Tidigare

förslag.

1931 års sakkunniga.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget (sid. 142—144 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) slutade likaledes på ett belopp av 208,900 kronor, vartill kommo dels kostnaderna för anordnandet av särskild militär instruktörskurs i stället för den till indragning föreslagna instruktörskursen vid centralinstitutet, dels ock kostnader för ämnet fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen.

1931 års sakkunniga hava i kap. VI av sitt betänkande upptagit frågan örn anslagsbehov för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet och i detta hänseende anfört huvudsakligen följande:

1. Rektor och lärarpersonal.

a. Rektor. För närvarande åtnjuter föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet dels ett i institutets stat upptaget arvode å 1,200 kronor, dels ock, jämlikt beslut av 1931 års riksdag, ett extra arvode av 2,800 kronor. Härtill kommer vidare bostad i gymnastiska centralinstitutets byggnad; såsom ersättning härför måste emellertid föreståndaren vidkännas avdrag å arvodet.

1924 års sakkunniga föreslogo för rektor lön enligt lönegraden Ali avlöningsreglementet.

1927 års sakkunniga föreslogo för rektor — som enligt deras förslag alltid skulle vara ordinarie lärare vid institutet — förutom den härmed förenade lönen dels ett arvode av 2,000 kronor, dels ock fri bostad eller ersättning härför.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget.

De sakkunniga hava tidigare behandlat frågan örn rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet och därvid i huvudsak anslutit sig till det av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda förslaget. Emellertid hava de sakkunniga av flera skäl ansett, att rektorsbefattningen ej borde tillsättas genom fullmakt utan genom förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Vid sådant förhållande kan avlöningen till rektor icke utgå enligt den tidigare föreslagna lönegraden A 1 utan synes böra bestämmas att utgå såsom ett arvode enligt 5 § avlöningsreglementet.

Detta torde jämväl böra medföra, att arvodet sättes till något högre belopp än vad tidigare föreslagits, när befattningen avsetts skola vara ordinarie. Avlöningen enligt lönegraden A 1 uppgår å G-ort till 13,020 kronor. Med hänsyn tagen härtill vilja de sakkunniga förorda, att för rektorsbefattningen måtte fastställas ett årligt arvode av 14,000 kronor.

Härjämte torde erfordras, i likhet med vad som gäller för andra på förordnande på viss tid tillsatta befattningshavare, särskilda pensionsbestämmelser. I detta avseende vilja de sakkunniga föreslå pension å 7,000 kronor vid avgång efter tolv års innehav av befattningen och pension å 6,000 kronor vid avgång efter minst sex men före uppnådda tolv tjänstår.

Härjämte vilja de sakkunniga — på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga — förorda, att bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor inom gymnastiska centralinstitutets byggnad.

133 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

b. Ordinarie lärare.

1924 års sakkunniga föreslogo för gymnastiska centralinstitutets ordinarie manliga lärare lönegraden B 26 och för dess ordinarie kvinnliga lärare lönegraden B 22.

1927 års sakkunniga föreslogo för samtliga ordinarie lärare placering i lönegraden B 26. Med hänsyn till det förhållandet, att frågan örn lika löner för manliga och kvinnliga lärare icke blivit slutgiltigt löst av statsmakterna, ansågo sig nämnda sakkunniga höra framlägga kostnadsberäkningar jämväl för den eventualiteten, att lönerna för de kvinnliga lärarna vid gymnastiska centralinstitutet upptoges i en lägre lönegrad än vad som beslötes för de manliga lärarna.

I sitt över sistnämnda förslag avgivna utlåtande har statskontoret förordat en placering i lönegraden B 24 av samtliga ordinarie lärare.

Föredragande departementschefen har — utan att taga slutlig ståndpunkt till frågan örn de ordinarie lärarnas placering i lönegrad — ansett sig i sina i propositionen nr 133 framlagda preliminära beräkningar icke böra räkna med högre lönegradsplacering än den av statskontoret föreslagna, även örn densamma vid den slutliga omprövningen kunde befinnas för låg i betraktande av att det här gällde lärarbefattningarna vid en högre utbildningsanstalt, för vilken det vore av största vikt att förvärva särskilt goda lärarkrafter.

I likhet med både 1924 och 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga på det enträgnaste understryka vikten och nödvändigheten av att för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutets lärare en tillräckligt hög lönegrad måtte bestämmas. De stora krav, som enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget både kvalitativt och kvantitativt komma att ställas på de ordinarie lärarna, förutsätta en icke allt för snävt tilltagen avlöning för att det skall bliva gymnastiska centralinstitutet möjligt att för sig förvärva de bästa lärarkrafterna. Med hänsyn såväl härtill som till institutets ställning av landets enda statliga utbildningsanstalt för lärare för det betydelsefulla ämnet fysisk fostran vilja de sakkunniga framhålla, att den av tidigare sakkunniga föreslagna placeringen i lönegraden B 26 ingalunda kan betraktas såsom för hög. De sakkunniga inse nogsamt, att de nuvarande statsfinansiella förhållandena icke äro gynnsamma för verkställandet av en lönereglering över huvud taget. Men örn — vilket de sakkunniga utgå från och varom såväl Kungl. Maj:t som riksdagen fattat samstämmande beslut — omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet efter mera än 20-åriga utredningsarbeten skall kunna påbörjas från och med budgetåret 1932/1933, så måste även tillgodoses de förutsättningar för denna omorganisation, som ligga i möjligheten att genom fullt tillfredsställande löner erhålla de allra bästa lärarkrafter, som stå till buds. I anslutning till det sålunda anförda vilja de sakkunniga bestämt förorda, att för gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärare måtte bestämmas lönegraden B 26.

c. Extra lärarkrafter.

De sakkunniga hava tidigare redogjort för de extra lärarkrafter av olika slag, som vid ett bifall till deras nu framlagda förslag skulle bliva erforderliga vid gymnastiska centralinstitutet. Efter övervägande av den undervisningsskyldighet, som skulle åvila dessa lärare, ävensom övriga på frågan inverkande förhållanden anse sig de sakkunniga böra föreslå följande arvoden m. m.

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

arvode till en lärare i fysiologi och hälsolära......... kronor 6,200: —

» » » » » allmän patologi............... » 1,000: —

» » » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar)....... » 5,300: —

» » » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och för-

bandslära................. » 6,400: —

» » » * » röstbehandling............... » 600: —

» » » » » psykologi och pedagogik........ » 1,500: —

» » » » » rytmik..................... » 500: —

arvoden för medicinska specialkurser............... » 2,000: —

tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet ...................... > 5,000: —

arvoden till Övningslärare vid läroverk.............. » 3,600: —

» » extra föreläsare m. m.................. » 500: —

» för dem, som förordnas att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen, som ämna övergå till friskgymnastlinjen............................ » 600: —

2. Förvaltningspersonal m. m.

a. Ordinarie förvaltningspersonal m. m.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan av 1927 års sakkunniga föreslagits samt med hänsyn härjämte tagen till att någon fysiologisk institution icke för närvarande kommer att inrättas vid institutet, vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte anställas

dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5.

h. Icke-ordinarie förvaltningspersonal.

I överensstämmelse med vad 1927 års sakkunniga härutinnan föreslagit vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte

anställas

dels en sekreterare, arvode,....................kronor 1,550: —

dels en kamrerare, arvode,...................... » 1,800: —

dels ock en bibliotekarie, arvode,................. > 600: —

3. Stipendier åt lärare och elever.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att å gymnastiska centralinstitutets stat måtte uppföras dels till resestipendier åt lärare vid institutet ett belopp av 1,500 kronor, dels ock till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.

4. Särskilda kostnader för undervisningen i idrott.

För detta ändamål föreslogo 1924 års sakkunniga ett belopp av 5,000 kronor, under det att 1927 års sakkunniga ansågo anslaget kunna begränsas till 3,500 kronor.

135 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det förslag till undervisnings- och timplan för undervisningen i idrott, som av de sakkunniga i det föregående framlagts, innebär en ganska betydande ökning i förhållande till det av 1927 års sakkunniga förordade. I anslutning härtill torde även en mindre ökning av anslaget till särskilda kostnader för undervisningen i idrott bliva ofrånkomlig. De sakkunniga beräkna för ändamålet ett belopp av 4,500 kronor, varav för avlöning av tillfälliga lärare — i simning o. s. v. — torde böra beräknas 1,100 kronor.

5. Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, allt fortfarande måtte få utgå.

6. Materiel m. m.

1927 års sakkunniga beräknade kostnaderna för materiel m. m. vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet under den tid, detsamma kunde komma att kvarbliva i sina nuvarande lokaler, till 28,000 kronor, varav 16,000 kronor beräknades skola utgå å institutets ordinarie stat och 12,000 kronor av institutets s. k. extra medel.

De skäl, som föranledde 1927 års sakkunniga att tills vidare räkna med användandet av institutets s. k. extra medel för bestridande av vissa materielkostnader, föreligga enligt de sakkunnigas uppfattning allt fortfarande. När institutet däremot förflyttats till nya lokaler, torde — i enlighet med vad statskontoret och 1927 års sakkunniga föreslagit — extra medlen böra redovisas som särskilda uppbördsmedel och i materielanslaget jämväl upptagas anslag för underhåll av materiel m. m.

I sina beräkningar hava de sakkunniga ansett sig böra upptaga den disponibla inkomsten genom extra medlen till 9,500 kronor eller 2,500 kronor mindre än vad 1927 års sakkunniga antogo. Denna minskning motiveras därmed, att dels inkomsterna av lokalerna komma att minskas, då dessa komma att vara mera upptagna för institutets egna behov, dels ock inkomsterna av sjukgymnastik komma att upphöra.

Nedanstående tablå utvisar den fördelning, de sakkunniga tänka sig av de olika utgiftsposterna:

25,500: —

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

7. Sammanfattning. Stat för gymnastiska centralinstitutet.

Från anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra bestridas kostnaderna för avlöning till rektor, ordinarie lärare samt ordinarie förvaltningspersonal m. m. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till:

arvode åt rektor...................................... kronor 14,000: —

avlöningar åt 7 manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (ä 9,540) ...................................... » 66,780: —

avlöningar åt 6 kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (å 9,060) ...................................... » 54,360: —

avlöningar åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden B 26 (å 9,540) .............................. » 19,080: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden Bil ........................................ » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988).................. » 5,976: —

» » en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 170,372

Nämnda belopp synes lämpligen böra avrundas till 170,000 kronor. Denna anslagspost synes enligt sedvanliga grunder böra erhålla förslagsanslags natur.

Något särskilt anslag till vikariatsersättningar för här ifrågavarande befattningshavare torde, såsom 1927 års sakkunniga framhållit, icke bliva erforderligt, utan torde härför erforderliga kostnader böra bestridas från förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie befattningshavare. De sakkunniga utgå härvid från att jämväl ersättning åt vikarie för de medicinskt utbildade lärarna å centralinstitutets poliklinik för sjukgymnastik med fysikalisk behandling under dem tillkommande semesterledighet m. m. må utgå från detta anslag.

Avlöningar till extra lärarkrafter samt till extra förvaltningspersonal uppgå vid ett bifall till vad i det föregående föreslagits till sammanlagt 37,150 kronor. Detta belopp torde böra något höjas för att bereda möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna, vilka icke — liksom lärarna — erhålla ledighet under de tider, då undervisning icke pågår. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att anslaget till ickeordinarie befattningshavare måtte upptagas med ett till 38,000 kronor förhöjt belopp.

I den ordinarie staten för gymnastiska centralinstitutet böra vidare såsom särskilda reservationsanslag upptagas anslagen till materiel m. m. å 16,000 kronor, stipendier för lärare vid institutet å 1,500 kronor, stipendier för elever vid institutet å 3,000 kronor, samt särskilda kostnader för undervisning i idrott, 4,500 kronor.

Såsom ett särskilt extra anslag torde därutöver böra upptagas anslaget å 1,000 kronor till anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer.

Vid ett bifall till de sålunda framlagda förslagen skulle alltså i riksstaten uppföras följande anslag för gymnastiska centralinstitutet:

137 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

1. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 170,000: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 38,000: —

Summa förslagsanslag kronor 208,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Stipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —■

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag ........................................ » 4,500: —

Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —

Summan av dessa anslag utgör 234,000 kronor.

De för budgetåret 1931/1932 för här ifrågavarande ändamål utgående anslagen uppgå till 129,210 kronor. I förhållande härtill innebär de sakkunnigas förslag en kostnadsökning av 104,790 kronor.

Det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget slutade — med frånräknande av ett av dem föreslaget anslag å 15,000 kronor till särskilda kurser, beträffande vilket de sakkunniga, i likhet med 1927 års sakkunniga, icke ansett sig böra göra någon framställning —■ på 208,900 kronor. I jämförelse härmed innebär det nu framlagda förslaget en ökning av 25,100 kronor. Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget skulle kostnaderna likaledes uppgå till 208,900 kronor; även i jämförelse med detta förslag uppkommer således en kostnadsökning på 25,100 kronor.

De av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda preliminära kostnadsberäkningarna slutade å ett belopp av 199,150 kronor. Kostnadsökningen i förhållande till detta förslag bliver alltså 34,850 kronor.

De sålunda föreslagna kostnadsökningarna kunna onekligen förefalla avsevärda, allra helst under nuvarande statsfinansiella förhållanden. De sakkunniga vilja emellertid framhålla några synpunkter, som enligt deras förmenande torde giva en tillfyllestgörande förklaring.

De anslag, som för närvarande utgå till gymnastiska centralinstitutet, hava från alla håll erkänts vara oskäligt låga, och en direkt jämförelse därmed torde därför knappast vara rimlig.

Även i jämförelse med de av 1924 och 1927 års sakkunniga samt i propositionen nr 133 framlagda förslagen innebär de sakkunnigas förslag en icke obetydlig fördyring. Härvid är emellertid att märka, att denna kostnadsökning till allra största delen faller på undervisningen å sjukgymnastlinjen. Den ökade differentiering mellan frisk- och sjukgymnastlinjerna, som blivit en följd av 1931 års riksdags principbeslut, måste givetvis medföra en kostnadsökning. Härtill kommer vidare, att enligt riksdagens direktiv särskilt undervisningen i sjukgymnastlinjens olika ämnen i de sakkunnigas nu föreliggande förslag måst utvidgas och fördjupas i betydande omfattning, något, som givetvis icke varit möjligt att realisera utan en relativt avsevärd kostnadsökning.

Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag.

138 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

För de kostnader, som föranledas av anordnandet av en särskild militär gymnastikkurs, har chefen för försvarsdepartementet i kap. IV i det föregående redogjort.

Beträffande de engångsanslag, som må bliva erforderliga vid genomförandet av den nya organisationen, anhåller jag att få yttra mig i samband med övergångsanordningarna.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

I anledning av att de sakkunniga föreslagit, att arvodet till institutets rektor skulle bestämmas till 14,000 kronor årligen vill statskontoret emellertid ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att fastställa arvodet till ett belopp som med nära 1,000 kronor överstiger befattningshavare å G-ort i lönegraden A 1 tillkommande avlöning, 13,020 kronor.

Vidare hava 1931 års sakkunniga på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga, förordat, att fri bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor inom gymnastiska centralinstitutets byggnad. Statskontoret anser sig emellertid böra åberopa ämbetsverkets utlåtande den 22 maj 1929, däri statskontoret beträffande denna fråga uttalat, att, även örn vissa skäl särskilt med hänsyn till rektors representationsskyldighet kunde tala för ett dylikt förslag, ämbetsverket dock knappast ansåge sig kunna tillstyrka detsamma, då härigenom en ganska väsentlig rubbning skulle inträda i de grunder, efter vilka avlönings- och bostadsförhållandena för statstjänstemännen numera ordnats.

I fråga örn lärarbefattningarna har statskontoret tidigare förordat deras placering i lönegraden B 24. Goda skäl torde emellertid föreligga för att de lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordras medicine licentiatexamen, hänföras till lönegraden B 26. Övriga lärarbefattningar torde icke böra placeras i högre lönegrad än B 24; och det synes statskontoret starkt kunna ifrågasättes, örn icke lärarbefattningarna i lek och idrott borde hänföras till en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21.

Beträffande förvaltningspersonalen bar statskontoret i sitt utlåtande den 22 maj 1929 ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för uppförandet å centralinstitutets stat av en kansliskrivarbefattning. I sammanhang härmed erinrade statskontoret, att samtidigt en höjning från 1,550 kronor till 1,800 kronor av ersättningen till räkenskapsföraren föreslagits. Enligt statskontorets mening borde kansliskrivaren, därest en sådan befattning inrättades, kunna åläggas att handhava även räkenskapsföringen. Därest så icke ansåges böra ske, syntes enligt statskontorets mening anledning icke föreligga att beträffande förvaltningspersonal upptaga någon befattning i högre lönegrad än B 7. 1931 års sakkunniga hava även föreslagit inrättandet av en kansliskrivarbefattning samt en höjning till 1,800 kronor av räkenskapsförarens arvode. Statskontoret saknar emellertid anledning att frångå den av ämbetsverket sålunda tidigare uttalade uppfattningen.

Beträffande vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska centralinstitutet anfört i här förevarande hänseende torde jag få hänvisa till deras under kap. II i det föregående återgivna yttranden.

139 Kungl. Maj: ts proposition Nr 152.

Innan jag går att framlägga mitt förslag till kostnadsberäkningar för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet anser jag mig böra framhålla några allmänna synpunkter, vilka delvis redan blivit framhävda av 1931 års sakkunniga.

Den nya organisationen av gymnastiska centralinstitutet kommer att medföra en icke oväsentlig ökning av det allmännas utgifter. Härvid måste dock bemärkas, att anslagen till centralinstitutet — just med tanke på den under årtionden i utsikt ställda omorganisationen — under senare år kommit att hållas nere på ett sätt, som under andra förhållanden väl knappast varit möjligt med tanke på den ökade betydelse, vårt folks fysiska fostran under senare tid kommit att tillerkännas. En direkt jämförelse mellan nu utgående anslag och de efter omorganisationen erforderliga är därför, såsom jämväl 1931 års sakkunniga framhållit, knappast rimlig.

Vidare måste, såsom också 1931 års sakkunniga påpekat, en viss kostnadsökning bliva ofrånkomlig med den av 1931 års riksdag i princip beslutade, betydligt ökade differentieringen mellan de båda utbildningslinjerna ävensom den föreslagna fördjupningen och utvidgningen av sjukgymnastutbildningen.

Å andra sidan göra de nu rådande ekonomiska förhållandena, att stor försiktighet måste iakttagas, så att icke andra utgifter åsamkas det allmänna för den nya organisationens genomförande än sådana, som måste betraktas såsom oundgängliga. Härvid bör vidare, när det gäller utmätandet av löner och arvoden åt befattningshavare, noga tillses, att man icke vidtager åtgärder, som kunna föregripa de stora ännu olösta frågorna örn ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna ståndpunkt till här förevarande fråga, anhåller jag att få övergå till en detaljgranskning av föreslagna löner och andra utgiftsposter vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

Såsom i det föregående framhållits, har jag tillstyrkt det av 1924 års sakkunniga framlagda och av mig i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag framlagda förslaget örn inrättandet av en särskild rektorsbefattning vid centralinstitutet. De skäl, som av 1931 års sakkunniga framförts för att denna befattning icke skulle göras ordinarie utan tillsättas på förordnande på viss tid, har jag funnit övertygande.

1931 års sakkunniga hava med hänsyn till sitt nyss angivna förslag för rektorsbefattningen beräknat ett arvode av 14,000 kronor eller 980 kronor mera än vad som skolat utgå enligt tidigare förslag, då befattningen föreslagits skola placeras i lönegraden A 1. Statskontoret har anslutit sig till förslaget örn rektorsbefattningens tillsättande på förordnande men ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för att fastställa arvodet till 14,000 kronor.

För egen del vill jag uttala min anslutning till det av de sakkunniga

Departe-

mentschefen.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förordade beloppet, 14,000 kronor. De stora krav, som komma att ställas på denna befattnings innehavare, synas mig väl motivera denna avlöning, vid vars utmätande därjämte måste ihågkommas, att behövlig kompensation lämnas för det osäkerhetstillstånd, som måste följa med befattningens tillsättande genom förordnande på viss tid.

Den föreslagna avlöningen torde böra utgå i form av arvode enligt bestämmelserna i 5 § avlöningsreglementet.

På av statskontoret anförda skäl finner jag mig icke — trots att vägande skäl onekligen därför anförts — kunna biträda det av de sakkunniga framlagda förslaget, att rektor jämväl skulle tillförsäkras fri bostad eller ersättning därför.

De närmare bestämmelser, som med anledning av den föreslagna formen för rektors avlöning må bliva erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela. Framdeles torde också böra tagas under övervägande, vilka närmare föreskrifter, som böra meddelas rörande pensionsförmånerna vid rektorsbefattningen.

Såsom jag tidigare anfört, har jag funnit mig böra frånträda min tidigare uttalade uppfattning örn bibehållande åtminstone i viss utsträckning av överlärarinstitutionen. Däremot har jag ansett mig böra biträda det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget örn att en av institutets lärare skulle förordnas till rektors ställföreträdare. Härför måste ett arvode beräknas. I detta hänseende synes mig ett belopp av 2,000 kronor lämpligt avvägt, och jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen härom.

Härefter anhåller jag så att få övergå till den viktiga och mycket omdebatterade frågan örn de ordinarie lärarnas avlöning.

Jag har förut redogjort för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare framkommit.

Å ena sidan gäller det här, såsom jag redan år 1931 framhöll, lärarbefattningarna vid en högre utbildningsanstalt, för vilken det är av största vikt att förvärva särskilt goda lärarkrafter. Denna synpunkt har enträget understrukits av 1931 års sakkunniga.

Å andra sidan måste här tillses, att man icke genom en lönereglering för denna lärarkår binder sig för åtgärder, som i ett större sammanhang kunna få synnerligen vittgående ekonomiska konsekvenser.

Jag tillåter mig då erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli 1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet» (statens offentliga utredningar 1930: 20) föreslagit för manlig lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken 20:e och för kvinnlig lärare i gymnastik 18:e lönegraden.

Med hänsyn såväl härtill som till den avlöning, som för närvarande åtnjutes av centralinstitutets ordinarie lärare, finner jag mig under förhandenvarande förhållanden böra ansluta mig till det av statskontoret

141 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprepade gånger framförda förslaget örn att lönegraden B 24 måtte tagas till utgångspunkt vid beräkningen av de löner, som böra tillkomma här förevarande befattningshavare.

Härifrån måste dock vissa betydelsefulla avvikelser ske.

Vad till en början de medicinskt utbildade lärarna beträffar, har statskontoret för dem föreslagit en placering i lönegraden B 26. Härför tala enligt mitt förmenande starka skäl. Med de avvikelser från de sakkunnigas förslag i fråga örn anordnandet av poliklinikverksamheten vid serafimerlasarettet, som jag tidigare förordat, komma dessa befattningars innehavare att i fråga örn tjänstgörings- och semesterförhållanden intaga en i förhållande till centralinstitutets övriga lärare ogynnsam ställning. Härtill kommer vidare den långa teoretiska utbildningstid, som erfordras för de medicinskt utbildade lärarna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden vill jag alltså tillstyrka, att de medicinskt utbildade lärarna vid gymnastiska centralinstitutet placeras i lönegraden B 26.

Statskontoret har i sitt över 1931 års sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande ifrågasatt, örn icke lärarna i idrott och lek borde placeras i en lägre lönegrad än centralinstitutets övriga lärare, förslagsvis då lönegraden B 21.

Till denna uppfattning kan jag icke ansluta mig. Frånsett det förhållandet, att flera av de föreslagna lärarbefattningarna avsetts skola omfatta både friskgymnastik samt idrott och lek, äro kompetenskraven för lärarbefattningarna desamma. Den betydelse, idrotten alltmera fått vid våra skolor, gör också, att undervisningen häri måste betraktas såsom ett lika viktigt moment i centralinstitutets arbetsuppgifter som undervisningen i friskgymnastik.

Härefter vill jag så övergå till frågan örn manliga och kvinnliga lärares inbördes placering i lönegrad. Jag vill då erinra, att denna fråga varit föremål för ingående behandling av 1928 års lönekommitté. Denna har i sitt nyssberörda betänkande, vartill jag här torde få hänvisa, ansett sig böra föreslå olika placering i lönegrad för män och kvinnor. Oavsett vilken ståndpunkt man än må intaga till kommitténs sålunda framlagda förslag finner jag mig dock, i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden. icke kunna tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig, grupp av befattningshavare erhåller lönereglering enligt grunder, som strida mot vad lönekommittén föreslagit och beträffande vilka statsmakterna ännu icke varit i tillfälle att fatta beslut.

Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för befattningshavare vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga lärare, vill jag i anslutning till det nu anförda föreslå, att centralinstitutets lärare, med undantag av de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden B 21.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Jag vill emellertid framhålla, att mitt nu i detta hänseende framlagda förslag gjorts under den förutsättningen, att denna fråga ånyo upptages till behandling, när fråga hlir örn lönereglering för befattningshavare i allmänhet för undervisningsväsendet.

Beträffande de extra lärarkrafterna föranledas följande förändringar i de sakkunnigas förslag av vad jag i det föregående tillstyrkt: De sakkunniga hava föreslagit dels för en lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) ett arvode å 5,300 kronor, dels för en lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära ett arvode å 6,400 kronor. Jag har i det föregående ansett mig höra tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel. Med hänsyn härtill torde motsvarande minskning böra vidtagas i de föreslagna arvodena, förslagsvis med 1,700 kronor, respektive 2,000 kronor till 3,600 kronor, respektive 4,400 kronor. Vidare har jag i likhet med centralinstitutets lärarkollegium ansett mig höra avstyrka den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i rytmik. På grund härav kan det för detta ämne beräknade arvodet, 500 kronor, bortfalla.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del icke givit mig anledning till erinran.

Emellertid vill jag framhålla, att de sålunda av mig tillstyrkta arvodena till extra lärare ej få anses definitiva. Därest det vid närmare prövning skulle visa sig, att exempelvis ett ämne hör givas större plats i undervisningen på ett annat ämnes bekostnad, hör det givetvis finnas möjlighet att inom anslagets ram vidtaga erforderliga justeringar. Bestämmandet av lärararvoden m. m. torde — liksom beträffande exempelvis speciallärararvodena vid tekniska högskolan — få ankomma på Kungl. Majit efter vederhörandes hörande.

Vid centralinstitutet finnes för närvarande anställd följande ordinarie förvaltningspersonal, nämligen två vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. Dessutom avlönas från anslaget till extra personal m. m. ett extra vaktmästarhiträde och en eldare.

1931 års sakkunniga hava föreslagit, att vid centralinstitutet måtte anställas dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tilllika portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5.

Statskontoret har beträffande här förevarande personal endast anfört erinringar beträffande den föreslagna kansliskrivartjänsten, beträffande vilken statskontoret ansett, antingen att denna befattnings innehavare borde åläggas att handhava även räkenskapsföringen, eller, därest så icke ansåges höra ske, att befattningen icke måtte placeras i högre lönegrad än B 7.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 143

För egen del vill jag uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag. Den tjänstgöring, som kommer att åvila innehavaren av den föreslagna kansliskrivar-registratorsbefattningen, bliver så omfattande och ansvarsfylld även örn räkenskapsföringen omhänderhaves av annan person, att en lönegradsplacering sådan som den av de sakkunniga föreslagna synes mig väl motiverad. Härtill kommer vidare, att rektors ställning inom skolöverstyrelsen med all sannolikhet kommer att medföra en icke obetydlig ökning av expeditionsarbetet å centralinstitutets rektorsexpedition.

Vad som föreslagits beträffande icke-ordinarie förvaltningspersonal har icke givit mig anledning till erinran.

De till resestipendier åt lärare, 1,500 kronor, samt till stipendier åt elever vid institutet, 3,000 kronor, föreslagna beloppen, vilka hava avseende på förhållandena efter omorganisationens genomförande, har jag funnit mig nu kunna lämna utan erinran.

Till särskilda kostnader för undervisningen i idrott hava de sakkunniga beräknat 4,500 kronor. För genomförande på ändamålsenligt sätt av den utvidgade idrottsundervisning, som omorganisationsförslaget innebär, torde en höjning av det nu för ändamålet utgående anslaget å 2,200 kronor vara nödvändig. Mot det beräknade beloppet, 4,500 kronor, har jag intet att erinra.

Det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, torde allt fortfarande böra utgå.

Kostnaderna för materiel hava av de sakkunniga efter omorganisationens genomförande beräknats till 25,500 kronor, varav dock ett belopp av 9,500 kronor skulle bestridas av centralinstitutets s. k. extra medel. På budgeten skulle alltså endast behöva uppföras ett anslag av 16,000 kronor för ändamålet.

Mot förslaget, att centralinstitutet även i fortsättningen, så länge det är kvar i sina nuvarande lokaler, får behålla sina s. k. extra medel och med tillhjälp av dem bestrida vissa materielkostnader, finner jag intet att erinra. Det å budgeten för materiel beräknade beloppet, 16,000 kronor, vill jag tillstyrka.

Härefter vill jag så lämna en beräkning av de olika anslagsposterna i den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet:

Från anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle vid bifall

till mitt förslag bestridas:

arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet...... kronor 14,000: —

» » rektors ställföreträdare .................... » 2,000: —

avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden B 26 (å 9,540 kronor) ........................

19,080: —

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning åt sju manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) ................................ kronor 60,060: —

avlöning åt sex kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor).................. » 40,896: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i

lönegraden B11 .................................... » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —•

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)...................... » 5,976: —

avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 152,188: —

Detta belopp torde, lämpligen avrundat till 152,000 kronor, böra upptagas såsom förslagsanslag.

Något anslag till vikariatsersättningar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle utgå arvoden till sekreterare med 1,550 kronor, kamrerare med 1,800 kronor, bibliotekarie med 600 kronor, lärare i fysiologi och bälsolära med 6,200 kronor, lärare i allmän patologi med 1,000 kronor, lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) med 3,600 kronor, lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära med 4,400 kronor, lärare i röstbehandling med 600 kronor, lärare i psykologi och pedagogik med 1,500 kronor, för medicinska specialkurser 2,000 kronor, tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet 5,000 kronor, arvoden till Övningslärare vid läroverk 3,600 kronor, till extra föreläsare m. m. 500 kronor samt för dem, som förordnas att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen, som ämna övergå till friskgymnastlinjen, 600 kronor.

Summan av dessa anslagsposter utgör 32,950 kronor. För beredande av möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna, vilka icke erhålla ledighet under de tider, då undervisningen icke pågår, ävensom för oförutsedda behov, torde anslaget lämpligen böra höjas till

34,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts, skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

7. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 152,000: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 34,000: —

Summa förslagsanslag kronor 186,000: —

145 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Besestipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag .............................................. » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag ........................................ » 4,500: —-

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: — Summan av dessa anslag utgör 212,000 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående anslagen, såsom tidigare nämnts, uppgå till 129,210 kronor, skulle en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, fullt genomförd, alltså kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning för statsverket av (212,000 —129,210) 82,790 kronor, oberäknat dyrtidstillägg. Härtill komma ytterligare dels de kostnader, som må föranledas av sjukgymnastikundervisningens förläggande till serafimerlasarettet, varom jag talat i kap. II i det föregående, dels de kostnader, som föranledas av den av chefen för försvarsdepartementet föreslagna militära instruktörskursen.

Till behandling av engångsanslag, som må bliva erforderliga för den nya organisationens genomförande, övergår jag nu i följande kapitel.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1931 års sakkunniga.

Kap. VI. övergångsanordningar.

De sakkunniga hava (kap. VII i betänkandet) framlagt förslag till övergångsanordningar och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga utgå i det förslag till övergångsanordningar, de här framlägga, från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet, i enlighet med vad Kungl. Majit och riksdagen redan beslutat, tager sin början från och med läsåret 1932/1933.

1. Direktionen.

De sakkunniga framlägga i det följande, i samband med förslaget till stadgar för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet, förslag till vissa ändringar i sammansättningen av direktionen över gymnastiska centralinstitutet m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga framhålla vikten av att de föreslagna nya bestämmelserna rörande direktionen snarast möjligt komma att lända till efterrättelse, och hemställa de sakkunniga fördenskull örn vidtagande av åtgärder i överensstämmelse härmed.

2. Elever.

Höstterminen 1931 hava nyintagna elever i sedvanlig ordning påbörjat sin utbildning vid centralinstitutet. Dessa elever, som skola erhålla sin utbildning efter nu gällande plan, avsluta sin utbildning, de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren 1933.

Från och med läsåret 1932/1933 beräkna de sakkunniga, att elever komma att intagas efter den nya ordningen. I samband härmed vilja de sakkunniga framhålla, att de förutsätta, att även vid de privata instituten motsvarande bestämmelser rörande inträdesfordringarna komma att bliva gällande från och med läsåret 1932/1933. I och med detta läsår skulle alltså intagning av elever enligt nu gällande bestämmelser icke vidare förekomma. Under läsåret 1932/1933 skulle då vid institutet finnas dels å den manliga linjen en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastkurs, dels en kvinnlig andra årskurs, samtliga enligt den gamla ordningen, dels ock slutligen en första årskurs av såväl manliga som kvinnliga frisk- och sjukgymnastlinjerna enligt den nya planen. Vid slutet av detta läsår utexamineras för sista gången kvinnliga elever enligt den gamla ordningen. Även vid de enskilda instituten skulle då gymnastikdirektörsexamen för sista gången avläggas i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Under läsåret 1933/1934 skulle vid gymnastiska centralinstitutet finnas dels en manlig sjukgymnastkurs enligt nu gällande bestämmelser, dels ock både första och andra årskurserna av frisk- och sjukgymnastlinjerna enligt den nya ordningen. Vid slutet av vårterminen 1934 utexamineras första gången elever, som erhållit sin utbildning efter de nya bestämmelserna, och samtidigt avslutas vid institutet den sista kursen enligt den gamla ordningen.

Från och med läsåret 1934/1935 skulle alltså verksamheten vid institutet

Kungl. Maj.is proposition Nr 152. 147

bedrivas enbart efter den nya ordningen. Övergångstiden kommer sålunda att sträcka sig över läsåren 1932/1934.

3. Budgetåret 1932/1933.

a. Rektor och förvaltningspersonal.

Rektorsbefattningen bör givetvis tillsättas redan vid omorganisationens början, alltså från och med budgetåret 1932/1933. Kostnadsökningen härför uppgår till (14,000 — 4,000) 10,000 kronor.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga vidare, att från och med nämnda tidpunkt förslaget beträffande förvaltningspersonalen genomföres. Detta innebär, att arvodet åt räkenskapsföraren höjes till 1,800 kronor och tjänstens benämning ändras till kamrerartjänst, samt att den nuvarande kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kansliskrivare tjänst, tillika registratorstjänst i lönegraden B 11.

I samband härmed vilja de sakkunniga erinra örn det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget örn att den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen, fru A. Åkerberg, måtte, därest hon erhåller den föreslagna nya befattningen i lönegraden B 11, tillerkännas rätt att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna sin tidigare tjänstgöring såsom dels sekreterare, dels ock kontorsbiträde vid centralinstitutet. De sakkunniga vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet, fru Åkerberg genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas eli högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner.

Kostnadsökningen för nu ifrågavarande åtgärder uppgår enligt sedvanliga beräkningsgrunder till (250 + 1,212) 1,462 kronor.

b. Lärare.

Av flera skäl anse de sakkunniga sig böra förorda, att tillsättandet av lärartjänsterna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet fördelas på ett par år. Det torde vara av en viss betydelse för möjligheterna att till dessa tjänster erhålla de bästa krafter, som överhuvudtaget stå att erhålla inom landet, att ej ett alltför stort antal lärarbefattningar på en gång kungöres lediga till ansökning. Vidare torde det icke vara på kallat, att andra befattningar tillsättas enligt den föreslagna nya ordningen och alltså erhålla de föreslagna högre lönerna än sådana, som äro erforderliga för undervisningen inom den del av centralinstitutet, där den nya undervisningsplanen vunnit tillämpning.

De sakkunniga hava med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena vid gymnastiska centralinstitutet och med aktgivande på de ovan angivna synpunkterna verkställt en undersökning, i vilken ordning de olika lärartjänsterna höra tillsättas med ordinarie innehavare.

För hudgetåret 1932/1933 erfordras för undervisningen enligt den nya ordningen

1 manlig lärarbefattning i friskgymnastik...........kronor 9,540: —

1 kvinnlig » » » ........... » 9,060: —

1 manlig » » lek och idrott............ » 9,540: —

1 kvinnlig » » » » » » 9,060: —

1 manlig » » sjukgymnastik (tillsättes först

från och med den 1 april 1933)................. » 2,385:

1 kvinnlig lärarbefattning i sjukgymnastik .......... » 9,060: —

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare...............kronor 9,540: —

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare (tillsättes

först från och med den 1 april 1933)............. » 2,385: —

1 lärare i fysiologi och hälsolära med reducerad tjänstgöring .................................... » 3,100: —

1 lärare i allmän patologi....................... » 1,000: —

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes

sjukdomar) med reducerad tjänstgöring ........... » 1,500: —

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära, med reducerad tjänstgöring .................................. » 2,500: —

1 lärare i röstbehandling........................ » 600: —

1 lärare i psykologi och pedagogik med reducerad tjänstgöring ............................ »_600: —

Summa kronor 69,870: —

Härtill komma vidare dels tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet — från och med den 1 april 1933 — med Vi av

5,000 = 1,250 kronor, dels arvoden till Övningslärare vid läroverk 2,250 kronor, dels ock arvode åt den, som under tiden till och med mars 1933 förordnas att uppehålla undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever, förslagsvis beräknat till 1,650 kronor.

Av de ordinarie lärarbefattningar, som, enligt vad i det föregående föreslagits, skulle tillsättas redan från och med ingången av budgetåret 1932/1933, förorda de sakkunniga, att fyra, nämligen de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den manliga lärarbefattningen i lek och idrott samt den kvinnliga lärarbefattningen i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande av institutets nuvarande ordinarie lärare.

Härefter hava så de sakkunniga att verkställa en beräkning rörande kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar vid institutet, där nu gällande undervisningsplaner skola tillämpas, nämligen den kvinnliga avdelningens andra årskurs samt gymnastiklärar- och sjukgymnastkurserna å den manliga linjen. De sakkunniga hava härvid utgått från, dels att undervisningen vid dessa kurser skall uppehållas i ungefär samma omfattning som under innevarande läsår, dels ock att de ordinarie lärarna, som, enligt vad i det föregående föreslagits, skulle tillsättas från och med läsåret 1932/1933, skola, i den mån sådant påfordras, inom ramen för dem åliggande undervisningsskyldighet biträda vid undervisningen även för av här ifrågavarande kurser. Vidare vilja de sakkunniga framhålla, att här förevarande beräkningar endast kunna vara approximativa.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle behovet av lärarkrafter för här förevarande tre avdelningar under läsåret 1932/1933 te sig på ungefär följande sätt.

a) Kvinnliga avdelningens andra årskurs:

Friskgymnastikens teori och praktik samt undervisnings-

övningar..................................kronor 2,850: —

149 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Friskgymnastik: undervisningsövningar (ordinarie lärare

beräknas biträda med återstoden)................kronor 1,620: —

Sjukgymnastik (14 veckotimmar, ordinarie lärare beräknas

biträda med återstoden)....................... » 1,900: —

Fysiologi ................................... » 3,000: —

Anatomi (den ordinarie läraren beräknas här biträda). . . » 1,500: —

Polikliniktjänstgöring för de kvinnliga kurserna....... » 3,300: —

b) Gymnastiklärarkursen:

Friskgymnastik................................ » 6,816: —

Undervisningsövningar.......................... » 5,000: —

Lek och idrott............................... » 6,420: —

Sjukgymnastikens teknik........................ » 1,000: —

Fysiologi) gemensam undervisning med den kvinnliga

Anatomi J kursen............................. » —

c) Sjukgymnastkursen:

Sjukgymnastikens teori och teknik samt övervakning av

poliklinik 1 april—8 juni 1933 ................. » 5,900: —

Sjukdomslära (gemensam undervisning med kvinnliga avdelningens andra årskurs) ..................... » 3,000: —

Summa kronor 42,306: —

Nämnda belopp, lämpligen avrundat till 42,300 kronor, synes böra upptagas såsom ett särskilt extra anslag för att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits, efter direktionens förslag av Kungl. Majit fördelas för uppehållande av här ifrågavarande undervisning.

c. Vaktbetjäning.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att deras förslag beträffande expeditionsvakter m. m. genomföres redan från och med budgetåret 1932/1933. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till 12,264 kronor. Då utgifterna för ändamålet för närvarande uppgå till 5,976 kronor å institutets ordinarie stat och (2,040 + 970) 3,010 kronor på extra stat eller inalles 8,986 kronor, innebär detta en kostnadsökning av 3,278 kronor.

d. Stipendier åt lärare och elever.

För övergångsåret 1932/1933 anse de sakkunniga sig icke böra ifrågasätta några resestipendier åt institutets lärare.

För stipendier åt institutets elever beräkna de sakkunniga samma belopp som för närvarande finnes upptaget i den ordinarie staten, d. v. s.

2.000 kronor.

e. Särskilda kostnader för undervisning i idrott.

För undervisningen i idrott beräkna de sakkunniga samma belopp bliva erforderligt som nu utgår å extra stat, d. v. s. 2,200 kronor.

f) övningar i gymnastik för Stockholms förenade

studentkårer.

För detta ändamål beräkna de sakkunniga ett oförändrat belopp av

1.000 kronor bliva erforderligt.

150 Kungl. Marits 'proposition Nr 152.

g. M a t e r i el m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga hemställa, att det ökade materielanslaget, beräknat till 16,000 kronor eller 3,000 kronor mera än för närvarande utgår, måtte uppföras å institutets ordinarie stat redan från och med budgetåret 1932/1933. Härvid vilja de sakkunniga särskilt peka på nödvändigheten av att vid den genomgripande förändringen av institutets undervisning, som nu föreslagits, möjlighet förefinnes att på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av materiel m. m.

h. Engångsanslag.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava framlagt förslag örn vissa engångsanslag, slutande på respektive 135,800 kronor och 87,000 kronor. De sakkunniga hava funnit, att dessa kostnader icke helt kunna undvikas. En betydande nedskärning har emellertid blivit möjlig främst med hänsyn till att någon fysiologisk institution icke för närvarande ifrågasättes.

Nedanstående tablå giver en översikt av de utav de olika kommittéerna föreslagna engångsanslagen ävensom — beträffande det nu framlagda förslaget — den fördelning på de båda övergångsåren 1932/1934, som de sakkunniga förorda.

Anm.: 1) Avser en nödtorftig komplettering av den utrustning med undervisningsmateriel i fysiologi, som trots omläggningen erfordras.

2) 1927 års sakkunniga beräknade inga särskilda engångskostnader för gymnastiksalarna, enär de ansågo sig hava att räkna med en flyttning av gymnastiska centralinstitutet till nya lokaler inom en nära framtid.

3) I detta belopp ingår en summa av 1,600 kronor, avseende katalogisering, som de sakkunniga anse under nuvarande förhållanden kunna anstå ännu någon tid.

I enlighet med det sålunda framlagda förslaget skulle alltså för budgetåret 1932/1933 ett engångsanslag av 14,025 kronor bliva erforderligt.

i. Stat för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1932/193 3.

Såsom en sammanfattning av det nu anförda framlägga de sakkunniga följande förslag till stat för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1932/1933, därvid jämväl behövliga avrundningar vidtagits.

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 86,800: — Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare _____» 18,400: —

. Summa förslagsanslag kronor 105,200: —

151 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag ..................

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag

kronor 16,000: — » 2,000: —

II. Extra anslag

Uppehållande av undervisningen vid de delar av centralinstitutet, där hittills gällande undervisningsplaner skola tillämpas jämväl under budgetåret

1932/1933 ...........................................

Undervisning i idrott vid institutet ..................

Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer ..........................................

Engångskostnader för materiel, reservationsanslag ..

42,300: — 2,200: —

1,000: — 14,025: —

Summa kronor 182,725: — För motsvarande ändamål utgår för budgetåret 1931/1932 ett belopp av tillhopa 129,210 kronor. Kostnadsökningen uppgår sålunda till 53,515 kronor. Härvid torde dock böra bemärkas, att institutets föreståndare för närvarande å annan stat uppbär en avlöning av 8,680 kronor.

4. Budgetåret 1933/1934.

Från och med budgetåret 1933/1934 komma de nya undervisningsplanerna att hava vunnit tillämpning i båda årskurserna å såväl frisk- som sjukgymnastlinjen. Med hänsyn härtill måste från och med nämnda budgetår samtliga av de sakkunniga beräknade lärarbefattningar vara försedda med innehavare, och jämväl i övrigt böra de anslag, som ansetts erforderliga å den ordinarie staten, ställas till förfogande. Dessa kostnader uppgå till sammanlagt 234,000 kronor. Härutöver måste emellertid beräknas de kostnader, som bliva erforderliga för uppehållande under nämnda budgetår av sjukgymnastkursen å manliga linjen enligt den gamla ordningen. För denna kurs hava 1927 års sakkunniga beräknat ett belopp av 11,700 kronor, och häremot hava de sakkunniga intet att erinra. Detta belopp synes böra uppföras såsom ett särskilt extra anslag, förslagsvis benämnt anslag till uppehållande av undervisningen vid en sjukgymnastkurs.

Härtill komma vidare de av de sakkunniga för budgetåret 1933/1934 beräknade engångskostnaderna, 15,565 kronor.

Summan av samtliga för här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1933/1934 erforderliga anslag uppgår således till 261,265 kronor.

5. Budgetåret 1934/1935.

Med ingången av läsåret 1934/1935 bedrives verksamheten vid gymnastiska centralinstitutet enbart efter den nya ordningen. Den av de sakkunniga i det föregående föreslagna staten för institutet iir då i tillämpning, och några ytterligare övergångskostnader torde då ej vara att beräkna.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har beträffande de sakkunnigas förslag i denna del anfört bland annat:

Direktionen vill påpeka, att två av institutets lärare, major Schmiterlöw och kapten Hellsten, under respektive åtta och fem år innehaft befattning som t. f. Överlärare och avlöning enligt lönegrad B 28, för närvarande major Schmiterlöw i löneklass 29 och kapten Hellsten i löneklass 28. Det synes direktionen under alla omständigheter rimligt att de, sedan de, som

Yttrande över 1931 års sakkunnigas förslag.

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

av sakkunniga föreslagits, överförts å den nya staten, bibehållas vid sina nu utgående avlöningsförmåner. En nedgång för dem från ovannämnda löneklass enligt B 28 till motsvarande löneklasser enligt B 26 skulle — samtidigt som de genom den föreslagna omorganisationen få sin undervisningsskyldighet högst väsentligt utökad — innebära en mycket kännbar avlöningsminskning, som de ej utan svårighet skulle kunna bära. Det plikttrogna och högt kvalificerade arbete, de nedlagt vid institutet, synes väl motivera förslaget.

På grund av liknande skäl får direktionen i likhet med vad den föregående direktionen i sina yttranden över såväl 1924 som 1927 års sakkunnigförslag förordat, anhålla, att dess nuvarande sekreterare fru Åkerberg matte erhålla ett personligt lönetillägg å 278 kronor per år, motsvarande den löneminskning, som hon åsamkas genom frånträdande av sekreterarbefattningen, vilken hon innehaft sedan den 19 septemher 1917, i samband med överflyttandet till befattning som kansliskrivare.

Statförslaget för arbetsåret 1932/1933 upptager endast en ordinarie lärare i varje ämne. För lektionerna i ämnena idrott å den manliga och friskgymnastik (undervisningsövningar) å båda linjerna, under vilka eleverna äro uppdelade i grupper, erfordras emellertid flera lärare. Förslaget utgår på grund härav från, att extra lärare skola anställas och beräknar arvoden i enlighet härmed. Å nu gällande stat upptagna ordinarie lärare, som ej äro avsedda att överföras å den nya staten, stå även till förfogande. Deras tjänstgöringsskyldighet liksom sagda arvoden äro emellertid beräknade enligt nu gällande bestämmelser och således för ett arbetsår, som är kortare än det föreslagna. Det blir därför nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för den överskjutande tiden. Dessa kunna dock ske utan förhöjning av de i statförslaget upptagna kostnaderna, om direktionens på kollegiets yttrande stödda förslag angående ämnet rytmik vinner bifall, då det för undervisning i detta ämne avsedda arvodet inbesparas.

Direktionen vill slutligen framhålla, att ett godkännande av direktionens nu framlagda synpunkter kommer att medföra en mindre kostnadsökning i det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till stat för gymnastiska centralinstitutet för hudgetåret 1932/1933.

Enligt den mening, som företrädes av majoriteten inom direktionen, skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för nämnda budgetår,

a) arvodesförhöjning åt den lärare, som förordnas att

vara rektors ställföreträdare (skillnaden mellan lönegraderna B 26 och B 28) .............................. kronor 960: —

b) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren

majoren A. G. Schmiterlöw (skillnaden mellan nu åtnjuten avlöning i 29:e löneklassen samt den av de sakkunniga enligt sedvanliga grunder beräknade avlöningen i lönegraden B 26, 28:e löneklassen)............ » 480: —

c) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren,

kaptenen N. E. Hellsten (kapten Hellsten åtnjuter f. n. avlöning enligt 28:e löneklassen, d. v. s. den löneklass, som enligt sedvanliga beräkningsgrunder i statförslaget upptagits för manliga ordinarie lärare) .............. » —

153 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

d) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och kontorsbiträdet, fru Agda Åkerberg (skillnaden mellan nu åtnjutna avlöningsförmåner: sekreterararvode 1,550 kronor samt avlöning som kontorsbiträde i lönegraden B 4, 7:e löneklassen å 2,832 kronor, eller inalles 4,382 kronor, samt den avlöning, som skulle tillkomma henne som kansliskrivare, därest hon för uppflyttning i löneklass vid denna tjänst får tillgodoräkna sig föregående sekreterartjänstgöring, 4,104 kronor) .................. kronor 278: —

Summa kronor 1,718: —

Enligt den mening, som företrädes av minoriteten inom direktionen, skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för budgetåret 1932/1933:

a) tre över! ärar befattningar, skillnaden mellan löneklass

28 och löneklass 30, till vilken överlärarna enligt sedvanliga beräkningsgrunder skola räknas vid uppflyttning i lönegrad B 28.................................. kronor 2,880: -—

b) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och

kontorsbiträdet Agda Åkerberg ...................... » 278: •—

Summa kronor 3,158: —

Direktionen vill påpeka, att skillnaden mellan de båda alternativens summor är skenbar och beroende av, att de i det första fallet beräknats efter de verkliga förhållandena och i det senare i enlighet med vid uppgörande av statförslag sedvanliga beräkningsgrunder.

I enlighet med det av 1931 års riksdag fattade principbeslutet utgår jag från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skall taga sin början med ingången av läsåret 1932/1933.

De elever, som höstterminen 1931 intagits vid centralinstitutet, skola erhålla sin utbildning enligt nu gällande plan och avsluta sin utbildning, de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren 1933.

Från och med läsåret 1932/1933 skola elever intagas enligt den nya ordningen.

Med hänsyn till den betydande skärpning av inträdesfordringarna, jag i det föregående förordat, har jag emellertid, såsom jämväl tidigare utvecklats, sett mig nödsakad att föreslå en viss övergångstid, under vilken kvinnliga elever i mån av utrymme efter Kungl. Maj:ts beprövande skola få vinna inträde jämväl efter nu gällande inträdesfordringar. Enahanda övergångsbestämmelser har jag jämväl förordat för de båda privata instituten.

Härefter anhåller jag så att få övergå till att behandla de tillsättnings och andra frågor, som hava avseende å budgetåret 1932/1933. I detta hänseende kan jag i det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget, vari endast smärre ändringar bliva erforderliga vid bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt.

Departe-

mentschefen.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Rektorsbefattningen bör tillsättas vid omorganisationens början, likaså ordinarie förvaltningspersonal och vaktmästare.

Från och med budgetåret 1932/1933 böra vidare tillsättas dels lärarbefattningen i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare, dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i idrott och lek, dels en kvinnlig lärarbefattning i sjukgymnastik. Från och med den 1 april 1933 böra vidare tillsättas dels en manlig lärarbefattning i sjukgymnastik, dels lärarbefattningen i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Beträffande tillsättandet av dessa befattningar biträder jag de sakkunnigas förslag, att de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den manliga lärarbefattningen i idrott och lek samt den kvinnliga lärarbefattningen i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande av institutets nuvarande ordinarie lärare, t. f. överlärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt lärarinnorna Ester Svalling och Ingeborg Eriksson.

Härjämte biträder jag förslaget örn att nuvarande kontorsbiträdet, fru Agda Åkerberg, född Bondeson, utan ansökning överflyttas till den föreslagna nya kansliskrivarbefattningen.

För tre av nu nämnda befattningshavare, major Schmiterlöw, kapten Hellsten och fru Åkerberg, skulle, såsom i utredningen och yttrandena framhållits, en överflyttning till de för dem föreslagna nya befattningarna medföra kännbara inkomstminskningar.

Major Schmiterlöw har tjänstgjort såsom t. f. Överlärare sedan 1924 och kapten Hellsten sedan 1927. Fru Åkerberg har sedan 1917 jämte sin kontorsbiträdesbefattning uppehållit sekreterarbefattningen vid centralinstitutet.

Onekligen inställa sig ganska starka betänkligheter mot att lämna ersättning för förluster, som göras vid en omorganisation av personer, som endast på förordnande uppehållit sina befattningar. Enligt mitt förmenande föreligga emellertid här alldeles särskilda omständigheter, som tala för ett sådant förfaringssätt, omständigheter sådana, att ett bifall till förslaget näppeligen torde få prejudicerande betydelse.

Den långa tid, under vilken centralinstitutets omorganisationsfråga väntat på sin lösning, har framtvungit ett vakanssättande av tjänster, som inneburit ganska stora svårigheter för de närmast härav berörda lärarna. Härtill kommer vidare, att omorganisationen för samtliga nu berörda befattningshavare kommer att medföra betydligt ökad arbetsbörda. Det synes då knappast rimligt, att härmed skulle följa en kännbar inkomstminskning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att riksdagens medgivande måtte inhämtas därtill, att nu nämnda tre befattningshavare tillerkännas rätt att

155 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

såsom personliga avlöningstillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, major Schmiterlöw och kapten Hellsten såsom t. f. Överlärare samt fru Åkerberg såsom kontorsbiträde och sekreterare, och å andra sidan vad de efter nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna härför låta sig icke exakt beräknas, då man icke för närvarande äger kännedom örn, i vilken utsträckning de nämnda befattningshavarna komma att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring.

Major Schmiterlöw åtnjuter för närvarande avlöning i 29:e löneklassen, kapten Hellsten i 28:e löneklassen och fru Åkerberg i 7:e löneklassen, varjämte fru Åkerberg uppbär sekreterararvode å 1,550 kronor. Dessa avlöningar uppgå sammanlagt till (10,020 + 9,540 + 2,832 + 1,550) 23,942 kronor. De för de föreslagna nya befattningarna för de här ifrågavarande befattningshavarna efter sedvanliga grunder i staten upptagna beloppen hava av mig beräknats till (8,580 + 8,580 + 3,888) 21,048 kronor. Skillnaden mellan de båda sålunda angivna beloppen är 2,894 kronor. När alla ålderstillägg i de nya befattningarna hunnit intjänas, uppgå lönerna härå enligt den nya staten till (9,060 + 9,060 -f 4,104) 22,224 kronor eller endast 1,718 kronor mer än de nu utgående avlöningsförmånerna. Med hänsyn härtill finner jag mig kunna föreslå, att intet särskilt anslag för ändamålet upptages i staten utan att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att de av mig föreslagna personliga lönetilläggen må utgå från förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie befattningshavare.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle följande avlöningar och arvoden för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets anslag till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning till en förste expeditionsvakt..............kronor 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter. ... » 5,976:-—

» » eldare, tillika gårdskarl............... » 2,988: —

Summa kronor 83,830

vilket belopp lämpligen torde böra avrundas till 83,500 kronor.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare kan jag i det stora bela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget. Med hänsyn till den minskade undervisning i sjukdomslära, jag i det föregående förordat, torde dock de härför beräknade arvodena å 1,500 kronor, respektive 2,500 kronor, böra minskas med i runt tal en tredjedel till 1,000 kronor, respektive 1,700 kronor.

I anslutning härtill skulle från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare för budgetåret 1932/1933 utgå följande arvoden, varvid emellertid den slutliga fördelningen, i anslutning till vad jag tidigare anfört, torde få ankomma på Kungl. Majit:

arvode till sekreterare.......................... kronor 1,550: —

» » kamrerare........................... » 1,800: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära ........... » 3,100: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar).......... » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och förbandslära » 1,700: —

» » » » röstbehandling................. » 600: —-

» » » » psykologi och pedagogik.....'. . . . » 600: —

tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet (från och med den 1 april 1933)............ » 1,250: —

arvode till Övningslärare vid läroverk .............. » 2,250: —

arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med mars 1933 uppehålla undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever...................... » 1,650: —

Summa kronor 17,100: —

Den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten till vikariatsersättningar torde redan nu kunna uteslutas.

Beträffande den i samma anslag ingående anslagsposten till stipendier åt elever å 2,000 kronor förutsätter jag i likhet med 1931 års sakkunniga ingen ändring för budgetåret 1932/1933.

Några resestipendier åt institutets lärare hava ej av de sakkunniga föreslagits för budgetåret 1932/1933.

Kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar av institutet, där nu gällande undervisningsplaner skola tillämpas, hava av 1931 års sakkunniga beräknats till i av-

157 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rundat tal 42,300 kronor. Mot det sålunda beräknade beloppet bar jag intet att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta rörande den närmare fördelningen av detta anslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig nu föreslagits.

För särskilda kostnader för undervisning i idrott samt för övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer föreslås av de sakkunniga för budgetåret 1932/1933 samma belopp, som utgå under innevarande budgetår, 2,200 kronor, respektive 1,000 kronor. Häremot bar jag intet att erinra.

Beträffande det ordinarie reservationsanslaget till materiel hava de sakkunniga föreslagit, att bela den beräknade ökningen skulle träda i kraft redan under första övergångsåret. Med hänsyn till rådande förhållanden kan jag icke för närvarande tillstyrka en större ökning av detta anslag än 500 kronor, d. v. s. till 13,500 kronor.

1931 års sakkunniga hava för budgetåret 1932/1933 beräknat, att för engångskostnader ett belopp av 14,025 kronor skulle bliva erforderligt. Med hänsyn till nu rådande förhållanden kan jag dock icke biträda förslaget i denna del.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1932/1933 under gymnastiska centralinstitutet tillstyrkta anslagen uppgår till 161,600 kronor. De av mig under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel för motsvarande ändamål beräknade anslagen uppgå, såsom tidigare erinrats, till 161,725 kronor.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för dels sjukgymnastikundervisningen vid serafimerlasarettet, dels den militära instruktörskursen hava redogörelser lämnats i det föregående.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som av de sakkunniga beräknats för gymnastiska centralinstitutet under det andra övergångsåret, budgetåret 1933/1934, torde jag sakna anledning att nu ingå på närmare prövning.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.52.

Kap. VII. Hemställan.

I anslutning till vad i det föregående av chefen för försvarsdepartementet och mig anförts hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att:

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av mig i det föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit efter hörande av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits av en poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen över serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och förslag i ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Majit, upptagas ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad ävensom att nämnda fastighet må för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa

3.800.000 kronor jämte ränta, för ett belopp av högst

200.000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet i det föregående tillstyrkt, från och med budgetåret 1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av följande där nu upptagna ordinarie befattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare, tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

159 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ej mindre från och med ingången av budgetåret 1932/1933: dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

14,000 kronor,

dels arvode åt rektors ställföreträdare å 2,000 kronor, dels 1 lärare i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare i lönegraden B 26, dels 2 lärare i lönegraden B 24, dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21, dels 1 kansliskrivare i lönegraden B 11, dels 1 förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5, än även från och med den 1 april 1933: dels 1 lärare i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare, i lönegraden B 26, dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. medgiva, att — därest t. f. överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet därstädes Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, varda utnämnda, Schmiterlöw och Hellsten till lärare samt Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, till kansliskrivare vid centralinstitutet — nämnda befattningshavare må tillerkännas rätt att från den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, Schmiterlöw och Hellsten såsom t. f. Överlärare samt Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, såsom kontorsbiträde och sekreterare vid institutet, och å andra sidan vad de efter nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstilllägg, äga att uppbära vid institutet,

VII. vid bifall till vad under V hemställts öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu

med

till

kronor 82,300: — » 1,200: - » 83,500: —

160 Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten fogade anmärkningen skall utgå,

samt förty lioja nämnda ordinarie förslagsanslag med ................................... kronor 1,200: —

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar

å ....................................... kronor 1,300: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med .................................... kronor 1,300:—,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattningsha-

vare m. m.,

nu ..................................... kronor 20,400: —

med ................................... » 3,300:-—

till .................................... * 17,100: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag

med .................................... kronor 3,300:—,

X. vid bifall till vad under VII—IX hemställts minska det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet,

nu .................................... kronor 106,000: —

med .................................. » 3,400: —

till .................................... » 102,600: —

XI. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska centralinstitutet,

nu ..................................... kronor 13,000: —

med ................................... » 500: —

till .................................... » 13,500:—,

XII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

av...................................... kronor 42,300: —

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas,

XIII. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

kronor 2,200: —,

av

161 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

XIV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

av ...................................... kronor 1,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Kegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning..................................... 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 till 1931 års riksdag s. 3.

— Riksdagens skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, s. 3. — Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 s. 7. — 1931 års gymnastiksakkunniga s. 8.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet m. m...................... 10

A. 1931 års sakkunniga s. 10. — B. yttranden över 1931 års sakkunnigas betänkande s. 41. — C. Departementschefen s. 72.

Kap. lil. Inträdesfordringar............................... 36

Nuvarande inträdesfordringar m. m. s. 86. -— 1931 års sakkunniga s. 92. — Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag s. 95. — Departementschefen s. 107.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.................. .... 112

Frågans behandling vid 1931 års riksdag s. 112. — 1931 års betänkande angående militär gymnastikkurs s. 113. — Yttranden över betänkandet angående den militära gymnastikkursen s. 120. — Departementschefen s. 128.

Kap. V. Anslagsbehov.................................. 131

Nu utgående anslag till gymnastiska centralinstitutet s. 131.

— Tidigare förslag s. 131. — 1931 års sakkunniga s. 132. Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag s. 138. — Departementschefen s. 139.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................ 146

1931 års sakkunniga s. 146. — Yttrande över 1931 års sakkunnigas förslag s. 151. — Departementschefen s. 153.

Kap. VII. Hemställan.................................... 158

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.