angående användande av medel ur domänverkets markinköpsfond för förvärv av en fastighet i Umeå stad m. m.

Kungl. Majlis proposition Nr 24.

1 Nr U.

Kungl. Muj:ts proposition till riksdagen angående användande av medel ur domänverkets markinköpsfond för förvärv av en fastighet i Umeå stad m. m.; given Stockholms slott den 8 januari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilägga utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström :

I skrivelse den 18 maj 1931 har domänstyrelsen gjort framställning om överflyttning av tomten nr 3 inom kvarteret Älvsbacka i Umeå stad från statens järnvägars till domänverkets förvaltning samt örn medgivande att för ändamålet använda visst belopp av den i statens domäners fond ingående fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden). Vid skrivelsen äro såsom bilagor fogade ett värde-

Hihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sunil. '>2 höft (Nr 24.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

ringsinstrument saint en skrift av den 12 maj 1931 från järnvägsstyrelsen till domänstyrelsen. I ärendet kava infordrade yttranden avgivits den 16 juli 1931 av statskontoret och den 26 augusti 1931 av riksräkenskapsverket.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Fastigheten ifråga är belägen vid Östra Strandgatan i Umeå och har en areal av 3,087.5 kvadratmeter. Därå äro uppförda två boningshus av trä och en kombinerad bostads- och uthusbyggnad av tegel, tillbyggd med en uthusavdelning av trä. Det större bostadshuset inrymmer 9 rum, kök, jungfrukammare, två hallar, serveringsrum, badrum, w. c., arkiv, skafferi, garderober, vindsutrymmen och hushållskällare. Det mindre bostadshuset inrymmer två lägenheter örn 3 rum, kök, tambur, skafferi, garderober och hushållskällare för båda lägenheterna m. m. Tegelbyggnaden inrymmer i bostadsavdelningen en lägenhet örn 2 rum, kök och tambur med toalett oell en lägenhet örn ett rum och kök med garderober, i uthusavdelningen stall, vagnbod, boskulle och fullständig källarvåning, inrymmande 2 magasin, soprum, tvättstuga och hushållskällare, samt i den tillbyggda delen av trä 7 bodar för ved och diverse jämte vindsutrymmen m. m. A tomten finnes dessutom ett mindre växthus. Byggnaderna äro uppförda under tiden 3898—1910.

År 1920 inköptes fastigheten av järnvägsstyrelsen för en köpeskilling av 75,000 kronor, vilken erlades delvis kontant, delvis genom övertagande av betalningsansvaret för ett fastigheten graverande lån i Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförening, ursprungligen å 20,000 kronor, men vid tiden för köpet å 18,034 kronor. A lånet erlägges halvårsvis en annuitet av 515 kronor, innefattande såväl ränta som amortering, vartill kommer ett förvaltningsbidrag å cirka 20 kronor för halvår. Lånebeloppet hade den 1 oktober 1931 nedbringats till 13,633 kronor 22 öre samt beräknas vara fullt inlöst under 1950.

Domänstyrelsen har i sill förenämnda skrivelse anfört i huvudsak följande.

T Umeå stad vore för närvarande stationerade följande befattningshavare vid domänverket, nämligen överjägmästaren i Umeå distrikt, jägmästaren i Degerfors revir, en skogstaxator och en dikningsassistent. För dessa befattningshavares räkning förhyrde domänverket för närvarande följande expeditionslokaler: för överjägmästareexpeditionen 3 rum, för jägmästareexpeditionen 2 runi, för skogstaxatorsexpeditionen 3 rum och för diliningsavdelningen 2 runi. Det hade icke varit möjligt att inom Umeå stad uppbringa så stor lägenhet, att i densamma kunnat inrymmas samtliga förenämnda expeditioner. 1 årshyra utgingc för de nu nämnda tjänsteexpeditionerna ett sammanlagt belopp av 3,995 kronor. Till den 1 oktober 1931 hade såväl överjägmästareexpeditionen som skogstaxatorsexpeditionen uppsagts till avflyttning från nu förhyrda lokaler, och mötte vissa svårigheter att förhyra för desamma lämpliga lokaler. Den nuvarande anordningen att förhyra dessa lokaler i olika lägenheter hade givetvis medfört vissa olägenheter såsom, förutom de rätt höga hyres

3 Kungl. Majlis proposition Nr 24.

beloppen, svårigheter för över jägmästaren att följa och kontrollera arbe tets utförande oell fortgång.

Emellertid bade det yppat sig ett tillfälle att förvärva en för domän verkets syftemål väl lämpad fastighet i Umeå stad, nämligen fastigheten Älvsbacka nr 3, vilken statens järnvägars byggnadsavdelning icke hade behov av efter den 1 oktober 1931, enär dess verksamhet från och med nämnda dag skalle förläggas till Arvidsjaur.

Efter vissa underhandsförhandlingar med järnvägsstyrelsen örn eventuellt övertagande av sagda fastighet hade domänstyrelsen låtit besiktiga och värdera densamma genom byggmästaren O. Strandgren, Umeå. Strandgren ansåge, att fastigheten, som vöre taxerad till 75,000 kronor, hade ett reellt värde av minst detta belopp, som dock icke genom uthyrning kunde nöjaktigt förräntas. Med hänsyn därtill och till de kostnader, som måste nedläggas för i synnerhet ny värmeledning, ansåge Strandgren fastighetens nuvarande värde vara 55,000 kronor.

Styrelsen ville i detta sammanhang understryka, att fastigheten innehölle en relativt stor tomtareal och vore synnerligen vackert och väl belägen.

För närvarande disponerades lägenheten på följande sätt: Såsom tjänstelokaler, för vilka ej räknades hyra, användes 3 rum i huvudbyggnaden och 4 i gårdshuset av trä, varjämte ett rum med eldstad vore odisponerat i växthuset. I huvudbyggnaden disponerade arbetschefen en lägenhet örn 8 eld städer och erlade härför i hyra 1,700 kronor för ar. I gårdshuset av trä vore fyra rum med eldstäder uthyrda emot en årlig hyra av 450 kronor och i gårdshuset av sten 5 rum med eldstäder mot en årshyra av 830 kronor. Hyresintäkterna av fastigheten uppginge alltså för närvarande till 2.980 kronor för år. Beräknades därjämte hyra för de S eldstäder, för vilka hyra nu icke utginge, enligt samma grunder som för ovannämnda, skulle hyresintäkterna bliva i runt tal 4.400 kronor. Förvärvad för do mänverkets räkning skulle i fastigheten kunna ej blott inrymmas samtliga omnämnda expeditionslokaler utan även upplåtas bostad åt vederbörande Överjägmästare, varjämte några lägenheter kunde uthyras. Styrelsen hade nämligen beräknat, att i den stora byggnaden 3 rum skulle disponeras för överjägmästareexpeditionen och återstående utrymme uthyras åt överjägmästaren. I gårdshuset av trä avsåges 6 rum till expeditionslokaler, varefter skulle kunna uthyras 1 rum med kök. Bostadslägen heterna i det andra gårdshuset syntes böra uthyras såsom hittills.

Emellertid erfordrades vissa reparationer och omändringar av före nämnda byggnader, för att desamma skulle bliva för avsett ändamål fullt lämpliga. Kostnaderna därför hade styrelsen genom tillkallad sakkunnig uppskattat till i runt tal 6,500 kronor.

Domänstyrelsen hade den 12 maj 1931 från järnvägsstyrelsen emottaga en skrivelse, varav framginge, att järnvägsstyrelsen vore villig att överlåta nämnda fastighet från den 1 oktober 1931 till det pris, som domän styrelsens värderingsman åsatt densamma, eller 55-,000 kronor.

I anledning av vad sålunda anförts och med framhållande av de stora fördelar, som skulle vinnas genom att få samtliga domänverkets förenämnda tjänsteexpeditioner i Umeå samlade i en fastighet under över jägmästarens direkta överinseende, har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit mätte medgiva, dels att tomten nr 3 i kvarteret Älvsbacka i Umeå stad, besvärad av förenämnda lån i Västerbottens och Norrbot-

4 Kungl. Mnj:ts proposition Nr 24.

teus stadshypoteksförening, matte fran elen 1 oktober 1931 överlåtas från .statens järnvägsbyggnaders till domänverkets förvaltning, dels att domänstyrelsen finge för sagda ändamål disponera 41,366 kronor 78 öre att kontant utbetalas till statens järnvägsbyggnader ävensom 6,500 kronor att därmed bekosta vissa ändrings- oell reparationskostnader å fastigheten, deh oek att ifrågavarande belopp, tillhopa 47,866 kronor 78 öre, måtto få utgå ur den i domänfonden ingående markinköpsfonden eller, därest detta oj skulle kunna medgivas, av driftkostnaderna för domänverket.

Statskontoret har anfört följande.

Mot domänstyrelsens föreliggande förslag hade statskontoret icke funnit annan anledning till erinran, än att det icke syntes ämbetsverket gällst att bestrida kostnaden för förvärv av ifrågavarande fastighet ur mar kill köps! on den och att det torde vara tvivelaktigt, örn. såsom alternativt föreslagits, domänverkets drivmedel kunde för ändamålet använöas., i\larkinkopsiolldén vore nämligen avsedd för ett helt annat ändamål f? , au ifrågavarande. Enligt beslut av statsmakterna skulle nämligen köpeskillingarna vid domänverkets försäljning av statliga jordbruksfas-

at'(. anväadas tl]1 inköp av skogsmark och för detta ändamål tint orås markinköpsfonden, ur vilken medel sedan utginge för likviderande av skogsköp. Genom fonden förmedlades alltså omplacering av kapital fran Jordbruk till skogsbruk. Vad beträffade det alternativa förslagen att tor ifrågavarande fastighetsförvärv skulle få anlitas verkets driftmedel, ville statskontoret erinra, att utgifter av ifrågavarande slag tidigare ansetts hava karaktären av utgifter för kapitalökning och därför pläga t föranleda framställning till riksdagen örn särskilt anslag för ändamålet.

Riks räke usko ps v c rke t har anfört, bland annat, följande.

Enligt från statens järnvägars byggnadshjelp inhämtade uppgifter hade den omhandlade fastigheten i Umeå av järnvägsstyrelsen inköpts av medel, som anvisats å riksstaten för byggande av järnvägslinjen Umeå— Holmsund, och hade den inköpta fastigheten redovisats å förrådstitel Sedermera hade fastighetens bokförda värde överförts på järnvägsanläggningen Hällnäs- Stensele och där likaledes redovisats ä förrådstitel. Enär kompletteringsarbetena å sistnämnda järnvägsbyggnad ännu ej avslutats, kunde nu ej avgöras, huruvida de mot fastighetens försäljningsvärde svarande medlen vöre erforderliga för sistnämnda järnvägsbygges fullbordande. Under angivna förhållanden syntes med tillämpande av de regler för kapitalöverflyttningar mellan statens olika myndigheter, som riksräkenskapsverket föreslagit i sitt utlåtande den 28 maj 1931, nu ifrågavarande kapitalöverflyttning böra äga rum mot erläggande av kontant ersättning. T likhet med statskontoret funne riksräkenskapsverket det icke låta sig göra att utan riksdagens hörande härför disponera vare sig domänverkets markinköpsfonds medel eller verkets driftmedel. Under förutsättning att domänverkets förvärv av fastigheten i fråga ansåges böla komma till stånd, ville riksräkenskapsverket förorda, att. riksdagens medgivande att för ändamålet få anlita markinköpsfondens tillgångar utverkades.

Det av riksräkenskapsverket omnämnda utlåtandet den 28 maj 1931 utgöres av ett av ämbetsverket, med anledning av remiss den 11 juli 1928,

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

till finansdepartementet ingivit yttrande med förslag i frågan örn reglering av kapitalöverflyttningar mellan statens myndigheter.

Beträffande domänverkets markinköpsfond må erinras örn följande.

Sedan riksdagen vid vissa tidigare tillfällen (1874, 1888, 1891 och 1892) medgivit, att de vid sådana försäljningar av kronans jordbruksdomäner, som beslutats före utgången av 1912, inflytande försäljningsmedlen finge av Kungl. Maj:t användas för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, samt sedan beslut fattats örn domänstyrelsens ombildning till af färsdrivande verk, föreslog Kungl. Majit 1911 års riksdag (prop. nr 214) att dels medgiva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda krouoegendomar inflytande köpeskillingar av beskaffenhet att böra enligt dittills gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna skulle från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen, dels föreskriva, att de köpeskillingar av ifrågavarande beskaffenhet, som vid nämnda tidpunkt funnes hos riksgäldskontoret innestående, skulle till domänstyrelsen överlämnas, dels och besluta, att ifrågavarande försäljningsmedel skulle enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Majit meddelade, förvaltas och redovisas såsom tillgång å statens domäners fond, intill dess desamma, enligt Kungl. Majits och riksdagens bestämmande, finge disponeras till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparken^ i Norrland och Dalarna. Kungl. Majits berörda förslag bifölls av riksdagen, vilket beslut givetvis icke rubbade de tidigare av riksdagen meddelade föreskrifterna rörande Kungl. Majits befogenhet att i avseende å före utgången av 1912 beslutade försäljningar använda försäljningsmedlen till inköp av fastigheter. Härefter medgav 1912 års riksdag (prop. nr 200; B. skr. nr 264), att Kungl. Majit finge från och med den 1 januari 1913 tills vidare, intill dess annorlunda kunde varda bestämt, för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång a statens domäners fond redovisade kontanta medel. Den del av statens domäners fond, som sålunda får användas till inköp av viss mark, har redovisats under benämningen fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden). Fonden uppgår för närvarande till omkring 9,800,000 kronor kontanta medel.

Av domänstyrelsens skrivelse framgår, att domänverket har be- Departementshov av att för expeditionsiindamål m. in. förvärva den åsyftade fastigheten i Umeå stad samt att förvärvet synes vara för domänverket ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, dag har därför intet att erinra mot att fastigheten överflyttas från statens järnvägars till domänverkets förvaltning. Såsom ifrågasatts av järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen samt

lii hang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 22 haft. (Nr :U.) 2

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

jämväl tillstyrkts av statskontoret och riksräkenskapsverket torde överflyttningen böra äga rum mot det att domänstyrelsen till järnvägsstyrelsen erlägger viss kontant ersättning. Ersättningsbeloppet har förutsatts böra motsvara fastighetens värde, minskat med vad som återstår oguldet av det fastigheten åvilande lånet i Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförening, eller (55,000 - 13,633:22 =) 41,366 kronor 78 öre. Här-

utöver beräknar domänstyrelsen ett belopp av 6,500 kronor för vissa ändrings- och reparationsarbeten å fastighetens byggnader. I överensstämmelse med vad domänstyrelsen under instämmande av riksräkenskapsverket föreslagit vill jag förorda, att det sålunda erforderliga beloppet, högst 48,000 kronor, ina utgå av markinköpsfondens medel. Hå det icke låter sig göra att för dylikt ändamål utan riksdagens hörande använda fondens medel, bör framställning härom nu göras hos riksdagen. Sedan riksdagen meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om fastighetens överflyttning från statens järnvägars till domänverkets förvaltning. Omnämnas må, att domänverket sedan den 1 oldo ber 1931 mot hyresersättning disponerar ifrågavarande fastighet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag nu, att Kungl Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den i statens domäners fond ingående fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden) ett belopp av högst 48,000 kronor må användas för förvärvande för domänverkets räkning av fastigheten nr 3 inom kvarteret Älvsbacka i Umeå stad samt för utförande av erforderliga ändrings- och reparationsarbeten å samma fastighet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: linne Thygesen.

Sising. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.