angående restitution eller avlcortning av vissa kronoutskylder, som påförts vid Pehr Frides Fabrikers Aktiebolag anställda personer

Kungl. Majlis proposition Nr 246.

1 Sr 246.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående restitution eller avlcortning av vissa kronoutskylder, som påförts vid Pehr Frides Fabrikers Aktiebolag anställda personer; given Stockholms slott den 16 mars 1932.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprirtsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn eftergift av skattebelopp, som påförts Anssa vid Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag anställda personer, samt anför därvid följande:

Vid tobaksmonopolets införande åtog sig staten att utgiva ersättning i .olika former till företagare och personal inom tobaks tillverkningen. Däremot lämnades icke gottgörelse till företagare och personal inom tobaksproduktionens hjälpindustrier. Till dylika lijälpindustrier \’ar att hän-

Ersättning till personal vid Frick* Fabriker.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 204 höft. (Nr 246.)

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 246.

föra den tillverkning av cigarrlådor av trä, som sedan länge bedrivits av Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag i Malmö.

Jämte detta bolag bestod under den första monopoltiden även en annan fabrik för tillverkning av cigarrlådor, nämligen Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågverket. Sistnämnda bolag nedlade sin rörelse år 1920. Ungefär samtidigt började tobaksmonopolet egen tillverkning av cigarrlådor, och under de följande åren fördelades monopolets behov av denna förbrukningsartikel mellan Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och monopolets fabrik. Huvudsakligen till följd av övergång fran trälådor till pappförpackningar för emballering av cigarrer och cigarrcigarretter men även i anledning av minskad cigarrkonsumtion nedgick emellertid efter år 1920 behovet av trälådor väsentligen, och monopolets förbrukning kunde efter hand helt tillgodoses av monopolets egen fabrik. I detta förändrade läge meddelade monopolet Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag, att detta bolag icke hade att påräkna ytterligare beställningar från monopolet för tid efter den 1 juli 1930.

Inför utsikten att på grund av angivna förhållanden nödgas upphöra med sin verksamhet hemställde Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag hos Kungl. Maj:t örn utverkande av skälig ersättning för den förlust, som därvid drabbade bolaget och dess personal, allt i överensstämmelse med de principer, som varit gällande för ersättning till de tobaksfabrikanter och hos dem anställd personal, vilka vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen måst nedlägga rörelsen. För de hos sökandebolaget anställda arbetarna gjorde Svenska Träindustriarbetareförbundets styrelse en liknande framställning.

Efter det utredning i ärendet verkställts, framlades den 7 mars 1930 för riksdagen proposition (nr 205) angående ersättning till nämnda bolag och dess personal. Chefen för finansdepartementet anförde därvid till statsrådsprotokollet bland annat följande:

»I likhet med tobaksmonopolets styrelse och de i ärendet hörda myndigheterna finner jag, att sökandebolaget och den av detsamma sysselsatta personalen icke kunna anses hava något rättsanspråk gentemot staten på gottgörelse. Förbises må ej heller, att den starka reduktion i behovet av de av sökandebolaget framställda förbrukningsartiklarna, som på senare år inträtt, till betydande del är beroende på omständigheter, som äro en följd av en naturlig utveckling utan samband med tobakstillverkningens monopolisering. Då emellertid nödtvånget för sökandebolaget att nu helt nedlägga sin rörelse väsentligen föranledes därav, att tobaksmonopolet, den enda avnämaren inom landet av cigarrlådor, av affärsmässiga skäl och av hänsyn till sin personal anser sig böra i första hand utnyttja sin egen anläggning för tillverkning av lådämnen, synes det mig skäligt, att vid fabrikationens nedläggande vid sökandebolaget ersättning tillerkännes bolaget och dess personal i viss begränsad utsträckning.--—

I avseende å gottgörelsen till personal, anställd hos bolaget, ansluter jag mig till den av kommerskollegium uttalade meningen, att gottgörelse icke må tillkomma dem. som anställts efter år 1920. I likhet med kollegium

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

finnar jag vidare anledning saknas att utmäta ersättningen enligt de grunder, som jämlikt 9 § 4 mom. ersättningsförordningen tillämpats för yrkesutbildad personal inom tobakstillverkningen. I enlighet med det förslag, som framlagts i den av verkställande direktören i tobaksmonopolet i ärendet avgivna promemorian, förordar jag sålunda, att ersättningen regleras jämlikt 9 § 6 mom. av sagda förordning, med tillägg i angivna fall av understöd till växlande belopp, bestämda med hänsyn till ålder och anställningstid. För den personal, som skulle ifrågakomma till ersättning, uppgår enligt promemorian, vars förslag jag alltså biträder, sammanlagda gottgörelsen till 35,683 kronor 46 öre, därav 24,483 kronor 46 öre enligt nyssnämnda stadgande i ersättningsförordningen och 11,200 kronor i särskilda understöd.

Liksom staten vid tobaksmonopolets tillkomst erhöll gottgörelse av monopolbolaget för alla av staten i samband med monopolets införande till enskilda utbetalade ersättningar, synes jämväl kostnaden för nu ifrågavarande ersättningar böra bäras av monopolbolaget. Styrelsen för bolaget har även förklarat sig beredd att hos tobaksmonopolets bolagsstämma göra framställning i dylikt syfte. Med hänsyn till tobaksmonopolets ställning till staten torde emellertid riksdagens medgivande till ersättningarnas utbetalande böra utverkas.»

Riksdagen biträdde Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag dock med viss höjning av understödsbeloppen, i följd varav den sammanlagda gottgörelsen till personalen uppgick till 46,883 kronor 46 öre. Sedan riksdagen i skrivelse den 21 maj 1930, nr 264, anmält sitt beslut i ärendet, delgavs beslutet Tobaksmonopolet, som under år 1930 utbetalade ersättningarna.

I en till Kungl. Majit ställd, den 2 maj 1931 dagtecknad skrift hava samtliga de anställda, vilka utbekommit berörda gottgörelse — till antalet fjorton personer — hos Kungl. Majit hemställt örn skattefrihet för nämnda dem tillerkända ersättnings- och understödsbelopp.

Till stöd för sin framställning hava sökandena åberopat, att genom Kungl. Majits förordning den 17 juni 1916 (nr 215) föreskrivits, att skattefrihet skulle äga rum för ersättning och understöd, som utbetalats enligt förordningen den 15 december 1914 (nr 437) örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket (den s. k. ersättningsförordningen). Sökandena hava vidare anförti

Fråga orri skattefrihet för ersättningarna.

Personalens

framställning.

Ehuru den ersättning och det understöd, som tillerkänts sökandena, utgått i överensstämmelse med de grunder, varå sistnämnda förordning vilade, syntes det dock kunna ifrågasättas, huruvida sökandena jämlikt förordningen den 17 juni 1916 skulle för dem tillagda belopp kunna komma i åtnjutande av dylik skattefrihet. Då emellertid de sökandena tillerkända ersättnings- och understödsbeloppen till sin natur vore av samma slag som den ersättning och det understöd, varför skattefrihet ägt rum enligt sistberörda förordning, syntes det sökandena, att skattefrihet även borde tillerkännas dem. Såsom ytterligare stöd härför åberopades de skäl, som av vederbörande departementschef och bevillningsutskottet anförts i samband mod framläggandet av förslaget till 1916 års förordning (proposition den 28 april 1916. nr 229, och bevillningsutskottets betänkande den 6 juni 1916, nr 43).

4 Utlåtanden.

Omfattningen av den ifrågasatta skattefriheten.

Kungl. Majlis proposition Kr 246.

över ansökningen hava utlåtanden avgivits av statskontoret och av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Statskontoret har anfört:

Riksdagens beslut år 1930 att bereda personalen vid Pehr Frieks Fabrikers Aktiebolag ersättning ävensom understöd för den mistade arbetsanställningen syntes få anses förestavat uteslutande av billighetsskäl. Det förhållandet, att sagda gottgörelse beräknats efter väsentligen samma grunder, som kommit till tillämpning i den tidigare ersättningskungörelsen, och att ersättningen enligt nämnda kungörelse på grund av särskilt beslut av riksdagen varit förenad med skattefrihet, syntes med hänsyn till gottgörelsens art, och då i föreliggande fall något beslut om skattefrihet icke fattats av riksdagen, icke behöva föranleda, att dylik skattefrihet även i detta fall medgåves. Då en åtgärd i sådant syfte ej heller syntes vara av särskilda förhållanden motiverad, ansåge sig statskontoret icke böra understödja ansökningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har yttrat:

Det syntes icke kunna bestridas, att statskontoret anfört vägande skäl mot bifall till föreliggande framställning. Med hänsyn emellertid särskilt, till det förhållande, att skattefrihet medgivits för de ersättningar, som utgått på grund av omförmälda förordning av den 15 december 1914, syntes dock sökandenas anspråk på att jämväl de måtte komma i åtnjutande av dylik skattefrihet icke kunna frånkännas ett visst berättigande. Vad anginge den tekniska sidan av detta spörsmål — länsstyrelsen har härvid yttrat sig allenast örn den statliga skatten, däri inbegripet pensionstillläggsavgift och utjämningsskatt — förelåge, såvitt länsstyrelsen kunde finna, icke något hinder för skattebefrielsen i fråga, utan syntes denna angelägenhet utan olägenhet kunna ordnas så, att ifrågavarande belopp antingen restituerades eller ock avskreves i räkenskaperna, allt beroende på örn skatterna erlagts eller icke. Sedan 1931 års länsprövningsnämnd fastställt vederbörande taxeringsnämnders åtgärd att upptaga till beskattning merberörda ersättningsbelopp, hade samtliga sökande häröver anfört besvär hos kammarrätten, på vars prövning besvären ännu vore beroende.

I en vid länsstyrelsens utlåtande fogad tablå finnas sammanförda uppgifter för en var av sökandena rörande till kommunal inkomstskatt beskattningsbart belopp samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat och beskattningsbart belopp ävensom beloppen av sökandena år 1931 påförda utskylder av följande slag, nämligen: statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, pensionstilläggsavgift, landstingsmedel, vägskatt, kommunalutskylder och kommunal progressivskatt. Tablån innehåller dessutom uppgifter i samma hänseenden, beräknade under förutsättning att de med ansökningen avsedda ersättningsbeloppen icke medtagits till beskattning.

Från nämnda tabell hava sammanställts följande uppgifter örn beloppet för envar utskyldstitel av sökandena nu påförda utskylder ävensom av de utskylder, som skulle påförts dem, därest ersättningsbeloppen leke tagits till beskattning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246. 5

Med ansökningen torde hava avsetts att vinna fullständig befrielse från de utskylder, som påförts i anledning därav, att sökandena tillkommande gottgörelse taxerats. Då taxering redan ågått, lärer förverkligande av sökandenas önskemål böra ske i form av ett eftergivande av påförda utskyldsbelopp. Detta torde från statens sida kunna komma ifråga endast beträffande de till staten utgående belopp, som äro av bevillnings natur, nämligen den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt utjämningsskatten. Eftergift synes däremot icke kunna äga rum beträffande pensionstilläggsavgiften. Därvid bör dock framhållas, att den högre pensionsavgift, vederbörande sålunda måste erlägga, tillgodoföres honom vid beräkning av hans pension. Självfallet kunna kommunalutskvIder av olika slag icke i denna form eftergivas.

I efterföljande tabell har för envar av sökandena upptagits dels nu påförda belopp av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt utjämningsskatten (kolumnerna A), dels de belopp, varmed samma skatter skulle hava påförts, därest gottgörelsen icke taxerats (kolumnerna B):

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

Departements-

chefen.

De belopp, om vilkas eftergivande kan bliva fråga, uppgå alltså till .1,598 kronor 62 öre i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till 25 kronor 65 öre i utjämningsskatt.

De ersättningar och understöd, som jämlikt beslutet vid 1930 års riksdag utbetalats till anställda vid Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag, synas vara till sin natur jämförbara med de ersättningar och understöd, vilka i anledning av tobaksmonopolets införande på sin tid utgåvos till dem, som förlorade anställning inom tobakstillverkningen. Liksom dessa senare undantogos från beskattning, torde det vara skäligt, att även i nu förevarande fall sökandena befrias från sådan inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt, som påförts dem i anledning därav, att de ifrågavarande ersättnings- och understödsbeloppen taxerats. Den omständigheten, att sökandena överklagat taxeringarna, synes mig icke böra utgöra hinder för att frågan örn skattebefrielse i nu förevarande ordning upptages till prövning. Åtgärden lärer böra innefatta, att ifrågavarande utskyldsbelopp till vederbörande restitueras eller, därest utskylderna ännu icke erlagts, i räkenskaperna avkortas.

För den befrielse, jag sålunda förordat, erfordras beslut av riksdagen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

att statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt, som år 1931 påförts härefter angivna hos Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag anställda personer, må till vederbörande restitueras eller, därest skatt icke erlagts, i räkenskaperna avkortas, allt med belopp, som upptagas i följande sammanställning:

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Hjalmar Ekengren.