Doc 1932:255

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

1 Nr 255.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående vissa åtgärder för stödjande av produktionen av mjölk och mejeriprodukter; given Stockholms slott den 13 maj 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

^ Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan örn vidtagande av vissa åtgärder för stödjande av produktionen av mjölk och mejeriprodukter.

Först torde jag få lämna några uppgifter om ifrågavarande produk- Omfattningen tions omfattning och betydelse för det svenska jordbruket samt örn pris- gen av mjölki, utvecklingen å nu avsedda produkter. smör- och ost-

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 hafi. (Nr 255.)

produktionen samt prisutvecklingen é mjölk, smör och ost.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Beträffande mjölkproduktionens storlek hava för tiden före världskriget vissa beräkningar utförts av tull- och traktatkommitén. Enligt dessa beräkningar skulle den totala mjölkproduktionen inom landet under åren 1911—1913 hava uppgått till årligen omkring 3.3 miljoner ton. Mjölkproduktionen har emellertid — efter en nedgång under världskriget och åren närmast därefter — sedermera avsevärt ökats. Vid en av lantbruksakademien, under ledning av byråchefen Ernst Höijer, åren 1924 1928 verkställd undersökning av den animaliska produktionens storlek (lantbruksakademiens handlingar och tidskrift år 1931) har den totala mjölkproduktionen inom landet år 1927 uppskattats till omkring 4.i miljoner ton. För år 1930 har i en av jordbruksutredningen framlagd, av byråchefen Höijer utarbetad statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge (st. off. utr. 1931:7) den totala mjölkproduktionen inom landet uppskattats till omkring 4.5 miljoner ton.

Mjölkproduktionens fördelning inom landet belyses av följande vid lantbruksakademiens undersökning upprättade tabell:

Tabell över den beräknade mjölkproduktionen inom varje län år 1927.

I mjölkproduktionen deltaga jordbruk av alla storleksgrader. Mjölkproduktionen per hektar åker är väsentligt högre vid det mindre än vid det större jordbruket såsom närmare belyses av följande vid lantbruksakademiens undersökning upprättade tabell:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

3 Tabell Öyér medelmjölkmängden per hektar åker och år vid brukningsdelar av

olika storlek.

Medelmjölkmängden per ko och år stegras däremot i regel från de mindre till de större brukningsdelarna såsom närmare belyses av följande vid lantbruksakademiens undersökning upprättade tabell:

Tabell över medelmjölkmängden per ko och år vid brukningsdelar av olika storlek.

Någon nämnvärd skillnad mellan det större och det mindre jordbruket i avseende å medelmjölkmängden per ko och år föreligger emellertid, enligt vad lantbruksakademiens undersökning giver vid handen, icke i fråga örn brukningsdelar, som tillhöra kontrollföreningar.

För en beräkning av mjölkproduktionens värde kunna inköpspriserna å den hos mejerierna invägda mjölken tagas till utgångspunkt. Då en

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

uppskattning av den totala mjölkproduktionens storlek i fråga om den senaste tiden endast blivit gjord för åren 1927 och 1930, kan en beräkning av mjölkproduktionens värde blott göras för dessa år. Enligt mejeristatistiken för 1927 var det genomsnittliga inköpspriset för hela riket 12.6 öre per kilogram. Totalvärdet av mjölkproduktionen år 1927, vilken uppskattats till 4.i miljoner ton, skulle efter detta inköpspris uppgå till i runt tal 500 miljoner kronor. Av den producerade mjölkmängden avyttras emellertid endast viss del av producenterna. Jordbruksutredningen uppskattade i sitt betänkande angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande (st. off. utr. 1930:4) salumängden under år 1927 till 3A av totalproduktionen, eller sålunda till nära 2.5 miljoner ton. Värdet av den mjölk, som producenterna avyttrat, skulle i enlighet härmed kunna för år 1927 beräknas till omkring 300 miljoner kronor. För år 1930 har den totala mjölkproduktionen inom landet uppskattats till omkring 4.5 miljoner ton. Mejeristatistiken utvisar, att det genomsnittliga inköpspriset å den hos mejerierna invägda mjölken år 1930 utgjort 10.5 öre per kilogram. Totalvärdet av mjölkproduktionen år 1930 skulle efter detta inköpspris uppgå till i runt tal 470 miljoner kronor. Upptages salumängden till 3/s av totalproduktionen, eller sålunda till 2.7 miljoner ton, blir värdet av den utav producenterna år 1930 avyttrade mjölken enligt angivna beräkningsgrunder omkring 280 miljoner kronor.

Beträffande smörproduktionens storlek föreligga säkra uppgifter allenast för det smör, som framställes vid mejerierna. Produktionen av mejerismör, vilken nedgick under världskriget och åren närmast därefter, uppnådde år 1925 förkrigsnivån. Utvecklingen belyses av följande tabell:

Produktionen av landssmör uppskattades av jordbruksutredningen i dess nyss nämnda betänkande för vart och ett av åren 1926—1928 till nära 22,000 ton. Uppskattas produktionen av landssmör under åren 1930 och 1931 till enahanda kvantitet, skulle den totala smörproduktionen numera närma sig 75,000 ton.

Smörproduktionens fördelning inom landet belyses av följande från mejeristatistiken hämtade uppgifter angående tillverkningen av mejerismör år 1930:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över produktionen av mejerismör inom varje län år 1930.

5 Under åren före världskriget uppgick smörexporten till omkring 20,000 ton örn året. Under världskrigets sista år och åren närmast därefter sjönk emellertid smörexporten ned till en obetydlighet. Först under de senaste åren har smörexporten åter tagit större omfattning. Under åren 1929 och 1930 överskreds förkrigsexporten ej obetydligt, men år 1931 nedgick exporten något under förkrigsnivån. Utvecklingen belyses av följande tabell:

Tabell över smörexporten åren 1913 och 1925—1931.

Under de första månaderna 1932 har tendensen till nedgång i exporten framträtt med ökad styrka såsom närmare belyses av följande tabell:

Tabell över smörexporten januari—april 1930—1932.

År Ton

1930 ............................................ 9,735

1931 ........................................... 7,553

1932 ............................................. 4,864.

Den alldeles övervägande delen av den svenska smörexporten går till England oell Tyskland. Mindre kvantiteter exporteras emellertid till vissa andra länder. Exportens fördelning på de olika exportländerna belyses av följande tabell:

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över smörexportens fördelning på skilda länder åren 1930 och 1931.

Smörexportens värde uppgick under åren närmast före världskriget till omkring 45 miljoner kronor årligen. Under åren 1927 och 1928 hade årsexportens värde ökats till något över 54 miljoner kronor. Är 1929 steg smörexportens värde till nära 75 miljoner kronor. Sedan sjönk emellertid smörexportens värde år 1930, trots den ökade exporten, till något över 64 miljoner kronor, och för år 1931 har smörexportens värde preliminärt beräknats till allenast 40.4 miljoner kronor.

Någon smörimport av nämnvärd betydelse förekommer ej numera. Importen av smör uppgick år 1930 till 8 ton och år 1931 till 15 ton. Under världskrigets sista år och åren närmast efter världskriget importerades däremot ej obetydliga mängder smör.

Vad beträffar ost uppgick tillverkningen vid mejerierna år 1929 enligt mejeristatistiken till 28,153 ton. Värdet av denna kvantitet har i statistiken upptagits till 37 miljoner kronor. Exporten av ost uppgick år 1929 till 119 ton, och importen av ost samma år utgjorde 641 ton. År 1930 utgjorde enligt statistiken osttillverkningen vid mejerierna 25,358 ton, värdet av denna kvantitet 30 miljoner kronor, exporten av ost 250 ton och importen av ost 668 ton.

Prisutvecklingen å smöret kan ganska noggrant belysas med hjälp av tillgängliga statistiska uppgifter och vissa prisnoteringar. Upplysningar beträffande partihandelspriserna kunna hämtas från mejeristatistiken, smörprisstatistiken och handelsstatistiken samt från »Svensk smörnotering i Malmö». Uppgifter angående minuthandelspriser na kunna erhållas från socialstyrelsens noteringar av minuthandelspriserna å vissa livsmedel. I mejeristatistiken, som föres av statistiska centralbyrån, lämnas uppgift å de av mejerierna i medeltal per år och län samt för hela riket uppnådda smörpriserna. Vid bedömandet av dessa priser är att beakta, att de äro medelpriser för allt av mejerierna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

försålt smör samt att de sålunda visserligen i huvudsak gälla partihandeln men även i viss ej närmare redovisad omfattning avse minuthandelsförsäljningar och försäljningar av mindre partier till detaljhandlare. Smörprisstatistiken, som föres av lantbruksstyrelsen, grundas på veckorapporter till styrelsen från ett antal mejerier rörande partipriset å smör fritt mejeriets järnvägsstation. Handelsstatistiken, som föres av kommerskollegium, angiver smörets värde fob exporthamn enligt varuhavarnas deklarationer. I handelsstatistiken redovisas särskilt för sig runmärkt smör och »annat» smör. »Svensk smörnotering i Malm ö» är en veckonotering, som ligger till grund för exportörernas betalning av det utav deni för export inköpta smöret. Smör, som av producenterna säljes för export, kommer regelmässigt exportörerna till handa följande veckodagar: lördag samt däpå följande måndag, tisdag och onsdag. Exportörernas försäljningar till de utländska köparna äro i regel i samtliga fall avslutade senast under onsdagen. På torsdagen sättes i regel noteringen, som då avser det under veckan från och med närmast föregående torsdag i genomsnitt erhållna försäljningspriset fritt exporthamn med avdrag för exportörernas omkostnader och försäljningsvinst samt ytterligare visst belopp för utbetalande till mejerierna av s. k. överpris. Mejerierna erhålla nämligen för exportsmöret betalning efter det noterade priset med tillägg av visst belopp, det s. k. överpriset, som för skilda fall utgår med något olika belopp. Överpriset utgjorde enligt smörprisstatistiken för hela landet år 1930 i genomsnitt 3.8 öre per kilogram och år 1931 i genomsnitt 4.5 öre per kilogram. Noteringen sättes på grundval av uppgifter från smörexportföreningar och smörhandlare. Socialstyrelsens noteringar av minutliandelspriserna å vissa livsmedel äro grundade på prisuppgifter från 49 städer och stadsliknande samhällen (44 orter för åren 1913—1919). Noteringarna sättas för varje vecka dels för de olika orterna och dels i medeltal för hela riket. Smör upptages med särskild notering för bords- eller mejerismör och särskild notering för mat- eller landssmör.

Även prisutvecklingen å mjölk och ost kan i viss mån belysas genom det nu berörda materialet. Mejeristatistiken redovisar de av mejerierna betalade medelpriserna per kilogram invägd mjölk för varje län och för hela riket. I socialstyrelsens nyssberörda noteringar redovisas minutliandelspriserna å oskummad och separerad mjölk var för sig. Angående osten lämnas i mejeristatistiken redovisning för de av mejerierna i medeltal uppnådda priserna å vissa kvaliteter av ost, bland annat helfet ost, för varje län och för hela riket, och nied dessa priser kunna lämpligen jämföras socialstyrelsens noteringar för helfet okryddad ost.

Inom jordbruksdepartementet hava för belysning av prisutvecklingen å mjölk, smör och ost på grundvalen av angivna statistiska material och prisnoteringar upprättats följande tabeller:

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över mjölk-, smör- och ostpriserna 1913 samt 1925—1931 i medeltal per år.

Öre per kg. 1

1 Minutpriserna å mjölk i öre per liter.

3 Enligt en av jordbruksutredningen verkställd korrigering med hänsyn till smörprisstatistikens oiullständighet under dessa år (betänkande 1930:4, sid. 30 tab. 13).

Tabell över smörpriserna januari 1930—april 1932 i medeltal per månad.

Öre per kg.

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

9 Tabell över veckonoteringarna å smör i parti- och minuthandeln januari—april 1932.

Öre per kg.

Socialstyrelsens noteringar (mejerismör) Medeltal för 49 orter Minntpris

»Svensk smörnotering: Partipris

Notering

Notering

Vecka

Vecka

ji- 6/*

'/s—

Inom Sveriges allmänna lantbrukssällskap hava för tiden från och med första kvartalet 1926 till och med första kvartalet 1932 utförts vissa beräkningar angående värdet av mjölk, som kommit till användning för tillverkning av smör. Beräkningarna gälla försäljningsvärdet, inköpsvärdet fritt mejeri och nettovärdet hos jordbrukaren, allt räknat per kilogram mjölk. Försäljningsvärdet motsvarar summan av mjölkens smörvärde och mjölkens skum- och kärnmjölksvärde. Smörvärdet har beräknats på grundvalen av normalt smörutbyte ur mjölk med 3.5 procent fetthalt samt uppnått pris enligt smörprisstatistiken. Skum- och kärnmjölken har värdesatts efter dess värde för utfodring jämfört med medelpriset för vissa fodermedel, som användas vid svingödning. Inköpsvärdet fritt mejeri har erhållits genom att från försäljningsvärdet avdraga mejeriernas driftkostnader (utom kostnaderna för mjölkens transport från jordbrukaren till mejeriet). Nettovärdet hos jordbrukaren har beräknats sålunda, att från inköpsvärdet fritt mejeri avdragits kostnaden för mjölkens transport från jordbrukaren till mejeriet. Resultatet av beräkningarna framgår av följande tabell:

Tullsatserna å smör och ost.

■10 Kungl. May.ts proposition Nr 255.

Tabell över mjölkens värde vid smörtillverkning första kvartalet 1926—

första kvartalet 1932.

_ Öre per kg. mjölk.

Såsom tabellerna utvisa Ilar partipriset å smör numera nedgått under förkrigsnivån och minuthandelspriset å smör är nu lika med förkrigspriset. Motsvarande förhållanden föreligga med avseende å parti- och minuthändelspriserna å ost. Även de av mejerierna i genomsnitt betalade priserna för mjölken torde numera hava gått ned till förkrigsnivån. Minuthandelspriset å mjölken ligger däremot alltjämt över förkrigsnivan, och skillnaden mellan nuvarande pris och förkrigspriset är härutinnan fortfarande betydande. De producenter, som ej försälja konsumtionsmjölk direkt till konsumenten, torde emellertid hava fått vidkännas en nedsättning av sina försäljningspriser, som står i visst förhållande till nedgången av smörpriset. Minuthandelspriset har sålunda visserligen tillsvidare kunnat uppehållas, men leverantörspriset för mjölk avsedd till direkt konsumtion torde hava i viss utsträckning undergått reducering.

Tullsatsen å smör och ost utgör sedan lång tid tillbaka 20 kronor per 100 kilogram. I det vid handelsavtalet med Finland av den 14 december 1927 fogade slutprotokollet har Sverige förbundit sig att under avtalets giltighetstid icke företaga sådan ändring i tullsatsen å ost, att därigenom en höjning skulle drabba från Finland härrörande emmenthalost. Enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255. XI

tulltaxa skall å dessertost utgå en tilläggstull av 30 kronor för 100 kilogram.

Beträffande i utlandet vidtagna handelspolitiska åtgärder, sorn beröra smörexporten från Sverige, torde jag få i korthet erinra örn följande.

Importen av smör till Storbritannien och Norra Irland, som förut varit tullfri, är numera underkastad den allmänna 10-procentiga värdefull, som gällt från och med den 1 mars 1932. Denna tull utgår emellertid tillsvidare icke för varor, som införas från stater, vilka tillhöra det brittiska imperiet, och träffar sålunda icke smör, som införes från Australien, Nya Zeeland och Canada.

I Tyskland höjdes i november 1930 införseltullen å smör från förutvarande 27.50 till 50 riksmark per 100 kilogram. I januari 1932 vidtogos ytterligare tullhöjningar. För länder i mestgynnadnationsställning höjdes smörtullen till 100 riksmark per 100 kilogram för införsel, som överstege en i tysk-finska handelsavtalet bunden tullkontingent av 5,000 ton per år. Samtidigt belädes smörimporten från länder med deprecierad valuta, däribland Sverige, med en särskild tilläggsavgift av 36 riksmark per 100 kilogram. Genom överenskommelse mellan Tyskland och Finland uppdelades sedermera nämnda årskontingent från och med den 1 mars 1932 i månadskontingenter örn högst 500 ton. För smör, som från Sverige införes till Tyskland, utgår sålunda numera en införselavgift av 86 riksmark per 100 kilogram, i den mån årsexporten, uppdelad å månadskontingenter örn högst 500 ton, icke överstiger 5,000 ton, samt för överskjutande införsel med 136 riksmark per 100 kilogram.

Å smör utgår i Norge en införseltull av 37.5 öre per kilogram. I januari 1932 har härtill kommit ett provisoriskt tillägg av 20 procent, varför tullen numera utgör 45 öre per kilogram. Tillägget har generell karaktär och drabbar jämväl övriga importvaror.

I Schweiz har införseltullen å smör under loppet av de senaste åren upprepade gånger blivit höjd, senast i december 1931 från 120 till 180 schweiziska francs per 100 kilogram. Den har sedermera för kortare tid varit provisoriskt nedsatt till 150 francs men utgår sedan den 19 mars 1932 ånyo med 180 francs per 100 kilogram. Sedan den 1 april 1932 fordras dessutom för import av visst smör särskilt införseltillstånd.

Införseltullen å smör höjdes i Frankrike i juni 1930 från 100 till 200 francs per 100 kilogram. Under senare delen av 1931 genomfördes i Frankrike kontingentering av smörimporten, varvid man utgick ifrån en viss nedskärning (till omkring 40 å 60 procent) av medeltalet för importen under perioden 1927/1931. Då export av smör från Sverige till Frankrike i stort sett endast förekommit under åren 1930 och 1931, var angivna beräkningsgrund särskilt ofördelaktig för den svenska exporten. För första kvartalet 1932 fastställdes en allmän importkontingent av 1,200 ton, varvid ingen särskild specialkontingent tilldelades Sve-

Handelspolitiska åtgärder i utlandet, som beröra smörexporten från Sverige,

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

rige. Den allmänna kontingenten för första kvartalet 1932 utökades sedermera i två repriser, så att den kom att uppgå till sammanlagt 3,600 ton. För Sverige lämnades efter upprepade framställningar licenser för införsel av sammanlagt omkring 51 ton. För andra kvartalet 1932 har fastställts en allmän kontingent av 1,600 ton, som emellertid senare höjts till 2,800 ton.

Kontingentering av smörimporten i syfte att nedbringa densamma har genomförts även i Belgien genom en förordning, som trädde i kraft den 26 april 1932, samt i Nederländerna från och med den 1 april 1932.

Vissa i utlandet vidtagna produktionsstödjande åtgärder.

Angående vissa i utlandet vidtagna produktionsstödjande åtgärder torde jag få nämna följande.

I Norge har genom särskild lagstiftning av 1930 och 1931 heretts möjlighet till uttagande under vissa förutsättningar av dels en omsättningsavgift å mjölk för erhållande av medel till främjande av jordbrukarnas kooperativa verksamhet å mjölkproduktionens och mejerihanteringens område, dels ock en utjämningsavgift å konsumtionsmjölk för utjämnande av prisskillnaden för producenterna mellan denna mjölk och mjölk, som användes för tillverkning av smör och ost. Omsättningsavgift kan av konungen fastställas för hela riket för ett år i sänder efter framställning av ett särskilt råd, i vilket sitta representanter för vissa producent- och konsumentorganisationer m. fl. Rådet äger jämväl bestämma över de genom omsättningsavgifterna influtna medlens användning. Utjämningsavgift kan efter medgivande av konungen eller den, som han därtill bemyndigar, uttagas å all konsumtionsmjölk i distrikt, där en sammanslutning av producenter, som representerar den övervägande delen av mjölkomsättningen, beslutat att av sina egna medlemmar uttaga sådan avgift. Med stöd av denna lagstiftning har konungen förordnat om uttagande av en omsättningsavgift under tiden från och med den 1 mars 1931 till och med den 29 februari 1932 å 0.2 öre samt under tiden från och med den 1 mars 1932 till och med den 28 februari 1933 å O.25 öre, allt per kilogram ko- och getmjölk. Medgivande till uttågande av utjämningsavgift har i ett flertal fall lämnats av jordbruksdepartementet enligt bemyndigande av konungen. Utjämningsavgiftens storlek bestämmes enligt av jordbruksdepartementet utfärdade föreskrifter av förut nämnda råd särskilt för varje sammanslutning, som av jordbruksdepartementet erhållit medgivande att uttaga sådan avgift.

I Österrike har genom en lag av 1931 förordnats örn uppläggande av en särskild prisutjämningsfond genom uttagande av en utjämningsavgift å viss mjölk. Från fonden skall bidrag utlämnas för ernående av en utjämning av prisskillnaden för producenterna dels mellan konsumtionsmjölk, som avsättes å vissa mera betydande konsumtionsorter, och mjölk, som kommer till användning för tillverkning av smör och ost, dels ock mellan konsumtionsmjölk, som vinner avsättning å berörda mera betydande konsumtionsorter, och konsumtionsmjölk, som icke levereras till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

sådan ort eller visserligen dit levereras men där ej kan erhålla avsättning för direkt konsumtion. Fonden förvaltas av en särskild kommission, i vilken sitta företrädare för jordbrukets huvudorganisationer, handels-, hantverks- och industriorganisationer samt arbetarorganisationer.

I Schweiz, som genom import fyller en avsevärd del av sitt behov av smör, hava nyligen genomgripande åtgärder vidtagits för åstadkommande av en ökad produktion av smör inom landet. För import av smör (färskt smör, hordssmör, färskt och saltat) erfordras sedan den 1 april 1932 särskilt införseltillstånd. Införseltillstånd skall framför allt lämnas en i sammanhang med stödaktionen inrättad smörcentral, i vilken ingå sammanslutningar av smörimportörer m. fl. Smörcentralen skall draga försorg örn landets förseende med smör till möjligast stabila priser genom att till pris, som folkhushållningsdepartementet fastställer, uppköpa inhemskt smör, handhava den huvudsakliga smörimporten samt sedermera försälja allt detta smör inom landet. Import av smör kan medgivas även firmor, som icke önska ingå i smörcentralen, men de firmor, vilka sålunda erhålla införseltillstånd, äro skyldiga att i förhållande till de av dem införda kvantiteterna lämna sitt biträde för smörregleringens genomförande. Smöreentralen skall vid sina försäljningar inom landet tillämpa priser, som fastställas av folkhushållningsdepartementet. Genom att sistnämnda priser fastställas till något högre belopp än som betingas av världsmarknadspriserna med tillägg av tullen giver försäljningen av importsmöret ett överskott, som medgiver ett förhöjt inköpspris för det inom landet producerade smöret. — Genom direkta subventioner söker man i Schweiz hålla mjölkpriset uppe på en nivå av ungefär 19 centimes per kilogram.

I Nederländerna har nyligen framlagts ett förslag till lag örn provisoriska åtgärder till stöd för mjölkproduktionen. Den föreslagna lagen innefattar i främsta rummet bemyndigande för regeringen att upptaga vissa avgifter för rätt till transport, försäljning m. m. av mejeriprodukter. Av medel, som sålunda erhållas, skola till producenter av mjölk, vilken förarbetats till mejeriprodukter, utbetalas de tilläggsbelopp, som erfordras för att dessa producenter skola komma i åtnjutande av vissa fastställda normalpris.

För möjliggörande av en bättre organisation av försäljningen av jordbrukets produkter än som på frivillighetens väg synes kunna uppnås har i England år 1931 utfärdats en lag örn tvångsanslutning under vissa förutsättningar till gemensamma regleringsplaner för försäljningens genomförande. I och för reglering av avsättningen av ifrågakommande jordbruksprodukt skall för jordbruksministern av vederbörande producenter kunna framläggas en plan, som jordbruksministern under de förutsättningar lagen angiver äger fastställa till efterrättelse. Regleringsplanen skall föreläggas parlamentet, och dess bifall till planen erfordras för att densamma skall kunna erhålla stadfästelse av jordbruksministern. Innan planen sedermera träder i funktion, skall emellertid omröstning därom verkställas bland de producenter, som anslutit sig till planen och för vilka ett särskilt registreringsförfarande skall anordnas. För pia-

14 Mejeri-

hanteringens

organisation.

Statsanslag för organisationsarbete.

Sveriges allmänna lantbrukssällskaps mejerisektions verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

nélis sättande i verket fordras en majoritet av V» av antalet röstande, oell denna majoritet måste därjämte representera minst 2/s av hela den reglerade produktionen. Regleringsplanen kan omfatta hela Storbritannien eller viss del därav. Sedan regleringsplan trätt i kraft, får försäljning av reglerad produkt icke ske av annan producent än den, som antingen registrerats eller på grund av särskilda orsaker fritagits från registreringsskyldighet. Regleringens genomförande skall ombesörjas av en styrelse, som de registrerade producenterna äga utse. Regleringen kan sträcka sig mer eller mindre långt. Den kan sålunda innebära, att uppköp och försäljning av den reglerade produkten skall ske genom styrelsen. Men den kan även innebära allenast, att styrelsen skall utöva viss ledning för avsättningens verkställande. Även den mellanformen är förutsatt, att styrelsen huvudsakligen skall söka leda avsättningen men direkt ombesörja försäljningen av eventuellt marknadsöverskott.

Jag torde härefter få lämna en kortfattad redogörelse för det arbete, som i Sverige under de senaste åren med stöd av statsmedel bedrivits för förbättrande av de organisatoriska och merkantila förhållandena å mejerihanteringens område, samt för de därvid vunna resultaten.

Vid 1930 års riksdag beviljades, i sammanhang med behandlingen av en utav Kungl. Majit framlagd proposition angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande, på grund av vissa i ämnet väckta motioner (prop. nr 266; motionerna 1:328, 11:531, 11:537; R. skr. nr 377) ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor att av Kungl. Majit disponeras såsom bidrag för vidtagande av åtgärder, ägnade att verksamt förbättra mejerihanteringen i organisatoriskt och merkantilt hänseende, särskilt med hänsyn till ordnandet av exporthandeln med smör. Av 1931 års riksdag (prop. nr 138; R. skr. nr 211) anvisades sedermera för åtgärder till mejerihanteringens förbättrande i organisatoriskt och merkantilt hänseende ytterligare ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Från nämnda anslag hava för de därmed avsedda ändamålen hittills utanordnats sammanlagt 229,400 kronor. Av detta belopp hava 216,900 kronor ställts till förfogande för Sveriges allmänna lantbrukssällskap och 12,500 kronor tilldelats Kopparbergs läns hushållningssällskap, inom vars förvaltningsområde organisationsarbetet redan tidigare tagit sin början. A anslagen återstår sålunda ännu ett odisponerat belopp av 120,600 kronor.

Lantbrukssällskapet har med stöd av de till sällskapets förfogande ställda medlen genom sin mejerisektion arbetat på åstadkommande av en ökad anslutning till redan förefintliga mejeriföreningar och bildande av nya mejeriföreningar, där andelsmejerier saknats men behov därav förelegat, på ersättande av otidsenliga mejerier med moderna sådana och samman*-: slagning av mindre, närliggande mejerier till större företag samt på uppbyggande av sammanslutningar mellan mejerier inom större områden. För organisationsarbetet hava inom de olika hushållningssällskapens för-

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

v al timi gs om råd eu tillsatts organisationskommittéer, oell för upplysningsoch oi^anisationsarbetet i orterna hava anställts organisatörer, för vilka instruktionskurser givits. Särskilda samarbetskommittéer hava dessutom blivit tillsatta för de områden, vilka åro intresserade i försäljningen på Stockholm oell Göteborg.

Beträffande de av lantbrukssällskapets mejerisektion uppställda riktlinjerna för organisationsarbetets närmare genomförande torde följande böra anmärkas. Mejerisektionen bildades den 19 mars 1930, oell i september samma år lastställde sektionens representantskap en plan för organisationsarbetet. Denna bringades till offentligheten genom en av trycket utgiven publikation under titeln »Grundlinjer för den svenska mejerihanteringens organisation» (Sveriges allmänna lantbrukssällskaps skrifter nr 38; mejerisektionens utredningar nr 1). Organisationsplanen byggde på andelsprincipen och såsom syftemål för organisationsarbetet angavs i planen vinnande av rationalisering av såväl den egentliga mejeridriften som försäljningen av mjölk oell mejeriprodukter. Grundvalen för mejeriorganisationen skulle enligt planen utgöras av lokala mejeriföreningar. För åstadkommande av ett organisatoriskt samarbete mellan mejeriföretagen skulle dessa distriktvis sammanföras i särskilda mejerisammanslutningar. Mejeriföreningarna skulle bilda grunden för mejerisammanslutningarna, men i desamma skulle, där så befunnes lämpligt, även andra mejeriföretag kunna upptagas. Mejerisammanslutningarna skulle ske antingen sålunda, att samtliga mejerier inom distriktet sammanfördes till en enda ekonomisk förening (mejerifusion), eller också på så sätt, att mejerierna inom distriktet bibehölles såsom driftsekonomiska enheter men sammanslöte sig för försäljningen av sina produkter oell inköpen av driftsförnödenheter (mejeriförbund). Den förra organisationsformen skulle innebära såväl driftsekonomisk som kommersiell centralisering, under det att den senare organisationsformen allenast skulle innefatta kommersiell centralisering. Mejerifusionerna och mejeriförbunden skulle sammanföras i en ideell riksorganisation för mejerihanteringen, där de ledande krafterna på området kunde samlas, organisationsarbetet utformas och denna föreningsrörelses allmänna intressen befrämjas och tillvaratagas.

Denna plan har under organisationsarbetet i huvudsakliga delar länt till efterföljd. I ett väsentligt avseende har emellertid avvikelse skett från planen. Det har nämligen befunnits lämpligare, att desi tilltänkta riksorganisationen erhåller formen av en ekonomisk förening. I enlighet med den ändrade uppfattning om riksorganisationens uppgift, som härvid varit bestämmande, har inom mejerisektionen utarbetats ett förslag till stadgar för »Sveriges Mejeriers Riksförbund, förening u. p. a.». Riksförbundets ändamål angives i stadgeförslaget vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att i den utsträckning, som erfordras, försälja medlemmarnas mjölk och mejeriprodukter och förmedla inköp av för mejeridriften erforderliga förnödenheter ävensom att idka annan därmed förenlig verksamhet. Riksförbundet skall därjämte, bland annat, ordna samarbete och genomföra erforderlig prisutjämning medlemmarna emellan samt söka åstadkomma kontingentering och begränsning av osttillverkningen till förebyggande av överproduktion å ost. Riksförbundet skall vara medlem av lantbrukssällskapet. Till medlemmar i riksförbundet skola kunna antagas mejeriförbund oell större mejerifusioner. Riksförbundets styrelse skall bestå av sju ledamöter med sju personliga, suppleanter för dessa. Lantbrukssällskapets direktör skall

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Förefintliga

mejerisam-

manslut-

ningar.

vara självskriven ledamot av styrelsen, därest lian jämlikt lagen örn ekonomiska föreningar är behörig därtill. Till stöd för styrelsen vid dess handhavande av riksförbundets angelägenheter och för att lämna tillfälle åt anslutna organisationers ledning att taga del i viktiga ärendens beredning skall vid styrelsens sida finnas ett förvaltningsråd. Förvaltningsrådet skall bestå av en ledamot från varje medlem i riksförbundet och skall kallas till sammanträde, när styrelsen så finner behövligt. Medlem av riksförbundet skall deltaga i förbundet med en insats för varje under det senaste verksamhetsåret hos medlemmen och till denne anslutna företag invägt fullt antal miljoner kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde. Varje insats skall lyda å 50 kronor, varav 20 kronor skall erläggas kontant vid inträdet och återstoden med 10 "kronor årligen under tre år. För att göra det möjligt för riksförbundet att förverkliga sin uppgift skall medlem av riksförbundet vara skyldig, bland annat, att till riksförbundet erlägga den årsavgift, som av förbundsstämman beslutas och som må bestämmas till högst 15 öre per 1,000 kilogram under närmast föregående verksamhetsår av medlemmen och till denne anslutna företag invägd oskummad mjölk och mot invägd grädde svarande oskummad mjölk; att till riksförbundet efter förbundsstämmans beslut överlåta försäljningen av det smör samt den konsumtionsmjölk och grädde, som icke avsättes inom medlemmens eget av riksförbundets styrelse fastställda verksamhetsområde; att deltaga i den kontingentering av osttillverkningen, som riksförbundets styrelse efter förvaltningsrådets hörande må fastställa för olika områden inom landet, och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande ostproduktionens begränsning, som riksförbundets styrelse på grundval av lager- oell försäljningsstatistik meddelar till förebyggande av överproduktion; samt att ställa sig till efterrättelse förbundsstämmans beslut örn erläggande till riksförbundet av prisutjämningsbidrag å all av medlemmen och till denne anslutna företag invägd oskummad mjölk och mot invägd grädde svarande oskummad mjölk, vilken avgift dock ej får överstiga 0.4 öre per kilogram sålunda beräknad mjölk men som må för huvudsakligen i Norrland utom Gästrikland verksamma medlemmar kunna bestämmas till lägre belopp än för övriga medlemmar.

De förberedande arbetena med riksförbundet hava fortskridit så långt, att konstituerande sammanträde med förbundet är utsatt att hållas den 18 innevarande månad.

Beträffande nu förefintliga mejerisammanslutningar och anslutningen till dessa får jag hänvisa till en på grundvalen av uppgifter från lantbrukssällskapet upprättad tabell, vilken torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll. Av denna tabell och vissa från lantbrukssällskapet i anslutning till tabellen till mig lämnade upplysningar framgår huvudsakligen följande.

Vid igångsättandet av mejerisektionens organisationsarbete funnos allenast tre större mejerisammanslutningar, nämligen Mjölkcentralen, Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a., i Stockholm, Örebroortens mejeriförening i örebro och Norrbottens läns producentförening i Luleå. I södra delen av Västerbottens län fanns vidare ett i aktiebolagsformen uppbyggt mejeriföretag benämnt Umeå mejeriaktiebolag. Utom de egentliga exportföreningarna funnos därjämte två mejeriföreningar, som omhänderhade försäljningen av de anslutna mejeriernas produkter, näm-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

ligen Jämtlands förenade mejerier oell Gotlands smör- och äggexportförening. Sedermera hava emellertid ett flertal nya mejerisammanslutningar tillkommit. Mejeriförbund hava bildats i sydöstra, nordöstra och nordvästra Skåne. Inom Kalmar län hava bildats två mejeriförbund, av vilka det ena omfattar södra delen av länet och det andra två härader inom den norra delen av länet. Mejeriförbund hava vidare bildats för Blekinge län, för Göteborgs leveransområde i vidsträckt mening, omfattande Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Hallands län, samt för mellersta Norrlands kustland. I Kopparbergs län har bildats en sammanslutning av mejerier, kallad Dalarnas mejeriförening u. p. a., som skall med äganderätt övertaga de till föreningen anslutna mejerierna. Förarbeten äro vidtagna för bildande av en mejerifusion mellan de mejerier, som för närvarande äro anslutna till Gävleortens mjölkleverantörsförening, och vissa andra mejerier. Umeå mejeriaktiebolag har utvidgats vid början av år 1932. För Stockholms leveransområde har utarbetats en särskild organisationsplan, enligt vilken de till Mjölkcentralen icke anslutna mejerierna skola sammanföras i länsförbund, som sedan skola samarbeta med Mjölkcentralen för avsättningens ordnande. Sådant länsförbund har redan bildats i Östergötlands län, och arbetet med bildande av länsförbund i de andra län, som här komma i fråga, pågår för närvarande. De områden, inom vilka några större mejerisammanslutningar ännu icke kommit till stånd, äro sydvästra Skåne, Jönköpings och Värmlands län samt Kronobergs och Skaraborgs län ävensom norra delen av Västerbottens län. Inom samtliga dessa områden pågår emellertid organisationsarbetet.

Enligt den uppgjorda tabellen över mejerisammanslutningarna äro inom de områden, som dessa omfatta, av förefintliga 847 mejerier med en invägd årlig mjölkmängd av 1,474,718 ton till sammanslutningarna anslutna 467 mejerier med en årlig mjölkmängd av 1,084,146 ton. Den anslutna mjölkmängden utgör enligt tabellen sålunda 73.5 procent av den totala invägda årliga mjölkmängden inom ifrågavarande områden. För hela riket uppgick enligt mejeristatistiken för 1930 antalet mejerier till 1,600 och den vid dessa mejerier invägda mjölken till 2,047,637 ton. Den vid de till sammanslutningarna anslutna mejerierna invägda mjölken motsvarar 52.9 procent av den totala invägningen, örn angivna siffror läggas till grund för jämförelsen.

Under den senare tiden hava till jordbruksdepartementet från enskilda Inkomna jordbrukare och olika jordbrukarorganisationer samt möten med jordbru- framstänka re m. fl. inkommit ett flertal framställningar, i vilka jordbruksnärin- n,n9argens nuvarande svårigheter berörts och uppmärksamheten fästs vid det svåra läget på den animaliska produktionens område. Framställningarna hava utmynnat i önskemål örn vidtagande av åtgärder för åstadkommande av bättre villkor för de inom jordbruksnäringen sysselsatta befolkningsgrupperna.

Av de sålunda gjorda framställningarna förtjäna vissa från Sveriges Sveriges aiiallmänna lantbrukssällskap inkomna ett särskilt beaktande, då däri fram- *«”*'

lagts utformade förslag till vissa åtgärder. Dessa förslag äro uppgjorda ™

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 hafi. (Nr 255.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på grundvalen av utredningar, som verkställts av lantbrukssällskapets mejerisektion och av sektionen framlagts i särskilda vid lantbrukssällskapets framställningar fogade promemorior.

Mejerisektionen har beträffande jordbrukets ekonomiska läge anfört, bland annat, följande:

Jordbrukets allt svårare avsättningsförhållanden och det starkt försämrade konjunkturläget vore ägnade att ingiva allvarliga bekymmer för framtiden. Prisfallet å jordbrukets produkter hade varit långt starkare än prisfallet å dess produktionsmedel, och prisnivån hade därigenom försämrats på ett för jordbruket synnerligen ogynnsamt sätt. Redan femårsperioden 1924/1925—1928/1929 hade karakteriserats av en mycket låg prisindex för jordbrukets produkter jämfört med dess produktionsmedel. Sedermera hade emellertid denna försämring av prisnivån blivit allt kraftigare. Under det att för spannmålens vidkommande det största prisfallet inträffat redan 1928/1929, hade prisfallet å animaliska produkter varit starkast under år 1931. I slutet av sistnämnda år hade priserna å så gott som samtliga jordbruksprodukter kommit ned till förkrigsnivån eller lägre, medan samtliga produktionsmedel med undantag för konstgödsel alltjämt legat betydligt högre. Särskilt skarpt framstode den stora roll, som prisförsämringen å mejeriprodukter spelade.

Den under de senaste åren inträdda försämringen i jordbrukets ekonomiska läge belystes av följande tabell, där prisindex beräknats för vissa grupper av jordbruksprodukter och produktionsmedel för jordbruket dels i förhållande till femårsperioden 1924/1925—1928/1929, dels ock i förhållande till bokföringsåret 1928/1929:

Tabell Sver vägd prisindex för iordbrukets produkter och produktionsmedel.

19 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

De till grund för tabellen liggande beräkningarna hänförde sig till mellersta Sverige, i det att det kvantitativa förhållandet såväl beträffande produkterna som produktionsmedlen beräknats på grundval av medeltalen för de genom bokföringsverksamheten vid lantbrukssällskapets driftsbyrå kontrollerade jordbruken i nämnda område under 3-årsperioden 1922/1923—1924/1925. Indexsiffrorna gällde alltså endast för jordbruk, å vilka bruttoavkastning och driftkostnader haft samma kvantitativa sammansättning som vid de kontrollerade jordbruken under den angivna perioden. De gällde vidare endast under den förutsättningen, att produktionen varit oförändrad till sin sammansättning under alla de jämförda åren. För närvarande, då prisen å de flesta jordbruksprodukter läge nära prisnivån 1909—1913, torde de dock hava en mycket vidsträckt tillämpning. Arhetslöneindex hade beräknats på grundvalen av oförändrade kontantlöner, varför minskningen av arbetslönerna uteslutande härrörde från lägre pris å naturaprodukter.

Såsom av tabellen framginge hade generalindex för jordbrukets produkter under 1930/1931 legat 22 procent lägre än 1928/1929. Samtidigt hade generalindex för jordbrukets produktionsmedel sjunkit allenast 8 procent. Prisfallet å jordbrukets produkter hade varit starkast för den animaliska produktionen. Index i september 1931 läge för växtprodukter 26 procent under 1928/1929 års pris, men nedgången under samma tid av index för animaliska produkter uppginge till 30 procent. Vid sistnämnda jämförelse vore dessutom att beakta, att spannmålspriset under september månad vanligen befunne sig i botten av priskurvan.

De av lantbrukssällskapet framlagda förslagen avse åtgärder för främjande av den animaliska produktionen inom landet. I skrivelse den 11 januari 1932 har lantbrukssällskapet angivit ett flertal åtgärder, som lantbrukssällskapet ansett böra i sådant syfte vidtagas. Lantbrukssällskapet har sålunda till en början påkallat åtgärder för den inhemska marknadens bevarande åt de inländska producenterna. För att i sådant hänseende möjlighet till snabb anpassning efter förhållandenas utveckling skulle finnas har lantbrukssällskapet ifrågasatt, örn ej Kungl. Majit borde erhålla bemyndigande att vid förefallande behov på egen hand besluta örn tullar eller på annat sätt genomföra erforderliga importrestriktioner. Lantbrukssällskapet har vidare framhållit, att frågan örn det fortsatta bibehållandet av det mellan Sverige och Tyskland ingångna handelsavtalet borde upptagas till prövning. För befordrande av en ökad konsumtion av mjölk har lantbrukssällskapet föreslagit, att en lag om pastöriseringstvång (långtidspastörisering) för den i större samhällen försålda konsumtionsmjölken skulle utfärdas. Lantbrukssällskapet har slutligen föreslagit, att en omsättningsavgift å importerat och inom landet tillverkat kraftfocler skulle införas i och för anskaffande av erforderliga medel såväl för genomförande av en effektiv organisation av avsättningen av mejeriprodukter, slaktdjur och ägg genom utbyggandet och fullkomnandet av jordbrukets andelsrörelse på dessa avsättningsområden som ock för att sätta organisationerna i stånd att effektivt tillvarataga jordbrukets kommersiella intressen var på sitt område.

Lantbrukssällskapets skrivelse den 11 januari 1932.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

utlåtanden Över lantbrukssällskapets skrivelse dea 11 januari 1932 hava infordrade sver lanbruks- utlåtanden avgivits, såvitt angår frågan om införande av en omsättnings-

a (iH olen npt

skrivelse den avgift å kraftfoder, av lantbruksstyrelsen den 21 januari, av kommerskolu januari legium den 23 januari, av statskontoret den 25 januari, av riksräkenskapsverket den 26 januari och av jordbruksutredningen den 9 februari 1932 samt vad beträffar det ifrågasatta pastöriseringstvånget i avseende å viss konsumtionsmjölk av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet den 12 februari och av medicinalstyrelsen den 5 mars 1932; och har lantbruksstyrelsen tillika den 8 februari 1932 avgivit utlåtande över lantbrukssällskapets skrivelse till den del densamma ej förut i styrelsens nyssnämnda utlåtande den 21 januari 1932 gjorts till föremål för styrelsens prövning.

Beträffande behovet av åtgärder för deli animaliska produktionens stödjande har lantbruksstyrelsen framhållit, att denna produktion på grund av det tryckta prisläget för närvarande kämpade med sådana svårigheter, att densamma, där den ej bedreves under särskilt gynnsamma förhållanden, måste anses oräntabel. Den jordbrukskris, vilken så länge den närmast varit att hänföra till den vegetabiliska produktionen tyngst drabbade de medelstora och större jordbruken, hade därmed vidgats så, att den numera i hög grad drabbade aila jordbruk. Åtgärder, som kunde förutsättas innebära ett effektivt stöd åt den svenska marknaden för animaliska produkter och ett bevarande av denna för den svenska produktionen, vore därför enligt lantbruksstyrelsens mening särskilt under nuvarande förhållanden önskvärda. Jordbruksutredningen har anfört, att den skärpning av den långvariga jordbrukskrisen, som på senaste tiden inträtt, sammanhängde med de alltmera försvårade avsättningsförhållandena, icke minst å exportmarknaden för animaliska jordbruksprodukter, samt betonat, att denna skärpning gjorde behovet av en kraftig och målmedvetet verksam lantmannakooperativ rörelse för avsättningsförhållandenas ordnande större och kännbarare än någonsin.

Förslaget örn införande av en omsättningsavgift å kraftfoder har emellertid mött åtskillig kritik från de hörda myndigheternas sida. Lantbruksstyrelsen har sålunda framhållit, att, därest genom statens försorg ytterligare medel funnes böra anvisas för fullföljandet av det påbörjade organisationsarbetet inom jordbrukets kooperativa och merkantila verksamhetsområden, dessa i första hand borde tänkas bliva anvisade av statens allmänna inkomster. Statskontoret har anfört, att det måste anses främmande för vår finanshushållning att för beredande av medel till ifrågavarande ändamål pålägga en särskild avgift å en för jordbruket nödvändig vara. Biksräkenskapsverket har uttalat, att, därest fullföljandet av lantmännens organisationsrörelse ansåges kräva särskilda anslag, medlen härför enligt riksräkenskapsverkets mening borde anskaffas på samma sätt som för statsutgifter i allmänhet. Kommerskollegium har förklarat sig icke kunna förordna någon omsättningsavgift å kraftfoder, förrän, bland annat, ett utförligt program framlades, som utvisade en sådan användning av de influtna medlen, att garanti erhölles för att med-

21 Kungl. Maj:ts proposition Kr 255.

len komme till avsedd nytta. Jordbruksutredningen har visserligen i princip tillstyrkt bifall till förslaget men ansett, att allenast importerat kraftfoder borde beläggas med avgift, samt betonat, att avgiften borde bliva av endast tillfällig karaktär.

Vad angår förslaget örn införande av pastor ise ringstvång för viss konsnmtionsmjölk har detsamma av centralanstalten tillstyrkts. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt förslaget nr mejerihanteringens synpunkt. Medicinalstyrelsen har däremot, under hänvisning till långtidspastöriseringens i viss mån bristande effektivitet och kontrollsvårigheterna, förklarat sig, åtminstone för närvarande, icke kunna förorda genomförande av lagstiftning i den av lantbrukssällskapet föreslagna riktningen.

Efter det nu berörda utlåtanden blivit avgivna, har lantbrukssällskapet med skrivelse den 30 mars 1932 överlämnat en av mejerisektionen utarbetad promemoria rörande de närmare grunderna för upptagande och användning av den ifrågasatta omsättningsavgiften å kraftfoder.

I skrivelse den 9 innevarande maj har lantbrukssällskapet sedermera — med överlämnande av en utav mejerisektionen utarbetad promemoria rörande uttagande av utjämnings- och organisationsbidrag å viss mjölk — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av lagstiftning efter i huvudsak de i promemorian angivna grunder.

Mejerisektionen har i promemorian anfört huvudsakligen följande:

Det av sektionen ledda organisationsarbetet hade från början varit inriktat på tämligen lång sikt och åsyftat att åstadkomma en rationalisering beträffande såväl själva mejeridriften som försäljningen av mjölk och mejeriprodukter, varvid även eftersträvats att åstadkomma organisationer av sådan beskaffenhet, att dessa kunde i viss grad reglera avsättningen och prisbildningen, i den mån de erhölle tillräcklig anslutning och styrka samt detta påkallades av de rådande förhållandena.

Ender det senast gångna året hade avsättningsbetingelserna för mejeriprodukterna emellertid till ytterlighet försämrats. Orsaken härtill vore till alldeles övervägande del i utlandet vidtagna åtgärder för försvårande av importen av utländska produkter och allmänt försämrade ekonomiska förhållanden därstädes. Kravet på en reglering av prisbildningen å den inhemska marknaden hade härigenom alltmera ställts i förgrunden, och det framstode för jordbruket såsom nödvändigt att söka med snaraste genomföra en sådan reglering.

Skulle den inhemska marknadens reglering byggas uteslutande på frivilligt deltagande, måste man emellertid dröja med dess genomförande, intill dess en mycket stor anslutning erhållits till vederbörande organisation. Eljest komme en allt för stor del av försäljningen att undandraga sig deltagande i den nödvändiga prisutjämningen. Stora skiljaktigheter skulle därvid komma att uppstå i de pris, som organiserade och icke organiserade jordbrukare uppnådde, och sammanhållningen inom organisationen komme att utsättas för alltför starka påfrestningar. Producentorganisationerna skulle under sådana förhållanden tvingas att avstå från den nu så viktiga uppgiften att genomföra en prisreglering, och deras

Lantbrukssällskapets skrivelse den 30 mars 1932.

Lantbrukssällskapets skrivelse den 9 maj 1932.

inledning.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

strävanden att i övrigt genomföra en rationellare organisation vid försäljningen genom att bland annat minska försäljningsapparaten och nedbringa kostnader och avanser skulle i hög grad försvåras.

Även då en förhållandevis stor anslutning förefunnes, utgjorde de utanför stående jordbrukarnas och mejeriernas försäljningar ett starkt hot emot upprätthållandet av en skälig prisnivå, därest icke lagstiftningen gåve möjlighet för framtvingande av även deras anslutning. Man hade nämligen städse att räkna med, att de oorganiserade producenterna sökte sig till den bäst betalade försäljningen, nämligen av konsumtionsmjölk och grädde, medan organisationen finge taga hand örn det överskott, som måste realiseras till lägre pris. Även örn de utanför stående tillsammans icke förfogade över mera än exempelvis 10 procent av totalförsäljningen från området, kunde detta dock utgöra en avsevärd del av den bättre betalade försäljningen, och den del härav, som komme att deltaga i prisutjämningen med den sämre betalade försäljningskvantiteten, bleve sålunda i motsvarande grad mindre. Genomsnittspriset till de organiserade producenterna bleve härigenom lägre än det pris, som de icke organiserade uppnådde, och spänningen mellan dessa pris bleve större, ju större den försäljning vore, som läge utanför organisationerna.

Ansåges det berättigat och önskvärt, att en prisreglering å deli inhemska marknaden genomfördes, vore det därför också ett rimligt krav, att alla försäljande producenter och i synnerhet de bäst betalade skulle medverka härtill. Att enbart på frivillighetens väg uppnå fullständig anslutning vore emellertid helt säkert omöjligt, även örn man räknade på lång sikt. En anslutning med 90 procent torde kunna påräknas endast inom vissa områden, och för närmaste året torde anslutningen i allmänhet stanna vid väsentligt lägre procentsiffra. Utan hjälp av lagstiftning syntes det därför dröja alltför länge, innan prisutjämning kunde allmänt genomföras, medan det däremot med sådan hjälp snart skulle hliva möjligt.

Örn en dylik lagstiftning genomfördes, kunde det tidigare framförda förslaget örn särskild omsättningsavgift å kraftfoder förfalla. Med hjälp av tillgängliga medel borde nämligen organisationsarbetet kunna föras så långt fram, att de därvid bildade organisationerna under denna förutsättning kunde utgöra ett tillräckligt underlag för genomförandet av en prisreglering. Medel för det fortsatta organisationsarbetet på mejerihanteringens område kunde då uttagas å mjölken i samband med prisutjämningen för smör och ost.

Sektionen ville icke bestrida, att de åtgärder, som här föresloges, vore av synnerligen ingripande beskaffenhet. De nuvarande ekonomiska förhållandena krävde emellertid extraordinära åtgärder. Sålunda måste beaktas, att det nuvarande abnormt låga prisläget å mjölk och mejeriprodukter icke vore ett utslag av normala och sunda konkurrensförhållanden mellan olika länders jordbrukare utan finge anses sammanhänga med att det ekonomiska systemet i världen allvarligt rubbats och att andra länder vidtagit åtgärder, vilka i hög grad förändrat de avsättnings- och konkurrensbetingelser, som varit bestämmande för vårt jordbruks hittillsvarande utveckling.

Örn intet åtgjordes för att neutralisera verkningarna av det härigenom förorsakade prisfallet, måste konsekvenserna bliva ödesdigra för det svenska jordbrukets hela ekonomi. Mjölken vore vårt jordbruks viktigaste saluprodukt och priset å denna därför i alldeles särskild grad avgörande för jordbrukets hela lönsamhet. En nedgång i medelpriset per

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

kilogram mjölk med endast ett öre betydde vid nuvarande försäljning avmjölk en reduktion av jordbrukets inkomster med bortåt 30 miljoner kronor per år. De senaste årens prisfall på ifrågavarande marknadsområde kunde beräknas liava medfört en minskning av jordbrukets inkomster med över 100 miljoner kronor per år, vilket motsvarade omkring 1.5 gånger värdet av jordbrukets hela saluöverskott av hrödsäd under föregående åi.

Att ensamt genom produktionsinskränkning neutralisera verkningarna av denna ofantliga inkomstminskning vore uteslutet och kunde i varje fall icke utan ruinerande förluster på kort tid genomföras. En minskning av mjölkproduktionen i sådan omfattning, att vår export av mejeriprodukter upphörde, skulle förutsätta, att landets totala produktion av mjölk reducerades med omkring 12 procent. Skulle en dylik produktionsminskning hastigt genomföras genom nedbringandet av antalet mjölkkor, erfordrades härför en nedslaktning av omkring 240,000 kor. Detta skulle betyda en nära nog fördubblad slakt av storboskap. Hedan under de gångna åren hade landets köttproduktion varit större än den inhemska förbrukningen, och exportmöjligheterna för nötkreatur och nötkött vore starkt begränsade. En minskning av kostocken i angiven grad skulle därför medföra en ytterligare nedpressning av de redan nu abnormt låga slaktdjursprisen. Även för förebyggande av en allt för hastig reduktion av nötkreatursbesättningarna med åtföljande ruinerande pris å utslagsdjur vore det därför angeläget, att bättre mjölkpris åstadkommes, så att en alltför omfattande nedslaktning av storboskap kunde undvikas eller åtminstone fördelas på längre tid. .

För övrigt vöre det tydligt, att även örn mjölkproduktionen inskränktes så, att den endast motsvarade landets eget konsumtionsbehov, kvarstode behovet av effektiva åtgärder till stöd för den inhemska prisnivån gentemot pristryckande konkurrens utifrån, så länge nämligen andra länder tillämpade de konkurrensmetoder, som under de senaste åren kommit i bruk.

Beträffande beskaffenheten av och formen för statsåtgärder till stod för prisnivån å här berörda produkter syntes man lämpligast kunna anlita liknande väg som i Norge. Producenternas organisationer borde sålunda själva ordna försäljningen och genomföra erforderlig prisreglering. För att detta skulle kunna ske, borde de emellertid genom lagstiftning erhålla möjlighet att i vissa avseenden bringa sina åtgöranden i tillämpning även för de till organisationen icke anslutna producenterna. Då prisregleringen vore beroende av och möjliggjordes genom en prisutjämning mellan den bättre och den sämre betalade försäljningen, kunde åtgärden begränsas till att organisationerna finge rätt att var och en inom sitt verksamhetsområde — hela landet eller del därav — på utomstående producenters försäljning uppbära utjämningsbidrag enligt samma grunder, som tillämpades för den hos medlemmarna representerade mjölken. Lagen borde sålunda icke innebära en föreskrift, att utjämningsavgift skulle erläggas, utan det finge ankomma på organisationerna att själva besluta örn dylik avgift. Hade emellertid en organisation beslutat att genomföra prisutjämning för egna medlemmar samt för dessa bestämt prisutjämningsbidragens storlek och de grunder, efter vilka bidragen skulle utgå, borde organisationen hava rättighet att uttaga prisutjämningsbidrag med samma belopp oell elter samma grunder å icke anslutna producenters försäljning. Som villkor härför borde dock bestämmas, att vederbörande organisation representerade en viss del av den vid mejerierna inom örn-

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

rådet invägda mjölken samt att beslutet fattats med viss kvalificerad majoritet.

\ id anförda tillvägagångssätt behövde staten icke djupare engagera sig beträffande uppgörandet av plan för eller ordnandet av avsättningen. I fråga om exporten skulle dylika direkta statsingripanden i handeln måhända vara farliga, da de kunde komma att karakteriseras såsom statsmonopol. Jordbrukarna stimulerades fortfarande att själva söka på organisatorisk väg lösa sina avsättningsproblem. De bleve emellertid icke tvingade att inträda i organisationerna, utan de, som så önskade, kunde fortfarande stå utanför och sälja fritt. Det krav, som ställdes på dem, vöre endast, att de skulle lämna prisutjämningsbidrag efter samma grunder som de organiserade jordbrukarna. Detta krav vore så mycket rimligare, som det uteslutande vore tack vare organisationernas verksamhet, som utanför stående producenter kunde uppnå sina relativt fördelaktiga pris. Då avgifterna utginge efter ensartade grunder för till organisationen anslutna och icke anslutna producenter, bleve konkurrens inom rimliga gränser ingalunda omöjliggjord, men vad som vunnes vöre, att de utanför stående komme att tävla med organisationen under likartade förutsättningar. Organisationerna skulle givetvis stå öppna för alla producenter.

Stöd av skisserade lagbestämmelser kunde på mejeriområdet erfordras i två hänseenden, nämligen dels för stödjande av den inhemska prisnivån för smör och ost, och dels för att hålla prisläget å konsumtionsmjölk och grädde uppe på en skälig nivå.

Stödjande av Genom de starkt försämrade avsättningsförhållandena för smör i utsmör^oeh o°st ]andet hade det svenska smörpriset, som nu helt vore beroende av expor- ' ten, pressats ned till mycket låg nivå. Ostprisen hade numera också inställt sig efter smörprisnivån. Jordbrukarna i våra överskottsområden, som för avsättningen av sin mjölk huvudsakligen vore hänvisade till smöroch osttillverkning, lede under sådana förhållanden svårt av den nuvarande krisen, då mjölken vore deras viktigaste produktion. För jordbruket i dessa trakter utgjorde en höjning av smör- och ostprisnivån därför det för närvarande viktigaste ekonomiska intresset.

Ehuru betydelsen av en sådan höjning vore mest påtaglig för berörda överskottsområden, skulle dock hela landets mjölkproduktion få praktiskt ta,get samma fördel härav. Även andra områden komme nämligen i åtnjutande av samma prishöjning för sin försäljning av smör och ost. Smöroeli ostprisen vore dessutom i stort sett bestämmande för prisen å konsumtionsmjölk och grädde, då sistnämnda pris som regel och i det långa loppet inställde sig efter mjölkens realisationspris vid smör- och osttillverkning. En höjning av smör- och ostprisen skulle därför åstadkomma en motsvarande höjning även av prisen å konsumtionsmjölk och grädde eller förebygga en ytterligare sänkning av dessa.

Förekommande överskott av smör måste givetvis alltfort säljas på den utländska marknaden till de priser, som där stöde att erhålla. Då emellertid mer än 4/s av all salumjölken avyttrades å den inhemska marknaden (för direkt konsumtion eller såsom smör och ost jämte andra produkter), vöre en prishöjning beträffande den inhemska försäljningen av allra största betydelse. Det gällde närmast att frigöra prisbildningen å den inhemska marknaden från det beroende av exportprisen å smör, som nu vore rådande, och att i viss mån reglera inlandsprisen. Detta borde ordnas

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på sådant sätt, att avräkning till mejerierna skedde elter samma enhetliga pris, vare sig smöret exporterades eller såldes å den inhemska marknaden. I annat fall kunde en prisförhöjning för å den inhemska marknaden försålt smör näppeligen åstadkommas.

I det nu pågående organisationsarbetet vore man också i färd med att söka genomföra här berörda reglering av den inhemska prisnivån. Det organisatoriska underlaget härför skulle vara de mejeriorganisationer (mejeriförbund oell mejerifusioner), som bildats eller vore under bildande. Dessa skulle enligt uppgjort förslag bilda en riksorganisation (riksförbund), genom vilken prisregleringen skulle ske. För detta ändamål skulle läggas en bestämd prisutjämningsavgift å ali den hos organisationens medlemmar representerade mjölken, och de influtna medlen inbetalas till riksförbundet. Riksförbundet, som skulle låta sälja överskottssmöret till det pris, som stöde att uppnå å den utländska marknaden, sattes härigenom i stånd att betala mejerierna ett högre pris för detta smör. Samma pris skulle betalas för smör, som såldes på den inhemska marknaden. Vid sistnämnda försäljning skulle emellertid uttagas ett emot inköpspriset svarande försäljningspris. Prisutjämningsmedlen behövde alltså icke tagas i anspråk annat än för utjämning av exportsmörets pris.

I fråga örn tillvägagångssättet ville sektionen för övrigt framhålla följande. Riksorganisationen skulle varje vecka bestämma (notera) det pris, som skulle betalas till leverantörerna för smöret. Organisationen behövde dock icke såsom sådan taga hand örn smörets försäljning i någon större omfattning. Exporten och delvis även den inhemska försäljningen kunde oell borde såsom nu omhänderhavas av befintliga exportföretag, med vilka för detta ändamål avtal träffades. Betalningen till leverantörerna skulle emellertid gå genom riksorganisationen, som avräknade efter ett enhetligt pris (det noterade), gällande för leverans fritt exporthamn för smör av standardkvalitet och med prisreglering för andra kvaliteter. Försäljningen å den inhemska marknaden skulle ske dels genom riksorganisationens medlemmar (mejeriförbund och mejerifusioner), dels genom privata smörhandlare. Riksorganisationen skulle ingripa endast i den mån så erfordrades för att ordna handeln mellan olika medlemmar eller för att stödja priset. Dess medlemmar skulle vara skyldiga att följa de av riksorganisationen bestämda prisen. Över de privata smörhandlarnas inköpspriser hade riksorganisationen givetvis ej något direkt inflytande, annat än i den mån de köpte smör från organisationen eller dess medlemmar eller från exportörerna. Därest en privat smörhandlare bjöde lägre pris än det, som riksorganisationen noterade, hade leverantören emellertid möjlighet att vända sig till nämnda organisation och genom demia erhålla av densamma noterat pris. Organisationen hade då att på förut nämnt sätt låta exportera smöret, därest detta icke med fördel kunde avyttras inom landet. Genom angivna tillvägagångssätt bereddes smörleverantörerna trygghet att städse erhålla det av riksförbundet noterade priset, och olika köpare mäste rätta sig därefter, varför en allmän och i huvudsak lika höjning av smörprisen i landet uppnåddes.

Sveriges mjölköverskott avsattes praktiskt taget i sin helhet genom smörexport. Ostproduktionen vore anpassad efter landets egen konsumtion, och förekommande export vore liten, av sporadisk karaktär eller begränsad lill speciella ostsorter. Ostprisen vore emellertid beroende av smörprisen, vilket sammanhängde med att mjölkens användning för

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

smör- eller osttillverkning från tid till annan anpassades med hänsyn till de nettopriser för mjölken, som kunde uppnås genom den ena eller den andra produktionsriktningen. Örn ostprisen någon tid komme upp i sådan höjd, att osttillverkningen allmänt ställde sig mera lönande än smörtillverkningen, överfördes sålunda mera mjölk från den sistnämnda till den förstnämnda produktionsriktningen, varigenom ostprisen måste justeras efter smörprisen. En förskjutning i motsatt riktning ägde rum, när smörtillverkningen vore den mest lönande. På detta sätt tvingades ostprisen att anpassa sig efter smörprisen. Eftersom osten vore en vara, som behövde lagras, och förskjutningarna mellan de håda produktionsriktningarna skedde så småningom, fördröjdes vanligen ostprisens inställning efter smörpriset, men även örn denna inställning sålunda icke skedde momentant, förelåge dock ej något tvivel, att anförda samband gjorde sig gällande. Detta innebure, att en prishöjning å smöret på sätt förut angivits automatiskt skulle åstadkomma en motsvarande höjning av ostprisen. Någon särskild motsvarande åtgärd för ostprisens stödjande vore under sådana förhållanden icke av nöden, utan riksorganisationen kunde huvudsakligen begränsa sig till att söka åstadkomma en mera noggrann anpassning av ostproduktionen efter den inhemska marknadens behov. Riksorganisationen borde dock, då så tillfälligt visade sig behövligt, hava frihet att använda de genom prisutjämningsavgiften influtna medlen till att direkt stödja ostprisen på liknande sätt, som angivits i fråga örn smör.

Såsom redan framhållits vore smör- och ostprisen i hög grad bestämmande även för prisen å konsumtionsmjölk och grädde, och en höjning av de förra ledde (under i övrigt lika förhållanden) till en motsvarande höjning eller förebyggde en eljest nödvändig sänkning av de senare. De planerade åtgärderna för smör- och ostprisens höjande med hjälp av prisutjämningsavgift komme sålunda att lända hela den svenska mjölkproduktionen och därmed hela jordbruket till fördel. Det vore därför principiellt riktigt att, såsom planen avsåge, utjämningsavgift lades icke blott å mjölk till smör- och osttillverkning utan även å konsumtionsmjölk samt mjölk, varur konsumtionsgrädde eller andra produkter framställdes.

Örn all salumjölken i landet enligt angivna grunder deltoge i prisutjämningen, erliölles ett mycket fördelaktigt resultat. Hela saluöverskottet för ett år kunde nämligen vid försiktig beräkning anslås till minst 2,500 miljoner kilogram, medan den kvantitet, som användes för tillverkning av exportsmör, senaste året stannat under 500 miljoner kilogram, eller sålunda uppgått till mindre än Vs av totalförsäljningen. Prisutjämningen för exportsmöret kunde sålunda fördelas på en fem gånger så stor mjölkmängd som den, vilken åtgått för dess framställande. Den utjämningsavgift, som behövde läggas på mjölken, bleve med andra ord icke mera än Vs av den prisförbättring, som härmed åstadkommes, därest man ernådde en allmän och proportionell prishöjning för mjölk och mejeriprodukter. Örn exportmängden skulle tidvis komma att motsvara en väsentligt större del av hela salukvantiteten, bleve resultatet givetvis icke så fördelaktigt, enär större belopp erfordrades för åstadkommande av en bestämd prishöjning, medan motsatsen inträffade vid minskad export.

Med samma belopp till förfogande för prisutjämning bleve den prishöjning. som kunde åstadkommas per kilogram smör, givetvis lägre ju större den exporterade kvantiteten smör vore i förhållande till den på

27 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

inlandsmarknaden försålda mjölkkvantiteten och vice versa. Det måste emellertid ihågkommas, att nettovinsten för produktionen i dess helhet alltid vore lika med prishöjningen i medeltal per kilogram mjölk å den inländska marknaden gånger den där saluförda mjölkkvantiteten. Vid måttlig prishöjning, så att den inhemska försäljningen kunde hållas någorlunda konstant, bleve vinsten av en viss prishöjning sålunda för produktionen i dess helhet densamma, vare sig exporten vore större eller mindre.

Några egentliga kostnader för prishöjningen skulle icke förekomma utöver dem, som sammanhängde med administration av utjämningsförfarandet, Exportsmöret såldes till samma pris, som även eljest skulle blivit fallet. Prisutjämningen innebure därför endast, att en del av den ökade inkomsten från den inhemska försäljningen överfördes till dem, som vore hänvisade att producera för export.

Den ekonomiska innebörden belystes för övrigt av följande kalkyler. En avgift på 0.2 öre per kilogram mjölk gåve, örn den uttoges å hela salukvantiteten, ett belopp av 5 miljoner kronor. Denna summa räckte vid en smörexport på 20,000 ton till en prisutjämning å exportsmöret med 25 öre per kilogram. Härigenom skulle åstadkommas en allmän prishöjning å smöret med samma belopp, vilket motsvarade 1 öre per kilogram mjölk. Då i stort sett motsvarande höjning erhölles även å mjölk till ostberedning samt å konsumtionsmjölk och grädde, uppnåddes en total inkomstökning av cirka 25 miljoner kronor, varifrån avginge de till prisutjämningen inbetalade beloppen. Nettovinsten för jordbruket i dess helhet bleve cirka 20 miljoner kronor, eller 1 öre per kilogram av den inhemska försäljningen (2,000 miljoner kilogram). För den avgift av 0.2 öre per kilogram mjölk, som producenterna allmänt inbetalt, finge de en allmän prishöjning med 1 öre och sålunda en nettovinst av 0.8 öre. Sattes utjämningsavgiften till 0.3 öre per kilogram mjölk, erhölles under samma förutsättningar i övrigt, med en inbetalning till prisutjämningskassan av 7.5 miljoner kronor en prishöjning med 37.:. öre per kilogram smör, motsvarande 1.5 öre per kilogram mjölk och en nettovinst för jordbruket av 30 miljoner kronor eller 1.2 öre per kilogram försåld mjölk.

Erhölles prisutjämningsbidrag från en mindre kvantitet, t. ex. endast 1,250 miljoner kilogram, bleve resultatet givetvis för de i prisutjämningen deltagande avsevärt ofördelaktigare såsom följande exempel visade. För en höjning av smörpriset med 25 öre per kilogram måste då under samma förutsättningar, som förut angivits, inbetalas 0.4 öre per kilogram mjölk och vinsten för de i prisutjämningen deltagande bleve alltså endast l.o — 0.4 = 0.6 öre, under det att övriga producenter kunde tillgodogöra sig prishöjningen på l.o öre per kilogram alldeles oavkortat,

Förhållandet bleve sålunda väsentligt ogynnsammare, örn en del av mjölken komme att undandragas från erläggande av prisutjämningsavgift. De deltagande producenterna finge nämligen då betala en högre prisutjämningsavgift i förhållande till den därmed uppnådda prishöjningen, vilken i full utsträckning komme även utanför stående till godo, utan att de gjorde någon uppoffring för dess ernående. Av denna anledning vore det ej heller tillrådligt att sätta planen i verket, förrän en mycket stor anslutning erhållits. Härigenom skulle emellertid igångsättandet avsevärt fördröjas. Örn mejerihanteringens riksorganisation däremot erhölle rätt att uppbära prisutjämningsbidrag även av icke organiserad mjölk, kunde planen snart realiseras.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Av de medel, som sålunda inflöte genom avgift å såväl »organiserad» som »icke-organiserad» mjölk, syntes en mindre del böra användas för sådan annan verksamhet, som mejerisektionen tänkt sig skola bestridas med hjälp av tidigare föreslagen omsättningsavgift å kraftfoder, sålunda för organisations- och upplysningsverksamhet på området, propaganda, undersökningar m. m. Avgiften bleve, kunde man säga, en allmän prisutjämnings- och organisationsavgift å all salumjölk. Kraftfoderavgift vore under sådana förhållanden för mejerihanteringens del obehövlig. Storleken av de belopp, som kunde få användas för sist berörda ändamål, syntes böi*a fixeras på så sätt, att en viss del av avgiften efter föreningsstämmans beslut skulle disponeras härför, dock högst (bois öre per kilogram mjölk. Dessa medel borde sålunda få användas för riksorganisationens allmänna verksamhet men ej för bestridande av dess affärskostnader. Återstående medel, d. v. s. de egentliga prisutjämningsmedlen, borde ej heller användas för förbundets egentliga affärsverksamhet utan endast för den förut omtalade prisutjämningen och de därmed förenade kostnaderna.

Prisutjämnings- och organisationsavgiften borde avvägas så, att en av förhållandena motiverad och eljest möjlig prishöjning å smöret kunde åstadkommas. En avgift å all salumjölken av 0.2 öre per kilogram vore med hänsyn till nu förekommande export mera än tillräcklig för genomförande av den prishöjning, som vid nuvarande smörtull vore möjlig. Därest tullhöjning vidtoges eller ökat skydd mot import på annat sätt bereddes, kunde priset höjas mera, något som också vore behövligt, men härför erfordrades högre avgift. Därjämte borde hänsyn tagas till att exporten kunde komma att ökas och att större belopp därvid kunde bliva erforderliga för prisutjämningen. På grund härav borde högre avgift kunna bestämmas, förslagsvis upp till 0.4 öre per kilogram mjölk.

För genomförande av en med hänsyn till rådande förhållanden behövlig prishöjning å den inhemska marknaden erfordrades även effektivare skydd mot konkurrens från importerade produkter. Vid rådande prisrelation mellan svenskt och utländskt smör vore nuvarande tull visserligen tillräcklig att skydda mot import, och en obetydlig prishöjning torde också utan hinder av utländsk konkurrens kunna genomföras. Redan en höjning av det inhemska smörpriset med 10 å 20 öre kunde emellertid befaras locka in väsentligt ökade kvantiteter utländskt smör, och en ytterligare prishöjning torde av detta skäl sannolikt omöjliggöras. I norra Sverige skulle konkurrensen med finskt smör säkerligen komma att göra sig kraftigt gällande redan vid ringa höjning. Därjämte vore import av kolonialsmör och östeuropeiskt smör att befara till olika större konsumtionsorter på grund av det lägre pris, som sådant smör utomlands betingade i jämförelse med det svenska. Enligt vad som inhämtats hade import av kolonialsmör redan under nuvarande förhållanden varit ifrågasatt. Ansåges det hos statsmakterna berättigat, att en prishöjning åstadkommes, syntes därav följa, att erforderligt skydd mot import också borde beredas. För att priset å osten skulle kunna sättas i proportion till smörpriset. måste dessa skyddsåtgärder då också utsträckas till osten. Detta vore nödvändigt även av den anledningen, att ett förryckande av prisrelationen mellan smör och ost kunde föranleda, att osttillverkningen minskades, så att ost ltomme att importeras i ökade mängder, medan mjölken i stället i större utsträckning komme att förädlas till smör, som exporterades.

Konkurrensen från margarinets sida kunde givetvis också komma att

29 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

bliva besvärande. Den torde dock icke omöjliggöra en måttlig prishöjning. Margarinkonkurrensen utgjorde emellertid en hämsko emot strävanden att i för hög grad höja smörpriset och utgjorde i så måtto en automatiskt reglerande faktor, som horde innebära en garanti för allmänhetens del, att någon oskälig höjning icke behövde befaras. Även den tull, som kunde bestämmas med hänsyn till produktionens skäliga behov, satte i detta avseende en bestämd gräns.

Priset å konsumtionsmjölk i detaljhandeln hade även minskats under de senaste åren, fastän ej så starkt som smörpriset. Enligt social styrel- kp0"“"mt“nssens prisstatistik utgjorde sålunda detaljpriset å oskummad mjölk i me- mjölk och deltal för 49 angivna större konsumtionsorter under åren 1924—1925 per grädde, liter 24 öre, 1928—1929 per liter 22 öre, 1930—1931 per liter 21 öre, vilket medelpris även angåves för de håda första månaderna av 1932. För 34 noteringsorter i södra och mellersta Sverige vore medelpriset vid slutet av 1931 per liter 19.3 öre. för 15 orter i Dalarna och Norrland per liter 23.3 öre. I det förstnämnda området var priset i 16 orter högst 19 öre och i 5 orter högst 17 öre per liter. Till jämförelse kunde nämnas, att detaljpriset i butik i Norge under samma tid växlade mellan 23 och 30 öre per liter oskummad mjölk inom olika prisgrupper och för landet i dess helhet beräknades till 26 öre. I England utgjorde vid samma tid medelpriset i detaljhandeln 45 öre per liter (28 d per gallon).

Nedgången i det av producenterna uppnådda priset för till direkt konsumtion levererad mjölk vore emellertid avsevärt större än de anförda siffrorna över detaljpriset gåve vid handen. I allmänhet hade nämligen mellanhandsmarginalen starkt ökats. Enär å flertalet konsumtionsorter producenterna vore antingen icke alls eller endast ofullständigt organiserade, behövde den privata mjjölkhandeln i regel för den till direkt konsumtion levererade mjölken ej betala högre pris, än att detta med ett eller annat öre överstege mjölkens smör- och skummjölksvärde. Med sjunkande smörpris hade leverantörerna av konsumtionsmjölk därför, där mellanhänder anlitades för mjölkdistributionen, fått nöja sig med starkt reducerade mjölklikvider. Producenternas möjlighet att hävda prispositionen gentemot mjölkhandeln hade även starkt minskats till följd av lättheten för denna att tack vare de förbättrade transportmöjligheterna fylla behovet genom utvidgning av tillförselområdet, i den händelse de mera närbelägna producenterna ej velat acceptera prisreduceringen. Såsom typiskt exempel på huru leverantörspriset även vid bibehållet detaljpris nedpressats kunde anföras en av Stockholms läns mejeriorganisationskommitté gjord undersökning över det pris, som direkta leverantörer till Stockholms mjölkhandlare erhållit fritt Stockholm under juni månad 1931 Denna undersökning hade nämligen givit till resultat, att ifrågavarande leverantörer per liter oskummad mjölk erhållit ett medelpris, som med lO.o å 10.r> öre understigit priset i detaljhandeln, vilket uppgått till 23 öre, under det att detalj- och partihandelskostnaden vid jordbrukarnas egna andelsloretag samtidigt uppskattades till 8.» u 8.5 öre per Uter. Mellanhandsmarginalen 1914 var 5.5 öre per liter. Att detaljpriset å konsumtionsmjölk, och detsamma gällde för grädden, hittills reducerats avsevärt mindre än smörpriset, sammanhängde sålunda i stor utsträckning med att mjölkhandeln förstått att genom sammanhållning hävda sin position gentemot konsumenterna, under det att mellanhandsmarginalen samtidigt ökats.

Den inom landet pågående organisationen av mjölkproducenterna i me-

30 Kungl. Majlis proposition Nr 255.

jeriförbund och mejerifusioner avsåge, vad mjölk- och gräddförsäljningen. beträffade, att förebygga osund konkurrens vid försäljning från producenterna, koncentrera tillförseln till de ur fraktkostnadssynpunkt för varje konsumtionsort närbelägnaste områdena, reducera onödigt höga mellanhandskostnader samt givetvis även att inom skäliga gränser höja detaljprisnivån, särskilt i orter, där denna orimligt nedpressats.

Ett nödvändigt led i detta organisationsarbete vore införandet av prisutjämning, så att leverantörerna av konsumtionsmjölk och grädde avstode en viss del av det uppnådda merpriset å dessa konsumtionsvaror och att härigenom influtna belopp fördelades på den till produktberedning använda mejerimjölken. Endast genom en dylik prisutjämning vore det möjligt att skapa för samarbetet nödig ekonomisk intressegemenskap, så att alla producenter, vare sig de levererade konsumtionsmjölk och grädde eller förädlade mjölken till smör och ost, bleve direkt intresserade av att prisnivån å de nämnda konsumtionsvarorna hölles uppe. Även örn det genom förut föreslagna åtgärder till stöd för den inhemska prisnivån å smör kunde uppnås en höjning av smörpriset, kvarstode dock nödvändigheten av särskild prisutjämning för konsumtionsmjölk och grädde, örn en rimlig prisnivå å dessa varuslag skulle kunna upprätthållas. Framför allt vore detta fallet A'id ett så lågt pris å exportsmöret som för närvarande.

Vid ifrågavarande prisutjämningsavgifters fastställande i mejeriförbunden hade man såsom ledande princip utgått från att ej belasta leverantörerna av konsumtionsmjölk och grädde med större prisutjämningsbidrag än som ovillkorligen erfordrades för att förebygga pristryekande konkurrens från mejerimjölkens sida. Av det i jämförelse med mjölkens smör- och skummjölksvärde erhållna merpriset för konsumtionsmjölk fritoges sålunda ett visst belopp, vanligen 1 å 2 öre per liter, från prisutjämning, och av det överskjutande merpriset finge vederbörande leverantör behålla 10 å 30 procent beroende på konsumtionsmjölkens relativa andel av hela den inom organisationen invägda mjölkkvantiteten, under det att 70 å 90 procent avstodes för prisutjämning. Såsom exempel kunde anföras, att i Stockholm prisutjämningsbidraget beräknats per kilogram försåld konsumtionsmjölk vid ett merpris av 4.5 öre per liter till högst 1.75 öre och per liter försåld grädde vid ett merpris å denna av 40 öre till högst 32 öre.

En nödvändig förutsättning för att mejeriorganisationerna med framgång skulle kunna genomföra nämnda program vore emellertid allmän anslutning från producenternas sida. Av jordbrukets hela saluöverskott av mjölk såldes såsom konsumtionsmjölk i mejeriförbundsområdena i södra och mellersta Sverige lägst 4 å 5 procent, högst 25 å 30 procent. Utgjorde konsumtionsmjölken i ett mejeriförbundsområde t. ex. 15 respektive 20 procent av hela den saluförda mjölkkvantiteten i området, kunde det, även örn organisationen hade en anslutning av 90 procent av områdets hela saluöverskott, inträffa, att 73 respektive 1/2 av den försålda konsumtionsmjölken stöde utanför organisationen. Organisationens möjlighet att sanera handeln och stabilisera prisnivån bleve under dylika förhållanden ytterligt begränsad. Undandroge sig en större del av konsumtionsmjölken den för prisstabilisering nödvändiga prisutjämningen, bleve pristillägget till mejerimjölken för ringa. Konkurrens från denna kunde icke förebyggas, och priset å konsumtionsmjölken nedpressades.

Även örn inom ett mejeriförbund praktiskt taget 100 procent av leverantörerna vore anslutna till organisationen, kunde leverantörer och me-

31 Kungl. Marits proposition Nr 255.

jerler från angränsande icke organiserade områden genom konkurrens försvåra eller omöjliggöra ifrågavarande förbunds ansträngningar att hålla en skälig prisnivå. Sökte en mejeriorganisation utan nödig anslutning hålla prisnivån uppe, komrne de utanför stående leverantörerna av konsumtionsm jölk i en fördelaktigare ställning än de till organisationen anslutna, i det att de förstnämnda erhölle så mycket mera för sin mjölk som de senare betalade i prisutjämningsbidrag. Resultatet härav bleve lätt, att »frileverantörernas» antal undan för undan ökades och hela organisationen brötes sönder.

Till stöd för den inhemska prisnivån å konsumtionsmjölk och grädde syntes det därför vara rimligt och skäligt att införa en sådan lagstiftning, att även till organisationen icke anslutna leverantörer av dessa varuslag ålades att betala motsvarande prisutjämningsavgift, som organisationens egna medlemmar åtagit sig att betala. Härigenom bleve det möjligt att förhindra ett annars oundvikligt sammanbrott av den nuvarande prisnivån i detaljhandeln, där denna ännu vore något så när tillfredsställande, att höja prisnivån, då denna vore orimligt lag, samt att sanera handeln, spara in onödiga fraktkostnader, förenkla distributionen och till producenternas favör reducera mellankandskostnaderna, där dessa vore onödigt höga. Ensamt genom dessa sistnämnda åtgärder skulle betydande belopp kunna tillföras producenterna utan direkt fördyring av priset för konsumenterna.

Det för målets vinnande erforderliga organisationsarbetet skulle genom lagstiftningens stöd i det angivna hänseendet även få en mäktig stöt framåt. Misströstan att ensamt på organisationens väg kunna uppnå en så stor anslutning, att ett säkert resultat tryggades, vore nämligen ett skäl, som från många håll anfördes, när tveksamhet örn anslutning till mejeriorganisationen förelåge. Ålades alla att inbetala sitt bidrag till den nödiga prisutjämningen, borde dylik anledning till tveksamhet bortfalla.

Lagstiftningens stöd för uttagandet av dylika prisutjämningsavgifter vore under dessa förhållanden av alldeles särskild betydelse och torde få betraktas såsom den mest effektiva åtgärd till det betryckta jordbrukets hjälp, som för närvarande stöde till buds. I

I anslutning till vad som förut anförts skulle alltså erfordras lagstift- Erforderlig ning örn uttagande av prisutjämningsbidrag dels å all saluförd mjölk, i lagstiftning för syfte att stödja den inhemska prisnivån å smör och ost, dels ock å saluförd prisutjimning. konsumtionsmjölk och grädde, i syfte att lokalt stödja prisnivån å dessa varuslag. I det följande användes beteckningarna allmän och lokal prisutjämning, respektive allmänt och lokalt prisutjämningsbidrag. Ifrågavarande lagstiftning syntes böra innehålla bestämmelser av i huvudsak följande innebörd.

Kungl. Majit borde bemyndigas att under i det följande angivna villkor dels efter framställning från en mejerihanteringens riksorganisation bestämma, att allmänt prisutjämningsbidrag skulle med visst belopp erläggas till riksorganisationen för oskummad mjölk, som i landet försåldes eller annorledes än genom utfordring förädlades till för avsalu avsedda produkter, dels och efter framställning från större sammanslutningar av mejerier och mjölkproducenter (mejeriförbund och mejerifusioner) bestämma, att lokalt prisutjämningsbidrag skulle erläggas till vederbörande sammanslutning för konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde, som försåldes inom sammanslutningens verksamhetsområde.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Såsom villkor för erhållande av rätt att uppbära nämnda bidrag syntes böra uppställas, att vederbörande organisation representerade, ifråga örn riksorganisationen 60 procent av den i landets samtliga mejerier och ifråga örn övriga sammanslutningar 60 procent av den i mejerierna inom verksamhetsområdet invägda mjölken samt att vederbörande organisation vid föreningsstämma med 2/3 av där närvarande röster beslutat uppbära prisutjämningsbidrag av egna medlemmar.

Då Kungl. Majit generellt bestämt avgiftens storlek eller grunderna för dess utgående, skulle den tydligen under enahanda förhållanden utgå med samma belopp från organisationens egna medlemmar som från utomstående. Det stöde emellertid organisationen fritt att från egna medlemmar uttaga högre prisutjämningsbidrag.

Vederbörande organisation borde uppbära även de utjämningsbidrag, S0IU, jämlikt Kungl. Majits beslut skulle erläggas av icke-medlemmar.

Såväl det allmänna som det lokala prisutjämningsbidraget borde principiellt gäldas av producenterna. Ay praktiska skäl borde bidraget dock, när försäljning skedde genom mejerier och affärsföretag, kunna uttagas från dessa företag, vilka då vid mjölklikvidens erläggande till producenterna finge innehålla på vederbörande leverantörer belöpande prisutjämningsbidrag. Dessa företag borde därför vara ansvariga för avgiftens erläggande.

Undantag från skyldighet att erlägga respektive upptaga avgift borde kunna medgivas för särskilda fall och under särskilda förhållanden. Föreskrift härom eller godkännande härav kunde lämnas av Kungl. Majit eller av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Det förutsattes vidare, att Kungl. Majit ägde utfärda erforderliga straffbestämmelser och närmare föreskrifter rörande lagens tillämpning, örn uppbärande av utjämningsbidrag samt örn kontrollen rörande utjämningsförfarandets handhavande och medlens användning för avsett ändamål, exempelvis genom en nämnd eller särskilda kontrollanter.

Det skulle icke fördöljas, att vissa svårigheter bleve förenade med uppbärandet av föreslagna utjämningsbidrag, särskilt de lokala å konsumtionsmjölk oell grädde, och att tillvägagångssättet och tillämpningen måste i viss mån få varieras efter växlande förhållanden. Sektionen ville härutinnan endast framhålla några huvudpunkter.

I lokala områden, där organisationen vore mindre utvecklad, kunde tydligen endast allmänt prisutjämningsbidrag uttagas. Det torde emellertid i dylika områden vara tillrådligt att undantaga mjölk, som försåldes direkt från producent till konsument, från erläggande av det allmänna bidraget, dels på grund av att uppbörden till följd av den svagare organisationen kunde ställa sig besvärlig, dels emedan den allmänna avgiften vore förhållandevis liten och kostnaderna för dess uppbärande därför kunde bliva proportionsvis höga. Man skulle sålunda i dylikt område kunna nöja sig med att uppbära bidrag från mejerier och mjölkhandlare. Dessa skulle erlägga bidrag för all den direkt från producenterna invägda oskummade mjölken samt för mot invägd grädde svarande oskummad mjölk, vilken kvantitet relativt lätt kunde fastställas.

I områden, där mejeribanteringen blivit fullständigare organiserad, kunde antagas, att även lokalt prisutjämningsbidrag blivit bestämt att erläggas. Dylikt bidrag borde då uppbäras för all inom området försåld konsumtionsmjölk och grädde, även örn denna levererats från producenter

33 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

oell företag utanför området i fråga. Från erläggandet av Ilar nämnd avgift borde undantag dock kunna beviljas för i mindre omfattning bedriven försäljning av konsumtionsmjölk till avhämtning direkt hos producenten ävensom, där särskilda skäl därtill förelåge, för försäljning på mindre och avlägsna orter. I här berörda områden borde allmänt bidrag uppbäras även för mjölk, som försåldes direkt till konsumenter med förut angivet undantag. Undantag från bidragsskyldighet borde även kunna göras för mjölk, som användes för smör- och osttillverkning i mindre omfattning hos mjölkproducenterna själva.

För att uppbärandet av utjämningsbidraget skulle möjliggöras vore det nödvändigt att särskilda uppgifter lämnades. Där såväl allmänt som lokalt prisutjämningsbidrag skulle uppbäras, borde mejerier och handlande, vilka dreve partiaffär med mjölk, därför vara skyldiga att lämna fortlöpande uppgifter (redovisning) såväl över dels sill totala mjölkinvägning, dels sin invägning direkt från jordbrukare, dels sin försäljning av mjölk och grädde till direkt konsumtion. Såsom konsumtionsförsäljning borde därvid räknas såväl utminutering i egna lokaler oell butiker eller genom utbärning eller utkörning som ock försäljning till detaljbutiker, restauranger och allmänna inrättningar. På så sätt träffades den huvudsakliga konsumtionsförsäljningen. Samma uppgiftsplikt syntes även böra åvila mjölkbutikerna för möjliggörande av nödig kontroll. Producenter, som sålde direkt till konsumenter, borde också vara pliktiga att lämna uppgifter och för detta ändamål föra försäljnings- och kundlistor samt månatligen redovisa för gjorda försäljningar. Formulär för dylika listor borde då tillhandahållas av vederbörande organisation. Där blott allmänt prisutjämningsbidrag skulle uppbäras, erfordrades under förut angiven förutsättning endast uppgifter från mejerier och mjölkaffärer rörande deras mjölkinvägning från prodimenter.

Prisutjämningsbidraget skulle såsom allmän regel utgå med visst belopp per kilogram mjölk samt, vad anginge lokalt prisutjämningsbidrag, även per kilogram grädde. Bidraget borde dock, örn överenskommelse därom träffades mellan vederbörande mejeriorganisation och producent, kunna uttagas efter andra grunder, t. ex. med ett visst belopp per ko och år eller månad. I sådant fall behövde förut nämnda försäljnings- och kundlistor icke föras.

Prisutjämningsbidragen borde, örn ej annorlunda överenskommits, för varje månad inbetalas till vederbörande mejeriorganisation senast den 15 i nästföljande månad. Till betalning förfallna prisutjämningsbidrag borde kunna utsökas på exekutiv väg.

Underlåtenhet att lämna vederbörliga uppgifter oller vägran att efterfölja för kontroll utfärdade föreskrifter borde straffas med böter.

För kontroll över den riktiga användningen av medlen i enlighet med antagna och godkända prisutjämningsplaner borde Kungl. Majit tillsätta särskilda granskningsmän eller en särskild nämnd, förslagsvis benämnd Statens mjölknämnd. Denna nämnd skulle hava till uppgift att till Kungl. Majit avgiva yttrande över från mejeriorganisationer inkomna framställningar örn uppbärande av prisutjämningsbidrag ävensom utöva den kontroll över prisutjämningens handhavande, som Kungl. Majit kunde föreskriva. Nämnden kunde förslagsvis bestå av fem ledamöter, nämligen en opartisk ordförande, två representanter för mejeriorganisationerna, en för utanför organisationerna stående producenter och en representant för det speciella konsumentintresset.

Bihang lill riksdagens protokoll 10.32. 1 sand. 2lil höft. (Sr 25.3.)

34 Kungl. Majlis proposition Nr 255.

Tstyrelius Över lantbrukssällskapets sist berörda skrivelse har lantbruksstyrelsen

utlåtande över den 12 innevarande månad avgivit infordrat utlåtande. Lantbruksstyrelsen lantbrukssatt- har i utlåtandet anfört huvudsakligen följande.

skåpets skri- . . . ..

telse den 9 Jrrincipiellt vöre mahanda icke sa mycket att erinra mot en tvångsföremaj 1932. skrift, sorn åvägabringade viss allmän samverkan i fråga om prisregle- Inledning. rande åtgärder, som åsyftade en ur produktionssynpunkt nödvändig prisförhöjning å bär ifrågavarande produkter. Avsåge prisregleringen åter en prisutjämning, som skulle beröva vissa producenter av gammalt innehavda, måhända med direkt ekonomisk uppoffring åstadkomna avsättningsmöjligheter till förmån för övriga eventuellt konkurrerande producenter, ställde sig lantbruksstyrelsen mera tveksam till frågan örn skäligheten av ett ingripande från det allmännas sida.

De föreslagna avgifterna skulle emellertid användas jämväl till täckande av »organisationskostnader». Givet vore, att de kostnader, som vore direkt förbundna med avgifternas upptagande, borde täckas av dessa. Av förslagets motivering framginge emellertid, att avsikten vore, att genom avgifterna influtna medel skulle användas även för övriga organisationskostnader, till propaganda för den kooperativa verksamheten samt till täckande av respektive organisationers egna administrationskostnader. De utanför kooperationen stående producenterna skulle således genom det allmännas ingripande tvingas att bära en del av omkostnaderna för verksamheten. Lantbrukssällskapet anförde härutinnan, att det vore ett rimligt krav, att i synnerhet de bäst betalade mjölkproducenterna örn också med tvång bragtes att deltaga i mejeriorganisationernas verksamhet. Det syntes emellertid lantbruksstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida det icke i första hand borde ankomma på kooperationen själv att med allmänt vedertagna metoder organisera och utöva det tvång, som härvid ansåges böra tillämpas. I den kamp örn ekonomiska intressen, som ej torde kunna undgås vid ett organisationsarbete såsom det här ifrågavarande, krävde också, enligt lantbruksstyrelsen mening, försiktigheten, att det allmänna icke direkt ingrepe på sådant sätt, att någondera parten med fog kunde anse sig ur rättslig synpunkt förfördelad.

Allmän pris- Vad beträffade upptagandet av en för hela landet fastställd avgift å all utjämnings- saluförd mjölk syntes det lantbruksstyrelsen antagligt, att — örn också vissa avgift. erinringar torde kunna framställas mot de av lantbrukssällskapet gjorda kalkylerna — den härutinnan föreslagna åtgärden skulle komma att verka i avsedd riktning. Här förelåge således förslag till en åtgärd i syfte att bereda alla mjölkproducenter ekonomiska fördelar, varför någon erinran från producenthåll ej syntes med skäl kunna framställas däremot, så vitt anginge anskaffande av medel till direkt prisutjämning.

I viss mån annorlunda ställde sig saken ifråga örn den del av omförmälda avgift, som skulle användas till riksorganisationens allmänna verksamhet. Även med beaktande av att nämnda del enligt förslaget icke skulle få tagas i anspråk för täckande av omkostnader, som avsåge den kooperativa försäljningen, funne lantbruksstyrelsen de principiella erinringar, styrelsen redan gjort i denna punkt, vara i stort sett giltiga.

Även örn lantbruksstyrelsen, såsom av det anförda framginge, principiellt ansåge sig böra tillstyrka åtgärder i syfte att åstadkomma en utjämning av priset å exportsmör och hemmaförbrukningsvara, kunde styrelsen dock icke underlåta att framhålla, att genomförandet av sådana åtgärder torde komma att medföra vissa följder, som icke borde lämnas helt obeaktade.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 255.

35 Lantbruksstyrelsen åsyftade härvid ifrågavarande avgifters inverkan på noteringen av svenskt smör, den s. k. »malmönoteringen». Enligt inhämtade upplysningar verkställdes i stor omfattning fast exportförsäljning av smör på basis av denna notering. Detta vore framför allt fallet vid export av smör till Tyskland. En sådan ändring av malmönoteringen, att en genom de ifrågasatta avgifterna åstadkommen prisförhöjning å den inhemska smörmarknaden komilie att återspeglas i denna notering, skulle givetvis helt förrycka underlaget för dessa affärer.

Malmöpoteringen utgjorde jämväl bas för en mångfald inhemska affärsuppgörelser. Avtal angående mjölkleveranser till enskilda mejerier vore ofta grundade på ett visst mjölkpris i förhållande till malmönoteringen. Liknande torde förhållandet vara beträffande s. k. mjölkarrenden, där värdet av den levererade mjölken enligt kontrakt helt eller delvis skulle beräknas på basis av malmönoteringens smörpris. Om malmönoteringen icke skulle utgöra ett uttryck för det svenska smörpriset utan angiva ett lägre, för exportsmör gällande pris, skulle detta givetvis ställa arrendatorerna och mjölkleverantörerna i ett synnerligen ogynnsamt ekonomiskt läge. Det förefunnes vidare arrendeavtal, där arrendeavgiften beräknats i förhållande till prisläget å vissa naturaprodukter, däribland jämväl smör värdesatt enligt malmönoteringen, och där förevarande anordning komme att verka i motsatt riktning, eller sålunda gynna arrendatorerna på jordägarnas'bekostnad. Ett rubbande av malmönoteringens läge i förhållande till exportpriset å smör eller det allmänna prisläget å denna vara torde därför komma att vålla avsevärda svårigheter samt föranleda rättstvister. Sannolikt komme också krav att resas på särskilda åtgärder från det allmännas sida i syfte att neutralisera dessa svårigheter. Hänsyn måste därvid givetvis i första rummet tagas till smörexportmarknaden och därefter eventuella åtgärder inriktas på att eliminera eller åtminstone minska de olägenheter, som åsamkades de inrikes affärerna. Erfarenheten från krigstiden, då liknande omständigheter förelegat, gåve vid handen, att åtgärder i förevarande syfte, om också icke utan svårighet, kunde leda till avsett resultat. Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen hänsynen till malmönoteringen, i sig själv nog så angelägen, icke böra få utgöra ett avgörande hinder för ett genomförande av förevarande utjämningsförfarande.

Mot de av lantbrukssällskapet gjorda beräkningarna och slutledningarna ifråga örn resultatet av ett införande utav förevarande avgifter kunde vissa erinringar riktas.

Lantbrukssällskapet angåve självt, att den antagna utgångspunkten för beräkningarna, eller en totalkvantitet av 2,500 miljoner kilogram salumjölk, måste anses låg. Så vore jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande fallet. Enligt inom lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar syntes salumjölken Tionna uppskattas till cirka 3,300 miljoner kilogram. En utjämningsavgift av 0.2 öre per kilogram mjölk syntes lantbruksstyrelsen därför böra kunna beräknas inbringa — indrivningskostnaderna oberäknade — i runt tal 6 miljoner kronor. Vid en smörexport av 20 miljoner kilogram skulle detta belopp medgiva ett tilläggspris för detta smör av cirka 30 öre per kilogram. Med det läge, smörmarknaden för närvarande linde och av allt att döma komme att få, åtminstone under den närmare framtiden, torde emellertid en smörexport av 20 miljoner kilogram vara val högt räknad. Mali torde komma sanningen närmare, örn man räknade med att denna siffra tillsvidare komme att ligga närmare 15 miljoner än 20 miljoner kilogram.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Vid en smörexport av 15 miljoner kilogram skulle förenämnda utjämningsavgift, använd för reglering av priset på exportsmör, medgiva ett tilläggspris av cirka 40 öre per kilogram, eller ett högre tilläggspris, än som enligt lantbruksstyrelsens förmenande torde kunna beräknas motsvara skillnaden mellan priset å exportsmör och det partipris, som — till och med vid en något förhöjd smörtull — kunde uttagas på den inhemska smörmarknaden. Emellertid vore det enligt styrelsens mening snarare en fördel, örn exportsmöret kunde betalas och bleve betalt något högre än det smör, som förbrukades inom landet. Härigenom skulle de bästa smörmärkena bliva föremål för export och det svenska smörets anseende på världsmarknaden genom den sålunda i viss mån säkerställda kvaliteten komma att stärkas till fördel för exportprisen.

Skulle utvecklingen få den riktning, som här ifrågasatts och som torde vara fördelaktig, komme emellertid höjningen av priset på exportsmör icke att få en så enkel inverkan på det inhemska smörpriset, som lantbrukssällskapet syntes förutsätta. Örn man utginge ifrån ett antagligt och önskvärt överpris av 10 öre per kilogram för exportsmöret, skulle ett tilläggspris örn 40 öre per kilogram för detta medföra en stegring av partismörpriset på den inhemska marknaden med 30 öre per kilogram. Härest Sveriges hela smörproduktion beräknades uppgå till 72 miljoner kilogram, skulle detta resultera i en förhöjning av medelpriset å smör med cirka 32 öre per kilogram, en förhöjning som, vid en mjölkåtgång av 25 kilogram per kilogram smör, skulle förhöja värdet å den för detta ändamål använda mjölken med cirka 1.3 öre per kilogram.

Lantbrukssällskapets antagande att en förhöjning av värdet å den till smörtillverkning använda mjölken skulle medföra en motsvarande höjning av priset å all annan saluförd mjölk, torde icke vara så alldeles säkert. Att smörets prisläge återverkade på priset å konsumtionsmjölk och andra mejeriprodukter hade erfarenheten lärt. För bedömande av graden utav denna återverkan saknades emellertid fasta utgångspunkter. Det torde därför vara försiktigast att tills vidare endast konstatera, att en dylik prisförhöjning syntes vara att motse och att denna antagligen bleve så stor, att en betydande vinst för mjölkproduktionen i dess helhet kunde förväntas.

Lantbruksstyrelsen hade till granskning upptagit de antagliga verkningarna av en utjämningsavgift med en storlek av 0.2 öre per kilogram mjölk. Vad som i detta avseende anförts, syntes tala för att en högre avgift för närvarande knappast kunde utnyttjas för reglering av smörpriset. En högre utjämningsavgift syntes därför knappast böra ifrågasättas, förrän erfarenheten visat, att en sådan verkligen kunde på ett fördelaktigt sätt utnyttjas. Ett bedömande av denna fråga krävde emellertid en längre tids erfarenhet. Då möjligheten att utnyttja en högre utjämningsavgift i avsevärd grad måste vara beroende på en eventuell höjning av smörtullen, kunde det ifrågasättas, örn tillräckliga skäl nu förelåge att, såsom lantbrukssällskapet ifrågasatt, Kungl. Majit skulle tillerkännas obegränsad rätt att fastställa storleken av ifrågavarande avgift.

Uppgiften att uppbära och indriva ifrågavarande utjämningsavgifter ävensom att fördela desamma skulle enligt lantbrukssällskapets förslag tillkomma mejeriorganisationernas centralorgan. Av åtskilliga skäl torde det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida dessa frågor icke borde handläggas i en annan ordning. Enligt lantbruksstyrelsens mening vore dessa frågor av sådan natur, att de borde handläggas av ett statligt organ, exempelvis en statens mjölk-

37 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

nämnd, som sålunda icke skulle hava en enbart kontrollerande uppgift såsom enligt lantbrukssällskapets förslag.

Den av lantbrukssällskapet beräknade andelen av utjämningsavgiften, som skulle gå till organisations- och propagandakostnader — 375,000 kronor (0.015 öre per kilogram av en till 2,500 miljoner kilogram uppskattad årlig salukvantitet mjölk) syntes hög, särskilt med hänsyn till de mycket betydande belopp, som förut anvisats av statsmedel för samma ändamål, detta även om hänsyn toges till att nämnda belopp skulle vara att anse allenast som en för bela organisationens uppbyggande erforderlig engångskostnad. Det ville emellertid synas, som örn avsikten vore, att denna andel skulle uppbäras under varje år utjämningsavgifter eventuellt komme att uttagas. Skulle statsmakterna besluta örn uttagande av en för bela landet fastställd utjämningsavgift å all saluförd mjölk, syntes emellertid en sådan anordning komma att medföra avsevärt mindre kostnader för organisationsarbetet än hittills och i huvudsak kunna inskränka sig till kostnaden för ett organ med uppgift att uppbära dessa avgifter och handhava deras fördelning. I varje fall syntes väsentligen mera preciserade bestämmelser, än förslaget innebölle, redan från början böra lämnas, bestämmelser, som klart angåve de utgifter och omkostnader, vartill ifrågavarande avgifter linge anlitas. Enligt lantbruksstyrelsens mening syntes det böra ankomma på Kungl. Majit att årligen bestämma, huru stort belopp av utjämningsavgiften, som linge användas till bestridande av organisationskostnaaer.

Vid sitt ställningstagande till denna prisutjämningsfråga hade lantbruksstyrelsen icke prövat densamma ur synpunkten av dess eventuella inverkan på landets handelsförbindelser. Det syntes styrelsen emellertid nödvändigt, att jämväl denna sida av saken bleve föremål för sakkunnig granskning.

Förslaget örn upptagande av särskilda lokala utjämningsavgifter vore tydligen av en helt annan natur än förslaget angående upptagande av utjämningsavgift för stärkande av smörets prisläge. Avgifterna skulle uppbäras av den ifrågavarande kooperativa organisationen och användas för reglering av prisen å från organisationen tillhörande mejerier levererade produkter. Här avsåges således en beskattning av utanför organisationen stående producenter till fördel för de till densamma anslutna producenterna. En sådan anordning måste betecknas såsom ett tvångsmedel för åstadkommande av anslutning till organisationen.

Lämpligheten härav syntes så mycket mera kunna ifrågasättas, som beslut örn upptagande av dessa avgifter enligt förslaget skulle kunna genomdrivas på skäligen lösa grunder. Den mejeriorganisation, som skulle hava rätt att påfordra införande av avgifter, skulle endast behöva representera 60 procent av i områdets mejerier invägd mjölk. Då ingen hänsyn skulle tagas till sådan konsumtionsmjölk, som aldrig passerade något mejeri •— en mjölkkvantitet som å vissa orter torde vara betydande — syntes det, som om i många fall icke ens hiilften av den inom visst område saluförda mjölken skulle behöva tillhöra organisationen för att ifrågavarande rätt skulle konstitueras. Ett beslut av organisationen örn uttagande av utjämningsavgift utav förevarande slag skulle kunna fattas med 2/;i majoritet. Detta torde innebära, att en minoritet, representerande under 40 procent — i vissa fall kanske under '/;| — av ett områdes saluförda mjölkmängd, skulle få bestämmanderätten över en för lanthushållningen i dess helhet och speciellt för vissa av dess lito vare så betydelsefull fråga som denna. Ett sådant för-

Lokala prisutjämningsavgifter.

38 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

hållande skulle enligt lantbruksstyrelsen förmenande .synas ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Av förslaget bade lantbruksstyrelsen icke kunnat utläsa på vad sätt förenämnda beslut inom föreningen skulle fattas. Det torde emellertid få anses hava varit meningen, att i organisationen ingående mejerier skulle genom ombud vid föreningsstämma besluta i ärendet. De enskilda mjölkproducenterna skulle under sådana förhållanden icke få något med saken att skaffa. Mot denna form för beslut inom en sådan organisation torde icke något vara att erinra, örn det också knappast kunde anses vara överensstämmande med vår tids uppfattning, att på detta sätt varukvantiteten bleve helt avgörande på bekostnad av personligheten — mjölkproducenten. De stora landsortsmejerierna, som hade ringa avsättning för konsumtionsmjölk, skulle också till följd av en sådan bestämmelse genom anslutning till en organisation av ifrågavarande slag erhålla en tämligen oinskränkt rätt att till sin fördel beskatta de mindre mejerier vid eller inom större samhällen, som på grund av sin belägenhet hittills kunnat utnyttja möjligheten av direkt mjölkförsäljning.

Den form, som föreslagits för bestämmande av organisationens rätt att upptaga ifrågavarande avgifter jämväl av utomstående producenter, syntes ock lämna rum för vissa erinringar. Att göra bestämmandet helt beroende av mjölkmängden torde sålunda kunna innebära ett undertryckande av de mindre och svaga producenterna. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida rätten att av utomstående upptaga avgift av förevarande slag icke lämpligen borde förbindas med krav på garantier örn visst medinflytande jämväl åt sådana producenter, mindre såväl som större, vilka ännu icke funnit anledning formellt ansluta sig till organisationen.

Även bestämmelserna ifråga örn grunderna för fastställandet av dessa avgifters storlek syntes i viss mån anmärkningsvärda. Det normerande för denna storlek skulle vara, att organisationen själv bestämt att av sina medlemmar upptaga en viss utjämningsavgift, vilken avgift sedermera, efter Kungl. Majlis prövning, skulle åläggas jämväl utanför organisationen stående mjölkproducenter. Avgiften skulle emellertid, enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, icke användas för prisutjämning utanför organisationen. Sådana smör- och ostproducenter, som stöde utanför denna, skulle under sådana förhållanden väl få betala avgift för sin försäljning av konsumtionsmjölk men icke komma i åtnjutande av någon utjämning till fördel för sin produktion av andra mejeriprodukter. Det vore under dylika förhållanden givet, att det alltid måste ligga i mejeriorganisationernäs intresse att sätta dessa avgifter så höga som möjligt. Någon större olägenhet härvidlag för organisationens medlemmar, åtminstone vad beträffade den bestämmande majoriteten, kunde knappast anses föreligga, då avgifterna skulle komma dem till godo i en eller annan form. Ett hinder för missbruk vid upptagandet av denna avgift skulle väl ligga däri, att prövningen och fastställandet av avgiftens storlek skulle ankomma på Kungl. Maj:t. Huruvida möjlighet kunde beredas de utanför organisationen stående producenterna att härvid få tillfälle att framföra sina eventuella synpunkter syntes mindre säkert.

Den enda fördel av erlagd utjämningsavgift, som skulle tillkomma utom organisationen stående mjölkproducent, vore, örn — såsom förutsattes — åtgärden komme att medföra en stabilisering och förhöjning av prisen å konsumtionsmjölk och grädde. Ett införande av utjämningsavgift kunde möjligen tänkas resultera endast i en utjämning av priset å konsumtionsmjölk och den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

mjölk, som leonline till användning för smör- oell ostberedningen. Utjämningsavgifterna torde icke kunna sättas så höga, att icke konsumtionsmjölkprisen trots dessa avgifter verkade lockande på mjölkproducenter, som med nuvarande transportmöjligheter lätt kunde jämväl från utanför liggande områden uppträda som konkurrenter på marknaden med pristryckande verkan. Ett säkert medel till stabilisering av priset på konsumtionsmjölken torde dessa avgifter bliva endast, därest de finge en så kraftig verkan, att de tvingade utomstående mjölkproducenter in i organisationerna i sådan omfattning, att dessa finge full bestämmanderätt över prisläget för konsumtionsvarorna.

Avgifternas verkan såsom ett medel att öka anslutningen till organisationerna torde icke kunna förnekas. Emellertid syntes det, som örn denna verkan i och för sig icke borde föranleda direkta tvångsåtgärder. Anslutningen till föreningsrörelsen borde, örn rörelsen skulle vara sund, grundas på övertygelse och icke på tvång. Härmed ville dock lantbruksstyrelsen icke hava sagt, att icke läget kunde vara eller bliva sådant, att även en sådan utväg, i och för sig främmande för allmän rättsuppfattning, måste tillgripas.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore en direkt tvångsanslutning för varje mjölkproducent inom område, där kooperativ mejeriproduktion kommit i gång, jämväl ur de oorganiserade producenternas synpunkt att föredraga framför en mera indirekt och förtäckt tvångsanslutning. Därigenom skulle dessa, bland annat, få ett större inflytande på avgörandet av förevarande ur deras synpunkt betydelsefulla frågor.

Med hänsyn till det anförda ansåge sig lantbruksstyrelsen böra uttala, att styrelsen icke vöre beredd att nu i oförändrad form tillstyrka vidtagandet av statliga åtgärder för införande av föreslagna lokala utjämningsavgifter.

Vid ärendets handläggning i lantbruksstyrelsen har stat skonsulenten Carlberg i vissa avseenden varit av skiljaktig mening samt härutinnan anfört:

»Örn föreslaget tilläggspris å exportsmör medför en höjning av den inhemska prisnivån å mjölk och mjölkprodukter, torde detta medföra något minskad konsumtion och något stegrad produktion, vilket i sin tur medför, att exportkvantiteten av smör ökas. Då nuvarande smörexport, omräknad i mjölk, kan beräknas motsvara cirka 8 procent av landets totala mjölkproduktion, giver även en jämförelsevis obetydlig ändring i produktionen respektive konsumtionen ett kraftigt utslag i fråga örn den exporterade kvantitetens storlek. På grund av det nära sambandet mellan det relativa prisläget för exportsmöret samt exportkvantitetens storlek, och då en ökning av kvantiteten under nu rådande avsättningssvårigheter kan väntas få en mer än eljest ogynnsam inverkan på prisläget, kan det ifrågasättas, örn systemet verkligen kommer att medföra fördelar i avsedd riktning.

Det förefaller sannolikt och synes önskvärt, att förhållandet mellan exportsmörets pris samt priset å den inhemska marknaden kommer att bliva oförändrat, örn tilläggspris utbetalas för exportsmör. Nu gällande högre prisnivå å smör, som säljes i inländsk handel, torde komma att bestå till följd av de lägre omkostnader, som i vissa avseenden vidlåda detta smör. Vid sådant förhållande torde införande av tilläggspris för exportsmör icke kunna förväntas hava något inflytande på det exporterade smörets kvalitet.

Departe-

mentschefen.

40 Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 255.

Av den allmänna prisutjämningsavgiften skulle viss mindre del tillfalla andelsverksamhetens centralorganisation för täckande av ’organisationskostnader’. Detta synes innebära, att jämväl mjölkproducenter, som icke vilja inträda i organisationen, skola erlägga avgifter till dess verksamhet, i vad avser deras anslutning till organisationen mot deras egen önskan. Avgifternas användning på detta sätt synes kunna betecknas såsom otillbörlig. Därjämte må framhållas, att det huvudsakliga syftet med den allmänna prisutjämningsavgiften, nämligen höjandet av prisnivån under nu rådande kristid, i fullt ut samma omfattning uppnås, utan att ifrågavarande organisationsarbete stödjes av dessa medel. Det bör jämväl beaktas, att vissa av de angivna åtgärderna handhavas antingen av det allmänna eller av enskilda och att härför åtgå relativt små statsbidrag samtidigt som effektiviteten av detta arbete icke giver anledning till några väsentliga erinringar. På grund härav avstyrkes nämnda användning av influtna utjämningsavgifter.

Då upptagande av allmänna utjämningsavgifter skulle påverka den inhemska prisnivån och medföra en till cirka 25 miljoner kronor beräknad stegring av jordbrukarnas årliga inkomster, synas ifrågasatta tvångsföreskrifter beröra ej endast producenten utan i lika hög grad konsumenten. Därför synes den av lantbruksstyrelsen föreslagna statliga mjölknämnden böra vara sammansatt av såväl representanter för statsintresset som av lika antal representanter för producent- och konsumentorganisationer.

Av synnerlig stor vikt är, att den lokala handeln organiseras på sådant sätt, att illojal och förödande konkurrens undvikes, men då sättet för statens medverkan för uppnående av det önskvärda målet icke utformats, bör den ifrågasatta mjölknämnden erhålla uppdrag att utreda detta spörsmål och eventuellt framlägga förslag i ämnet.»

Frågan örn mjölkproduktionens och mejerihanteringens läge påkallar för närvarande stor uppmärksamhet från det allmännas sida. Prisfallet å jordbrukets produkter har under den senaste tiden med särskild styrka framträtt i avseende å mejeriprodukterna, jordbrukets utan jämförelse viktigaste försäljningsvara. Genom importrestriktioner i vissa främmande länder hava avsättningsmöjligheterna för våra mejeriprodukter påverkats i ogynnsam riktning. Såsom framgår av den av mig inledningsvis lämnade statistiska översikten har årsmedeltalet för de av mejerierna enligt mejeristatistiken betalade priserna per kilogram invägd mjölk, vilket medeltal 1913 utgjorde 8.8 öre, från 1925 till 1930 nedgått från 14.5 till 10.5 öre. För 1931 föreligger ännu icke någon officiell statistik, men otvivelaktigt är, att motsvarande mjölkpris för sistnämnda år närmat sig eller understigit förkrigspriset, och prisfallet har under de gångna månaderna av innevarande år fortsatt. Det i smörprisstatistiken redovisade partipriset å smör, som 1913 utgjorde 212 öre och 1925 336 öre, föll 1930 till 232 öre och 1931 ytterligare till 200 öre, allt per kilogram. Månadsmedeltalen för mars och april 1932 utvisa så väsentligt under förkrigsnivån liggande pris som 176 öre, respektive 182 öre. Under de sista veckorna har priset ytterligare nedgått, och den allra senaste noteringen, för den

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 255.

12 innevarande maj, upptager ett så ytterst lågt smörpris som 163 öre. Man torde få gå tillbaka till våren 1904 för att återfinna en så låg notering. Ostpriserna utvisa i huvudsak samma nedåtgående tendens som smörpriserna.

På grund av mjölkproduktionens dominerande betydelse för vår lanthushållning har det sålunda inträffade starka prisfallet å mejeriprodukter kommit att på ett mycket ogynnsamt sätt påverka hela jordbruksnäringens läge. Det torde ej heller kunna förnekas, att åtgärder ägnade att effektivt förbättra det ekonomiska utbytet av mjölkhushållningen skulle i närvarande stund mera än något annat gagna det stora flertalet av landets jordbrukare, oavsett storleken av deras lantbruk. Vid övervägande av åtgärder från det allmännas sida, som i nämnda syfte kunna ifrågakomma, måste främst beaktas, att vi inom denna näringsgren alltjämt hava ett produktionsöverskott, som måste exporteras, varför på detta område medel och vägar måste sökas av annan art, än då det gällt vissa andra av jordbrukets produkter, t. ex. spannmål.

För uppnående av ett förbättrat ekonomiskt utbyte av mjölkhushållningen är det givetvis av stor vikt, att från jordbrukarnas egen sida intet uraktlåtes, som kan vara ägnat att nedbringa produktionskostnaderna. Vad beträffar åtgöranden i denna riktning må erinras, att det för närvarande arbetas energiskt över hela vårt land på att förbilliga foderförsörjningen genom ett mera rationellt utnyttjande av de möjligheter, som vi äga i naturliga betesmarker, eller genom anläggande av kulturbeten. Förhoppningar hava också knutits till den i Finland utexperimenteraae metoden för konservering av foder genom ensilageberedning, vilken metods utnyttjande jämväl i vårt land nyligen möjliggjorts genom användningsrättighets förvärvande. Beträffande mejerihanteringen pågår, delvis med stöd av statsmedel från den 1930 inrättade mejerilånefonden, ett omfattande nydaningsarbete genom nedläggande av mindre, otidsenliga mejerier och koncentration av driften till större, lämpligt belägna och modernt utrustade mejerier. Erfarenheten talar för att på denna väg — genom förbilligade driftskostnader — mejeridriftens och mjölkproduktionens räntabilitet kan i viss mån förbättras.

Såsom den viktigaste angelägenheten framstår emellertid, enligt min mening, vidtagande av åtgärder för att på ett fullt rationellt och ekonomiskt sätt ordna själva avsättningen av mjölk och mejeriprodukter i hela landet. Även i detta avseende har med stöd av statsmedel under de båda senaste åren utförts ett organisationsarbete, som kommit att omspänna större delen av landet, och ett flertal mejeriförbund eller liknande sammanslutningar samt föreningar av mjölkleverantörer hava bildats eller planerats i skilda landsdelar. Skola avsedda fördelar vinnas, måste på avsättningens område sammanhållning och samarbete åvägabringas såväl lokalt mellan de inom en viss rayon förefintliga leverantörerna av mjölk och mejeriprodukter som också mellan de olika distriktssamman-

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

slutningarna inbördes. Arbetet härmed har nu, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, fortskridit så långt, att en riksförening mellan landets mejerier är under bildande.

I avseende å det arbetsprogram beträffande mejeriprodukternas avsättning, som uppställts för nyssberörda riksorganisation och de till denna hörande lokala sammanslutningarna, har redogörelse, på sätt nyss återgivits, lämnats i den av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps mejerisektion nyligen upprättade, av sällskapet med skrivelse den 9 innevarande maj överlämnade promemorian. Ett genomförande av det förslag, som sålunda framlagts av lantbrukssällskapets mejerisektion, förutsätter viss rätt för organisationen att jämväl från utomstående producenter uttaga särskilda avgifter för möjliggörande av en utjämning och ett stödjande av priserna å mjölk och mejeriprodukter. De ifrågasatta avgifterna skulle vara av två slag, dels allmänt prisutjämningsbidrag, som skulle utgå å all saluförd mjölk och användas för stödjande av den inhemska prisnivån å smör och ost, och dels lokalt prisutjämningsbidrag å den inom visst avsättningsområde saluförda konsumtionsmjölken och grädden, vilket senare bidrag skulle uttagas i syfte att lokalt stödja prisnivån å sistnämnda produkter.

Utgångspunkten för lantbrukssällskapets förslag i avseende å det allmänna prisutjämningsförfarandet är det kända förhållandet, att exportsmörets pris kommit att bliva normgivande för priset även å det smör, som försäljes inom landet, och delvis jämväl å det allmänna mjölkpriset. Förslaget åsyftar nu att — sedan en notering genom riksorganisationens försorg fastställts å smöret, avsedd att tjäna till ledning för avsättningen å den inhemska marknaden — genom uttagande av berörda allmänna avgift, förslagsvis angiven till 0.2 öre per kilogram saluförd mjölk, erhålla medel, varigenom riksorganisationen kan sätta de mejerier, som tillverka smör för export, i tillfälle att betala sina mjölkleverantörer ett högre pris för mjölken, än som hetingas av de för exportsmöret erhållna priserna. Härigenom begränsas exportsmörets dominerande inflytande å den inhemska prisbildningen för mjölk och mejeriprodukter, och möjligheter beredas för åstadkommande av bättre avsättningsförhållanden för nämnda produkter inom landet. Effekten av detta prisutjämningsförfarande sammanhänger därmed, att endast en förhållandevis mindre del — enligt beräkning ungefär 1U — av all saluförd mjölk åtgår för smörberedning för export.

Förslaget örn lokalt prisutjämningsförfarande har tagit sikte på det förhållandet, att en ekonomisk intressegemenskap mellan samtliga producenter inom ett visst tillförselområde måste vara till finnandes för uppehållande därstädes av prisnivån å konsumtionsmjölk och grädde. En sådan intressegemenskap kan enligt lantbrukssällskapet ernås, örn leverantörerna av konsumtionsmjölk och grädde avstå en del av det å dessa pro-

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

dukter erhållna priset till de producenter inom distriktet, som leverera mjölk för beredning av smör oell ost. Detta skall enligt förslaget ske på så sätt, att en lokal avgift upptages å all inom området saluförd konsumtionsmjölk och grädde samt att därigenom influtna belopp fördelas å den till produktberedning amvända mjölken. Genom denna anordning avses bland annat, att prisskillnaden mellan konsumtionsmjölken och den mjölk, sorn, användes för beredning av smör och ost, må komma producenterna till godo och ej såsom mellanhandsvinst tillfalla den privata mjölkhandeln. Av lantbrukssällskapets framställning framgår, att vissa lokala mejeriförbund redan för sina medlemmar infört ett system med prisutjämning mellan å ena sidan konsumtionsmjölk och grädde samt å andra sidan mjölk för produktberedning. För att anordningen skall bliva mer allmänt använd och vinna i effektivitet samt för tryggande av nödig sammanhållning mellan producenterna erfordras emellertid enligt lantbrukssällskapets mening, att mejeriorganisationer få rätt att uttaga nu avsedda avgifter även av utanförstående mjölkförsäljare.

Ett genomförande i huvudsak av det förslag, som sålunda framlagts av lantbrukssällskapet, åsyftande rätt för organisationen att under vissa förutsättningar uttaga utjämningsavgifter jämväl av utanförstående, skulle enligt mitt förmenande sannolikt i hög grad bringa stöd åt arbetet med mejerihanteringens och mjölkhandelns merkantila organisation samt förbättra avsättnings- och prisförhållandena å hithörande produkter för producenterna i gemen. Jag vill här också erinra örn vad som på detta eller närgränsande områden vidtagits i vissa andra länder, såsom Norge, England, Österrike, Nederländerna och Schweiz, och varför redogörelse i det föregående lämnats. I ett utpräglat krisläge som det nuvarande synes det mig påkallat, att extraordinära åtgärder vidtagas jämväl hos oss, och jag anser mig därför böra uttala mig för ett genomförande i huvudsak av lantbrukssällskapets förslag. Såsom en uttrycklig förutsättning för förslagets genomförande måste principiellt gälla, att de organisationer, som skola tillerkännas rätt att uttaga här avsedda avgifter, nått en viss betydande omfattning. Men sedan detta skett, synes det mig skäligt, att genom statsmakternas medverkan på föreslaget sätt en hjälp till självhjälp lämnas, som ytterst avser att komma alla mjölkproducenter och därmed praktiskt taget hela jordbruksnäringen till godo. Såvitt jag kunnat finna har på förevarande område ej någon åtgärd av vad slag det vara må från något håll föreslagits, örn vilken med visshet kan sägas, att den skulle åvägabringa en hastig och påtaglig förbättring av läget, men det synes mig finnas skäl antaga, att det av lantbrukarnas egen organisation nu framlagda förslaget skulle kunna medföra så påtagliga vinster genom förbättring och stabilisering av prisläget för några av lantmannanäringens allra viktigaste produkter, att statsmakterna i denna för jordbruket allvarliga tid icke böra undandraga sig att härutinnan lämna den begärda medverkan.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Det synes mig vara högst angeläget, att frågan snarast må bringas till lösning. Med hänsyn härtill och då uttagande av sådana avgifter, varom här är fråga, måste grundas på beslut av riksdagen, har jag funnit mig böra förorda, att Kungl. Majit, trots att ett i alla detaljer utformat förslag för anordningens närmare genomförande ännu icke föreligger, för innevarande års riksdag framlägger förslag till sådana grundläggande bestämmelser i ämnet, att det tillämnade utjämningsförfarandet må kunna komma till utförande redan under detta år. Med anledning härav har inom departementet utarbetats ett förslag till förordning örn upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter. Förslaget torde såsom bilaga A fogas till detta protokoll.

I avseende å det av mig tillstyrkta förslagets närmare innebörd torde jag få framhålla följande.

Rätt att uttaga här avsedda avgifter, vare sig fråga är örn den allmänna avgiften eller örn de lokala avgifterna, måste givetvis göras beroende av Kungl. Maj :ts i vart fall meddelade beslut. Lika med lantbrukssällskapet har jag ansett, att initiativet till Kungl. Majlis förordnande örn avgifts upptagande bör utgå från vederbörande organisation. Varje meddelat förordnande bör gälla för viss bestämd tid. Vid fastställande av avgifternas belopp och grunderna för dessas utgående bör Kungl. Majit äga frihet att avvika från vad organisationen må hava för sina egna medlemmar beslutat, med den inskränkning allenast, att avgift till högre belopp och för längre tid än organisationen beslutat eller gjort framställning örn ej må av Kungl. Majit fastställas. Vid förordnande örn avgifts upptagande bör angivas, att förordnandet gäller såväl de till organisationen anslutna som de utanför densamma stående producenterna. I samband därmed bestämmes, i vad mån vissa grupper av mjölkleverantörer på grund av obetydlig produktion eller av andra liknande förhållanden böra fritagas från avgiftsskyldighet. Fastställer Kungl. Majit lägre avgift än organisationen beslutat uttaga av egna medlemmar, är den överskjutande delen givetvis att betrakta såsom en frivilligt inom organisationen upptagen avgift, för vilken gäller vad organisationen därom beslutat. De avgifter, örn vilkas uttagande Kungl. Majit förordnar, få givetvis karaktär av allmänna avgifter för ifrågavarande produktions stödjande. Bestämmanderätten över de influtna avgifternas användning bör följaktligen också läggas i det allmännas band samt utövas på så sätt, att Kungl. Majit fastställer plan för användningen. De organisationer, som tillerkännas rätt att uppbära avgifter, böra gentemot Kungl. Majit vara redovisningsskyldiga för att avgifterna användas enligt de fastställda planerna. Meddelat förordnande örn upptagande av avgift bör kunna av Kungl. Majit återkallas, där omständigheterna därtill giva anledning.

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

De medel, som inflyta genom upptagande av allmän prisutjämningsavgift, torde, såsom lantbrukssällskapet föreslagit, förutom sitt egentliga ändamål —■ stödjande av prisnivån å samt främjande i övrigt av avsättningen av mjölk- och mejeriprodukter -— kunna få tagas i anspråk för vissa kostnader för organisationsarbetet å mejerihanteringens område. I vilken omfattning detta bör ske, torde få prövas i sammanhang med meddelande av förordnande örn sådan avgifts upptagande och fastställande av plan för användningen av sålunda influtna medel eller på särskild framställning av den organisation, som omhänderhar förvaltningen av nämnda medel. I anslutning till vad lantbruksstyrelsen i denna del anfört anser jag mig emellertid böra framhålla, att för ändamålet ej bör tagas i anspråk större belopp än som prövas oundgängligen erforderligt. Av influtna avgifter böra givetvis bestridas kostnaderna för avgifternas upptagande samt den kontroll å avgifternas användande och å verksamheten i övrigt, som må finnas nödig att föreskriva.

För att en organisation skall kunna medgivas rätt att upptaga avgift av här ifrågavarande slag torde böra uppställas något strängare bestämmelser, än lantbrukssällskapets förslag innefattar. För att förordnande örn upptagande av allmän prisutjämningsavgift skall kunna meddelas synes mig böra uppställas såsom villkor, att framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets samtliga mejerier enligt den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken, samt att denna framställning biträtts av minst 4/s av sammanslutningens medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen hörande mejerierna. För förordnande örn upptagande av lokal prisutjämningsavgift torde böra fordras, att framställning gjorts av mejerisammanslutning, representerande minst 70 procent av den tofala saluförda mjölkmängden inom det ifrågavarande området enligt beräkning, som Kungl. Majit finner sig kunna godtaga, samt att framställningen biträtts av minst 4/s av sammanslutningens medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna. Örn dessa skärpta villkor uppställas, torde det väsentliga av lantbruksstyrelsens invändningar mot upptagande av lokal prisutjämningsavgift förfalla.

Enligt förslaget till förordning skall Kungl. Majit äga meddela de närmare bestämmelser, som erfordras angående tillämpningen av föreskrifterna i förordningen. Innan dylika bestämmelser utfärdas, erfordras givetvis ytterligare överväganden i avseende å bland annat sådana spörsmål som sättet för fastställande av den mjölkmängd, varå olika mjölkförsäljare hava att erlägga avgift, skyldighet för avgiftspliktig att lämna uppgifter örn sin mjölkproduktion, förfarandet vid avgifters erläggande eller indrivande, ordningen för klagomål över ålagd avgift

46 Kungl. Majlis proposition Nr 255.

samt kontrollen rörande organisationens omhänderkavande av uppburna medel. Vad särskilt angår frågan örn förfarandet vid avgifternas erläggande må framhållas, att förslag till bestämmelser härom torde böra framläggas av vederbörande mejeriorganisation samt att hithörande föreskrifter givetvis böra göras i möjligaste mån enkla och praktiska. För handhavandet av den erforderliga kontrollen torde, såsom lantbrukssällskapet och lantbruksstyrelsen också ifrågasatt, böra tillsättas en statens mjölknämnd. Denna torde böra hava till uppgift att avgiva yttranden över inkomna framställningar örn upptagande av avgifter och över upprättade planer rörande inflytande medels användning, att utöva kontroll över medlens användning samt i övrigt följa den verksamhet, varom här utfråga, och hos Kungl. Majit göra de framställningar, vartill förhållandena kunna föranleda. Inom nämnden torde böra inrymmas representanter för olika berörda viktigare intressegrupper, däribland jämväl konsumenterna.

Under framhållande, att det av mig nu tillstyrkta förslaget till förordning i ämnet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till ända, föreläggas riksdagen, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att antaga omförmälda förslag till förordning örn upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet! Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

47 Bilaga A.

Förslag

till

förordning om upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter skola, där Kungl. Majit så förordnar, enligt bestämmelserna i denna förordning upptagas vissa avgifter å mjölk och grädde.

Skyldighet att erlägga avgift åligger enligt Kungl. Maj:ts bestämmande antingen den, som producerar mjölk eller grädde, varå avgift enligt denna förordning skall utgå, eller ock mejeri eller mjölkhandlare, som mottager sådan vara; ägande Kungl. Majit att från avgiftsskyldighet undantaga de fall, där så med hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden finnes skäligt. 2 3 4

2 *.

Avgifter, varom i 1 § sägs, må upptagas dels inom hela riket (allmän avgift) och dels inom tillförselområdena till olika konsumtionsorter (lokal avgift).

3 §.

Förordnande örn upptagande av allmän avgift må ej meddelas, med mindre framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets samtliga mejerier enligt den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken, och denna framställning biträtts av minst “U av sammanslutningens medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna.

Avgift må ej fastställas för längre tid eller till högre belopp än som begärts i framställning, varom i första stycket sägs.

4 §.

Allmän avgift skall utgå å inom riket saluförd mjölk samt å mjölk, som kommer till användning för beredande hos mjölkproducenten av grädde, smör eller ost för avsalu.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

5 $.

Allmän avgift skall uppbäras av mejerisammanslutning, på vars framställning förordnande örn sådan avgifts upptagande blivit meddelat, och förvaltningen av de genom avgiften influtna medlen skall omhänderhavas av samma mejerisammanslutning.

6 %.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av allmän avgift, skola av den mejerisammanslutning, som förvaltar medlen, enligt av Kungl. Majit fastställd plan användas till åtgärder för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden inom riket för mjölk och mejeriprodukter.

7 §.

Förordnande örn upptagande av lokal avgift må ej meddelas, med mindre framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 70 procent av den totala saluförda mjölkmängden inom tillförselområdet enligt beräkning, som Kungl. Majit finner sig kunna godtaga, och denna framställning hiträtts av minst 4/s av sammanslutningens medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna.

Avgift må ej fastställas för längre tid eller till högre belopp än som begärts i framställning, varom i första stycket sägs.

8 §.

Lokal avgift skall utgå å sådan inom det ifrågavarande tillförselområdet saluförd mjölk och grädde, som ej är avsedd för beredande av smör eller ost eller annan mejeriprodukt.

9 $.

Lokal avgift skall uppbäras av mejerisammanslutning, på vars framställning förordnande örn sådan avgifts upptagande blivit meddelat, och förvaltningen av de genom avgiften influtna medlen skall omhänderhavas av samma mejerisammanslutning.

10 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av lokal avgift, skola av den mejerisammanslutning, som förvaltar medlen, enligt av Kungl. Majit fastställd plan användas till utjämnande av skillnaden mellan de priser, som producenterna inom tillförselområdet erhålla för konsumtionsmjölk, och de priser, som de erhålla för mjölk avsedd för beredande av mejeriprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

11 §.

Mejerisammanslutning, som uppburit allmän eller lokal avgift, är gentemot Kungl. Majit redovisningsskyldig för att medlen användas enligt därför av Kungl. Majit fastställd plan.

12 $.

Förordnande örn upptagande av allmän eller lokal avgift må, där förhållandena därtill föranleda, av Kungl. Majit återkallas.

13 §.

För handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning tillsätter Kungl. Majit en nämnd, statens mjölknämnd, med uppgift att avgiva yttranden i de ärenden, som enligt denna förordning skola avgöras av Kungl. Majit, att utöva kontroll över utgörande och användning av de i förordningen omförmälda avgifter samt att i övrigt följa den verksamhet, varom här är fråga, ävensom att hos Kungl. Majit göra de framställningar, vartill förhållandena kunna föranleda.

Närmare föreskrifter örn nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Majit.

14 §.

Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för allmän eller lokal avgifts fastställande, erläggande och indrivande, så ock närmare bestämmelser i avseende å förordningens tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 höft. (Nr 255.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över mejerisammanslutningarna i riket samt antalet till

1 Därjämte 76 skumstationer och uppsamlingsställen. — 3 Enligt mejeristatistiken 1930 inom — 3 Ett mjölkcentralen tillhörigt mejeri inom Örebro län är inräknat i mjölkcentralens

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

51 Bilaga B.

dem anslutna mejerier och vid dessa invttgd årlig mjölkmängd.

ifrågavarande län med frånräknande av de mejerier, som tillhöra Gävleortcns lcveransomrade. verksamhetsområde. — 4 Enligt mejeristatistiken 1930.