med förslag till lag angå¬ ende ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

5 Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt; given Stockholms slott den 8 januari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om

rikets mynt.

Härigenom förordnas, att § 16 lagen elen 30 maj 1873 örn rikets mynt skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 16.

I riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor i Göteborg oell Malmö äger en var att få vilket som helst belopp av sådana mynt, som endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel, utväxlat mot lika stort belopp samma slags gångbara mynt. Likaså äger en var att i riksbankens nu nämnda kontor få vilket som helst med tio kronor delbart belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla under tid, för vilken undantag medgivits banken från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Genom särskilda stadganden bestämmes å vilka andra ställen utväxling, varom i denna paragraf sägs, skall äga rum.

Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Kungl. Majits proposition Nr 27.

7 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Förut i dag har Kungl. Majit på min hemställan beslutat till riksdagen avlåta proposition om gillande av den riksbanken för tiden till och nied den 29 februari 1932 meddelade befrielsen från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

I § 16 lagen den 30 maj 1873 örn rikets mynt stadgas, bland annat, att i riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor i Göteborg och Malmö skall en var äga att få vilket som helst med tio kronor delbart belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, ävensom att genom särskilda stadgande!! skall bestämmas å vilka andra ställen dylik ntväxling skall äga rum.

På grundval av detta stadgande i myntlagen har genom § 2 i kungörelsen den 31 december 1908 angående myntväxling bestämts, att en var skall äga att i varje riksbankens kontor få vilket som helst nied tio kronor delbart belopp av skiljemynt växlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar.

I en till finansdepartementet inkommen, den 11 december 1931 dagtecknad skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört att, sedan riksbanken genom kungörelse den 27 september 1931 tillsvidare fritagits från skyldigheten att inlösa sina sedlar nied guld, mot riksbanken riktats anspråk på erhållande av guldmynt mot skiljemynt, samt att, sedan allmänheten genom meddelanden i tidningspressen fått kännedom om möjligheten att erhålla guldmynt mot skiljemynt, utväxlingen av guldmynt erhållit ökad omfattning. Fullmäktige hava förklarat sig anse, att de nuvarande förhållandena påkallade, att riksbanken åtminstone för den tid, varunder banken vore eller kunde bliva fritagen från skyldigheten att inlösa sina sedlar nied guld, befriades jämväl från skyldigheten att utlämna guld mynt mot skiljemynt. Fullmäktige hava för den skull hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder, avseende sådan ändring av lagen om rikets mynt, att riksbanken snarast möjligt befriades från nyssnämnda skyldighet.

Departements-

chefen.

8 Kungl. Martts proposition Nr 27.

Lika med fullmäktige finner jag uppenbart, att det skydd för riksbankens guldkassa, som bankens befriande från skyldigheten att inlösa sina sedlar med gilld är avsett att utgöra, icke kan få äventyras, såsom tydligen bleve fallet, örn banken fortfarande skulle vara pliktig att inlösa skiljemynt med guld. Visserligen torde —- med hänsyn till att varje stadgande i myntlagen eller, annorstädes angående skyldighet för riksbanken att tillhandahålla guld åt allmänheten utgör ett komplement till grundlagens föreskrift örn guldinlösen av riksbankens sedlar — starka skäl kunna anföras för den meningen, att ett suspenderande av guldmyntfoten för viss tid automatiskt medför, att bankens skyldighet att inlösa skiljemynt med guld upphör för samma tid, eller, med andra ord, att nämnda skyldighet står och faller med det inhemska penningväsendets förbindelse med guldet. Denna uppfattning har ock av riksbanken gjorts gällande i rättegång, som blivit mot banken anhängiggjord i anledning av dess vägran i visst fall att, efter det guldmyntfoten suspenderats, inlösa skiljemynt med guld. För att alldeles förebygga en tolkning av ifrågavarande stadgande, motsatt den av mig nu antydda, synes dock försiktigheten bjuda, att i författningstexten uttryckligen angives, att skyldighet för riksbanken att inlösa skiljemynt med guld icke skall föreligga under tid, då stadgandet örn motsvarande skyldighet att inlösa bankens sedlar är satt ur kraft.

Det omförmälda stadgandet i § 16 myntlagen har tillkommit i enlighet med bestämmelser av motsvarande innehåll i gällande myntkonvention med Danmark och Norge. Emellertid torde — sedan danska och norska skiljemynt upphört att vara lagligt betalningsmedel här i riket — sagda bestämmelser i myntkonventionen hava förlorat sin väsentliga betydelse. Enligt vad jag förvissat mig örn hava ej heller regeringarna i dessa båda länder något att erinra emot en åtgärd i den ifrågasatta riktningen.

För den händelse det förslag till ändring av § 16 myntlagen, jag sålunda avser att framlägga, av riksdagen godkännes, kommer jag senare att föreslå Kungl. Majit motsvarande ändring av § 2 i omförmälda kungörelse den 31 december 1908.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt samt hemställer, att Kungl. Majit måtto i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

320034.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.