angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

1 Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; given Stockholms slott den 15 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 138, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar beräkna för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende.

Inledningsvis vill jag därvid erinra örn den verksamhet, som understödes med bidrag ur statens skogsutdikningsanslag och statens skogsodlingsanslag.

För den förstnämnda understödsverksamheten, vilken beslöts vid 1927 Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 26 haft. (Nr 29.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

års riksdag (prop. nr 156; R. skr. nr 235), lända till efterrättelse bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag med däri genom kungörelserna nr 365/1928 oell 273/1930 gjorda ändringar. Vidare har Kungl. Majit nämnda dag utfärdat cirkulär (nr 273) till samtliga skogs vårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av förstberörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i vissa derigenom cirkulär den 27 juni 1930 (nr 275) och den 30 april 1931 (nr 79). I avseende å de grundläggande bestämmelserna i ämnet må här erinras om följande.

Från statens skogsutdikningsanslag kan anvisas dels statsbidrag till utförande inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, dels ock särskilt förvaltningsbidrag för bestridande av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet av verksamheten. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar Kungl. Majit, efter hörande av skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd, örn anvisande till styrelsen dels av medel för utdelande av här avsedda statsbidrag, dels ock av förvaltningsbidrag. Dylik framställning skall av styrelsen göras före den 1 mars och åtföljas av förteckning över sådana till styrelsen inkomna ansökningar örn statsbidrag, som styrelsen funnit vara av beskaffenhet att böra beviljas.

Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse, som, där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar om upprättande av förslag till utförande av det företag, vartill statsbidrag sökes. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning, att styrelsen finner nyttan av torrläggningen minst motsvara kostnaden därför. Statsbidrag får icke utgå för sådant i torrläggning ingående arbete, vartill annat statsunderstöd i form av bidrag eller lån eller bidrag från skogsvårdskassa förut utgått eller utgår. Statsbidrag kan beviljas till högst fyrtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för torrläggningsarbetet. Till aktiebolag får statsbidrag ej utgå.

För torrläggningsarbete, vartill statsbidrag beviljas, fastställer skogsvårdsstyrelsen arbetsplan. Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag åtager sig ett torrläggningsarbete, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt. Sedan kontrakt avslutats och viss säkerhetsförbindelse avlämnats av bidragstagaren och godkänts av styrelsen samt hos styrelsen styrkts, att arbetet blivit påbörjat, får en första utbetalning ske till bidragstagaren enligt styrelsens bestämmande. Återstoden av statsbidraget får lyftas i män av arbetets fortgång, dock skall städse en fjärdedel av bidraget innestå, intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av skogsvårdsstyrelsen godkänt.

Alla med statsbidrag utförda arbeten, vartill förslag upprättats vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skola av vederbörande del ägare underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats. övriga med statsbidrag verkställda arbeten skola underhållas i den omfattning och under den tid, högst tio år, som bestämts i det upprättade kontraktet.

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag, skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för verksamheten under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad enligt kungörelsen gäller örn skogsvårdsstyrelse äger tillämpning jämväl i fråga örn skogssällskapet med iakttagande, att skogssällskapet äger bevilja statsbidrag allenast till torrläggningsföretag å sådana skogar, vilka ägas av sällskapet eller vilkas vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sällskapet, dock med undantag av skogar, varom i 2 § 1 mom. skogsvårdslagen förmäles.

Under anslagstiteln statens skogsutdikningsanslag bar för budgetaren 1927/1932 uppförts extra reservationsanslag med respektive 200,000, 300,000, 500,000, 700,000 och 800,000 kronor. 1 årets statsverksproposition (IX H. T., p. 137) föreslås, att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp av 800,000 kronor.

Den med statens sko g södling sanslag avsedda understödsverksamheten är grundad på beslut av 1930 års riksdag (prop. nr 134; R. skr. nr 324) samt regleras genom bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från nämnda anslag. Vidare har Kungl. Maj:t sagda dag utfärdat cirkulär (nr 271) till samtliga skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av berörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i viss del genom cirkulär den 30 april 1931 (nr 78). De grundläggande bestämmelserna i nämnda kungörelse äro följande.

Från statens skogsodlingsanslag kan anvisas statsbidrag till utförande inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig' skogsproduktion å följande i mom. 1 av kungörelsen angivna marker med otillfredsställande skogstillgång, nämligen 1) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, 2) vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande slutenhet oell tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter, samt 3) skogsmark, som är bevuxen nied s. k. stavaskogsbestånd. Statsbidrag får ej utgå till torrläggningsföratag, som avser höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbohl, eller till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig vidtaga, dock att statsbidrag kan lämnas till utförande av erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för erhållande av nöjaktig föryngring å mark, varom förmäles under nyssnämnda punkter 2) och 3). Förutom statsbidrag, som nyss sagts, kan från statens skogsodlingsanslag jämväl anvisas särskilt förvaltnings- och understödsbidrag för bestridande av kostnaderna för handhavandet av sagda verksamhet ävensom för understödjande enligt kungörelsens bestämmelser av åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag.

Statsbidrag kan beviljas under förutsättning, att skogsvårdsstyrelse!) finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför, samt får utgå med högst femtio procent av den utav styrelsen godkända kostnaden. 1 sagda kostnad får, där styrelsen finner erforderligt, att det område, före-

4 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 29.

taget avser, inhägnas eller att annan hägnadsåtgärd för områdets fredande mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande. Har styrelsen vid prövning av fråga om statsbidrag till företaget ansett behöv av hägnad för berörda ändamål ej föreligga, men finner styrelsen senare dylikt behov vara för handen, äger styrelsen att av det förenämnda för vältning^ och understödsbidraget bevilja ett särskilt understöd till hägnadens utförande, vilket understöd får uppgå till högst femtio procent av den av styrelsen godkända kostnaden härför.

Statsbidrag får ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt innehar marken. Till aktiebolag får ej heller här statsbidrag utgå.

Beträffande ansökan örn medel till utlämnande av här avsedda statsbidrag, ansökan om statsbidrag, kontrakt örn arbetets utförande, statsbidra gets lyftande, redogörelse över verksamheten, rätt för skogssällskapet att förmedla statsbidrag m. m. gälla i tillämpliga delar enahanda bestämmelser som ifråga örn statens skogsutdikningsanslag.

Unde!’ titel statens skogsodlingsanslag har anvisats extra reservationsanslag å 600,000 kronor för budgetåret 1930/1931 och å 400,000 kronor för budgetåret 1931/1932. I årets statsverksproposition (IX H. T., p. 136) föreslås, att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp av 350,000 kronor.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att särskilt anslag från och med budgetåret 1924/1925 årligen beviljats till främjande av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar m. fl. områden. Anslaget, som har natur av extra reservationsanslag, har uppförts för ett vart av budgetåren 1924/1931 med 20,000 kronor samt för budgetaret 1931/1932 med 50,000 kronor. I årets statsverksproposition äskas ett anslag för ändamålet till belopp av 40,000 kronor. Anslaget plägar ställas till domänstyrelsens förfogande, att användas till understödjande av skogsvård å enskildas skogar inom lappmarkerna samt Särna och Idre socknar ävensom i kustlandet belägna skogar, lydande under förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom nämnda lappmarker m. fl. områden, därvid domänstyrelsen tillerkänts rätt att för värjo särskilt fall bestämma, huruvida föreslagna skogsvårdsåtgärder skola helt eller delvis bestridas av ifrågavarande anslag ävensom i övrigt meddela närmare föreskrifter rörande medlens användning.

Den 16 oktober 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla utredningsmän för att inom nämnda departement, i enlighet med i statsrådsprotokollet av mig angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Vid ifrågavarande utredning, vilken var föranledd bland annat av riksdagens skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, angående intensivare skogsvård å skogarna i Norrland, skulle jämväl undersökas möjligheterna för beredande av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket. Beträffande utredningens bedrivande

a

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

framhöll jag, att det syntes lämpligt, att särskilda förslag upprättades och skyndsammast möjligt framlades i skilda delar av ämnet, allt efter arbetets fortgång.

Till de jämlikt sagda bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1931 års skogssakkunniga, överlämnades genom remiss den 2 november 1931 en framställning den 16 oktober' 19ol från K. II. Karlsson i Gasabäck rn. fl. ombud för ett större antal kommuner inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Ombuden hava hemställt, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande vilka åtgärder, som kunde finnas erforderliga för arbetslöshetens snara bekämpande inom norrl andslänen, och, i den mån riksdagens medverkan härtill krävdes, till 1932 års riksdag göra de framställningar i ärendet, vartill omständigheterna kunde föranleda. Till stöd för denna hemställan hava ombuden anfört i huvudsak följande.

Arbetslösheten i Norrland, som redan tidigare varit, avsevärd, hade under innevarande år ytterligare förvärrats. Från att tidigare övervägande hava varit ett bekymmer i industrisamhällena hade den nu blivit en dyster verklighet för alla kommuner och hotade på många håll att undergräva kommunernas ekonomi. Som bevis härför finge anföras, att de flesta kommuner innevarande höst i sina statförslag nödgats gå in för skattehöjningar, som i en del fall uppginge till. 100 procent av förut utgående debiteringar, beroende på ökade anslag till arbetslöshetens bekämpande. . , , , J ,

Orsaken till de rådande förhållandena läge i den. bekanta depressionen inom trävaruindustrien, vilken industri vore den viktigaste faktorn inom Norrlands ekonomiska liv. Arbetet inom sågverks-, och trämassemdustrien hade nedlagts eller inskränkts i stor utsträckning. Avverkningarna, som varit en oundgänglig inkomstkälla för ej blott de enbart skogsarbetandc utan jämväl de små jordägarna i skogskommunerna, vilka icke kunde leva endast på sina jordbruk, hade avstannat, och flottningarna, sorn tidigare givit utkomst åt ett avsevärt antal arbetare, hade till följd härav reducerats till ett minimum.

De arbeten, som dittills genom kommunernas försorg kunnat avägabnu gas dels med statsbidrag och dels helt bekostade av kommunerna, hade icke varit tillräckliga för att hålla nöden borta.

För överläggning med anledning av denna situation sammanträdde den 5 september 1931 en konferens å Sundsvalls stadshus, varvid 108 .kommuner inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands lajl läte sig representera med 110 ombud. ..

Inför den oundgängliga nödvändigheten att finna en väg ut ur radande förhållanden och utfinna möjligheter till arbete hade tanken av lätt förklarliga skäl fallit på skogen såsom den viktigaste utkomstkällan för Norrlands befolkning och på de vidare möjligheter, som skogen rymde till folkets försörjning.

Genom en mera rationell skogsvård skulle säkerligen kunna astadkommas betydande arbeten för lindrande av arbetslösheten och det med densamma uppkomna nödtillståndet. Do skogsvårdando arbetenas, nödvändighet framträdde i synnerhet nu, då den rådande depressionen inom trävaruindustrien tvingade skogsägarna att inskränka desamma till de allra oundgängligaste. Skogsvård »arbeten ägde också såsom nödhjälpsarbete

6 Kungl. Majda proposition Nr 29.

avgjorda företräden framför andra arbeten, som igångsatts för lindrande av arbetslösheten, företräden, bestående i att detta arbete vore perma- ^~ a.yseemie P& behovet och, under förutsättning att all skog erholle behövlig vård i form av skogsvårdande huggningar, dikningar och övriga marktörbättringsåtgärder, gåve så stora möjligheter till arbete, att en verklig lindring i rådande nödläge kunde påräknas. Nödvändiga kostnader för verktyg och utrustning bleve vid detta arbete de lindrigast möjlga, och arbetet agde möjlighet att absorbera rätt skilda åldrar och arbetsprestationer. Därtill komme, att arbetet kunde anordnas i de flesta ko'naianer:.och långa oeh kostsamma transporter från de arbetslösas hernön till avlagsna arbetsplatser kunde i görligaste mån undvikas. Någon kostbar organisation för arbetets bedrivande behövde heller icke åstadkommas, då skogs värdsstyrelserna med fördel torde kunna handhava arbetenas ledning. Sist men icke minst borde framhållas, att de föreslagna s vogsvardande arbetena komme att öka skogens avkastningsförmåga oeh darmed hela nationens tillgångar.

I1 öi att de föreslagna arbetena i erforderlig utsträckning skulle kunna komma till utförande, krävdes dock anslag från statens sida, och borde de hittills utgående anslagen för skogsdikning och skogsodling väsentligt höjas och eventuellt sammanslås för att möjligen efter nya grunder som rådande nödläge krävde, utbetalas.

Skulle anslagen som hittills utgå var för sig till skogsdiknings- och skogsodlmgsändamal, borde, med hänsyn till särskilt de små markägarnas svårighet att åstadkomma på dem belöpande andel av arbetskostnaderna, anslagen till de förstnämnda höjas till minst samma procent som den efter vilken de senare utginge. Därjämte syntes det vara nödvändigt låta skogs odlingsanslaget vidgas att omfatta jämväl beståndsvårdande huggningar i skog, som ännu icke nått sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart virke.

Då vidare trävarubolagen ägde omkring hälften av Norrlands skogsmark, syntes det vara nödvändigt, att även dessa bolag bleve delaktiga av ifrågavarande anslag, om arbetstillfällen i tillräcklig utsträckning skulle kunna erhållas.

Vid de skogsvårdande arbetenas bedrivande komme en ansenlig mängd bränslevirke att utvinnas. Detta virke borde icke få förfaras utan i största möjliga utsträckning komma till användning. För detta ändamål borde det vara ett nationalintresse, att detta bränsle utnyttjades vid såväl statliga som kommunala inrättningar mer än hittills. Även örn eldning med ved och träkol skulle ställa sig något dyrare än med stenkol och koks, borde icke denna omständighet få hindra förslagets genomförande. Slutli gen framhölles önskvärdheten av att de numera utexperimenterade kolgasdrivna motorfordonen finge påräkna statsmakternas intresse, då en framtida övergång till övervägande bruk av denna motortyp skulle giva ett väsentligt stöd åt skogshanteringen.

T utlåtande i ämnet den 1 december 1931 hava 1931 års skogssakkunniga - verkställande direktören i Svenska trävaruexportföreningen .T. L. Ek man, ordförande, samt f. d. riksdagsmannen K. R. Karlsson i Gasabäck, förtroendemannen hos Svenska sågverksindustriarbetarförbundet A. Lind berg, sekreteraren hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund docenten E. A. F. Lundh och skogschefen vid Kramfors aktiebolag, jägmästaren E. W. Ronge — till en början anfört i huvudsak följande.

Kungl. Majus proposition Nr 29. <

Enligt vad för de sakkunniga vore känt, hade arbetslösheten inom Norrlands skogssocknar under sistliden höst nått en mycket betydande omfattning. Väl konran1 denna arbetslöshet i och med vinteravverkmngarnas igångsättande att temporärt reduceras, men då avverkningarna ifråga pa grund av nödtvungna produktionsinskränkningar inom tr a förädlingsindustrien bomme att bliva i väsentlig mån reducerade, vore en förhållandevis mycket omfattande arbetslöshet tyvärr att förvänta aven under vintern

1931 __1932. Arets kronoskogsauktioner, som särskilt vad. ovre Norrland

beträffade givit synnerligen dåliga resultat, kunde härvid åberopas såsom fullt oförtydbara bevis. Då vinterförtjänsterna alltjämt spelade en mycket avgörande roll för dea norrländska skogsbefolknmgens existensvillkor. och da därjämte förtjänstmöjligheterna fran skogsbruket under instundande sommar utan tvivel torde bliva ytterligt minimala, kunde man redan ira med bestämdhet förutse, att försörjningsmöjligheterna under år

1932 kom ine att bliva i hög grad försvårade för den del av landets befolk-

ning, som för sin utkomst vore helt eller delvis beroende av arbetsförtjänster inom skogsbruket. ,

Även örn de sakkunniga förutsätta, att genom kommunernas ingripande och arbetslöshetskommissionens verksamhet noden i de flesta fall skulle kunna hållas borta, syntes dock läget vara av den allvarliga karaktar, att en prövning borde verkställas, huruvida icke nya grunder kunde vinna tillämpning i strävandena att motverka arbetslösheten inom s-kogsbruket.

Med hänsyn härtill funne sig de sakkunniga, med stöd tillika av direktiven i statsrådsprotokollet i ärendet angående utredningens bedrivande, böra skvndsamt undersöka, huruvida i möjligaste män snabbt verkande åtgärder kunde vidtagas till beredande av ökade arbetstillfällen inom skogs bruket. En ytterligare anledning härtill vore, att de sakkunniga ej vågade förutsätta, att det dem anförtrodda uppdraget skulle i sm helhet kunna slutföras inom sådan tid, att därvid eventuellt framlagda förslag kunde hilva

förelagda 1932 års riksdag. ..., , . ... Q ,vrvi

Vad först beträffade möjligheterna att genom igångsättande i stone omfattning av skogsvårdsarbeten på statens egna skogar skapa okade arbetstillfällen, ville de sakkunniga erinra örn att denna fråga varit föremal för 1931 års riksdags behandling. I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (T: 265 och II: 428) hemställdes på anförda skäl, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast mojhgt av skogsvårdsarbeten å kronans skogar i olika delar av landet under för beredskapsarbeten föreslagna villkor i så stor utsträckning, som motsvarades av tillgången på därtill lämplig, ledig arbetskraft och av tillgangarna i domänverkets förnvelsefond för återväxtkostnader. Sedan riksdagen i skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av förberörda motioner samt under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 90, anhallit, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i nämnda syfte, bade Kungl. Majit (r-jort viss anmodan i ämnet till domänstyrelsen.

~ Enligt vad de sakkunniga från domänstyrelsen inhämtat hade styrelsen med anledning härav i cirkulärskrivelser anmodat den förvaltande personalen att, under beaktande av tillgången inom olika orter av ledig arbets kraft i den män arbetena kunde anses ekonomiskt försvarbara, i storsta möjliga utsträckning under år 1931 å domänfondens skogar bedriva sådana arbeten — under utgiftstitlarna skogsodling, hägnad, skogsskydd och plantskogsvard samt dikning — för vilka kostnaderna galdades

Kunell. Maj:ts proposition Nr 29.

nv förnyelse tondén. Enligt samma cirkulärskrivelser skulle extra utgiftstorslag tor ifrågavarande arbeten upprättas och insändas till styrelsen. De i denna ordning anvisade särskilda anslagen ur förnyelsefonden hade tillsammans utgjort 907,104 kronor. För år 1931 hade till arbeten, för vilka Kostnaderna bestredes ur förnyelsefonden, anvisats sammanlagt 3174 075 kronor. ’

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, att för närvarande reservarbeten i statens arbetslöshetskommissions regi påginge å 35 av domanlondens och ecklesiastika skogar inom de sju södra distrikten. Arbetsstyrkan vid dessa arbetsplatser uppginge den 14 november 1931 till 1,746 man. Under året beräknades omkring 430,000 dagsverken nedläggas å dessa arbeten. Reservarbetarna sysselsattes i huvudsak med vägarbeten och dikningar ävensom med diverse andra arbeten.

Vald nu anförts beträffande bedrivandet av skogsvårdsarbeten på under domänverkets förvaltning stående skogar torde enligt de sakkunnigas uppfattning visa, att möjligheterna att där åvägabringa en ökning av arbetstillfällena aven kommit till utnyttjande. De sakkunniga hade anledning förvänta, att detta under trycket av den stegrade arbetslösheten aven framdeles skulle bliva fallet,

För de sakkunniga återstode emellertid att pröva, vilka möjligheter de enskilda skogarna i sådant avseende kunde bjuda. Redan av det förhållande’ att dessa skogar med avseende på ytvidden skogsproduktiv mark omfattade mer an tre fjärdedelar av landets samtliga, framginge, att dessa borde kunna erbjuda vidsträckta arbetsfält i sagda avseende

Genom nksskogstaxeringsnämndens utredningar hade ådagalagts, att skogarnas tillstånd i landet överhuvud taget lämnade åtskilligt övrigt att önska Icke minst kanske av denna anledning hade staten under senaste tid vidgat och förstärkt sm understödsverksamliet till de enskilda skogarnas förbättrande. De sakkunniga syftade härvid i främsta rummet på de särskilda skogsvårdsanslag, statens skogsutdiknings- och skogsodlingsan slag, vilka av riksdagen beviljats.

Nämnda anslags beviljande hade föregåtts av särskilda utredningar genom sakkunniga. Dessa utredningar gävo på grundval i främsta rummet av nksskogstaxeringsnämndens undersökningar vid handen, att mycket betydande arealer förefunnes, som av olika anledningar vore i skogsproduktivt avseende mindre tillfredsställande. De marker, vars skogsproduktlya förmåga man ansett möjligt genom olika skogsvårdsåtgärder stegra eller mobilisera, vore så betydande, att man kunde utgå ifrån, att enbart pa enskildas skogar riklig tillgång på dylika arbetsobjekt skulle finnas under överskådlig framtid. Detta gällde även med den fordran, att åtgärderna vid normalt förhållande mellan virkespriser och arbetskostnader skulle vara räntabla.

Riksdagens beviljande utan meningsskiljaktighet av ifrågavarande an slag visade, icke blott att en intensivare skogsvård ansetts vara av behovet pakallad utan aven att den uppfattningen gjort sig gällande, att sta ten agde direkt intresse av att en förbättrad skogsvård leonline till stånd.

Sa vitt man hittills kunde döma, hade nu berörda anslag, statens skogsutdiknings- och skogsodlmgsanslag, fyllt ett viktigt behov och blivit till stor nytta för frammanandet av en förbättrad skogsvård. Detta omdöme fnÄ S^?koin r ul orstnarnn^a anslaget, vilket sedan år 1927 höjts från 193D19391 S00'000 kronor’ vilket senare belopp anvisats för budgetåret

9 Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.

Dessa anslag hade utan tvivel även varit till stor nytta för skapandet av arbetstillfällen inom skogsbruket, varigenom de bidragit till att lindra arbetslösheten inom denna näring. Helt naturligt hade även under rådande förhållanden dylika synpunkter varit vägledande för den myndighet, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som ägde att till Kungl. Majit ingiva framställningar örn medel till ifrågavarande ändamål. De skäl, som vid anslagsäskande för nästkommande budgetår av centralrådet i ämnet anförts, syntes de sakkunniga riktiga, och funne de centralrådets framställning örn ökning av statens skogsutdikningsanslag med 200,000 till 1,000,000 kronor vara väl motiverad. .

De sakkunniga hade i det föregående erinrat örn våra skogars i viss utsträckning otillfredsställande tillstånd och det därav följande omfattande behovet av skogsvårdsåtgärder samt konstaterat, att statsmakterna med sällspord enighet funnit det vara väl förenligt med statens intresse att bevilja statsbidrag till dylika åtgärders utförande på enskildes marker. De sakkunniga hade vidare gjort gällande, att arbetslösheten för närvarande vöre av synnerligen allvarlig beskaffenhet, och att den icke minst drabbat den del av vår befolkning, som för sin försörjning vöre beroende av arbete inom skogsbruket. De sakkunniga måste därför utgå ifrån, att staten alltjämt bleve nödsakad anslå betydande summor för arbetslöshetens bekämpande.

Med nu nämnda förhållanden till utgångspunkt läge enligt de sakkunnigas mening den tanken nära till hands, att det vöre till allmän fördel, örn behovet av skogsvårdsåtgärder kunde tillgodoses på samma gång som arbetslösheten lindrades. Som de sakkunniga framhållit, hade centralrådet redan varit inne på denna tankegång. Det vore givet, att de medel, staten efter hittills tillämpade grunder anvisat för skogsvårdsändamål, i icke ringa utsträckning tillgodosåge båda nu ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga förmenade emellertid, att förhållandena i berörda avseenden nu vore sådana, att de motiverade en undersökning, huruvida icke även en direkt sammankoppling av nämnda syften kunde genom föras. Härmed avsåge de sakkunniga ej en ändring av de normer, som gällde för nu redan utgående anslag, vilka gjorde god nytta och syn tes vara ändamålsenligt avvägda, utan en utvidgning efter, med hänsyn till syftet, i viss mån ändrade grunder av den statliga bidragsverksamheton på ifrågavarande område.

Härefter hava de sakkunniga anfört, att de, i syfte att behovet av såväl skogsvårdsåtgärder som arbeten till arbetslöshetens lindrande må bliva pä en gång tillgodosett, tänkt sig en utvidgning av statens hittillsvarande bidragsverksamliet för skogsutdikning och skogsodling, anordnad på iöljan de sätt. Av riksdagen borde beviljas ett särskilt anslag att utgå till skogsvårdsåtgärder å enskildas skogsmarker. Detta anslag borde ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för utdelning till markägare efter de grunder, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag. T dessa grunder borde vidtagas med avseende på nu ifrågavarande, nya anslag endast de ändringarna, att bolagen tillerkändes bidragsrätt, samt att som villkor för statsbidrags erhållande stadgades, att bidragstagaren skulle vara skyldig dels att omedelbart igångsätta arbetet, sedan planen för företaget blivit av vederbörande skogsvårdsstyrelse godkänd och

JO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Kungl. Maj:t lör ändamålet anvisat erforderliga medel, dels och att för arbetets utförande företrädesvis använda sådan i hans tjänst eventuellt tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara arbetslös och i behov av hjälp.

Till ytterligare motivering av detta förslag hava de sakkunniga anfört följande.

Da det gällde att medelst statsbidrag understödja skogsvardsåtgärder å enskildas marker, torde skogs vårdsstyrelserna vara de organ, som lämpligen borde handhava bidragsverksamlieten. Skogsvårdsstvrelserna besutte nämligen riklig erfarenhet på området och förfogade redan över en organisation, som särskilt uppbyggts för utförandet av de uppgifter, varom nu vöre fråga. De vore sålunda väl förtrogna med tillämpningen av de bestämmelser, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag.

De enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar tillhörde emellertid ej skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Sedan frågan örn förändrad lagstiftning för angivna skogar varit föremål för särskild utredning genom inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga, hade förslag framlagts örn ett utvidgande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde jämväl till ifrågavarande trakter. De sakkunniga ansåge sig emellertid ej hava skäl räkna nied att en i dylik riktning förändrad lagstiftning för dessa skogar skulle kunna bliva verklighet inom sadan tid, att redan under nästkommande år uppsikten över ifrågavarande enskilda skogar bomme att anförtros skogsvårdsstyrelser.

å andra sidan torde behovet av bidrag för nu ifrågavarande ändamål vara synnerligen stort i lappmarkerna. Det hade därför ej förelegat skäl för de sakkunniga att från bidragsrätt undantaga sagda områden. Bi dragsverksamheten kunde emellertid, åtminstone tillsvidare, ej där handhavas av skogsvårdsstyrelser, utan måste uppgiften ifråga anförtros annat organ. De sakkunniga ville i sådant avseende föreslå, att domänstyrelsen utsåge särskilda skogsstatstjänstemän, vilka, stationerade å lämpliga platser, under vederbörande överjägmästares överinseende skulle hava till uppgift att ombesörja den ifrågavarande bidragsverksamheten.

De sakkunniga förutsatte härvid, att do på sådant sätt utsedda särskilda skogsstatstjänstemännen närmast skulle handhava de uppgifter, som beträffande verksamheten ifråga tillkomme länsjägmästarna, under det att överjägmästarnas åliggande närmast skulle motsvara skogsvårdsstyrelsernas. Någon handläggning av bidragsärendena i domänstyrelsen skulle vid föreslagen anordning ej behöva ifrågakomma.

Vad anginge de skogsvårdsåtgärder, som enligt de sakkunnigas uppfattning borde bliva föremål för statsunderstöd från det nu ifrågasatta nya anslaget, ansåge de sakkunniga, att dessa borde begränsas att endast omfatta sådana, vilka redan från nu utgående anslag kunde bliva föremål för bidrag. Å arbetsobjekt av detta slag funnes, som de sakkunniga redan framhållit, riklig tillgång. De sakkunniga ville därför ej tillstyrka, att statsbidrag generellt finge utgå till beståndsvårdande huggningar i skog, som ännu icke natt sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart virke. Röjningar i stavaskogsbestånd bomme däremot, jämlikt gällande bestämmelser för statens skogsodlingsanslag, att bliva bidragsberät-

11 Kunni. Maj:ts proposition Nr 29.

tignell1. 1928 års skogsvårdskommitté beräknade, med ledning av Iran skogsvårdsstyrelserna inkomna yttranden, att arealen av de marker, som i Norrland oell Dalarna å skogar under skogsvårdslagen vore bevuxna med bestånd av nyssangivna beskaffenhet, skulle uppgå till ungefär 850,000 hektar. I lappmarkerna torde även finnas betydande arealer dylik skog. Då de sakkunniga utginge ifrån att för statens skogsodlingsanslag gällande bestämmelser lämnade skogsvårdsstyrelserna möjlighet att med statsmedel understödja röjningar i sådana bestånd av stavaskogstyp, där en nöjaktig utveckling utan dylik åtgärd ej vore att förvänta, syntes, med den erfarenhet tillika de sakkunniga besutte rörande skogsförhållandena i Norrland, möjligheter föreligga, att utan ändring av grunderna för .statens skogsodlingsanslag utföra med statsmedel understödda röjningar i betydande omfattning.

De för det nu ifrågasatta anslaget föreslagna särskilda bestämmelserna åsyftade uteslutande att göra anslaget så effektivt sorn möjligt med avseende på arbetslöshetens lindrande. För detta ändamål hade de sakkunniga funnit nödvändigt, i första hand, att föreslå en utsträckning av bidragsrätten till aktiebolag. Enligt föreliggande statistik besutte aktiebolagen 27.r» procent av landets totala produktiva skogsmarksareal; inom skogsvårdslagens område i Norrland uppginge deras innehav av dylik mark till drygt 30 procent av den totala samt till 43 procent av den i enskild hand befintliga.

Det vore uppenbart, att ett utsträckande av nu ifrågavarande bidragsrätt till bolagen skulle medföra i väsentlig grad (Skade möjligheter till igångsättande av sådana skogsvårdsårbeten, varom nu vore fråga. Hedan förutnämnda arealsiffror gåva detta tydligt vid handen. _ Dessa vore dock ej i detta hänseende utslagsgivande. Man kunde nämligen mycket val göra gällande, att även, för åtskillig tid framåt, de skogsvårdsåtgärder av ifrågavarande slag, som skulle behöva utföras å enskildas i icke bolagshand varande marker, vöre mer än tillräckliga för att tillgodose det behov av arbetstillfällen, som nu behövde fyllas. För ett riktigt bedömande av detta spörsmål måste man emellertid beakta, att det med det nu ifrågasatta nya anslaget gällde att snabbt bereda arbete genom skogsvårdsåtgärder, som uppfyllde vissa fordringar och kunde förläggas till orter, där arbetslösheten vore särskilt omfattande. Redan denna sammankoppling av olika villkor, som samtidigt måste uppfyllas, gjorde en utsträckning av området för bidragsverksamheten önskvärd. Av avgörande betydelse för frågans bedömande bleve emellertid, att för utförande av de statsunderstödda företag, varom nu vore fråga, även krävdes betydande insatser av markägarna. Beträffande skogsutdikningsföretag mäste sålunda markägarna, förutom vissa planläggningskostnader, bestrida (i0 procent av de beräknade grävningskostnaderna. Gällde det företag, som vore av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, uppginge markägarnas insatser, förutom visst bidrag till planläggningskostnaden, till 50 procent av de för företagets utförande beräknade kostnaderna. Då de sakkunniga ej funné skill före slå någon ökning av de kostnadsandelar, som enligt hittills gällande grunder kumle betalas av statsmedel, bleve emellertid nödvändigt uppmärksamma, att omfattande skogsvårdsåtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet endast kunde komma till utförande under den förutsättning, att markägarna besutte intresse för åtgärdernas utförande samt vore villiga och i stånd att påtaga sig å dem belöpande utgifter för företagen.

De sakkunniga vore av den uppfattningen, att en väsentlig ökning av

12 Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.

de skogs vårdsåtgärder, varom nu vore fråga, ej under nuvarande, ur ekonomisk synpunkt bekymmersamma tider kunde ske, med mindre aven bolagen tillerkändes rätt till bidrag. För en till bolagen utsträckt bidragsrätt talade även det förhållandet, att de sakkunniga med bidragsratten jämväl velat förbinda det villkoret, att företrädesvis hjälpbehövande arbetslösa skulle komma ifråga för arbetenas utförande. Det vöre da givet, att bolagen hade de största förutsättningarna att anlita dylika arbetslösa i de företag, som å deras marker kunde komma att planeras.

Beträffande nu avhandlade villkor örn de arbetslösas användning i på föreslaget sätt statsunderstödda företag, ville de sakkunniga framhålla, att det borde ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse eller tjänsteman med i nu ifrågavarande avseende motsvarande uppgift att tillse, att. företag endast planlades i de kommuner, där verklig arbetslöshet rådde. Markägaren skulle, som redan framhållits, vid bidrags beviljande tillförbindas företrädesvis anlita sådana arbetare, som av vederbörande komiinnis arbetslöshetsorgan förklarats sakna arbete och vara i behov av hjälp. Markägare skulle dock under alla förhållanden äga rätt endast anställa sådana arbetare, som ägde färdighet för uppgiften ifråga, varjamte lian, vilket redan tidigare framhållits, horde kunna lämna företräde åt sådana personer, tillhörande förutnämnda kategori, vilka varit anställda i hans tjänst eller i allmänhet varit beroende av de arbetsförtjänster för sitt uppehälle, som av honom kunnat erhållas.

Som ett ytterligare villkor för bidrag hade de sakkunniga föreslagit, att bidiagstagare skulle förbinda sig att omedelbart efter planens godkännande av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller Överjägmästare och sedan av Kungl. Maj:t för ändamålet beviljats erforderliga medel igångsätta företaget. De sakkunniga hade föreslagit denna bestämmelse som en garanti för att de ifrågavarande arbetena snabbast möjligt mätte kunna bereda lindring i arbetslösheten.

Som de sakkunniga redan framhållit, vore det att förvänta, att arbetslösheten inom skogsbruket bomme att bliva särskilt svår nästkommande vår. Redan vid denna tid borde emellertid den föreslagna bidragsverksamheten kunna gripa in. För den händelse riksdagen anvisade nödiga medel för ändamalet, borde skogsvardsstyrelserna och de tjänstemän, som kunde få sig motsvarande uppgifter förelagda, omedelbart efter snösmältningen kunna på grundval av inkomna bidragsansökningar från markägarna igångsätta undersökningen av de ifrågasatta företagen. I omedelbar anslutning härtill borde sedan planer upprättas för företagen. 8å snart ske kunde, borde därefter vederbörliga uppgifter örn företagen insändas till Kungl. Maj:t, som, under förutsättning att framställningarna godkändes, successivt och i den utsträckning tillgängliga medel det medgave, till skogsvårdsstyrelserna och vederbörande (iverjägmästare anvisade äskade belopp såväl för utdelning till markägarna som till förvaltningskostnadernas täckande. Det förhållandet, att för ändamålet anvisade medel ej bleve tillgängliga förrän nästkommande budgetår eller tidigast den 1 juli 1932, behövde enligt de sakkunnigas mening ej utgöra hinder för ett igångsättande av verksamheten skyndsammast möjligt under våren. En successiv bidragstilldelning allt efter inkomna framställningar från skogsvårdsstyrelser och Överjägmästare torde emellertid bliva nödvändig, för att ej arbetenas igångsättande onödigtvis skulle fördröjas. Dessa kunde nämligen först påbörjas, sedan de bidragsbeviljande myndigheterna och markägarna ägde visshet örn att planerna

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

godkänts oell statsbidrag för desammas utförande anvisats. En uppsamling av samtliga ett visst års ansökningar till bestämd tidpunkt kunde därför lämpligen ej ske, örn ett fördröjande av arbetena skulle kunna undvikas.

De sakkunniga kölle före, att en statlig bidragsverksamhet, anordnad på nu föreslaget sätt, skulle visa sig väl fylla den uppgift, som med densamma avsetts. Förutom vad därom redan i det föregående blivit anfört vore anledningen till att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett särskilt anslag för nu avsedda ändamål framförallt att söka däri att de sakkunniga ansåge, att nu ifrågavarande bidragsverksamhet endast borde komma till temporärt utövande ock sålunda nedbringas eller keit uppköra i samma mån som den av nu rådande kristid föranledda arbetslösheten minskades eller försvunne. Det hade då ej synts de sakkunniga lämpligt att på grund av, som de ville tro, tillfälliga förhållanden förändra normerna för de normalt utgående statliga skogsvardsanslagen, da den verksamhet, som meri stöd av dessa bedreves, alltjämt borde fortgå och väl överlevde den, som kunde komma att med anledning av det nya an-

slaget igångsättas. „ , ..

De sakkunniga ville slutligen ytterligare något beröra de fordelar, som syntes vara att vinna av ett bekämpande av arbetslösheten jämväl efter

nu föreslagen linje. ...... ,,

Redan hade antytts, hurusom det mäste vara till samhällets gagn, att de arbeten, som åvägabringades för de arbetslösas räkning, komme att gynna produktiva ändamål. Därjämte vore önskvärt, att deras beskaffenhet vore sådan, att de under normala förhållanden kunde anses fullt räntabla. De sakkunniga ville erinra örn att som villkor för de arbeten, varom nu vöre fråga, komme att gälla, att den pa grundval av d> lika nor mala förhållanden kalkylerade skogsprodukt^ båtnaden av företagen minst skulle täcka kostnaderna. För nu föreslagna arbeten komme alitsa nämnda fordringar att uppfyllas. Härutöver finge nämnas, att dessa arbeten komme att bidraga till ett botande av påtagliga brister i var produktionsapparat, brister, som av statsmakterna vore val leanda, och som av dem ansetts vara av den allvarliga karaktär, att särskilda statsatgaider ansetts befogade.

ytterligare kunde såsom en fördel med nu ifrågasätta arbeten framhållas att genom deras utförande ej hela tungan av arbetslöshetens lindrande Indes på stat och kommun, utan bleve bördorna tämligen viii fördelade mellan stat och enskilda. Statsanslaget gåves därigenom en betydligt kraftigare verkan, än örn det ej hade enskilda insatser till samtidig

pafoljdiiii s.8t inge det ifrågasätta anslagets storlek, funné de sakkunniga det svårt att därom med bestämdhet yttra sig. Medelsbehovet torde nämligen på ett komplicerat sätt bliva beroende av radande konjunkturer under nästkommande år inom skogsbruk och traforadlmgsindustri. Bleve dessa än iner försämrade, än vad nu vöre fallet, komme detta att stegra arbetslösheten och därigenom öka det ifrågavarande medelsbehovet, samtidigt som markägarnas möjligheter att medverka lill

arbetenas utförande minskades. ...... ...

Om man endast toge hänsyn till de produktionsinskränkningar, som oi 1932 sannolikt komme att gälla för sågverks- och sulfitindustrien, vilka, lågt räknat, kunde beräknas uppgå till 20 procent av 1930 ars produktionssiffror, innebure detta en minskning av arbetstillfällena loi

14 Kungl. Maj:is proposition Kr 29.

skogs- ock flottning,sarbetarna med ungefär 3 miljoner dagsverken. Till detta, mått pa minskningen av arbetstillfällena för nämnda arbetare skulle ytterhgare laggas det antal dagsverken, som under normala förhållanden piagade erbjudas dessa för olika skogsvårdsarbetens utförande, men som under radande depressionstider ej kunde komma till utförande, då markägarna ej hade råd därtill. Förvisso vore även detta antal dagsverken mycket betydande.

Forenämnda summariska beräkningar torde vara för nu ifrågavarande ändamål tillräckligt belysande. Samtidigt som de sakkunniga väl insåge att statsnnansiella skäl förhindrade en så riklig medelsanvisning, att behovet av arbetstillfällen skulle kunna fyllas, måste de sakkunniga finna tungt vägande skäl tala för, att denna medelsanvisning ej gjordes så knapp att den bleve av oväsentlig betydelse för den ifrågavarande arbetslöshetens bemästrande. Med denna utgångspunkt ansåge de sakkunniga, att ett belopp av minst 2,000,000 kronor borde ställas till förfogande för ändamålet.

Under den förutsättning, att detta belopp kornme att användas med lika delar till skogsutdikningsföretag och till företag av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, samt att de bidragsbeviljande myndigheterna ägde bekomma 15 procent av beviljade statsbidrag till markägarna för förvaltningskostnadernas täckande kommo denna summa örn 2,000,000 kronor att skapa arbeten till ett värde i!---, ^864,733 kronor. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor gåve detta i <2,046 dagsverken.

^ Under åberopande av det anförda hava de sakkunniga hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen göra framställning örn ett extra reservationsanslag av minst 2,000,000 kronor, att ställas till förfogande för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildas marker i enlighet med de grunder, de sakkunniga föreslagit i förevarande utlåtande.

Över .1031 ars skogssakkunnigas ifrågavarande utlåtande hava infordrade yttranden avgivits den 16 december 1031 av statskontoret, ilen 19 i samma månad av domänstyrelsen, som därvid tillika överlämnat av styrelsen från över jägmästarna i de fem nordligaste distrikten mfordrade yttranden, den 8 i samma månad av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och den 17 i samma månad av statens arbetslöshetskommission.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till rådande statsfinansiella situation vissa betänkligheter givetvis kunde resas mot föreliggande förslag örn uppförande å riksstaten för nästkommande budgetår av ett pytt anslag å icke mindre än 2,000,000 kronor. Då emellertid anslaget i fråga närmast vöre avsett att användas för arbetslöshetens bekämpande och det alltså torde få antagas, att genom anslagets beviljande er motsvarande minskning i utgiftsbelastningen å det allmänna anslaget till bekämpande av arbetslösheten kornme att äga rum, torde det måhända icke vara något att erinra mot anvisandet av ifrågavarande anslag, helst som, såsom av de sakkunniga framhållits, med detsamma skulle komma att understödjas produktiv verksamhet. I betraktande härav och med fästat avseende jämväl å det förhållandet, att enligt föreliggande förslag enskilda skulle komma att i betydande mån få bi-

Kungl. Majus proposition Nr 99.

draya till kostnaderna för lindrande av arbetslösheten bland ifrågavarande kategorier av arbetare, ansåge sig statskontoret icke böra avstyrka beviljandet av ifrågavarande anslag, under förutsättning att utrymme för detsamma kunde beredas a riksstaten för nästkommande budgetår.

över jägmästaren i övre Norrbottens distrikt har anfört, bland annat, följande. Skogsvårdsarbeten kundo med fördel utföras, förutom under sommaren, under en kortare tid på våren mellan avverkningarnas avslutande och flottningarnas påbörjande samt under höstmånaderna före avverkningarnas igångsättande, vilka tider i regel kännetecknades av bristande arbetstillgång. De sakkunnigas förslag, att även bolagen skulle tillerkännas bidragsrätt, vore av den största betydelse för att lindra arbetslösheten, enär bolagen uteslutande begagnade sig av lejd arbetskraft, under det att enskilda skogsägare för skogsvårdsarbeten i regel disponerade egen arbetskraft. Gentemot vad do sakkunniga föreslagit syntes det dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att med bidragsrätten förknippa det villkoret, att för arbetets utförande företrädesvis skulle användas i bidragstagarens tjänst eventuellt tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara arbetslös eller i behov av hjälp. Dylika bestämmelser kunde giva anledning till betänkliga tvister mellan arbetsgivare och arbetare och syntes för övrigt ej heller vara erforderliga, då de arbeten, som genom bidragen bomme till utförande, under alla förhållanden måste leda till en lindring av arbetslösheten och sålunda tjäna sitt syfte. En föreskrift, att skogsvårdsarbeten skulle planläggas å bolagsskogar endast inom sådana trakter, där verklig arbetslöshet rådde, syntes fullt betryggande. Anordningen med särskilda skogsstatstjänstemän för handhavandet av bidragsärendena beträffande lappmarksskogarna syntes ej påkallad, då dylika ärenden hittills utan olägenhet handlagts av på respektive revirtillgänglig personal.

Över jägmästaren i nedre Norrbottens distrikt har likaledes i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag men ifrågasatt lämpligheten av bestämmelsen, att endast arbetslösa skulle anlitas, enär det blott vore en formalitet, att vederbörande antecknades såsom arbetslös, och sådan registrering säkerligen i stor utsträckning skedde utan närmare undersökning. Vidare avstyrkes anordningen med tillsättande av särskilda skogsstatstjänstemän för ifrågavarande verksamhet.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt har funnit synnerligen välbetänkt, att de sakkunniga i sitt förslag även medtagit marker, lydande under lappmarkslagen. I berörda trakter hade skogsvårdsåtgärder varit starkt eftersatta samt vore i förhållande till markens avkastning dyrbara. Mycket talade för att vid fördelning av ett blivande anslag lappmarksskogarna erhölle ett vida högre bidrag än enbart deras areal i förhållande till totalarealen skulle kunna motivera. Villkoret att arbetet skulle företrädesvis utföras av personer, som av arbetslöslietsorganen upptagits som arbetslösa, syntes ej vara lämpligt. Då markägaren själv skulle bestrida en del av kostnaderna, borde han med sitt folk få utföra do arbeten, som kundo medhinnas utan arbetets fördröjande. Tillfyllest vore, att anslaget beviljades med hänsyn till aft arbetslöshetstrycket skullo minskas. Å lappmarksskogarna borde arbetet planeras och bidragsersättas genom revir per sonalen under överjägmästarens överinseende. Inom sagda skogar borde bidraget för både heståndsvård och dikning utgå med 50 procent liv kostnaden.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Över jägmästaren i Umeå distrikt har ansett, att förslaget kumle vara ägnat att lätta trycket av krav på andra arbetslöshetsunderstöd. Försöksvis borde prövas, huruvida ej det ifrågasatta administrationsarbetet inom lappmarkslagens giltighetsområde kunde handhavas av revirens personal, givetvis med viss utökning, vilken personal redan nu hade arbetet med de enskildas skogar till stor del sig anförtrott och förvärvat erfarenhet på området.

Enahanda synpunkt i avseende å administrationsfrågan har framförts av överjägmästaren i Härnösands distrikt.

Domänstyrelsen har i nuvarande läge på trävaru- och arbetsmarknaden funnit det vara erforderligt, att ett anslag anvisades av den storlek, högst 2,000,000 kronor, som ur statsfinansiell synpunkt kunde finnas skä lig, för användning enligt i huvudsak de grunder, som de sakkunniga angivit. Anslaget borde betraktas som ett anslag till motverkande av arbetslösheten. Det torde komma att väsentligen förbrukas i Norrland och till avsevärt större del å trävarubolagens än å mindre hemmansägares skogar. Ett strängt fasthållande vid grundsatsen, att de åtgärder, vartill anslaget finge användas, skulle vara räntabla vid normalt förhållande mellan virkespriser och arbetskostnader, vore ägnat att väsentligt minska tillgången å arbeten, vartill bidrag kunde anvisas. Det ifrågasatta förvaltningsbidraget av 15 procent till de bidragsbeviljande myndigheterna torde ofta icke förslå till täckande av de verkliga administrationskostnaderna. I övrigt hade styrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Centralrådet för skogsrårdsstyr elser nas förbund har skänkt de sakkunnigas förslag sin fulla anslutning. Med livlig tillstyrkan av detta ville centralrådet endast framhålla lämpligheten av att det måtte förbehållas Kungl. Maj:t att närmare utforma de grunder, som skola gälla för fördelningen av anslaget mellan de bidragsbeviljande myndigheterna, så att denna fördelning på ändamålsenligaste sätt må kunna ske med hänsyn till den ifrågavarande arbetslöshetens omfattning i olika landsdelar och därav följande medelsbehov.

Statens arbetslöshetskommission har till en början meddelat följande uppgifter örn antalet anmälda hjälpsökande inom jordbruk och skogshantering per den 31 oktober 1931.

Kommissionen har härefter anfört följande. Ehuru de tillämnade arbetena enligt de sakkunniga ej skulle kunna komma till stånd förrän omkring mitten av år 1932, torde nu anförda siffror i stort sett angiva

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

de delar av landet, där särskild hänsyn torde böra ägnas skogsarbetarnas belägenhet. Mest utsatta för arbetslöshet vore sålunda Västernorrlands, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län, övriga Norlandslän samt Kopparbergs län. Eventuella åtgärder i här föreslagen riktningsyntes därför till huvudsaklig del böra komma dessa landsdelar till godo. — Vad anginge frågan örn understödjande av skogliga arbeten, som syftade till skogens framtida båtnad, funne kommissionen det väl motiverat, att i en tid, då arbetstillfällen i den normala produktionen saknades, medel anvisades till arbetslöshetens bekämpande på detta sätt.

Ehuru det vore avsett, att arbetena skulle bedrivas i den öppna arbetsmarknaden, torde man ändock med säkerhet kunna antaga, att desamma verkligen komme behövande arbetslösa till hjälp. — I avseende å sättet för arbetens anordnande och vad därmed sammanhängde, syntes följande böra framhållas. Det vore beklagligt, att skogsvårdsarbeten av tekniska skäl icke alls eller endast i mycket begränsad utsträckningkunde igångsättas under innevarande vinter i nordligare delar av landet, under vilken tid ett betydande hjälpbehov onekligen komme att förefinnas. Det syntes därför ligga vikt uppå, att sådana anordningar vidtoges, att de nya arbetstillfällena kunde bliva tillgängliga så tidigt som möjligt instundande vår. Åtminstone i Gävleborgs, Kopparbergs oell Värmlands län kunde i lyckligt fall skogsvårdsarbeten påbörjas omkring den 1 maj och i vissa trakter än tidigare. — De sakkunniga hade tänkt sig. att arbetskraften, med företrädesrätt för respektive skogsägares eget arbetsfolk, skulle hänvisas av respektive arbetslpshetskommittéer. Kommissionen hade med hänsyn till att dessa kommittéer även hade uppgiften att vara arbetsförmedlingsorgan funnit en dylik åtgärd ändamålsenlig. Jämväl syntes de beslutande myndigheterna, skogs vårdsstyrelserna och överjägmästarna, böra vid arbetenas fördelning mellan olika kommuner samråda med dessa arbetslöshetsorgan.

Under hänvisning till det anförda har statens arbetslöshetskommission tillstyrkt, att medel måtte anvisas för utförande av skogsvårdsal gärder å enskildas marker efter i huvudsak de grunder, som av de sakkunniga föreslagits.

Det av 1931 års skogssakkunniga framlagda förslaget är, i enlighet med Departementsde i förberörda statsrådsprotokoll den 16 oktober 1931 angivna riktlinjer, ch-N<>n. avsett att samtidigt tjäna två ändamål, nämligen beredande av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket och främjande av skogsvården.

Den till följd av depressionen inom skogsbruket rådande arbetslösheten har gjort sig starkt kännbar inom stora delar av landets skogsbygder, särskilt i Norrland, och hårt drabbat dem, som för sin försörjning äro beroende av arbete i skogarna. Samtidigt förefinnes stort behov av skogsvårdande åtgärder, vilkas genomförande dock särskilt under rådande tidsläge för skogsbruket kräver ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Dylika åtgärder, ägnade att höja skogsmarkens avkastningsförmåga, äro nied hänsyn till landets omfattande skogsarealer och beroende av skogshushållningen av mycket stor betydelse samt därför förtjänta av understöd av allmänna medel. Då det utav de sakkunniga under instämmande av de hörda myndigheterna framlagda förslaget är ägnat att i hög grad tillgodose

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 2S haft (Nr 29.) 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

viktiga sociala och nationalekonomiska intressen, vill jag tillstyrka åtgärders vidtagande i angivna syften.

Jag förordar alltså, att för nästkommande budgetår å riksstaten upp föres ett särskilt anslag för tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar. Då de ifrågasatta åtgärderna till stor del äro betingade av rådande krisförhållanden och de i ämnet erforderliga bestämmelserna i vissa avseenden måste erhålla sin utformning med hänsyn härtill, synes det vara lämpligast, att det nya anslaget skiljes från redan befintliga anslag för främjande av skogsutdikning och skogsodling.

Från det nya anslaget torde i nära anslutning till de sakkunnigas förslag böra få anvisas dels statsbidrag till utförande inom område, varå skogsvårdslagen eller förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen örn hushehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, av torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, dels statsbidrag till utförande inom område, som nyss sagts, av sådant företag, avseende skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion, som omförmäles i mom. 1 av kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag, dels ock särskilda förvaltningsbidrag ävensom understödsbidrag för vissa åtgärder till vidmakthållande av skog, som genom företag av sistangiven art upp dragits med hjälp av statsbidrag. Vad nu föreslagits rörande de ändamål, vartill det nya anslaget skulle få användas, skiljer sig från gällande bestämmelser örn användningen av statens skogsutdikningsanslag respektive statens skogsodlingsanslag därutinnan, att medan de äldre anslagen äro begränsade till områden, varå 1923 års skogsvårdslag äger tillämpning, den nya bidragsverksamheten skulle omfatta även skogar, å vilka den s. k. lappmarkslagen eller lagen örn husbehovsskogar äger tillämpning, något som måste tillerkännas stor betydelse med hänsyn till behovet i berörda trakter av såväl förbättrad skogsvård som beredandet av ökade försörjningstillfällen för befolkningen. Till frågan örn de organisatoriska anordningar, som dylik utvidgning av giltighetsområdet påkallar, återkommer jag senare.

Vad härefter angår villkoren i övrigt för ifrågavarande bidragsverksamhet, torde — likaledes i viss anslutning till de sakkunnigas förslag — härom böra föreskrivas, att gällande bestämmelser rörande statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag respektive statens skogsod lingsanslag skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å den nya verksamheten, under iakttagande dock av i huvudsak följande ändringar: att ur det nya anslaget må utgå statsbidrag jämväl till aktiebolag, att statsbidrag må utgå allenast till företag, vars utförande finnes vara ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, alt skogsvårdsstyrelserna äga ingiva framställningar örn erhållande dels av

19 Kungl. Majda proposition Nr 29.

medel för utdelande av ifrågakommande statsbidrag dels oek av förvaltningsbidrag utan iakttagande av särskild tidsbestämmelse, att bidragstagare skall vara skyldig att, sedan statsbidrag beviljats oell planen för företaget vederbörligen godkänts, vid äventyr av att bidragsrätten ina kunna förklaras förverkad utan uppskov igångsätta företaget, sund att de uppgifter, som enligt bestämmelserna rörande statsbidrag frän statens skogsutdikningsanslag respektive statens skogsodlingsanslag ankomma pa skogsvårdsstyrelse, skola, då fråga är örn statsbidrag till töretag inom område, varå förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens oell Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen örn husbehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, i stället handhavas av domänstyrelsen nied biträde av vederbörande skogsstatspersonal efter vad Kungl. Majit närmare bestämmer. I de fall, som sist avses, bör förvaltningsbidrag tillgodokomina domänverket.

Vad särskilt angår det av mig sålunda tillstyrkta förslaget av bidragsrätt för aktiebolag må framhållas följande. Till en början erin ras, att i det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1926:29), som lag till grund för statsmakternas beslut 1927 angående statens skogsutdikningsanslag, uttalades, att ehuruväl skogsmarkernas utdikning vore ett stort samhälleligt intresse, i vems ägo än marken befunne sig, det dock icke vore lika nödvändigt att med statsunderstöd bispringa alla markägare. Härefter anfördes i betänkandet huvudsakligen följande. Aktiebolagen borde såväl med hänsyn till det mera stadigvarande och uthålliga intresse, de kunde förväntas hava av sina skogsmarkers utveckling och förbättring, som ock på grund av sin i regel mera solida ekonomi anses äga förutsättningar att i högre grad än andra enskilda skogsägare av egna medel bekosta utdikningar på sina marker. I statsrådsprotokollet vid avlåtande av propositionen nr 156/1927 angående statens skogsutdikningsanslag framhöll föredragande departementschefen, att lian med hänsyn till nyssnämnda uttalande funne bidrag tillsvidare ej böra utgå till aktiebolag. T det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1929: 27), som låg till grund för statsmakternas beslut 1930 angående statens skogsodlingsanslag, uttalades, att i likhet nied vad som gällde i fråga örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag statsbidrag från skogsodlingsanslaget ej borde utgå till aktiebolag. I propositionen nr 74/1930 angående statens skogsodlingsanslag föreslogs emellertid, att rätt till statsbidrag principiellt medgåves även aktiebolag. Jordbruksutskottet anförde härom i sitt utlåtande nr 74/1930, att de skäl, vilka tidigare anförts för att från rätt till bidrag från skogsutdikningsanslaget undantaga aktiebolag, syntes utskottet i stort sett äga giltighet även beträffande skogsodlin g s ansia ge t samt att utskottet i värjo fall i avvaktan på närmare erfarenhet rörande efterfrågan på bidrag från det senare anslaget ansåge understöd därifrån ej böra utgå till aktiebolag. — Det av mig nu förordade förslaget, att jämväl aktiebolag skall beredas rätt att

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

ur det nya anslaget erhålla bidrag för skogsvårdande åtgärder, skulle möjligen kunna anses innebära ett frångående av de för statens hithörande undei’stödsverksamliet av statsmakterna godtagna principerna. Beaktas bör emellertid, att förslaget icke inrymmer bestämmelser om rätt för bolagen att erhålla bidrag ur statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag utan allenast avser bidragsrätt beträffande det nya anslaget för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder. Skola dessa åtgärder få åsyftad verkan att skyndsamt bereda tillgång till behövliga ökade arbetstillfällen för befolkningen i skogsbygderna, lärer det vara av stor vikt, att medverkan erhålles även från trävarubolagen, vilka äro innehavare av mycket stora skogsarealer särskilt i Norrland och vilka vid förekommande arbetens utförande i särskilt hög grad kunna bereda sysselsättning åt lejd arbetskraft. I förenämnda framställning från ett nyligen hållet möte i Sundsvall med ombud för 108 norrländska kommuner har också framhållits nödvändigheten av att bolagen under rådande tidsförhållanden bliva delaktiga av ifrågakommande bidrag. Jag bar följaktligen funnit förslaget om rätt för aktiebolagen att komma i åtnjutande av bidrag ur det nya anslaget vara förtjänt av att bifallas.

Då såsom jag nyss tillstyrkt gällande bestämmelser för statens skogsutdiknings- och statens skogsodlingsanslag skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse för Indrag ur det nya anslaget, i den mån ej annat följer av vad jag förut förordat, innebär detta, bland annat, att den rätt, som enligt åsyftade bestämmelser tillerkänts skogssällskapet att jämsides med skogsvårdsstyrelserna förmedla bidrag, även skall gälla i avseende å det nya anslaget.

Vad härefter angår anslagsbeloppets storlek har det visserligen icke varit möjligt att på förhand verkställa närmare beräkning örn medelsbehovet. Med hänsyn till rådande stora efterfrågan på bidrag särskilt ur statens skogsutdikningsanslag, i vilket avseende jag hänvisar till utredningen under punkt 137 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition, samt det förhållandet, att det nya anslaget kommer att omfatta jämväl lappmarkerna och stå öppet även för bolag, har man all anledning antaga, att efterfrågan på bidrag kommer att bliva avsevärd. Det nya anslagets syftemål synes vidare kräva, att ett betydande belopp finnes till förfogande. Jag har för den skull i överensstämmelse med do sakkunnigas förslag ansett mig böra förorda uppförande för budgetåret 1932/1933 av ett reservationsanslag för ändamålet till belopp av 2,000,000 kronor. I vad mån anslagsbeloppet skall användas å ena sidan för skogsutdikning och å andra sidan för skogsodling torde få avgöras av Kungl. Majit med hänsyn tagen till inkommande ansökningar för ett vart av nämnda ändamål.

Sedan riksdagen beslutat i ärendet, torde det få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder utfärda erforderliga bestämmelser för anslagets användning. Li

21 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 29.

kaledes torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa fördelning av förevarande anslag mellan bidragsbeviljande myndigheter, varvid fördelningen bör verkställas med hänsyn till det inom olika orter föreliggande behovet av här avsedda bidrag sådant detta tagit sig uttryck i inkomna bidragsansökningar eller på annat sätt kunnat konstateras. Då det är av vikt, att ifrågavarande skogsvårdsarbeten redan under instundande vår må kunna planläggas och snarast igångsättas, torde nyss åsyftade bestämmelser böra omedelbart träda i kraft, med den inskränkning dock att från anslaget anvisade medel icke må utbetalas förrän efter ingången av budgetåret 1932/1933.

Med anledning av vad i förberörda framställning från ett möte i Sundsvall anförts rörande frågan örn ökad användning av inhemskt bränsle vill jag slutligen omnämna, att 1931 års skogssakkunniga i enlighet med det åt dem givna uppdraget för närvarande äro sysselsatta med nämnda spörsmål och att deras arbete härmed framskridit därhän, att utlåtande med vissa förslag i ämnet torde vara att förvänta under instundande vår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder, av statsbidrag för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag aAT 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Johrs Thygesen.

Mildrig lill riksdagens protokoll /.0.72. 1 sami. 2fi hafi (Nr