med förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
1 Nr 33.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt; given Stockholms slott den 15 januari 1932.
Kungl. Maj:t får härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932.
I sami.
29 höft- (Nr 33.)
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
F örslag
till
Förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 *.
Till staten skall för år 1932 av fysiska personer och oskifta dödsbon, för vilka det vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för nämnda år fastställda beskattningsbara beloppet överstiger 6,000 kronor, erläggas extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
Skatten erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
2 §.
Extra inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgöra: när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet icke överstiger 8,000 kronor:
en halv procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 6,000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
8 000 kr. men icke 12 000 kr.: 10 kr. för 8 000 kr. och 1 % av återstoden
Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet skola stadgandena i 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.
3 %.
Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1932 skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt denna förordning till behörigt belopp.
3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
4 §.
I fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen, örn statlig inkomstoch förmögenhetsskatt sägs, må Konungen förklara, att extra inkomstoch förmögenhetsskatt enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet, än skatten skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
5 $.
Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt denna förordning.
6 §.
Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
7 i
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Förslag i f statsverkspropositionen om extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
I årets statsverksproposition har bland inkomsterna för nästkommande budgetår upptagits »extra inkomst- och förmögenhetsskatt» med ett belopp av 12 miljoner kronor.
Vid anmälan för Kungl. Maj:t av förslag i berörda avseende yttrade jag i huvudsak följande:
»Vad angår den del av det för budgettäckningen erforderliga beloppet, som skäligen bör anskaffas på den direkta beskattningens väg, kunde det ligga nära till bands att föreslå en böjning av det procenttal av grundbeloppen, varmed inkomst- och förmögenhetsskatten uttages. Av huvudsakligen två skäl anser jag emellertid denna väg icke nu böra beträdas. Det synes mig nämligen i rådande ekonomiska läge vara naturligt och riktigt, att å ena sidan det produktiva näringslivet, så långt möjligt är, skonas från nya direkta pålagor, och att å andra sidan från denna beskattning undantagas de inkomsttagare, som hava de lägre och lägsta inkomsterna. Med. beaktande av dessa synpunkter och under erinran jämväl örn den stegring i beskattning för alla inkomsttagare, som flerstädes i landet blir en följd av böjd kommunal utdebitering, finner jag en ökning av inkomstocb förmögenhetsskattens procenttal mindre ändamålsenlig och förordar i stället åvägabringandet av en fristående direkt beskattning av tillfällig natur, så anordnad att den träffar den skattekraft, som representeras av de högre inkomsterna och de större förmögenheterna, men lämnar fria dels aktiebolag och med dem i huvudsak likställda juridiska personer, dels inkomsttagare, vilkas beskattningsbara belopp understiga 6,000 kronor, motsvarande en genomsnittlig inkomst av något mer än 8,000 kronor. Härigenom skulle den stora mängden av rikets jordbrukare och löntagare undgå att drabbas av skatten. Anmärkas må slutligen, att en efter dessa riktlinjer lagd tillfällig beskattning icke synes vara av beskaffenhet att försvåra en omläggning av den nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten i den riktning, som föreslås av bolagsskatteberedningen i dess i dagarna
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33. 5
avgivna betänkande. Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten, vilken förutsattes bliva progressiv, kan beräknas inbringa ett belopp av 12 miljoner kronor.»
Den sålunda föreslagna beskattningen har närmare utformats i ett inom inom ftnamfinansdepartementet utarbetat förslag till förordning örn extra inkomst- tefutarbetat och förmögenhetsskatt, som remitterats till kammarrätten för avgivande förslag. av utlåtande ur lag- och skattetekniska synpunkter. I en remissen åtföljande, likaledes inom finansdepartementet utarbetad promemoria hava framlagts skäl för skattens anordning i olika avseenden.
Beträffande frågan om vilka skattskyldiga skola träffas av skatten yttras i promemorian: tränäs av
»Av departementschefens uttalande framgår, att berörda skatt ej bör skatten? träffa aktiebolagen och med dem i huvudsak likställda juridiska personer.
Skatten bör följaktligen träffa fysiska personer, med vilka torde böra jämställas oskifta dödsbon efter såväl i Sverige som i utlandet bosatta personer. Enligt skatteförfattningarna beskattas i vissa fall juridiska personer i stället för vederbörande fysiska intressenter med proportionell skatt. Så är fallet med stiftelser, ideella föreningar, häradsallmänningar, försäkringsföretag m. fl. Eftersom de för dessa juridiska personer gällande skattesatserna avvägts med hänsyn till storleken av den skatt, som kunde antagas genomsnittligen åvila deras fysiska intressenter, därest dessa själva erlagt skatt för ifrågavarande inkomst, kunde införandet av en extrabeskattning av enskilda personer tänkas föranleda en höjning även av berörda proportionella skattesatser. Då emellertid extrabeskattningen av enskilda personer är avsedd att inträda först örn det beskattningsbara beloppet överstiger 6,000 kronor, synes tillräcklig anledning att vid extrabeskattningen medtaga dessa juridiska personer ej föreligga.»
Frågan örn den lämpliga avvägningen av den progressiva skatteskalan Skattens för berörda skatt utvecklas i promemorian på följande sätt: piogressmt
»Material av betydelse dels för bedömande av den lämpliga utformningen av skatteskalan för en extra inkomst- och förmögenhetsskatt, dels för beräknande av det belopp, som en dylik skatt kan väntas inbringa, föreligger i det betänkande angående beskattning av aktiebolag m. m., som nyligen avgivits av 1928 års bolagsskatteberedning. Vid behandling av frågan om sättet för erhållande av täckning för det belopp, som cn lättnad i aktiebolagens beskattning väntas medföra, hava även framlagts alternativa förslag till skatteskalor, medförande höjning av inkomst- och förmögenhetsskatten för enskilda personer. Det bör emellertid uppmärksammas, att förutsättningarna för berörda förslag äro andra än de som nu föreligga, i det bolagsskatteberedningens förslag företrädesvis avser att träffa de kategorier inkomsttagare, bland vilka aktieägarna särskilt äro till-
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
finnandes. De inom beredningen utarbetade skalorna beräknas för övrigt ej inbringa sa stort belopp, som nu är behövligt. Att nu upptaga någon av dessa skalor oförändrad låter sig därför ej göra. Detta hindrar dock givetvis icke, att synpunkter, som i nämnda betänkande framlagts, även nu förtjäna beaktande. Å sid. 218 påpekar bolagsskatteberedningen, att vid en rörlig inkomstbeskattning skatteskalan är mindre elastisk, örn den är starkare progressiv. Såsom omständigheter av vikt att beakta vid beskattningens lämpliga avvägning framhåller beredningen därjämte, bland annat, följande:
Vidare måste beaktas storleken av det sammanlagda skattetrycket av samtliga skatter, som skola bestridas av den skattskyldiges inkomst. Ett sammanträffande av ett flertal progressiva skatter kan nämligen driva den sammanlagda beskattningen till orimlig höjd, ehuru ingen av skatterna ensam för sig synes oskäligt hög. Och en hög beskattning innebär alltid fara för att nödig och nyttig kapitalbildning motverkas, liksom även viljan till skattebetalning därigenom avtrubbas. Höga skatter locka de skattskyldiga att använda större belopp än eljest till avdragsgilla omkostnader, då en sådan användning av inkomsten förefaller dem mera tilltalande än dess avstående till det allmänna i form av skatt. Även andra förfaranden i syfte att undgå skatt bliva då lönande och skattemoralen försvagas.’
I betänkandet hava vidare (sid. 219 o. f.) meddelats uppgifter rörande den nuvarande beskattningens storlek vid maximal belastning. För belysande av det spörsmål, varom nu är fråga, torde dessutom böra meddelas en uppgift rörande den nuvarande maximala skattebelastningen av enskilda personer under förutsättning att vederbörande har allenast inkomst av förmögenhet, vilken inkomst utgör 5 procent av förmögenheten. Av det å sid. 219 i betänkandet atergivna exemplet framgår, att den maximala utdebiteringssatsen för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för närvarande utgör 23.175 procent av det beskattningsbara beloppet. Förmögenhetsbeskattningen medför under nyss angivna förutsättningar en merbelastning med en tredjedel, d. v. s. siffran 23.175 ökas till 30.9 procent. Örn man härtill lägger allmän kommunalskatt å vanligen 6 å 10 procent, så erhålles det resultatet, att den nuvarande maximibeskattningen av inkomst hos enskilda personer närmar sig 40 procent och kan tänkas överskrida denna siffra. Ger förmögenheten lägre avkastning, ökas givetvis skattens procentuella storlek i förhållande till inkomsten. Bolagsskatteberedningen uttalar, att den i olika former förekommande inkomstbeskattningen kan vålla en synnerligen hög sammanlagd belastning av inkomsten. Flertalet av de alternativa skalor, som i beredningens betänkande framlagts, medföra för de högsta inkomster, med vilka praktiskt taget är att räkna, en maximal höjning av nuvarande skatt ej överstigande 3 å 4 procent. Härvid har dock förutsatts, att vederbörande i regel skola i stället indirekt erhålla viss skattelindring genom den minskade bolagsbeskattningen.
Kungl. May.ts proposition Nr 33. 7
Ett maximum av 4 procent för den nu ifrågavarande extra inkomst- och förmögenhetsskatten synes med hänsyn till nu herörda omständigheter ej böra överskridas.»
I promemorian återgives härefter följande, med beaktande av de sålunda angivna synpunkterna utarbetade progressiva skala för en extra inkomstoch förmögenhetsskatt:
för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger
Med tillhjälp av, bland annat, de uträkningar och tabeller, som återfinnas i förste aktuarien, fil. doktorn Tim Janssons åt bolagsskatteberedningen utförda skattestatistiska beräkningar (Statens off. utredn. 1931:41), vilka för nu ifrågavarande ändamål i vissa avseenden inom finansdepartementet kompletterats, har — enligt vad i promemorian meddelas — beräknats, att en efter den angivna skalan anordnad skatt kommer att inbringa 12 miljoner kronor.
Härom yttras i promemorian, bland annat, följande:
»Det torde böra framhållas, att, örn ett belopp av ungefär den storleksordning, varom här är fråga, skall kunna erhållas, någon mera avsevärd uttunning av skalan ej är tänkbar. Det är inkomster understigande 100,000 kronor, som beteckna det mest betydelsefulla beskattningsunderlaget. Detta förhållande belyses i någon mån därav, att de två högsta satserna i ovan angivna skatteskala, 3.5 och 4 procent, av vilka dock den förra skattesatsen inträder redan vid 60,000 kronor, tillsammans ej torde inbringa mer än omkring 1 miljon kronor.»
Rörande skattens storlek vid olika inkomstlägen yttras i promemorian följande:
»Verkningarna av berörda skatteskala, sammanställda med verkningarna av nu gällande progressiva skatter, framgå av följande tablå, vari skattebeloppen för vissa beskattningsbara belopp angivas dels i absoluta dels i procentuella tal. Vid bedömande av skattens verkan å inkomsten bör observeras, å ena sidan att ortsavdrag skett, innan de beskattningsbara beloppen framkommit, och att de taxerade beloppen äro i genomsnitt cirka 2,400 kronor högre än de beskattningsbara beloppen, å andra sidan att de beskattningsbara beloppen kunna i större eller mindre utsträckning repre-
Skatteskalans
utformning.
Skattens storlek vid olika inkomstlagen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
sentera förmögenhetsdel, i vilket fall skatten på inkomsten kan bliva betydligt högre än de angivna procenttalen utvisa.»
Förordningens detaljer.
Rörande det framlagda förslaget till förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt lämnas i promemorian följande motivering:
»Det ligger nära till hands att vid avfattande av en förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt söka en förebild i nuvarande förordning örn utjämningsskatt, vilken utgör en särskild inkomst- och förmögenhetsskatt av statsskatts natur. Olika förhållanden föranleda emellertid till avvikelser i vissa avseenden.
Skatteskalan måste sålunda givetvis införas i själva förordningen. Uttrycklig bestämmelse rörande skatteplikt för äkta makar och örn skattens uppdelning på dessa bör meddelas. Vid skatteskalans införande i lagtexten har det synts lämpligt att använda den uppställning, som av 1928 års bolagsskatteberedning föreslagits för den ordinarie statliga inkomst- och
Kungl. Maj:ts proposition Nr 33. "
förmögenhetsskattens vidkommande. Såsom i beredningens betänkande frambålles, är fördelen med nämnda anordning framför allt den, att beräkningarna avsevärt underlättas, därest totala skattebeloppet vid böljan av värjo intervall angives i lagtexten. Lämpligen böra emellertid till hjälp för ifrågavarande skatts debitering utarbetas särskilda tabellei.
I 4 § förordningen örn utjämningsskatt meddelas hänvisning till 'issa lagrum i förordningen örn kommunal progressivskatt. Motsvarighet s>nes i förevarande sammanhang ej erforderlig till alla de såmedelst givna föreskrifterna. Vad till en början den i 7 § förordningen örn kommunal progressivskatt berörda eftertaxeringen angår, är det i och för sig uppenbart, att bär, liksom när det gäller den ordinarie statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, eftertaxering bör föranleda beskattning med det belopp, som vid 1932 års taxering undandraga beskattning. Någon motsvarighet till 7 § andra stycket är därför ej behövlig. 8 § 1 mom. och 2 mom. forsta stycket i förordningen örn kommunal progressivskatt avse åtgärder, som beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten gälla det beskattningsbara beloppet. Ändring i detta kommer att beaktas vid debiteringen och kommer såmedelst automatiskt att gälla även nu förevarande skatt, varför motsvarighet till sistnämnda lagrum ej bör stadgas. Motsvarigheter till återstående delar av 7—9 §§ i förordningen örn kommunal progressivskatt synas däremot böra upptagas i nu förevarande förordning men givas formen av fullständiga bestämmelser och ej, såsom när det gäller utjämningsskatten, av hänvisningar. Åtgärder av taxeringsmyndigheter synas kunna ifrågakomma dels vid eftertaxering, dels vid taxering på grund av dubbelbeskattningsavtal med främmande stater. Att i dylika fall de för taxering till ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt gällande bestämmelser böra erhålla motsvarande tillämpning är tydligt. Uttryckligt stadgande i dylikt avseende bör emellertid meddelas.
Förordningens tillämpning vid 1932 års taxering gör det önskvärt, att densamma ej träder i kraft vid alltför sen tidpunkt, då redan detta års taxeringsnämnder skola vidtaga av dubbelbeskattningsavtal föranledda särskilda taxeringsåtgärder. Bestämmelserna härom böra emellertid utfärdas administrativt, då de sammanhänga med de rörande dubbelbeskattningsavtalen meddelade tillämpningsföreskrifterna.»
Kammarrätten har i avgivet utlåtande förklarat den av kammarrätten ur lag- och skattetekniska synpunkter verkställda granskningen av det remitterade förslaget ej föranleda erinran.
Min uppfattning i huvudsak av den beskattning, varom här är fråga, har jag angivit redan i finansplanen till innevarande års statsverksproposition. Rörande den utformning, som i det inom finansdepartementet utur betade förslaget till förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt givits åt beskattningens detaljer, kan jag åberopa den motivering, som an
lutning lill riksdagens [irolokoll 19.12. 1 sami. 29 lui/t (tsr .1.1.)
Kammarrätten.
Departements-
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 33.
förts i förberörda, likaledes inom finansdepartementet utarbetade promemoria. Blott ett par synpunkter vill jag bär tillägga.
Såsom en naturlig utväg att förverkliga det av mig uttalade önskemålet att det produktiva näringslivet, så långt möjligt vore, borde skonas från nya direkta pålagor, har för mig framstått möjligheten att från extra inkomst- och förmögenhetsskatt undantaga aktiebolag och med dem i huvudsak likställda juridiska personer. Jag har därvid åsyftat, förutom aktiebolagen, närmast solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar, vilkas inkomster äro föremål för dubbelbeskattning. Bet synes böra framhållas, att ett dylikt förslag ej innebär ett obehörigt gynnande av näringslivet i den mån det representeras av nämnda juridiska personer till skillnad från andra näringsidkare. Yad som från dessa juridiska personer utdelas beskattas hos delägarna, vilka sålunda i förekommande fall direkt träffas av skattehöjningen å de utdelade medlen. Vad som genom den föreslagna anordningen undvikes är sålunda en ökning av den merbeskattning, som träffar nämnda juridiska personers inkomster i förhållande (ill andra, och som mäste betecknas såsom en särbeskattning av näringslivet. Tillika undgås skatteökning beträffande de medel, som fonderas hos berörda juridiska personer. Ett dylikt resultat torde från de av mig angivna utgångspunkterna få betecknas såsom önskvärt.
Med understrykande av att extra inkomst- och förmögenhetsskatten :'ir ämnad att vara allenast av tillfällig natur anser jag mig tillika böra framhålla, att det är avsett att verkställa uppbörd av skatten i dess helhet år 1932 och att salunda ej låta densamma bli föremål för uppdelning På två terminer. En dylik uppdelning skulle förorsaka vissa, tekniska svårigheter och synes knappast erforderlig.
Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda inom finansdepartementet atar betade förslag till förordning örn extra inkomst och förmögenhetsskatt samt hemställer, att förslaget måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
B. Borgström.