med förslag till förord- accis å silke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

1 Nr 61.

Kungl. Maj:ts ning om 1932.

proposition till riksdagen med förslag till förordaccis å silke; given Stockholms slott den 29 januari

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om accis å silke, dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 50 höft. (Nr 61.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Förslag

till

förordning om accis å silke.

Härigenom förordnas som följer:

1*.

För silke, som inom riket tillverkas för försäljning eller vidare bearbetning, skall efter vad nedan sägs erläggas accis.

Från accisplikt undantagas dels naturligt, ofärgat råsilke, ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande på konstlad väg ur cellulosa framställda spånadsfibrer i mindre längder samt garn av dyfika fibrer, dels ock silke, som styrkes vara avsett uteslutande för tillverkning av elektrisk ledningstråd eller av glödstrumpor och andra glödnät.

2 $.

Accisen utgår med 300 kronor efter 100 kilogram av varans nettovikt.

3 i

Den, som ämnar inom riket tillverka accispliktigt silke, skall därom göra skriftlig anmälan till generaltullstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen tager sin början.

4 %.

Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en månad efter varje kalenderkvartals utgång till generaltullstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven deklaration rörande mängden av det enligt denna förordning accispliktiga silke, som blivit under kalenderkvartalet av honom till annan levererat eller taget i bruk för vidare bearbetning. I deklarationen skola, särskilt för varje dag, angivas de försålda eller i bruk tagna kvantiteterna.

Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet utfört silke under enahanda tullkontroll som i 12 § tullstadgan sägs, äger han att därför göra motsvarande avdrag i deklaration angående levererad kvantitet. Härvid skall uppgivas den gränsort, över vilken utförseln skett, dagen för utförseln samt varupartiets nettovikt.

5 *.

Tillverkares skyldighet att jämlikt 4 § avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför

3 KungL Maj:ts proposition Nr 61.

ingivits till generaltullstyrelsen. Dock skall deklaration avlämnas för det kalenderkvartal, under vilket rörelsen upphört.

6 §.

Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration till generaltullstyrelsen erlägga den accis, som belöper å den i deklarationen upptagna accispliktiga kvantiteten silke.

7 §.

Accis, som i 6 § avses, skall inbetalas genom insättning å generaltullstyrelsens giroräkning i riksbanken eller å generaltullstyrelsens postgirokonto. Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed, att den betalningsskyldige på eget ansvar med posten insänder accisbeloppet i check eller postremissväxel, ställd till generaltullstyrelsen.

Accis, som sålunda mottages av generaltullstyrelsen, skall av styrelsen levereras till statsverkets giroräkning i riksbanken i enahanda ordning som tullmedel.

8 §.

överinseendet å kontrollen, att accisen behörigen utgöres, handhaves av generaltullstyrelsen. Den lokala kontrollen utövas av en såvitt möjligt inom den ort, där tillverkningen skall ske, bosatt kontrollant, som av generaltullstyrelsen utses, då anmälan enligt 3 § ingivits eller anledning därtill eljest föreligger. Det åligger sålunda utsedd kontrollant att under andra månaden efter varje kalenderkvartals utgång genom granskning av tillverkares bokföring eller annorledes kontrollera riktigheten av dennes under nästföregående månad avlämnade deklaration, och skall rapport över granskningen omedelbart tillställas generaltullstyrelsen. Tillverkares handelsböcker ävensom erforderliga upplysningar skola i och för granskningen tillhandahållas kontrollanten.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

9 §.

Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning åligger honom att erlägga, må accisen utmätas med det belopp, vartill generaltullstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

10 $.

Visar uppgiftspliktig, att vara, som upptagits i deklaration, blivit före denna förordnings ikraftträdande försåld, och är den uppgiftspliktige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest berättigad att hos köparen uttaga accis, som belöper å det försålda

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

partiet, äger Kungl. Maj:t bestämma, att accisen skall erläggas av köpare, eller, där skäl därtill föreligger, medgiva befrielse från accisen.

Ansökan om sådan befrielse skall ingivas inom tre månader efter denna förordnings ikraftträdande.

11 *.

Näringsidkare äger att vid utförsel av här i riket framställd vara, vid vars framställning använts silke, för vilket accis enligt denna förordning skall utgå, åtnjuta restitution av erlagd accis eller, i fall accisen ännu icke erlagts, befrielse från dess gäldande. Rätt till sådan restitution eller befrielse gäller jämväl i avseende å silke, som gått förlorat vid exportvarans framställning.

I fråga om rätt till restitution av accis eller befrielse från dess gäldande skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som beträffande allmän industrirestitution är stadgat i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

12 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej verkställas av annan än generaltullstyrelsen eller jämlikt 8 § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

13 §.

Kontrollant, som i 8 § sägs, äger vid fullgörande av sitt uppdrag åtnjuta i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet samt, därest han icke är anställd i tullverkets tjänst, särskilt arvode, som Kungl. Maj:t bestämmer.

14 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, böte från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må generaltullstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

15 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg accis, böte högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men bar den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

16 $.

Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i B § sägs, tillverkar silke, straffes med böter, ej under tio dagsböter, samt gälde accis enligt den i 2 § angivna grund för det silke, som av honom tillverkats.

17 %.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse som nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av deklarationer, som i 12 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

18 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän domstol.

Förseelse, som i 14, 15 eller 16 § omförmäles, atalas av allmän åklagare.

Förseelse, varom i 17 § sägs, är icke föremål för allmänt atal, där densamma ej av målsägande till sådant åtal angives.

19 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Sakkunnig-

förslaget.

Konstailkeproduktionens utveckling.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hems Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I den proposition med förslag om införande av tilläggstullar å vissa varor, som Kungl. Maj:t denna dag beslutat avlåta till riksdagen, föreslås, bland annat, tilläggstull å silke. Såsom i propositionen framhålles, har förutsatts, att tilläggstul}en för nämnda vara skall kombineras med accis å den inhemska tillverkningen därav.

I anledning härav har jag uppdragit åt byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén att verkställa utredning angående frågan om en sådan accis. Resultatet av denna utredning föreligger i en den 27 januari 1932 dagtecknad promemoria jämte förslag i ämnet.

Hå någon beredning av naturligt silke för närvarande icke förekommer inom landet, avser utredningen närmast de förhållanden, som beröra konstgjort silke (s. k. konstsilke).

Beträffande till en början konstsilkeproduktionens utveckling anföres i promemorian följande:

»Konstsilkeindustrien, som är av jämförelsevis ungt datum, har haft att uppvisa en enastående utveckling:, särskilt under det senaste decenniet. Hela världsproduktionen, som år 1900 utgjorde omkring I 000 ton, uppgick enligt tillgängliga uppgifter:

år 1910 till » 1920 »

» 1928 »

» 1929 »

» 1930 »

8 000 ton,

25 000 ton.

172 000 ton,

198 000 ton och 185 000 ton.

De viktigaste produktionsländerna äro Amerikas Förenta Stater Italien, England, Tyskland och Frankrike.

. 1)011 kvantitativa utvecklingen motsvaras av utomordentliga framsteg i kvalitativt hänseende, varigenom den nya artikeln med fördel kunnat användas såsom ersättningsprodukt såväl för naturligt silke som för bomull och, i viss mån, även för ull.

Den inhemska produktionen av konstsilke, som bedrives vid ett enda företag, begynte år 1918 och har från en blygsam början nått en för våra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61. 7

förhållanden icke obetydlig omfattning. Så kan företagets årliga kapacitet nu uppskattas till omkring 250 ton med ett värde av cirka 2 miljoner kronor. Ny byggnad, beräknad för en avsevärt ökad produktion, är under uppförande. Sedan samarbete etablerats med en av de större utländska koncernerna, står till den svenska fabrikens förfogande erforderlig teknisk fackkunskap, varför det svenska fabrikatet är fullt jämförligt med det utländska.»

Till belysande av silkeinförselns omfattning samt förbrukningen inom landet av ifrågavarande varuslag meddelas vidare:

»Samtidigt med en stegring i den inhemska produktionen har införseln av konstsilke ökat. Från att år 1913 hava utgjort icke fullt 12 ton uppgick införseln år 1930 — ehuru arbetsnedläggelse rådde inom textilindustrien under tre månader av nämnda år — till 1110 ton och visar, av hittills tillgängliga statistiska siffror för år 1931 att döma, tecken till fortsatt stegring. I de uppgivna kvantiteterna äro ej inberäknade ospunna konstsilkefibrer i mindre längder (s. k. stapelfaser) eller därav framställt garn, ursprungligen ett såsom avfall erhållet, numera enligt särskild teknik framställt konstsilke, vilket emellertid, bland annat genom sin kortfibrighet, ej har det vanliga konstsilkets glans och för närvarande i tullbeskattningsavseende icke heller är likställt med detta.

Den årliga användningen av konstsilke inom vårt land kan sålunda uppskattas till omkring 1 350 ton, varav omkring 34 ton i smaförpackningar och i övrigt avsett för industriellt bruk. I jämförelse med konstsilke spelar det naturliga silket en underordnad roll. Den sammanlagda införseln av natursilke, vilket icke tillverkas inom landet, uppgick ar 1930 till omkring 58 ton, varav omkring 32 ton i småförpackningar.»

I fortsättningen lämnas en kortfattad historik över utvecklingen av vår tullagstiftning i fråga om silke och därav tillverkade artiklar. Med avseende härå anföres följande:

»Alltsedan en fabriksmässig inhemsk tillverkning av konstsilke uppstått, har denna artikel tulltaxerats efter de bestämmelser, som gällt för natursilke. Sålunda fanns redan i 1898 års tulltaxa intagen en anmärkning av innehåll, att vid tullbehandling av konstgjort silke eller därav helt eller delvis framställda artiklar nämnda vara skulle anses såsom silke. Före berörda tulltaxas ikraftträdande drog det färgade eller blekta silket en tull av 1 krona för kilogram, medan det råa, ofärgade silket var tullfritt. År 1899 höjdes nämnda tull till 2 kronor för kilogram, varjämte år 1911 silke i detaljhandelsförpackningar utbröts och åsattes en särskild tull av 2 kronor 50 öre.

Samtidigt med sistnämnda ändring genomfördes den nuvarande uppdelningen på natursilke och konstsilke, varvid dock de båda slagen av silke fortfarande kommo att i stort sett tulltaxeras efter samma allmänna grunder. Den för rått, ofärgat natursilke gällande tullfriheten avsåg sålunda även oblekt och vitt konstsilke. Då det dock efter en tid visado sig alltmera vanskligt att tulltekniskt skilja det oblekta och vita konstsilket från det blekta, vidtogs år 1922 den ändringen, att de båda slagen av konstsilke sammanslogos under den för blekt konstsilko gällande 'tullsatsen av 2 kronor för kilogram. _ .

De ändringar, som sedermera kommit till stånd i tullarna å konstsilke,

Införsel och inhemsk för. brukning av silke.

Tullpolitiska

data.

Inhemsk lörbrukning av silke; införsel av silkeartiklar.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

hänföra sig till ospunna konstsilkefibrer i mindre längder och konstsilkejVf f.: samt av nyssnämnda slag av fibrer spunnet garn, vilka artiklar i det föregående redan berörts. Genom beslut av 1926 års riksdag fastställdes tullen a ospunna konstsilkefibrer i mindre längder, som förut dragit en tuli av 2 kronor för kilogram, till 15 öre för kilogram, vilken senare . 1 ayen asattes konstsilkeavfall, som förut varit tullfritt. I anslutning till de sålunda vidtagna ändringarna infördes en tull av 50 öre för kilogram å garn, spunnet av förenämnda fibrer, vilket garn förut tullbehandlats såsom egentligt konstsilke med tull av 2 kronor per kilogram. IJet ma i detta sammanhang erinras därom, att de ospunna konstsilkenbrerna i mindre längder, för vilka tullen sålunda nedsattes från 2 kronor till 15 ore för kilogram, från att tidigare hava varit en ganska obear.kel numera fått en rätt betydande användning. Under år 1930 uppgick importen av dylika fibrer till 79 638 kilogram. Samma år infördes garn av sådana fibrer till en kvantitet av 51124 kilogram Den största förbrukningen av konstsilke äger rum inom vävnads- och trikåindustrierna, men även vid tillverkningen av band och snörmakararbeten användes detta spånadsämne i ej obetydlig omfattning.

De tullsatser, som äro åsätta ifrågavarande artiklar, framgå av nedanstående sammanställning, i vilken till jämförelse även angivits de tullsatser, som gällde före den vid 1921 års riksdag genomförda höjningen av vissa finanstullar. Det torde böra framhållas, att vissa av de då fastställda tullsatserna blivit nedsatta genom 1926 års handelstraktat med Tyska riket.

I promemorian göres vidare en jämförelse mellan förhållandena före och efter 1921 års tullförhöjningar, beträffande såväl den industriella förbrukningen av silke som införseln av sådana artiklar, i vilka silke (företrädesvis konstsilke) ingår. I detta avseende anföres följande:

»Vår officiella industristatistik är visserligen icke så specialiserad, att man därav kan bedöma tillverkningens omfattning beträffande olika artiklar, som helt eller delvis framställts av konstsilke. Nedanstående sammanställning har emellertid intresse så tillvida, att den utvisar å ena sidan ökningen av konstsilkeförbrukningen inom olika grenar av den inhemska industrien och å andra sidan införselns omfattning för de artiklar, vid vilkas framställning här i landet konstsilke huvudsakligen användes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

9 Av dessa siffror framgår, att medan införseln av de helfabrikat, beträffande vilka en jämförelse mellan införselkvantiteterna åren 1920 och 1930 kan göras, stigit från 284 ton till 309 ton, den industriella förbrukningen inom landet av silke ökats från 27 ton till 1 353 ton. I sistnämnda kvantiteter ingår konstsilke med respektive 13 och 1 327 ton.»

Beträffande den ståndpunkt, riksdagen intagit till frågan om tullsatserna för artiklar av konstsilke, lämnas följande redogörelse:

»I den skrivelse, genom vilken 1921 års riksdag meddelade sitt ovannämnda beslut om höjning av vissa finanstullar, anförde riksdagen, i enlighet med bevillningsutskottets i ämnet avgivna betänkande, bland annat följande:

’För den händelse de av riksdagen beslutade tullförböjningarna skulle föranleda, att fråga uppkomme om igångsättande av någon ny tillverkning inom landet, för vilken betingelse kunde anses föreligga i och med höjningen av en eller annan tullsats, har riksdagen velat uttryckligen framhålla, att avsikten med de ifrågavarande tullförhöjningarna uteslutande är att bereda förstärkning åt statskassan, under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen icke kan påräkna, att de höga tullsatserna skola äga giltighet under längre tid än som påkallas av det skäl, som nu varit för riksdagen ensamt bestämmande.’

Bedan vid 1923 års riksdag upptogs i anledning av väckt motion frågan om tull å artiklar av konstsilke till förnyad behandling. Frågan gällde då strumpstolsarbeten av konstsilke, ett varuslag som efter tullförhöjningens inträdande redan vid denna tidpunkt blivit föremål för avsevärd inhemsk tillverkning. Bevillningsutskottet, som i sitt över motionen avgivna utlåtande framhöll, att den avsevärda stegringen i tillverkningen av konstsilkeartiklar, som i motionen omnämnts, utgjorde ett

1 Rubriken infördes i tulltaxan fr. o. m. den 1 augusti 1926-^

2 Med hänsyn till konstsilkets allt större landvinningar på de områden, där förr det naturliga silket varit förhärskande, kan man utgå från, att införseln företrädesvis bestått av artiklar, i vilka det ingående silket utgjorts av konstsilke.

Riksdagens ställning till tallsatserna för artiklar av konstsilke.

Tidigare utredningar.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

fall av sådan under skydd av en höjd finanstull uppkommen tillverkning, som riksdagen med sitt ovan återgivna uttalande avsett att förebygga, hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas för att de av 1921 års riksdag beslutade tullförhöjningarna å varor av konstgjort silke icke skulle medföra andra verkningar än de av riksdagen avsedda. Enligt vad utskottet framhöll, borde utredningen i första rummet avse frågan, huruvida produkter av konstsilke och produkter av natursilke kunde på tulltekniskt tillfredsställande sätt särskiljas, i vilket fall en nedsättning av tullen å konstsilkevaror kunde vidtagas. Skulle däremot ett dylikt särskiljande visa sig icke kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, borde undersökningen inriktas på att pröva andra medel, som till äventyrs kunde tillgodose det avsedda syftet. Även vid 1930 års riksdag förelågo motioner om nedsättning av tullen å strumpstolsarbeten av silke, vilka motioner av riksdagen, i enlighet med bevillningsutskottets under hänvisning till pågående tullutredning gjorda hemställan, avslogos.»

Vidkommande de utredningar, som tidigare företagits med anledning av att de höjda tullsatserna för konstsilkeartiklar visat sig medföra andra verkningar än som åsyftats, meddelas i promemorian följande:

»I överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan anhöll 1923 års riksdag hos Kungl. Maj:t om utredning i ämnet, och blevo kommerskollegium och generaltullstyrelsen anmodade att verkställa nämnda utredning.

Efter att hava redogjort för möjligheterna att skilja naturligt silke från konstgjort framställde ämbetsverken i sitt den 27 februari 1924 avgivna yttrande tvenne förslag, innebärande antingen en nedsättning av tullen å strumpstolsarbeten av konstsilke eller tullförhöjning å konstsilkegarn i förening med skatt på den inhemska tillverkningen av dylikt garn, vilket sistnämnda förslag emellertid icke förordades till omedelbart genomförande.

Även vid den senast verkställda tulltaxerevisionen uppmärksammades frågan om tullbeskattningen av konstsilkeartiklar. Det uppdrag, som meddelats de tillkallade sakkunniga, innefattade också åliggande att undersöka, huruvida och i vad mån i tulltaxan vidtagna förändringar medfört ej avsedda verkningar, vilka kunde påkalla korrigeringar. Härvid hade i första rummet åsyftats en utredning, huruvida de tullförhöjningar, som år 1921 vidtagits i statsfinansiellt syfte, kommit att i avsevärd omfattning verka såsom skyddstullar, i vilket hänseende tullsatserna å vissa artiklar av konstsilke tilldragit sig särskild uppmärksamhet.

De sakkunniga anförde i sitt betänkande, att det icke kunnat undvikas, att i ett eller annat fall en uteslutande såsom finanstull avsedd tullsats med tiden fått karaktär av skyddstull. I första rummet gällde detta tullsatserna å vissa sidenvaror. Med den framskjutna ställning, som konstsilket kommit att intaga bland spånadsämnena, hade frågan angående tullen å varor av konstsilke blivit alltmera aktuell. Särskilt gällde detta strumpstolsarbeten av konstsilke men även vävnader och band, helt eller delvis bestående av detta spånadsämne. Visserligen hade tullen å trikåvaror av konstsilke genom handelstraktaten med Tyska riket nedsatts från 30 till 20 kronor för kilogram, men även sistnämnda tullsats vore obestridligen högre, än som kunde anses motiverat uteslutande ur tull-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

skyddssynpunkt. Enahanda vore förhållandet, om också i mindre påfallande grad, beträffande tullsatserna å vävnader och band, innehållande konstsilke. Då emellertid en nedskrivning av tullsatserna till en ur tullskyddssynpunkt lämpligare höjd måste grundas på en ingående undersökning av alla på frågan inverkande faktorer, vilken krävde bland annat medverkan av industriell sakkunskap, och då därtill komme att en nedsättning av tullen å konstsilkeprodukter sannolikt skulle få vittgående statsfinansiella konsekvenser, ansågo de sakkunniga sig icke böra närmare ingå på frågan.»

Resultatet av utredningen i denna första, mera historiska del sammanfattas i promemorian sålunda:

»Av det ovan anförda torde framgå,

att, medan tullen å konstsilke tillkommit såsom en skyddstull för den inhemska tillverkningen, avsikten med den år 1921 beslutade höjningen av de för artiklar av konstsilke gällande tullsatserna uteslutande varit att tillföra statskassan ökade inkomster;

att i och med konstsilkets alltmer ökade användning såsom spånadsämne uppstått tillverkning även inom vårt land av olika slags konstsilkeartiklar, varigenom vissa såsom finanstullar avsedda tullsatser kommit att verka såsom skyddstullar;

att ovannämnda, såsom finanstullar fastställda tullsatser torde få anses högre än som kan vara motiverat uteslutande ur tullskyddssynpunkt; samt

att syftet med tullsatsernas genomförande, nämligen att tillföra statskassan ökade inkomster, genom uppkomsten av tillverkning inom landet av strumpstolsarbeten, vävnader och andra helt eller delvis av konstsilke bestående artiklar i avsevärd grad förfelats.»

I promemorian beröres vidare frågan angående den omfattning, accisen lämpligen borde erhålla, I detta avseende göres följande uttalande:

»Under de förhållanden, som här ovan berörts, framstår vid nu rådande brist i statskassan med ökad styrka angelägenheten av att syftet med den år 1921 genomförda tullbeskattningen av konstsilkeartiklar i högre grad än hittills skett förverkligas. Detta synes lämpligen kunna ske på det sätt, att samtidigt som tullen å silke höjes, en accis till motsvarande belopp pålägges den inhemska tillverkningen av nämnda artikel. Det huvudsakliga intresset i detta avseende anknyter sig till det för vidare bearbetning (inom vävnads-, trikå- m. fl. industrier) avsedda silket, men då vissa svårigheter säkerligen skulle möta vid uppdragandet av gränsen mellan detta silke och sådant, som har annan användning, samt det sistnämnda, såsom av ovan angivna uppgifter framgår, icke förbrukas i den omfattning, att en beskattning av detta silke skulle verka nämnvärt betungande, synes beskattningen böra omfatta båda slagen. Någon anledning att i fråga om tullen låta det naturliga silket intaga en mera gynnad ställning än konstsilket synes icke föreligga, och torde med hänsyn härtill en förordning angående accis å den inhemska tillverkningen även böra omfatta färgat eller på annat dylikt sätt förädlat natursilke, ehuruväl någon sådan tillverkning för närvarande icke förekommer inom landet.

Sammanfatt-

ning.

Accisens omfattning.

12 Aecisens

lopp.

Eungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Vad. konstsilket beträffar kan på grund av gällande bandelsavtal någon höjning av tullen icke nu ifrågakomma för ospunna konstsilkefibrer l ^iIld1r?.1^ngder eller för garn framställt av dylika fibrer, ehuruväl en tulliorhojnmg å dessa artiklar vore väl förenlig med här förevarande sytte. -Någon inhemsk tillverkning av dylika fibrer förekommer icke.»

he- Slutligen upptages spörsmålet angående det belopp, med vilket accisen lämpligen borde utgå. Körande denna fråga anföres följande:

>>I det ovan berörda yttrandet, i vilket kommerskollegium och generaltullstyrelsen uttalade sig angående vilka åtgärder, som borde vidtagas för att tullförhöjningarna å varor av konstgjort silke icke skulle medföra andra verkningar än de av riksdagen avsedda och vari såsom en möjlighet i sådan riktning framkastades tanken på att höja tullen å konstsilke och belägga den inhemska tillverkningen med särskild skatt, gingo ämbetsverken icke in på frågan om tullförhöjningens respektive tillverkningsskattens storlek. Denna fråga ter sig helt olika, allt eftersom man — i likhet med ämbetsverken i frågans dåvarande läge — huvudsakligen betraktar en sådan beskattning såsom en utväg att bringa nettotullskyddet för tillverkningen av konstsilkeartiklar till en lämplig höjd eller åsyftar att genom en tullförhöjning å konstsilke jämte accis å den inhemska tillverkningen av nämnda varuslag tillföra statskassan ökade inkomster.

En jämförelse mellan nettotullskyddet för viktigare, av konstsilke helt eller delvis tillverkade artiklar före och efter de år 1921 genomförda tullförhöjningarna utvisar följande belopp (tullen å konstsilke, 200 kronor för 100 kilogram, är oförändrad):

Att döma enbart av nettotullskyddets ökning, vilket uppgår lägst till 700 kronor för 100 kilogram räknat, skulle en relativt kraftig höjning av tullen å konstsilke och motsvarande accis vara tänkbar. Emellertid bör beloppets storlek bedömas ur flera synpunkter. Att de nuvarande tullsatserna i genomsnitt taget innebära ett högre tullskydd än som erfordras för den inhemska fabrikationen synes påtagligt. Detta framgår bland

1 Under förutsättning att silke ingår med 50 % av vikten.

s * * 1 spånadsämnet utgöres uteslutande av silke.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 61.

annat därav, att vissa vävnader och strumpstolsarbeten — standardartiklar, helt av konstsilke eller i vilka konstsilke till större eller mindre del ingår — säljas till priser, vilka föga överstiga den tull, som skulle utgå för motsvarande artiklar av utländsk tillverkning. Fabrikanterna måste nämligen vid prissättningen räkna med att, om tullen utnyttjades i allt för stor utsträckning, varorna bleve osäljbara i konkurrensen med i främsta rummet utländska artiklar av andra spånadsämnen, såsom bomull, ull och, framför allt, s. k. vistragarn.

Enahanda bleve givetvis fallet, om en alltför hög tilläggstull respektive accis åsattes konstsilke och av detta skäl motsvarande prisstegring inträdde för konstsilkeartiklar.

Den officiella industristatistiken lämnar icke stöd för bedömandet av antalet arbetare, som äro sysselsatta med tillverkning av konstsilkeartiklar, men man lärer härvid kunna räkna med ett fyrsiffrigt tal. Även med hänsyn till angelägenheten av att dessa personer, särskilt under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden, icke berövas arbetstillfällen torde vid skattebeloppets avvägning nödig försiktighet böra iakttagas.

Bedömandet av frågan, huru högt tilläggstullen respektive accisen kan sättas utan allt för stor risk i ovan berörda avseenden, är givetvis ytterst vanskligt, då konstsilket såsom halvfabrikat användes för framställning av en mångfald olika artiklar med olika förutsättningar att vid en enhetlig beskattning av halvfabrikatet göra sig gällande i marknaden. Det har emellertid vid övervägandet av olika på denna fråga inverkande faktorer förefallit, som om, ehuruväl, såsom ovan anförts, tullsatserna för konstsilkeartiklar ur tullskyddssynpunkt synas medgiva en tämligen hög skattesats å halvfabrikatet, en tilläggstull respektive accis icke lämpligen borde sättas till högre belopp än 300 kronor för 100 kilogram.

Stannar man vid detta belopp, synes ej behöva befaras någon nämnvärd vare sig av beskattningen eller av det minskade nettotullskyddet å helfabrikaten föranledd tillbakagång i den inhemska produktionen av konstsilke och därav framställda artiklar.»

I enlighet med resultatet av den verkställda utredningen har utarbetats förslag till förordning om accis å tillverkningen av silke, varvid de i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar givna bestämmelserna tjänat såsom mönster. Då jag kunnat ansluta mig till förslaget och detta sålunda kommer att ingå i den hemställan om framläggande av proposition till riksdagen, som jag ämnar göra, torde ej vara erforderligt att här återgiva detsamma. Rörande vissa delar av förslaget har i förenämnda promemoria anförts följande:

»Vid avfattningen av första stycket i denna paragraf har hänsyn tagits därtill, att framställning av konstsilke i obetydlig skala kan äga rum vid företag, som tillverka för konstsilkeproduktion avsedd trämassa. I det fall, att en i sådant mera vetenskapligt syfte tillkommen produkt icko är föremål för försäljning eller vidare bearbetning, synes tillverkningen icke böra bliva föremål för beskattning enligt denna förordning.

Såsom i det föregående anförts äro tullsatserna för ospunna konstsilkefibrer i mindre längder och andra dylika fibrer samt diirav framställt garn bundna genom handelstraktaten med Tyskland och kunna sålunda under traktatens giltighetstid icko höjas. Med hänsyn härtill lärer ock-

Förslag till förordning.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

så den inhemska tillverkningen av dessa artiklar — i den mån sådan förekommer — böra undantagas från accis.

Utom i textilindustrien förekommer veterligen ingen annan industriell användning av silke än vid tillverkningen av elektrisk ledningstråd samt glödstrumpor och andra glödnät. Ehuru de kvantiteter, som härvid förbrukas, icke äro stora, har det icke synts lämpligt att genom ökad beskattning fördyra ett vid dessa tillverkningar använt halvfabrikat.

3 § För närvarande finnes veterligen endast eu fabrik för tillverkning av

konstsilke, och på grund av de tekniska svårigheter, som äro förenade med nämnda tillverkning, torde man icke hava anledning antaga, att något större antal sådana fabriker skola uppstå inom vårt land. Den fabrikation, man nu har att räkna med, är förlagd till Borås, där tullkammare finnes, vilken i och för andra tjänsteangelägenheter redan står i livlig kontakt med såväl denna fabrik som med andra, vilka i sin tillverkning använda konstsilke såsom halvfabrikat. Därest någon ny fabrik för tillverkning av konstsilke skulle uppstå, är det väl sannolikt, att även denna kommer att förläggas å en i trafikhänseende så välbelägen plats, att tullanstalt finnes å densamma. Vid sådant förhållande synes mest ändamålsenligt att kontrollen över efterlevnaden av förordningen — såsom i 8 § föreslagits — anförtros åt tullverket. Under denna förutsättning bör givetvis även anmälan om tillverkningen göras hos generaltullstyrelsen.

4 §• I 4 § av förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å auto-

mobilgummiringar iöreskrives, att i deklarationen angående levererade dylika ringar skall, särskilt för varje leverans, angivas, bland annat, vikt samt namn och fullständig postadress för den. till vilken leveransen skett. Motsvarande stadgande skulle möjligen kunna ifrågasättas även beträffande levererat silke. Då emellertid här ifrågavarande förordning skulle avse icke blott sådant silke, som användes för industriell förbrukning, utan även silke för handarbeten och annat i smärre uppläggningar förekommande silke, som försäljes från fabriken i små partier, skulle ett dylikt åläggande för silkefabrikanten innebära ett omfattande detaljarbete utan motsvarande fördel för den kontrollerande myndigheten. Däremot synes den för varje dag levererade sammanlagda kvantiteten böra uppgivas, vilken bör stämma överens med företagets bokföring och däremot svarande verifikationer, som kontrollanten har att granska. Närmare kontrollbestämmelser böra, om så erfordras, utfärdas av generaltullstyrelsen.

Jämlikt 9 § av förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar kan sådan skatt vid utförsel efter ansökan återbekommas. Om, såsom i detta förslag ifrågasatts, kontrollen ankommer på tullverket, i vars bokföring även utförseln redovisas, synes den omgång, som är förenad med accisens återbärande, i förevarande fall kunna undvikas. Tillverkaren bör sålunda i sin deklaration angående den tillverkade kvantiteten särskilt angiva den mängd, som under tullkontroll utförts, och göra motsvarande avdrag. Generaltullstyrelsen har sedermera att även i denna del granska uppgiftens riktighet.

v §. Den föreslagna ordningen för inbetalning av accismedel överensstämmer med förfarandet vid hittillsvarande leveranser av medel i allmänhet,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

som generaltullstyrelsen har att uppbära för statsverkets räkning. Genom insättning i första hand av medlen å generaltullstyrelsens girokonto vinnes icke blott förmånen av likformig behandling av belopp, som inbetalas kontant, med check eller med postremissväxel, utan även att generaltullstyrelsen undgår att anlita den omständliga åtgärden att rekvirera belopp från statsverkets giroräkning för de restitutioner av accismedel, som enligt förevarande förordning skulle kunna ifrågakomma. Därjämte kan, om medlen, i likhet med vad eljest sker och såsom föreslagits, få passera generaltullstyrelsens egen giroräkning, allmänheten beredas möjlighet att fullgöra sin betalningsskyldighet jämväl med anlitande av postgiro.

Kontrollen beträffande de avgivna deklarationernas överensstämmelse 8 §• med företagets bokföring synes lämpligen böra förläggas till månaden efter den, då deklarationen avgivits. Det ligger i sakens natur, att kontrollanten därvid skall hava tillgång till all den bokföring och de verifikationer, som erfordras för kontrollens verkställande eller vilka kunna vara ägnade att underlätta densamma.

Då den inhemska konstsilkefabriken vid tiden för ikraftträdandet av io §. den ifrågasatta författningen angående accis å inom landet tillverkat konstsilke torde hava träffat avtal om försäljning av en stor del av årsproduktionen och icke haft anledning att därvid räkna med en sådan beskattning samt sålunda ej säkerställt sig för en dylik eventualitet, skulle företaget drabbas synnerligen hårt av skyldighet att erlägga accis för vad sålunda försålts. Det synes därför icke skäligt, att fabrikanten i här ifrågavarande fall utan vidare ålägges skatteplikt.

Frågan, huruvida skatteplikten skall överföras på köparen, torde böra bliva beroende på i de särskilda fallen sig företeende omständigheter. Det lärer ingalunda vara ovanligt, att en fabrikant, som i sin tillverkning använder större mängd av visst halvfabrikat, i sina köpeavtal reserverar sig mot inträffande tullförhöjning å detsamma, och särskilt i dessa tider torde anledning till reservation i berörda avseende hava synts föreligga beträffande en sådan vara som konstsilke. En fabrikant, som säkerställt sig mot en tullförhöjning i sådan form, att den täcker även en accis, skulle, om han icke ålades skyldighet att erlägga accis för det konstsilke, han inköpt från den svenska fabriken, härav kunna bereda sig en oförtjänt vinst. I varje fall synes möjlighet böra hållas öppen att i dylika fall överföra skattskyldigheten från tillverkaren av konstsilket till köparen av varan. Det torde ligga i sakens natur, att accis ej kommer att utkrävas för vad som försålts exempelvis till detaljaffärer i mindre kvantiteter.

Denna paragraf är avfattad i anslutning till 9 § av förordningen den 2 juni 1931 (nr 138) om tillfällig skatt å bensin.

För att tillverkare av exportvara, i vilken ingår här i landet framställt u §• silke, icke skall komma i ofördelaktigare ställning än den, som i sin fabrikation använt sig av utländskt silke, bör restitution medgivas av accis å silke, som använts för framställning av exportvara.

Liknande bestiimmelse var gällande på den tid, då skatt utgick för inhemskt socker (se bland annat förordningen den 15 maj 1925, nr 117).

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

12 §.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen.

Departements-

chefen.

Angående rätten att granska de avgivna deklarationerna synas till sekretessens säkerställande vissa föreskrifter påkallade. Sådana hava ock föreslagits i huvudsaklig överensstämmelse med dem som finnas intagna i 11 § förordningen den 2 juni 1931 (nr 138) om tillfällig skatt å bensin.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka, efter remiss, denna dag var för sig avgivit utlåtande över det uppgjorda förslaget till förordning om accis å silke, hava förklarat, att ur synpunkten av de intressen, ämbetsverken hava att företräda, någon erinran icke vore att göra mot förslaget.

Av den lämnade redogörelsen för tillkomsten av nu gällande bestämmelser angående tullbeskattning av konstsilke och därav framställda artiklar framgår, att tullen å förstnämnda varuslag avsetts såsom skyddstull, medan däremot syftet med de vid 1921 års riksdag genomförda tullförhöjningarna å artiklar av nämnda spånadsämne uteslutande varit att under en tid av sinande statsinkomster bereda förstärkning åt statskassan. Vid tiden för genomförandet av nämnda tullförhöjningar hade användningen av konstsilke icke tillnärmelsevis samma omfattning som nu, och för vårt lands vidkommande spelade konstsilket då en mycket underordnad roll såsom halvfabrikat för vävnadsindustrien, trikåtillverkningen och andra grenar av textilindustrien. Helt annorlunda är förhållandet nu, då det silke, som årligen förbrukas av den inhemska industrien, uppgår till 1 344 ton, i vilken kvantitet konstsilke ingår med 1 318 ton.

Med anledning av de ändrade förhållanden, varigenom tullarna å konstsilkeartiklar kommit att verka såsom skyddstullar och sålunda icke tillfört statskassan den beräknade inkomstökningen, hava, såsom i det föregående berörts, inom riksdagen vid flera tillfällen påyrkats åtgärder för att det med tullförhöjningarna avsedda syftemålet skulle vinnas i större utsträckning än som blivit fallet. Någon sådan åtgärd har emellertid hittills icke vidtagits.

Såsom ett förslag i nämnda riktning kan betecknas den av kommerskollegium och generaltullstyrelsen i yttrandet den 27 februari 1924 framkastade tanken att höja tullen å konstsilke och samtidigt belägga den inhemska tillverkningen därav med en mot tullförhöjningen svarande accis. Då ämbetsverken i sitt yttrande icke förordade detta förslag till omedelbart genomförande, torde detta hava berott, bland annat, på vanskligheten att helt eller delvis på denna väg reglera tullskyddet för de tillverkningar, i vilka konstsilke ingår. Tidpunkten för ett slutligt ordnande av denna fråga lärer, särskilt med hänsyn till pågående tullutredning, icke heller för närvarande vara inne. Däremot synes, på sätt ämbetsverken föreslagit, ett steg nu kunna tagas i nyss angiven riktning. I direktiven, som meddelats de sakkunniga, vilka tillkallats för att inom finansdepartementet biträda vid utarbetandet av förslag till vissa ändringar i tullbeskattningen, avsedda att bereda statsverket ökade inkomster, har också meddelats, att i förslaget skulle upptagas förhöjd tull å silke, varvid förutsatts,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

att denna skulle kombineras med accis å den inhemska tillverkningen av nämnda varuslag. Då någon beredning av naturligt silke för närvarande icke förekommer inom landet, är det konstsilketillverkningen man härvid har att räkna med.

Med hänsyn till möjligheten av att beredning av natursilke kan uppstå inom landet finnes emellertid ingen anledning att i en blivande förordning angående accis å silketillverkning göra undantag för detta slag av silke. Av vissa i utredningen omnämnda tekniska skäl synes accisen böra omfatta även sådant silke, som förekommer i mindre uppläggningar.

Någon anledning att nu rubba tullskyddet för konstsilketillverkningen föreligger icke. Tilläggstullen å det utländska konstsilket och accisen å den inhemska konstsilketillverkningen böra sålunda utgå med lika belopp. Vad beträffar tillverkningen av sådana varor, i vilka konstsilke ingår, har otvivelaktigt en stor del av den tillverkning av vävnader, strumpstolsarbeten m. fl. konsilkeartiklar, som för närvarande finnes inom landet, uppstått till följd av de år 1921 vidtagna tullförhöjniugarna å dessa varuslag. Men även oavsett dessa tullförhöjningar torde smakriktningen förr eller senare även för vår industris vidkommande hava framtvingat ett användande i viss utsträckning av konstsilke, som inom de ledande länderna på textilindustriens område allt mer kommit att ersätta natursilke, bomull och ull såsom spånadsämne, särskilt i fråga om damartiklar. Givet är emellertid, att smakriktningen härvid icke är den enda faktor, man har att räkna med. Vid valet av spånadsämne måste nämligen hänsyn även tagas till priset härå, om den färdiga varan skall kunna försäljas till konkurrenskraftigt pris. Vid fastställandet av accisens respektive tilläggstullens storlek måste tillses, att man icke genom en allt för hård beskattning fördyrar konstsilket så mycket, att man förorsakar kännbara rubbningar för den inhemska produktionen. Den verkställda sakkunnigutredningen har givit vid handen, att sådana rubbningar knappast äro att befara, om man stannar vid ett belopp av 300 kronor för 100 kilogram. För egen del har jag också funnit denna skattesats lämplig.

Det förslag till förordning om accis å silke, som av den sakkunnige utarbetats, bygger i huvudsak på gällande förordning om särskild skatt å automobilgummiringar. Mot förslaget, rörande vars detaljer jag hänvisar till den i det föregående lämnade redogörelsen, har jag, såsom förut nämnts, ej funnit anledning till erinran. Förordningen torde böra träda i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Enligt verkställda beräkningar kan accisen förväntas under nästkommande budgetår inbringa bortåt 900 000 kronor. På sätt jag förut i dag vid anmälan av proposition med förslag till förordning med tillägg till gällande tulltaxa angivit, bör detta belopp avrundas till en miljon kronor. Enligt vad jag samtidigt framhöll, bör vidare — i stället för den i statsverkspropositionen föreslagna inkomsttiteln »acciser på vissa varor» — upptagas en inkomsttitel under beteckning »accis å silke» till sistnämnda belopp. Bihang till riksdagens protokoll 1932. I sand. ~>0 höft (Nr 61.) 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Föredraganden uppläser därefter förslag till förordning om accis å silke samt hemställer, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen ått

dels antaga nämnda förslag, 1,1 1 ' . V

dels ock, i stället för den i statsverkspropositionen föreslagna inkomsttiteln »acciser på vissa varor», i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga en inkomsttitel med beteckning »accis å silke» å 1 miljon kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majrt Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

320211. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.