angående under¬ stöd åt efterlevande till vissa vid en flygolycka om¬ komna befattningshavare

Kungl. Majlis proposition nr 123.

21 Nr 123.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande till vissa vid en flygolycka omkomna befattningshavare; given Stockholms slott den 17 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:

Den 16 maj 1931 avgick från första flygkåren i Västerås ett flygplan med fanjunkaren vid flygvapnet Axel Gunnar Svensson som förare samt furirerna vid samma vapen Sven Valdemar Wennerholm och Emil Folke Jakobsson som övrig bemanning, destinerat till Bofors för utförande av vissa observationer vid tabellinskjutning av grova artilleripjäser. Omedelbart efter starten havererade emellertid flygplanet, varvid de ombordvarande dödades.

Uti skrivelse deli 16 december 1932 har flygstyrelsen gjort framställning örn understöd åt fanjunkaren Svenssons efterlämnade änka Sara Elvira Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 122—123. 333 33 .'»

333 33

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Svensson, född Halldén, furiren Wennerholms efterlämnade änka Vera Wilhelmina Wennerholm, född Nilsson, samt furiren Jakobssons efterlevande föräldrar förre lantbrukaren Lars Peter Emil Jakobsson och hans hustru Hulda Charlotta Jakobsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande fanjunkaren Svensson, att han, förutom änkan, född den 19 juli 1894, efterlämnat sonen Kurt Kuné Gunnar, född den 9 mars 1921; att änkan uppbär från flottans pensionskassa i gratial, pensionstillägg, dyrtidstillägg och barntillägg sammanlagt 823 kronor för år samt från riksförsäkringsanstalten, så länge hon lever ogift, livränta med 750 kronor för år, minskad med belopp motsvarande från pensionskassan utgående pensionstillägg och dyrtidstillägg, för närvarande tillhopa 294 kronor, eller alltså (750 — 294=) 456 kronor; att sonen från riksförsäkringsanstalten uppbär livränta med 500 kronor för år intill dess han uppnått 16 års ålder; samt att den efter Svensson upprättade bouppteckningen utvisar en brist av 2 kronor 9 öre;

beträffande furiren Wennerholm, att han, förutom änkan, född den 12 juni 1907, efterlämnat dottern Eleonore Vera Margareta, född den 1 oktober 1929; att änkan, så länge hon lever ogift, från riksförsäkringsanstalten uppbär en årlig livränta av 750 kronor; att dottern likaledes från riksförsäkringsanstalten uppbär livränta med 500 kronor för år intill dess hon uppnått 16 års ålder; samt att änkan Wennerholm utöver ifrågavarande livräntebelopp icke äger andra inkomster än vad hon genom eget arbete kan förvärva och saknar tillgångar utöver lösören; samt

beträffande furiren Jakobsson, att hans föräldrar äro födda, fadern den 15 februari 1873 och modern den 12 maj 1883; att föräldrarna uppbära i livränta från riksförsäkringsanstalten ett belopp av 300 kronor för år; att föräldrarna sakna tillgångar och att fadern ävensom makarnas vuxna söner tidvis äro arbetslösa; samt att i hemmet finnas fyra barn under 15 år och två dotterbarn i späd ålder.

Till stöd för sin i ärendet gjorda framställning har flygstyrelsen i förenämnda skrivelse den 16 december 1932 bland annat anfört.

Med hänsyn till storleken av det understöd, som från riksförsäkringsanstalten utgåves till fanjunkaren Svenssons son, torde ytterligare ersättning ej böra ifrågasättas för denne. Å andra sidan torde beloppet av detta understöd ej böra vara anledning att beräkna understödet till änkan Svensson efter lägre grunder än eljest kunde ske. Yad beträffade utverkande av särskilt understöd åt änkan, ansåge flygstyrelsen, med hänsyn till de små omständigheter vari änkan levde, skäligt, att åt henne bereddes ett årligt understöd av 100 kronor.

Elygstyrelsen finge erinra, att 1927 års riksdag i skrivelse nr 216 punkt 4 medgivit, att änkan efter en vid flygtjänstgöring omkommen korpral finge utöver henne författningsenligt tillkommande livränta av 600 kronor uppbära ett årligt understöd å allmänna indragningsstaten av 408 kronor. Aven åt änkan Wennerholm syntes böra utverkas understöd. Ytterligare ersättning åt makarnas dotter syntes ej böra ifrågasättas, men å andra sidan

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

syntes beloppet av elen till dottern utgående livräntan ej böra vara anledning att beräkna understödet till änkan efter lägre grunder än eljest kunde ske. Med hänsyn till att änkan Wennerholm åtnjöte högre livränta än den omnämnda korpralsänka^ ansåge flygstyrelsen skäligt, att understödet bestämdes till ett belopp av 300 kronor för år.

Under erinran att modern till en vid flygolycka omkommen korpral i reserven av 1927 års riksdag i skrivelse nr 216 punkt 2 tillagts en årlig pension av 600 kronor, finge flygstyrelsen uttala, att makarna Jakobsson skäligen syntes böra komma i åtnjutande av enahanda förmån, med skyldighet att å pensionen och därå utgående dyrtidstillägg vidkännas avdrag med beloppet av den till dem utgående livräntan.

På grund av det anförda hemställde flygstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till efterlevande efter de vid flygolyckan den 16 maj 1931 förolyckade befattningshavarna finge räknat från och med den 1 juni 1931 utgå årliga understöd å allmänna indragningsstaten med följande belopp, nämligen till änkan Svensson med 100 kronor, till änkan Wennerholm med 300 kronor samt till förre lantbrukaren Jakobsson och hans hustru gemensamt och efter enderas död till den efterlevande med 600 kronor, dock med skyldighet för makarna Jakobsson eller den efterlevande av dem att å pensionen och därå utgående dyrtidstillägg vidkännas avdrag motsvarande beloppet av dem från riksförsäkringsanstalten i anledning av ifrågavarande olycksfall tillkommande livränta.

Slutligen omförmälde flygstyrelsen, att stärbhusen efter furirerna Wennerholm och Jakobsson efter flygstyrelsen delgiven stämning vid Stockholms rådhusrätt yrkat skadestånd av kronan på grund av omständigheterna vid flygolyckan.

Statskontoret har den 16 januari 1933 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört.

Vad beträffade flygstyrelsens förslag örn utverkande av ett årligt understöd å 100 kronor åt vid ifrågavarande flyghaveri omkomne fanjunkaren Svenssons änka, syntes det ämbetsverket tvivelaktigt, örn någon extra livränta borde beredas Svenssons efterlevande; och då de förmåner, som redan tillkomme dem i gratial, livräntor m. m. under de närmaste åren, intill dess sonen den 9 mars 1937 uppnådde 16 års ålder, utgjorde inemot 1,800 kronor, funne sig statskontoret böra avstyrka, att åtgärd vidtoges till beredande av ytterligare förmån.

I fråga om ytterligare förmåner för änkan Wennerholm samt furiren Jakobssons föräldrar skulle statskontoret visserligen icke vara obenäget att tillstyrka dels ett understöd åt änkan Wennerholm å 250 kronor och dels åt Jakobssons föräldrar understöd i enlighet med flygstyrelsens förslag; men då av styrelsens skrivelse framginge, att de Wennerholmska och Jakobssonska dödsboen väckt talan vid domstol med yrkande örn skadestånd av kronan på grund av omständigheterna vid flygolyckan, syntes det statskontoret, som örn frågan örn ytterligare ersättning i dessa fäll borde vila i avvaktan på utgången av de sålunda väckta rättegångarna.

I likhet med statskontoret anser även jag, att något understöd utöver författningsenligt utgående belopp icke bör beredas fanjunkaren Svenssons änka.

24 Kungl. Majus proposition nr 123.

Yad åter beträffar furiren Wennerholms änka och furiren Jakobssons föräldrar synas, såsom i liknande fall tidigare skett, särskilda understödsbelopp böra tillerkännas dem. I fråga örn tilläggsförmånernas storlek ansluter jag mig till vad statskontoret i sådant hänseende ifrågasatt, dock med den jämkning att understödsbeloppet till änkan Wennerholm torde böra bestämmas till ett med tolv jämnt delbart tal eller 252 kronor. Däremot delar jag icke statskontorets uppfattning, att frågan örn ytterligare ersättning i dessa fall bör vila i avvaktan på utgången av den av ifrågavarande stärbhus väckta rättegången mot kronan. Jag förutsätter nämligen, att därest särskilda understöd komma att av riksdagen beviljas, dessa skola, för den händelse kronan genom domstols utslag förpliktas utgiva större ersättning än som nu författningsenligt utgår, gå i avräkning å vad i rättegången eventuellt kan komma att tillerkännas furirerna Wennerholms och Jakobssons stärbhus.

Understöden torde böra utgå från och med den 1 juni 1931 eller från och med månaden näst efter den, under vilken dödsfallen ägt rum.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att furiren vid flygvapnet Sven Valdemar Wennerholms änka Vera Wilhelmina Wennerholm, född Nilsson, må från och med den 1 juni 1931, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 252 kronor; samt

att furiren vid flygvapnet Emil Folke Jakobssons efterlevande föräldrar, förre lantbrukaren Lars Peter Emil Jakobsson och hans hustru Hulda Charlotta Jakobsson, må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 juni 1931 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 600 kronor, dock med skyldighet för makarna Jakobsson eller den efterlevande av dem att å understödsbeloppet och därå utgående dyrtidstillägg vidkännas avdrag motsvarande beloppet av till dem från riksförsäkringsanstalten författningsenligt utgående livränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Itegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm 1983. K. L. Beckmans Boktr.