Prop. 1933:162

med förslag till lag angå¬ ende ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

1 Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse; given Stockholms slott den 24 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll Hlds.

1 sami.

Nr 162.

2 Kungl. Maj.is proportion Nr 162.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

40 $.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för vården örn pastoratets och församlingarnas gemensamma angelägenheter. Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.

Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses i församlingen.

För förvaltningen ------för församlingarna.

Där församling — ------ särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse-----angående skolråd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där i pastorat bestående av två eller flera församlingar vid tiden för ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

3 Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och t. f. chefen för socialdepartementet anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Jag anhåller att få erinra örn, att Kungl. Majit den 6 juni 1930 i samband med promulgerande av ny lagstiftning, avseende den borgerliga kommunalförvaltningen, utfärdade lagar örn församlingsstyrelse samt örn församlingsstyrelse i Stockholm. (Sv. F.S. 1930: 259 och 260 samt Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag nr 100, konstitutionsutskottets utlåtande nr 31 och memorial nr 34 och riksdagens skrivelse nr 331.) Vidare torde jag här få erinra örn, att Kungl. Majit den 30 augusti 1932 utfärdade ecklesiastik boställsordning och lag örn kyrkofond med flera författningar, avseende nyordning av den ecklesiastika boställsförvaltningen, att enligt kungörelse samma dag träda i kraft den 1 maj 1933. (Sv. F.S. 1932: 400—412 samt Kungl. Maj:ts proposition till 1932 års riksdag nr 187, sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 8 och memorial nr 12 och riksdagens skrivelse nr 361 ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse till 1932 års kyrkomöte nr 2, kyrkolagsutskottets betänkande nr 1 och kyrkomötets skrivelse nr 2.)

Med hänsyn till den mångfald nya uppgifter av uteslutande ekonomisk art, som den nya ecklesiastika boställslagstiftningen tillägger pastoraten, har nu fråga uppkommit örn utseendet av beredande och verkställande organ för desamma. De sakkunniga, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 augusti och den 14 oktober 1932 tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med handläggning av ärenden rörande ecklesiastika boställen och vad därmed äger samband, de s. k. 1932 års ecklesiastika hoställssakkunniga, hava sålunda i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse den 29 januari 1933 gjort framställning i sådant hänseende. Redan i detta sammanhang torde det emellertid få konstateras, att i pastorat, som sammanfaller med församling, dennas kyrkoråd utgör det städse tillgängliga förvaltningsorganet även för pastoratsangelägenheterna. Den fråga, det här gäller, avser förvaltningsorgan i pastorat, som omfatta två eller flera församlingar. Jag anhåller nu att

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

inför Kungl. Maj:t få framlägga den av nämnda sakkunniga väckta frågan härom.

Innan jag närmare ingår på de boställssakkunnigas förslag till lagändring, torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i förarbetena till församlingsstyrelselagen, i vad desamma avse gemensamma förvaltningsorgan i två- och flerförsamlingspastorat, samt för nu gällande bestämmelser på detta område. Jag återgiver de boställssakkunnigas i detta avseende lämnade redogörelse:

Den genom bestämmelserna i 40 § församlingsstyrelselagen reglerade frågan örn gemensamt förvaltningsorgan för två- eller flerförsamlingspastoraten är av rätt gammalt datum. Härom må bringas i erinran följande.

På sätt närmare framgår av den redogörelse, som lämnats i särskilda sakkunnigas —• de s. k. kyrkofullmäktigsakkunnigas — år 1922 avgivna betänkande med förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m. (St. off. utr. 1923: 4 sid. 171 ff) och i Kungl. Majlis proposition nr 100 till 1930 års riksdag (sid. 80 ff) väckte med anledning av särskild motion (A. K. nr 50) riksdagen år 1917 i skrivelse till Kungl. Majit fråga örn åstadkommande av bestämmelser därom, huru i pastorat bestående av mer än en församling skulle förfaras med de funktioner, som ålagts kyrkorådet i avseende å uppbörd och förvaltning samt utbetalning av för prästerskapets avlöning avsedda medel. —- I motiveringen anfördes, hurusom i pastorat med flera församlingar och särskilda kyrkoråd svårigheter vållades därav, att uträkning av lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna men ingen hade skyldighet eller ens befogenhet att handla å pastoratets vägnar.

Kammarkollegiet anförde i denna fråga i utlåtande den 11 februari 1921, bland annat, följande: 1909 års prästlönesakkunniga hade i sitt förslag den 14 december 1909 med förslag till lag angående reglering av prästerskapets avlöning förordat ett stadgande av innehåll att, örn pastorat bestode av två eller flera församlingar, de särskilda församlingarnas kyrkoråd skulle kunna för behandling av ärenden, som avsåges i lagen, sammanträda till gemensamt kyrkoråd. Någon ovillkorlig föreskrift, att så skulle ske, bade de sakkunniga icke ansett vara erforderlig, utan hade frihet synts böra lämnas församlingarna att härutinnan förfara efter omständigheterna på varje ort, och hade det föreslagna stadgandet ej upptagits i propositionen med förslag till avlöningslag. Kollegiet anförde vidare, att vid tillämpning av gällande bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av för prästerskapets avlöning avsedda medel olägenheterna av att bestämmelser icke vore meddelade örn något visst förvaltningsorgan för pastoratet, där detta bestode av flera församlingar med skilda kyrkoråd, gjorde sig på ett kännbart sätt gällande. Kent förvaltningsmässigt enklast skulle belt visst vara, att moderförsamlingens kyrkoråd pålades de åligganden, som enligt nyssberörda författningar tillagts vederbörande kyrkoråd. Då emellertid nödig sakkännedom ifråga örn annexförsamlingarnas förhållanden ej alltid kunde förutsättas hos moderförsamlingens kyrkoråd, som dessutom kunde tänkas stundom bliva oskäligt betungat genom berörda åligganden och det vidare icke kunde anses överensstämma med principerna för självförvaltningen, att vissa församlingar uteslötes från möj-

5 Kung1. Maj:ts proposition Nr 162.

liglieten att inverka på dess liandhaA7ande, för vilket de ändå såsom medlemmar av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, vore berörda utväg ej att förorda. Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter sammanföra de olika församlingarnas kyrkorådsledamöter till ett gemensamt kyrkoråd skulle bliva en i förhållande till uppgifternas jämlörelsevis enkla beskaffenhet alltför tung organisation och syntes på den grund ej böra ifrågakomma. Enligt 21 § i kyrkostämmoförordningen den 21 mars 1862 stöde det väl öppet för församlingar inom samma pastorat att förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt kyrkoråd uteslöte emellertid tillvaron av särskilda församlingskyrkoråd. Anlitande av denna utväg för ernående av det föreliggande syftemålet vore därför ej alltid lämpligt, då ju inom varje församling i regel förekomma en mångfald andra angelägenheter, för vilkas besörjande särskilt kyrkoråd mäste anses erforderligt. För de prästerliga avlöningsmedlens bibehållande för avsett ändamål vore varje pastorat beträffande för dess prästerskap avsedda medel ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel, som på grund av bestämmelsen i 3 § 5 mom. i lagen örn kyrkofond den 9 december 1910 skulle ingå till kyrkofonden. Hela pastoratet syntes därför böra å gemensam kyrkostämma utse ett gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt för pastoratet gemensamt kyrkoråd med särskilda uppgifter av ekonomisk natur skulle sålunda existera vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Då emellertid tillskapandet av gemensamt kyrkoråd, varom förmäldes i 21 § 3 stycket kyrkostämmoförordningen (förenat kyrkoråd), för handliavande av alla på kyrkoråd ankommande uppgifter, sålunda även frågor av ovanberörda natur, ej syntes böra omöjliggöras, borde enligt kollegiets mening den ifrågasatta bestämmelsen givas den form att, »där i pastorat med flera församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke finnes, församlingarna skola å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för ovan angivna och andra för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter, dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet, därvid skall förbliva».1

Kyrkofullmäktigsakkunniga, som framlade förslag till lag örn församlingsstyrelse, innefattade bland annat bestämmelser örn bildande av kyrkliga samfälligheter av flera församlingar för vården av samtliga i lagen avsedda kyrkliga angelägenheter eller av samtliga hithörande angelägenheter av ekonomisk natur, yttrade sig även örn mellan församlingar bestående gemenskap av mindre omfattande art än den, som kunde föranleda bildande av dylik samfällighet. I avseende å pastoratsgemenskap anförde de sakkunniga bland annat, att för flera församlingar gemensamma frågor, ofta synnerligen omfattande oell invecklade, kunde, i mån som de nya prästlöneregleringslagarna bleve genomförda, förväntas förekomma i allt större antal. Dessa lagar förutsatte nämligen, att pastoratet, även där det bestode av flera olika församlingar, framträdde såsom den primära enheten i fråga örn såväl gäldandet av prästerskapets löner och förvaltningen av därtill anslagna medel som byggande och underhåll av bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda ordinarie prästmän. Därigenom uppkomme mellan de olika församlingarna inom ett pastorat en ekonomisk gemenskap, för vilken tillräckliga gemensamma förvaltningsorgan ännu saknades. Att endast för detta ändamål anlita utvägen att,

' Med dylik »särskild myndighet» avsågos närmast kyrkonämnderna i de kyrkliga samfälligheter, soie utgjordes av församlingarna i (löteborg neli Norrköping.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

med upphävande av vardera församlingens ekonomiska självständighet, jämväl i övrigt låta dem förenas till en kyrklig samfällighet torde i många fall, särskilt på landsbygden, möta betänkligheter. De sakkunniga hade därför, under förutsättning att den gemensamma kyrkostämman bibehölles såsom beslutande organ i dessa frågor, velat öppna utväg för två eller flera församlingar inom samma pastorat eller stad att kunna, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning av ärenden, som uteslutande avsåge den egna församlingen, därjämte utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som på sätt nyss nämnts, vore för församlingarna gemensamma. De sakkunniga föreslogo under § 41 i sitt förslag följande bestämmelser:

»I varje församling skall finnas ett kyrkoråd.

Inom samma pastorat eller stad må två eller flera församlingar kunna, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av visst eller vissa ärenden av ekonomisk natur.

Har Konungen---- — förordnat, att två eller flera församlingar

skola utgöra en kyrklig samfällighet, skall för samfälligheten utses ett gemensamt kyrkoråd (kyrkonämnd), varvid, då gemenskapen omfattar samtliga kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd för de särskilda församlingarna icke utses.»

Det fakultativa »förenade» kyrkorådet enligt kyrkostämmoförordningen skulle alltså göras obligatoriskt för totala kyrkliga samfälligheter men eljest försvinna och ersättas av ett gemensamt kyrkoråd vid sidan av de särskilda församlingskyrkoråden.

De sakkunniga föreslogo vidare sådan ändring i lagen örn kommunalförbund, att det skulle vara tillåtet jämväl för församlingar, tillhörande samma eller skilda pastorat, att ingå i sådant förbund, dock med den begränsning att »kyrkligt kommunalförbund» icke finge ingås med borgerlig kommun utan allenast mellan kyrkoförsamlingar inbördes.

I sammanhang med en inom ecklesiastikdepartementet år 1929 verkställd omarbetning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen uppgjordes utkast till, bland annat, lag om församlingsstyrelse. I detta utkast intogos jämväl föreskrifter örn kyrkliga samfälligheter. Enligt dessa bestämmelser skulle pastorat, bestående av två eller flera församlingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets gemensamma angelägenheter. Därjämte kunde Kungl. Maj:t förordna, att även i annat fall två eller flera församlingar eller delar av olika församlingar skulle i visst avseende bilda en kyrklig samfällighet. I fråga örn kyrklig samfällighet skulle, såvitt anginge gemensamma angelägenheter, reglerna örn församling i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Sålunda skulle för samfälligheten finnas kyrkostämma, eventuellt kyrkofullmäktige, och kyrkoråd samt — örn samfälligheten avsåge skolväsendet — skolråd.

Vederbörande departementschef anförde i propositionen nr 100 till 1930 års riksdag, efter att hava behandlat vissa kategorier av kyrkliga samfälligheter, bland annat, följande (propositionen sid. 94):

»Vidkommande härefter önskemålet att i andra fall än nu berörts skapa samfällda organ för handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller flera församlingar, må erinras, att enligt utkastet varje pastorat skulle bilda en kyrklig samfällighet. Pastoratet skulle sålunda, såvitt angår för pastoratet gemensamma angelägenheter, likställas med församling.

7 Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Dess beslutanderätt skulle utövas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige och för verkställighet skulle finnas kyrkoråd. Den föreslagna anordningen synes emellertid komma att leda till en betänklig överorganisation. I många pastorat förekomma gemensamma ärenden endast sällan, och. att för handläggning av dessa ärenden välja särskilda fullmäktige synes icke påkallat. Lämpligare torde vara, att sådana ärenden avgöras av en för pastoratet gemensam kyrkostämma. Det viktigaste är emellertid, att möjlighet beredes pastorat att tillsätta ett gemensamt verkställande organ framför allt för förvaltning, utbetalning och redovisning av medel avsedda för prästerskapets avlöning. Att för detta ändamål föreskriva, att ledamöterna i de olika församlingarnas kyrkoråd skola bilda ett pastoratskyrkoråd, synes mindre ändamålsenligt. En dylik anordning skulle innebära en alltför tung organisation och skulle i vissa fall kunna leda till att de olika församlingarna finge en representation, som icke stöde i rättvist förhållande till deras storlek. Ej heller synes lämpligt att uppdraga åt moderförsamlings kyrkoråd att handhava pastoratets angelägenheter. Bättre torde vara, att församlingarna erhålla möjlighet att utse ett för pastoratet gemensamt kyrkoråd. Sådant kyrkoråd bör finnas vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Naturligen bör härvid icke göras någon inskränkning i den rätt, som redan tillkommer församlingar, att i vissa fall förena sig örn gemensamt kyrkoråd, vilket träder i stället för de särskilda kyrkoråden. Behov av en organisation av den art, som nu förordats, lärer egentligen vara för handen i församlingar tillhörande samma pastorat. Emellertid torde anordningen icke böra begränsas till dylika församlingar. Former för samverkan kunna vara önskvärda även i fråga örn församlingar tillhörande olika pastorat. Det synes därför riktigast att generellt föreskriva, att ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka ej bilda en kyrklig samfällighet, skall handläggas å gemensam kyrkostämma med församlingarna, samt att dylika församlingar hava rätt att vid sidan av sina särskilda verkställande organ utse gemensamt kyrkoråd.

Genom de bestämmelser jag sålunda förordar torde förut berörda önskemål att skapa former för samverkan mellan församlingar bliva i huvudsak tillgodosedda. Då det emellertid är svårt att överblicka de olika förhållanden, som råda på skilda platser, särskilt i fråga örn församlingar, vilka önska ingå i kyrklig samfällighet, torde det böra överlämnas åt Kungl. Majit att meddela de bestämmelser, som utöver lagens stadganden kunna anses påkallade. Tydligen bör Kungl. Majit härvid kunna uppställa vissa föreskrifter även rörande handläggningen av de ärenden, i vilka beslutanderätten tillkommer de i samfälligheten ingående särskilda församlingarna. Speciella bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter torde i regel kunna givas i samband med meddelande av förordnande, att en sådan samfällighet skall bildas. Det synes lämpligt, att därest förevarande lagförslag godkännas av riksdagen, beslut örn konstituerande av kyrklig samfällighet meddelas i god tid före lagarnas ikraftträdande.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att nu upptaga bestämmelser örn rätt för församlingar att bilda kommunalförbund. Det synes nämligen vara skäl att avvakta någon tids erfarenhet rörande den omfattning, i vilken de nu föreslagna formerna för samverkan komma till användning, samt angående resultatet därav. Erinras må i detta sammanhang, att utredning för närvarande pågår rörande möjligheterna att sammanföra

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

borgerliga kommuner för handhavande av den sociala försäkrings- och hjälpverksamheten, samt att denna utredning kan bliva av betydelse även för frågan örn sättet för samverkan mellan församlingar.»

Lagen om församlingsstyrelse. I enlighet med vad departementschefen sålunda uttalat, upptogs i det 1930 års riksdag förelagda förslaget till lag örn församlingsstyrelse stadganden, svarande dels mot kyrkostämmoförordningens bestämmelse örn förenat kyrkoråd, dels ock mot de bestämmelser, som influtit i § 41 stycket 2 i kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag till lag örn församlingsstyrelse. Dessa stadganden, som av riksdagen godkändes, återfinnas nu i 40 § lagen örn församlingsstyrelse, där de hava följande lydelse: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Två eller flera församlingar må dock, ändå att de icke utgöra en kyrklig samfällighet, förena sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.» Beträffande åter beslutanderätten upptog Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser i enlighet med. kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag, att i ärende, som vore gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke utgjorde en kyrklig samfällighet, beslutanderätten skulle utövas å gemensam kyrkostämma med församlingarna. Föreskrift i överensstämmelse härmed inflöt i 3 § lagen örn församlingsstyrelse.

Vad härefter Stockholms stad beträffar inflöt icke någon bestämmelse i lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, svarande mot stadgandet örn gemensamt kyrkoråd i lagen örn församlingsstyrelse. Anledningen härtill har synbarligen varit den att vid tiden för lagförslagets behandling — liksom ej heller för närvarande — något pastorat icke fanns därstädes, omfattande mer än en församling. Däremot är i 43 § förordnat, huru frågor som angå vissa av huvudstadens församlingar gemensamt, skola avgöras av delegerade för församlingarna.

1932 års ecklesiastika boställssakkunniga erinra nu till en början i sin skrivelse dels örn att pastoraten såsom särskilda indelningsenheter hittills huvudsakligen haft sina uppgifter begränsade till att vara tjänstgöringsområden för kyrkoherde samt distrikt, som jämlikt den härom gällande särskilda lagstiftningen hava att i första hand ansvara för avlöningen åt det territoriellt anställda prästerskapet, dels ock örn att av rikets 1,400 pastorat flera än 800 äro bildade av två eller flera församlingar. De sakkunniga framhålla även, att pastoratens förut icke starkt utvecklade karaktär av kommunal enhet blivit väsentligen mera utpräglad genom de uppgifter, som tillagts dem genom den nya boställslagstiftningen.

De boställssakkunniga anföra i detta sammanhang vidare:

I avseende å handläggningen inom pastoraten av hithörande ärenden eller, närmare bestämt, ordningen för ärendenas beredning, fattande av beslut samt dessa besluts bringande till verkställighet, har man vid den

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

nya boställsordningens antagande tydligen utgått ifrån, att härutinnan bestämmelserna i lagen om församlingsstyrelse skulle utan vidare kunna bliva normerande. Det antogs sålunda, att någon ändring i denna lag icke skulle, i samband med boställsordningens utfärdande, vara erforderlig.

I sistberörda författning infördes åter —■ i 3 § — vissa specialbestämmelser i fråga om ett nytt organ, s. k. boställsstyrelse, bestämmelser at vilka givits följande avfattning:

»Pastorat äger, där så finnes lämpligt, uppdraga åt en särskild boställsstyrelse att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet.

Vad örn val av ledamot och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse, dock må antalet ledamöter icke vara under tre eller över fern.

Boställsstyrelse väljer inom sig för varje år ordförande och, där så finnes påkallat, vice ordförande.»

Bestämmelserna i detta lagrum böra sammanställas med de här ovan citerade stadgandena i 40 § församlingsstyrelselagen.

Avfattningen av stadgandena i 3 § ecklesiastik boställsordning giver vid handen, att tillsättandet av boställsstyrelse gjorts fakultativt. Såsom motiv för bestämmelserna i detta lagrum har anförts, att »kyrkorådet» icke alltid kunde förväntas bliva sammansatt med hänsyn till den förvaltning av fast egendom, som enligt den nya boställslagstiftningen skulle ankomma på »rådet» (proposition 187/1932 sid. 231).

Beträffande härefter det nuvarande rättsläget på förevarande område anföra de boställssakkunniga följande:

Den genom 40 § lagen örn församlingsstyrelse införda möjligheten för pastorat, omfattande flera församlingar, att utse »pastoratskyrkoråd» vid sidan av de särskilda församlingskyrkoråden synes hava utnyttjats i mycket olika utsträckning i olika stift. I ett stift (Lunds). lär, enligt vad de sakkunniga inhämtat, domkapitlet med hänsyn, utom till annat, till de ändrade förhållanden, som betingas av tillkomsten av 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning, sistlidna december månad genom cirkulär fäst församlingarnas uppmärksamhet på önskvärdheten att i flerförsamlmgspastorat irtsåges dylika kyrkoråd. I en del stift (Skara, Lunds, Karlstads och Visby) synas i stor utsträckning pastoratskyrkoråd hava valts, under det i andra detta icke alls eller i ringa omfattning förekommit. Från ett stift (Göteborgs) upplyses, att man allmänt »hyser planer på» att utse pastoratskyrkoråd i flerförsamlingspastorat med tanke på den nya ställsordningen, men att man »torde vänta därmed till fram på våren»

(1933). . ..

Då utseende icke blott av pastoratskyrkoråd utan även, såsom Damgar av det hill’ ovan återgivna stadgandet i 3 § boställsordningen, av särskild boställsstyrelse är fakultativt, föreligger beträffande flertalet av landets pastorat eller dem som omfatta mer än en församling icke någon säkerhet för att inom pastoratet finnes tillgängligt ett organ vare sig för beredandet för pastoratsstämman av de mångfaldiga ärenden, som jämlikt boställsordningen och lagen örn kyrkofond skola ankomma å stämmans beslutanderätt, eller för verkställigheten av sådan stämmas beslut. Man skulle följaktligen hava att ställa in förhoppningen på, att två- eller flerförsamlingspastoraten, till mötande av de arbetsuppgifter, som förestode

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

den 1 maj 1933 i anledning av den nya ecklesiastika boställsordningens ikraftträdande sagda dag, innan dess frivilligt gått i författning om utseende av antingen ett pastoratskyrkoråd eller en särskild boställsstyrelse. En närmare undersökning ger likväl vid handen, att även för ett sådant förfarande i viss omfattning mött och möter legalt hinder. Under alla omständigheter måste befaras, att i flertalet fall pastoraten — med hänsyn till bristfällig insikt i de härutinnan meddelade bestämmelserna i församlingsstyrelselagen — låtit den före utgången av år 1932 föreliggande möjligheten till ett ordnande på författningsenligt sätt av den ifrågavarande angelägenheten gå sig ur händerna.

Till belysning härav må erinras örn följande. Beträffande utseendet av fakultativt pastoratskyrkoråd gälla enligt församlingsstyrelselagen vissa speciella stadga liden. Sålunda skall jämlikt 43 § 2 stycket val av dylikt kyrkoråd förrättas av gemensam kyrkostämma med församlingarna. I sista stycket av samma paragraf lämnas vidare särskild föreskrift rörande sammansättningen av kyrkoråd av ifrågavarande slag. Men otvivelaktigt har man i fråga örn sådant pastoratskyrkoråd, att därjämte tilllämpa de i församlingsstyrelselagen meddelade allmänna bestämmelserna örn (församlings-)kyrkoråd. I detta sammanhang har man då att särskilt uppmärksamma 45 § 1 stycket, vari föreskrives, att ledamöter och suppleanter i kyrkorådet (och skolrådet) väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde, ävensom att valet skall förrättas i november eller december månad näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum. Jämlikt 6 § sista stycket i lagen örn införande av församlingsstyrelselagen skola dock val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, som äga rum under november eller december månad 1932, gälla för tre år, räknade från och med den 1 januari 1933. Då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum under år 1931, innebära de här återgivna stadgandena, att utseende av »pastoratskyrkoråd» — för tiden från och med 1 januari 1933 — kunnat ske blott under november och december månader 1932.

I vilken utsträckning val av pastoratskyrkoråd — i här angiven ordning — ägt rum är såsom ovan antytts icke för närvarande närmare känt. Tiden har ej medgivit att härom inhämta tillfredsställande utredning. Så mycket synes dock klart, att i stor utsträckning val uraktlåtits.

Då i 3 § nya boställsordningen föreskrives, att vad örn val av ledamot och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse — allenast med viss modifikation beträffande antalet ledamöter —, lärer härav följa, att bestämmelserna i 45 § församlingsstyrelselagen örn tid för val skola tilllämpas vid utseende av dylik styrelse. Bestämmelserna i det angivna lagrummet i boställsordningen träda emellertid, enligt kungörelsen den 30 augusti 1932 (nr 412), i kraft först den 1 maj 1933. Något beslut örn utseende av boställsstyrelse har följaktligen lagenligt icke kunnat fattas under den nu tilländagångna, härför eljest anvisade valterminen november— december 1932. Därest ett möjliggörande härav varit avsett, lärer ett stadgande örn ett omedelbart ikraftträdande av bestämmelserna i 3 § boställsordningen hava bort intagas i den omförmälda kungörelsen den 30 augusti 1932. Emellertid är att märka, att boställsstyrelse kan fullgöra blott vissa av de uppgifter, vilka åvila pastoraten, men ej fungera såsom allmänt berednings- och verkställighetsorgan för dessa menigheter.

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr IG 2.

I 6 § församlingsstyrelselagen stadgas: »Erfordras särskilda föreskrifter om tillämpning av denna lag med avseende a kyrklig samfällighet eliel beträffande handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra dylik samfällighet, meddelas sådana föreskrifter av Konungen». I fråga örn detta lagrum må erinras, att detsamma icke lärer inrymma någon befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter, vilka strida mot positiva bestämmelser i berörda lag. Någon möjlighet att i administrativ väg påbjuda utseendet av gemensamt pastoratskyrkoråd föreligger icke. Ej heller förefinnes möjlighet att beträffande utseende av sådant kyrkoråd meddela bestämmelser, avvikande från vad församlingsstyrelselagen föreskriver i fråga örn sättet for fattande av beslut örn inrättande av dylikt gemensamt kyrkoråd samt sätt och tid för val av ledamöter och suppleanter i detsamma.

Såsom sammanfattning av vad ovan anförts rörande det gällande rättsläget kail fastställas:

1) Beträffande två- eller flerförsamlingspastoraten saknas lagbestämmelser, innefattande ett åläggande för församlingarna att i och för handläggningen av de mångahanda uppgifter, som genom den nya ecklesiastika boställslagstiftningen skola ankomma å pastoraten, utse ett gemensamt organ dels för de ifrågavarande ärendenas beredning, dels för verkställigheten av pastoratsstämmans däri fattade beslut.

2) För utseende av ett gemensamt pastoratskyrkoråd i sådana pastorat, som avses i punkt 1), torde gälla de i 45 § församlingsstyrelselagen angivna tidsbestämmelserna. Har i dylikt pastorat sådant kyrkoråd icke utsetts under november—december 1932, lär pastoratskyrkoråd härefter kunna utses först efter 3 år eller under år 1935.

3) Särskild boställsstyrelse, varom förmäles i 3 § boställsordningen, torde lagligen kunna utses först år 1935.

De boställssakkunniga anföra härefter vidare beträffande behovet av särskilt pastorat sförvaltning sorg an:

Där hittills inom ett av två eller flera församlingar bestående pastorat icke funnits ett för församlingarna gemensamt kyrkoråd (pastoratskyrkoråd), har beredningen av ärenden till beslut å gemensam kyrkostämma (pastoratsstämma) i regel bort ske genom alla kyrkoråden inom pastoratet. I den mån utgifterna, såsom fallet är med uttaxeringen för prästerskapets avlöning, äro på förhand bestämda och därför kunna så att säga proportionellt fördelas på de olika församlingarna, kan ju en separat behandling av ärendena utav varje särskild församling och dess kyrkoråd äga rum. Vanskligare har det ställt sig med frågor örn t. ex. prästgårdsbyggnad. För att ett praktiskt resultat i sådana fall skall ernås torde ofta erfordras, att varje kyrkoråds yttrande kommuniceras ett vart av de övriga, innan dessa kunna fatta sin slutliga ståndpunkt. Där skiljaktigheter föreligga mellan de olika kyrkorådens meningar, torde pastoratsstämman ofta baft svårt att träffa omedelbart avgörande.

Dessa olägenheter förelågo visserligen och voro föremål för statsmakternas bedömande redan vid tillkomsten år 1930 av nu gällande lag örn församlingsstyrelse. Det torde emellertid kunna fastslås, att dessa olägenheter måste komma att göra sig gällande på ett belt annat och mera besvärande sätt, i den mån 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning träder i kraft och pastoraten genom samma lagstiftning tillföras en mångiald

12 Kungl. May.ts proposition Nr 162.

nya uppgifter av ekonomisk natur. Behovet att i dessa ärenden fatta snabba och för de skattdragande fördelaktiga beslut synes göra det nödvändigt, att två- eller flerförsamlingspastoraten alltid äro utrustade med ett eget beredande och verkställande organ, fristående i förhållande till de särskilda församlingskyrkoråden, vilka senare var för sig representera den egna församlingen och blott kunna äga ett sekundärt intresse för pastoratets gemensamma angelägenheter. En reglering av här angiven innebörd synes för övrigt ofrånkomlig redan med hänsyn därtill, att i varje pastorat givetvis hör finnas ett städse funktionerande förvaltningsorgan, till vilket myndigheter och enskilda skola kunna hänvända sig i ärenden som beröra pastoratet såsom sådant.

De föreliggande förhållandena giva enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen vid handen, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för meddelande av sådana författningsföreskrifter, att två- eller flerförsamlingspastoraten bliva utrustade med särskilda berednings- och verkställighetsorgan utan att utseendet av sådant organ göres beroende av pastoratens gottfinnande.

Vid bedömande av frågan huruvida man härvid hör vidtaga ändringar i såväl församlingsstyrelselagen som i ecklesiastik boställsordning eller i blott endera av dessa lagar, synes man icke kunna undgå att taga hänsyn till, att församlingsstyrelselagen tillkommit i den för vanlig kommunallagstiftning stadgade ordning, under det att boställsordningen tillkommit under medverkan av kyrkomötet.

De sakkunniga föreslå, i första hand, en sådan ändring av bestämmelserna i 40 § sistnämnda lag, att utseende av pastoratskyrkoråd göres i alla fall obligatoriskt.

Företages en lagändring av denna innebörd, lärer ett tillägg till 45 § i samma lag jämväl vara påkallat. Härom må bringas i erinran följande.

I 40 § lagen örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning den 13 juni 1919 är stadgat att, där ny församling skall bildas, fullmäktige och befattningshavare i församlingen må under året innan indelningsändringen träder i kraft — vilket alltid sker med början av kalenderår — utses oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid för val. De som sålunda utses skola genast träda i utövning av sina befattningar med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i anledning av indelningsändringen; och skall i fråga örn beräknande av deras tjänstgöringstid så anses, som örn denna börjat först med ingången av nästföljande år. Motsvarande föreskrifter synas i avseende å val av kyrkoråd böra meddelas beträffande pastorat. Då emellertid sistnämnda lag (den s. k. indelningslagen) icke är tillämplig beträffande pastorat, torde sådana föreskrifter böra införas i lagen örn församlingsstyrelse.

Det synes erforderligt att pastoratskyrkoråd, där sådana för närvarande saknas, utses i så god tid, att de kunna övertaga sina uppgifter vid ikraftträdandet den 1 maj 1933 av den ecklesiastika boställsordningen.

I Stockholm finnes såsom ovan erinrats icke något pastorat, som omfattar mer än en församling. Något behov av pastoratskyrkoråd föreligger alltså ej där för närvarande, och det synes knappast antagligt, att i Stockholm bildas ny församling, som ej tillika förklaras skola utgöra eget pastorat. Vid sådant förhållande torde behov av ändring i lagen örn församlingsstyrelse i Stockholm ej föreligga.

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

De boställssakkunniga hemställa slutligen, att Kungl. Majit måtte för 1933 års riksdag framlägga förslag till följande ändringar av 40 och 45 §§ lagen örn församlingsstyrelse.

40 $.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd oell ett skolråd.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för vården örn pastoratets angelägenheter. Åt gemensamt kyrkoråd, som sist nämnts, må uppdragas vården även örn andra för församlingarna gemensamma angelägenheter. Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses i församlingen.

För förvaltningen —-----församlingarna.

Där församling-----biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse------skolråd.

45 §.

Ledamöter och-----rum.

Avgår ledamot-----året.

Bildas nytt pastorat av två eller flera församlingar, må val av gemensamt kyrkoråd för församlingarna i pastoratet äga rum före nybildningens ikraftträdande och oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid för dylikt val; och skall valet avse tiden till utgången av året efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige nästa gång förrättas. Kyrkoråd, som sålunda utses, skall genast träda i utövning av sitt uppdrag med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i anledning av nybildningen.

Örn val av befattningshavare i nybildad församling är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där i pastorat bestående av mer än en församling vid tiden för ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.

Över de boställssakkunnigas förslag hava yttranden infordrats från samtliga domkapitel och stiftsnämnder samt kammarkollegiet.

Den föreslagna lagändringen tillstyrkes av domkapitlen och stiftsnäm,liderna i Skara, Västerås, Karlstad och Visby.

14 Kungl. Majis proposition Nr 162.

Domkapitlet i Lund, med vilken myndighet stiftsnämnden därstädes instämmer, ansluter sig till det föreliggande förslaget med följande uttalande:

Som framgår av de sakkunnigas framställning, Ilar domkapitlet redan tidigare observerat nödvändigheten av att ett verkställande organ skapas för de pastorat, som bestå av mer än en församling. Församlingslagen möjliggör detta genom bestämmelsen örn utseende av gemensamt kyrkoråd. I stiftscirkulär den 7 december 1932 fäste därför domkapitlet pastorsämbetenas synnerliga uppmärksamhet på innehållet i 40 § församlingsstyrelselagen om gemensamt kyrkoråd. Ett mycket stort antal av stiftets flerförsamlingspastorat bar också infört sådant kyrkoråd. Men det har också bänt att gemensamt kyrkoråd ej införts på grund av motstånd från församlingarnas sida.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand understödja de sakkunnigas förslag, i vad det avser inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd.

Stiftsnämnden i Luleå, med vilken myndighet domkapitlet därstädes instämmer, anser en lagändring i enlighet med de sakkunnigas förslag icke påkallad av formella skäl. Därest emellertid en sådan ändring ur praktiska synpunkter finnes innebära någon fördel, motsätta sig myndigheterna icke ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Kammarkollegiet finner den föreslagna lagändringen vara av behovet påkallad. Ämbetsverket anser dock, att den nya bestämmelsen i tredje stycket av 45 § församlingsstyrelselagen bör i visst hänseende utvidgas, varom förslag framlägges, samt anför härom följande:

I den föreslagna bestämmelsen behandlas det fallet då i ny pastoratsbildning ingå två eller flera församlingar (härvid likgiltigt huru dessa församlingar förut varit i pastoratshänseende organiserade). Däremot äger bestämmelsen i fråga icke tillämpning på vissa andra möjliga indelningsändringar, såsom då en församling, som ej har eget kyrkoråd, avskiljes från pastorat för att utgöra eget pastorat eller då, utan ändring i pastoratsindelningen, församling, som utgör eget pastorat, delas i två församlingar. Denna lucka fylles icke genom det av de sakkunniga åberopade stadgandet i 40 § lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (till vilken det föreslagna fjärde stycket i 45 § lagen örn församlingsstyrelse torde hänvisa). Det kräves alltså bestämmelse, på grund varav dels en från pastoratsgemenskap med annan eller andra församlingar utsöndrad församling, som ej redan har eget församlingskyrkoråd, må kunna välja sådant oberoende av eljest gällande bestämmelser örn dylikt val, dels ock vid uppdelning, utan ändring i pastoratsindelningen, av församling, som utgör eget pastorat, i två eller flera församlingar pastoratskyrkoråd må kunna väljas oberoende av eljest gällande bestämmelse örn dylikt val.

Övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrka däremot ett genomförande av de boställssakkunnigas förslag. Domkapitlen och stift snämnderna i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Växjö och Göteborg anse dels att behov icke föreligger för införande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, dels ock, att riktigheten av de sakkunnigas tolkning av nu gällande bestämmelser om

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

val av kyrkoråd, kail ifrågasättas såsom ledande till orimliga konsekvenser. Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand, vilka tillstyrkt förslaget örn inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, instämma med sistnämnda myndigheter i fråga örn tolkningen av bestämmelserna örn kyrkorådsval.

Såsom framgår av de boställssakkunnigas skrivelse, hava förslag örn obligatoriskt inrättande av pastoratskyrkoråd i två- och flerförsamlingspastorat redan tidigare framkommit. Förslagen hava emellertid icke föranlett till någon åtgärd, enär man hitintills ansett, att de begränsade uppgifter, sådana kyrkoråd i flertalet fall skulle hava att fylla, icke motiverade en sådan utvidgning av den kyrkligt-kommunala organisationen. I och med pastoratens övertagande av boställsförvaltningen synes mig emellertid läget hava väsentligen förändrats. Varje pastorat i landet erhåller genom den nyligen beslutade boställslagstiftningen nya krävande förvaltningsuppdrag, vilka i förening med de uppgifter, som tidigare åvilat dem, måste anses motivera ett obligatoriskt införande av särskilda organ för pastoratsärendenas beredning och beslutens verkställande. Att behov av sådana organ föreligger vitsordas allmänt av de i ärendet hörda myndigheterna, även örn icke samtliga dessa myndigheter tillstyrka meddelandet av bestämmelser örn ovillkorligt inrättande av pastoratskyrkoråd. Jag anser mig böra biträda vad de sakkunniga föreslagit i förevarande avseende.

Vad härefter förslaget till ändring i 45 § församlingsstyrelselagen angår, finner jag detsamma värt övervägande. I förevarande sammanhang anser jag mig emellertid böra inskränka mig till att föreslå bestämmelser, som kunna vara ägnade att undanrödja de av de sakkunniga påtalade olägenheterna av nu gällande lagstiftning, och finner jag mig alltså för närvarande icke böra föreslå åtgärder för längre gående ändring på förevarande område, helst som en närmare utredning härutinnan synes mig erforderlig.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departe-

mentschefen.

Ur protokollet: Anna Meurling.