med förslag till förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit partihandlare med¬ givna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 266.

1 Nr 266.

Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, m. m.; given Stockholms slott den 2 juni 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Ni 266.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Förslag

till

förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Härigenom förordnas, att den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, tillsvidare till och med den 30 juni 1934 skall på det sätt begränsas, att dylikt brännvin må av partihandlare inköpas allenast i den utsträckning Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 266.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms, slott den 2 juni 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Jag anhåller nu att få upptaga till behandling fråga örn åtgärder för ökad avsättning av potatis för brännvinstillverkning.

I denna fråga bar jag låtit inom finansdepartementet verkställa viss utredning. Utredningen har sammanfattats i en promemoria, innefattande förslag i ämnet. Över promemorian hava infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium. Kontrollstyrelsen har därvid överlämnat yttranden av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, aktiebolaget Skattefri sprit, aktiebolaget Svensk sprit och Sveriges bränneriidkareförening. Vid kommerskollegii utlåtande bar fogats en till kollegium ingiven skrift i ämnet från Stidsvigs & Hälsingborgs limfabriker aktiebolag.

I promemorian har anförts följande:

Det vid lantbruksbrännerierna tillverkade brännvinet vinner med bränneribanteringens nuvarande anordning avsättning allenast för försäljning till aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vid vars reningsverk brännvinet beredes huvudsakligen till förtäringssprit. Lantbruksbränneriernas leveranser av brännvin till bolaget hava under senare år uppgått till följande kvantiteter, i liter av normalstyrka (50 procent alkoholbalt) räknat:

Tillverkningsåret 1925/1926 ............................ 24.9 8 milj.

» 1926/1927 ............................ 23.05 »

» 1927/1928 19.9 6 »

» 1928/1929 23.65 »

» 1929/1930 24.05 »

» 1930/1931 24.04 »

» 1931/1932 20.0 2 »

Dessa kvantiteter avse väsentligen brännvin, tillverkat av spannmål och potatis (potatisbrännvin). Brännvin av sockerbetor (betbrännvin) samt melassbrännvin ingå med i medeltal allenast respektive 0.8 miljon liter och 1 miljon liter.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

För innevarande tillverkningsår — 1932/1933 —- hava lantbruksbränneriernas leveranser av brännvin till aktiebolaget Vin- & spritcentralen uppgått till 24.02 miljoner liter av normalstyrka, därav 22.24 miljoner liter utgjorts av potatisbrännvin.

Enligt vad som uppgivits hade emellertid aktiebolaget Vin- & spritcentralens inköp av råbrännvin för tillverkningsåret 1932/1933 kunnat begränsas till 20 miljoner liter, därest bolaget haft att taga hänsyn allenast till det föreliggande inköpsbehovet. Till följd av den synnerligen rikliga potatisskörd, som 1932 års odling lämnade, föranleddes bolaget dock att vid sagda års upphandling öka sitt inköp av lantbruksbrännvin till 22 miljoner liter. Överskottet av fabrikspotatis i potatisodlingsdistrikten visade sig emellertid enligt till Kungl. Maj:t senare under hösten 1932 inkomna framställningar vara så betydande, att åtgärder kraftigt påkallades för ytterligare avverkning av potatis för bränneriändamål. Efter förhandlingar inom finansdepartementet med aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Svenska jästfabriksaktiebolaget åtog sig förstnämnda bolag att under tillverkningsåret 1932/1933 inköpa ytterligare 2 miljoner liter potatisbrännvin. Jästindustrien å sin sida förklarade sig villig att åt spritcentralen, vars cisternutrymme hotade att bliva otillräckligt, lagra intill en miljon liter jästbrännvin samt förband sig att på närmare angivet sätt inskränka sin brännvinstillverkning med en miljon liter eller ock i sina stärkelsefabriker förbruka häremot svarande kvantitet potatis.

De opåräknat stora inköpen av brännvin från lantbruksbrännerierna, tillhopa 24.02 miljoner liter, som aktiebolaget Vin- & spritcentralen under innevarande tillverkningsår sålunda föranletts att verkställa, måste otvivelaktigt komma att medföra betydande inskränkningar i sagda bränneriers leveranser under instundande tillverkningsår. I denna riktning verkar självfallet även nedgången i spritdryckskonsumtionen, vilken nedgång enligt från kontrollstyrelsen inhämtad upplysning kan beräknas till cirka 20 procent av 1931 års konsumtion. Enligt en under hand från aktiebolaget Vin- & spritcentralen tidigare lämnad uppgift kunde bolagets brännvinsinköp från lantbruksbrännerierna under instundande tillverkningsår, såvida icke särskilda åtgärder vidtoges, näppeligen väntas uppgå till melån omkring 15 miljoner liter, eller alltså en myckenhet som med ungefär 9 miljoner liter komme att understiga innevarande tillverkningsårs brännvinsinköp. Av berörda minskning skulle drygt 8 miljoner liter belöpa sig å potatisbrännerierna. En inskränkning i brännvinstillverkningen av denna omfattning måste uppenbarligen komma att medföra stora svårigheter för jordbruksnäringen i de trakter, där brännerierna äro belägna. Till belysning av brännvinsbränningens betydelse med hänsyn till avsättningen av vissa jordbruksprodukter lämnas här nedan en sammanställning över förbrukningen i lantbruksbrännerierna av spannmål och potatis under senare år:

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

5 Med utgångspunkt från förbrukningen under tillverkningsåren 1929/1930 —1931/1932 kan beräknas, att de svenska potatisbrännerierna i genomsnitt avverka omkring 260 ton spannmål och 56,000 hektoliter potatis för framställning av en miljon liter brännvin. Därest tillverkningen av potatisbrännvin skulle för nästa tillverkningsår komma att, såsom ovan antagits, nedgå med cirka 8 miljoner liter, skulle detta alltså medföra en motsvarande minskning i förbrukningen av spannmål och potatis för bränneriändamål med omkring 2,000 ton respektive nära 450,000 hektoliter. Enligt vad erfarenheten givit vid handen kunna avsevärda svårigheter möta att vinna avsättning för ett dylikt potatisöverskott.

Det svåra läge, i vilket potatisodlarna i bränneridistrikten alltså kunna komma vid en inskränkning i brännvinstillverkningen av den omfattning, som ovan antytts, har jämväl uppmärksammats av de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 februari 1933 tillkallade motorbränslesakkunniga, vilkas utredningsuppdrag innefattar även frågan örn tillverkningen av till förtäring avsett brännvin och andra därmed sammanhängande frågor. Nämnda sakkunniga, som förklarat sig icke bliva i stånd att slutföra sitt uppdrag förrän under senare delen av innevarande år, hava sålunda ansett sig böra undersöka olika utvägar för att under nästkommande tillverkningsår bereda möjlighet till ökad avsättning av potatis för bränneriändamål. Ett resultat härav har redan framkommit därutinnan, att jästfabrikanterna efter förhandlingar inför de sakkunniga utfäst sig att minska tillverkningen av jästbrännvin under nästa tillverkningsår till en kvantitet, motsvarande högst 35 liter brännvin per 100 kilogram pressad jäst eller med nuvarande jästtillverkning cirka 3.2 miljoner liter brännvin. Med utnyttjande av det i brännvinstillverkningsförordningen medgivna maximiutbytet av 60 liter brännvin per 100 kilogram pressad jäst skulle tillverkningen kunna uppgå till omkring 5.5 miljoner liter eller drygt 2 miljoner liter mera än den gjorda utfästelsen åsyftar såsom maximikvantitet.

Vidare hava ovannämnda sakkunniga i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 20 maj 1933 hemställt örn utfärdande av förbud mot tillverkning av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/1934; och hava de sakkunniga beräknat den kvantitet brännvin, med vilken potatisbränningen därigenom under nämnda tillverkningsår skulle komma att ökas, till omkring 0.6 miljon liter.

Inom finansdepartementet hava ytterligare åtgärder tagits i övervägande i syfte att under instundande tillverkningsår åstadkomma ökad avsättning av potatis för bränneriändamål, därvid det särskilt ansetts böra undersökas, huruvida icke potatissprit skulle i större eller mindre utsträckning kunna såsom skattefri sprit komma till användning för tekniska och industriella ändamål i stället för sulfitsprit. Den årliga avsättningen av sulfitsprit till tekniska och industriella ändamål genom partihandlaren med skattefri sprit — aktiebolaget Skattefri sprit — kan för närvarande beräknas uppgå till i runt tal 5 miljoner liter av 95 procent alkoholstyrka, motsvarande omkring 10 miljoner liter av normalstyrka. Därest lantbruksbrännerierna finge för nästa tillverkningsår leverera åtminstone en del av den sprit, som sålunda åtgår för tekniska och industriella ändamål, vore detta givetvis ägnat att i sin mån underlätta situationen för potatisodlarna i bränneridistrikten.

Enligt 5 § i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit har partihandlare, varom förmälas i nämnda förordning, medgivits rätt att till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som framställts ur avfallslut vid sulfitcellulosatillvcrkning, varemot partihandlares rätt att

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

för försäljning enligt samma förordning inköpa på annat sätt tillverkat brännvin gjorts beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Därest den tekniska sprit, varav behovet för närvarande tillgodoses av sulfitsprit, skall för nästkommande tillverkningsår få i viss utsträckning levereras av sprit av jordbruksprodukter, lärer det bliva nödvändigt att genom en tillfällig inskränkning av den i 5 § i omförmälda förordning partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställts ur avfallslut vid sulfitcellulosa tillverkning, på det sätt begränsa nämnda rätt, att jämväl denna blir beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning, innefattande bestämmelser i sådan riktning, finnes såsom bilaga fogat vid denna promemoria.1

Med hänsyn till att tillverkningspriset å jordbrukssprit är högre än tillverkningspriset å sulfitsprit komme genomförandet av en sådan ordning som den nu föreslagna att medföra en viss prisförhöjning å den för tekniska och industriella ändamål tillhandahållna spriten. Då det emellertid efter den föreslagna ordningens genomförande kommer att bero av Kungl. Maj:ts prövning, i vilken utsträckning det ena eller andra slaget av sprit skall för angivna ändamål komma till användning, torde häri få anses ligga nödig garanti för att en dylik prisförhöjning kommer att hållas inom skäliga gränser.

Förslaget att den tekniska sprit, varav behovet för närvarande tillgodoses av sulfitsprit, skulle för nästkommande tillverkningsår få i viss utsträckning levereras av sprit av jordbruksprodukter förutsätter, att sulfitspriten skulle i motsvarande utsträckning vinna ökad avsättning såsom motorsprit. Då emellertid sulfitspritfabrikerna för den till tekniskt bruk avsedda skattefria spriten erhålla ett högre pris än för motorspriten, torde en dylik omläggning av produktionen icke låta sig göra utan en viss prisförhöjning å motorspriten. Då å andra sidan till följd av konkurrensen med bensinen även en mindre prisförhöjning å motorspriten torde kunna äventyra avsättningsmöjligheterna för densamma, torde särskilda åtgärder hilva erforderliga för att säkerställa motorspritens avsättning.

En lämplig utväg härtill torde erbjuda sig, örn åt Kungl. Majit medgives befogenhet

att, där så prövas nödigt, förordna, att den, som till riket inför bensin, skall vara skyldig att av tillverkare av motorsprit eller av denne antagen återförsäljare inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motorspriten minst utgör viss procent av den importerade kvantiteten bensin, samt att använda den sålunda inköpta motorspriten för inblandning i bensin enligt vissa grunder;

att medgiva de undantag från angivna inköps- och inblandningsskyldigliet, som av förhållandena påkallas;

samt att själv eller genom därtill förordnad myndighet meddela närmare föreskrifter örn inköps- och inblandningsskyldiglieten.

Givet är. att ett förordnande örn inköps- och inblandningsskyldighet förutsätter prissättning i viss ordning av den sprit, som skall inköpas, samt ovillkorligt åtagande från sulfitspritindustriens sida att till det sålunda åsätta priset leverera erforderliga mängder sprit av godkänd kvalitet.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke i och för sig hava något att erinra mot förslaget örn skyldighet för den, som till riket inför bensin, att däri inblanda motorsprit. Styrelsen har i denna fråga anfört följande:

1 Denna bilaga är av samma innehåll som det vid propositionen fogade förslaget till förordning.

7 Kungl. Martts proposition nr 266.

Införsel av bensin sker i regel nied tankfartyg, ur vilka bensinen inpumpas i större cisterner. Bensinen anmäles i allmänhet till uppläggning å tullnederlag, varvid cisternerna anses såsom tulluederlagsmagasin. Då bensin skall förtullas från tullnederlaget, inpumpas den antingen i smärre tankfartyg eller tankvagnar för transport till olika depåer, eller tappas den på fat. Största delen av den i cisternerna förvarade bensinen försörjes i oförändrat skick för användning såsom motorbränsle, men en del försäljes för användning i färgerier, tvättanstalter eller andra industrier. Vidare förekommer det, att bensin i särskilda tankar blandas med motorsprit. Den sålunda uppkomna produkten, bentvl, kan med fördel i avsevärd omfattning användas såsom motorbränsle för automobiler oell autobussar men kan enligt uppgift icke användas för drift av vissa för luftfartyg avsedda motorer.

På grund av sättet för bensinens införsel och förvaring samt bensinens olika användningssätt kan det möjligen möta vissa svårigheter att, innan bensin utlämnats från tullverket, blanda densamma med motorsprit på motsvarande sätt, som sker i fråga örn viss spannmål.

Styrelsen utgår från att, sedan spörsmålet örn sättet för inblandningens verkställande blivit föremål för närmare övervägande och, i den mån tullverkets medverkan för kontroll över inblandningen härvid skulle bliva ifrågasatt, styrelsen blir satt i tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Kontrollstyrelsen har till en början beträffande gällande bestämmelser erinrat örn följande:

I förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin särskiljas tre olika slag av brännvinsbrännerier, nämligen lantbruksbrännerier, jästbrännerier och sulfitbrännerier. I lantbruksbränneri må tillverkning av brännvin pågå allenast under tiden oktober—april, medan någon sådan tidsbegränsning icke finnes beträffande jäst- eller sulfitbränneri. I motsats till vad som gäller för lantbruks- och sulfitbränneri, har i fråga örn jästbränneri föreskrivits särskild begränsning beträffande den myckenhet brännvin, som där må tillverkas. I fråga örn möjligheterna till avsättning för det tillverkade brännvinet äro enligt bestämmelserna i 21 § i nämnda förordning de olika slagen av brännvin principiellt sett likaberättigade. Sulfitspriten, som tillverkas ay en eljest tillspillogiven avfallsprodukt, nämligen den vid sulfitcellulosatillverkningen uppkommande sulfitluten, intager emellertid härvidlag i viss mån en särställning. Vid utarbetandet av förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, enligt vilken tillhandahållandet av sprit för tekniska och industriella ändamål i huvudsak regleras, ägnades särskild uppmärksamhet åt frågan örn främjande av sulfitspritens avsättning, med resultat att de användningsområden för sprit, å vilka förordningen främst har avseende, förbeliöllos i första hand åt sulfitspriten. 1 5 § i nämnda förordning stadgas nämligen, att partihandlaren med skattefri sprit får till obegränsad myckenhet inköpa sulfitsprit för sin återförsäljning, medan partihandlaren allenast efter ansökan hos Kungl. Majit äger i deli utsträckning, för varje år bestämmes, inköpa annat slag ay brännvin. Ett direkt syftemål med nyssnämnda stadgande örn sulfitspritens företräde vid användning såsom skattefri sprit har varit, att statsmakterna därigenom velat för tekniska och industriella ändamål sörja för tillgången till en sa prisbillig sprit som möjligt, i vilket avseende sulfitspriten genom sin vida lägre tillverkningskostnad intager ett avgjort för-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

steg i jämförelse med annan inhemsk sprit. För att icke detta syfte skall a1ve.^;yras.’ aar ^ § i rusdrycksförsäljningsförordningen intagits en före-

svf.1 . av innebörd, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen för sin återförsäljmng äger inköpa sulfitsprit allenast i den utsträckning, Kungl. Maj:t ärligen bestämmer. Härigenom beredes tillfälle att övervaka, att tillräcklig tillgång till skattefri sulfitsprit för tekniska och industriella ändamål förefinnes, innan försäljning av sulfitsprit till reningsverk äger rum.

I fråga örn tillverkning och avsättning av sulfitsprit yttrar styrelsen härefter:

I den män 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit asyftat att främja avsättningen av sulfitsprit och samtidigt bereda allmänheten och industrien tillgång till prisbillig skattefri sprit, hava erfarenheterna under de gångna åren till fullo ådagalagt, att förväntningarna i detta avseende blivit uppfyllda. Tack vare ett målmedvetet arbete från aktiebolaget Skattefri sprits sida, varvid bolaget icke lämnat någon möda ospard att utfinna nya användningsområden för denaturerad sprit och i samband därmed eftersträvat att hålla priset så lågt som möjligt, har avsättningen av denaturerad sprit i hög grad stegrats. Till belysande härav lämnas följande uppgifter, avseende försäljningen av skattefri sprit åren 1920—1932, därvid även det vid början av varje år gällande detaljhandelspriset å dylik sprit angives:

Av. den remitterade promemorian framgår icke närmare, i vilken omfattning det vore avsett att övergå till användning såsom skattefri sprit av annat brännvin än sulfitbrännvin. Skulle emellertid potatisbrännvin komma att helt och hållet eller i avsevärdare omfattning tagas i anspråk härtill mäste, detta stå i strid mot de principer, som legat till grund för 1918 års lagstiftning angående handel med skattefri sprit, samt i praktiken dels medföra rubbning i det system, efter vilket sulfitspritindustrien så-

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

som huvudintressent i aktiebolaget Skattefri sprit med framgång sedan åtskilliga år arbetat för främjande av avsättningen av sin tillverkning, dels ock åstadkomma en fördyring av spriten för såväl allmänheten som industrien.

Tillverkningen av sulfitsprit samt dess avsättning för olika ändamål belyses av följande sammanställning:

Av ovanstående uppgifter framgår, att tillverkningen av sulfitsprit år från år ökat. I det tidigare aktuella spörsmålet örn avsättningen av den befintliga sulfitspritindustriens produktion har sålunda numera ernåtts ett tillfredsställande läge i stort sett utan annat ingripande från statsmakternas sida än den provisoriska befrielsen för motorspriten från bensinskatt. Tack vare den låga tillverkningskostnaden för sulfitsprit har försäljningspriset på sprit för tekniska ändamål kunnat hållas synnerligen lågt, men samtidigt har det likväl varit av sådan storlek, att därigenom kunnat möjliggöras att saluhålla motoralkoholen till ett någorlunda konkurrenskraftigt pris i förhållande till bensinen. Från statsmakternas sida finnes anledning att med synnerlig tillfredsställelse konstatera, att sulfitspritindustrien under en fri utveckling genom egna åtgärder varit i stånd att ordna avsättningsförhållandena för sin produktion, varigenom denna förut tid efter annan uppkommande fråga kan anses ha fått sin lösning.

Med avseende å prisförhållanden m. m. har kontrollstyrelsen anfört:

För närvarande betingar den för olika ändamål saluhållna sulfitsprilen följande priser, för jämförbarhetens skull uttryckta i liter av normal-

styrka :

såsom motoralkohol .............................................. 12 öre

vid försäljning till aktiebolaget Skattefri sprit .................... 17 »

vid försäljning till aktiebolaget Vin- & spritcentralen.............. 19 »

Tillverkningspriset å sulfitsprit är för närvarande av den av Kungl. Majit tillsatta prissättningsnämnden för skattefri sprit angivet till, för liter av normalstyrka räknat, 14 öre utan beräknad handelsvinst. Härtill kommer för motoralkoholen cirka 2 öre i kostnad för spritens omvandling till en alkoholstyrka av cirka !)9.r, procent. För att kunna försälja motoralkoholen för inblandning i bensin till ovan angivna pris av 12 öre per liten måste sulfitspritfabrikanterna tillgodogöra sig merpris å de andra avsättningsområdena av den storlek, som framgår av de ovan lämnade prisuppgifterna. Härvid har givetvis merinkomsten från försäljningen till ak-

10 Kungl. May.ts proposition nr 266.

tiebolaget Skattefri sprit den största betydelsen, då dessa leveranser avse ej mindre än cirka 10 miljoner normalliter. Därest sulfitspritfabrikerna skulle avskäras från rätten att leverera sprit till sagda bolag, bleve sagda fabriker icke längre i stånd att själva ekonomisera försäljningen av motorsprit. För säkerställande av avsättningen av sulfitspriten bleve det därför oundgängligt att vidtaga åtgärder av den innebörd, som i promemorian åsyftas, nämligen utfärdande av bestämmelser angående tvångsvis inblandning av sprit i bensin. Härmed måste förbindas skyldighet för bensinbolagen att betala ett pris för motoralkoholen, som täcker spritfabrikernas tillverkningskostnader samt även lämnar dem skälig handelsvinst. Rörande storleken av detta pris, vilket bör fastställas under statens medverkan, får styrelsen hänvisa till en till Kungl. Majit den 30 december 1932 av aktiebolaget Svensk sprit avlåten skrivelse, i vilken sulfitspritindustrien enligt upprättad kalkyl angivit ett tillverkningspris å motoralkohol av 36 öre per liter, med vilket industrien skulle erhålla kostnaderna för tillverkning samt ränta och amortering å investerat kapital täckta. Detta pris, som dock icke innefattar handelsvinst, är 12 öre högre än nuvarande pris å motoralkoholen, en merutgift, som i sista hand komme att uttagas av bensinförbrukarna. Därest den provisoriska befrielsen från skatt å motorsprit — 10 öre per liter — framdeles eventuellt skulle upphöra, bleve priset å motoralkohol med utgångspunkt från ovannämnda kalkyl 46 öre per liter. Mot detta pris svarar för närvarande ett partipris å bensin av cirka 18 öre per liter, en prisskillnad som ur allmänna ekonomiska synpunkter är ägnad att väcka betänkligheter.

Som ovan framhållits, har vid regleringen av handeln med skattefri sprit ett av syftemålen härvid varit, att den sprit, som tillhandahålles för tekniska och industriella ändamål, skulle kunna säljas till lägsta möjliga pris. Priset å denaturerad sprit har i vårt land successivt nedbringats och är nu lägre än före världskriget samt avsevärt lägre än motsvarande pris i de övriga nordiska länderna. Detta innebär givetvis en fördel för de industrier, som förbruka sprit vid sina tillverkningar. Därest potatissprit skulle tillhandahållas för ifrågavarande ändamål, skulle spritpriset komma att avsevärt fördyras. Sulfitspritfabrikerna erhålla för närvarande för sprit för tekniska och industriella ändamål ett pris av i genomsnitt 17 öre per liter, räknat för 50 procents alkohollialt. Priset å potatisbrännvin har vid leverans från brännerierna till aktiebolaget Vin- & spriteentralen under senare år fastställts till följande belopp, grundade å nedan angivna potatispris per hektoliter:

Även med utgångspunkt från ett till 25 öre reducerat pris å potatisbrännvin skulle priset å skattefri sprit av nämnda slags brännvin vid leverans till partihandlaren ställa sig icke mindre än cirka 50 procent dyrare än sulfitspriten. Härvid har hänsyn dock icke tagits till den ökning i fraktkostnader, varmed är att räkna vid transport av brännvinet från de i landets sydligaste del belägna potatisbrännerierna, ej heller till kostnader för

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

uppsamling och eventuell omdestillation. Under det att sulfitspriten levereras direkt från de på skilda platser i landet liggande sulfitspritfabrikerna till de olika mottagarna, lärer nämligen bliva nödvändigt, att potatisbrännvinet, därest några större kvantiteter därav skola ifrågakomma för leverans såsom skattefri sprit, av bränneriet levereras till ett uppsamlingsställe och där i mån av behov omdestilleras för uppbringande av alkoholhalten till den erforderliga styrkan. Denna bör utgöra cirka 95 procent för att spriten lämpligen skall kunna komma till användning för tekniska och industriella ändamål. På grund av mindre tillfredsställande apparatur kommer allenast ett fåtal potatisbrännerier upp till nämnda styrka på det tillverkade brännvinet. Vid landets 103 potatisbrännerier bade det tillverkade brännvinet under senast tilländalupna tillverkningsår följande alkoholstyrka:

Vid 10 brännerier .................................... 70 — 75 procent

» 55 » .................................... 75—80 »

» 20 » ................................... 80—85 »

» 9 » .................................... 85—90 »

» 9 » .................................... 90 — 95 »

I enlighet härmed skulle högst 9 potatisbrännerier för närvarande vara tekniskt i stånd att tillverka sprit, som utan omdestillation skulle kunna godkännas för leverans till partihandlaren med skattefri sprit. I verkligheten skulle det sålunda bliva de sistnämnda brännerierna ävensom jäst- och melassbrännerierna, på vilka det skulle ankomma att få leverera sprit till sagda partihandlare, i den mån sulfitbrännerierna skulle avkopplas från ifrågavarande leveranser.

Sin ståndpunkt till det föreliggande förslaget har kontrollstyrelsen sammanfattat på följande sätt:

Den avsevärda fördyring av den skattefria spriten, som enligt vad ovan påvisats skulle inträda, därest sulfitspriten helt eller till större delen såsom skattefri sprit ersattes av potatissprit eller annat slag av sprit, komme att kännbart drabba olika industrier, vilka i större utsträckning begagna sprit i sin rörelse. Hit höra följande användningsområden: tillverkning eller beredning av vissa apoteksvaror samt tekniska preparat av skilda slag, såsom färger, lacker och fernissor, polér- och putsmedel, etyleter och kollodium, krut, läder och tvål, varjämte särskilt en del större industrier använda sprit såsom lösningsmedel oell för rengöringsändamål. För ett flertal större förbrukare hava hittills betydande rabatter lämnats å spritpriset — ända upp till 30 procent, avseende en sammanlagd kvantitet av cirka 2 miljoner liter å 50 procent. Någon motsvarande rabatt skulle det på grund av höga tillverkningskostnader å spriten i fortsättningen icke bliva möjligt att lämna, därest annan sprit än sulfitsprit skulle tillhandahållas som skattefri sprit. En tillbakagång i såväl allmänhetens som industriens användning av skattefri sprit komme helt säkert att inträda som följd av prisfördyringen, och olika andra ämnen, i regel av utländskt ursprung, skulle för användning i såväl hemmen som inom industri och hantverk träda i stället för sprit för tekniskt bruk.

Hur berättigat det än må vara, att åtgärder från statsmakternas sida under nuvarande svåra ekonomiska förhållanden vidtagas för tryggande av avsättningen av fabrikspotatis i landet, anser kontrollstyrelsen för sin del det principiellt oriktigt, att detta skall komma till genomförande på

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

sådant sätt, att kostnaderna härför väsentligen drabba den tekniska produktionen inom landet genom höjda priser å den sprit, som inom densamma förbrukas. Det synes vara stridande mot en sund ordning att i tider, då industri och hantverk arbeta under svåra ekonomiska förhållanden, genom lagstiftningsåtgärder tvinga dess utövare att arbeta med dyrare råvaror än dem, som finnas tillgängliga. I detta avseende står, såsom ovan påvisats, den i promemorian föreslagna åtgärden i direkt motsats till statsmakternas tidigare intagna ståndpunkt, nämligen att den prisbilliga sulfitspriten skall förbehållas användningen såsom teknisk sprit. Ett frångående av denna princip, efter vilken spritindustrien inrättat sig, måste vara ägnat att medföra vittgående rubbningar i sagda industris nuvarande avsättningsförhållanden oell i förevarande fall bland annat aktualisera den komplicerade frågan om tvångsinblandning av sprit i bensin. Då samtliga frågor angående tillverkning och avsättning av inom landet tillverkat brännvin för närvarande äro under utredning av därtill utsedda sakkunniga, synes det enligt kontrollstyrelsens mening innebära ett anmärkningsvärt föregripande på en viktig punkt av sagda utredning att, låt vara provisoriskt, vidtaga ändring i gällande grunder i fråga örn användningsområdena för olika slag av inom landet tillverkat brännvin.

På grund av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen icke ansett sig kunna biträda det i den remitterade promemorian framförda förslaget. Styrelsen har vidare anfört, att den korta tid, som stått styrelsen till förfogande för avgivande av yttrande i denna för bränneriindustrien och för stora delar av vår tekniska industri liksom även för allmänheten så betydelsefulla fråga icke möjliggjort att så ingående, som det varit önskvärt, utreda hithörande spörsmål. Styrelsen hade sålunda icke medhunnit att närmare skärskåda de tekniska spörsmål och kontrollfrågor, som vore förknippade med inblandningen tvångsvis av sprit i bensin. Såvitt styrelsen kunnat finna, syntes större svårigheter icke möta i nämnda avseende att, i förekommande fall, realisera det i promemorian framförda förslaget härom. Styrelsen vore beredd att härutinnan framdeles avgiva förslag. Styrelsen ville här endast erinra, att det lagstadgade inblandningstvånget givetvis skulle åvila icke allenast bensinimportörerna utan även utövare av inhemsk tillverkning av bensin.

I det av kontrollstyrelsen överlämnade yttrandet från Sveriges bränneriidkareförening har anförts följande:

Av motiveringen till det vid promemorian fogade förslaget till förordning finna vi, att tillämpning av förordningen skulle komma att äga rum i det fall eventuellt överskott av potatis jämväl i höst är förefintligt.

En så beskaffad anordning måste vi hälsa med uppriktig glädje, då därigenom ernås utökad garanti för användning av potatisöverskottet.

Givetvis är det omöjligt att nu förutsäga utfallet av årets potatisskörd, men vi kunna ej underlåta att i detta sammanhang påpeka att den planerade regleringen av potatisstärkelsen (potatismjöl) kommer, örn den förverkligas, att med en till visshet gränsande sannolikhet medföra, att man även i år har att motse ett betydligt potatisöverskott.

Föreningen kan därför icke annat än på det livligaste tillstyrka, att det remitterade förslaget till förordning måtte bifallas.

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Beträffande övriga av kontrollstyrelsen överlämnade yttranden torde jag, då däri angivna synpunkter i väsentlig mån kommit till uttryck i styrelsens eget utlåtande, kunna inskränka mig till att hänvisa till handlingarna.

Lantbruksstyrelsen har förordat ett genomförande av det i promemorian framlagda förslaget.

Kmnmerskollegii utlåtande är av följande innehåll:

Enligt vad som framgår av den remitterade promemorian beräknas det för Vin- och spritcentralens räkning vid utgången av tillverkningsåret 1932/1933 i lager befintliga överskottet av råbrännvin, som levererats från lantbruksbrännerierna, till cirka 4 miljoner liter av normalstyrka (50 procent). Då därjämte inköpen för nästkommande tillverkningsår av konsumtionssprit på grund av nedgång i spritdryckskonsumtionen anses böra minskas i förhållande till årets förbrukning från cirka 20 till 15 miljoner liter, skulle följden härav bliva en totalminskning i inköpen av råbrännvin, vid jämförelse med den under tillverkningsåret 1932/1933 inköpta kvantiteten, av cirka 9 miljoner liter, varav drygt 8 miljoner liter komme att belöpa sig på potatisbrännerierna. Av de lämnade uppgifterna synes visserligen framgå, att såsom resultat av en med jästbrännerierna träffad överenskommelse tillverkningen av jästbrännvin kommer att minskas med omkring 2 miljoner liter, varjämte ett föreslaget förbud mot tillverkning av brännvin av sockerbetor komme att innebära en möjlighet till ökad avsättning för potatisbrännvin av ytterligare 0.6 miljon liter. Även efter avdrag av dessa kvantiteter från det beräknade överskottet av potatisbrännvin vid en tillverkning härav, motsvarande den under innevarande tillverkningsår, skulle alltså återstå en kvantitet av mellan 5 och 6 miljoner liter potatisråbrännvin av normalstyrka, varför avsättning under nu gällande förhållanden saknas. Förslaget går nu ut på att denna kvantitet, eller i varje fall en mera avsevärd del därav, skulle finna avsättning som teknisk sprit och att för sådant ändamål den åt den aiiktoriserade partihandlaren med skattefri sprit medgivna rätten till inköp av sulfitsprit för tekniska ändamål skulle i motsvarande grad begränsas.

Den kvantitet potatissprit, varom det kan komma att röra sig, lärer uppenbarligen bliva i hög grad beroende av årets skörderesultat och torde sålunda knappast för närvarande kunna med någon större grad av sannolikhet angivas. Under antagande av att densamma skulle komma att uppgå till 6 miljoner liter råhrännvin av normalstyrka skulle detta motsvara cirka 3 miljoner liter teknisk 95-procentig sprit, vilken kvantitet alltså skulle tillhandahållas av partibolaget i form av rektificerad potatissprit i stället för motsvarande mängd sulfitsprit.

Såsom jämförelse med hänsyn till storleksordningen av denna kvantitet anföres i följande tabell uppgift rörande tillverkningen av sulfitsprit under de senaste tre tillverkningsåren ävensom rörande avsättningen för olika ändamål:

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Siffrorna äro hämtade ur styrelseberättelsen för aktiebolaget Svensk sprit år 1932, varvid omräkning av de angivna viktmängderna i liter tillfogats. (Specifika vikten har antagits till 0.8io utom för motorsprit, där den beräknats uppgå till O.soo.) Nedgången under 1932 är beroende av den under året pågående, omfattande arbetsinställelsen inom cellulosaindustrien. Den totala kvantiteten sprit för kemisk-teknisk fabrikation och allmänförsäljning från aktiebolaget Skattefri sprit, vilket bolag är den enda auktoriserade partiförsäljaren av sådan sprit inom riket, uppgick enligt kontrollstyrelsens statistik över rusdrycksförsäljningen m. m. under samma år till nedanstående:

Liter 50 % Motsvarande cirka liter 95 %

1930 ................................ 11,116,042 5.5 miljoner

1931 ................................ 12,159,842 6.i »

1932 ................................ 12,938,602 6.5 »

Skillnaden i kvantitet mellan den totala kvantiteten 95-procentig sprit, använd för tekniska och husbållsändamål och den enligt ovanstående härtill förbrukade sulfitspriten torde i huvudsak hava motsvarats av den sekundasprit, som levererats från reningsverken.

Då prisläget för de olika slagen av sprit är i hög grad skiftande, medför ett utbyte av ett billigare slags sprit mot ett dyrare en synnerligen kännbar prisförhöjning för konsumenterna. Skillnaden i det genomsnittliga fabrikspriset för 95-procentig sulfitsprit, använd till hushålls- och tekniska ändamål, å ena, och dylik sprit, som förbrukas till motorbränsle, å andra sidan, torde alltså uppgå till omkring 20 öre, medan sprit av potatisråbrännvin torde ställa sig i ett prisläge vid rådande råvara- och tillverkningskostnader, som i sin ordning med cirka 18 å 20 öre överstiger förstnämnda pris. En överflyttning av 3 miljoner liter 95-procentig hushålls- och teknisk sprit från sulfitbrännerierna till potatisbrännerierna torde alltså komma att drabba konsumenterna med en merkostnad av minst 0.6 miljon kronor.

För att under dessa förhållanden möjliggöra ett uppehållande av sulfitspritfabrikationen i oförminskad omfattning torde därjämte en motsvarande förhöjning av priset för motorsprit böra beräknas, vilken prisskillnad enligt det framlagda förslaget finge bestridas av bensinimportörerna och indirekt av motorsamfärdseln. Med hänsyn till den betydande importkvantitet bensin, varpå denna prisskillnad skulle uttagas, torde densamma emellertid knappast spela någon mera avsevärd roll. Den inköpta mängden

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

motorsprit måste härvid givetvis förutsättas bliva tillhandahållen allmänheten i för motordrift lämplig bensinblandning, framför allt såsom s. k. lättbentyl (med 25 procent alkoholhalt). Den alldeles övervägande mängden bensin bomme därför allt fortfarande att försäljas såsom oblandad.

Kollegium har ansett sig böra särskilt framhålla detta med anledning av de betänkligheter, som framförts i en vid utlåtandet fogad, till kollegium inkommen skrivelse från Stidsvigs & Hälsingborgs limfabrikers aktiebolag ävensom vid vissa muntliga förfrågningar.

Den största olägenhet, som skulle bliva en följd av den ovannämnda planens genomförande, skulle uppenbarligen ligga i den desorganisation, som densamma i viss mån skulle medföra i handeln med skattefri sprit för tekniska och hushållsändamål, och den minskade förbrukning för sådana syften, som kan befaras bliva en följd av prisförhöjningen och ovissheten örn prisläget. Erinras må härvid att den ifrågavarande marknaden för hushållssprit m. m. målmedvetet upparbetats under en lång följd av år — ett arbetsresultat, som genom de föreslagna åtgärderna skulle i viss utsträckning äventyras. Svårigheterna härvidlag ökas naturligtvis i hög grad genom den ovisshet rörande omfånget av potatissprittillverkningen för tekniska ändamål, som kan förväntas ifrågakomma.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kollegium förklarat sig finna önskvärt, att den ifrågasatta omläggningen, därest densamma med hänsyn till jordbrukets läge anses oundgängligen nödvändig, i möjligaste män, begränsas. Körande de alternativa åtgärder i sådant syfte, som skulle kunna tänkas ifrågakomma, har kollegium med hänsyn bland annat tillden knappa tid, som stått till förfogande för remissens besvarande, ansett sig icke kunna göra något uttalande.

På grund av förhållanden, som antytts i den i ärendet upprättade Departements■ promemorian, torde man kunna utgå från att möjligheterna till avsättning av potatis för brännvinstillverkning under nästkommande tillverkningsår komma att bliva avsevärt mindre än under närmast föregående period. Örn potatisskörden blir god, kan man därför befara ett betydande överskott av potatis, för vars avsättning synnerliga svårigheter komma att möta. Det bekymmersamma läge, som härigenom skulle uppkomma för stora grupper av den jordbrukande befolkningen inom vissa delar av landet, påkallar enligt min mening särskilda åtgärder.

Vissa dylika åtgärder hava redan vidtagits. Sålunda har, såsom i promemorian omnämnts, förbindelse utverkats från jästfabrikanternas sida att i viss omfattning minska tillverkningen av jästbrännvin under nästkommande tillverkningsår. Vidare må omnämnas, att efter förhandlingar, som förts under min medverkan, preliminärt avtal träffats örn nedläggande av nu befintliga betbrännerier. De möjligheter till ökad avsättning av potatis, som härigenom yppas, torde emellertid vid normal potatisskörd knappast bliva tillräckliga. Jag finner fördenskull angeläget, att möjlighet beredes Kungl. Majit att, för den händelse behov därav inträder, vidtaga ytterligare åtgärder för tryggande av potatisskördens använd-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

ning i vidgad omfattning för bränneriändamål. En begränsning av sulfitspritens användning för tekniska ändamål och dess ersättande med potatissprit på sätt i den remitterade promemorian föreslagits torde i detta syfte närmast ifrågakomma. På skäl, som framgå av promemorian samt vissa av de avgivna yttrandena, torde emellertid ett ingripande av denna art icke lämpligen böra göras alltför vittgående. Behovet av stödåtgärder av ifrågavarande slag blir för övrigt beroende på utfallet av innevarande års potatisskörd, och det kan därför icke för närvarande bedömas, i vilken mån en reglering av sulfitspritens användning till här avsedda ändamål blir behövlig. Ej heller är det möjligt att nu angiva den närmare utformningen av de åtgärder, som kunna bliva erforderliga.

I betraktande av dessa omständigheter finner jag lämpligt och nödvändigt, att det, såsom en av de rådande förhållandena betingad beredskapsåtgärd, lägges i Kungl. Maj:ts hand att begränsa användningen av sulfitsprit för de ändamål, som avses i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit. Självfallet bör ett sådant ingripande äga rum endast örn och i den utsträckning det med hänsyn till potatisodlarnas berättigade intressen finnes oundgängligen nödvändigt. I anslutning till vad nyss anförts bör vidare tillses, att utbyte av sulfitsprit mot potatissprit för tekniska ändamål över huvud taget icke äger rum i sådan omfattning, att det genomsnittliga priset å den sprit, som tillhandahålles för dylika ändamål, undergår någon mera avsevärd förhöjning.

I den mån en begränsning av sulfitspritens användning för angivna ändamål kommer till stånd, torde det kunna bliva erforderligt att säkerställa en motsvarande ökning av avsättningen av dylik sprit till motorbränsle. I sådant syfte lärer, i anslutning till vad i promemorian föreslagits, bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att, i den mån så prövas nödigt, förordna, att den som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara skall vara skyldig att av tillverkare av motorsprit eller av denne antagen återförsäljare inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motorspriten minst utgör viss procent av den importerade eller tillverkade kvantiteten bensin, samt att använda den sålunda inköpta motorspriten för inblandning i bensin enligt vissa grunder. Erforderliga närmare föreskrifter örn inköps- och inblandningsskyldigheten torde därvid få meddelas av Kungl. Majit eller efter Kungl. Majits bestämmande av därtill förordnad myndighet.

Föredraganden uppläser härefter upprättat förslag till förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätt att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

dels antaga nämnda förslag; dels och bemyndiga Kungl. Majit att för tiden till och med den 30 juni 1934, i den mån så prövas nödigt, utfärda föreskrifter örn tvångsinblandning av sulfitsprit i importerad eller inom riket tillverkad bensin.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

TJr protokollet: B. Borgström.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 266.