angående till¬ läggande av högre lön åt underofficeren å övergångs¬ stat J. G. Andersson

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 Nr 109.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående tillläggande av högre lön åt underofficeren å övergångsstat J. G. Andersson; given Stockholms slott den 9 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegeuten i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström, anför:

I 16 § kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater stadgas beträffande beställningshavare vid armén, vilka tvångsvis överförts till övergångsstat, bland annat, att sergeant, som vid tiden för överföringen vunnit befordran till fanjunkare i regemente och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder av 17 år såsom sergeant och furir, må kunna tilläggas lön såsom fanjunkare å övergångsstat från och med den tidpunkt, då han, därest de för budgetåret 1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit gällande, kan beräknas skola hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning å aktiv stat.

Bihang till ritsdagens protokoll 1994. 1 sami. Nr 109.

.105 31

2 Kungl. Majus proposition nr 109.

Grunderna för de genom nämnda kungörelse utfärdade bestämmelserna äro godkända av 1925 års riksdag vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition till samma riksdag angående försvarsväsendets ordnande (prop. nr 50, särskilda utskottets utlåtande nr 1, riksdagens skrivelse nr 310).

Fråga örn tilläggande av högre lön åt beställningshavare å övergångsstat skall i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Uti en till Kungl. Majit ställd och av chefen för östra arméfördelningen den 26 augusti 1933 med tillstyrkan överlämnad skrivelse har chefen för Upplands regemente anhållit örn bemyndigande att tillägga fanjunkaren i samma regemente, sergeanten å övergångsstat vid regementet Johan Gunnar Andersson lön såsom fanjunkare å övergångsstat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson befordrats till distinktionskorpral (motsvarande furir) den 31 oktober 1908 och till sergeant den 26 februari 1915, att han den 1 november 1926 tvångsvis överförts till övergångsstat, att han — sedan Kungl. Majit den 29 november 1926 bifallit en av regementschefen gjord framställning att till fanjunkare i regementet få befordra Andersson, oaktat han för det dåvarande på grund av i tjänsten ådragen sjukdom (lungtuberkulos) icke kunde erhålla läkarintyg örn fältduglighet — den 1 december samma år erhållit sådan befordran, samt att han numera enligt vederbörligt läkarintyg den 28 juni 1933 vore i besittning av fältduglighet.

I utlåtande den 4 september 1933 har inspektören för infanteriet, då i tjänsten ådragen sjukdom syntes vara orsaken till att Andersson icke befordrats till fanjunkare i regementet före överföringen till övergångsstat och då han numera erhållit intyg om fältduglighet, tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 8 september 1933 anfört i huvudsak följande:

Därest Andersson allenast en månad tidigare än som skett befordrats till fanjunkare i regementet, skulle han, därest de i författningsrummet i övrigt stadgade förutsättningar förelegat, varit berättigad att enligt vederbörlig turberäkning vinna befordran till fanjunkare på övergångsstat. Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter och då Andersson enligt företett läkarintyg numera vore i besittning av i tjänstgöringsreglementet för armén för befordran avsedd fältduglighet, ansåge civila departementet skäligt, att åtgärd vidtoges för möjliggörande för Andersson att vinna befordran till fanjunkare på övergångsstat. Departementet finge erinra, hurusom Kungl. Majit genom brev den 20 april 1928 i enlighet med beslut av 1928 års riksdag i anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr 36), medgivit, att beträffande dåvarande kaptenerna i Vaxholms grenadjärregemente K. H. Walter och i Västmanlands regemente E. Hartelius -— vilka den l november 1926 tvångsvis överförts till beställningar såsom löjtnanter på övergångsstat, men först den 3 december samma år befordrats till kaptener i respektive regementen — finge, oberoende av tiden för deras överföring till övergångsstat, så anses, som örn överföringen skett från och med den 1 januari 1927. Under åberopande härav och då omständigheter liknande dem, som föranlett riksdagens ifrågavarande medgivande, syntes föreligga jämväl beträffande Andersson, hemställde departementet, att riksdagens medgivande måtte inhämtas därtill, att bestämmelserna i förenämnda

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kungörelse finge äga tillämpning å Andersson utan hinder av att han först efter överföringen till övergångsstat vunnit befordran till fanjunkare i Upplands regemente.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, befordrades icke Andersson till fanjunkare i regementet förrän en månad efter det han överförts å övergångsstat, varför hinder nu föreligger att tillägga honom lön såsom fanjunkare. Orsaken härtill — i tjänsten ådragen sjukdom från vilken Andersson numera är återställd — synes emellertid vara av sådan beskaffenhet, att dispens i berörda avseende skäligen bör komma i fråga. Med framhållande jämväl av riksdagens ståndpunkt i de av civila departementet åberopade fallen får jag därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att fanjunkaren i Upplands regemente J. G. Andersson må tilläggas lön såsom fanjunkare å övergångsstat utan hinder därav, att han först efter överföringen till övergångsstat vunnit befordran till fanjunkare i regementet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Kegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z Topelius.