angående godkännande av en i Geneve den 11 oktober 1933 undertecknad inter¬ nationell konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1 Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av en i Geneve den 11 oktober 1933 undertecknad internationell konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor; given Stockholms slott den 16 februari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med överlämnande av texten till en i Genéve den 11 oktober 1933 undertecknad internationell konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av denna konvention.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Rickard Sandler.

Bihang till riksdagens protokoll 1984.

1 sami.

Nr

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

nternationell konvention för undertryckande av handeln nied

myndiga kvinnor.

Convention internationale relative ä la Repression de la Traite des Femmes majeures.

International Convention for the Suppression of tile Traffic in Women of full Age.

(Översättning.)

Internationell konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor.

(De fördragsslutande parternas namn.)

Désireux d’assurer d’une maniére plus compléte la répression de la traite des femmes et des enfants;

Ayant pris connaissance des recommendations contenues dans le rapport au Conseil de la Société des Nations par le Comité de la traite des femmes et des enfants sur les travaux de sa douziéme session;

Ayant décidé de compléter, par une convention nouvelle, 1’Arrangement du 18 mai 1904 et les Conventions du 4 mai 1910 et du 30 septembre 1921, relatifs å la répression de la traite des femmes et des enfants,

Ont désigné ä cet effet pour leurs plénipotentiaires:

Being anxious to secure more completely the suppression of the traffic in women and children;

Having taken note of the recommendations contained in the Beport to the Council of the League of Nations by the Traffic in Women and Children Committee on the work of its twelfth session;

Having decided to complete by a new Convention the Agreement of May 18th, 1904, and the Conventions of May 4th, 1910, and September 30th, 1921, relating to the suppression of the traffic in women and children,

Havé appointed for this purpose as their Plenipotentiaries:

vilka önska på ett fullkomligare sätt säkerställa undertryckandet av handeln med kvinnor och barn;

vilka tagit del av de rekommendationer, som ingå i den rapport kommittén för frågor rörande handeln med kvinnor och barn avgivit till Nationernas förbunds råd rörande sin verksamhet under sitt tolfte sammanträde;

och vilka beslutat att med en ny konvention komplettera överenskommelsen den 18 maj 1904 och konventionerna den 4 maj 1910 och den 30 september 1921 angående undertryckande av handeln med kvinnor och barn;

hava i sådant syfte till sina fullmäktige utsett:

Lesquels, apres avoir communiqué leurs pleins pouvoirs reconnus en

Who, having communicated their full powers, found in good and due

vilka efter att hava givit varandra del av sina i god och behörig ordning

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

bonne et due torine, sont convenus des dispositions suivantes:

Article premier.

Doit étre puni quiconque, pour satisfaire les passions d’autrui, a embauché, entrainé ou détourné, méme avec son consentement, une femme ou tille majeure en vue de la débauche dans un autre pays, alors méme que les divers aetea qui sont les éléments constitutifs de 1’infraction auraient été accomplis dans des pays différents.

La tentative est également punissable. Il en est de méme, dans les limites légales, des aetes préparatoires.

Au sens du présent article, T expression << pays » comprend les colonies et protectorats de la Haute Partie contractante intéressée, ainsi que les territoires sous sa suzeraineté et ceux pour lesquels un mandat lui a été confié.

Article 2.

Les Hautes Parties contraetantes dont la législa.tion ne sera pas, des å présent, suffisante pour réprimer les infraetions prévues par 1’article précédent s’engagent å prendre les mesures nécessaires pour que ees infraetions soient punies suivant leur gravité.

Article 3.

Les Hautes Parties contraetantes s’engagent å se commun iquer au sujet

form, havé agreed as follows:

Article 1.

Whoever, in order to gratify the passions of another person, has procured, enticed or led away, even with her consent, a woman or girl of full åge for immoral purposes to be carried out in another country, shall be punished, notwithstanding that the various aets constituting the offence may havé been committed in different countries.

Attempted offences, and, within the legal limits, aets preparator to the offences in question, shall also be punishable.

För the purposes of the present Article, the term “country” ineludes the colonies and protectorates of the High Contracting Party concerned, as well as territories under his suzerainty and territories for which a mandate has been entrusted to him.

Article 2.

The High Contracting Parties whose laws are at present inadequate to deal with the offences specified in the preceding Article agrée to take the necessär steps to ensure that these offences shall be punished in accordance with their gravity.

Article 3.

The High Contracting Parties undertake to communicate to esch other in

befunna fullmakter överenskommit örn följande bestämmelser:

Art. 1.

Underkastad straff är envar, som för att tillfredsställa andras lidelser värvar, bortför eller förleder myndig kvinna även örn det sker med hennes samtycke för hennes nyttjande i otuktigt syfte i annat land och även då de särskilda handlingar, som grundlägga gärningens egenskap av brott, utförts i skilda länder.

Försök är även straffbart. Detsamma gäller, inom de i lag angivna gränserna, förberedande handlingar.

I uttrycket »land» innefattas i denna artikel ifrågakommande höga fördragsslutande parts kolonier och protektorat ävensom områden under dess överhöghet eller mandat.

Art. 2.

De av de höga fördragsslutande parterna, enligt vilkas lagstiftning straff icke för närvarande stadgas för gärningar, som avses i föregående artikel, förbinda sig att vidtaga erforderliga åtgärder för att de må bliva belagda med straff svarande mot deras allvarliga beskaffenhet.

Art. 3.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att beträffande envar

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

de tout individa de l’un ou l’autre sexe qui aura commis ou tenté de commettre 1’une des infractions visées par la présente Convention, ou par les Conventions de 1910 et 1921, relatives å la répression de la traite des femmes et des enfants, si les éléments constitutifs de 1’infraction ont été ou devaient étre réalisés dans des pays différents, les informations suivantes (ou des informations analogues que permettent de fournir les lois et réglements intérieurs):

a) Les jugements de condamnation avec toutes autres informations utiles qui pourraient étre obtenues sur le délinquant, par exemple sur son état civil, son signalement, ses empreintes digitales, sa pbotographie, son dossier de police, sa maniére d’opérer, etc.;

b) L’indication des mesures de refoulement ou d’expulsion dont il aurait été l’objet.

Ces documents et informations seront envoyés directement et sans délai aux autorités des pays intéressés dans cbaque cas particulier par les autorités désignées conformément å 1’article premier de P Arrangement conclu å Paris le 18 mai 1904. Cet envoi aura lieu, autant qu’il est possible, dans tous les cas de constatation de 1’infraction, de condamnation, de refoulement ou d’expulsion.

regard to any person of elther sex who bas committed or attempted to commit any of tbe offences referred to in tbe present Convention or in tbe Conventions of 1910 and 1921 on tbe Suppression of tbe Traffic in Women and Cbildren, tbe various constituent acts of wbich were, or were to bave been, accomplisbed in different countries, tbe following information (or similar information wbicb it may be possible to supply under tbe laws and regulations of tbe country concerned);

a) Records of convictions, togetber with any useful and available information with regard to tbe offender, sucb as bis civil status, description, finger-prints, pbotograph and police record, bis methoda of operation, etc.;

b) Particulars of any measures of refusal of admission or of expulsion wbicb may bave been applied to birn.

Tbese documents and information sball be sent direct and witbout delay to tbe autborities of the countries concerned in eacb particular case by tbe autborities named in Artide 1 of the Agreement concluded in Paris on May 18th, 1904, and, if possible, in all cases when tbe offence, conviction, refusal of admission or expulsion bas been duly established.

man eller kvinna, som begått eller försökt begå sådant brott, som avses i denna eller i de åren 1910 och 1921 avslutade konventionerna angående undertryckande av handeln med kvinnor och barn, under förutsättning att de handlingar, som grundlägga gärningens egenskap av brott, utförts i skilda länder, giva varandra del av följande uppgifter — eller av de liknande uppgifter som enligt gällande lagar och föreskrifter kunna meddelas — nämligen:

a) domstolsutslag tillika med de uppgifter, som kunna vara av nytta och som må vara möjliga att erhålla rörande gärningsmannen, såsom angående bans civilstånd, signalement, fingeravtryck, fotografi, polisdossier, sätt att förfara o. s. v.;

b) uppgift örn de avvisnings- eller utvisningsåtgärder, vilka ban varit underkastad.

Dessa handlingar och uppgifter skola av de myndigheter, som för sådant ändamål utsetts jämlikt art. 1 i den i Paris den 18 maj 1904 avslutade överenskommelsen i varje särskilt fall direkt och utan uppskov tillställas myndigheterna i de länder, som saken angår. Så skall såvitt möjligt ske i alla fall då fråga är örn fastställande av brott, örn dom, avvisning eller utvisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

5 Article 4.

S’il s’éléve entre les Hautes Parties contractantes un différend quelconque relatif ä Interpretation ou å 1’application de la présente Convention ou des Conventions de 1910 et 1921, et si ce différend n’a pu étre résolu de fa9on satisfaisante par voie diplomatique, il sera réglé conformément aux dispositions en vigueur entre les parties concernant le réglement des différends internationaux.

Au cas ou de telles dispositions n’existeraient pas entre les parties au différend, elles le soumettront a une procédure arbitrale ou judiciaire. A défaut d’un accord sur le clioix d’un autre tribunal, elles soumettront le différend, å la requéte de Tune dilles, å la Cour permanente de Justiee internationale, si elles sont toutes parties au Protocole du 16 décembre 1920, relatif au Statut de ladite Cour, et, si elles n’y sont pas toutes parties, å un tribunal d’arbitrage constitué conformément å la Convention de La Haye du 18 oetobre 1907 pour le réglement pacifique des conflits internationaux.

Article 5.

La présente Convention, dont les textes fran-

Article 4.

If there sbould anse between tbe High Contraeting Parties a dispute of any kind relating to the interpretation or application of the present Convention or of the Conventions of 1910 and 1921, and if suell dispute cannot be satisfactorily settled by diplomacy, it shall be settled in accordance with any applicable agreements in force between the Parties providing for the settlement of international disputes.

In case there is no such agreement in force between the Parties, the dispute shall be referred to arbitration or judicial settlement. In the absence of agreement on the choice of another tribunal, the dispute shall, at the request of any one of the Parties, be referred to the Permanent Court of International Justiee, if all the Parties to the dispute are Parties to the Protocol of December löth, 1920, relating to the Statute of that Court, and, if any of the Parties to the dispute is not a Party to the Protocol of December löth, 1920, to an arbitral tribunal constituted in accordance with the Hague Convention of October 18th, 1907, for the Pacific Settlement of International Disputes.

Article 5.

The present Convention, of which the English

Art. 4.

Uppkommer mellan de höga fördragsslutande parterna tvist av vilken beskaffenhet det vara må angående tolkningen eller tillämpningen av denna konvention eller av de åren 1910 och 1921 avslutade konventionerna och har denna tvist icke på diplomatisk väg kunnat biläggas på ett tillfredsställande sätt, skall den avgöras i enlighet med de bestämmelser, som äro gällande mellan parterna beträffande avgörande av internationella tvister.

Skulle dylika bestämmelser icke vara gällande mellan parterna i tvisten, skola de under iakttagande envar av sina grundlagar, underkasta tvisten ett skiljedoms- eller domstolsförf arande. I händelse parterna icke enas örn val av annan domstol, skall tvisten, därest samtliga äro fördragsslutande parter i protokollet av den 16 december 1920 angående den fasta mellanfolkliga domstolen, underställas denna domstol, och i annat fall en skiljedomstol, sammansatt i enlighet med den i Haag den 18 oktober 1907 avslutade konventionen örn avgörande på fredlig väg av internationella tvister.

Art. 5.

Denna konvention, vars franska och engelska tex-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

gais et anglais feront également foi, portera la date de ce jour et sera, jusqu’au ler avril 1934, ouverte å la signatur^ de tout Membre de la Société des Nations ou de tout Etat non membre qui s’est fait représenter ä la Conférence qui a élaboré la présente Convention, ou auquel le Conseil de la Société des Nations aura communiqué copie de la présente Convention å cet effet.

Artide 6.

La présente Convention sera ratifiée. Les instruments de ratification seront transmis au Secrétaire général de la Société des Nations, qui en notifiera le dépöt å tous les Membres de la Société, ainsi qu’aux Etats non membres visés å 1’article précédent.

Artide 7.

A dater du ler avril 1934, tout Membre de la Société des Nations et tout Etat non membre visé å 1’article 5 pourra adhérer å la présente Convention.

Les instruments d’adhésion seront transmis au Secrétaire général de la Société des Nations, qui en notifiera le dépot å tous les Membres de la Société, ainsi qu’aux Etats non membres visés audit artide.

and French texts are both authoritative, shall bear this day’s date, and shall until April 1st, 1934, be open for signature on behåll of any Member of the League of Nations, or of any non-member State whick was represented at the Conference which drew up this Convention or to which the Council of the League of Nations shall havé communicated a copy of the Convention for this purpose.

Artide 6.

The present Convention shall be r atif ied. The instruments of ratification shall be transmitted to the Secretary-General of the League of Nations, who shall notify their receipt to all Members of the League and to the non-member States referred to in the preceding Artide.

Artide 7.

As from April 1st, 1934, the present Convention may be acceded to on behåll of any Member of the League of Nations or any non-member State mentioned in Artide 5.

The instruments of accession shall be transmitted to the Secretary-General of the League of Nations, who shall notify their receipt to all the Members of the League and to the non-member States mentioned in that Artide.

ter äga lika vitsord, skall bära denna dags datum och må intill den 1 april 1934 undertecknas av envar medlem av Nationernas förbund och envar utanför förbundet stående stat, som låtit sig företräda vid den konferens, vid vilken denna konvention utarbetats, eller som av Nationernas förbunds råd för sådant ändamål tillställts en avskrift av konventionen.

Art. 6.

Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola överlämnas till Nationernas förbunds generalsekreterare, vilken det åligger att örn deponeringen av instrumentet underrätta samtliga medlemmar av förbundet ävensom de i föregående artikel avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Art. 7.

Från och med den 1 april 1934 kan envar medlem av Nationernas förbund och envar i artikel 5 avsedd utanför förbundet stående stat ansluta sig till konventionen.

Den urkund, genom vilken anslutning tillkännagives, skall överlämnas till Nationernas förbunds generalsekreterare, vilken det åligger att örn deponeringen av densamma underrätta samtliga medlemmar av förbundet ävensom de i föregående artikel avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

7 Artide 8.

La présente Convention entrera en vigueur soixante jours apres que le Secrétaire général de la Société des Nations aura re§u deux ratifications ou adhésions.

Elle sera enregistrée par le Secrétaire général le jour de son entrée en vigueur.

Les ratifications ou adhésions ultérieures prendront effet å 1’expiration d’un délai de soixante jours, å partir du jour de leur réception par le Secrétaire général.

Artide 9.

La présente Convention pourra étre dénoncée par une notification adressée au Secrétaire général de la Société des Nations. Cette dénonciation

prendra effet un an apres sa réception et seulement å 1’égard de la Haute Partie contractante qui Laura notifiée.

Artide 10.

Toute Haute Partie contractante pourra déclarer au moment de la signature, de la ratification ou de 1’adhésion, qu’en acceptant la présente Convention, elle n’assume aucune obligation pour 1’ensemble ou une partie de ses colonies, protectorats, territoires

Artide 8.

The present Convention shall come into force sixty days after the Secretary- General of the League of Nations has received two ratifications or accessions.

It shall be registered by the Secretary-General on the day of its entry into force.

Subsequent ratifications or accessions shall take effet at the end of sixty days after their recept by the Secretary- General.

Artide 9.

The present Convention may be denounced by notification addressed to the Secretary-General of the League of Nations. Such denunciation shall take effect one year after its receipt, but only in relation to the High Contracting Party who has notified it.

Artide 10.

Any High Contracting Party may, at the time of signature, ratification or accession, declare that, in accepting the present Convention, he does not assume any obligation in respect of all or any of his colonies, protectorates, oversea territories, territories under his su-

Art. 8.

Denna konvention träder i kraft å sextionde dagen efter det Nationernas förbunds generalsekreterare erhållit två ratifikations- eller anslutningsurkunder.

Konventionen skall å dagen för dess ikraftträdande, inregistreras av Nationernas förbunds generalsekreterare.

Eatifikation eller anslutning, som därefter sker, äger verkan efter utgången av sextionde dagen räknat från och med den dag å vilken densamma delgivits Nationernas förbunds generalsekreterare.

Art. 9.

Denna konvention må uppsägas genom ett tillkännagivande som skall ställas till Nationernas förbunds generalsekreterare. Konventionen upphör att gälla ett år från den dag då tillkännagivandet om uppsägningen kommit Nationernas förbunds generalsekreterare tillhanda och uppsägningen äger verkan endast med avsende å denna höga fördragsslutande part.

Art. 10.

Envar av de höga fördragsslutande parterna äger vid det tillfälle undertecknande, ratifikation eller anslutning sker förklara, att parten därigenom icke avser att ikläda sig någon förbindelse beträffande samtliga eller vissa angivna av sina kolonier, protektorat,

8 Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

d’outre-mer, territoires placés sous sa suzeraineté ou territoires pour lesquels un mandat lui a été confié.

Toute Haute Partie contractante pourra ultérieurement déclarer au Secrétaire général de la Société des Nations que la présente Convention s’applique å 1’ensemble ou å une partie des territoires qui auront fait 1’objet (Pune déclaration aux termes de 1’alinéa précédent. Ladite déclaration prendra ef fet soixante jours apres sa réception.

Toute Haute Partie contractante pourra, å tout moment, retirer en tout ou en partie la déclaration visée å Palmea 2. Dans ce cas, cette déclaration de retrait aura effet un an apres sa réception par le Secrétaire général de la Société des Nations.

Le Secrétaire général communiquera å tous les Membres de la Société des Nations, ainsi qu’aux Etats non membres visés å 1’article 5, les dénonciations prévues å 1’article 9 et les déclarations re- 9ues en vertu du présent article.

Malgré la déclaration faite en vertu de 1’alinéa premier du présent article, Talinéa 3 de 1’article ler reste applicable.

zerainty, or territories for transmarina territorier which a mandate has been eller territorier under dess entrusted to him. överhöghet eller mandat.

Any High Contracting Party may subsequently declare to the Secretary- General of the League of Nations that the present Convention is to apply to all or any of the territories which havé been made the subject of a déclaration under the preceding paragraph. The said declaration shall take effect sixty days after its receipt.

Any High Contracting Party may at any moment withdraw, in whole or in part, any déclaration made under the second paragraph of this Article. Such withdrawal will take effect one year after its receipt by the Secretary- General of the League of Nations.

The Secretary-General shall communicate to all the Members of the League, and to the nonmember States mentioned in Article 5, the denunciations referred to in Article 9, and the declarations received under the present Article.

Notwithstanding any déclaration made under the first paragraph of the present Article, the third paragraph of Article 1 remains applicable.

Envar av de höga fördragsslutande staterna äger senare avlåta en förklaring till Nationernas förbunds generalsekreterare därom, att denna konvention kommer att tillämpas beträffande samtliga eller vissa angivna av dess områden, i fråga örn vilka sådan förklaring avgivits,som avses i föregående stycke. Förklaring, varom här är fråga, äger verkan från och med sextionde dagen räknat från den dag, då densamma kom generalsekreteraren tillhanda.

Envar av de höga fördragsslutande staterna äger när som helst helt eller delvis återkalla sådan förklaring, som avses i andra stycket. Har så skett, inträder verkan härav ett år efter det återkallelsen kommit Nationernas förbunds generalsekreterare tillhanda.

Generalsekreteraren åligger att underrätta medlemmarna av Nationernas förbund ävensom de i artikel 5 avsedda staterna, som icke äro medlemmar därav, då uppsägning enligt artikel 9 skett eller då han mottagit sådan förklaring som avses i denna artikel.

Utan hinder av att sådan förklaring avgivits, som avses i första stycket av denna artikel, skall tredje stycket av denna artikel fortfarande äga tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13%.

9 En foi de quoi lea plénipotentiaires susmentionnés ont signé la présente Convention.

Falt å Genéve, le onze octobre mil neuf cent trente-trois, en un seul exemplaire, qui sera déposé dans les archives du Secrétariat de la Société des Nations et dont les copies certifiées conformes seront remises å tous les Membres de la Société des Nations et aux Etats non membres visés a l’article 5.

In faith whereof the above-mentioned Plenipotentiaires havé signed the present Convention.

Done at Geneva, the eleventh day of October, one thousand nine hundred and thirtythree, in a single copy, which shall remain deposited in the archives of the Secretariat of the League of Nations, and certified true copies of which shall be delivered to all the Members of the League and to the nonmember States referred to in Artide 5.

(Namnunderskrifter)

Till bekräftande härav hava ovan angivna befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Som skedde i Genéve den 11 oktober 1933 i ett exemplar vilket skall deponeras i Nationernas förbunds sekretariats arkiv och varav bestyrkt avskrift skall tillställas samtliga medlemmar av Nationernas förbund och samtliga utanför förbundet stående stater, som avses i artikel 5.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 18%.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrårådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför ministern för utrikes ärendena:

»Av ombud för Sverige, Albanien, Belgien, den fria staden Danzig, Kina, Frankrike, Grekland, Lithauen, Nederländerna med Nederländska Indien, Surinam och Curagao, Panama, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien och Norra Irland ävensom samtliga delar av Brittiska riket, som icke äro självständiga medlemmar av Nationernas förbund, Australien och Sydafrikanska Unionen, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike undertecknades den 11 oktober 1933 i Genéve en internationell konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor.

Genom denna konvention, som nära ansluter sig till den i Paris den 18 maj 1904 avslutade överenskommelsn örn åtgärder emot den s. k. vita slavhandeln, den likaledes i Paris den 4 maj 1910 avslutade internationella konventionen angående bekämpande av den vita slavhandeln och den i Genéve den 30 september 1921 avslutade internationella konventionen för undertryckande av handeln med kvinnor och barn, i vilka överenskommelser Sverige är fördragsslutande part, har åsyftats att i vissa delar komplettera bestämmelserna i dessa konventioner.

Genom nu nämnda tidigare avslutade konventioner lia de fördragsslutande parterna förbundit sig att, i den mån så ej redan skett, stadga straff för vissa gärningar hänförliga till området för den s. k. vita slavhandeln ävensom för försök till sådana gärningar och, inom de i lag angivna gränserna, för förberedande handlingar. Ifrågavarande gärningar äro angivna i artiklarna 1 och 2 i 1910 års konvention och i artikel 2 i 1921 års konvention. Brottet enligt artikel 1 i 1910 års konvention består i värvande, bortförande eller förledande av omyndig kvinna för hennes nyttjande till otukt med annan. Enligt artikel 2 i 1921 års konvention skall under brottet inbegripas jämväl enahanda förfarande med barn av manligt kön. Artikel 2 i 1910 års konvention avser värvande, bortförande eller förledande av myndig kvinna i enahanda syfte. Förutsättnin-

Kungl. Majlis proposition nr 1 Sä-

ll

gen för att gärningen i detta fall skall vara straffbar är dock att vissa tvångsmedel eller svek kommit till användning. Enligt artikel 5 i 1921 års konvention avses med 'omyndig kvinna’ kvinna under tjuguett års ålder och 'med 'myndig kvinna’ kvinna, som uppnått denna ålder.

Enligt artiklarna 1 och 2 i den nu undertecknade konventionen av den 11 oktober 1933 förbinda sig de fördragsslutande parterna att, i den mån så ej redan skett, stadga straff för den som för att tillfredsställa andras lidelser värvar, bortför eller förleder myndig kvinna även örn det sker med hennes samtycke för hennes nyttjande i otuktigt syfte i annat land. Försök är även straffbart och detsamma gäller, inom de i lag angivna gränserna, förberedande handlingar.

Sedan de två konventionerna av 1910 och 1921 för Sveriges del undertecknats, uppkom spörsmålet vilka åtgärder av legislativ natur som kunde finnas erforderliga för möjliggörande av dessas ratificering. Vid anmälan av denna fråga i statsrådet den 21 augusti 1924 uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, att de i artiklarna 1 och 2 i 1910 års konvention samt i artikel 2 i 1921 års konvention avsedda brotten syntes vara straffbara enligt 18 kap. 11 § strafflagen, i den mån straff icke följde redan enligt 15 kap. 17 eller 18 §§ samma lag. Då emellertid även försök till sådana brott enligt art. 3 i 1921 års konvention skulle beläggas nied straff, ansåg han förstnämnda lagrum böra kompletteras med stadgande örn straff för den som för egen vinning gjorde försök till främjande av otukt mellan andra. Sedan lagrådet i utlåtande över upprättat förslag till lagändring i denna riktning ifrågasatt huruvida icke lagrummet redan utan ändring praktiskt taget i allt väsentligt täckte även försöksbrotten, fann sig den 12 december 1924 dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande kunna avstå från att föreslå någon ändring i strafflagen; och genom proposition samma dag (nr 4) äskade Kungl. Majit allenast riksdagens godkännande av konventionerna. Genom skrivelse den 4 mars 1925 (nr 57) lämnade riksdagen sitt bifall till propositionen, varefter konventionerna ratificerades av Kungl. Majit den 27 mars 1925.

Såsom framgår av vad här förut anförts, innebära artiklarna 1 och 2 i 1933 års konvention att de särskilda förutsättningar för straffbarhet angående tvång och svek som i de äldre konventionerna uppställts i fråga om brott mot myndig kvinna skola bortfalla. I överensstämmelse med den ståndpunkt, som statsmakterna intagit vid behandlingen av 1910 och 1921 års konventioner i fråga om däri beskrivna brottstyper, lärer för en ratificering av nu föreliggande konvention någon lagändring icke vara erforderlig. I 18 kap. 11 § strafflagen, vilket lagrum, såsom förut anmärkts, ansetts täcka de äldre konventionernas stadganden i ämnet, straffas nämligen kopplerideliktet oavsett om det riktar sig mot omyndig eller myndig person.

Beträffande innehållet i återstående artiklar i konventionen torde blott följande påkalla ett omnämnande.

Genom artikel 3 förbinda sig de fördragsslutande parterna att med-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

dela varandra uppgifter angående brott, som avses i konventionen samt i 1910 och 1921 års konventioner. Innehållet i denna artikel synes icke böra föranleda någon erinran.

Genom artikel 4 förbinda sig de fördragsslutande staterna att till internationellt skiljedoms- eller domstolsförfarande hänskjuta tvist angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Icke heller denna artikel, vars innehåll överensstämmer med bestämmelserna i åtskilliga av Sverige tidigare ingångna överenskommelser, lärer föranleda någon erinran.

Då konventionens innehåll sålunda lärer få anses överensstämma med svensk lag och Sverige icke torde böra undandraga sig att lämna sin medverkan till de nu ifrågavarande ytterligare åtgärderna, avseende undertryckandet genom internationell samverkan av olika former av den s. k. vita slavhandeln, tillstyrker jag ratificering av konventionen. Densamma torde emellertid med hänsyn till sitt innehåll dessförinnan böra underställas riksdagen för godkännande.»

Ministern uppläser härefter ifrågavarande i Genéve den 11 oktober 1933 undertecknade internationella konvention för undertryckande av handeln med myndiga kvinnor samt hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition äska riksdagens godkännande av densamma.

Till vad ministern under ovanstående punkt anfört, däruti övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet:

Adolf Croneborg.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.