Doc 1934:148

Kungl. Marits proposition nr 148.

1 Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående domänverkets organisation; gruen Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Då jag nu för Kungl. Majit anmäler frågan örn ändrad organisation för domänverket, må först lämnas en översikt av statsmakternas tidigare behandling av frågan ävensom av de i ämnet verkställda utredningar, till vilka statsmakterna ännu icke tagit ställning. Enär åtskilliga av dessa utredningar ligga långt tillbaka i tiden och därför i vissa delar sakna aktualitet, torde jag kunna inskränka mig till att vid behandlingen av organisationens detaljer upptaga de föreliggande förslagen allenast i den mån de alltjämt kunna ifrågakomma till utförande.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr iUS. ]

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Jag torde först böra angiva vilka spörsmål, som i detta sammanhang avses att föreläggas riksdagen till prövning. Domänverkets två huvuduppgifter äro förvaltningen av statens skogstillgångar och administrationen av dess jordbruksdomäner. Det skulle för vinnande av överblick över hela förvaltningssystemet varit lyckligt, örn båda dessa huvudgrenar av verksamheten kunnat samtidigt underkastas översyn. De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1932 tillkallade utredningsmän för utredning rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord hava den 20 november 1933 avlämnat betänkande i sistnämnda fråga och därvid jämväl avgivit förslag rörande de organisatoriska förändringar beträffande domänverkets jordbruksadministration, som ansetts nödvändiga eller lämpliga att genomföra i samband med utfärdandet av nya bestämmelser i fråga örn utarrendering av kronans jordbruksegendomar. Jag har tidigare i dag föreslagit Kungl. Maj:t att i särskild proposition till 1934 års riksdag framlägga förslag till nya grunder rörande utarrendering av kronojord ävensom till i övrigt erforderliga bestämmelser i berörda frågor med undantag beträffande domänintendenternas tjänstgöringsförhållanden. Utredningsmännens förslag innebär i fråga örn den lokala personalorganisationen viss omreglering av domänintendenternas befogenheter och tjänstgöringsförhållanden. Då någon sammankoppling av denna lokala organisation för jordbruksadministrationen med den lokala skogsförvaltningen emellertid icke ifrågasatts, torde frågan örn den lokala jordbruksadministrationen, som tillsvidare bör ordnas provisoriskt, kunna utan olägenhet utbrytas för att senare bliva föremål för närmare övervägande och avgörande. I det följande kommer jag sålunda att upptaga ifrågavarande utredningsmäns förslag endast i vad det föranleder ändring i domänstyrelsens organisation och personalstat. I övrigt kommer jag att behandla domänverkets hela organisationsfråga.

Det svenska statsskogsbrukets nuvarande organisation härleder sig från mitten av förra århundradet, då — delvis efter mönster av den tyska forstadministrationen — en mera fast organisation genomfördes med lokala revirförvaltningar under Överjägmästare eller skogsinspektörer, vilka till en början sorterade under länsstyrelserna men sedermera inordnades under en central ledning i huvudstaden, skogsstyrelsen, senare domänstyrelsen. Sedan vissa delar av organisationen behandlats av 1868—1870 års norrländska skogskommitté, verkställdes efter beslut av 1889 års riksdag en genomgripande och för den följande tiden grundläggande reglering av tjänstgöringsområdena för hela landet. Ehuru till sin yttre konstruktion alltjämt orubbad, har denna organisation givetvis med årens lopp utvecklats. De särskilda organens sammansättning och funktion hava, i regel på initiativ av domänstyrelsen, förändrats, allt eftersom statsskogsbrukets mål ändrat karaktär och dess medel förbättrats. Härtill hava statsmakterna givetvis medverkat genom beslut, som berört vissa, var för sig behandlade delar av domänstyrelsens och skogsstatens verksamhet samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

lönestaten. Någon prövning i ett sammanhang av organisationen har dock ej ägt rum, och alltjämt regleras verksamheten i huvudsak av förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, vilken i de delar, som icke hava karaktär av administrativ föreskrift eller instruktion, utgör en sammanfattning av äldre, under medverkan av riksdagen tillkomna bestämmelser.

Det första steget till en allmän omprövning av organisationen för domänstyrelsen och skogsstaten —- numera sammanfattade under benämningen domänverket — togs år 1907, då Kungl. Majit på framställning av föreningen för skogsvård i Norrland den 5 juli sagda år uppdrog åt en kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas för att åstadkomma en rätt vård av kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna. Sedan 1910 års riksdag i skrivelse nr 114 anhållit, att Kungl. Majit måtte beträffande samma grupper av skogar i landet söder örn Dalarna taga under övervägande, huruvida liknande åtgärder borde, utöver vad då skedde, vidtagas, tillkallades den 16 juni 1911 sakkunniga för verkställande av motsvarande utredning beträffande mellersta och södra delarna av riket. Den förra kommittén, den norrländska skogsvårdskommittén1, avgav sitt betänkande den 16 mars 1912, och de sistnämnda sakkunniga, skog ssakkunnig a för södra Sverige3, avlämnade sitt betänkande den 17 december 1915. Den 25 april 1917 avgav domänstyrelsen yttrande i anledning av vad den förstnämnda kommittén anfört rörande principerna för den statliga skogshushållningen samt domänverkets organisation ävensom över den sistnämnda kommitténs betänkande. Vid yttrandet fogades av styrelsen utarbetat förslag till ny förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. De av kommittéerna samt av domänstyrelsen sålunda avgivna förslagen hava i vissa avseenden vunnit beaktande därigenom, att antalet befattningshavare vid skogsstaten huvudsakligen efter beslut av 1915 och 1919 års riksdagar väsentligt ökats, samt att en decentralisation i förvaltningen, som förordats av kommittéerna och domänstyrelsen, till viss grad genomförts bland annat genom ny instruktion för skogsstaten den 8 oktober 1918 (nr 950). Enär emellertid endast vissa delar av domänverkets organisation härigenom blivit föremål för övervägande och åtgärder, uppdrog Kungl. Majit den 6 december 1918 åt kommunikationsverkens lönekommitté3 — tillsatt den 28 juni 1918 för utredning beträffande löneoch organisationsförhållanden vid de fyra kommunikationsverken — att,

1 Ledamöter: hovstallmästare!! G. Tamm, ordf., auditören A. II. Kahlén, I. d. byråchefen K- G. Kinberg, dåvarande skogschefen N. G. Ringstrand, överjägmästaren P. O. Welander och riksdagsmannen A. Wiklund i Brattfors.

3 Ledamöter: greve R. Hamilton, ordf., överjägmästaren C. G. Barthelson, dåvarande disponenten G. V. G. Kuylenstjerna, bruksägaren Ivan Svensson, och hovstallmästaren G. Tamm.

8 Ledamöter: dåvarande riksdagsmannen C. G. Ekman, ordf., riksdagsmannen E. Eriksson, dåvarande byråchefen A. Hamilton, dåvarande majoren S. Lubeck, riksdagsmannen B. Nilsson i Landeryd, riksdagsmannen N. Persson och byråchefen E. Sidenbladh.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

förstärkt med tre representanter för domänverket1, verkställa utredning jämväl beträffande löne- och organisationsförliållanden vid domänstyrelsen, skogsstaten och statens skogsskole. Sedan kommittén av domänstyrelsen inhämtat, att styrelsen icke ansåge sig då böra ifrågasätta ytterligare förändringar beträffande domänverkets organisation, begränsade sig kommittén i allt väsentligt till behandling av frågan örn löneregleringinom ramen av den dåvarande organisationen.

I proposition nr 271 till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lönereglering för domänverkets personal. I propositionen uttalades icke någon mening rörande eventuella ändringar i domänverkets organisation. Med anledning av propositionen väcktes emellertid — förutom ett antal motioner, som i huvudsak avsågo ändringar i Kungl. Maj:ts förslag i den egentliga lönefrågan •—• en motion, I: 257, i syfte att åstadkomma förnyad utredning och omprövning i ett sammanhang av domänverkets organisations- och lönefrågor. I skrivelse den 17 juni 1920, nr 322, anmälde riksdagen, som bland annat hänvisade till de skogssakkunnigas för södra Sverige förslag i organisationsfrågan, att riksdagen med anledning av nämnda proposition och motion, bland annat, provisoriskt för år 1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket, samt anhöll därjämte, i anledning av ifrågavarande motion, hos Kungl. Maj:t örn förnyad utredning angående löne- och organisationsförhållandena vid domänverket med beaktande, i den mån så kunde befinnas lämpligt, av de i motionen angivna synpunkterna samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 22 juni 1920 (nr 493) avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket att äga provisorisk tillämpning för år 1921. Sedermera har nämnda provisoriska avlöningsreglemente efter beslut varje år av riksdagen förlängts för ett år i sänder med bland annat de ändringar, som för tiden från den 1 juli 1925 betingats av statsmakternas beslut örn kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m., senast vid nästlidna riksdag för år 1934 (prop. nr 184; R, skr. nr 270).

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrogs därjämte den 30 juni 1920 i enlighet med riksdagens förenämnda anhållan åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande organisations- och avlöningsförhållanden vid domänverket samt därmed sammanhängande pensionsreglering. I direktiven för de sakkunniga uttalades, att utredningen borde göras så omfattande och allsidig som möjlig samt ske under hänsynstagande till alla omständigheter, som kunde anses inverka på frågan. Den nya utredningen borde taga samtliga tidigare oavgjorda förslag under omprövning och på grundvalen av hela det förelig-

1 Byråchefen, friherre Th. Hermelin, överjägmästaren C. Björkbom och kronojägaren O. J:son Bragée.

5 Kungl. May.ts proposition nr 148.

gande materialet och de ytterligare undersökningar, som funnes erforderliga, sammanföra och framlägga ett slutligt utarbetat förslag beträffande domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden jämte därtill hörande författningsbestämmelser. De sålunda tillkallade 1920 års löne- och organisationssakkunniga för domänverket1 överlämnade den 24 november 1921 första delen av sitt betänkande, innefattande utredning och förslag beträffande definitiv lönereglering, provisoriska pensionsbestämmelser och vissa organisatoriska spörsmål vid domänverket, vilka mera direkt berördes av de i förberörda motion antydda önskemålen, nämligen, vad skogsstaten beträffar, inrättande av distriktsstyrelser och klassificering av revir samt, vad domänstyrelsen angår, formen för domänstyrelsens organisation, inrättande av en affärsavdelning, uppförande å ordinarie stat av vissa å extra stat varande befattningar samt inrättande av två sekreterarebefattningar. De sakkunniga anförde om sitt uppdrag, att ett definitivt förslag till framtida organisation av domänverket icke lämpligen kunde utarbetas, förrän vissa utredningar och förslag varit föremål för slutlig prövning av Kungl. Majit och riksdagen, främst de av skogslagstiftningskommittén i dess betänkanden den 9 december 1918 behandlade skogslagstiftningsfrågorna samt spörsmålet örn de ecklesiastika skogarnas ställning i förvaltningshänseende. Då någon verklig olägenhet av att lönefrågan i viss mån lösrycktes från organisationsfrågan icke syntes de sakkunniga föreligga, hemställde de, att av dem utarbetade förslag måtte föreläggas riksdagen.

I ett av domänstyrelsen den 15 februari 1922 över de sakkunnigas betänkande avgivet utlåtande anfördes, att löneregleringsfrågan icke borde lösryckas från sitt samband med organisationsproblemet i övrigt, utan borde Kungl. Majit föreslå riksdagen besluta, att deli för domänverket ifrågasatta omorganisationen skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse med vissa, av domänstyrelsen i korthet angivna riktlinjer. Utlåtandet innefattade vissa detaljförslag berörande domänverkets organisation samt förslag till definitiv lönereglering för domänverket samt upptog därjämte till särskild behandling de organisatoriska spörsmål, varpå 1920 års löneoeh organisationssakkunniga ingått.

Kungl. Majit förordnade den 30 november 1922, att sistnämnda sakkunnigas återstående utredning skulle tillsvidare vila, samt den 9 januari 1925, att de sakkunnigas uppdrag skulle upphöra. De av de sakkunniga samt domänstyrelsen den 15 februari 1922 avgivna förslagen hava i huvudsak icke föranlett annan åtgärd än att, efter särskild framställning av generaldirektören för domänstyrelsen, en särskild försäljningschef från den 1 maj 1923 förordnats att tillsvidare biträda styrelsen, i samband varmed en särskild försäljningsavdelning inrättats inom styrelsen.

Vid 1932 års riksdag hava de frågor örn ny lagstiftning rörande vården

1 Ledamöter: generaldirektören K. Fredenberg, ordf., byråchefen F. Aminoff, kammarherren K. von Hofsten, disponenten E. Klintin och riksdagsmannen N. A. Nilsson i Kabbarp.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

av häradsallmänningarna samt de ecklesiastika skogarna, som 1920 års löne- och organisationssakkunniga åsyftat, bringats till sin lösning, varjämte nya bestämmelser örn uppsikten å de enskilda skogarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt Särna och Idre socknar antagits. Sedan statsmakterna sålunda prövat landets skogslagstiftning i de delar, som äro mest betydelsefulla för utformningen av domänverkets organisation, har verkets organisationsfråga åter upptagits. Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, De extra jägmästarnas förbund och Sveriges kronojägareförbund, vilka personalorganisationer redan den 3 december 1931 anhållit, att frågan måtte upptagas till avgörande i samband med nyssnämnda lagstiftningsfrågor, hemställde den 12 juni 1932 i gemensam skrivelse med en representant för överjägmästarna, att en kommitté måtte tillsättas för behandling av domänverkets organisationsfrågor. Sedan domänstyrelsen i yttrande den 2 juli 1932 hemställt örn uppdrag att utarbeta och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ändrad organisation av domänverket och omarbetning av 1894 års skogsordning, ifrågasatte nämnda tre personalsammanslutningar i en den 19 juli 1932 avgiven skrift, att domänstyrelsen skulle erhålla särskilt uppdrag att avgiva förslag rörande frågan örn ersättning till domänverket för kostnader till följd av indragning av personal, som kunde föranledas av omförmälda beslut av 1932 års riksdag. Kungl. Majit uppdrog den 16 september 1932 åt domänstyrelsen att, under beaktande av vad i ärendet förekommit, skyndsammast utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med de förslag rörande domänverkets organisation och vad därmed sammanhängde, som kunde föranledas därav, att förvaltningen av vissa skogar enligt under 1932 fattade beslut skulle överflyttas från styrelsen.

Den 14 december 1932 avgav domänstyrelsen förslag rörande den indragning av personal vid skogsstaten, som betingades av statsmakternas omförmälda beslut. Denna fråga förelädes i proposition nr 233 1933 års riksdag, som jämlikt skrivelse den 3 juni 1933, nr 269, meddelade Kungl. Majit sitt beslut i frågan. Bestämmelser i ämnet hava sedermera utfärdats av Kungl. Majit i brev till domänstyrelsen den 14 juni 1933.

Domänstyrelsen bar i skrivelse flen 5 juli 10?,:] till Kungl. Majit överlämnat utredning och förslag rörande domänverkets organisation, varvid fogats bland annat protokoll från överläggningar, som hållits med ett antal tjänstemän, tillhörande de skilda tjänstegrupperna inom skogsstaten, i syfte att utnyttja skogsstatspersonalens erfarenhet i förevarande organisationsfrågor. I ärendet hava utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, styrelsen för skogsbögskolan och statens skogsförsöksanstalt, Sveriges skogsägareförbund, tre Överjägmästare gemensamt S Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, De extra 1

1 Överjägmästare!! i Västra distriktet E. Helmers, Överjägmästare!! i Stockholm-Gävle distrikt A. Holmgren och överjägmästaren i Bergslagsdistriktet A. Welander.

7 Kungl. May.ts proposition nr 148.

jägmästarnas förbund, Sveriges kronojägareförbund samt Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet gemensamt. Därjämte hava skrivelser i frågan inkommit från skogsrättarna vid statens skogsskolor samt De skogsskoleutbildades centralkommitté.

Domänstyrelsen har slutligen den 1 november 1933 överlämnat förslag till landets indelning i distrikt och revir ävensom beträffande provisoriskt anordnande av domänverkets förvaltning under en övergångstid.

Som ett led i sina undersökningar angående de statliga affärsföretagens ändamålsenliga förvaltning och organisation har socialisering snämnden år 1930 framlagt utredning och förslag beträffande domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. Förslaget är uppbyggt efter samma principer, som nämnden några år tidigare förordat för statens järnvägars förvaltning, och innefattar bland annat en genomgripande omläggning av grunderna för förvaltningen, avsedd att skilja verkets ekonomiska företagarverksamhet från den egentliga statsadministrationen. Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.

Jag övergår nu att behandla verksamheten och framkomna ändringsförslag och följer i huvudsak den av domänstyrelsen i förslaget den 5 juli 1933 använda dispositionen.

I. Domänverkets arbetsuppgifter och ställning inom statsförvaltningen. 1

1. Uppgifter och förvaltningssystem.

Domänstyrelsen har härom i huvudsak anfört följande.

Domänverket — i egenskap av affärsdrivande verk — hade såsom främsta uppgift att förvalta statens skogstillgångar och jordbruksdomäner på sådant sätt, att de lämnade högsta möjliga, uthålliga avkastning. Då denna sats, vid sidan av principen örn bästa förräntning av det i skogen bundna kapitalet, tillämpades för allt rationellt skogsbruk, borde utsyning, avverkning och försäljning av virke samt alla åtgärder, som inbegrepes under skogsvård—i den mån företagen eljest vore jämförbara — i statens skogsförvaltning utföras på i stort sett samma sätt, som åtgärderna utfördes av enskild skogsägare, vilken med duglighet förenade förmåga att värdesätta skogens framtida avkastning. Så långt rådde icke någon väsentlig skillnad mellan statligt och enskilt skogsbruk. Utsträckte man jämförelsen till andra områden, skulle emellertid viktiga skiljelinjer framträda. Frågan örn statlig träförädling kunde icke endast bedömas ur rent företagsekonomiska synpunkter. Man rördo sig här på ett område — industripoli-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tikens —- som vore särskilt känsligt i socialt avseende oell där, vid sidan av företagarintresset, nationalekonomiska oell vissa andra samhällsintressen måste tillgodoses. Vid upplåtelse oell försäljning av jord och lägenheter måste staten i allmänhet taga hänsyn även till andra omständigheter än förhållandena å den fria fastighetsmarknaden. Denna gren av förvaltningen hade som en följd av statsmakternas jordpolitiska verksamhet insnörts i ett nät av bestämmelser, som förvandlat den fria ekonomiska förvaltningen till statsadministration. Även den allmänna fastighetsförvaltning, som ålå ge domänverket, såsom vården av egendomen, deklarations- och beskattningsfrågor eller disposition av mark för ändamål av mer eller mindre allmän natur, vore till viss grad präglad av statsegendomens särställning.

Att förvaltningen av statsegendomen i nämnda avseenden företedde avvikelser från en rent affärsmässig fastighetsförvaltning torde under alla förhållanden vara oundvikligt, Det statspolitiska kravet på medbestämmanderätt beträffande domänverkets skötsel hade emellertid särskilt under senare år sträckt sig längre. Samhället sökte i allt större utsträckning taga statsegendomen till hjälp för tillgodoseende av sina syften, framför allt i befolknings- och försörjningsfrågor. Styrelsen erinrade i detta sammanhang örn en del virkesleveranser till enskilda bolag, som kommit till stånd efter ingripande av statsmakterna, igångsättande i domänverkets regi av vissa sågverk, domänverkets omhändertagande av samvetsömma värnpliktiga, anordnande av reservarbeten m. m.

Utan att närmare ingå på frågan i vad mån förenämnda åtgärder från staten i dess egenskap av överhöghetsorgan vore berättigade, funne styrelsen det i varje fall naturligt, att statsegendomen utnyttjades som ett hjälpmedel för reglering av samhällsfrågor. Vid sidan av sitt intresse av en god avkastning av statsskogarna hade staten att tillvarataga jämväl ett annat betydande intresse, nämligen folkförsörjningen. I tider, då dessa intressen icke sammanfölle, kunde det bliva nödvändigt att låta den företagsekonomiska förvaltningen vika för en modifierad form av statsadministration, vars sammansatta resultat givetvis vore synnerligen svårt att rätt värdesätta.

Förutom förvaltning av statens egna skogar oell jordbruksdomäner ålåge domänverket också administration av åtskilliga andra allmänna samt enskilda skogar såsom städernas skogar, vissa sockenallmänningar, vissa boställsskogar av ecklesiastik natur — biskopshemman, klockarboställen och lektorsboställen m. fl. — skogar till allmänna inrättningars hemman samt enskildas skogar under skyddsskogslagen m. m. Härjämte ålåge styrelsen förvaltningsbestyr beträffande en del jordbruksegendomar, vilkas avkastning icke inginge till domänverket. Styrelsen ansåge sig tillsvidare böra förutsätta, att domänverket alltjämt i icke oväsentlig omfattning skulle tagas i anspråk för dylika uppgifter.

Bland övriga administrativa uppgifter, som ankomme på domänstyrelsen, vore att i allmänhet verka för en ändamålsenlig skogshushållning och jaktvård i riket. I allmänna skogliga spörsmål, i frågor rörande skogslagstiftning samt anslag för skogliga ändamål inhämtade statsmakterna som regel yttranden från domänstyrelsen. Styrelsen anlitades därjämte för utredningar och förslag rörande grunderna för skogsbeskattning och fastighetstaxering, samt den praktiska utformningen och tillämpningen av bestämmelserna därom. Domänstyrelsen och

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

skogsstaten utövade tillsynen över jakten oell jaktvården i riket, vilket numera i huvudsak endast innebure tillvaratagande av vissa naturskyddsintressen samt reglering av viltstammens beskattning. Domänverket handhade vidare den lägre skogsundervisningen. Även andra uppdrag av skogligt-administrativ art plägade anförtros åt domänverket.

Slutligen erinrade styrelsen om att skogsstatstjänstemännen toges i anspråk för vissa funktioner i det allmännas tjänst.

Domänverket intoge jämte vattenfallsverket en särställning bland statens af färsdrivande verk. Domänverket förvaltade statens skogar. Verket arbetade därvid under fri konkurrens från det enskilda skogsbruket och i stort sett under samma förutsättningar som detta. Verksamhetens resultat vore sålunda bland annat i hög grad beroende av prisbildningen för skogsprodukter å den fria marknaden. Domänverkets organisation finge på grund härav bedömas ur i stort sett andra synpunkter än organisationen av statens övriga affärsdrivande verk.

Domänverket skulle svara för vården och det ekonomiska tillgodogörandet av avkastningen från statsskogarna, vilka vore spridda över hela landet och av mycket olika karaktär. Inom vissa delar av landet, där avvittringen senast gått fram, eller inköp bedrivits i större omfattning, ägde staten betydande skogskomplex, vilka t. ex. i lappmarkerna omfattade större delen av den befintliga, produktiva skogsmarken. I andra trakter åter vore kronans skogsinnehav mera obetydligt, och flerstädes utgjordes det endast av spridda, mindre skogsskiften.

Domänverkets organisation måste vara lämpad för alla slag av skogsbruk. I Norrland och de inre delarna av mellersta Sverige bedreves ett storskogsbruk med i huvudsak samma förutsättningar som för de större skogsbolagen, dock med den väsentliga skillnaden, att bolagens skogshantering i allmänhet vore inriktad på att leverera virke till egna industriella anläggningar, varifrån försäljning av förädlad vara skedde centralt, under det att staten som regel sålde och levererade virket som råvara i skogen, vid flottled eller annan uppsamlingsplats för virke. Inom andra trakter försigginge i stor utsträckning minutförsäljning från kronans skogar. De lokala organen inom domänverket måste därför i betydande omfattning kunna bedriva en fri försäljningsverksamhet.

Inom domänverket borde sålunda finnas utrymme såväl för skogsbruk med egen förädlingsindustri av flera slag och storleksordningar som för skogsbruk av annan typ med minutförsäljning av oförädlat och upphugget virke eller produkter från egna, mindre förädlingsverk. Och alla grenar skulle utan inbördes konkurrens friktionsfritt samverka till ett gott samlat resultat av statens skogshantering. Verksamheten måste därjämte på grund av dess statliga karaktär bedrivas med all möjlig hänsyn till nationalekonomiska och enskilda intressen, för att staten som företagare icke skulle öka bördan för staten som befrämjare av folkförsörjningen och vårdare av sociala intressen i övrigt. Ett skogsbruk med så mångsidig och omfattande verksamhet som domänverkets vore med avseende å organisationen icke direkt jämförbart med enskilt skogsbruk.

Ur yttrandena torde beträffande frågan örn domänverkets arbetsuppgifter följande få återgivas.

Centralrådet för skogsvärdssty reiser nas förbund har ansett, att nu, dä domänverket stöde inför sin omorganisation, tillfället vore inne att verk-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements-

chefen.

ställa en ändamålsenlig uppdelning på olika myndigheter av de skogliga göromål av övervakande eller administrativ natur, som hänförde sig till andra skogar än statsskogar och för närvarande handhades av domänstyrelsen. En dylik uppdelning borde genomföras med ledning av de bestämmelser, som gällde i fråga örn dispositionsrätten till avkastningen från de olika skogarna. Endast de skogar, från vilka avkastningen skulle tillgodoföras staten eller tjäna sådant allmänt ändamål, varav staten hade direkt intresse, borde förvaltas eller stå under uppsikt av domänverket eller annat för ändamålet särskilt inrättat organ, under det att samtliga övriga skogar borde stå under uppsikt av skogsvårdsstyrelserna. Enligt dessa grunder skulle alltså skogsvårdsstyrelserna övervaka skogsvården å samtliga de skogar, vars avkastning disponerades av enskilda eller för egentliga kommunala ändamål. Utredning i dylikt syfte borde företagas.

Sveriges skogsägareförbund har framfört synpunkter, som i stort sett överensstämma med centralrådets, samt hemställt, att Kungl. Maj:t ville, i samband med prövningen av frågan örn domänverkets omorganisation, taga under övervägande att efter genomförandet av nödiga lagändringar begränsa domänverkets skogliga arbetsuppgifter till de statliga skogarna.

De författningar, som reglera domänverkets nuvarande administrativa verksamhet, äro utan tvivel föråldrade. Lika med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anser jag därför, att en omprövning av ändamålsenligheten av ifrågavarande administrationsordning bör företagas. Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden upptaga dessa frågor. Enär erforderliga utredningar nu icke föreligga, torde det ännu dröja någon tid innan nämnda spörsmål äro mogna för avgörande. De äro emellertid icke av den betydelse för domänverkets organisationsproblem, att behandlingen av detta bör uppskjutas i avvaktan på ifrågavarande utredningar.

Socialiseringsnämnden har, såsom jag i det föregående framhållit, i sin år 1930 publicerade utredning angående domänverkets omfattning, uppgifter och organisation ingående diskuterat domänverkets ställning från utgångspunkter, som torde vara giltiga för flera av de statliga affärsverken, och på grundval härav framlagt förslag till en fullständig omgestaltning av verket. En dylik genomgripande omläggning av förvaltningssystemet torde böra övervägas i ett större sammanhang och näppeligen beträffande ett enstaka verk. Många omständigheter tyda på, att man snart nödgas företaga en omprövning beträffande formerna för statens affärsdrivande verksamhet över huvud taget. Intill dess så sker, torde de nu tillämpade principerna för förvaltningsordningen i statens affärsverksamhet böra i huvudsak godtagas även beträffande domänverket. Då emellertid under den långa utredningsperiod, som förflutit sedan riksdagen år 1910 tog initiativ till omprövning av domänverkets verksamhet, många förändringar i verkets organisation genomförts ofullständigt eller tillfälligt, och då åtskilliga andra spörsmål, varom fullständiga utredningar föreligga, ännu vänta på sin lösning, synes en allmän översyn inom

11 Kungl. May.ts proposition nr 148.

ramen för det rådande förvaltningssystemet icke längre kunna undanskjutas beträffande domänverket. Därvid utgår jag från att dessa ändringar göras så, att omläggning ej onödigt försvåras.

2. Affärsvinstens redovisning.

Domänstyrelsen har i fråga örn affärsvinstens redovisning anfört följande.

Domänverket vore sedan budgetreformens genomförande från år 1912 i redovisningshänseende organiserat som statens övriga affärsdrivande verk. Allt kapital, som verket för statens räkning förvaltade, och som utgjordes av skogs- och jordbruksfastigheter, inventarier, vissa fonder och reserverade medel samt rörelsekapital, hade sammanförts under benämningen statens domäners fond eller domänfonden. Såsom förvaltningens nettobehållning, vilken under titeln överskott inginge i statsregleringen, skulle beräknas den avkastning, som uppstode å fonden, sedan driftkostnaderna för statens domäner avräknats. Principen örn en renodlad och fristående affärsförvaltning av den ifrågavarande statsegendomen hade härigenom blivit fastslagen. I verkligheten hade emellertid betydande avsteg gjorts från denna principiellt riktiga inställning, enär domänfondens överskott hittills icke varit liktydigt med resultatet av den rent företagsekonomiska driften, affårsvinsten. Alla administrativa uppdrag hade nämligen icke ersatts domänfonden, och följaktligen hade det redovisade och inlevererade överskottet icke varit ett verkligt överskott. En fullständigare redovisning av domänverkets utgifter för nämnda uppdrag hade lämnats endast i årsberättelsen för verksamheten.

Domänverket ålåge även att på grund av allmänna förordningar eller föreskrifter av statsmakterna utan ersättning lämna vissa förmåner, såsom grus för vägdistriktens behov, fritt virke för kolonisationsverksamheten in. m. Icke heller denna del av rörelsen komme till synes vid den nuvarande redovisningen av driftresultatet.

Styrelsen visste av erfarenhet, att det beredde stora svårigheter att genom beslut av statsmakterna erhålla ersättning för sådana utgifter, som vore fullständigt främmande för verkets affärsrörelse. Avgörandet av dylika ersättningsfrågor influerades stundom av alldeles ovidkommande hänsyn, såsom önskan att begränsa vissa anslag, politiska motiv eller ock av tekniska eller formella svårigheter. Styrelsen ansåge, att i den mån domänverket icke erhölle full ersättning för de uppdrag, som ålades verket, eller de avsteg i övrigt från affärsmässig förvaltning, som kunde föranledas av statsmakternas beslut, åtgärder borde vidtagas för att redovisningsmässigt klarlägga de olika uppdragens natur och värde. Redovisningen av domänfondens årliga överskott borde på grund härav åtföljas av en redovisning av inkomster av och utgifter för de särskilda momenten i verkets arbete, oavsett örn inkomsterna influtit eller utgifterna ersatts samt örn de vore av företagsekonomisk eller administrativ natur. Det inlevererade beloppet komme icke att påverkas av en sådan anordning, men fördelen vore, att den rena affärsvinsten redovisades skild från den administrativa rörelsen.

Riksräkenskapsverket har framhållit nödvändigheten av att domänfonden av statsmakterna bereddes full ersättning för affärsverksamheten ovidkommande arbetsuppgifter. Några särskilda kostnader för statsver-

Depui tementschefen.

Departements-

chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ket uppkomma icke härigenom, då det levererade överskottet av domänverket givetvis ökades, i samma mån som ersättningsmedel anvisades. För bestämmande av sådan ersättning syntes den av domänstyrelsen föreslagna redovisningen lämpligen kunna läggas till grund.

Jag instämmer i princip i domänstyrelsens, av riksräkenskapsverket understödda yrkande, att större uppmärksamhet för framtiden ägnas åt att domänverket beredes full ersättning för verket åliggande uppgifter, som icke äro betingade av affärsrörelsen.

Upprättandet av en sådan redogörelse för resultatet av verksamheten, som domänstyrelsen föreslagit, skulle säkerligen ytterligare bidraga till klarheten örn den verkliga affärsvinsten av rörelsen. I den mån närmare reglering erfordras beträffande denna redovisningsfråga eller därmed sammanhängande spörsmål av bokföringsteknisk natur, torde det ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörande myndigheter härom utfärda bestämmelser.

3. Domänstyrelsens bestämmanderätt över verksamheten.

Domänstyrelsen har ingått på frågan, huruvida den ställning inom statsförvaltningen, domänverket för närvarande intoge, beredde verksledningen den frihet, som med hänsyn till verksamhetens art erfordrades. Styrelsen har därvid kommit till den uppfattningen, att beträffande de frågor, där styrelsen vore hänvisad att överlämna avgörandet till Kungl. Majit eller riksdagen, decentralisation av beslutanderätten icke vore påkallad annat än i vissa, särskilda fall. Vidare har styrelsen anfort!

Domänstyrelsens förvaltningsrätt vore emellertid beskuren även genom av statsmakterna föreskrivna, reglerande bestämmelser för verksamheten. Bestämmelserna återfunnes i huvudsak i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket samt instruktionen för domänverket. Styrelsen ansåge, att dessa föreskrifter i åtskilliga avseenden ingrepe i förvaltningen på sådant sätt, att styrelsens bestämmanderätt på ett olämpligt sätt kringskures. I samband med den omarbetning av nämnda förordning och instruktion, som måste företagas, sedan domänverkets organisation av statsmakterna prövats, borde bestämmelserna jämkas så, att styrelsen bereddes större frihet att på eget ansvar ordna förvaltningens detaljer.

Av den allmänna ställning till domänverkets organisationsproblem, jag i det föregående intagit, följer, att jag icke anser lämpligt att för närvarande närmare ingå på frågan örn domänverkets förhållande till statsmakterna. De mindre jämkningar härutinnan, som kunna visa sig erforderliga, torde liksom hittills böra handläggas som särskilda ärenden.

Vad angår de för statsskogarnas skötsel gällande bestämmelserna torde dessa, sådana de utformats i 1894 års skogsordning, i åtskilliga avseen-

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

den vara för snäva. Sedan domänverkets organisationsfråga övervägts, torde åtgärder med det snaraste böra vidtagas för utarbetande av förslag till ny skogsordning i de delar, som beröra förvaltningen av kronoparker och skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner. I övrigt sammanhänger omarbetningen av skogsordningen med den under avdelningen 1) omförmälda planerade utredningen örn administrationen av vissa grupper av skogar. Ny instruktion för domänverket torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t efter riksdagens prövning av organisationsfrågan.

II. Den inre organisationen.

1. Allmänna riktlinjer.

Till en början torde böra lämnas en redogörelse för domänverkets nuvarande organisation, varvid de särskilda organen och deras uppgifter böra i korthet klargöras. Jag följer därvid i huvudsak den framställning därav, som domänstyrelsen lämnat.

Man återfinner i alla större företag, såväl statliga som enskilda, en central ledning, som i stora drag bestämmer riktlinjerna för arbetet och beslutar i frågor, vilka angå företaget i dess helhet, och som med eller utan hjälp av särskilda inspekterande och rådgivande organ leder och kontrollerar det arbete, som utföres av de verkställande lokala organen, vilka ansvara för och ombestyra detaljarbetet. Inom domänverket, vars verksamhet berör hela landet, utövas den centrala ledningen av domänstyrelsen; de lokala förvaltningsorganen äro jägmästarna, vilka närmast lyda under en inspekterande och förvaltande mellaninstans, överjägmästarna. Härtill komma vissa förädlingsverk, som äro direkt underställda domänstyrelsen, ävensom domänintendenterna.

Domänstyrelsen är ett ämbetsverk, vars chef, generaldirektören, är ensam beslutande i alla ärenden utom bestraffningsmål. Styrelsens organisation, vars närmare utformning kommer att behandlas i det följande, innesluter icke enbart organ för den direkta centrala ledningen utan därjämte vissa avdelningar med speciella, för verket gemensamma uppgifter, såsom en försäljningsavdelning, som under försäljningschefens ledning handhar verkets exportförsäljningar, större och viktigare försäljningar inom landet och ledningen av verkets förädlingsverksamhet samt tillhandagår de lokala förvaltningarna med råd och anvisningar i försäljningsärenden, samt ett fiskalskontor under ledning av en domänfiskal, vilken bevakar och utför kronans talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning, samt handlägger viktigare ärenden av juridisk art.

Skogsstaten omfattar av ålder den i orterna arbetande personalen

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vid statens skogsförvaltning ock har till huvuduppgift förvaltningen av statens skogsdomäner. — Ur geografisk synpunkt äro statens skogsdomäner uppdelade på förvaltningsenheter, revir, vilka grupperats i ett antal distrikt. Förvaltaren av reviret, jägmästaren, som är det verkställande lokala organet, har under sig ett antal kronojägare, vilka förestå var sin bevakningst rak t. Distriktets chef, över jägmästaren, handhar den inspekterande och rådgivande verksamheten men har tillika en del befogenheter av förvaltande karaktär. Under överjägmästarinstitutionen lyda även avdelningar för skogsdikning och skogstaxering. Verksamheten vid de senare har emellertid under senare år i hög grad centraliserats, i det att taxatorsavdelningarna i huvudsak sammandragits till ett gemensamt kontor i Stockholm för södra och mellersta delarna av landet och ett i Umeå för övre Norrland. — Till skogsstaten har hittills även hänförts flottledsingenjör sinstitution en. — Personalen vid skogsstaten har sedan lång tid tillbaka indelats i förvaltande personal, som handhaft förvaltningen, och bevakande personal, vars uppgifter, såsom namnet antyder, tidigare voro av huvudsakligen fiskalisk art. För anställning i befattning, tillhörande den förvaltande personalen, nämligen som Överjägmästare, jägmästare, skogstaxator, överjägmästarassistent samt icke ordinarie assistenter av skilda slag, fordras jägmästarexamen, och den, som antages till befattning vid den bevakande personalen — ordinarie eller icke ordinarie kronojägare — skall hava genomgått kurs vid statens skogsskola eller eljest visat sig för sådan befattning lämplig. Med hänsyn till den förskjutning i arbetsuppgifterna, som ägt rum för den bevakande personalen, användas i det följande, i stället för förenämnda beteckningar, uttrycken jägmästarpersonal och kronojäg ar per sonak

Domänintendenterna, som handhava ärenden rörande utarrendering, saluvärdering, besiktning m. m. å statens utarrenderade jordbruksdomäner, hava hittills varit underställda jämväl länsstyrelserna, vilka för domänverkets räkning handhaft vissa uppdrag rörande nämnda egendomar.

Den under tidigare utredningar förda diskussionen rörande organisatoriska förbättringar inom domänverket bär till övervägande del rört sig örn arbetsuppgifternas fördelning mellan de skilda organen.

Den norrländska skogsvårdskcnnmittén ansåg, att det rådande förvaltningssystemet åt revirförvaltaren anvisade platsen såsom utförande organ av den förvaltande överjägmästarens och den ledande domänstyrelsens föreskrifter. En sådan fördelning mellan de olika funktionärerna inom förvaltningen av de uppdrag, som innefattades i handliavandet av statens skogshushållning, syntes komma i bestämd strid med denna hushållnings natur. Denna betingade ovillkorligen, att vid hushållningens utövande många frågor avgjordes uteslutande på grund av lokala förhållanden, vilka ofta vore av mycket olika beskaffenhet och örn vilka man därför måste förutsätta, att större kännedom vore att finna hos den

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

inom det mindre tjänstgöringsområdet arbetande revir förvaltaren än lios överjägmästaren med lians flera revir omfattande distrikt. Kommittén ansåg vidare, att det rådande systemets mål och ledande tanke kunde sägas vara att söka åstadkomma en i möjligaste måtto enhetlig oell likformig förvaltning, varför avgörandet i de flesta frågor förlagts så nära administrationens centrala punkt som möjligt. Med likformigheten följde emellertid enligt kommitténs mening risk för ensidig behandling av frågorna. Kommittén sammanfattade sin kritik av förvaltningssystemet sålunda. Domänstyrelsen betungades över hövan med löpande ärenden, vilka droge dess initiativ och arbetsförmåga ifrån de stora och viktiga frågorna. Över jägmästaren, som hade åt sig uppdragen den lokala ledningen av revirskötseln, kunde på grund av den mångfald ärenden, i vilka han skulle besluta eller lämna utredning, icke hinna ägna den tid åt inspektion av sitt distrikt, som vore önskvärd. Det torde kunna anses som mindre lämpligt, att inspektionen vore överlämnad åt den, som hade sig anförtrodd ledningen av och avgörandet i fråga örn revirets skötsel. Revir förvaltaren vore icke en verklig förvaltare med viss handlingsfrihet, utan i huvudsak en verkställare av överjägmästarens förvaltningsprinciper, varav följde, att jägmästarens utbildning och kunskaper samt lokalkännedom icke utnyttjades i önskvärd utsträckning. Ändringen av förvaltningssystemet borde därför syfta till ökat bemyndigande för jägmästaren med därav följande större ansvar, eller med andra ord en decentralisering.

Kommittén förmenade sålunda, att revirförvaltarens befogenhet borde i stort sett avse alla åtgärder, som berörde den skogliga skötseln och som måste bedömas och avgöras pä grund av lokala förhållanden inom ramen av allmänna hushållnings- och fastställda skogsindelningsföreskrifter, således ett planmässigt anordnande och ledning av avverkningar, beståndsvård och kultur, vidare vissa upplåtelser av grässlätter, mulbete, torv- och grustäkt. Han skulle ansvara för en omsorgsfull och rationell virkesaptering samt för virkets värdering och vidtaga alla nödvändiga åtgärder för att skydda och förbättra förvaltningsobjekten samt anvisa och fördela revirarbetet åt assistenter och kronojägare, så att det snabbt och väl utfördes. För expeditionsgöromålens noggranna utförande samt för bokföring av penningmedel och virke borde revirförvaltaren bära ansvaret. Alla dessa arbeten borde vara fria från det direkta ingripande av utomstående, som det nuvarande systemet föreskreve, ty de planlades och ordnades bäst på ort och ställe och kunde aldrig rätt bedömas efter utredningar eller detaljerade, örn än väl utförda beskrivningar av de lokala förhållandena. I dessa arbeten vore det även som revirförvaltaren alldeles särskilt kunde giva prov på sina kunskaper och sin energi. Det sätt, varpå de utfördes, bomme därigenom att bära vittnesbörd örn hans förmåga av självständigt handlande och tänkande. Misstag kunde härvid visserligen begås, men då revirförvaltaren vore underkastad en saklig inspektion, bleve dessa med all säkerhet snart iakttagna och rättade, innan någon skada av större betydenhet kunnat uppkomma. Dels därigenom, dels genom revirförvaltarens mera begränsade tjänstgöringsområde finge de alltid en mindre räckvidd än de, som nu kunde begås, dä den lokala ledningen läge hos överjägmästaren med hans mera vittomfattande arbetsfält.

Av huvudsakligen de synpunkter, som nu relaterats, drog kommittén den slutsatsen, att överjägmästarinstitutionen i sin dåvarande form icke

16 Kungl. Majda proposition nr 148.

syntes lämpad att framgent utgöra, den länk, som uppåt skulle förbinda revirförvaltningen med centralstyrelsen. Man borde av en sådan mellaninstans kräva, att den skulle kunna dels mottaga en del av domänstyrelsens arbetsbörda, dels övertaga överjägmästarnas inspekterande verksamhet och dels utöva en opersonlig ledning av skogshushållningen i distriktet. Kommittén trodde sig för sin del finna en utväg att tillgodose alla dessa krav genom att föreslå inrättande av distriktsstyrelser med uppgift att leda distriktens administration och inspektera revirförvaltningarna.

I särskilda yttranden hava tre reservanter inom den norrländska skogs vårdskommittén1 under motiveringar, som i huvudsak sammanfalla, gjort gällande, att majoriteten felbedömt det rådande förvaltningssystemet och dess utvecklingsmöjligheter. Talet örn jägmästarens ställning i förvaltningssystemet vore överdrivet och talet örn det rådande systemets inverkan på jägmästarens nit och ansvarskänsla grundlöst. Reservanterna ansågo, att överjägmästarinstitutionen, som väl fyllde sin uppgift, borde bibehållas i sin dåvarande form, men vidare utvecklas och stärkas.

De skogssakkunniga för södra Sverige hava vid behandlingen av den lokala förvaltningen framhållit synpunkter, som i viktiga delar överensstämma med vad den norrländska skogsvårdskommittén därom uttalat. Jägmästarens befogenhet ansågs sålunda böra väsentligt utvidgas, varigenom hans självständighet i fråga örn det praktiska hushållningsarbetet ute å marken skulle växa. Han skulle erhålla betydligt friare händer att efter sitt eget omdöme och utan tvång att inhämta överordnade myndigheters mening ombesörja och leda de praktiska skogsvårdsåtgärderna. Man torde äga rätt att förvänta, att detta skulle höja hans känsla av ansvar, stegra hans initiativlust och arbetsförmåga och sponga honom att till det yttersta söka utnyttja de möjligheter till en intensiv hushållning, som de ständigt växlande lokala förhållandena erbjöde.

Den friare ställning, som jägmästaren sålunda borde erhålla, måste emellertid åtföljas av en skärpt kontroll, och den inspekterande myndigheten måste äga full befogenhet att, närhelst omständigheterna sådant påkallade, ingripa i förvaltningen. Kommittén påvisade, hurusom en av svårigheterna i förvaltningssystemet kunde hänföras till det förhållandet, att jägmästaren och överjägmästaren kunde i skogsvårdsfrågor hysa motsatta, subjektiva uppfattningar. Örn ett sådant förhållande inträffade, borde den senares uppfattning enligt kommitténs mening ovillkorligen vara den bestämmande. Måhända kunde det synas hårt för jägmästaren att nödgas uppgiva sin egen ståndpunkt, som han likvisst ansett vara grundad på en mera intim lokalkännedom än den inspekterandes. I själva verket hade just detta även visat sig vara en mycket ömtålig punkt i administrationen, och stridigheter och slitningar hade dittills dessvärre förekommit mellan jägmästare och Överjägmästare, då den senare velat mot jägmästarens uppfattning göra sin egen mening gällande. Jägmästaren hade ej ansett överjägmästarens åsikt vara tillräckligt auktoritativ för att frivilligt böja sig därför, och denne senare hade därför, örn han velat vidhålla sin uppfattning, nödgats tillgripa de maktmedel, han hade till sin disposition. Att dylika slitningar ej skulle underlätta och gagna det gemensamma arbetet till skogsvårdens fromma vore givet. Överjägmästarens ställning hade blivit svår och ömtålig, och hos jägmästarna hade arbetslusten lätt kimnat stäckas, då de nödgats uppgiva sin efter eget förme-

1 E. G. Kinberg, P. O. Welander och A. Wiklund.

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ilande välgrundade ståndpunkt. En fråga som denna, vilken inom andra förvaltningsgrenar näppeligen torde anses vara av någon större vikt, kunde sålunda inom skogshushållningen på grund av förvaltningsobjelitets säregna art bliva av stor betydelse. Det syntes därför de sakkunniga vara nödvändigt, att sådan ändring i den nuvarande administrationen vidtoges, att denna fråga bleve på ett ändamålsenligt sätt ordnad.

Kommittén kom för sin del på nämnda grunder till den uppfattningen, att, då revirförvaltaren och den inspekterande vore av olika mening, beslutanderätten borde förläggas, ej till den inspekterande personligen, utan till en myndighet, bos vilken jägmästaren kunde få framlägga sina synpunkter och vilken företoge en objektiv prövning av de vid inspektionen gjorda anmärkningarna. Kommittén föreslog i sådant syfte inrättande av distriktsstyrelser jämväl för södra Sverige.

Domänstyrelsen har i utlåtande år 1917 i huvudsak endast uttalat sig för en numera i väsentlig utsträckning genomförd decentralisation, vilken dock till en viss grad måste stanna vid de tjänstemän, som uteslutande tillsatts med hänsyn till skicklighet och kompetens, överjägmästarna.

Under den tid. som förflutit sedan kommittéerna avgåvo sina förslag, hava ett flertal decentralisationsåtgärder vidtagits. Dessa torde dock ej hava medfört sådan genomgripande förändring beträffande de särskilda organens ställning, att den allmänna uppfattning örn organisationen, som kommittéerna ådagalagt, numera mist sitt intresse.

Vid de tillfällen, då domänverkets organisationsfråga senare varit före, hava i huvudsak endast begränsade delar av förvaltningen upptagits till bedömande, och torde jag få återkomma därtill vid den följande närmare behandling av de särskilda organen inom domänverket.

I organisationsförslaget år 1933 har domänstyrelsen uttalat sin allmänna uppfattning örn arbetsuppgifternas lämpliga fördelning inom verket. Efter hänvisning till den olikhet, som råder mellan domänverket och övriga affärsdrivande verk, har styrelsen anfört följande. Inom sistnämnda verk kunde den centrala ledningen genom uppgörande av detaljerade planer och instruktioner för hela förvaltningsapparaten i stor utsträckning öva inflytande på och behärska de lokala förvaltningsorganens verksamhet och arbetsresultat. Inom domänverket vore detta i stor utsträckning varken möjligt eller lämpligt, beroende på förvaltningsohjektens egenart. Hänsyn måste lokalt tagas till varje förvaltningsobjekts särdrag och utvecklingsmöjligheter, och därför bomme de tjänstemän — jägmästarna — som bure ansvaret för den lokala förvaltningen, att utöva ett mycket stort inflytande på verkets ekonomiska resultat. För att detta skulle bliva det bästa möjliga, vore det nödvändigt, att de lokala förvaltningsorganen — inom ramen för av ledningen lämnade direktiv — lämnades så stor handlingsfrihet, att do kunde avvinna förvaltningsohjektet den bästa möjliga avkastning. — Av det sagda torde framgå, att domänverkets organisation borde vara så uppbyggd, att den centrala ledningen icke belastades med ärenden av lokal karaktär, som — i anslutning till meddelade allmänna riktlinjer — kunde avgöras av vederbörande förvaltare utan tidsödande Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Sr VtS.

18 Kungl. Majlis proposition nr 148.

skriftväxling. — För domänstyrelsen kunde en organisation, som vore mera centraliserad än erforderligt, medföra, att styrelsen icke erhölle önskvärd tid för de större frågor, som ankomme på ledningen av ett stort företag, utformandet av de stora linjerna i verkets ekonomiska politik och utfärdandet av bestämmelser och direktiv i viktigare frågor, de lokala förvaltningarna till ledning och efterrättelse. Dessa borde inom de givna direktivens ram hava frihet att i detalj ordna och utföra de olika arbetena på bästa sätt och befogenhet att i anslutning till direktiven träffa avgöranden i frågor, som berörde den lokala förvaltningen. Det borde ankomma på inspektionen att tillse icke blott att de av den förvaltande tjänstemannen handlagda ärendena omhänderhades på ändamålsenligt sätt, utan även att denne i fråga örn initiativkraft och förmåga av självständigt handlande motsvarade det förtroende och de befogenheter, som givits honom. — På angivna grunder vore domänverkets förvaltning sedan lång tid tillbaka utpräglat decentraliserad. Jägmästaren ägde i stor utsträckning handlägga ärenden, och i de fall, då en ärendegrupp ansetts påkalla prövning i högre instans, hade prövningen ofta förlagts till överjägmästaren. Även inom styrelsen hade en förenkling av ärendenas handläggning i stor omfattning skett genom överlämnande till byråcheferna att å styrelsens vägnar fatta beslut beträffande vissa ärendegrupper. Styrelsen hade likväl, efter verkställd utredning, ansett, att en ytterligare decentralisation vore möjlig och lämplig att genomföra beträffande ett flertal ärendegrupper.

Styrelsen har därefter angivit den tillämnade deeentralisationen i fråga örn de viktigaste ärendegrupperna sålunda.

Beträffande utsyning och avverkning av virke torde styrelsen böra, i och för bestämmande av verkets avverkningspolitik och för ernående av en smidig anpassning av verkets utbud av virke till rådande eller väntade konjunkturer på den allmänna virkesmarknaden, fastställa utsyningsbeloppen i stora drag samt meddela allmänna direktiv rörande försäljning av virke å rot, upphuggning av skilda sortiment m. m. Åt överjägmästarna borde däremot överlåtas att fastställa utsyningsförslagets detaljer beträffande årsavverkningens fördelning på skogar.

Yad anginge försäljning av virke torde lokalförvaltningarna kunna tillerkännas större befogenheter beträffande försäljningar på den lokala virkesmarknaden. Styrelsen avsåge sålunda att utvidga jägmästarnas rätt att verkställa försäljning under hand. Rättigheten att pröva anbud på salubjudet virke borde ävenså utvidgas för jägmästarna.

Den anslagsprövning, som domänverket självt utövade, skulle givetvis ligga i ledningens hand. Jägmästarnas befogenheter att låta utföra arbeten eller i övrigt verkställa utbetalningar reglerades, förutom genom de särskilda bestämmelser, som gällde i fråga örn jägmästarnas allmänna befogenheter, genom tillgången av de medel, som finge disponeras för ändamålet. Jägmästarna ägde emellertid rätt att i viss begränsad utsträckning disponera för reviren anvisade medel även för andra ändamål än de ursprungligen avsedda. Denna rättighet att överflytta medel mellan utgiftstitlarna avsåge styrelsen att i någon mån utvidga, varigenom vissa lättnader i förvaltningen torde uppstå.

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Ett flertal ärenden, som avsåge upplåtelser av skilda slag, såsom grustäkt, slåtter och betesrätt, fiske, vissa detaljavgöranden beträffande jordarrenden m. m., borde överlämnas för avgörande av jägmästaren, sedan styrelsen lämnat direktiv för beslutanderättens handhavande.

Styrelsen finge slutligen framhålla, att handläggningen av ytterligare ett antal ärenden borde förenklas i samband med förenämnda decentralisationsåtgärder genom att styrelsens beslutanderätt överlämnades till vederbörande byråchef.

I huvudsak samma synpunkter, som domänstyrelsen bär anfört, hava Departementstidigare kommit till uttryck bland annat vid Kungl. Maj:ts och riksdagens chefen' behandling av domänverkets organisationsfråga år 1920. I de utlåtanden, som avgivits över domänstyrelsens förslag, hava erinringar mot vad styrelsen i denna del yttrat ej framställts.

För egen del ansluter jag mig till den allmänna uppfattning örn befogenhets- och ansvarsfördelning mellan de särskilda organen inom domänverket, som kommit till synes i de förut återgivna, i stort sett samstämmiga utlåtandena. Jag vill emellertid särskilt understryka vikten av att man vid tillmätandet av befogenheter för de särskilda organen har den stora betydelsen av jägmästarnas andel i verksamheten för ögonen. Revirförvaltarna böra icke uteslutande vara ledningens verkställande organ i den vedertagna meningen, att på dem skulle huvudsakligen ankomma att utföra de i regel närmare bestämda arbetsuppgifter, som av ledningen föreläggas dem. Reviren böra fastmer anses såsom förhållandevis självständiga förvaltningar med en ekonomisk verksamhet, som sammanhålles av det ledande organet, domänstyrelsen, med hjälp av överjägmästarna. Uppbygges förvaltningen efter denna grundåskådning, torde härigenom större självständighet hos revirförvaltarna uppammas, varjämte divisionsansvar undvikes. Å andra sidan komma givetvis större krav därvid att ställas på inspektionen.

Vid den fortsatta behandlingen av de särskilda organen i domänverket kommer jag att följa den princip rörande makt- och ansvarsfördelningen inom verket, som jag nu hävdat. Jag får därför beträffande den närmare utformningen av principen och motiveringen för densamma hänvisa till de följande avdelningarna, i främsta rummet till framställningen örn överjägmästarnas verksamhet.

Vad slutligen angår formen för avgränsning av de skilda organens verksamhetsområden ligger stor vikt uppå, att klara bestämmelser utfärdas rörande arbetsuppgifternas fördelning. De äro inom domänverket av särskilt stor praktisk betydelse. Varje fall, där vederbörande lokala tjänsteman lämnas i ovisshet eller måste tveka örn sina skyldigheter och räckvidden av sin befogenhet, bidrager att äventyra do fördelar, man avsett att vinna genom decentralisationen. Det ankommer på Kungl. Majit att i instruktionsväg utfärda de närmare bestämmelser om organens uppgifter, varav deras ställning inom förvaltningen beror.

20 Kungl. May.ts proposition nr 148.

2. Revirförvaltningen.

A. Revirens organisation och storlek.

Domänstyrelsen Ilar framhållit, att hänsyn, måste tagas till en mångfald faktorer, då det gällde att avväga förvaltningsenheternas storlek. I främsta rummet vore areal och avverkningsbelopp av betydelse, men dessa faktorer kunde vara av mycket skiftande innebörd beroende på skogarnas geografiska spridning, produktionsförhållandena å skogarna, sättet för virkets tillgodogörande m. m.

Det inbördes förhållandet mellan de olika arbeten, som förekomme inom förvaltningsenheten, övade likaså inflytande på avvägandet av dennas storlek, speciellt i samband med frågan örn den personal, som där skulle sysselsättas. I trakter, där en avsevärd del av jägmästarpersonalens arbete bestode i utsyning av virke, avsett att försäljas på rot — t. ex. de inre delarna av övre Norrland — kunde förvaltningsenhetens areal ökas med 50—100 procent, örn revirförvaltaren till sin hjälp erhölle en assistent. I de delar av landet däremot, där tyngdpunkten av revirförvaltningens arbete vore förlagd till åtgärder för virkets upparbetning och försäljning, och där sålunda affärsverksamheten vore en dominerande faktor, kunde en utökning av revirpersonalen med en assistent icke på långt när i samma grad inverka lättande på revirförvaltarens arbetsbörda och sålunda icke medföra samma ökning av förvaltningsenhetens areal som under nyssnämnda förhållanden.

I frågan örn anställande av assistenter å de särskilda reviren har domänstyrelsen anfört följande.

Med enmansrevir — revir utan assistent — följde den fördelen, att jägmästaren själv ständigt vore väl insatt i förekommande arbeten och ärenden. Principiellt sett torde enmansreviret vara den lämpligaste formen i trakter med små, spridda skogar och där utsyningen utgjorde en mindre framträdande del av förvaltningsarbetet.

Med tvåmansreviret — revir med assistent — följde bland annat de fördelarna, att mindre krävande uppgifter av förvaltande karaktär kunde överlåtas på kvalificerad men billigare arbetskraft än revirförvaltarens, samt att en i de lokala förhållandena väl insatt person i regel funnes till hands att rycka in vid de tillfällen, då jägmästaren vore förhindrad att tjänstgöra. Tvåmansreviret vore lämpligast å stora sammanhängande skogskomplex samt i de trakter, där utsyningen utgjorde dominerande faktor i förvaltningsarbetet.

I ett överjägmästardistrikt med många enmansrevir måste behov av tillfällig förvaltningshjälp ofta uppstå. Ett komplement till systemet med enmansrevir vore därför anställandet av distriktsassistent. Denne kunde även med fördel användas av över jägmästaren för särskilda uppdrag å reviren eller å överjägmästarexpeditionen.

Domänstyrelsen hade funnit den lämpliga storleken för ett enmansrevir i södra och mellersta delarna av landet växla mellan 8.000—12,000 hektar produktiv skogsmark med en årsavverkning av 30,000—40,000 kubikmeter.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

21 Motsvarande siffror för ett tvåmansrevir vore 12,000—18,000 hektar produktiv skogsmark med en årsavverkning av 40,000—55,000 kubikmeter. För trakter, som vore belägna längre norrut och samtidigt längre in i landet, komme av anförda skäl såväl det lämpligaste avverkningsbeloppet för ett normalrevir som motsvarande areal att väsentligt höjas. Sålunda skulle ett tvåmansrevir i övre och inre Norrland anses kunna omfatta en areal av cirka 150,000 hektar produktiv skogsmark med en årsavverkning av inemot 100,000 kubikmeter.

Med utgångspunkt från berörda förhållanden och med hänsyn till lokala och geografiska faktorer i varje särskilt fall, har domänstyrelsen upprättat det förslag till förvaltningsobjektens nyindelning i revirenheter, som styrelsen framlagt i skrivelsen den 1 november 1933 såsom definitiv revirreglering.

Enligt förslaget skall landet indelas i 89 revir av tre skilda klasser samt 4 skolrevir, varjämte renbetesland och skyddsskogar i Jämtlands län förlagts under särskild, direkt under vederbörande Överjägmästare lydande administration. Omfattningen av reviren skall enligt förslaget för de distrikt av permanent karaktär, styrelsen föreslagit, bliva i medeltal för distrikt:

Anm. I förestående tablå ingå icke 8 revir, där förvaltaren i begränsad utsträckning åtnjuter biträde av assistent, samt 1 revir med 2 assistenter.

Domänstyrelsen har framhållit, att antalet ordinarie jägmästare i domänverket från den 1 januari 1934 utgjorde 86. Av dessa tjänstemän kunde 79 lämpligen förestå i domänstyrelsens förslag upptagna permanenta revir. Övriga 7 jägmästare kunde enligt den föreslagna revirindelningen icke beredas tjänstgöring med bibehållen bostadsort och ej heller 1

1 Utpräglat fjällrevir.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

skäligen förflyttas, enär de antingen inom jämförelsevis kort tid skulle avgå med pension eller icke kunde beredas lämplig placering. På grund härav borde i ifrågavarande fall tillfälliga revir anordnas för tiden intill respektive befattningshavares avgång från tjänsten. Under förutsättning att ifrågavarande befattningshavare icke avginge ur tjänst före pensionsålderns inträde skulle två av de tillfälliga reviren upphöra under år 1934, ett under år 1935, ett under år 1936, två under år 1942 och ett under år 1943.

Den föreslagna revirindelningen innebure, särskilt i landets norra delar, en icke obetydlig utvidgning av revirens omfattning såväl beträffande förvaltningsobjektens storlek som revirens geografiska utsträckning. Att detta ansetts vara möjligt att genomföra finge i främsta rummet tillskrivas den utveckling, kommunikationsmedlen undergått under de sista årtiondena. Möjligheterna att utvidga reviren hade även i viss mån betingats därav, att en del arbeten befunnits böra överflyttas till personal med enbart skogsskoleutbildning.

Av yttrandena över förslaget inhämtas i huvudsak följande.

Statskontoret har, under uttalande att frågorna örn revir- och distriktsindelningen ^ undandroge sig statskontorets bedömande, dock ansett sig böra framhålla, att en långt driven vidgning av förvaltningsenheterna givetvis vore ägnad att försvaga den lokala förvaltningen och motverka en effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna.

De förberörda tre över jägmästarna, som avgivit gemensamt yttrande över domänstyrelsens förslag, hava framhållit vanskligheten att bedöma revirets normala areal, så länge man icke kände den arbetsbelastning, som bomme att åvila revirförvaltaren, samt i varje fall funnit de av domänstyrelsen härutinnan angivna arealerna alltför stora. Med anledning av att domänstyrelsen angivit kommunikationsmedlens utveckling som huvudmotiv för ökningen av revirens storlek, hava överjägmästarna invänt, att den stegring av intensiteten av revirens skötsel, som enligt vad domänstyrelsen i annat sammanhang framhållit ägt rum under de senaste årtiondena, i väsentlig mån möjliggjorts genom fortskaffningsmedlens utveckling och särskilt genom de vidgade möjligheterna för automobil användande i tjänsten. Den av domänstyrelsen åberopade avlastningen av jägmästarnas arbetsbörda, som skulle ske genom överflyttningen av vissa förvaltningsarbeten till kronojägarna, torde väl uppvägas av den föreslagna decentraliseringen av vissa uppgifter från överjägmästarna till jägmästarna.

Sammanfattningsvis hava de tre överjägmästarna, med hänvisning till den ingående kännedom, de under mångårig inspektionsverksamhet å reviren förvärvat, uttalat, att den arbetskvantitet, som åvilade såväl revirförvaltare som kronojägare i södra och mellersta delarna av landet redan under hittillsvarande förhållanden i det stora hela vore så omfattande och tyngande, att överjägmästarna bestämt avrådde från en generell utökning av tjänstgöringsområdenas storlek med en därav betingad nedskärning av personalens numerär utöver den, som betingades av 1932 års lagändringar, särskilt örn en mer omfattande decentralisation på denna personal skulle komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 23

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har framhållit i huvudsak

följande. .

Domänstyrelsens förslag örn indragning — utöver den i samband med 1932 års lagändringar beslutade indragningen av 26 revir — av ytterligare 13 revir skulle föranleda, att de återstående revirens geografiska område komme att i medeltal ökas med 44 procent. Kommunikationernas utveckling, icke minst lastbilstrafikens oerhörda ökning med därav följande stora uppsving i skogsbruket, hade i högre grad ökat arbetets omfattning än minskat den sammanlagda restiden för tjänstemännen. Den starka arbetsökningen hade nämligen medfört, att resorna måst göras tätare än tidigare. Då erfarenheten hade visat, att de hittillsvarande reviren lämnade personalen full sysselsättning, skulle de beräknade besparingarna snart övergå i förluster och medföra försämrad, skogsvård. Man befunne sig uppenbarligen vid slutet av en depressionstid, och det skulle därför icke dröja mer än ett fåtal år, innan ny revirindelning måste företagas, vilket borde undvikas, alldenstund det av olika skäl visat sig vara olyckligt med täta ändringar i tjänstgöringsområdenas omfattning. Även sociala hänsyn talade för att vid företagande av rationaliseringsåtgärder särskilt vid stora och allmänna företag förfara med stor försiktighet. Då arbetslösheten inom landet utvecklat sig till en verklig folkfara, vore det sålunda en viktig angelägenhet att främja ett intensivt tillgodogörande av landets naturtillgångar — bär närmast statens skogar — så långt det med hänsyn till de ekonomiska lagarna vore möjligt för att därigenom i görligaste mån bereda befolkningen arbetstillfällen.

Föreningen föresloge, att domänstyrelsens förslag till revirindelning icke måtte godkännas utan nytt förslag i sådant avseende upprättas, därvid i högre grad än domänstyrelsen gjort, hänsyn borde tagas till de lokala förhållandena, som i varje särskilt fall betingade revirens storlek, bland annat omfattningen av erforderliga skogsvårdsåtgärder.

Beträffande frågorna örn enmans- och tvåmansrevir ävensom örn anställande av distriktsassistenter har föreningen anslutit sig till vad domänstyrelsen i ärendet anfört.

De extra jägmästarnas förbund har framställt vissa erinringar mot den utredning, som domänstyrelsen bland annat åberopat som stöd för styrelsens förslag till revirindelning. Utredningen gåve en ofullständig bild av deu förvaltande personalens befattning med förekommande arbetsuppgifter och omfattade endast ett fåtal revir. Förbundet har i övrigt framfört i huvudsak samma synpunkter som de ordinarie jägmästarnas förening samt slutligen som sin bestämda mening uttalat, att domänstyrelsens förslag till revirindelning upptoge alltför fa förvaltningsenheter för att statens skogar skulle kunna brukas på ett ändamålsenligt sätt.

Styrelsens för de skogsskoleutbildades centralkommitté har med anledning av den form för utnyttjande av jägmästarutbildad arbetskraft, som anordnandet av tvåmansrevir innebure, uttalat följande. Det måste anses stå i överensstämmelse såväl med tidens krav som med statens intresse, att dugande kronojägare — liksom fallet redan vore beträffande personalen i motsvarande ställning vid kommunikationsverken — bereddes möjlighet till befordran och bättre utkomst än för närvarande. Da detta spörsmål sammanhängde med utbildningsfrågan, som leir skogshögskolans vidkommande vore under utredning, vöre det av vikt, att domänverkets framtida organisation ej fastlåstes efter linjer, som förhindrade den antydda utvecklingen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements Domänstyrelsens förslag beträffande ledningen av revirskötseln genom theren. indelning i en- och tvåmansrevir föranleder ej erinran från min sida.

Den av domänstyrelsen föreslagna revirindelningen, vilken innebär en minskning av det antal jägmästare, som handhar vården av statsskogarna, med omkring 13 procent, har mött kritik från personalens sida. Därvid har gjorts gällande, att förslaget vore påverkat av rådande lågkonjunktur och att dess genomförande skulle medföra en tillbakagång för den numera i stor omfattning intensivt bedrivna statsskogsskötseln.

Enär förutvarande förhållanden inom domänverket av skilda anledningar icke utan vidare kunna läggas till grund för beräkning av revirens storlek och fasta jämförelsepunkter i övrigt saknas, är det synnerligen svårt att bedöma, huru stort antal revirförvaltare, som erfordras för att åstadkomma den bästa möjliga ekonomiska förvaltning och vård av statsskogarna. Från utländska statsskogsförvaltningar kunna hämtas uppgifter, som i vissa fall synas antyda, att en väsentligt större förvaltningspersonal, än domänstyrelsen föreslagit, anlitas, och i andra fall stödja en motsatt uppfattning. Förhållandena äro emellertid icke jämförbara, enär produktion, avsättning, förvaltningssystem m. m. förete väsentliga olikheter med förutsättningar och metoder i det svenska statsskogsbruket. Icke heller det enskilda svenska skogsbruket kan lämna ett användbart jämförelsematerial. Jag har därifrån införskaffat vissa uppgifter angående lokalförvaltningarnas omfattning vid ett antal större skogsförvaltningar. Därav har framgått, att förvaltningsområdena i regel äro av större omfattning än de för domänverket nu föreslagna. Förvaltningarnas arbetsuppgifter inom det enskilda skogsbruket äro visserligen i stor omfattning av helt annan art än revirförvaltningarnas inom domänverket. Man kan emellertid från det enskilda skogsbruket icke hämta stöd för uppfattningen, att reviren enligt domänstyrelsens förslag skulle vara alltför omfattande.

Jag finner på grund härav icke anledning att nu föreslå jämkning av det enligt domänstyrelsens uppfattning lämpliga antalet jägmästare. Ändring härutinnan torde enligt min mening icke lämpligen böra vidtagas, med mindre densamma kan grundas på erfarenhet örn ogynnsamma verkningar av revirindelningen, och den närmare prövningen av förslaget synes därför böra ställas på framtiden. Vid bifall till mitt i det följande framställda förslag örn inrättande av ett antal reservbefattningar kommer vidtagandet av sådana jämkningar beträffande revirindelningen, som därvid kunna visa sig erforderliga, att avsevärt underlättas. Jag tillstyrker sålunda, att det av domänstyrelsen föreslagna totala antalet revir eller 89 revir nu godkännes av statsmakterna.

Mot domänstyrelsens förslag örn inrättande övergångsvis av ett mindre antal tillfälliga revir därutöver har jag intet att erinra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

25 B. Klassificering av reviren.

Frågan om åstadkommande av klassificering av förvaltningsenheterna inom domänverket i syfte att till förvaltare av svårskötta och värdefulla revir kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft, har länge stått på dagordningen. Förslag i sådan riktning hava tidigare framlagts av flera kommittéer och sakkunniga, varibland 1920 års löne- och organisationssakkunniga och 1928 års lönekommitté, ävensom på sin tid av domänfullmäktige (upptaget i motion 1:257 vid 1920 års riksdag; E. skr. nr 322) samt vid skilda tillfällen av personalsammanslutningar inom domänverket.

1920 års löne- och organisationssakkunniga, som funno en starkare uppdelning av reviren i löneavseende än den dåvarande höra åvägabringas, ansågo ett system med s. k. »utvidgad lönegrad», grundat på ökning av avstånden mellan lönegrupperna inom ifrågavarande lönegrad, vara att föredraga men funno sig dock av rent lönetekniska skäl i stället böra föreslå ett system med särskilda avlöningstillägg, enligt vilket förvaltarna av reviren skulle placeras i en gemensam lönegrad samt därefter, i de fall där visst mått av svårighet i kvalitativt hänseende vore för handen, tillerkännas särskilda avlöningstillägg.

1928 års lönekommitté, vars betänkande ännu icke varit föremål för riksdagens prövning, ansåg behovet av högre löneförmåner för jägmästare i de revir, som i kvalitativt hänseende vore särskilt svårskötta, vara starkt framträdande, medan olikheten reviren emellan i avseende på svårskötthet i kvantitativt hänseende enligt kommitténs åsikt numera finge anses vara mindre utpräglad än tidigare på grund av ökade och bättre kommunikationer, anställande av behövligt antal assistenter till jägmästarnas biträde m. m. Kommitténs förslag innehar, att jägmästartjänsterna med hänsyn till olika grad av kvalitativ svårskötthet skulle fördelas på tre skilda klasser, 1, 2 och 3, motsvarande respektive 28:e, 27:e och 26:e lönegraderna enligt det för statsdepartement och vissa andra verk inom den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet. Kommittén, som icke ingått på några närmare undersökningar beträffande revirens svårskötthet, ansåg rimligt, att av det dåvarande antalet jägmästarbefattningar 9 placerades i lönegraden 27 och 6 i lönegraden 28.

Domänstyrelsen — som i utlåtande år 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande biträtt kommitténs förslag att uppdela reviren på klasser utan att dock närmare taga ställning till frågan, huru en dylik klassificering i detalj skulle ske — har i sin skrivelse den 5 juli 1933 upptagit frågan till närmare prövning och därom anfört följande.

Vid genomförande från år 1921 av ny, provisorisk lönereglering för domänverket hade på grundval av ett av kommunikationsverkens lönekommitté år 1920 avgivet förslag en gruppering i löneavseende av jäg-

26 Kungl. May.ts proposition nr 148.

mästartjänsterna införts, som innebure en klassificering av desamma med hänsyn till bland annat svårskötthet. Medan avlöningarna för övriga befattningshavare tillhörande nyreglerade verk vore beroende enbart av den dyrortsgrupp, som bostads- eller stationeringsorten tillhörde — dock att vissa tillägg därutöver kunde utgå — vore befattningshavarna i de särskilda lönegraderna vid skogsstaten enligt den nu gällande provisoriska lönestaten för domänverket inordnade i lönegrupper, som bestämdes på annat sätt. Sålunda bestämdes bland annat jägmästartjänsternas gruppering till 2/i2 av kallort, 2/i2 av ödslighet, 4/i2 av dyrort och 4/i2 av svårskötthet. Styrelsen hade för avsikt att föreslå, att nämnda lönegruppering skulle för samtliga befattningshavare vid skogsstaten upphöra att gälla och befattningarna vid domänverket på samma sätt som befattningarna vid övriga nyreglerade verk fördelas i ortsgrupper. bestämda av enbart dyrorten. I samband härmed borde särskilda kallortstillägg införas samt ödslighetsmomentet bortfalla, varjämte den gruppering i avseende å svårskötthet, som den nuvarande lönegrupperingen innebure beträffande jägmästartjänsterna, borde ersättas roed en fördelning av befattningarna på olika lönegrader, d. v. s. en klassificering av den typ, som 1928 års lönekommitté föreslagit.

Styrelsen hade efter prövning av de olika klassificeringssystem, som under de senaste decennierna framförts, kommit till den uppfattningen, att förvaltningspremier eller _ personliga lönetillägg åt särskilt driftiga tjänstemän icke i erforderlig grad kunde befordra förvärvandet av särskilt kvalificerad personal till de mest svårskötta och värdefulla reviren, ty i den mån som en duglig och driftig förvaltare hade utsikt att påräkna lönetillägg på vilket revir som helst, torde hans intresse att söka sig till ett svårskött och mera arbetskrävande revir komma att minskas.

En objektsklassificering, varmed styrelsen avsåge ett system, där de högre löneförmånerna icke vore bundna till tjänstemannen utan till de svårskötta förvaltningsobjekten, borde däremot enligt styrelsens mening säkrare leda till åsyftat resultat. Genom anordnande av en dylik klassificering skulle man hava utsikt att till förvaltare av de värdefullaste och mest krävande reviren kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft, men även för de mindre krävande revirens vidkommande torde man med skäl kunna förvänta, att en objektsklassificering skulle gynnsamt inverka på driftsresultatet, ty möjligheterna att genom skicklighet och energi vinna befordran till ett revir av högre klass borde för varje förvaltare tjäna som en sporre i hans arbete.

Styrelsen förordade med anledning härav en indelning av reviren i tre klasser enligt följande grunder. Styrelsen hade vid förvaltningsobjektens indelning i revir strävat efter att tillskapa i kvantitativt hänseende likvärdiga förvaltningsenheter, vilket emellertid icke kunnat helt genomföras. Enligt styrelsens mening borde därför, vid sidan av de avgörande kvalitativa momenten, även ofrånkomliga kvantitativa moment få inverka på revirens indelning i klasser, enär de stora, värdefulla förvaltningsobjekten lade ett betydande ansvar på revirförvaltaren och ställde stora krav på dennes arbetsförmåga.

Vid klassificeringen borde därför följande faktorer vara utslagsgivande: 1) Den omfattning, i vilken virket upphögges genom revirförvaltningens försorg, 2) Förekomst av träförädlingsindustri, 3) Försäljningsverksamhetens omfattning, 4) Förekomst av arrendegårdar, 5) Förvaltningsobj ektets storlek och värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

27 Avlöning till jägmästarna borde för jägmästare å revir i klasserna 1, 2 och 3 utgå enligt lönegraderna B 28, B 27 och B 26 respektive.

Styrelsen ansåge revirklassificeringen vara av den art, att den icke borde fastlåsas för en längre tidsperiod. Förändringar beträffande revirens placering i klasser borde därför utan allt för stor omgång kunna ske t. ex. i sådana fall, där markinköp, anläggning av förädlingsverk eller en driftig tjänstemans upparbetande av försäljningsverksamheten å visst revir motiverade dettas placering i högre klass.

Domänstyrelsen har av anförda skäl förordat inrättande av 10 revir av klass 1 och 33 revir av klass 2. På grund av att vissa av ifrågavarande revir föreslagits att tillfälligt minskas i samband med inrättande av särskilda, tillfälliga revir, har styrelsen ansett, att endast 9 revir av klass 1 och 31 revir av klass 2 till en början böra inrättas.

Statskontoret har intet haft att erinra mot en uppdelning av jägmästarna i 26:e, 27:e och 28:e lönegraderna, men har framhållit, att 1928 års lönekommitté föreslagit ett betydligt mindre antal jägmästare i de båda högsta lönegraderna än domänstyrelsen nu påyrkat. Det syntes visserligen vanskligt att avgöra, i vad mån den föreslagna vidgningen av revirens storlek härvid inverkat. Statskontoret förordade likväl en ytterligare, noggrann omprövning av frågan.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i princip icke funnit anledning till erinran mot att revirförvaltarnas avlöningsförhållanden ordnades i enlighet med 1928 års lönekommittés, av domänstyrelsen biträdda förslag. Nämnden har vidare uttalat, att nämnden saknade anledning motsätta sig styrelsens förslag örn omedelbar övergång till den av lönekommittén förordade uppdelningen av revirförvaltarna på olika klasser. Lönenämnden föreställde sig, att ett hänförande av jägmästartjänsterna till olika lönegrader alltefter beskaffenhet av föreliggande förvaltningsuppgifter skulle vara ägnat att underlätta den omreglering av reviren, som nu blivit av förhållandena oundgängligen påkallad.

Sedan nämnden med anledning av särskild remiss i frågan granskat det primärmaterial, på vilket domänstyrelsens förslag örn de särskilda revirens inordnande i de tre föreslagna klasserna grundats, har nämnden uttalat, att antalet revir i klass 1 torde, såsom domänstyrelsen ansett, kunna bestämmas till högst 10. Beträffande däremot antalet revir i klass 2 ville nämnden, som funnit antalet revir i klass högre än den 3:e väl stort, föreslå, att det av styrelsen ifrågasatta antalet 33 revir minskades till högst 25.

Ledamoten av lönenämnden, ledamoten av riksdagens första kammare N. Äng. Nilsson har i en vid lönenämndens utlåtande fogad reservation anmärkt, att med hänsyn till förvaltningsobjektens, reviren, säregna beskaffenhet, deras delbarhet och deras egenskap att under en relativt kort tidsperiod kunna skifta till graden av svårskötthet, samt med hänsyn till önskvärdheten att såväl för förvaltningens ändamålsenlighet som ur kostnadssynpunkt undvika en alltför stor rörlighet inom jägmästarekåren det förslag till lönereglering, som framlades av 1920 års löne- och organisationssakkunniga, med gemensam lönegrad för alla revirförvaltarna och särskilda arvodestillägg för innehavarna av de mera svårskötta reviren, torde bättre och kraftigare än det föreliggande förslaget tjäna de syften, som man avsåge att vinna med en differentiering av jägmästartjänsterna.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har, i likhet med bland an-

Departements chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

nät 1920 års löne- och organisationssakkunniga, föreslagit, att reviren skulle uppdelas i två klasser. Samtliga jägmästare borde åtnjuta lön enligt löneklass B 27, vilken närmast motsvarade deras utbildning och vikten av deras arbetsuppgifter, och för ett lämpligt antal av Kungl. Majit utsedda revir borde bestämmas tilläggsarvoden av skälig storlek. Härigenom skulle vinnas, att vissa mera svårskötta revir med goda avsättningsförhållanden och viktiga tekniska, skogliga och administrativa uppgifter men med sämre belägna bostadsorter skulle göras begärliga för befordrings- och transportsökande.

De extra jägmästarnas förbund har hänvisat till ett av förbundet skisserat förslag i klassificeringsfrågan, gående ut på inrättande av särskilda revirdelar, som skulle förestås av biträdande jägmästare, inom vissa revir av högre klass och vidare anfört, att, därest anordning enligt förbundets förslag icke skulle vinna statsmakternas gillande, förbundet anslöte sig till av domänstyrelsen nu förordade klassificering.

Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet hava ansett, att förslaget örn klassificering av reviren kunde vara ägnat att väcka betänkligheter på arbetarhåll. Som särskilt motiv för denna klassindelning hade nämligen av domänstyrelsen anförts, att den skulle inbjuda till tävlan örn de högst betalda reviren och på så sätt sporra revirförvaltarnas nit. De högst betalda reviren skulle nämligen tillfalla de jägmästare, som uppnådde de bästa ekonomiska resultaten. Ehuru till denna bestämmelse fogats förbehåll örn hänsyn till lokala och andra reviren särskiljande förhållanden, så att resultaten på de olika förvaltningsenheterna ej rent mekaniskt skulle bedömas enbart efter den summa pengar i överskott på rörelsen varje revirförvaltare årligen inlevererade, läge det dock nära cili hands att befara, att denna tävlan revirförvaltarna emellan i stor utsträckning skulle gå ut över arbetarna och dessas löner. Organisationerna vore emellertid ej beredda att helt yrka avslag på klassindelning av reviren på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Av don allmänna framställning av det statliga skogsbrukets förutsättningar och medel, som i det föregående lämnats, torde framgå, att förvaltningen av reviren måste ställa mycket skiftande krav på jägmästarnas kunskaper och förmåga, hur väl arbetskvantiteten än avväges de olika reviren emellan. En viss uppdelning av reviren med hänsyn till deras grad av »svårskötthet» har också tillämpats från och med år 1921, och några större meningsskiljaktigheter synas nu icke råda örn behovet av att, i samband med omläggning av det för skogsstaten tillämpade lönegrupperingssystemet, åstadkomma en sådan fördelning av jägmästartjänsterna, att de, som ställa de största kraven på innehavarna, förenas med större löneförmåner i syfte att befordra en ändamålsenlig placering av personalen med hänsyn till deras skiftande förutsättningar för arbetsuppgifterna. Däremot hava meningarna varit delade örn grunderna för revirens och därmed jägmästartjänsternas klassificering, angående klassificeringens omfattning samt angående det lämpligaste sättet för beredande av högre löneförmåner för jägmästartjänster av högre klass.

Jag finner för min del ådagalagt, att jägmästarbefattningarna böra

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vara graderade med hänsyn till tjänstgöringens art. Den svårskötthet, som enligt de nuvarande avlöningsreglerna för skogsstaten är medbestämmande i fråga örn jägmästarbefattningarnas lönegruppering, är emellertid av övervägande kvantitativ natur och sammanhänger i huvudsak med fysiska strapatser, som äro förenade med revirens skötsel. I mindre utsträckning är grupperingen betingad av den omständigheten, att tjänsten kräver särskilda, högre kvalifikationer av innehavaren. I likhet med 1928 års lönekommitté anser jag, att de kvalitativa momenten höra vara avgörande vid graderingen. Att, såsom lönekommittén gjort, därvid endast taga industriell virkesförädling i betraktande och lämna ur räkningen alla andra omständigheter, som bidraga till att komplicera arbetsuppgiften, finner jag emellertid oriktigt. Sådana omständigheter som omfattningen av avverkning och upphuggning i förvaltningens egen regi samt arten av försäljningsverksamheten å reviret kunna säkerligen i och för sig betinga en skärpning av kompetensfordringarna för revirförvaltaren. Jag har vidare intet att erinra mot att av de kvantitativa momenten, som för övrigt knappast kunna helt uteslutas, vissa moment av större betydelse — t. ex. förvaltningsobjektets värde — även tilläggas någon vikt. Domänstyrelsens av lönenämnden tillstyrkta förslag beträffande de allmänna grunderna för klassificeringen anser jag mig på grund härav höra biträda.

Skillnaden mellan de fordringar, som i de särskilda fallen måste ställas på en revirförvaltare, är ofta så betydande, att befattningarna icke lämpligen kunna jämställas ens ur behörighetssynpunkt, enär ej alla jägmästare utan vidare kunna antagas vara kvalificerade för förvaltning av de mest svårskötta reviren. Här synes sålunda föreligga ett minimikrav för klassificeringen. 1928 års lönekommitté har åtnöjt sig med att tillgodose ett dylikt minimikrav på uppdelning av jägmästarbefattningarna, då kommittén föreslagit, att befattningarna som jägmästare i 15 revir, förenade med sågverksrörelse eller virkesmagasinering för ett större område, skulle hänföras till högre lönegrader än övriga. Alldeles oavsett kommitténs enligt min mening ensidiga uppfattning av begreppet svårskötthet, som närmast betingat det ringa antalet av de såsom mera svårskötta ansedda reviren, synas verkningarna av ett så knappt tillmätt urval icke kunna sträcka sig mycket längre än till urskiljande av ett mindretal av de bästa förmågorna för de svåraste uppgifterna. Klassificeringen bör emellertid syfta längre. Den skall anordnas så, att det för flertalet jägmästare kommer att ligga inom möjligheternas gränser att genom intresserat arbete uppnå och behålla en högre ställning, varigenom även förvaltarna av ett större antal svårskötta revir kunna tillsättas efter strängare måttstock än eljest. Först då kunna alla revir bliva delaktiga av klassificeringens goda verkningar. Jag vill dock här erinra, att det stora flertalet revir under alla förhållanden måste hänföras till den lägsta klassen, enär de högre löne-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

förmånerna eljest kunna mer eller mindre oförtjänt tillfalla ett antal jägmästare.

Med stöd av de grundläggande beräkningar, som av domänstyrelsen utförts rörande de särskilda revirens svårskötthet, samt lönenämndens granskning av desamma, vill jag i anslutning till de synpunkter, jag förut anfört, förorda, att reviren med avseende å förvaltarnas avlöningsförmåner indelas i tre klasser, varav den högsta, klass 1, skall omfatta högst 10 revir, och mellanklassen, klass 2, högst 25 revir samt den lägsta klassen, klass 3, övriga revir (till en början minst 59 revir). Kevirens indelning i klasser torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vad angår sättet för klassificeringens anordnande vill jag till en början framhålla, att det för skogsstaten nu gällande lönegrupperingssystemet, som innesluter en partiell klassificering efter svårskötthet, visat sig olämpligt och bör upphöra, varom jag kommer att framlägga förslag i det följande. I stället böra de revir, som äro mera svårskötta, förenäs med högre avlöningsförmåner på sådant sätt, att löneskillnadens natur av särskild ersättning för ett mera kvalificerat arbete bestämt framträder. Domänstyrelsen har upptagit 1928 års lönekommittés förslag i detta avseende och, med instämmande bland annat av lönenämnden, förordat, att jägmästarna å revir av högre klass skola hänföras till högre lönegrader än övriga jägmästare. Från andra håll, bland annat av 1920 års löne- och organisationssakkunniga och en reservant i lönenämnden, har förordats införande av särskilda tilläggsarvoden för jägmästarbefattningarna å de mera svårskötta reviren.

Det är möjligt, att man vid jämförelse mellan de nämnda metoderna för beredande av högre avlöning åt jägmästare å revir av högre klass kan finna motiv av löneteknisk art tala för inordnande av ifrågavarande befattningar i särskilda, högre lönegrader. För tjänstemännen kan detta system även innebära vissa fördelar, främst den, att lönetillägget därvid är av samma natur som lönen och som regel är tjänstemannen för framtiden tillförsäkrat samt att med den högre lönegraden följer högre pensionsrätt. Ser man emellertid till de praktiska verkningarna av de båda systemen, finner man, att en anordning med särskilda tillläggsarvoden, i det följande benämnda lönetillägg, av viss storlek är bättre ägnad att framkalla de verkningar, klassificeringen åsyftar än en förhöjning av själva lönen med motsvarande belopp. Den omständigheten, att lönetilläggen besitta en viss tillfällig karaktär och genom jägmästarnas tvångsförflyttning till revir av lägre klass kunna fråntagas dem, bör i någon mån bidraga till uppehållande av eljest med åren stundom avtagande energi och intresse för arbetsuppgifterna. Där tvångsförflyttning likväl måste ske, upphör utbetalningen av ett lönetillägg, som icke längre tjänar något ändamål. Äro befattningarna däremot inordnade i särskilda lönegrader, får i sådant fall ett revir av högre klass i stället uppehållas på förordnande, eller måste en reservbe-

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

fattning tagas i anspråk, åtgärder som båda äro olämpliga. Slutligen talar det förhållandet, att reviren kunna undergå förändringar i fråga örn svårsköttheten, för systemet med särskilda lönetillägg.

På angivna grunder anser jag, att alla jägmästarbefattningar böra såsom hittills tillhöra en och samma lönegrad, B 26, samt att till jägmästarna i revir tillhörande de två högre klasserna skola, utöver lönen, utgå särskilda lönetillägg. Dessa synas mig böra bestämmas till följande belopp, nämligen för jägmästarbefattning i revir, tillhörande klass 1, 1.200 kronor för år och för jägmästarbefattning i revir, tillhörande klass 2, 600 kronor för år. Å lönetilläggen kommer enligt härom gällande bestämmelser att utgå dyrtidstillägg.

Det torde få anses skäligt, att lönetillägg utgår till befattningshavare jämväl under de kortare perioder, då han åtnjuter ledighet utan att vidkännas avdrag å avlöningen. Något mera framträdande behov att utgiva förhöjd vikariatsersättning till den, som under sådana perioder uppehåller den ifrågavarande högre tjänsten, synes heller icke föreligga. Vid längre ledigheter, då befattningshavare är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag, måste det emellertid med hänsyn till lönetilläggets natur vara riktigt, att befattningshavare till vikarie helt eller delvis avstår tillägget. Jag anser, att det bör ankomma på domänstyrelsen att med hänsyn till omständigheterna i vart dylikt särskilt fall bestämma, i vad mån lönetillägget skall avstås till vikarien.

C. Assistenterna.

Revirassistenterna — rekryteringspersonalen till jägmästarbefattningarna — hava från början haft karaktär endast av tillfällig arbetshjälp åt jägmästarna, huvudsakligen under sommarsäsongen, då utsyningsarbetet måst koncentreras till en förhållandevis kort tid. Så småningom började assistenterna utnyttjas permanent som biträde åt jägmästarna å reviren, och numera utgöra de en fast institution, som vuxit in i organisationen och visat sig där fylla en viktig uppgift, då det gällt att rationalisera det med skogsbrukets stigande intensitet växande arbetet genom jägmästarnas befriande från handläggning av förrättningar och expeditionsarbete, som kunnat utföras av assistent.

Som framgår av den tidigare redogörelsen för revirens organisation, förutsätter den nu rådande revirindelningen, att jägmästarna i ett stort antal revir biträdas av assistenter. Den 1 januari 1933 utgjorde antalet fasta revirassistenter 68 och antalet revir, där assistent normalt biträdde — s. k. tvåmansrevir —• omkring 55 procent av det totala antalet revir. Enligt domänstyrelsens av mig förordade förslag till revirindelning kommer tvåmansrevirens antal att nedgå till 53, varigenom nämnda relation skulle bliva ungefärligen oförändrad.

Revirassistent, som för närvarande icke är ordinarie tjänsteman, skall enligt nu tillämpade föreskrifter handlägga de förrättningar, som efter

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

av Överjägmästare]! fastställd arbetsfördelning åligga honom eller av jägmästaren uppdragas åt honom, ävensom i övrigt tjänstgöra å revirexpeditionen. Assistentens huvuduppgift är sålunda att biträda jägmästaren vid förvaltningen. Ansvaret för huru assistentens förrättningar handläggas åvilar enligt instruktionen denne. I övrigt bär revirförvaltaren ansvaret för allt, som inom reviret göres eller underlåtes.

Enligt en av domänstyrelsen gjord beräkning rörande de sannolika befordringsåldrarna inom domänverket, beräknas befordran till revirförvaltare komma att normalt ske vid en ålder av omkring 44 år. Under den närmaste 15-årsperioden beräknas befordringsåldern bliva avsevärt högre till följd av den nu rådande åldersfördelningen bland rekryteringspersonalen. Man torde på grund härav kunna förutse, att den normala medelåldern för revirassistenterna kommer att utgöra närmare 40 år och att den verkliga medelåldern för denna tjänstemannagrupp för en avsevärd tidsperiod kommer att ligga väsentligt högre.

Under sådana förhållanden tränger sig frågan fram, huruvida det kan anses ändamålsenligt och ur andra synpunkter berättigat att alltjämt uppehålla de fasta assistentbefattningarna med extra arbetskraft. Vidare har det ifrågasatts, örn det arbete, assistenterna med hänsyn till sin utbildning, ålder och erfarenhet kunna prestera, kan tillvaratagas på bästa sätt inom ramen för den begränsade verksamhet, som nu åligger dem. Jag behandlar de båda spörsmålen vart för sig och anser därvid lämpligt att först uppehålla mig vid assistenternas tjänstgöringsförhållanden för att därefter övergå till frågan örn lämplig anställningsform.

a. Assistenttjänstens ordnande.

De extra jägmästarnas förbund har i ett till domänstyrelsen överlämnat tidigare inlägg i organisationsfrågan avgivit ett förslag till revirförvaltningens ordnande, däri bland annat anförts följande.

Förbundet utgår från principen, att ju större gradering, som kunde åstadkommas beträffande tjänsterna för förvaltningspersonalen, desto bättre möjlighet ernåddes att utnyttja varje tjänstemans duglighet i allmänhet ävensom hans speciella kunskaper och anlag. Förbundet föreslår därför, att i samband med en klassificering av jägmästartjänsterna särskilda revirdelar skola inrättas, lydande under revir av klass 1. Revirdelarna skulle förestås av biträdande jägmästare, motsvarande i.huvudsak de nuvarande revirassistenterna, vilka å revirdelarna skulle självständigt handhava skogsskötseln och därmed förenade arbeten samt besluta örn försäljningar i den utsträckning, jägmästaren funne dylika kunna överlåtas till honom.

Domänstyrelsen har med anledning härav anfört, att principen örn anpassning av tjänsterna efter tjänstemannens förmåga torde bliva i lämplig omfattning genomförd för jägmästarnas del genom den klassificering av reviren, som styrelsen föreslagit. Beträffande förslaget att ersätta de nuvarande assistenterna hos jägmästarna med förvaltare av lägre grad — biträdande jägmästare — underställda vederbörande jägmästare, borde bestämmanderätten örn förvaltningsarbetet i anslutning till ledningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

direktiv icke undandragas jägmästaren, vilken i första kand hade att ansvara för revirets rationella skötsel. Denna koncentration av den verkställande kefogenketen inom den nuvarande revirorganisationen vore till stor fördel. Styrelsen kunde på grund kärav icke förorda det av förbundet framställda förslaget örn inrättande av kiträdande jägmästarbefattningar. — Den nuvarande revirassistentinstitutionen anslöte sig till den •organisation av revirförvaltningen, som styrelsen ansåge vara den mest ändamålsenliga. Assistenterna kure icke ansvar för det fortlöpande kandkavandet av vissa förvaltningsuppgifter. Deras självständiga verksamket ock därmed följande tjänsteansvar begränsades i föreskrifter ock förordnanden till de särskilda förrättningar ock uppdrag, som ålades dem.

De extra jägmästarnas förbund kar i sitt yttrande över domänstyrelsens organisationsförslag gentemot domänstyrelsens uttalande örn begränsningen av assistenternas verksamket ock ansvar erinrat, att i den praktiska tillämpningen av förkållandena stundom framtvingats en uppdelning av förvaltningsuppgifterna mellan jägmästare ock assistent, ehuru ■ansvaret för vidtagna åtgärder utåt åvilat jägmästaren. Det förekomme sålunda i vissa fall, att äldre assistenter självständigt handhade skogsvården ock alla förrättningar i övrigt, som berörde en viss del av revirets skogar. Givetvis funnes andra möjligheter för inordnande i organisationen på ett lämpligt sätt av denna utvidgade assistenttjänst än den av förbundet föreslagna formen med biträdande jägmästartjänst. De utkast till arbetsfördelning m. m., som gjorts inom domänstyrelsen, gåve enligt förbundets mening vid handen, att det vore möjligt att till assistenterna överlämna ett verkligt ansvar för vissa grupper av förvaltningsgöromål — främst skogsvårdsuppgifter — utan att jägmästarens, den ekonomiske •chefen, handlande på ett olämpligt sätt begränsades.

Jag instämmer med domänstyrelsen däri, att det med hänsyn till revir- Departementsskötselns natur av ekonomisk förvaltning erbjuder stora fördelar att samla chefen. ansvaret för skötseln på en kand, hos jägmästaren. De extra jägmästarnas förbunds förslag örn inrättande av biträdande jägmästarbefattningar med förhållandevis friställda förvaltningar inom reviren kan jag av detta skäl ej biträda.

Emellertid är den nuvarande assistenttjänstgöringen av sådan art, att assistentens arbete kan — ehuru kvalificerat — stundom antagas bliva i hög grad ensidigt. Med hänsyn bland annat till assistenternas kompetens och även under normala förhållanden anmärkningsvärt höga genomsnittsålder kan tveksamhet uppstå örn ändamålsenligheten av de nuvarande tjänstgöringsförhållandena. Vid utarbetandet av instruktionen torde därför böra övervägas, huruvida tjänstgöringsförhållandena för assistenterna kunna i viss utsträckning regleras i syfte att giva dem den självverksamliet och tillägga deni det större ansvar, som må kunna förenas med en enhetlig ekonomisk revirförvaltning.

b. Inrättande av ordinarie befattningar för revirassistenter m. fl.

assistenter.

Enligt domänstyrelsens organisationsförslag böra av de befattningar av assistenttyp, som för närvarande finnas och enligt styrelsens förslag Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr l ik. •'!

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

alltfort skola finnas inom verket, assistentbefattningarna hos styrelsen (motsvarande de nuvarande icke ordinarie notarierna med jägmästarutbildning), överjägmästarassistenterna, revirassistenterna samt underlärarna vid statens skogsskolor i viss utsträckning uppföras å ordinarie stat,, då de ansetts motsvara ett stadigvarande behov av arbetskraft. Styrelsen har med anledning härav föreslagit inrättande av ett antal befattningar som ordinarie assistent vid domänverket med placering enligt styrelsensavgörande. Enär större delen av dessa befattningar skulle tagas i anspråk, av assistenter å revir, anser jag lämpligt att behandla frågan örn ordinarie anställningsform för samtliga ifrågavarande befattningshavare redan i detta sammanhang.

Norrländska skogsvårdskommitién förordade, att de revir assistent tjänster, som fyllde ett stadigvarande behov, skulle uppföras å ordinarie stat.. Både ur social synpunkt och sett från önskvärdheten av att åt arbetet i skogen giva stadga och kontinuitet vore assistentens anställande under' mera fasta former ett starkt framträdande önskemål.

Domänstyrelsen har i huvudsak anfört följande.

Enligt den nuvarande organisationen för domänverket kunde ordinarieanställning vid skogsstaten tillkomma jägmästarpersonalen först vid befordran till överjägmästarassistent, skogstaxator, skogsskoleföreståndare eller jägmästare. Sådan befordran hade hittills skett vid jämförelsevis, hög ålder. För framtiden kunde befordran till sådana högre befattningar, som nyss nämnts, icke heller beräknas ske förrän vid omkring 45 år eller högre ålder. Styrelsen ansåge på grund härav erforderligt, att en ordinarie anställningsform inrättades för assistenter, vilka tjänstgjorde som revirassistenter, underlärare vid statens skogsskolor eller assistenter hosstyrelsen. Emedan någon ordinarie anställningsform för revirassistenter hittills icke funnits, hade i regel varje assistent så småningom vunnit befordran till revirförvaltartjänst. Då det emellertid kunde inträffa, att även en samvetsgrann och i övrigt duglig assistent kunde vara mindrelämpad för självständig förvaltning, måste det anses ur verkets synpunkt fördelaktigt, att assistenternas anställningsform vore sådan, att den ordinarie anställningen icke vore beroende av befordran till de mera krävande och ekonomiskt ansvarsfulla jägmästartjänsterna.

Domänstyrelsen har vidare anfört vissa siffror ur en utredning rörandeanvändning av den ordinarie anställningsformen vid affärsverken, som verkställts av 1928 års lönekommitté. Därav hade bland annat framgått,, att inom löre—20:e lönegraderna, vartill de nuvarande extra ordinarie assistenttjänsterna vid domänverket vore att hänföra, år 1930 inom domänverket 89.8 procent av tjänstemännen vore extra befattningshavare, medan motsvarande siffra för telegrafverket vore 1.5 procent och för statens järnvägar mindre än O.i procent. Vid postverket och statens vattenfallsverk funnes i ifrågavarande lönegrader endast ordinarie befattningshavare.

I enlighet med motiveringar, som, vad revirassistenterna angår, lämnats i det föregående och, beträffande övriga assistenter, följa under respektive avdelningar, har styrelsen beräknat de permanenta assistentbefattningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

utgöra 60 assistenter å revir, 4 underlärare vid statens skogsskole^, 9 överjägmästarassistenter och 9 assistenter hos styrelsen, eller tillsammans 82 befattningar. Styrelsen har emellertid ej ansett lämpligt, att alla ifrågavarande befattningar upptagas såsom ordinarie, och fördenskull föreslagit, att — med uteslutande av de nu befintliga befattningarna som överjägmästarassistent ur personalstaten för domänverket — sammanlagt 60 ordinarie befattningar som assistent vid domänverket skola upptagas, med placering enligt domänstyrelsens avgörande som assistent bos styrelsen, hos Överjägmästare, å revir eller som underlärare vid skogsskola. De icke ordinarie jägmästarnas befordringsålder beräknades därigenom kunna så småningom nedbringas till omkring 35 år.

Beträffande assistentbefattningens placering i lönehänseende bar styrelsen anfört följande. De tjänstemän, som kunde ifrågakomma till befattningarna, hade samtliga avlagt en högre fackexamen, jägmästarexamen. Dylika befattningshavare vid övriga verk torde i intet fall hava placerats i lägre lönegrad än B 20 och åtnjöte i regel lön enligt väsentligt högre lönegrader. Å andra sidan vore de extra ordinarie assistenterna vid domänverket i lönehänseende för närvarande placerade på sådant sätt, att de motsvarade en tänkt ordinarie befattning i lönegraden B 19. Det torde emellertid överensstämma med lönetekniska regler, att vid befattningens förändring till ordinarie tjänst placera den i något högre lönegrad, lämpligen i densamma som den nuvarande överjägmästarassistentbefattningen eller B 20.

Statskontoret bar icke funnit anledning till erinran mot domänstyrelsens förslag i detta avseende.

_ Riksräkenskapsverket har gjort det allmänna uttalandet, att verket, i likhet med domänstyrelsen, ansåge skäl föreligga för att vid den föreslagna omorganisationen av domänverket utöka antalet ordinarie befattningar i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd bar, under erinran att vissa med domänverkets assistenter jämförliga ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken, såsom underingenjörer vid statens järnvägar och ingenjörsassistenter vid telegrafverket, hänförts till lönegraden B 20, anfört, att nämnden funne sig kunna tillstyrka den föreslagna lönegradsplaceringen.

Re extra jägmästarnas förbund har föreslagit sådan ändring av domänstyrelsens förslag att även befattningarna som distriktsassistent skulle kunna innebavas av assistent i ordinarie ställning. Vidare bar förbundet mot domänstyrelsens motiv för att av beräknade 82 permanenta assistentbefattningar föreslå endast 60 till ordinarie anfört, att, därest samtliga 82 beräknade permanenta tjänster bleve ordinarie, de yngsta dock skulle huva 12 års anställningstid inom verket. Förbundet har därför hemställt, att samtliga permanenta assistentbefattningar måtte uppföras å ordinarie stat. I fråga örn assistentbefattningens lönegradsplacering har förbundet, med hänvisning till den lönegradsplacering, som tillämpas för tjänster inom statsförvaltningen i övrigt, där högre fackexamen utgör kompetensvillkor, ansett, att befattningen borde placeras i lönegraden B 21.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departement 8• chefen.

Tjänstgöringen för de fasta revirassistenterna, assistenterna i domänstyrelsen samt underlärarna vid skogsskolorna torde vara av den stadigvarande natur, att befattningarna enligt gängse anställningsregler böra uppehållas nied ordinarie arbetskraft. Även andra motiv tala därför, såsom att de nuvarande innehavarna i allmänhet äro äldre än 40 år och prövats under långvarig tjänstgöring i domänverket.

Å andra sidan kunna ur de allmänna synpunkter på domänverkets organisationsfråga, jag förut framlagt, skäl anföras mot assistenternas överförande å ordinarie stat. Med hänsyn till att ifrågavarande befattningshavare emellertid till följd av rådande anställningsförhållanden måste tjänstgöra som icke ordinarie befattningshavare under mycket lång tid, innan den trygghet i arbetet, som ordinarie befattning erbjuder, kan ernås, anser jag billighetsskäl tala för att frågan örn ordinarie anställning för assistenter nu löses. Därest en friare anställningsform skulle komma att i sinom tid införas för domänverkets befattningshavare, torde övergången till sådan anställningsform likväl kunna ske på ett smidigt sätt vid innehavarnas befordran till högre tjänster eller av annan anledning föranledd avgång.

Försiktigheten synes bjuda, att, såsom domänstyrelsen föreslagit, endast 60 av de för närvarande till 82 beräknade permanenta befattningarna som assistent i domänstyrelsen, hos Överjägmästare och å revir eller som underlärare vid skogsskola uppföras å ordinarie stat, varigenom de ordinarie befattningarna kunna lämnas oberörda av eventuellt inträffande förändringar i tvåmansrevirens antal eller andra åtgärder för minskning av jägmästarpersonalens numerär.

Jag finner icke skäl tillstyrka, att den ordinarie anställningsformen utsträckes att omfatta jämväl s. k. distriktsassistenter.

Mot den föreslagna placeringen av de ordinarie assistenterna i lönegraden B 20 har jag intet att erinra.

Med hänsyn till att icke ordinarie befattningshavare i tjänstegrupp 7 (extra och extra ordinarie jägmästare) vid domänverket hava samma tjänstgöring som den, vilken skall åligga de ordinarie assistenterna, förutsätter jag, att icke blott de, som för närvarande innehava ordinarie befattning i lönegraden B 20, utan jämväl de icke ordinarie jägmästare, som i fortsättningen komma att befordras till sådan tjänst, skola äga för bestämmande av löneklass tillgodoräkna sin förutvarande tjänstgöring som icke ordinarie assistent enligt de närmare föreskrifter örn tillgodoräknande av tjänstgöring å likvärdig icke ordinarie befattning, som inrymmas i avlöningsreglementet för domänverket.

D. Revirens expeditionsbiträden.

Domänstyrelsen har lämnat följande redogörelse i avseende å nu gällande ordning beträffande revirens expeditionsbiträdesfråga.

37 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Revirskötseln vore förenad med ett i allmänhet ganska omfattande expeditionsarbete. Till följd av ökningen av revirens egna arbeten under senare år samt den överflyttning av arbetsuppgifter, som skett från länsstyrelserna, hade expeditionsarbetet kommit att kräva väsentligt ökad tid, varför man nu nödgades upptaga biträdesfrågan å reviren, vilken för närvarande kunde betraktas som provisoriskt ordnad, till närmare övervägande.

Under år 1933 hade biträdenas tjänstgöring varit ordnad på följande sätt. Vid 7 0 procent av reviren vore anställda biträden med tjänstgöring bela eller större delen av året, varav större delen vore av domänstyrelsen anställda som biträden i tjänstegrupp 3 för extra befattningshavare vid domänverket. Å ett mindre antal revir, där högre kvalifikationer ansetts erforderliga, tjänstgjorde biträden, som erhölle lön med upp till 300 kronor för månad jämte dyrtidstillägg. De flesta biträdena vore kvinnliga. Vid 10 procent av reviren vore ieke-ordinarie kronojägare anställda för expeditionsarbetet. Vid övriga 2 0 procent av reviren rådde ett mera tillfälligt behov av expeditionsbiträde. Stundom hade därvid två revir med samma bostadsort för jägmästarna gemensamt biträde med avlöning enligt bestämmelserna för extra befattningshavare vid domänverket. I andra fall tillgodosåges det tillfälliga behovet av biträde genom anslag till skrivhjälp.

. Expeditionsbiträde! hade i allmänhet att handhava diariering, bokföring, uppsättande av rapporter, renskrivning, granskning av kronojägarnas rapporter och redovisningar samt utskrift av uppbördssedlar och kvittenser. Åt högre kvalificerade expeditionsbiträde!! kunde jägmästaren på sitt ansvar i viss omfattning uppdraga att verkställa utbetalningar och uppbära medel.

I främsta rummet fordrades av den, som skulle utföra förenämnda arbeten, färdighet i maskinskrivning och förmåga att föra en enklare redovisning samt i allmänhet fallenhet för kontorsarbete. Biträdet borde jämväl kunna efter muntlig anvisning uppsätta enklare skrivelser. Därutöver krävdes å många revir, att biträdet även ägde förutsättningar för ett mera självständigt arbete, såsom handhavande av all kassa- och virkesbokföring och den särskilda sågverksbokföring, som ålåge revir med industriell förädlingsverksamhet.

Uppfattningen bland jägmästarna vore mycket växlande i fråga örn det lämpligaste sättet för ordnande av revirens biträdesfråga. Många jägmästare förordade kvinnliga biträden, andra ansåge manliga biträden vara att föredraga och åter andra, att de förenämnda arbetsuppgifterna bäst fylldes av särskilt förordnade icke ordinarie kronojägare.

Till förmån för anställande av kronojägare kunde i huvudsak anföras, att kronojägarn^, på grund av sin utbildning vore väl skickade att utföra kontorsarbete av skogligt-teknisk art såsom virkesbokföring lii. m., att anställning som expeditionsbiträde voro en god utbildning för den kronojägartjänst, de eftersträvade, samt att å revir, där ständig anställning av expeditionsbiträde icke erfordrades, en för kontorsarbete kvalificerad extra kronojägare, som kunde efter behov användas i skogen eller å expeditionen, lämpligen ersatte expeditionsbiträdet. Förespråkarna för denna anställningsform hade även framhållit, att kontakten mellan revirexpeditionen och kronojägarna skulle förbättras genom anordningen, samt påpekat, att vad som bruste i kunskap örn bokföring eller färdighet i maskinskrivning kunde kompletteras genom kortare kurser i dessa ämnen, t. ex. vid Klotens fortsättningsskola.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.

Å andra sidan vore det sannolikt, att kronojägarna i regel icke vore särskilt lämpade för rent expeditionsarbete, vartill komme, att den utbildning, de erhållit, i huvudsak avsett helt andra uppgifter. Man måste vidare taga i betraktande, att, örn man skulle besluta sig för en allmän anställning av icke ordinarie kronojägare som expeditionsbiträden, befordringsförhållandena för kronojägarpersonalen skulle avsevärt försämras. Som olägenheter hade ytterligare framhållits, att kronojägarna oftast komme att efter kort tid lämna anställningarna för att återgå till praktisk tjänstgöring, vilket skulle medföra för jägmästarna ovälkomna, täta ombyten av biträde, ävensom att jägmästarnas möjligheter att anskaffa för tjänstgöringen hos dem passande biträden bleve starkt beskurna.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att expeditionsbiträdets uppgifter efter erforderlig lärotid i allmänhet väl fylldes av kvinnliga biträden. Manlig arbetskraft borde därför äga företräde blott örn särskilda omständigheter förelåge. Vad anginge användningen av icke ordinarie kronojägare ansåge styrelsen de skäl, som anförts mot anordningen, vara så vägande, att expeditionsbefattningarna som regel icke borde förbehållas nämnda befattningshavare.

Beträffande sättet för biträdestjänsternas anordnande anförde styrelsen följande. Allt arbete, som utfördes å revirexpedition, ålåge jägmästaren, och denne bure själv ansvaret därför. Det följde härav, att jägmästaren borde äga en tämligen vidsträckt befogenhet att på det sätt, han kunde finna lämpligt, ordna arbetet å sin expedition. Ehuru behovet av skrivbiträde för större delen av reviren vore permanent, ansåge styrelsen likväl, att biträdena som regel icke borde vara fast bundna genom ordinarie anställning å andra revir än sådana, där ett mera kvalificerat biträde med erfarenhet i bokföring och dylikt erfordrades.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att i avlöningsbestämmelserna för extra befattningshavare vid domänverket för närvarande blott funnes en grad för fast anställda biträden å revir, ehuru behovet av mera kvalificerad kraft i vissa fall framtvingat anställning mot högre ersättning. Det förelåge enligt styrelsens mening ett starkt behov av ytterligare uppdelning av ifrågavarande befattningar, som bleve än mera framträdande vid genomförandet av klassificering av reviren.

Domänstyrelsen har på grund härav ansett lämpligt, att expeditionstjänsten å reviren ordnades sålunda. För revir, där särskilt kvalificerat expeditionsarbete förekomme, borde inrättas 10 ordinarie befattningar i lönegraden B 11 (kassör) och 20 ordinarie befattningar i lönegraden B 7 (kanslibiträde). I övrigt borde ifrågavarande arbete skötas med icke ordinarie arbetskraft, i regel av extra befattningshavare i ungefär samma löneställning som de nuvarande extra biträdena (motsvarande extra ordinarie kontorsbiträde vid kommunikationsverken), dock att dylika biträden borde, därest de kvarstannade å befattningarna under längre tid och gjort sig särdeles förtjänta av befordran, kunna antagas till extra ordinarie kanslibiträden i lönegraden B 7. De ordinarie befattningarna borde icke knytas vid särskilda revir. Befattningarna som kanslibiträde i lönegraden B 7 skulle kunna disponeras jämväl, där behov av högre kvalificerat ordinarie biträde erfordades å överjägmästarexpedition.

Statskontoret har framställt den erinran mot domänstyrelsens förslag,

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

sitt lägre tjänstegrad än lönegraden B 7 för ordinarie ej funnes upptagen i förslaget. Det syntes osannolikt, att vid domänverket endast skulle förekomma göromål av så pass kvalificerad art, att ej den inom statsförvaltningen i övrigt i stor utsträckning förekommande lönegraden B 4 här med fördel skulle kunna komma till användning.

Lönenämnden har ansett det icke innebära en tillfredsställande lösning av biträdesfrågan inom skogsstaten, örn ordinarie befattning icke kunde erhållas annorledes än såsom kanslibiträde eller kassör. Då otvivelaktigt flertalet av revirexpeditionernas fasta biträden torde komma att fylla ett permanent behov av arbetskraft, syntes det skäligt, att även i skriv- och kontorsbiträdesgraderna ett visst antal ordinarie tjänster inrättades för att bereda i tjänsten äldre och därom förtjänta biträden ökade möjligheter till vinnande av ordinarie anställning.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att såväl manlig som kvinnlig arbetskraft borde kunna komma ifråga och att biträdena borde givas ordinarie anställning efter tre års tjänstgöring.

Sveriges kronojägare}Örtlund har uttalat, att befattningarna som skrivbiträden borde förbehållas de extra kronojägarna. Anställningen utgjorde ■en värdefull utbildning för den extra kronojägaren och ökade hans användbarhet i verkets tjänst.

Biträdena å skogsstatens revirexpeditioner utgöra en jämförelsevis ny Departementsgrupp av befattningshavare, vilkas anställningsförhållanden ännu icke cAefe»varit föremål för reglering av statsmakterna. Anledningen härtill är huvudsakligen, att arbetsuppgifterna tillkommit undan för undan, i samma män som driften å reviren blivit mera intensiv, samt att domänverkets bokföring, av vilkens ordnande anställningen i hög grad varit beroende, först under 1920-talet närmare reglerats.

Det synes uppenbart, att det arbete, som å det stora flertalet revir åligger biträdet, numera är av så stadigvarande natur, att det väl skulle berättiga till befattningarnas uppehållande med ordinarie arbetskraft. Jag har emellertid intet att erinra mot att biträdesbefattningarna å det stora flertalet revir tillsvidare enligt domänstyrelsens förslag uppehållas med icke ordinarie arbetskraft. Däremot föreligger enligt min mening icke anledning att — såsom domänstyrelsen ifrågasatt — förmena den övervägande delen av ifrågavarande befattningshavare extra ordinarie anställning med den rätt till pension, som må komma att åtfölja densamma, därest ett inom finansdepartementet under utarbetande varande förslag rörande de extra ordinaries pensionsfråga bliver förverkligat.

Den allmännaste formen för anställning av revirens expeditionsbiträden bör sålunda vara extra eller, där allmänna kvalifikationer härför föreligga, extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.

Med den klassificering av reviren, som jag i det föregående förordat, skulle jägmästarna å de mera svårskötta reviren givas en allt efter graden av svårskötthet något förmånligare löneställning än jägmästarna å övriga revir i syfte att underlätta placerandet av de dugligaste tjänstemännen å förstnämnda befattningar. Även beträffande expeditionsarbetet

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

å reviren förefinnas stora ojämnheter icke endast med avseende å arbetets kvantitet utan även i fråga örn dess art. I regel måste sålunda av biträden å revir, tillhörande de högre klasserna, med hänsyn tili de arbetsuppgifter* som föreläggas dem, fordras väsentligt större kvalifikationer än av övriga biträden, ehuru man icke lämpligen torde kunna anknyta denna gradering direkt till klassificeringen av jägmästartjänsterna. Biträdesbefattningarna å ett mindre antal revir synas därför höra erhålla en högre ställning än övriga, och jag vill därvid tillstyrka, att — såsom domänstyrelsen föreslagit ■— befattningarna som kassör och kanslibiträde i lönegraderna respektive B 11 och B 7 här komma till användning. Likaledes finner jag ändamålsenligt, att ifrågavarande högre kvalificerad© befattningshavare, efter erforderlig provtjänstgöring som icke ordinarie biträden, genom ordinarie anställning knytas fastare vid verket. Det antal ordinarie befattningar, som för närvarande erfordras i de två lönegraderna, torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter närmare utredning genom domänstyrelsen angående tjänstgöringstid och övriga kvalifikationer för de nu tjänstgörande befattningshavare, som lämpligen kunna ifrågakomma till ordinarie anställning.

Vad i frågan anförts om anställning i större utsträckning av icke ordinarie kronojägare som biträden å revirexpeditionerna giver mig icke anledning till särskilt uttalande.

E. Kronojägarpersonalen å reviren.

Den bevakande personalen vid skogsstaten, kronojägarn©, utgör i huvudsak en jägmästarna underställd grupp av tjänstemän, vilkens uppgift tidigare till övervägande del varit av fiskalisk art, såsom att freda skogarna mot åverkan, olaga jakt och dylikt. Eevirarbetets successiva förskjutning från administration till affärsmässig förvaltning har för kronojägarn©» del medfört, att mera produktiva arbetsuppgifter i allt större utsträckning anförtrotts dem. De äro numera arbetsförman å reviren, vilka inom. bestämda tjänstgöringsområden, bevakningstrakter, utöva arbetsledning* utlämna skogseffekter till köpare och utsyningstagare, verkställa utbetalningar och upphörd i viss begränsad utsträckning samt förrätta mindre krävande utsyningar. Mer eller mindre tillfälligt är© därjämte icke ordinarie kronojägare anställda å reviren, vilka biträda d© ordinarie kronojägarna i deras tjänstutövning eller, i vissa fall, för dem tilldelade tillfälliga eller extra bevakningstrakter fullgöra en kronojäga^ res åligganden.

Domänstyrelsen har beträffande kronojägarpersonalen å reviren till en; början anfört, att kronojägarnas handhavande av den närmaste tillsynen över revirens arbeten m. m. inom begränsade områden i stort sett ling© betraktas som en ändamålsenlig anordning. Bundenheten till visst tjänst-

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

göringsområde kunde likväl medföra olägenheter, varför bestämmelserna örn tjänstgöringsskyldighet inom viss bevakningstrakt borde kompletteras med en allmän föreskrift, att kronojägare skulle vara skyldig att, efter anmodan av jägmästaren, tjänstgöra även utom bevakningstrakten.

Styrelsen hade för avsikt att vidtaga åtgärder för att kronojägarna skulle kunna i större utsträckning av jägmästarna anlitas beträffande vissa förvaltningsbestyr.

I huvudsak samma omständigheter, som vore avgörande för storleken av reviren, bestämde också bevakningstrakternas storlek, ehuru betydelsen av de särskilda faktorerna i vissa fall kunde vara annorlunda. För de södra och mellersta delarna av landet torde man som stora medeltal kunna utgå från en storlek å bevakningstrakterna av mellan 2,500 och 4,000 hektar produktiv mark med en årsavverkning av 8,000—15,000 kubikmeter. I norrut belägna trakter, där en extensivare skötsel måste bedrivas, torde bevakningstrakterna kunna omfatta skogar med en årlig avverkning av sammanlagt 10,000—25,000 kubikmeter.

Den indelning av reviren i 380 bevakningstrakter, som läge till grund för styrelsens beräkning av erforderlig kronojägarpersonal, stödde sig bland annat på styrelsens förut angivna uppfattning angående bevakningstrakternas lämpliga storlek. Att trots den ökade befogenhet, som kronojägarna avsetts att erhålla, och den geografiska spridning av skogarna, som föranletts av bland annat de ecklesiastika skogarnas överlämnande till annan förvaltning, tjänstgöringsområdenas omfattning likväl ansetts kunna ökas, sammanhängde med förbättringarna i kommunikationsväsendet. Styrelsen hade även för avsikt att i förhållandevis större utsträckning anlita å ett eiler flera revir anställda icke ordinarie kronojägare, vilka utgjorde en rörlig arbetskraft, som kunde insättas, varhelst ett behov av arbetsledare uppstode.

Befordringsåldern till ordinarie befattning beräknade styrelsen till omkring 36 år, ehuru den tillfälligt bomme att ligga något högre.

De förenämnda tre över jägmästarna hava med anledning av den av domänstyrelsen ifrågasatta decentralisationen från jägmästarna till kronojägarna uttalat, att kronojägarna åtminstone i södra och mellersta delarna av landet som regel redan nu vore fullt upptagna av sin tjänst, varför man måste ställa sig mycket betänksam mot en generell ökning i kronojägarnas arbete, samtidigt som bevakningstrakternas geografiska omfattning vidgades. Det förefölle egendomligt, att en decentralisationsåtgärd av den betydenhet, att den motiverade möjligheten att öka revirens areal, kunde vara betydelselös för bevakningstrakternas omfattning.

En bevakningstrakt om 2,500 hektar produktiv mark vore under nuvarande tjänstgöringsförhållanden i regel för stor i södra delarna av landet, örn en verkligt intensiv skogshushållning skulle bedrivas. Enskilda skogsägare i sydsvenska landskap, som skötte sina skogar väl, hade i regel 1,000—1,500 hektar på varje skogvaktare. I detta sammanhang borde omnämnas, att enligt en av domänstyrelsen åberopad utredning örn vissa revirs och bevakningstrakters storlek i mellersta Sverige maximiaroalen. för uppländska förhållanden beräknats till 2,500 hektar och för Grönsinka revir till 2,800—3,000 hektar.

Med anledning av att domänstyrelsen anfört förbättringarna i kommunikationsväsendet som motiv för ökning av bevakningstrakternas storlek uttalade överjägmästarna bland annat, att busstrafikens utveckling ej kundo tagas som motiv för en generell ökning av bevakningstrakternas areal. Man kunde således ej gå längre, än att man kunde säga, att vissa

ADepartementschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

bevakningstrakter kunde ökas på grund av förbättringar i kommunikationsväsendet.

Mot domänstyrelsens förslag örn anlitande i förhållandevis större utsträckning av icke ordinarie kronojägare, som skulle tjänstgöra å bela reviret, hade över jägmästarna självfallet intet att erinra, under förutsättnmg att för ändamålet fullt kvalificerade personer i begränsad omfattning därvid anlitades. Emellertid borde, åtminstone i södra och mellersta Sverige, en kronojägare ej hava större bevakningstrakt, än att han under normala förhallanden kunde ensam sköta densamma.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att vid revirskötseln den allra största vikt läge uppå att hava tillgång till en duglig och tilli äcklig kronojägarkår. Enligt föreningens åsikt vore en minskning av bevakningstrakternas antal obefogad och den av domänstyrelsen föreslagna nedskärningen av en omfattning, som lade hinder i vägen för en god skogsvård.

Sveriges kr ono jägareförbund hade väntat, att den vid tidigare löneutredningar dryftade frågan örn kronojägarnas likställande i löneavseende med banmästare vid statens järnvägar i detta sammanhang skulle hava upptagits i domänstyrelsens förslag. Vidare berörde förbundet frågan örn kronojägarnas ersättning för resor och uttalade, att i samband med t jänstgörmgsområdenas ytterligare utökning vissa för närvarande rådande orättvisor i detta avseende måste definitivt avhjälpas. Slutligen riktade förbundet anmärkningar mot bevakningstrakternas alltför stora omfattning och anmärkte även på att domänstyrelsen i sitt förslag icke liksom i fråga örn jägmästarpersonalen föreslagit åtgärder för att bereda den icke ordinarie kronojägarpersonalen ordinarie anställning.

De skogsskoleutbildades centralkommitté riktade sig närmast mot att domänverket i motsats till skogsvårdsstyrelserna och över huvud taget det enskilda skogsbruket -— även efter den föreslagna omorganisationen syntes komma att i allt för ringa omfattning använda skogsskoleutbildad arbetskraft.. I samband härmed erinrade kommittén örn den ifrågasatta ytterligare indragningen av kronojägarbefattningar, vilken åtgärd vore ägnad att än starkare skärpa den redan betydande arbetslösheten bland de skogsskoleutbildade.

Den nuvarande formen för kronojägarpersoualens tjänstgöring å reviren, som av domänstyrelsen ansetts böra bibehållas, synes mig ändamålsenlig. Sveriges kronojägareförbunds förslag örn uppflyttning av de ordinarie kronojagarna från den nuvarande lönegraden, som motsvarar B 9, till högre lönegrad, kan jag icke biträda, då enligt min mening tillräckliga skäl ej anförts för en sadan åtgärd. Jag finner ej heller påkallat att inrätta en särskild ordinarie befattning för de nuvarande icke ordinarie kronojägarna med hänsyn till att, såvitt framgår av domänstyrelsens beräkning, relationen mellan ordinarie och icke ordinarie befattningar beträffande kronojägarpersonalen är förhållandevis gynnsam och befordringsförhållandena till följd härav ändock kunna anses tämligen tillfredsställande.

Frågan örn den lämpligaste storleken av bevakningstrakterna samt om kronojägarbefattningarnas antal torde av liknande skäl, som anförts i fråga örn revirens omfattning, icke kunna upptagas till närmare övervä-

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

gande i detta sammanhang. Enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen, har styrelsen till grund för indelningen av landet i bevakningstrakter från den 1 januari 1934 lagt det i organisationsförslaget angivna antalet kronojägarbefattningar eller 380. I avsikt bland annat att undvika nya indragningsåtgärder samt, såvitt möjligt, även förflyttning av kronojägare, vilka äro bosatta i egna fastigheter, har styrelsen emellertid därutöver inrättat 65 bevakningstrakter av tillfällig natur, av styrelsen avsedda att successivt indragas (4 redan under år 1934). Kungl. Majit synes, med hänvisning till den sålunda verkställda indelningen av landet i bevakningstrakter, böra fastställa det av styrelsen utnyttjade antalet kronojägarbefattningar att gälla tillsvidare. Med anledning av den framkomna kritiken i fråga örn bevakningstrakternas storlek får jag hänvisa till att jag, såsom av det följande framgår, kommer att föreslå Kungl. Majit att vid fastställandet av det definitiva antalet ordinarie kronojägarbefattningar i staten upptaga ett större antal reservbefattningar än domänstyrelsen föreslagit, vilka kunna av styrelsen disponeras, i den mån behov av nya bevakningstrakter uppstå.

3. Överjägmästarinstitutionen.

De nuvarande överjägmästarbefattningarna inrättades efter beslut av 1889 års riksdag i stället för skogsinspektörsbefattningarna, vilka från 1860-talet intill dess utgjort inspekterande organ inom domänverket. Förändringen innebar, att de sistnämnda befattningarna, som endast uppehållits på förordnande av revirförvaltare, ombildades till fasta tjänster, 'vilkas innehavare icke blott bade att utöva inspektionsverksamheten inom distriktet utan därjämte blevo inordnade som en länk i den egentliga förvaltningen därigenom, att de erköllo vissa administrativa befogenheter och tillädes chefsskap över skogspersonalen inom sina distrikt.

Domänstyrelsen har örn överjägmästarinstitutionen till en början anfört följande. Sedan överjägmästarinstitutionens tillkomst bade institutionens karaktär av förvaltningsinstans blivit alltmera utpräglad. Åtskilliga förslag till förbättring av dess organisation bade därjämte under årens lopp framkommit. Styrelsen finge erinra örn förslaget att ombilda överjägmästarinstitutionen till distriktsstyrelser, vilket framfördes av de stora skogskommittéorna och av dem motiverades huvudsakligen med att det vöre önskvärt, att domänstyrelsen befriades från en stor mängd löpande ärenden, vilka borde avgöras i lägre instans, samtidigt som överjägmästarna bereddes mera tid att ägna sig åt den egentliga inspektionen av sina distrikt. I samma syfte bade reservanter i den norrländska skogsvårdskommittén samt domänstyrelsen i utlåtande och förslag den 15 iebruari 1922 framlagt förslag örn förstärkning av överjägmästarinstitutionen på annat sätt. — Det sammanförande av kontrollerande och förvaltande befogen-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

heter i en instans, som inrättandet av överjägmästarinstitutionen innebuiit, hade medfört vissa obestridliga fördelar. Inspektionen hade därigenom kunnat läggas pa en bredare grund än tillförne och inrymde numera icke blott vid personliga besök utövad kontroll utan även fortlöpande kännedom och samråd örn vad som tilldroge sig å reviren. Styrelsen ansåge, att överjägmästarnas funktion som förvaltningsinstans av anförda skäl vöre till gagn för inspektionsverksamheten inom domänverket. — Emellertid vore det enligt styrelsens mening av vikt att tillse, att det förvaltningsarbete, som ankomma på överjägmästaren, icke komma att upptaga så stor del av hans tid, att inspektionen bleve lidande därav. Av vad styrelsen nu anfört franninge, att denna uppfattning legat till grund för såväl de äldre skogskommittéernas förslag örn inrättande av distriktsstyrelser som domänstyrelsens år 1922 framförda förslag örn tillsättande av särskilda distriktsjägmästare hos överjägmästaren. — Styrelsen funne fortfarande önskvärt, att åtgärder vidtoges för att skänka ökad effekt åt inspektionen genom överjägmästarnas befriande från en del förvaltningsbestyr. Inrättande av distriktsstyrelser torde numera icke kunna ifrågasättas, då anordningen vore för tung och dyrbar. Icke heller vore en sådan kvalitativ förstärkning av överjägmästarnas personal, som tillsättande av distriktsjägmästare innebure, numera av behovet påkallad. Den förbättring av förutsättningarna för över jägmästarnas inspektions\ erksamhet, som vore önskväi’d, borde enligt styrelsens mening i stället kunna vinnas genom att vissa av över jägmästarnas förvaltningsuppdrag överlämnades till jägmästarna.

Styrelsen har vidare anfört följande.

Till följd av den föreslagna decentralisationen av domänverkets förvaltning, måste för framtiden större anspråk ställas på effektiviteten hos de inspekterande organen, överjägmästarna, som i egenskap av distriktschefer och inspektörer — var och en för en betydande del av statens skogar — bure ansvar för att förvaltningen efter givna riktlinjer bedreves på ett ändamålsenligt sätt. Överjägmästarna måste betraktas som domänstyrelsens förtroendemän. Personvalet bleve då av sådan vikt, att den mindre fasta anställningsformen medelst förordnande för visst antal år borde tilllämpas. Härigenom vunnes även den fördelen, att, därest en Överjägmästare efter förordnandets upphörande önskade eller eljest vöre villig att återgå till förvaltartjänst, sådan återgång kunde ske. Styrelsen finge med anledning härav föreslå, att överjägmästarbefattningarna skulle tillsättas å förordnande för en tid av högst sex år.

Samtidigt måste de praktiska möjligheterna att förvärva lämpliga personer för överjägmästarbefattningarna beaktas. Överjägmästarna vore för närvarande placerade i 14:e lönegraden enligt för domänverket gällande avlöningsreglemente, vilket motsvarade lönegraden B 29 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Lönebeloppet utgjorde i medelgruppen (E) och näst högsta löneklassen (31) 10,500 kronor. Styrelsen ansåge med hänsyn bland annat till storleken av löneförmånerna för jägmästare av skilda klasser, att förordnande som Överjägmästare borde förenas med ett arvode av 13,000 kronor.

Kungl. Maj ris proposition nr 148.

45 I fråga om anställningsformen för överjägmästarassistentern a hade förslag till viss ändring framställts vid behandlingen av revir- ■assistenterna.

I mån av behov borde s. k. distriktsassistenter tillsättas med uppgift att efter överjägmästarens order biträda inom samtliga till distriktet hörande revir. Då överjägmästarna borde äga anlita distriktsassistenter för tjänstgöring å överjägmästarexpeditionen eller för fullgörande av visst uppdrag å marken för överjägmästarens räkning, torde anställandet av sådan assistent kunna medföra förbättrade möjligheter till inspektion.

Hos över jägmästarna vöre för närvarande jämväl anställda ordinarie kontor sbiträden. Denna anställningsform torde vara den för dessa biträden i regel lämpligaste. Enär emellertid i enstaka fall anställning som kanslibiträde kunde bliva av förhållandena påkallad, borde möjlighet till anställning under sådan form finnas. De 20 befattningar, som kanslibiträde, vilka av styrelsen föreslagits att upptagas i staten, borde därför avse biträden hos såväl jägmästare som Överjägmästare.

De förbättrade möjligheterna till övervakande av och kontakt med underställd personal, som uppstått till följd av kommunikationernas utveckling, beräknades medgiva ökning av distriktens omfattning, varigenom deras antal nedbringades från 13 till 9 eller med 2 distrikt utöver den minskning, som överflyttandet av de ecklesiastika skogarna m. m. till annan administration medförde.

I fråga örn Norrland och Dalarna hade landets nya indelning i distrikt skett på grundval av avsättningsförhållandena för virke, varför vart och •ett av de 6 distrikten inom detta område —- Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt — i huvudsak omfattade ett antal flodområden. Vid utformandet av distriktsindelningen för landets södra delar hade hänsyn huvudsakligen tagits till skogsbiologiska förhållanden samt lokala avsättningsförhållanden. I anslutning härtill hade styrelsen tänkt sig, att landet söder örn Dalälvens vattenområde borde indelas i tre distrikt, nämligen Bergslagsdistriktet, omfattande Värmland, Bergslagen och Mälardalen samt för landet söder därom Östra och Västra distrikten. Den härigenom uppkommande ökningen av distriktens omfattning hade styrelsen ansett kunna genomföras med hänsyn till de lättnader, som tillämnade decentralisationsåtgärder väntades medföra för överjägmästarna. Emellertid hade nu tillfälle yppat sig att — beträffande distrikt av något mindre omfattning än de i styrelsens förslag upptagna — genom anordning av provisorisk karaktär pröva verkningarna av berörda åtgärder i fråga örn överjägmästarnas tjänstutövning. I samband med placering av en inom styrelsen övertalig byråchef som Överjägmästare borde det område, som omfattade sistnämnda tre distrikt provisoriskt indelas i fyra distrikt, därvid det tillkommande distriktet borde benämnas Södra distriktet. Det totala antalet överjägmästardistrikt skulle sålunda tillsvidare utgöra 10.

Domänstyrelsen upptoge i fortsättningen frågan om över jägmästarnas bostadsort till särskild behandling. Styrelsen hade under senare år letts in på den tanken, att överjägmästarinstitutionen skulle för de mellersta och södra delarna av landet kunna förbättras oell samtidigt förenklas genom att överjägmästarna placerades i Stockholm. Örn beträffande de distrikt, som icke vore alltför avlägset belägna, överjägmästarna kunde inflyttas till Stockholm, utan att någon olägenhet för deras verk-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

samhet inom distriktet kunde förmärkas, borde avsevärda fördelar vara att vinna genom en sådan åtgärd. Överjägmästarnas egenskap av förvaltningsinstans hade medfört, att de belastats med ett omfattande arbete för skriftliga utlåtanden och utredningar, vilket skulle kunna avsevärt förenklas, örn överjägmästarna komme styrelsen närmare. Då en sådan organisationsförändring ansetts kunna medföra även andra fördelar i förvaltningshänseende, såsom en förbättrad kontakt i övrigt mellan styrelsen och överjägmästarna, hade beträffande två distrikt (Västra distriktet och Dalarnas distrikt) efter Kungl. Majlis tillstånd under en tid en dylik ordning försöksvis tillämpats, varvid vederbörande överjägmästares expeditioner förlagts till domänstyrelsens lokaler. Inspektioner inom Dalarnas distrikt hade i huvudsak utförts av styrelsen direkt genom byråchefen å styrelsens första skogsbyrå.

Det hade av de verkställda försöken framgått, att vissa fördelar kunnat vinnas genom överjägmästarnas inflyttning till Stockholm. Skriftväxlingen mellan styrelsen och överjägmästarna hade nedbringats, och överjägmästarnas verksamhet hade även i övrigt underlättats genom den närmare kontakten med den centrala ledningen och möjligheten att utnyttja i styrelsen tillgängliga handlingar. Även för styrelsens verksamhet hade anordningen medfört fördelar i det avseendet, att styrelsens beslut ofta kunnat fattas efter beredning och föredragning av en tjänsteman, vilken själv varit väl insatt i de praktiska omständigheter, som kunnat vara av betydelse för frågans avgörande.

Mot förslaget örn inflyttande av överjägmästarna i de södra delarna av landet till styrelsen hade erinrats, att det vore ett intresse för domänverket, att överjägmästarna inom sina distrikt uppehölle kontakt med lokala virkesköpare, med den enskilda skogsvårdens och skogsförvaltningens målsmän samt representanter för statliga verksamhetsgrenar, som på ett eller annat sätt berörde statsskogsförvaltningen. Sedan till följd av den inträffade minskningen av domänverkets förvaltningsobjekt med flera omständigheter distriktens geografiska omfattning hädanefter torde bliva nära nog fördubblad för ifrågavarande delar av landet, skulle överjägmästarnas anknytning till de lokala intressena enligt styrelsens mening så försvagas, att man kunde bortse därifrån.

Styrelsen föresloge, att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skulle,, då styrelsen så föreskreve, vara bosatta i Stockholm med skyldighet att, där generaldirektören funne sådant erforderligt, biträda vid beredning och föredragning av ärenden i domänstyrelsen.

I fråga örn domänstyrelsens förslag beträffande bostadsort för överjägmästarna i de fyra södra distrikten hava avvikande meningar anmälts av överdirektören af Wåhlberg oell byråchefen Aminoff.

Överdirektören af Wåhlberg har huvudsakligen anfört följande.

Förutom att det ur organisationssynpunkt vore olämpligt att hava samma slag av befattningar anordnade efter olika system i skilda delar av landet, syntes nyttan av den av styrelsen föreslagna anordningen icke överväga olägenheterna av densamma, Överjägmästarinstitutionen hade en utomordentligt stor betydelse för domänverkets skötsel och sammanhållning. Som förmedlare av allt, som rörde sig mellan styrelsen och arbetet å skilda verksamhetsfält ute i bygderna, som rådgivande, ordnande och sammanhållande krafter för revirförvaltningarna, som observatörer över och initiativtagare till respektive distrikts behöriga skötsel och vård

Kungl. May.ts proposition nr 148.

i såväl ekonomiskt som skogligt biologiskt avseende, som mottagare avallmänhetens önskemål oell angelägenheter berörande det statliga skogsväsendet, som bevakare av domänverkets samlade intressen i orterna, som rådgivande organ i skogliga frågor för andra ute i landet placerade, statliga myndigheter m. m., framstode överjägmästarna såsom typiska centralorgan för de orter eller trakter av landet, där deras verksamhet vöre förlagd. Att överföra dessa för respektive ortsområden erforderliga organ till Stockholm och förknippa dem med tjänstgöring jämväl i det centrala ämbetsverket vore att splittra deras uppgifter och draga deni från deras viktigaste arbeten ute i bygderna. Överjägmästarnas placering ute i landet förhindrade givetvis icke, att styrelsen kunde, då deras biträde i styrelsen för något ärendes behandling särskilt påkallades, inkalla dem för erforderliga beredningar och överläggningar. På i huvudsak anförda skäl hade överdirektören icke kunnat biträda styrelsens förslag i vad det avsåge överjägmästarinstitutionens ordnande för de fyra södra distrikten.

Byråchefen Aminoff har anfört följande.

Såsom skäl för över jägmästarnas inflyttning till Stockholm med tjänstgöringsskyldighet i domänstyrelsen hade anförts, bland annat, att skriftväxlingen emellan styrelsen och överjägmästarna därigenom skulle nedbringas. Detta skäl syntes bliva i mindre grad bärande, därest överjägmästarna, såsom styrelsen föreslagit, så långt ske kunde frigjordes från rena förvaltningsgöromål.

Byråchefen Aminoff har vidare anfört synpunkter, som i huvudsak sammanfalla med de av överdirektören af Wåhlberg framförda, samt slutligen uttalat den från domänstyrelsens förslag avvikande meningen, att överjägmästarna inom de södra distrikten, i likhet med vad styrelsen föresloge beträffande överjägmästarna i de nordliga distrikten, borde vara stationerade var och en inom sitt distrikt med skyldighet att tjänstgöra inom styrelsen vid de tillfällen, då de dit särskilt inkallades.

Statskontoret har anfört, att en inflyttning i styrelsen av vissa Överjägmästare och den föreslagna lösare anställningsformen för dessa tjänstemän skulle komma att försvaga den lokala förvaltningen och motverka en effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna. Det torde nämligen vara otvivelaktigt, att båda dessa åtgärder skulle komma att för dessa Överjägmästare medföra en betydligt större avhängighet av styrelsen och framför allt dess chef än den hittillsvarande anordningen. Då härtill komme, att i händelse av bifall till förslaget nämnda tjänstemän sannolikt komme att förlora den önskvärda dagliga kontakten med sitt distrikt, måste, såvitt statskontoret kunde finna, starka betänkligheter möta mot förslaget i denna del.

Riksräkenskapsverket, som uttalat, att av domänstyrelsen ifrågasatt viss förändring av anställningsformen för domänstyrelsens byråchefer icke borde ske annat än i samband med omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden vid samtliga affärsdrivande verk, har framhållit, att verket hyste viss tvekan örn lämpligheten av att vidtaga den föreslagna förändringen i fråga örn anställningsformen för överjägmästartjänsterna, innan frågan örn byråchefstjänsterna funnit sin lösning.

Lönenäynndcn har anfört, att de stora krav, som måste ställas på överjägmästarna i deras egenskap av distriktschef och närmaste övervakare över revirförvaltningarna, onekligen talade till förmån för att beträffan

48 Kungl. Majlis proposition nr 14$.

ide dem en anställningsform tillämpades, som medgåve större frihet i fråga örn personval, än som vore möjligt vid tjänstetillsättning medelst konstitutorial. Dessutom vore givetvis den föreslagna löneförhöjningen ägnad att skapa ökade förutsättningar för befattningarnas besättande med de till buds stående dugligaste arbetskrafterna. — Å andra sidan borde enligt nämndens mening icke bortses från det förhållandet, att förordnandesystemet icke i någon större omfattning kommit till användning inom lokalförvaltningen vid de övriga affärsdrivande verken, ehuru samma motiv för anställning medelst förordnande torde kunna åberopas för ett flertal andra befattningar vid nämnda verk. Ett bifall till domänstyrelsens förslag i fråga örn överjägmästarnas anställningsform och löneförmåner torde fördenskull knappast kunna undgå att föra med sig konsekvenser på andra håll inom statsförvaltningen. Skulle en förändring i överjägmästarnas anställnings- och löneförhållanden anses höra komma till stånd, syntes därför densamma icke höra vidtagas förr än i samband med en blivande mera allmän översyn över löneförhållandena inom statsförvaltningen, enkannerligen inom kommunikationsverken. — Nämnden ansåg sig därjämte hava den särskilda anledningen att nu ställa sig avvisande till ifrågavarande förslag, att, därest byråcheferna i domänstyrelsen, såsom nämnden förordade, tillsvidare bibehölles vid nuvarande löneförmåner, en förhöjning av löneförmånerna för överjägmästarna med all sannolikhet skulle omöjliggöra eller i varje fall försvåra en rekrytering från överjägmästarnas led av byråchefsbefattningarna å domänstyrelsens skogsbyråer. — Beträffande domänstyrelsens förslag örn bostadsort m. m. för överjägmästarna i de 4 södra distrikten ville nämnden i huvudsak ansluta sig till den mening, som kommit till uttryck i tvenne vid styrelsens betänkande fogade reservationer.

Mot lönenämndens yttrande hava avvikande meningar anförts av ordföranden generaldirektören Stridsberg oell ledamoten riksdagsmannen N. Aug. Nilsson.

Generaldirektören Stridsberg har ansett övervägande skäl tala för att överjägmästartjänsterna tillsattes medelst förordnande på viss tid. Arvodet borde icke bestämmas till högre belopp än 12,000 kronor.

Riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har anfört följande. Med den minskning av revirens antal och den ökade befogenhet för revirförvaltarna, som domänstyrelsens förslag till omorganisation innebure, framginge det som en given följd, att överjägmästarinstitutionen väsentligen förlorade i betydelse. Överjägmästarna bleve ej längre en förvaltande mellaninstans, de förvandlades till kontrollerande och rådgivande reseinspektörer. Då denna uppgift icke i längden kunde giva dem full sysselsättning, vore det föreliggande förslaget att knyta överjägmästarna till styrelsen, där de på överloppstid kunde tagas i anspråk för utredningsarbeten, välbetänkt. Att med denna naturliga utveckling för ögonen höja dessa befattningshavare i avlöningshänseende vore opåkallat.

Sveriges skogsägareförbund har beträffande ifrågavarande detalj av domänverkets organisation framhållit följande. Enligt domänstyrelsens förslag skulle överjägmästarna i vissa fall icke behöva vara bosatta inom sina distrikt utan kunna arbeta inom domänstyrelsen i Stockholm. Möjligt vore, att vissa förenklingar och besparingar härigenom skulle kunna ernås inom verkets inre administration. Men det vore säkert, att åtgärden skulle i vissa viktiga hänseenden minska effektiviteten i verkets arbete ute på linjen. Förbundet syftade därvid främst på, att överjägmäs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tarna ofta med framgång och skicklighet förmedlade försäljningar av virkespartier till de virkesköpande industrierna och jämväl i ett flertal andra frågor, där statsskogsskötseln och det enskilda skogsbrukets intressen berörde varandra, kunde i mer samlad form företräda kronan och förhandla för denna. Det enskilda skogsbrukets representanter kunde icke på samma sätt stå i kontakt med Överjägmästare, bosatt i Stockholm. I enlighet härmed anslöt förbundet sig till det av överdirektören af Wåhlberg i förevarande fråga avgivna särskilda yttrandet.

De tre förenämnda över jägmästarna hava, efter en redogörelse för överjägmästarna nu åvilande arbetsuppgifter, kritiserat domänstyrelsens framställning av överjägmästarens ställning och plats i organisationen samt härom anfört: Domänstyrelsens avsikt vore att praktiskt taget fullständigt ombilda överjägmästarinstitutionen till en kår av inspektörer och rapportörer. I samma män minskades överjägmästarnas medansvar för förvaltningen av reviren. Ett avskiljande av överjägmästarna från det direkta förvaltningsarbetet skulle även medföra, att likformighet, som vore i hög grad önskvärd i en hel del förvaltningsangelägenheter, icke minst i fråga örn upplåtelser av skogsväsendets lägenheter, icke kunde i erforderlig grad upprätthållas. I virkesförsäljningsfrågor skulle det bliva till hinder för ernående av ett gott ekonomiskt resultat att undandraga överjägmästarna beslutanderätten, särskilt i vad avsåge mera betydande försäljningar av virke till förbrukare inom södra oell mellersta delarna av landet av karaktär att böra ses i ett större sammanhang än enbart som ett visst revirs angelägenhet, då i en hel del fall varken domänstyrelsens forsilljningsavdelning eller vederbörande revirförvaltare torde besitta den nödiga överblick eller ingående kännedom örn en större lokalmarknad, som ensamt kunde befordra en förmånlig affärsuppgörelse. — I fråga örn domänstyrelsens förslag att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skulle vara bosatta i Stockholm med skyldighet att, där generaldirektören funne sådant erforderligt, biträda vid beredning och föredragning av ärenden i styrelsen hava överjägmästarna uttalat, att det icke torde erfordras ytterligare föredragande i styrelsen, samt vidare anfört följande. Överjägmästarnas verksamhet, åtminstone så som överjägmästarna ansåge att den borde gestaltas, vore framförallt lokalbetonad, vilket givetvis fordrade, att överjägmästaren borde tillbringa sin huvudsakliga tid inom distriktet och följaktligen även där vara bosatt. — Som en sammanfattning av den sålunda gjorda granskningen av domänstyrelsens förslag rörande överjägmästarinstitutionens organisation uttalade överjägmästarna, att överjägmästarinstitutionen i stället för att kringskäras och ombildas till huvudsakligen en inspektörsbefattning borde vidgas och stärkas med beslutanderätt i ett stort antal lokalbetonade ärenden, att överjägmästarexpeditionernas personal borde förstärkas bland annat genom anställande av distriktsjägmästare, samt att distriktens antal borde bestämmas med hänsyn till den ökade befogenhet, som enligt det föregående borde tillkomma Överjägmästare,

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att en väsentlig förändring borde ske i överjägmästarens åligganden, särskilt genom överflyttande till jägmästarna och i vissa fall till domänstyrelsen av rena förvaltningsbestyr. En anordning med både byråchefer och Överjägmästare inom domänstyrelsen måste betecknas som en betänklig halvmesyr. Det kunde ej anföras något bärande skäl för att inom styrelsen hava de föredragande och inspekterande uppgifterna sålunda uppdelade på två grap- Bihang lill riksdagens protokoll 1934. I .sami. Nr 148. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

per av tjänstemän. Föreningen vore obetingat av den uppfattningen, att en Överjägmästare för att fylla sin uppgift som rådgivande, sammanhållande och inspekterande organ samt bevakare av domänverkets samlade intressen i orterna måste bo inom sitt distrikt.

De extra jägmästarnas förbund har uttalat sig för den nuvarande överjägmästarinstitutionens upphörande och för revirens inspektion föreslagit landets uppdelning i två inspektionsområden med ett antal i Stockholm bosatta inspektörer.

Sveriges kronojägareförbund har uttalat, att, därest överjägmästarinstitutionen skulle bibehållas, överjägmästarna borde vara bosatta och för personalen tillgängliga inom sina distrikt.

Arbetarorganisationerna hava anfört, att styrelsens förslag, att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skulle vara bosatta i Stockholm, väckte betänkligheter. I denna fråga anslöte sig organisationerna i stort sett till de synpunkter, som framförts av överdirektören af Wåhlberg i särskilt yttrande. Med de uppgifter överjägmästarna skulle hava, vore det icke minst för arbetarna av vikt, att överjägmästarna funnes inom distrikten. Det hade hittills ofta visat sig välgörande vid tvister mellan arbetarna och vederbörande revirförvaltare, att distriktets Överjägmästare varit till hands för att genom ingripande på ett tidigt stadium reda upp tvistigheterna.

Departements- Hedan i den allmänna behandlingen av riktlinjerna för den inre orgachefen. nisationen har redogjorts för skogskommittéernas uppfattning örn den plats i förvaltningssystemet, som borde anvisas åt överjägmästaren. Jag torde nu få övergå till en närmare behandling av överjägmästarens uppgifter och ställning.

Överjägmästarinstitutionen leder sitt ursprung ur de första inspekterande organen inom domänverket, skogsinspektörerna. Dessa organ, som hade en tillfällig karaktär och aldrig erhöllo någon fastare utformning, synas icke hava fungerat tillfredsställande, och då man därjämte ansåg behovet av ett högre, lokalt förvaltningsorgan ådagalagt, ombildades inspektörerna till ett kraftigt inspektions- och förvaltningsorgan, överjägmästarinstitutionen.

Man menade sig nu hava åstadkommit en bättre sammanhållning och stadga i det egentliga förvaltningsarbetet och samtidigt löst frågan örn en effektivt kontrollerad förvaltning på två linjer. Genom de inspekterande organens ombildning till högre förvaltningsinstans erhöll inspektionen nya maktmedel till sitt förfogande, och samtidigt minskades behovet av inspektion. Men därmed infördes också ett nytt, irrationellt moment i förvaltningen, det delade ansvaret. Överjägmästarna blevo såsom förvaltande distriktschefer medansvariga i snart sagt allt, som å reviren tilldrog sig eller icke ägnades erforderlig uppmärksamhet. De mindre livaktiga jägmästarna berövades därigenom något av den stimulans och sporre i arbetet, som en kraftigt betonad ansvarighet för arbetsfältet skapar, och som är av särskild betydelse i fråga örn affärsverksamhet. De mera energiska och kraftfulla förvaltarna kunde vid uppstående meningsskiljaktigheter lätt komma i en olycklig motsatsställning till överjägmäs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tarén, såvida icke denne genom föreskrifter oell skriftväxling skapade ett beroende, som dämpade förvaltarens lust för egna initiativ utom det uppdragna tjänstgöringsschemat. De tidigare kommittéernas underkännande av överjägmästaren som förvaltningsinstans grundade sig också bland annat på att överjägmästaren icke kunde lämna revirförvaltningarna den opersonliga ledning, som kommittéerna ansågo erforderlig.

Sedan dess bar domänverkets organisationsfråga av skilda orsaker hållits öppen. Domänstyrelsen har under denna provisorietid så småningom genomfört det program, styrelsen i yttrandet över kommittéernas betänkande uppdragit, nämligen en decentralisation från styrelsen, som till viss del stannat vid överjägmästarna. I sitt nu framlagda organisationsförslag bär styrelsen emellertid tillkännagivit sin avsikt att fullfölja decentralisationen, i huvudsak genom överlämnande till jägmästarna av förvaltningsbefogenheter, som nu ankomma på överjägmästarna eller styrelsen.

Inspektionsorganens omvandling till blandade organ för förvaltning och inspektion har varit en åtgärd på gott och ont. Jag har förut antytt de olägenheter, som en delad ansvarighet kan medföra för förvaltningen och säkerligen också i viss utsträckning gjort sig gällande inom domänverket. Samtidigt har jag beträffande den egentliga inspektionen visserligen framhållit, att behovet av inspektion vore mindre framträdande, då den lokala förvaltningen leddes av distriktschefer, utrustade med särskilda förvaltningsbefogenheter. Men jag kan ej underlåta att påpeka, att detta lätt kan leda till att den egentliga inspektionen i praktiken får vika för en verksamhet, som mera har karaktär av förvaltning än inspektion. Jag drar av domänstyrelsens under senare år intagna ställning till frågan örn överjägmästarinstitutionen den slutsatsen, att tecken till en dylik utveckling ej saknats inom domänverket.

Å andra sidan har överjägmästarinstitutionen, som inspektionsorgan betraktad, det försteget framför ett sådant organ, som icke har att taga befattning med andra uppgifter, att inspektionen kan grundas på en intimare kännedom örn det löpande arbetet å reviren och följas av snabb och smidig rättelse av påtalade missförhållanden på grund av det chefskap över revirförvaltningen, som överjägmästaren innehar.

Genom den utredning och de yttranden, som föreligga i denna fråga, får anses styrkt, att en förvaltande mellaninstans mellan domänstyrelsen och revirförvaltarna alltjämt erfordras som förmedlare av domänstyrelsens direktiv och intentioner samt sammanhållande organ med uppgift att bland annat tillvarataga verkets intressen i angelägenheter, vilkas verkningar sträcka sig över revirgränserna. De förberörda skogskommittéernas förslag örn instansens ombildning till distriktsstyrelse med en talrik personal innebär ett försök att, med tillvaratagande av överjägmästarinstitutionens förtjänster, möjliggöra en önskvärd decentralisation från domänstyrelsen utan att skjuta inspektionen i bakgrunden. I likhet med

52 Kungl. Majlis 'proposition nr 148.

domänstyrelsen betraktar jag anordningen med distriktsstyrelser såsom en betänklig överorganisation, som nu icke kan övervägas. Jag anser därför, att överjägmästarinstitutionen bör bibehållas men givas en sådan ställning, att överjägmästarna inriktas på den inspekterande verksamheten, som bör vara deras huvuduppgift. Enligt min mening kan man komma det uppställda målet nära genom att, såsom domänstyrelsen torde hava avsett, till revirförvaltarna skjuta över handläggningen av alla de angelägenheter, som icke oundgängligen påfordra behandling i högre instans.

De skogssakkunniga för södra Sverige hava särskilt uppehållit sig vid den svårighet, som består däri, att subjektiva omdömen av jägmästaren och den i förvaltningsarbetet ingripande överjägmästaren kunna stå emot varandra i skogsvårdsfrågor. De sakkunniga hava ansett olämpligt, att överjägmästaren skall äga i dylika frågor göra sin mening gällande mot jägmästarens uppfattning. För de sakkunnigas del har denna omständighet utgjort ett bidragande motiv till deras förslag örn inrättande av distriktsstyrelser. Givetvis kan en förbättring härvidlag vinnas även genom inskränkning av överjägmästarens befogenhet på denna punkt. Även mot en sådan lösning av frågan torde invändningar kunna göras i vissa avseenden. Vid utarbetandet av instruktionsbestämmelser eller föreskrifter i övrigt för överjägmästarnas tjänstgöring torde frågan örn överjägmästarnas befogenhet med avseende å skogsvården böra närmare övervägas.

Slutligen må framhållas, att man torde kunna genom att på antydda vägar begränsa överjägmästarens förvaltningsrätt i väsentlig mån minska den ogynnsamma verkan av ett mellan två lokala förvaltningsorgan delat ansvar.

Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att vid utfärdande av instruktion för domänverket avfatta bestämmelserna örn överjägmästarnas åligganden i enlighet med de riktlinjer för deras verksamhet, som jag nu uppdragit.

Efter den lämnade redogörelsen för min uppfattning örn den ställning, som överjägmästaren bör intaga i organisationen, torde jag kunna fatta mig kort örn de framkomna förslag, vilka avse att öka Överjägmästare^ ansvarighet för förvaltningen och förbättra hans möjligheter att fullgöra med förvaltningen sammanhörande åligganden. Pörordnandeform e n saknar berättigande i fråga örn anställning av tjänstemän med de uppgifter, som enligt min mening böra tillkomma överjägmästarna. Förstärkning av över jägmästarnas personal genom tillsättande av distriktsjägmästare är av samma anledning icke påkallad. Icke heller synas skäl föreligga för uppflyttning i vissa fall av överjägmästarnas kontorsbiträd en till kanslibiträden.

Beträffande frågan örn Överjägmästare assistenter nas anställningsform får jag hänvisa till vad som anförts vid behandlin-

53 Kungl. May.ts proposition nr 148.

gen av assistenterna i domänverket. Anställning av distriktsassistenter å varje distrikt synes vara ett lämpligt sätt att tillgodose revirförvaltarnas — och i viss mån också överjägmästarens — mera tillfälligt nppkommande behov av assistentbiträde.

Den förskjutning i överjägmästarens uppgifter och åligganden, som jag ansett höra genomföras, torde knappast minska hans arbetsbörda. Domänstyrelsens förslag i fråga om distriktens omfattning, vilket innebär indragning av tillsvidare ett distrikt utöver den indragning, som föranletts av de ecklesiastika skogarnas överflyttande till annan administration, synes emellertid kunna godkännas. Jag förordar därför, att överjägmästarbefattningarnas antal tillsvidare fastställes till tio.

Vad till sist beträffar domänstyrelsens förslag, att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skola efter bestämmande av styrelsen placeras med bostadsort i Stockholm och med viss föredragningsskyldighet i styrelsen vill jag framhålla, att överjägmästarna icke lämpligen torde kunna tilldelas fortlöpande tjänstgöring i styrelsen, förenad med föredragningsskyldighet, med mindre de inordnas som tjänstemän i styrelsen. Med hänsyn såväl till detta förhållande som till de uppgifter inom distriktet, vilka böra ankomma på en med viss förvaltningsbefogenhet utrustad Överjägmästare, anser jag anledning icke föreligga att vidtaga åtgärder för att överjägmästarna må kunna förflyttas till Stockholm. 4

4. Tekniska specialarbeten.

Under beteckningen Tekniska specialarbeten, har domänstyrelsen sammanfört vissa verksamhetsgrenar, som, ehuru de beröra skogsbruket, av särskilda anledningar ansetts icke böra inordnas under den lokala skogsförvaltningen. Hit höra skogsindelningen, dikningen, verksamheten för väg- och vattenbyggnad samt viss industriverksamhet. Styrelsen bär därom anfört följande.

Skogarnas indelning till hushållning genom upprättande av särskilda hushållningsplaner eller sltogsindelningsförslag hade inom domänverket sedan långt tillbaka bedrivits vid sidan av revirförvaltningarnas arbete. År 1919 erhöll skogsindelningsverksamheten en mera fast organisation genom att en extra skogsbyrå (femte skogsbyrån) inrättades med huvudsaklig uppgift att leda skogsindelningsverksamheten och sålunda handlägga ärenden angående kartläggning, uppskattning av skogstillgångarna, fastställande av skogshushållningsplaner och därmed sammanhängande frågor ävensom markinköp. Den lokala skogsindelningspersonalen utgjordes vid denna tidpunkt av tolv under överjägmästarna lydande skogstaxator^- med tjänstgöringsområden, som i regel omfattade ett överjägmästardistrikt. Under varje skogstaxator vore anställda skogsindelningsassistenter och skogsindelningskronojägare.

Efter år 1929 omlades skogsindelningen. Uppskattningen av virkesförrådet började utföras genom lågprocentig linjetaxering. Kartläggningen kunde dessutom genom utnyttjande av tidigare upprättade kartor ske

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

genom en betydligt mindre arbetskrävande revision. På grund av dessa förhållanden och andra förbättringar i arbetsmetoderna ökades arbetseffekten vid markarbetet avsevärt. Genom koncentration av innearbetet till i huvudsak två huvudkontor — ett för södra Sverige i Stockholm och ett för norra Sverige i Umeå — kunde även i denna del av verksamheten arbetsbesparande metoder införas.

För att vinna ökad överblick beträffande virkesförrådet inom ekonomiskt-geografiskt enhetliga områden koncentrerades numera de årliga skogsindelningarna, varvid för de tre nordligaste länen en hel ådal och för övriga delar av landet ett överjägmästardistrikt i möjligaste mån inventerades i ett sammanhang. Omdrevet för skogsindelningen avsåges att förkortas till 10 år för södra och mellersta Sverige och till 20 år för norra Sverige.

Vid omorganisationen av skogsindelningen komme, förutom erforderlig byråpersonal, att erfordras 2 skogstaxatorer, med vardera 8 skogsindelningsassistenter med jägmästarutbildning samt i biträden med kronojägarutbildning. Skogstaxatorerna skulle såsom för närvarande handlägga, förutom skogsindelning, ärenden rörande markinköp och markförsäljning, värderingar m. m. Med hänsyn till dessa arbeten ansåges ytterligare 1 skogstaxator och 4 assistenter med jägmästarutbildning erforderliga.

På grund av de krav, som numera måste ställas på en skogstaxator, borde han placeras i lönegraden B 24, medan han för närvarande vore placerad i lönegrad motsvarande B 21.

Dikningsförslag upprättades inom domänverket för närvarande dels av revirförvaltningarna, dels av ett antal dikningsassistenter — för närvarande till ett antal av 5 —■ samt i Norrland därjämte av assistenterna underställda dikningsförmän. Det praktiska utförandet av dikningarna ankomme å revirförvaltningarna.

Utförandet av dikningsarbetet borde i fortsättningen såsom hittills ingå i revirförvaltningarnas arbete. Beträffande upprättandet av förslagen hade under senare år en förskjutning ägt rum såtillvida, att revirpersonalens arbete härmed i allt större utsträckning övertagits av särskild dikningspersonal. Denna specialisering beträffande planläggningen av dikningsverksamheten hade visat sig ändamålsenlig, och verksamheten borde därför även framgent lämpligen bedrivas med särskild personal och på samma sätt som skogsindelningen genom centralisering givas en mera fast organisation. Som ledare för skogsdikningen borde i styrelsen insättas en tjänsteman i byrådirektörs ställning, vilken borde äga jägmästarutbildning eller vetenskaplig utbildning, förenad med praktisk erfarenhet i dikningsfrågor. Befattningen borde placeras i lönegraden B 26 och förenas med föredragningsskyldighet. Den lokala organisationen borde utgöras av 2 dikning sledare med jägmästarutbildning, placerade i lönegraden B 24, ävensom 1 icke ordinarie assistent med jägmästarutbildning samt 4 biträden med kronojägarutbildning.

Ärenden rörande vägbyggnad hade på grund av kommunikationernas utveckling under de senare åren blivit alltmera omfattande, icke minst på grund av de allmänna vägarnas ökade användning för virkestransport under alla delar av året. Styrelsen hade därför under senare år ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan örn förbättrande och nybyggnad av vägar å statens domäner. Med stöd av vunna erfarenheter ville styrelsen som sin åsikt framhålla lämpligheten av att plan för varje större och viktigare vägbyggnadsföretag utarbetades genom styrelsens försorg.

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Detta hade visat sig angeläget även med hänsyn till det nödvändiga samarbete, som måste ske med vägmyndigheter och vattendomstolar. Smärre vägföretag av endast lokal betydelse kunde däremot i stor utsträckning helt överlämnas åt de lokala förvaltningarna, som emellertid därvid borde äga möjlighet att anlita teknisk expert.

För flottledsbyggnaderna hade särskilda tjänstemän varit anställda i skogsstaten. Under åren 1912—1919 hade sålunda vid domänverket varit anställda två flottledsingenjörer, en för de fem norra länen och en för övriga län. Sedan den ene av flottledsingenjörerna år 1920 lämnat sin befattning, hade den kvarvarande flottledsingenjören handlagt ärenden berörande hela landet. Från den 1 oktober 1925 vore han bosatt i Stockholm.

Enligt gällande instruktion för domänverket ålåge det flottledsingenjör att handhava uppsikten över och ordnandet av kronans flottleder samt att i sådant avseende leda och öva tillsyn över kronans flottledsarbeten ävensom i övrigt verkställa sådana undersökningar och besiktningar för vattendrags flottbargörande m. m., som domänstyrelsen kunde komma att uppdraga åt honom. Kronans byggnadsverksamhet i flottleder hade under senare år successivt minskats dels på grund av att nya flottleder alltmera sällan utbyggdes, dels genom att flottnings!oreningarna _ vid de flesta sådana arbeten övertagit arbetsledningen för kronans räkning.

Samtidigt som domänverkets vägarbeten påkallat ökad uppmärksamhet, hade sålunda omfattningen av flottledsärendena nedgått, vilket föranlett sådan provisorisk omläggning av flottledsingenjörens arbete, att åt denne uppdragits jämväl handläggning av ärenden rörande bro- och vägbyggnad, hamnanläggning, sjöreglering samt vattenkraft.

Styrelsen ansåge lämpligt, att behandlingen av frågor angående större vägbyggnadsföretag centraliserades tili styrelsen. Då flottledsfrågorna, såsom styrelsen nyss visat, icke vidare krävde en särskild tjänsteman, borde den nuvarande flottledsingenjören därför ersättas med en byrådirektör i styrelsen för väg- och vattenbyggnadsfrå gor, vilken till sitt förfogande hade erforderligt antal assistenter inom skogsstaten. Byrådirektören, som skulle äga föredragningsskyldighet, borde hava avlagt examen vid tekniska högskolans väg- och vattenbyggnadsavdelning eller innehava motsvarande kompetens samt hänföras till samma lönegrad som den nuvarande flottledsingenjören eller lönegraden B 28.

Domänverket bedreve i viss omfattning förädling av virke vid egna anläggningar, en verksamhet som särskilt under senare år utvidgats. Anläggningarna tillhörde i allmänhet vederbörande revirförvaltningar, men hade i fråga örn enskilda större verk egen förvaltning, som direkt underställts styrelsen. Styrelsen ansåge denna anordning lämplig.

Ur yttrandena torde beträffande nu förevarande fråga få återgivas följande.

Statskontoret, som ansett sig icke kunna fullständigt bedöma de nya uppgifter, som skulle tilläggas den till byrådirektörsbefattning ombildade flottledsingenjörstjänsten, har emellertid fäst uppmärksamheten på att handläggningen av frågor angående större vägbyggnadsföretag knappast vore av mera stadigvarande art, en omständighet som talade för en lösare anställningsform. Beträffande övriga här avhandlade frågor har statskontoret ej funnit anledning till erinran.

Departementschefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Lönenämnden Ilar uttalat, att med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som ankomme på skogstaxatorerna såsom ansvariga för skogsindelningars utförande, skogshushållningsplaners upprättande, markvärderingar m. m., någon erinran icke syntes vara att göra mot den för dem föreslagna löneförbättringen. Lönenämnden måste däremot ställa sig betänksam inför styrelsens förslag att inrätta särskilda befattningar såsom dikningsledare med placering i 24:e lönegraden.

Nämnden ställde sig synnerligen tveksam inför frågan, huruvida behov kunde anses föreligga av en särskild tjänsteman i domänstyrelsen i byrådirektors grad (26:e lönegraden) såsom ledare av dikningsverksamheten. Det syntes nämnden, att, därest uppkommande spörsmål eller rön, som berörde dikningsverksamheten, behövde av domänstyrelsen närmare utredas eller undersökas genom vetenskapligt skolad eller på annat sätt utbildad arbetskraft, detta borde kunna med ekonomisk fördel för verket ske genorn anlitande i förekommande fall av lämplig expert. Nämnden ansåge fördenskull, att frågan örn denna befattnings inrättande nu icke borde upptagas till avgörande. Förslaget till ombildning av flottledsingenjörsbefattningen till byrådirektörsbefattning i domänstyrelsen har ej föranlett erinran från nämndens sida.

De tre förenämnda överjägmästarna hava uttalat, att den ifrågasatta centraliseringen av diknings- och vägfrågor till domänstyrelsen medförde en splittring, som icke vore ändamålsenlig. Dikningsarbeten och i stora delar även vägarbeten vore av så lokalbetonad karaktär, att det måste anses mycket olämpligt att undandraga dessa ärenden över jägmästarnas övervägande och i viss mån avgörande.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett den nuvarande organisationen av dikningspersonalen vara mera lämplig och mera ekonomisk än den av domänstyrelsen föreslagna samt uttalat sig mot centralisering av vägfrågorna.

Sveriges kronojägareförbund Ilar ifrågasatt lämpligheten av den av domänstyrelsen föreslagna förändringen med avseende å dikningsarbetenas planläggning och ledning samt avstyrkt den föreslagna omläggningen av ifrågavarande verksamhet.

Vad till en början angår organisationen av domänverkets skogsindelningsarbete och värdering av skogsegendomar för inköp har, såsom av domänstyrelsens redogörelse framgår, en koncentration av verksamheten under de senäte aren successivt genomförts. Kungl, klajit har genom tillstånd till vakanssättning av ledigblivna skogstaxatorstjänster medverkat till denna omläggning av verksamheten, som synes mig innebära en förbättring i organisationens effektivitet.

Skogstaxatorerna, som ursprungligen varit distriktstjänstemän, anställda för kandliavande under överjägmästarnas ledning av skogsindelningsai betet å distrikten, hava i den nuvarande organisationen tilldelats en annan funktion och ställning. På dem ankommer numera att, var och en för flera överjägmästardistrikt, enligt domänstyrelsens direktiv, planlägga och med underlydande personal verkställa den fortlöpande förrådsinventering och kartläggning, som tjänar till ledning vid beräknande och bestämmande av avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Deras ar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

betsfält Ilar stort utrymme för initiativ och förmåga att praktiskt och ekonomiskt ordna ett arbete, som är av grundläggande betydelse för skogsbruket. Skogstaxatorernas ställning bär också genom deras utbrytning ur distriktsförvaltningen givetvis blivit mera fri och ansvarsfull. Jag anser mig av nämnda skäl böra tillstyrka, att skogstaxatorsbefattningarna skola, i samband med fullbordandet av minskningen av deras antal från tolv till tre, uppflyttas från den nuvarande lönegraden, som motsvarar B 21, till lönegraden B 24.

Domänstyrelsens förslag beträffande ordnandet av dikningarnas planläggning innebär i huvudsak, att de nu inom vissa distrikt anställda dikningsassistenterna, som icke äro ordinarie tjänstemän, ersättas med två ordinarie dikningsledare i lönegraden B 24, direkt underställda domänstyrelsen, samt en icke ordinarie assistent. Dessutom skulle som ledare för verksamheten i styrelsen anställas en byrådirektör i lönegraden B 26.

Det förslag örn en kraftig centralledning för domänverkets dikningsverksamhet, som sålunda framlagts, torde vara föranlett av en önskan hos domänstyrelsen att skärpa kontrollen över dikningarna. Med hänsyn till de stora belopp, som av domänverket nedläggas på utdikning av mossar och försumpad skogsmark å statsskogarna — för närvarande omkring 1,500,000 kronor årligen — är en sakkunnig och effektiv ledning av dikningsarbetet säkerligen av behovet påkallad. Man önskar därigenom i främsta rummet vinna garantier för att anvisade medel icke spillas på företag, som äro oräntabla eller av tvivelaktigt värde, en risk som erfarenheten visat vara mycket stor inom verksamheten för avdikning.

Emellertid synes mig den av domänstyrelsen förordade organisationen icke i allo lyckligt utformad. Man avser här icke att tillskapa ett organ för prövning av dikningsverksamhetens omfattning, vare sig i stort eller i de enskilda fallen. Dessa uppgifter lära alltjämt böra förbehållas skogsförvaltningen, såväl inom styrelsen som i orterna. De arbetsuppgifter, som skola ankomma på den särskilda dikningspersonalen, äro av utpräglat teknisk natur. I första hand gäller det att tillse, att dikningarna i den utsträckning, så är möjligt, utföras under medverkan av teknisk sakkunskap, i andra hand bör övervakandet och kontrollen av verksamheten ägnas uppmärksamhet. Enär icke blott planläggningen av dikningarna utan jämväl kontrollen av desamma äro praktiska arbeten, som i huvudsak måste företagas genom lokala undersökningar och besiktningar på marken, torde det egentliga byråarbetet alltid bliva av mindre betydelse. Under sådana förhållanden synas icke skäl föreligga att inrätta en särskild befattning i domänstyrelsen endast för handläggning av dikningsfrågor. Ledningen av ifrågavarande dikningsverksamhet bör enligt mitt förmenande anförtros åt dikningsledare inom skogsstaten, vilka stå under domänstyrelsens överinseende. Dikningsledarnas skyldigheter böra innefatta utarbetande enligt domänstyrelsens direktiv av riktlinjer för diknings-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

verksamhetens bedrivande samt upprättande, med tillhjälp av underlydande personal, av dikningsförslag för större företag ävensom, i den utsträckning förhållandena medgiva, granskning av de utav revirförvaltningarna planerade företagen samt kontroll av utförda arbeten. Jag förutsätter, att verksamheten bedrives i samråd med förvaltningsorganen, i första rummet jägmästarna, enär dikningarna i stor omfattning nära sammanhänga med avverkningar och andra skogsvårdsåtgärder.

Av nämnda skäl tillstyrker jag domänstyrelsens förslag örn inrättande av två befattningar som dikningsledare. Även i fråga örn befattningshavarnas löneställning biträder jag domänstyrelsens förslag, som avser placering i lönegi’aden B 24. Detta med hänsyn till att för behörigheten till befattningarna bör fordras hög kompetens i ämnet, som endast kan förvärvas av den, som under åtskilliga år ägnat sig åt praktiska studier i försumpningsfrågor och praktiskt arbete för avdikning. Däremot finner jag icke anledning föreligga att uppföra ifrågavarande befattningar å ordinarie stat, varigenom de skulle få karaktär av sluttjänst. Jag förordar därför, att befattningarna uppföras å extra stat, därvid det ej bör vara uteslutet för innehavarna att trygga sin ställning genom vinnande av ordinarie anställning som assistent i domänverket i lönegraden B 20 enligt det av mig i det föregående förordade förslaget.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att, även med den organisation av dikningsverksamheten, som jag förordat, domänstyrelsen icke saknar möjligheter att vid lägliga tidpunkter verkställa den allmänna översyn av verksamheten och dess resultat, som kan anses erforderlig. På samma sätt som Kungl. Majit nyligen förordnat två sakkunniga att verkställa undersökning rörande den av skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet med statsbidrag bedrivna skogsutdikningsverksamheten torde domänstyrelsen, som lärer förfoga över för ändamålet erforderliga medel, kunna anlita expert för liknande uppdrag beträffande domänverkets förvaltningsområde, en kontrollmetod som för övrigt redan tidigare kommit till användning inom verket.

Den av domänstyrelsen förordade, provisoriskt genomförda ordningen för handläggning av väg- och vattenbyggnadsfrågor synes mig ändamålsenlig. Jag förordar därför, att statsmakterna genom utfärdande av erforderliga reglerande bestämmelser godkänna denna.

I anslutning härtill bör befattningen som statens flottledsingenjör ombildas till en befattning som byrådirektör för väg- och vattenbyggnadsfrågor i domänstyrelsen, placerad i samma lönegrad som flottledsingenjören eller B 28. Byrådirektörens verksamhet bör givetvis vara av rent teknisk art. Beträffande vägföretagen skall prövningen av desamma sålunda ske i samma ordning som prövning av övriga frågor örn arbeten och anslag för skogsförvaltningen.

Då jag förutsätter, att den nuvarande flottledsingenjören konstitueras till ifrågavarande byrådirektörsbefattning, komma till en början några

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

särskilda kostnader icke att uppstå för densamma. Den av statskontoret uttalade tvekan, huruvida byrådirektörens arbetsuppgifter vore av stadigvarande art, synes böra föranleda, att en omprövning av behovet av befattningen verkställes, då den förste innehavaren avgår ur tjänst.

Domänstyrelsens redogörelse för formerna för bedrivandet av domänverkets verksamhet för förädling av virke vid egna anläggningar föranleder intet uttalande från min sida.

5. Den lägre skogsundervisningen.

Den lägre skogsundervisningen i riket, som i motsats till den högre skogsundervisningen är anförtrodd åt domänstyrelsen, bedrives för närvarande huvudsakligen vid statens skogsskolor. Bestämmelser för verksamheten vid skogsskolorna äro meddelade i instruktionen för domänverket. Skogsskolorna äro för närvarande fem, nämligen Hällnäs, Bispgårdens, Bjurfors, Ombergs och Kolleberga skogsskolor. Föreståndaren för varje skola är tillika förvaltare av ett s k o 1 r e v i r. Elevantalet har under senare åt utgjort omkring 15 vid varje skola. Dessutom finnes sedan 1917 en fortsättningsskola vid Kloten i Västmanland, avsedd huvudsakligen för dem, som tillgodogjort sig utbildningen vid en lägre skogsskola och önska efter viss praktisk tjänstgöring ytterligare utbilda sig i skogsyrket. Personalstaten för skolan upptager en föreståndare å extra stat i lönegrad, motsvarande B 26, samt en underlärare å extra stat i lönegrad, motsvarande B 21. Bestämmelser för verksamheten äro ävenledes meddelade i instruktionen för domänverket.

Domänstyrelsen har, med hänsyn till det minskade behovet av arbetskraft med skogsskoleutbildning, föreslagit, att Ombergs skogsskola skall indragas från och med den 1 oktober 1934.

Beträffande avlöningsförhållandena för personalen vid skogsskolorna har domänstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att underlärarna skulle kunna beredas ordinarie anställning, vilket förslag jag i det föregående under avdelningen örn assistenterna behandlat. Personalen vid skogsskolorna skulle sålunda, under förutsättning att en skogsskola indrages, bliva:

4 skogsskoleföreståndare i lönegrad B 25,

4 assistenter (underlärare) i lönegrad B 20 eller icke ordinarie assistenter,

4 skogsrättare i lönegrad B 12,

1 eller flera icke ordinarie skogsrättare.

Sveriges kronojägareförbund har tillstyrkt den föreslagna indragningen av en skogsskola.

Skogsrättarna vid statens skogsskolor hava med hänsyn till numera skärpta kompetensfordringar och den alltjämt fortgående intensifieringen

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

inom undervisningen i allmänhet, som icke lämnat skogsskolorna oberörda, hemställt att bliva placerade i lönegraden B 16.

Lönenämnden har i remissyttrande över skogsrättarnas förenämnda framställning anfört huvudsakligen följande. Domänstyrelsen hade i sitt förslag ej förordat någon uppfattning i lönegrad av skogsrättarna. Det finge förutsättas, att därest styrelsen funnit mera vägande skäl tala för en förmånligare lönegradsplacering av skogsrättarna, förslag i sådant hänseende framlagts i nämnda sammanhang. Då så emellertid icke skett, hade lönenämnden, som ej varit i tillfälle att före remissens besvarande själv verkställa någon närmare utredning av frågan, icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Departements- Domänstyrelsens förslag örn indragning av en skogsskola får jag tillchefen. styrka, då behovet av arbetskraft med skogsskoleutbildning, så vitt nu kan förutses, kan tillgodoses genom utbildningens bedrivande vid fyra skolor.

I fråga örn skogsrättarnas avlöning föreslogo 1920 års löne- och organisationssakkunniga, att skogsrättarna skulle tillerkännas löneförmåner, vilka motsvarade lönegraden B 13. Domänstyrelsen har i detta sammanhang icke föreslagit ändring beträffande skogsrättarnas löneförmåner. Jag finner icke anledning att nu framlägga förslag örn löneförhöjning för ifrågavarande befattningshavare.

Inom styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt pågår för närvarande utredning rörande ordnandet av den högre skogsundervisningen i riket. Utredningen berör enligt meddelande från styrelsen jämväl frågan, i vilken form fortsättningsskolan vid Kloten bör för framtiden bestå. Nämnda fråga bör på grund härav icke upptagas i detta sammanhang.

6. Domänstyrelsen b

Domänstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör och souschef samt sex byråchefer —• varav en å extra stat •— vilka senare förestå motsvarande antal byråer.

De särskilda byråerna hava huvudsakligen haft till åliggande:

första skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning inom mellersta delarna av landet samt allmänna ärenden angående jakt och jaktvård;

andra skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning inom de södra delarna av landet samt allmänna ärenden angående skogshushållning, skogsundervisning samt ecklesiastik boställsförvältning;

fjärde skogsbyrån1 2: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning inom de norra delarna av landet samt flottledsärenden och allmänna ärenden rörande enskilda skogar i Norrland och Dalarna;

1 Tablåer över domänstyrelsens förutvarande och nu föreslagna organisation återfinnas under följande avdelning å sid. 80 och 81.

2 Tredje skogsbyrån är indragen sedan år 1925.

Kungl. Majlis proposition nr 1<18.

femte skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsindelningar samt förslag till större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner, angående värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner, skadeersättningar m. m.;

jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner samt rörande domänintendenternas verksamhet;

kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens organisation, personal och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, uppbörds- och redovisningsväsendet, statistik, disposition av förvaltnings- och avlöningsmedel till styrelsen underlydande personal, disposition av skogsmedel från civila och ecklesiastika boställen, bevillningstaxering av under styrelsens förvaltning ställd egendom, materialinköp samt revisions- och anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.

Försäljningsavdelningen handlägger ärenden angående försäljning av virke.

Domänfiskalskontoret utgör självständig avdelning inom styrelsen och står under ledning av domänfiskalen, som är föredragande i vissa ärenden av juridisk art.

Domänstyrelsen har i fråga örn ärendenas handläggning framhållit, att specialiseringen inom styrelsen under senare år försöksvis drivits något längre än vad av förestående redogörelse framginge och att det vore lämpligt att åstadkomma en ytterligare fördelning av ärenden efter deras art. Styrelsen har därom anfört i huvudsak följande.

Frågor örn avtal rörande skogsarbeten, vilka sedan 1932 handlagts å första skogsbyrån och förbereddes av särskild tjänsteman, tillhörande byråns personal, borde även i fortsättningen hänföras till en byrå.

Styrelsen hade år 1931 beslutat, att samtliga ärenden i samband med domänverkets sågverk och virkesmagasin, avseende anläggning, maskinell utrustning, anvisande av medel härför samt driften vid nämnda anläggningar, skulle i visst samråd med vederbörande skogsbyrå samt kamerala byrån handläggas å styrelsens försäljningsavdelning. Denna anordning för specialisering av ärendenas behandling hade visat sig lämplig och borde sålunda bibehållas.

Styrelsen hade under de senare åren i samverkan med revirförvaltningarna i norra och mellersta delarna av landet igångsatt en serie försök, avsedda att bidraga till lösningen av skogsbiologiska frågor, särskilt den för vissa trakter synnerligen svårlösta frågan örn lämpligaste sättet för skogens föryngring. För utövandet av den närmaste ledningen av denna skogliga försöksverksamhet hade styrelsen förordnat en extra ordinarie jägmästare med placering i styrelsen. Då man ännu icke torde kunna draga några slutsatser örn ändamålsenligheten av den nuvarande provisoriska försöksanordningen eller den omfattning, i vilken försöken lämpligen borde fortsättas, syntes ifrågavarande del av domänverkets verksamhet nu icke böra fast inordnas i organisationen utan tillsvidare bedrivas med anlitande av extra arbetskraft i erforderlig utsträckning.

Till de arbetsuppgifter, som anltomme på styrelsen, hörde att följa gången av den ekonomiska verksamheten samt att därvid

62 Kungl. Majlis proposition nr 148.

göra vunna erfarenheter och rön fruktbringande för förvaltningen. Denna verksamhet hade emellertid icke kunnat nä den utveckling, som varit önskvärd, huvudsakligast på grund av organisatoriska skäl. Det saknades inom styrelsen ett organ, direkt inriktat på att verkställa ekonomiska utredningar och kalkyler samt att ständigt aktgiva på verkets organisationsproblem. Det syntes styrelsen på grund härav lämpligt, att dessa uppgifter överlämnades åt en sekreterare, som direkt underställdes styrelsens chef. Åt denne sekreterare borde överlämnas beredning och handläggning av frågor, som rörde domänverkets organisation. Uppgiften att föredraga dylika frågor borde sålunda ankomma på honom. Styrelsen föresloge med anledning härav, att inom styrelsen skulle inrättas en sekreterarbefattning, förenad med åliggande att, med ständigt aktgivande på den ekonomiska verksamhetens gång, verkställa ekonomiska utredningar och kalkyler rörande bärigheten av revir eller andra delar av förvaltningen under vissa undersökningsperioder ävensom eljest påkallade ekonomiska utredningar, att tillhandagå styrelsen och verkets personal med uppgifter angående resultatet av dessa utredningar, samt att utreda frågor rörande domänverkets organisation och verkställa de sammanställningar, som härför erfordrades.

Den nuvarande femte skogsbyrån vore uppförd å extra stat. Byrån borde enligt styrelsens i det föregående omnämnda förslag alltjämt handlägga skogsindelningsfrågor ävensom ärenden rörande försäljning och inköp av mark m. m. Förutom nu nämnda ärenden handlades å byrån förrådsredovisning, varjämte kartmaterialet liöiles aktuellt genom inläggning å skogsindelningskartor av verkställda åtgärder av betydelse. Tidvis bomme frågor berörande fastighetstaxering och andra skatteärenden, som sammanhängde med uppskattningen av virkesförråd och bonitet m. m., att i väsentlig utsträckning taga byråns arbetskrafter i anspråk. Då styrelsen föreslagit, att diknings- och vägbyggnadsverks a m h e t e n nu skulle centraliseras tili styrelsen, borde ledningen beträffande dessa verksamhetsgrenar, som hittills mera formellt tillhört femte skogsbyråns arbetsområde, omhändertagas av denna skogsbyrå. I samband härmed syntes ärenden angående flottleder och flottning ävenledes böra överflyttas till byrån. På grund av den ställning som centralorgan för ett flertal tekniska detaljer inom förvaltningen, som ifrågavarande byrå sålunda hädanefter bomme att intaga, borde dess namn i samband med överflyttande på ordinarie stat förändras till skogstekniska byrån.1

Beträffande försäljningsavdelningen borde den nuvarande, provisoriska organisationen upphöra och avdelningen ersättas med en byrå å ordinarie stat. I samband härmed borde namnet ändras till försäljnings- och industribyrån. Byrån bedreve numera en så omfattande verksamhet, att en uppdelning av arbetet å tre särskilda avdelningar vore erforderlig. En avdelning borde handlägga försäljning och leverans av rundvirke samt personalfrågor, en annan försäljning och leverans av förädlat virke samt den tredje avdelningen frågor rörande industriverksamheten, tekniska och ekonomiska frågor samt utredningar. De två förstnämnda avdelningarna borde underställas var sin sekreterare. Behovet av den speciella sakkunskap i maskintekniska frågor,

1 Domänstyrelsens förslag om inrättande av två befattningar som byrådirektör å skogstekniska byrån, en i lönegrad B 28 för väg- och vattenbyggnader och en i lönegrad B 26 för dikningsverksamheten, har behandlats under avdelningen Tekniska specialarbeten.

Kungl. Majlis proposition nr 148.

som erfordrades för handläggning av vissa frågor rörande industriverksamheten och som folie under den tredje av nyss angivna avdelningar, torde lämpligen böra, såsom hittills, tillgodoses genom anlitande av fackman, som vid behov stöde till styrelsens förfogande.

Den arbetsminskning i styrelsen, som blivit en följd av överflyttande av de ecklesiastika boställenas skogar m. fl. skogar till annan administration, beräknades föranleda indragning av en skogsbyrå, varför antalet av de egentliga skogsbyråerna minskades från 3 till 2.

De särskilda byråerna och avdelningarna borde huvudsakligen hava till åliggande:

två skogsbyråer: att, var för sin del av landet, handlägga ärenden angående reglering av tjänstgöringsområden, utsyning och avverkning, skogsvårdsarbeten samt därtill hörande anslag, anslagsprövning rörande vägbyggnad och dikning, ärenden angående arrenden och andra upplåtelser å skogarna samt angående för verksamheten anställd personal ävensom skogligt-administrativa frågor;

skogstekniska byrån: att handlägga ärenden angående skogsindelning samt förslag till avdikningar och vägbyggnader å statens skogsdomäner, angående värdering för inköp och försäljning av dylika domäner, angående flottleder och flottning, skadeersättning m. m., avverkningspolitik, virkeshushållning och fastighetstaxering ävensom angående för verksamheten anställd personal;

försäljnings- och industribyrån: att handlägga ärenden angående försäljning och leverans av virke samt den industriella förädlingsverksamheten ävensom angående för verksamheten anställd personal;

jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner och för verksamheten anställd personal;

kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens personal och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, kassa-, uppbörds- och redovisningväsendet, statistik, disposition av skogsmedel från boställen, taxering av under styrelsens förvaltning ställd egendom med undantag av fastighetstaxering, materialinköp samt revisions- och anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.

Domänfiskalskontoret skulle ombesörja utförande och bevakande av styrelsens rätt och talan i ärenden av rättslig natur samt biträda i juridiska frågor i övrigt.

Sekreteraren hos generaldirektören skulle hava till åliggande att följa gången av domänverkets ekonomiska verksamhet samt bereda och föredraga ärenden angående verkets organisation. I

I fråga örn de särskilda befattningshavarnas ställning och löneförmåner har domänstyrelsen ansett vissa ändringar erforderliga. Därom har styrelsen anfört bland annat följande.

Arvodet till överdirektören och souschefen borde — av vissa av styrelsen anförda skäl — höjas från nuvarande 17,000 kronor till 18,000 kronor.

Byråcheferna i domänstyrelsen hade i egenskap av ledamöter i styrelsen del i ansvaret för de styrelsens beslut, i vilka de deltoge. Stora grupper av ärenden avgjordes å styrelsens vägnar av byråcheferna. Till dessa grupper hade under senare år efter beslut av generaldirektören allt flera ärenden hänförts i syfte att förenkla arbetssättet så långt som möjligt. Byråcheferna företoge på uppdrag av generaldirektören årligen in-

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

spektionsresor inom de delar av förvaltningen, som liörde under respektive byråer. Byråcliefsbefattningarna i styrelsen borde på grund härav hänföras till den grupp av befattningar, som benämndes förtroendesysslor. Befattningarna borde tillsättas medelst förordnande för en tid av högst sex år. Arvodet för befattningarna borde under sådana omständigheter bestämmas efter andra grunder än de för fullmakts- och konstitutorialtjänsterna vedertagna, och borde byråcheferna, som nu åtnjöte avlöning enligt lönegraden B 30, erhålla ett arvode av 15,000 kronor.

Försäljningschefen, som nu förordnades för en tid av ett år och åtnjöte arvode med 17,000 kronor, borde anställas som ordinarie tjänsteman på samma sätt som byråchef, d. v. s. å förordnande för högst sex år. Med hänsyn till att försäljningschefen handhade ledningen av den viktiga specialgren av förvaltningen, som försäljnings- och industriverksamheten utgjorde, syntes det emellertid icke lämpligt, att hans arbete splittrades genom att han tillädes uppgifter, som medföljde ordinarie ledamotskap i styrelsen. Försäljningschefen torde därför böra inträda som ledamot av styrelsen endast i fråga örn ärenden, som av honom föredroges inför styrelsen. Arvodesbeloppet borde bibehållas vid 17,000 kronor.

Domönfiskalen vore för närvarande placerad i lönegrad, motsvarande B 28 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Han biträddes av en notarie i lönegrad motsvarande B 21 samt en icke ordinarie notarie med halvtidstjänstgöring. Som en följd av bland annat den utveckling av domänverkets drift, som ägt rum, hade domänfiskalskontorets arbete, som till stor del utgjordes av rättegångar och lagsökningsmål rörande arrenden och virkesförsäljningar, snabbt ökats. I samma riktning hade verkat, att domänfiskalens föredragningsskyldighet numera blivit utvidgad genom överförande till honom av samtliga bestraffningsärenden inom verket. Granskningen av domänfondens äganderättsliandlingar hade år 1929 överflyttats från advokatfiskalsämbetet i kammarkollegiet till domänfiskalen, som även hade att biträda styrelsen vid utredningar rörande de betydande markförvärv, som under senare tid ägt rum och alltjämt i stor utsträckning förekomma. Bland mera viktiga och krävande uppdrag, som åvilade domänfiskalen, kunde nämnas förande av kronans talan i rättegångar örn bättre rätt till fast egendom, vattenrätts- och flottledsmål samt taxeringsår enden av skilda slag. Vid bedömandet av domänfiskalens ställning inom verket borde icke förbises, att han, sedan instruktionen i denna del ändrats, komme att vara den ende föredragande, som enligt föreskrivna kompetensfordringar skulle hava fullgjort, vad författningarna föreskreve i fråga örn deni, som finge nyttjas i domarämbeten. — Anhopningen av ärenden av många skiftande slag, vilka ofta fordrade en brådskande handläggning utan att noggrannheten finge eftersättas, hade nödvändiggjort genomförande av en arbetsfördelning för domänfiskalskontorets personal såtillvida, att vissa mål och ärenden överlämnats till notarien för självständig handläggning. I de fall, där så erfordrades, hade styrelsen meddelat notarien särskilda uppdrag att i egenskap av t. f. domänfiskal utföra dess talan. Uppdraget att fullgöra de med domänfiskalsbefattningen förbundna åligganden vore sålunda numera så omfattande, att de icke längre lämpligen kunde handhavas av en tjänsteman. Den nuvarande anordningen med en notarie, som i viss utsträckning normalt fullgjorde på styrelsens ombudsman ankommande uppgifter, torde icke vara lämplig. Styrelsen ansåg, att ifrågavarande båda tjänster borde regleras, och föreslog, att den nuvarande domänfis-

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kalsbefattningen skulle placeras i lönegraden B 30 såsom förste domänfiskal samt att en andre domänfiskalsbefattning i lönegraden B 26 skulle inrättas hos styrelsen, därvid den nuvarande notariebefattningen å extra stat skulle indragas.

Sekreterarna å försäljnings- och industribyrån borde besitta särskilda kvalifikationer ilråga örn virkeskandel oell industri. De borde med hänsyn härtill placeras i lönegraden B 26. I likhet med övrig inom domänverkets industri- och försäljningsverksamhet sysselsatt personal borde sekreterarna icke beredas mera fast anställning. De borde därför uppföras å extra stat.

Domänstyrelsens bokföring och statistik ombesörjdes för närvarande av två skilda avdelningar under kameralbyrån, nämligen kamrerare- och statistikkontoren. Den förra avdelningen stöde under ledning av en dom ä nkamrerare, den senare under ledning av en domänstatistiker, vilka båda befattningar vore uppförda å extra stat. Beträffande befattningen som domänkamrerare förelåge icke längre skäl för befattningens uppehållande med icke ordinarie arbetskraft, varför densamma borde överföras till ordinarie stat. I fråga örn de arbetsuppgifter, som i fortsättningen komme att åvila statistikkontoret, rådde emellertid för närvarande någon ovisshet, bland annat med hänsyn till den omläggning av domänverkets statistik, som torde komma att genomföras under de närmaste åren. Befattningen som domänstatistiker borde på grund härav tillsvidare kvarstå å extra stat.

Befattningarna som by rå jägmästare vore för närvarande placerade i lönegrad, motsvarande B 24 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, d. v. s. två lönegrader under jägmästare. Tjänsterna hade uppkommit genom ombildning år 1921 av de tidigare befattningarna som jägmästare i domänstyrelsen, vilka i sin tur uppstått genom omorganisation av de före år 1918 befintliga notarietjänsterna å domänstyrelsens skogsbyråer.

1915 års lönekommission hade jämställt ifrågavarande befattning med en grupp av jägmästartjänster, och 1918 års lönekommitté hade synbarligen avgivit sitt förslag, som varit normgivande för byråjägmästarbefattningens nuvarande placering, i syfte att åstadkomma en ytterligare utjämning mellan nämnda befattning och jägmästartjänsterna. Att kommittén likväl icke placerade befattningen i samma lönegrad som jägmästare utan två lönegrader lägre sammanhängde utan tvivel därmed, att kommittén ansett avlöningen böra utgå med samma belopp som för jägmästare i mellersta och södra Sverige, vilkas avlöningar enligt kommitténs förslag skiille understiga avlöningarna för motsvarande befattningshavare inom de centrala verken på grund av den särskilda, kombinerade lönegruppering, som av kommittén föreslagits för skogsstaten. I det följande komme styrelsen att föreslå, att lönerna för domänverkets befattningshavare skulle såsom för kommunikationsverkens befattningshavare m. fl. bestämmas enbart med ledning av dyrorten. Sedan samma lönesystem införts för domänstyrelsen och skogsstaten, borde, med fullföljande av nämnda sakkunnigas intentioner, byråjägmästarbefattningen i lönehänseende likställas med jägmästarbefattning. Att så skedde vore av stor betydelse för ernående av passage mellan lokalförvaltningarna och styrelsen. — Till stöd för byråjägmästarnas likställande med jägmästarna linge styrelsen vidare åberopa, att de tjänstemän vid kommunikations Bihang lill riksdagens protokoll 1934. I saini. Nr Vitt.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

verkens centrala förvaltningar, som hade en mot jägmästare svarande fackutbildning — förste byråingenjör, byråingenjör m. fl. — placerats lägst i lönegraden B 26. Ytterligare en omständighet talade för den av styrelsen såsom önskvärd ansedda uppflyttningen av byråjägmästarna till högre lönegrad. Då byråcheferna vore de enda föredragande å skogsbyråerna, upptoges deras tid onödigtvis av handläggning av löpande ärenden, som ofta vore av den beskaffenhet, att de kunde förberedas och föredragas av mindre kvalificerad arbetskraft. Styrelsen ansåge det vara avvikt, att denna möjlighet till förenkling av arbetet i största möjliga utsträckning utnyttjades, helst som byråcheferna å skogsbyråerna därigenom kunde erhålla bättre tid för inspektion, initiativtagande och sysslande med skogshushållningsfrågor av större räckvidd, vilka för närvarande icke kunde beredas erforderligt utrymme inom det av löpande göromål fyllda arbetsprogrammet. Styrelsen ansåge på grund härav, att ifrågavarande tjänstemän borde föredraga de ärenden, som för sådan åtgärd överlämnades till dem. — Med hänvisning till vad sålunda anförts, finge styrelsen föreslå, att befattningen som byråjägmästare i domänstyrelsen ersattes med sekreterarbefattning, placerad i lönegraden B 26.

De år 1920 tillsatta löne- och organisationssakkunniga hade framställt förslag örn inrättande av en sekreterarbefattning å kamerala byrån. I yttrande år 1920 över 1918 års lönekommittés betänkande samt år 1922 över förstnämnda sakkunnigas betänkande hade styrelsen framställt samma förslag av skäl, som i nämnda yttranden närmare utvecklats. Styrelsen ansåge med hänsyn bland annat till behovet av en befattningshavare i sekreterares tjänsteställning som byråchefens närmaste man, att notariebefattningen å kamerala byrån borde utbytas mot en sekreterarbefattning i lönegraden B 26.

Sekreteraren hos generaldirektören borde liksom övriga sekreterare inom styrelsen placeras i lönegraden B 26.

I styrelsen funnes för närvarande två revisor sbefattningar, placerade i lönegrad motsvarande B 21. Inom ett företag, som bedreve en så vittomfattande affärsverksamhet som domänverket, vore redovisningsrevisionen av stor betydelse. De lokala förvaltningarnas årsomslut uppginge även under nuvarande konjunktur ofta till ett par hundra tusen kronor, varför stora krav måste ställas på effektiviteten av verkets revision. Örn man därjämte toge i betraktande, att skogsbokföringen och virkesredovisningen ur kontrollsynpunkt i allmänhet erbjöde stora svårigheter, skulle man finna, att revisionen inom domänverket utgjorde ett uppdrag, som krävde såväl högre skoglig utbildning som speciella kvalifikationer för det redovisningstekniska arbetet. Erfarenheter från senare år hade givit vid handen, att arbetet till väsentlig del lämpligen bedreves genom revision och inventering i orterna, ett arbete, som förutsatte en så fri och självständig verksamhet som möjligt för revisionsförrättaren och föranledde skärpning av fordringarna på dennes kvalifikationer. Den nuvarande löneplaceringen vore på grund härav avgjort för låg. Styrelsen finge erinra örn att vid marinförvaltningen och statens järnvägar funnes förste revisorer, placerade i lönegraden B 26. Inom arméförvaltningen vore revisionskommissarie inordnad i samma lönegrad. Då jägmästarbefattningarna enligt föreliggande förslag i regel skulle hänföras till lönegraden B 26, vore det av vikt för förvärvande av kompetent person, att förste revisorn icke placerades i lägre lönegrad än

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

B 26. Styrelsen ansåge alltså, att å styrelsens revisionsavdelning borde, i stället för en av de nu befintliga revisorsbefattningarna i lönegraden B 21, inrättas en befattning som förste revisor i samma lönegrad som jägmästare eller B 26.

Såsom framgår av vad under avdelningen örn assistenterna anförts har domänstyrelsen föreslagit, att de icke ordinarie notarier, som hava jägmästarutbildning, skola vara assistenter i domänverket med placering i styrelsen samt i vissa fall kunna beredas ordinarie anställning. Beträffande övriga icke ordinarie notarier har någon ändring icke föreslagits. Däremot har styrelsen i fråga örn den hos styrelsen anställde registratorn och aktuarien, som för närvarande är placerad i lönegrad motsvarande B 21, anfört följande. För behörighet till nämnda befattning fordrades att hava avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller från skogshögskolans jägmästarkurs eller handelshögskolan eller examen inför juridisk fakultet inom riket eller sådan examen inför filosofisk fakultet inom riket, varuti såsom huvudämne inginge något av ämnena nationalekonomi, statskunskap, statistik eller matematik. Såväl inom statsdepartementen som inom civila ämbetsverk hade motsvarande befattningar under senare år nedflyttats till lägre lönegrader i samband med upphävande av för dem gällande bestämmelser örn högre kompetens. De uppgifter, som ankomme på registratorn hos domänstyrelsen, vore enligt styrelsens mening icke av den art, att de påfordrade sådana kvalifikationer, som för närvarande stadgades för befattningen. Styrelsen ansåge, att de göromål, som ålåge registratorn hos styrelsen, i likhet med motsvarande arbete inom åtskilliga civila ämbetsverk, lämpligen borde anförtros åt lägre avlönad personal. Styrelsen föreslog med anledning härav, att registratorsbefattningen i styrelsen skulle placeras i lönegraden B 11, varvid den nuvarande befattningen som registrator och aktuarie borde överflyttas till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.

Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag örn styrelsens organisation anfört i huvudsak följande.

Statskontoret kunde ansluta sig till förslaget örn höjning av överdirektörens arvode till 18,000 kronor.

Förslaget att utbyta den nuvarande anställningsformen för b yråc h eferna inom verket, tillsättning medelst konstitutorial, mot tillsättning medelst förordnande å viss tid i förening med betydlig löneförhöjning, syntes statskontoret icke tilltalande. I domänverkets uppgifter inginge en mängd åligganden, vilka icke hade med verkets affärsdrift att göra. däribland skyldighet att avgiva utlåtanden till Kungl. Majit i många för det allmänna synnerligen viktiga frågor. Särskilt i dylika fall vore det nödvändigt, att Kungl. Majit hade garantier för att varje fråga finge en så vitt möjligt allsidig belysning och att de fackmän, vilka tjänstgjorde som föredragande i förekommande ärenden, hade en så fast anställning, att de icke frestades att efterlåta skyldigheten att tillkännagiva sin från chefens eventuellt avvikande mening. Det behövde knapnast råda något tvivel om, att den lösare anställningsform, som styrelsen i fråga örn dessa tjänstemän föreslagit, innebure en viss fara för en dylik efterlåtenhet. Härutöver finge statskontoret framhålla, att ett god tagande av förslaget i denna del sannolikt skulle nödvändiggöra samma anordning vid de övriga affärsverken. Spörsmålet vore av den vidd, att

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

det i varje fall icke torde böra upptagas till bedömande beträffande ett enstaka verk utan för samtliga affärsverk i ett sammanhang.

Vidkommande försäljningschefens anställningsform syntes vara tveksamt, huruvida denne tjänsteman borde uppföras å ordinarie stat med till 6 år förlängt förordnande, men ville statskontoret icke motsätta sig förslaget i denna del.

I fråga örn lönegradsplaceringen för styrelsens övriga tjänstemän ville det förefalla statskontoret, som örn de i förslaget framställda anspråken vore väl omfattande. Särskilt syntes detta vara förhållandet beträffande tjänstemännen i 26:e lönegraden. Inalles tio nya tjänster hade upptagits i nämnda lönegrad. I anledning härav ville statskontoret erinra örn vad 1925 års riksdag hade anfört vid behandlingen av då föreliggande förslag örn uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden. I skrivelse nr 38 hade riksdagen i fråga örn fordringarna för dylik uppflyttning åberopat vissa av lönenämnden uppdragna allmänna riktlinjer härför. Riksdagen, som i likhet med Kungl. Maj:t ej haft något att erinra mot de av nämnden anförda synpunkterna, hade ansett, att hänsyn jämväl borde tagas till, huruvida oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kunde anses föreligga, att tjänsteman, varom fråga vore, bereddes förbättrad löneställning. — Statskontoret kunde för sin del icke värja sig för tanken, att det av riksdagen gjorda tillägget icke av domänstyrelsen vederbörligen beaktats. Frånsett andre domänf iskalen, mot vars löneplacering statskontoret icke hade något att erinra, och förste revisorn, vilken i likhet med förste revisorerna i riksräkenskapsverket syntes böra placeras i 24:e lönegraden, torde en ytterligare omprövning av de nu ifrågavarande tjänstemännens lönegradsplacering vara av behovet påkallad. — Mot förste domänfiskalens jämställande i lönehänseende med de nuvarande byråcheferna finge statskontoret erinra, att motsvarande tjänster i andra verk, exempelvis i kammarkollegiet och järnvägsstyrelsen, alltjämt vore placerade i 28 :e lönegraden, utan att yrkande örn löneförhöjning för dem framställts. Då sistberörda båda befattningar måste anses kräva minst lika goda kvalifikationer och vara minst lika betungande som förste domänfiskalens, holle statskontoret före, att någon höjning i lönegrad av sistberörda tjänst icke för närvarande borde ifrågakomma.

I övrigt hade statskontoret icke något att erinra mot de föreslagna lönegradsplaceringarna för domänstyrelsens tjänstemän.

Riksräkenskapsverket har, under erinran att cheferna för de statliga affärsdrivande verken i skrivelse år 1930 hos Kungl. Maj:t hemställt örn utredning i fråga örn byråchefernas i de affärsdrivande verken löneställning och anställningsform, framhållit, att en förändring i ifrågavarande avseenden beträffande byråchefstjänsterna hos domänstyrelsen enligt ämbetsverkets uppfattning icke borde vidtagas annat än i samband med en omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden vid samtliga de affärsdrivande verken. Försäljningschefen torde däremot kunna tillsättas på sätt domänstyrelsen föreslagit, utan att detta behövde medföra några konsekvenser i fråga örn övriga affärsdrivande verk. I vad det framlagda förslaget avsåge inrättande av nya

69 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

tjänster och uppfattning i lönegrad av redan befintliga befattningar, hade riksräkenskapsverket icke funnit anledning att närmare ingå på detsamma. Ämbetsverket ville dock framhålla, att det syntes lämpligt, att revisionsarbetet inom domänverket ordnades på sätt domänstyrelsen föreslagit. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren av förste revisor sbefattningen, syntes det riksräkenskapsverket skäligt, att denne placerades i lönegraden B 26 eller samma lönegrad, till vilken flertalet revirförvaltare enligt förslaget hänförts.

Kommunikations verkens lönenämnd har till en början framhållit, att frånsett den omständigheten att det nuvarande tidsläget icke vore lämpligt för genomförande av mera omfattande löneförhöjningar, betänkligheterna häremot syntes nämnden vara så mycket större, som fråga nu vore örn en avsevärd minskning i domänverkets arbetsuppgifter. Nämnden har även erinrat, att i samband med det åt 1928 års lönekommitté givna uppdraget att verkställa en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar till kommittén överlämnats ett stort antal framställningar från befattningshavare eller grupper av befattningshavare, avseende förbättring i deras löneförhållanden, för att av kommittén tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande. Dessa framställningar hade, utan att de varit föremål för kommitténs behandling, återlämnats till Kungl. Maj:t i samband med kommitténs upplösning, och hade framställningarna sedermera i allmänhet icke föranlett någon åtgärd. Det syntes under sådana förhållanden vara riktigast, att även för domänverkets del en mera allmän prövning av befattningarnas lönegradsplacering finge anstå. Beträffande detaljerna i styrelsens förslag har lönenämnden anfört i huvudsak följande.

Med prövningen av frågan örn höjning av arvodet till över direkt ören borde för närvarande anstå.

Vad angiuge byråchefernas i domänstyrelsen löneförmåner, ville lönenämnden erinra, att nämnden i infordrat utlåtande år 1930 över en framställning från de affärsdrivande verkens chefer örn utredning rörande byråchefernas i nämnda verk löneställning och anställningsförhållanden förklarat sig icke hava något att erinra mot att den i framställningen begärda utredningen bomme till stånd. Något Kungl. Maj:ts beslut i ärendet hade sedermera icke meddelats. Det syntes emellertid nämnden uppenbart, att ett bifall till domänstyrelsens förslag angående byråchefernas löneförmåner skulle innebära ett föregripande av en dylik utredning. Med hänsyn härtill och då behovet av en löneförbättring icke torde kunna betraktas såsom mera trängande för domänstyrelsens byråchefer än för byråcheferna vid de övriga aflärsdrivande verken, finge lönenämnden avstyrka bifall till styrelsens förevarande förslag.

Lönenämnden vore, liksom domänstyrelsen, av den uppfattningen, att, örn försäljningschefen uppfördes å ordinarie stat, förordnandesystemet borde å honom vinna tillämpning. Emellertid syntes det nämnden med hänsyn till denna befattnings speciella karaktär liimpligt, att tjänsten ifråga fortfarande bibehölles å extra stat. Enligt styrelsens förslag skulle

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillsvidare ej heller de föreslagna två sekreterarna å försäljnings- och industribyrån anställas såsom ordinarie.

Lönenämnden saknade skäl förorda den föreslagna lönegradsförhöjningen för dom än fiskalen.

Såsom biträde åt domänfiskalen torde en ordinarie notarie i 21:a lönegraden få anses tillfyllest. En dylik befattningshavare vore för närvarande anställd såsom biträde åt ombudsmannen hos poststyrelsen. Den i domänstyrelsens förslag upptagne andre domänfiskalen, avsedd att placeras i 26:e lönegraden, borde sålunda enligt nämndens mening ersättas med en notarie.

Även örn vissa skäl kunde tala för en uppfattning i lönehänseende av byråjägmästarna, ansåge dock lönenämnden, att några särskilda förhållanden nu icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen. Vid sådant förhållande torde ej heller någon förändring i befattningarnas benämning nu böra ifrågakomma.

Inrättandet å styrelsens kamerala byrå av en sekreterarbefattning, vars innehavare skulle tjänstgöra såsom byråchefens närmaste man, torde med hänsyn till denna byrås omfattande arbetsbörda få anses nöjaktigt motiverat. Då emellertid å tjänstens innehavare icke torde ställas samma krav, som vid den år 1925 skedda uppdelningen av sekreterarbefattningarna inom statsförvaltningen på 24:e och 26:e lönegraderna ansetts böra ställas på befattningshavare i den högre sekreterargraden, torde en placering av ifrågavarande sekreterarbefattning i 24:e lönegraden få anses skälig.

Av samma anledning förordade lönenämnden, att de till nyinrättande å extra stat föreslagna sekreterarbefattningarna å försäljningsoch industribyrån hänfördes till 24:e lönegraden.

Nämnden hade intet att erinra mot att av domänstyrelsens två re visor sbefattningar den ena under den ändrade benämningen förste revisor hänfördes till 26:e lönegraden och den andra med oförändrad löneställning tillhörde 21 :a lönegraden.

I övrigt har domänstyrelsens förslag i fråga örn löneställningen för befattningshavare i domänstyrelsen icke föranlett erinran från nämndens sida.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att byråcheferna borde konstitueras till sina befattningar. Föreningen har vidare uttalat, att den skogstekniska byråns arbetsuppgift bleve sådan, att den lämpligen kunde förestås av en byrådirektör, enär skogsindelningsarbetet komme att minska och centralledning för dikningsverksamheten ej vore erforderlig.

I fråga örn anställningsförhållandena för befattningshavarna i lägre lönegrader torde få erinras örn följande.

I skrivelse den 10 december 1931 anil ollo domänstyrelsens icke ordinarie befattningshavare, som tillhörde 4:e lönegraden (motsvarande B 7) och lägre lönegrader, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att från och med år 1932 dels överföra de å extra stat befintliga 6 kanslibiträdesbefattningarna och 6 kontorsbiträdesbefattningarna till ordinarie stat, dels därutöver öka antalet befattningar i dessa lönegrader i den utsträckning, som kunde anses vara betingad av domänstyrelsens arbetsuppgifter och personalens omfattning. Över framställningen hava yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd, varefter domänstyrelsen i organisationsförslaget den 5 juli 1933

71 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

föreslagit bland annat, att i samband med föreslagna ändringar i domänverkets organisation nämnda befattningar å extra stat skulle överföras till ordinarie stat samt ytterligare 8 ordinarie kanslibiträdesbefattningar och 12 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas. I samband därmed borde bland annat ett större antal icke ordinarie befattningshavare indragas.

Den 16 november 1933 hava ombud för domänverkets icke ordinarie kvinnliga personal under åberopande av bland annat domänstyrelsens nämnda förslag hemställt, att Kungl. Majit måtte från och med den 1 januari 1934 fastställa det av domänstyrelsen föreslagna antalet ordinarie kansli- och kontorsbiträden.

Domänstyrelsen har i yttrande över sistnämnda framställning anfört, att styrelsen för sin del icke hade något att erinra mot att styrelsens förslag i vad det avsåge antalet kansli- och kontorsbiträden hos styrelsen genomfördes före den 1 januari 1935, dock tidigast från och med den 1 april 1934.

Statskontoret har anfört, att det syntes statskontoret mindre lämpligt, att frågan utbrötes ur sitt sammanhang och upptoges till särskild behandling, då den föreslagna åtgärden inginge som ett led i den stora omorganisationen av domänverket. Därest emellertid skäl nu skulle anses föreligga för vidtagande av en dylik åtgärd, ville statskontoret icke motsätta sig bifall till framställningen på sätt av domänstyrelsen föreslagits.

Riksräkenskapsverlcet har i yttrande över domänstyrelsens organisationsförslag anfört, att ämbetsverket ansåge skäl föreligga för att utöka antalet ordinarie befattningar i huvudsaklig överensstämmelse med domänstyrelsens förslag.

Efter beslut av 1932 års riksdag genomfördes från och med den 1 juli 1932 vissa organisatoriska förändringar beträffande jordbruksförvaltningen inom domänstyrelsen, som i huvudsak inneburo, att de två jordbruksbyråerna i styrelsen ersattes med en, att en notariebefattning i lönegrad motsvarande B 21 ombildades till sekreterarbefattning i lönegrad motsvarande B 26, samt att å extra stat uppfördes en ny befattning som byrådirektör i lönegrad motsvarande B 26, avsedd att förse styrelsen med erforderlig sakkunskap i praktiskt jordbruk och byggnadstekniska frågor. Sistnämnda byrådirektörsbefattning har emellertid ännu icke tagits i anspråk. För biträde i nämnda frågor anlitar styrelsen tillsvidare särskild expert.

I sitt sistlidna höst avgivna betänkande rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord har 1932 års krono jordsutredning föreslagit, att länsstyrelserna skola befrias från befattning med ärenden, som angå utarrenderingen av kronans jordbruksdomäner. Förslaget föranleder givetvis en ökning av arbetet i domänstyrelsen, främst å styrelsens jord bruksbyrå. Kronojordsutredningen har därom anfört, att med hänsyn till den stora arbetsbelastning, som redan nu åvilade jordbruksbyrån, det bleve nödvändigt att för ett nöjaktigt utförande av de ökade göromålen till byrån knyta ytterligare en sekreterare med föredragningsskyldighet. At denne nye sekreterare torde emellertid enligt kronojordsutredningens mening icke behöva givas högre löneställning än lönegraden B 24. Krono-

l>epartements

thefen.

72 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

jordsutredningen har därjämte ansett, att ett kanslibiträde borde anställas å kamrerarekontoret samt att förslaget komme att för kassa- och domän fiskalskontorens del medföra ett arbete, för vilket borde beräknas en utgiftsökning, motsvarande avlöning till ett ordinarie kanslibiträde.

Statskontoret bar intet baft att erinra mot den av personalökningen i domänstyrelsen föranledda kostnadsökningen, då den motsvarade en minskning i länsstyrelsernas kostnader.

Domänstyrelsen har vitsordat behovet av den ifrågasatta utvidgningen av domänstyrelsens personal. Med hänsyn till det ökade ansvar, som elter organisationsförslagets genomförande komme att åvila innehavaren av kassörbefattningen bos styrelsen, bar styrelsen därjämte föreslagit, att nämnda befattning, som för närvarande vore placerad i lönegrad motsvarande B 11, skulle uppflyttas till lönegraden B 14.

Den personalreglering inom domänverket, som måste bliva en följd av de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen, bar för skogsstatens del efter beslut av 1933 års riksdag genomförts från början av innevarande år. I fråga örn lagändringarnas inverkan å domänstyrelsens personalbehov anförde styrelsen i sitt förslag till indragningstorfarande, att frågan örn indragning av befattningar inom styrelsen icke lämpligen kunde avgöras, förrän utredningen rörande verkets inre organisation avslutats. Såsom framgår av proposition nr 233 till 1933 års riksdag beräknades den personal, som inom styrelsen sysslade med inseendet över de enskilda skogarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmar ker m. fl. områden samt vården av de ecklesiastika skogarna och häradsallmänningarna, ungefärligen motsvara personalen å en skogsbyrå jämte ett antal biträden. Från den 1 januari 1934 har jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit den 24 november 1933 en skogsbyrå provisoriskt indragits i samband med förflyttning av en byråchef till överjägmästarbefattning samt indragning av en byråjägmästarbefattning å extra stat.

I enlighet härmed innebär domänstyrelsens nu framlagda förslag definitiv indragning av sistberörda skogsbyrå ävensom viss minskning av biträdespersonalen. Domänstyrelsen har samtidigt för styrelsen liksom för övriga delar av domänverkets förvaltning verkställt en granskning och omprövning av organisationen, som föranlett förslag örn inrättande av vissa nya befattningar samt reglering i åtskilliga fall av befattningshavarnas .ställning.

Vad domänstyrelsen anfört rörande ärendenas handläggning samt fördelningen av ärendena mellan redan befintliga byråer och avdelningar föranleder från min sida intet annat uttalande, än att jag i fråga örn den skogliga försöksverksamhet, som bedrives inom domänverket, givetvis förutsätter, att verksamheten sker i samråd med statens skogsförsöksanstalt.

Domänstyrelsen har föreslagit, att hos styrelsen skall anställas en särskild, generaldirektören direkt underställd sekreterare med uppgift att

73 Kungl. May.ts proposition nr 148.

följa gången av den ekonomiska verksamheten och verkställa härför erforderliga ekonomiska utredningar och kalkyler. Jag har intet att erinra mot förslaget, som ej mött invändningar från de hörda myndigheternas sida. Huruvida handläggningen av ärenden rörande domänverkets organisation jämväl bör, såsom styrelsen föreslagit, överflyttas från styrelsens ordinarie byråer till ifrågavarande sekreterare, torde böra bliva föremål för närmare övervägande i samband med utarbetandet av erforderliga instruktionsbestämmelser. Mot sekreterarens placering i lönegraden B 26 har jag med hänsyn till de särskilda fordringar, som givetvis böra ställas på innehavaren av en sådan befattning, i likhet med lönenämnden intet att erinra. Befattningen bör emellertid icke lämpligen utgöra sluttjänst. Av denna anledning och med hänsyn till att anordningen, som kan tänkas i vissa avseenden rubba den nuvarande arbetsordningen i styrelsen, ännu är oprövad, anser jag, att befattningen bör uppföras å extra stat.

I en föregående avdelning har jag behandlat domänstyrelsens förslag örn en mera fast, koncentrerad organisation av verksamheten på tre områden, där arbetet är av mera teknisk art, nämligen skogsindelning, dikning och vägbyggnad. Dessa verksamhetsgrenar äro för närvarande inordnade under den å extra stat uppförda skogsbyrån i styrelsen, de två sistnämnda hittills dock endast mera formellt. Enär domänstyrelsen synes mig hava nöjaktigt styrkt det permanenta behovet av en byrå, avsedd att sammanhålla och leda ifrågavarande viktiga tekniska verksamhet samt att fullgöra vissa närliggande funktioner, såsom handläggning av flottledsärenden, värderingar för inköp och försäljning, ärenden angående fastighetstaxering m. m., vill jag tillstyrka, att nämnda skogsbyrå nu uppföres å ordinarie stat under benämningen skogstekniska byrån.

Däremot anser jag mig icke böra tillstyrka, att försäljningsbyrån nu uppföres å ordinarie stat. Det är enligt min mening tveksamt, huruvida anledning föreligger att i fråga örn försäljningschefen frångå de allmänna riktlinjer för anställning av personalen inom domänverkets industri- oell försäljningsverksamhet, vilka domänstyrelsen framlagt. Emellertid bör övervägas, huruvida ej med befattningen som försäljningschef kan följa pensionsrätt i samband med beredande av pensionsrätt för extra ordinarie och vissa andra icke-ordinarie befattningshavare, varom förslag för närvarande är under utarbetande i finansdepartementet. Därest nuvarande anställningsform och avlöningsbestämmelser för försäljningschefen befinnas utgöra hinder härför, torde frågan om försäljningschefens ställning i dessa hänseenden böra upptagas till förnyat övervägande i syfte att möjliggöra befattningens förenande med pensionsrätt. I övrigt har jag intet att erinra mot styrelsens förslag beträffande organisationen av försäljningsbyrån, som innebär byråns uppdelning å tre avdelningar, varav en direkt underställd försäljningschefen och två underställda sekreterare ä extra stat i lönegraden B 26. Denna löneställning anser jag mig kunna

74 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

tillstyrka för sekreterarna med hänsyn till den speciella sakkunskap, som måste krävas av ifrågavarande tjänstemän.

Utöver de organisatoriska förändringar i domänstyrelsen, jag nu behandlat, har styrelsen föreslagit vissa förändringar beträffande de nuvarande befattningshavarnas ställning. Detta förhållande har föranlett lönenämnden att erinra, att de framställningar från befattningshavare eller grupper av befattningshavare örn förbättrade lönevillkor, vilka överlämnats till 1928 års lönekommitté, icke blivit föremål för behandling av kommittén och sedermera i allmänhet ej föranlett någon åtgärd. Det syntes nämnden under sådana förhållanden riktigast, att även för domänverkets del med en mera allmän prövning av befattningarnas löneplacering finge anstå.

Att 1928 års lönekommitté icke verkställt någon realprövning av befattningarnas lönegradsplacering, vilket för övrigt icke torde hava ingått i dess uppdrag, kan enligt min mening ej anföras som skäl för att vid den allmänna granskning av domänverkets organisationsförhållanden, som nu av omständigheterna framtvingats, underlåta att vidtaga de jämkningar beträffande befattningshavarnas ställning, som kunna påkallas av organisatoriska skäl. Ett ytterligare uppskov i detta avseende är så mycket mindre lämpligt, som behovet av de regleringar, jag anser erforderliga, redan länge gjort sig gällande, ehuru den provisoriska karaktären av domänverkets organisation förhindrat frågornas upptagande.

Innan jag övergår till behandling av de ifrågasatta löneregleringarna, vill jag framhålla, att de yttranden, som däröver avgivits, i vissa fall icke torde hava tagit hänsyn till att befattningshavarnas ställning ej kan bedömas enbart ur de synpunkter, som äro tillämpliga för centrala ämbetsverk, och ej heller alltid efter de förhållanden, som råda vid kommunikationsverken. Så torde löneställningen för en del befattningshavare, vilka under sin tjänstgöring hos företagets ledning komma i direkt kontakt med revirförvaltarna, böra i viss mån avvägas med hänsyn till den ställning, sistnämnda tjänstemän intaga. I de fall, då befattningen är av den art, att man eftersträvar rekrytering av innehavarna från skogsstaten, måste även denna omständighet tagas i betraktande.

Jag övergår nu till de särskilda lönefrågorna.

Domänstyrelsens förslag örn höjning av arvodet till överdirektören från 17,000 kronor till 18,000 kronor kan jag ej tillstyrka.

Den ifrågasatta ombildningen av de nuvarande byråchefsbefattningarna till förordnandetjänster med arvode, som väsentligt överstiger den med byråchefsbefattning förenade avlöningen, anser jag i likhet med statskontoret, riksräkenskapsverket och lönenämnden vara en fråga av principiell innebörd och stor räckvidd. Åtgärden bör med anledning härav under inga omständigheter nu vidtagas för ett enstaka verk.

Uppfattning av befattningen som domänfiskal från lönegraden B 28 till B 30 anser jag i likhet med statskontoret och lönenämnden icke vara

75 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillfyllest motiverad. En. sådan åtgärd skulle enligt min mening kunna tolkas som en uppvärdering av en hel grupp likvärdiga befattningar inom statsförvaltningen. Jag avstyrker därför domänstyrelsens förslag örn ändring av domänfiskalens löneställning. Däremot synes mig den motivering, domänstyrelsen anfört för inrättande av en befattning som andre domänfiskal, bärande. Ett verk med domänverkets omfattande fastighetsförvaltning måste givetvis i stor utsträckning överlämna frågor till handläggning av jurist eller i annan form anlita juridisk sakkunskap. Med hänsyn till arten av de uppdrag, som gemenligen medfölja ombudsmannaskap, förefaller den uppdelning av arbetsuppgifterna mellan två parallellt arbetande jurister, som i viss mån synes hava genomförts inom domänstyrelsen, vara rationell. På grund härav tillstyrker jag i likhet med statskontoret, att notariebefattningen hos domänfiskalen ersättes med en befattning som andre domänfiskal i lönegraden B 26, därvid namnet å domänfiskalsbefattningen bör ändras till förste domänfiskal.

I samband med skogsbokföringskommitténs överlämnande av domänverkets bokföring till styrelsen inrättades i styrelsen ett kamrerarekontor under ledning av en domänkamrerare, som uppfördes i lönegraden B 26 å extra stat. Denna befattning är givetvis av permanent natur och endast do avlöningstekniska svårigheter, som varit rådande vid domänverket, hava hindrat befattningens överflyttning till ordinarie stat långt tidigare. Någon erinran har ej framställts mot befattningens löneplacering. Även jag anser, att sådana fordringar skola ställas på den för domänverkets bokföring ansvarige tjänstemannen, att den förhållandevis höga lönegradsplaceringen bör hava en viktig uppgift att fylla för förvärvande av för befattningen fullt kvalificerad innehavare. Jag tillstyrker därför domänstyrelsens förslag örn tjänstens överförande till ordinarie stat i lönegraden B 26.

Den ifrågasatta jämkningen av de nuvarande byråjägmästarbefattningarna, vilka tillhöra en mot B 24 svarande lönegrad, till befattningar i lönegraden B 26 är i flera avseenden av annan innebörd än övriga här framförda förslag beträffande löneändringar. Såsom närmare framgår av den redogörelse, domänstyrelsen lämnat för befattningens utveckling från år 1918, har den alltsedan dess i avlöningshänseende betraktats som en i domänstyrelsen inordnad jägmästarbefattning. Åren 1919 och 1920 utgick sålunda avlöning och tjänstgöringspenningar för befattningen med samma belopp som för alla jägmästare i landet från Gästrikland och Bergslagen söderut. Vid genomförandet från år 1921 av den kombinerade lönegrupperingen för skogsstaten följdes alltjämt principen örn lika lön på det sätt, att byråjägmästarbefattningarna placerades i sådan lönegrad, att byråjägmästarnas avlöning, som utgick efter dyrort, motsvarade don i Stockholm bosatte jägmästarens avlöning, vilken utgick efter kombinerad lönegruppering. I det följande kommer jag att föreslå, att det kombinerade lönegrupperingssystemet för skogsstaten skall överges och grup-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

pering efter enbart dyrort införas. Därest nian nu är beredd att för skogsstaten tillämpa samma bestämning av lönens penningvärde å olika orter, som redan länge använts för övriga statstjänstemän, kan byråjägmästarbefattningen icke kvarstå i lönegraden B 24, utan att den eftersträvade pariteten med jägmästarbefattningen brytes. — Domänstyrelsen Ilar åberopat två kommittéer, som ansett nu ifrågavarande befattning böra jämställas med jägmästare, samt själv lagt mycken vikt vid att så skedde. Lönenämnden har funnit vissa skäl tala för byråjägmästarnas uppfattning till lönegraden B 26 men ansett, att några särskilda förhållanden nu icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen. För egen del vill jag gentemot lönenämnden framhålla, att införandet för skogsstaten av lönegruppering efter enbart dyrort utgör ett nytillkommet moment, som förorsakar en direkt sänkning av lönestandarden för byråjägmästarna i förhållande till jägmästarna. Enligt min uppfattning bör emellertid befattningen som byråjägmästare ovillkorligen vara så avlönad, att styrelsen har möjlighet att till densamma förvärva för befattningen särskilt lämplig revirförvaltare. På grund härav anser jag, att nämnda grupperingssystem ej bör införas för jägmästarbefattningen, utan att befattningen som byråjägmästare samtidigt fullt likställes med denna. Så synes mig lämpligast kunna ske genom att de båda befattningarna, för vilka kräves samma högre fackexamen, sammanföras till en befattning som jägmästare i domänverket. I fråga örn denna anordning, som avser att underlätta passage mellan styrelsen och lokalförvaltningarna, får jag hänvisa till vad i en följande avdelning därom anföres. Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att det torde bliva nödvändigt att i samband med de tre skogsbyråernas sammanförande till två byråer tillägga jägmästarna i domänstyrelsen skyldighet att föredraga vissa grupper av ärenden samt att dessa befattningshavare i egenskap av ställföreträdare för byråcheferna regelbundet och ofta för längre tid måste inträda som ledamöter i styrelsen. Dessa omständigheter synas mig giva ytterligare stöd för uppfattningen, att jägmästarna i domänstyrelsen ej lämpligen böra placeras i lägre lönegrad än jägmästare å revir.

Behovet av en sekreterarbefattning å den kamerala byrån synes mig hava tillfyllest ådagalagts. Jag ansluter mig i denna fråga till löne nämnden, som föreslagit, att befattningen skall placeras i lönegraden B 24. På grund härav förordar jag, att den nuvarande notarietjänsten å ifrågavarande byrå ersättes med en sekreterarbefattning i nämnda lönegrad.

Åtskilliga omständigheter tala för beredande av en starkare ställning åt den för revisionsväsendet inom domänverket närmast ansvarige. Jag åsyftar bland annat den mångsidiga utbildning och erfarenhet, som bör krävas av ledaren av det självständiga revisionsarbetet inom domänverkets förvaltning, samt den ställning till jägmästarna, som denne tjänsteman intager. Med anledning härav biträder jag domänstyrelsens, av riks-

77 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

räkenskapsverket och lönenämnden tillstyrkta förslag om ersättande av en befattning som revisor i lönegrad motsvarande B 21 med en befattning av samma slag som förste revisorsbefattningen vid statens järnvägar, d. v. s. som förste revisor i lönegraden B 26.

Beträffande domänstyrelsens förslag örn ändrad anställningsform för de icke ordinarie notarier bos styrelsen, vilka hava jägmästarutbildning, får jag hänvisa till vad jag därom anfört i det föregående.

Mot domänstyrelsens förslag angående omorganisation av befattningen som registrator hos styrelsen bar jag intet att erinra.

I fråga om befattningshavare i lägre lönegrader ämnar jag tillstyrka Kungl. Majit att öka antalet befattningar på sätt, som föreslagits av domänstyrelsen. Även örn vissa motiv föreligga för ett förhandsbeslut i denna fråga, bär jag dock ansett övervägande skäl tala för reglering av denna personals anställningsförhållanden i samband med genomförandet av övriga organisationsförändringar.

I den proposition Kungl. Majit beslutat förelägga riksdagen angående förändrade grunder för utarrendering av viss kronojord har föreslagits, att länsstyrelsernas befattning med utarrendering av domänerna skall upphöra. På sätt förut angivits nödvändiggör detta en ökning av arbetskrafterna i domänstyrelsen. Jag biträder därför kronojordsutredningens förslag örn inrättandet av en befattning såsom sekreterare i lönegrad B 24 å jordbruksbyrån. Den av domänstyrelsen påyrkade löneuppflyttningen för kassören bos styrelsen till lönegraden B 14 är jag däremot icke beredd att för närvarande förorda. Prövningen av denna fråga torde böra anstå, tills erfarenhet vunnits örn de nya arbetsuppgifternas inverkan i fråga örn behörighet och kvalifikationer i övrigt för befattningen. 7

7. Reglering av tjänstgöringsområden m. m.

I propositionen nr 233 år 1933 angående indragning av viss personal vid domänverket m. m. uttalade jag, att den reglering av tjänstgöringsområden, som från den 1 januari 1934 måste genomföras för skogsstaten med anledning av de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen, borde ske på sådant sätt, att någon ytterligare större omläggning i fråga örn indelningen i tjänstgöringsområden, såvitt möjligt, icke behövde vidtagas som en följd av statsmakternas prövning av domänverkets inre organisation. Jag framhöll med anledning härav, att hinder alltså ej torde böra möta för Kungl. Majit att från den 1 januari 1934 provisoriskt fastställa den indelning av landet i tjänstgöringsområden, som föranleddes icke blott av de inträffade förändringarna i landets skogliga administration utan jämväl av den ändring beträffande domänverkets inre organisation, som vore att förvänta. Regleringen av tjänstgöringen från sagda dag för den ytterligare personal, som till följd härav kunde komma

Skogsslätt!! och skogsskolorna enligt förutvarande organisation (personal den 1 januari 1933).

1 Härav 1 icke ordinarie kronojägare (ingår även i bevakande personal).

2 » 2 » » »(»»»»• »).

8 » 3 ». ■ » » ( » » » » » ),

4 Innehaves av en ordinarie skogsingenjör.

Anm. Icke ordinarie befattningshavare, som uppehåller vakant ordinarie befattning, redovisas å denna befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Skogsstaten och skogsskolorna enligt föreslagen organisation.

1 Härav 6 för renbetesland och skyddsskogar.

2 » 4 » » » » ^3

3 » 10 » » » » saint 1 icke ordinarie skogsrättare. <©

4 » högst 35 befattningar, förenade med särskilda lönetillägg av två storleksordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Domänstyrelsen enligt förutvarande organisation. Ordinarie befattningar angivas med rak stil, icke ordinarie med kursiv stil.

Ordinarie biträden, sorn innebära högre icke ordinarie befattningar, hava upptagits endast för sistnämnda befattningar. * Tredje skogsbyrån indragen år 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.

Do 111 atis tyre Isen enligt föreslagen organisation. Ordinarie befattningar angivas nied rak stil, icke ordinarie med kursiv stil

1 Eventuellt ordinarie anställning i B 20.

Kungl. Majlis proposition nr US.

82 Kungl. May.ts proposition nr 148.

att bliva övertalig, ansåg jag ävenledes böra, i avvaktan på riksdagens beslut, provisoriskt verkställas av Kungl. Majit.

Den 24 november 1933 Ilar Kungl. Majit i enlighet härmed efter förslag av domänstyrelsen fastställt ny indelning av landet i revir och distrikt, som ansluter till domänstyrelsens av mig nu biträdda förslag. Indelningen skall jämlikt förenämnda beslut gälla från den 1 januari 1934 tillsvidare, intill dess annorlunda kan bliva förordnat, dock att regleringen skall beträffande det revir, vars omfattning är beroende av indragningen av Ombergs skogsskola från den 1 oktober 1934, träda i tillämpning den 1 januari 1935. I den mån den fastställda indelningen avser tillfälliga revir samt reglering av annat revir eller distrikt, vilken föranletts av inrättandet av tillfälligt revir, skall indelningen upphöra att gälla, då innehavaren av det tillfälliga reviret avgår ur tjänst.

Vidare har Kungl. Majit den 21 december 1933 förordnat örn de förflyttningar av jägmästare och Överjägmästare, som påkallats av den nya reviroch distriktsindelningens ikraftträdande.

Till åskådliggörande av befattningarnas antal inom skilda tjänstegrupper i skogsstaten och vid statens skogsskolor samt inom domänstyrelsen hava upprättats omstående fyra tablåer över ifrågavarande befattningar enligt förutvarande organisation samt enligt den av mig föreslagna organisationen. Därjämte har upprättats en karta över landets indelning i distrikt och revir enligt förutvarande och föreslagen organisation. Kartan torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

lil. Allmänna anställnings- och avlöningsförhållanden. 1

1. Anställningsform.

Domänstyrelsen har framhållit, att anställning av personalen borde ske under former, som möjliggjorde ett noggrant utväljande av lämplig personal, icke minst till de särskilt ansvarsfulla posterna inom domänverket. Vidare har styrelsen anfört följande.

Styrelsen hade i yttrande över socialiseringsnämndens utredning i princip anslutit sig till nämndens uppfattning, att ordnandet av verkets ekonomiska mellanhavanden med personalen och sättet för personalens utnyttjande borde helt ankomma på verkets ledning. Med hänvisning till att domänverket alltjämt komme att tillhöra de statliga verken och därför bliva beroende av statsmakterna i lönefrågor, hade styrelsen emellertid samtidigt framhållit, att den föreslagna reformen i praktiken skulle vålla betydande svårigheter. Styrelsen hade i stället förordat, att vissa reformer skulle genomföras inom ramen för nuvarande, av statsmakterna reglerade system, avsedda att bereda styrelsen större frihet i fråga örn dispositionen av arbetskraften på ett för verket ändamålsenligt sätt.

Styrelsen ifrågasatte icke heller nu någon ändring för domänverkets del av gängse statliga anställningsformer. De befattningar, som motsva-

Kunni. Majda proposition nr 148. 83

rade ett permanent behov av arbetskraft, borde uppehållas av ordinarie tjänstemän, såvitt icke särskilda skäl talade för deras uppehållande medelst extra ordinarie eller extra arbetskraft. I fråga örn sättet för tjänstemans tillsättande borde gälla, att förtroendesysslorna skulle skötas av tjänstemän, som därtill förordnades för viss begränsad tid, och övriga ordinarie befattningar förestås av konstituerade tjänstemän. Men även med tillämpande av dessa allmänna grunder kunde enligt styrelsens mening en tillräcklig frihet för verkets ledning vinnas genom förbättring i flera avseenden av de nuvarande anställningsformerna.

Styrelsens förut omförmälda förslag örn byråchefers i domänstyrelsen och överjägmästares tillsättande medelst förordnande utgjorde en sådan reform. För den ordinarie personal, som enligt domänstyrelsens förslag alltjämt skulle tillsättas medelst konstitutorial, syntes en förenkling av det nu tillämpade sättet för tillsättande av tjänster kunna åstadkommas dels genom överlämnande till styrelsen av befogenhet att tillsätta ytterligare ett antal högre befattningar, dels genom att konstitutorialen i lämplig omfattning gåves sådan form, att en ändamålsenlig rörlighet hos personalbeståndet befordrades.

Av tjänsterna inom domänverket tillsattes för närvarande de, som motsvarade lönegraden B 24 och högre lönegrader (byråchef, Överjägmästare, domänfiskal, flottledsingenjör, jägmästare, sekreterare, byrådirektör, domänkamrerare, domänstatistiker, föreståndare vid Klotens fortsättningsskola, skogsskoleföreståndare, byråjägmästare och intendent) av Kungl. Majit, under det att övriga tjänster tillsattes av domänstyrelsen. Det vöre enligt styrelsens mening lämpligt, att domänstyrelsen i detta avseende tillerkändes samma befogenhet, som tillkomme styrelserna inom övriga affärsdrivande verk. På grund härav ansåge styrelsen, att befattningar i lönegraden B 27 och lägre lönegrader borde tillsättas av styrelsen.

_ Enligt gällande bestämmelser utnämndes eller antoges för närvarande tjänstemän inom domänverket vid befordran eller transport till innehavare av viss befattning, såsom jägmästare i särskilt angivet revir, kronojägare i särskilt angiven bevakningstrakt m. m. Därest av särskild anledning förflyttning av tjänsteman skulle finnas erforderlig, kunde tjänstemannen med stöd av bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente för domänverket transporteras till annan befattning. Då tjänstemännen enligt nämnda bestämmelser, i likhet med tjänstemännen vid kommunikationsverken, vore underkastade en vidsträckt flyttningsskyldighet, syntes några konstitutionella hinder för tjänstemännens placering på ett ändamålsenligt sätt för närvarande icke föreligga. Likväl vore den omständigheten, att tjänsten knutits till visst tjänstgöringsområde, ägnad att motverka en önskvärd rörlighet i personalbeståndet. Lämpligheten av att ett mera regelmässigt transportförfarande infördes beträffande vissa jägmästarbefattningar i övre Norrland, vartill styrelsen i det följande återkomme, talade särskilt för en friare anställningsform.

Med anledning härav föresloge styrelsen, att, då flera befattningar iorekomme av samma slag men med skilda tjänstgöringsområden, konstituerandet endast skulle avse befattningen, varemot befattningshavarnas placering skulle ske oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade tjänstemän avgöras av domänstyrelsen. Styrelsen stödde sig därvid på det förfarande, som vore föreskrivet och tillämpades för kommunikations verken. Vid konstituerande av tjänsteman i nämnda verk i lönegrad, som vore lägre än B 28, förbundes konstitutorialet icke med viss tjänstgöringsort för den befordrade, utan denne förordnades endast att tillsvidare vara

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements-

chefen.

placerad å den ort, där han hade att tjänstgöra. Ett beslut från en sådan verksstyrelses sida om förflyttning av tjänsteman innebure sålunda icke någon utnämning på sätt, som för närvarande skedde beträffande motsvarande befattningar inom domänverket. Styrelsen åberopade även den inom Kungl. Maj:ts kansli numera tillämpade metoden att utnämna tjänsteman till viss befattning utan angivande av placeringen inom kansliet.

Avgörande av ärende rörande konstituerande eller placering av befattningshavare i lönegraden B 25 och högre lönegrader borde lämpligen ske i den ordning, vari ärenden rörande domänstyrelsen och dess personal för närvarande behandlades, nämligen i närvaro av generaldirektören, överdirektören och samtliga byråchefer.

Den personal, som sysselsattes inom domänverkets industri- och för säljning sverksamhet och icke rekryterades från verkets egen, skogligt utbildade personal, måste i regel anställas under viss tävlan med enskilda arbetsgivare. Anställningen skedde med hänsyn härtill lämpligen på liknande sätt som inom den enskilda industrien. Även andra omständigheter talade för att en smidigare anställningsform borde tillämpas för ifrågavarande personal inom domänverket, samtidigt som arvodet sattes förhållandevis högre, i den män så kunde vara erforderligt. Sålunda mötte här svårigheter att bedöma de nyanställdas kvalifikationer för sysslorna. Anställningens varaktighet kunde icke heller alltid överblickas, enär domänverkets förädlingsverksamhet ingalunda finge anses vara av mera stabil natur utan beroende av ett flertal omständigheter, som gjorde en fastare anställningsform mindre ändamålsenlig.

De anförda synpunkterna vore i huvudsak tillämpliga för sekreterarna å domänstyrelsens försäljnings- och industribyrå samt för ledare, förmän m. fl. vid de industriella verken. Beträffande förstnämnda tjänstemän ansåge styrelsen, att anställning å extra stat lämpligen borde ske. Övriga inom affärs- och industriverksamheten sysselsatta personer borde, såsom hittills skett, anställas som extra befattningshavare mot arvode, därvid det stundom torde visa sig ändamålsenligt att upprätta personliga avtal eller kontrakt örn anställningen.

Statskontoret har uttalat, att domänstyrelsens yrkande örn vidgad befogenhet i fråga örn tillsättning av tjänstemän icke torde böra föranleda någon anmärkning. Förslagen att konstituerande å tjänst endast skulle avse själva befattningen samt att befattningshavares placering skulle ske oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade tjänstemän avgöras av styrelsen ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka.

lii ksr öken skapsver ket har föreslagit, att styrelsen endast skulle medgivas rätt att tillsätta befattningar i lönegraden B 24 och lägre lönegrader.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har uttalat, att samtliga jägmästare borde utnämnas av Kungl. Maj:t. Utnämningen borde ske på visst revir, dock med möjlighet för domänstyrelsen att, i likhet med vad som stadgades i gällande provisoriska avlöningsreglemente, förflytta tjänstemannen till annan tjänst eller till annan befattning vid verket.

Av min i det föregående angivna uppfattning örn domänverkets organisationsfråga följer, att jag icke anser lämpligt att nu taga spörsmålet om en omläggning av anställningsformen vid verket under närmare över-

85 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

vägande. De nuvarande, vid statsförvaltningen i övrigt tillämpade anställnings- och avlöningsreglerna böra av denna anledning tillsvidare tilllämpas.

Domänstyrelsen, som ansett den nuvarande statliga anställningsformen och lönebestämningen vara lämplig för domänverket, har föreslagit, att de för verket gällande reglerna för tillsättning av tjänstemän skola uppmjukas i vissa avseenden. Styrelsens i detta syfte framställda förslag örn ökad användning av förordnandeformen vid anställning av tjänstemän bär jag behandlat i det föregående. Styrelsen bar vidare föreslagit, att styrelsens befogenhet att konstitutera befattningshavare vid verket, vilken för närvarande omfattar samtliga lönegrader till och med den lönegrad, som motsvarar B 21 — befattningar i B 22 och B 28 saknas — skall utsträckas att avse samtliga lönegrader till och med B 27, vilken lönegrad likväl icke kommer att utnyttjas enligt det av mig i det föregående framlagda förslaget. Därigenom skulle åt domänstyrelsen överlåtas att konstituera andre domänfiskal, domänkamrerare, förste revisor, jägmästare, sekreterare, skogsskoleföreståndare och intendent ävensom följande befattningshavare å extra stat, nämligen byrådirektör, sekreterare, domänstatistiker, föreståndare vid Klotens fortsättningsskola samt dikningsledare. Enär befattningshavare i motsvarande lönegrader vid kommunikationsverken för närvarande tillsättas av vederbörande verksstyrelse, finner jag icke anledning motsätta mig detta förslag.

Vidare har domänstyrelsen föreslagit, att konstitutorial inom domänverket för framtiden endast skall avse befattning av visst slag, men däremot ej innehålla anvisning örn placering eller tjänstgöringsområde. Även i detta fall tillämpas vid kommunikationsverken regler, som motsvara de föreslagna. Jag finner anordningen vara särskilt lämplig för domänverket, där befattningar av samma slag ofta kunna ställa mycket skiftande krav på innehavarens kompetens och förmåga på grund av den stora växling i förvaltningsuppgifterna, som betingas av bland annat avsättningen för virke och de skogsbiologiska förhållandena. Därjämte är det förhållandet, att jägmästare och assistent sålunda konstitueras till befattning, med vilken följer skyldighet att tjänstgöra även i domänstyrelsen, av särskild betydelse för den intima samverkan, som måste råda mellan affärsverkets ledning och de underlydande organen. De praktiska fördelar, jag därmed åsyftar, äro i främsta rummet möjligheten för styrelsen att tillgodogöra sig framstående revirförvaltares sakkunskap samt, beträffande assistentbefattningarna, att den gemensamma formen för anställningen befordrar en för assistenternas utbildning ändamålsenlig passage mellan domänstyrelsen och lokalförvaltningen.

Det synes lämpligt, att ärenden angående konstituerande eller placering av befattningshavare i vissa högre lönegrader, såsom domänstyrelsen föreslagit, i styrelsen avgöras i närvaro av generaldirektören, överdirektören och samtliga byråchefer.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Beträffande formen för anställning av den personal, som sysselsättes inom domänstyrelsens industri- och försäljningsverksamhet, synes någon förändring över huvud taget knappast vara påkallad. I varje fall saknar jag anledning att för närvarande upptaga frågan till närmare behandling.

2. Norrlandsfrågan.

Domänstyrelsen har anfört, att styrelsen ansett angeläget att i detta sammanhang överväga, huruvida särskilda åtgärder vore erforderliga eller lämpliga för att förbättra förutsättningarna för ett gott resultat av personalens arbete i de delar av landet, där arbetet bedreves under svårare förhållanden än eljest. Under namn av »Norrlandsfrågan» hade spörsmålet ingående behandlats av 1928 års lönekommitté. Till grund för den av kommittén förda diskussionen läge en omfattande utredning, utförd av kommunikationsverkens lönenämnd.

Lönekommittén behandlade följande olika sätt att förbättra levnadsvillkoren för i Norrland anställda tjänstemän, nämligen a) ökade kontanta löneförmåner, b) längre semester eller rätt att sammanslå två års semester, c) minskad daglig tjänstgöringstid, d) förmånligare tjänstårsberäkning i samband med anordnande av s. k. passagesystem, e) tidigare pensionering', f) bidrag till ferieresor för befattningshavare och deras familjer och g) inackorderingsbidrag för skolpliktiga barn och underlättande i övrigt av barnens skolgång.

a) Ökade kontanta löneförmåner.

Lönekommittén bade föreslagit, att kallortstilläggen, vilka beträffande domänverket för närvarande inarbetats i lönerna, skulle vid domänverket såsom vid andra verk utgå utöver lönen med belopp, som vore lika för befattningshavare i alla lönegrader. I sitt över kommitténs förslag avgivna yttrande hade domänstyrelsen i stället förordat en av lönenämnden utarbetad, progressiv skala för kallortstillägg, nämligen:

Styrelsen ansåge alltjämt, att förestående kallortstillägg borde fastställas att gälla för domänverkets befattningshavare.

b) Längre semester eller rätt att sammanslå två års semester.

I likhet med kommittén avstyrkte styrelsen förlängning av semestertiden för ifrågavarande ändamål. Kommittén bade föreslagit, att två års semester skulle, efter prövning av vederbörande verksledning, kunna sammanslås. Detta förslag bade tillstyrkts av styrelsen.

De med c), e), f) och g) betecknade metoderna, som av kommittén underkänts, torde icke böra ifrågakomma för domänverkets del.

Kungl. May.ts proposition nr 148. 8<

d) Förmånligare tjänstår sberäkning i samband med anordnande av s. k. passagesystem.

Frågan om transport av befattningshavare från Norrland till sydligaie delar av landet vore i stort sett en lämplighetsfråga, som krävde övervägande för värne särskilt fall. Då sålunda andra omständigheter än rena tjänstemeriter borde vara avgörande vid sådan transport, torde man 19^e kunna komma lösningen av Norrlandsfrågan närmare genom att medgiva en förmånligare tjänstårsberäkning för befattningshavare i Norrland.

Styrelsen hade i stället undersökt, huruvida icke ett mera regelmässigt transportförfarande skulle "kunna anordnas för jägmästarna i de sämst belägna reviren i Norrland. Därvid hade framgått, att någon planläggning av transporterna nu icke kunde ske. Styrelsen komme emellertid givetvis att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Örn ett regelmässigt passagesystem skulle kunna genomföras för någon del av domänverket, torde det sannolikt bliva erforderligt att vidtaga åtgärder för underlättande av förflyttningar. Här förelåge sålunda ett särskilt motiv för det av styrelsen framlagda förslaget, att konstituerande av jägmästare skulle avse befattning som jägmästare i domänverket, men icke placeringen å visst revir, vilken skulle bestämmas i annan ordning.

Statskontoret har tillstyrkt vad domänstyrelsen härom föreslagit dock med det undantag, att kallortstilläggen enligt statskontorets med 1928 ars lönekommittés sammanfallande mening borde bibehållas vid de vid allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken nu utgående be-

l0VLönénänmden har ansett, att skäl icke förelåge att vid domänverket tilllämpa andra kallorstilläggsbestämmelser. än som gällde vid kommunikationsverken m. fl. verk. Den föreslagna bestämmelsen örn rätt att i vissa fall sammanslå två års semester syntes nämnden böra utgå.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har i fråga örn kallortstillägg och sammanslagning av två års semester anslutit sig till de föreslagna bestämmelserna. För jägmästare å lappmarksrevir och vissa andra revir med mindre fördelaktig bostadsort borde stadgas rätt att söka och erhålla annat revir i enlighet med den tur, som deras tjänstemeriter. berättigade dem till och i mån de innehaft sin tjänst minst 5 år. Bidrag till ferieresor framstode för föreningen som mera berättigade för skogsstatspersonaien i övre Norrland än för militärpersonalen i Boden, som nu ägde denna förmån. Denna personals skyldighet att vara bosatt i staden Boden vöre genom ett ordnat passagesystem inskränkt till ett fåtal år, men skogsstatspersonalens utsikter att erhålla transport söderut komme tydligen att hilva ännu mera kringskurna i fortsättningen än vad som hittills varit länet.

Domänstyrelsen har föreslagit, att två av de anordningar, som av 1928 års lönekommitté föreslagits eller ifrågasatts för att bereda förbättrade förhållanden för de i norra delarna av landet arbetande statstjänstemännen, skola i detta sammanhang genomföras för domänverkets del, nämligen införande av särskilda kallortstillägg samt rätt för befattningshavare att. efter prövning av vederbörande verksledning, sammanslå två års semester.

I fråga örn kallortstillägg torde domänverkets befattningshavare böra jämställas med befattningshavarna vid kommunikationsverken lii. fl. verk. I likhet nied statskontoret och lönenämnden anser jag därför, att de för

Departements

chefen

♦

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ifrågavarande verk gällande kallortstilläggen, som utgå nied enahanda belopp oavsett lönegraden, böra införas för domänverkets befattningshavare.

Vad angår rätten för ifrågavarande befattningshavare att sammanslå två års semester, vill jag erinra, att, i samband med statens övertagande av distriktsveterinärväsendet enligt beslut av 1933 års riksdag, distriktsveterinär tillerkändes rätt att i en följd åtnjuta icke blott honom för löpande år tillkommande semester utan jämväl semester för det närmast föregående året, i den mån sådan icke redan åtnjutits. Jag tillstyrker, att en bestämmelse av samma innebörd införes för befattningshavare vid domänverket, stationerad å ort, där kallortstillägg utgår.

I övrigt finner jag särskilda åtgärder för förbättring av anställningsförhållandena för personalen inom ifrågavarande trakter för närvarande icke lämpligen böra vidtagas av statsmakterna.

3. Avlöningstekniska förhållanden.

Domänstyrelsen har härom anfört följande. Enligt det för domänverket för närvarande provisoriskt gällande avlöningsreglementet den 22 juni 1920 vore befattningarna vid domänverkets lokalförvaltning fördelade å lönegrupper, beträffande överjägmästarna och deras personal med ledning av dyrort, kallort och svårskötthet, beträffande jägmästarna med ledning av dyrort, kallort, ödslighet och svårskötthet samt beträffande kronojägarna med ledning av dyrort, kallort och ödslighet. I det av 1928 års lönekommitté utarbetade förslaget till nytt avlöningsreglemente hade befattningshavarna vid domänverket på samma sätt som befattningshavarna vid övriga verk inordnats i ortsgrupper, som bestämts enbart på grundval av dyrorten. Styrelsen hade för sin del biträtt detta förslag. Styrelsen ansåge, att den nämnda förändringen av domänverkets löneplan borde, oavsett genomförandet av lönekommitténs förslag, träda i kraft i samband med fastställande av nytt avlöningsreglemente för domänverket. Samtidigt borde ödslighetens inverkan å lönerna bortfalla samt bostadsortens belägenhet i kallt klimat i de nordligaste delarna av landet, kallortsmomentet, beaktas genom särskilda kallortstillägg pä sätt, som skedde vid kommunikationsverken. — Semestertiderna hade ändrats enligt av 1928 års lönekommitté avgivet förslag, där semestertiderna anslöte till de för kommunikationsverken gällande tiderna med den ändring, afl semestern för befattningshavare vid skogsstaten minskats med 5 dagar i föidiållande till de eljest för vederbörande lönegrad gällande tiderna. — Styrelsen hade upprättat förslag till nytt avlöningsreglemente för domänverkets personal med tjänsteförteckning, som nära anslöte till kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Vid den företagna omarbetningen av avlöningsreglementet hade lönegrader m. m. anknutits till för civil-

89 Kungl. Movis proposition nr 148.

förvaltningen och kommunikationsverken gängse beteckningar. — Domänstyrelsen har vidare föreslagit, att, utöver de befattningar inom skogsstaten, som för närvarande erfordrades, skulle i staten som reservbefattningar upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar, vilka tillsvidare icke skulle besättas, nämligen:

1 befattning som jägmästare av klass 1,

2 befattningar » » > » 2,

3 » » » » » 3 samt

20 » ■ kronojägare.

I skrivelse den 15 december 1933 bar domänstyrelsen hemställt, att, därest definitivt avlöningsreglemente för domänverkets tjänstemän icke hunne föreläggas 1934 års riksdag, Kungl. Majit måtte avlåta proposition örn fortsatt provisorisk tillämpning av det för verkets tjänstemän nu gällande avlöningsreglementet.

Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag till avlöningsreglemente anfört, att, därest de av statskontoret i olika avseenden gjorda uttalandena skulle föranleda omläggning av lönegradsplaceringarna, åtskilliga ändringar i förslaget torde bliva av nöden. Med denna reservation syntes förslaget kunna läggas till grund för det blivande avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket. Förslaget att ett antal jägmästartjänster skulle uppföras i staten såsom reserv för kommande förändringar innebure en nyhet, som i verkligheten betydde, att riksdagen i viss mån skulle avsäga sig prövningsrätten i fråga örn det vid varje tidpunkt behövliga antalet tjänster i högre lönegrader. Så vitt statskontoret kunde finna, måste en dylik anordning medföra liknande konsekvenser beträffande de övriga affärsverken.

Riksräkenskapsverket bar framfört vissa betänkligheter mot utfärdande av nytt avlöningsreglemente, innan det av 1928 års lönekommitté den 21 juli 1930 avgivna betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen upptagits till slutlig prövning. Då detta finge förutsättas komma att ske inom de närmaste åren, syntes skäl knappast föreligga att nu upphäva det provisorium, som varit gällande för domänverket sedan år 1920. I händelse det ändock skulle anses lämpligt att nu utfärda nytt avlöningsreglemente för domänverket, torde detsamma böra avfattas i största möjliga överensstämmelse med det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet. — Såväl om ett nytt definitivt avlöningsreglemente för domänverket fastställdes, som örn reglementet erhölle provisorisk giltighet — vare sig för allenast ett år eller för en något längre tidrymd syntes det riksräkenskapsverket vara önskvärt, att reglementets övergångsbestämmelser så utformades, att skyldighet inträdde för varje befattningshavare, som inginge på reglementet den 1 januari 1935 eller senare, att vid en blivande lönereglering för bela civilförvaltningen under-

90 Kungl. Maj:ts -proposition nr 148.

kasta sig det nya reglementet i dess helhet. — Utöver omedelbart behövliga tjänster hade domänstyrelsen föreslagit, att i staten för domänverket skulle upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar, vilka avsetts att tillsättas endast i den mån, de behövde utnyttjas vid i framtiden eventuellt erforderliga delningar av tjänstgöringsområden m. m. Riksräkenskapsverket funne knappast tillräckliga skäl hava anförts för ett dylikt avsteg från vad i detta avseende hittills tillämpats.

Lönenämnden har ansett sig icke böra ställa sig avvisande till domänstyrelsens förslag örn införande i detta sammanhang av dyrortsgruppering för skogsstatens tjänstemän med hänsyn till det ovissa läge, vari den allmänna löneregleringsfrågan för närvarande befunne sig, och den omständigheten, att enligt nämndens mening ett nöjaktigt ordnande av revirförvaltarnas löneförhållanden rent lönetekniskt sett knappast vore möjligt, så länge den nuvarande, på bland annat svårskötthetsmomentet grundade fördelningen av tjänsterna på olika lönegrupper ägde tillämpning. — Semesterbestämmelserna i avlöningsreglementet borde enligt nämndens mening avfattas i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande avlöningsreglemente för domänverket, dock med den jämkning, som föranleddes av ändrad benämning å vissa befattningar. — Nämnden har vidare påpekat, att i samtliga nu gällande avlöningsreglementen inom den nyreglerade statsförvaltningen, med undantag allenast av domänverkets avlöningsreglemente, funnes intagna bestämmelser örn en lönenämnd. Kommunikationsverkens lönekommitté hade på sin tid ansett en lönenämnd för domänverkets del icke erforderlig. Emellertid hade erfarenheten under de gångna åren givit vid handen, att ärenden berörande domänverkets löneförhållanden av Kungl. Maji ofta remitterades till kommunikationsverkens lönenämnd för yttrande. Anledning syntes sålunda förefinnas, att i domänverkets nya avlöningsreglemente upptaga en föreskrift, svarande mot den i 44 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente intagna. — Det syntes nämnden lämpligast, att det nya reglementet antoges allenast provisoriskt. Detta uteslöte icke, att reglementets giltighetstid bestämdes till mer än ett år, exempelvis till tre år. Såsom en ytterligare åtgärd för underlättande av ett framtida överflyttande av domänverkets tjänstemän till allmänna avlöningsreglementet syntes det lönenämnden böra övervägas, huruvida icke bestämmelserna borde kompletteras med en föreskrift, som stadgade skyldighet för tjänsteman, som inginge å det nya avlöningsreglementet för domänverket, att underkasta sig de ändringar i avlöningsvillkoren, som kunde varda beslutade i samband med en allmän reglering av lönerna för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. — Enligt domänstyrelsens förslag till avlöningsreglemente skulle antalet ordinarie befattningar i 20:e—30:e lönegraderna, med visst undantag, fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen. Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente åter gällde, att antalet befattningar i 21 :a och högre lönegrader fastställdes av

91 Kungl. May.ts proposition nr 148.

Kungl. Majit och riksdagen, medan antalet befattningar i 20:e och lägre lönegrader bestämdes av Kungl. Majit. Det syntes icke föreligga anledning att vid domänverket tillämpa ett skiljaktigt förfaringssätt i detta hänseende. — Beträffande de av domänstyrelsen föreslagna reservbefattningarna har nämnden uttalat, att, därest ett verkligt behov av en sådan anordning förelåge, vilken såvitt nämnden hade sig bekant saknade mots\ arighet inom andra verk, nämnden ville ifrågasätta, huruvida det icke kunde anses vara för ändamålet tillfyllest, att samtliga behövliga reservtjänster hänfördes till jägmästare av klass 3.

Lönenämndens ledamot riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har i särskild reservation uttalat, att skogspersonalens lönefråga intoge en särställning och icke borde som så många andra lönefrågor uppskjutas i avvaktan på den allmänna lönerevisionen i samband med dyrtidstilläggens borttagande.

Sveriges kronojägareförbund har anfört, att med hänsyn till den ökade arbetsintensitet, som nu påfordrades, och med den vidgade befogenhet, som i förslaget förutsattes, intet skäl kunde föreligga att avhålla kronojägare från samma semesterrätt, som åtnjötes av motsvarande befattningshavare vid statens övriga affärsdrivande verk. Förbundet har ansett en semestertid av 25 dagar före uppnådda 40 år och 35 dagar efter uppnåendet av nämnda ålder böra gälla för kronojägare.

I likhet med domänstyrelsen och lönenämnden anser jag, att den särskilda lönegruppering, som sedan år 1921 tillämpats för skogsstatens befattningshavare, bör på grund av de ojämna och irriterande verkningar, den medfört, bortfalla i samband med införande av kallortstillägg samt, beträffande jägmästarbefattningarna, av lönetillägg för befattningar å svårskötta revir.

Jag biträder domänstyrelsens förslag örn ändring av gällande bestämmelser örn semestertidernas längd i enlighet med 1928 års lönekommittés därom avgivna förslag, varigenom även en bättre överensstämmelse med de för kommunikationsverken nu gällande semestertiderna ernås.

Lönenämndens förslag örn införande i avlöningsreglementet för domänverket av föreskrifter örn lönenämnd anser jag böra föranleda, att i avlöningsreglementet intagas bestämmelser, som motsvara de i avlöningsreglementet för kommunikationsverken införda föreskrifterna med hänvisning samtidigt till kommunikationsverkens lönenämnd. I vad mån sammansättningen av denna bör i samband därmed ändras, torde böra bliva föremål för övervägande av Kungl. Majit.

De förändringar i fråga örn avlöningsförhållandena för domänverkets befattningshavare, som jag i det föregående förordat, äro av den omfattning, att nytt avlöningsreglemente för befattningshavarna nu bör utfärdas. Förslag till sådant avlöningsreglemente torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll. Med hänvisning till de allmänna synpunkter, jag i det föregående anlagt på domänverkets organisation, ävensom till vad

Departements-

chefen.

92 Kungl. Majlis proposition nr 148.

riksräkenskapsverket och lönenämnden anfört i ämnet, biträder jag lönenämndens förslag, att det nya avlöningsreglementet allenast skall antagas att äga provisorisk tillämpning för en tid av tillsvidare tre år.

Genom ett provisoriskt antagande av det nya avlöningsreglementet torde tillräckliga garantier vinnas för att en eventuell övergång till gemensamma avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen skall kunna ske utan egentliga svårigheter. Med hänsyn härtill synes den av riksräkenskapsverket och lönenämnden ifrågasatta bestämmelsen örn skyldighet för domänverkets befattningshavare att vid en sådan allmän lönereglering underkasta sig eventuella ändringar i avlöningsvillkoren icke vara erforderlig. Vad i övrigt angår en framtida eventuell övergång till gemensamma avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen finner jag skäligt, att den hänsyn till förutvarande avlöningsförhållanden, varav övriga av en dylik reglering berörda tjänstemän kunna bliva delaktiga, även kommer domänverkets befattningshavare till del.

Jag tillstyrker lönenämndens förslag i fråga örn ändring av reglerna för fastställande av antalet befattningar i skilda lönegrader.

Statsskogarnas omfattning ökas år från år genom de inköp av nya skogsmarker, som verkställas med anlitande av medel ur domänverkets markinköpsfond. På grund härav uppstår tid efter annan behov av nya revir. Då det icke torde vara erforderligt att underställa riksdagen av sådan anledning påkallad ändring beträffande jägmästarbefattningarnas antal, synes det lämpligt, att Kungl. Majit äger disponera ett antal reservbefattningar som jägmästare, avsedda att tagas i anspråk för detta ändamål. Det framgår vidare av vad jag i det föregående anfört angående omfattningen av revir och bevakningstrakter, att jag ansett den av domänstyrelsen föreslagna indelningen i tjänstgöringsområden böra genomföras, men att vissa möjligheter till ändring borde lämnas öppna, för det fall att tillämpningen gåve vid handen, att jämkning borde ske. Här föreligger sålunda ett ytterligare skäl för att ett visst antal befattningar, utöver dem, som omedelbart tagas i anspråk, ställas till Kungl. Maj:ts disposition. Jag förordar därför, att, på sätt domänstyrelsen föreslagit, i förteckningen över befattningar vid domänverket upptagas sex reservbefattningar som jägmästare, beträffande vilka åtgärder för besättande icke må vidtagas utan Kungl. Majits medgivande. Under förutsättning av statsmakternas bifall till detta förslag, bär jag för avsikt att vidtaga en motsvarande anordning i fråga örn kronojägarbefattningarna. Antalet kronojägarbefattningar i reserv, vilket av domänstyrelsen föreslagits till tjugo, synes mig lämpligen böra ökas till fyrtio.

Beträffande de befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt det nu gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid nämnda verk skall bestämmas av Kungl. Majit och riksdagen, har antalet av befattningarna senast fastställts vid 1933 års riksdag (prop. nr 233; R. skr. nr 269). Den därvid fastställda förteckningen lyder sålunda i

93 Kungl. May.ts proposition nr 148.

Befattningar, som avses i 1 § 1 moni. av avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket:

generaldirektör .......................................................... 1

överdirektör ............................................................... 1

Befattningar, hänförliga till 8:e—15:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteför teckning en:

överjägmästarassistent 11

notarie ....................................... 2

bokhållare ............................... 1

registrator ............................... 1

revisor ....................................... 2

skogstaxator ............................. 5

by rå jägmästare 3

intendent................................... 1

skogsingenjör ......................... 3

skogsskoleföreståndare ............ 5

jägmästare ............................... 104

sekreterare ................................. 1

domänfiskai 1

llottledsingenjör 1

Överjägmästare.......................... 11

byråchef .................................. 5

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande ledighet icke återbesättas.

Förteckningen bör i enlighet med de av mig i det föregående framlagda förslagen erhålla följande ändrade lydelse:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet för domänverket:

generaldirektör .......................................................... 1

överdirektör ................................................................ 1

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen:

domänbokhållare 1

notarie.......................................... 1

revisor....................................... 1

intendent .................................. 1

sekreterare i 24:e lönegraden ■ 2

skogsingenjör............................ 3

skogstaxator................................. 3

skogsskoleföreståndare 4

andre domänfiskai 1

domänkamrerare........................ 1

förste revisor............................ 1

jägmästare .............................. 103

sekreterare i 26:e lönegraden • 1

byrådirektör ............................. 1

förste domänfiskai................... 1

Överjägmästare........................... 10

byråchef .................................. 5

Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar som Jägmästare i tillfälligt anordnade revir skola vid uppkommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbefattningarna i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Jämlikt riksdagens skrivelse den 16 mars 1932, nr 79, har bemyndigande lämnats Kungl. Majit att, i den man så prövas lämpligt, dels vid upp-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kommande ledighet å befattning inom 8:e—12:e lönegraderna i avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket antingen tillsvidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad. Kungl. Majit torde nu böra inhämta ett dylikt bemyndigande jämväl i fråga örn den nya lönestaten för domänverket.

I enlighet med de förslag, jag i det föregående framlagt, skulle av nuvarande befattningar å extra stat kvarstå följande befattningar, nämligen en befattning som domänstatistiker i 26:e lönegraden, en befattning som byrådirektör å domänstyrelsens jordbruksbyrå i sagda lönegrad samt befattningarna som föreståndare vid Klotens fortsättningsskola i 26:e lönegraden och som underlärare vid samma skola i 21:a lönegraden. Därutöver skulle å extra stat uppföras ytterligare tre befattningar som sekreterare i domänstyrelsen i 26 :e lönegraden samt två befattningar som dikningsledare i 24:e lönegraden. Försäljningschefen i domänstyrelsen torde tillsvidare böra, såsom hittills, anställas genom förordnande.

IV. Övergångsbestämmelser.

1. Avskiljande av övertalig personal.

A. Ordinarie personal.

Inom domänstyrelsen skall enligt de förslag, jag i det föregående framlagt, ett flertal befattningar i skilda lönegrader indragas, varav en del i samband med inrättande av nya befattningar i högre lönegrad. De befattningar, som indragas utan att ersättas av nyinrättade tjänster i samma eller högre lönegrad, äro en byråchefsbefattning samt en registratorsbefattning i 9:e lönegraden (B 21).

Den övertalige byråchefen har av Kungl. Majit förordnats att från den 1 januari 1934 tillsvidare uppehålla en överjägmästarbefattning och torde även framgent lämpligen böra tjänstgöra som Överjägmästare. Med anledning härav synes i samband med den förändrade organisationens genomförande en byråchefsbefattning böra överflyttas till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Enär den nuvarande innehavaren av registratorsbefattningen i 9ie lönegraden i gällande löneplan för domänverket lämpligen bör kvarstanna å befattningen, synes denna böra uppföras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.

Den personal, som inom skogsstaten blir övertalig på grund av de föreslagna organisationsförändringarna, framgår av följande tablå.

Kungl. Majlis proposition nr 148.

95 Att beträffande jägmästare och kronojägare några övertaliga befattningshavare här icke redovisas sammanhänger — förutom med befintliga vakanser å befattningarna — med det förhållandet, att ett antal tillfälliga revir och bevakningstrakter provisoriskt anordnats.

Doniänstyrelsen har föreslagit, att 1 skogsskoleföreståndare och 1 skogsrättare skulle överflyttas till indragningsstat samt att 1 skogsrättare, som blivit övertalig i samband med indragningen av en skogsskola år 1928 och lämpligen kunde alltjämt utnyttjas för uppehållande av kronojägarbefattning, skulle överflyttas till övergångsstat. — Ett antal befattningar inom domänverket skulle enligt styrelsens förslag förändras såtillvida, att befattningarna i samband med föreslagna jämkningar av åligganden och befogenheter placerades i andra lönegrader, i vissa fall under nya beteckningar. I något fall indroges befattning, i samband varmed innehavaren placerades å annan tjänst. Som regel torde innehavaren av ifrågavarande befattningar erhålla förordnande eller konstitutorial å nyinrättade tjänster, varför någon övertalig personal icke beräknades uppstå i samband därmed. Då emellertid tjänstemännens slutliga placering beträffande ifrågavarande nya tjänster endast i vissa fall kunde för närvarande bedömas, torde riksdagens samtycke böra inhämtas till överflyttning av här avsedda befattningshavare till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet, i den mån desamma icke förordnades eller konstituerades till de nya befattningarna.

1 en vid domänstyrelsens utlåtande fogad reservation har t. f. byråchefen Sjöström, med hänvisning till domänstyrelsens ståndpunktstagande till frågan örn indragning av personal i samband med vissa ändringar i skogslagstiftningen (prop. nr 233 år 1933), framhållit de synnerligen ogynnsamma verkningarna för befordrings- och rekryteringsiorliållandena inom domänverket, som skulle följa av organisationsförändringarnas genomförande, utan att ett antal ordinarie befattningshavare i samband därmed överflyttades till indragningsstat. Med anledning härav har t. f. byråchefen Sjöström ansett, att inom de två stora befattningsgrupperna — jäg-

’ Härtill 5 å tillfälliga revir placerade betattningar, som indragas successivt.

2 » 61 » » bevakningstrakter placerade belattningar, som indragas successivt,

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departementschef en.

mästare oell kronojägare — till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet borde överflyttas minst ett så stort antal befattningshavare, som motsvarade indragningen av befattningar, beräknad som skillnad mellan, å ena sidan, befattningar enligt nuvarande organisation efter lagändringarna och, å andra sidan, de nya befattningarna jämte reservbefattningarna — vilkas antal beträffande kronojägarpersonalen syntes utan större olägenhet kunna höjas till 40 — eller 7 jägmästare och 32 kronojägare.

Jag biträder domänstyrelsens förslag örn överförande till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet av en befattning som skogsskoleföreståndare och en befattning som skogsrättare samt till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet av en befattning som skogsrättare. Det reservationsvis framlagda förslaget örn överflyttande av ett antal jägmästare och kronojägare till indragningsstat anser jag mig icke kunna förorda med hänsyn till den omfattande indragningsstat för övertaliga skogsstatstjänstemän i skilda grader, som efter beslut av 1933 års riksdag anordnats från den 1 januari 1934.

I det följande kommer jag att föreslå, att Kungl. Majit av riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda vissa övergångsbestämmelser i samband med genomförandet av nu ifrågavarande organisationsförändringar. Ett sålunda erhållet bemyndigande torde — liksom vid genomförandet av vissa ändringar i domänstyrelsens organisation år 1932 (prop. nr 53; R. skr. nr 79) — innefatta rätt för Kungl. Majit att å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet uppföra sådana befattningar i domänstyrelsen och skogsstaten, som indragas, och där befattningshavaren ej erhåller annan ordinarie befattning i högre lönegrad.

Med hänsyn till att åtskilliga nyinrättade befattningar tillkommit genom reglering av nu befintliga tjänster, torde det kunna inträffa, att vissa av de nya befattningarna böra besättas utan ledigförklarande av desamma. Det torde därför böra vara Kungl. Majit obetaget medgiva, att nyinrättad befattning må besättas utan ledigförklarande, då Kungl. Majit efter prövning av ärendet finner skäl därtill föranleda.

Då fråga är örn jägmästares placering å revir, som kommer att förenas med särskilt lönetillägg, förutsätter jag, att domänstyrelsen vid ärendets behandling tager under noggrant övervägande, huruvida den nuvarande innehavaren av reviret lämpligen bör i fortsättningen förestå detsamma.

B. Icke ordinarie personal.

Det synes skäligt, att den icke ordinarie personal, som till följd av den i detta sammanhang inträffande ytterligare personalindragningen berövas sin anställning vid domänverket, av domänfonden beredes ersättning enligt samma grunder, som av statsmakterna fastställts för den i samband med berörda lagändringar entledigade icke ordinarie personalen.

97 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Inom domänstyrelsen Ilar ett mindre antal icke ordinarie biträden beräknats bliva övertaliga i samband med de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen. De nu föreslagna organisationsförändringarna förorsaka däremot icke någon minskning i ifrågavarande personalbehov. På grund av i viss utsträckning inträffad frivillig avgång med flera omständigheter torde, enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen, särskilda åtgärder för entledigande av icke ordinarie befattningshavare inom styrelsen ej bliva erforderliga.

Behovet av icke ordinarie personal i den förändrade organisationen för skogsstaten är vanskligt att närmare bedöma med hänsyn såväl till den förändring beträffande personalens användning, vilken förorsakats av minskningen i domänverkets administrativa uppdrag, som till svårigheten att beräkna, i vilken utsträckning icke ordinarie arbetskraft måste för framtiden anlitas i det egentliga förvaltningsarbetet.

Vad angår de icke ordinarie jägmästarna torde, såvitt framgår av från domänstyrelsen inhämtade upplysningar, något ersättningsförfarande icke behöva ifrågakomma i detta sammanhang med anledning av att inom verket finnes en reserv av extra jägmästare, vilka vid avgång ur verkets tjänst icke skulle vara berättigade till ersättning, därest de förenämnda grunderna för ersättning tillämpades.

I fråga örn de icke ordinarie kronojägarna råder ett i viss mån annat förhållande. Enligt meddelande från domänstyrelsen har arbetslöshet nu träffat omkring femton icke ordinarie kronojägare, tillhörande den kategori, som med tillämpande av förenämnda ersättningsbestämmelser i händelse av avsked skulle varit ersättningsberättigade. I den mån ifrågavarande befattningshavare icke kunna vinna sysselsättning i domänverket, böra de tillerkännas avskedsersättning enligt nämnda grunder. Jag tillstyrker med anledning härav, att Kungl. Majit hemställer örn riksdagens bemyndigande att med anlitande av domänfondens medel bereda högst femton icke ordinarie kronojägare, vilka i detta sammanhang eventuellt entledigas ur domänverkets tjänst, avskedsersättning enligt samma grunder som av 1933 års riksdag godkänts jämlikt skrivelse nr 269, dock att den tjänstgöring under minst femton månader, som utgör en av förutsättningarna för rätt till ersättning, skall hava infallit under åren 1931—1933, samt att till grund för beräkning av befattningshavares avskedsersättning skall ligga inkomsten av den förlorade anställningen under tiden 1 januari 1933—31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare angivna regler.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr lb8.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements-

chefen.

2. Övriga övergångsåtgärder.

Domänstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge skäligt, att, ehuru det nu gällande avlöningsreglementet hade provisorisk karaktär, som huvudregel skulle — liksom vid de senaste löneregleringarna för kommunikationsverken och domänverket — gälla, att icke någon finge genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han enligt nu gällande provisoriska avlöningsreglemente skulle hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande. Bestämmelsen torde få sin huvudsakliga tillämpning i fråga örn sådana jägmästare och kronojägare, som till följd av genomförandet av ren dyrortsgruppering av tjänsterna skulle erhålla löneminskning.

På grund av den genomgripande omreglering av tjänstgöringsområden, som bleve en följd av ändringarna i skogslagstiftningen och domänverkets inre organisation, torde förflyttning av befattningshavare till ny tjänstgöringsort bliva erforderlig i betydande utsträckning. Sveriges kronojägareförbund hade i skrivelse, som den 8 mars 1929 ingivits till styrelsen med anledning av den då föreslagna ändringen av skogslagstiftningen i lappmarkerna, framhållit såsom billigt och rättvist, att staten gottgjorde de förluster, vilka genom den ifrågasatta omregleringen tillskyndades sådana kronojägare, vilka ägde egna fastigheter och skulle bliva nödsakade att flytta till annan ort. Styrelsen hade till sitt utlåtande till Kungl. Maj:t i nämnda lagstiftningsfråga den 30 september 1931 fogat avskrift av ifrågavarande skrivelse. Då den framtida placeringen av personalen icke för närvarande kunde överblickas, torde denna fråga höra prövas framdeles.

Lönenämnden har i fråga örn den föreslagna bestämmelsen, att tjänsteman icke skulle lida minskning i den sammanlagda löneinkomsten, uttalat, att nämnden förutsatte, att vid jämförelse mellan den sammanlagda löneinkomsten å nu gällande stat och å den nya staten hänsyn i förekommande fall foges till de kallortstillägg, varav domänverkets befattningshavare skulle komma i åtnjutande efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande.

Riksdagsmantien N. Aug. Nilsson har i en vid lönenämndens yttrande fogad reservation uttalat, att han med hänsyn till den gällande lönestatens provisoriska karaktär funne det onödigt, att befattningshavarna tillförsäkrades gottgörelse för eventuell löneförlust vid övergången till ny stat. Förlusterna kunde icke bliva så stora, att de verkade betungande, men väl kunde de bliva många och genom sin mängd vålla ett administrativt besvär, som hela saken icke vore värd. I

I en föregående avdelning, Avlöningstekniska förhållanden, har jag givit uttryck åt den uppfattningen, att, ehuru domänverkets avlöningsstat endast är provisoriskt fastställd, anledning saknades att vid övergång mellan två avlöningsreglementen i lönehänseende behandla domänverkets tjänstemän på annat sätt än övriga statstjänstemän. Vid övergången till det nya avlöningsreglementet torde böra gälla, att tjänsteman icke må lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han enligt det nu gäl-

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

lande avlöningsreglementet uppbär vid den nya statens ikraftträdande, därvid lönetillägg och, såsom lönenämnden förutsatt, de kallortstillägg, som skola utgå enligt det nya avlöningsreglementet, givetvis böra inräknas i löneinkomsten.

I fråga örn övergången till det nya avlöningsreglementet torde i övrigt samma bestämmelser, som tillämpades vid övergången till det nuvarande provisoriska avlöningsreglementet, böra i tillämpliga delar gälla. Jag förordar, att Kungl. Majit av riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda de övergångsbestämmelser, som må erfordras vid övergång till den förändrade organisationen och det nya avlöningsreglementet.

Under förutsättning av riksdagens bifall till de förslag berörande domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden, jag i det föregående framlagt, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit förslag till de ändringar i gällande författningar, bland annat i fråga örn instruktion för domänverket, som härav påkallas.

Någon utredning föreligger ännu icke i den av Sveriges kronojägareförbund väckta frågan örn ersättande av de förluster, som drabba kronojägare, vilka nödgas underkasta sig förflyttning, på grund av att de äga fastigheter. Då domänstyrelsen vid placering av kronojägarna torde hava tagit hänsyn till deras bostadsförhållanden, torde denna fråga icke kunna vara av större räckvidd. I den mån ersättningsanspråk framställas, synes Kungl. Majit böra taga under närmare övervägande, huruvida särskilda åtgärder i frågan erfordras.

V. Kostnadsberäkning m. m.

Kostnaderna för å ena sidan den förutvarande organisationen och å andra sidan den av mig nu föreslagna organisationen framgå av följande sammanställningar för dels skogsstaten och statens skogsskolor, dels domänstyrelsen. I de beräknade kostnaderna för den förändrade organisationen ingå ej kostnaderna för tillfälliga revir och bevakningstrakter.

100 Kungl. Majlis proposition nr 148.

Kostnader för skogsstaten och skogsskolorna enligt förutvarande och föreslagen

organisation.

60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen. Befattningen innehaves för närvarande av en ordinarie överjägmästarassistent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

101 Anmärkning. Flottledsingenjören redovisas i tablån för domänstyrelsen. Kostnaderna för personalstaten år 1933 hava beräknats efter medellönegrupp och näst högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg efter 10 procent, och kostnaderna för föreslagen personalstat enligt gällande dyrortsgruppering, näst högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg efter 8 procent.

Till de sålunda angivna kostnaderna för den föreslagna personalstaten komma 48,000 kronor för jägmästare i tillfälliga revir och 212,000 kronor för kronojägare i tillfälliga bevakningstrakter, vilka kostnader beräknas försvinna, i mån av befattningshavarnas avgång.

102 Kungl. Majlis proposition nr 148.

Kostnader för domänstyrelsen enligt förutvarande och föreslagen organisation.

1 Flottledsingenjören tillhör för närvarande rätteligen skogsstaten.

2 60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen.

Anmärkning. Kostnaderna för personalstaten år 1933 hava beräknats efter avlöning, som utgått (dyrtidstillägg med 10 procent), och kostnaderna för föreslagen personalstat enligt näst högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg med 8 procent.

103 Kungl. May.ts proposition nr 148.

Till jämförelse mellan de totala årliga kostnaderna för personalstaten före och efter lagändringarna samt enligt den av mig nu föreslagna organisationen lämnas följande uppgifter.

De direkta övergångskostnaderna beräknas årligen utgöra för personal å indragningsstat omkring 12,000 kronor samt för ersättning åt övertalig icke ordinarie personal omkring 2,500 kronor per år, vilken sistnämnda kostnad likväl måste betraktas såsom mycket approximativ.

Kostnaderna för täckande av minskning i tjänstemans sammanlagda löneinkomst beräknas till en början utgöra för jägmästarpersonal omkring 3,000 kronor för år och för kronojägarpersonal omkring 11,000 kronor för år eller i allt omkring 14,000 kronor för år. I

I fråga örn sättet för övergångskostnadernas bestridande får jag anföra följande.

I den mån kostnader för övertalig personal i domänstyrelsen nu skulle uppstå, vilka föranletts av de av 1932 års riksdag beslutade lagändringarna, torde ersättning till domänfonden böra utgå för kostnaderna på sätt, som angivits i propositionen nr 233 till 1933 års riksdag. Emellertid beräknas, såsom av det föregående framgår, av skilda anledningar några direkta övergångskostnader icke uppstå för domänstyrelsens del. På grund härav torde fråga icke uppstå örn ersättning till domänfonden för indragningskostnader, som avse domänstyrelsen.

Beträffande bestridande av kostnader för personalindragning inom skogsstaten och vid statens skogsskolor har domänstyrelsen anfört, att ifrågavarande kostnader vore en följd av verksamhetens omläggning efter mera ändamålsenliga och ekonomiska linjer. Styrelsen hade på grund härav intet att erinra mot att kostnaderna bestriddes av domänverkets driftmedel, dock att domänfonden borde genom anslag å riksstaten ersättas kostnaden för indragning av skogsskoleföreståndare och skogsrättare, enär domänfonden för närvarande erhölle ersättning för avlöningarna till nämnda befattningshavare.

Departements-

chefen.

Hemställan.

104 Runge. Maj:ts proposition nr 148.

Med. hänsyn till att verksamheten vid statens skogsskole)! är av administrativ natur och i enlighet härmed ytterst bestrides genom anslag å riksstaten, anser jag, att domänfonden bör beredas ersättning för kostnader för indragning av den övertaliga personal, som tillhör ifrågavarande verksamhet. För nästkommande budgetår är anslag å riksstaten härför emellertid ej erforderligt.

Övriga kostnader för övergång till den nya organisationen böra, såsom domänstyrelsen förutsatt, bestridas av domänfondens medel.

På grund av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna vid detta protokoll fogade avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket;

2) besluta, att antalet av följande befattningar vid domänverket skall från och med den 1 januari 1935 utgöra:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlönings-

reglementet:

generaldirektör.................................. 1

överdirektör .................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteck-

ningen:

domänbokhållare ................................ 1

notarie .......................................... 1

revisor .......................................... 1

intendent........................................ 1

sekreterare i 24:e lönegraden.................... 2

skogsingenjör .................................. 3

skogstaxator .................................... 3

skogsskoleföreståndare .......................... 4

andre domänfiskal .............................. 1

domänkamrerare ................................ 1

förste revisor.................................... 1

jägmästare ......................................103

sekreterare i 26 :e lönegraden.................... 1

byrådirektör .................................... 1

förste domänfiskal .............................. 1

.Överjägmästare .................................. 10

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar som jägmästare i tillfälligt anordnade revir skola vid upp-

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbeiattningarna i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

3) bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så prövas lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning inom 21:a—27:e lönegraderna i omförmälda avlöningsreglemente antingen tillsvidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad;

4) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet överflyttas följande antal ordinarie fattningshavare vid domänverket, nämligen en skogsskoleföreståndare och en skogsrättare, med rätt för Kungl. Majit att, i enlighet med de av riksdagen jämlikt skrivelsen den 3 juni 1933, nr 269, för viss personalindragning vid domänverket godkända riktlinjerna för avskiljande av övertalig personal, meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare, som skola överflyttas till indragningsstat;

5) medgiva, att för till indragningsstat jämlikt 4) överflyttad befattningshavare må gälla samma grunder beträffande avlöningsförmåner å indragningsstat, beräkning av tjänstår för rätt till pension samt befattningshavares undantagande i visst fall från delaktighet i statens pensionsanstalt, som av riksdagen godkänts jämlikt nyssnämnda skrivelse;

6) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall till övergångsstat för domänverket överflyttas en byråchef, en registrator samt en skogsrättare;

7) medgiva, att å övergångsstat jämlikt 6) uppförd befattningshavare må erhålla lön, beräknad efter den lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning till övergångsstat tillhört, samt såsom tjänstetid för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna tid, varunder han tillhört övergångsstat, ävensom beträffande beräkning av tjänstår för pension, såsom tjänstår i nämnda avseende tillgodoräkna tid, varunder han varit uppförd å övergångsstat;

8) medgiva, att till högst femton icke-ordinarie kronojägare, som entledigas i samband med genomförandet av de nu förevarande organisationsförändringarna, må utgå ersättning enligt samma grunder vilka enligt

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

riksdagsskrivelsen nr 269/1933 godkänts beträffande icke-ordinarie personal, som entledigats på grund av de under år 1932 vidtagna ändringarna i skogslagstiftningen, dock att den tjänstgöring under minst femton månader, som utgör en av förutsättningarna för rätt till ersättning, skall hava infallit under åren 1931— 1933 samt att till grund för beräkning av befattningshavares avskedsersättning skall ligga inkomsten av den förlorade anställningen under tiden 1 januari 1933 —31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare angivna regler; samt

9) bemyndiga Kungl. Majit att dels, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig föreslagna grunder för befattningshavares övergång till den nya avlöningsstaten, utfärda erforderliga bestämmelser i fråga örn sådan övergång, dels ock utfärda de övergångsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter, som i övrigt må erfordras vid genomförandet av ifrågavarande organisationsförändring och personalindragning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Kungl. Majlis proposition nr 148.

107 Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1$.

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, såvitt angår de i 1 mom. bär ovan nämnda befattningar samt de i den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning uppförda befattningar, som hänförts till 21—30 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten är särskilt stadgat. 3

3 i

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t eller,

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—29 lönegraderna, domänstyrelsen, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

3. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten, må tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen medgiver. Ej heller må byrådirektör utan domänstyrelsens medgivande åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som avse flottleds- eller annat vattenavlednings- eller vattenbyggnadsföretag.

4 $.

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest bon bar vårdnad örn barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt meddela.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 %.

För befattning, som, enligt vad i 1 § 1 mom. sägs, tillsättes genom förordnande, utgår arvode med följande belopp för år räknat:

generaldirektör och chef .............kronor 30,000

överdirektör och souschef ............ » 17,000.

6 §.

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie för honom för ordnats, beror på prövning av Kungl. Majit, i vad mån avlöningen må för den tid tillgodonjutas.

3. I fråga örn ersättning till vikarie i de i 1 och 2 mom. nämnda fall ävensom till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu sägs, bestämmer Kungl. Majit. 7

7 $.

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 148. 109

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §.

1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial, utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp, dock med den begränsning för kvinnliga befattningshavare, som i 10 § omförmäles.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de i löneplanen upptagna sju ortsgrupper, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 15 § samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§.

9 %.

Löneplan.

110 Kungl. Majus proposition nr 148.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Majit med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. lil

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppfattning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut örn uppskov av anledning, som under b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må domänstyrelsen sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl tid, varunder uppskovet varat.

11 §.

Örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

i den lägre tjänsten liava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. hör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppfattning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid verket innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmande av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Majit, efter prövning i vai’je särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

13 $.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgängligen fordra, må Kungl. Majit, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest skolat hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda.

113 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

14 $.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning inom verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade grunder, dock med iakttagande att, örn tjänstemannen i den högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass, han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, örn vissa honom åliggande göromål överflyttas från det verk, han tillhör, till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av tjänstegrad och lön enligt den lönegrad, han innehar, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från befattningen i fråga.

15 §.

Till tjänsteman, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I 60 kronor för kallortsklass IV 300 kronor

» » II 120 » i> » V 450 »

» » III 195 » » » VI 600 »

Närmare bestämmelser för orternas fördelning i skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Majit.

16 $.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.

114 Kungl. Majlis proposition nr 14S.

vilken lian enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa.

•, 17 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än i 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp, för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) örn olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

18 $.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16 och 17 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

19 $.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, äger domänstyrelsen bestämma, örn och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum.

20 §.

1. Tjänsteman skall, örn han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre örn dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld befrielse från viss del av tjänstgöring, må, där ej domänstyrelsen undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

21 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

22 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Sådan assistent eller jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen, åtnjuter 5 dagars semester utöver i tabellen angivna dagantal.

2. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, äger i en följd åtnjuta icke blott honom för löpande år tillkommande semester utan jämväl semester för det näst föregående året, i den mån sådan icke redan av honom tillgodonjutits.

3. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande överordnad myndighet.

23 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

117 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningen blivit till storleken bestämd på sätt i 2 mom. sägs, skall den utgå med ett av vederbörande Överjägmästare åsatt belopp, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning, örn sådan finnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs tillhörande jord, bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

24 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medför förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i tjänsten.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

25 $.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning, kan för sådana fall, där Kungl. Majit prövar omständigheterna höra föranleda därtill, utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som innefattas i gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Majit utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

26 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort samt då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av verkets medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit meddelar.

27 $.

1. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Majit fastställda grunder erhålla fair åkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka upphörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke i något fall till en och samma tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600 kronor.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller eljest icke tjänstgör, uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar av vikarien.

2. Körande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare av beslag åtnjuta åklagarandel eller beslag sprovision är särskilt stadgat.

28 $.

För tjänstgöring, utöver fastställd arbetstid, må till tjänsteman, tillhörande någon av 1—20 lönegraderna, ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.

119 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

29 $.

Tjänsteman tillhörande någon av 1—11 lönegraderna må för bestridande av göromål som stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år räknat.

30 %.

Till tjänsteman, som förestår revir, utgår i vissa fall lönetillägg med 1,200 kronor eller 600 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit. Lönetillägget utbetalas månadsvis i efterskott.

Då tjänsteman, som erhåller lönetillägg, åtnjuter ledighet, för vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag, skall det ankomma på domänstyrelsen att bestämma, huruvida tjänstemannen skall till den, som uppehåller befattningen, helt eller delvis avstå med befattningen förenat lönetillägg.

31 $.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke — annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

32 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

33 $.

Icke-ordinarie befattningshavare antagas tillsvidare eller för viss tid. Avlöningsförmånerna fastställas av domänstyrelsen, så framt ej Kungl. Majit finner sig böra meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Lönenämnd.

34 $.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Majit att utfärda allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

35 Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1935 tillsvidare till och med den 31 december 1937.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1934 innehar befattning å då gällande, provisoriska stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens skogsskolor och icke vill underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser, skall därom göra anmälan till domänstyrelsen före den 1 december 1934. Till tjänsteman, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik anmälan, skola avlönings- och pensionsförmåner utgå enligt före år 1921 gällande grunder. Sådan tjänsteman äger dels uppbära lön och tjänstgöringspenningar jämväl för tid, varunder han ej tjänstgjort till följd därav, att de med tjänsten förenade göromål överflyttats å annan myndighet samt tjänstemannen ej tilldelats annan tjänstgöring, som han är pliktig att bestrida, dels ock tillgodoräkna sådan tid, som nyss sagts, i avseende å rätt att erhålla löneförhöjning.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1935 innehar ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§, ävensom de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 10 § 3 och 4 mom. samt i 17 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga örn pension.

Tjänsteförteckning,

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan, till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

1 Å övergångsstat.

340382. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Översikhs karta

över

distrikt--och revirindelningen.

Skala 1-kOOO000.

Distriktsgränser.

— - - - Tillfälliga distr, gränser.

R e virgranser.

----Tillfälliga revirgränser. I. * * * 5 6 * 8 9 * * * 13 * * * * 18

Jukkasjärvi

'render.r

in.. Gä!i iva

NORRBOTTEMS

Fårl-

us/

paranda

l V. Shön sele

Vilhel-

11 e f+ea a\v

rrosh~

rr\6 köld svik

aunda

A * JE

V/\ V Kriörnosand

u rensvall

i isvall

oderhamn

Mårn

(bästrik-

tn\sinka)

iecfcmor

* Arvika

i

skustano Mariefr.

erpopmq

nkdpjng

I by Link

Falken

Hallands

Halrtisr

almor

mar

18 »UvTT

Hälsing

/esb.

5.5kå-

almö

Sirrinsh

Vstad

FalsferÖÖ^B

Beteckning å område, som ingår i lill fäll ig t revir:

I. Junsele revir

i. Anundsjö »

J. Örnsköldsviks «

k. Sollefteå "

5. Ragunda •

6. Hamra »

7 Kopparbergs "

8. Grönsinka »

rpenberqs « 'högsbo "

9. Garp

to. Malin

it. Veslerås

te. Sola n

13. Jönköpings »

t k. Hassjö a

ts Värnamo »

>6. Sunnerbo “

tl Värends "

18. Blekinge-Åhus »

Förufv. distr, gränser. “ revir~ "

A.-0. KART'