angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 220.

1 Nr 220.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande angående de av föredragande departementschefen förordade grunderna för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler, efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, av statskontoret och riksräkenskapsverket verkställd utredning rörande grunderna för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. oell anför därvid följande:

Utredningsuppdragets tillkomst. Den särskilda granskningsnämnd, som av Kungl. Majit den 19 april 1932 tillsattes med uppdrag att, såsom förberedelse till 1933 års statsverksproposition, verkställa undersökning rörande förefintliga möjligheter till besparingar och minskningar i statens Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami Nr 220.

I

2 Kungl. Majlis proposition nr 220.

utgifter, upptog i samband med fullgörande av detta uppdrag till behandling även frågan örn uppställningen av riksstatens utgiftssida. I en till min företrädare i ämbetet avgiven promemoria framhöllo nämndens ledamöter — numera överståthållaren T. Nothin och generaldirektören E. Stridsberg —■ att de vid sitt arbete icke kixnnat undgå att uppmärksamma, att riksstatens utgiftssida ur formell synpunkt i flera avseenden gåve anledning till erinringar. I promemorian angåvos ock vissa grundläggande riktlinjer, efter vilka en omläggning av utgiftssidan borde komma till stånd.

Efter beredning inom finansdepartementet anmäldes den sålunda väckta frågan för Kungl. Majit den 2 december 1932. Därvid anbefallde Kungl. Majit statskontoret och riksräkenskapsverket att gemensamt, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig till statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag angivna riktlinjer, verkställa utredning angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Med avseende å de allmänna riktlinjer för en ändrad riksstatsuppställning, vilka borde tagas till syftemål för ifrågavarande utredning, anförde jag till nämnda statsrådsprotokoll i

»Samtliga till en myndighet hänförliga anslagsmedel böra redovisas å anslag till samma myndighet. För varje myndighet böra i regel anvisas två anslag, nämligen ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Där omkostnaderna uppgå till relativt obetydliga belopp, bör det vara tillräckligt att för deras bestridande anvisa en särskild anslagspost under avlöningsanslaget. I ett eller annat fall kan det befinnas lämpligt att för en och samma myndighet vid sidan av huvudanslagen anvisa speciella avlönings- respektive omkostnadsanslag för särskilda verksamhetsgrenar. För såväl huvudanslagen som förekommande specialauslag bör en fast statuppdelning åvägabringas, varvid samma indelningsgrunder böra komma till användning såvitt möjligt över hela riksstaten. Vid denna statuppdelning bör även frågan örn anslagens och anslagsposternas natur beaktas och enhetliga principer jämväl i detta avseende eftersträvas.

För vissa enhetliga myndighetsgrupper såsom länsstyrelserna, domkapitlen m. fl. böra dock, liksom redan nu delvis är fallet, gemensamhetsanslag anvisas. Härvid böra emellertid avlöningar och omkostnader redovisas å skilda anslag samt den för övriga myndigheter tillämpade fasta statuppdelningen i vederbörlig utsträckning iakttagas.»

Med hänsyn till dea i utredningsuppdraget omliandlade frågans omfattning och betydelse ansåg jag mig böra redan på ärendets dåvarande stadium för 1933 års riksdag framlägga en redogörelse i ämnet, till vilken jag här tillåter mig hänvisa (1933 års statsverksproposition, Utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkt 4).

I anledning av vad i nämnda redogörelse anförts gjorde riksdagen i skrivelse den 7 mars 1933, nr 78, vissa uttalanden. Riksdagen framhöll därvid, att jämväl riksdagen vore av den uppfattningen, att ur formell synpunkt den nuvarande uppställningen av riksstatens utgiftssida i många

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

hänseenden gåve anledning till berättigad erinran. Enligt departementschefens anvisningar hade, anförde riksdagen, såsom utgångspunkt för den nya riksstatsuppställningen angivits, att samtliga till en myndighet hänförliga utgifter borde redovisas å anslag till samma myndighet. Enligt riksdagens mening vore emellertid jämväl en annan utgångspunkt för uppställningen tänkbar, nämligen en anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats. Eiksdagen funne därför önskvärt, att även denna utväg underkastades närmare omprövning, innan beslut fattades örn den framtida uppställningen av riksstaten. Vidare anförde riksdagen, att man, med utgångspunkt från vissa allmänna minimifordringar på riksstaten och de särskilda staternas uppställning samt på budgetredovisningen, syntes höra eftersträva att vinna största möjliga enhetlighet i uppställningen och anslutning till bokföringen utan att dock riksstatens uppställning skulle behöva göras beroende av den egentliga bokföringen. Riksdagen uttalade slutligen, att, sedan den sålunda utvidgade utredningen slutförts, riksdagen borde bliva satt i tillfälle att granska resultatet, innan förslag till riksstat, uppställd enligt nya grunder, förelädes riksdagen för tillämpning ett visst budgetår.

Genom beslut den 17 mars 1933 anbefallde Kungl. Majit statskontoret och riksräkenskapsverket att vid fullgörandet av det ämbetsverken anförtrodda utredningsuppdraget beakta vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört i nu berörda hänseenden.

Ämbetsverkens utredning och förslag. I ett den 15 september 1933 dagtecknat utlåtande hava statskontoret och riksräkenskapsverket framlagt resultaten av den anbefallda utredningen, så vitt angår ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. Utlåtandet torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet (Bilaga B). Med hänvisning i fråga örn detaljerna till denna bilaga torde jag här få lämna en översikt av utlåtandets innehåll samt av de förslag, vilka ämbetsverken på grund av den verkställda utredningen framlagt.

Efter klarläggande av de huvudsakliga brister, som vidlåda den nuvarande riksstatsuppställningen, och därmed sammanhängande olägenheter (sid. 4—5 i utlåtandet) hava ämbetsverken angivit de krav, som böra och kunna uppställas i fråga örn såväl utgifternas fördelning på anslag och anslagens statuppdelning som utgifternas redovisning (sid. 8—9). I sådant hänseende föreslås, att vid utgifternas fördelning på anslag skola hållas isär å ena sidan utgifter för verksamhet i statens regi och å andra sidan bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda. Beträffande förstnämnda utgiftsgrupp bör enligt ämbetsverken anslagsuppställningen anordnas så, att för varje, statlig myndighet de olika huvudslagen av utgifter kunna särskiljas, i första hand personalkostnader och sakliga kostnader. Personalkostnaderna böra uppdelas på olika slag av avlöningar och de sakliga kostnaderna likaledes fördelas efter olika utgifts-

4 Kunell. Maj:ts proposition nr 220.

slag. Eventuellt förekommande s. k. särskilda uppbördsmedel böra redovisas för sig. Denna utgiftsuppdelning skulle åstadkommas genom en på lämpligt sätt anordnad anslags- och statuppdelning. Därvid erbjuda sig enligt ämbetsverkens mening närmast två alternativa lösningar, nämligen:

Alternativ A: Särskilda anslag anvisas för varje myndighet och anslagens statuppdelning äger rum efter utgiftsändamål.

Alternativ B: Särskilda anslag anvisas för olika utgiftsändamål och anslagens statuppdelning äger rum efter myndigheter.

Det förstnämnda alternativet står i överensstämmelse med de anvisningar rörande den framtida riksstatsuppställningen, som angivits i det åt statskontoret och riksräkenskapsverket lämnade ursprungliga utredningsuppdraget. Alternativ B åter ansluter sig till den i riksdagens skrivelse den 7 mars 1933 anvisade alternativa utredningslinjen.

För vinnande av den åsyftade överskådligheten och enhetligheten i riksstatens uppställning kräves ett sammanförande respektive uppdelande av nuvarande riksstatsanslag efter delvis helt andra grunder än de hittills tillämpade. Härvid föreslå ämbetsverken till en början, att den nuvarande indelningen i ordinarie och extra anslag slopas (sid. 9—11), vilket enligt verkens mening är av behovet påkallat, vare sig det, ena eller det andra av nyssnämnda huvudalternativ väljes. Ämbetsverken hava vidare framlagt konkreta förslag till anslagsuppställning dels enligt alternativ A för huvudtitlarna I—III oell V—X samt anslagen till departementet och vissa centrala ämbetsverk m. m. under huvudtiteln IV, dels enligt alternativ B för huvudtitlarna V och X. Den för budgetåret 1933/1934 fastställda riksstaten har därvid lagts till grund med uteslutande av byggnadsanslag ävensom, i enstaka fall, andra mera tillfälliga anslag. Av olika skäl hava fjärde huvudtiteln i huvudsak samt elfte huvudtiteln och följande huvudtitlar lämnats åsido vid förslagens uppgörande.

Vid utarbetandet av den nya riksstatsuppställningen hava omflyttningar mellan huvudtitlarna endast i mycket få fall föreslagits. Bland sådana omflyttningar må nämnas, att ämbetsverken förorda (sid. 13), att anslag till å allmänna indragningsstaten uppförda tjänster, vilka äro förenade med tjänstgöringsskyldighet — häri inbegripna även personliga tjänster, såsom personliga professurer — hädanefter skola upptagas under vederbörande verk å respektive huvudtitlar, medan allenast sådana befattningar, för vilkas innehavare någon tjänstgöringsskyldighet icke föreligger, i fortsättningen skola tillhöra allmänna indragningsstaten. Till elfte huvudtiteln skola överflyttas å andra huvudtitlar förekommande pensionsstater.

I fråga örn huvudtitlarnas uppdelning i undergTupper inskränka sig de i förslaget vidtagna ändringarna väsentligen till sådana omläggningar, som blivit en följd av de hittills under avdelningen »Diverse» redovisade gemensamhetsanslagens uppdelning på anslag för de under övriga avdelningar redovisade olika myndigheterna. Vidare skola bidragen till internationella institutioner genomgående hänföras till huvudtitlarnas di-

5 Kungl. May.ts proposition nr 220.

verseavdelningar. Principiellt viktiga omgrupperingar hava i övrigt ägt rum å sjunde, nionde och tionde huvudtitlarna (sid. 14). Huru omflyttningen av anslagsmedlen i detalj verkställts utvisas av särskilda inom riksräkenskapsverket utarbetade promemorior, vilka torde få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

De håda huvudslagen av utgifter — för verksamhet i statens regi, å ena sidan, och för bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, å andra sidan — skola i de nya anslagsuppställningarna genomgående uppföras under skilda anslag.

Vidkommande utgifter för verksamhet i statens regi föreslås vidare en anslagsuppdelning efter enhetliga grunder. Enligt alternativ A utföres denna så, att samtliga till varje statens verk eller myndighet hänförliga utgifter sammanföras till anslag under samma verk eller myndighet, dock med den modifikationen att, som redan nu i en del fall tillämpas, anslagsmedlen för vissa enhetliga grupper av verk sammanföras till gemensamma anslag. De till varje verksenhet hörande utgifterna föreslås (sid. 15) i regel uppdelade på två anslag, nämligen ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. I särskilda fall skall ytterligare uppdelning av såväl avlöningsutgifter som omkostnader å olika anslag kunna förekomma. För verken ålagda tillfälliga större arbetsuppgifter samt för större engångsutgifter i övrigt böra även i fortsättningen kunna anvisas särskilda anslag. Beträffande vissa statliga organ, vilka icke äro fast organiserade såsom ämbetsverk, har det ansetts tillräckligt, att ett gemensamt avlöningsoch omkostnadsanslag anvisas. Följande anslagskategorier hava i förslaget upptagits: 1) avlöningsanslag; 2) omkostnadsanslag; 3) materielanslag; 4) anslag till bokinköp och bokbindning; 5) anslag till underhåll och okände av samlingarna; samt 6) anslag till stipendier. Rörande dessa olika anslags natur och dispositionen av medel, anvisade under anslagen, må hänvisas till utlåtandet sid. 16.

I fråga örn dyrtidstilläggen, som nu i huvudsak utgå från stora gemensamlietsanslag, framhålles av ämbetsverken (sid. 17), att i enlighet med de allmänna principerna för den nya uppställningen av riksstatens utgiftssida dyrtidstilläggskostnaderna borde i likhet med övriga avlöningskostnader uppdelas på de olika myndighetsanslagen. Skulle en dylik uppdelning anses ej för närvarande böra komma till stånd utan gemensamma dyrtidstilläggsanslag böra bibehållas, ifrågasätta ämbetsverken, orri icke i budgetredovisningen utgifterna å dessa anslag lämpligen borde omföras till respektive myndighetsanslag, varigenom åtminstone i riksbokföringen jämväl dessa kostnader körnare att avföras på de för respektive myndigheter anvisade anslagen.

Beträffande den andra huvudgruppen av anslag, nämligen till bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, har den hittills tilllämpade anslagsuppdelningen i huvudsak bibehållits i förslaget.

Vid utarbetandet av förslaget till anslagsuppdelning hava ämbetsver-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ken eftersträvat att i möjligaste mån ernå likformighet de olika huvudtitlarna emellan. På sätt framgår av en i ämbetsverkens utlåtande å sid. 18 intagen sammanställning har resultatet av omläggningarna blivit en icke oväsentlig minskning av antalet riksstatsanslag. Härvid har emellertid — såsom ämbetsverken understryka — icke åsyftats att vare sig de anvisade anslagsmedlen eller de i verkligheten utgående utgifterna skulle erhålla en mindre specificerad redovisning än för närvarande. Avsikten med omläggningen har tvärtom varit att för riksstatens hela utgiftssida nå fram till en ur skilda synpunkter och alltså även i avseende å redovisningen tillfredsställande uppdelning. En i systematiskt hänseende tillfredsställande utgiftsspecifikation skulle åstadkommas genom en enhetlig s. k. fast statuppdelning. I den mån därutöver uppdelning efter särskilda grunder anses erforderlig, kan och bör denna enligt ämbetsverkens uppfattning genomföras utan att den fasta statuppdelningen rubbas. En dylik speciell uppdelning skulle åstadkommas antingen genom ytterligare uppdelning av den fasta statuppdelningens särskilda poster eller genom anslagets uppdelning på flera delstater med fast statuppdelning. Ämbetsverken framhålla, att med utnyttjande av denna möjlighet de krav på särskild redovisning av speciella anslagsmedel, som hittills tillgodosetts genom anvisande av självständiga anslag, inom mycket vida gränser skulle kunna komma till sin rätt även vid tillämpande av den nu föreslagna anslags- och statuppdelningen.

Den fasta statuppdelningen har närmast utformats för de båda såsom förslagsanslag upptagna anslagstyperna »avlöningar» och »omkostnader» och sönderfaller följaktligen i två fristående statuppdelningar, nämligen avlöningsstaten och omkostnadsstaten.

Vad avlöningsstaten angår, föreslå ämbetsverken, att de å förslagsanslag anvisade avlöningskostnaderna för statens verk och myndigheter normalt uppdelas å följande poster:

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis;

2. Avlöningar till befattningshavare å övergångsstat (indragningsstat), förslagsvis;

3. Avlöningar till befattningshavare å extra stat, förslagsvis;

4. Avlöningar till andra icke-ordinarie befattningshavare m. fl.:

a) Grundavlöningar, högst;

b) Avlöningsförhöjningar och vissa andra ersättningar, förslagsvis;

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis;

6. Dyrtidstillägg, förslagsvis.

I allt väsentligt ansluter sig denna uppdelning till den statuppställning, som för närvarande i allmänhet tillämpas beträffande nyreglerade verk. Den viktigaste ändringen i förhållande till nu vanligen förekommande statuppställning är, att staten, i överensstämmelse med den allmänna prin-

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

cip ämbetsverken lagt till grund för förslaget, kompletterats med poster för sådana avlöningskostnader, som nu i allmänhet bestridas vid sidan av de ordinarie avlöningsstaterna. Så är fallet med dels avlöningskostnaderna för befattningshavare på övergångsstat,respektive indragningsstat, där sådana kostnader förekomma, dels avlöningar till befattningshavare å extra stat, för vilka nu i regel, ehuru icke alltid, anvisats särskilda extra anslag, dels ock särskilda löneförmåner — exempelvis tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och provisoriskt dyrortstilllägg — samt dyrtidstillägg, vilka förmåner nu i allmänhet bestridas från särskilda gemensamhetsanslag. I anslagsposten till grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle även inräknas vissa arvodeskost- .nader, som hittills plägat upptagas separat under verkens avlöningsstater, såvida icke av redovisnings- eller andra skäl anledning skulle föreligga att fortfarande för sig upptaga dylika arvoden. Å anslagsposten till avlöningsförhöjningar och vissa andra ersättningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle enligt ämbetsverkens förslag avföras, förutom de utgifter som för närvarande pläga utgå från motsvarande anslagspost, kostnaderna för avlöning till extra ordinarie tjänstemän under tjänstledighet för sjukdom, vilka kostnader hittills bestritts från den för grund- .avlöningar anvisade posten.

I fråga örn beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän framhålla ämbetsverken, att den nuvarande beräkningen i allmänhet visat sig vara för knapp, i all synnerhet sedan den tidigare i staten ingående särskilda anslagsposten till vikariatsersättningar uteslutits. För att ernå en bättre överensstämmelse mellan beräknade och verkliga utgifter och undvika de numera ständigt återkommande överskridandena å denna post föreslå ämbetsverken, att ifrågavarande avlöningar, vilka hittills plägat avpassas med utgångspunkt från den näst högsta löneklassen för varje befattningshavare, i stället beräknas efter den högsta löneklassen. Anslagsposterna till befattningshavare å övergångsstat (indragningsstat) och å extra stat skulle likaledes beräknas efter högsta förekommande löneklass.

I de undantagsfall då avlöningskostnaderna avses skola anvisas å maximerade anslag — bestämda anslag eller reservationsanslag — bör enligt •förslaget uppdelningen ske efter enahanda grunder, dock att de olika statbeloppen, örn så anses erforderligt, i viss utsträckning maximeras. Sådan maximering av enstaka statposter ber jämväl kunna äga rum, då avlöningskostnaderna redovisas å förslagsanslag.

Beträffande uppställningen av omkostnadsstaten föreslå ämbetsverken, att de såsom förslagsanslag för olika verk och myndigheter anvisade omkostnadsanslagen normalt erhålla följande statuppdelning:

1. Rese- och traktamentsersättningar, förslagsvis;

2. Expenskostnader, förslagsvis;

3. Tryckningskostnader, förslagsvis;

4. övriga utgifter, förslagsvis.

8 Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

Då särskilda skäl därtill föranleda, skulle eu eller flera av förslagsanslagens poster, liksom nu ofta sker, kunna maximeras. Hinder skulle ej heller möta, att omkostnadsanslagen, då så befinnes lämpligt, anvisas såsom bestämda anslag. Undantagsvis skulle omkostnadsanslagen även kunna anvisas såsom reservationsanslag. Ur omkostnaderna utbrutna utgiftsslag, såsom kostnader för materiel, bokinköp m. m., skulle kunna redovisas å speciella omkostnadsanslag av reservationsanslags natur.

I fråga örn statuppdelningen av reservationsanslag må hänvisas tilt utlåtandet sid. 24.

Beträffande slutligen redovisningen av de till myndighetsanslagen llänförliga särskilda uppbörds medlen hava ämbetsverken förordat, att dessa medel i regel skola upptagas såsom tillgång för omkostnadernas bestridande. I den mån uppbördsmedlen kunna förutberäknas, skola desamma följaktligen uppföras såsom tillgång å omkostnadsstaterna. Vare sig särskilda uppbördsmedel beräknats i de uppställda staterna eller icke, skola emellertid å anslagen inflytande inkomster i räkenskaperna redovisas å särskilt konto.

Såväl avlönings- som omkostnadsstater förutsättas skola underställas riksdagens prövning. Såsom ämbetsverken framhållit, vinnes härigenom, att jämväl myndigheternas omkostnadsstater genomgående bliva föremål för granskning i samband med anslagsmedlens anvisande.

Rörande den ytterligare uppdelning avomkostnadsstatens anslagspost till expenser, för vilkas bestridande Kungl. Maj:t nu i regel anvisar maximerade belopp, hava ämbetsverken endast föreslagit den jämkningen i den nu tillämpade ordningen för dispositionen av dessa anslagsmedel, att utgifterna för bränsle, lyse och vatten skola utbrytas såsom en fristående, förslagsvis beräknad post, och att det maximerade expensbeloppet sålunda endast avses för övriga expensutgifter för myndighetens eget behov. För tryckningskostnader skulle Kungl. Majit ställa till förfogande maximerade belopp samt för resekostnads- och traktamentsersättningar liksom för övriga utgifter i regel endast begränsade belopp.

Den i rikshuvudboken och budgetredovisningen lämnade specifikationen av statens utgifter hänför sig till de i riksstaten upptagna anslagsrubrikerna. Ur den föreslagna anslagsredovisningen skulle de samlade utgifterna för varje verk eller enhetlig verksgrupp direkt framgå. För de egentliga ämbetsverken skulle därjämte, åtminstone vad angår den ordinarie verksamheten, i budgetredovisningen särskilda uppgifter lämnas för å ena sidan personalkostnader och å andra sidan sakliga kostnader. Ett systematiskt särskiljande av statens utgifter efter olika utgiftsslag skulle emellertid icke ernås genom den i budgetredovisningen ingående anslagsredovisningen. Genom utgiftsredovisningens anslutning till den för myndighetsanslagen upprättade fasta uppdelningen av avlönings- och omkostnadsstaterna skulle emellertid de olika huvudslagen av personalkostnader och sakliga kostnader kunna särskiljas. Med tillämpande av redan gäl-

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

lande bokföringsföreskrifter rörande expenskostnaderna skulle därjämte för dessa kostnader ytterligare uppdelning i redovisningen kunna åstadkommas. I fråga örn anslag för icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda skulle likaledes en mera specificerad redovisning kunna ernåsgenom densammas anslutning till den för respektive anslag fastställda statuppdelningen eller till den genom särskilda bokföringsbestämmelser föreskrivna uppdelningen.

Efter nu antydda linjer skulle det 'oliva möjligt att i samband med riksbokföringen genomföra en systematisk redovisning av statens utgifter för å ena sidan verksamhet i statens regi och å andra sidan bidrag till ickestatlig verksamhet eller understöd till enskilda, med fördelning av den förstr nämnda utgiftskategorien såväl efter myndigheter som efter utgiftsslag.. Huvuddragen av åsyftade redovisning av statens utgifter framgå av det preliminära förslag till tabelluppställningar, som meddelas i bilaga 2 till ämbetsverkens utlåtande. Beträffande innehållet av dessa tabeller hänvisas till sid. 27—28 i utlåtandet. Särskilt må framhållas, att genom summering på olika sätt av tabellernas uppgifter skulle erhållas kännedom örn statens utgifter med fördelning dels efter myndigheter dels efter utgiftsslag. Tabellerna skulle ersätta de genom riksdagens revisorers försorg hittills utarbetade räkenskapssammandragen och äro avsedda att intagas i riksräkenskapsverkets årsbok samt kunna göras tillgängliga såväl för statsdepartementen vid utarbetandet av riksstatsförslaget som för riksdagens revisorer för underlättande av dessas arbete.

Beträffande frågan om uppställningen av riksstatens utgiftssida i enlighet med de grunder, som innefattas i det tidigare berörda alternativ Br nämligen en anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats, torde ämbetsverkens utkast — med hänvisning i övrigt till utlåtandet sid. 28—30 — kunna i korthet karakteriseras sålunda:

Enligt detta förslag skulle utgifterna å varje huvudtitel eller — då viss huvudtitel ansetts böra uppdelas i flera huvudgrenar — å varje huvudgren fördelas på anslag under fyra fasta huvudrubriker, nämligen avlöningar i statens verksamhet, omkostnader i statens verksamhet, statsersättningar och statsbidrag m. m. samt övriga behov. Med genomförandet av en sådan utgiftsuppdelning skulle den i nuvarande riksstatsuppställning tillämpade indelningen av huvudtitlarna ersättas med en efter utgifternas beskaffenhet utformad indelning. De för ett och samma verksamhetsområde anvisade anslagsmedlen skulle sålunda enligt detta förslag splittras på skilda huvudavdelningar. Vad särskilt angår utgifterna för verksamhet i statens regi skulle dessa i huvudsak uppdelas på två avdelningar, den ena avseende personalkostnader och den andra sakliga kostnader; för tillfällig statlig verksamhet anvisade anslag skulle upptagas under rubriken övriga behov. Beträffande personalkostnaderna skulle uppdelning av anslagsmedlen å myndighetsanslag genomföras, me-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

<lan för de sakliga kostnaderna anslagsmedlen skulle sammanhållas å gemensamhetsanslag.

Vid bedömande av förslagen (sid. 30—34) hava ämbetsverken till en början uttalat, att i jämförelse med nu tillämpad ordning såväl uppställningen enligt alternativ A som uppställningen enligt alternativ B skulle leda till större reda och enhetlighet. Ämbetsverken hava därefter ingått på en utförlig värdesättning av de båda alternativen inbördes och därvid framhållit, att det enligt alternativ A utarbetade förslaget måste anses äga avgjort företräde framför det enligt alternativ B utformade i följande olika avseenden, nämligen i fråga örn utarbetandet av myndigheternas anslagsäskanden, utarbetandet inom departementen av förslag till riksstat, riksstatsförslagets behandling inom riksdagen, utformandet inom departementen av regleringsbreven för i riksstaten anvisade anslag, dispositionen och bokföringen av anslagen hos myndigheterna, riksbokföringens genomförande samt revisionen av myndigheternas räkenskaper. Den enligt alternativ A utarbetade riksstatsuppställningens företräden i dessa hänseenden hava ämbetsverken ansett kunna i huvudsak återföras på det förhållandet, att i nämnda uppställning anslagsmedlen för verksamhet i statens regi sammanförts å anslag under respektive myndigheter, varigenom de olika leden i arbetet för riksstatens utformande, respektive den fastställda riksstatens realiserande kunde utföras i sitt rätta sammanhang och med iakttagande av tillbörlig konsekvens. Beträffande det praktiska genomförandet av den ifrågasatta omläggningen har utredningen visat, att de med omläggningen förbundna svårigheterna bliva större i samma mån som omläggningen göres mera genomgripande. Med hänsyn till att det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning i princip nära ansluter sig till den för flertalet huvudtitlar nu tillämpade uppställningen, hava för detta förslag med omläggningen förbundna svårigheter vid utredningen framträtt allenast i fråga örn sådana huvudtitlar eller delar av huvudtitlar, vilkas nuvarande uppställning mera avsevärt avviker från den för huvudtitlarna i allmänhet tillämpade.

Ämbetsverkens utlåtande utmynnar i det uttalandet, att en omläggning av riksstatens utgiftssida bör med det snaraste komma till stånd och att denna omläggning bör utformas i enlighet med de grunder, som innefattas i alternativ A.

Ämbetsverken hava därjämte förklarat sig hava för avsikt att i ett kommande utlåtande till behandling upptaga vissa med den föreslagna omläggningen av riksstaten sammanhängande särskilda frågor, nämligen: 1) riksstatens komplettering i avseende å vissa hittills vid sidan av budgeten redovisade inkomster och utgifter; 2) riksstatens specialbudgeter; 3) den budgetära behandlingen av myndigheternas inkomster i egen verksamhet; 4) uppställningen av riksstatens inkomstsida; 5) den budgetära behandlingen av byggnadsanslagen; 6) dispositionen och utbetalningen av i riksstaten anvisade anslagsmedel; 7) omprövning av myn-

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

digheternas hänförande till huvudförvaltningar eller till i räkenskapsliänseende underordnade förvaltningar; 8) rationalisering av bokföringen hos huvudförvaltningar och under förvaltningar; samt 9) utfärdandet av allmänna utbetalnings- och bokföringsföreskrifter.

Vad angår riksstatens specialbudgeter hava ämbetsverken i förevarande utlåtande framlagt vissa förslag, avseende dels ändrad uppställning av specialbudgeterna för automobilskattemedlen och totalisatormedlen dels ock upplösande av den för patent- och registreringsverket upprättade specialbudgeten (sid. 5—7). — I fråga örn den. budgetära behandlingen av myndigheternas inkomster i egen verksamhet hava ämbetsverken uttalat, att de funne erforderligt, att av de hittills såsom särskilda uppbördsmedel å anslagen redovisade dylika inkomsterna betydande grupper överflyttades till riksstatens inkomstsida (sid. 8).

Yttranden över förslaget. I anledning av statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande och förslag hava yttranden efter remiss avgivits av ett hundratal verk och myndigheter, vilka beröras av förslaget. Vid besvarandet av remissen hava myndigheterna i allmänhet haft att enligt särskilda formulär lämna uppgifter, innefattande dels beräkning rörande beloppen av de i alternativ A upptagna anslag, som avse verksamhet, för vilken det enligt gällande ordning åligger vederbörande myndighet att avgiva anslagsäskanden, dels ock förslag till stater för avlönings- och omkostnadsanslag för ämbetsverket och underlydande statliga myndigheter, institutioner och kårer. De sålunda inkomna uppgifterna utgöra ett värdefullt material för bedömande av förslagets verkningar i olika hänseenden.

Jag ber nu att få lämna en sammanfattande redogörelse för de uttalanden, som gjorts i de inkomna yttrandena över förslaget.

Allmänna synpunkter. Med få undantag hava de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrkt en ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida eller förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna omläggningen. Åtskilliga myndigheter hava därvid uttryckligen framhållit önskvärdheten av att en omläggning kommer till stånd och förordat dess snara genomförande. Några myndigheter hava betonat, att det föreliggande förslaget vore ändamålsenligt samt ägnat att bringa klarhet och reda i uppställningen av riksstatens utgiftssida.

Mera bestämda erinringar, avseende antingen omläggningen i dess helhet eller blott vederbörande myndighets eget förvaltningsområde, hava framställts endast av flygstyrelsen, arbetsdomstolen och lantbruksstyrelsen samt i ett särskilt yttrande till större akademiska konsistoriets i Uppsala protokoll.

Flygstyrelsens anmärkningar, till vilka jag i det följande återkommer, anknyta huvudsakligen till den föreslagna anslagsuppdelningen för fjärde huvudtiteln.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Arbetsdomstolen har för sitt vidkommande framhållit, att uppställningen av dess nuvarande stat lämnade en klar och tydlig hild av domstolens organisation samt av arten och beloppen av de utgifter, som under det löpande budgetåret skulle bestridas från domstolens anslag, samtidigt som densamma vore väl ägnad att tjäna som utgångspunkt för en noggrann förslagsberäkning av utgifterna för ett kommande budgetår. I alla dessa hänseenden vore det av statskontoret oell riksräkenskapsverket utarbetade formuläret till stater betydligt underlägset. Domstolen kunde därför icke tillstyrka, att dess stat uppställdes efter de föreslagna grunderna.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat, att de av statskontoret och riksräkenskapsverket omnämnda bristerna i riksstatsuppställningen i viss utsträckning föreligga, samt har funnit sig i dessa delar kunna förorda föreslagna åtgärder för förefintliga bristers avhjälpande. Enhetliga grunder syntes sålunda böra komma till tillämpning vid redovisningen av i statens regi inflytande inkomster. Utformningen av olika myndigheters avlöningsstater borde så långt möjligt ske efter enhetliga normer. Detsamma gällde i stort sett även omkostnadsstaterna. Utgifterna för verksamhet i statens regi borde icke sammanföras under samma anslag som bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda. Även örn styrelsen sålunda i vissa avseenden kunde biträda de synpunkter, som framförts i den föreliggande utredningen, måste styrelsen dock i vissa vitala delar framföra en annan uppfattning än den, som däri kommit till synes.

Mot det föreslagna upphävandet av skillnaden mellan ordinarie och extra anslag ställde sig sålunda styrelsen i någon mån tveksam, särskilt örn därmed kunde anses följa en allmän skyldighet för de anslagsäskande myndigheterna att årligen pröva samtliga anslagsbehov. Härmed skulle givetvis för dessa myndigheter följa ett väsentligt ökat arbete, varjämte det vore anledning antaga, att reformen automatiskt skulle medföra ökade anslagsbehov.

_ Vad anginge den föreslagna uppdelningen av de nu för varje huvudtitel anvisade gemensamhetsanslagen å de för varje myndighet anvisade anslagen och därmed sammanhängande förslag till uppställning av avlönings- och omkostnadsstater för de olika myndigheterna, vilka stater skulle underställas riksdagens prövning, ville lantbruksstyrelsen framhålla, att ämbetsverken ofta saknade hållbara grunder för beräkning av en hel del av nämnda kostnader och att därför någon verkligt bärande grund för förslagets genomförande saknades. Styrelsen ville i detta hänseende till en början ifrågasätta lämpligheten av att beräkningar av dyrtidstilläggen utfördes runt örn i statsförvaltningen så långt i förväg, som här måste bliva fallet, då möjlighet saknades att bedöma levnadskostnadernas utveckling och varje kännedom saknades örn riksdagens kommande beslut i fråga örn grunderna för lönetilläggets utgående. Skulle dyrtidstillägget icke upptagas å de särskilda lönestaterna, förefölle det, som om därmed hela det ifrågasatta systemet folie sönder. I viss mån liknande synpunkter har styrelsen anfört även i fråga örn det provisoriska dyrortstillägget. Likaledes mötte beträffande omkostnadsstaten i många fall stora svårigheter vid de framtida utgifternas beräknande. Örn tillförlitligheten av verkställda beräkningar utgjorde en bestämd förutsättning för förslagets genomförande, ansåge styrelsen, att denna förutsättning i väsentlig mån saknades. Lantbruksstyrelsen ville ej heller underlåta att framhålla som sin mening, att utredningen på denna punkt väl

13 Kungl. May.ts proposition nr 220.

mycket satte formen före saken och att uppställningen av riksstaten och redovisningen av statens utgifter gjorts till självändamål på bekostnad av de praktiska behov och förhållanden, som påkallat anslagsanvisningen. På grund av vad sålunda anfördes avstyrktes förslaget, i vad det avsåge uppdelningen av gemensamlietsanslagen och uppställningen av de mera detaljerade staterna.

Vad vidare anginge den påtalade bristen, att redovisning över riksstaten icke undantagslöst tillämpades för statens samtliga inkomster och utgifter, medgåve styrelsen, att nämnda förhållanden ur statsreglerings- och redovisningssynpunkt kunde framstå såsom en brist. Emellertid kunde också praktiska skäl och syften i fråga örn användningen av vissa inkomster påkalla ett dylikt utbrytande.

Inom större akademiska konsistoriet i Uppsala har professor Reuterskiöld anfört, att då han icke kunde anse den uniformitet, som vore avsedd, på något sätt önskvärd eller väl grundad, och då varje skärpt teknisk utveckling av budget och riksstat vore ur saklig synpunkt mer än vanligt betänklig, sedan denna utveckling nu nått den gräns, där den icke längre vore blott teknisk, han till alla delar måste avstyrka förslaget.

Härjämte hava några myndigheter ifrågasatt, huruvida den föreslagna reformen lämpligen redan nu bör komma till genomförande.

Sålunda har kommerskollegium framhållit att, även örn uppställningen av riksstatens utgiftssida vore att beteckna såsom den förevarande utredningens huvudfråga, densamma dock syntes stå i så intimt samband med åtskilliga av de frågor, vilka statskontoret och riksräkenskapsverket anmält sig hava för avsikt att behandla i ett kommande utlåtande, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke en reformering av budgettekniken i nu ifrågavarande avseende lämpligen borde anstå, till dess utredningen förelåge färdig även i övriga delar och utredningens resultat kunde bedömas i ett sammanhang. Mot de allmänna principer, som uppställts för utgifternas fördelning på anslag' och anslagens statuppdelning, hade kollegium i huvudsak icke något att erinra.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, har intet att erinra mot att en omläggning av uppställningen av riksstatens utgiftssida kommer till stånd, men anser, att därmed lämpligen bör få anstå, till dess att jämväl övriga med omläggningen av riksstaten sammanhängande frågor bragts till sin lösning, samt att omläggningen åtminstone icke borde komma till stånd, förrän för utgiftsbok ändamålsenlig blankett utarbetats.

Vad härefter angår frågan, åt vilket av de båda förslagen till uppställning av riksstatens utgiftssida företräde bör lämnas, har icke någon av de myndigheter, som uttalat sig i frågan, förordat en uppställning i enlighet med det såsom alternativ B betecknade förslaget. Åtskilliga myndigheter hava uttryckligen framhållit, att deras tillstyrkande av en ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida avser en omläggning i enlighet med det av statskontoret oell riksräkenskapsverket förordade alternativet A.

Av de gjorda uttalandena ina särskilt anföras följande.

Pensionsstyrelsen anser, att en omläggning i överensstämmelse med alternativ B skulle medföra betydande praktiska olägenheter för medels-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

anvisningen, åtminstone vad angår pensionsförsäkringens verksamhetsområde.

Överståthållarämbetet understryker, att en uppdelning enligt alternativ B allenast skenbart syntes innebära en fördelning efter utgiftsändamål, enär det verkliga utgiftsändamålet torde vara vederbörande gren av statens verksamhet. Beträffande möjligheten att överblicka kostnaden för respektive förvaltningsgrenar syntes alternativ B medföra än mindre överskådlighet än nuvarande riksstatsuppställning.

Länsstyrelsen i Örebro län anför, att alternativ A med avseende å överskådlighet och reda och härigenom vunna lättnader i arbetet för riksstatens upprättande innebure avsevärda fördelar framför alternativ B. Därtill kornme, att alternativ A syntes så nära som möjligt ansluta sigtill den nu tillämpade uppställningen, vilket väsentligen skulle underlätta övergången till den nya ordningen.

Några myndigheter hava framhållit, att vissa fördelar syntes vara förenade med alternativ B, men dock stannat för att förorda alternativ A.

Försäkringsrådet yttrar sålunda, att en anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats, naturligen vore förenad med avsevärda fördelar, men förordar dock A-alternativet.

Medicinalstyrelsen anser, att B-alternativet ur vissa synpunkter giver en bättre överskådlighet över statsutgifternas användning för olika ändamål än A-förslaget. Styrelsen förordar dock det senare såsom den ur rationell synpunkt bästa lösningen av frågan.

Länsstyrelsen i Kalmar län håller före, att såvitt rör bokföringen å landskontoret intet vore att erinra mot den föreslagna uppställningen vare sig enligt alternativ A eller enligt alternativ B, men för länsstyrelsens vidkommande syntes dock A-förslaget vara att föredraga.

S p e eiolf r åg or. I stor utsträckning hava myndigheterna yttrat sig örn olika till den föreslagna uppställningen av riksstaten anknutna specialfrågor. Här torde endast behöva beröras uttalanden i sådana frågor, som hava en mera allmän räckvidd.

I fråga örn upphävande av skillnaden mellan ordinarie och extra anslag hava särskilda uttalanden gjorts av några myndigheter.

Marinförvaltningen framhåller, att skillnaden mellan ordinarie och extra _ anslag visserligen icke syntes behöva upprätthållas beträffande avlönings- och omkostnadsanslag, men att för sjöförsvarets övriga anslag den nuvarande indelningen innebure en stabilitet i anslagsförvaltningen, som enligt marinförvaltningens åsikt icke borde äventyras.

Lantbruksstyrelsen har, såsom framgår av vad förut anförts, ställt sig tveksam inför förslaget örn upphävande av skillnaden mellan ordinarie och extra anslag.

Patent- och registreringsverket har — under framhållande, att från rent budgetteknisk synpunkt alla skäl talade för ett upphävande av den ifrågavarande indelningen — uttalat, att en dylik förändring icke syntes kunna undgå att i sin mån befordra den omvälvning i uppfattningen örn ämbets- och tjänstemännens, särskilt de ordinaries, statsrättsliga ställning, som allt tydligare skönjdes och örn vars lämplighet meningarna ingalunda vore odelade.

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I fråga om fördelningen av riksstats utgifterna på olika huvudtitlar, anslagens sammanförande i grupper inom de olika huvudtitlarna samt utgifternas fördelning på anslag hava de flesta myndigheter lämnat förslaget utan erinran, även örn vissa speciella önskemål framförts beträffande jämkningar i olika hänseenden. Av mera allmän natur är den av vissa myndigheter framhållna svårigheten att vid fördelning av riksstatsutgifterna på olika huvudtitlar genomföra principen att under en rubrik sammanföra alla de anslagsmedel,., varöver en myndighet ägde förfoga, bland annat i de fall där till myndighetens förfogande stöde medel från anslag inom annan huvudtitel eller medel, som ej redovisades å riksstaten. Sålunda har statistiska centralbyrån framhållit, att ämbetsverket under budgetåret 1933/1934 hade att disponera, förutom åt ämbetsverket anvisade anslagsmedel under sjunde huvudtiteln och medel från anslag under sjätte huvudtiteln till hyreskostnader, exempelvis anslag under nionde huvudtiteln till inventering av landets förråd av vete och råg samt till utredning angående jordbrukets skuldsättning. Liknande förhållanden föreligga bland annat inom kontrollstyrelsens och bank- och fondinspektionens verksamhetsområden.

Med avseende å gruppindelningen har kommerskollegium beträffande tionde huvudtiteln ifrågasatt, huruvida icke anslagen till vart och ett ämbetsverk borde bilda en särskild huvudgrupp med sin egen rubrik och de övriga anslagen sammanföras under lämpliga huvudgrupper.

Mera allmänna synpunkter på anslagsuppdelning och anslagsbenämning hava anlagts av några myndigheter.

Marinförvaltningen erinrar, att de huvudsakliga kostnaderna för avlöningar vid marinförvaltningen icke folie på avlöningar till de i staten för ämbetsverket upptagna civila ämbets- och tjänstemännen utan på avlöningarna åt de till ämbetsverket kommenderade militära och civilmilitära befattningshavarna. På grund härav syntes ändamålet att uppvisa kostnaderna för varje myndighet för sig för marinförvaltningens del även vid den föreslagna riksstatsuppställningen bliva förfelat.

Flygstyrelsen framhåller, att, såvitt angår fjärde huvudtiteln, redan nuvarande uppställning tillgodosåge kravet på ett särskiljande under olika anslag av utgifter för avlöning, omkostnader, materiel och stipendier. Mot en uppdelning av de gemensamma omkostnadsanslagen å de skilda myndigheterna hyste styrelsen betänkligheter. Försvarsdepartementet och de centrala ämbetsverken under fjärde huvudtiteln företedde vid jämförelse med andra verk den säregenheten, att huvuddelen av den däri tjänstgörande personalen icke avlönades från verkets anslag och icke vore fast bunden vid verket. De centrala försvarsverkens omkostnadsanslag komme därför att avse även andra personalkategorier än deras avlöningsanslag. Syftet med den föreslagna uppdelningen skulle härigenom förfelas. Detta syfte angåves vara att giva en översikt över anvisade anslagsmedel, utvisande avvägningen för olika verksamhetsområden, och skulle således påfordra, att även den militära personalens avlöning redovisades under verkets anslag. Då detta icke blivit ifrågasatt och anordningen skulle kunna väntas draga med sig olägenhet, då därigenom kunde framkallas tvekan, huruvida viss utgift vore av natur att belasta

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

verkets anslag eller allmänt omkostnadsanslag, ansåge styrelsen för sin del, att omläggningen i denna del icke borde komma till* stånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län Ilar anfört, att den föreslagna minskningen av antalet anslagstitlar knnde komma att ur bokföringssynpunkt medföra avsevärda olägenheter beträffande åttonde huvudtiteln.

Länsstyrelsen i Blekinge län befarar, att den genomförda minskningen av antalet anslag komme att förutsätta ökad statistisk bokföring i eller vid sidan av huvudbokföringen. Länsstyrelsen hade funnit tveksamt, huruvida kassarapporterna etter förslagets genomförande skulle kunna grundas direkt på utgiftsböckernas särskilda riksstatskonti i fråga örn bland annat de föreslagna nya avlöningsanslagen, särskilt för oreglerade verk, och omkostnadsanslagen. Då frågan, huruvida och i vad mån i riksstatsanslagen ingående utgifter av flera olika slag skulle redovisas i bokföringen och i rapporterna, således antagligen bleve beroende av ett antal föreskrifter för de olika förvaltningsmyndigheterna, bleve bokföringen och redovisningen något mera invecklad än hittills varit fallet. Härjämte funné länsstyrelsen förslagets genomförande, särskilt i vad det avsåge borttagande av gemensamhetsanslag, medföra, att översikt av dessa statsutgifter för hela statsförvaltningen inom huvudtitlarna icke kunde erhållas direkt ur riksstaten.

Lantbruk sst yi elsen har hållit före, att en minskning av antalet anslag i riksstaten icke i och för sig kunde betraktas såsom någon särskild för^ del. Några sidor mer eller mindre i riksstaten torde sakna betydelse, r oislagets genomförande skulle för de anslagsäskande mvndigheterna medföra ökat arbete vid framläggande av deras petita och jämväl en hel del besvärligheter vid anslagsanvändningen. Särskilt komme detta att visa sig, där anslag liopförts, vilka folie inom olika statsmyndigheters verksamhetsområden. Lantbruksstyrelsen ställde sig även mycket betänksam mot förslaget att sammanföra anslag av olika karaktär, sär- .< a 1 hdpslagningen skulle ingå ett eller flera reservationsanslag eliel då fråga vöre om sammanslagning av flera reservationsanslag inkördes. Det vöre också enligt styrelsens mening för de förvaltande myndigheterna fördelaktigast, att den nuvarande uppdelningen av utgiftsanslagen efter deras olika ändamål sa långt möjligt bibeliölles.

Kommerskollegium har i fråga örn anslagens benämningar framhållit önskvärdheten av att riksstatens karaktär av rättesnöre för medelsredovisningen erhölle större beaktande. En anslagsbenämning syntes böra vara sii beskaffad, att den i kortaste form lämnade ett fullt tillräckligt uttryck för anslagets ändamål och samtidigt oförändrad kunde användas såsom benämning för anslagets konto i räkenskaperna. I ett stort antal fall lämnade emellertid själva anslagsbenämningen enligt förslaget ingen upplysniug örn anslagets ändamål, såframt den icke sammanställdes med en för flera anslag gemensam överrubrik. Mimi dylika för flera anslag gemensamma överrubriker förekomme även i fall, då vederbörande anslagsbenämnmgar i och för sig vore tillräckliga för att giva uttrvck för anslagets ändamål. Såsom exempel framhölles, att anslaget till avlöningar för kommerskollegium borde erhålla benämningen »Kommerskollegii avlöningsanslag».

Rörande dea i betänkandet förordade principen att för de olika anslagen sa långt möjligt genomföra en fast stat u p p d e 1 n i n g laar endast ett fåtal uttalanden gjorts.

Fångvårdsstyrelsen har ansett lämpligt, att särskilda stater för avid-

17 Kungl. Majlis proposition nr 220.

fångar och omkostnader upprättades för fångvårdsstyrelsen, för fångvårdsstaten och för interneringsnämnden.

Arbetsdomstolen har hemställt, att, därest det av bokföringstekniska skäl ansåges lämpligt att, genomföra en strängt enhetlig uppställning av staterna för olika verk oberoende av dessas organisation och verksamhet, vissa jämkningar, som sammanhängde med domstolens organisation, måtte vidtagas i dess statuppställningar.

Tekniska högskolans förvaltningsnämnd förordar förslaget att särskilja personal- och sakkostnader men finner det vid utarbetandet av statuppställningen vara av grundläggande betydelse, att den av Kungl. Majit och riksdagen givna anslagsdispositionen ej förrycktes för syftet att erhålla en bättre uppställning. Så skulle enligt förvaltningsnämndens förmenande ske med avseende å vissa anslagsmedel till högskolan, örn den föreslagna statuppdelningen oförändrat följdes. Förvaltningsnämnden har därvid särskilt fäst uppmärksamheten på det förhållandet, att arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter bestredes ej blott av anslagsmedel utan även med anlitande av avgifter från de studerande, samt framhållit nödvändigheten av att högskolan även i fortsättningen finge disponera dessa avgifter i samma utsträckning som hittills.

Lotsstyrelsen förutsätter för styrelsens del, med hänsyn till önskvärd reda och ordning inom bokföringen och medelsredovisningen, att särskilda stater, åtminstone beträffande avlöningsanslaget, fortfarande som hittills fastställdes för lotsstyrelsen samt för lots- och fyrstaten ävensom att dessa stater därefter sainmanarbetades i en avlöningsstat, motsvarande den nu föreslagna.

Beträffande uppställningen av avlöni ngsstaten hava åtskilliga uttalanden gjorts.

Vad först angår sättet för beräkning av anslagsposterna till avlöningar till ordinarie befattningshavare samt till befattningshavare å övergångsstat (indragningsstat) och å extra stat har anförts bland annat följande.

Göta hovrätt anser för hovrättens del med hänsyn till rådande vikariatsystem behov icke föreligga att beräkna posten till avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat efter högsta löneklassen.

Fångvårdsstyrelsen förutsätter, att där icke-ordinarie befattningshavare förordnades att uppehålla ordinarie tjänst, vid tillämpning av det föreliggande förslaget skulle, för bestridande av avlöningskostnader åt den ickeordinarie befattningshavaren tågås i anspråk vederbörande anslagspost till avlöningar till befattningshavare, å ordinarie stat.

Arbetsdomstolen har erinrat, att, då posten för avlöningar till befattningshavare å extra stat för domstolens del bomme att innefatta allenast avlöningen till domstolens sekreterare och ersättning till vikarie för denne, bättre överensstämmelse mellan beräknade och verkliga utgifter icke uppnåddes genom beräkning av posten efter den högsta förekommande löneklassen.

Medicinalstyrelsen anser i fråga örn avlöningsanslagen, att förslagsvis anvisade poster framdeles borde vid staternas uppgörande upptagas till belopp, motsvarande den årliga belastningen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län linner för länsstyrelsernas del erforderligt, att till förekommande av överskridanden av posten för avlöningar

Wising till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 220. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

till befattningshavare å ordinarie stat en särskild post anvisas till vikariatsersättningar.

Statistiska centralbyrån har anmärkt, att ej heller den föreslagna beräkningen efter högsta löneklassen vore för dess def tillräcklig; en mera noggrann förutberäkning syntes vara önskvärd.

Generaltullstyrelsen har omförmält, att örn anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid styrelsen och tullstaten beräknades efter belastningen, skulle, med inräkning av vikariatsersättningar, framkomma en summa av omkring 11,800,000 kronor, men att örn till grund för beräkningen lades högsta löneklassen samma anslagsposter skulle uppgå till i runt tal 12,200,000 kronor.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har åberopat universitetets drätselnämnds yttrande, varur i detta sammanhang må anföras följande. Anslaget till avlöningar åt alla de befattningshavare vid universitetet, för vilka det allmänna avlöningsreglementet icke vore gällande — alltså i stort sett universitetets hela ordinarie lärarekår, amanuenser däri inbegripna — vore i universitetets stat upptaget såsom ett fast anslag och icke såsom förslagsanslag. Enligt gällande bestämmelser skulle uppkommande besparingar å dessa avlöningar tillföras universitetets reservfond, vilken avsåge att täcka oförutsedda utgifter av olika slag. För att icke reservfonden skulle gå miste örn denna inkomst erfordrades, att avlöningarna till de befattningshavare, som icke lydde under det allmänna avlöningsreglementet, i statsbudgeten skildes från avlöningar till övriga befattningshavare vid universitetet och uppfördes såsom fast anslag. I det remitterade utlåtandet hade för övrigt räknats med att en dylik uppdelning av anslag till avlöningar i vissa fall skulle kunna förekomma. Drätselnämnden hemställde, att ändring måtte göras i överensstämmelse med vad nu anförts.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att vid genomgående beräkning av tjänstemännens löner efter högsta löneklass, respektive lönegrad riksstaten skulle komma att belastas med onödigt höga belopp för avlöningar, vilket även återverkade på beloppen för dyrtidstillägg. Exempelvis beräknades, såvitt angår ålderstilläggen vid de allmänna läroverken, denna skillnad till omkring 900,000 kronor. Skolöverstyrelsen kunde fördenskull icke biträda förslaget i nu förevarande hänseende i vad det avsåge överstyrelsen och de under överstyrelsens inseende stående läroanstalterna.

Beträffande de föreslagna avlöningsposterna till icke-ordinarie befattningshavare m. fl. hava en del uttalanden gjorts.

Fångvårdsstyrelsen omförmäler, att inom fångvården förekomme, att icke-ordinarie befattningshavare, tillhörande fångvårdsstyrelsen, förordnades att såsom vikarie uppehålla icke-ordinarie befattning vid fångvårdsstaten och omvänt, samt ifrågasätter — till undvikande av uppkommande svårigheter av begränsningen uti grundavlöningsposten — att den grundavlöning, som den sålunda förordnade befattningshavaren ägde åtnjuta, finge bestridas från anslagsposten till grundavlöningar inom den avdelning av fångvården, där tjänstgöringen i verkligheten ägde rum.

Pensionsstyreisen har ifrågasatt lämpligheten och nödvändigheten av den föreslagna uppdelningen av anslagsmedlen för icke-ordinarie personal samt har framhållit, att det för ett ämbetsverk med stor extra ordinarie personal skulle ställa sig i hög grad opraktiskt att nödgas i avsevärd utsträckning särskilt bokföra avlöningen t. ex. under de ofta inträffande kortare ledigheterna för sjukdom. Styrelsen har därvid uppgivit, att hos

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 19

styrelsen vikarie vid ledighet för extra ordinarie befattningshavare i regel icke lörordnades.

Medicinalstyrelsen Ilar i denna del givit uttryck åt en motsatt uppfattning och framhållit, att genom den föreslagna statuppställningen skulle vinnas, att den rätt till sjukavlöning för myndigheternas extra ordinarie personal, som vore tillförsäkrad densamma, icke, såsom nu kunde bliva fallet, skulle medföra risk för rubbningar i dispositionen av de begränsade belopp, som stöde till förfogande för avlöning åt den icke-ordinarie personalen.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna ordningen, att Kungl. Majit icke hädanefter skall bestämma antalet extra ordinarie befattningshavare hos länsstyrelserna, lämplig, enär härigenom anslagsmedlens fördelning mellan extra ordinarie och extra befattningshavare lättare kunde anpassas efter tillgången till arbetskrafter.

Statens centrala frökontrollanstalt har framhållit, att, då en stor del av anstaltens personal avlönades med timpenning på grund av verksamhetens säsongartade karaktär, det icke läte sig göra att fastlåsa posten till grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. fl. vid bestämt belopp, som icke finge överskridas. I viss mån liknande synpunkter hava framhållits av statens provning sanstalt, vid vilken anlitandet av tillfälliga biträden varierar med uppdragsmängden. Även för säkring sinspektionen har påvisat olägenheten av en maximerad post till grundavlöningar å inspektionens stat.

Rikets allmänna kartverk anser det lämpligt, att, därest ersättning till den militära personalen skall ingå som underpost å avlöningsstaten, denna post upptages såsom reservationsanslag.

Av de uttalanden, som gjorts i fråga örn uppställningen av o m kos tnad sstat en och därmed sammanhängande frågor, må här endast omnämnas följande.

Socialstyrelsen framhåller, att utgifterna för renhållning och städning kunna avsevärt variera, och ifrågasätter, huruvida icke dessa utgifter borde, såsom förut skett, upptagas i samma obegränsade post som bränsle, lyse och vatten.

Statistiska centralbyrån andrager enahanda synpunkter beträffande tryckningskostnader. Därjämte anför verket, att ifråga örn mera sällan förekommande omkostnader, såsom t. ex. resekostnads- och traktamentsersättningar, borde i staten beräknas ett mindre belopp. Det förefölle nämligen mindre tilltalande, att, såsom statskontoret och riksräkenskapsverket syntes hava förutsatt, vid en tillfällig utgift av nämnda slag avföra densamma å annan omkostnadspost, men i räkenskaperna redovisa den under den statrubrik, dit den rätteligen hörde.

Riksarkivet har ifrågasatt, örn den föreslagna uppdelningen på de särskilda verken av rese- och traktamentsersättningar samt tryckningskostnader skulle vara till övervägande gagn.

Uppsala universitets drätselnämnd anför i det av större akademiska konsistoriet i Uppsala åberopade yttrandet följande. Den ojämförligt största delen av de utgifter, som till sin natur vore att hänföra till omkostnader, ingiuge såsom integrerande delar i de olika vetenskapliga institutionernas materielanslag. Detta stöde i full överensstämmelse med Kungl. Majda och riksdagens beslut. Vid fastställandet av materielanslag för varje särskild institution plägade läggas till grund en av universitetsmyndigheterna uppgjord tablå över de olika utgifter, som beräknades erforderliga

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

för institutionens drift, och häri brukade såsom en större eller mindre del ingå kostnader för bränsle, lyse, städning, rengöring, telefon o. s. v. — Utgifter av omkostnads natur förekomme vid universitetet i övrigt endast i jämförelsevis ringa utsträckning, nämligen för universitetets centrala förvaltning, för universitetsbyggnadens uppvärmning, lör tryckning och dylikt. Dessa bestredes ur det i universitetets stat upptagna anslaget till »Extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad». Denna anslagspost inginge jämte anslag till reparationer och anslaget till kronooch kommunalutskylder samt brandavgifter för universitetets fastigheter i Uppsala bland anslagen under VIII E. 2. II till materiel m. m. Med hänsyn till vad sålunda anlörts, och enär uppförandet i staten av en särskild utgiftspost för omkostnader, omfattande allenast en del av universitetets samtliga utgifter av omkostnads natur, skulle vara missvisande, ifrågasatte drätselnämnden, att anslagen E 4 och E 5 i förslaget till anslagsuppställning för universitetet finge sammanföras till ett anslag, benämnt »omkostnader och materiel». Detta anslag borde i sä fall vara reservationsanslag.

Även Lunds universitets drätselnämnd och större akademiska /consistoriel i Lund liava förordat ett dylikt sammanförande av anslagsmedel till omkostnader och materiel under åberopande av besparingssynpunkter.

Kanslern för rikets universitet har understrukit de av de akademiska myndigheterna i dessa delar framhållna synpunkterna och därjämte anfört, att vid fördelningen av anslaget till omkostnader och materiel mellan de olika universitetsinstitutionerna borde iakttagas, att den för varje institution avsedda anslagsposten erhölle naturen av reservationsanslag.

Tekniska högskolans förvaltningsnämnd har framhållit vikten av att högskolans anslagsmedel till bestridande av expenser och tryckningskostnader även framdeles liksom hittills anvisades å reservationsanslag.

Lantbrukshögskolan anser det nödvändigt, att besparingar, som uppstå å någon utgiftspost å högskolans omkostnadsstat, måtte —• såsom hittills gällt — få användas till täckande av brist å annan post i samma stat.

Patent- och registreringsverket har för ämbetsverkets vidkommande framställt en bestämd erinran mot en begränsning av de för tryckning anvisade medlen samt därvid anfört, att verkets tryckning måste i varje fall, enligt meddelade författningsbestämmelser, utföras och följde automatiskt ämbetsverkets verksamhet. Minskades exempelvis antålet beviljade patent, minskades tryckningskostnaderna, och tvärtom. Ett anslagsöverskridande vore ej ägnat att väcka betänkligheter, då de ökade utgifterna redan föregåtts av i motsvarande mån höjda inkomster.

Gentemot det framlagda förslaget, i vad detsamma rör specialbudgeterna, hava vissa erinringar framförts.

Väg- och vattenbi g g nåd sstyrelsen — som funnit ämbetsverkens förslag i hög grad ägnat att bringa större reda och överskådlighet än nu är fallet -— har, vad angår den del av förslaget som avser automobilskattemedlens behandling, påpekat, att, därest till automobilskattemedelsfonden fördes influten skatt efter avdrag av anvisade anslagsmedel å övriga mot inkomsttiteln svarande anslag i stället för, såsom nu vöre fallet, efter avdrag av den verkliga kostnaden å dessa anslag, eventuell besparing å anslagen bomme att tillföras kassafonden med påföljd att, i den mån anslagen vore för högt beräknade, automobilskattemedlen i motsvarande mån bomme att tagas i bruk för budgeten i dess helhet. Risken för en

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

dylik sammanblandning av autoniobiIskattemedel oell vanliga skattemedel kunde emellertid, enligt styrelsens förmenande, praktiskt taget anses begränsad till anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet. I syfte att utesluta denna risk ville styrelsen föreslå, att detta anslag sammansloges med avsättningsanslaget till statens automobilskattemedelsfond.

lAintbruksstyrelsen framhåller, att, å ena sidan, de genom totalisatorvorksamheten inflytande medlen uteslutande borde reserveras för den svenska hästaveln och användas till dennas befrämjande och, å andra sidan, do statliga utgifterna för samma ändamål bestridas ur den med dessa medel finansierade fonden. Den föreslagna uppdelningen av det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till stuteriväsendet i fem särskilda anslag komma att medföra den konsekvensen, att besparingar, som uppkomme å de fyra till särskilda utgiftsändamål uppförda anslagen, skulle komma att tillgodoföras kassafonden, och därigenom på en omväg undandragas hästaveln för att i stället bliva tillgängliga för allmänna budgetändamål. Med hänsyn härtill avstyrktes förslaget i denna del.

Patent- och registreringsverket uttalar, att verket för sin del icke kunde finna annat än synnerligen beklagligt, örn den i stort otvivelaktigt välmotiverade budgetreformen skulle anses ej kunna undgå att medföra den konsekvensen, att specialbudgeten för verket skulle upphöra. Den särställning i budgetärt hänseende ämbetsverket allt hitintills intagit hade otvivelaktigt varit en mäktigt bidragande orsak till den relativa smidighet, varmed ämbetsverket förmått anpassa sig efter de senaste årens väsentligt ökade krav på ämbetsverket, en anpassningsförmåga, som varit så mycket värdefullare, som kraven på ämbetsverket i olika avseenden tämligen omedelbart följde näringslivets ofta oberäkneliga och hastiga växlingar.

Försäkring sinspektionen framhåller, att staten för inspektionen icke kunde hänföras till det å riksstaten upptagna anslaget till inspektionen, vars belopp icke överensstämde med statbeloppet, utan syntes liksom hittills böra vara stat för inspektionen.

Vad slutligen angår de uttalanden, som gjorts i fråga örn redovisningen av m e d anslag för verksamhet i statens regi förbundna inkomster, må anföras följande.

Medicinalstyrelsen framhåller i anledning av den ifrågasatta överflyttningen till riksstatens inkomstsida av patientavgifterna vid statens sinnessjukhus, att det ur synpunkten av riksstatens överskådlighet syntes vara riktigast, att sambandet mellan inkomster och utgifter för särskilda statliga ändamål icke brötes och att för olika slag av myndigheter eller anstalter, vilka påkallade anslag på riksstatens utgiftssida, borde där upptagas anslag till belopp motsvarande den nettoutgift, som verksamheten efter avdrag av eventuella uppbördsmedel föranledde för statsverket.

Större akademiska konsistoriel i Uppsala har åberopat ett yttrande av Uppsala universitets drätselnämnd, som uttalat följande:

I en remissen bifogad promemoria angående förändrad uppställning av åttonde huvudtiteln avsåges. att universitetets samtliga inkomster skulle redovisas brutto och tillföras avlöningsstaten såsom särskilda uppbördsmedel. Därvid förutsattes alltså, att avlöningar till befattningshavare vid universitetets egendoms- oell skogslörvaltningar skulle föras bland avlöningarna i staten för universitetets avlöningsanslag samt övriga omkostnader för nämnda två förvaltningar föras i staten för vini-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

versitetets omkostnadsanslag i allmänhet. I den mån detta förslag avsåg6 universitetets lantegendomar och skogar måste drätselnämnden ställa sig bestämt avvisande. Universitetets nu nämnda egendomar, äv vilka största delen i mer än 300 år av universitetet ägts och förvaltats såsom dess enskilda egendom, utgjorde en tillgång och en förvaltningsenhet av sa speciell art och av så betydande storlek, att de inkomster, som in flöte från denna förvaltning, och de utgifter, som den förorsakade, alltjämt såsom hittills borde i universitetets stat upptagas och redovisas för sig. Detta vöre nödvändigt redan för att en klar överblick alltid skulle kunna vinnas rörande denna förvaltnings ekonomiska resul tat. Det syntes också närmast verka förvirrande att bland universitetets utgifter sammanföra de . för universitetsarbetet nödiga utgifterna med kostnader för förvaltningen av den universitetets egendom, som skänkts till universitetet för att dess avkastning skulle bereda medel till universitetsarbetet. Ett bibehållande av den nuvarande ordningen motiverades också därav, att i den mån den faktiska nettoinkomsten av lantegendomar och skogar överstege i universitetets stat beräknat belopp, överskottet skulle tillfalla universitetets reservfond. Sagda fond hämtade under normala förhållanden härifrån sin huvudsakliga inkomst Drätselnämnden nödgades motsätta sig varje åtgärd, som direkt eller indirekt kunde vara ägnad att rubba eller försvåra tillämpningen av dessa bestämmelser.

■På grund. av. vad sålunda anförts hemställdes, att ändring i den nu ifrågasätta riktningen icke måtte göras i sättet för upptagandet i universitetets stat av inkomster och utgifter för universitetets lantegendomar och skogar, d. v. s. att allt fortfarande å universitetets stat en viss bruttoavkastning beräknades å dess lantegendomar och å dess skogar var för sig samt att från dessa bruttoavkastningar droges de för förvaltningen beräknade omedelbart erforderliga utgifterna, såsom för avlöning åt personal etc., varefter återstående netto uppfördes i universitetets inkomststat med särskilt belopp för lantegendomarna och särskilt för skogarna.

Större akademiska konsistoriet i Lund aberopar följande, av Lunds universitets drätselnämnd gjorda uttalanden:

Den föreslagna, anordningen beträffande uppförandet av universitetets inkomster av kapital och egendomar m. m. samt av dess utgifter vore enligt nämndens uppfattning enbart av bokföringsteknisk natur. Förslaget innebure av sådan anledning icke några ändringar i den universitetet enligt gällande föreskrifter, tillkommande, för universitetet omistliga rätten till visst överskott a inkomststaten och till vissa besparingar å utgiftsstaten. Med hänsyn särskilt till den föreslagna beteckningen »förslagsanslag» för universitetets avlöningsutgifter erfordrades emellertid motsvarande bestämmelser till den nya staten.

Kanslern föt rikets universitet har, i anslutning till vad konsistorierna anfört, framhållit, att den universiteten tillerkända rätten att för undervisningens och den vetenskapliga forskningens behov disponera över visst överskott å inkomststateu och vissa besparingar å utgiftsstaten, vilken rätt visat sig vara av den största betydelse för det akademiska arbetet, för universitetens del nödvändiggjorde åtskilliga modifikationer i de föreslagna grunderna för anslagsuppställning m. m. Särskilt underströkes vad större akademiska konsistoriet i Uppsala framhållit rörande redovisningen av avkastningen av universitetets enskilda fasta egendom.

23 Kungl. Majlis proposition nr 220.

Styrelsen för farmaceutiska institutet anser det mindre lämpligt, att övningsavgifterna tillföras riksstatens inkomstsida samt att detta i an högre grad gäller termins- och kursavgifterna. ^

Tekniska högskolans förvaltningsnämnd har, på satt förut nämnts, framhållit nödvändigheten av att högskolan finge i samma utsträckning som hittills disponera de studerandes avgifter för bestridande av arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter. I fråga om uppbördsmedel for omkostnadsstaten har nämnden förutsatt, att sådana inkomster som de av studerande deponerade men av dem ej återfordrade medel samt fran mstitutionerna och verkstaden influtna belopp tillhörande anslaget till samlingar och laborationer ävensom till bibliotekets materialanslag hörande inkomstmedel ej vore till omkostnadsanslaget hänförliga medel. Aven ersättningar för förbrukning av bränsle, gas, elektricitet, vatten m. .m. vilka inkomster avsevärt växlade ar från år samt motsvarades av i s.arnma mån ökad belastning å anslaget — funne förvaltningsnämnden icke

böra beräknas i omkostnadsstaten. _ „

Kommerskollegium avstyrker förslaget örn redovisning av s. k. särskilda uppbördsmedel under särskild rubrik, såvitt anginge sådana uppbördsmedel, som vore att anse såsom en direkt återbäring eller minskning av vissa utgifter. För ämbetsverkets vidkommande kunde det exempelvis förekomma, att kollegiet haft att verkställa utanför dess verksamhet liggande utredningar, vilka medfört kostnader, som senare mast ersättas för att icke de ordinarie arbetsuppgifterna till följd av medelsbrist skulle behöva eftersättas. En behandling av dessa uppbördsmedel enligt det föreliggande förslaget skulle leda till att anslagen för ifrågavarande utgifter måste höjas och i anslutning härtill bliva missvisande i fråga örn anslagens verkliga belastning. De särskilda uppbördsmedel, som här avsåges, syntes därför alltjämt böra tillgodoföras vederbörande utgiftstitlar. '

I avseende å tabell 2 i bilaga 2 till utlåtandet har kollegiet framhållit önskvärdheten av att, för den händelse de av kollegiet omnämnda särskilda uppbördsmedlen i enlighet med förslaget skulle redovisas under särskild rubrik, sådan ändring vidtoges i tabellen, att för avlöningar och omkostnader var för sig redovisades icke blott bruttoutgifter utan även särskilda

uppbördsmedel och nettoutgifter.

Ärendets fortsatta beredning. På grundval av de uppgifter, som i samband med remissens besvarande lämnats av de hörda myndigheterna har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria med exempel på anslags- och statuppställning i huvudsaklig anslutning till de av ämbetsverken förordade grunderna. Denna promemoria torde få såsom bilaga (Bilaga A) lögås till statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till arten och omfattningen av den föreslagna omläggningen av riksstatens uppställning har jag ansett det angeläget, att vid bearbetningen av förslaget och däröver avgivna yttranden jämväl sakkunskap och erfarenhet från riksdagens budgetbehandling matte kunna tillgodogöras. För detta syfte har Kungl. Maj:! den 26 januari 1934 på min hemställan tillkallat följande ledamöter av riksdagen, nämligen riksgäldsfullmäktigen A. Anderson i Råstock, godsägaren J. F. Gustafson i Domö. direktören F. Hamrin, möbelsnickaren C. R. Jansson i Falun och

24 Kungl. Martts proposition nr 220.

andre vice talmannen C. P. V. Nilsson i Gränebo för att såsom sakkunniga inom finansdepartementet stå till förfogande för överläggningar vid det föreliggande ärendets fortsatta beredning. För att biträda vid ärendets behandling hava samtidigt såsom sakkunniga tillkallats även statskommissarien H. K. H. Tottie och byråchefen i riksräkenskapsverket P. S. Runemark. För överläggningar med de sålunda tillkallade sakkunniga hava tre sammanträden hållits.

Departements- Gen år 1911 beslutade riksstatsreformen gav åt riksstaten det innehåll e efen' och den uppställning, som den allt fortfarande i huvudsak äger. Denna re-

form tog närmast sikte på att göra riksstaten till en efter dåtida förhållanden åtminstone i det väsentliga fullständig sammanställning av statens inkomster och utgifter under budgetåret, att enhetligt ordna de affärsdrivande verkens ställning i statens finansväsen, att i riksstaten särskilja utgifter för kapitalökning från statens verkliga utgifter, att rationellt klassificera inkomsterna ur finansiella synpunkter samt att ordna frågan örn behandlingen av överskott och brister i statsregleringen.

Riksstatsreformen av ar 1911 ingick däremot icke på en detaljerad granskning av riksstatens anslagstitlar. Under de år som gått efter reformens genomförande hava såväl statens egna förvaltningsuppgifter som ock dess bidrag till icke statlig verksamhet och understöd åt enskilda i olika hänseenden betydligt vidgats. Nya inkomsttitlar och nya utgiftsändamål hava infogats i den gamla riksstatsuppställningen. Visserligen hava, särskilt under det senaste årtiondet, vid olika tillfällen åtgärder vidtagits i syfte att på enstaka punkter eller beträffande vissa slag av utgifter vinna förbättringar i uppställningen av riksstatens utgiftssida, men dessa åtgärder hava icke tillkommit såsom led i en genomtänkt plan för riksstatsuppställningens rationalisering, och nödig enhetlighet har därför ej heller kommit till stånd. I nu föreliggande skick företer riksstatens utgiftssida betydande brister.

Dessa brister framträda redan vid en jämförelse mellan olika huvudtitlar i fråga örn anslagsuppställningen. Betydande olikheter föreligga härvid såväl beträffande den omfattning, i vilken de under skilda huvudtitlar anvisade medlen uppdelats på självständiga riksstatsanslag, som i fråga örn anslagens sammanförande i huvud- och undergrupper. Men de ifrågavarande bristerna sträcka sig vidare till anslagsmedlens fördelning mellan anslagen. Icke heller här föreligga enhetliga grunder. Ä ena sidan äro ofta anslagsmedel för ett och samma ändamål uppdelade på flera anslag (ordinarie och extra anslag, huvudanslag och förstärkningsanslag). Å andra sidan förekommer, att medelsanvisningar för helt och hållet skilda utgiftsslag sammanförts under ett och samma anslag, exempelvis dels utgifter för statens egen verksamhet och dels utgifter för bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda. Avlöningskostnaderna för statsförvaltningen äro splittrade på å ena sidan för

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

vederbörande myndighet anvisade anslag (myndighetsanslag) och å andra sidan för varje huvudtitel gemensamma anslag (gemensamhetsanslag). Enahanda är förhållandet med sakliga kostnader för statsförvaltningen, i det att dylika kostnader redovisas än på myndighetsanslag, än på gemensamhetsanslag.

Ej heller de av riksdagen eller Kungl. Majit i anslutning till riksstaten fastställda stater, som reglera dispositionen av olika anslag, äro enhetligt uppställda. Å avlöningsstaterna redovisas sålunda avlöningsförhöjningar och vikariatsersättningar än gemensamt med grundavlöningar, än under särskilda anslag eller anslagsposter. I omkostnadsstaterna äro de olika utgiftsslagen ofta ej redovisade å skilda poster, och anslagsposternas ordningsföljd i staten är i många fall föga rationell. För åtskilliga myndigheter äro i statuppställningen avlönings- och omkostnadsposter blandade örn varandra. Med uppställningen av staterna sammanhör i viss mån redovisningen av inkomster i samband med statens egen verksamhet; även här saknas enhetlig norm för redovisningen, i det att likartade inkomster än redovisas som uppbördsmedel å anslag, än upptagas såsom särskilda inkomsttitlar i budgeten.

Även anordningen med s. k. specialbudgeter företer vissa oregelbundenheter.

Till sist kvarstår alltjämt den bristen, att redovisning över riksstaten icke tillämpas för statens samtliga inkomster och utgifter.

De sålunda föreliggande bristerna i uppställningen av riksstatens utgiftssida hava i olika sammanhang uppmärksammats särskilt under det senaste årtiondets besparings- och budgetarbete. Såsom förut nämnts, har det till statskontoret och riksräkenskapsverket lämnade utredningsuppdraget närmast föranletts av en framställning av den år 1932 tillsatta särskilda granskningsnämnden för undersökning rörande besparingar- och minskningar i statsutgifterna. Även riksdagen har, i 1933 års förut omförmälda skrivelse i ämnet, givit sin anslutning till den kritik, som i här antydda hänseenden riktats mot den nuvarande riksstatsuppställningen.

Den av statskontoret och riksräkenskapsverket framlagda utredningen har närmare belyst de brister, som framträda i den nuvarande riksstaten, och även tydligt ådagalagt de fördelar, som äro att vinna vid ett genomförande av enhetliga redovisningsgrunder. I de över ämbetsverkens utredning avgivna yttrandena har också från olika håll vitsordats behovet av omläggningar i skilda hänseenden beträffande riksstatsuppställningen. Att en eller annan myndighet funnit förhållandena med avseende å sitt speciella förvaltningsområde icke påkalla förändring kan självfallet icke förtaga verkan av de uttalanden till förmån för en omläggning, som gjorts av åtskilliga myndigheter med betydande medelsförvaltning.

För egen del biträder jag den uppfattning, som från skilda håll kommit till uttryck örn behovet att upptaga frågan örn riksstatens anslagsupp-

26 Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

ställning och därmed sammanhängande spörsmål till en systematisk granskning. Jag gör detta så mycket hellre, som de påtalade bristerna i riksstatsuppställningen framträda icke minst i samband med det årliga budgetarbetet. Olägenheterna av nuvarande ordning komma till synes bland annat i bristande översiktlighet i fråga örn statens utgifter av skilda slag, svårigheter att beräkna de totala kostnaderna för olika statliga förvaltningsgrenar samt ökat arbete och kostnad vid uppgörande av sammanställningar över statsverkets utgifter för avlöningar eller omkostnader av olika slag. Med avseende å statens avlöningsutgifter medger visserligen redan den nuvarande uppställningen i stor utsträckning erforderlig överblick, men i vissa delar av budgeten redovisas fortfarande avlöningskostnader under anslag, vilkas titlar snarast bäntyda på omkostnader. Åtskilligt vore därför att vinna enbart genom en systematisering av avlöningskostnadernas redovisning, åsyftande att så långt görligt är realisera vad som nu i princip gäller. För övriga anslagskategorier, främst för omkostnader, beträffande vilka antydda möjligheter till överblick icke alls i samma utsträckning som beträffande avlöningskostnader föreligga, gör sig kravet på en systematisering i än högre grad gällande.

Under sådana förhållanden finner jag det, i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket, angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för vinnande av en mera rationell, tids- och arbetsbesparande anslags- och statuppställning.

Den av ämbetsverken i sådant syfte verkställda undersökningen har följt två alternativa linjer, alternativ A och alternativ B.

Den i principiellt hänseende viktigaste skiljaktigheten mellan de båda alternativen hänför sig till fördelningen på anslag och anslagens statuppdelning i vad avser för statens egen verksamhet anvisade anslagsmedel. Karakteristiskt för alternativ A är, att enhetlighet i grunderna för anslags- och statuppdelningen vinnes på det sätt, att särskilda anslag anvisas för varje myndighet och anslagens statuppdelning äger rum efter utgiftsslag. Alternativ B söker lösa föreliggande problem genom att särskilda anslag anvisas, såvitt angår personalkostnader, för varje myndighet men beträffande de sakliga kostnaderna för olika utgiftsslag, varvid statuppdelning äger rum för personalkostnadsanslagen efter utgiftsslag och för övriga anslag efter myndigheter.

Båda de sålunda framlagda alternativen torde få sägas innefatta möjliga lösningar av det uppställda problemet. I fråga örn valet mellan de båda alternativen vill jag, med åberopande av den föreliggande utredningen och under framhållande att icke någon av de hörda myndigheterna förordat en uppställning enligt alternativ B, för min del obetingat giva företräde åt alternativ A. Vid ett ställningstagande till denna fråga hör enligt min mening hänsyn även tagas därtill, att en anslutning til! alternativ A innebär ett fullföljande av de senaste årens utveckling på

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

detta område. I stor utsträckning hava nämligen på senare tid bland annat expenskostnader, tryckningskostnader och resekostnader för olika myndigheter utbrutits från huvudtitlarnas för dylika utgiftsändamål avsedda gemensamhetsanslag och medel för utgifternas bestridande anvisats å särskilda riksstatsanslag eller å vederbörande myndighets anslag. En omläggning av riksstatens uppställning efter de i alternativ B innefattade riktlinjerna skulle därför i själva verket innebära en brytning med en utveckling, som på vissa områden av riksstaten redan nått ganska långt och rörande vars ändamålsenlighet några delade meningar knappast försports.

Vid jämförelse mellan de båda alternativen vill jag dock icke underlåta att framhålla, att alternativ B i ett hänseende synes mig erbjuda en fördel framför alternativ A. Genom sin yttre anordning uppdrager alternativ B en tydlig gräns mellan utgifter för statens egen verksamhet och bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, i det att bidrag och understöd av statsmedel för varje förvaltningsgren sammanförts under en särskild huvudavdelning. Vid alternativ A, där för varje verksamhetsområde anslagen till icke statlig verksamhet m. m. inordnats i omedelbar anslutning till anslagen till statens egen verksamhet, framträder denna skillnad icke lika överskådligt. Även den i alternativ A tillämpade anslagsuppdelningen medger dock utan svårighet uppgörandet av sammanställningar utvisande kostnaderna för statsbidrag och statsunderstöd till olika ändamål, och dylika sammanställningar kunna, i den mån så finnes lämpligt, införas i statsverkspropositionen.

Vare sig den rationalisering av anslags- och statuppställningen, varom nu är fråga, åstadkommes genom en omläggning i enlighet med alternativ A eller alternativ B, skulle den nuvarande indelningen av riksstatsanslagen i ordinarie och extra upphävas. De framlagda alternativa förslagen rörande uppställningen av riksstatens utgiftssida hava utarbetats i syfte att erhålla en rationell uppdelning av anslagsmedlen med hänsyn till medlens användning. Att i dessa uppställningar jämväl inordna en uppdelning efter formen för anslagsmedlens anvisande skulle verka förryckande ur redovisningssynpunkt. Ett tillämpande vid den nya riksstatsuppställningen av indelningen i ordinarie oell extra anslag skulle sålunda medföra, att för en och samma myndighet anvisade anslagsmedel, avseende ett och samma slag av utgifter, skulle bliva uppdelade på skilda anslag. Deli översiktlighet i fråga örn myndigheternas totala utgifter för olika ändamål, som med omläggningen eftersträvats, skulle icke ernås, och värdet av hela reformen skulle i hög grad förminskas. Ämbetsverken hava ock efter verkställd utredning kommit till den uppfattningen, att ett slopande av den nuvarande indelningen i ordinarie och extra anslag icke möter hinder ur statsrättsliga eller praktiska synpunkter. Skillnaden mellan de båda anslagstyperna är också i praxis mycket obestämd. Några enhetliga regler för anslagsmedlens fördelning å ordinarie och extra anslag hava icke heller utbildats. Anslagsmedel för tillgodo-

28 Kungl. Marits proposition nr 220.

seende av ändamål av mera varaktig art, såsom avlöningar till ordinarie befattningshavare samt andra årligen återkommande utgifter, vilka grunda sig på lagar eller författningar, avsedda att gälla under längre tid, hava visserligen i allmänhet anvisats å ordinarie anslag, men talrika undantag från denna regel föreligga. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare anvisas å såväl ordinarie som extra anslag. Det förhållandet, att av de ordinarie anslagen ett stort antal ändras praktiskt taget varje år alltefter det skiftande medelsbehovet, visar ock, att de ordinarie anslagen icke anses mera orubbliga än de extra anslagen. Även jag ansluter mig fördenskull till dea uppfattningen, att tillräcklig anledning icke förefinnes att längre bibehålla den nuvarande uppdelningen i ordinarie och extra anslag.

Med de utgångspunkter, från vilka jag finner mig böra förorda en omläggning av uppställningen av riksstatens utgiftssida, är det uppenbart, att jag vid prövningen av föreliggande förslag måste fästa det största avseende vid frågan, huru en dylik omläggning påverkar möjligheterna att i samband med det årliga budgetarbetet granska och pröva såväl framkomna nya ansiagsäskanden som behovet av redan utgående anslag. Riksdagen har också i sin förut omförmälda skrivelse framhållit vikten av att de förändringar i fråga örn riksstatsuppställningen, som anses böra komma till stånd, med hänsyn till såväl riksdagens behandling av anslagen som redovisning och bokföring av anvisade medel, genomföras på ett så praktiskt sätt som möjligt. För egen del skulle jag icke vara villig att tillstyrka den ifrågasatta omläggningen, därest denna kunde antagas komma att medföra försämrade granskningsmöjligheter för de anslagsprövande myndigheterna och riksdagen. Det är emellertid min övertygelse, att en omläggning av riksstatens uppställning i huvudsaklig anslutning till alternativ A ingalunda kommer att förminska dessa granskningsmöjligheter utan tvärtom är ägnad att vidga möjligheterna till en effektiv prövning av utgiftsbehovet för de olika ändamål, vilka ställa anspråk på statsverket, såväl under förberedelserna till statsverkspropositionen som icke minst under riksdagens budgetarbete. Att det inom ramen av en sådan uppställning av riksstaten verkligen är möjligt att ernå en specificering av anslagsmedlen i den utsträckning, som i varje särskilt fall kan befinnas påkallad, torde också framgå av de i bilagan A meddelade anslags- och statuppställningarna.

Vid nu angivna förhållanden tillstyrker jag, att uppställningen av riksstatens utgiftssida och staterna för riksstatsanslag utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som innefattas i det av ämbetsverken framlagda alternativ A.

Såsom torde framgå av vad i det föregående anförts, avser det föreliggande förslaget i första hand, att de medel, som å riksstaten anvisas för bestridande av statsverkets utgifter, skola fördelas å särskilda riksstats-

29 Kungl. May.ts proposition nr 220.

anslag elter enhetliga grunder. Till de principer, som i sådant hänseende förordats av ämbetsverken, kan jag i allt väsentligt ansluta mig.

Vid fördelningen på självständiga riksstatsanslag böra sålunda utgifter för statens egen verksamhet särskiljas från de bidrag eller understöd, som å riksstaten anvisas till kommunal eller annan icke statlig verksamhet. Å ett anslag avseende statsbidrag till icke statlig verksamhet böra medel alltså icke beräknas för bestridande av statliga förvaltningsuppgifter. Ä andra sidan böra ej heller från anslag, som anvisas för avlöningar eller omkostnader i statens egen verksamhet, utlämnas bidrag eller understöd till kommuner eller enskilda, även örn utgiftsändamålet till äventyrs skulle stå ifrågavarande statliga förvaltningsgren nära. Den ur redovisningssynpunkt grundläggande skillnaden mellan dessa båda huvudkategorier av statsutgifter bör i budgetuppställningen strängt upprätthållas.

I fråga örn anslagsmedel, som anvisas för den förra utgiftsgruppen — d. v. s. utgifter i statens egen verksamhet — bör, såsom ämbetsverken framhållit, fördelningen å riksstatsanslag anordnas så, att personalkostnader och sakliga kostnader kunna hållas isär. Huvudregeln blir härvid, att för varje myndighet anvisas två anslag, ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Från denna regel böra avvikelser kunna ske såväl i den riktningen, att för vissa institutioner avlöningar och omkostnader lämpligen redovisas under ett gemensamt riksstatsanslag, som på sådant sätt, att för en och samma myndighet under de förutsättningar ämbetsverken angivit anvisas flera avlöningsanslag eller flera omkostnadsanslag. I vissa fall bör liksom nu för en enhetlig grupp av myndigheter _ exempelvis länsstyrelserna — ett gemensamt avlöningsanslag och ett gemensamt eller, i förekommande fall, flera gemensamma omkostnadsanslag uppföras.

Då det gäller att i praktiken omsätta dessa regler, kunna självfallet på enstaka punkter delade meningar uppkomma, huru anslagsfördelningen i särskilda fall bör verkställas. Enahanda är förhållandet beträffande fördelningen av vissa anslagsmedel mellan olika huvudtitlar samt anslagens gruppering under skilda avdelningar inom huvudtitlarna. I dessa hänseenden hava från de hörda myndigheternas sida beträffande vissa punkter framställts erinringar gentemot den konkreta utformningen av ämbetsverkens förslag enligt alternativ A. Med anledning härav vill jag endast framhålla, att det helt naturligt icke nu kan ifrågakomma att i detalj på varje punkt fastslå riksstatens blivande utseende; huru de allmänna regler, som nu uppställas, böra i särskilda fall tillämpas vid den närmare utformningen av riksstaten, är en fråga, till vilken Kungl. Majit oell riksdagen kunna och höra taga slutlig ställning först vid budget arbetet och anslagsbehandlingen för det budgetår, då den nya uppställningen skall träda i tillämpning. För närvarande torde jag kunna inskränka mig till att uttala, att de erinringar i nyssberörda hänseenden,

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

som i de avgivna yttrandena framförts, ej synas vara av beskaffenhet att rubba det allmänna omdömet, att riksstaten bör i huvudsak erhålla den avfattning, som framgår av det vid ämbetsverkens utlåtande såsom bilaga 1 fogade, enligt alternativ A upprättade förslaget. Beträffande några särskilda frågor berörande anslagsuppställningen torde jag dock i detta sammanhang få yttra mig.

Elfte huvudtiteln, omfattande pensions- och indragningsstaterna, har av ämbetsverken, i avvaktan på genomförandet av ändrad pensionslagstiftning, lämnats i huvudsak oberörd av den ifrågasatta omläggningen. Ämbetsverken hava emellertid föreslagit, dels att å anslag under andra huvudtitlar förekommande pensionsstater skola överflyttas till elfte huvudtiteln, dels att till vederbörliga huvudtitlar skola överföras de nu å elfte huvudtiteln under allmänna indragningsstaten anvisade anslagsmedlen till avlöningar oell omkostnader för personliga professurer m. fl. personliga tjänster. Dessa förslag finner jag mig böra biträda. Däremot är jag icke beredd att för närvarande taga ställning till det av ämbetsverken likaledes väckta förslaget örn uppförande å sjunde huvudtiteln av anslag för statens pensionsanstalt, vars kostnader enligt gällande bestämmelser nu bestridas dels av anstaltens egna medel, dels till viss procent av lärarinnornas pensionsanstalts medel, vilka förvaltas av styrelsen för statens pensionsanstalt.

Vid vissa verk — såsom fångvården, tullverket och lotsverket — äro för närvarande kostnaderna för verkets centrala styrelse sammanförda med kostnaderna för lokalstaten under gemensamt riksstatsanslag; i denna ordning hava ämbetsverken icke föreslagit annan ändring än att för avlöningar och omkostnader skulle anvisas skilda anslag, varvid ämbetsverken förutsatt, att särskilda avlönings- och omkostnadsstater skulle fastställas för styrelsen, respektive lokalstaten. Det synes mig dock lämpligare att i dessa fall redan i riksstaten särskilja anslagen till styrelsen från anslagen till lokalstaten. Härigenom beredes också på dessa punkter möjlighet att ur själva riksstaten utläsa kostnaderna för den centrala statsförvaltningen. Det bör härvid även påpekas, att för de flesta lokalförvaltningar, såsom exempelvis de under medicinalstyrelsen eller kommerskollegium lydande talrika lokala organen, särskilda riksstatsanslag redan nu äro och enligt ämbetsverkens förslag fortfarande skulle bliva uppförda. I den vid propositionen fogade bilagan A är den av mig nu förordade jämkningen belyst genom exempel 7, lotsverket m. m.

I anledning av vad universitetsmyndigheterna framhållit örn iakttagande av den universiteten tillerkända rätten att för undervisningens och den vetenskapliga forskningens behov disponera över vissa överskott å inkomststaten och vissa besparingar å utgiftsstaten, vill jag uttala, att den nu ifrågasatta ändringen i riksstatens uppställning, vilken är av teknisk art, självfallet icke åsyftar någon rubbning i den bestående dispositionsrätten till inkomster och besparingar vid universiteten.

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I anslutning till grundtanken i det enligt alternativ A framlagda förslaget kava ämbetsverken i den enligt nämnda alternativ upprättade riksstatsuppställningen uteslutit dyrtidstilläggsanslagen celi utgått från att utgifterna för dyrtidstillägg skulle liksom övriga avlöningskostnader bestridas från avlöningsanslagen. Härvid bava ämbetsverken i sitt utlåtande påpekat, att det efter genomförandet av en sådan omläggning med hänsyn till anslagsanvisningens praktiska ordnande inom riksdagen skulle bliva erforderligt, att grunderna för dyrtidstilläggens beräknande fastställdes/icke — såsom hittills i allmänhet varit brukligt — under riksdagens senare del, utan redan vid riksdagens början. Enligt den föreslagna nya ordningen skulle det följaktligen — framhålla ämbetsverken vidare — icke längre bliva möjligt att avväga dyrtidstilläggens storlek med ledning av det vid riksdagens slut rådande statsfinansiella läget. Skulle det anses otillrådligt att för närvarande avstå från den möjlighet till reglering av balansen mellan statens inkomster och utgifter, som dyrtidstilläggens fastlåsande först vid riksdagens slut bolle öppen, syntes annan utväg icke erbjuda sig än att tills vidare bibehålla dyrtidstilläggskostnaderna samlade å särskilda gemensambetsanslag. En dylik anordning skulle emellertid, även örn densamma finge karaktären av ett provisorium, enligt ämbetsverkens mening utgöra ett allvarligt avsteg från den för riksstatsuppställningen i övrigt tillämpade grundregeln örn utgifternas redovisning å myndighetsanslag. För egen del vill jag icke för närvarande förorda någon förändring i det nuvarande systemet med anvisande buvudtitelvis av gemensamhetsanslag för dyrtidstilläggens bestridande. Då jag intager denna ståndpunkt, sker det emellertid med en något annan motivering än det av ämbetsverken antydda skälet. Så länge prisutvecklingen är så oviss, som den de senaste åren varit, synes det med nu tillämpade grunder för dyrtidstilläggens utgående vara av vikt, att riksdagen vid beräkning av dyrtidstilläggsanslagen — som i statsverkspropositionen av praktiska skäl oftast måste fixeras utan att slutlig kännedom vunnits om levnadskostnadsindex vid kvartalsskiftet den 1 januari — är i tillfälle att taga hänsyn till indextalet vid kvartalsskiftet den 1 april. Men denna möjlighet skulle uteslutas, örn medel för dyrtidstillägg skulle beräknas under de särskilda avlöningsanslagen, som vid sistnämnda tidpunkt i stor utsträckning måste vara av riksdagen till siffran bestämda. Jag utgår således från att särskilda gemensambetsanslag för dyrtidstillägg skola tills vidare på i huvudsak samma sätt som för närvarande upptagas i riksstaten.

Den här till sina huvuddrag angivna systematiska uppställningen av riksstatsanslagen skulle enligt ämbetsverkens förslag fullföljas genom en efter enhetliga grunder genomförd statuppdelning för anslag till statens egen verksamhet. Denna fasta statuppdelning har närmast utformats för de i regel såsom förslagsanslag upptagna anslagen till avlöningar och

32 Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

omkostnader oell sönderfaller därför i två fristående statuppdelningar — en avlöningsstat och en omkostnadsstat. Även i de fall, då avlöningar och omkostnader, enligt vad i det föregående angivits, skulle redovisas å samma anslag, böra i regel utgifterna fördelas på en avlöningsstat och en omkostnadsstat. För det fall, som undantagsvis torde kunna inträffa, att det icke är möjligt att på förhand upprätta en stat, kan dock genom utfärdande av bokföringsföreskrifter en redovisning av utgifterna erhållas efter enahanda specifikation som den med statuppdelningen avsedda.

För den huvudsakliga innebörden av ämbetsverkens förslag beträffande den fasta statuppdelningen har jag i det föregående redogjort. Jämväl i dessa delar kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad ämbetsverken föreslagit. Rörande några hithörande spörsmål anser jag mig emellertid böra särskilt uttala min mening.

Vad avlöningsstaten angår, har den inom finansdepartementet verkställda bearbetningen av de uppgifter, som avlämnats av de i ärendet hörda myndigheterna, ådagalagt behovet och lämpligheten av att å avlöningsstaten upptaga en särskild post för arvoden och liknande särskilda ersättningar. Å denna post skulle självfallet icke avföras såsom arvode betecknad avlöning till vissa ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande tills vidare eller på viss tid — dylika avlöningskostnader skulle liksom hittills utgå av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Från ifrågavarande särskilda arvodespost skulle däremot huvudsakligen bestridas kostnaden för ersättning i form av arvode vid vissa icke-heltidstjänster eller särskilda uppdrag, exempelvis det i vissa verk till chefens ställföreträdare utgående arvodet. Genom det sålunda ifrågasatta tillägget till den av ämbetsverken föreslagna avlöningsstaten skulle vinnas, att statuppställningen låter väl anpassa sig även på myndigheter, vilkas organisation helt eller till största delen uppbyggts med arvodestjänster. Exempel på en dylik statuppställning lämnas i bilagan A i staten för arbetsdomstolen, vilken, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, just på denna punkt riktat vissa erinringar mot ämbetsverkens förslag till avlöningsstat.

Av den ståndpunkt jag i det föregående intagit i fråga örn dyrtidstilläggens redovisning å riksstaten följer, att å avlöningsstaten icke bör i allmänhet upptagas någon post för dyrtidstillägg.

Enligt ämbetsverkens förslag skulle å avlöningsstaten uppföras en särskild post för avlöningar åt befattningshavare å extra stat — d. v. s. innehavare av befattningar, som avses i 32 och 33 §§ avlöningsreglementet för icke-ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen (nr 356/1925). Häremot har jag icke något att erinra. Jag vill dock i detta sammanhang påpeka, att ett upphävande i enlighet med vad jag nyss förordat av skillnaden mellan ordinarie och extra anslag kräver en, örn ock blott formell, revision av det för allmänna civilförvaltningen gällande avlönings-

33 Kungl. Mårds proposition nr 220.

reglementet för icke-ordinarie befattningshavare. En översyn av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen i dess helhet påkallas emellertid även av ett genomförande av det för årets riksdag framlagda förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente, enligt vilket tjänstepensionsrätt skulle tillerkännas vissa grupper av icke-ordinarie tjänstemän. Utfärdande av avlöningsföreskrifter för den icke-ordinarie personalen ankommer på Kungl. Majit. Det är min avsikt att inom den närmaste framtiden för Kungl. Majit anmäla frågan örn igångsättande av en överarbetning av ifrågavarande bestämmelser. Vid en dylik överarbetning torde även få tagas under övervägande vad ämbetsverken anfört i fråga örn reglerna för avlöning till befattningshavare å extra stat, de s. k. extrastatsreglerna.

I fråga örn dispositionen av de för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare anvisade medlen föreslå ämbetsverken den från nu gällande regler avvikande ordningen, att avlöning till extra ordinarie personal under tjänstledighet för sjukdom skulle få utgå från den förslagsvis beräknade posten till avlöningsförhöjningar m. m. Till detta spörsmål, vilket icke står i direkt samband med den föreliggande frågan örn avlöningsstatens uppställning, anser jag icke erforderligt att nu taga ställning. I de exempel, som återfinnas i bilagan A, hava beräkningarna emellertid skett under förutsättning att ämbetsverkens förslag i denna del genomföres. Frågan, från vilken post i avlöningsstaten kostnaderna för sjukavlöning och vissa liknande förmåner böra i fortsättningen bestridas, torde böra upptagas till övervägande i samband med dels den förut berörda revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal dels spörsmålet örn anställande av verksläkare vid verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen, vilket spörsmål jämväl aktualiseras vid antagande av det för riksdagen framlagda förslaget örn tjänstepensionsrätt för viss ickeordinarie personal.

I avseende å beräkningen av de särskilda posterna på avlöningsstaten tillstyrker jag ämbetsverkens förslag, att posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, vars belopp hittills plägat upptagas med utgångspunkt från näst högsta löneklassen för varje befattning, i stället beräknas efter den högsta löneklassen. Härigenom torde i stort sett bättre överensstämmelse vinnas mellan de beräknade och de verkliga utgifterna å posten ifråga. I detta hänseende tillåter jag mig erinra om att även 1933 års statsrevisorer uttalat sig för en undersökning rörande behovet av ändrade beräkningsgrunder. Avlöningsanslagen för ordinarie personal vid vissa större lokalförvaltningar beräknas för närvarande med hänsyn tagen till belastningen. Härutinnan torde i samband med omläggningen av riksstatsuppställningen någon ändring icke vara påkallad.

Posten till avlöningar vid befattningar å övergångsstat eller med tjänstgöringsskyldighet förenade befattningar å indragningsstat bör, där sådan post förekommer, beräknas efter samma grunder som posten till avlö-

Bihang till riksdagens protokoll 193i. t sami. Nr ‘220. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ningar till ordinarie tjänstemän. Om befattning å övergångsstat är avsedd att vid inträffande ledighet ersättas med en på den ordinarie tjänsteförteckningen upptagen befattning, vilken under tiden hålles vakant, bör posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknas med avdrag av den på den vakansstående befattningen belöpande avlöningen. Detta avdrag bör göras redan i statuppställningen, så att avlöningsstatens nettobelopp kommer att överensstämma med motsvarande anslagssumma. Exempel på en dylik statuppställning lämnas i bilagan A i avlöningsstaten för lotsstyrelsen.

Beträffande posten för avlöningar till befattningshavare å extra stat torde här endast böra erinras, att genom tillämpande av den av ämbetsverken förordade beräkningsgrunden — högsta förekommande löneklass för vederbörande befattningshavare — kostnaderna för dessa befattningshavares avlöningsförhöjningar komma att utgå från denna post samt att till följd härav det å sjunde huvudtiteln anvisade anslaget till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen kan bortfalla.

Då det alltjämt skulle ligga i vederbörande myndighets hand att inom ramen av anvisade medel och gällande avlöningsföreskrifter bestämma antal och löneställning för andra icke-ordinarie befattningshavare än tjänstemän å extra stat, bör posten till grundavlöningar till förstnämnda befattningshavare, såsom även ämbetsverken föreslagit, vara maximerad. Beräkningen av denna post kan av samma anledning icke gärna verkställas efter schematiska grunder; vid beräkningen måste hänsyn även tagas till den besparing å posten, som uppkommer, då befattningshavare, vilken därifrån uppbär grundavlöning, bestrider vikariat å ordinarie tjänst eller befattning å extra stat, i vilket fall kostnaden för hans grundavlöning kommer att belasta avlöningsposten för ordinarie tjänstemän, respektive befattningshavare å extra stat. Den för avlöningsförhöjningar m. m. till hithörande befattningshavare avsedda posten bör däremot ofta kunna upptagas enligt schablonmässig beräkningsgrund — exempelvis kostnaden för två löneklassuppflyttningar till den från posten för grundavlöningar avlönade personalen.

Vad jag nu anfört gäller i första hand verk med nyreglerad avlöning. Beträffande oreglerade verk påkallas otvivelaktigt vissa avvikelser från nu angivna grunder beträffande avlöningsstatens uppställning och sättet för beräkning av däri uppförda poster. Härvid bör dock iakttagas, att statuppställningen anordnas så, att även för oreglerade verk en motsvarande utgiftsredovisning kan erhållas. Att detta icke bör möta några hinder torde framgå av det i bilagan A intagna exemplet 5, allmänna läroverken m. m.

Även beträffande omkostnadsstatens uppställning kan jag såsom nämnt i allt väsentligt biträda vad ämbetsverken föreslagit. För en myndighet,

Kungl. Majlis proposition nr 220.

som jämte expenskostnader regelbundet bär utgifter för tjänsteresor och för tryckning av publikationer, skulle omkostnadsstaten alltså upptaga tre poster, nämligen — med vissa jämkningar i den av ämbetsverken föreslagna rubriceringen av posterna — 1) reseersättningar, 2) expenser och 3) publikationstryck. Såsom regel skulle beträffande alla tre posterna föreskrivas, att de icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande, varvid dock såvitt angår posten till expenser bör iakttagas, att maximeringen ej skulle omfatta utgifter för bränsle, lyse och vatten, för vilka bör ställas till myndigheternas förfogande en förslagsvis betecknad post. För vissa myndigheter eller institutioner, vilkas verksamhet icke enbart är administrativ i egentlig mening — exempelvis mynt- och justeringsverket, statens provningsanstalt, tvångsarbetsanstalterna m. fl. —• kommer omkostnadsstatens uppställning självfallet att få ett vidsträcktare innehåll med ett flertal allt efter rörelsens natur i de olika fallen skiftande poster.

Självfallet böra icke i staterna upptagas andra poster än sådana, som motsvara regelmässigt återkommande utgiftsändamål vid vederbörande verk. Detta gäller såväl avlönings- som omkostnadsstaten. Örn exempelvis kostnader för tjänsteresor och publikationstryck ej beräknas förekomma vid ett verk, kommer den fastställda omkostnadsstaten endast att upptaga expenser. Uppkommer sedermera under budgetåret behov av medel för tjänsteresor eller för tryckning av någon publikation, bör verket hava att hos Kungl. Maj:t göra framställning örn medelsanvisning för ändamålet. Härvid bör tillses, huruvida icke genom nedsättning av det belopp, som ställts till förfogande för expenser, det nytillkomna medelsbehovet kan rymmas inom det för omkostnader anvisade anslagets ram. Även örn detta skulle visa sig icke vara fallet, har Kungl. Maj:t, därest omkostnadsanslaget är av förslagsanslags natur, möjlighet att från anslaget anvisa erforderligt belopp för det begärda ändamålet.

Såväl avlönings- som omkostnadsstaten bör underställas riksdagens prövning. Jag förutsätter, att riksdagen därvid i allmänhet, såsom nu plägar ske, fastställer avlöningsstaten, men att riksdagen beträffande omkostnadsstaten, i överensstämmelse med nuvarande praxis, i regel endast bestämmer omkostnadsstatens slutsumma. För vissa större verk och institutioner, beträffande vilka riksdagen nu fastställer även omkostnadsstaten, bör dock samma ordning även i fortsättningen tillämpas. I här berörda hänseenden är alltså den föreslagna omläggningen icke avsedd att medföra någon ändring i nu tillämpad ordning.

Den av ämbetsverken förordade anslagsuppställningen medför, såsom framgår av vad förut anförts, en ej obetydlig sammanlagd minskning av antalet riksstatsanslag inom de av omläggningen berörda delarna av riksstaten. Denna sammandragning av riksstatens utgiftssida har ej varit ett självständigt syftemål vid den verkställda undersökningen utan har

36 Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

uppkommit såsom resultat av en omgruppering av anslagen enligt de förordade principerna. Att modifikationer även i detta hänseende kunna framkomma vid den fortsatta bearbetningen framgår av vissa i bilagan A anförda exempel, där det befunnits lämpligt att uppdela anslagsmedlen på flera riksstatsanslag än som upptagits i den av ämbetsverken framlagda riksstatsuppställningen. Jag vill emellertid här betona vad även ämbetsverken uttalat, att den ifrågavarande minskningen av antalet riksstatsanslag icke åsyftar, att redovisningen av anslagsmedlen skulle bliva mindre specificerad än nu. Alla erforderliga detaljuppgifter rörande de för olika förvaltningsgrenar anvisade anslagsmedlen synas utan omgång bliva tillgängliga genom den till avlönings- respektive omkostnadsanslagen knutna fasta statuppdelningen, såsom ett studium av de i bilagan A införda exemplen torde utvisa. Redovisningen av anslagsmedlen kommer alltså efter den föreslagna omläggningens genomförande att kunna bliva minst lika specificerad som för närvarande.

Ett genomförande av den nu förordade omläggningen av anslags- och statuppställningen skulle, såsom ämbetsverken framhållit, även bereda möjlighet att i anslutning till riksbokföringen åvägabringa en systematisk redovisning av de faktiskt bestridda statsutgifterna i enlighet med vissa vid ämbetsverkens utlåtande fogade preliminära förslag till tabelluppställningar. Denna redovisning skulle möjliggöra en översikt av statsverkets utgifter under olika huvudtitlar med fördelning såväl efter skilda förvaltningsgrenar och myndigheter som efter utgiftsändamål. Enligt vad ämbetsverken meddelat skulle tabellerna, sedan den nya ordningen fullt genomförts, kunna beräknas för ett visst budgetår föreligga i korrektur redan under nästföljande oktober och sålunda i denna form kunna tillhandahållas såväl statsrevisorerna, till underlättande av dessas arbete, som statsdepartementen, för vilka de uppenbarligen skulle bliva av synnerligt värde vid budgetarbetet.

X förevarande utlåtande hava ämbetsverken berört även frågan örn de s. k. specialbudgeterna. Ämbetsverken hava därvid beträffande den budgettekniska behandlingen av automobilskattemedlen och totalisatormedlen föreslagit vissa omläggningar, med bibehållande dock i princip av dessa medels redovisning å särskilda specialbudgeter. Därjämte hava ämbetsverken föreslagit, att den för patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter inrättade specialbudgeten skulle upplösas och anslag för patent- och registreringsverket anvisas å riksstaten i vanlig ordning. Till dessa frågor torde det icke vara erforderligt att nu taga ställning, utan vad ämbetsverken i denna del föreslagit torde få prövas i samband med förberedelserna till statsverkspropositionen till nästa års riksdag.

På sätt framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, hava ämbetsverken med det föreliggande utlåtandet icke till alla delar fullgjort

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

det åt dem lämnade uppdraget. Ämbetsverken hava också förklarat sig hava för avsikt att i ett kommande utlåtande upptaga till behandling vissa särskilda med den föreslagna omläggningen av riksstatens uppställning sammanhängande frågor. Dessa återstående spörsmål torde emellertid ej vara av beskaffenhet att påkalla uppskov med prövningen av det nu föreliggande förslaget. Tvärtom synes det för den vidare behandlingen av de frågor, som återstå i det åt ämbetsverken lämnade utredningsuppdraget, vara av betydelse, att Kungl. Majit och riksdagen nu taga ställning till frågan örn huvuddragen för de föreslagna omläggningarna beträffande anslags- och statuppställningen.

Såsom förut erinrats, uttalade 1933 års riksdag i skrivelse nr 78, att riksdagen, sedan den igångsatta utredningen slutförts, borde bliva satt i tillfälle att granska resultatet, innan förslag till riksstatsuppställning enligt nya grunder förelädes riksdagen för tillämpning ett visst budgetår. I anslutning till detta uttalande föreslår jag, att förevarande ärende genom proposition nu förelägges riksdagen för yttrande. Därest riksdagen lämnar de här förordade grunderna utan huvudsaklig erinran, torde Kungl. Majit efter slutlig prövning av ärendet böra förordna, att verk och myndigheter skola vid avgivande av anslagsäskanden för budgetåret 1935/1936 upprätta stater och verkställa anslagsberäkningar i enlighet med dessa grunder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående de av mig i det föregående förordade grunderna för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet! John O. Karlsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

39 Bilaga A

till propositionen.

P. M.

med exempel på anslags- och statuppställning.

Med utgångspunkt från de av statskontoret och riksräkenskapsverket i utlåtande den 15 september 1933 föreslagna grunderna för uppställning av riksstatens utgiftssida m. m. hava upprättats de vid denna promemoria fogade preliminära utkast till anslags- och statuppställningar för följande myndigheter eller verksamhetsgrenar, nämligen:

Exempel 1. Exempel 2. Exempel 3. Exempel 4. Exempel 5. Exempel 6. anstalt m. m., Exempel 7.

Femte huvudtiteln: Arbetsdomstolen,

Femte huvudtiteln: Allmänna pensionsförsäkringen, Sjunde huvudtiteln: Statistiska centralbyrån,

Sjunde huvudtiteln: Riksräkenskapsverket,

Åttonde huvudtiteln: Allmänna läroverken m. m.,

Nionde huvudtiteln: Statens meteorologisk-hydrografiska

Tionde huvudtiteln: Lotsverket m. m.

I varje exempel angives först anslagens uppställning i riksstaten enligt de förordade grunderna. För att belysa statuppställningen har därefter beträffande ifrågavarande anslag intagits utdrag ur statsliggaren, sådan denna tänkes komma att i huvudsak gestalta sig efter omläggningen. Det bör måhända här uttryckligen framhallas, att den närmare redigeringen av statsliggaren ankommer på statskontoret och att avsikten självfallet icke är att genom dessa exempel hinda ämbetsverket beträffande statsliggarens avfattning i berörda delar. Sist under varje exempel äro införda förklaringar av förändringarna i anslagssummorna samt av staternas beräkning m. m.

Vad angår uppställningen av själva riksstaten hava i dessa exempel vidtagits vissa jämkningar i ämbetsverkens förslag beträffande anslagsuppställningen för statistiska centralbyrån, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt lotsverket.

Beträffande anslagen under statistiska centralbyrån hava sålunda de av ämbetsverken upptagna särskilda anslagen för 1930 års allmänna folkräkning och 1932 års allmänna jordbruksräkning begränsats till att avse enbart avlöningar åt personal vid dessa utredningar och under rubriken »Avlöningar» inordnats efter ett anslag för avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet. Vidare har ett för centralbyråns hela verksamhet avsett omkostnadsanslag upptagits, varjämte det nuvarande an-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

slaget för ersättning till hushållningssällskapen i anledning av arbete för 1932 års allmänna jordbruksräkning bibehållits.

I fråga om statens meteorologisk-hydrografiska anstalt hava arvoden åt observatörer och å väderlekstjänst för luftfarten (inklusive telegramkostnader) belöpande anslagsmedel utbrutits från de i ämbetsverkens förslag uppförda anslagen för anstaltens ordinarie verksamhet samt redovisats, arvodena åt observatörer å ett härför under den ordinarie verksamheten särskilt uppfört anslag och anslagsmedlen till väderlekstjänst för luftfarten likaledes å ett särskilt anslag, vilket — jämte ett för geofysiska undersökningar i Riksgränsen uppfört anslag, motsvarande det i ämbetsverkens förslag i anslaget till särskilda undersökningar inräknade nuvarande anslaget IX N 6 — upptagits under rubriken »Särskilda undersökningar». Med övriga under anslaget till särskilda undersökningar i ämbetsverkens förslag innefattade anslagsmedel har förfarits sålunda, att anslagsmedlen för seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko såsom avsfeende utgifter för icke statlig verksamhet utbrutits till särskilt anslag, medan nuvarande anslaget till vattenfallsförteckning för mellersta och södra Sverige utelämnats och anslagsmedlen för hydrogeologiska specialundersökningar förutsatts skola i sin helhet uppföras under rubriken Sveriges geologiska undersökning. Härjämte hava under avdelningen »Diverse» upptagits två ytterligare anslag för bidrag till internationella ändamål, vartill medel för närvarande utgå från anslaget till diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Vad slutligen angår lotsverket hava — i stället för de av ämbetsverken föreslagna för lotsverket i dess helhet avsedda anslagen till avlöningar och till omkostnader — upptagits särskilda avlönings- och omkostnadsanslag för lotsstyrelsen och särskilda anslag för lots- och fyrstaten; därjämte har tillkommit ett nytt anslag för internationellt ändamål.

Vid exemplifieringen hava lagts till grund de för budgetåret 1933/1934 anvisade anslagsmedlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

41 Exempel 1.

Femte huvudtiteln: Arbetsdomstolen.

Utdrag ur riksstaten.

Utdrag ur statsliggaren.

B 7. Arbetsdomstolen: Avlöningar, förslagsanslag

67,600

Stat.

1. Arvoden och dylika särskilda ersättningar, förslagsvis............................

Enl. k. br......... må anslagsposten till arvoden och dylika särskilda

ersättningar disponeras sålunda:

Arvode åt ordföranden ................................................ 21,000

Arvode åt en ledamot, tillika vice ordförande 2,000

Arvode åt en ledamot ............................................... 1,500

Arvoden åt fyra ledamöter ........................................ 6,000

Dagarvoden åt ledamöter och ersättare för dem,

förslagsvis.................... 15,630

Ersättning åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner, förslagsvis .................................................... 2a 2,750

Kostnader för särskilda utredningar genom tekniskt

sakkunniga, förslagsvis ............................................ 3 100

Summa kronor 48,980

2. Avlöningar till befattningshavare å extra stat, förslagsvis ....................

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

3. Avlöningar till andra icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst............................................ 2c9,252

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ....................... 2 4 300

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis....................................................................................

Summa kronor 67,600

B 8. Arbetsdomstolen: Omkostnader, förslagsanslag.................................... * 3,900

9,552

488 Stat.

Expenser, förslagsvis.................................................................................... 3,900

Enl. k. br......... må anslagsposten till expenser disponeras sålunda:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................ 100

Övriga expenser, högst .................................................... 3,800

Summa kronor 3,900

Förklaringar.

1 Åt arbetsdomstolen är för budgetåret 1933/1934 anvisat ett extra förslagsanslag å kr. 70,000 Genom beräkning av posten till avlöningar till befattningshavare å extra stat efter

högsta förekommande löneklass hava de åt arbetsdomstolen anvisade anslagsmedlen ökats med ................. » 782

Samma anslagsmedel hava genom beräkningen av posterna för avlöningar till andra

icke-ordinarie befattningshavare m. m. ökats med ytterligare ........................ » 200

Härtill kommer, att från allmänt anslag överflyttats beräknade kostnader för provisoriskt dyrortstillägg, 390 kronor, varjämte för avjämning tillagts (98 -f- 30 =)

128 kronor ............................................................................................... » 518

Summa kr. 71,500

1 I arbetsdomstolens stat för budgetåret 1933/1934 finnes upptagen en förslagsvis anvisad post till vikariatsersättningar samt ersättningar åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner å 3,660 kronor, av vilket belopp enligt beräkning i 1933 års statsverksproposition belöper

å ersättningar åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner........................... kr. 2,750

å ersättning till vikarie för sekreteraren ................................................... » 586

och å ersättningar till vikarier för den övriga personalen ........................... » 324

Summa kr. 3,660

a) Det för ersättningar åt ledamöter för mistade avlöningsförmåner beräknade beloppet har i ovanstående statförslag upptagits såsom en särskild post under posten till arvoden och dylika särskilda ersättningar.

b) Anslagsposten avser avlöning åt en sekreterare. För ersättning till sekreterarens vikarie, vilken ersättning skall bestridas från posten till avlöning åt sekreteraren, hava i den föreslagna staten medel ej beräknats i vidare mån än att sistnämnda post beräknats efter högsta förekom-

mande löneklass till...................................................................................... kr. 8,580

eller sålunda till belopp, som överstiger i årets stat upptaget belopp.................. » 7,212

med ................. kr. 1,368

Efter avdrag från sistnämnda belopp av det i årets stat beräknade, i statförslaget uteslutna beloppet till ersättning åt sekreterarens vikarie ................................. » 586

43 Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

återstår den av nu angivna förändrade beräkningsgrunder föranledda ökningen av

de åt arbetsdomstolen anvisade anslagsmedlen (jfr not 1 här ovan) .....................

c) Slutligen har det i staten lör budgetåret 1933/1934 till ersättningar åt vikarier

för den övriga personalen beräknade beloppet.................................................

jämte den till ersättningar åt extra tjänstemän och övriga biträden samt för vakthållning anvisade posten.................................................................................

sammanförts med de i årets stat upptagna, efter lägsta löneklass beräknade posterna

4,300

tU1 o

avlöning åt ett kameralbiträde i 8:e lönegraden .......... » ->D,D

och avlöning åt ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden .................................... » 2,052

Då i den sålunda erhållna summan.............................................................. kr- 9,352

ej är inräknat något belopp till avlöningsförhöjningar, har av densamma ansetts böra till posten för avlöningsförhöjningar m. m. överföras allenast å sjukavlöning ,

belöpande kostnader. Efter avdrag av dessa kostnader, vilka upptagas till ......•• »__100

återstår att hänföra till posten för grundavlöningar m. m.................................. kr. 9,252

d) Det för avlöningsförhöjningar m. m. beräknade beloppet, 300 kronor (motsvarande i detta fall en avlöningsförhöjning för varje befattningshavare), täckes intill ett belopp av 100 kronor av det för sjukavlöning utbrutna beloppet.

I omkostnadsstaten för budgetåret 1933/1934 är upptagen en post å 70 kronor till resekostnadsoch traktamentsersättningar ävensom kostnader för särskilda utredningar genom tekniskt sakkunniga. För förstnämnda kostnader har här ej ansetts böra upptagas något belopp. Kostnaderna för särskilda utredningar genom tekniskt sakkunniga, vilka kostnader befunnits böra upptagas i staten för avlöningsanslaget, hava beräknats till ett avrundat belopp av 100 kronor. I avbidan på slutlig lösning av frågan örn redovisning av inkomster för anslag hava vid upprättande av detta exempel utelämnats de genom försäljning av domstolens publikation »Arbets-

domstolens domar» inflytande inkomster och därav bestridda kostnader för publikationens utgivning, för vilket ändamål hitintills inga medel anvisats i domstolens stat.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Exempel 2.

Femte huvudtiteln: Allmänna pensionsförsäkringen.

Utdrag ur riksstaten.

Utdrag ur statsliggaren.

B 29. Pensionsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag

1,039,000

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis

2. Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst ........................................ i 265,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis........................ 4 47,300

3 660,000 312,300

Kungl. Majds proposition nr 220. 45

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis.................................................................................. 29,000

4. Arvoden och dylika särskilda ersättningar, förslagsvis............................ 37,700

Enl. k. br......... må anslagsposten till arvoden och dylika särskilda

ersättningar disponeras sålunda:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ........ 1,000

Ersättning till fyra sakkunniga hos styrelsen, förslagsvis....................................................................... 1,000

Ersättning till tillfälliga ledamöter i styrelsen, högst 4 18,000 Arvoden till överläkare och biträdande läkare hos

styrelsen, högst ........................................................ 4 17,700

Summa kronor 37,700

Summa kronor 1,039,000

B 30. Pensionsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag

106,000

Stat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis........................................................................ 4,000

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

2. Expenser, förslagsvis .................................................................................... 6 101,900

Enl. k. br......... må anslagsposten till expenser disponeras sålunda:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ........................ 12,600

Övriga expenser, högst............................................... 89,300

Summa kronor 101,900

3. Publikationstryck, förslagsvis .................................................................... 500

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till publikationstryck

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

Summa kronor 106,400

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för vänne, gas och elektrisk ström för uthyrda lägenheter

samt försäljning av makulatur m. m..................................................... 400

Nettoutgift kronor 106,000

B 31. Pensionsstyrelsens ortsombud, förslagsanslag ................................ 205,000

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Stat.

1. Arvoden, förslagsvis .................................................................................. 90 000

2. Reseersättningar, förslagsvis....................................................................... 115,000

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

Summa kronor 205,000

B 32. Bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslagsanslag ........................................ 50,200,000

B 33. Åtgärder täll förebyggande och hävande av invaliditet ............ 100,000

B 34. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar, förslagsanslag ............................................................................................... 280,000

B 35. Postverkets kostnader för tryckning och expediering av pen-

sionskvitton för femårsperioden 1934—1938, förslagsanslag 110,000

B 36. Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteckningar, förslagsanslag ............................................................................................ 56,000

Förklaring ar.

1 Åt pension sstyrelsen äro för budgetåret 1933/1934 anvisade

ett ordinarie förslagsanslag å...... ................................................................ jjr_ 640 000

och ett extra förslagsanslag å ..................................................................... s 5gg qqq

Genom beräkning av posten till avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat efter högsta förekommande löneklass hava de åt styrelsen anvisade anslagsmedlen

ökats med .............................................................................................. , 21,000

Härtill kommer, att från allmänt anslag överflyttats beräknat belopp för provisoriskt dyrortstillägg..... .......................................................... ............ , 29 000

Slutligen har förutsatts, att redovisning skall ske å riksstatens inkomstsida av bidragen från pensionsförsäkringsfonden och den frivilliga försäkringen, vilka för innevarande budgetår beräknats

bidraget från pensionsförsäkringsfonden till................................................ s 65 000

och bidraget från den frivilliga försäkringen till ......................................... „ 27 000

Summa kr. 1,350,000

’ Anslagen B 32 och B 33 motsvara anslaget B 26 i riksstaten för budgetåret 1933/1934

3 För ersättningar till vikarier för befattningshavare å ordinarie stat, vilka ersättningar skola bestridas från posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, hava i den föreslagna staten medel ej upptagits i vidare mån än att sistnämnda post beräknats efter högsta

förekommande löneklass till ..................................................................... kr 660 000

eller salunda till belopp, som överstiger i årets stat upptaget belopp ............... » 618,000

med

kr. 42,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 47

Efter avdrag från sistnämnda belopp av det i årets stat beräknade, i statförslaget

uteslutna beloppet till vikariatsersättningar ................................................... kr. 21,000

återstår den av nu angivna förändrade beräkningsgrunder föranledda ökningen av

de för innevarande budgetår anvisade anslagsmedlen .................................... * 21,000

I staten för det åt pensionsstyrelsen för budgetåret 1933/1934 anvisade extra anslaget finnes upptagen en post till avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. å ......................................................... kr. 348,000

Från denna post skola, förutom samtliga avlöningar och vikariatsersättningar, bestridas jämväl ersättning till tillfälliga ledamöter i styrelsen ävensom arvoden till en överläkare och två biträdande läkare hos styrelsen. Efter avdrag av dessa ersättningar och arvoden, som ansetts böra upptagas under en härför i statförslaget särskilt uppförd post samt uppgå

ersättningarna till tillfälliga ledamöter, enligt styrelsens beräkning, till kr. 18,000

och arvodena till läkarna, enligt k. br. 80/e 1933, till högst............ * 17,700 jt_35,700

återstår till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... kr. 312,300

Posten till avlöningsförhöjningar m. m. har styrelsen beräknat till ................. * 47,300

varefter till grundavlöningar återstår ........................................................... kr. 265,000

Detta belopp utgöres av det för budgetåret 1933/1934 anvisade beloppet med tillägg av de särskilda uppbördsmedlen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Exempel 3.

Sjunde huvudtiteln: Statistiska centralbyrån.

Utdrag ur riksstaten.

Utdrag ur statsliggaren.

B 7. Statistiska centralbyrån: Avlöningar: Avlöningar till personal

för verksamheten i allmänhet, förslagsanslag................................ 322,600

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis................ 3 253,160

2. Avlöningar till befattningshavare å övergångsstat, förslagsvis................ 4 11,940

3. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst........................................... 5 45,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m„ förslagsvis ........................ 6 2,000 47 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis............................................................................. 10,500

Summa kronor 322,600

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

49 Ordinarie förslagsanslaget till statistiska centralbyrån är för budgetåret 1933/1934 uppfört

med .................... ................................................................................... kr. 297,200

Genom beräkning av avlöningsposterna till ordinarie befattningshavare och till befattningshavare å övergångsstat efter högsta förekommande löneklass hava de åt

verket anvisade anslagsmedlen ökats med (11,460 440)................................. » 11,900

Slutligen hava överflyttats från anslaget till stämpelomkostnader 3,000 kronor och från

allmänt anslag ett för provisoriskt dyrortstillägg beräknat belopp av 10,500 kronor » 13,500

Summa kr. 322,600

Bihang lill riksdagens protokoll 193\. 1 sami. Nr 220. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I detta anslag ingå följande från allmänna anslag överflyttade belopp, nämligen från anslag till

rese- och traktamentspenningar ................................................................. kr. 200

skrivmaterialier och expenser, ved m. m................ ..................................... » 100,800

tryckningskostnader.................................................... ............................... x 75,000

Summa kr. 170,000

Posten har beräknats efter högsta förekommande löneklass till.......................... kr. 253,160

eller sålunda till belopp, som överstiger i nuvarande stat upptaget belopp -- » 941,700

med ............................................................................ kr. 11,460

Beloppet överstiger i staten för budgetåret 1933/1934 upptagna 11,500 kronor med 440 kronor, beroende på uppräkningen i högre löneklass.

Posten har beräknats till summan av nu för icke-ordinarie personal beräknade belopp, 43,000 kronor, efter avdrag av 1,000 kronor för sjukavlöning men med tillägg av 3,000 kronor för utarbetande av stämpelstatistik, varför medel nu utgå från anslaget till stämpelomkostnader.

I denna post ingå dels avlöningsförhöjningar m. m. med 1.000 kronor dels ock sjukavlöningar

med 1,000 kronor.

I denna post ingå omkostnader för

a) verksamheten i allmänhet.......................................... kr. 31,500

b) folkräkningen .................................... » 60,800

c) jordbruk sräkningen ...................................................................... » 8,500

Summa kr. 100,800

Nu utgående anslagsmedel utgöra .................................................................. kr. 75,000

Av medel för försålda publikationer användas................................................... _»_ 6,000

Summa kr. 81,000

Kungl. Majlis proposition nr 220.

51 Exempel i.

Sjunde huvudtiteln: Riksräkenskapsverket.

Utdrag ur riksstaten.

B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.

14 Riksräkenskapsverket:

Avlöningar, förslagsanslag .. Omkostnader, förslagsanslag

I

475,700

80,000j i 555,700

Utdrag ur statsliggaren.

B 13. Riksräkenskapsverket: Avlöningar, förslagsanslag

475,700

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis................

2. Avlöningar till befattningshavare å extra stat, förslagsvis ...................

3. Avlöningar till andra icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst ........................................... 4 32,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis............................ 5 3,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis................................................................................

Summa kronor

2 411,200

3 14,400

35,100

15,000

4 75,700

B 14. Riksräkenskapsverket: Omkostnader, förslagsanslag

80,000

52 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 220. Stat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis....................................................................... g OOO

Eril. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

2. Expenser, förslagsvis................................................................................ 72,000

Eril. k. br......... ina anslagsposten till expenser disponeras sålunda:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................ 3,000

Övriga expenser:

För eget behov, högst .............................. 24,000

För annat än eget behov; förslagsvis . . .. 6 45,000 69 000

Summa kronor 72.000

3. Publikationstryck, förslagsvis ................................................................... 7,000

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till publikationstryck

anvisade beloppet icke utan Kungl. Marits medgivande överskridas.

Summa kronor 85,000

Särskilda uppbördsmedel:

Försålda blanketter m. lii.................................................................................. 5 qq^

Nettoutgift kronor 80,000

Förklaringar.

1 För riksräkenskapsverket äro för budgetåret 1933/1934 anvisade

ett ordinarie förslagsanslag å.................... ^ 420 400

samt ett extra anslag å ................................................... » 16,700

Genom beräkning av posten till avlöningar åt ordinarie befattningshavare och åt befattningshavare å extra stat efter högsta förekommande löneklass hava de åt

verket anvisade anslagsmedlen ökats med (21,300 + 2,300) ............................. » 23,600

Härjämte hava till anslagen för riksräkenskapsverket överflyttats beräknade belopp för

provisoriskt dyrortstillägg ........................................................................... » J5 qqo

reseersättningar ........................................................................................ » g qqq

expenser (jfr not 6 här nedan) ..................................................................... » 72,000

publikationstryck .................. >, 7,000

kr. 560,700

varifrån avgå uppbördsmedel å omkostnadsanslaget .......................................... » 5,000

kr. 555,700

2 Posten har beräknats efter högsta förekommande löneklass till........................... kr. 411,200

eller sålunda till belopp, som överstiger i årets stat upptaget belopp .................. » 389,900

med ............ kr. 21,300

8 Av det för budgetåret 1933/1934 för riksräkenskapsverkets verksamhet anvisade extra anslaget å 16,700 kronor må bestridas avlöningar till 2 extra revisorer i lönegrad B 21 och en amanuens (i 18:e lönegraden). Nu förevarande post är beräknad för avlöning till de två extra revisorerna efter högsta förekommande löneklass till i avrundat tal......................................................................................... jcr> 14,400

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

53 Då avlöningen till dem lör innevarande budgetår beräknats till 12,096 kronor eller

i runt tal............................................................................................. kr. 12,100

föreligger här sålunda en ökning å .................................................................. kr. 2,300

Till det nu till grundavlöningar anvisade beloppet .......................................... kr. 28,500

har lagts avlöningen till den från det extra anslaget avlönade amanuensen med

4,596 kronor eller i Tunt tal........................................................................... * 4,600

vilket utgör.................................................................................................. kr. 33,100

varifrån dragits den till icke-ordinarie befattningshavare utgående sjukavlöningen,

som beräknats till...................................................................................... » 1,100

kr. 32,000

I denna post ingå:

dels avlöningsförhöjningar m. m.......................................;......................... kr. 2,000

dels ock sjukavlöning ......... ................................................................. 1,100

kr. 3,100

1 denna post ingå:

a) enligt kungl, brev 26 juni 1933 till blanketter för länsstyrelsernas m- fl. ämbetsverks och myndigheters räkenskaper m. m............................................... kr. 30,000

b) enligt kungl, brev 18 juni 1925 för bindning av vissa räkenskapshandlingar. » 2,500

c) till blanketter för redovisning av skatte- och besiktningsskyltar m. m. för auto-

mobiler (från anslag under sjätte huvudtiteln).......................................... » 500

d) till blanketter för automobilskatteuppbörden (från inkomsttiteln automobil-

skattemedlen)....................................................................................... .» 7,000

e) kostnader, motsvarande till riksräkenskapsverket influtna uppbördsmedel för

försålda blanketter ......................................................................... _» 5,000

Summa kr. 45,000

54 Kungl. Majlis proposition nr 220.

Exempel 5.

Åttonde huvudtiteln: Allmänna läroverken m. m.

Utdrag ur riksstaten.

Kronor

Kronor

H. Allmänna läroverken m. ni.

Allmänna läroverken:

Avlöningar, förslagsanslag ...............................................

Bokinköp och bokbindning för biblioteken vid de allmänna läroverken, reservationsanslag ........................

Bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor m. m., förslagsanslag ........................................

Ersättning för djäknepenningar m. m.............................

Undervisning genom infödda lärare i tyska, engelska och franska språken vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter...........................................

14,009,300

30,000

290,000

8,462ji i

4,337,762

io,sool

Utdrag ur ståtelig g aren.

H 4. Allmänna läroverken: Avlöningar, förslagsanslag

14,009,300

Stat.

Utgifter:

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat: a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgörings-

penningar ...................................................... 2 8,300,970: 9 4

Kungl. Majds proposition nr 220.

55 AvlöningMtater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis ........................................ 3 1,220,029: 0 6

c. Fyllnadsarvode åt vikarier, förslagsvis ................ 4 90,000: —

2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. ni.:

a. Grundavlöningar m. m., högst ............................ 1,798,100

Enl. k. br......... må anslagsposten till grundavlö-

ningar m. m. disponeras sålunda:

Arvoden åt extra ämnes] ärare,

högst ...................................... 6 1,249,000

Extra arvoden åt lärare i övnings-

ämnen, högst .......................... 519,100

Härav skall utgå till extra arvoden

åt teckningslärare,

högst ................... 260,800

åt gymnastiklärare,

högst ................... 149,000

åt musiklärare, högst .................. 70,700

9,611,000

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

åt lärarinnor i kvinnligt handarbete, högst... 68,600

Summa kronor 549,100

Summa kronor 1,798,100

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ........ 91,400

Enl. k. br...... må anslagsposten till avlönings-

förhöjningar m. m. disponeras sålunda:

Arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie

ämneslärare, förslagsvis ........... 85,000

Understöd åt extra ordinarie lärare linder förfall på grund av sjukdom, förslagsvis ................... 6,400

Summa kronor 7 91,400

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis ..............................................................

Enl. k. br......... må anslagsposten till särskilda löneförmåner

disponeras sålunda:

Personliga lönetillägg åt vissa ordinarie Övningslärare,

4. Arvoden och dylika särskilda ersättningar, förslagsvis ...................

Enl. k. br. ........ må anslagsposten till arvoden och dylika sär-

skilda ersättningar disponeras sålunda:

Arvoden till bibliotekarier, högst ........................ 62,000

Arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna,

högst .............................................................. 48,500

Arvoden åt skolläkare:

Fasta arvoden .................................................. 48,950

Härav skall utgå till arvode åt skolläkaren vid

1,889,500

2,195,700

328,100

Vaxholms samrealskola ................... 300

lik sjö högre läroverk....................... 500

Summa kronor 48,950

Kungl. Majus proposition nr 220.

57 Rörliga arvoden, förslagsvis.................................,............... • •• 1237,050

Arvoden åt lärare i manlig slöjd, förslagsvis 5,000

Arvoden till tillsyningslärare, kvinnliga sakkunniga och första

lärarinnor .......................................................................... 1,l39,900

Härav skall utgå

till tillsyningslärare vid Vaxholms samreal-

skola................................................................ 350

till tillsyningslärare vid Eksjö högre läroverk 350

Summa kronor 39,900

Särskilda arvoden vid (de lein) provårsläroverken och provårskurs vid Göteborgs högre realläroverk, högst 86,700

Härav skall utgå

till arvoden åt provårsföreståndare och övriga ordinarie ämneslärare följande belopp:

Uppsala högre läroverk:

1 provårsföreståndare, högst 1,500

10 lektorer ä 300 ................ 3,000

20 adjunkter ä 300 .............. 6,000 10,500

Provårskurs vid Göteborgs högre realläroverk:

1 provårsföreståndare, högst 1,500

9 lektorer ä 300................... 2,700

20 adjunkter ä 300 6,000 io,200 62,100

till arvoden åt handledare samt föreläsare och

kursledare, högst................................................ 24,600

Summa kronor 86,700

Summa kronor 328,100

Summa kronor 14,024,300

Bidrag från Stockholms stad

Särskilda uppbördsmedel :

15,000

Nettoutgift kronor 14,009,300

H 5. Bokinköp och bokbindning för biblioteken vid de allmänna

läroverken, reservationsanslag 30,000

H 6. Bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor in. m.,

förslagsanslag ................................................................. 290,000

H 7. Ersättning för djäknepenningar m. m. 8,462

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

H 8. Undervisning genom infödda lärare i tyska, engelska och franska språken vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter ............................................................................................ 10,500

Förklaringar.

Under rubriken allmänna läroverken hava för budgetåret 1933/1934 anvisats

ordinarie anslag å tillhopa .......................................

och extra anslag å tillhopa .......................................

eller sålunda sammanlagt ..........,....... .....................

Av följande i löpande riksstaten uppförda anslag, nämligen anslaget till arvo desförhöjning åt vissa extra ordinarie ämnes-

]ärare å ..................................................... kr. 90,000: —

och anslaget till understöd åt extra ordinarie lärare under förfall på grund av sjukdom å » 8,000: —

belöper dock, enligt verkställd beräkning, å allmänna läroverken allenast

av det förra anslaget .................................... kr. 85,000: —

och av det senare ....................................... » 0,400:_

kr.

kr.

10,001,800

1,947,800

11,949,600

kr. 98,000:

kr.

91.400: — 6,600: —

10,500: —

vadan avgår ett belopp av ................................................

Då vidare anslaget till språkundervisning genom infödda lärare utbrutits, avgår ytterligare detta anslags belopp ..................

Härefter återstå!- ................................................

A andra sidan tillkomma

dels det belopp, varmed statssumraan för innevarande budgetårs ordinarie

reservationsanslag ...................................................... kr 8,997,419: 68

överstiger detta anslags belopp..................................

eller ............. kr.

dels ock den från reservationerna å nämnda anslag utgående ersättningen till vissa lärare vid Karlskrona högre läroverk »

Vidare hava från allmänna anslag överflyttats beräknade belopp

för tillfällig löneförbättring............................................ kr

och för provisorisk avlöningsförbättring........................... »

.Slutligen hava för avjämnande av det i förslaget uppförda avlöningsanslagets huvudposter följande delposter under detta anslag höjts med nedan angivna belopp, nämligen

posten till ålderstillägg med .......................................... kr

posten till tillfällig löneförbättring med .......................... „

och posten till rörliga arvoden åt skolläkare med ............ »

varjämte det i förslaget uppförda anslaget till ersättning för djäknepenningar m. m. avjämnats uppåt med ............... »

kr.

17.100: — 11,932,500: —

8.768,800: — 228,619: 6 8

50: —

1,918,005: — 273.500; _

29: oc 7: 74 50: —

228,669: 6 8

2,191,505:

0: 52

kr.

hfter avdrag fran den sålunda erhållna summan ...................................... kr

av det i den föreslagna staten för avlöningsanslaget beräknade bidraget från Stockholms stad ......................................................... );

återstår ................................................................. ^

87: 32 14,352,762: —

15,000: - 14,337,762: -

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Det i detta belopp ingående anslaget H (i motsvarar det i riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslaget till bidrag till de allmänna läroverkens ljus- oell vedkassor å kr. 250,000 jämte vad som enligt beräkning i 1933 års statsverksproposition av den i det ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken ingående posten till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov belöper å sistnämnda

utgiftsändamål.......................................■••••............................................. » 40,000

Summa kr. 290,000

Anslaget H 7 motsvarar de nu under det ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken upptagna posterna till ersättning för djäknepenningar, förlorad helgonskyld och indragna lantgillen och klockarpensioner ävensom till ersättning för studieskatten i Halland samt ersättning till Växjö högre skola och till Visingsöfonden örn tillhopa 8.461 kronor 48 öre, vilket belopp avjämnats uppåt med 52 öre.

Avlöningsstaternas nettosumma för innevarande budgetår ....................

har minskats med följande belopp:

Arvoden till lektorer och adjunkter vid provårsläroverk ...... kr. 44,400: —

Arvoden till tillsyningslärare, kvinnliga sakkunniga och första

lärarinnor..................................................................... * 39,900:

Vid Strängnäs högre läroverk utgående hyresersättning till innehavarna av boställsrummen i det s. k. Olivehällska huset» 137:26

Hyresersättning till rektor vid nya elementarskolan ............ x 1,000:

kr. 8,386,408: 20

Återstå!- kr.

85,437: 2 6 8,300,970: 9*

Kostnaderna för ålderstillägg hava ansetts böra beräknas ej efter schablon utan efter belastning samt därför upptagits till enahanda belopp, som anvisats för innevarande budgetår, eller till 1.220,000 kronor, vilket belopp för avjämnande av huvudpostens belopp utförtsmed 1,220,029 kronor 6 öre och sålunda höjts med 29 kronor 6 öre.

Enligt beräkning i 1933 års statsverksproposition å fyllnadsarvoden till vikarier belöpande belopp av den i det ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken ingående posten å 250,000 kronor till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.

Detta belopp skall enligt kungl, brev u/i 1933 utgå från

dels den i det ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken ingående posten å 250.000 kronor till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda

behov med .......................................................................................... kr. 120,000

dels ock det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare med ...................................................................................................

Summa kr.

1.249.000 Detta belopp utgöres av

dels de i det ordinarie reservationsanslaget till

extra arvoden åt lärare i övningsämnen å....................

dels ock det för enahanda ändamål anvisade extra anslaget

allmänna läroverken ingående posterna till

....................................... kr. 165,100

..................... » 384,000

Enligt skolöverstyrelsens beräkning å allmänna och H 9 i riksstaten för budgetåret 1933/1934.

Summa kr. 549,100 läroverken belöpande belopp av anslagen H 7

8 Beträffande detta belopp hänvisas till not 2.

8 Utgår för närvarande från reservationerna å anslaget till allmänna läroverken.

10 Posten är av skolöverstyrelsen beräknad till 1,918,005 kronor, vilket belopp för avjämnande av

huvudpostens belopp utförtsmed 1,918.012 kronor 74 öre och sålunda höjts med 7 kronor 74 öre.

11 Av skolöverstyrelsen beräknat belopp.

15 Det för innevarande budgetår anvisade beloppet, 37,000 kronor, har för avjämnaude av huvudpostens belopp utförts med 37,050 kronor och sålunda höjts med 50 kronor.

13 Beträffande detta belopp hänvisas till not 2.

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Exempel 6.

Nionde huvudtiteln: Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt m. m.

Utdrag ur riksstaten.

Utdrag ur statsliggaren.

L 5. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Ordinarie verksamhet: Avlöningar, förslagsanslag ................................................... 212,800

61 Kungl. Mnj:ts proposition nr 220.

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis ............ 2 140,800

2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare lii. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst ........................................... 56,000

b. Avlöningsförhöjningar ni. m., förslagsvis ............................ 9,000 3 (55,000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie be-

fattningshavare, förslagsvis ................................................................... 7,000

Summa kronor 212,800

L 6. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Ordinarie verksamhet: Observatörer, reservationsanslag ............................................. 80,000

Enl. k. br......... må anslaget disponeras med i huvudsak följande

fördelning å olika utgiftsändamål:

telegraferande barometerstationer................................ 21,500

specialstationer ............................................................ 1,500

Summa kronor 80,000

L 7. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Ordinarie verksamhet: Telegramkostnader m. m., förslagsanslag ............................ 61,000

Enl. k. br......... skall såsom särskilda uppbördsmedel tillgodoföras

anslaget ett av A.-B. Radiotjänst inlevererat belopp å 44,000 kronor (jfr statsliggaren för budgetåret 1933/1934 sid. 599).

L 8. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Ordinarie verksamhet: Övriga omkostnader, reservationsanslag............................... 63,300

Stat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis........................................................................ 10,500

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

2. Expenser, förslagsvis.................................................................................. 4 20,500

Enl. k. br......... må anslagsposten till expenser disponeras sålunda:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................ 5,800

Övriga expenser, högst................................................... 14,700

Summa kronor 20,500

3. Publikation stryck, förslagsvis .................................................................... 8 20,500

Enl. k. br. ........ må det under anslagsposten till publikationstryck

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

4. Övriga utgifter:

a. Underhåll av stationer och utrustning, förslagsvis ........ u 14,600

b. Observationer av de högre luftlagren, förslagsvis ........ 7 2,800

c. Solstrålningsmätningar, förslagsvis.................................... 1,400

Summa kronor 70,300

Särskilda uppbördsmedel:

1. Försäljning av publikationer ................................................... 1,000

2. Bidrag från handels- och sjöfartsfonden för underhåll av

stormvarningsstationer ........................................................ 6,000

Nettoutgift kronor 63,300

L 9. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Särskilda undersökningar: Geofysiska undersökningar i Riksgränsen, reservationsanslag........................................................................................................ 8 (j^ooo

Enl. k. br......... må anslaget användas i huvudsaklig överensstäm-

melse med nedan angivna fördelning å olika poster:

1. Arvode åt en tillsyningsman ........................ 3,432

2. Underhåll, utrustning, ved, lyse och expenser 2,568

Summa kronor 6,000

L10. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Särskilda undersökningar: Väderlekstjänst för luftfarten, förslagsanslag ............ 57,500

Stat.

Avlöningar.

Arvoden och dylika särskilda ersättningar ................................................ 9 32,537

Omkostnader.

1. Expenser, förslagsvis ............. ..................................................... io 11,550

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till expenser

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

2. Övriga utgifter:

a. Observationer, högst............................................ 17 10,350

b. Diverse, högst ................................................... 3,063 13)413 24/Jfi3

Summa kronor 57,500

Lil. Bidrag till seismologiska oell magnetiska iakttagelser i Abisko,

reservationsanslag.................................................................................... 8,500

Kungl. Majlis proposition nr 220.

63 Enl. k. br......... må förestående anslag användas i huvudsaklig över-

ensstämmelse med nedan angivna fördelning å olika poster: Arvode åt en observator ........................................... 4,200

För magnetiska arbeten............................................... 1,200

Summa kronor 8,500

M 4. Internationella meteorologiska sekretariatet .................................... 12 1,000

M 5. Internationella kommissionens för undersökning av de högre

luftlagren internationella publikation............................................... 7 720

Kör klaring ar.

Under nionde huvudtiteln äro för budgetåret 1933/1934 anvisade följande anslag under rubriken

Meteorologiska och hydrografiska undersökningar:

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

Avlöningar m. m., ordinarie förslagsanslag ............................................ kr.

Arvoden åt observatörer, ordinarie reservationsanslag ............................. »

Telegramkostnader m. m. vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

extra förslagsanslag.......................................... »

Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, extra reservationsanslag ...................................................................................... »

Meteorologiska iakttagelser vid Riksgränsen, extra reservationsanslag ......... »

Seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko, extra reservationsanslag » Vattenfallsförteckning för mellersta och'södra Sverige, extra reservationsanslag »

Hydrogeologiska specialundersökningar, extra reservationsanslag ............... »

Därjämte äro under sjätte huvudtiteln för samma budgetår anvisade följande anslag under rubriken Luftfartsvåsendet:

Väderlekstjänst för luftfarten, extra anslag ................................................ »

Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten, extra förslagsanslag ...... »

Summa kr.

Vid förevarande omläggning har denna anslagssumma förändrats sålunda:

Från anslagssumman hava undantagits dels anslaget å 2,300 kronor till vattenfallsförteckning för mellersta och södra Sverige, vilket anslagsändamål bortfaller, dels ock anslaget å 9,000 kronor till hydrogeologiska specialundersökningar, vilket skall tillföras rubriken Sveriges geologiska undersökning ...... »

Återstår kr.

Genom omräkning av avlöningar till ordinarie befattningshavare vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och borttagande av den särskilda posten för vikariatsersättningar minskas anslagsmedlen för nämnda avlöningar med »

Återstår kr.

Härtill läggas:

a) för provisoriskt dyrortstillägg............................................... kr. 7,000

b) för avjämning av anslaget I. 8 vid utbrytning av anslaget M 5... » 20 *

212,400

80,000

61,000

60,000

6,000

8,500

2,300

9,000

47,500

10,000

496,700

11,300 485,40» i

1,600

483,800

7,020

Summa kr. 490,820

vilket belopp överensstämmer med summan av anslagen I. 5—11 och M 4—5 i den nya uppställningen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I avbidan på slutlig lösning av frågan om redovisning av inkomster för anslag hava vid upprättande av detta exempel utelämnats å ena sidan anstaltens inkomster i form av dels bidrag från A.-B. Kadiotjänst å 4,000 kronor för den s. k. tredje väderlekstjänsten (statsliggaren för budgetåret 1933/1934 sid. 599) dels ock ersättningar, av anstalten beräknade till 2,000 kronor, för utförande av särskilda uppdrag och å andra sidan kostnader till motsvarande belopp för avlönande av extra personal.

1 nuvarande stat uppgår anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän tili kr. 134,400

vartill kommer en anslagspost för vikariatsersättningar ............... » 8,000

kr. 142,400

Genom den första anslagspostens omräkning och slopande av den andra anslagsposten framkommer ett belopp av ......... » 140.800

eller en minskning med......................................................................... kr. 1,600

Av nuvarande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. må bestridas följande:

grundavlöningar åt extra ordinarie tjänstemän......................................... kr. 52,000

avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän, kostnader för läkarvård,

läkemedel o. d. samt begravningshjälp till extra ordinarie personal, förslagsvis » 7,000

extra befattningshavare, tillfälliga biträden m. m. ................................. » 3,000

Summa kr. 62,000

Genom sammanslagning av första och sista posten samt överförande till den sålunda uppkommande summan av ett belopp ur nuvarande anslaget N 5 på 3,000 kronor för arbetsbiträden vid issignalstjänst erhålles 58,000 kronor, varefter ett beräknat belopp av 2,000 kronor för sjukavlöning överförts från grundavlöningsposten till posten för avlöningsförhöjningar m. m.

Posten för expenser utgör sammanslagning av poster under nuvarande anslaget N 2 för expenser och under nuvarande anslaget N 5 för tillskott till expenser samt för bibliotek!

Posten för publikationstryck utgöres av ur nuvarande anslaget N 5 utbrutna posten för publikationer, 19,500 kronor, ökad med 1,000 kronor i beräknade uppbördsmedel för försäljning av publikationer.

Posten under nuvarande anslaget N 5 för underhåll av stationer och utrustning, 8,600 kronor, har ökats med 6,000 kronor, motsvarande det bidrag, som för underhåll av stormvarningsstationer utgår från handels- och sjöfartsfonden, »att i anstaltens räkenskaper uppföras såsom tillökning av anslagsposten till underhåll av stationer och utrustning». Sistnämnda belopp har tillgodoförts det nya anslaget L 8 såsom uppbördsmedel.

Från den i nuvarande anslaget N 5 ingående posten för observationer av de högre luftlagren, 3,500 kronor, har dragits ett avjämnat belopp av 700 kronor, enär såsom särskilt anslag under M 5 för internationella kommissionens för undersökning av de högre luftlagren internationella publikation upptagits ett belopp av 720 kronor, som nu utgår från nämnda post.

Anslaget motsvarar med ändrad benämning helt nuvarande anslaget N 6.

Anslagsposten motsvarar under nuvarande VI D 3 anvisade medel för arvoden till meteorologassistenter och radiotelegrafiska biträden.

Posten expenser omfattar — förutom det i nuvarande anslaget VI D 3 ingående expensbeloppet — hela nuvarande anslaget VI D 4: Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten.

Anslagsposten innefattar såväl arvoden som sakliga kostnader; fördelningen dem emellan ar emellertid växlande, varför hela posten upptagits på omkostnadsstaten.

Anslaget har utbrutits ur nuvarande anslaget N 5.

Kungl. Majda proposition nr 220.

65 Exempel 7.

Tionde huvudtiteln: Lotsverket m. m.

Utdrag ur riJesstaten.

Utdrag ur statsliggaren.

D 1. Lotsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag

206,300

Tjänsteförteckning. Ordinarie stat.

Anni.: 1. — — —.

2. En av kanslibiträdesbefattningama skall hållas obesatt, så länge den på övergångsstat uppförda kassören och bokhållaren kvarstår å

kassör- och bokhållaretjänsten.

Övergångsstat.

1 kassör och bokhållare ........................................................... 13 21

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 220. 5

66 Kungl. May.ts proposition nr 220.

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis............... 2 158,000

Anm.: Avlöningar för befattningar å ordinarie stat, förslagsvis ...................................................................... 161,300

Avgår: för en kanslibiträdesbefattning, som skall hållas obesatt, så länge den på övergångsstat uppförda kassören och bokhållaren kvarstår å kassör- och bokhållaretjänsten, förslagsvis........... 3,300

158,000

2. Avlöningar till befattningshavare å övergångsstat, förslagsvis............... 7,700

3. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst............................................ 33,600

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ........................ 2,000 3 35,600

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis ................................................................................... 5,000

Summa kronor 206,300

D 2. Lotsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag....................................... 43,000

Stat.

1. Reseersättningar, förslagsvis........................................................................ 18,000

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

anvisade beloppet icke utan Kungl. Majds medgivande överskridas.

2. Expenser, förslagsvis.................................................................................... 19,000

Enl. k. br......... må anslagsposten till expenser disponeras sålunda:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ........................ 4,800

Övriga expenser, högst................................................ 14,200

Summa kronor 19,000

3. Publikationstryck, förslagsvis .................................................................... 6,000

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till publikationstryck

anvisade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

Summa kronor 43,000

D 3. Lots- och fyrstaten: Avlöningar, förslagsanslag ................................ 4,263,000

Stat.

1. Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis................ 4 2,485,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a. Grundavlöningar m. m., högst............................................ 546,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ....................... 94,000 5 640,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 67

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare:

a. Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis ....................... 6,000

b. Lotspersonalens andel i lotspenningar, förslagsvis .... 960,000

c. Kost eller kostpenningar till personalen å fyrskepp

m. m., förslagsvis...........................................................■ 130,000 , ,096,000

4. Arvoden och dylika särskilda ersättningar:

a. För skötsel av fyrar utan ständig bevakning, förslagsvis 30,000

b. För betjäning av livräddningsanstalterna, förslagsvis .... 12,000 40 000

Summa kronor 4,263,000

D 4.

Lots- och fyrstaten: Omkostnader, förslagsanslag............................ 988,000

Stat (enl. RSkr.........).

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis..................................................

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till reseersättningar

an\ isade beloppet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

2. Expenser, förslagsvis.............................................................

Enl. k. br......... må det under anslagsposten till expenser anvisade

beloppet icke utan Kungl. Majlis medgivande överskridas.

3. Övriga utgifter:

a. förbrukningsartiklar, förslagsvis....................................... 225,000

b. Reparation och underhåll av byggnader, förslagsvis ..... 7230,000

c. Reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg och

lotsverket tillhöriga tjänstebåtar, förslagsvis ................ 340,000

d. Bidrag till lotsbåtar, förslagsvis ........................................ 50,000

e. Bojar och prickar, förslagsvis............................................ 100,000

f. Diverse och extra utgifter, förslagsvis ............................ 26,000

Enl- k- br......... må anslagsposterna till reparation och underhåll

av byggnader, till reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg och lotsverket tillhöriga tjänstebåtar, till bidrag till lotsbåtar samt till diverse och extra utgifter icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

32,000

45,000

971,000

Summa kronor 1,048,000

Särskilda uppbördsmedel:

Hyresmedel

............................... 60,000

Nettoutgift kronor 988,000

D 5. Säkerhetsanstalter för sjöfarten, reservationsanslag ........................ 279,300

F 4. Bidrag till underhållande av en fyr å Kap Spartel, förslagsanslag

4,000

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. Förklaringar.

I riksstaten för budgetåret 1933/1934 äro anvisade

a) Lots- och fyrinrättningen, ordinarie förslagsanslag..................... kr. 5,934,100

b) Säkerhetsanstalter för sjöfarten, extra reservationsanslag ............ »____279,300 6,213,400

Om från anslaget till lots- och fyrinrättningen avlyftas

a) till elfte huvudtiteln kostnader för pensionsstat för lotsverket,

447,000 kr., samt för övergångs- och indragningsstat för lots- och

fyrstaten, 1,800 kr., eller tillhopa............................................. kr. 448,800

b) till särskilt anslag bidrag till underhållande av en fyr å Ivap Spartel _»_4,000 , 452,800

kr. 5,760,600

samt till samma anslag läggas

a) förhöjning för lotsstyrelsens avlöningsanslag på grund av beräkning efter högsta förekommande löneklass .............................. kr. 8,000

b) provisoriska dyrortstillägg, för lotsstyrelsen 5,000 kr. och för lots-

och fyrstaten 6,000 kr. eller tillhopa ........................... *_11,000 „ 19,000

erhålles anslagssumman för lotsverket i den nya anslagsuppställningen............... kr. 5,779,600

Inträffar under budgetåret, att kanslibiträdesbefattningen återbesattes, skall från den tidpunkten avlöning för nämnda befattning utgå från första posten i staten. Denna blir visser-

ligen överskriden, men besparing till högre belopp uppkommer å anslagsposten för övergångsstaten.

Enligt nu gällande bestämmelser må användas

till grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst........................••••• kr. 28,404

» extra befattningshavare, sakkunniga, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning m. m., högst ...................................... ....................................... 9 5,400

» avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis .................................................■ » 1,796

kr. 35,600

Genom sammanslagning av första och andra posterna samt överförande av 204 kronor för sjukavlöning erhålles den i den nya staten angivna fördelningen av anslagsposten.

Anslagsposten förutsättes även i fortsättningen beräknad efter belastningen och har här upptagits till summan av nuvarande anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän och den nu förekommande posten för vikariatsersättningar, vilken sistnämnda bortfallit i den nya staten.

Nuvarande anslagsposten för icke-ordinarie befattningshavare, 640,000 kronor, har först uppdelats på grundavlöningar 550,000 kronor och avlöningsförhöjningar 90,000 kronor, varefter ett för sjukavlöning beräknat belopp av 4,000 kronor överförts från den förra till den senare posten.

Enär kostnaderna för bränsle, lyse och vatten inom lots- och fyrstaten belasta omkostnadsstatens post för förbrukningsartiklar, upptages icke här, såsom i fråga om lotsstyrelsens expenser, någon anmärkning innefattande specifikation av anslagsposten för expenser.

I nuvarande omkostnadsstat förekommande anslagspost för reparation och underhåll av bj-ggnader å 170,000 kronor har ökats med de såsom uppbördsmedel i den nya staten redovisade hyresmedlen, 60,000 kronor.

840668. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Bilaga B

till propositionen

UTLÅTANDE

ANGÅENDE

UPPSTÄLLNINGEN AV RIKSSTATENS

UTGIFTSSIDA

AVGIVET AV

STATSKONTORET och RIKSRÄKENSKAPSVERKET

STOCKHOLM 1934

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

I •- jU / w

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 2 december 1932 bar Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket att gemensamt, i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet angivna riktlinjer,

4 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

verkställa utredning angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Med hänsyn till den i utredningsuppdraget omhandlade frågans omfattning och betydelse har under punkt 4 av det vid 1933 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 3 januari 1933, avseende »Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor», framlagts en redogörelse i ämnet i syfte att sätta riksdagen i tillfälle att, örn den så önskade, uttala sig däri.

I anledning av vad i nämnda redogörelse anförts, har riksdagen i skrivelse den 7 mars 1933 (nr 78), under framhållande av att jämväl riksdagen vore av den uppfattningen, att ur formell synpunkt den nuvarande uppställningen av riksstatens utgiftssida i många hänseenden gåve anledning till berättigad erinran, uttalat sig för en utvidgning av det åt ämbetsverken anförtrodda utredningsuppdraget. Enligt departementschefens anvisningar hade såsom utgångspunkt för den nya riksstatsuppställningen angivits, att samtliga till en myndighet hänförliga utgifter borde redovisas å anslag till samma myndighet. I riksdagens förenämnda skrivelse hävdades emellertid, att jämväl en annan utgångspunkt för uppställningen vore tänkbar, nämligen en anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats. Enligt riksdagens mening vore det därför önskvärt, att även denna utväg underkastades närmare omprövning, innan beslut fattades örn den framtida uppställningen av riksstaten. Riksdagen uttalade vidare, att, sedan den sålunda utvidgade utredningen slutförts, riksdagen borde bliva satt i tillfälle att granska resultatet, innan förslag till riksstat, uppställd enligt nya grunder, förelädes riksdagen för tillämpning ett visst budgetår.

Genom beslut den 17 mars 1933 har Kungl. Majit därefter anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket att vid fullgörandet av det ämbetsverken anförtrodda utredningsuppdraget beakta vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört i fråga örn förändringar i riksstatens uppställning.

Sedan den anbefallda utredningen, så vitt angår den ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida, numera slutförts, få statskontoret och riksräkenskapsverket i ärendet avgiva utlåtande jämte förslag till uppställning dels av huvudtitlarna I—X efter de riktlinjer, vilka angivits i det ursprungliga utredningsuppdraget (alternativ A), dels ock av huvudtitlarna V och X efter de alternativa grunder, som angivits i riksdagens förberörda skrivelse (alternativ B).

Vid fullgörandet av det åt statskontoret och riksräkenskapsverket sålunda lämnade utredningsuppdraget hava ämbetsverken till en början sökt fastställa de huvudsakliga brister, som vidlåda den nuvarande riksstatsuppställningen. Enligt ämbetsverkens uppfattning kunna ifrågavarande brister sammanfattas sålunda:

1. Redovisning över riksstaten tillämpas icke undantagslöst för statens samtliga inkomster och utgifter.

2. Anordningen med s. k. specialbudgeter har kommit till användning beträffande vissa inkomsttitlar och utgiftsanslag, vilkas utbrytande ur den allmänna budgeten icke synes motiverad. I fråga örn själva uppställningen avviker den till automobilskattemedlen hänförliga specialbudgeten från övriga speeialbudgeter.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 5

3. I samband med verksamhet i statens regi inflytande inkomster redovisas än på särskilda inkomsttitlar lin såsom uppbördsmedel å de för verksamheten anvisade anslagen, utan att någon enhetlig norm för tilllämpningen av det ena eller andra redovisningssättet blivit följd.

4. Utgifternas fördelning på anslag och anslagens statuppdelning hava icke ägt rum efter enhetliga grunder. De mest framträdande bristerna i förevarande hänseende äro följande:

a. Anslagsmedel för ett och samma ändamål äro ofta uppdelade på flera anslag (ordinarie och extra anslag, lmvudanslag och förstärkuingsanslag);

b. Under samma anslag äro i vissa fall sammanförda dels utgifter för

verksamhet i statens regi, dels utgifter för bidrag till icke statlig \eiksamhet eller understöd till enskilda; _ _ _

c. Avlöningskostnaderna för verksamhet i statens regi äro splittrade pa å ena sidan för respektive myndigheter anvisade anslag (myndighetsanslag) och å andra sidan för varje huvudtitel gemensamma anslag (gemensamhetsansla^)«

d. De olika^slagen av omkostnader för verksamhet i statens regi redovisas än på myndighetsanslag än på gemensamhetsanslag; samt

e. Statuppdelningen å för verksamhet i statens regi anvisade myndighetsanslag är icke enhetlig. Beträffande avlöningsstaterna redovisas sålunda avlöningsförhöjningar och vikariatsersättningar än gemensamt med grundavlöningar än separat. I omkostnadsstaterna äro de olika utgiftsslagen ofta ej redovisade å skilda poster, och statbeloppens ordningsföljd är i många fall föga rationell. För åtskilliga myndigheter äro i statuppställningen avlönings- och omkostnadsposter blandade örn varandra.

5. Vid en jämförelse av anslagsuppställningen inom skilda huvudtitlar framträda därjämte betydande olikheter beträffande den omfattning, i vilken uppdelning av utgifterna på självständiga anslag ägt rum, ävensom i fråga örn anslagens sammanförande i huvud- och undergrupper.

Det ligger i öppen dag, att den oenhetlighet och bristande reda som kännetecknar den nuvarande riksstatsuppställningen medföra olägenheter i flera avseenden. Häribland är främst att märka bristen pa över sikting het i fråga örn statsutgifter av skilda slag. Vidare bör framhållas, att de totala kostnaderna för statens verk och myndigheter ofta icke kunna fastställas utan ingående detaljundersökningar av räkenskaperna. Sammanställningar rörande statsverkets utgifter för avlöningar och omkostnader av olika slag såväl för särskilda huvudtitlar som för hela budgeten kunna i regel icke göras direkt ur räkenskapernas skilda konton, utan erfordras härför en genomgång i detalj av de särskilda räkenskapsposterna ävensom i avsevärd utsträckning granskning jämväl av verifikationerna till utgifterna. Det är under sådana förhållanden i hög grad påkallat, att åtgärder vidtagas för vinnande av en mera rationell, tids- och arbetsbesparande anslagsuppställning.

Ämbetsverken vilja härefter ingå på tvenne spörsmål, som för uppställningens utformande äro av fundamental betydelse, avseende det ena redovisningen av i riksstaten ingående specialbudgeter, det andra redovisningen av med anslag för verksamhet i statens regi förbundna inkomster. Beträffande nämnda spörsmål avse ämbetsverken emellertid i nuvarande sammanhang att beröra allenast de sidor, som äro av omedelbar vikt för uppställningen av riksstatens utgiftssida.

6 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

-Dö i liksstaten för innevarande budgetår redovisade specialbudgeterna hänföra sig till inkomsttitlar, vilkas behållna inkomster över tillhörande anslag tillgodoföras för respektive ändamål upprättade särskilda diversemedelsfonder. Antalet specialbudgeter enligt samma riksstat uppgår till nio, därav tre hänförande sig till skatteinkomsttitlar och sex till inkomsttitlar under rubriken uppbörd i statens verksamhet. Varje specialbudget utom en motsvaras å riksstatens utgiftssida av allenast ett anslag. I den till inkomsttiteln automobilskattemedel hänförliga specialbudgeten ingå däremot sju olika anslag. Med undantag av ett av sistangivna anslag, vilket anvisats såsom reservationsanslag, äro de till specialbudgeterna hörande anslagen av förslagsanslags natur.

,V.id utformandet av de förslag till ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida, som ämbetsverken i det följande framlägga, har förutsatts, att samtliga hittillsvarande specialbudgeter med undantag av den till inkomsttiteln patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter hänförliga skola bibehållas jämväl för framtiden. Den hittillsvarande till patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter anknutna specialbudgeten hava ämbetsverken, i anslutning till ett av riksdagens år 1932 församlade revisorer gjort uttalande, vilket av riksdagen lämnats utan erinran, ansett böra. upplösas; de för patent- och registreringsverkets verksamhet erfordeiliga anslagsmedlen skulle därefter anvisas i vanlig ordning. Ämbetsveiken hava å andra sidan funnit sig böra förorda, att den under innevarande budgetår tillkomna, vid sidan av riksstaten redovisade specialbudgeten avseende inflytande slaktdjursavgifter och avsättning till statens slaktdjursfond, för framtiden upptages å riksstaten.

Med hänsyn till att de till specialbudgeterna hörande inkomsterna enligt den för dessa delbudgeter numera gällande ordningen över tillhörande anslag tillgodoföras särskilda för respektive ändamål upprättade diversemedelsfonder, hava ämbetsverken för vinnande av större klarhet rörande anslagens faktiska innebörd funnit sig böra förorda, att de i specialbudgeterna ingående anslagen framdeles anvisas såsom avsättningar till respektive fonder.

I det av ämbetsverken enligt alternativ A utarbetade förslaget till ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida hava, vad specialbudgeternas redovisning angår, omläggningar vidtagits allenast beträffande de anslag, som anvisats att utgå av automobilskattemedel och av totalisatormedel. I likhet med vad redan nu tillämpas i fråga örn den till automobilskattemedlen anknutna specialbudgeten, har det ansetts erforderligt, att i den nya riksstatsuppställningen de mot angivna två inkomsttitlar svarande anslagsmedlen uppdelas på ett flertal skilda anslag.

Vad först angår den till inkomsttiteln automobilskattemedel hänförliga specialbudgeten, hava de i riksstaten för innevarande budgetår å sju anslag under VI huvudtiteln anvisade anslagsmedlen i den föreslagna nya uppställningen sammanförts å fem anslag under samma huvudtitel. Vidare hava för forskningsändamål och för understöd till fiskerinäringen från statens automobilskattemedelsfond hittills vid sidan av riksstaten anvisade anslagsmedel upptagits i den nya riksstatsuppställningen och redovisats å två nya anslag, det ena under VI huvudtiteln och det andra under IX huvudtiteln. Av de enligt den nya riksstatsuppställningen mot inkomsttiteln svarande sju anslagen hänföra sig sex anslag till efter särskilda utgiftsändamål självständigt avvägda anslagsanvisningar, medan det sjunde anslaget avser att uppsamla återstående, för de övriga anslagen icke disponerade automobilskattemedelsinkomster. Angivna sjunde an-

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 7

slag, som i den nya riksstatsuppställningen erhållit beteckningen »Avsättning till statens automobilskattemedelsfond», motsvarar de i riksstaten för innevarande budgetår uppförda två anslagen till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna och vägar å landsbygden.

Beträffande därefter den tili inkomsttiteln totalisatormedel anknutna specialbudgeten, som i riksstaten för innevarande budgetår motsvaras av ett anslag under IX huvudtiteln, hava anslagsmedlen i den nya uppställningen fördelats på fem olika anslag under samma huvudtitel. Av angivna anslag hänföra sig fyra till efter särskilda utgiftsändamål självständigt avvägda anslagsanvisningar, medan det femte anslaget avser att uppsamla återstående, för de övriga anslagen icke disponerade totalisatormedel. Det femte anslaget, som i den nya riksstatsuppställningen erhållit beteckningen »Avsättning till stuteriväsendets fond», motsvarar de för befrämjande i allmänhet av hästaveln reserverade medlen.

Såsom av de för de båda specialbudgeterna meddelade anslagsbeteckningarna framgår, skulle enligt den nya riksstatsuppställningen allenast de på avsättningsanslagen belöpande andelarna av respektive inkomsttitlar överföras till särskilda diversemedelsfonder. Ämbetsverken hava härvid förutsatt, att till angivna på avsättningsanslagen belöpande andelar skulle hänföras respektive inkomsttitlars behallna inkomster efter avdrag för anvisade anslagsmedel å övriga mot samma inkomsttitlar svarande anslag. Enligt denna anordning skulle i budgetredovisningen överskott å envar av hithörande två inkomsttitlar motsvaras av lika stor ökning av avsättningen och underskott motsvaras av lika stor minskning av avsättningen till vederbörlig diversemedelsfond. Merutgift respektive besparing å övriga mot ifrågavarande inkomsttitlar svarande anslag skulle däremot regleras mot kassafonden.

Genomförandet av ämbetsverkens hithörande förslag skulle innebära, a.tt nu ifrågavarande specialbudgeter bomme att begränsas på utgiftssidan till avsättningsanslagen och på inkomstsidan till de delar av inkomsttitlarnas beräknade respektive behållna inkomster, som återstå, sedan för särskilda utgiftsändamål anvisade anslagsbelopp frånräknats. En dylik utformning nv do till ciutomohilskcittGmGcllGii oell totciliscitoi medlen hänförliga specialbudgeterna skulle nära ansluta sig till den ordning, som tilllämpats beträffande den under budgetåren 1926/1927—1931/1932 å riksstaten redovisade, till rusdrycksmedelsinkomsterna anknutna specialbudgeten.

I förhållande till de regler för redovisningen och dispositionen av automobilskattemedlen och totalisatormedlen, som nu gälla, skulle den föreslagna nya ordningen innebära en avsevärd förenkling. Beträffande särskilt redovisningen av totalisatormedlen skulle den för innevarande budgetår föreskrivna omföringen från stuteriväsendets fond till för lantbruksstyrelsen anvisade anslag av ett mot de beräknade kostnaderna för lantbruksstyrelsens stuteribyrå svarande belopp upphöra och i stället ej mindre anslaget till lantbruksstyrelsen höjas, än även avsättningen till stuteriväsendets fond sänkas med ifrågavarande belopp. Skulle, såsom ifrågasatts, viss del av kostnaderna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framdeles komma att bestridas av automobilskattcmedel, bleve motsvarande anordning tillämplig jämväl i detta fall.

Enligt ämbetsverkens sålunda framlagda förslag rörande specialbudgeternas behandling skulle för var och en av de i riksstaten ingående egentliga specialbudgeterna anvisas allenast ett anslag, vilket anslag skulle hava

8 Statskontorets oell riksräkenskapsverkets utlåtande.

förslagsanslags natur och betecknas såsom avsättning till vederbörlig: fond.

Medan redovisningen av specialbudgeterna för uppställningen av riksstatens utgiftssida har betydelse allenast vad angår ett ringa antal anslag,, påverkar däremot redovisningen av med anslag för verksamhet i statens regi förbundna inkomster uppställningen beträffande ett stort antal myndighetsanslag.

Eniigt nuvarande riksstatsuppställning redovisas hithörande inkomster till en del å riksstatens inkomsttitlar och till en annan del såsom särskilda uppbördsmedel å riksstatens utgiftstitlar. Inkomsternas fördelning på å ena sidan inkomsttitlar och å andra sidan särskilda uppbördsmedel å anslagen har i avsevärd omfattning betingats av rent tillfälliga omständigheter och är följaktligen ur systematisk synpunkt behäftad med stora brister. För avhjälpande av de mest framträdande bristerna har tid efter annan överflyttning av redovisningen av vissa inkomster från särskilda uppbördsmedel å anslagen till å riksstatens inkomstsida redan uppförda eller nya inkomsttitlar ägt rum.

. För ernåendet av en mera enhetlig redovisning av hithörande inkomster finna ämbetsverken erforderligt, att av de hittills såsom särskilda uppbördsmedel å anslagen redovisade inkomsterna betydande grupper överflyttas till riksstatens inkomstsida. Enligt ämbetsverkens uppfattning synes härvid undersökning i första hand böra verkställas rörande överflyttning till å riksstatens inkomstsida upptagna titlar av följande inkomstkategorier, nämligen:

1. Inkomster från verk, som driva affärsrörelse;

2. Inkomster av mera omfattande jordbruksdrift;

3. Hyresinkomster med undantag av hyresmedel från fastigheter i utlandet;

4. Förvaltningsbidrag från vissa av riksförsäkringsanstalten och av pensionsstyrelsen förvaltade fonder;

5. Patient-, vård- och elevavgifter vid statliga sjukvårdsanstalter, alkoholistanstalter och uppfostringsanstalter o. dyl. samt

6. Termins-, elev-, inträdes- och examensavgifter m. m. vid statliga läroanstalter.

Innan statskontoret och riksräkenskapsverket närmare ingå på utredningens huvudfråga, nämligen uppställningen av riksstatens utgiftssida, och härutinnan framlägga förslag till omläggning, synes det vara lämpligt att närmare angiva de krav, som böra och kunna uppställas i fråga örn såväl utgifternas fördelning på anslag och anslagens statuppdelning som utgifternas redovisning.

\ ad först angår utgifternas fördelning på anslag, synes såsom allmän legel böra uppställas, att särskilda anslag anvisas för å ena sidan utgifter för verksamhet i statens regi och å andra sidan bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda. De båda angivna utgiftskategorierna äro nämligen ur budgetteknisk synpunkt av så olika natur, att deras åtskiljande i riksstat och budgetredovisning måste anses synnerligen välgrundat.

Beträffande därefter uppdelningen av utgifterna för verksamhet i statens regi synes denna höra så anordnas, att för varje statlig myndighet de olika huvndslagen av utgifter kunna särskiljas. Härvid böra i första

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

band personalkostnader och sakliga kostnader hållas strängt åtskilda. Personalkostnaderna böra i sin tur uppdelas på avlöningar till tjänstemän å ordinarie, övergångs- och extra stat, avlöningar till övriga befattningshavare samt särskilda löneförmåner. De sakliga kostnaderna åter böra fördelas på resekostnads- och traktamentsersättningar, expenser för eget behov, expenser för annat än eget behov, tryckningskostnader samt övriga utgifter. Eventuellt förekommande särskilda uppbördsmedel redovisas under särskild rubrik. Den sålunda angivna utgiftsuppdelningen åstadkommes genom en på lämpligt sätt anordnad anslags- och statuppdelning.

Under förutsättning att såväl primärbokföring som riksbokföring anpassas efter nämnda anslags- och statuppdelning ävensom efter en sådan uppdelning av expenskostnaderna, som föreskrives i Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna deli 5 maj 1933 (nr 198) med vissa föreskrifter angående bokföring och redovisning av expenser och tryckningskostnader,, blir det möjligt att åstadkomma en allsidig redovisning av statens utgifter i egen regi med fördelning av utgifterna såväl efter myndigheter som efter utgiftsändamål.

För att det sålunda uppställda syftet skall kunna utan större svårigheter genomföras, erfordras emellertid, att den för redovisningen grundläggande anslags- och statuppdelningen ordnas efter så vitt möjligt enhetliga grunder. Tvenne alternativa lösningar kunna härvid närmast komma ifråga, nämligen:

Alternativ A: Särskilda anslag anvisas för varje myndighet och anslagens statuppdelning äger rum efter utgiftsändamål.

Alternativ B: Särskilda anslag anvisas för olika utgiftsändamål och anslagens statuppdelning äger rum efter myndigheter.

Det förstnämnda alternativet står i överensstämmelse med de anvisningar rörande den framtida riksstatsuppställningen, som angivas i det åt statskontoret och riksräkenskapsverket lämnade ursprungliga utredningsuppdraget. Alternativ B åter ansluter sig till det i riksdagens förutberörda skrivelse den 7 mars 1933 framlagda alternativa utredningsförslaget-

För vinnande av den åsyftade överskådligheten och enhetligheten i riksstatens uppställning kräves, såsom förut berörts, ett sammanförande respektive uppdelande av nuvarande riksstatsanslag efter delvis helt andra grunder än de hittills tillämpade.

En av de grunder för uppdelningen av riksstatsanslagen, som i formellt hänseende varit och alltjämt är av genomgripande betydelse, hänför sig till indelningen av anslagen i ordinarie och extra anslag. I riksstaten till och med år 1913 uppfördes de förra anslagen för sig i en följd för värjo huvudtitel å riksstaten, varefter de extra anslagen följde likaledes huvudtitelvis. I riksstaten för år 1914 sammanfördes under varje huvudtitel de ordinarie och extra anslagen, skilda allenast genom att de upptogos i olika kolumner i riksstaten.

Indelningen i ordinarie och extra anslag avser endast riksstatens verkliga utgifter. Tidigare inordnades ej heller de huvudtitlar under verkliga utgifter, vilka lago utanför de äldre departementshuvudtitlarna (I—KU, under någondera av ifrågavarande kategorier. Från och med år 1919 upptagas emellertid övriga ständigt återkommande huvudtitlar, nämligen oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. m. samt räntor å statsskulden m. m., i specifikationerna till riksstaten såsom »extra anslag»men någon dylik beteckning återfinnes ej i själva riksstaten liksom ej heller i riksdagens beslut örn anvisande av dessa anslag.

10 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Några regler för anslagens uppdelning i ordinarie och extra anslag finnas ej vare sig i grundlagen eller eljest. Skillnaden är också mycket •obestämd. Ordinarie anslag hava i allmänhet anvisats för tillgodoseende av ändamål av mera varaktig art. Hit höra främst avlöningsanslag för ordinarie befattningshavare samt anslag anvisade för årligen återkommande utgifter, vilka grunda sig på lagar eller författningar, avsedda att gälla under längre tid. Men även andra utgifter, som enligt erfarenheten årligen erfordras, -— bland annat för bestridande av omkostnader i statens verksamhet — tillgodoses i stor utsträckning med ordinarie anslag.

A andra sidan bibehållas såsom extra åtskilliga anslag, som beviljas år efter år och örn vilkas stadigvarande beskaffenhet tvekan ej kan råda. Detta gäller även örn utgifter reglerade genom författningsföreskrifter, vilka äro avsedda att tillämpas för tid utöver det budgetår, för vilka de i första hand äro avsedda.

I verkligheten finnes ingen fast genomförd praxis för anslagens rubricering såsom ordinarie eller extra anslag. Detta förhållande framstår måhända mest tydligt i fråga örn de anslag, som avse avlöningar vid såväl centrala som lokala verk och myndigheter.

Enligt nu tillämpade system är för varje å ordinarie stat uppförd statsmyndighet ett ordinarie avlöningsanslag anvisat å riksstaten. I flera fall finnes emellertid jämte det ordinarie anslaget ett extra anslag, avsett främst för avlönande av icke-ordinarie befattningshavare. Det är emellertid ingalunda regeln, att samtliga icke-ordinarie befattningshavare vid en myndighet avlönas från anslag å extra stat. Detta är fastmera endast undantagsvis förhållandet, i det att i allmänhet under varje ordinarie myndighetsanslag inrymmas anslagsposter för avlönande av extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare. De tjänstemän, vilka avlönas från anslag å extra stat, hava tidigare innehaft en bättre ställning i avlöningshänseende än den från ordinarie anslag avlönade extra ordinarie personalen. Detta förhållande ändrades i viss mån år 1925, då icke-ordinarie befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen i lönegrad lägre än B 21 erhöllo samma avlöning, vare sig de avlönades från ordinarie eller extra anslag. Icke-ordinarie befattningar i nyssnämnda eller högre lönegrad — enligt 33 § kungörelsen 1925:256 benämnda »befattningshavare å extra stat» — avlönades tidigare endast från extra anslag men hava på sistone allt oftare uppförts jämväl under ordinarie anslag.

Flera av de extra anslag, som beviljats för uppehållande av ämbetsverks verksamhet, innefatta icke endast avlöningsmedel utan även anslagsposter för omkostnader av olika slag.

Det torde i detta sammanhang få erinras, att, då vid 1933 års riksdag av besparingsskäl vidtogos beskärningar i myndigheternas avlöningsanslag, nedsättningarna i allmänhet ej gjordes å förefintliga extra anslag utan i stället å den under respektive ordinarie avlöningsanslag uppförda anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare. Detta förhållande belyser tydligt, hurusom de ordinarie anslagen icke i praktiken anses mera orubbliga än de extra anslagen.

Vad som ovan anförts rörande avlöningsanslagen gäller i stort sett även örn andra grupper av anslag. Ett stort antal ordinarie anslag ändras sålunda praktiskt taget varje år alltefter det skiftande medelsbehovet.

Medan tidigare i den statsrättsliga litteraturen framförts den uppfattningen, att en konstitutionell skillnad skulle finnas mellan ordinarie och

Statskontorets oeh riksräkenskapsverkets utlåtande. 11

extra anslag, torde numera råda enighet diirom, att i nämnda avseende någon olikhet icke finnes mellan de båda anslagsgrupperna.

Med hänsyn till vad ovan anförts, saknas enligt ämbetsverkens åsikt från principiella utgångspunkter anledning att bibehålla uppdelningen i ordinarie och extra anslag. Ej heller av praktiska skäl synes en sådan uppdelning vara betingad eller ens lämplig.

I sistnämnda hänseende torde här böra något vidröras en sida av frågan, beträffande vilken något förslag från ämbetsverken likväl ej lärer påfordras.

I statsverkspropositionen huvudtitelbilagor pläga de ordinarie anslag, som avses att utgå med oförändrade belopp, upptagas utan särskild hemställan, exempelvis sålunda:

6. Extra utgifter, oförändrat ordinarie reservationsanslag, kronor 100,000.

I respektive huvudtitelutlåtande upptagas ej dessa anslag specifikt av vederbörande riksdagsutskott, utan göres allenast en generell hemställan — sist i varje betänkande — av innehåll att de ordinarie anslag, vilka av utskottet ej särskilt omförmälts, måtte i riksstaten upptagas med oförändrade belopp. I anslutning härtill avfattas ock riksdagens beslut och skrivelse i ämnet.

Vid slopandet av skillnaden mellan ordinarie och extra anslag kan i statsverkspropositionens bilagor beträffande de med oförändrade belopp äskade anslagen förfaras så, som nu sker beträffande de ordinarie anslagen, d. v. s. anslagstiteln och beloppet upptagas utan särskild kläm. Därtill bör då i slutet av huvudtiteln göras en särskild hemställan motsvarande den, som nu göres av utskotten beträffande de oförändrade anslagen. I utskottsutlåtandena kail tillämpas samma förfaringssätt som nu, och alltså de anslag, som av Kungl. Majit äskas med oförändrade belopp, ej upptagas specifikt utan sammanfattas i en gemensam slutkläm. Det vill emellertid synas, att ett mera ändamålsenligt förfarande skulle vara, att i huvudtitelutlåtandena de anslag, vari ändring ej ifrågasatts, med angivande av beloppet men utan hemställan upptoges på vederbörande plats enligt ordningen i riksstatsförslaget, varefter i slutet av utlåtandet gemensam hemställan skulle göras örn uppförande i riksstaten av anslagen med oförändrade belopp. Sistnämnda förfaringssätt synes vara att förorda, bland annat med hänsyn till att numera icke vid huvudtitelutlåtandena fogas någon riksstaten motsvarande tabellarisk specifikation av anslagen, varav iean inhämtas vilka ordinarie anslag, som upptagas oförändrade. Genom det antydda förfärandet skulle denna brist undanröjas.

Det ovan förordade slopandet av uppdelningen i ordinarie och extra anslag är av behovet påkallat, vare sig man väljer det ena eller det andra av de båda huvudalternativ för uppställningen av riksstaten, som i det föregående angivits. Enligt båda alternativen är det önskligt att ej för varje myndighet avlöningsmedlen uppdelas på två olika anslag. Härigenom skulle nämligen överskådligheten och enhetligheten i hög grad förminskas och därmed även värdet av hela reformen.

Sedan statskontoret och riksräkenskapsverket sålunda dels angivit de allmänna syften, som vid den ifrågasatta omläggningen av riksstatens utgiftssida och anslagens statuppdelning böra eftersträvas, dels ock närmare utvecklat sin uppfattning, att en i systematiskt hänseende rationell uppdelning av utgifterna icke kan ernås utan ett frångående av den nuvarande uppdelningen i ordinarie och extra anslag ävensom att ett slopande av denna uppdelningsgrund icke möter något hinder ur vare sig statsrätts-

12 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

liga eller praktiska synpunkter, hava ämbetsverken att framlägga konkreta förslag till anslagsuppställning för riksstatens olika huvudtitlar. I enlighet med de för utredningen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1932 och 17 mars 1933 ämbetsverken meddelade direktiven hava härvid förslag utarbetats såväl nied utgångspunkt från att samtliga till en myndighet hänförliga utgifter redovisas å anslag till samma myndighet (alternativ A) som med utgångspunkt från en anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats (alternativ B).

Den rationalisering av riksstatsuppställningen, varom nu är fråga, avser att i princip omfatta samtliga huvudtitlar under verkliga utgifter. I fråga örn IV huvudtiteln har emellertid omläggningen med hänsyn till den förestående omorganisationen av försvarsväsendet tillsvidare ansetts böra begränsas till de anslagsmedel, som äro att hänföra till försvarsdepartementet, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen.

Anslagen till angivna myndigheter äro i förslaget sammanförda i en avdelning för departementet och i en avdelning för de övriga verken. Till sistnämnda avdelning hava jämväl förts de för de olika försvarsgrenarna gemensamma anslagen, i den mån till dessa anslag hänförliga anslagsmedel icke fördelats på nämnda myndighetsanslag. Beträffande de tre försvarsgrenarnas anslagsuppställning i övrigt har ändring nu icke föreslagits. Jämväl för XI huvudtiteln har frågan örn en mera genomgripande omläggning av anslagsuppställningen ansetts böra anstå. I avvaktan på tillkomsten av ändrad pensionslagstiftning hava ämbetsverken beträffande denna huvudtitel allenast velat föreslå dels överflyttning från XI huvudtiteln till VII huvudtiteln av kostnaderna för statens pensionsanstalts verksamhet, dels överflyttning från VII, VIII och X huvudtitlarna till särskilt anslag under XI huvudtiteln av de å tullverket, mynt- och justeringsverket, statens biografbyrå, lotsverket samt patent- och registreringsverket redovisade pensionskostnaderna, dels slutligen uppdelning av det å XI huvudtiteln under avdelningen »Allmänna indragningsstaten» redovisade anslaget i två anslag, avseende det ena civila och det andra militära ändamål. Vad angår XIII huvudtiteln, omfattande riksdags- och revisionskostnader m. m., har frågan örn ändrad uppställning av denna huvudtitel varit föremål för särskild utredning genom av riksgäldsfullmäktige tillsatt kommitté, vadan ämbetsverken ansett sig kunna lämna denna huvudtitel utanför utredningen. Beträffande XII huvudtiteln, omfattande oförutsedda utgifter, och XIV huvudtiteln, omfattande räntor å statsskulden m. m., har ändring i nuvarande anslagsuppställning icke ansetts påkallad.

Vid utarbetandet av förslagen till anslagsuppställningar har den för budgetåret 1933/1934 fastställda riksstaten lagts till grund. De i nämnda riksstat under olika huvudtitlar redovisade anslagen hava efter erforderlig uppdelning sammanförts i nya anslag och anslagsgrupper. I de nya anslagsuppställningarna hava emellertid anslagen till nybyggnader samt större ändrings- och reparationsarbeten icke medtagits. Anledningen till att byggnadsanslagen i förevarande sammanhang uteslutits har varit, dels att dessa anslag till sin natur äro tillfälliga anslag, dels att frågan örn byggnadsanslagens budgetära behandling jämlikt nådig remiss angående inrättandet av en fond för statens publika hus är föremål för särskild utredning inom riksräkenskapsverket. Även i övrigt hava i enstaka fall i 1933/1934 års riksstat upptagna tillfälliga anslag uteslutits i de framlagda anslagsuppställningarna.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 13

Resultatet av den av ämbetsverken verkställda utredningen, i vad avser uppställningen enligt alternativ A av riksstatens utgiftssida, redovisas i efterföljande bilaga 1. I denna bilaga lämnas ett specificerat förslag till anslagsuppställning för huvudtitlarna I—III samt V—X ävensom förslag till anslagsuppställning för departementet och vissa centrala ämbetsverk m. m. under huvudtiteln IV.

Rörande de priniciper, som tillämpats vid utarbetandet av den nya riksstatsuppställningen, må anföras följande.

Vad först angår fördelningen av riksstatsutgifterna på olika huvudtitlar, har ändring i nu tillämpade ordning ansetts böra vidtagas huvudsakligen allenast i sådana fall, då anslagsmedel för viss myndighets verksamhet anvisats under skilda huvudtitlar. Sålunda hava under VI huvudtiteln anvisade medel för väderlekstjänst för luftfarten överflyttats till de under IX huvudtiteln redovisade anslagen till meteorologisk-hydrografiska anstalten. Likaså hava vissa under II och VI huvudtitlarna till länsstyrelsernas eller fögderiförvaltningarnas disposition anvisade medel sammanförts med respektive huvudanslag under V huvudtiteln.

I detta sammanhang synes frågan örn redovisningen av avlöningskostnaderna för personliga professurer m. fl. tjänster böra upptagas till behandling.

I sin till 1933 års riksdag avgivna berättelse angående statsverket anförde riksdagens revisorer under § 53, att enligt deras mening knappast några bärande skäl förelåge för att bibehålla utgifterna för personliga tjänster, exempelvis personliga professurer, på allmänna indragningsstaten. I överensstämmelse med numera tillämpade grunder för redovisning av statsverkets utgifter för olika ändamål syntes kostnaderna härför böra överflyttas till den huvudtitel och det anslag, dit de på grund av sin natur närmast vore att hänföra.

I anledning av revisorernas uttalande i denna fråga framhöll statsutskottet vid 1933 års riksdag i sitt utlåtande nr 105, punkt 20:o, att den av Kungl. Majit den 28 augusti 1930 tillsatta kommittén för avgivande av förslag till vissa ändringar i riksdagens arbetsformer m. m. ansett skäl tala för att till statsutskottets handläggning återfördes visst anslag under XI huvudtiteln, nämligen anslaget till »allmänna indragningsstaten, diverse föremål». Kommittén hade föreslagit en grundlagsändring i sådan riktning. Denna grundlagsändring vore dåmera genomförd, och komme på grund därav indragningsstaten att framdeles behandlas av statsutskottet, medan bankoutskottet skulle få till sig hänvisad pensionsstaten. Statsutskottet delade kommitténs oell revisorernas uppfattning, att vissa jämkningar borde vidtagas i fråga om indragningsstaten såväl beträffande dess inordnande i riksstaten som i fråga om de ärenden, som borde hänföras till denna stat. Förslag härom syntes emellertid, enligt vad utskottet anförde, kunna väntas från Kungl. Maj:ts sida. Vid sådant förhållande ansåge sig utskottet sakna anledning att närmare ingå på dessa frågor, vilka för övrigt måste komma under bedömande även i sammanhang med den av riksdagen begärda utredningen rörande vissa förändringar i riksstatens uppställning.

I anslutning till vad sålunda framhållits vilja ämbetsverken förorda, att anslag till såväl sådana personliga som ock andra tjänster, som liro förenade med tjänstgöringsskyldighet, hädanefter upptagas under vederbörande ämbetsverk å respektive huvudtitlar, medan allenast sådana befattningar. för vilka någon tjänstgöringsskyldighet icke fastställts, fort-

14 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

farande skola tillhöra allmänna indragningsstaten. Ämbetsverken utgå alltså från, att i förslaget till ny riksstat ovannämnda personliga, med tjänstgöringsskyldighet förenade tjänster överflyttas till vederbörande huvudtitlar.

I fråga örn huvudtitlarnas uppdelning i undergrupper inskränka sig de i förslaget vidtagna ändringarna väsentligen till sådana omläggningar, som blivit en följd av de hittills under avdelningen »Diverse» redovisade gemensamhetsanslagens uppdelning på anslag för de under övriga avdelningar redovisade olika myndigheterna. Principiellt viktiga omgrupperingar hava i övrigt ägt rum å VII, IX och X huvudtitlarna. Å VII huvudtiteln hava anslagen under de hittillsvarande andra och tredje avdelningarna omgrupperats under de nya avdelningsrubrikerna: »Allmänna centrala ämbetsverk m. m.» och »Skatte- och kontrollväsen», varvid under sistangivna rubrik redovisats utom under nuvarande tredje avdelning upptagna anslag jämväl anslagen till mynt- och justeringsverket, bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen och tillsynen över sparbankernas förvaltning. För IX huvudtiteln skulle enligt förslaget lantbruksstyrelsen och för X huvudtiteln kommerskollegium med till dessa centralförvaltningar hörande myndigheter oell tjänstemannagrupper sammanföras såsom respektive huvudtitlars andra huvudgrupp. Vidare hava IX huvudtitelns avdelningar för stuteriväsendet och för boskapsskötsel m. m. sammanförts till en grupp under rubriken »Hästavel och boskapsskötsel m. m.». Likaså hava anslagen för de frän huvudtiteln i övrigt relativt fristående ämbetsverken Rikets allmänna kartverk, Sveriges geologiska undersökning och Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt upptagits under gemensam avdelningsrubrik. Å X huvudtiteln hava anslagen till statens provningsanstalt och till ingenjörsvetenskapsakademien överförts till avdelningen för bergsbruk, industri, hantverk och slöjd samt anslagen till lotsverket till avdelningen för sjöfart och handel, vilka avdelningar därjämte erhållit ändrad ordningsföljd. Anslagen till patent- och registreringsverket samt till försäkringsinspektionen hava slutligen inordnats under särskild avdelning.

Beträffande den uppdelning av de olika huvudavdelningarna i underavdelningar, som nu tillämpas å V och VIII huvudtitlarna, hava likaledes vissa omläggningar vidtagits i förslaget. Å V huvudtiteln hava sålunda under rubriken »Sjukvårdsanstalterna» upptagna anslag, som egentligen icke äro att hänföra till själva anstalterna, överförts till underavdelningen »Hälsovård i allmänhet». De å VIII huvudtiteln talrikt förekommande underrubrikerna åter hava i stor utsträckning ersatts med rubriker i anslagstexten. På liknande sätt har förfarits beträffande avdelningsrubrikerna under IV huvudtitelns olika försvarsgrenar.

Av de anslag i övrigt, som vid den nya anslagsuppställningen överflyttats till annan avdelning inom samma huvudtitel, må i detta sammanhang särskilt angivas bidragen till internationella instutioner, vilka anslag i förslaget genomgående hänförts till huvudtitlarnas diverseavdelningar.

Vad härefter angår frågan örn statsutgifternas uppdelning efter utgiftsslag och dessas fördelning på anslag, må först framhållas, att den i reellt hänseende mest djupgående uppdelningen av statens så kallade verkliga utgifter hänför sig till skillnaden mellan å ena sidan utgifter för verksamhet i statens regi och å andra sidan utgifter för bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda. I enlighet härmed hava följaktli-

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 15

gen angivna båda huvudslag av utgifter i de nya anslagsuppställningarna genomgående hänförts till skilda anslag. Såsom exempel på anslag, å vilka hittills anvisats medel avseende förenämnda båda utgiftsslag, må särskilt nämnas dels det under V huvudtiteln uppförda anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., dels det under VI huvudtiteln uppförda anslaget till underhåll av fiskehamnar. Å det förstnämnda anslaget redovisas utom vissa understöd m. m. jämväl kostnaderna för en sekreteraretjänst hos socialstyrelsen. Det senare anslaget omfattar såväl underhållskostnader vid statens egna fiskehamnar som underhållsbidrag till icke statliga fiskehamnar.

Sedan sålunda utgifterna för verksamhet i statens regi blivit klart avgränsade från övriga utgifter, återstår att för båda utgiftsgrupperna genomföra en rationell anslagsuppdelning. Svårigheterna att härutinnan ernå en ur olika synpunkter tillfredsställande lösning hänföra sig väsentligen till den förstnämnda utgiftsgruppen. I nu omhandlade, i enlighet med alternativ A upprättade förslag till anslagsuppdelning av utgifterna för verksamhet i statens regi hava samtliga till varje statens verk eller myndighet hänförliga utgifter sammanförts till anslag under samma verk eller myndighet. Liksom redan nu i stor utsträckning tillämpas, hava dock i förslaget anslagsmedlen för vissa enhetliga grupper av verk sammanförts i gemensamma anslag. Utom de tidigare gemensamhetsanslagen för statens sinnessjukhus, länsstyrelserna, landsarkiven, domkapitlen, allmänna läroverken, tekniska läroverken, navigationsskolorna m. fl. verksgrupper hava i förslaget ytterligare tillkommit gemensamhetsanslag för hovrätterna, samtliga häradsrätter, statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter m. fl.

Efter det att statens samtliga utgifter för verksamhet i egen regi sålunda fördelats mellan de olika verken eller verksgrupperna, inställer sig frågan örn uppdelningen å anslag av de till varje verksenhet hörande utgifterna. Enklast och mest överskådligt skulle härvid onekligen vara att för varje verk eller enhetlig grupp av verk anvisa allenast ett anslag. Den erforderliga uppdelningen av utgifterna efter utgiftsändamål skulle vid tillämpande av ett dylikt system åstadkommas därigenom, att för de enhetliga myndighetsanslagen en lämpligt avpassad statuppdelning fastställdes. Ämbetsverken hava emellertid av flera skäl icke ansett sig kunna förorda en så långt driven anslagssammanslagning. Det avgörande hindret för genomförandet av en dylik ordning har varit, att vissa slag av utgifter för verksamhet i statens regi icke äro av natur att lämpligen kunna anvisas å förslagsanslag eller bestämda anslag. Ehuru utgifter till avlöningar och till löpande omkostnader i allmänhet synas böra anvisas å förslagsanslag, föreligga dock talrika undantag från denna regel. Sålunda synas mora omfattande materielkostnader och kostnader för bokinköp ävensom kostnader för stipendier m. m. i fortsättningen liksom hittills böra anvisas å reservationsanslag. Likaså torde för vissa expenskostnader och avlöningskostnader, vilka för närvarande exempelvis å III huvudtiteln redovisas å reservationsanslag, den nuvarande anslagsformen i många fall böra bibehållas även för framtiden. För en mera allmän uppdelning av de för värjo verk eller enhetlig verksgrupp anvisade medlen på åtminstone två anslag talar därjämte önskemålet att i själva riksstaten kunna särskilja personalkostnader från sakliga kostnader. Enligt nuvai’ande riksstatsuppställning äro också avlöningskostnaderna för det stora flertalet myndigheter redovisade å särskilda anslag, även örn vissa slag av avlöningskostnader därvid äro sammanförda på för värjo huvudtitel gemensamma

16 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

■anslag. Den för större enhetliga verksgrupper, exempelvis länsstyrelserna, redan nu tillämpade uppdelningen av omkostnaderna på flera självständiga anslag synes jämväl böra bibehållas i den nya anslagsuppställningen. Utgifter för verken ålagda tillfälliga storin arbetsuppgifter liksom större engångsutgifter i övrigt böra ock i fortsättningen kimna anvisas å särskilda anslag.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, hava i det upprättade förslaget följande anslagskategorier upptagits, nämligen:

1. Avlöningsanslag;

2. Omkostnadsanslag;

3. Materielanslag;

4. Anslag till bokinköp och bokbindning;

5. Anslag till underhåll och ökande av samlingarna; samt

6. Anslag till stipendier.

Åt avlönings- och omkostnadsanslagen Ilar i regel givits förslagsanslags natur. Begränsningen av utgifterna särskilt å omkostnadsanslagen synes härvid lämpligen böra genomföras på det sättet, att Kungl. Majit av anslagen endast ställer bestämda belopp till myndigheternas förfogande. Såväl avlönings- som omkostnadsanslag hava dock i vissa fall begränsats redan i riksstaten genom att upptagas antingen såsom bestämda anslag eller såsom reservationsanslag. Vissa å III huvudtiteln upptagna avlönings- och omkostnadsanslag hava, såsom tidigare angivits, i den nya uppställningen ansetts böra bibehållas såsom reservationsanslag. Den å VIII huvudtiteln hittills tillämpade ordningen att för allmänna läroverken, folk- och småskoleseminarierna samt tekniska läroverken anvisa huvudparten av avlöningskostnaderna å reservationsanslag samt övriga avlöningskostnader å bestämda anslag respektive förslagsanslag har däremot ansetts böra upphöra, och har anslagsanvisningen för dessa myndigheter utformats efter samma grunder som för statens verk i allmänhet.

Materielanslagen, anslagen till bokinköp och bokbindning samt anslagen till samlingars underhåll oell ökande hava genomgående upptagits såsom reservationsanslag. Även åt anslagen till stipendier har i regel givits reservationsanslags natur.

För flertalet verk hava upptagits allenast två anslag, nämligen ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Beträffande statlig verksamhet, som icke hänför sig till fast organiserade ämbetsverk, har det ansetts tillräckligt, att ett gemensamt avlönings- och omkostnadsanslag anvisas. Till denna grupp hava räknats utom kommittéer vissa beredningar och nämnder samt tillfälliga kurser m. m. Jämväl för ämbetsverken ålagda tillfälliga arbetsuppgifter anvisade anslagsmedel hava i regel sammanhållits å ett anslag. Hit höra vissa anslag till statistiska centralbyrån, kommerskollegium, socialstyrelsen m. fl. myndigheter. Å andra sidan hava såsom ovan framhållits för större verk eller verksgrupper utgifterna för såväl avlöningar som omkostnader uppdelats på flera avlönings- respektive omkostnadsanslag. Såsom exempel må nämnas Sveriges representation i utlandet och länsstyrelserna.

Särskilda anslag till materiel samt till bokinköp och bokbindning hava ansetts böra anvisas för universitet och högskolor m. fl. myndigheter. För vissa undervisningsanstalter hava utgifterna för materiel och bokinköp sammanförts under gemensamma anslag. Särskilda stipendieanslag hava uppförts under universiteten och vissa andra undervisningsanstalter.

I detta sammanhang torde frågan om dyrtidstilläggens framtida redo-

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 17

visning böra upptagas till närmare bedömande. I enlighet med de allmänna principer, som legat till grund för den nya uppställningen av riksstatens utgiftssida, böra dyrtidstilläggskostnaderna i likhet med övriga avlöningskostnader givetvis uppdelas på de olika myndighetsanslagen. Vid genomförandet av en sådan omläggning skulle det med hänsyn till anslagsanvisningens praktiska ordnande inom riksdagen bliva erforderligt, att grunderna för dyrtidstilläggens beräknande fastställdes icke — såsom hittills i allmänhet varit brukligt — under riksdagens senare del utan redan vid riksdagens början. Enligt den föreslagna nya ordningen skulle det följaktligen icke längre bliva möjligt att avväga dyrtidstilläggens storlek med ledning av det vid riksdagens slut rådande statsfinansiella läget. Skulle det anses otillrådligt att för närvarande avstå från den möjlighet till reglering av balansen mellan statens inkomster och utgifter, som dyrtidstilläggens fastlåsande först vid riksdagens slut håller öppen, synes annan utväg icke erbjuda sig än att tillsvidare bibehålla dyrtidstilläggskostnaderna samlade å särskilda gemensamhetsanslag. En dylik anordning skulle emellertid, även örn densamma finge karaktären av ett provisorium, utgöra ett allvarligt avsteg från den för riksstatsuppställningen i övrigt tillämpade grundregeln örn utgifternas redovisning å myndighetsanslag.

Därest dyrtidstilläggskostnaderna likväl fortfarande skola anvisas på för varje huvudtitel gemensamma dyrtidstilläggsanslag, vilja ämbetsverken dock ifrågasätta, örn icke i budgetredovisningen utgifterna å dessa anslag lämpligen borde omföras till respektive myndighetsanslag, varigenom åtminstone i riksbokföringen jämväl dessa kostnader komme att avföras på de för respektive myndigheter anvisade anslagen.

Vad därefter angår den andra huvudgruppen av anslag, vilken omfattar utgifter för bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, har i förslaget den hittills tillämpade anslagsuppdelningen i huvudsak bibehållits oförändrad. I sådana fall, då statens bidrag till en och samma verksamhet nu redovisas på flera anslag, har dock i den nya anslagsuppställningen sammanslagning ägt rum. Likaså hava i viss utsträckning bidrag för likartade ändamål sammanförts under gemensamhetsanslag. Anslagens ordningsföljd har ock i flera fall ändrats. De flesta omläggningarna hänföra sig till V, VIII och IX huvudtitlarna.

Vid utarbetandet av förslaget till anslagsuppdelning har eftersträvats att i möjligaste mån ernå likformighet de olika huvudtitlarna emellan. Med hänsyn till att i nuvarande riksstat väsentligt olika uppdelningsprinciper tillämpats för skilda huvudtitlar, har omläggningens omfattning växlat inom olika delar av riksstaten. Till belysning härav lämnas i efterföljande tablå uppgift örn antalet anslag dels enligt riksstaten för innevarande budgetår, dels enligt de utarbetade anslagsförteckningarna. För vinnande av en korrekt jämförelse har härvid i uppgifterna avseende den nuvarande riksstatsuppställningen frånräknats såväl byggnadsanslag som övriga rent tillfälliga anslag, vilka icke upptagits i den nya riksstatsuppställningen. I tablån hava meddelats jämväl uppgifter rörande den genom omläggningen uppkommande minskningen av antalet anslag.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr 220.

18 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Såsom tablån utvisar, skulle vid förslagets genomförande en minskning av antalet anslag ernås för samtliga huvudtitlar utom en. Ehuru för ett stort antal myndigheter de i nuvarande riksstat redovisade tvenne avlöningsanslagen i den nya uppställningen ersatts med ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag samt anslagsuppdelningar och anslagssammanslagningar i övrigt delvis motväga varandra, har minskningen av antalet anslag beträffande flertalet huvudtitlar blivit avsevärd. För I, II och VIII huvudtitlarna skulle omläggningen medföra en verkligt betydande minskning av antalet anslag, vilket sammanhänger med att dessa huvudtitlar enligt nuvarande uppställning uppvisa en väsentligt större anslagssplittring än övriga huvudtitlar. Även efter verkställd omläggning skulle dock anslagsuppdelningen! å exempelvis VIII huvudtiteln bliva mera detaljerad än å flertalet övriga huvudtitlar.

Med den sammandragning av riksstatens utgiftssida, som vid genomförandet av ämbetsverkens nu framlagda förslag i allt fall skulle inträda, åsyftas emellertid icke, att vare sig de anvisade anslagsmedlen eller de i verkligheten utgående utgifterna skulle erhålla en mindre specificerad redovisning än för närvarande. Såsom tidigare angivits, har avsikten med omläggningen tvärtom varit, att för riksstatens hela utgiftssida nå fram till en ur skilda synpunkter och alltså även i avseende å redovisningen tillfredsställande uppdelning. Vad de till statens egen verksamhet hänförliga sakliga kostnaderna angår, har i de föreslagna anslagsuppställningarna uppdelningen i allmänhet gjorts mera detaljerad än i nuvarande riksstat, även om den nya uppdelningen följt andra linjer än tidigare. Beträffande såväl personalkostnader som sakliga kostnader avseende verksamhet i statens regi skola ämbetsverken tillika i det följande framlägga förslag till en för statens samtliga myndigheter enhetlig s. k. fast statuppdelning, varigenom en i systematiskt hänseende tillfredsställande uppdelning av utgifterna på olika utgiftskategorier skulle erhållas. I den mån härutöver uppdelning efter särskilda grunder anses erforderlig, kan och bör denna genomföras utan att den fasta statuppdelningen därigenom rubbas. Sålunda kan den speciella uppdelningen åstadkommas antingen genom ytterligare uppdelning av den fasta statuppdelningens särskilda belopp eller genom anslagets uppdelning på flera delstater med fast statuppdelning.

I fråga örn anslag för bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda är det givetvis icke möjligt att pressa in utgifterna under

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 19

någon enhetlig statuppdelning. För dessa anslag måste följaktligen statuppdelningen — i den mån sådan uppdelning anses erforderlig — direkt anpassas efter de skilda anslagsändamålens natur.

Medan ämbetsverken sålunda beträffande såväl utgifternas fördelning på anslag som de till utgifter i statens regi hänförliga anslagens fasta statuppdelning eftersträvat sträng likformighet, hava verken funnit erforderlig ytterligare statuppdelning böra anpassas efter de särskilda förhållanden, som kunna vara av betydelse för vissa anslag eller anslagsgrupper. Med utnyttjande härav kunna också inom mycket vida gränser de krav på särskild redovisning av speciella anslagsmedel, som hittills tillgodosetts genom anvisande av självständiga anslag, även komma till sin rätt vid tillämpande av den nu föreslagna anslags- och statuppdelningen.

Tillämpandet av en fast statuppdelning av anslag till utgifter för verksamhet i statens regi innebär, att hithörande utgifter för samtliga verk och myndigheter uppdelats efter enhetliga grunder. Vid uppdelningen har härvid eftersträvats, att oberoende av de för olika förvaltningsgrenar framträdande speciella förhållandena åstadkomma ett särskiljande av de olika huvudslagen av utgifter. Den fasta statuppdelningen liar närmast utformats för de båda såsom förslagsanslag upptagna anslagstyperna »Avlöningar» och »Omkostnader» och sönderfaller följaktligen vid denna utgiftsfördelning utan vidare i två fristående statuppdelningar, nämligen avlöningsstaten och omkostnadsstaten. Även i de fall, då avlöningar och omkostnader redovisas å samma anslag, böra utgifterna — i likhet med vad redan nu i allmänhet tillämpas — fördelas på en avlöningsstat och en omkostnadsstat, mellan vilka stater en sträng åtskillnad bör upprätthållas.

Vad därefter beträffar frågan örn själva uppställningen av civlöningsstaterna, höra dessa stater undergå förändring redan av den anledningen, att framdeles särskilda anslag icke skulle anvisas för avlönande av personal å extra stat. Avlöningarna till såväl ordinarie personal (personal å övergångsstat och indragningsstat) som personal å extra stat och annan icke-ordinarie personal skulle följaktligen i förekommande fall ingå under ett och samma anslag. Det är då av vikt, att en enhetlig uppställning hädanefter genomföres och tillämpas vid samtliga verk och myndigheter. Vid uppgörandet av förslag till en dylik uppställning bör tillses, att avlöningar till ordinarie tjänstemän i allmänhet, till tjänstemän å övergångsstat (indragningsstat), till tjänstemän å extra stat och till andra icke-ordinarie tjänstemän med flera kunna i redovisningshänseende hållas åtskilda. Beträffande avlöningarna till sistnämnda kategori lärer det dessutom vara erforderligt att fortfarande särskilja sådana anslagsposter, som böra begränsas, och sådana, vilka måste erhålla förslagsanslags natur.

Under de nyreglerade ämbetsverkens ordinarie avlöningsanslag förekomma nu i regel följande poster:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag;

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag.

Under den sist angivna rubriken plägar i regel förekomma följande poster:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst,

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., förslagsvis,

Extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning m. m., högst.

20 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Ämbetsverkens avlöningsanslag upptagas i allmänhet i riksstaten såsom förslagsanslag.

Beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har i allmänhet visat sig vara för knapp, i all synnerhet sedan den tidigare i staten ingående särskilda anslagsposten till vikariatsersättningar uteslutits. För att ernå en bättre överensstämmelse mellan beräknade oell verkliga utgifter och undvika de numera ständigt återkommande överskridandena å denna post vilja ämbetsverken föreslå, att ifrågavarande avlöningar, vilka hittills plägat avpassas med utgångspunkt från den näst högsta löneklassen för varje befattningshavare, i stället beräknas efter den högsta löneklassen. Härvid är att märka, att hänsyn vid beräkningen måste tagas till icke blott årligen återkommande semester oell behovet under semestertiden av vikarie, vilken enligt gällande föreskrifter skall åtnjuta avlöning från här berörda anslagspost, utan även till samtliga de förmåner, sorn.utöver den egentliga lönen tillkomma ordinarie befattningshavare eller eljest skola bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän såsom vissa sjukvårdskostnader, begravningshjälp m. m. På samma sätt bör avlöningen fastställas för å övergångsstat (indragningsstat) upptagna ordinarie befattningshavare, ehuru det med hänsyn till redovisningen måste anses lämpligt, att en särskild anslagspost i förekommande fall upptages för detta ändamål. För den händelse en befattning å övergångsstat är avsedd att ersättas med en lägre ordinarie befattning, för vilken avlöning icke beräknats bland avlöningarna till ordinarie tjänstemän i allmänhet, bör även ersättning vid tillfälligt vikariat, beräknad å den lägre befattningens avlöning, utgå från den för övergångsstaten avsedda anslagsposten.

Vad angår beräkningen av avlöningen till befattningshavare å extra stat, synes det ämbetsverken önskvärt, att en omläggning äger rum såtillvida, att det särskilda anslag, som under en följd av år upptagits under VII huvudtiteln för bestridande av avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare och som huvudsakligen torde hava tagits i anspråk för tjänstemän å extra stat, försvinner ur riksstaten och att i stället den nya anslagsposten å ämbetsverkens avlöningsstater till avlöningar till befattningshavare å extra stat beräknas så, att jämväl avlöningsförhöjningarna kunna rymmas under posten ifråga. Fördelarna av en dylik anordning synas ämbetsverken ligga i öppen dag, och erfarenheten under de gångna åren har till fullo bestyrkt olämpligheten av nuvarande tillvägagångssätt. Ämbetsverken föreslå, att för sådan personal, som enligt riksdagens beslut skall avlönas enligt reglerna för befattningshavare å extra stat, avlöningarna upptagas med utgångspunkt från högsta löneklassen för vederbörande befattningshavare, samt att från den härför avsedda anslagsposten, vilken bör erhålla förslagsanslags natur, bestridas kostnader motsvarande dem, som för den ordinarie personalens del utgå från anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare i allmänhet. En följd härav blir då också, att vikariatsersättningar för befattningar å extra stat, vilka ersättningar för närvarande redovisas på mycket skilda sätt, framdeles kunna — såsom också synes vara riktigt — utgå från nämnda anslagspost till avlöningar till befattningshavare å extra stat.

Ämbetsverken vilja i detta sammanhang erinra att — såsom ovan påpekats vid behandlingen av frågan örn fördelningen i ordinarie och extra anslag — »befattningshavare å extra stat» i teknisk bemärkelse endast finnes i lönegrad högre än den 20:e vid allmänna civilförvaltningen. Det

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 21

synes ämbetsverken kunna sättas ifråga, om överhuvudtaget anledning finnes att behålla de särskilda s. k. extrastatsreglerna. Vid kommunikationsverken, diir löneplanen för extra ordinarie tjänstemän sträcker sig till och med den 27:e lönegraden, saknas kategorien tjänstemän å extra stat. Därest denna personalgrupp likväl anses böra bibehållas vid allmänna civilförvaltningen, böra i varje fall i staterna under anslagsposten »avlöningar till befattningshavare å extra stat» endast upptagas tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e. Det kan ock tänkas att — såsom för innevarande budgetår tillämpats beträffande vissa verk under IX huvudtiteln — även vid bibehållande av extrastatsreglerna ifrågavarande befattningshavare sammanföras med övriga icke-ordinarie befattningshavare under gemensam anslagspost (och under benämning extra ordinarie tjänstemän). Då det torde ligga utanför det statskontoret och riksräkenskapsverket lämnade uppdraget att i förevarande avseende framlägga förslag, vilja ämbetsverken nu allenast förorda, att anslagsposten för avlöningar till befattningshavare å extra stat begränsas att avse tjänstemän, å vilka extrastatsreglerna i egentlig mening skola tillämpas.

Vidkommande därefter beräkningen av anslagsposterna till avlönande av annan icke-ordinarie personal än den å extra stat har man, såsom redan inledningsvis framhållits, utgått från att under en förslagsvis beräknad anslagspost å de särskilda ämbetsverkens stater skola upptagas avlöningsförhöjningar m. m. till vissa icke-ordinarie tjänstemän. Från denna anslagspost böra emellertid enligt ämbetsverkens mening bestridas icke blott utgifter för sådana enligt avlöningsreglementet utgående förmåner, som redan nu bekostas från motsvarande anslagspost i gällande stater, utan jämväl i allmänhet alla sådana förmåner av avlönings natur, vilka icke äro att betrakta såsom grundavlöningar eller däremot svarande ersättningar eller övertidsersättning. Ifrågasättas kan, huruvida från nämnda förslagsvis beräknado anslagspost böra bestridas jämväl kostnaderna för vikariatsersättningar å extra ordinarie befattningar. Ehuru vissa skäl skulle kunna anföras för ett dylikt tillvägagångssätt, anse sig dock ämbetsverken böra förorda tillämpningen även framdeles av nuvarande förfaringssätt, varigenom kostnaderna för vikariatsersättningar å extra ordinarie befattningar skulle komma att bestridas från den bestämda anslagsposten till avlöningar för icke-ordinarie personal. Däremot torde det vara lämpligt, att kostnaderna för avlöning under sjukdom få utgå från en förslagsvis beräknad post. I detta hänseende innebära ämbetsverkens förslag ett frångående av hittills tillämpad praxis, enär sjukavlöningen hittills plägat bestridas från en bestämd anslagspost. Förändringen motiveras i huvudsak av praktiska skäl och önskvärdheten av att kunna med större tillförlitlighet än förut i förväg beräkna den bestämda anslagsposten. Anslagsposten till avlöningsförliöjningar m. m. i ämbetsverkens stater torde alltså framdeles böra beräknas till sådant belopp, att därmed kunna täckas följande utgifter för den extra ordinarie personalen: avlöningsförhöjningar, sjukavlöning, sjukvård, läkarvård oell läkemedel m. m., begravningshjälp, avlöning under ledighet för olycksfall i tjänsten, avlöning under vistelse på sjukhus eller annan anstalt, ersättning under militär tjänstgöring samt ersättning under ledighet från tjänstgöring på grund av smittofara eller på grund av havandeskap. Från den bestämda anslagsposten däremot torde allt fortfarande böra utgå avlöningskostnader under annan ledighet än som ovan berörts samt under semester ävensom i de fall i övrigt, då vederbörande tjänsteman kan vara berättigad eller erhålla tillstånd ali bibehålla avlöningen eller viss del

22 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

därav. I den mån motsvarande ersättningar tillkomma extra personal, bör jämväl härutinnan en likartad uppdelning äga nuti.

Vidkommande därefter beräkningen av den bestämda anslagsposten till avlöningar till annan icke-ordinarie personal än personal å extra stat, vilja ämbetsverken framhålla, att den nuvarande anslagsuppdelningen med en post till grundavlöningar åt extra ordinarie befattningshavare och en till ersättning åt extra personal och tillfälliga biträden ävensom övertidsersättning m. m. knappast bör i framtiden bibehållas. Vid tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser är det icke gärna möjligt att strängt åtskilja de anslagsbelopp, som avses för extra ordinarie personal, och dem, som upptagits såsom ersättningar till extra personal och tillfälliga biträden, och dessutom föranleder ett bibehållande av nuvarande uppdelning åtskilliga olägenheter för vederbörande verk, såsom i det fall, då det kan befinnas önskvärt att giva en extra befattningshavare ställning såsom extra ordinarie tjänsteman och därmed fastare knyta honom vid vederbörande ämbetsverk. Detta skulle måhända på grund av den nuvarande anslagsuppdelningen rent formellt sett icke låta sig göra utan riksdagens medgivande till att jämkning finge vidtagas i de under olika begränsade anslagsposter upptagna beloppen utan att dock samtidigt jämkning skulle behöva ske i anslagets slutsumma. Erinras må därom att dylika omflyttningar numera anses kunna verkställas utan inhämtande ens av Kungl. Maj:ts medgivande, då överskridande av de anslagna medlen icke sker. För sin del vilja ämbetsverken förorda, att allenast en anslagspost, och i så fall en begränsad sådan ställes till förfogande för grundavlöningarna och vissa andra förut berörda gottgörelser till extra ordinarie befattningshavare ävensom för ersättningarna till extra personal och tillfälliga biträden, övertidsersättning m. m. I denna begränsade anslagspost böra även inräknas vissa arvodeskostnader, som hittills plägat upptagas separat under verkens avlöningsstater, såvida icke av redovisnings- eller andra skäl föreligger anledning att fortfarande för sig upptaga dylika arvoden. Ämbetsverken förorda alltså, att för det sålunda angivna ändamålet visst begränsat belopp ställes till vederbörande verks förfogande och att icke några särskilda bestämmelser utöver dem, som i vissa fall erfordras för att fastställa grunderna för arvoden, särskilda uppdrag m. m., utfärdas av Kungl. Majit. Ämbetsverken utgå härvid från, att en friare dispositionsrätt skall kunna leda till ett mera praktiskt utnyttjande av tillgängliga medel.

I detta sammanhang anse sig ämbetsverken dock böra omnämna, att 1928 års lönekommitté ifrågasatt, att särskild stat skall av Kungl. Majit fastställas för den extra ordinarie personal, som skulle få anställas inom vederbörande verk, varvid alltså antalet extra ordinarie befattningar i olika lönegrader i förväg skulle bestämmas. Även örn vissa skäl tala för en sådan anordning, torde dock, åtminstone under nuvarande förhållanden, då medelstillgången är knapp, detta förslag icke böra genomföras, och detta även av den anledningen, att det skulle i icke ringa grad öka arbetsbördan inom statsdepartementen.

Slutligen bör under en anslagspost i ämbetsverkens stater upptagas sådana särskilda löneförmåner, som utgå till viss personal, såsom tillfällig löneförbättring, provisoriskt avlöningstillägg, provisoriskt dyrortstillägg m. m. Denna anslagspost bör erhålla förslagsanslags natur och avse dylika förmåner för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare.

Under förutsättning att utgifterna för dyrtidstillägg inräknas under

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 23

avlöningsanslagen, bör för dessa utgifter upptagas en särskild förslagsvis

^1 anslutning till vad sålunda anförts, vilja ämbetsverken föreslå, att de å förslagsanslag anvisade avlöningskostnaderna för statens verk och myndigheter normalt uppdelas enligt följande avlöningsstat:

1 Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis .... 000

2. Avlöningar till befattningshavare å övergångsstat (indragnings-

stat), förslagsvis ......................... • • • ••• •;................ )Vnr!

3. Avlöningar till befattningshavare å extra stat, förslagsvis ........ uuu

4. Avlöningar till andra icke-ordinarie befattningshavare m. fl..

a) Grundavlöningar, högst ......................./•••;......V.."

b) Avlöningsförhöjningar och vissa andra ersattnmgar, för-

slagsvis ...................................................... 000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattnings-

havare, förslagsvis ..............................................

6. Dyrtidstillägg, förslagsvis ..............................

Summa 000

I de undantagsfall då avlöningskostnaderna avses skola anvisas å maximerade anslag — bestämda anslag eller reservationsanslag — bor uppdelningen ske efter enahanda grunder, dock att de olika statbeloppen, örn sa anses erforderligt, i viss utsträckning maximeras. Sådan maximer mg av enstaka statposter bör jämväl kunna äga rum, då avlöningskostnaderna redovisas å förslagsanslag.

Vad härefter angår uppställningen av omkostnadsstaterna awseenåe utgifter för verksamhet i statens regi, sammanhänger denna fråga nara med den föreslagna uppdelningen på myndighetsanslag av de i nuvarande nksstatsuppställning å gemensamhetsanslag redovisade utgifterna tor reseoch traktamentsersättningar, expenskostnader samt tryckningskostnader. För var och en av nämnda utgiftsslag böra uppenbarligen i de nya omkostnadsstaterna upptagas särskilda anslagsposter, varjämte tillkomma poster för övriga utgifter. Liksom angivna slag av utgifter enligt nuvarande riksstatsuppställning i regel anvisas förslagsvis, böra ock de nya anslagsposterna i allmänhet upptagas förslagsvis och omkostnadsanslagen i sin helhet anvisas såsom förslagsanslag.

I anslutning till vad sålunda anförts, vilja ämbetsverken föreslå, att de såsom förslagsanslag för olika verk och myndigheter anvisade omkostnadsanslagen normalt erhålla följande statuppdelning:

1. Bese- och traktamentsersättningar, förslagsvis .................... 000

2. Expenskostnader, förslagsvis ...................................... T*

3. Tryckningskostnader, förslagsvis .................................. TV

4. övriga utgifter, förslagsvis............................. _

Summa 000

Då särskilda skäl därtill föranleda, kunna en eller flera av förslagsanslagens poster, liksom nu ofta sker, maximeras. Hinder moter ej heller, att omkostnadsanslagen, då så befinnes lämpligt, anvisas såsom bestamda anslag. Undantagsvis kunna omkostnadsanslagen även anvisas såsom reservationsanslag. Av större betydelse är, att ur omkostnaderna utbrutna utgiftsslag såsom kostnader för materiel, bokinköp m. m. kunna redovisas å speciella omkostnadsanslag av reservationsanslags natur.

24 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Det sålunda uppställda schemat för uppdelningen av utgifterna för avlöningar och omkostnader är, såsom redan angivits, avsett att läggas till grund för statuppdelning beträffande riksstatens samtliga under verkliga utgifter för statens verksamhet i egen regi anvisade anslag. Av de i schemat ingående utgiftskategorierna återfinnes emellertid hos flertalet anslag endast en del. Vid den konkreta utformningen av anslagens statuppdelning utelämnas också sådana till schemat hörande poster, beträffande vilka någon utgiftsbelastning icke beräknas förekomma.

Med tillämpande av den föreslagna nya anslagsuppställningen torde understundom komma att inträffa, att vissa i schemat upptagna utgiftsslag allenast undantagsvis belasta anslagen. För undvikande av att i sådana fall nödgas upptaga anslagsposter, som i regel icke belastas med några utgifter, synes medgivande böra lämnas, att eventuellt utgående utgifter av ifrågavarande slag kunna avföras å någon av de i staten upptagna posterna. Sålunda torde exempelvis icke förutsedda tillfälliga utgifter för lese- och traktamentsersättningar eller för tryckningskostnader lämpligen kunna avföras å omkostnadsstatens anslagspost för övriga utgifter. Jämlikt de bokföringsföreskrifter, varom ämbetsverken i det följande komma att framlägga förslag, skulle även sådana icke förutsedda utgifter i räkenskaperna redovisas under den statrubrik, dit desamma rätteligen äro att hänföra.

I fråga om statuppdelningen av reservationsanslagen må särskilt framhållas, att denna med hänsyn till statbeloppens natur kan genomföras efter två linjer. De olika statbeloppen kunna sålunda antingen ingå såsom rena beräkningsposter i det gemensamma reservationsanslaget eller ock utgöra självständiga poster av reservationsanslags natur. Enligt den förra anordningen representerar å anslaget redovisad reservation en gemensam tillgång för de i staten upptagna utgiftsändamålen, medan enligt den senare anordningen reservationen å anslaget under hela den tid anslaget får disponeras är uppdelad pa fran varandra oberoende delreservationer. 3^ den man statbeloppen avses skola utgöra självständiga poster av reservationsanslags natur, synas dessa böra i statuppställningen erhålla beteckningen reservationsanslag. Den sammanslagning av tidigare självständigt redovisade reservationsanslag, som genomförts i det nu framlagda förslaget till uppställning av riksstatens utgiftssida, har med hänsyn till angivna möjlighet att uppdela dessa anslag i självständiga statposter av reservationsanslags natur kunnat ske utan att dispositionen av anslagsmedlen därigenom rubbats.

Beträffande slutligen redovisningen av de till myndighetsanslagen hänförliga särskilda uppbärdsmedlen hava ämbetsverken tidigare förordat, att dessa medel i regel skola upptagas såsom tillgång för omkostnadernas bestridande. . I den mån uppbördsmedlen kunna förutberäknas, böra desamma följaktligen uppföras såsom tillgång å omkostnadsstaterna. Vare sig särskilda uppbördsmedel beräknats i de uppställda staterna eller icke, böla emellertid å anslagen inflytande inkomster i räkenskaperna redovisas å särskilt konto.

Såväl avlönings- som omkostnadsstater böra underställas riksdagens provning. Härigenom vinnes att jämväl myndigheternas omkostnadsstater genomgående hilva föremål för granskning i samband med anslagsmedlens anvisande.

Den ytterligare uppdelning av den i omkostnadsstaten upptagna anslagsposten för expenskostnader, som även framdeles erfordras, synes däremot

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 25

liksom för närvarande i regel böra ankomma på Kungl. Majit. Enligt den för innevarande budgetår gällande ordningen hava för de verk och myndigheter, vilkas expenskostnader täckas från huvudtitlarnas allmänna expensanslag, av Kungl. Majit anvisats maximerade belopp, fördelade på

fem icke maximerade delposter, nämligen!

1. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning, förslagsvis........000

2. Skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt, förslagsvis...... 000

3. Telegram, telefon och annonsering, förslagsvis ....................000

4. Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. in-

ventarier, förslagsvis ............................................ 000

5. Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål, för-

slagsvis ........................................ ooo

Summa högst 000

Därjämte har Kungl. Majit medgivit, att till sådana verk, som hava att i större utsträckning bestrida expensutgifter för annat än eget behov, må för bestridande av dylika expenskostnader utgå vissa förslagsvis beräknade belopp.

De sålunda fastställda reglerna för dispositionen av hithörande anslagsmedel finna ämbetsverken i huvudsak tillfredsställande. Vad angår den för expensutgifter för eget behov avsedda maximerade anslagsposten, synes det dock vara förbundet med vissa olägenheter, att under maximeringen jämväl inryckts utgifterna för bränsle, lyse och vatten. Utgifterna å sistnämnda utgiftsgrupp äro nämligen i avsevärd mån beroende av de under vintermånaderna rådande temperatur- och prisförhållandena och kunna endast inom relativt snäva gränser av myndigheterna regleras. Det har med hänsyn härtill ansetts mindre tillfredsställande, att de ofrånkomliga fluktuationerna i fråga örn dessa kostnader skola inverka på medelstillgången beträffande övriga expensutgifter. Därtill kommer, att uppvärmningen av i samma byggnad ingående tjänstelokaler för flera ämbetsverk ofta åvilar ett av verken, vadan de av detta verk bestridda uppvärmningskostnaderna delvis äro att hänföra till expensutgifter för annat än eget behov. Av anförda skäl hava statskontoret och riksräkenskapsverket funnit sig böra förorda, att utgifterna för bränsle, lyse och vatten upptagas såsom fristående, förslagsvis beräknad post och att det maximerade expensbeloppet endast avses för övriga expensutgifter för eget behov. Någon uppdelning på delposter av sistangivna maximerade expensbelopp synes icke vara erforderlig. Oberoende härav skulle nämligen expensutgifterna jämlikt utfärdade bokföringsföreskrifter bliva vederbörligen uppdelade i räkenskaperna.

I enlighet med vad ämbetsverken sålunda anfört, skulle följande schema

för uppdelningen av expenskostnaderna erhållas:

1. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .............................. 000

2. övriga expenser:

a. Expenser för eget behov, högst ................................ 000

b. Expenser för annat än eget behov, förslagsvis.................. 000

Summa 000

Beträffande övriga under omkostnadsstatcn upptagna anslagsposter synes den ordningen böra tillämpas, att Kungl. Majit i de till myndigheterna utgående regleringsbreven ställer till förfogande, för tryckningskostna-

26 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

der undantagslöst samt för rese- oell traktamentsersättningar liksom för övriga utgifter i regel allenast begränsade belopp.

Den i rikshuvudboken oell budgetredovisningen lämnade specifikationen av statens utgifter hänför sig till de i riksstaten upptagna anslagsrubrikerna. Genom uppställning av riksstatens utgiftssida i enlighet med det i det föregående, på grundval av alternativ A utarbetade förslaget, skulle ur anslagsredovisningen de samlade utgifterna för varje verk eller enhetlig verksgrupp direkt framgå. För de egentliga ämbetsverken skulle därjämte, åtminstone vad avser den ordinarie verksamheten, i budgetredovisningen särskilda uppgifter lämnas för å ena sidan personalkostnader och å andra sidan sakliga kostnader. Ett systematiskt särskiljande av statens utgifter efter olika utgiftsslag skulle emellertid icke ernås genom den i budgetredovisningen ingående anslagsredovisningen. Härför erfordras nämligen, att utgiftsredovisningen specificeras i enlighet med den statuppdelning av anslagen, varom ämbetsverken framlagt förslag. Genom utgiftsredovisningens anslutning till den för myndighetsanslagen upprättade fasta uppdelningen av avlönings- och omkostnadsstaterna skulle för utgifter i statens egen regi de olika huvudslagen av personalkostnader och sakliga kostnader kunna särskiljas. Med tillämpande av redan gällande bokföringsföreskrifter rörande expenskostnaderna skulle därjämte för dessa kostnader ytterligare uppdelning i redovisningen kunna åstadkommas. I fråga om anslag för icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda skulle likaledes en mera specificerad redovisning kunna ernås genom densammas anslutning till den för respektive anslag fastställda statuppdelningen eller till den uppdelning, som befinnes böra meddelas i särskilda bokföringsf öreskrifter.

En förutsättning för genomförande av en sålunda specificerad redovisning av statens utgifter är, att en häremot svarande kontouppdelning tilllämpas i de olika myndigheternas räkenskaper. Med hänsyn till att riksbokföringen helt grundar sig på de s. k. huvudförvaltningarnas räkenskaper, är det emellertid närmast bokföringen inom dessa förvaltningar, som i förevarande sammanhang är av betydelse. Huvudförvaltningarnas medelsförvaltning sönderfaller i två artskilda delar, av vilka den ena hänför sig till respektive förvaltningars egna omedelbara inkomster och utgifter och den andra till levereringar från och till i räkenskapshänseende underordnade förvaltningar. För ernåendet av en rationell utgiftsredovisning erfordras, att den omliandlade kontouppdelningen i räkenskaperna likformigt tillämpas beträffande huvudförvaltningarnas såväl omedelbara som medelbara medelsförvaltning. För möjliggörande av den önskade kontouppdelningen beträffande sistnämnda medelsförvaltning kräves i sin ordning, att de i räkenskapshänseende underordnade förvaltningarnas inlevereringar till respektive uttag från huvudförvaltningarna av statsmedel i motsvarande mån specificeras, varav följer, att samma kontouppdelning måste tillämpas jämväl i underförvaltningarnas egna räkenskaper.

För att trygga genomförandet av en rationell kontouppdelning i räkenskaperna hos såväl huvudförvaltningar som underförvaltningar böra härför erforderliga föreskrifter upprättas och lämpligen sammanföras i en särskild av Kungl. Majit utfärdad kungörelse. Av största vikt är, att de i denna kungörelse ingående bokföringsföreskrifterna, avseende anslag för verksamhet i statens regi, erhålla undantagslös giltighet för riksstatens samtliga under verkliga utgifter redovisade, hithörande anslag. Härigenom skulle vinnas att jämväl för sådana myndighetsanslag, beträffande vilka någon statuppdelning icke upprättats eller ens kunnat upprättas eller

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 27

beträffande vilka deli upprättade statuppdelningen är ofullständig eller eljest ur redovisningssynpunkt otillfredsställande, en rationellt genomförd utgiftsredovisning skulle kunna ernås. I kungörelsen skulle jämväl inarbetas allmänna bestämmelser motsvarande de tidigare berörda, från och med innevarande budgetår gällande bokföringsföreskrifterna rörande expenskostnadernas redovisning å undertitlar.

På grundval av en i enlighet med alternativ A utformad uppställning av riksstatens utgiftssida samt anslagsredovisningens anordning i anslutning till dels den föreslagna statuppdelningen, dels ock de allmänna bokföringsföreskrifter, som skulle ingå i förberörda kungörelse, skulle det bliva möjligt att i samband med riksbokföringen genomföra en systematisk redovisning av statens utgifter för å ena sidan verksamhet i statens regi och å andra sidan bidrag till icke statlig verksamhet och understöd till enskilda, nied fördelning av den förstnämnda utgiftskategorien såväl efter myndigheter som efter utgiftsslag.

Huvuddragen av åsyftade redovisning av statens utgifter framgå av det preliminära förslag till tabelluppställningar, som meddelas i närslutna bilaga 2. Förslaget omfattar tre olika tabeller. I den första tabellen skulle för varje huvudtitel fördelning ske av utgifterna på dels utgifter för verksamhet i statens regi, dels utgifter för bidrag till icke statlig verksamhet och understöd till enskilda, med uppdelning beträffande den förra utgiftskategorien i å ena sidan avlöningar (pensioner) och å andra sidan omkostnader och beträffande den senare utgiftskategorien i bidrag och understöd till å ena sidan kommuner och å andra sidan privata institutioner och enskilda personer. Ur tabellens kolumnsummor skulle fördelningen av statens sammanlagda verkliga utgifter på förenämnda fyra huvudslag erhållas. Bilagans andra tabell avser att för de i riksstaten upptagna verken och verksgrupperna lämna en i enlighet med den för myndighetsanslagen föreslagna fasta statuppdelningen upprättad redovisning av de olika slagen av utgifter avseende såväl avlöningar som omkostnader. Vid uppdelningen av utgifterna för omkostnader hava i särskild kolumn utbrutits vissa å särskilda anslag anvisade speciella omkostnader såsom för inköp av materiel och böcker, samlingars ökande, räntor å statsskulden m. m. Enligt tabelluppställningen skulle de olika utgiftsslagen redovisas med bruttobelopp, varjämte för varje verk eller verksgrupp do sammanlagda bruttoutgifterna, särskilda uppbördsmedlen och nettoutgifterna skulle angivas. Genom tabellens vertikalsummering skulle fördelningen av de sammanlagda bruttoutgifterna för verksamhet i statens regi på olika slag av avlöningar och av omkostnader framgå. I den tredje tabellen slutligen skulle för samma verk och verksgrupper redovisning lämnas för de olika slagen av expenskostnader jämte uppgifter örn fördelningen på expenskostnader för eget behov och expenskostnader för annat än eget behov. Tabellens kolumnsummor skulle angiva de totala expenskostnadernas fördelning på olika utgiftskategorier. Till de två senare tabellerna skulle sluta sig specialtabeller för vissa av de verksgrupper, som i riksstaten redovisas under gemensamhetsanslag, med särskilda uppgifter förvar och en av do i respektive verksgrupper ingående myndigheterna.

Ben systematiska redovisning av statens utgifter, som med upprättandet av angivna tabeller skulle erhållas, skulle himna en fullgod ersättning för de genom riksdagens revisorers försorg hittills utarbetade räkenslcapssammandragen över de enskilda ämbetsverkens och myndigheternas medelsförvaltning. Med hänsyn till att upprättandet av de föreslagna nya tabellerna skulle äga rum i omedelbart samband med riksbokföringen,

28 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

torde kostnaderna för desamma kunna beräknas bliva icke obetydligt lägre än de nuvarande kostnaderna för ifrågavarande ändamål. De nya tabellerna, som skulle utarbetas inom riksräkenskapsverket, synas lämpligen böra intagas i samma ämbetsverks årsbok och sålunda offentliggöras i samband med årsbokens utgivande omkring den 1 december, d. v. s. fem månader efter respektive budgetårs utgång. Sedan den nya ordningen för statsutgifternas redovisning hunnit stadga sig, torde tabellerna kunna föreligga i korrektur redan under oktober månad och sålunda i särtryck kunna tillställas såväl departementen för att tjäna till ledning vid utarbetandet av riksstatsförslaget för nästkommande budgetår som riksdagens revisorer för underlättande av dessas arbete.

Ämbetsverken vilja i detta sammanhang erinra örn, att på grund av uttalade önskemål från riksdagens sida en omläggning av den s. k. statsliggaren torde komma att verkställas. Vid denna omläggning synes böra eftersträvas, att sådana uppgifter kunna i liggaren erhållas, som avse icke blott den ovan behandlade nya uppställningen av staterna och de särskilda bestämmelser, som kunna hava meddelats rörande anslagens disposition, utan även de bokföringsföreskrifter och övriga bestämmelser rörande anslagens redovisning, vilka kunna komma att av riksräkenskapsverket utfärdas.

Ämbetsverken vilja härefter övergå till frågan örn uppställningen av riksstatens utgiftssida i enlighet med de grunder, som innefattas i det tidigare berörda alternativet B. Av riksdagens uttalande i ärendet framgår, att det i det föregående i anslutning till alternativ A anvisade tillvägagångssättet vid uppgörandet av riksstaten ansetts vara en utväg att lösa de svårigheter, som givetvis vore förenade med åvägabringandet av en fullt rationell riksstatsuppställning. Emellertid funnes enligt riksdagens mening även andra möjligheter, och andra grunder kunde tänkas för genomförande av reformen. En anslagsuppdelning efter de ändamål, till vilka anslagen anvisats, skulle sålunda även kunna tänkas bilda utgångspunkt för uppställningen. Då ämbetsverken nu gå att närmare undersöka grunderna för den sålunda av riksdagen ifrågasatta alternativa lösningen, hava de — för att även detta förslag skall erhålla en närmare belysning — uppgjort förslag till en enligt alternativ B verkställd anslagsuppställning i avseende å tvenne huvudtitlar, nämligen V och X, för vilka huvudtitlar den upprättade anslagsuppställningen återgives i närslutna bilaga 3.

Den vägledande principen för uppställningen av ifrågavarande alternativ har varit att i största möjliga mån under vissa fasta huvudrubriker, gemensamma för samtliga huvudtitlar, fördela de särskilda anslagen. Dessa huvudrubriker synas böra vara följande:

A. Avlöningar i statens verksamhet;

B. Omkostnader i statens verksamhet;

C. Statsersättningar och statsbidrag m. m.; samt

D. Övriga behov.

I stort sett torde det övervägande antalet anslag å den nuvarande riksstaten kunna inrymmas under avdelningarna A—C. Under rubriken »D. Övriga behov» skulle upptagas allenast sådana anslag, som lämpligen icke kunna hänföras till någon av de föregående avdelningarna.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 29

Vid tillämpandet av det sålunda uppställda schemat för anslagsuppdelningen har det för att icke överskådligheten skall gå förlorad, befunnits lämpligt, att beträffande de mera omfattande huvudtitlarna i första hand verkställa en uppdelning i huvudgrenar, under vilka de ovan angivna ändamålsgrupperna böra ingå. Under V huvudtiteln skulle sålunda kunna tänkas följande huvudgrenar:

Socialdepartementet samt sociala verk och inrättningar.

Hälso- och sjukvårdsväsendet.

Länsförvaltningen.

Diverse.

Beträffande sådana huvudtitlar, för vilka en uppdelning i huvudgrenar anses böra genomföras, torde under avdelningen »Diverse» böra upptagas för respektive huvudtitlar gemensamma anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga samt extra utgifter ävensom anslag för internationella ändamål. Därest sådant anses önskvärt för att nedbringa antalet riksstatsanslag, kan jämväl den åtgärden vidtagas, att för hela huvudtiteln gemensamma anslag till rese- och traktamentspenningar, expenser och tryckningskostnader anvisas och upptagas under sistnämnda avdelning i huvudtiteln. Otvivelaktigt är dock, att därigenom överskådligheten blir lidande och uppställningen mindre rationell.

I riksdagens uttalande i ämnet beröres ej närmare de för olika ändamål anvisade anslagsmedlens uppdelning på anslag. Vad angår de i statens verksamhet utgående personalkostnaderna torde riksdagen emellertid hava förutsatt, att i den nya riksstatsuppställningen liksom i nuvarande uppställning särskilda avlöningsanslag skulle anvisas för varje myndighet. Beträffande åter de med statens verksamhet förbundna sakliga kostnaderna skulle enligt nu ifrågavarande alternativa lösning särskilda anslag anvisas för de olika huvudslagen av utgifter. Någon uppdelning av de för skilda slag av omkostnader anvisade anslagsmedlen på anslag för varje särskild myndighet synes däremot icke varit avsedd. Med uttalandet örn en uppställning efter anslagsändamål har nämligen riksdagen otvivelaktigt åsyftat en anordning med s. k. gemensamhetsanslag för ämbetsverkens olika slag av omkostnader.

Under rubriken »A. Avlöningar i statens verksamhet» böra följaktligen för varje huvudtitel eller huvudgren upptagas avlöningskostnaderna förde ämbetsverk och myndigheter, som tillhöra denna avdelning av den statliga verksamheten. Under rubriken »B. Omkostnader i statens verksamhet» böra därefter upptagas de anslag, som avses för rese- och traktamentspenningar, skrivmaterialier och expenser samt tryckningskostnader, varefter komma vissa speciella omkostnadsanslag ifråga örn denna verksamhetsgrupp. Anslag och anslagsposter till rese- och traktamentspenningar, till skrivmaterialier och expenser samt till tryckningskostnader böra sammanföras i tre gemensamhetsanslag, som böra erhålla förslagsanslags natur samt av Kungl. Majit fördelas på de särskilda verken och myndigheterna efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande gälla. Man torde härigenom kunna åstadkomma ett något mindre antal riksstatsanslag än som skulle bliva följden av en riksstatsuppställning i enlighet med alternativ A, med särskilda i riksstaten upptagna avlönings- och omkostnadsanslag för värjo verk och myndighet. Under rubriken »C. Statsersättningar och statsbidrag m. m.» höra ingå alla utgifter för statens i olika former bedrivna undorstödsverksamhet. För tillfällig statlig verksamhet anvisade anslag böra upptagas under rubriken »D. övriga behov».

30 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Ämbetsverken hålla före, att jämväl viel uppställning av riksstatens utgiftssida i enlighet med nu omhandlade alternativ en redovisning av de totala kostnaderna för varje verk eller verksgrupp och dessa kostnaders fördelning på olika utgiftsslag skall kunna åstadkommas samt specificerade uppgifter härom för varje år meddelas i riksräkenskapsverkets årsbok.

Sedan statskontoret och riksräkenskapsverket sålunda närmare utvecklat de båda alternativa förslag till uppställning av riksstatens utgiftssida, som innefattas i det av Kungl. Majit meddelade utredningsuppdraget, hava ämbetsverken ansett sig böra framlägga en jämförande värdesättning av de båda förslagen inbördes och i förhållande till nuvarande riksstatsuppställning. Till underlättande härav vilja ämbetsverken till en början rörande anslagsfördelningens inom huvudtitlarna allmänna struktur enligt nirvarande riksstatsuppställning och enligt de föreslagna nya riksstatsuppställningarna lämna följande sammanfattning.

Enligt nuvarande riksstatsuppställning hava huvudtitlarnas uppdelning i huvudavdelningar och anslagens gruppering inom dessa avdelningar väsentligen anordnats efter de olika verksamhetsområden, till vilka anslagen äro att hänföra. För ett och samma verksamhetsområde anvisade anslagsmedel redovisas, vare sig desamma avse utgifter för verksamhet i statens regi eller bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, å anslag under samma huvudavdelning, vilka uppföras i omedelbar följd. Avvikelser från angivna regel för anslagsmedlens fördelning inom huvudtitlarna förekomma dock särskilt i två principiellt viktiga hänseenden. Sålunda redovisas till viss personal utgående särskilda löneförmåner såsom tillfällig löneförbättring, provisoriskt avlöningstillägg, provisoriskt dyrortstillägg m. m. samt till befattningshavare i statens tjänst utgående dyrtidstillägg å särskilda gemensamhetsanslag. Vidare redovisas till flertalet egentliga ämbetsverk samt vissa andra myndigheter utgående anslagsmedel till rese- och traktamentsersättningar, expenskostnader och tryckningskostnader å för varje huvudtitel gemensamma omkostnadsanslag. Beträffande sistnämnda tre utgiftsslag hava emellertid under senare år strävanden framträtt att ur gemensamhetsanslagen utbryta de till större förvaltningar anvisade hithörande anslagsmedlen och att redovisa dessa medel å särskilda myndighetsanslag.

En omläggning av riksstatens uppställning i enlighet med alternativ A innebär närmast, att förenämnda i nuvarande riksstatsuppställning å gemensamhetsanslag anvisade medel för dels vissa särskilda löneförmåner och dyrtidstillägg, dels till vissa myndigheter utgående rese- och traktamentsersättningar, expenskostnader samt tryckningskostnader uppdelas å anslag till de olika myndigheter, för vilka anslagsmedlen äro avsedda. Genom att gemensamhetsanslagen uppdelas på de olika myndighetsanslagen, blir möjlighet öppnad att genomföra fördelningen på huvudavdelningar och anslagsgrupper av samtliga till varje huvudtitel hänförliga anslagsmedel strängt efter de verksamhetsområden, för vilka anslagsmedlen anvisats. I den mån för ett och samma verksamhetsområde anvisats anslagsmedel, avseende såväl utgifter för verksamhet i statens regi som bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, förutsättes enligt förslaget, att dessa båda huvudslag av utgifter skola hänföras till skilda anslag. Den uppdelning av huvudtitlarna i första hand efter verksamhetsområden och i andra hand i dels utgifter för verksamhet i statens

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 31

regi (myndighetsanslag), dels utgifter för bidrag och understöd — i huvudsak tillämpad redan i nuvarande riksstatsuppställning — har i det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning blivit, så långt detta av praktiska hänsyn varit möjligt, konsekvent genomförd.

Riksstatens uppställning i enlighet med alternativ B skulle däremot medföra en radikal omläggning av hittills gällande ordning. Enligt detta förslag skulle nämligen utgifterna å varje huvudtitel eller — då viss huvudtitel ansetts böra uppdelas i flera huvudgrenar — å varje huvudgren fördelas på anslag under fyra fasta huvudrubriker, nämligen avlöningar, omkostnader, statsersättningar och statsbidrag m. m. samt övriga behov. Med genomförandet av en sådan utgiftsuppdelning skulle den i nuvarande riksstatsuppställning tillämpade indelningen av huvudtitlarna ersättas med en efter utgifternas beskaffenhet utformad indelning. De för ett och samma verksamhetsområde anvisade anslagsmedlen skulle sålunda enligt detta förslag splittras på skilda huvudavdelningar. Vad särskilt angår utgifterna för verksamhet i statens regi skulle dessa därvid uppdelas på två avdelningar, den ena avseende personalkostnader och den andra sakliga kostnader. Beträffande personalkostnaderna skulle uppdelning av anslagsmedlen å myndighetsanslag genomföras, medan tolde sakliga kostnaderna anslagsmedlen skulle sammanhållas å gemensamhetsanslag.

Vid bedömandet av de båda alternativa förslag till ny uppställning av riksstatens utgiftssida, som ämbetsverken sålunda utarbetat, må till en början framhållas, att i jämförelse nied nu tillämpade ordning såväl uppställningen enligt alternativ A som uppställningen enligt alternativ B skulle leda till större reda och enhetlighet. Enligt båda de alternativa lösningarna skulle den nuvarande splittringen av personalkostnaderna på ordinarie och extra anslag, huvudanslag och förstärkningsanslag eller myndighetsanslag och gemensamhetsanslag upphöra och de för varje verk, verksgrupp eller personalgrupp utgående avlöningarna utan åtskillnad redovisas å myndighetsanslag. Beträffande de sakliga kostnaderna skulle det nu tillämpade blandade systemet med utgifternas redovisande än på myndighetsanslag och än på gemensamhetsanslag enligt vartdera alternativet bliva ersatt med ett enhetligt system samt den i vissa fall tillämpade uppdelningen av omkostnadsanslagen i huvudanslag och förstärkningsanslag upphöra. Jämväl utgifterna för bidrag till icke statlig verksamhet och till understöd till enskilda skulle genom de föreslagna omläggningarna erhålla en rationellare anslagsuppdelning.

Vad därefter den inbördes värdesättningen av de båda alternativa förslagen till ändrad riksstatsuppställning angår, synes denna böra verkställas med hänsyn till dels förslagens förtjänster i systematiskt och formellt avseende, dels de nya riksstatsuppställningarnas praktiska betydelse, dels slutligen de med förslagens genomförande förbundna tekniska svårigheterna.

I systematiskt hänseende finna ämbetsverken avgjort företräde böra tillerkännas det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning redan av den anledningen, att i detta förslag till grund för huvudtitlarnas anslagsuppdelning lägges — icke såsom i den enligt alternativ B utformade uppställningen de skilda utgiftsändamålen utan — de verksamlietsuppgifter, för vilka statsmedel anvisas å riksstaten. Med en uppställning av riksstatens utgiftssida i enlighet med alternativ A skulle förutsättning skapas för ett verkligt bedömande av den i riksstaten genom-

32 Statskontorets ock riksräkenskapsverkets utlåtande.

förda avvägningen av den totala medelsanvisningen för olika verksamhetsområden. Enär riksstatens centrala uppgift är att lämna en systematisk översikt av anvisade anslagsmedel oell de för dessas täckning påräkneliga inkomsterna, måste uppenbarligen en riksstatsuppställning, där angivna avvägning av anslagsmedlen direkt framgår, anses äga företräde. Den uppdelning av anslagsmedlen efter utgiftsslag, som framgår ur en riksstatsuppställning i enlighet med alternativ B, kan i nu omliandlade hänseende icke tillmätas tillnärmelsevis samma betydelse.

Direkta olägenheter av en omläggning av riksstatens uppställning i enlighet med alternativ B skulle särskilt framträda i fråga örn medelsanvisningen till sådana mera omfattande förvaltningar, beträffande vilka enligt nuvarande riksstatsuppställning såväl avlöningar som omkostnader redovisas å myndigheternas egna anslag. Såsom exempel på förvaltningar av nu angivet slag, må anföras fångvården, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statens sinnessjukhus, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tullverket, universiteten, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och lotsverket.

Det företräde i systematiskt hänseende, som det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning sålunda måste anses äga, sammanhänger, i vad avser utgifter för verksamhet i statens regi, därmed, att anslagsmedlens redovisning enligt nämnda förslag relativt nära ansluter sig till myndigheternas medelsutbetalning. Angivna förhållande är givetvis ägnat att underlätta såväl prövningen av själva medelsanvisningen som bokföringen och revisionen av de verkställda utgifterna.

Även i formellt hänseende måste det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning anses överlägset det enligt alternativ B utformade. Åt det förra förslaget har nämligen kunnat givas en strängt enhetlig karaktär. Samtliga utgifter för verksamhet i statens regi hava sammanförts å anslag till respektive myndigheter. Även för det fall att kostnaderna för dyrtidstillägg anses böra såsom hittills anvisas å gemensamlietsanslag, har anordning anvisats, enligt vilken de faktiska utgifterna för nämnda ändamål bliva redovisade å myndighetsanslagen. Samma förfarande har synts ämbetsverken böra tillämpas beträffande redovisningen av utgifterna å vissa fristående anslag för särskilda utredningar, vilkas utförande helt eller delvis verkställas genom myndigheters försorg. Det enligt alternativ B utarbetade förslaget företer icke samma enhetlighet. Sålunda redovisas utgifterna för verksamhet i statens regi i vad avser avlöningar å myndighetsanslag och i vad avser omkostnader å gemensamhetsanslag. Denna dualism i den föreslagna riksstatsuppställningens struktur bottnar i en kompromiss mellan två olika system. Vid ett enhetligt utformande av riksstatsuppställningen i enlighet med de för alternativ B grundläggande principerna skulle även beträffande avlöningskostnaderna de för myndigheterna under varje huvudtitel eller, där huvudtitel uppdelats i flera förvaltningsgrenar, under varje förvaltningsgren sammanföras å ett avlöningsanslag. Att vid utarbetandet av nu ifrågavarande förslag till riksstatsuppställning så icke skett, sammanhänger med att den i nuvarande riksstatsuppställning tillämpade uppdelningen av avlöningsmedlen på särskilda anslag för varje myndighet ansetts böra i huvudsak bibehållas jämväl i den nya uppställningen. För avlöningskostnadernas uppdelning på myndighetsanslag talar den detaljerade prövning, som hithörande medelsanvisningar underkastas och alltjämt synas böra underkastas. Enligt ämbetsverkens uppfattning bör emellertid samma nog-

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 33

granna prövning äga rum beträffande myndigheternas omkostnader. Båda slagen av anslagsmedel äro nämligen ur budgettekniska och finan sielia synpunkter av likartad betydelse. Något verkligt avgörande skäl att i anslagshänseende behandla de medel, som avse myndigheternas omkostnader, annorlunda än de medel, som avse myndigheternas avlönin gar, synes under sådana förhållanden icke föreligga. Den stora omfattning, i vilken ämbetsverkens omkostnader redan nu redovisas å myndighetsanslag, och den tendens till ytterligare utbrytning av anslagsmedel ur de gemensamma omkostnadsanslagen och dessa medels anvisande å myndighetsanslag, som under senare år framträtt, visa också, att kravet på specialredovisning i riksstaten jämväl av de olika myndigheternas örn kostnader gjort sig starkt gällande.

Slutligen må uppmärksammas, att i uppställningen enligt alternativ B icke kunnat undvikas, att under huvudrubriken »D. Övriga behov» anslag för vitt skilda ändamål måst sammanföras.

Ett visst stöd för riksstatsuppställningens anordning i enlighet med alternativ B har ansetts kunna hämtas ur det förhållandet, att den nuvarande uppställningen av IV huvudtiteln i huvudsak är grundad på en uppdelning av anslagsmedlen icke å myndighetsanslag utan å anslag för olika utgiftsslag. I fråga örn fördelningen av de till de olika försvarsgrenarna hänförliga anslagen på huvudavdelningar ansluter sig den nuvarande uppställningen av denna huvudtitel emellerid icke till de regler, som tillämpats i det enligt alternativ B utformade förslaget till riksstatsuppställning. En omläggning i enlighet med sistnämnda förslag skulle följaktligen jämväl för IV huvudtiteln medföra en avsevärd omgestaltning av uppställningens allmänna struktur. Med hänsyn till den särställning, som IV huvudtiteln i olika avseenden intager, hava ämbetsverken emellertid icke funnit erforderligt, att vid nu ifrågasatta omläggning av riksstatens uppställning de principer för anslagsmedlens uppdelning, som för övriga huvudtitlar befunnits bäst motsvara kravet på en rationell uppställning, utan åtskillnad tillämpas för de under IV huvudtiteln anvisade anslagen. I överensstämmelse härmed hava ock ämbetsverken beträffande sistnämnda huvudtitel begränsat den i enlighet med alternativ A föreslagna omläggningen till de anslagsmedel, som hänföra sig till departementet, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen samt de för de olika försvarsgrenarna gemensamma anslagen, övriga till de tre försvarsgrenarna hänförliga anslagsmedel skulle sålunda enligt förslaget tills vidare bibehållas vid den anslags- och gruppindelning, som tillämpas i nuvarande riksstatsuppställning. Enligt ämbetsverkené uppfattning skulle en sådan uppställning av IV huvudtiteln icke vara oförenlig med den föreslagna, enligt alternativ A utarbetade uppställningen av övriga huvudtitlar. Med den avgränsning, som de tre huvudavdelningarna för lantförsvaret, sjöförsvaret och flygvapnet i förslaget erhållit, kunna nämligen var och en av dessa avdelningar anses hänföra sig till var sin enhetliga myndighetsgrupp. Enligt denna tankegång skulle alltså den för dessa grupper föreslagna uppdelningen av anslagsmedlen i princip vara anordnad efter samma grunder som den uppdelning, vilken i nyssnämnda förslag till uppställning av övriga huvudtitlar tillämpats be träffande exempelvis under lil huvudtiteln anvisade anslagsmedel till Sveriges representation i utlandet och under V huvudtiteln anvisade anslagsmedel till länsstyrelserna.

Den enligt alternativ A utarbetade riksstatsuppställningens företräden i systematiskt och formellt hänseende framför uppställningen enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr

34 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

alternativ B utgöra grund för den förstnämnda uppställningens motsvarande företräden i fråga örn praktiskt värde och användbarhet. Under hänvisning till de båda uppställningarnas allmänna struktur och med åberopande av vad därom tidigare anförts, vilja ämbetsverken härutinnan såsom sin mening uttala, att det enligt alternativ A utarbetade förslaget måste anses äga avgjort företräde framför det enligt alternativ B utformade i följande olika avseenden, nämligen vad angår:

1. Utarbetandet av myndigheternas ansiagsäskanden;

2. Utarbetandet inom departementen av förslag till riksstat;

3. Riksstatsförslagets behandling inom riksdagen;

4. Utformandet inom departementen av regleringsbreven för i riksstaten anvisade anslag;

5. Dispositionen och bokföringen av anslagen hos myndigheterna;

6. Riksbokföringens genomförande; samt

7. Revisionen av myndigheternas räkenskaper.

Den enligt alternativ A utarbetade riksstatsuppställningens företräden i angivna hänseenden äro i huvudsak att återföra på det förhållandet, att i nämnda uppställning anslagsmedlen för verksamhet i statens regi sammanförts å anslag under respektive myndigheter, varigenom de olika leden i arbetet för riksstatens utformande, respektive den fastställda riksstatens realiserande kunna utföras i sitt rätta sammanhang och med iakttagande av tillbörlig konsekvens.

Beträffande därefter det praktiska genomförandet av den ifrågasatta omläggningen av riksstatens utgiftssida framgår av utredningen, att de med omläggningen förbundna svårigheterna bliva större i samma mån som omläggningen göres mera genomgripande. Med hänsyn till att det enligt alternativ A utarbetade förslaget till riksstatsuppställning i princip nära ansluter sig till den för flertalet huvudtitlar nu tillämpade uppställningen, hava för detta förslag med omläggningen förbundna svårigheter framträtt allenast i fråga örn sådana huvudtitlar eller delar av huvudtitlar, vilkas nuvarande uppställning mera avsevärt avviker från den för huvudtitlarna i allmänhet tillämpade. De i berörda hänseende största svårigheterna hava hänfört sig till VIII och IX huvudtitlarna. En omläggning av riksstatens uppställning i anslutning till det enligt alternativ B utarbetade förslaget åter skulle medföra mycket stora svårigheter beträffande flertalet huvudtitlar. Dels skulle de vid en omläggning enligt alternativ A framträdande svårigheterna i huvudsak göra sig gällande jämväl vid en omläggning enligt alternativ B. dels skulle på grund av sistnämnda omläggnings större räckvidd nya svårigheter framträda. De med genomförandet av en riksstatsuppställning enligt alternativ B förbundna olägenheterna göra sig starkast gällande vid den uppdelning i skilda förvaltningsgrenar, som för vissa större huvudtitlar visat sig ofrånkomlig. Beträffande särskilt VIII huvudtiteln skulle det möta nästan oöverstigliga svårigheter att i nämnda hänseende nå fram till en ur såväl systematiska som praktiska synpunkter tillfredsställande uppdelning.

I överensstämmelse med vad statskontoret och riksräkenskapsverket i det föregående anfört, få ämbetsverken dels uttala, att en omläggning av uppställningen av riksstatens utgiftssida bör med det snaraste komma till stånd, dels förorda, att denna omläggning utformas i enlighet med de grunder, som innefattas i förut omhandlade alternativ A.

35 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Sedan statskontoret och riksräkenskapsverket genom avgivande av förevarande utlåtande sålunda fullgjort det av Kungl. Majit lämnade uppdraget i vad avser uppställningen av riksstatens utgiftssida, hava ämbetsverken för avsikt att i ett kommande utlåtande till behandling upptaga bl. a. följande med den ifrågasatta omläggningen av riksstaten sammanhängande frågor, nämligen:

1. Riksstatens komplettering i avseende å vissa hittills vid sidan av budgeten redovisade inkomster och utgifter;

2. Riksstatens specialbudgeter;

3. Den budgetära behandlingen av myndigheternas inkomster i egen verksamhet;

4. Uppställningen av riksstatens inkomstsida;

5. Den budgetära behandlingen av hyggnadsanslagen;

6. Dispositionen och utbetalningen av i riksstaten anvisade anslagsmedel;

7. Omprövning av myndigheternas hänförande till huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende underordnade förvaltningar;

8. Rationalisering av bokföringen hos huvudförvaltningar och underförvaltningar; samt

9. Utfärdandet av allmänna utbetalnings- och bokföringsföreskrifter.

I ärendets handläggning hava förutom undertecknade deltagit från statskontoret statskommissarien Thorstenson och från riksräkenskapsverket tillförordnade byråchefen Andersson.

Stockholm den 15 september 1933.

Underdånigst

C. A.son Leijonhufvud.

Erik Stridsberg. Karl H. Tottie.

P. S. Runemark.

föredragande.

.. .

•m *

> •v f

o w

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

37 Bilaga 1.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl, hov- och slottsstaten».

8 9

38 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

39 D. Rättegångsväsendet i allmänhet.

1 | Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag

2 | Kostnader, som enligt lagen örn fri rättegång skola

gäldas av allmänna medel, förslagsanslag

3 | Understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter, förslags-

anslag ...........................................................................

4 j Övervakning av villkorligt dömda, förslagsanslag

5 | Medikolegal besiktningar, förslagsanslag

6 ; Ersättning för vissa bötesandelar, förslagsanslag

Säger för rättegångsväsendet i allmänhet

000 E. Fångvården m. m.

5 Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten:

Avlöningar, förslagsanslag .......................................

Omkostnader, förslagsanslag......................................

Överståthållarämbetets och länsstyrelsernas kostnader

för fångtransport, förslagsanslag ................................

Understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd,

reservationsanslag ..................................................... I

Bidrag till svenska skyddsförbundet -...........................1

Säger för fångvården m. m.l

000 F. Uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

Statens uppfostringsanstalt å Bona:

1 Avlöningar, förslagsanslag..........................................

2 Omkostnader, förslagsanslag .......................................,

3 Understöd till skyddshemmen å Viebäck, förslagsan-

slag ...............................................................................

Säger för uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare!

40 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

G. Diverse.

i 1 Bidrag till städer och vissa andra samhällen för upp-:

i rättande av fastighetsregister m. m., förslagsanslag ! 2 Svensk författningssamling, förslagsanslag ....................

3 Bidrag till utgivande av »Nytt juridiskt arkiv» ..........i

4 Internationella byrån i Bern för skydd av litterära

och artistiska arbeten, förslagsanslag o Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag ................................

6 Lagberedningen, reservationsanslag

7 Processlagberedningen, reservationsanslag

8 Fastighetsregisterkommissionen, reservationsanslag

9 j Extra utgifter, reservationsanslag .............................. !

Säger för diversej Summa!

Kronor

Kronor

I

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

41 Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

CO to

42 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Kronor Kronor

C. Internationella byråer m. m.

1 Sveriges andel i kostnaderna under år 1933 för Natio-

nernas förbund, förslagsanslag ................................ 000

2 i Sveriges representanters deltagande i Nationernas för-

bunds delegeradeförsamling .................................. 000

3 Sveriges deltagande i internationella konferenser .. 000

4 Sveriges deltagande i den internationella nedrustnings-

konferensen m. m., förslagsanslag ............................! * \ 000

5 Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i IIaag,|

förslagsanslag ...............................................................j | 000

6 Internationella Oderkommissionen, förslagsanslag ........ 000

7 Riksdagens interparlamentariska grupp ................ 000

Säger för internationella byråer m. m. 000

D. Diverse.

1 Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda

svenska undersåtar, förslagsanslag ............................ j 000

Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige ...j 000

Upplysningsarbete för freden ........................................ 000

4 | Kommittéer och utredningar genom sakkunniga m. m.,|

reservationsanslag ........................................................I 000

5 I Extra utgifter, reservationsanslag ....................................j 000

6 Reglering av vissa kursförluster, förslagsanslag 000

Säger för diverse' j 000

Summa' 000

1 Statskontorets och riksrlikenskapsverkets utlåtande.

43 Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

44 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksrfikenskapsverkets utlåtande.

45 Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

46 Statskontorets och rikarakenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksväkenskapsverkets utlåtande.

48 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

49 Bihang lill riksdagens protokoll 19.‘U. 1 sami. Nr 220. 4

50 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

51 Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

52 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

54 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

56 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

ij U

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

57 Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

58 Statskontorets ock riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets oeh riksräkenskapsverkets utlåtande.

60 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

62 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 63

64 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande. 65

66 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

68 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

70 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

72 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

74 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

76 Statskontorets oeh riksräkenskapsverkets utlåtande.

Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

78 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

79 Bilaga 2.

Förslag till tabelluppställningar.

Tab. 1. Statens verkliga utgifter (netto).

80 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Tab. 2. Utgifter för

Tab. 3. Statens expens-

Statskontorets ock riksräkenskapsverkets utlåtande,

verksamhet i statens regi.

kostnader (brutto).

Bihang till riksdagens protokoll 1934. i sami. Nr 220.

82 Statskontorets och riksrakenskapsverkets utlåtande.

Bilag* 3.

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

83 Kronor

C. Statsersättningar och statsbidrag m. m.

5 0

8 9

18 19

.20

i

Bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen i riket, förslagsanslag

Bidrag till föreningen för arbetarskydd ........................I

Bidrag till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor ..........

Bidrag till arbetsledarekurser.................................

Kontantunderstöd vid arbetslöshet m. m., reservationsanslag......

Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete

m. m., förslagsanslag ......................................

Bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag ..................j

Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ................

Bidrag till moderskapsförsäkring, förslagsanslag ................!

Moderskapsunderstöd, förslagsanslag ..........................

Bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän

pensionsförsäkring, förslagsanslag ..........................

Bidrag till frälsningsarméns räddningshem ....................;

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m., förslagsanslag ......................................-

Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslagsanslag ......| ,

Kostnader i vissa fall för internering av alkoholister, förslagsanslag Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., reserva-j

tionsanslag ..............................................

Fattigvård i allmänhet, förslagsanslag ........................

Barnavård i allmänhet, förslagsanslag ........................

Fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattigvårdskonventio-

nen m. m., förslagsanslag ..................................

Ersättning till Stockholms stad för viss fattigvård m. m. åt gam-j, _

malsvenskbybor, förslagsanslag ............................I

Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag ............

Bidrag till svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ........

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslagsanslag........

Bidrag till barnhusen ........................................

Skyddsuppfostran, förslagsanslag ............................i

Säger för statsersättningar och statsbidrag m. m.j

000 D. Övriga behov.

1 Socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsundersökning, reserva-

tionsanslag ......................... 00®

2 Arbetslöshetskommissionen, förslagsanslag .................... 000

3 ' Pensionsstyrelsens åtgärder till förebyggande och hävande av inva-

liditet .................................................... 000

1 Tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m., förslagsanslag ■ ■ 000

Säger för övriga behov j 000

Säger för socialdepartementet samt sociala verk och inrättningar-__ 000

84 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

20 21 22

28 29

Bidrag till driften av epidemisjukhus, förslagsanslag ............

Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka, förslagsanslag ----

Bidrag till vanföreanstalter, förslagsanslag ....................

Bidrag till resor för vanföra, förslagsanslag ....................

Bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m., reservationsanslag ..............................................

Bidrag till kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna ..........

| Bidrag till Eugeniahemmet ..................................

i Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor, förslagsanslag ....................................

Viss ersättning till barnbördshuset i Lund m. m.................

I Bidrag till avlöningar åt distriktssköterskor, förslagsanslag ......

Understödjande av dispensärverksamhet, förslagsanslag..........

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårds-

i kostnader, förslagsanslag ..................................

i Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden, reservationsan-

i .

| slag ....................................................

i Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag ..............j

Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinalväxter m. m. ..

Säger för statsersättningar och statsbidrag m. m.i

D. Övriga behov.

Kronor

ooo;

ooo;

000!

ooo

ooo

ooo

ooo

ooo

000!

ooo

ooo

6 Sinnessjuknämnden, förslagsanslag ............................

Inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m., reservationsanslag ....................................................

Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, förslagsanslag......

Skyddskoppympningen, förslagsanslag ........................

Vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård, förslagsanslag ■ ■

Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag ..............

Säger för övriga behov

000 000 000; 000! 000 -1

000 Säger för hälso- och sjukvårdsväsendet 000

3. Länsförvaltningen.

A. Avlöningar i statens verksamhet.

4 Överståthållarämbetet, förslagsanslag ..........................

Länsstyrelserna, förslagsanslag ................................

Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ........................

Lappfogdarna m. fl., förslagsanslag............................I

Säger för avlöningar i statens verksamhet

86 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

Kronor

B. Omkostnader i statens verksamhet.

Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.

87 Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

88 Statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande.