angående anslag till stat¬ liga beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

1 Nr 234.

Kungl. Ma;j:ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruksoch handelsdepartementen:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, anvisa respektive beräkna anslag å tillsammans 156,769,800 kronor.

Härav voro till statliga byggnader upptagna anslag till ett belopp av tillhopa 11,556,800 kronor. Framställningar i dessa ämnen hava redan gjorts till riksdagen.

Vidare voro till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med kort amorteringstid, upptagna anslag å sammanlagt 122,710,000 kronor, därav följande under socialdepartementet med beräknade belopp upptagna reservationsanslag, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 284.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

statliga och statskontor unala reservarbeten.......48 miljoner kronor

statliga beredskapsarbeten.............. 5 » „

bidrag till kommunala beredskapsarbeten....... 5 » >

främjande av bostadsbyggande...........10 > >

förbättring av slumbostadsbeståndet.......... 3 »

Ytterligare voro upptagna anslag örn sammanlagt 20,500,000 kronor till låneunderstöd, däribland följande under socialdepartementet upptagna reserva-

tionsanslag, nämligen

lån till kommunala beredskapsarbeten........ 5 miljoner kronor

lån till främjande av enskild företagsamhet...... 5 » »

Senare denna dag (proposition nr 235) ämnar jag göra hemställan beträffande anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten. Beträffande det ifrågasätta anslaget till förbättring av slumbostadsbeståndet återkommer jag senare i dag i särskilt sammanhang (skrivelse nr 236). Nu anhåller jag att till behandling få upptaga frågan örn övriga nyss särskilt nämnda anslag.

I statsverkspropositionen utvecklade statsministern och chefen för finansdepartementet vissa allmänna synpunkter på hithörande frågor.

Statsministern anförde sålunda bland annat följande:

»Det stora hjälpbehov, som fortfarande förefinnes, och den alltjämt rådande ovissheten rörande konjunkturutvecklingen gör det nödvändigt att även för nästa budgetår förbereda omfattande åtgärder från statsmakternas sida för att bispringa krisens offer och stimulera det ekonomiska livet. Vid sidan av förslag till fortsatt stöd åt jordbruket, hantverket och fisket förordar därför statsrådet, att för riksdagen framlägges ett program med förslag örn åtgärder till förebyggande av arbetslöshet samt beredande av nya arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter åt arbetslösa. Avsevärda belopp beräknas för fortsättande av arbetslöshetskommissionens verksamhet. Programmet innebär även i övrigt ett fullföljande av det av fjolårets riksdag beslutade och omfattar i huvudsak åtgärder av samma art som detta. Sålunda föreslås fortsatta anslag till statsbeställningar, till statliga och kommunala beredskapsarbeten, för byggande av skenfria korsningar, broar och hamnar samt för lån till främjande av enskild företagsamhet. Med utgångspunkt från att uppgörelse äntligen skall träffas mellan parterna i byggnadskonflikten föreslås anslag på något mer än 11 miljoner kronor för uppförande av statliga byggnader. Tillsammans med tidigare för samma ändamål beviljade anslag komma dessa medel att möjliggöra en för den allmänna återhämtningen betydelsefull verksamhet. Genom en lösning av byggnadskonflikten lösgöras även de medel, som av riksdagen anslagits för uppmuntrande av enskild byggnadsverksamhet i stadssamhällen. För främjande av fortsatt arbete för förbättrande av bostadsbeståndet på landsbygden beräknas nytt anslag, ävensom för åtgärder mot bostadseländet i slumkvarteren. Chefen för kommunikationsdepartementet hemställer örn anslag till vägbeläggning med gatsten, varvid en betydande del av statens stenlager skulle kunna komma till användning, samt örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

viss tillverkning av vagnar och utförande av vissa banarbeten för statens järnvägar. Med hänsyn till behovet av ökad hjälp åt lantbefolkningen hemställer chefen för jordbruksdepartementet örn väsentligt högre anslag än de för löpande budgetår beviljade till för denna befolkning särskilt lämpade arbeten. En betydande utvidgning av arbetarsmåbruksverksamheten föreslås, och vidare beräknas anslag till åtgärder för beredande av jordbruk åt arbetslösa.»

Vid framläggandet av finansplanen lämnade chefen för finansdepartementet en översikt över konjukturutvecklingen under det gångna året samt anförde därefter, att det visserligen framkommit tecken till en återhämtning av konjunkturen ej blott i vårt land utan även i världen som helhet men att man saknade verkliga hållpunkter för ett omdöme om hur hastigt eller hur långsamt återhämtningen komme att försiggå.

I motiveringen för den i statsverkspropositionen framlagda lånebudgeten erinrade finansministern till en början örn att han i förra årets finansplan betecknat det program för offentliga arbeten, finansierade med lånemedel, varom förslag då framlades, som ett led i strävandet att taga tillvara våra tillgångar, skaffa nya arbetstillfällen, förbättra vår försörjning, med ett ord höja vår inkomststandard utöver den nuvarande, genom depressionen nedpressade nivån. Finansministern anförde därefter, att en del av de farhågor, som det nämnda programmet till en början framkallade, redan visat sig mindre grundade. Läget på kapitalmarknaden hade utvecklat sig i sådan riktning, att oron för statslånen såsom en fara för de enskilda företagens lånemöjligheter torde hava väsentligen försvunnit. En annan icke sällan uttalad farhåga, att den statliga upplåningen skulle ge upphov till en ohejdad prisstegring, eller inflation, torde ävenledes ha förlorat sin aktualitet. Erfarenheterna under det gångna året hade starkt framhävt de svårigheter, som mötte försöken att höja prisnivån. Örn betänkligheterna mot den under förra året inledda finanspolitiken sålunda förlorat i styrka, kvarstode de positiva skälen för denna politik oförsvagade. Det syntes fortfarande vara det bästa, att de arbetslösa i största möjliga utsträckning sattes i tillfälle att genom arbete skaffa sig sitt uppehälle. Det kunde möta praktiska svårigheter att så fördela det allmännas kapitalinvesteringar, att de till övervägande del folie under depressionstider, men det måste anses i hög grad önskvärt, att en sådan fördelning eftersträvades. Dessa skäl gällde sålunda oberoende av vilken verkan i konjunkturlyftande riktning man väntade sig av den ökade offentliga verksamheten. Att den åsyftade stimuleringen av näringslivet till sin omfattning vore beroende av en mångfald omständigheter, finge anses självklart. Under inflytande av krisskärpande faktorer på andra områden kunde resultatet av det allmännas insatser inskränka sig till att depressionen framstode såsom mindre starkt markerad. Invändningar mot stimuleringstanken kunde därför icke hämtas ur våra egna erfarenheter under det gångna halvåret, så mycket mindre som arbetena endast steg för steg kunnat igångsättas och de anslagna medlen långsamt komme ut i rörelsen.

I den mån man vågade antaga -— anförde finansministern vidare — att den inträdda förbättringen i det ekonomiska läget betecknade depressionens över-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

gång i en så småningom stigande konjunktur av sedan gammalt välkänt slag, torde skälen för ett statligt investeringsprogram snarast bliva förstärkta. I ett läge da depressionstendenserna syntes hava ebbat ut, men återhämtningens krafter ännu vore svaga, ansåges av många de bästa utsikterna förefinnas för en gynnsam effekt av ett offentligt investeringsprogram.

Slutligen berörde finansministern även de farhågor av rakt motsatt slag, som möjligen komme att göra sig hörda. Finansministern yttrade därvid att, örn konjunkturförbättringen skulle fortskrida mycket hastigt, det kunde tänkas, att de offentliga arbetena icke endast bleve onödiga utan till och med övade en skadlig inverkan genom en alltför starkt uppdriven efterfrågan på de produktiva krafterna. Bortsett från att de beslutade eller föreslagna arbetena vore av sådan art, att en begränsning vid behov utan svårighet läte sig genomföra, byggde de antydda bekymren pa en föreställning örn framtiden, som vore ytterst osannolik. Redan tron på en mycket snabb utveckling fram mot en högkonjunktur vilade på svaga grunder. Men även örn den förbättring, som nu kunde iakttagas, verkligen skulle utgöra inledningen till en oväntat snabb konjunkturuppgång med alla de typiska drag, som man av tidigare erfarenheter känner, kvarstode det faktum, att denna konjunkturuppgång komme att utspelas på grundvalen av ett i många betydelsefulla hänseenden förändrat näringsliv.

Vid min hemställan i statsverkspropositionen örn beräknande av anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. erinrade jag örn att 1933 års riksdag bland de i väsentligen arbetslöshetslindrande syfte under socialdepartementet beviljade anslagen, förutom till vissa särskilda byggnadsarbeten samt till statliga och statskommunala reservarbeten, anvisade följande anslag till arbe-

ten, nämligen

statliga beredskapsarbeten, reservationsanslag..... 3 miljoner kronor

kommunala beredskapsarbeten, » ..... 8.5 » »

främjande av bostadsbyggande, » .....15 » »

lan till främjande av enskild företagsamhet, reservationsanslag ....................10 » ,

subventioner till främjande av enskild företagsamhet,

reservationsanslag................. 35 t s

Jag anförde därefter, att medel för i huvudsak motsvarande ändamål syntes i enahanda syfte böra beräknas jämväl för nästkommande budgetår, och förordade därvid en anslagsberäkning 1 enlighet med vad nyss inledningsvis nämndes.

Hjälpprogrammet i dess helhet.

Innan jag övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde jag böra angiva min uppfattning rörande de allmänna riktlinjerna för och omfattningen av statens åtgärder under det kommande budgetåret i anledning av arbetslösheten.

Dessförinnan torde jag såsom bakgrund härtill få lämna en redogörelse för det aktuella arbetslöshetsläget och därvid särskilt söka belysa sådana drag i detsamma, som kunna ge en antydan örn utvecklingen för framtiden. I sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

band därmed torde lämpligen böra lämnas en översiktlig redogörelse för verkställigheten av de av 1933 års riksdag beslutade hjälpåtgärderna. Yad angår arbetslöshetskommissionens verksamhet torde jag för närmare uppgifter få hänvisa till propositionen (nr 235) angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. sid. 40 och följande.

Arbetslöshetsläget.

I skrivelse den 15 december 1933 har statens arbetslöshetskommission framlagt förslag rörande erforderliga medel till upprätthållande under budgetåret 1934/1935 av den hjälpverksamhet för arbetslösa, som kommissionen har att utöva enligt bestämmelserna i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Skrivelsen har såsom bilaga fogats vid min hemställan i statsverkspropositionen örn beräknande av anslag till statliga och statskommunala reservarbeten (Utgifter för kapitalökning, bilaga 3, punkt 2). I skrivelsen har arbetslöshetskommissionen lämnat en utförlig översikt över arbetsmarknadens och arbetslöshetens utveckling under år 1933, till vilken jag får hänvisa. Sedermera har arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 16 februari 1934 gjort definitiv framställning om medelsbehovet för nästkommande budgetår. I samband härmed har kommissionen meddelat vissa kompletterande uppgifter till den tidigare lämnade redogörelsen.

Depressionens inverkan på arbetsmarknaden framgår av följande tabeller,1 vilka för åren 1930—1933 upptaga antalet arbetsansölmingar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen, fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet, såvitt framgår av de till socialstyrelsen inkomna rapporterna, samt antalet hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöshetskommissionens månadsrapporter.

Antal arbetsansökningar på 1(M) lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen.

För januari 1934 är motsvarande siffra 560.

1 förteckning över i denna proposition samt i propositionen nr 235 intagna tabeller och översikter m. m. återfinnes å sid. 105.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet

För januari 1934 är motsvarande siffra 24.1.

Antal hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöshetskommlssionens månad srapporter (avrundade tal).

Enligt arbetslöshetskommissionens månadsrapport för januari 1934 utgjorde antalet till kommissionen rapporterade arbetslösa vid slutet av nämnda månad 171,540.

Antalet till arbetslösbetskommissionen rapporterande kommuner har under krisens fortgång stegrats i avsevärd grad. I följande sammanställning lämnas en översikt av utvecklingen under åren 1931—1933.

Kungl. Majlis proposition nr 284.

7 Antalet för januari 1934 till arbetslöshetskommissionen rapporterande kommuner utgjorde 1,510. Under krisen 1921—1923 var den högsta månadssiffran 768.

Hittills publicerade uppgifter rörande arbetslöshetens och de särskilda hjälpåtgärdernas omfattning hava i allmänhet lämnats länsvis. Däremot hava för offentligheten icke varit tillgängliga mera fullständiga uppgifter rörande förhållandena inom de särskilda kommunerna. Då jag ansett, att det erbjuder ett betydande intresse att studera, huru arbetslösheten och de olika hjälpåtgärderna fördela sig inom de skilda länen, har jag låtit upprätta en förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till arbetslöshetskommissionen per den 31 december 1933. I förteckningen är för varje kommun angivet arbetslöshetens omfattning och invånarantalet ävensom antalet genom reservarbete, respektive kontantunderstöd hjälpta. Förteckningen har såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid detta protokoll. Jag har vidare låtit upprätta en förteckning över de kommuner, vilka den 31 januari 1934 men ej den 31 januari 1933 rapporterat arbetslöshet till arbetslöshetskommissionen. Då det för vinnande av det avsedda syftet torde vara tillräckligt, att i förteckningen över de per den 31 december 1933 rapporterande kommunerna utmärkes, vilka av nämnda kommuner som nytillkommit efter den 31 januari 1933, har den nominativa förteckningen över de den 31 januari 1934 nytillkomna rapporterande kommunerna här uteslutits. Ifrågavarande kommuner utgöra 404 till antalet med ett sammanlagt antal arbetslösa av 9,500. Antalet kommuner, som den 31 januari 1933 men ej den 31 januari 1934 rapporterade arbetslöshet, utgör 42 med ett förstnämnda dag anmält antal arbetslösa av 997. Sammanlagda antalet rapporterade arbetslösa utgjorde den 31 januari 1933 189,225 och den 31 januari 1934 171,540.

Av de nu anförda siffrorna framgår, att nedgången i antalet arbetslösa i de kommuner, som den 31 januari 1933 rapporterade arbetslöshet, utgjorde minst 26,188. Det kan med stor sannolikhet antagas, att anmälningarna från de nytill-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Översikt över kommuner, vilka den 31 januari 1934 men icke den 31 januari 1933 rapporterat arbetslöshet (»nytillkomna kommuner»), respektive kommuner, vilka den 31 januari 1933 men icke den 31 januari 1934 avgivit sådau rapport (»avgångna kommuner»).

kommande kommunerna icke annat än i undantagsfall representerat någon i verklig mening ny arbetslöshet. Såsom framgår av bilaga A, är det här i övervägande omfattning fråga örn små kommuner med endast ett ringa antal anmälda hjälpsökande — i genomsnitt 23 ä 24 -— i varje. Man torde med hänsyn till utvecklingen i dess helhet under det sista året vara berättigad antaga, att i de flesta fall minst motsvarande arbetslöshet funnits i dessa huvudsakligen till jordoch skogsbruk hänvisade kommuner redan den 31 januari 1933 och att man här har att göra med kommuner, som antingen i det längsta sökt att med egna resurser bereda hjälp mot arbetslösheten eller som på grund av arbetslöshetens

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

långvarighet ansett sig tvungna att nu ordna en organiserad arbetslöshetshjälp. Härtill kommer följande. Såsom i annat sammanhang (sid. 14) skall anföras, befinnes vid en jämförelse beträffande de kommuner, vilka rapporterade arbetslöshet såväl den 31 januari 1933 som den 31 januari 1934, att en större ökning av antalet anmälda arbetslösa inträtt allenast i Blekinge och Bohuslän, vilken ökning med all sannolikhet är att hänföra till upphörandet av arbetet i anledning av statens stenbeställningar. Vid sådant förhållande betecknar denna stegring icke någon ökning i arbetslösheten å den öppna arbetsmarknaden, och det lärer alltså vara berättigat att vid förevarande jämförelse göra avdrag för densamma. Nedgången i arbetslösheten under den gångna tolvmånadersperioden synes mig alltså kunna beräknas till ungefär 26,188 ~r 1,218 + 2,422 eller omkring 30,000 man.

I förestående översikt (sid. 8) har angivits, huru de nytillkomna, respektive avgångna kommunerna och antalet där anmälda hjälpsökande fördela sig på de skilda länen.

Det har ansetts vara av intresse att verkställa en speciell undersökning rörande de kommuner, där arbetslösheten är särskilt betungande. I följande översikt hava därför sammanförts de kommuner, där antalet hjälpsökande arbetslösa den 31 december 1933 översteg 8 % av invånarantalet. I översikten hava också införts uppgifter rörande hjälpverksamhetens omfattning i dessa kommuner.

Kommuner med arbetslöshet motsvarande minst 8 % av invånarantalet.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-i.

11 Det faller genast i ögonen, att dessa kommuner väsentligen äro koncentrerade till ett fåtal län; av det sammanlagda antalet av 75 faller sålunda icke mindre än tillhopa 45 på stenhuggardistrikten i Blekinge och Bohuslän samt på det av svårigheterna inom trävaruindustrien starkt berörda Västernorrlands län. De allra högsta procenttalen finner man inom stenhuggarkommunerna, där uppenbarligen i många fall den vuxna manliga befolkningen så gott som undantagslöst är utan arbete.

För att möjliggöra en bättre översikt hava därjämte i efterföljande tablå sammanförts uppgifter, utvisande hur kommunerna med mer än 8 % arbetslöshet fördela sig med hänsyn till dels antalet hjälpta i procent av antalet arbetslösa, dels ock antalet enligt arbetslinjen hjälpta i procent av hela antalet av dem, som kommit i åtnjutande av hjälp. Sistnämnda tablå utvisar sålunda exempelvis, att bland ifrågavarande 75 kommuner det är 4, som bereda hjälp åt mer än 90 % av de hjälpsökande. Inom dessa 4 kommuner omfattar arbetslinjen respektive 1—10, 11—20, 41—50 och 61 70 % av hela hjälpverksamheten.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

När man granskar uppgifterna i bilaga A och i de nyss lämnade översikterna rörande antalet hjälpta i skilda kommuner samt de hjälptas fördelning på arbetslinjen och understödslinjen, kan man icke undgå att lägga märke till de stora skiljaktigheter, som härutinnan föreligga olika kommuner emellan. Medan i många fall kommuner, som icke äga särskilt stor ekonomisk styrka eller andra speciella förutsättningar, lyckats bereda hjälp åt en mycket avsevärd del av sina arbetslösa, finner man å andra sidan kommuner, där hjälpverksamheten har en synnerligen ringa omfattning. Än mer påfallande blir skillnaden, örn man betraktar speciellt arbetslinjens omfattning absolut taget och i förhållande till hela antalet hjälpta. Därvidlag måste i ett stort antal fall konstateras, att denna hjälpform synes hava erhållit alltför ringa omfattning. Särskilt anmärkningsvärt är arbetslinjens obetydliga utnyttjande i de största städerna. Det är att beklaga, att den företagna utvidgningen av statshjälpen särskilt till de statskommunala arbetena hittills icke mera allmänt lett till anordnande av dylika företag i kommuner med omfattande arbetslöshet, utan att man i stället i stor utsträckning fasthållit vid den såsom mindre tillfredsställande erkända understödslinjen. Det är att livligt hoppas, att utvecklingen härutinnan småningom skall kunna leda till en bättre ordning. Detta måste emellertid väsentligen bero på intresse för saken inom kommunerna själva och initiativ från deras sida.

Lika betydelsefull som den lokala fördelningen är de arbetslösas uppdelning i yrkesgrupper. En sammanfattning av arbetslöshetsläget med avseende på antalet hjälpsökande arbetslösa den 31 december 1933 i fördelning på yrkesgrupper och län återgives i en vid detta protokoll fogad bilaga (Bilaga B).

Antal rapporterade hjälpsökande arbetslösa januari—december 1938 i fördelning på yrkesgrupper.

co

Kungl. Maj:ts proposition nr 884.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Vidare torde få hänvisas till förestående tabell (sid. 13), som angiver totalantalet rapporterade hjälpsökande arbetslösa januari—december 1933, fördelade i yrkesgrupper.

För att närmare belysa utvecklingen hava i särskilda tabeller (sid. 15 och 16) sammanförts uppgifter rörande de arbetslösas fördelning på yrken och län vid vissa tidpunkter år 1933 samt den 31 januari 1934, varjämte i särskilda kolumner angivits ökningen och minskningen från de avsedda tidpunkterna år 1933 och till sistnämnda datum.

I tabellen rörande länsfördelningen av de arbetslösa bar särskilt utmärkts utvecklingen under tiden 31 januari 1933—31 januari 1934 med bortseende från sådana kommuner, som först efter nämnda datum 1933 börjat rapportera arbetslöshet.

Av dessa sammanställningar framgår bland annat följande vid en jämförelse mellan förhållandena för ett år sedan och nu. Över hälften av nettominskningen i omfattningen av den anmälda arbetslösheten faller på skogshushållningen. Större minskning förekommer dessutom beträffande gruvdrift och malmförädling, trävaruindustri samt — ehuru i mindre mån — metall- och maskinindustri. Inom den egentliga industrien förekommer större ökning endast inom jord-, sten- och glasindustri, där den torde sammanhänga med upphörandet av statsbeställningarna inom stenindustrien. Anmärkningsvärd ökning förekommer därjämte inom handel och samfärdsel. I övrigt torde särskilt kunna framhållas, att ökningen inom jordbruket endast uppgår till 45 på en arbetslöshetssiffra av omkring 14,500. Den omständigheten att arbetslösheten inom byggnadsverksamheten är mindre nu än för ett år sedan torde berättiga till det antagandet, att sedan numera byggnadskonflikten avslutats, en mycket väsentlig förbättring skall inträda inom detta fack och därmed även inom andra industriområden, som för sin avsättning äro beroende av byggnadsverksamhetens fortgång.

Ser man därefter på länsfördelningen av de arbetslösa och betraktas därvid först förhållandena inom samtliga kommuner, kan såsom ett hoppgivande tecken noteras den betydande nedgången i Stockholm och Göteborg. Även några län — framför allt Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län — förete en betydande nedgång, vilken emellertid säkerligen till stor del sammanhänger med den påpekade ökade sysselsättningen inom skogshanteringen och gruvindustrien. Mera belysande blir emellertid jämförelsen, örn man därefter betraktar endast de siffror, som ange förhållandet i de kommuner, vilka redan för ett år sedan rapporterade arbetslöshet. Som jag nyss anfört, synes det fullt berättigat att göra en dylik minskning, eftersom stor sannolikhet finnes för att siffrorna för de nytillkomna kommunerna till största delen icke representera någon i verklig mening nytillkommen arbetslöshet. Det visar sig då, att så gott som alla län förete en mer eller mindre kraftig nedgång eller i varje fall icke befinna sig i ett sämre läge än för ett ar sedan. De enda egentliga undantagen utgöras av Blekinge och Bohuslän, där en ökning även i nu avsedda kommuner förefinnes, jämfört med förhållandena

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 28Jf. De arbetslösas yrkesfördelning:.

Jämförelse mellan den hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösheten vid vissa tidpunkter

1933 och den 31 januari 1934.

elen 31 december 1933, något som tydligen sammanhänger med de statliga stenbeställningarnas upphörande. Nu avsedda siffror kunna därför sägas lämna det allmänna intrycket, att läget icke i någon del av riket företer någon verklig försämring jämfört med förhållandet för ett år sedan, utan att man i stället kan spåra en i stort sett genomgående, ehuru obetydlig förbättring.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Länsfördelning' ar de arbetslösa.

Jämförelse mellan den hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösheten vid vissa tidpunkter

1933 och den 31 januari 1934.

1 Ökning eller minskning inom de kommuner, vilka rapporterade såväl den 31 januari 1933 som den 31 januari 1934. Jämför översikt sid. 8 samt bilaga A.

Kungl. Majlis proposition nr 284.

17 Till angivande av arbetslöshetens omfattning i förhållande till den manliga befolkningen över 16 år har jag låtit upprätta följande tabell, som per den 1 januari 1934 länsvis och för städer med mera än 15,000 invånare upptager invånarantalet, den manliga befolkningen över 16 år och arbetslöshetens omfattning samt det procentuella förhållandet mellan de båda sistnämnda grupperna. En sådan sammanställning synes mig ge ett bättre uttryck för det verkliga arbetslöshetsläget, eftersom de hjälpsökande arbetslösa vid denna ålder genom anmälningar hos arbetslöshetskommissionen bliva registrerade, vartill kommer, att den manliga befolkningen över 16 år utgör den befolkningsgrupp, som i främsta rummet drabbas av massarbetslösheten. Det har därvid också synts vara av intresse att särskilja de större städerna från småstäder och landsbygd. Tabellen ger icke någon enhetlig bild utan bekräftar intrycket, att förhållandena såväl i de större städerna som i landet i övrigt växla i mycket hög grad.

Anmälda arbetslösa 1 förhållande till den manliga befolkningen över 16 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 284.

18 Kungl. Majlis proposition nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

19 Till belysande av den betydelse, som den fortgående rationaliseringen och mekaniseringen inom industrien haft beträffande arbetslöshetsförhållandena, hava tidigare i olika sammanhang verkställts utredningar. Jag hänvisar i sådant hänseende bland annat till arbetslöshetsutredningens betänkande I rörande arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker, där å sid. 515 och följande återfinnes en undersökning rörande produktionsvolym, arbetstimmar, arbetarantal och drivkraft inom industrien åren 1915 samt 1920—1929. Vissa kompletterande uppgifter för åren 1930 och 1931 återfinnas i Kommersiella meddelanden 1933, sid. 327, där det bland annat konstateras, att produktionsresultatet per arbetare räknat under perioden från 1913 starkt ökats, vilken omständighet ansetts sammanhänga med industriens fortgående mekanisering.

Då det i förevarande sammanhang ansetts vara av intresse att undersöka, hur utvecklingen fortskridit under de två senaste åren, hava från vissa representativa företag införskaffats kompletterande uppgifter, vilka sedermera bearbetats efter samma grunder som tillämpats i arbetslöshetsutredningens betänkande. En sammanställning utvisande resultaten av denna bearbetning torde här få återgivas.

Antal arbetare (A), antal utgjorda arbetstimmar (At), använd drivkraft (D) samt salutlllverkniugarnas värde efter omräkning till 1913 års prisläge (P) vid ett antal företag under följande redovisningsår.

Index 1915 = 100.

Järn- och stålverk A:

A.......

At.......

D.......

P.......

Järn- och stålverk B

A.......

At.......

D.......

P.......

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Som synes kan utvecklingen knappast sägas förete någon enhetlig bild. Så mycket kan emellertid konstateras, att produktionen alltjämt ökas väsentligt mera än antalet arbetare och att man därför icke utan vidare kan beräkna, att produktionsförbättring och antalet nyanställda arbetare skola täcka varandra.

I skrivelsen den 16 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen beträffande arbetslöshetsläget anfört bland annat följande:

Den försämring på arbetsmarknaden, som alltid brukar inträda under senhösten, kom även till synes inom de olika sifferserier, som statistiskt redovisa arbetsmarknadens förändringar. Anmärkningsvärt är emellertid, att siffrorna för antalet ansökningar örn arbete på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen voro lägre under både november och december 1933 än under motsvarande tid år 1932, liksom också att procenttalet fackligt organiserade arbetslösa under hela fjärde kvartalet 1933 var ej obetydligt lägre än under samma kvartal närmast föregående år.

^ Liknande utvecklingstendenser framträda i de uppgifter örn arbetstillgången inom olika yrken och näringsgrenar under fjärde kvartalet 1933, som på sedvanligt sätt meddelats socialstyrelsen från ett större antal arbetsgivare

1 Enligt av företaget gjord beräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr S84.

(med tillhopa 254,863 arbetare). Den redan tidigare under 1933 iakttagna förbättringen i näringslivet bar under årets fjärde kvartal ytterligare förstärkts. Den uträknade poängsiffran 3.08 (siffran 3 betecknar medelgod arbetstillgång) är den högsta som över huvud kunnat inregistreras sedan mitten av år 1930.

Rapporterna till kommissionen uppvisa en häremot stridande tendens. Totalantalet anmälda hjälpsökande arbetslösa har nämligen under november— december fortsatt att stiga och var avsevärt större under fjärde kvartalet 1933 än under häremot svarande tid år 1932. Men å andra sidan har såväl den absoluta som den relativa ökningen de olika månaderna emellan varit _ obetydlig (för december 363 personer och 0.2 %). De preliminära uppgifter, som föreligga örn läget den 31 januari 1934, tyda på en ytterligare ökning av arbetslöshetsnumerären till c:a 172,400/ vilket innebär en stegring från december räknat med ungefär 1,350 personer eller mindre än 1 %. Det bör härvid dock erinras örn att antalet kommuner, som under januari rapporterat arbetslöshet till kommissionen från närmast föregående månad ökats med 57 (prel.).

Medan förhållandena på arbetsmarknaden i början av år 1933 kännetecknades av en över hela landet och inom alla yrken stigande arbetslöshet, tecknar sig bilden av det aktuella läget annorlunda. Mest i ögonen fallande är en bestämd ljusning inom de delar av landet, där skogsavverkningar kommit i gång, d. v. s. i huvudsak Norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län, varest arbetslösheten gått tillbaka med c:a 8,000 personer. Särskilt markant har förbättringen gjort sig gällande i Gävleborgs och Norrbottens län, där avverkningarna i år torde hava större omfattning än på mycket länge.

Nedgången av arbetslösheten i Norrland och i de nyssnämnda tvenne ickenorrländska länen balanseras emellertid av arbetslöshetssiffrornas tämligen jämna stegring i landets övriga delar. Ökningen faller dock huvudsakligen på de tio största städerna (prel. + 3,181), medan arbetslösheten på landsbygden i flera län företer vikande siffror. Uppenbarligen är det säsonginflytelser, som här göra sig gällande, vilket ytterligare bestyrkes därav, att arbetslösheten stigit företrädesvis bland —• förutom grovarbetare — de i verkstads-, trävaru- och byggnadsindustrien samt inom affärslivet anställda, medan sjunkande siffror äro att notera för skogshushållning (c:a 4,300). Någon om ock ringa tillbakagång kan även antecknas för jordbruk och gruvdrift. I vad mån det nya arbetsanskaffningsprogrammet påverkat arbetslöshetssiffrorna kan ej med bestämdhet avgöras, enär kommissionen saknar kännedom om det antal personer, som beretts anställning vid de olika slag av allmänna arbeten, som kunnat komma i gång, liksom också örn rekryteringsurvalet.

Den ovisshet rörande det ekonomiska läget och konjunkturutvecklingen, som enligt kommissionens uppfattning präglade situationen vid tidpunkten för avgivandet av den senaste framställningen rörande medelsbehovet, torde alltjämt få anses i viss mån vara för handen. Förutsatt att det internationellt synnerligen labila allmänläget icke kommer att få en konjunkturhämmande utlösning, synes dock en viss fortsatt återhämtning inom näringslivet och på arbetsmarknaden vara sannolik, i synnerhet sedan den långvariga konflikten inom byggnadsverksamheten omsider blivit löst. Beräkningen av hjälpverksamhetens kostnader måste givetvis röna inverkan härav.

Det må i anslutning till detta arbetslöshetskommissionens yttrande understrykas, att siffran för antalet hjälpsökande per den 31 sistlidne januari är den första efter inbrottet av den senaste krisen, som är lägre än motsvarande

1 Enligt nu tillgängliga uppgifter utgjorde de hjälpsökande arbetslösas antal den 31 januari 1934 171,540 personer.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

månadssiffra under nästföregående år. Av olika skäl, som framgått av det förut anförda, kan man visserligen icke draga några längre gående slutsatser av detta förhållande, men man torde dock vara berättigad till den förhoppningen, att siffrorna även under fortsättningen av innevarande år skola komma att ligga väsentligt under fjolårets siffror. En särskild anledning att förvänta detta ligger — såsom också kommissionen framhållit — i den omständigheten, att byggnadskonflikten äntligen avslutats, varigenom ökad sysselsättning otvivelaktigt kommer att småningom beredas å en mångfald områden.

Det har — såsom arbetslöshetskommissionen också påpekat — under hösten 1933 varit ett anmärkningsvärt förhållande, att medan de siffror, som angiva antalet arbetssökande, sysselsättningsindex samt arbetslösheten inom fackföreningarna, visat en förbättring, antalet hjälpsökande arbetslösa fortsatt att stiga. Förklaringen härtill torde dock icke vara svår att finna. Allteftersom krisen drar ut på tiden, kommer säkerligen av nära liggande skäl antalet hjälpsökande att mera fullständigt omfatta hela arbetslöshetsklientelet; det säkerligen ej ringa antal arbetare, som förut rett sig själva eller fått hjälp i annan ordning, nödgas småningom anlita det allmännas arbetslöshetshjälp. I vissa fall har säkerligen också vetskapen örn att omläggningen i arbetslöshetspolitiken medfört större utsikter för kommuner att erhålla bidrag av statsmedel till hjälpverksamheten -— exempelvis i form av bidrag till materialkostnader vid statskommunala arbeten — medfört att förut dold arbetslöshet kommit till synes. Den sålunda förorsakade tillströmningen har icke kunnat i kommissionens siffror helt motvägas av den samtidigt pågående återhämtningen.

Översiktlig redogörelse för verkställigheten av de av

1933 års riksdag beslutade hjälpåtgärderna.

I avsikt att erhålla en sammanfattande översikt över de olika hjälpåtgärder, som av statsmakterna vidtagits till motverkande av arbetslösheten, med undantag för olika slag av reservarbeten och kontantunderstödsverksamheten, föres inom socialdepartementet ett register över samtliga av Kungl. Maj:t fattade beslut angående anslag till skilda företag och ändamål. Från övriga departement överlämnas i sådant syfte till socialdepartementet en avskrift av varje i hithörande ämne fattat beslut. Pa grundval av dessa beslut upprättas för varje anslag en särskild tablå, upptagande för varje företag, till vilket bidrag lämnats, beslutets dag, företagets namn, totalkostnaden och för budgetåret 1933/1934 anvisat belopp. I Kungl. Maj :ts beslut om bidrag till visst företag föreskrives skyldighet att för varje månad avgiva rapport å fastställd blankett över antalet arbetare, som sysselsatts vid företaget, samt antalet under månaden utförda dagsverken. Å blanketten skall vidare bland annat angivas antalet för företaget nyanställda och avgångna arbetare jämte uppgift örn försörjningsplikt och örn arbetaren vid anställningen var arbetslös eller ej ävensom fördelning efter förutvarande yrken och industrier samt medelförtjänsten per åttatimmarsarbetsdag.

Kungl. Majlis proposition nr 284.

23 För varje kommun, som direkt erhållit något anslag eller inom vilken företag, som beviljats bidrag, är beläget, föres ett särskilt register, i vilket intagas uppgifter örn beviljade anslag, arbetets karaktär samt totalantalet dagsverken enligt planen och enligt avgiven slutredovisning. I detta register införas även motsvarande uppgifter beträffande statliga och statskommunala reservarbeten. Ur registret kunna sålunda vid fråga örn beviljande av anslag uppgifter direkt erhållas örn den utsträckning, i vilken tidigare beviljade anslag kommit vederbörande kommun till godo.

För att erhålla en översikt över de för arbeten i öppna marknaden avsedda anslagens fördelning länsvis upprättas slutligen vid skilda tillfällen en tablå däröver, i vilken jämväl angives, huru mycket som av de beviljade anslagen belöper å varje invånare och anmäld arbetslös i länet. Då en del anslag icke ansetts lämpligen kunna fördelas länsvis — bl. a. anslagen till statsbeställningar samt byggande av fyrskepp och isbrytande bevakningsfartyg —• hava sådana anslag upptagits särskilt. En sammanställning per den 23 februari 1934 återfinnes å sid. 24 och 25. Av sammanställningen framgår, bland annat, att av ifrågavarande anslag till och med den 23 februari 1934 anvisats tillhopa 75,657,313 kronor. 1933 års riksdag beviljade dels under fonden för förlag till statsverket sammanlagt 150,102,400 kronor, dels ock till Inlandsbanan ett anslag av 4,000,000 kronor, eller alltså tillsammans 154,102,400 kronor. Fråndrages anslaget å 55,000,000 kronor till statliga och statskommunala reservarbeten, återstå för arbeten i öppna marknaden 99,102,400 kronor. Härav äro i enlighet med det nyss anförda (99,102,400 — 75,657,313) 23,445,087 kronor ännu icke anvisade av Kungl. Majit. Hur sistnämnda belopp fördelar sig å de särskilda anslagen framgår av tabellen å sid. 36.

Rörande förhållandena den 31 januari 1934 har tillika upprättats en sammanställning till utvisande av den arbetseffekt, som intill sistnämnda dag utvunnits av de belopp, som anvisats från ifrågavarande anslag (sid. 26 och 27). För varje anslag har i sistnämnda tablå angivits summan utförda dagsverken, varvid särskilt utmärkts, hur stor del av denna summa som utförts av förut arbetslösa. Det må såsom tillfredsställande anmärkas, att arbetstillfällena till alldeles övervägande del kommit de arbetslösa till godo. Särskilt kan detta framhållas beträffande vissa anslag inom jordbrukets och skogsbrukets områden. Det undantag, som har den största betydelsen, utgör naturligt nog lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet, vilka anslag ju i första hand äro avsedda att användas för att möjliggöra upprätthållande av tidigare driven rörelse och alltså att där bibehålla tidigare anställd arbetskraft. Mindre gynnsamma siffror förete därjämte anslagen till statsbeställningar och till gödselvård.

Tillhopa redovisas i sistberörda sammanställning 828,971 utförda dagsverken. Härav falla på anslagen till statsbeställningar, statliga beredskapsarbeten, kommunala beredskapsarbeten, lån och subventioner, skenfria korsningar samt broar och hamnar tillsammans 199,665 dagsverken. Beträffande dessa anslag har det varit möjligt att göra en fördelning på de olika månaderna. En sådan fördelning utvisar, att under juli 1933 utförts 435 dagsverken,

24 Kungl. Maj:ts proposition nr %84.

Fördelning av under tiden 1/t 1933—2S/<! 1934

(Siffrorna inom parentes i tabell-

1 Till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

* Till Domänstyrelsen.

3 Exklusive skenfria korsningar, broar och hamnar samt skogsvårdsåtgärder.

4 Till skogssällskapet.

6 Exklusive skogsvårdsåtgärder.

6> 1 * 3 4 * 6 7> 8 9 Inklusive:

6 Statsbana Malung—Vansbro 800,000 kr.

7 Gruvarbeten 364,000 kr., vägarbeten 650,000 kr.

8 Inlandsbanan 4,000,000 kr.

9 En mindre del av detta belopp var den 24 februari 1934 ännu ej anvisad av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

beviljade belopp till arbeten i öppna marknaden.

huvudet ange anslagens belopp).

Ej fördelat å län:

Statsbeställningar................ 10,700,000

Isbrytande bevakningsfartyg........... 650,000

Väg- och flottledsbyggnader.......... 29,450

Vissa åtgärder på skogshushållningens område..... 361,616

Byggande av ett nytt fyrskepp ......... 367,000

Anskaffande av viss materiel för lotsverkets behov . . 75,000

Statliga byggnader............... 12,321,4009

Förlag till understöd åt enskilda järnvägar . . . ._—

Summa, inberäknat å län ej fördelade belopp 69,843,313

(75,607,313)6> 7>8

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Dagsverken utförda under tiden */? 1983—31/i 1934 för anslag från fonden

1 Karolinska sjukhuset. — 2 LantbrukshSgskolan. — 3 Statens sinnessjukhus. — 4 Fyrskepp. — 6 Offers för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

för förlag till statsverket, anvisade till arbeten i öppna marknaden.

söksgård. — 6 Gruvarbeten inom Västerbottens län. — 7 Vägarbeten inom Västerbottens län.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

under augusti 2,148, under september 8,119, under oktober 21,259, under november 44,240, under december 49,114 samt slutligen under januari innevarande kalenderår 74,350 dagsverken. En successiv stegring från månad till månad har alltså ägt rum.

För erhållande av en mera fullständig bild av arbetseffekten av årets anslag må dessutom redan här hänvisas till en översikt, som jag har för avsikt att senare (sid. 35) i annat sammanhang meddela rörande den arbetseffekt, som kan förväntas under löpande budgetår. Dels på grund av att av olika skäl arbetena endast småningom kommit i gång och dels som följd av byggnadskonfliktens upphörande kan effekten under de återstående månaderna av budgetåret väntas bliva väsentligen större än under den hittills gångna delen därav. Jag återkommer också senare till en uppskattning av den arbetseffekt, som icke förrän under nästföljande budgetår kan väntas inträda av ifrågavarande anslag. Det kan emellertid vara av intresse att redan här anmärka att, örn man sammanställer de med ledning av uppgifter från vederbörande myndigheter gjorda beräkningarna av arbetseffekten under innevarande budgetår samt för nästkommande budgetperiod, blir resultatet en sammanlagd arbetseffekt av årets anslag motsvarande arbete för i genomsnitt 37,000 å 38,000 arbetare under ett år. Motsvarande effekt uppskattades av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag (utlåtande nr 17 sid. 125) till omkring 40,000 årsarbetare, därvid i båda fallen ett år räknats lika med 10 arbetsmånader. Beräkningarna få sålunda anses hava väl hållit streck i verkligheten.

Såsom framgår av tabellen å sid. 29 hava slutligen verkställts vissa beräkningar angående den hittills beslutade arbetslöshetshjälpens fördelning på län och större städer, med inräknande av åtgärder genom arbetslöshetskommissionen. I avseende å dessa beräkningar, som givetvis äro approximativa, må anmärkas, att man för respektive arbeten — såväl reservarbeten som arbeten å öppna marknaden -— upptagit den totala summan av statsmedel, som beräknats för redan beslutade arbeten. De i kol. 2 och 3 angivna beloppen hava alltså endast delvis utgått under den förflutna delen av innevarande budgetår, men de kunna beräknas komma att utgå vid fullföljandet av redan beslutade arbeten. I fråga örn kol. 4, som avser dagunderstöd, hyreshjälp, kurser och frivillig arbetstjänst, äro däremot upptagna de kostnader, som beräknats belöpa på tiden 1 juli 1933—31 januari 1934 för dylik verksamhet, dock med det undantaget att statens kostnader för kursverksamhet och frivillig arbetstjänst upptagits till belopp motsvarande de totalkostnader, som komma att föranledas av redan meddelade beslut.

Vid studiet av tabellen bör man hålla i minnet, att de största städernas arbetslöshetshjälp i huvudsak lämnas såsom kontanta understöd. Då denna hjälpform är den i penningar räknat billigaste, följer därav, att statens bidrag per arbetslös blir jämförelsevis lågt för Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping (respektive 380, 201, 365 och 201 kronor).

Vad de särskilt hårt arbetslöshetsbelastade delarna av landet beträffar må observeras, att Blekinge erhållit 932 kronor per arbetslös, Bohuslän 1,082, Västernorrlands län 766 och Norrbottens län 1,242 kronor. Den jämförelsevis

»en hittills under budgetåret 1983/1934 beslutade arbetslöshetshjälpens fördelning på län och större städer.

Inlandsbanan............ 4,000,000

Övriga å län ej fördelade anslag (se sid. 25) 24,504,466

Summa 75,657,313

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

låga siffran för Västernorrlands län förklaras delvis på samma sätt som beträffande de största städerna.

I stort sett synes statens bidrag ha fördelats på ett ur rättvisans synpunkt tillfredsställande sätt. De mycket höga siffrorna för Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads och Älvsborgs län (respektive 1,595, 1,805, 1,725 och 2,118 kronor) motsäga skenbarligen detta omdöme. Men dessa siffror böra ses mot den bakgrunden, att i dessa län av arbetslöshetskommissionen beslutats ett antal mycket omfattande vägarbeten, till vilka arbetslösa från andra delar av landet hänvisas, samt att arbetena i regel komma att pågå under betydligt längre tid än de i tabellen avsedda arbetena i genomsnitt, varför summorna rätteligen borde ha reducerats före fördelningen på antalet arbetslösa, något som dock av praktiska skäl icke kunnat ske i tabellen.

Vidare bör uppmärksammas, att, medan uppgifterna i kol. 2 och 3 avse tiden fram till den 23 februari i år, uppgifterna för kontantunderstödsverksamheten m. m. icke med tillräcklig säkerhet kunnat ens approximativt beräknas längre än till den 31 januari 1934. Slutligen är att erinra, att vissa anvisade belopp för arbeten i öppna marknaden icke medtagits i förevarande tabell på grund av att de icke synts böra fördelas länsvis. Emellertid hava samtliga de belopp medtagits, som ingå i den å tabellen sid. 24—25 angivna summan 51,152,847 kronor med undantag för de 4 miljoner, vilka anvisats till Inlandsbanan. Även örn alltså siffrorna äro i viss mån inadekvata och ofullständiga, vilket icke torde kunna undvikas, giver dock ifrågavarande sammanställning en föreställning örn den hittills beslutade arbetslöshetshjälpens fördelning.

Departementschefen.

Allmän motivering.

Arbetslöshetsläget är alltjämt allvarligt. De nyss återgivna siffrorna därutinnan äro av en storleksordning, som måste vara ägnad att ingiva starka bekymmer. En närmare analys av uppgifterna örn antalet hjälpsökande arbetslösa giver visserligen vid handen, att konjunkturförbättringen i högre grad minskat arbetslöshetens faktiska omfattning än dessa siffror omedelbart utvisa. Men man kan dock icke blunda för, att någon sådan ljusning på arbetsmarknaden icke kan skönjas, som kan ge anledning till förhoppning att massarbetslösheten inom en nära framtid skall vara praktiskt taget försvunnen. Försök hava blivit gjorda att införskaffa upplysningar, som kunde giva en mera konkret bild av verkningarna av den även under krisen fortsatta rationaliseringen. De hava emellertid icke givit säkra hållpunkter för ett omdöme. Jag fruktar, att man tyvärr måste räkna med att en ökning av produktionsvolymen inom vissa industrier icke kommer att motsvaras av nyanställning av arbetare i samma utsträckning som efter tidigare kriser. Det föreligger efter min mening risk för att icke ens en snabbt inträdande mycket god industriell konjunktur skulle så minska arbetslösheten, att icke alltjämt hjälpåtgärder från samhällets sida i avsevärd omfattning bliva nödvändiga. Örn därtill lägges, att det ännu icke med säkerhet kan bedömas, huruvida konjunkturförbättringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

blir av varaktig natur eller blott är tillfällig och att i varje fall inom jordbrukets område den inträdda förbättringen i stort sett direkt beror på samhällets åtgärder, så torde vissa utgångspunkter för den arbetslöshetspolitik, som anses påkallad, vara givna. Den förnämsta möjligheten till mera påtaglig minskning av arbetslösheten torde ligga i återupptagandet av den under nästan hela föregående år nedlagda byggnadsverksamheten, men med den storlek arbetslösheten nu faktiskt har, måste alla slags arbetslöshetslindrande faktorer samverka med hela sin styrka, innan man kan vänta, att vår arbetsmarknad åter skall bliva normal.

Till frågan, hur stor arbetslösheten med hänsyn tagen till olika på densamma inverkande omständigheter kan förväntas bliva under nästa budgetår, skall jag senare återkomma. Yad jag nu anfört har endast avsett att klargöra, att det allmänna måste inrätta sig för att kunna under budgetåret 1934/1935 i mycket vidsträckt omfattning fortsätta sin hjälpverksamhet i anledning av arbetslösheten. I varje fall synes det nödvändigt att sörja för en sådan beredskapsanordning, att det är möjligt att ingripa i all nödig utsträckning. Givet är å andra sidan, att en dylik anordning icke skall i praktiken genomföras i större omfattning än behovet kräver. För den händelse situationen på arbetsmarknaden skulle bliva ljusare än jag vågat beräkna, bör självfallet motsvarande begränsning ske i användningen av de medel, som för arbetslöshetens motverkande ställas till förfogande.

I avseende å grunderna för den arbetslöshetspolitik, som alltjämt är nödvändig, torde man böra följa samma riktlinjer, som förra året godtogos av regering och riksdag.

Man synes vid avgörandet härutinnan icke behöva fästa avgörande vikt vid de principiella anmärkningar, som under tiden efter förra riksdagen riktats mot det nuvarande hjälpsystemet. Yad angår arbetena på öppna arbetsmarknaden, gå dessa anmärkningar främst ut på att nämnda arbeten skulle hava visat sig vara utan avsevärd effekt. Beträffande reservarbetssystemet har särskilt anförts, att detsamma, i synnerhet med de numera förbättrade lönebestämmelserna, skulle medföra skadliga verkningar för andra näringsområden, speciellt jordbruk och skogsbruk.

Orsakerna till att arbetena på öppna arbetsmarknaden under första delen av budgetåret endast i mindre omfattning haft direkt arbetslöshetslindrande effekt hava — förutom den långvariga byggnadskonflikten samt den sena tidpunkten för riksdagens beslut, vilken medfört, att all på ansökningsförfarande grundad medelsanvisning kunnat påbörjas först långt in på budgetåret — framför allt varit bristfällig utredning av arbetsförslagen samt dröjsmål när det gällt kommunernas medverkan. De omständigheter, som sålunda inverkat i ogynnsam riktning, äro emellertid av övergående natur, och man lärer icke behöva räkna med desamma under nästa budgetår, då hjälpsystemet hunnit komma i full gång och kan förväntas fortlöpa utan dröjsmål och friktioner. Såväl under återstoden av innevarande budgetår som under nästa budgetperiod komma för övrigt de hittills fattade besluten att i stor utsträckning medföra en arbetslöshetslindrande effekt.

32 Kungl. Majlis proposition nr 234.

Vad angår frågan huruvida det nu tillämpade reservarbetssystemet kan antagas hava dragit arbetskraft från näringarna eller för dessa försvårat eller fördyrat arbetaranskaffningen, är det visserligen möjligt, att i enstaka fall arbetare önskat kvarbliva i reservarbete hellre än att åtaga sig ett kortvarigt skogs- eller jordbruksarbete måhända långt från hemorten. Gällande bestämmelser rörande villkoren för arbetslöshetshjälp äro emellertid tillräckligt klara, och örn vid tillämpningen någon arbetslöshetskommitté skulle hava brustit i omsorg, är detta något, som icke kan läggas systemet som sådant till last. Arbetslöshetskommissionen har för övrigt sin uppmärksamhet riktad på förhållandet och lärer icke underlåta att ingripa, när anledning därtill yppar sig.

En annan fråga är, i vad mån de något fördelaktigare grunder för reservarbetslönens bestämmande, som godkändes av 1933 års riksdag, kunnat inverka på lönenivån särskilt inom jordbruket. Detta kan tydligen överhuvud endast bliva fallet å sådana orter, där jordbruk och mera omfattande annan näringsverksamhet förekomma vid sidan av varandra; i rena jordbruks- och skogsbrukskommuner skola ju lönerna i dessa näringar vara grundläggande för reservarbetslönens bestämmande. I sådana blandade kommuner åter, som nyss avsågos, lärer man icke hava anledning antaga, att reservarbetslönen skall hava större inverkan på jordbrukslönerna än som föranletts av lönerna inom andra där bedrivna näringsgrenar. Enligt min uppfattning kunna följaktligen de enstaka exempel, som från vissa håll anförts på förmenade ogynnsamma verkningar av det nya lönesystemet, icke på något sätt utgöra bevis för att detta taget såsom en helhet medfört ogynnsamma verkningar. Den måttliga höjning av den genomsnittliga inkomsten för reservarbetarna, som blivit en följd av omläggningen, måste i och för sig anses fullt skälig. I allmänhet torde den — åtminstone vad angår familjeförsörjare — endast hava inneburit någon avlastning för fattigvården.

Man har vidare anfört, att det nya hjälpsystemet skulle hava bidragit till att framlocka arbetslöshet. Ett alldeles säkert omdöme om det befogade i denna anmärkning kan visserligen icke givas. Men det förefaller icke sannolikt, att den är berättigad. För det första är att observera, att av hela antalet hjälpta arbetslösa en icke obetydlig del •— i januari 1934 utgjorde antalet 23,633 — understödjes av kommunerna utan statsbidrag. Att så sker måste uppenbarligen bero därpå, att hjälpbehovet enligt vederbörande kommunala organs uppfattning är större än det, som kan tillgodoses med stöd av staten. För det andra stanna ändå siffrorna på de sammanlagt av stat och kommun hjälpta under januari månad i år, då hjälpprocenten likväl var högre än vid någon annan tidpunkt med undantag av juli 1933, vid 116,714 eller nära 55,000 under antalet hjälpsökande. Dessa siffror giva knappast belägg för den uppfattningen, att statens arbetslöshetspolitik numera skulle vara så generös, att den skulle locka personer, vilka åtnjuta förmånen att hava arbete, till att lämna sina anställningar och ansluta sig till de arbetslösas skaror. Ännu mindre synes utsikten att få anställning som reservarbetare vid statliga eller

Kungl. Majlis proposition nr 234.

statskommunala arbeten kunna utgöra en sådan lockelse, enär ännu i januari innevarande år sådant arbete erhållits endast av 33,372 man, d. v. s. en knapp femtedel av de anmälda hjälpsökande arbetslösa. Möjligheten att bliva reservarbetare av ena eller andra slaget synes sålunda — även örn förhållandena skifta avsevärt olika kommuner emellan — alltjämt vara i hög grad begränsad och risken att bliva utan all arbetslöshetshjälp mycket stor. Vad nu sagts avser icke att bestrida, att enstaka sådana fall kunna hava inträffat, då personer i syfte att bliva delaktiga av arbetslöshetshjälp i form av reservarbete eller understöd lämnat sitt arbete i öppna marknaden eller underlåtit att å tid, då arbetstillfällen funnits, söka sådant arbete, önskvärt vore endast att man, därest sådana fall faktiskt förekommit, icke generaliserade desamma till att utgöra någonting karakteristiskt för den förda arbetslöshetspolitikens verkningar.

Omfattningen av ifrågasatta hjälpåtgårder.

Då det gäller att taga ståndpunkt till spörsmålet, vilka åtgärder statsmakterna böra besluta för att bekämpa arbetslösheten och dess verkningar, måste man först klargöra, huruvida arbetslinjen eller understödslinjen skall givas företräde. Allmän enighet har rått därom, att hjälp i första rummet borde beredas genom arbete. Tyvärr måste man nied beklagande konstatera, att trots alla gjorda ansträngningar arbetslinjen hittills under detta budgetår icke kunnat hävda den plats i hjälp systemet, som varit den tillämnad, utan att densamma måst i väsentligt större utsträckning än avsett varit suppleras med kontant understödsverksamhet. Reservarbetena hava visserligen kunnat upprätthållas ungefär i beräknad omfattning, men det har icke visat sig möjligt att utvidga desamma, så att de kunnat fylla det tomrum, som uppstått genom förseningen av arbetena i öppna arbetsmarknaden. Salunda hjälptes under januari månad 1934 endast 43,918 personer genom reservarbeten, medan 73,691 erhöllo understöd. Ju längre krisen varar och ju längre arbetslöshetsperioden blir för den enskilde, desto fördärvligare framstar utvägen, att den arbetslöse skall vara hänvisad till understödslinjen. Den hjälp han på detta sätt erhåller verkar i olika avseenden demoraliserande. Hans inkomst blir alltid mindre än om han beredes arbete; han blir följaktligen ekonomiskt till det yttersta utmattad. Men dessutom vänjes han lätt vid sysslolöshet och mister lusten till arbete: lätt nog utvecklas han i en riktning, som innebär en allvarlig fara för honom själv och, om han har de minsta anlag för asocialitet, även för samhället. Med hänsyn till dylika risker synes det ännu angelägnare i år än i fjol, att den hjälp at de arbetslösa, som är nödvändig, astadkommes genom beredande av arbete i stället för genom understöd och att följaktligen arbetslinjen får en verkligt dominerande plats i hjälpverksamheten. Det program för arbetslöshetens bekämpande, som i olika propositioner framlagts inför riksdagen och som nu föreslås i denna och nästföljande proposition, avser också, att av det beräknade antalet arbetslösa under nästa budgetar — omkring 110,000 enligt vad jag längre fram skall utveckla — cirka 80,000 skola beredas arbete, detta enligt kalkyler för vilka redogörelse i det följande närmare skall lämnas.

Bihang till riksdagens protokoll 193Jf. 1 sami. Nr 2SJf. 3

84 Kungl. Marits proposition nr SS4.

En arbetslöshetspolitik, som skulle leda till en så betydande sysselsättningav arbetslösa, kan icke undgå att i gynnsam riktning påverka den allmänna konjunkturen, genom den ökade köpkraft den skulle medföra.

Till grund för de nästföregående år föreslagna åtgärderna i arbetslöshetslindrande syfte låg en uppskattning av antalet personer, vilka beräknades icke utan åtgärder från det allmännas sida kunna erhålla arbete. Detta antal anslogs därvid till 150,000 i genomsnitt per månad under budgetåret (prop. 216/1933, sid. 30). År 1933 sjönk arbetslösheten under tiden januari—juli från 189,200 till 138,850, eller med i runt tal 50,000, för att därefter i december åter stiga till 171,050 eller med omkring 32,000. Utgångsläget innevarande år är något gynnsammare än i fjol, nämligen 171,540 arbetslösa i januari. Örn jag vågar räkna med en något hastigare nedåtgående arbetslöshet under 1934 än under 1933, beror detta dels på den allmänna konjunkturförbättringen och dels på byggnadsverksamhetens igångsättande. På grund härav bör — såvitt icke nu oförutsebara störningar av internationell art inträffa — arbetslöshetssiffran under sommaren komma att ligga under 100,000, medan man torde böra räkna med något stigande siffror under höst- och vintermånaderna.

Efter övervägande av de olika på frågan inverkande faktorer, vilka berörts i det föregående, har jag ansett antalet hjälpsökande arbetslösa jämte antalet personer, som komma att beredas arbete genom utav statsmakterna beslutade särskilda åtgärder för arbetslöshetens bekämpande men vilka eljest skulle kunnat anmäla sig som hjälpsökande, närmast böra i genomsnitt för nästa budgetår uppskattas till 110,000. Det är möjligt, att denna uppskattning håller sig i underkant och att man — särskilt med hänsyn till att den manliga arbetsföra befolkningen för varje ny årsklass, som inträder på arbetsmarknaden, ökas med cirka 20,000 personer — kanske borde räkna med genomsnittligt 120,000 arbetslösa under budgetåret. Jag återkommer härtill i det följande.

För bedömande av hjälpeffekten av de olika anslagen hade man förra året endast approximativa beräkningar att tillgå. I viss mån har det nu varit möjligt att kontrollera dessa genom de vunna erfarenheterna av anslagens användning. Jag hänvisar härutinnan till den förut åberopade översikten över det antal dagsverken, som hittills utvunnits genom bidrag från de särskilda anslagen (sid. 26—27). Dessutom hava från vederbörande myndigheter inhämtats upplysningar angående den arbetseffekt, vilken under nästa budgetår kan beräknas av den del av årets anslag, som ställts till förfogande av Kungl. Majit genom beslut intill den 24 februari 1934.

Med ledning härav och under hänsynstagande till olika på de skilda anslagen inverkande faktorer hava i följande förteckning beträffande de anslag till arbeten i öppna marknaden, som 1933 års riksdag anvisade under fonden för förlag till statsverket, angivits dels de belopp, vilka redan kommit samt beräknats komma till användning under innevarande budgetår, dels ock den beräknade direkta arbetseffekten av nyssnämnda belopp. Motsvarande uppgif-

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ter lämnas jämväl för anslaget till Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare. Uppenbarligen kunna beräkningarna icke vara annat än mycket approximativa.

Av en jämförelse med sammanställningen a sid. 26 27 framgar, att av de

i slutsumman i förestående förteckning ingående dagsverken sammanlagt omkring 700,000 (828,971 — 125,468) redovisats såsom utförda under tiden intill utgången av januari 1934.

Rörande antalet dagsverken under budgetåret 193411935 hänvisas till följande översikt jämte till densamma fogade anmärkningar. Givetvis gäller jämväl örn denna översikt, att de framlagda resultaten få anses vara approximativa. 1

1 I likhet med vid tidigare beräkningar har här icke någon direkt arbetseffekt uppskattats.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Lån till främjande av enskild

företagsamhet...... 6,089,400 3,910,600

Subventioner till d:o. . . . 121,500 3,378,500

Förlag till understöd åt enskilda järnvägar.......— 1,500,000

________ Samma 75,657,313 23,445,087

\ Dessa dagsverken beräknas falla på under budgetåret 1933/1934 anvisade belopp.

Då^ man icke torde böra räkna med lån enbart utan alltid med lån jämte bidrag, böra särskilda dags verken icke beräknas falla å låneanslaget utan har sammanlagda arbetseffekten förts på bidragsanslaget. En mindre del av detta belopp var den 24 februari 1934 ännu ej anvisad av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

37 Redan i annat sammanhang (sid. 28) har framhållits, att sammanlagda resultatet av de sålunda verkställda beräkningarna utvisar god överensstämmelse nied de kalkyler, som framlades av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag (uti. nr 17, sid. 125). Denna överensstämmelse sträcker sig i regel även till beräkningarna beträffande varje särskilt anslag.

Vid angivandet av arbetseffekten räknade man i fjolårets regeringsplan med att full sysselsättning under tio månader skulle anses motsvara en årsarbetare. Detta sammanhängde väsentligen därmed, att man i regeringsförslaget utgick från att vid de förordade beredskapsarbetena skulle gälla en sådan inskränkning av arbetstiden, att örn denna inskränkning gjordes per vecka, arbetstiden skulle motsvara 40 arbetstimmar i veckan. Detta beräkningssätt bibehölls av särskilda utskottet, ehuru i dess förslag bestämmelse örn inskränkning av arbetstiden icke intogs i direktiven för arbetena å den öppna arbetsmarknaden, något som icke heller gärna kunde ifrågakomma med den allmänna läggningen av utskottsförslaget. Vid angivna förhållanden saknas anledning att vid bedömandet av arbetseffekten nu icke räkna med full arbetstid under hela året, låt vara att i vissa fall, såsom inom byggnadsindustrien, på så sätt viss marginal erhålles. I det följande beräknas alltså en årsarbetare motsvaras av 300 dagsverken.

Vid uppskattningen av arbetseffekten under nästa budgetår måste tydligen även tagas i betraktande, att hela effekten av anslag för sagda budgetperiod icke kan väntas inträda förrän efter budgetårets slut. Visserligen kan denna förskjutning icke väntas bliva av samma storleksordning som under innevarande budgetår, då det av naturliga skäl måste dröja avsevärd tid, innan själva verksamheten och de på densamma grundade arbetena kunde komma i gång. Hänsyn bar emellertid vid beräkningen tagits till angivna förhållande.

Med dessa utgångspunkter har arbetseffekten under nästa budgetår av sådana anslag för budgetåret 1934/1935 under fonden för förlag till statsverket, varom förslag redan framställts till riksdagen, jämte anslaget till Inlandsbanan approximativt beräknats motsvara i runt tal 23,600 årsarbetare. Med motsvarande beräkningssätt erhålles för de anslag, vilka begärts å tillläggsstat för innevarande budgetår, en arbetseffekt under budgetåret 1934/1935 av omkring 3,800 årsarbetare och blir effekten av de belopp, som i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag preliminärt beräknades för statliga och kommunala beredskapsarbeten samt främjande av bostadsbyggande och som jag i det följande kommer att förorda, under samma tid sammanlagt 3,500 årsarbetare.

Av den nyss omnämnda, å sid. 36 intagna översikten framgår, att antalet dagsverken under budgetåret 1934/1935 för anslag anvisade för innevarande budgetår till arbeten i öppna marknaden approximativt kan uppskattas till 4,998,919, vilket motsvarar omkring 16,600 årsarbetare.

Av anslag till arbeten i öppna marknaden, som i arbetslöshetslindrande syfte redan beviljats eller äskats eller i årets statsverksproposition preliminärt beräknats, skulle alltså arbetseffekten under budgetåret 1934/1935 bliva omkring (23,600 + 3,800 -|- 3,500 + 16,600) 47,500 årsarbetare.

38 Kungl. Majlis proposition nr 234.

Vad härefter angår reservarbetslinjen har arbetslöshetskommissionen för nästa år för ändamålet begärt ett belopp av 46,000,000 kronor utan att därvid angiva, hur stor del av beloppet, som beräknats för statliga, respektive statskommunala reservarbeten. Med utgångspunkt från de kostnader per årsarbetare, med vilka arbetslöshetskommissionen räknat i sin preliminära skrivelse angående medelsbehovet (Utgifter för kapitalökning, bilaga 3), har jag funnit förenämnda belopp å 46,000,000 kronor rimligen böra beräknas fördelat på så sätt, att därmed skulle bestridas kostnaderna för 14,000 statliga och

10.000 statskommunala reservarbetare i genomsnitt under året. Detta motsvarar i stort sett den storleksordning, som jag anser reservarbetena lämpligen kunna och böra få under nästa budgetperiod. Jag har alltså räknat med det av arbetslöshetskommissionen begärda anslagsbeloppet samt med ett antal av sammanlagt 24,000 årsarbetare i statliga och statskommunala reservarbeten. Härtill komma de rent kommunala reservarbetena med ett arbetarantal, som i årsgenomsnitt torde kunna uppskattas till inemot 10,000.

Sammanlagt skulle alltså arbetslinjen approximativt kunna beräknas under nästa budgetår bereda sysselsättning åt 47,500 + 24,000 + 10,000 eller i avrundat tal omkring 80,000 arbetare i genomsnitt under bela året.

Till belysande av huru arbetseffekten av de anslag, som äro avsedda att upptagas i nästa budgetårs riksstat, fördelar sig, må hänvisas till vidstående tablå (sid. 39).

Till jämförelse med fjolårets beslut i frågan må erinras, att den av de i propositionerna då framlagda förslagen beräknade sammanlagda direkta arbetseffekten utgjorde 72,500 man (60,500 man i beredskapsarbeten och arbeten på öppna marknaden samt 12,000 man i reservarbeten) och enligt riksdagens beslut ungefär 74,000 man (40,000 man i arbeten på öppna marknaden och

34.000 man i reservarbeten). Mot denna siffra svarar i det föregående (47,500 + 24,000) 71,500 man för 1934/1935. Härvid är emellertid ytterligare att märka att, såsom förut erinrats, man föregående år räknade med förkortad arbetstid motsvarande full sysselsättning under 10 månader. Under samma förutsättning skulle de nyss för nästa budgetår angivna siffrorna motsvara ungefär 57,000 årsarbetare på öppna arbetsmarknaden och 28,500 man i statliga och statskommunala reservarbeten eller sammanlagt 85,500 man och alltså väsentligt flera än enligt fjolårets beslut. Härtill kommer ytterligare den arbetseffekt, som följer av beviljade lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet — hänsyn härtill har icke nu tagits liksom ej heller i fjol — samt av den del av kostnaderna för fortsatt elektrifiering av statens järnvägar, som föreslås skola utgå av anslag under fonden för förlag till statsverket. Ej heller har hänsyn tagits till arbetseffekten av det i statsverkspropositionen ifrågasatta anslaget till åtgärder för beredande av jord åt arbetslösa m. m. eller till den s. k. frivilliga arbetstjänsten.

Liksom nästföregående år bör vidare vid bedömande av resultatet av de ifrågavarande åtgärderna hänsyn tagas till den ökning i arbetstillfällen, som dels i stor utsträckning blir en indirekt följd av anslagens användning och som dels kan väntas uppstå genom den av ifrågavarande anordningar föranledda ökade

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

1 Viss dol av arbetseffekten faller på, budgetåret 1935/1936 och har här ej medräknats, s Häri ingår jämväl lån från gödselvårdslånefonden samt från innevarande budgetårs anslag till län till gödselvårdsanläggningar.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

köpkraften inom mycket betydande kretsar. Å andra sidan är att beakta, att bland dem, som erhålla sysselsättning genom ifrågavarande arbeten, kunna tänkas komma att inga arbetare, som icke innefattas i förutnämnda siffra, 110,000, för det uppskattade genomsnittliga antalet arbetslösa under året. Om emellertid tillika uppmärksammas, att bland de hjälpsökande arbetslösa i viss utsträckning torde inga personer, som av en eller annan anledning icke böra komma i åtnjutande av hjälp med bidrag från staten, torde man — i analogi med vad som skedde förra året — vara berättigad utgå från att antalet hjälpbehövande utgör omkring 100,000.

Med den nyss angivna omfattningen av arbetslinjen skulle sålunda återstå ett antal av (100,000 — 80,000) 20,000 man, som borde erhålla bistånd genom kontantunderstöd. Det är också min avsikt att hemställa, att anslaget till bekämpande av arbetslösheten bestämmes till sådant belopp, att det lämnar utrymme för beredande av kontantunderstöd åt sistnämnda antal i genomsnitt under budgetåret. Jag vill erinra, att detta antal endast är hälften så stort som motsvarande antal enligt fjolårets förslag och riksdagsbeslut samt att detsamma ännu mera understiger antalet av dem, som i genomsnitt under den gångna delen av detta budgetår åtnjutit kontantunderstöd med statsbidrag. Det må emellertid understrykas att, därest en minskning av statshjälpens omfattning i förhållande till vad nu beräknas skulle bliva möjlig, detta i första hand bör leda till inskränkning av kontantunderstöden, medan arbetslinjen bibehålies i avsedd omfattning.

Jag antydde nyss, att det icke finge anses uteslutet, att man hade att räkna med ett antal av 120,000 hjälpbehövande i stället för den siffra av 110,000, fran vilken jag här närmast utgått. Därest av sådan anledning eller eljest ökning av medelsbehovet skulle yppa sig, lärer, såsom under de senaste åren skett, Kungl. Maj:t hava att till 1935 års riksdag framlägga förslag örn erforderlig anslagsförstärkning.

Jag övergår härefter till att närmare motivera förslaget rörande ifrågavarande på socialdepartementets föredragning beroende anslag.

Särskilda anslag.

Statliga beredskapsarbeten. ksit,

I propositionen nr 202 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till Kungl. Maj :ts förfogande ställa ett reservationsanslag av lämplig storlek att enligt Kungl. Maj :ts beprövande användas till arbeten, som under alla förhållanden skulle förr eller senare utföras med anlitande av allmänna medel och genom statlig myndighets försorg och som vore av natur, att i normala fall riksdagen på framställning av Kungl. Majit därtill anvisade medel. Avsikten med dessa s. k. beredskapsarbeten var, att de offentliga arbetena skulle kunna i viss utsträckning anpassas efter konjunkturerna och därmed följande variationer i arbetslösheten. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet av de skilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

arbetena skedde centralt och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan skilda arbeten och bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle beredskapsarbetena till alla delar bliva helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anskaffande skulle angiva skillnaden. Några särskilda regler angående arbetslön, utväljande av arbetare o. s. v. skulle icke meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle äga att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet. Beträffande frågan örn urvalet av arbetsobjekt innebar förslaget, att såsom beredskapsarbeten allenast skulle utföras sådana arbeten, som plägade utföras av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande. Vidare borde Kungl. Maj :t icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa medel till arbeten, som icke kunde fullbordas, utan att riksdagen ett kommande budgetår anvisade ytterligare medel.

De av Kungl. Maj :t sålunda och i övrigt föreslagna grunderna för anslagets användande godkändes av riksdagen, som för ändamålet beviljade ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor.

Jämväl av 1932 års riksdag beviljades ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslösheten att av Kungl. Majit användas enligt oförändrade grunder.

Kungl. Majits till 1933 års riksdag avlåtna förslag angående allmänna arbeten för motverkande av arbetslösheten innebar ett system av beredskapsarbeten av annan typ än den dittillsvarande. Skiljaktigheten bestod i huvudsak däri, att vid arbetena förutsattes skola knytas vissa bestämmelser, som ansågos nödvändiga ur social synpunkt, varjämte beredskapsarbetena skulle omfatta även andra företag än sådana, som plägade utföras i statlig myndighets regi eller på dess föranstaltande. I samband därmed avsågs, att de genom arbetslöshetskommissionen utförda reservarbetena successivt skulle upphöra.

Riksdagen beslöt emellertid att bibehålla reservarbetslinjen, ehuru med vissa modifikationer. Därjämte uttalade riksdagen, att statliga beredskapsarbeten i deras dittillsvarande utformning alltjämt borde i viss utsträckning anordnas som komplement till det av riksdagen beslutade programmet i övrigt för allmänna arbeten på öppna arbetsmarknaden. Till sådana statliga beredskapsarbeten beviljade riksdagen ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor. Beträffande utväljandet av arbetsobjekt för beredskapsarbeten förklarade riksdagen, att jämsides med arbetslöshetssynpunkterna måste tagas i betraktande, att till utförande allenast ifrågakomme företag, varav den praktiska nyttan kunde komma att stå i rimligt förhållande till nedlagda kostnader.

Framställningar örn anvisande av medel till skilda arbeten att utgå ur anslaget till statliga beredskapsarbeten hava under löpande budgetår inkommit till ett sammanlagt belopp av över 12 miljoner kronor. Till och med den 23 februari 1934 har av det till förfogande ställda anslaget anvisats medel örn tillhopa 2,918,488 kronor till skilda arbeten. Av det ursprungliga anslaget örn 3 miljoner kronor återstod således vid nyssnämnda tidpunkt allenast 81,512 kronor. De framställningar om anvisande av medel till arbeten, vilka på grund av anslagets begränsning icke kunnat bifallas, hava emellertid i allmänhet icke

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Departe-

ments-

chefen.

avslagits utan kvarligga i afbidan på förnyat övervägande, därest anslag till statliga beredskapsarbeten av riksdagen beviljas jämväl för nästkommande budgetår.

En nominativ förteckning över de arbeten, till vilka medel under löpande budgetår anvisats ur anslaget till statliga beredskapsarbeten, har såsom bilaga (Bilaga C) fogats vid detta protokoll.

I detta sammanhang må anmärkas, att vid protokollet jämväl finnas fogade nominativa förteckningar över de arbeten, till vilka medel under löpande budgetår anvisats ur anslagen till skenfria korsningar samt broar och hamnar (Bilagorna D och E).

Vid prövningen av framställningarna örn medel till olika arbeten från anslaget till statliga beredskapsarbeten har — med hänsyn till att det av 1933 års riksdag till statsbeställningar beviljade anslaget av 10.7 miljoner kronor så gott som uteslutande kommit militära ändamål till godo — anslaget till statliga beredskapsarbeten i huvudsak ansetts böra förbehållas civila ändamål. Detta utesluter emellertid icke, att, såsom av förteckningen framgår, tämligen betydande belopp anvisats till militära ändamål såsom till hangaroch marketenteribyggnader, skjutfältsanordningar och arbeten vid Åkers krutbruk m. m.

I stor utsträckning hava medel anvisats till anläggning av fiskehamnar. Vidare hava anslag beviljats bland annat till gruvundersökningar, färdigställande av flygfält och konservering av historiskt värdefulla ruiner. Beträffande den nyss omnämnda principen, att som beredskapsarbeten allenast borde utföras sådana arbeten, som plägade utföras av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande, är att märka, att bidrag även lämnats till vissa arbeten för Nordiska museet. Museet lärer väl ej kunna sägas representera ett rent statligt ändamål men har likväl med hänsyn till dess kulturella betydelse och till att detsamma även eljest väsentligen grundar sin ekonomi på statsunderstöd ansetts kunna komma i fråga vid beviljande av medel ur förevarande anslag.

Vid beviljandet av anslag till olika arbetsföretag har genomgående tillämpats den principen, att sådana företag utvalts, som kommit till utförande å orter med svårare arbetslöshet. Sålunda har till statliga beredskapsarbeten i Blekinge län beviljats sammanlagt icke mindre än 668,650 kronor. Samtidigt har emellertid beaktats riksdagens yttrande därom, att den praktiska nyttan av utförda arbeten skulle stå i rimlig proportion till kostnaderna.

Vad beträffar den arbetseffekt, som under löpande budgetår hittills erhållits eller kan förväntas genom anslaget till statliga beredskapsarbeten, får jag hänvisa till de tidigare i tabellform meddelade uppgifterna (sid. 26—27 och 35). I

I anslutning till de synpunkter, som jag framhållit i den allmänna motiveringen, anser jag det vara lämpligt, att i programmet för de arbetslöshetsavhjälpande åtgärderna under nästkommande budgetår upptages ett anslag till statliga beredskapsarbeten. Med hänsyn till arbetslöshetens stora utbredning och den stora omfattningen av behjärtansvärda anspråk, som hittills ej kunnat

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

tillgodoses, förordar jag, att anslaget, vilket liksom hittills torde böra hava karaktären av reservationsanslag, nu bestämmes till 5 miljoner kronor.

Beträffande grunderna för anslagets användande förordar jag, att desamma bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av 1931— 1933 års riksdagar godkänts för då beviljade anslag till samma ändamål. Allenast i ett avseende vill jag förorda, att en jämkning i direktiven vidtages. Det har nämligen vid skilda tillfällen uppstått fråga örn tilldelande av anslag till föreningar, andra sammanslutningar eller stiftelser, vilka väl ej representera rent statliga ändamål men ändock företräda en sa allmännyttig verksamhet, att de ur sådan synpunkt bort kunna komma i fråga till erhållande av medel ur förevarande anslag. Jag erinrar i detta sammanhang örn att Kungl. Majit redan enligt nu gällande grunder ansett sig kunna tilldela Nordiska museet vissa belopp ur anslaget. Enligt min mening skulle det vara att anse som en lycklig utvidgning av området för de statliga beredskapsarbetena, örn Kungl. Majit tillerkändes rätt att för utförande av visst arbete tilldela förening, sammanslutning eller stiftelse, som representerar ett allmännyttigt ändamål, medel ur anslaget. En förutsättning härför skulle likväl vara, att något privat vinstintresse ej är förenat därmed. Såsom jag senare kommer att närmare utveckla, förordar jag en liknande utvidgning med hänsyn till området för de kommunala beredskapsarbetena.

Kommunala beredskapsarbeten.

Till kommunala beredskapsarbeten anvisade 1933 års riksdag för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag av 8.5 miljoner kronor att användas till såväl lån som bidrag.

Särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17 beträffande ifrågavarande arbeten följande-.

Anledningen till att utskottet förordar införande av denna form av arbeten till motverkande av arbetslösheten är närmast den, att ett ej oväsentligt antal kommunala arbetsföretag torde finnas, vilkas utförande visserligen är ur kommunal synpunkt önskvärt och för arbetslöshetens bekämpande angeläget, men som få anstå i avbidan på bättre konjunkturer, enär behovet att tillgodose de med arbetena åsyftade ändamålen icke är trängande samt arbetena icke lämpa sig som reservarbeten. I vissa sådana fall är den nu föreslagna formen för arbeten avsedd att komma till användning.

Iakttagas bör, att ifrågavarande arbeten skola avse ett rent kommunalt ändamål. Förutom att arbetena icke böra kunna ifrågakomma som statskommunala reservarbeten, bör i regel gälla, att de icke heller eljest kunna komma till utförande med statligt understöd. Arbetena böra givetvis utföras å öppna marknaden.

Kommunerna skola äga att hos Kungl. Maj :t ansöka örn erhållande av medel för ifrågavarande ändamål, därvid förslag till arbetsobjekt skall lämnas. Vid avvägningen av förslagen bör Kungl. Maj :t taga hänsyn till saväl angelägenheten och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock arbetenas betydelse för motverkande av arbetslösheten. Ur sistnämnda synpunkt torde arbetslöshetskommissionen böra höras över förslagen, varvid dock bör tillses, att onödig tidsutdräkt undvikes.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Beträffande fragan om den form, i vilken statens stöd för utförande av nu ifrågavarande arbeten bör lämnas, får utskottet föreslå, att såväl lån som i särskilt trängande fall bidrag utan återbetalningsskjddighet må kunna förekomma. Vid avgörandet av frågan, huruvida stödet bör lämnas i den ena eller andra av nämnda former eller eventuellt i bådadera, bör hänsyn tagas till skattebördan inom kommunen, dennas tillgångar oell skulder, kommunens utgifter ^.allmänhet för arbetslöshetens bekämpande och dylikt. Givetvis bör härvid jämväl beaktas omfattningen i och för sig av arbetslösheten inom kommunen. I enlighet med de synpunkter, som nu anförts, bör även avgöras frågan örn storleken av det lån eller bidrag, som må utgå.

Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid utlämnandet av lånen, får utskottet föreslå, att Kungl. Maj :t må äga bevilja räntefrihet under högst 5 år. Kör tid därefter bör a utestående lånebelopp erläggas skälig ränta. Amorteringstidens längd torde få bestämmas av Kungl. Maj :t allteftersom med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt och lämpligt. Någon säkerhet för lånen synes med hänsyn till förhållandena icke böra avfordras kommunerna.

. Närmare bestämmelser angående utlämnandet av ifrågavarande lån och bidrag torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Framställningar örn anvisande av medel till skilda arbeten att såsom lån eller bidrag utgå ur anslaget till kommunala beredskapsarbeten hava inkommit med avseende å arbetsföretag, som kostnadsberäknats till över 40 miljoner kronor. Till och med den 23 februari 1934 har av det till förfogande ställda anslaget anvisats såsom lån 2,032,960 kronor och såsom bidrag 2,775,588 kronor. Av det ursprungliga anslaget örn 8,500,000 kronor återstod således vid nyssnämnda tidpunkt 3,691,452 kronor. Beräknade totalkostnaden av de företag, till vilka medel anvisats, utgör 8,121,281 kronor. Det må anmärkas, att förhållandet mellan totalkostnaden och statshjälpens belopp ställer sig gynnsammare än enligt särskilda utskottets beräkningar förra året. Medan utskottet utgick från att statshjälpen i genomsnitt skulle komma att motsvara 75 procent av totalkostnaden, utgöra hittills meddelade lån och bidrag icke fullt 60 procent av samma kostnad.

Avslag har meddelats å framställningar om bidrag eller lån till arbeten, som kostnadsberäknats till något över 2.5 miljoner kronor. Ännu icke avgjorda ärenden representera en sammanlagd kostnad av omkring 30 miljoner kronor.

De tva faktorer, som ansetts böra tillmätas den största betydelsen vid fördelningen av medel från anslaget till kommunala beredskapsarbeten, hava varit:

1) antalet anmälda arbetslösa i procent av invånarantalet i vederbörande kommun samt

2) skattetrycket inom kommunen.

Det procentuella antalet arbetslösa har i första hand varit avgörande för huruvida statshjälp till en kommun överhuvud ansetts böra ifrågakomma. De tillgängliga medlen skulle nämligen icke på långt när förslå för tillgodoseende av samtliga de inkomna ansökningarna. Med hänsyn härtill har i främsta rummet ansetts böra tillgodoses de kommuner, där arbetslösheten varit mera påfallande. Hitintills har därför statshjälp endast undantagsvis beviljats kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

muner med mindre än 3 procent arbetslösa. Av anvisade medel hava icke mindre än 1,222,918 kronor kommit kommuner inom Norrbottens län till godo, varjämte 821,795 kronor tilldelats kommuner i Västernorrlands län.

Beträffande frågan örn den form, i vilken statshjälpen borde lämnas, uttalade som nyss nämnts förra årets riksdag, att såväl lån som i särskilt trängande fall bidrag utan återbetalningsskyldighet finge ifrågakomma. Största vikten vid avgörandet av formen för statens stöd har ansetts böra tillmätas skattetrycket inom kommunen. Sålunda har statsbidrag i regel endast ansetts böra ifrågakomma, därest den sammanlagda uttaxeringen till kommunalskatt samt väg- och landstingsskatt överstigit 15 kronor per skattekrona. Vid lägre uttaxering har statshjälp alltså som regel utgått i form av lån. Dessa hava beviljats antingen till hela kostnaden för det ifrågavarande arbetet eller ock till en större eller mindre del därav. Örn den ekonomiska ställningen inom en kommun varit förhållandevis god, har lån endast beviljats å halva kostnaden. Bör lånen har i samtliga hittills förekommande fall medgivits ränte- och amorteringsfrihet i 5 år. För tiden därefter har föreskrivits ränta med 4x/2 procent. Amorteringstiderna hava i regel bestämts enligt samma principer, som tillämpas för andra kommunala lån.

I ett fåtal fall har det förekommit, att en kommun, som enligt nyss angivna regler endast skulle hava kunnat erhålla lån, i stället beviljats ett mot räntefrihet under 5 år svarande bidrag. Då räntefoten beräknats till 4l/2 procent, motsvarar räntan under 5 år jämte ränta på ränta ett kapitalvärde av 19.75 procent av lånesumman. Denna siffra har utjämnats till 20 procent, vilken andel i nämnda fall i stället för lån till hela kostnaden utgått som bidrag.

Vid bestämmande av statsbidragens storlek har likaledes största betydelsen tillmätts uttaxeringens storlek. Ju större skattetrycket varit, desto större statsbidrag har beviljats. Sålunda hava särskilt hårt skattetyngda kommuner beviljats statsbidrag med upp till 90 procent av kostnaderna. Förutom till skattetrycket har givetvis hänsyn även tagits till i varje speciellt fall föreliggande särskilda omständigheter av olika slag, vilka kunnat föranleda, att statsbidraget bestämts antingen lägre eller högre, än ett blott hänsynstagande till uttaxeringen skulle hava medfört, t. ex. en förhållandevis lindrig, respektive särskilt svår arbetslöshet.

Kombinering av statsbidrag och lån till samma arbete har endast förekommit i undantagsfall. Därest en kommun kunnat erhålla statsbidrag till viss procent, har det nämligen i allmänhet icke visat sig erbjuda några svårigheter att få till stånd ett beslut örn igångsättande av arbetet med anskaffande av återstående del av kostnaden genom lån i fria marknaden eller på annat sätt.

En nominativ förteckning över de arbeten, till vilka medel under löpande budgetår anvisats ur anslaget till kommunala beredskapsarbeten, har såsom bilaga (Bilaga F) fogats vid detta protokoll.

Av förteckningen framgår, att de arbeten, som hittills beslutats komma till utförande som kommunala beredskapsarbeten, till mycket stor del utgjorts av byggnader för folkskoleväsendet särskilt i landets nordligaste delar. Vidare

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Departe-

ments-

chefen.

hava förekommit arbeten för vattenledningsverk och avloppssystem, uppförande av läroverk, kommunalhus och ålderdomshem samt i enstaka fall sjukhus och arrestlokaler ävensom stensättning.

Vad beträffar den arbetseffekt, som under löpande budgetår hittills erhållits eller kan förväntas genom anslaget till kommunala beredskapsarbeten, får jag hänvisa till de tidigare i tabellform härom meddelade uppgifterna.

Såsom ett allmänt omdöme örn de kommunala beredskapsarbetena torde man kunna säga, att desamma väl försvarat sin plats i arbetslöshetsprogrammet. I anslutning till vad jag tidigare i den allmänna motiveringen anfört anser jag också, att statsmakterna under den utsträckta depressionen böra fortsättningsvis genom bidrag eller lån i förevarande form uppmuntra kommunerna att igångsätta arbeten av olika slag. Beräkningen i statsverkspropositionen av storleken av de medel, som för nästkommande budgetår lämpligen torde böra anvisas till kommunala beredskapsarbeten, har jag icke funnit anledning att frångå. Jag förordar således, att sammanlagt 10 miljoner kronor anvisas till sådant ändamål. Av budgetära skäl torde beloppet böra fördelas å två anslag, vartdera örn 5 miljoner kronor, av vilka det ena skulle avses för bidrag utan återbetalningsskyldighet, att bestridas av lånemedel med kort amorteringstid, och det andra skulle avses för lån till arbeten av ifrågavarande slag, att bestridas av vanliga lånemedel.

Beträffande grunderna för användande av anslagen förordar jag jämkning i följande avseenden i förhållande till de grunder, som godkändes av 1933 års riksdag.

Det av riksdagen föreskrivna villkoret, att bidrag utan återbetalningsskyldighet endast skulle få lämnas i särskilt trängande fall, har visat sig medföra betydande olägenheter i tillämpningen. På grund av sagda villkor bortfaller nämligen praktiskt taget möjligheten att understödja större arbetsföretag i sådana kommuner, som enligt den antagna principen för gränsdragningen mellan lån och bidrag endast skulle kunna erhålla lån. Till belysande av det anförda må nämnas, att 11 såsom kommunala beredskapsarbeten föreslagna arbetsföretag kostnadsberäknats till sammanlagt 13,830,000 kronor. Skulle till dessa arbeten utlämnas lån, komme hela det av riksdagen anvisade anslaget att omedelbart konsumeras och ej få den spridning ut över hela landet, som måste anses vara avsedd. Örn däremot som bidrag utan aterbetalningsskyldighet finge utlämnas vad som kan beräknas motsvara räntefnhet under viss kortare tid, exempelvis 5 år, å lån till hela kostnaden, skulle på ett effektivt sätt kommunerna kunna uppmuntras att igångsätta stora arbeten. Att man nödgades lämna sådana arbeten åsido skulle ofta medföra, att de med hänsyn till arbetslöshetens bekämpande mest värdefulla företagen ej skulle komma till stånd. Med 20 procent bidrag av statsmedel erhalles ju en fem gånger större arbetslöshetslindrande effekt av anslaget, än örn lån lämnats till hela beloppet. Som jag nyss anfört har Kungl. Maj :t redan enligt, nu gällande direktiv i ett fåtal fall ansett sig kunna evalvera lån med räntefnhet under 5 år till bidrag örn 20 procent av det belopp, som eljest skulle hava erhållits såsom lån. Enligt min mening skulle det vara lämpligt, att detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

kunde mera regelmässigt tillämpas i sådana fall, där efter Kungl. Maj:ts beprövande detta finnes vara den bästa formen för statligt stöd. Ur statsfinansiell synpunkt måste det med de tillämpade räntevillkoren anses vara utan egentlig betydelse, vilkendera vägen man använder.

Den förändring i fråga örn användningsområdet, som jag förordat beträffande de statliga beredskapsarbetena, lärer jämväl böra genomföras med hänsyn till de kommunala beredskapsarbetena. Det har vid flera tillfällen visat sig önskvärt att kunna underlätta utförandet av skilda arbetsföretag för föreningar eller sammanslutningar av kommunal karaktär. Som exempel må nämnas en stiftelse för arbetsstugor. Trots det behjärtansvärda ändamålet kan enligt gällande direktiv något understöd icke utgå till uppförande av nya byggnader för verksamhetens utvidgande. Jag förordar därför, att grunderna för anslaget till kommunala beredskapsarbeten ändras på så sätt, att lån eller bidrag må kunna lämnas till föreningar, sammanslutningar eller stiftelser av kommunal karaktär, såvida något vinstintresse ej är förenat därmed. Den modifikation i bidragsvillkoren, som kan erfordras för här avsedda fall, torde det få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga.

Främjande av bostadsbyggande.

Till främjande av bostadsbyggande anvisade 1933 års riksdag av lånemedel, såsom inledningsvis berörts, ett reservationsanslag av 15 miljoner kronor att utgå, i överensstämmelse med vad särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 17 förordat, dels för lån till bostadsbyggnadsföretag i städer och stadsliknande samhällen, dels ock för lån och bidrag till sådana företag på landsbygden. För förstnämnda ändamål avsågs av anslaget i första hand ett belopp av 5 miljoner kronor och för sistnämnda återstoden eller alltså 10 miljoner kronor. Därest emellertid för ettdera ändamålet avsett belopp skulle visa sig icke behöva eller kunna för detsamma helt tagas i anspråk, borde hinder ej möta mot att använda överskottet för den andra verksamheten.

Bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Beträffande låneverksamheten till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen har Kungl. Majit genom kungörelse den 16 september 1933 (nr 558) meddelat närmare föreskrifter. I huvudsak innebära dessa följande.

Statslån utgår för främjande av uppförandet i städer och stadsliknande samhällen av byggnader, huvudsakligen avsedda för bostäder. Lån må dock utgå endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet icke^ utan dylikt statligt stöd kan beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning, som befinnes lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten och önskvärd med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Låneverksamhet må vidare förekomma allenast i kommun, som atagit sig att utan kostnad för statsverket eller låntagare förmedla lån av ifrågavarande art.

Lån får icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd kan väntas komma till stånd under den närmare tiden, och ej heller för byggnadsföretag i vederbörande kommuns egen regi. Som förutsättningar för att lån skola få utgå gäller härjämte bland annat, att vederbörande byggnadsföretag utförts inom viss tid samt att den på öppna marknaden erhållna, i

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

fastigheten bättre belägna krediten är på betryggande sätt ordnad (ej leverantörkredit och liknande).

I avseende å lånebeloppen är stadgat, att lån ej må överstiga en femtedel av nyssnämnda kredit med bättre förmånsrätt i fastigheten. Ej heller får statslånet uppgå till högre belopp än som svarar mot 15 procent av ett på visst sätt fastställt fastighetsvärde eller överstiga 15 procent av fastighetens taxeringsvärde efter byggnadsföretagets fullbordande.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande fastighet, liggande inom 90 procent av fastighetsvärdet. Inteckningen skall jämväl vara belägen inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde efter byggnadsföretagets fullbordande ävensom inom summan av brandförsäkrings- och tomtvärdena. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola även pantförskrivas hos annan långivare belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten än den för statslånet ställda säkerheten eller deras värde, i den mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva tagas i anspråk för gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand blivit pantförskrivna eller som på grund av omsättning trätt i dess ställe.

Intill viss, av Kungl. Majit fastställd, för alla låntagare gemensam dag skola lånen löpa utan amortering och med 5 procent årlig ränta. Därefter skola de utgöra amorteringslån. Annuiteten å amorteringslån skall utgöra 7 x/4 procent av det ursprungliga lånebeloppet. Av annuiteten skola, å oguldna lånebeloppet räknat, 4 1/4 procent utgöra ränta och en procent avsättning till en riskfond, avsedd att användas till täckande av förluster å verksamheten. Återstoden skall utgöra amortering.

Lånen kunna i vissa fall utbetalas redan under byggnadstiden. Härför fordras emellertid, att långivningen under denna tid bedrives på kommunalt betalningsansvar.

I avseende å förfarandet i låneärendena är föreskrivet, att ansökan örn lån göres av byggnadsföretagaren och skall, ställd till statens byggnadslånebyrå, som utgör ett för handhavandet å statens vägnar av verksamhetens administration inrättat provisoriskt organ, ingivas till förmedlingsorganet inom kommunen. Förmedlingsorgan är, där kommun ej annorlunda bestämmer, i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden eller municipalnämnden. Förmedlingsorganet översänder därefter jämte eget yttrande ansökningen till byggnadslånebyrån, som meddelar beslut, huruvida lån beviljas och i så fall till vilket belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet, såvitt då kan bedömas, må komma att utgå. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, verkställes besiktning och värdering av fastigheten, varefter byggnadslånebyrån har att fatta slutligt beslut i ärendet.

Kontroll skall utövas dels av det kommunala förmedlingsorganet, dels och av särskilda, utav byggnadslånebyrån för ändamålet utsedda värderingsman. Där byggnadsföretag med statslån bedrives i anslutning till kooperativ organisation, må jämväl sådan organisation förbehålla sig rätt att utöva kontroll över företaget.

Enligt 1933 års riksdags beslut skulle utförandet av genom låneverksamheten finansierade byggnadsföretag icke få begynnas, innan avtalsförhållandena blivit ordnade för ifrågavarande arbetsmarknadsområde. Med anledning härav meddelades i förberörda kungörelse icke några bestämmelser angående tiden, då låneansökan senast skulle ingivas m. m., samt angående den tid, inom vilken byggnadsföretag skulle utföras. Sedan byggnadskonflikten blivit löst, har Kungl. Majit i kungörelse den 16 februari 1934 (nr 20) föreskrivit, att låneansökan skall vara ingiven till förmedlingsorgan senast den 10 mars 1934,

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

att till förmedlingsorgan inkomna ansökningar skola insändas till byggnadslånebyrån senast den 20 mars 1934 samt att vederbörande byggnadsföretag skola hava påbörjats tidigast den 15 februari 1934 och senast den 1 september 1934 ävensom vara fullbordade senast den 1 april 1935, dock att vid bedömandet huruvida byggnadsföretag påbörjats före den 15 februari 1934 hänsyn icke skulle behöva tagas till smärre, före sistnämnda dag vidtagna förberedelser till företaget.

Genom beslut den 7 juli 1933 förordnade Kungl. Maj :t, att en särskild byrå —- benämnd statens byggnadslånebyrå — skulle inrättas med uppgift att i överensstämmelse med de av riksdagen godkända grunderna handhava ärenden rörande lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen. Samtidigt meddelade Kungl. Maj :t beslut angående ordförande och ledamöter i nämnda byra. Instruktion för byrån har Kungl. Majit fastställt den 24 november 1933 (nr 683).

I syfte att utröna huruvida och i vilken omfattning de medel, som för löpande budgetår stå till förfogande närmast för ifrågavarande ^overksamhet, kunna förväntas bliva tagna i anspråk för det avsedda ändamålet samt huruvida ytterligare medel under enahanda eller liknande villkor kunna anses påkallade för nästkommande budgetår hänvände sig byggnadslånebyrån genom en cirkulärskrivelse den 11 december 1933 till vederbörande myndigheter i samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen i riket. Enligt vad jag inhämtat från byggnadslånebyrån hava i anledning härav 31 städer, 9 köpingar och 17 municipalsamhällen meddelat, att de beslutat åtaga sig förmedling av lån av här ifrågavarande art, samt 9 städer, 2 köpingar och 16 municipalsamhällen förklarat, att de torde komma att åtaga sig dylik förmedling.

Däremot hava 36 städer, 13 köpingar och 65 municipalsamhällen uttalat sig emot sådan förmedlingsverksamhet. Ansökningar hava intill den 28 februari 1934 ingivits från 18 kommuner avseende 70 olika byggnadsföretag, till vilka statslån begärts med sammanlagt 1,792,519 kronor. Ordföranden i byggnadslånebyrån har ansett sig kunna approximativt uppskatta det sammanlagda belopp, som komme att sökas i lan av statsmedel, till ungefär fyra gånger det hittills sökta och i varje fall till ett belopp, som icke oväsentligt överstege det för ändamålet tillgängliga. Det kunde således förväntas, att på grund av den begränsade medelstillgången ansökningar icke komme att kunna bifallas, även i fall där förhållandena på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden liksom ock ansökningarnas egen beskaffenhet vore sådana, att bifall eljest lämpligen kunnat ifrågakomma.

Departementschefen.

I årets statsverksproposition (Utgifter för kapitalökning, bilaga 3, punkt 3) framhöll jag, att det belopp om 5 miljoner kronor, som närmast avsetts för främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, ännu icke kommit till användning med hänsyn till byggnadskonfliklen. Vid sådant förhållande ansåg jag anledning för det dåvarande saknas att beräkna ytterligare medel för ändamålet. Sedan numera byggnadskonflikten lösts, har frågan kommit i ändrat läge. Ifrågavarande bostadsbyggnadsverksam- Bihang till riksdagens protokoll 198J,. 1 sami. Nr 284. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Uppgifter rörande öostadsförbättringsverksamheten

het kommer att omedelbart igångsättas, antagligen i betydande omfattning, och anledning torde, såsom byggnadslånebyråns ordförande framhållit, finnas för antagandet, att det nuvarande anslagsbeloppet icke skall belt förslå till samtliga de ansökningar, som, därest medel funnes tillgängliga, lämpligen borde bifallas. På grund härav och med hänsyn till ifrågavarande verksamhets mycket stora betydelse för arbetslöshetens bekämpande torde Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

på landsbygden under budgetåret 1988/1934.

Majit böra beredas möjlighet att förfoga över ytterligare medel för ändamålet. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Bostadsbyggande på landsbygden.

I fråga om lån oell bidrag till bostadsbyggnadsföretag på landsbygden har Kungl. Maj :t meddelat närmare föreskrifter i kungörelserna den 30 juni 1933

52 Kungl. Majlis proposition nr 234.

(nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av byggnadsverksamhet på landet samt den 16 september 1933 (nr 545) örn utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse. I huvudsak innebära dessa föreskrifter följande.

Förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas för bostadsbyggnadsföretag på landet, med undantag av sådant samhälle som i 34 § hälsovårdsstadgan sägs,^ sa ock inom sadan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna i 2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

Förbättringsbidrag få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer och andra förbättringsarbeten å bostadslägenheter samt för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga sådana, så framt de ifrågavarande bostadslägenheterna, så vitt för närvarande kan bedömas, aro behövliga för framtiden samt sökandena — för att inom den närmaste tiden kunna genomföra vederbörande byggnadsföretag — äro i behov av ekonomiskt bistånd och förbinda sig att enligt fastställd byggnadsplan och inom föreskriven tid, i regel före utgången av år 1934, utföra byggnadsföretagen. Som ytterligare villkor är föreskrivet, att bostadslägenheterna efter byggnadsföretagens genomförande skola uppfylla hälsovårdsstadgans krav. Bidragsbeloppet skall motsvara viss del av de för vederbörande byggnadsföretag uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall bestämmas med skälig hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. I regel skall bidraget understiga 50 procent av nyssnämnda kostnader. En högsta gräns är dragen vid ett belopp av 1,000 kronor för bostadslägenhet.

Nybyggnadslanen löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet samt amorteras under en tid av 20 ar. De få lämnas för samma slags byggnadsföretag som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och förbättringsarbeten, och under samma förutsättningar med det undantaget, att nybyggnadslan kan beviljas även person, som icke är i behov av ekonomiskt bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Lånen få ej överstiga 70 eller tillika med förbättringsbidrag 80 procent av byggnadskostnaderna. En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen vid ett belopp av 3,000 kronor för bostadslägenhet. Skall för samma byggnadsföretag utgå såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag får dock nybyggnadslånet högst uppgå till 2,000 kronor för varje särskild bostadslägenhet.

Rätt att tilldelas förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation eller annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom nybyggnad.

Verksamheten ^handhaves av dels hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens egnahemsstyrelse. Hälsovårdsnämnderna skola mottaga ansökningar (ansökningstiden utgick den 15 oktober 1933), verkställa utredningar, yttra sig till egnahemsnämnderna om ansökningarna och kontrollera byggnadsföretagen. Egnahemsnämnderna skola besluta angående bidrag och lån, utbetala dessa förvalta säkerheterna samt i avseende å inbetalningar av räntor och amorteringar vara mellanhand mellan bidrags- eller låntagaren och statskontoret. Egnahemsstyrelsen slutligen medverkar vid fastställandet av de belopp, som för verksamheten fa disponeras av de olika egnahemsnämnderna, utgör klagolnstans beträffande egnahemsnämndernas beslut i låneärenden samt leder och övervakar verksamheten. Kostnaderna för organisationen bestridas av statsmedel. dock skola kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet bestridas av vederbörande kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28b.

53 Beträffande ifrågavarande verksamhets omfattning under den förflutna delen av innevarande budgetår får jag hänvisa dels till de uppgifter angående dagsverken utförda under tiden 1 juli 1933—31 januari 1934, som i det föregående (sid. 26—27) lämnats, dels ock till den sammanställning, vilken finnes intagen å sid. 50—51.

Genom beslut den 9 februari 1934 har Kungl. Majit, som tidigare förskottsvis ställt sammanlagt högst 8 miljoner kronor till egnahemsnämndernas förfogande för verksamhetens påbörjande, fastställt de belopp, inom vilka av årets anslag förbättringsbidrag och nybyggnadslån må av egnahemsnämnderna beviljas. Dessa belopp framgå av sistnämnda sammanställning.

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 2 mars 1934 ställt till egnahemsstyrelsens förfogande ett belopp av högst 100,000 kronor för att tagas i anspråk vid beviljande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån i ärenden, som på grund av klagomål över egnahemsnämnds beslut kommit under egnahemsstyrelsens prövning.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras örn att Kungl. Maj :t den 17 november 1933 ställde till svenska arkitektföreningens förfogande ett belopp av 4,250 kronor för utgivande av trycket av en handledning för uppförande och underhåll av lantbostäder. Såsom villkor för det sålunda anvisade beloppets utbetalande skulle gälla, att egnahemsstyrelsen godkände handledningen j tryckt skick samt att arkitektföreningen kostnadsfritt ställde till egnahemsstyrelsens förfogande 20,000 exemplar av densamma. Handledningen har numera utkommit av trycket, och de till egnahemsstyrelsens förfogande ställda exemplaren hava distribuerats för att tjäna till ledning vid utförande av med förbättringsbidrag eller nybyggnadslån finansierade byggnadsföretag.

Såsom i statsverkspropositionen meddelades, har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 22 december 1933 gjort framställning örn anvisande för nästa budgetår av medel för här ifrågavarande verksamhet.

Innan jag ingår härpå, må erinras, att Kungl. Majit på min hemställan i anledning av ett av egnahemsstyrelsen i skrivelse den 9 december 1933 framlagt förslag i proposition (nr 230) den 2 mars 1934 med förslag till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1933/1934 föreslagit riksdagen att till främjande av bostadsbyggande för innevarande budgetår anvisa ett förstärkningsanslag av 10 miljoner kronor, vilket anslag skulle användas till fortsättande av verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån å landsbygden.

Egnahemsstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse den 22 december 1933 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för bostadsförbättringsverksamhet på landet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag av 10 miljoner kronor. Till stöd härför har styrelsen anfört följande.

För att utröna, i vilken omfattning bostadsbeståndet på landet vore i behov av förbättring med ytterligare stöd från det allmännas sida, hade egnahemsstyrelsen den 9 december 1933 tillställt hälsovårdsnämnderna i rikets samtliga kommuner ett cirkulärkort med anhållan om uppgift rörande antalet bostadslägenheter inom respektive hälsovårdsområden, vilka nämnderna ansåge behöva upprustas med tillhjälp av allmänna medel, därvid tillika särskilt skulle angivas antalet lönebostäder, såsom exempelvis statarbostäder. De bo-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

städer, för vilka hälsovårdsnämnderna redan hos egnahemsnämnderna tillstyrkt förbättringsbidrag eller nybyggnadslån, skulle icke medräknas.

Ehuru resultatet av berörda undersökning ännu icke kunde framläggas, hade dock av dittills inkomna uppgifter från ungefär hälften eller i runt tal 1,200 av ifrågavarande kommuner inhämtats, att därstädes återstode omkring

17,000 lägenheter, vilkas iståndsättande vore betingat av ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Då därjämte syntes kunna förutses, att ett betydande antal av de ansökningar örn bidrag och lån, vilka vore beroende på egnahemsnämndernas prövning, måste avslås i brist på medel, även örn tilläggsanslag anvisades för ändamålet, kunde följaktligen anses ådagalagt, att för fortsatt hjälpverksamhet, varom här vore fråga, erfordrades betydande belopp. Egnahemsstyrelsen uppskattade det härför erforderliga ytterligare medelsbehovet till minst 10 miljoner kronor.

Såsom ett led i strävandena att motverka arbetslösheten genom utförande av arbete utav bestående värde och till framtida gagn för en förbättrad livslöring och större trivsel på landet syntes ifrågavarande verksamhet tillika utgöra en av de hjälpformer, som samtidigt kunde tillgodose angelägenheten av att behålla landsbygdens folk vid dess arbets- och försörjningsmöjligheter medelst tillskapade arbetsförtjänster och främjad varuomsättning. Verksamheten syntes därför egnahemsstyrelsen böra lämnas stöd i den omfattning, behovet därav påkallade och den statsfinansiella situationen medgåve.

I skrivelse den 13 januari 1934 har egnahemsstyrelsen sedermera framlagt de närmare resultaten av nyssnämnda utredning. Dessa framgå av efterföljande sammanställning (sid. 55).

Till följd av remiss har bostadsutredningen för landsbygden den 16 februari 1934 avgivit yttrande i ämnet och därvid — under framhållande att den under innevarande budgetår igångsatta bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden vore av mycket stor betydelse ur bostadshygienisk synpunkt och tilllika verkade stimulerande på landsbygdens arbets- och näringsliv — från de synpunkter, som utredningen i anledning av sitt uppdrag har att företräda, tillstyrkt egnahemsstyrelsens förslag. I samband härmed har bostadsutredningen anfört bland annat huvudsakligen följande.

Verksamheten, varom här vore fråga, hade otvivelaktigt vunnit en utomordentligt stor anslutning. Likväl vore det naturligt, att icke i samtliga fall, där förbättringsbidrag och nybyggnadslån skulle kunna ifrågakomma, ansökningar gjorts vid det encia tillfälle, som hittills stått till buds. Det belopp av över 25.5 miljoner kronor, till vilket egnahemsnämnderna beräknat det i anledning av de gjorda ansökningarna förefintliga behovet av statsmedel, täckte med andra ord ingalunda hela det sammanlagda medelsbehovet för ett mera fullständigt, ur hälsosynpunkt påkallat bostadsförbättringsarbete på landsbygden. I syfte att, utöver vad som framkommit vid egnahemsstyrelsens undersökning, erhålla ytterligare utredning angående sistnämnda behov hade bostadsutredningen underställt förste provinsialläkarna de sifferuppgifter, som lämnats i anledning av berörda undersökning. I sina med anledning härav avgivna yttranden hade förste provinsialläkarna i åtskilliga fall ansett sig icke kunna göra något allmänt uttalande beträffande fullständigheten av hälsovårdsnämndernas uppgifter. Av de återstående förste provinsialläkarna hade två ansett hälsovårdsnämndernas siffror vara alltför höga, medan tio snarast syntes anse, att siffrorna icke gåve ett fullständigt uttryck för förekomsten av sådana bristfälliga bostäder, som avsåges i enquéten. Slutligen hade två förste provinsialläkare ansett hälsovårdsnämndernas uppgifter i stort sett över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

55 Sammanställning av vissa uppgifter från hälsovårdsnämnderna rörande behovet av fortsatt bostadsförbätl rings verksamhet på landet.

ensstämma med rådande förhållanden inom vederbörande län. Det kunde nämnas, att från Malmöhus län bifogats en utredning av bostadsinspektrisen därstädes, utvisande behov av allmänt understöd till förbättring av ungefär 335 lönebostäder belägna i omkring 100 olika kommuner. Motsvarande, av hälsovårdsnämnderna i anledning av egnahemsstyrelsens enquéte lämnade siffror vöre respektive 158 och 20, därvid emellertid borde märkas, att uppgifter icke lämnats från hälsovårdsnämnderna i 51 kommuner.

På grund av vad sålunda förekommit ansåge bostadsutredningen, att — även om tilläggsanslag beviljades på sätt egnahemsstyrelsen ifrågasatt i sin skrivelse den 9 december 1933 — medelsbehovet för ifrågavarande verksamhets mera fullständiga genomförande dock icke bleve täckt, utan kvarstode ett betydande ytterligare anslagsbehov. Det kunde påpekas, att 1933 års riksdag, då anslag beviljades för innevarande budgetår, framhållit, att, därest medels-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr £34.

behovet skulle visa sig uppgå till högre belopp än anslagssumman, det syntes få ankomma på Kungl. Majit att därom göra framställning till 1934 års riksdag. Således syntes det närmast hava varit riksdagens uppfattning, att verksamheten borde i möjligaste mån fullföljas.

Jag övergår härefter till vissa ändringsförslag, som framlagts i fråga örn reglerna för den här förevarande verksamhetens bedrivande. Dessa förslag avse dels lantarbetarnas lönebostäder, dels verksamhetens utsträckande i vissa fall till municipalsamhällen, dels ock särskilda åtgärder för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder.

I fråga örn lantarbetarnas lönebostäder har egnahemsstyrelsen i skrivelsen den 22 december 1933 framhållit, att stora svårigheter visat sig möta att i konkurrensen örn medelstilldelning mellan föreliggande ansökningar kunna i önskvärd utsträckning beakta ansökningar, som avsåge dylika bostäder. Dessas innehavare kunde icke själva vinna delaktighet av statshjälpen utan vore beroende av arbetsgivarens möjlighet härtill. Det syntes därför egnahemsstyrelsen, som borde ett särskilt belopp bestämmas för lantarbetarbostädernas förbättrande. I sin skrivelse den 13 januari 1934 har egnahemsstyrelsen återkommit till detta förslag och därvid förordat, att ett belopp av 1,500,000 kronor företrädesvis skulle få användas för lönebostäder.

Bostadsutredningen för landsbygden har i denna fråga anfört huvudsakligen följande.

. Egnahemsnämnderna hade vid den preliminära granskning, de ägnat ansökningarna, ansett sig böra räkna med bidrag och lån till 33,435 lägenheter, varav lönebostäderna ej skulle utgöra flera än 837 eller alltså omkring 2.5 procent. Enligt tillgängliga uppgifter syntes av samtliga bostäder på landsbygden lönebostäderna utgöra åtminstone 10 procent, och bland de förbättringsbehövliga lägenheterna utgjorde de sannolikt ett än högre procenttal. All erfarenhet talade nämligen mot antagandet örn en genomsnittligt högre bostadsstandard för lantarbetarnas vidkommande. Snarast vore väl motsatsen fallet, och förklaringen till den förenämnda, låga siffran syntes därför vara att söka i andra omständigheter, närmast vederbörande arbetsgivares villighet och möjlighet att taga ifrågavarande statshjälp i anspråk. Resultatet av egnahemsstyrelsens enquéte hos hälsovårdsnämnderna och de yttranden, som förste provinsialläkarna häröver avgivit till bostadsutredningen, pekade också på, att ett avsevärt behov förelåge av ytterligare statshjälp till förbättring av lönebostäderna. Det syntes bostadsutredningen vara av stor betydelse, att landsbygdens olika befolkningsgrupper på ett sins emellan så långt möjligt vore rättvist sätt finge tillgodonjuta ifrågavarande statshjälp. Genom egnahemsstyrelsens förslag skulle, såsom ock styrelsen framhållit, dels framhävas angelägenheten av att lönebostädernas brister bliva avhjälpta och dels i viss mån hävas den omedelbara konkurrensen om tillgängliga medel mellan sökande av lönebostäder, å ena, samt övriga sökande, å andra sidan. I sistnämnda hänseende finge bostadsutredningen tillägga, att en dylik reglering av konkurrensen jämväl syntes vara lämplig av den anledningen, att, då fråga vore örn lönebostäder, delvis olika principer syntes böra tillämpas vid prövningen av sökandenas behov av ekonomiskt bistånd än i andra fall. På grund av vad sålunda anförts finge bostadsutredningen tillstyrka egnahemsstyrelsens förslag, därvid utredningen emellertid ansåge det angeläget framhålla, att givetvis den

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

sålunda förordade avsättningen av vissa medel icke borde medföra någon begränsning av rätten att erhålla bidrag eller lån för upprustning av lönebostäder.

I anslutning härtill har bostadsutredningen påpekat, att man icke, även om tillräckliga medel anvisades till ändamålet, kunde genom verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån, vilken verksamhet vore anordnad i syfte att under en kortare tidsrymd stimulera en till förhindrande av arbetslöshetens utbredning angelägen byggnadsverksamhet på landsbygden, förvänta någon fullständig sanering av landsbygdens bostadsbestånd. Särskilt i fråga örn lönebostäder syntes ej sällan föreskriften, att sökanden skulle vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande inom den närmare tiden, resa hinder för vederbörande att erhålla förbättringsbidrag. Visserligen återstode även i dylika fall möjligheten att erhålla nybyggnadslån, men uppenbart vore, att av olika anledningar sådana icke komme att sökas i alla fall, där behov av förbättring förefunnes. Med hänsyn härtill hade bostadsutredningen för avsikt att fullfölja sina undersökningar rörande möjligheten av en statlig kreditgivning på längre sikt för att — i samband med skärpt bostadsövervakning, varom bostadsutredningen framlagt förslag i sitt den 15 december 1933 avgivna betänkande — underlätta vidtagandet av ur hälsosynpunkt angelägna förbättringar, särskilt beträffande lantarbetarnas lönebostäder.

Frågan om verksamhetens utsträckande i vissa fall till municipal samhällen har väckts av bostadssociala utredningen. I skrivelse den 12 januari 1934 omförmälde nämnda utredning, att i anledning av en utav utredningen anordnad enquéte från ett flertal municipalsamhällen och köpingar ävensom från åtskilliga städer framförts den uppfattningen, att det knappast syntes befogat eller med rättvisan överensstämmande att från förbättringsbidrag och nybyggnadslån utestänga alla de egnahemsägare o. d., som bodde inom områden, där hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad vore gällande.

Bostadsutredningen för landsbygden, som till följd av remiss avgivit yttrande häröver, har anfört huvudsakligen följande.

Representanter för bostadsutredningen hade med vederbörligt tillstånd företagit en studieresa i Göteborgs och Bohus län för att erhålla närmare kännedom om, huru i allmänhet bostadsförhållandena gestaltade sig inom där belägna municipalsamhällen. I nämnda län funnes för närvarande icke mindre än 42 dylika samhällen, i stor utsträckning bebodda av fiskare och stenarbetare, inom vilka samhällen hälsovårdsstadgans föreskrifter för stad skulle tilllämpas. Enligt nu gällande bestämmelser kunde förbättringsbidrag och nybyggnadslån icke beviljas inom dessa samhällen, ehuru där bodde över en femtedel av hela befolkningen på länets landsbygd. Inom vartdera av de i fråga om näringsliv och befolkningsförhållanden närmast jämförbara länen, Blekinge och Hallands, funnes endast ett enda municipalsamhälle. Detta innebure, att fiskar- och stenarbetarbefolkningen inom dessa sistnämnda län i allmänhet vore bosatt på den egentliga landsbygden och alltså kunde, i motsats till en avsevärd del av samma befolkning i Göteborgs och Bohus län, draga fördel av ifrågavarande verksamhet med förbättringsbidrag och nybyggnadslån.

58 Kungl. Majlis proposition nr 284.

Erfarenheterna under studieresan hade givit vid handen, att bostadsbeståndet inom ifrågavarande samhällen visserligen genomsnittligt stod på en hög nivå, vilket också gällde om bostadsvården och hemvården. Dock förefunnes, särskilt beträffande de utpräglade stenarbetarsamhällena och de samhällen, som beboddes av såväl fiskare som stenarbetare, i åtskilliga fall hygieniskt otillfredsställande bostäder, av vilka flera måste anses vara av mycket dålig beskaffenhet. Understundom vore bebyggelsen inom vederbörande municipalsamhälle i stort sett likartad med bebyggelsen i den omkringliggande sockendelen. Ur synpunkten av bostadsförbättringsverksamhetens betydelse för lindrande av arbetslöshet och allmän nöd kunde framhållas, att under studieresan från ortsrepresentanternas sida allmänt påpekats, hur angeläget ur ekonomisk synpunkt det vore för dessa hårt skattetyngda, nödlidande samhällen, att ifrågavarande bostadsförbättringsverksamhet utsträcktes till dem.

Bostadsutredningen finge i avseende å den sålunda föreliggande frågan angående utsträckande av verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån till vissa orter, där hälsovårdsstadgans föreskrifter för stad gällde, framhålla, att, såsom utredningen påpekat i sin promemoria den 8 februari 1933, allmänna medel till förbättring av landsbygdens bostäder ginge till en verksamhet, om vilken det åtminstone kunde sägas, att den icke vore direkt produktiv. Detta förhållande borde enligt bostadsutredningens mening tillmätas stor betydelse, när det gällde att avgöra, huruvida och i vad mån en dylik verksamhet borde utsträckas även till stadsliknande samhällen. Med hänsyn härtill syntes det knappast böra ifrågakomma, att här ifrågavarande verksamhet utsträcktes till städernas planlagda områden och andra samhällen, där bebyggelsen på grund av förekomsten av hyreshus i stort sett hade stadsliknande karaktär och gällande hyror kunde förränta byggnads- och reparationskostnaderna. Emellertid förefunnes municipalsamhällen, där bostadsbeståndet så gott som uteslutande bestode av egna hem, vilka i räntabilitetshänseende närmast syntes vara att jämställa med bostadshusen å den egentliga landsbygden. Så syntes vara förhållandet med åtskilliga av municipalsamhällena i Göteborgs och Bohus län, och antagligen gällde detsamma i viss mån också örn Norrland, varest kyrkbyar av sannolikt övervägande lantlig karaktär ombildats till municipalsamhällen. Möjligen kunde fall förekomma även i övriga delar av landet, där övervägande skäl talade för att municipalsamhälle i förevarande hänseende jämställdes med den egentliga landsbygden.

Bostadsutredningen föreslår med anledning av vad sålunda anförts, att verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån må under nästa budgetår i vissa fall kunna utsträckas jämväl till municipalsamhällen. Enär emellertid någon allmängiltig gränsdragning knappast kunde ske mellan samhällen, som syntes kunna tilldelas statshjälp, och sådana, där så ej borde bliva fallet, syntes det böra ankomma på Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall, på framställning av vederbörande samhälles hälsovårdsnämnd, bestämma huruvida förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge utgå inom samhället. Vidare borde bostadsförhållandena ur hälsosynpunkt motivera ett ingripande från det allmännas sida och tillika ett sådant ingripande vara önskvärt såsom ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande eller lindrande av nöd. Givetvis skulle även här, framhåller bostadsutredningen, den regeln gälla, att de bostäder, som skulle upprustas eller ersättas med nybyggnader, såvitt för närvarande kan bedömas, vore behövliga för framtiden. Hälsovårdsnämndens framställning borde, ställd till Kungl. Maj :t, ingivas till vederbörande egna-

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

hemsnämnd, som, efter erforderlig utredning, skulle med eget yttrande översända framställningen till egnahemsstyrelsen. Sistnämnda styrelse borde därefter med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj :t.

Bostadsutredningen har vidare föreslagit, att för verksamheten inom municipalsamhällena skulle avses ett visst begränsat belopp, förslagsvis högst

500,000 kronor.

Vad härefter angår förslaget till särskilda åtgärder för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder, har detta framlagts av bostadsutredningen för landsbygden, som i sådant hänseende anfört huvudsakligen följande.

Från flera håll hade i olika sammanhang påpekats, att lägenhetsägare o. d., som saknade all förmåga att bidraga med eget arbete eller penningar, vore utestängda från möjligheten att erhålla förbättringsbidrag, ehuru deras bostäder ofta vore i mycket stort behov av förbättringar.

I avseende härå kunde framhållas, att enligt gällande kungörelse hinder icke mötte att förbättringsbidrag utginge till ett belopp motsvarande en mycket betydande del av totalkostnaderna. Någon högsta gräns, örn man frånsåge den absoluta gränsen av 1,000 kronor, funnes icke bestämd i vederbörande författning; dock borde statens bidrag icke motsvara hela byggnadskostnaden. I de fall, varom här vore fråga, saknades emellertid förmågan att bidraga ens med någon mindre del av kostnaderna. Att i dylika fall, vilka icke syntes vara alltför talrikt förekommande, statsbidrag skulle få utgå med 100 procent av totalkostnaderna, ansåge bostadsutredningen icke lämpligt, särskilt med hänsyn till den risk för missbruk, som då skulle kunna föreligga. I stället ifrågasatte bostadsutredningen, huruvida icke i förevarande fall erforderliga bidrag skulle kunna påräknas från vederbörande kommuner. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt, att egnahemsstyrelsen, som ju hade att utöva viss ledning av och uppsikt över verksamheten, vidtoge erforderliga åtgärder i syfte att intressera vederbörande kommuner för en sådan anordning.

Slutligen må nämnas, att bostadsutredningen — under framhållande av att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas vidkommande — ifrågasatt, örn icke i vissa fall särskilda åtgärder borde vidtagas för att söka på upplysningens och handledningens väg åstadkomma mera enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter.

Vid de av ifrågavarande verksamhet föranledda byggnadsföretagen sysselsättas, enligt vad hittills vunna erfarenheter utvisa, ett i förhållande till kostnaderna för statsverket mycket betydande antal arbetslösa, varjämte verksamheten otvivelaktigt även i övrigt verkar stimulerande på landsbygdens arbets- och näringsliv. Tillika torde verksamheten vara av mycket stor betydelse ur bostadshygienisk synpunkt. Den har jämväl omfattats med ett påfallande intresse. Det synes därför vara angeläget, att — utöver det redan äskade tilläggsanslaget — medel anvisas för dess fortsatta bedrivande under nästa budgetår.

I likhet med vad jag förordat beträffande de byggnadsföretag, som komma

Departe-

ments-

chefen.

60 Kungl. Majlis proposition nr 234.

att finansieras med det redan äskade tilläggsanslaget för innevarande budgetår, lärer, då fråga är örn medel från det nu ifrågasatta nya anslaget för nästa budgetår, tidpunkten, då byggnadsföretagen skola vara fullbordade, böra bestämmas till utgången av år 1935. I fråga örn förslagen angående dels viss reglering av konkurrensen mellan ansökningar avseende lönebostäder och andra ansökningar, dels verksamhetens utsträckande i vissa fall till municipalsamhällen, dels ock särskilda åtgärder för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder får jag, under åberopande av den redogörelse för dessa förslag och de för dem anförda motiven, som lämnats i det föregående, tillstyrka desamma. De åtgärder, som må finnas böra vidtagas för att åstadkomma större enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter, torde böra ankomma på egnahemsstyrelsen.

Anslag sbelopp.

Vad slutligen angår storleken av det anslag, som bör äskas för nästa budgetår, har jag icke funnit anledning göra avsteg från den beräkning, vilken framlades i statsverkspropositionen. Ett anslag av 10 miljoner kronor torde alltså böra begäras för ifrågavarande ändamål. Detta anslag bör huvudsakligen tagas i anspråk för det fortsatta bedrivandet av landsbygdsverksamheten, därvid 1.5 miljon kronor torde företrädesvis böra användas till lönebostäder och högst 500,000 kronor enligt Kungl. Maj:ts bestämmande synas böra få utgå inom municipalsamhällen. Emellertid torde, i anslutning till vad jag förut anfört, Kungl. Majit böra äga rätt att, där så prövas lämpligt och för ändamålet närmast avsedda medel ej förslå, disponera viss del av anslaget till lämnande av tertiärkredit i städer och stadsliknande samhällen i enlighet med hittills tillämpade grunder; dock torde härför icke få tagas i anspråk sammanlagt mer än en miljon kronor.

Lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Av det i propositionen nr 211 till 1933 års riksdag äskade anslaget örn 75 miljoner kronor avsågs preliminärt ett belopp av 10 miljoner kronor till främjande av företagsamhet och industriell verksamhet. Beträffande de huvudregler, som ansågos böra gälla för ifrågavarande medels användning, anförde jag sammanfattningsvis i propositionen följande:

»1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Maj:ts beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Maj :t,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner .till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande:

a) Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas

Kungl. Maj:ts proposition nr 884.

därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.»

Särskilda utskottet förordade i sitt utlåtande nr 17, att särskilda anslag skulle upptagas för lån och för subventioner. Låneanslaget föreslog utskottet till 10 miljoner kronor. Beträffande subventioner tillstyrkte utskottet ett belopp av 3.5 miljoner kronor för ändamålet. Anslagen borde givas reservationsanslags karaktär.

I motiveringen för anslagen förklarade utskottet, att utskottet icke funnit anledning till erinran mot de villkor för lån eller subventioner, som Kungl. Majit förutsatt skola gälla. Utskottet betonade emellertid angelägenheten därav, att endast sådana företag komme i åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt kunde bedömas, inom en icke avlägsen framtid bleve tvungna, därest hjälp i någon form icke erhölles, att nedlägga sin verksamhet. En ytterligare förutsättning för statligt stöd borde vara, att företagen icke på annan väg kunde erhålla hjälp till sin verksamhet. Företagen borde hava en verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. Slutligen framhöll utskottet vikten därav, att den hjälp, som lämnades ett företag, icke bleve ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för annat företag.

Vad utskottet sålunda förordat lämnades av riksdagen utan erinran.

Rörande användningen av de utav riksdagen anvisade anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet anhåller jag att få lämna följande redogörelse.

Intill februari månads utgång 1934 förelågo 592 framställningar örn lån eller subventioner. 105 ansökningar berörande 5,111 arbetare och avseende lån å 8,351,000 kronor samt subventioner med 671,500 kronor hava under löpande budgetår till och med den 23 februari 1934 i så måtto bifallits, att lån beviljats till ett belopp av 6,089,400 kronor och subventioner till ett belopp av 121,500 kronor. 146 ansökningar hava avslagits berörande 3,338 arbetare och avseende lån å 4,300,950 kronor och subventioner med 1,129,800 kronor. I ett flertal fall hava emellertid i dessa ansökningar uppgifter örn arbetarantal icke lämnats.

14 avgjorda ansökningar hava avsett ändrade villkor för beviljade lån. 27 ansökningar hava för slutlig handläggning överlämnats till kommerskollegium eller annan myndighet. 80 ansökningar hava av sökandena återtagits, icke fullföljts eller av andra anledningar lagts ad acta.

Beträffande de av Kungl. Majit meddelade villkoren för beviljade lån må följande meddelas.

I den mån räntefrihet icke medgivits, har ränta utgått med 5 procent för

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

år räknat. Endast två helt räntefria lån hava beviljats, nämligen till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag med 1,650,000 kronor och till Kubikenborgsverken med 400,000 kronor. Femårig räntefrihet har medgivits Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund för ett lån å 350,000 kronor samt Steneby Hemslöjdsförening för ett lån å 5,000 kronor.

I övrigt hava beviljats

37 lån å inalles 1,042,400 kronor utan räntefrihet 15 » » » 514,000 » med 1 års räntefrihet

43 » » » 1,973,000 » » 2 » $

2 » » » 140,000 » 3 » »

Lånet till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag beviljades till bestridande av kostnaderna för gråbergsbrytning i Kiruna malmfälts hängvägg under tiden från och med den 1 oktober 1933 till och med den 31 mars 1934. Bolaget förband sig att — under förutsättning att bolagets utskeppning av malm under nyssnämnda tid genomsnittligt icke understege 100,000 ton månatligen ävensom att vid Kiruna malmfält arbetets behöriga gång icke hindrades genom strejk eller lockout eller omständigheter i övrigt, varöver bolaget icke ägde råda — utöver tidigare gjorda uppsägningar före utgången av sagda tid någon ytterligare minskning av arbetsstyrkan vid malmfältet icke skulle äga rum, och att under samma tid de vid malmfältet anställda arbetarna regelmässigt skulle beredas arbete minst fyra skift per vecka.

Det till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund utlämnade lånet avsågs för utförande av arbeten för omläggning av Frövi—Ludvika järnväg och Bergslagernas järnväg i enlighet med en av Kungl. Majit den 11 oktober 1929 meddelad resolution.

Amorteringstiden för lånen har i regel bestämts till 10 år; detta gäller sålunda för 95 lån å ett sammanlagt belopp av 3,612,400 kronor. Då företagets ekonomiska förhållanden ansetts kunna medgiva det har föreskrivits, att amorteringen av lånen skall börja redan med första låneåret. Vid flertalet lån har emellertid medgivits uppskov med amorteringen under 1 ä 2 år. Kortare amorteringstid än 10 år har bestämts för 8 lån, nämligen

för 1 lån å 50.000 kronor till 1 år » 3 » » 429,000 •» » 3 *

» » » » 75,000 » » 5 »

» 1 » » 8,000 » » 9 »

varjämte amorteringstiden för nyssnämnda båda malmbolags lån å inalles 2,000,000 kronor gjorts beroende på framtida beslut av Kungl. Maj :t.

Nu omförmälda lättnader med hänsyn till ränta och amortering hava medgivits, då företagets ekonomi befunnits vara i större eller mindre grad beroende av rådande industriella kris.

Såsom säkerhet för lånen har föreskrivits

1) fastighetsinteckningar intill 70—80 procent av taxeringsvärdet för 20 lån å tillsammans 1,186,400 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

2) förlagsinteckningar inom 60 procent av ett normalt minsta förlagsvärde med eller utan borgen

för 41 lån å tillsammans 995,000 kronor;

3) fastighets- och förlagsinteckningar med eller utan borgen för 31 lån å tillsammans 1,341,000 kronor;

4) endast borgenssäkerhet

för 6 lån å tillsammans 165,000 kronor; samt

5) preferensaktier i respektive företag, eventuellt, för tryggande av aktiemajoritet, därjämte stamaktier

för 7 lån å tillsammans 487,000 kronor.

Slutligen hava lånen till de båda malmbolagen utlämnats emot revers utan säkerhet.

12 kommuner hava mera aktivt understött lånsökande företag, därav 2 med aktieteckning till belopp av sammanlagt 60,000 kronor, 3 med direkta lån å inalles 45,000 kronor, 9 med borgensförbindelse för ett sammanlagt lånebelopp av 187,500 kronor, 1 genom medverkan till fördelaktigt köp av tomt samt 1 med subvention genom prisrabatt på elektrisk ström m. m. Understöd i sistnämnda form har därjämte i flera fall lämnats indirekt genom kommunerna närstående kraftdistributionsföretag.

Utredningen av låneärendena har i ett flertal fall föranlett, att som villkor för lånen uppställts en mer eller mindre genomgripande rekonstruktion av respektive företag eller andra åtgärder till dessas sanering.

Sålunda hava i 6 fall personalförändringar i företagets ledning genomförts. I 15 fall har som villkor för statlig hjälp föreskrivits, att företagens eget kapital skulle ökas genom nyteckning av aktier. I 14 fall har företagets vanliga bankförbindelse eller annan huvudborgenär medgivit avskrivning av fordringar. I 5 fall har ackordsförfarande, berörande flertalet fordringsägare, genomförts. Slutligen har i 10 fall sanering av balansräkningar skett genom nedskrivning av aktiekapitalet.

Vid dessa saneringsåtgärder hava i regel företagens kreditgivande banker lämnat ett intresserat stöd.

Bakom flertalet låneansökningar ligger närmast en kreditvägran från företagets vanliga bankförbindelse, som funnit företagets genom den industriella krisen eller eljest stegrade kreditanspråk icke motsvaras av erbjudna säkerheter. Arten av bankernas förhållande därvidlag har naturligtvis tett sig växlande. I många fall torde en kreditvägran hava varit motiverad även under normal konjunktur; i andra fall synes en sådan vägran påtagligen hava varit grundad i en av kreditgivarens uppfattning av nuvarande konjunkturläge föranledd skärpning av den ekonomiska politiken.

Stödaktionernas fördelning på olika industrigrenar framgår av följande tabell:

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Departe-

ments-

chefen.

Summa kronor 6,089,400 121,500

6,2104)00

En större möbelfabrik och flera snickerifabriker, vilka erhållit lån, äro kombinerade med sågverk.

I fråga örn stödaktionernas geografiska fördelning hänvisas till den å sid. 24 och 25 intagna tabellen.

Vad beträffar den arbetseffekt, som under löpande budgetår hittills erhållits genom anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet, får jag hänvisa till den förut åberopade översikten.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att subventioner till främjande av enskild företagsamhet ansetts böra ifrågakomma endast i så pass obetydlig omfattning, att det redan beviljade anslaget härtill torde kunna anses vara tillfyllest jämväl under nästa budgetår. Såsom jag redan i statsverkspropositionen anfört, ifrågasätter jag alltså icke något nytt anslag för detta ändamål. Jag utgår i stället från att hinder icke bör möta mot att, örn så finnes lämpligt och låneanslagets tillgångar äro uttömda, jämväl från detta anslag lämna bidragen i form av lån.

Däremot torde för nästkommande budgetår ett anslag böra upptagas till lån till främjande av enskild företagsamhet. Beträffande storleken av detta anslag, vilket liksom hittills torde böra hava karaktären av reservationsanslag, har jag ej funnit anledning att frångå den i statsverkspropositionen gjorda uppskattningen. Jag förordar sålunda, att anslaget bestämmes till 5 miljoner kronor.

Den genom förevarande båda anslag erhållna arbetseffekten har, såsom framgår av tablån å sid. 26—27, visat sig vara synnerligen stor. Man torde vara berättigad utgå ifrån att här genom en statshjälp av mycket måttlig omfattning till vederbörande företag ett betydande antal arbetare bevarats från arbetslöshet ej blott tillfälligt utan även för framtiden. Vidare må anföras, att ännu under innevarande budgetår visst belopp av anslaget till bekämpande av arbetslösheten i enlighet med riksdagens uttalanden stått till Kungl. Maj:ts förfogande för åtgärder i syfte att främja enskild företagsamhet. Då nu ett fortsatt bemyndigande i sadant hänseende icke ifrågasättes, synes det så mycket angelägnare, att i förevarande form medel i tillräcklig omfattning ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Kungl. Majlis proposition nr 284.

65 Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till uppehållande av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt direktiven möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt till igångsättande av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt nytt slags verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle säkerligen ytterligare ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Maj :t att understödja utvidgningar eller startande av företag. I ett par fall har det visat sig, att man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt stärka den svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka till skapandet av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller medföra menliga verkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i främsta rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas eller avsevärt inskränka driften.

Jag förordar sålunda, att grunderna för förevarande anslag jämkas i av mig nu anfört avseende.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket» anvisa reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av

dels, till statliga beredskapsarbeten, .... kronor 5,000,000; dels, till bidrag till kommunala beredskapsarbeten, ........................ kronor 5,000,000;

dels, till främjande av bostadsbyggande, kronor 10,000,000; dels, till lån till kommunala beredskapsarbeten, ............................... kronor 5,000,000;

dels och, till lån till främjande av enskild företagsamhet,.................... kronor 5,000,000.

II. godkänna de av mig förordade ändringarna i grun-

derna för användningen av ifrågavarande anslag ävensom av det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 234.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr $84.

Bilaga A.

Uppgift

rörande vissa arbetslöshetsförkållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöshetskommission för den 31 december 1933.

(Asterisk vid kommuns namn utmärker, att kommunen icke rapporterade arbetslöshet per den

31 januari 1933.)

A. Länsvis.

Kungl. Majlis proposition nr SS4. 67

B. Kommunvis.

68 Kungl. Majlis proposition nr 284

Kungl. Majlis proposition nr 884.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 2Sb.

Kungl. Maj:ts proposition nr %3-k.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr S34-.

Kungl. Majlis proposition nr 284.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr SS-i-.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 28-b.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284

78 Kungl. Maj:ts proposition nr £34,

Kungl. Maj :ts proposition nr SS-4.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 284

Kungl. Maj:ts proposition nr 284. 81

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 28h.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S-4.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS4.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 03-4.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS4.

88 Kungl. Maj;ts proposition nr 884.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 284,

Kungl. Maj:ts proposition nr 28/f,

92 Kungl. Majlis proposition nr 2S4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 234

94 Kungl. Majlis proposition nr 2Si.

Antalet hjälpsökande arbetslösa den 31 december

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.

95 Bilaga B.

1933 i fördelning på, yrkesgrupper och län.

3,(552 13,242

19,002 4,009| 2,8(521 8,254] 5,57«| 4,089] 8,389| 10,309] 1(5,270] 3,371 ] 6,092] 10,545 171,065

96 Kungl. Maj:ts proposition nr ZS-4.

Bilaga C.

Förteckning å företag, till vilka under tiden 1h 1933—23/s 1934 medel

anvisats ur anslaget till statliga beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr £34.

97 Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr £34.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 23-b.

Bilaga B.

Förteckning å företag, till vilka under tiden 1/i 1933—88/s 1934 medel

anvisats ur anslaget till skenfria korsningar.

Kungl. Majlis proposition nr 884.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Bilaga E.

Förteckning å företag, till vilka under tiden 7’ 1933—23/2 1934 medel

anvisats ur anslaget till broar och hamnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S-t.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr ZSA.

Bilaga F.

Förteckning å foretag, till vilka under tiden Vi 1933—28A 1934 medel

anvisats ur anslaget till kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Majlis proposition nr 234.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Kungl. May.ts proposition nr 234.

105 Förteckning

över i propositionerna nr 234 och. 235 intagna tabeller och översikter m. m.

Sid.

Propositionen nr 234:

Antal arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen under åren 1930—1933 .. ..........................^........

Fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet under åren 1930

_1933 ............................................................

Antal hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöshetskommissionens månadsrap-

porter under åren 1930—1933 ..................................••••

Antal till arbetslöshetskommissionen rapporterande kommuner under åren

1931—1933 ........................................................

översikt över kommuner, vilka den 31 januari 1934 men icke den 31 januari 1933 rapporterat arbetslöshet (»nytillkomna kommuner»), respektive kommuner, vilka den 31 januari 1933 men icke den 31 januari 1934 avgivit

sådan rapport (»avgångna kommuner») ......................•_.......

Kommuner med arbetslöshet den 31 december 1933 motsvarande minst 8 %

av invånarantalet ............................................j ’ öi

översikt, utvisande hur kommunerna med mer än 8 % arbetslöshet den 31 december 1933 fördela sig med hänsyn till dels antalet hjälpta i procent av antalet arbetslösa, dels ock antalet enligt arbetslinjen hjälpta i procent

av hela antalet hjälpta ......................................

Antal rapporterade hjälpsökande arbetslösa januari—december 1933 i fördelning på yrkesgrupper ..............................................

De arbetslösas yrkesfördelning (Jämförelse mellan den hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösheten vid vissa tidpunkter 1933 och den 31

januari 1934) ............................................

Länsfördelning av de arbetslösa (Jämförelse mellan den hos arbetsloshetskommissionen anmälda arbetslösheten vid vissa tidpunkter 1933 och den 31

januari 1934) ...............................................

Anmälda arbetslösa den 31 december 1933 i förhållande till den manliga befolkningen över 16 års ålder ........................................

Antal arbetare, antal utgjorda arbetstimmar, använd drivkraft samt salutillverkningarnas värde efter omräkning till 1913 års prisläge vid ett antal

företag under vissa redovisningsår ........................._.........

Fördelning av under tiden 1J7 1933—23/2 1934 beviljade belopp till arbeten

i öppna marknaden ..............................................

Dagsverken, utförda under tiden */7 1988—»/i 1934 för anslag från fonden för förlag till statsverket, anvisade till arbeten i öppna marknaden .... Den hittills under budgetåret 1933/1934 beslutade arbetslöshetshjälpens fördelning på län och större städer......................................

Sammanställning, utvisande beräknat antal dagsverken under budgetåret 1933/1934 av de för samma budgetår anvisade anslagen till arbeten i öppna marknaden ......................................................

Sammanställning, utvisande beräknat antal dagsverken under budgetaret 1934/1935 av de för budgetåret 1933/1934 anvisade anslagen till arbeten i

öppna marknaden ..................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1934- 1 sami. Nr 234.

6 6 7

16 17

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 28b.

Sid.

Sammanställning, utvisande arbetseffekten av de anslag, som äro avsedda

att upptagas i riksstaten för budgetåret 1934/1935 .................... 39

Uppgifter rörande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden under

budgetåret 1933/1934 ................................................ 50

Sammanställning av vissa uppgifter från hälsovårdsnämnderna rörande be- ^ hovet av fortsatt bostadsförbättringsverksamhet på landet.............. 55

Uppgift rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöshetskommission för den 31 december 1933 (Bi-

laga A) ........................................................... 66

Antalet hjälpsökande arbetslösa den 31 december 1933 i fördelning på yrkesgrupper och län (Bilaga B).......................................... 94

Förteckning å företag, till vilka under tiden Vt 1933—23/a 1934 medel anvisats ur anslaget till statliga beredskapsarbeten (Bilaga C)............ 96

Förteckning å företag, till vilka under tiden V» 1933—23/s 1934 medel anvisats ur anslaget till skenfria korsningar (Bilaga D).................. 98

Förteckning å företag, till vilka under tiden Vt 1933—23/2 1934 medel anvisats ur anslaget till broar och hamnar (Bilaga E).................... 100

Förteckning å företag, till vilka under tiden Vt 1933—23/i 1934 medel anvisats ur anslaget till kommunala beredskapsarbeten (Bilaga F)........ 102

* *

*

Propositionen nr 235:

Omsättningen per vecka av arbetare vid de statliga reservarbetena 1V—*°L 1933 ............................................ '

Tablå över de statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och

över de olika delkostnaderna i procent av arbetenas bruttokostnader......

Tabell, utvisande fördelningen på städer och landskommuner av antalet kommuner, som under åren 1931—1933 åtnjutit förhöjt statsbidrag till

statskommunala reservarbeten ..........................

Arbetslinjens omfattning 1931—1933......................’" ’ ” '

Tablå över kommuner, som åtnjutit förhöjt statsbidrag till kontantunder-

stödsverksamhet ..............................

Understödslinjens omfattning 1931—1933 ............................

Hyreshjälpsbeloppens storlek i vissa kommuner under år 1933..............

Fördelning å yrken av statliga och statskommunala reservarbetare samt dagunderstödda ............................................ 8

Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta arbetslösa vid vissa tidpunkter 1931—1933 .................................................

Det absoluta och relativa antalet hjälpta arbetslösa 1931—1933............

De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 januari 1934 ur

geografiska synpunkter ...............•...................

Beräknade kostnader och statsbidrag för under tiden */» 1933—23/2 1934 beviljade statliga och statskommunala reservarbeten....................

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten, understodsverksamhet, hyreshjälp, kurser samt frivillig arbetsvinst under tiden Vt 1933—“/s 1934.....................................

54 56

*

*

*

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.