med förslag till för¬ ordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
1 Nr 251.
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd; given Stockholms slott den 9 mars 1934.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 251,
532 31
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
Förslag
till
lörordning angående ändrad lydelse av G § förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
6§-
Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd, bör själv eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden. Ansökan, som inkommit senare än å tionde dagen efter barnsbörden, må bifallas allenast för så vitt särskilda omständigheter äro för handen, såsom att behov av understöd ej tidigare förelegat. Göres ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning.
I samband---- sistnämnda kassa.
Vad i---tredje stycket.
Denna förordning träder omedelbart i kraft och skall jämväl äga tillämpning beträffande ansökan örn moderskapsunderstöd, vilken dessförinnan inkommit till vederbörande sjukkassa.
Kungl. Majas proposition nr 25K
3 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Gällande bestämmelser rörande moderskapsunderstöd äro meddelade i Kungl. Maj:ts förordning den 26 juni 1931 (nr 281) örn moderskapsunderstöd. Bestämmelserna innehålla bland annat följande.
Moderskapsunderstöd utgår till kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav (1 §). I regel utgår understöd under högst 30 dagar, i allmänhet med en krona örn dagen (3 och 4 §§). Understödet bestrides av statsmedel. Rätten till understöd prövas och understöd utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att lokalsjukkassa kan för centralsjukkassans räkning handhava denna uppgift. Ersättning för utgivna understöd äger centralsjukkassan att kvartalsvis utbekomma av socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet för erkända sjukkassor (5 §). Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd, skall själv eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (6 § första stycket, punkt 1). Ansökan, som inkommit senare än å sextionde dagen före barnsbörden, må bifallas allenast för så vitt särskilda omständigheter äro för handen, såsom att nedkomsten inträffat tidigare än skäligen kunnat förväntas eller att behov av understöd ej tidigare förelegat (6 § första stycket, punkt 2). Göres ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning (6 § första stycket, punkt 3). Då ansökan örn understöd inkommit till behörig sjukkassa, skall denna lämna kvinnan anvisning för erhållande av råd och upplysningar rörande vad hon har att iakttaga med avseende å dels egen vård under havandeskapet, i samband med förlossningen och under tiden därefter, dels ock barnets skötsel. Understöd må ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg, att kvinnan fött barn (7 §).
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 30 januari 1934 dagtecknad skrift har Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa anhållit, att den tid, inom vilken ansökan om moderskapsunderstöd enligt omförmälda bestämmelser i vanliga fall senast skulle vara ingiven för att ansökningen skulle kunna bifallas,
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
måtte förlängas med 45 dagar och alltså bestämmas till 15 dagar före barnsbörden. Till stöd härför har sjukkassan anfört i huvudsak följande.
Sjukkassans verksamhet med utbetalande av moderskapsunderstöd hade tagit sin början i juli månad 1933 och därefter fått stor omfattning. Sålunda hade under nämnda år till kassan inkommit 1,172 ansökningar örn dylikt understöd, av vilka under året behandlats 897. Kassan hade genom cirkulär till vissa lokalkassor och ombud samt genom meddelanden i tidningspressen och på annat sätt sökt sprida kännedom örn gällande bestämmelser rörande moderskapsunderstöd. Det oaktat hade ansökningarna örn understöd i stor utsträckning inkommit först långt efter den i förordningen föreskrivna ansökningstiden, i många fall först efter det barnsbörden ägt rum. Anledningen härtill syntes i allmänhet vara den, att vederbörande moder först vid barnsbördstillfället genom barnmorskan erhölle kännedom örn möjligheterna till utbekommande av understöd.
Då en sträng tillämpning av gällande bestämmelser skulle kunna leda till att ett betydande antal — troligen minst 50 % — av de mödrar, som vore i behov av understöd, bomme att gå miste härom samt förordningen därigenom icke skulle medföra den nytta, som avsetts, syntes förordningen böra ändras därhän, att tiden, då ansökan senast skulle vara ingiven, bestämdes till 15 dagar före barnsbörden. Denna tid vore fullt tillräcklig för verkställande av erforderlig utredning i ämnet, vadan även med en dylik tidsbestämning understödet borde kunna utbetalas omedelbart efter det intyg örn barnsbörden inkommit till kassan.
Över förevarande framställning har socialstyrelsen, efter hörande av sociala rådets sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet (den s. k. sjukkassenämnden), avgivit infordrat utlåtande den 26 februari 1934 samt därvid tillika i avskrift överlämnat två till styrelsen ingivna skrivelser i förevarande ämne jämte yttrande över en av dessa.
Den ena av skrivelserna är ingiven av Stockholms stads barnavårdsnämnd. Häri anföres bland annat, att de ogifta mödrarna i Stockholm först genom de för barnen förordnade barnavårdsmännen erhölle kännedom örn sin rätt till moderskapsunderstöd, att barnavårdsmän i allmänhet icke förordnades så tidigt som 60 dagar före barnsbörden samt att därför för närvarande högst en fjärdedel av dessa mödrar kunde inom föreskriven tid ingiva ansökan örn understöd. Barnavårdsnämnden har därför hemställt örn vidtagande av lämpliga åtgärder till förhindrande av att obemedlade kvinnor av okunnighet örn gällande bestämmelser ginge miste om dem tillkommande understöd. I yttrande över denna framställning bär styrelsen för Stockholms erkända centralsjukkassa förordat, att som giltigt skäl för bifall till senare än 60 dagar före barnsbörden inlämnad ansökan måtte gälla sökandens tidigare obekantskap med förordningen.
Den andra framställningen är ingiven av styrelsen för Skånes erkända centralsjukkassa. Kassan anför, att av de till kassan inkomna ansökningarna örn moderskapsunderstöd i regel minst två tredjedelar avslagits med hänsyn till att desamma inkommit senare än 60 dagar före barnsbörden. Angående anledningen härtill uppger kassan, att ett stort antal av barnaföderskorna icke ville ge sig tillkänna någon längre tid före förlossningen och därför
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
underläte att anmäla sig hos kassan, oaktat de merendels vore i mycket stort behov av understöd. Kassan har därför hemställt, att dispens tillsvidare måtte meddelas från bestämmelsen om skyldighet att ingiva ansökning senast 60 dagar före barnsbörden.
Sjukhus senämnden har vid sammanträde den 22 februari 1934- enhälligt förklarat sig instämma i syftet med den av Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa gjorda framställningen. Börande det sätt, varpå ansökningstiden borde utsträckas, hava nämndens ledamöter uttalat olika uppfattningar, dock att samtliga ansett tiden böra utsträckas till minst en vecka efter barnsbörden.
Socialstyrelsen har i sitt utlåtande till en början anfört följande.
I det av moderskapsunderstödssakkunniga den 26 september 1929 upprättade förslaget till lag örn moderskapsunderstöd av allmänna medel hade icke stadgats någon viss tid före barnsbörden, inom vilken ansökan örn understöd skulle göras. De sakkunniga hade tvärtom räknat med att ansökan som regel skulle komma att göras först sedan barnet blivit fött, ehuru den skulle kunna göras även före förlossningen.
I den inom socialdepartementet under hösten 1930 uppgjorda promemoria, vilken legat till grund för de sedermera utarbetade och av riksdagen antagna bestämmelserna om moderskapshjälp och moderskapsunderstöd, hade däremot uppställts krav på att kvinnan för erhållande av moderskapsunderstöd skulle göra ansökan därom viss tid före nedkomsten. I promemorian hade framhållits, att detta krav härflöte närmast ur sambandet mellan understödsverksamlieten och övriga samhällsåtgärder för moderskapsskydd. Sjukkassan skulle på detta sätt bliva i tillfälle att giva kvinnan vissa anvisningar i fråga örn de senare åtgärderna, särskilt beträffande den s. k. föregående moderskapsvården, såsom att hänvisa henne till moder- och barnavårdsanstalt eller till läkare, örn så erfordrades. Samma synpunkt återkomme i departementschefens anförande vid propositionens föredragning (prop. nr 75 till 1931 års riksdag s. lid).
I en systematiskt ordnad moderskapsskyddsverksamhet exempelvis i enlighet med de riktlinjer, som angivits i moderskapsunderstödssakkunnigas år 1929 avgivna betänkande, hade fordran på att ansökan om moderskapsunderstödet ingåves en viss, icke allt för kort tid före barnsbörden sitt givna berättigande. Utan en genomförd dylik verksamhet ställde sig dock saken i viss män annorlunda. Särskilt komme därvid i betraktande, att moderskapsunderstödet såsom sådant vore jämförelsevis ganska obetydligt till beloppet samt att understödet icke finge utbetalas, förrän förlossningen ägt rum, och därför knappast kunde tagas i ,'in sprak för åtgärder i samband med förvården. Då enligt förordningen örn moderskapsunderstöd nämnda understöd vore avsett i första hand till ersättning för barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, vore det mindre att förvåna sig över, örn barnaföderskorna icke ansåge sig behöva ansöka örn understödet förrän i samband med barnsbörden, då utgifterna för vården bleve aktuella.
Av de föreliggande framställningarna franninge, att den stadgade anmälningstiden i stor utsträckning icke iakttoges. Styrelsen hade från flertalet centralsjukkassor under hand erhållit meddelande om att minst hälften av ansökningarna måst avslås på den grund att do ingivits för sent.
Under den första tiden efter förordningens ikraftträdande, vilket ju skett successivt alltefter som centralsjukkassor för olika områden blivit antagna, hade givetvis obekantskapen med förordningen varit förklarlig. Styrelsen hade därför på förfrågan under hand låtit meddela kassorna, att detta för-
Departements-
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
hållande borde kunna godtagas som skäl för utbetalning av understöd, ehuru ansökan inkommit senare än 60 dagar före nedkomsten. Sedan numera förordningen för några centralsjukkassor varit gällande över ett år och för övriga över ett halvt år, hade styrelsen emellertid icke ansett obekantskap med förordningen kunna som regel godtagas som skälig anledning till dispens.
Utom i bristande kännedom örn förordningen och dess bestämmelser läge förklaringen till ansökningarnas sena ingivande i främsta rummet i den motvilja, som uppenbarligen gjorde sig gällande framförallt hos ogifta kvinnor att förrän absolut nödigt vore bringa sitt tillstånd till allmän kännedom.
Med anledning av den av Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa gjorda framställningen anför styrelsen härefter, att styrelsen funne sig böra förorda en ändring av den stadgade ansökningstiden. Styrelsen framhåller emellertid, att man med en sådan ändring som den av sagda kassa föreslagna icke på långt när skulle nå det avsedda syftet. Styrelsen påpekar, att då understödet i främsta rummet vore avsett för gäldande av förlossningskostnaderna, det förefölle naturligt, örn ansökan ingåves först sedan förlossningen ägt rum.
A andra sidan borde den — yttrar styrelsen vidare — ingivas utan alltför långt dröjsmål. Styrelsen har såsom en lämplig medelväg förordat en föreskrift att ansökan om moderskapsunderstöd skulle, där ej särskilda omständigheter vore för handen, ingivas senast å tionde dagen efter barnsbörden.
Styrelsen anser icke, att någon annan ändring än den här föreslagna bör vidtagas. Styrelsen föreslår sålunda, att de nuvarande bestämmelserna i 6 § att ansökan örn understöd skall göras i god tid före barnsbörden ävensom att ansökan, som göres senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, icke må upptagas till prövning skola bibehållas oförändrade. Härigenom skulle — anför styrelsen — alltjämt principiellt hävdas den fordran, att ansökan skall göras i sådan tid före nedkomsten att anknytning kan ske till samhällets moderskapsskyddsverksamhet i övrigt. På detta sätt skulle ändringen mera få karaktären av ett provisorium och det bleve lättare att framdeles, när förutsättningar därför kunde anses vara för handen, återgå till nuvarande strängare bestämmelser i fråga örn anmälningstiden.
För att begränsa antalet av de barnaföderskor, vilka med nu gällande anmälningstid syntes komma att gå förlustiga understöd, har styrelsen slutligen hemställt, att den föreslagna ändringen måtte få träda i kraft så snart ske kunde. Styrelsen har även föreslagit, att den nya bestämmelsen skulle få äga tillämpning jämväl i fråga örn ansökan örn understöd, vilken inkommit men icke avgjorts före ikraftträdandet.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att en sträng tilllämpning av gällande bestämmelse örn tiden för ingivande av ansökan örn moderskapsunderstöd — normalt 60 dagar före nedkomsten — skulle leda till att ett betydande antal kvinnor ginge miste örn det understöd, som enligt förordningen i ämnet kan utgå. Utredningen ådagalägger vidare, att till detta förhållande medverkat icke blott obekantskap med ifrågavarande stadgande utan jämväl den obenägenhet, som framför allt ogifta mödrar hysa
7 Kungl. Majus proposition nr 251.
mot att så pass lång tid före förlossningen anmäla sitt havandeskap. En framfiyttning av ansökningstiden medför å andra sidan ett försvagande av de möjligheter till beredande åt kvinnan av vård före förlossningen, som de nuvarande bestämmelserna rörande ansökningstiden varit avsedda att befrämja. Vid övervägande av de olika synpunkter, som här göra sig gällande, har jag för min del kommit till den uppfattningen, att — i allt fall provisoriskt på sätt socialstyrelsen antytt — en förlängning av ansökningstiden bör komma till stånd. Framhållas må, att inom sjukkassenämnden icke blott sjukkasseväsendets målsmän utan även representanten för medicinsk sakkunskap uttalat sig härför.
Vad angår den närmare innebörden av en ändring i förevarande hänseende finner jag i likhet med socialstyrelsen och sjukkassenämnden ansökningstiden böra framflyttas till efter förlossningen och ansluter mig även till styrelsens förslag beträffande tidens fixering. Sålunda torde böra föreskrivas, att ansökan, som inkommit senare än å tionde dagen efter barnsbörden, må bifallas allenast för så vitt särskilda omständigheter äro för handen. Såsom exempel på dylika omständigheter anges för närvarande, dels att nedkomsten inträffat tidigare än skäligen kunnat förväntas, dels ock att behov av understöd ej tidigare förelegat. Styrelsen har icke i sistnämnda hänseende föreslagit någon ändring. Örn emellertid den föreskrivna tidpunkten för ansökans ingivande framflyttas på av mig förordat sätt, torde anledning icke finnas att taga hänsyn till det förhållandet, att nedkomsten inträffat tidigare än skäligen kunnat beräknas. Jag anser därför, att detta exempel bör uteslutas.
Med hänsyn till den sålunda föreslagna ändringen torde vidare föreskriften att havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd, skall göra ansökan därom i god tid före barnsbörden böra ersättas med en bestämmelse att dylik ansökan bör göras i god tid före barnsbörden.
Bestämmelsen att ansökan, som göres senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, icke må upptagas till prövning synes böra bibehållas oförändrad.
Därest de förordade ändringarna bifallas, torde dessa böra träda i kraft i och med utfärdandet av ändringsförfattningen. Billigheten torde vidare kräva, att bestämmelserna erhålla retroaktiv tillämpning och alltså bliva gällande beträffande ansökningar örn moderskapsunderstöd, vilka inkommit till vederbörande kassa före utfärdandet av de nya bestämmelserna. Jag utgår härvid från att de kassor, som redan avslagit inkomna ansökningar på den grund att ansökningarna inkommit för sent, skola upptaga dessa till förnyad prövning samt, därest de enligt de nya bestämmelserna inkommit i rätt tid och övriga förutsättningar äro för handen, utan hinder av de tidigare besluten, bifalla desamma.
Föredragande departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1961 (nr 281) om moderskapsunderstöd samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
8 Kungl. Majus proposition nr 251.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.