Doc 1934:46

Kungl. Majus proposition nr 46.

Nr 46.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdag eli angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden m. to.; given Stockholms slott den 12 januari

1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I skrivelse den 5 januari 1934 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden, som äro eller komma att bliva obehövliga för järnvägsändamål. Styrelsen erinrar härvid örn att riksdagen vid flera tidigare tillfällen medgivit, att dylika för järnvägarna icke erforderliga områden finge försäljas på villkor, som i varje särskilt fall fastställdes av Kungl. Maj:t.

De områden, som sålunda ifrågasatts till avyttring, hava angivits i en förteckning, vilken torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.

55 34

8 Departements-

chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 46.

I anslutning till delina förteckning anför styrelsen:

På senare tiden bär till järnvägsstyrelsen eller linjemyndigheterna inkommit ett flertal framställningar örn köp av sådana statens järnvägar tillhöriga områden, till vilkas försäljning styrelsen förut icke haft anledning begära riksdagens medgivande, och hava angående en del av dessa jämväl upprättats på statsmakternas godkännande beroende försäljningsavtal.

Utöver nyssnämnda områden finnas vid statens järnvägar åtskilliga andra områden, som antingen redan äro eller ock i en nära framtid komma att bliva för järnvägsändamål obehövliga, men för vilka försäljningsmedgivande icke hitintills erhållits av riksdagen.

I förteckningen hava sammanförts de områden, till vilkas försäljning riksdagens medgivande nu anses böra utverkas. Vidkommande områdena vid Mälarbaden och Gävle södra (I distriktet) vill styrelsen meddela, att området vid Mälarbaden icke kan bliva för järnvägsändamål erforderligt, även örn i framtiden godstrafiken på Mälarbadens hamn skulle komma att återupptagas, samt att redan vid förvärvet av Uppsala—Gävle järnväg och Ostkustbanan förutsattes, att områdena vid Gävle södra — vilka utgöras av mark, som frig] orts genom nedläggningen av nämnda station samt sammanförandet av Uppsala—Gävle järnvägs och Ostkustbanans lokomotivstallar till en gemensam anläggning — skulle avyttras.

Beträffande områdenas beskaffenhet m. m. tillåter sig styrelsen hänvisa till i förteckningen intagna uppgifter.

Utefter vissa av staten under senare tid förvärvade enskilda järnvägar, anför järnvägsstyrelsen vidare, funnes en del han vaktsstugor, som jämte tillhörande markområden vore obehövliga för statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att av 1928 års riksdag, lämnat medgivande att sälja visst antal banvaktsstugor med tillhörande markområden (riksdagens skrivelse nr 174 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 74) måtte få avse dylika byggnader och områden jämväl vid enskilda järnvägar, som efter år 1927 införlivats med statens järnvägar.

Beträffande de inflytande försäljningssummorna föreslår järnvägsstyrelsen, att dessa, såsom tidigare i regel skett, tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Då de i markförteckningen upptagna, till försäljning föreslagna områdena av järnvägsstyrelsen anses redan vara eller i en nära framtid bliva obehövliga för statens järnvägar och de ej heller, såvitt är känt, behövas för annat statligt ändamål, torde anledning till erinran mot deras avyttring icke föreligga. Jag vill därför tillstyrka, att riksdagens medgivande till deras försäljning inhämtas.

I likhet med vad förut tillämpats torde det få ankomma på Kungl. Majit att pröva föreliggande köpeanbud och fastställa de villkor, under vilka varje särskilt område må försäljas. Såsom tidigare i regel skett och järnvägsstyrelsen jämväl nu föreslagit, synas inflytande försäljningsmedel böra tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Med avseende å järnvägsstyrelsens förslag örn försäljning jämväl av banvaktsstugor, belägna utefter vissa förut enskilda järnvägar, som införlivats med statsbanorna under åren 1928—1933, må till en början erinras örn att den mark-

Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 9

förteckning, som fogats till förenämnda proposition nr 74 år 1928 och som låg till grund för det av samma års riksdag lämnade medgivandet, innefattade ett visst antal icke specificerade banvaktsstugor med tillhörande områden, nämligen inom statens järnvägars första distrikt 44, inom andra distriktet 18, inom tredje distriktet 12, inom fjärde distriktet 34 och inom femte distriktet 22. Enligt vad jag inhämtat hava icke alla dessa banvaktsstugor med tillhörande områden ännu kunnat försäljas. Järnvägsstyrelsens framställning avser i förevarande del, att även obehövliga banvaktsstugor vid de efter år 1927 förstatligade banorna, vilka banor alltså icke avsetts i 1928 års markförteckning, skulle få inom ramen av det i samma markförteckning för de olika distrikten angivna antalet försäljas i vanlig ordning. Enligt vad som blivit upplyst kan liksom år 1928 någon specifikation över dessa stugor icke lämpligen lämnas, enär exempelvis till försäljning kunna ifrågakomma en eller flera av vissa stugor, därvid försäljning sker av den eller dem, varå förmånligaste anbud inkomma. Mot järnvägsstyrelsens förslag synes icke vara något att erinra. Därest riksdagen härutinnan icke uttalar annan mening, lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att inom nyss för varje statsbanedistrikt angivna totala antal av banvaktsstugor medgiva försäljning även av nu ifrågavarande banvaktsstugor med tillhörande områden.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att i den som bilaga till statsrådsprotokollet fogade förteckningen avsedda, statens järnvägar tillhöriga markområden må försäljas under villkor, som av Kungl. Majit fastställas;

dels ock besluta, att de medel, som inflyta i anledning av dessa försäljningar, skola tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Bihang till riksdagens protokoll W64. 1 sami. Nr 45—46.

55 34 2

10 Kungl, Majas proposition nr 46.

Bilaga.

Förteckning' över statens järnvägar tillhöriga fastigheter och fastiglietsdelar, som ej äro eller beräknas bliva för järnvägsändamäl behövliga.

Kungl. Majus proposition nr 46.