angående be¬ frielse för marindirektören av första graden vid manning en förkår en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet

Kungl. Majus proposition nr 112.

1 Nr 112.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för marindirektören av första graden vid manning en förkår en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet; given Stockholms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga angående befrielse för marindirektören av första graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. Falk- Uihang till riksdagens j>rotokoll 193f). 1 sami. Nr 112—113.

418 85

2 Kungl. Majlis proposition nr 112.

man från honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 23 december 1933 ådömd betalningsskyldighet till kronan samt anför därvid följande.

Sedan förslag uppkommit örn försäljning av den kronan tillhöriga, å flottans varv i Stockholm förvarade segelbåten Gurly samt i samband med förhandlingar, som av kommendören Arthur Ekström inletts rörande inköp av båten, Falkman på anmodan meddelat Ekström, att reparation av Gurly beräknades till omkring 3,000 kronor och att värdet av båten jämte fullständiga inventarier enligt inventarieförteckning beräknades till omkring 1,500 kronor, förklarade Ekström i skrivelse den 11 april 1918 till dåvarande varvschefen, kommendören N. E. Anckers, sig villig att inköpa nämnda båt jämte tillhörande inventarier för ett pris av 1,500 kronor under förutsättning, att båten vid varvet försattes i användbart och sj ovärdigt skick på Ekströms bekostnad och enligt de närmare anvisningar Ekström komme att meddela. Genom resolution den 29 i samma månad biföll varvschefen Ekströms anhållan samt uppdrog åt Falkman i dennes egenskap av chef för varvets ingenjördepartement att gå i författning örn båtens försättande i användbart och sjovärdigt skick. Efter det arbetet med båtens iståndsättande i enlighet med av Ekström under arbetets gång givna anvisningar på hösten 1918 avslutats, gjorde Ekström framställning örn att, enär kostnaderna stigit till ett betydligt högre belopp än som beräknats av Ekström vid köpeanbudets avgivande, köpet måtte återgå.

Efter uppdrag av riksdagens militieombudsman påstod överkrigsfiskalsämbetet därefter vid stationskrigsrätten vid flottans station i Stockholm ansvar å Falkman för tjänstefel, begångna av honom i hans ovannämnda egenskap med avseende å befattningen med Gurlys försäljning och reparation och vad därmed stöde i samband. Genom utslag den 9 maj 1922 dömde Kungl. Maj:t, dit målet slutligen fullföljts, Falkman att för vårdslöshet, försummelse och oförstånd i fullgörande av ämbetsplikter i avseende å Gurlys försäljning och reparation samt vad därmed stöde i samband vara i mistning av sitt ämbete såsom marindirektör av första graden vid mariningenjörkåren under två månader.

Kronan instämde emellertid Ekström till Stockholms rådstuvurätt samt yrkade Ekströms förpliktande att till kronan utgiva dels köpeskillingen för båten, 1,500 kronor, dels ock ersättning för kostnaderna för båtens reparation med 26,022 kronor 45 öre, båda posterna jämte ränta. Bådstuvur ätten meddelade dom i nämnda mål den 25 oktober 1922, däri på anförda skäl rådstuvurätten dömde Ekström att i fordrade hänseendet till kronan utgiva, förutom 1,500 kronor såsom köpesumma för båten, för dess iståndsättande 5,345 kronor 9 öre, allt jämte ränta. Genom dom den 14 november 1924, som vann laga kraft, fann Svea hovrätt ej skäl att göra ändring i rådstuvurättens dom.

Under åberopande av att den reparationskostnad, för vilken täckning sålunda icke erhållits, utgjorde (26,022:45 — 5,345:09 =) 20,677 kronor 36 öre, yrkade kronan härefter inför stationskrigsrätten att, enär Falkman genom försummelse, vårdslöshet och oförstånd i tjänsten, varför Falkman ådömts

3 Kungl. Majus proposition nr 112.

ansvar, föranlett denna förlust, Falkman måtte förpliktas att till kronan i skadestånd utgiva nämnda belopp så ock att därå gälda ränta ävensom utgiva gottgörelse för i målet utdömda vittnesersättningar. StationsJcrig sr ätten fann i utslag den 1 juli 1932 kronans talan icke kunna bifallas. Krigshovrätten, där kronan besvärade sig, prövade i utslag den 23 maj 1933 rättvist att, med ändring av krigsrättens utslag, i så måtto bifalla kronans talan, att Falkman förpliktades mot kvitto till kronan utgiva 17,676 kronor 2 öre med därå löpande fem procent ränta från den 15 maj 1931, tills betalning skedde, ävensom att gottgöra kronan vad kronan ålagts utgiva i ersättning till i målet avhörda vittnen med 285 kronor. Sedan Falkman yrkat ändring i krigskovrättens utslag, prövade Kungl. Maj:t i utslag den 23 december 1933 rättvist på det sätt ändra krigshovrättens utslag beträffande huvudsaken, att det belopp Falkman hade att i skadestånd utgiva till kronan bestämdes till 12,578 kronor 15 öre med ränta därå efter den av krigshovrätten stadgade grunden. I fråga örn ersättningen till i målet hörda vittnen fann Kungl. Majit ej skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1934, har nu Falkman anhållit att bliva befriad från att utgiva det enligt Kungl. Majits omförmälda utslag den 23 december 1933 utdömda ersättningsbeloppet, 12,578 kronor 15 öre, jämte ränta därå ävensom rättegångskostnader. Till stöd för ansökningen har Falkman anfört, att han på grund av under de senaste åren genomgångna sjukdomar, processkostnader i anledning av ovan relaterade mål m. m. fått sin ekonomi avsevärt försvagad och numera icke hade andra tillgångar för sitt uppehälle än honom tillkommande pension.

I utlåtande den 8 mars 1934 har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket, med hänsyn till föreliggande omständigheter och särskilt därtill, att Falkman icke förmådde gälda det utdömda beloppet, tillstyrkte bifall till den gjorda ansökningen.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i yttrande den 29 mars 1934 uttalat, att, då med hänsyn till vad som upplysts rörande Falkmans ekonomiska förhållanden och andra omständigheter utsikt knappast torde förefinnas för statsverket att nu eller framdeles på exekutiv väg utfå sin ifrågavarande fordran, statskontoret ville, med beaktande jämväl av de ömmande omständigheter, som i förevarande fall vore för handen, icke motsätta sig bifall till ansökningen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Falkman icke synes kunna annat än i ytterst ringa mån gälda det honom enligt Kungl. Majits utslag den 23 december 1933 ådömda skadeståndsbeloppet jämte ränta och rättegångskostnader. Åtgärder för verkställighet av ifrågavarande utslag torde därför, utan att kunna medföra någon nämnvärd förmån för staten, komma att bringa Falkman till ekonomisk ruin. Med hänsyn härtill och med beaktande

Departements-

chefen.

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.

av Falkmans mångåriga verksamhet i statens tjänst har jag funnit mig böra tillstyrka den av honom gjorda ansökningen.

Det är min avsikt att i sinom tid, sedan vissa pågående utredningar i hithörande ämne slutförts, underställa Kungl. Majit frågan angående sättet för beredande av eventuell täckning av det fordringsbelopp, som kommer att avföras ur marinens räkenskaper, i händelse att riksdagen bifaller nu förevarande förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att marindirektören av första graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. Falkman må befrias från honom jämlikt Kungl. Majits utslag den 23 december 1933 åliggande betalningsskyldighet till kronan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Hans Edsberg.