med förslag till lag an¬ gående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt

Kungl. Majlis proposition nr 18.

1 Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt; given Stockholms slott den 9 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 18.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 3ö maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 12 och 14 lagen den 30 maj 1873 örn rikets mynt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 6.

Av silver — —- — I.45 gram.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut, präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor. Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla tvåtusen tvåhundrafemtio gram fint silver. De skola utmyntas av en legering av niohundra viktdelar silver och etthundra viktdelar koppar. Varje myntstycke skall alltså väga 25 gram.

Av kopparnickel---fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter---belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga högre belopp än femtio kronor i 5-kronestycken, tjugu kronor i 2- och 1kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt, en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 14.

Tjugukronestycken och---skola äga. Femkronestycket av guld

upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för rikets räkning är präglat, men till alla andra, när det förlorat mer än sex tiondedels procent av nyssnämnda vikt.

Skiljemynt upphör---blivit otydlig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av §§ 6 och 12 se 1920:309 och av § 14 se 1881 : 35.

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I skrivelse den 8 november 1934 har mynt- och justeringsverket hemställt, att till hugfästande av Sveriges riksdags 500-årsminne måtte präglas ett särskilt mynt av silver å fem kronor, avsett att under år 1935 utsläppas i rörelsen till ett antal av omkring en miljon stycken.

Till stöd för framställningen har verket anfört följande:

Under nästkommande år går Sveriges folk att fira 500-årsminnet av Engelbrekt Engelbrektssons befrielseverk och därmed även den svenska riksdagens 500-åriga tillvaro.

Mynt- och justeringsverket har då ansett önskvärt, att till hugfästande av detta minne finge präglas ett särskilt mynt — på sätt vid tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum — avsett att under år 1935 utsläppas i rörelsen.

De närmast föregående tillfällen, då särskilda mynt präglats för att hugfästa märkliga tilldragelser, voro år 1897 till minne av Konung Oscar II :s tjugufemårsjubileum, år 1907 till minne av Konung Oscar II :s och Drottning Sofias guldbröllop, år 1921 till minne av Gustaf Vasas befrielseverk samt år 1932 till hugfästande av trehundraårsminnet av Gustaf II Adolfs död vid Lutzen. Vid samtliga dessa tillfällen präglades ett särskilt minnesmynt av silver å två kronor i upplagor av omkring 250,000 stycken mynt.

Emellertid har verket tänkt sig, att vid detta tillfälle ett mynt av högre valör borde komma till utförande, dels för att göra detsamma unikt och därigenom mera begärligt, dels ock för att kunna få konstaterat, huruvida det kan befinnas önskvärt att även framdeles införa ett dylikt skiljemynt i vår mynttillverkning.

Verket har härvid ansett sig böra föreslå ett mynt å fem kronor med en diameter av 36 mm och en bruttovikt av 25 gram. Om finhalten bestämdes till 900 tusendelar silver, skulle finvikten i myntet sålunda komma att uppgå till 22.5 gram. Remedierna beträffande såväl vikt som finhalt torde lämpligen kunna fastställas till de för tvåkronestycken nu gällande, jämlikt § 8 i myntlagen.

Enligt vår nu gällande myntlag har åt våra silverskiljemynt givits en finvikt, som till värde så nära som möjligt överensstämmer med cte olika myntens valörer i serien.

Skulle nu ett tilltänkt femkronesmynt inrangeras i myntserien efter

4 Kungl. Majus proposition nr 18.

denna princip, skulle emellertid ett sådant mynt bliva alldeles för stort och klumpigt, enär det då med en halt av 900 tusendelar skulle behöva givas en diameter av 42 å 43 mm och en bruttovikt av 33.33 gram, således större än den gamla riksdalern och betydligt tyngre.

Ett så otympligt mynt skulle säkerligen aldrig bliva begärligt, och någon anledning att bibehålla relationen i nuvarande serie av silverskiljemynt synes ej heller erforderlig, enär dessa mynt ju ej utgöra någon värdemätare.

Då man har anledning förmoda, att ett mynt sådant som det föreslagna komme att i mycket stor utsträckning bliva ett verkligt minnesmynt och sålunda undandragas den allmänna rörelsen, bör ett eventuellt femkronesmynt utsläppas i ej alltför begränsad upplaga, örn detsamma även skall kunna fylla den avsedda uppgiften att bliva ett kurserande mynt. En upplaga å 1,000,000 stycken torde sålunda få anses lämplig. Färdigställandet av en dylik myntpost å 5,000,000 kronor torde med nuvarande silverpris kunna beräknas draga en kostnad av sammanlagt högst 1,600,000 kronor, och skulle sålunda präglingen av det föreslagna minnesmyntet komma att tillföra statsverket en inkomst av minst 3,400,000 kronor.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att de flesta stater ansett med sin fördel förenligt att använda silvermynt av ungefärligen motsvarande valör i stället för sedlar, på grund av den avsevärt högre livslängden hos silvermynten, vilken för ett femkronesmynt torde kunna beräknas till minst 75 år. Det synes verket angeläget, att en undersökning verkställes, huruvida det icke även i vårt land skulle medföra betydande fördelar att övergå till femkronor i silver.

Det är från den dubbla synpunkten att myntet dels skall utgöra ett värdigt firande av en för Sveriges statsliv grundläggande institution och samtidigt ett praktiskt prov på, huru femkronesmynt skulle komma att mottagas av svenska folket, som verkets förslag bör ses.

Ett bifall till framställande av det föreslagna femkronesmyntet kommer att nödvändiggöra dels vidtagande av vissa ändringar i lagen örn rikets mynt dels ock — då minnesmyntet är färdigt att utsläppas i rörelsen — utfärdande av en kungörelse angående myntets diameter, prägel och inskrift m. m.

Mynt- och justeringsverket har samtidigt avlämnat förslag till erforderliga ändringar i myntlagen. Förslaget innebär dels införande i § 6 av mynttecken å fem kronor i uppräkningen av de mynttecken av silver, som enligt lagen skola präglas, jämte närmare bestämmelser örn sådant myntteckens beskaffenhet och dels vissa därav påkallade ändringar i §§ 12 och 14.1

Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken och av kommittén för riksdagens 500-årsminne. I förstnämnda yttrande har jämväl beaktats ett av enskild person i skrivelse till Konungen den 19 november 1934 framställt förslag örn prägling till riksdagens 500årsminne av ett mynt av silver å fyra kronor, benämnt ^specie».

Fullmäktige i riksbanken lia i sitt yttrande anfört bland annat:

I likhet med myntdirektören anse fullmäktige önskvärt, att, såsom vid tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum, till hugfästande av Sveriges

1 Senaste lydelsen av angivna lagrum se not sid. 2.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

riksdags 500-årsminne ett särskilt mjmt präglas, avsett att under år 1935 utsläppas i rörelsen.

Myntverket har tänkt sig, att nian nu skulle frångå den hittills använda 2-kronetypen och göra ett försök nied ett mynt å fem kronor med en diameter av 36 mm och en vikt av 25 gram.

Det finnes enligt fullmäktiges mening icke några utsikter, att det föreslagna myntet å 5 kronor i någon större utsträckning skulle komma ut i rörelsen och det torde vara uppenbart, att praktiska skäl icke föreligga att ersätta eller komplettera riksbankens sedlar å fem kronor med ett nytt skiljemynt av samma valör.

Myntverket angiver i sin framställning, att en utmyntning av 1,000,000 5-kronorsmynt skulle tillföra statsverket en »vinst av minst 3,400,000 kronor».

Det må vara, att beräkningen utfaller sålunda ur myntverkets synpunkt, då det ju icke är brukligt att såsom statsverkets skuld upptaga värdet av utelöpande skiljemynt, i motsats till vad som sker i fråga örn utelöpande sedlar. Så snart myntverket levererat ett färdigställt myntparti till riksbanken resp. allmänheten, anser myntverket sig kunna fastställa en vinst. Men helt annorlunda ställer sig saken för statsverket. De utsläppta mynten skola en gång åter inlösas av myntverket. Endast i fråga örn mynt. som definitivt försvinna ur rörelsen — och antalet sådana mynt kan icke beräknas — uppstår en verklig vinst.

Totalkostnaden för å ena sidan 5-kronorsmynt och å andra sidan 5kronorssedlar ställer sig ifråga örn sådana mynt eller sedlar, som cirkulera i rörelsen och slutligen inlösas, något högre för mynten. Beträffande sådana mynt eller sedlar, som definitivt försvinna ur rörelsen utan att återinlösas, blir vinsten avsevärt större för sedlarna än för mynten.

Viss historisk hänsyn kan åberopas för ett förnyande av den gamla svenska silverdalern, sedermera kallad riksdaler specie eller blott specie, då man finner, att detta mynt med i stort sett oförändrat silverinnehåll bibehållits under så lång tid som från år 1535 till år 1871 eller under 336 år. Då man torde få räkna med att ett dylikt mynt å 4 kronor, särskilt örn det skulle erhålla benämningen specie, skulle komma att präglas till storlek och vikt närmast liknande de gamla speciemynten, vilka hade en vikt av cirka 30 gram, är det tydligt, att icke heller detta mynt kan bliva lämpligt för den allmänna rörelsen.

Ender åberopande av vad ovan anförts, få fullmäktige avstyrka införandet i vårt myntsystem av ett nytt mynt å 5 kronor eller å 4 kronor.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna det lämpligt att till hugfästande av riksdagens 500-årsminne låta prägla ett begränsat antal, exempelvis 250.000 stycken, minnesmynt å antingen 5 kronor eller 4 kronor, hava fullmäktige icke något att däremot erinra.

Skulle Eders Kungl. Majit däremot finna det lämpligare att, i överensstämmelse med vad som ägt rum vid liknande tillfällen under de senaste 40 åren, fasthålla vid ett minnesmynt å 2 kronor, vilja fullmäktige, då vid de senaste tillfällena det visat sig, att ett större antal mynt än det tillgängliga kunnat placeras hos allmänheten, ifrågasätta, huruvida icke upplagans storlek borde höjas från 250,000 till 500,000 mynt.

Kommittén för riksdagens 500-årsminne har tillstyrkt mynt- och justeringsverkets förslag under uttalande av, att kommittén funne förslaget tilltalande och att, då firandet av 500-årsminnet bomme att vara förenat

Dep ar t emeritschefen.

6 Kungl. Majlis proposition nr 18.

med kostnader, förslaget även vore lämpligt med hänsyn till att detsamma tillförde statsverket extra inkomster.

Det synes vara av intresse att här även erinra örn ett förslag örn prägling av skiljemynt av silver å fem kronor, som för några år sedan framfördes i vårt land. Förslaget framlades i en utredning i oktober 1919 av myntcheferna i Sverige, Danmark och Norge angående revision av skiljemyntserien för de tre rikena (prop. nr 399 år 1920). Som skäl anfördes därvid bland annat, att de guldmynt å fem kronor, som man dittills haft rätt att prägla, icke vunnit någon sympati hos allmänheten och icke präglades i något annat land än Sverige ävensom att ett flertal andra länder i Europa hade ett motsvarande större mynt. Sedan berörda utredning varit föremål för yttranden — därvid förslaget i angivna del tillstyrkts av fullmäktige i riksbanken men avstyrkts av svenska bankföreningens styrelse — hölls i februari 1920 en ny myntkonferens mellan representanter för de tre länderna, därvid i ifrågavarande punkt förekom följande yttrande:

Det foreliggende Förslag om Montning af Femkroner er begrundet ikke saa meget i nogen praktisk Träng till en saadan Mont i Samband elen som paa onsket örn ved sautine Lejlisrheder at kunne prseve en »Mindemont», idet der udtaltes den Formening, att Monten maatte foreligge i Form af et gangbart Pengestykke. for at man gennem Pengeinstitutionerne kunde opnaa den enskede TTdbredelse i Befolkningen. Efter at Reprassentanterno fra Bankerne nan Konferensen imidlertid havde udtalt deres Förvisning om, at Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig national Mindefest. vilde imodekomme vedkommende Regerings onske ogsaa hvor det drejede sig örn en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke, om at bistaa ved dens TTdbredelse i Befolkningen, blev Forslaget örn Frågning af Femkroner frafaldet.

I överensstämmelse härmed kom förslaget icke till genomförande.

För egen del är jag beredd förorda sådana åtgärder, att ett femkronors skiljemynt av silver kan utgivas i samband med högtidlighållandet av riksdagens 500-årsminne. Gällande myntkonvention mellan Sverige, Danmark och Norge torde i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241 icke utgöra hinder för prägling av ett sådant skiljemynt. Däremot måste en sådan åtgärd föregås av vissa ändringar i myntlagen, vilken bland annat innehåller bestämmelser angående de slag av skiljemynt, som skola eller kunna präglas, samt angående den utsträckning, vari dessa skiljemynt utgöra lagligt betalningsmedel. Förslag till sådana ändringar torde nu höra föreläggas riksdagen.

Det erforderliga tillägget till § 6 myntlagen synes böra givas det innehåll, att prägling av myntstycken å fem kronor göres beroende av Konungens för varje gång meddelade beslut, liksom fallet nu är i fråga

1 Se prop. nr 11 år 1924.

1 Kungl. Majda proposition nr 18.

Om prägling av myntstycken av kopparnickel eller av järn. Mynt- och justeringsverkets törslag till ändring av § 6 innehåller vidare, att 100 stycken femkronors skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver och att sådana mynt skola utmyntas av en legering av 900 viktdelar silver och 100 viktdelar koppar samt således väga 25 gram. Häremot har jag intet att erinra. Likaså ansluter jag mig till de föreslagna ändringarna i §§ 12 och 14. Den förra paragrafen skulle enligt förslaget komma att innehålla, att ifrågavarande skiljemynt liksom andra sådana skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor men att ingen annan är pliktig att i en betalning mottaga högre belopp i femkronors skiljemynt än femtio kronor. Ändringen i § 14 är av redaktionell natur. Andra ändringar i lagen torde icke erfordras.

Därest en lag av nu antytt innehåll kommer till stånd, torde jag framdeles få förelägga Kungl. Majit förslag i fråga örn prägel, inskrift och utseende i övrigt å de mynt, som avses skola präglas till riksdagsjubileet, samt i fråga örn antalet sådana mynt.

Föredraganden hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet i överensstämmelse med vad nu anförts utarbetat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet! Kurt Björklund.