angående anslag till sta¬ tens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverk- samhet, statliga och statskommunala reservarbeten m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

1 Nr 232.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och statskommunala reservarbeten m. m.; given Stockholms slott den 5 april 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms slott den 5 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden > Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 18, omnämnde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 30 november 1934 anmält, att kommissionen för nästa budgetår preliminärt uppskattade utgifterna för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten till 50 miljoner kronor, därav 1.4 miljoner kronor för kommissionens centrala administrationskostnader, 4.6 miljoner kronor för kontant understödsverksamhet, 3 miljoner kronor Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 232. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten och 41 miljoner kronor för statliga och statskommunala reservarbeten. Kommissionens ifrågavarande skrivelse finnes såsom bilaga fogad vid propositionen den 9 januari 1935, nr 29, angående ytterligare medel för budgetåret 1934/1935 till statliga och statskommunala reservarbeten.

Jag anförde vidare, att jag vid mitt övervägande av frågan örn medelsbehovets storlek stannat för att godtaga kommissionens beräkningar beträffande erforderliga medel för understödsverksamheten och för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, medan jag för statliga och statskommunala reservarbeten, i avvaktan på ytterligare erfarenhet örn det ekonomiska lägets utveckling, ansett mig kunna begränsa mig till att beräkna ett anslag av 31 miljoner kronor. Med hänsyn till väntade reservationer å de för innevarande budgetår anvisade anslagen till bekämpande av arbetslösheten och särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, vilka reservationer icke kunde bestämt fixeras men som i runt tal torde kunna uppskattas till 5 miljoner kronor, syntes enligt mitt förmenande det totala anslagsbehovet kunna angivas till 35 miljoner kronor.

På min hemställan har Kungl. Majit därför under punkterna 18, 19 och 20 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1935/1936 beräkna dels till Statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 1.4 miljoner kronor, dels till Kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 2.6 miljoner kronor, dels ock till Statliga och statskommunala reservarbeten ett reservationsanslag av 31 miljoner kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga dessa frågor.

Beträffande de för tiden till och med budgetåret 1933/1934 anvisade anslagen för arbetslöshetens bekämpande och i samband därmed stående frågor torde jag kunna hänvisa till de redogörelser, som lämnats i propositionerna 250/1932, 216/1933 och 235/1934.

Kör innevarande budgetår anvisade 1934 års riksdag för den genom statens arbetslöshetskommission bedrivna verksamheten till bekämpande av arbetslösheten dels ett reservationsanslag av 46 miljoner kronor till statliga och statskommunala reservarbeten, dels ett reservationsanslag av 9 miljoner kronor till bekämpande av arbetslösheten, dels ock ett reservationsanslag av 5.5 miljoner kronor till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten. Anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten utgår av lånemedel, medan övriga anslag upptagits å skattebudgeten.

Såsom jag redan antytt, har Kungl. Majit i en den 9 januari 1935 dagtecknad proposition, nr 29, på min hemställan föreslagit riksdagen medgiva, att, utöver det för budgetåret 1934/1935 tillgängliga reservationsanslaget till statliga och statskommunala reservarbeten, finge till bestridande av kostnaderna för de med anslaget avsedda ändamålen tagas i anspråk ett belopp av högst 20 miljoner kronor från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. I skrivelse den 12 februari 1935, nr 19, har riksdagen anmält, att detta Kungl. Majits förslag bifallits.

Kungl. Maj:ts proposition nr%32.

3 Gällande bestämmelser angående statlig oell statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

De av 1933 års riksdag godkända grunderna för bedrivande av hjälpverksamhet vid arbetslöshet sammanfattades av Kungl. Majit i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse trädde i stället för kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp.

Rörande innehållet av de sålunda meddelade bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnats i propositionen nr 235 till 1934 års riksdag.

Här skall jag endast i korthet angiva de förändringar i sagda bestämmelser, som beslutats av 1934 års riksdag och som föranlett utfärdandet av kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse ersatt 1933 års kungörelse i ämnet.

I 1934 års kungörelse har beträffande kontrollen över tillämpningen av gällande regler för hjälpverksamheten föreskrivits, att arbetslöshetskommitté inom kommun, där statsunderstödd hjälpverksamhet bedrives, är pliktig att, när så påfordras, bereda arbetslöshetskommissionen eller dess ombud tillfälle att granska kommitténs räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med kommittén. Kommissionen eller dess ombud äger påkalla sammanträde med kommittén. Kommittéerna hava vidare ålagts att till kommissionen insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som kommissionen finner erforderliga (4 §).

Beträffande revision av arbetslöshetskommittés verksamhet har i enlighet med 1934 års riksdags uttalande föreskrivits, att till revisor må av länsstyrelsen jämväl utses person, som är bosatt utom den kommun uppdraget avser (7 §).

Vidare har i överensstämmelse med riksdagens beslut införts den bestämmelsen, att i revision av sådant statskommunalt reservarbete, som bedrives i landstings eller vägstyrelses regi, skall deltaga minst en revisor, som efter anmälan av landstingets förvaltningsutskott eller vägstyrelsen utses av länsstyrelsen för kalenderår (38 §).

I fråga örn bosättning gällde enligt 1933 års kungörelse, bland annat, att den omständigheten att sökande vore mantalsskriven inom annan kommun än den, där ansökan örn arbetslöshetshjälp gjordes, icke skulle utgöra hinder för bifall till ansökningen. Därest arbetslöshetskommitté vägrade arbetshjälp åt någon, som vore mantalsskriven i annan kommun, skulle kommittén hänvisa honom att söka dylik hjälp i den kommun, där han vore mantalsskriven, samt, efter av arbetslöshetskommissionen meddelat tillstånd, tilldela honom understöd till bestridande av kostnaden för hans resa till mantalsskrivningskommunen. Till sådant understöd utgick statsbidrag till halva beloppet.

4 Kungl. Maj:ts proposition nrZS2.

Vid 1934 års riksdag beslöts, att sökande, sora enligt lagen om fattigvården äger hemortsrätt inom annan kommun än den, där ansökan örn arbetslöshetshjälp göres, må, utan hinder av sagda omständighet, kunna komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp. Arbetslöshetshjälp må dock i regel icke tilldelas sådan sökande, såvida han icke vistats inom kommunen under en tid av minst nio månader och tillika under denna tid innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet (17 §).

För det fall att arbetslöshetskommitté finner sig icke böra lämna arbetslöshetshjälp åt sökande, som nyss sagts, gälla samma bestämmelser som tidigare, dock att mantalsskrivningskommunen utbytts mot hemortskommunen (18 §).

Vidare har föreskrivits, att kommun, som önskar erhålla sysselsättning för arbetslösa vid statligt reservarbete, skall lämna uppgift örn det antal hjälpsökande arbetslösa inom kommunen, som enligt lagen örn fattigvården äga hemortsrätt inom annan kommun (28 §). Detsamma gäller vid ansökan örn medgivande att anordna statskommunalt reservarbete (34 §) samt vid ansökan örn statsbidrag till dagunderstöd och hyreshjälp (39 och 49 §§).

Vid bestämmandet av det antal arbetslösa, som vid varje tillfälle högst må sysselsättas vid statliga eller statskommunala reservarbeten eller för vilka statsbidrag till dagunderstöd eller hyreshjälp må beräknas, skall arbetslöshetskommissionen pröva, huruvida visst antal av de platser eller understödsrum, som tilldelats kommun, skola förbehållas arbetslösa, som enligt lagen örn fattigvården äga hemortsrätt inom annan kommun (29, 35, 40 och 49 §§).

Därjämte har föreskrivits, att förhöjt statsbidrag må utgå till de arbetslöner vid statskommunala reservarbeten samt till det dagunderstöd och den hyreshjälp, som utbetalats till nu berörda hjälpsökande med hemortsrätt inom annan kommun (36, 41 och 50 §§).

Beträffande statsbidrag till statskommunala reservarbeten, gällde enligt 1933 års kungörelse, bland annat, att sådant bidrag utginge för varje kalendermånad med högst hälften av det belopp, som under månaden sammanlagt i arbetslöner utbetalats till de arbetslösa, vilka berette arbete vid visst företag. Bidraget fick, för varje arbetare och hel arbetsdag räknat, utgöra högst hälften av den för orten fastställda reservarbetslönen, dock högst 3 kronor.

Då särskilda skäl därtill föranledde, kunde statsbidraget enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå med högre belopp än nyss angivits.

Genom beslut av 1934 års riksdag medgavs, att maximeringen till 3 kronor finge bortfalla. Vidare gäller enligt beslut vid nämnda års riksdag, att fråga örn förhöjt statsbidrag underställes Kungl. Maj:ts prövning endast vad angår statsbidrag med högre belopp än tre fjärdedelar (36 §).

Vad statsbidrag till dagunderstöd och hyreshjälp beträffar, hava bestämmelser örn förhöjt statsbidrag meddelats, motsvarande dem, som nyss angivits för statskommunala reservarbeten. Vidare har på grund av beslut av 1934 års riksdag vidtagits den förändringen, att dagunderstödets maximibelopp må utgå — förutom såsom tidigare till man och

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

hustru — jämväl till ensam person, som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant (41 §).

Beträffande dagunderstödet har därjämte uttrycklig bestämmelse införts i hjälpkungörelsen därom, att dagunderstödet må utgå med högst de belopp, som arbetslöshetskommissionen för varje kommun medgiver, dock högst med belopp motsvarande två tredjedelar av den för orten fastställda reservarbetslönen. Vidare har föreskrivits, att dagunderstöd icke må utgivas till arbetslös för tid, under vilken han åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa (44 §).

Slutligen har i fråga örn ortstillägg meddelats den bestämmelsen, att sådant tillägg må utgå vid statskommunalt reservarbete enligt regler, motsvarande dem, som gälla för statliga reservarbeten. Till nu ifrågavarande ortstillägg utgår emellertid icke statsbidrag (35 §).

Såsom jag förut omnämnt, har 1934 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisat ett anslag av 5.5 miljoner kronor till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten. Därjämte har riksdagen i allt väsentligt godkänt de av mig förordade grunderna för anslagets användning. Jag tillåter mig att beträffande de närmare detaljerna av ifrågavarande förslag hänvisa till ärendets behandling vid föregående års riksdag (propositionen nr 265, statsutskottets utlåtande nr 160 och riksdagens skrivelse nr 420). Här vill jag endast i korthet erinra örn följande.

Den särskilda statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten för unga arbetslösa, till vilka hänföras arbetslösa i åldern 16—25 år, bedrives under tre huvudformer, nämligen dels kursverksamhet, anordnad genom vederbörande arbetslöshetskommitté, dels frivillig arbetstjänst, dels ock ungdomsreservarbeten. Bestämmelse härom återfinnes i 52 § av kungörelsen nr 434/1934.

Beträffande kursverksamheten gäller, att arbetslös, som åtnjuter dagunderstöd, är pliktig att efter anvisning av arbetslöshetskommitté samvetsgrant deltaga i kurs, som av kommittén anordnas för att bereda unga arbetslösa utbildning. Kursverksamheten åsyftar att låta den arbetslösa ungdomen utfylla arbetslöshetstiden med en efter den givna arbetslöshetssituationen avpassad undervisning.

Till kursverksamhet må statsbidrag utgå dels med belopp, motsvarande ersättningen till kursledare och lärare, dels ock med högst hälften av de med verksamheten förenade utgifterna för undervisningsmateriell. Sistnämnda statsbidrag utgår endast för sådan materiell, som inköpts för och använts vid kursen och till vilken statsbidrag icke beviljats i annan ordning. Bidrag utgår endast för de verkliga, verifierade kostnaderna.

Kurserna äro såväl yrkesbetonade som allmänbildande.

Syftet med den frivilliga arhetstjänsten är att bereda arbetslösa unga personer sådan sysselsättning, som kan hos dem stärka och vidmakthålla arbetsvilja och arbetsförmåga samt överhuvud göra dem bättre skickade för deras framtida arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill inriktas arhetstjänsten dels på så-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 83%.

dant arbete, som kan ge fysisk träning, dels ock på god andlig och kroppslig vård genom undervisning i allmänbildande och yrkesbetonade ämnen samt genom systematiskt bedrivna gymnastik- och idrottsövningar. I regel begränsas kroppsarbetet till 4—6 timmar örn dagen. Till undervisning användes 1—2 timmar och till gymnastik- och idrottsövningar 1—2 timmar.

Frivilliga arbetstjänsten avser närmast arbetslösa i åldern 18—21 år. Emellertid kan den även omfatta arbetslösa i åldern 16—17 år och i undantagsfall sådana i åldern 22—25 år.

Deltagarna i den frivilliga arbetstjänsten — arbetseleverna — erhålla bland annat följande förmåner. Därest de bo i sina hem, utgår dagunderstöd i vanlig ordning helt eller delvis kontant. Därest de ej kunna bo i sina hem, kunna de tilldelas kost, logi och en fickpenning av 50 öre per veckodag samt, därest den frivilliga arbetstjänsten fullgöres på annan plats än hemorten, fria resor till och från förläggningen — arbetslägret —• vid början och slutet av den tid av i regel tre månader, för vilken eleven hänvisats till arbetslägret. Samtliga elever erhålla dessutom fria arbetskläder. Till elever, vilka gjort sig därav förtjänta, kunna därjämte utbetalas arbetspremier enligt av arbetslöshetskommissionen fastställda regler, dock högst 50 öre per arbetsdag.

Arbetsläger är antingen statskommunalt (anordnat i arbetslöshetskommittés regi) eller statligt (anordnat i arbetslöshetskommissionens regi).

Till statskommunalt arbetsläger kan statsbidrag utgå

1) till täckande av hela kostnaden för avlöning åt lägerledare och lärare samt husmoder eller annan person, som förestår mathållningen vid förläggning,

2) vid öppet arbetsläger (sådant där eleverna bo i sina hem) till dagunderstöd i vanlig ordning,

3) vid slutet arbetsläger till kommunens verkliga kostnader för kost och logi samt fickpenningar åt arbetseleverna efter den för dagunderstöd för kommunen fastställda statsbidragsprocenten, med vissa begränsningar,

4) till täckande av kostnaden för arbetskläder samt för resor i de fall, då eleverna skola erhålla fria resor,

5) till täckande av högst hälften av kostnaderna för arbetspremier, dock med högst lika belopp som av kommunen för ändamålet tillskjutits,

6) till kostnaderna för undervisningsmateriell enligt enahanda grunder, som gälla för kursverksamhet, samt

7) till kostnaderna för vid arbetet erforderlig material, arbetsredskap, transporter och arbetsledning med högst hälften av det belopp, vartill dessa kostnader skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna, dock att därest de verkliga kostnaderna bliva lägre än de beräknade, viss jämkning skall ske.

Kostnaderna för de statliga arbetslägren bestridas av statsmedel. Emellertid har arbetslöshetskommitté, som hänvisar arbetslös person till kurs vid statligt läger, att bestrida den andel i dagunderstödet, som ankommer på kommittén att betala för person, till vilken enligt kommissionens medgivande dylikt understöd må utgå.

Ungdomreservarbeten representera en för arbetslös ungdom i åldern 16—21

Kungl. Maj:ts proposition nr £32.

år avsedd kombination av reservarbete och kursverksamhet, i stort sett anordnad efter principerna för den frivilliga arbetstjänsten. Syftet med ungdomsreservarbetena är dels att såsom vid den frivilliga arbetstjänsten bereda unga arbetslösa personer sådan sysselsättning, som kan hos dem stärka och vidmakthålla arbetsvilja och arbetsförmåga, dels ock att bereda dem möjlighet till självförsörjning. För ungdomsreservarbete gäller i tillämpliga delar, vad örn statliga och statskommunala reservarbeten och kursverksamhet är stadgat.

Arbetsobjekten skola till sin art, omfattning och svårighetsgrad vara lampliga för ungdom. Då åldersgruppen 18—21 år även kan hänvisas till vanliga statliga reservarbeten, avgöres efter prövning i varje särskilt fall, örn arbetslösa i denna ålder böra hänvisas till det ena eller andra slaget av reservarbete. Familjeförsörjare böra ej ifrågakomma vid hänvisning till ungdomsreservarbete.

yid arbetena böra de unga i genomsnitt beredas sysselsättning 8 timmar per dag, varav minst hälften och högst tre fjärdedelar bör anslås till arbete och resten till undervisning. Lämpligast böra dock de unga arbetarna sysselsättas med arbete under en tidsperiod omfattande 2—3 veckor och^ därefter med undervisning 1—2 veckor. Arbetet bör såvitt möjligt utföras på ackord.

Under de tider, den arbetslöse deltager i undervisning, kan han, därest arbetslöshetskommissionen så medgiver, uppbära dagunderstöd. Kostnaderna härför fördelas på stat och kommun enligt vanliga grunder.

Ifrågavarande ungdomsreservarbeten äro antingen statskommunala eller

statliga. . .

Statsbidrag till kostnaderna för ledare, lärare, husmoder och undervisningsmateriel! utgår för den del av statskommunalt ungdomsreservarbete, som består av undervisning, enligt bestämmelserna för kursverksamhet. Till arbetslöner, material, transporter och arbetsledning utgår statsbidrag efter samma bestämmelser som gälla för andra statskommunala reservarbeten, dock att vid statskommunalt ungdomsreservarbete utgår statsbidrag till arbetslöner med 50 %, såvida icke högre bidrag medgivits.

Utöver vad som för statliga reservarbeten är fastställt, gäller, att kommun, som beviljats tillstånd att hänvisa arbetslösa till ungdomsreservarbete, har att av kostnaderna för detta bestrida andel i eventuellt dagunderstöd.

I fråga örn detaljerna i hjälpkungörelsen och av arbetslöshetskommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter hänvisar jag till den av kommissionen i augusti 1934 utgivna publikationen: »Råd och anvisningar rörande hjälpverk-

samhet för arbetslösa».

Ifrågasatta ändringar i direktiven.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de ändringar i gällande direktiv, som ifrågasatts av arbetslöshetskommissionen i skrivelser den 30 november 1934 och den 19 februari 1935 samt i vissa från andra håll till Kungl. Maj :t inkomna framställningar.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr SSS.

Den statskommunala reservarbetslinjen.

Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag uttalade, att de statskommunala reservarbetena finge anses vara en synnerligen lämplig form för beredande av hjälp åt arbetslösa. Jämförda med de statliga reservarbetena innebure de statskommunala enligt utskottets mening bland annat den fördelen, att arbetarna i större utsträckning kunde förbliva i sina hemorter och därigenom lättare uppehålla förbindelsen med den normala arbetsmarknaden. Härtill komme, att statens kostnader nedbringades, samtidigt som det kommunala intresset stegrades för arbetenas övervakning och rationella ledning.

För åstadkommande av en utvidgning av den statskommunala reservarbetslinjen föreslog särskilda utskottet, 1) att statsbidrag till utförande såsom statskommunala reservarbeten av allmänna vägar skulle kunna utgå efter motsvarande grunder, som äro gällande för vanliga vägarbeten å den öppna arbetsmarknaden och att statskommunala reservarbeten skulle kunna komma till utförande — förutom såsom tidigare i kommunernas regi — jämväl genom vägstyrelser, 2) att statsbidragen till de statskommunala reservarbetena skuiie utgå efter förmånligare grunder än dittills. Statsbidrag skulle sålunda jämväl kunna erhållas för materialkostnader.

Särskilda utskottets förslag vann sedermera statsmakternas godkännande.

I sin förut omnämnda skrivelse den 30 november 1934 angående medelsbehovet för budgetaret 1935/1936, har statens arbetslöshetskommission upptagit vissa spörsmål rörande statskommunala reservarbeten samt därvid till en början anfört följande.

De vid 1933 års riksdag beslutade förändringarna beträffande den statskommunla reservarbetslinjen torde ha möjliggjort en snabbare ökning av arbetsomfattning än som eljest sannolikt skulle ha kunnat genomföras.

En påtaglig fördel med de statskommunala reservarbetena vore, att kommunerna bereddes möjligheter att i hemorten åt familjeförsörjarna meddela hjälp i form av arbete. Man kunde härigenom i viss omfattning undvika att skilja, mannen från hans familj. Sysselsättande av familjeförsörjare i statskommunala reservarbeten i hemorten innebure jämväl ur kommunernas synpunkt den fördelen, att desamma i regel icke behövde utbetala särskilda ortstillägg.

(renon! att de arbetslösa bereddes arbete i hemorten komme de kostnader, som nedlades på dylika arbeten, den egna kommunen till godo. Genom att kommunen vidare själv handhade ledningen av arbetet och detta vore beläget i hemorten, möjliggjordes lättare omplacering av de arbetslösa, varvid den meddelade hjälpen i de enskilda fallen smidigare kunde avpassas med hänsyn till det föreliggande hjälpbehovet.

_ Hem statskommunala reservarbetslinjen vore sålunda enligt kommissionen ur vissa synpunkter en ändamålsenlig hjälpform. Kommissionen hade emellertid vid flera tillfällen haft anledning konstatera den statskommunala arbetslinjens begränsade ändamålsenlighet, ävensom vissa påtagliga nackdelar, vilka vore förenade med densamma och vilka särskilt gjorde sig gällande, då den statskommunala reservarbetslinjen gåves en, i förhållande till andra hjälpformer, allt för stor omfattning. Kommissionen anför i detta sammanhang följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

9 Ehuru enligt nu gällande grunder för utväljande av arbetsobjekt för reservarbeten intet arbete skall, nied vissa särskilda begränsningar, principiellt vara uteslutet, låge det dock i sakens natur, att såsom reservarbeten icke direkt borde utväljas sådana arbeten, som eljest skulle kommit till omedelbart utförande på den öppna arbetsmarknaden. Någon ökning av arbetstillfällena skulle då icke komma till stånd. Kommissionen ville erinra örn att, enligt vad i särskilda utskottets utlåtande nr 17/1933 anförts, jämväl beträffande de i Kungl. Maj :ts proposition nr 211/1933 avsedda beredskapsarbetena syntes hava förutsatts, att arbetsföretagen icke i annan ordning skulle komma till utförande. Särskilda utskottet uttalade, att, såvitt utskottet kunnat finna, det icke förelåge någon konstitutiv skillnad på denna ^punkt mellan beredskapsarbetena och reservarbetena; avvägningen måste i båda fallen bliva en lämplighetsfråga. När det gällt utväljande av arbetsobjekt för de statliga reservarbetena, hade kommissionen i överensstämmelse med nyssnämnda uttalande sökt undvika sådana arbetsföretag, som vore avsedda att utföras a öppna arbetsmarknaden. Det låge i sakens natur, att större möjligheter att verkställa ett ur dessa synpunkter lämpligt urval förelåge för kommissionen än för de enskilda kommunerna, vilka såsom regel blott hade ett ringa antal arbetsobjekt att välja på. Det vore jämväl naturligt, att, när en kommun skulle utvälja ett arbetsobjekt till reservarbete och kommunen i samband härmed iklädde. sig betydande utgifter, kommunen gärna sökte utvälja sådana arbetsföretag, vilka för kommunen vöre särskilt aktuella. Kommissionen hade vid flera tillfällen kunnat konstatera en benägenhet från kommunernas sida att såsom statskommunala reservarbeten vilja igångsätta arbetsföretag, vilka med sannolikhet inom en nära framtid skulle kommit till utförande å den öppna marknaden. Med den statskommunala reservarbetslinjen vore sålunda förenad en viss tendens till överförande av arbetsobjekt från den öppna marknaden till reservarbetena. .

Jämsides med denna tendens hade kommissionen jämväl haft anledning konstatera, att kommuner med hänsyn till de förmånliga statsbidragsbestämmelserna ofta frestats att igångsätta arbeten av en i förhållande till deras finansiella resurser anmärkningsvärd storleksordning; stundom hade anledning funnits antaga, att det mindre varit omvårdnaden om de arbetslösa än en strävan efter statsbidrag till ett arbete, som föranlett igångsättande av ett dylikt arbete. Enär möjligheterna att erhålla ett arbete beviljat såsom statskommunalt reservarbete vore beroende på antalet hjälpsökande, gjorde sig vidare stundom gällande ett intresse att hålla arbetslöshetens omfattning i kommunerna uppe.

Det låge i sakens natur, att hjälpåtgärderna vid arbetslöshet smidigt måste kunna avpassas med hänsyn till förändringarna i arbetslösheten. Under tider, då arbetslösheten vore i nedgående, måste sålunda arbetena förhållandevis snabbt kunna minskas, därest hjälpbehovet ginge tillbaka. AV särskild betydelse vore, att en dylik smidig anpassning av hjälpåtgärderna vore möjlig beträffande sådana arbeten, som startades uteslutande för de arbetslösa inom viss kommun. Ehuru arbetslösheten i hela landet endast mera långsamt underginge förändringar, kunde dock ofta för de enskilda kommunerna synnerligen hastiga variationer i arbetslöshetens omfattning noteras. Återupptagandet av ett enda nedlagt industriföretag kunde understundom för en kommun innebära, att arbetslösheten helt eller till stor del försvunne. De statskommunala reservarbetena erbjöde emellertid för dylika smärre kommuner icke erforderligt stor anpassningsförmåga. Då arbetslösheten i en kommun ginge tillbaka, och^arbetsstyrkan vid ett statskommunalt reservarbete med hänsyn härtill måste minskas, komme arbetet ofta icke att kunna bedrivas på ett tekniskt och ekonomiskt riktigt sätt, vilket medförde fördyring av arbetet. Örn ett statskommunalt reservarbete måste nedläggas, innan detta färdigställts, stöde kommu-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

nen vidare inför problemet att på egen hand å öppna marknaden färdigställa detsamma.

För kommunerna förelåge ofta svårigheter att för sina statskommunala reservarbeten anskaffa tillräckligt kompetent ledningspersonal. Särskilt gällde detta inom smärre kommuner, som saknade ordinarie arbetsledningspersonal; vore arbetet nämligen icke av den omfattning, att det motiverade anställandet av särskild arbetsledare, bleve ledningsarbetet endast ett extraarbete för en på annat håll sysselsatt arbetsledare. För att kunna bära kostnaden för särskilt anställd arbetsledning måste nämligen arbetet ha en viss storleksordning. Vid flera tillfällen hade kommissionen vidare haft anledning konstatera svårigheter att från kommunerna erhålla utarbetade och fullgoda förslag. En kommun ville nämligen av ekonomiska skäl icke bekosta utarbetandet av mera detaljerade^förslag, förrän visshet vunnits, att tillstånd erhölles för arbetets utförande såspm statskommunalt reservarbete. Sedan arbetet blivit beviljat, ansåge man sig ofta med hänsyn till angelägenheten att bereda de arbetslösa arbete icke böra fördröja arbetets igångsättande med ytterligare undersökningar. Vid den granskning av inkomna förslag, som verkställdes inom kommissionen, måste det vidare naturligen vara synnerligen svårt att utan särskild undersökning på platsen — något som enligt sakens natur icke annat än i undantagsfall vöre möjligt verkställa — bedöma de upprättade kostnadsförslagen och deras tillförlitlighet.

Den begränsade ram, inom vilken kommunerna i allmänhet hade att utvälja arbetsobjekt för sina statskommunala reservarbeten, medförde, att dessa såsom regel erbjöde mindre lämpliga vinterarbeten än de statliga. Detta avspeglade sig jämväl i de förhållandevis starka variationerna i antalet sysselsatta reservarbetare vid de statskommunala reservarbetena. Dessa variationer vore nämligen i relation till arbetsstyrkans storlek väsentligt större än vid de statliga reservarbetena. _ Den statskommunala reservarbetslinjen medförde sålunda ofta, att man vintertid i större utsträckning, än eljest skulle vara erforderligt, måste tillgripa kontantunderstödsverksamhet som komplementär hjälpform.

Slutligen ville kommissionen icke underlåta att framhålla, att kommunernas strävan att begränsa sina utgifter för de statskommunala reservarbetena understundom lett till att man endast formellt satt arbetet på ackord men i realiteten låtit arbetarna arbeta efter daglön; med andra ord man hade underlåtit att till arbetarna utbetala den del av ackordsförtjänsten, som överskjutit reservarbetslönen; i gengäld hade denna understundom betraktats såsom garanterad daglön. En dylik anordning hade givetvis stått i direkt strid mot bestämmelserna örn att vid ackordsprissättning sådana åtgärder borde undvikas, som kunde medföra en minskning av arbetsintensiteten. Kommissionen hade också med skärpa ingripit, då det kommit till densammas kännedom, att man förfarit på här angivet sätt. Men svårigheter hade visat sig föreligga att åstadkomma en effektiv kontroll.

Under hänvisning till de nackdelar av de statskommunala reservarbetena, som kommissionen sålunda påvisat, har kommissionen framhållit, att när numera begränsningar av hjälpverksamheten med hänsyn till arbetslöshetens nedgång syntes möjliga att vidtaga, en jämförelsevis större begränsning av den statskommunala reservarbetslinjen borde genomföras. Denna begränsning syntes härvid lämpligen böra verkställas på sådant sätt, att sådana arbetsföretag icke medgåves såsom statskommunala reservarbeten, vilka icke besutte de fördelar, som i främsta rummet motiverade de statskommunala reservarbetena. Kommissionen syftade härvid närmast på de i vägstyrelsers och landstings regi anordnade arbetena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.

11 Kommissionen har vidare betonat, att vägstyrelsernas och landstingens statskommunala reservarbeten ofta saknade den fördel, som eljest karakteriserade de statskommunala reservarbetena framför de statliga, nämligen att arbetskraften kunde sysselsättas i hemorten. Vägstyrelsernas och landstingens statskommunala reservarbeten vore nämligen ofta belägna på sådant avstånd från arbetarnas hemorter, att arbetarna antingen måste inkvarteras å arbetsplatsen eller ock företaga tidsödande resor, vilka för de hänvisade arbetarna bleve en ekonomisk börda, till vilken visserligen kommunerna stundom kunde lämna bidrag, ehuru skyldighet härtill icke förelåge. Härtill komme, att kommunen understundom bleve betungad med utbetalandet av ortstillägg, till vilket statsbidrag icke erhölles.

Under hänvisning till det anförda och då en minskning av hjälpåtgärderna syntes erforderlig, har arbetslöshetskommissionen hemställt, att sadan ändring vidtages i gällande kungörelse, att statskommunala reservarbeten icke längre må utföras i vägstyrelsers och landstings regi.

Såsom jag i det följande får anledning att närmare framhålla, kan jag icke finna den av arbetslöshetskommissionen för nästa budgetår ifrågasatta mycket starka begränsningen av de statskommunala arbetena välbetänkt. I detta sammanhang saknar jag emellertid anledning att inga pa denna sida av den föreliggande frågan. Då det åter gäller de av vägstyrelser bedrivna statskommunala arbetena, finner jag goda motiv förebragta för att i nuvarande arbetslöshetssituation vidtaga inskränkningar i desamma. Jag vill ock erinra, att 1934 års riksdag gav uttryck åt en tankegång liknande den, som uppbär arbetslöshetskommissionens framställning. Icke minst synes mig svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att bestämt avgränsa vägstyrelsernas reservarbetsobjekt från den öppna marknadens utgöra ett starkt talande skäl för att nu återgå till den ordning, som gällde före 1933. Vad däremot angår motsvarande arbeten i landstings regi, ha efter vad jag inhämtat, sådana arbeten förekommit i jämförelsevis mycket begränsad omfattning. Av vad kommissionen anfört har jag icke blivit övertygad därom, att beträffande detta arbetsområde motsvarande olägenheter, som nyss berörts, gjort sig kännbara. Tillräcklig anledning synes mig därför icke föreligga att utesluta jämväl dessa arbetsobjekt. Jag förordar alltså sådan ändring av direktiven, att statskommunala reservarbeten icke längre må utföras i vägstyrelses regi.

Ortstilläggen.

Jämlikt 30 § i kungörelsen angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet äger kommun, då familjeförsörjare hänvisats till statligt reservarbete å ort med lägre reservarbetslön än den, som är gällande för hänvisningskommunen, att bestämma att till denne familjeförsörjare särskilt s. k. ortstillägg skall utgå, därest någon, i förhållande till vilken den hänvisade är att anse såsom familjeförsörjare, befinnes vara i behov därav. Sadant ortstillägg får jämlikt bestämmelserna i samma paragraf icke överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen och re-

Departe-

ments-

chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr S3Z.

servarbetslönen för deri plats, där arbetet utföres. Då fråga är örn. ogift person, som har försörjningsplikt mot barn eller adoptivbarn, må ortstillägget utgå med högst det belopp, som skulle lia utbetalats till barnet vid kontantunderstödsverksamhet i hänvisningskommunen (s. k. begränsat ortstillägg). Ortstillägg utbetalas till den behövande genom kommissionen och återgäldas månadsvis av hänvisningskommunen. För hårt skattetyngd kommun med omfattande arbetslöshet äger kommissionen på ansökan helt eller delvis meddela befrielse från återbetalningsskyldighet.

På sätt förut framhållits må jämlikt 35 § i nämnda kungörelse ortstillägg — dock utan bidrag av statsmedel — kunna utgå jämväl till familjeförsörjare, som hänvisats till statskommunalt reservarbete.

_ Bestämmelserna örn rätt för kommunerna att till reservarbetares familj utgiva ortstillägg ha tillkommit i syfte att underlätta arbetslösas hänvisning från ort med högre reservarbetslön till ort med lägre. Dessa ortstillägg, som erhöllo sin nuvarande utformning — med undantag för ortstilläggen vid de statskommunala reservarbetena — år 1922, ersatte de tidigare utgående s. k. familjetilläggen.

I sin förenämnda skrivelse har statens arbetslöshetskommission anfört följande.

De nuvarande reservarbetslönerna spände mellan området från lägst 2: 80 kronor upp till 8 kronor per 8 timmars arbetsdag. Endast ett förhållandevis ringa antal kommuner vöre belägna i den lägsta löneklassen. Kommissionens reservarbetsplatser vore såsom regel belägna i kommuner med en lön mellan 3:20 och 4:40 kronor; så låg lön som 2:80 kronor förekomme icke å någon statlig reservarbetsplats. Den högsta nu förekommande reservarbetslönen avsage istockholm. Städerna i övrigt läge i allmänhet mellan 5: 20 och 7:20 kronor- Det läge i sakens natur, att ortstilläggen väsentligen hade sin betydelse för statliga reservarbetare fran städerna. Det maximala ortstillägget utgjorde för närvarande 4:80 kronor per dag. I allmänhet varierade ortstillläggen, vad städerna beträffade, mellan 80 öre och 4 kronor per dag. För landskommunerna vöre de såsom regel väsentligt lägre.

Ehuru ortstilläggen i varje särskilt fall enligt bestämmelserna borde avvägas med hänsyn till föreliggande hjälpbehov, syntes inom flertalet kommuner den regeln ha utvecklat sig, att kommunerna medgåve ortstillägg uppgående till detsammas maximala storlek, vilket enligt sakens natur måste bliva för kommunerna ekonomiskt betungande; inom vissa kommuner avvägdes dock ortstilläggen alltid i förhållande till hjälpbehovet. En svaghet i systemet vöre, att ortstilläggen ofta komme att överstiga de belopp, varav vederbörande arbetslös skulle ha kommit i åtnjutande för sig och sin familj, därest han hade av kommunen i stället blivit tillerkänd kontantunderstöd. Ovanligt vore sålunda icke, att det utgående ortstillägget överstege det dagunderstöd, som familjen skulle erhållit, därest mannen blivit hjälpt genom kontantunderstöd. Då statsbidrag till ortstillägg jämlikt kungörelsen blott utginge till av arbetslöshet och skattetryck hårt drabbade kommuner, komme i sådana tall kostnaderna för ortstilläggen att väsentligt överstiga kostnaderna för kontantunderstödsverksamhet.

Med hänsyn till det anförda synes det kommissionen önskvärt, att grunderna rörande ortstilläggen bleve så avvägda, att de skapade ett eget intresse för kommunerna att ersätta kontantunderstöden med hänvisning till statligt reserv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

arbete. Då kommissionen undersökt möjligheterna för en omläggning av grunderna för ortstilläggen, hade kommissionen funnit, att följande förslag väsentligen skulle kunna uppfylla dessa krav på ortstilläggens utformning.

Ortstilläggen graderades med hänsyn till hjälpbehovet i varje särskilt fall, d. v. s. till storleken av reservarbetarens familj. Ortstilläggen borde icke överstiga storleken av det belopp, som svarade mot dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar (adoptant), varvid dagunderstödsbeloppet till hustrun eller föräldrarna räknades såsom understöd till ensamstående person och understöden för barnen till samma belopp som det vanliga barntillägget. I intet fall skulle dock summan av dessa tillägg (åt hustrun + barn eller föräldrar) kunna överstiga det nu gällande maximibeloppet, d. v. s. skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningsko.mmunen och arbetsplatsen. Ortstilläggen åt ogifta med försörjningsplikt — vilka redan nu graderades efter liknande principer som de nu föreslagna —• bibehölles oförändrade.

Statsbidrag syntes av kommissionen i likhet med för närvarande böra kunna medgivas till ortstillägg. Av betydelse vore emellertid, för att uppnå syftemålet med här förordade förändring, att kommissionen erhölle förhållandevis stor frihet vid bestämmandet av statsbidragsbeloppen. Enligt gällande bestämmelser ägde kommissionen att medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet i fråga örn de nuvarande ortstilläggen endast för hårt skattetyngda kommuner med omfattande arbetslöshet. Kommissionen torde böra erhålla befogenheter att även i andra fall medgiva visst statsbidrag, som därvid lämpligen syntes kunna beräknas på samma sätt som till annan, hjälpverksamhet inom kommunen. I likhet med för närvarande syntes kommissionen själv böra äga besluta örn statsbidragens storlek, varvid jämkningar i nyss angiven norm för statsbidragets beräknande borde kunna av kommissionen medgivas efter i varje särskilt fall verkställd prövning.

Vid bestämmandet av ortstilläggen för arbetare .sysselsatta vid. statskommunala reservarbeten, syntes samma grunder böra tillämpas som vid de statliga reservarbetena. I likhet med vad för närvarande vore fallet, borde, statsbidrag här icke ifrågakomma. Därest kommissionens förslag rörande viss inskränkning i den statskommunala reservarbetslinjen vunne statsmakternas godkännande, skulle emellertid ortstillägg vid statskommunalt reservarbete endast ifrågakomma i de få fall, då kommun bedreve sadant arbete inom annan kommun.

Mot kommissionens förslag beträffande omläggning av grunderna för ortstilläggens beräkning har en av kommissionens ledamöter anfört reservation.

I anledning av kommissionens ifrågavarande förslag har Göteborgs arbetslöshetskommitté i skrivelse den 27 mars 1935 framhållit, att ett bifall till detsamma komme att medföra stora olägenheter vid handhavandet av kommitténs hjälpverksamhet och innebära en betydande försämring av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

Med hänsyn till den betydelse ortstilläggen äga såsom bidrag till underhållet av de arbetslösas familjer vid familjeförsörjarens frånvaro från hemorten måste man hysa stor betänksamhet emot att rubba de grunder, som hittills gällt för ortstilläggens bestämmande. I de fall, då ortstilläggen uppnå mera avsevärd storlek, såsom förhållandet är i de allra största städerna, lära för övrigt levnadsomkostnaderna vara så höga, att en begränsning av de nu utgående ortstilläggen endast skulle medföra, att i stället fattigvården fiege

Departe-

ments-

chefen.

14 Kungl. Majlis proposition nr 232.

inskrida stödjande. Detta förhållande har särskilt understrukits av Göteborgs arbetslöshetskommitté. Det synes mig också fullt skäligt, att den arbetslöse — eller i detta fall snarast bans familj — ställes i ett något gynnsammare läge, då han utför arbete än örn hjälpen lämnas i form av understöd. Jag kan under dessa omständigheter icke finna tillrådligt att förorda den föreslagna ändringen i sättet för ortstilläggens beräkning. Däremot har jag intet att erinra mot det av arbetslöshetskommissionen framställda förslaget rörande jämkning av grunderna för statsbidragets utgående.

Anmälningsskyldigheten.

Jämlikt 46 § i hjälpkungörelsen skall den, som åtnjuter dagunderstöd, å för honom av arbetsförmedlingsanstalten föreskrivna tider, minst en gång i veckan, anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen i orten. Antalet besök per vecka hos arbetsförmedlingen bestämmes sålunda för varje kommun av arbetsförmedlingsanstalten.

I en den 19 februari 1935 dagtecknad skrivelse har arbetslöshets]'kommissionen anfört följande.

oDet läge i hjälpverksamhetens natur, att de hjälpta alltid skulle nära uppehålla förbindelsen^ med den öppna arbetsmarknaden. Särskilt under tider med stigande tillgång på arbetstillfällen bleve det emellertid av betydelse, att denna kommunikation uppehölles på rationellaste sätt. Behovet av anmälningar hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen syntes emellertid böra bedömas av den myndighet, som hade att utöva uppsikt över hjälpverksamheten och sorn jämväl hade att noga följa utvecklingen å arbetsmarknaden. Det syntes, vidare önskvärt, att direktiven i detta hänseende i och för uppnående av enhetliga bestämmelser i landets olika delar utfärdades av en central myndighet. Enligt nu gällande bestämmelser måste emellertid kommissionen för åstadkommande av ändring i ett visst fall hänvända sig till socialstyrelsen, som i sin tur hade att hos vederbörande anstaltsstyrelse göra framställning örn att densamma skulle ålägga vederbörande kommun att föreskriva visst antal besök hos arbetsförmedlingen.

Före den 1 juli 1933, då kungörelsen den 7 juli 1922 nr 419 reglerade den statsunderstödda hjälpverksamheten, gällde, att understödstagare vore pliktig att å därför utsatta tider anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen i orten. Enligt denna formulering syntes bestämmanderätten härvid i första hand ha tillkommit vederbörande arbetslöshetskommitté med rätt naturligen för kommissionen att, därest kommun åtnjöte statsbidrag till understödsverksamhet för arbetslösa, föreskriva örn ändring av kommitténs beslut, därest skäl härtill förefunnes. Den ändring, som i jämförelse härmed genomfördes år 1933, syntes ha motiverats av att i förevarande hänseende erhålla likartade bestämmelser med dem, som avsåges skola gälla för den vid riksdagen föreslagna frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Enligt kommissionens. uppfattning syntes emellertid inga olägenheter uppkomma, därest en ändring härvidlag genomfördes.

Under hänvisning till det anförda har kommissionen hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn vidtagande av sådan ändring i här förevarande hänseende av bestämmelserna i 46 § i hjälpkungörelsen, att kommissionen må kunna meddela arbetslöshetskommitté föreskrift rörande antalet anmälningar per vecka hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

15 De olägenheter, som, enligt vad arbetslöshetskommissionen framhållit, skulle vidlåda den nuvarande ordningen för anmälningsskyldighetens fullgörande, synas mig knappast vara av den allvarliga beskaffenhet, att det med hänsyn till desamma kan anses påkallat att vidtaga en ändring i gällande bestämmelser. Såsom kommissionen erinrat, saknas icke möjlighet att, da så av förhållandena befinnes behövligt, utvidga anmälningsskyldigheten i erforderlig omfattning. Att därvid medverkan från den offentliga arbetsförmedlingens tillsynsmyndighet tages i anspråk synes ur arbetsmarknadssynpunkt i och för sig lämpligt. Jag finner sålunda tillräckliga skäl icke hava anförts för en ändring av hithörande bestämmelser.

Icke hemortsberättigade unga arbetslösa m. m.

Jag har vidare att till behandling upptaga tvenne framställningar, avseende vissa kategorier icke hemortsberättigade arbetslösa, vilka framställningar ingivits, den ena, dagtecknad den 10 januari 1935, av Förbundet för kristet samhällsliv och den andra, dagtecknad den 2 februari 1935, av Svenska sjöfolks förbundet.

Förbundet för kristet samhällsliv anför i huvudsak följande.

Gällande bestämmelser örn arbetslöshetshjälp medförde ofta, att personer, som saknade hemortsrätt i vistelsekommunen, icke erhölle den hjälp, som borde tillkomma dem. Ehuru det ur arbetsförmedlmgssynpunkt vore önskvart, att arbetskraften i möjligaste man vore rörlig i sitt sökande efter arbete, hade detta, när det gällde frågan örn hjälp till följd av arbetslöshet, icke vunnit tillräckligt beaktande. Antalet utom hemortskommunen vistande arbetslösa vore svårt att exakt uppskatta, enär de endast mera sällan medtoges i rapporterna till arbetslöshetskommissionen. Enligt förbundets uppfattning vore emellertid detta antal, trots arbetslöshetens tillbakagång, alltjämt stort och särskilt betänkligt vore, att en mycket stor del av dessa arbetslösa utgjordes av unga personer. Eör dessa unga innebure gällande bestämmelser den största faran, enär man riskerade att de genom den påtvingade sysslolösheten bleve mer eller mindre odugliga till framtida självförsörjning och till ett normalt levnadssätt. Majoriteten av ifrågavarande arbetslösa hade sin hemort i små landskommuner, där någon arbetslöshetskommitté icke blivit tillsatt och där någon hjälpverksamhet för arbetslösa knappast utövades.

Efter erinran, att de åtgärder till underlättande av hjälp åt denna kategori arbetslösa, som beslötos av 1934 års riksdag, endast i ringa mån kunde anses hava medfört önskat resultat, fortsätter förbundet.

Eör att möta det behov, som här ovedersägligen gjorde sig gällande, borde man träffa bestämmelser, genom vilka omhändertagandet av de unga arbetslösa i vistelsekommunen ytterligare underlättades1. Bestämmelserna rörande dessa arbetslösas omhändertagande komme nämligen sannolikt icke att bliva effektiva, så länge vistelsekommunen skulle vidkännas någon egentlig kostnad för omhändertagandet. Denna borde därför få exempelvis 90 % av lämnat understöd ersatt.

Huru sedan skulle förfaras med dessa i vistelsekommunen omhändertagna arbetslösa bleve nästa angelägna fråga. Kontantunderstöd vore som regel icke den lämpliga formen. Däremot syntes det icke vara ett orimligt önskemål, att den arbetslöse ynglingen kunde direkt från vistelsekommunen komma till statens reservarbeten för ungdom eller till ett läger för frivillig arbetstjänst. Att

Departe-

ments-

chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 23%.

denna utväg- skulle vara stängd för en viss yngling därför att lian vistades utom sm hemortskommun eller därför att denna kommun icke hade ett särskilt organ för arbetslöshetsverksamhet torde icke vara sakligt berättigat. Vidare vöre önskvärt, att i olika delar av landet kunde, med anslag från de till arbetslöshetens bekämpande anvisade medlen, startas arbetskolonier och yrkesskolor med internat, dit ynglingarna kunde hänvisas. Vid sådan hänvisning borde man dock så vitt möjligt söka få ynglingarna intagna på anstalter i deras hemtrakt för att de örn möjligt efter vistelsens slut skulle på ett naturligt sätt föranledas att återknyta bandet med hemorten. Önskvärdheten av att det frivilliga arbetet här, liksom i fråga örn skyddshemsverksamheten, finge göra sin insats måste betonas. Kostnaderna för kommunerna för en ynglings vistelse vid koloni eller yrkesskola borde emellertid icke under några förhållanden bliva högre än örn ett arbetslöshetskommissionens läger anlitades.

Men örn dessa möjligheter borde öppnas för dem, som befunne sig i blottställd belägenhet utanför sin hemort, vore det icke mindre angeläget, att de unga, som ännu ej övergivit hemkommunen, finge den hjälp de behövde. De borde av densamma understö dja,s kontant eller in natura, örn de hade ett hem att vistas i och örn sysselsättning i någon form icke kunde beredas dem. I motsatt fall borde de hänvisas till de förut nämnda förläggningarna eller anstalterna/ Kravet att ynglingarna skulle komma i arbete borde ej eftersättas.

Såsom lämpliga organ att handhava det arbete, som kommunerna ej förmådde, hänvisar förbundet till de länskommittéer, vilka tidigare förutsatts skola tillsättas. Förbundet anser emellertid nödvändigt, att vid dessas sida anställdes en särskild länskonsulent med uppgift att biträda med de ungas placering vid yrkesskolor, jordbrukskolonier, arbetsläger o. s. v. Kunde detta ej ske, borde enligt förbundet dennes uppgifter anförtros åt de nuvarande fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna. Förbundet betonar till sist, att ett tillfredsställande resultat i förevarande angelägenhet icke kunde vinnas med mindre kommun bereddes möjlighet till ersättning jämväl för viss del av utgivet understöd till arbetslös yngling, som icke hade hemortsrätt i vistelsekommunen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer förbundet,

1. att hemkommun, som understöder arbetslös yngling, skall genom länskommittén kunna få detta understöd till viss del ersatt av landstinget och staten;

2. att vistelsekommun, som ser sig nödsakad understödja arbetslös yngling’ skall få detta understöd till största delen ersatt, även örn ynglingen ej vistats 9 månader i kommunen och där haft fast arbete;

3. att understöd at arbetslös yngling skall företrädesvis utgå i form av arbete eller utbildning, vare sig hemkommunen eller vistelsekommunen beslutat örn understödet.

I anledning av framställningen har statens arbetslöshetskommission den 19 februari 1935 avgivit utlåtande. Kommissionen lämnar däri till en början följande uppgifter rörande hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa, som sakna hemortsrätt i vistelsekommunen, men som där vistats en tid av minst nio månader och haft mera stadigvarande anställning.

Månad år 1934 Antal Därav hjälpta:

anmälda Antal I procent

*{uli.................................. 644 475 73,8

.............................. 675 499 73,9

September ............................ 612 4(57 76]3

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

17 Kommissionen anmärker, att antalet anmälda fall av hithörande arbetslösa motsvarade endast omkring 1 % av hela antalet hjälpsökande arbetslösa samt att det procentuella antalet hjälpta av ifrågavarande kategori i genomsnitt varit högre än för samtliga hjälpsökande, för vilka hjälpprocenten vid utgången av år 1934 utgjort 61. Härefter yttrar kommissionen i huvudsak följande.

Enligt kommissionens statistik syntes sålunda arbetslösheten bland de icke hemortsberättigade ha varit förhållandevis obetydlig. Anledning funnes emellertid att antaga, att den verkliga arbetslösheten varit större. Åtskilliga arbetslösa hade sålunda icke anmält sig såsom hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna; i vissa fall syntes orsaken ha varit den, att vederbörande arbetslo shetskommitté icke mottagit anmälan örn arbetslöshetshjälp från personer, som enligt de regler, som varit gällande inom vederbörande kommun, icke kunnat komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp. Ehuru kommissionen genom särskild cirkulärskrivelse till samtliga arbetslöshetskommittéer påpekat de gynnsammare statsbidragsbestämmelserna för arbetslösa icke hemortsberättigade, syntes kommunerna icke lia varit benägna att i större utsträckning vidtaga särskilda åtgärder för här berörda kategori. Den ringa utsträckning, i vilken denna kategori arbetslösa vore att återfinna bland arbetslöshetskommittéernas hjälpsökandeklientel, hade ock medfört, att kommissionen i sin verksamhet icke haft anledning att i större utsträckning begagna sig av de befogenheter. som infördes år 1934. De fall, där kommissionen meddelat föreskrift örn att viss hjälp skulle förbehållas icke hemortsberättigade, avsåge väsentligen vissa större kommuner. Kommissionen ville emellertid erinra att, enligt vad statistiken utvisade, de icke hemortsberättigade bland hjälpsökandeklientelet likväl erhållit hjälp i minst samma omfattning som övriga arbetslösa. I förevarande sammanhang ansåge sig kommissionen böra framhålla en av de svårigheter, som för kommissionen gjorde sig gällande vid bestämmandet av omfattningen av hjälpen för denna kategori. Kommissionen ägde icke möjlighet att pröva hjälpbehovet bland de anmälda hjälpsökande arbetslösa, såvida icke från vederbörande arbetslöshetskommitté infordrades samtliga förefintliga handlingar rörande dessa, en åtgärd som emellertid enligt sakens natur kunde ske endast i undantagsfall. Då rätten att anmäla sig såsom hjälpsökande tillkomme varje arbetslös, oberoende av hans behörighet till eller behov av arbetslöshetshjälp, kunde ett föreskrivande av att en del av medgiven hjälp skulle förbehållas icke hemortsberättigade leda till att arbetslöshetshjälp kunde bliva meddelad efter olika sträng behovsprövning för de hemortsberättigade och de icke hemortsberättigade.

I anledning av vad förbundet anfört om att unga arbetslösa skulle hänvisas till särskilda reservarbeten för ungdom och till arbetsläger, erinrar kommissionen, att den i överensstämmelse med statsmakternas beslut låtit sig angeläget vara att i allt större utsträckning bereda platser åt unga arbetslösa vid dylika läger och arbeten. Kontantunderstöd åt unga arbetslösa förekomme för närvarande — utom i förbindelse med kursverksamhet — blott i obetydlig omfattning, nämligen åt familjeförsörjare.

Beträffande förbundets hemställan om högre statsbidrag yttrar kommissio-

nen.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 232.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr "232.

Departe-

ments-

chefen.

Kommissionen kunde vitsorda, att svårigheter emellanåt gjort sig gällande för unga arbetslösa, som saknat hemortsrätt i vistelsekommunen, att av denna utverka hjälp i form av hänvisning till arbetsläger på grund av de kostnader, som dylik hänvisning medförde för vistelsekommunen. Ändamålsenligt syntes emellertid vara, om en sådan anordning kunde träffas, att hänvisning av dylika arbetslösa till arbetsläger underlättades. Kommissionen vore för sin del av den uppfattningen, att staten i förevarande fall borde åtaga sig hela kostnaden för vistelsen vid arbetslägren. Kommissionen finge vidare, i anledning av vad förbundet i övrigt föreslagit, tillägga, att kommissionen ej hade något att erinra mot att kostnaderna för samtliga arbetselevers vistelse vid statliga arbetsläger helt bestredes med statsmedel. Härigenom skulle bestämmelserna rörande arbetslägren vidare bringas i närmare överensstämmelse med de för de statliga reservarbetena gällande. De kostnader, det här vore fråga örn, uppginge endast till förhållandevis små belopp.

Vad åter anginge förslaget, att arbetslöshetshjälp skulle kunna utgå till icke hemortsberättigade, oberoende av vistelsetid och tidigare arbetsanställning, ville kommissionen framhålla, att gällande bestämmelser vore så formulerade, att de medgåve undantag och att alltså kommun ägde möjlighet att i ömmande fall meddela hjälp. Med hänsyn härtill och till vikten av att hindra tillströmning av unga arbetslösa till städerna funne sig kommissionen icke kunna tillstyrka någon ändring härutinnan. Kommissionen ansåge ock, att för unga arbetslösa i förevarande*hänseende andra bestämmelser icke borde gälla än för äldre.

Beträffande den föreslagna konsulenten för ungdomsarbetslöshetsfrågor erinrar kommissionen, att arbetsuppgifterna för denne, i vad de icke berörde yrkesskolor, jordbrukskolonier och folkhögskolor, i det närmaste sammanfölle med den verksamhet, som bedreves av kommissionens ungdomsavdelning. Slutligen framhåller kommissionen som sin uppfattning, att särskilda åtgärder utöver redan vidtagna eller här förordade icke för närvarande vore erforderliga. Kommissionen förklarar sig emellertid beredd att ånyo underrätta arbetslöshetskommittéerna örn den möjlighet, som förefunnes i fråga örn statsbidrag till hjälpåtgärder för unga arbetslösa av denna kategori och för kommittéerna understryka vikten av att hjälpåtgärder vidtoges.

De förhållanden, som i framställningen beröras, äro förvisso värda all uppmärksamhet. Det måste utgöra ett betydelsefullt intresse att främja de unga arbetslösas inlemmande i arbetslivet. Otvivelaktigt föreligga också starka skäl att i möjligaste mån undanröja de av erfarenheten bestyrkta svårigheterna för särskilt de icke hemortsberättigade av dessa att erhålla snar hjälp i den ur olika synpunkter mest lämpliga formen. Åtgärder i syfte att för arbetslöshetskommittéerna klargöra förefintliga hjälpmöjligheter härutinnan hava emellertid redan vidtagits av kommissionen och kommissionen har därjämte givit uttryck åt sin redebogenhet att fullfölja upplysningsverksamheten i detta avseende. Att nu ifrågasätta omläggningar av organisatorisk art, på sätt i framställningen påyrkats, anser jag mig emellertid icke kunna förorda. Däremot synes den av kommissionen föreslagna jämkningen i gällande regler, att staten i fråga örn unga arbetslösa, som genom vistelsekommunen erhålla hänvisning till statliga arbetsläger, bestrider hela kostnaden, vara

Kungl. Maj:ts proposition nr £8£. 19

välbetänkt. Jag anser mig därför böra förorda, att en dylik jämkning vidtages.

Svenska sjöfolksförbundet framhåller i sin ovannämnda framställning, att arbetslösheten bland sjömännen alltjämt är av stor omfattning. Vid statens offentliga arbetsförmedlingsanstalt för sjömän i Göteborg uppgives sålunda följande antal arbetslösa ha varit anmälda under sista kvartalet år 1934.

Efter erinran, att förhållandena vore liknande vid samtliga arbetsförmedlingsanstalter för sjömän, anför förbundet i huvudsak följande.

Orsaken till att arbetslösheten bland sjömännen alltjämt ägde en sådan omfattning, oaktat största delen av handelsflottan vore i gång, berodde främst därpå, att ett stort antal sysslolösa verkstads- och andra industriarbetare, vilka tidigare haft anställning till sjöss, under senare år sökt och erhållit anställning som maskinister å fartyg. Det vore sålunda numera vanligt, att halva maskinbemanningen å fartygen bestode av sådana yrkesarbetare, ett förhållande, som dock med hänsyn till fartygens nuvarande maskinella utrustning i viss mån vore naturligt. Till arbetslöshetens storlek hade jämväl bidragit, att rederierna för nedbringande av sina omkostnader i allt större utsträckning bemannat fartygen med ynglingar. En hel del mindre nogräknade rederier hade sålunda påmönstrat så gott som uteslutande jungman, trots att god tillgång funnits på fullt yrkeskunniga sjömän.

Å andra sidan hade på grund av gällande bestämmelser för arbetslöshetshjälp sjömännen icke blivit delaktiga av samhällets hjälpverksamhet i samma omfattning som andra medborgargrupper. Sjömännen vore nämligen för erhållande av arbete till sjöss i regel nödsakade att uppehålla sig utom hemorten, företrädesvis då å de större hamnplatserna, där omsättningen av sjöfolk vore livligare. Vederbörande hamnkommuner vore å sin sida föga benägna att ombesörja arbetslöshetshjälp åt dessa sjömän med hänsyn till de extra kostnader, som de därigenom åsamkade sig. Under de senaste två åren hade visserligen en förbättring härutinnan inträtt, men åtskilliga kommuner ansåge sig fortfarande icke kunna bestrida den del av kostnaden för arbetslöshetshjälp, som med nuvarande bestämmelser skulle åvila dem beträffande i kommunen ickehemortsberättigade arbetslösa. Följden hade blivit att flertalet sjömän icke kommit i åtnjutande av vare sig kursutbildning eller annan arbetslöshetshjälp.

På grund av vad sålunda anförts hemställer förbundet, att staten måtte åtaga sig att bestrida hela kostnaden för kontantunderstöd åt arbetslösa sjömän.

över framställningen har statens arbetslöshetskommission den 19 februari 1935 avgivit yttrande. Kommissionen framhåller däri, att såvitt dess statistik beträffande arbetslösa sjömän och fiskare under år 1934 utvisade, arbetslöshetens tillbakagång för nämnda kategorier arbetslösa varit minst lika stor som för övriga grupper inom näringslivet samt att den av sjöfolksförbundet påta-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Departe-

ments-

chefen.

lade konkurrensen från industriarbetarna sålunda icke syntes kava medfört någon direkt ökning av arbetslösbeten. Kommissionen erinrar ock, att enligt gällande bestämmelser statsbidrag till dagunderstöd åt icke-hemortsberättigade sjömän kan utgå med 75 procent och ävenledes — efter medgivande av Kungl. Maj :t — med än högre andel av kostnaderna. Någon framställning om högre statsbidrag än 75 procent hade emellertid icke inkommit till kommissionen. Härefter yttrar kommissionen följande.

Den förevarande framställningen avsåge utan tvivel ett synnerligen behjärtansvärt ändamål. Vissa svårigheter uppkomme naturligen för i vistelsekommunen icke-hemortsberättigade sjömän i fråga örn arbetslöshetshjälp. För sjömännen torde det nämligen vara förenat med vissa risker att återvända lill hemortskommunen genom att de i dylika fall icke alltid kunde tillvarataga arbetsmöjligheterna inom sitt ordinarie yrke. Kommissionen ville emellertid för sin del icke tillstyrka genomförandet av en sådan anordning, att hela dagunderstödet skulle ersättas med statsmedel. En dylik anordning skulle kräva en väsentlig utvidgning och omläggning av nuvarande kontrollanordningar; överhuvud syntes knappast en kommunal myndighet böra tilldelas rätt att utdela understöd, vilka helt bestredes med statsmedel. Däremot hade kommissionen intet att erinra mot att statsbidrag till arbetslösa sjömän utginge — därest motiv härför kunde anses föreligga — efter förmånligare grunder än till andra arbetslösa och med högre belopp än för närvarande. En dylik anordning kunde emellertid, på sätt nyss nämnts, träffas inom ramen av nu gällande bestämmelser.

Under åberopande härav hemställer kommissionen, att framställningen icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Med hänsyn till vad av arbetslöshetskommissionen anförts rörande möjligheterna att inom ramen av nu gällande bestämmelser tillgodose hjälpbehovet i fråga örn arbetslösa sjömän på ett mera effektivt sätt än hittills, anser jag mig icke böra påkalla någon ändring i nämnda bestämmelser.

Av riksdagen påkallade utredningar.

Utredningar, påkallade av 1933 års riksdag.

I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, har riksdagen hos Kungl. Majit hemställt örn utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården, dels beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande, dels rörande en rationell planläggning av kommunernas arbeten, därvid jämväl spörsmålet örn den kommunala fondbildningen borde beaktas, dels och beträffande ett mera definitivt ordnande av frågan örn centralorganet för den statliga och statsunderstödda reservarbetsverksamheten samt för den statliga och statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen än som kunde anses ligga i bibehållandet av statens arbetslöshetskommission i dess nuvarande form och sammansättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

21 Vad angår de bägge förstnämnda spörsmålen, lämnade jag vid min anmälan förlidet år av frågan örn anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. en redogörelse för de förberedande utredningar, som i denna angelägenhet verkställts inom socialdepartementet. Jag erinrade därvid bland annat också örn hithörande frågors nära sammanhang med de utredningsuppgifter, som voro anförtrodda åt de s. k. organisationssakkunniga. Sedermera hava dessa sakkunniga den 11 december 1934 avgivit betänkande, vilket för närvarande är föremål för remiss till olika myndigheter och sammanslutningar. Det synes mig icke möjligt att taga ställning till de av riksdagen angivna spörsmålen berörande arbetslöshetshjälpen och fattigvården förrän i samband med den slutliga prövningen av organisationssakkunnigas förslag.

Vidkommande därefter frågan örn en rationell planläggning av kommunernas arbeten, uttalade jag förra året, att denna angelägenhet varit föremål för förberedande utredningar och överväganden samt att i detta sammanhang till behandling upptagits även spörsmålet örn den kommunala fondbildningen. Med rätten till fondbildning sammanhör nära frågan om kommunernas underställningsfria lånerätt, rörande vilket spörsmål riksdagen i skrivelse den 18 februari 1932, nr 42, påkallat viss utredning. Med hänsyn till den reella innebörden av dessa olika, varandra nära berörande problem, har jag efter ytterligare överväganden ansett det fortsatta utredningsarbetet böra lämpligen ankomma på finansdepartementet. Efter vad chefen för detta departement upplyst, äro åtgärder att förvänta för utredningens igångsättande.

Vad slutligen beträffar ordnandet av frågan örn centralorganet för den statliga och statsunderstödda reservarbets- och kontantunderstödsverksamheten, har jag endast att meddela, att detta spörsmål ingår bland de utredningsuppgifter, som jag, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 december 1934 anförtrott landshövdingen K. Tiselius.

Utredningar, påkallade av 1934 års riksdag.

I skrivelse den 19 juni 1934, nr 433, anmälde riksdagen, att riksdagen, med bifall till motionerna I: 109 och II: 169 samt i anledning av motionerna I: 352 och II: 616 i nu ifrågavarande hänseende, beslutat hos Kungl. Majit anhålla örn föranstaltande av skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. I samband härmed betonade riksdagen angelägenheten av, att de kontrollerande organen jämväl utövade rådgivande verksamhet.

I de likalydande motionerna I: 109 och II: 169 framhölls bland annat, att frågan örn hur de medel användas, som anslås till arbetslöshetshjälp, vore av allra största vikt. Det finge icke förekomma, att kontantunderstöd utbetalades, trots att tillgång till efter ortens förhållanden skäligt avlönat arbete funnes, och ej heller att säsongarbetare, som under avsevärd del av året haft relativt väl betalt arbete, tilldelades kontantunderstöd. Vidare påpekades vikten av att ej kommunala tillskott till arbetslöshetshjälpen utginge på sådant sätt, att det bleve fördelaktigare för hjälpsökande att lita till allmän understödsverksamhet än att skaffa sig uppehälle genom eget arbete. Ett omsorgsfullt övervakande av att hjälpverksamheten icke urartade, så att en

Departe-

ments-

chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

demoraliserande understödstagaranda uppammades måste enligt motionärernas uppfattning vara en ovillkorlig förutsättning för de stora uppoffringar, som gjordes för att ordna statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

I de likalydande motionerna 1:352 och II: 616 anfördes, att erfarenheterna från den statliga hjälpverksamheten under de senaste krisåren givit vid handen, att behov förelegat av utvidgad och skärpt kontroll från det centrala organets sida av de lokala hjälporganens verksamhet. Särskilt underströks behovet av. en effektivisering av den kontroll, som utövades genom kommissionens sociala ombud. Kommissionens övervakande uppgifter borde komma till uttryck genom införandet av särskild bestämmelse härom i 1 § i kungörelsen rörande den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

Med anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse anbefallde Kungl. Maj :t statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag till den ytterligare kontroll i förevarande hänseende, som kunde anses påkallad.

I skrivelse den 26 oktober 1934 har arbetslöshetskommissionen lämnat en ingående redogörelse för nuvarande kontrollsystem och de omläggningar av detsamma, som kunde ifrågasättas för kontrollens effektivisering.

Beträffande nuvarande kontroll genom de lokala organen har kommissionen i huvudsak anfört följande.

Enligt arbetslöshetskungörelsen skall arbetslöshetskommitté, som medgivits statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa, noga tillse att hjälpverksamheten begränsas till vad som av verkligt behov påkallas och iakttaga, att verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade till godo. Det vore naturligt, att i första rummet den av en statlig myndighet utsedde ordföranden borde låta sig angeläget vara att noga afpassa verksamhetens omfattning i överensstämmelse med dessa i kungörelsen angivna direktiv för hjälpverksamheten för arbetslösa. Beträffande kommitténs revisorer, av vilka minst en utsåges av vederbörande länsstyrelse, stadgades, att det ålåge dessa att. granska kommitténs räkenskaper ävensom att kontrollera att beviljade statsbidrag använts på föreskrivet sätt, att verksamheten bedrivits i enlighet med bestämmelserna i gällande kungörelse och att av kommissionen meddelade anvisningar blivit vederbörligen iakttagna.

Besluten rörande omfattningen av den hjälpverksamhet inom kommunen, till vilken statsbidrag i olika former beviljades av kommissionen, meddelades kommunerna genom delgivningsbrev, i vilka jämväl vore angivna de särskilda^ villkor, med vilka beviljandet av statsbidrag vore förenade. Vid ansökan fran kommittén örn utanordnande av statsbidrag till den av kommissionen medgivna hjälpverksamheten ålåge det vederbörande revisorer att konstatera, att givna bestämmelser av kommittén blivit vederbörligen iakttagna. Härvid skulle alltid den av länsstyrelsen utsedde revisorn jämte minst en av de av kommunen valda revisorerna underskriva den revisionsberättelse, som i samband med utanordningsansökan skulle ingivas. Ansökningar örn utanordnande av statsbidrag, avseende såväl kontant understödsverksamhet som statskommunala reservarbeten, gjordes såsom regel en gång i månaden. Till ledning för revisorerna hade av kommissionen utarbetats en instruktion. Genom att revisorerna hade att kontinuerligt granska kommitténs verksamhet, kunde de förvärva sig en inblick i hjälpverksamhetens skötsel i allmänhet. Den nyssnämnda instruktionen ålade dem att till kommissionen anmäla de iakttagelser, som gjorts och som kunde vara av värde för kommissionen vid be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 23%.

dömandet av det sätt, varpå verksamheten handhafts av kommittén. Därest revisorsuppdraget anförtroddes åt för detta fullt kvalificerade personer och dessa utförde den månatliga revisionen av en kommittés verksamhet med erf°^derlig noggrannhet, kunde, bland annat med hänsyn till den korta tid, revisionen vid varje tillfälle omfattade, starka garantier anses föreligga för att missbruk icke förekomme.

Arbetslöshetsko m missionens kontroll utövas dels av kommissionens sociala ombud och ingenjörer genom inspektioner hos de lokala organen, dels ock centralt av kommissionens kansli genom granskning av rapporter, utanordningsansökningar och övriga infordrade uppgifter. Kommissionen anför härom i huvudsak följande.

De sociala ombuden besökte de olika kommittéerna och toge härvid del av de handlingar, som utvisade omfattningen och karaktären av den bedrivna hjälpverksamheten. Ombuden hade vid flera tillfällen besökt samtliga de kommuner, inom vilka kontantunderstödsverksamhet bedrivits, ävensom ett stort antal andra kommuner, där av olika anledningar , man ansett nödvändigt eller önskvärt att verkställa särskild kontroll. Vid dessa, inspektioner undersökte de sociala ombuden med ledning av de individuella hjälpansöknmgar, vilka jämlikt 12 § i arbetslöshetskungörelsen skola avgivas av dem som vilja komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, bland annat under vilka, former, de arbetslösa beretts hjälp och huruvida arbetslöshetskommittérna härvid förfarit i överensstämmelse med de för verksamheten gällande bestämmelserna.

I egenskap av ombud för kommissionen ägde de sociala ombuden att påkalla sammanträde med kommittéerna, att där närvara ävensom att granska kommitténs räkenskaper, protokoll och övriga handlingar. De sociala ombuden ägde härvid att för kommittéerna eller deras representanter påpeka de brister i verksamheten, som ombuden vid sina inspektioner kunde finna, ävensom meddela råd och upplysningar rörande sättet för verksamhetens handhavande, särskilt med aktgivande på att enhetliga normer för behovsprövningen tillämpades. Ehuru ombuden icke ägde att meddela föreskrifter at kommittéerna, lage det dock i sakens natur, att dessa ägnade allvarlig uppmärksamhet åt de påpekanden, som ombuden såsom representanter för kommissionen funne sig föranlåtna att göra. Genom att ombuden vidare till kommissionen meddelade de fall då en kommitté icke ansett sig böra efterkomma av ombuden meddelade råd’och anvisningar, bragtes dylika frågor under kommissionens omedelbara prövning, varvid denna hade — eventuellt efter införskaffande^ av de ytterligare uppgifter, som kunde vara erforderliga att vidtaga de åtgärder, densamma kunde anse påkallade. Såsom allmänt omdöme torde kunna sagås, att de olika kommunerna lojalt ställde sig till efterrättelse de råd, som meddelades.

Vid den kontroll, som på nu angivet sätt verkställdes, undersöktes jämväl huruvida sådana tillskott till arbetslöshetshjälpen av kommunala medel förekomma, som icke ägde stöd i gällande författning. ....

De angivna åtgärderna avsåge i huvudsak kontrollen över den sociala sidan av kommittéernas verksamhet. I fråga örn statskommunala reservarbeten utövades emellertid jämväl särskild kontrollverksamhet. De olika statskommunala reservarbetsföretagen besöktes av kommissionens inspekterande ingeniörer, varvid närmast ackordssättningen samt arbetets utförande ur teknisk yell ekonomisk synpunkt bleve föremål för inspektion. De arbeten, som avsage väganläggningar, bleve i tekniskt och ekonomiskt avseende jämväl kontrollerade av vederbörande vägingenjör. — Arbetslöshetskommitté eller annan myndighet, som medgivits rätt att anordna statskommunala reservarbeten, vöre skyldig att månatligen ingiva redogörelse och redovisningar för under sistlörllutna

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

månad bedrivna arbeten av dylikt slag. Dessa rapporter vore å kommissionens kansli föremål för ingående granskning, varvid bland annat uppmärksamhet agnades at de invänta ackordsförtjänsterna och huruvida ackordssättningen kunde anses avpassad med hänsyn till den för reservarbetet gällande reservarbetslönen.

Arbetslöshetskommitté hade vidare att avgiva månadsrapport rörande arbets,oshetens och hjälpverksamhetens omfattning enligt av kommissionen faststallt formulär. I dessa rapporter meddelades uppgifter örn antalet hjälpsökande arbetslösa, deras fördelning på olika hjälpformer ävensom deras fördelning pa yrkesgrupper.

Av grundläggande betydelse för undvikande av sådana missbruk av hjälpverksamheten för arbetslösa, som påtalats i de i riksdagen väckta motionerna, vöre att omfattningen av den statliga hjälpverksamheten vid varje tidpunkt avva g des med hänsyn till förefintligt hjälpbehov. Det material, som härvid stöde till kommissionens förfogande, vore väsentligen kommittéernas månadsrapporter och de uppgifter, vilka kommissionen kunde inhämta genom de sociala ombuden rörande läget å arbetsmarknaden i de av dem besökta kommunerna Vad den kontanta understödsverksamheten beträffade beviljades understodsplatser endast för helt korta tidsperioder, vilket medförde, att hjälp- T7* ^tömätiskt komme att undergå ofta återkommande omprövningar. Vid förskjutningar i arbets.löshetsläget verkställde kommissionen vidare undersoknmgar rörande omfattningen av de arbetslösas hänvisning till statliga och statskommunala reservarbeten i de enskilda kommunerna. Då resultaten av dessa undersökningar så påkallat, hade kommissionen verkställt hemsändnmgar Dan de statliga reservarbetena ävensom minskat det antal arbetare, som en kommun högst fått sysselsätta vid beviljade statskommunala reservarbeten. Dtt annat medel för tillseende av att arbetslöshetshjalpen hölles inom skalig ram gaves i arbetslöshetskungörelsens 14 §, med stöd av vilken vissa yrken kunde avstängas fran arbetslöshetshjälp. Utöver vad som hittills gällt, nämligen att byggnads-, tegelbruks-, hamn- och stuveriarbetare vöre avstängda Dan statlig arbetslöshetshjälp, hade kommissionen föreskrivit, att även skogsarbetare skulle avstängas från och med den 1 november 1934. Kommissionen hade ansett en dylik åtgärd befogad med hänsyn till den starka förbättring för dessa arbetare, som inträtt på arbetsmarknaden. I

I fråga örn kontrollsystemets effektivitet framhåller kommissionen att, ehuru systemet vore omfattande och utövades av olika personer i viss mån oberoende av varandra, kommissionen icke ville bestrida, att detsamma i olika avseenden å vissa orter icke fungerat med önskvärd effektivitet. En väsentlig orsak härtill vore, att den omedelbara lokala kontrollen emellanåt visat sig mycket otillfredsställande. Det hade vidare visat sig föreligga stora svårigheter att under tider med starkt stigande arbetslöshet låta den sociala ombudsinstitutionens verksamhet ökas i samma omfattning som hjälpverksamheten. Kommissionen uttalar därefter följande.

svårigheter vore en orsak till att sådana missbruk av den statsunderstödda hjälpverksamheten hade kunnat äga rum, som på sina håll förekommit exempelvis i Sköns kommun, Västernorrlands län. Den revision, som författningsenligt ägt rum, hade här icke verkställts med erforderlig omsorg och noggrannhet. Det sätt, varpå hjälpverksamheten handhafts av Sköns komaktualiserade kravet pa omedelbart astadkommande av en effektiv kontroll över den hjälpverksamhet, som på grund av rådande arbetslöshet måste bedrivas inom kommunen. Kommissionen hade här ansett sig böra vidtaga

Kungl. Majlis proposition nr 282.

extraordinära åtgärder, i det att för genomförandet av en rationell omorganisation av verksamheten ett av de sociala ombuden och en inspekterande ingenjör tillsvidare stationerats i kommunen, varigenom hjälpverksamheten komme att bedrivas under dessas omedelbara överinseende.

Arbetslöshetskommissionen betonar, att behov av skärpta kontrollåtgärder icke minst gjorde sig gällande under tider med sjunkande arbetslöshet. Kommissionen hade därför redan vidtagit vissa utvidgningar av den löpande kontrollen genom arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter. Dessutom hade kommissionens informerande verksamhet utökats. Vidare planerade kommissionen en ökning av antalet sociala ombud och inspekterande ingenjörer samt införande för vissa arbetslöshetskommittéer av mer eller mindre kontinuerlig kontroll av ett socialt ombud. Därjämte ämnade kommissionen i vissa fall vidtaga särskilda åtgärder för genomförande av en betryggande organisation av arbetslöshetskommittéernas arbete.

Beträffande arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter framhåller kommissionen följande.

Rapporterna hade väsentligen utvidgats främst i syfte att erhålla kontinuerliga uppgifter örn det sätt, varpå kommittéerna ordnat samarbetet med den offentliga arbetsförmedlingen och därigenom berett förutsättningar för att den öppna arbetsmarknadens arbetstillfällen bleve på effektivast möjliga sätt tillvaratagna. Kommittéerna skulle uppgiva, huruvida arbetsförmedlingsombud på föreskrivet sätt utsetts inom kommunen och huruvida samtliga hjälpta och hjälpsökande arbetslösa vore anmälda hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Kommissionen samarbetade med socialstyrelsen för att denna del av kommissionens kontrollerande verksamhet skulle bliva i görligaste man effektiv. I de fall, då kommissionen funnit, att vederbörande kommun icke vidtagit de åtgärder, som författningsenligt åvilat densamma, hade kommissionen ålagt vederbörande att omedelbart verkställa rättelse, ävensom förvissat sig örn att sådan kommit till stånd. — Särskilda uppgifter lämnades av kommittéerna rörande antalet arbetslösa, som uppnått en ålder av 67 år eller högre, ävensom huru dessa fördelade sig på olika hjälpformer. Härigenom bereddes det kommissionen viss möjlighet att övervaka, att-genom arbetslöshetsmedel hjälp icke lämnades åt personer, som närmast borde omhändertagas av fattigvården. — Det åvilade vidare kommittéerna att uppgiva det antal hjälpsökande arbetslösa, örn vilka uppgifter förelåge, att desamma icke vore fullt arbetsföra. Kommissionen hade beträffande samtliga dylika personer per den 31 juli 1934 infordrat nominativa uppgifter, varvid kommunerna samtidigt fått angiva vederbörandes ålder och yrke samt orsaken till att full arbetsförhet icke hade ansetts föreligga.

Den utvidgning av månadsrapporterna, som på detta sätt kommit till stånd, och det fast ordnade samarbetet med socialstyrelsen torde enligt kommissionen i förening med den effektivare arbetsförmedlingsorganisation, som komme att uppbyggas med stöd av den av statsmakterna ar 1934 beslutade lagen om offentlig arbetsförmedling, kunna förväntas medföra en betydlig utvidgning av kontrollmöjligheterna.

Ifråga örn den informerande verksamheten anför kommissionen följande.

Vissa av de missförhållanden, som förekommit, hade orsakats av bristande kännedom )m gällande bestämmelser. Kommissionen, vilken enligt gällande kungörelse ägde att meddela anvisningar och råd och som vid flera tillfällen

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och senast i augusti 1934 utfärdat »Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa», hade därför låtit sig angeläget vara att än ytterligare vidga den informerande verksamheten. Kommissionens tjänstemän hade sålunda vid flera tillfällen medverkat vid konferenser med representanter för arbetslöshetskommittéer i olika delar av landet för att tillhandagå med informationer och upplysningar. Därjämte hade kommissionen medverkat vid upplysningskurser för att sprida ökad kännedom örn de bestämmelser, som reglerade hjälpverksamheten för arbetslösa.

Kommissionen meddelar, att den jämväl i fortsättningen komme att, såsom riksdagen i skrivelsen nr 433/1934 uttalat, fullfölja den på olika sätt bedrivna upplysningsverksamheten.

Den effektivaste kontrollen över hjälpverksamheten utövades enligt kommissionens uppfattning av de inspekterande tjänstemännen. I detta sammanhang har kommissionen framhållit i huvudsak följande.

En effektivisering av kontrollorganisationen torde i första rummet böra taga sikte dels på en utbyggnad av den sociala ombudsinstitutionen, dels på en ökning av antalet inspekterande ingenjörer. Kommissionen hade för avsikt att öka antalet dylika inspekterande tjänstemän. Visserligen hade hjälpverksamheten till följd av arbetslöshetens nedgång under senare tid kunnat begränsas, varför den verksamhet, som dessa tjänstemän utövade, jämväl kunnat i viss mån bliva effektivare. Emellertid ville kommissionen erinra örn att det antal kommuner, inom vilka statlig arbetslöshetshjälp i någon form förekomme, icke i större utsträckning nedgått, ehuru väl hjälpverksamhetens omfattning minskats. Det stora antal kommuner, som numera erhölle hjälp,- torde även motivera den sociala ombudsinstitutionens utbyggnad. Genom en skärpning av kontrollen över de statskommunala reservarbetena syntes ökade garantier vinnas för att dessa arbeten bleve utförda på ett ur tekniska och ekonomiska synpunkter ändamålsenligt sätt.

Skärpt kontroll över den av kommunerna bedrivna hjälpverksamheten för arbetslösa, vartill statsbidrag utginge, torde särskilt vara påkallad i de fall, då statsbidraget uppginge till en mera betydande del av kostnaderna för verksamheten. Kommissionen ville icke underlåta att framhålla, att det måste ligga nära till hands för kommittéerna att till arbetslöshetsklientelet söka överföra sådana personer, vilka rätteligen hörde hemma hos fattigvården. Från statens sida torde med fog kunna göras gällande, att, därest den hjälpverksamhet, som inom kommunen bedreves till fromma för kommunernas arbetslösa, till väsentlig del bestredes med statsmedel, kommunen borde underkasta sig en däremot svarande mera ingående kontroll.

. Enligt kommissionens uppfattning vore det av vikt, att i kommun, som medgivits statsbidrag av större omfattning, exempelvis 75 % eller högre, garantier erhölles för att arbetslöshetskommittén hade en för verksamheten lämplig organisation. Av betydelse jore sålunda, att garantier förefunnes för att de olika ärendena bleve föremål för en tillräckligt ingående prövning, att möjligheter förelåge för arbetslöshetskommittén att verkställa förundersökningar rörande hjälpbehovet hos enstaka hjälpsökande m. m. Man syntes från statens sida kunna såsom villkor för åtnjutande av en så omfattande statlig hjälp uppställa, att kommitténs arbete skulle vara organiserat på ett betryggande sätt. ^ Kommissionen syntes böra vara oförhindrad att i de fall, då så påkallades, ålägga en kommitté att i här förevarande avseende vidtaga erforderliga åtgärder. Det syntes emellertid jämväl angeläget, att från kommissionens sida särskilda övervakningsåtgärder vidtoges beträffande dylika kommuner. Ändamålsenligt torde sålunda vara, att vederbörande arbetslöshetskommittés

Kungl. Maj:ts proposition nr SSS.

verksamhet ställdes under en mer eller mindre kontinuerlig ° kontroll av ett socialt ombud. Sådant ombud skulle hava att dels meddela råd och anvisningar samt lämna de av länsstyrelsen utsedda befattningshavarna, ordförande och revisor, stöd vid deras fullgörande av sina uppgifter, dels ock hålla kommissionen underkunnig örn sina iakttagelser och åtgärder.

En liknande anordning syntes enligt kommissionens uppfattning jämväl böra komma till stånd även i andra kommuner, där kommissionen funnit, att verksamheten icke bedrivits på författningsenligt sätt eller att organisationen i övrigt av olika anledningar brustit.

Slutligen har kommissionen beträffande de skyldigheter, som åvila arbetslöshetskommittéernas ordförande framhållit, att det, med hänsyn till att ordförandena utsåges av vederbörande länsstyrelse och intoge en delvis annan ställning än övriga kommittéledamöter, syntes föreligga skäl för att i kungörelsen jämväl införa bestämmelser rörande de skyldigheter, som åvilade arbetslöshetskommittéernas ordförande. Kommissionen erinrar i samband härmed örn att bestämmelser meddelats rörande de av länsstyrelserna utsedda revisorernas skyldigheter.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, hava åtgärder för uppnående av en mera effektiv kontroll över arbetslöshetskommittéernas verksamhet i vissa avseenden vidtagits redan i samband med utfärdandet av de nya författningsbestämmelserna. Därutöver har arbetslöshetskommissionen i sin allmänt övervakande och rådgivande verksamhet pa olika vägar sökt tillgodose det av riksdagen angivna syftet. Under dessa omständigheter torde anledning icke föreligga att påkalla riksdagens medverkan till ytterligare åtgärder i saken. I

I propositionen nr 265 till 1934 års riksdag angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten upptog jag till behandling framkomna uppslag rörande unga arbetslösas sysselsättning och utbildning inom olika yrken. Därvid övervägde jag bland annat möjligheterna att i utbildningssyfte medelst statsbidrag bereda arbetslös ungdom sysselsättning inom jordbruket. Jag erinrade, att 1934 års sakkunniga rörande ungdomsarbetslösheten underkastat dessa uppslag en ingående prövning med negativt resultat. Vidare framhöll jag, att så mycket syntes mig uppenbart, att uppslaget i vad det avsåge jordbruk med anställda lönearbetare vore förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten av arbetslösheten i det hela, att utvägen redan av denna anledning måste avvisas såsom olämplig. Enligt mitt förmenande mötte jämväl i fråga om de egentliga småbruken starka praktiska betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av de sakkunniga. Jag erinrade ock, att åtgärder av motsvarande innebörd varit föremål för prövning av 1933 års riksdag, därvid riksdagen funnit sig förhindrad medverka till desammas vidtagande. Jag ansåg mig med hänvisning till vad jag salunda anfört icke kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitades vid hjälpverksamheten.

I åtskilliga motioner hemställdes emellertid örn vidtagande av åtgärder för möjliggörande av yrkesutbildning av här förevarande slag.

Departe-

ments-

chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 420 i huvudsak följande.

De skäl, som av 1934 års sakkunniga och departementschefen framförts mot förevarande form av den statliga hjälpverksamheten, vore onekligen väga.n<~- Pf i ämnet väckta motionerna gåve emellertid vid handen, att intresset tor åstadkommande av yrkesutbildning på förevarande sätt vore synnerligen starkt, särskilt^ vad jordbruket anginge. Enligt riksdagens förmenande vöre det också en fråga av största betydelse, huru man genom en vid lämpng alder igangsatt och ändamålsenligt bedriven utbildning skulle kunna vidmakthålla eller väcka de ungas intresse särskilt för jordbruksarbete. Riksdagen hade därför vid sm prövning av i ämnet väckta motioner kommit till det resultatet, att det vore önskligt, om försök i här förevarande hänseende kunde göras. Innan erfarenhet hunnit vinnas, borde dessa försök givetvis bedrivas endast i mindre skala. Några närmare direktiv för denna försöksverksamhet hade riksdagen icke ansett sig böra lämna. Riksdagen ville endast understryka önskvärdheten av att det motionsvis framförda uppslaget örn anordnande av utbildningskurser i mjölkning särskilt måtte komma under omprövning. Riksdagen ansåge vidare, att överhuvud taget undervisning i ladugårdsskötsel örn möjligt borde meddelas.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Majit arbetslöshetskommissionen att med iakttagande av vad riksdagen därutinnan anfört i nyssnämnda skrivelse, efter samråd med lantbruksstyrelsen, inkomma med förslag rörande försöksåtgärder, avseende yrkesutbildning för arbetslös ungdom, i vad anginge jordbruket.

Arbetslöshetskommissionen har efter samråd med lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet den 25 januari 1935.

Kommissionen lämnar därvid till en början följande uppgifter rörande ungdomsarbetslöshetens omfattning.

Under senast förflutna ar hade ungdomsarbetslöshetens omfattning karaktenserats av en förhållandevis stark nedgång. Antalet hos arbetslöshetskommitteerna den 30^ november 1933 anmälda hjälpsökande arbetslösa ungdomar i åldern 16 21 ar uppgick salunda till omkring. 29,300, motsvarande 17.2 %

av hela antalet hjälpsökande, under det antalet vid utgången av oktober månad 1934 sjunkit till 11,650 eller till 13.7 % av totalantalet hjälpsökande.

utvecklingen under oktober månad 1934, i jämförelse med september, medfört en viss ökning av ungdomsarbetslösheten, hade dock under de närmast följande månaderna, november och december, minskningen av antalet hjälpsökande i ifrågavarande åldrar fortsatt. Hela antalet arbetslösa ungdomar utgjorde sålunda den 30 november 1934 11,088 och hade den 31 december samma år nedgått till 10,413, motsvarande 11.2 % av hela antalet sistnämnda dag hjälpsökande arbetslösa. Den nyss berörda stegringen av ungdomsarbetslösheten under oktober syntes huvudsakligen hava föranletts av vissa tillfälliga orsaker.

Ehuru ungdomsarbetslösheten sålunda gått förhållandevis hastigt tillbaka, vöre dock alltjämt arbetslösheten bland ungdomen å landsbygden anmärkningsvärt stor. Medan sålunda 59.5 % av invånarantalet i de kommuner, som den 31 december 1934 stått i rapportförbindelse med kommissionen, varit att hänföra till landskommuner, hade icke mindre än 77.0 % (== 8,015) av de rapporterade hjälpsökande^ungdomarna kommit på samma landskommuner. Statistiska uppgifter förelåge icke för senare tid hur arbetslösheten fördelade sig a jordbruks- och industrikommuner; enligt vad kommissionen emellertid från

Kungl. Majlis proposition nr 88%.

olika kommuner inhämtat, vore arbetslösheten bland ungdomen inom rena jordbrukskommuner trots tillbakagång alltjämt av icke obetydlig omfattning.

Arbetslöshetskommissionen erinrar därefter om åtskilliga åtgärder, som redan vidtagits i syfte att bereda den arbetslösa jordbruksungdomen hjälp och öka dess möjligheter att för framtiden skaffa sig utkomst inom jordbruket. Kommissionen hade anordnat särskilda kurser för jordbruksungdom, bland andra mjölkningskurser. Ytterligare mjölkningskurser vore planerade. Därjämte hade anordnats såväl mera allmänt lagda kurser för meddelande av kunskap i olika ämnen sammanhängande med jordbruket, som ock mera speciella kurser, såsom täckdikningskurser och kurser i trädgårdsskötsel. Vidare hade den frivilliga arbetstjänsten vidgats att numera omfatta praktisk och teoretisk undervisning i ämnen av värde för blivande jordbrukare och jordbruksarbetare. Tvenne arbetsläger med huvudsakligt ändamål att meddela utbildning i jordbruk hade anordnats. Kommissionen erinrar slutligen örn att Kungl. Majit beviljat statsbidrag till tre arbetskolonier, vilkas syfte helt vore utbildande av arbetskraft för jordbruket.

Arbetslöshetskommissionen behandlar slutligen frågan örn utplacering av arbetslös ungdom såsom jordbrukselever. Kommissionen hänvisar till att riksdagen icke ansett sig böra lämna några närmare direktiv för denna försöksverksamhet. Med hänsyn till vad i ärendet tidigare förekommit hade kommissionen emellertid utgått ifrån, att huvudlinjerna för denna försöksverksamhet avsetts skola vara i huvudsak följande.

Arbetstillfällen för arbetslösa ungdomar inom jordbruket skulle beredas genom att staten betalade den kontanta lönen för sådana jordbruksarbetare, vilka vunne anställning hos vissa för ifrågavarande ändamål utvalda jordbrukare, som förklarat sig villiga att anställa arbetslös ungdom och att i samband därmed meddela undervisning och utbildning. För att icke antalet arbetstillfällen å den öppna arbetsmarknaden härigenom skulle minskas, borde företrädesvis jordbrukare utan anställda lönearbetare utväljas. I den mån arbetsgivare utvaldes, som vanligen anlitade annan lejd arbetskraft, förbunde sig vederbörande arbetsgivare att under anställningstiden icke minska den lejda arbetskraften. Arbetsgivaren lämnade ersättning åt den anställde i form av fri bostad och fri kost o. d. Den kontanta lönen borde utgå med högst 20—30 kronor i månaden och helt ersättas nied statsmedel.

Beträffande den av kommissionen verkställda utredningen angående genomförandet av denna hjälpform anför kommissionen.

Efter förberedande överläggningar i ämnet mellan kommissionen och lantbruksstyrelsen hade befunnits lämpligt att för denna försöksverksamhet undersöka möjligheten för ett samarbete med hushållningssällskapen, åt vilka förslagsvis borde anförtros följande uppgifter: Vederbörande hushållningssällskap borde för denna försöksverksamhet fungera såsom ett allmänt kontrollerande organ, på vilket borde ankomma att utvälja för ändamålet lämpliga jordbrukare; hushållningssällskapet skulle jämväl verkställa utbetalningen av statsbidraget till jordbrukselevernas kontantlön. Hänvisningen av arbetskraft borde ske av vederbörande arbetslöshetskommitté i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen. Fördelningen av jordbrukselevplatserna på olika kommuner skulle handhavas av arbetslöshetskommissionen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Genom cirkulärskrivelse inhämtade kommissionen hushållningssällskapens yttranden och förslag i förevarande ämne. Av de inkomna svaren framgår, enligt kommissionen, i huvudsak följande.

Hushållningssällskapen uttalade i allmänhet, att intresse förefunnes för anordnande av sådan försöksverksamhet, varom här vore fråga. Flertalet förklarade sig jämväl villiga att i viss mån medverka, ehuru dock i vissa fall framhölls att ett belastande av hushållningssällskapen med ytterligare arbetsuppgifter måste medföra en ökning av utgående statsbidrag. Tre hushållningssällskap, nämligen Kalmar läns södra, Älvsborgs läns norra och Jämtlands läns hushållningssällskap förklarade, att vad deras respektive områden beträffade, behov av åtgärder till förmån för arbetslös jordbruksungdom knappast syntes föreligga. Hushållningssällskapet i Västerbottens län anförde, att enligt sällskapets förmenande det vore föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skulle medföra någon varaktig nyanställning av ungdom vid jordbruket; sällskapet stödde sitt uttalande på en försöksanordning av liknande art, som under flera ar tillämpats inom länet, varvid gjorda erfarenheter pekade på att intresset för en sådan anordning som den förevarande vore helt ringa. Jämväl hushållningssällskapet i Södermanlands län ställde sig tveksamt gent emot ifrågavarande åtgärders lämplighet.

flertal hushållningssällskap uttalade, att förevarande försöksverksamhet borde avse allenast ungdom från landsbygden. Det förmenades, att ungdom fran städerna i allmänhet skulle sakna intresse för här ifrågavarande verksamhet ävensom att dylik ungdom, även örn densamma erhölle utbildning inom jordbruket, vid första tillfälle skulle söka sig åter till städerna.

För egen del ställer sig arbetslöshetskommissionen avvisande till införandet av förevarande hjälpform. Frågan örn beredande av utbildning åt arbetslös ungdom inom jordbruket hade, erinrar kommissionen, varit föremål för behandling av 1934 års sakkunniga rörande ungdomsarbetslösheten, vilka ingående diskuterat spörsmålet och efter anförande av olika skäl icke ansett sig kunna tillråda en anordning av ifrågavarande slag. Kommissionen ville för sin del instämma i vad de sakkunniga sålunda anfört. Ungdomsarbetslöshetens tillbakagång, sedan de sakkunniga avgåvo sitt betänkande, syntes kommissionen icke motivera införande av nya hjälpformer.

Emellertid hade kommissionen till efterkommande av det kommissionen givna uppdraget att inkomma med förslag rörande ifrågavarande försöksåtgärder och för det fall att dylika åtgärder ansåges böra komma till stånd utarbetat »Förslag till bestämmelser rörande försöksverksamhet avseende yrkesutbildning för arbetslös ungdom, i vad angår jordbruket». Beträffande nämnda förslag torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Med hänsyn till den förbättring i läget å ungdomens arbetsmarknad, som gjort sig gällande, och avsaknaden av erfarenhet i fråga örn statlig arbetslöshetshjälp av förevarande karaktär anser sig kommissionen emellertid icke kunna tillstyrka, att denna hjälpform för närvarande gives annat än helt ringa omfattning. Kommissionen erinrar, att riksdagen också i sin förenämnda skrivelse uttalat, att, innan erfarenhet hunnit vinnas, försöken borde bedrivas endast i mindre skala. Det syntes sålunda kommissionen angeläget att starkt framhålla den nya hjälpformens karaktär av försöksanordning.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

31 Deri ytterligare utredning, som av arbetslöshetskommissionen efter samråd med lantbruksstyrelsen förebragts, synes mig närmast ägnad att öka de betänkligheter, åt vilka jag tidigare givit uttryck. Redan den omständigheten, att ungdomsarbetslösheten under senare hälften av 1934 starkt avtagit, kommer behovet av de ifrågasatta åtgärderna att framstå såsom mindre kännbart än vad fallet var förlidet år. Vidare är att märka, att arbetslöshetskommissionen genom olika anordningar sörjt för, att hjälpverksamheten tager sikte på jordbrukets skilda utbildningsbehov. Härtill kommer, att åtskilliga hushållningssällskap, liksom arbetslöshetskommissionen, avstyrkt åtgärder i angivna syfte.

På de av mig tidigare anförda skälen och med åberopande jämväl av de omständigheter i övrigt, som framkommit vid den fortsatta utredningen, har jag ansett mig icke böra medverka till att åtgärder för närvarande vidtagas för en försöksverksamhet av den karaktär, varom här är fråga.

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1934 m. m.

En utförlig redogörelse för arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1934 till och med utgången av oktober månad återfinnes i kommissionens skrivelse den 30 november 1934 angående medelsbehovet för nästa budgetår. Såsom jag förut omnämnt, är skrivelsen bifogad propositionen den 9 januari 1935, nr 29. Jag tillåter mig att beträffande den utförliga redogörelsen hänvisa till nämnda skrivelse. Här skall jag endast återgiva vissa av kommissionen meddelade statistiska uppgifter, vilka i den mån så låtit sig göra kompletterats rörande förhållandena intill utgången av år 1934.

I. Arbetslinjen.

a) Statliga reservarbeten.

Enligt de av statsmakterna år 1933 fastställda reglerna rörande hjälpverksamheten för arbetslösa skulle den under kommissionens ledning bedrivna verksamheten inriktas på att så långt ske kunde bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa, därvid statskommunala reservarbeten företrädesvis borde anordnas. I enlighet med dessa bestämmelser vidtog kommissionen sommaren 1933 åtgärder i syfte att förmå de olika kommunerna ävensom vägstyrelser och landsting att igångsätta statskommunala reservarbeten. Då igångsättandet av dessa arbeten måste taga viss tid, kunde den statskommunala reservarbetslinjen endast så småningom ökas. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten att i största möjliga mån bereda arbete åt det dåvarande stora antalet arbetslösa samt att hålla kontantunderstödsverksamheten inom så snäv ram som möjligt, blev det nödvändigt att giva även den statliga reservarbetslinjen en betydligt större omfattning än förut. Kungl. Majit hade också den 30 juni 1933 anbefallt kommissionen att vidtaga sådana förberedande åtgärder, som erfordrades för att — därest förhållandena så funnes påkalla — arbetsstyrkan vid de stat-

Departe-

ments-

chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 8SS.

liga reservaibetena under vinterhalvåret 1933—1934 skulle kunna successivt uppbringas till 30,000 man. Kommissionen skulle därvid beakta, att sysselsättning vid dylika arbeten borde beredas omkring 2,000 arbetslösa från Jukkasjärvi och Gällivare kommuner.

Summan av kommissionens kontrasterade statliga reservarbeten uppgick under tiden 1 juli—31 december 1933 till 29.4 miljoner kronor. Ersättningarna från uppdragsgivarna utgjorde för samma tid 3.9 miljoner kronor. Under tiden 1 januari—31 december 1934 hava motsvarande summor utgjort 48.9 och 5.3 miljoner kronor.

Kostnaderna för de under år 1934 kontrakterade statliga reservarbetena fördela sig länsvis på följande sätt.

Kostnaderna för år 1934 kontrakterade statliga reservarbeten, fördelade länsvis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

33 Enligt verkställd beräkning den 31 december 1934 uppgick värdet av icke utförda delar av kommissionens kontrakterade arbeten till ett belopp av c:a 70 miljoner kronor.

Antalet statliga reservarbetsplatser utgjorde 233 vid 1933 års början och 304 vid årets slut. Vid utgången av år 1934 uppgick antalet till 371.

Antalet vid statliga reservarbeten sysselsatta arbetare under år 1934 framgår av följande sammanställning.

Antal arbetslösa, sysselsatta vid statliga reservarbeten år 1934.

Hänvisade

städer

Månad Antal %

Januari.......... 2,641 14.2

Februari.......■ • 3,054 14.8

Mars........... 3,574 16.4

April........... 3,841 17.5

Maj........... 4,318 18.8

Juni........... 5,110 20.0

Juli........... 5,373 20.1

Augusti.......... 5,960 22.2

September......... 5,870 23.5

Oktober.......... 6,191 26.2

November......... 5,463 27.3

December......... 5,002 27.2

från

landsbygd Hela riket

De nu angivna uppgifterna äro hämtade från arbetslöshetskommissionens månadsrapporter. Vid utgången av januari månad innevarande år utgjorde hela antalet vid statliga reservarbeten sysselsatta 19,190, därav 5,173 från städer och 14,017 från landsbygden.

Såsom nämnts har anordnandet av statliga reservarbeten i så stor omfattning, som skett under år 1934, främst syftat till att i möjligaste mån begränsa kontantunderstödsverksamheten. Detta har medfört, att medan tidigare platserna vid de statliga reservarbetena företrädesvis måst reserveras för landskommunerna, städerna numera erhållit en väsentligt större andel. Medan vid ingången av år 1934 antalet statliga reservarbetare från städerna endast uppgick till något över 2,600 man, hade antalet den 31 oktober 1934 stigit till inemot 6,200 och uppgick den 31 december 1934 till omkring 5,000.

Genom att förlägga de statliga reservarbetsplatserna med hänsyn till förekomsten av arbetslöshet har det varit möjligt för kommissionen att i förhållandevis stor utsträckning bereda sysselsättning at arbetare, som kunnat kvarbo i sina hem. Antalet dylika s. k. dagkolonister utgjorde enligt uppgifter, uträknade per den 30 september 1934, 35.7 procent av samtliga de i statliga reservarbeten sysselsatta.

Omsättningen av arbetare vid de statliga reservarbetena framgår av följande tabell, som avser åren 1929—1934.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 832.

Omsättningen ay arbetare viel de statliga reservarbetena 1929—1984.

05 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8SS.

35 De statliga reservarbetarnas yrkestillhörighet belyses av de undersökningar härom, som kommissionen verkställt den 31 mars och den 31 oktober 1934. Huvudresultaten äro sammanfattade i följande tabell.

Statliga reservarbetares fördelning på yrkesgrupper 31/s och sl/io 1931.

Av tabellen framgår, att särskilt hög hjälpprocent konstateras för yrkesgrupperna »gruvdrift och malmförädling» samt »jord-, sten- och glasindustri». De höga siffrorna i förstnämnda grupp sammanhänga med att kommissionen i enlighet med Kungl. Maj :ts förut omnämnda beslut den 30 juni 1933 berett arbetslösa från Jukkasjärvi och Gällivare kommuner arbete i särskilt stor omfattning vid de statliga reservarbetena. Den höga siffran för jord-, sten- och glasindustrien sammanhänger delvis med kommissionens strävan att bereda ökad

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

hjälp åt glasindustriens förhållandevis stora antal arbetslösa men framför allt med strävandena att genom arbete bereda hjälp åt de hårt hemsökta stendistrikten i Göteborgs och Bohus län samt Blekinge län.

Beträffande de statliga reservarbetenas kostnader må i fråga örn relationen mellan arbetsförtjänster och administrationskostnader hänvisas till följande tabell.

De statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och de olika delkostnaderna i procent av arbetenas bruttokostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

37 För de 7 första månaderna av år 1934 hava kostnaderna per dagsverke varit följande.

De statliga reservarbetenas genomsnittliga kostnad per 8-tinnnars dagsverke år 1934.

Brnttokostnad Nettokostnad

Månad i kronor i kronor

pr dagsverke pr dagsverke

Januari........... 7.97 6.43

Februari........... 7.53 7.35

Mars............. 7.82 7.06

April............ 7.93 7.26

Maj............. 7.88 7.68

Juni............. 9.63 8.79

Juli............. 7.34 7.12

I anledning av statsmakternas år 1933 gjorda uttalande, att kommissionen oftare än tidigare varit fallet borde företaga revision av de fastställda reservarbetslönerna, vidtog kommissionen redan i slutet av år 1933 åtgärder för inhämtande av de för en dylik revision erforderliga uppgifterna. Den nya lönesättningen trädde i kraft den 1 maj 1934.

Den tidigare tillämpade löneskalan hade med 50-öresintervaller gått från 9 kronor till 2: 50 kronor, således omfattande 14 löneklasser. Av flera skäl hade det emellertid befunnits nödvändigt att vidtaga en minskning av avståndet mellan de olika löneklasserna till 40 öre. Å den nya skalan hava sålunda upptagits 17 löneklasser från 8: 80 kronor till 2: 40 kronor. Härigenom hava ökade möjligheter vunnits att utan allt för stor avrundning anpassa reservarbetslönen efter olika förekommande lönelägen. Särskilt i de lägre löneklasserna anses beloppen väl överensstämma med gängse löner på öppna arbetsmarknaden.

Lönesättningen har omfattat 1,488 kommuner. Häri ha då icke inräknats de municipalsamhällen och industrisamhällen, som utbrutits ur en kommun och för vilka fastställts annan reservarbetslön än den för kommunerna i övrigt gällande. Antalet omprövade löner utgör 1,216. Av de nu lönesatta orterna hava sålunda 272 icke förut berörts av kommissionens lönesättning.

Beträffande fördelningen å löneklasser hänvisas till följande tabell.

Fördelning: av de vid lönerevisionen den 1 maj 1934 omprövade reservarbetslönerna efter den fastställda lönens höjd.

Reserv-

arbetslön

8: — 7:60 7: 20 6:80 6: 40 6: — 5:60 5: 20 4:80 4: 40 4: — 3: 60 3: 20 2: 80

Städer, köpingar, municipalsamhällen vissa industriområden

Övriga landskommuner

1 —

1 —

10 2

6 —

14 1

25 4

29 1

56 17

27 32

18 208

9 328

— 295

— 127

— 5

Summa 19(1 1,020

ljllO

38 Kungl. Majlis proposition nr 282.

I fråga om förskjutningarna i jämförelse med tidigare gällande löner må anföras, att höjningar och sänkningar med 10 eller 20 öre äro direkt beroende av den nya löneklassindelningen. Förändringar av denna storlek kunna därför jämställas med de fall, då den gamla lönen ansetts böra bibehållas. Med denna utgångspunkt finner man, att i fråga örn städer med flera samhällen lil orter av 196 förblivit i praktiskt taget oförändrat löneläge. Av nämnda lil orter hava 24 kunnat givas exakt samma lön som förut, 38 hava justerats uppåt och 49 nedåt. Av de 85 orter, som undergått större förändringar, hava 16 blivit föremål för höjning och 69 undergått sänkning.

Av landsbygdens 1,020 löner omfattar gruppen av praktiskt taget oförändrade löner 565 orter, varav 224 utan ändring, 163 med justering uppåt och 178 med justering nedåt. Utav de 455 orter, beträffande vilka större förändringar inträtt, hava 29 undergått höjning och 426 sänkning.

Förskjutningarna i förhållande till tidigare gällande löner belysas av efterföljande tabeller.

Resultaten av lönerevisionen den 1 maj 1934. Verkställda löneförändringar.

Antal kommuner.

A. Städer, köpingar och municipalsamhällen samt vissa industriområden.

B. Övriga landskommuner.

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Genomförda minskningar respektive höjningar yid lönerevisionen den 1 maj 1934.

Antal kommuner.

Städer, köpingar, municipalsamhällen

Öre O

10............

20............

30............

40............

50............

60............

70............

80............

90............

100............

110............

120............

Kommuner med ändrade löner Kommuner med oförändrade löner

1,216

Övriga landskommuner Sänkning

~6Ö4

224 Medeldags förtjänsterna vid de statliga reservarbetena under åren 1933—1934 framgå av följande tabell.

Medelförtjänster vid de statliga reservarbetena per 8-timmars dagsverke.

(Specialarbetare ej medräknade).

Månad 1 1933 1934

Januari......... 4.25 kr. 4.61 kr.

Februari......... 4.23 > 4.59 >

Mars........... 4.23 > 4.52 »

April.......... 4.36 > 4.62 >

Maj........... 4.39 > 4.43 >

Juni........... 4.42 > 4.45 »

Juli........... 4.61 » 4.53 »

Augusti......... 4.84 » 4.67 >

September........ 4.98 > 4.75 >

Oktober......... 4.95 > 4.69 >

November........ 4.91 » 4.64 >

December........ 4.76 > 4.68 > I

I anslutning till tabellen må erinras, att uppgifterna uteslutande avse reservarbetarnas kontanta förmåner, i vilka ortstilläggen dock icke inräknats. Minskningen av förtjänsterna under maj manad 1934 sammanhänger med den i det föregående omnämnda lönerevisionen. Att medelförtjänsterna under hösten 1934 genomsnittligt legat lägre än motsvarande tid föregående år, har, enligt vad kommissionen upplyst, huvudsakligen förorsakats av att nystartade arbetsplatser varit förlagda till kommuner med förhållandevis lag reservarbetslön.

Den 12 januari 1934 uppdrog Kungl. Majit åt arbetslöshetskommissionen att såsom statliga reservarbeten anordna olika arkivarbeten, ägnade att motverka arbetslösheten bland kontorister och med dem jämställda. Härvid skulle enligt Kungl. Maj :ts beslut i tillämpliga delar gälla reglerna för vanliga stat-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 832.

liga reservarbeten. I anledning av Kungl. Maj:ts beslut tillskrev kommissionen samtliga de olika centrala och lokala myndigheter, från vilka socialdepartementet tidigare erhållit uppgifter rörande förefintlighet av dylika för kontorister och därmed jämställda lämpliga arbeten. I denna skrivelse, till vilken fogades erforderliga handlingar för ansökan örn arbetenas utförande såsom statliga reservarbeten, meddelades myndigheterna närmare uppgifter rörande sättet för ifrågavarande arbetens bedrivande.

Till kommissionens förfogande ställde Kungl. Maj:t ett belopp av 700,000 kronor, att användas till dylika statliga arkivarbeten. Omfattningen av de av kommissionen beviljade arbetena under tiden februari—december 1934 framgår av följande sammanställning.

Månad synatia bel°PP

arkivarbetare r‘

Januari.......... — —

Februari.......... 48 121,126

Mars............ 201 118,561

April........... 254 18,871

Maj............ 260 89,999

Juni............ 261 28,407

Juli............ 250 21,095

Augusti.......... 234 12,230

September......... 235 59,028

Oktober.......... 235 24,470

November......... 244 16,608

December......... 238 26,964

Summa — 537,359

Sammanlagt hava 186 arkivarbeten igångsatts under år 1934. Vid utgången av december nämnda år uppgick antalet vid dessa arbeten sysselsatta kvinnor till 54.

De olika statliga reservarbetena hava tillfört kommunerna betydande skatteunderlag. Enligt de sammandrag av dylika uppgifter för specialarbetare och reservarbetare vid kommissionens arbetsplatser, som verkställts för år 1933, uppgick taxeringssumman till 28,440,000 kronor. Särskilt stora belopp hava tillförts Blekinge län samt Göteborgs och Bohus län.

b) Statskommunala reservarbeten.

Såsom förut omnämnts, skulle enligt statsmakternas beslut år 1933 företräde beredas statskommunala reservarbeten vid hjälpverksamhetens anordnande. Denna bestämmelse gäller alltjämt, ehuru föregående års riksdag, såsom redan antytts, uttalat, att det begränsade hänvisningsområdet vid statskommunala reservarbeten kunde i tider, då arbetslösheten minskades, föranleda, att redan påbörjade arbeten måste avvecklas, vilket i sin ordning borde medföra försiktighet vid igångsättandet av mera omfattande statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunde anpassas efter arbetslöshetens växlande omfattning. De under åren 1933—1934 bedrivna statskommunala reservarbetenas omfattning åskådliggöres av efterföljande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 838.

41 Antalet stntskommunala reservarbetare oell kommuner med arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten åren 1933 och 1934.

Antal

syssel-

satta

13,879

16,199

17,277

17,277

18,165

18,477

17,075

16,037

14,362

14,187

13,005

12,739

Den betydliga ökningen av antalet kommuner, som framgår av tabellen, betingas dels av att kommissionen gjort medgivandet att bedriva kontantunderstödsverksambet beroende av att kommunerna gjort skäliga ansträngningar att igångsätta statskommunala reservarbeten, dels ock därav att, sedan vägstyrelser från den 1 juli 1933 medgivits rätt att bedriva statskommunala reservarbeten, de kommuner, som tilldelats platser vid dessa arbeten, ingå i statistiken. Med sistnämnda förhållande sammanhänger, att antalet vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetare icke stigit i samma proportion som kommunantalet.

Beträffande de beräknade kostnaderna för under år 1934 beviljade statskommunala reservarbeten har kommissionen lämnat följande uppgifter.

Beräknade kostnader för under år 1934 beviljade statskommunala reservarbeten.

Månad

Januari . . Februari . Mars . . . April . . . Maj . . . Juni . . . Juli

Augusti . . September Oktober November . December .

Samtliga arbeten Därav för allm. vägar

Kr. Kr.

Summa 40,988,492: - 15,417,857: —

Av tabellen framgår jämväl omfattningen av såsom statskommunala reservarbeten beviljade allmänna vägar. Dessa motsvara sålunda en beräknad kostnadssumma örn 15.4 miljoner kronor. Under tiden J/7—01/i2 1933 beviljades dylika arbeten för 9.7 miljoner kronor.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr B8S.

Kostnaderna för andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar belöpa sig till 25,570,635 kronor. Fördelningen av dessa kostnader på arbetskostnader, materialkostnader och sådana kostnader, till vilka statsbidrag icke utgår, framgår av följande sammanställning.

Arbetskostnader .............................. 15,354,038 kr.

Materialkostnader .............................. 8,503,192 »

Kostnader utan statsbidrag...................... 1,713,405 »

Summa 25,570,635 kr.

Da under ar 1934 beviljats statskommunala reservarbeten, som kostnadsberäknats till i runt tal 41.0 miljoner kronor, och då motsvarande kostnadssumma under tiden /7 V12 1933 utgjorde 35.6 miljoner kronor, hava under tiden från

h 1933 intill utgången av ar 1934 beviljats statskommunala reservarbeten för 76.6 miljoner kronor. Sammanräknas kontrakterade statliga och statskommunala reservarbeten, uppgå de totala kostnaderna för sistnämnda tidrymd till

155.0 miljoner kronor.

Antalet i statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetare under år 1934 framgår av följande tabell.

Statskommunala reservarbetare fördelade'på städer oell landsbygd år 1934.

■Vid utgången av januari månad innevarande år utgjorde hela antalet vid statskommunala reservarbeten sysselsatta 12,221, därav 5,060 från städerna och 7,161 från landsbygden.

I de statskommunala reservarbetena sysselsättas till övervägande delen familjeförsörjare. Vid utgången av december 1934 utgjorde sålunda antalet familjeförsörjare 9,807, medan 2,932 voro rapporterade såsom saknande försörjningsplikt. Detta sammanhänger med förut berörda förhållande, att städerna under år 1934 i större utsträckning än tidigare tilldelats platser vid de statliga reservarbetena, varvid till dessa arbeten naturligen i första hand uttagits ungkarlar. Å landsbygden utgör antalet familjeförsörjare omkring 2/3 av samtliga vid statskommunala reservarbeten sysselsatta.

De statskommunala reservarbetarnas yrhestillhörighet återgives i följande tabell, i vilken uppgifter från de förut omnämnda båda yrkesundersökningarna den 31 mars och 31 oktober 1934 sammanförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Statskomiuuunia reservarbetares fördelning pä yrkesgrupper »7» och *Vio 1934-

43 Yrkesgrupp

Jordbruk och skogshushållning:

1) Hemmansägare..............

2) Arrendatorer..............

3) Kronotorpare..............

4) Mindre jordbrukare, andra än ovan nämnda

5) Hemmasöner..............

6) Egentliga jordbruksarbetare........

7) > skogsarbetare .........

Industri och hantverk:

Gruvdrift och malmförädling (inbegr. järnbruk) . .

Jord-, sten- och glasindustri..........

Metall- o. maskinind. (inbegr. mek. verkstäder) .

Trävaruindustri...............

Byggnadsverksamhet.............

Läder-, här-, gummivaruindustri........

Textilindustri ................

Beklädnadsindustri..............

Närings- och njutningsmedel.........

Kemisk-teknisk och belysningsindustri.....

Trämasse- och pappersindustri........

Grafisk industri...............

Industri och hantverk, ej särskilt specif.....

Sjöfart och fiske..............

Handel och samfärdsel m. m.:

Kontors-, bank- o. försäkringspersonal.....

Butiks- och magasinspersonal.........

Hotell-, kafé o. restaurangrörelse........

Landtransport................

Allmän och litterär verksamhet........

Handel och samfärdsel ej särskilt specif.....

Husligt arbete................

Arbete, ej hänförligt till annan grupp (inbegripet grov- o. div.arb., ej hänf. till visst yrke) .

Summa

Medeldag sförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena framgå av följande tabell.

Medelförtjänster vid de statskommunala reservarbetena per 8-timinars dagsverke.

(Specialarbetare ej medräknade.)

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 838.

Förtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena ligga icke obetydligt högre än vid de statliga reservarbetena. Detta förhållande sammanhänger emellertid med att de statskommunala reservarbetena i väsentligt större utsträckning än de statliga äro förlagda till kommuner med förhållandevis hög reservarbetslön. Den för maj månad konstaterbara nedgången har föranletts av lönerevisionen per den 1 maj 1934.

Arkivarbeten hava jämväl, fastän i mindre omfattning, anordnats såsom statskommunala reservarbeten för kontorister och därmed jämställda. Dessa arbeten hava emellertid i huvudsak bedrivits i vissa städer. Den ojämförligt största omfattningen hava arbetena erhållit i Stockholm.

I vilken utsträckning förhöjt statsbidrag åtnjutits framgår av följande tabell.

Omfattningen av medgivet förhöjt statsbidrag till arbetslönerna vid statskom- »innala reservarbeten. Antal kommuner.

Den för en kommun fastställda procentsatsen gäller i allmänhet samtliga inom kommunen bedrivna statskommunala reservarbeten. I särskilda fall har statsbidrag emellertid medgivits att utgå med högre procentsats, nämligen då fråga varit örn sådana arbeten, vilka ansetts tillgodose ett statsintresse av något slag. Det kan salunda förtjäna nämnas, att 5 kommuner till olika kulturhistoriskt betydelsefulla arbeten under året tillerkänts förhöjt statsbidrag, varav 3 uppgående till ett belopp av 90 % och 2 till 75 °/°. För flygfältsarbeten utgår statsbidrag enligt förmånligare grunder än till andra statskommunala reservarbeten. Salunda hava städerna Stockholm, Jönköping

Kungl. Maj:ts proposition nr 882.

och Halmstad tillerkänts ett till 90 % förhöjt statsbidrag för i dessa städer pågående flygfältsarbeten.

Vad statsbidragen till materialkostnader beträffar, utgå dessa såsom regel i en viss bestämd relation till den för arbetslönerna fastställda statsbidragsprocenten. Såsom regel förekomma icke högre bidrag än 50 %. Endast i några fall har högre statsbidrag medgivits.

c) Kommunala reservarbeten.

Under år 1933 sysselsattes vid rent kommunala reservarbeten, till vilka statsbidrag icke i någon form utgår, ett större antal arbetare än vid de samtidigt anordnade statskommunala reservarbetena. Den utvidgning av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten, som ägde rum under 1933, medförde emellertid en successiv nedgång av antalet sysselsatta vid kommunala reservarbeten. Ända sedan augusti månad 1933 har antalet vid de kommunala reservarbetena sysselsatta i stort sett varit i fallande, så att den 31 december 1934 endast sysselsattes omkring 4,200 arbetare, d. v. s. omkring ‘/s av antalet under motsvarande tid föregående ar. Den 31 januari 1935 utgjorde antalet i kommunala reservarbeten sysselsatta 5,318 arbetare, vilken siffra sålunda åter angiver en stegring.

d) Arbetslinjens omfattning.

I efterföljande tabell hava sammanställts vissa uppgifter rörande arbetslinjens omfattning, d. v. s. antalet vid statliga, statskommunala och kommunala reservarbeten sysselsatta.

Arbetslinjens omfattning åren 1931—1934.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.

Av sammanställningen framgår, att arbetslinjen numera har en dominerande ställning i den under arbetslöshetskommissionens ledning bedrivna hjälpverksamheten.

II. Understödslinjen.

a) Dagunderstöd.

Arbetslöshetens stora omfattning och svårigheterna att snabbt öka arbetslinjen i förhållande till det stegrade hjälpbehovet medförde, att under hela år 1933 kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag måste i förhållandevis stor utsträckning tillgripas såsom supplerande hjälpform. Under sommarmånaderna var det endast i ringa mån möjligt att nedskära densamma; den med höstens inbrott stegrade arbetslösheten medförde en ytterligare ansvällning av denna hjälpform. Medan under sommarmånaderna antalet kontantunderstödda kunnat hållas vid omkring 40,000, hade detta antal vid ingången av år 1934 ökats till över 60,000. Vid denna tid bedrevo icke mindre än 329 kommuner kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag. Under första kvartalet år 1934 kunde kontantunderstödsverksamheten icke nämnvärt begränsas, utan densamma var i det närmaste oförändrad vid nyss angiven storlek. Genom den ökade tillgången på platser vid statliga reservarbeten har det sedermera varit möjligt att i betydande utsträckning ersätta kontantunderstödsverksamheten med dylika platser. Detta förhållande i förening med arbetslöshetens starka nedgång under vårmånaderna medförde, att under andra kvartalet 1934 verksamheten så småningom kunde minskas till endast en tredjedel av densammas storlek vid kvartalets början.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

47 Denna gynnsamma utveckling Ilar sedermera fortsatt. Under sommar- och höstmånaderna har kontantunderstödsverksamheten sålunda kunnat hållas inom en synnerligen snäv ram.

Kontantunderstödsverksamhetens omfattning framgår av följande tabell.

Antal kommuner, som bedrivit understödsverksauihet med statsbidrag, och antalet dagunderstödda åren 1983 och 1934.

Såsom framgår av tabellen omfattade kontantunderstödsverksamheten vid ingången av år 1934 omkring 61,000 arbetslösa, fördelade på 329 kommuner. Av de understödda kommo omkring 34,000 på städerna och 27,000 på landsbygden. Verksamhetens minskade omfattning har framför allt gjort sig gällande på landsbygden. Vid december månads utgång vörö motsvarande siffror 10,450 och 5,167. Anmärkas må att i tablån äro inräknade även sådana unga arbetslösa, som deltaga i kurser och samtidigt åtnjuta kontantunderstöd.

Inom 3 län, Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens, förekom icke kontantunderstödsverksamhet vid utgången av december månad 1934.

Med hänsyn till det förbättrade läget bland de unga arbetslösa beslöt kommissionen den 27 juli 1934 att avstänga arbetslösa, som icke fyllt 22 år, från understödsverksamhet med undantag dock för de fall, då vederbörande samtidigt deltog i kursverksamhet.

Yrkesfördelningen bland de kontantunderstödda framgår av följande tabell.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Da^understöddas (inbegripet arbetselever) fördelning på olika yrkesgrupper

Sl/s och 3Vio 1984.

Kontantunderstödsverksamheten bland kvinnor har praktiskt taget kunnat helt avvecklas. Hela antalet understödda kvinnor utgjorde vid utgången av december manad 1934 31. Dagunderstöden hava företrädesvis lämnats i kontant form, men gällande bestämmelser örn hjälp in natura ha under året till, lämpats i ett icke obetydligt antal kommuner.

Den omfattning, i vilken kommunerna begagnat sig av författningens bestämmelser örn arbetsplikt, belyses av följande tabell.

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Antal arbetspliktstilliimpande kommuner 1934.

Månad

Januari . . .

Februari . .

Mars ....

April ....

Maj ....

Juni ....

Juli ....

Augusti . . .

September . .

Oktober . . .

November . .

December . .

Under år 1934 ha följande städer, nämligen Stockholm, Norrköping, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Karlskrona, Sölvesborg, Hälsingborg, Landskrona, Malmö, Halmstad, Göteborg, Lysekil, Gävle, Söderhamn och Härnösand, medgivits rätt att lämna dagunderstöd till arbetslösa sjömän utan hemortsrätt i vederbörande stad. För denna understödsverksamhet har staden åtnjutit ett statsbidrag örn 75 %, där ej högre procenttal av Kungl. Majit medgivits. I flera av här nämnda städer har kursverksamhet för sjömän anordnats såväl med som utan statsbidrag av till kommissionens förfogande ställda medel.

Förhöjt statsbidrag har beviljats på sätt, som framgår av följande tabell.

Kommuner med kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag

115 Kommuner tillämpande arbetsplikt Städer Landsbygd Summa

3 10

4 6

23 Omfattningen av medgivet förhöjt statsbidrag till dagunderstöd. Antal

kommuner.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 282.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 232

Dagunderstöden per dag och arbetslös ha i genomsnitt under året för hela landet uppgått till kronor 2: 29, varav kronor 1:45 i statsbidrag. Detta uppgår sålunda i genomsnitt till 63.2 % av dagunderstödet.

b) Hyreslijälpverksamliet.

Omfattningen av den under året bedrivna hyreshjälpverksamheten belyses av efterföljande tabell.

Antal kominnnei' med rätt att utdela hyreshjälp år 1984.

1 kv. 2 ky. 3 ky. 4 ky.

Städer............. 44 40 19 10

Landsbygd....... . . . .35 37 16 6

Summa 79 77 35 16

Jämväl vad denna hjälpform beträffar, har det för kommissionen varit möjligt att genomföra successiva begränsningar, så att hyreshjälpverksamhet den 31 oktober 1934 endast förekom i 16 kommuner mot 79 under första kvartalet samma år.

Motsvarande siffra var den 31 december 1934 25, därav 14 städer och 11 landskommuner.

I vidstående tabell meddelas en översikt över hyreshjälpsbeloppens storlek inom ett antal kommuner med olika social struktur, vilka utövat hyreshjälpsverksamhet under praktiskt taget hela år 1934.

c) Kommunal understödsverksamhet.

Den med enbart kommunala medel bedrivna kontantunderstödsverksamheten hade år 1933 en förhållandevis stor omfattning. Det kan sålunda förtjäna uppmärksammas, att under detta år i genomsnitt 1/4—1/3 av samtliga understödda beretts hjälp uteslutande med kommunala medel. Denna gren av hjälpverksamheten, som under sommaren 1933 något begränsats, steg åter under vintern 1933—1934, ehuru dock icke till samma stora omfattning som under näst föregående vinter. Till följd av arbetslöshetens nedgång år 1934 ävensom kanske främst till följd av den stora omfattning, i vilken det varit möjligt för kommissionen att meddela hjälp åt de arbetslösa, har denna hjälpform sedermera successivt minskat. Medan i januari månad nämnda år omkring 13,000 arbetslösa beretts hjälp genom understöd av kommunala medel, hade ifrågavarande antal vid utgången av oktober minskat till omkring 2,600. Den 31 december 1934 uppgick antalet till 5,443. Den starka tillbakagång, som denna hjälpform undergått, torde jämväl kunna sägas återspegla, att den av kommissionen under senare tid successivt genomförda begränsningen av hjälpverksamheten icke varit för stark, då eljest de kommunala understöden i första hand skulle ha visat tecken till stegring.

Hyreshjälpsbeloppens storlek i vissa kommuner nnder år 1934.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

d) Understödslinjens omfattning.

Efterföljande tabell meddelar en sammanställning av vissa uppgifter beträffande understödslinjen.

Understödslinjens omfattning (kursdeltagare inbegripna) åren 1981—1934.

lil. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Den 30 juni 1933 ställde Kungl. Maj :t till arbetslöshetskommissionens förfogande medel att användas till utgivande av statsbidrag till utbildningskurser för unga arbetslösa ävensom till försöksverksamhet avseende frivillig arbetstjänst och friluftskurser för manlig ungdom. Därefter bär Kungl. Maj:t den 30 juni 1934 anbefallt kommissionen att i anledning av ungdomsarbetslösheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

vidtaga erforderliga åtgärder i enlighet nied vad som anförts i propositionen nr 265/1934 under iakttagande tillika av vad i riksdagens skrivelse nr 420/1934 anförts ävensom av vissa av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser avseende arbetspremier, olycksfall i arbete m. m.

a) Kursverksamhet.

Åtgärderna för kursverksamheten ha under år 1934 bedrivits efter samma principer som under föregående år. Elever ha härvid i flera kommuner beretts tillfälle att efter mera elementär kursutbildning deltaga i mera krävande och djupgående kurser. Så har särskilt varit fallet beträffande vissa mekaniska kurser. -•••

Under budgetåret 1933/1934 utgick till lärår- och kursledararvoden ett belopp av 600,305 kronor. Under budgetåret 1934/1935 har till och med den 31. december 1934 utbetalats 227,847 kronor för samma ändamål. Dessutom har för undervisningsmateriell, vartill statsbidrag icke utgick före den 1 juli 1934, utbetalats 21,389 kronor.

Kursverksamheten, som brukar hava sin största omfattning under de senare vintermånaderna, omfattade den 31 december 1934 64 kurser med 1,295 elever från 5 städer och 2 landskommuner. Kursernas längd har varierat mellan 4 veckor och 4 månader.

b) Frivillig arbetstjänst.

♦

Arbetsläger anordnas såväl i kommissionens egen regi (statliga) som i kommunens regi (statskommunala). Under budgetåret 1933/1934 visade det sig, att kommunerna i förhållandevis ringa utsträckning tagit initiativ till anordnande av frivillig arbetstjänst. Det största antalet deltagare utgjordes sålunda av arbetselever i statliga arbetsläger. Under den hittills förflutna delen av budgetåret 1934/1935 ha motsvarande förhållanden rått.

Arbetselevernas förmåner äro, såsom jag förut framhållit, följande. Därest eleverna bo i sina hem, utgår dagunderstöd helt eller delvis kontant. Därest de ej kunna bo i sina hem, kunna de tilldelas kost, logi och en fickpenning av 50 öre per veckodag samt, därest den frivilliga arbetstjänsten fullgöres på annan plats än hemorten, fria resor till och från förläggningen vid början och slutet av lägervistelsen. Samtliga arbetselever erhålla dessutom fria arbetskläder. Genom brev den 30 juni 1934 har dessutom Kungl. Majit förordnat, att till elever vid arbetsläger böra utgå arbetspremier med iakttagande dock, att det högsta belopp, varmed arbetspremierna till dylik elev må utgå, skall utgöra 50 öre per dag.

Statsbidrag till statskommunala arbetsläger utgår innevarande budgetår enligt för kommunen fördelaktigare villkor än under budgetåret 1933/1934.

Det ligger i sakens natur, att den frivilliga arbetstjänsten är lättast att anordna under sommaren. Genom utomhusarbetenas komplettering med undervisning i olika yrkesbetonade undervisningsämnen kan arbetstjänsten

54 Kungl. Majlis proposition nr S3S.

emellertid i stor utsträckning anordnas även vintertid. Flera arbetsläger lia på så sätt kunnat drivas året runt. Så Ilar särskilt varit fallet med de statliga arbetslägren.

Omfattningen av den frivilliga arbetstjänsten belyses närmare av efterföljande tabell.

Den frivilliga arbetstjänstens omfattning. Antal läger och arbetselever.

Arbetseleverna ha varit sysselsatta med praktiskt arbete 4—6 timmar pr dag, med undervisning 1—2 timmar pr dag samt med gymnastik och idrott 1—2 timmar pr dag. Undervisningen har huvudsakligen omfattat modersmålet, räkning och medborgarkunskap, motsvarande ungefär fortsättningsskolans kurser i respektive ämnen, sjukvård med förbandslära och livräddning. Dessutom har undervisning meddelats i samband med de praktiska arbetena, såsom i skogsvård, zoologi och botanik, jordbrukslära, betesvård, fiskevård, byggnadslära med ritning, fjäderfäavel, kaninavel, biskötsel och trädgårdsskötsel.

På grund av såväl arbetselevernas olika förkunskaper, förutsättningar och intressen som även omsättningen av elever i lägren, måste undervisningen i stor utsträckning ske individuellt och i icke alltför stora grupper. På elevernas begäran har ledarpersonalen under elevernas fritid i flera fall anordnat frivilliga kurser och studiecirklar, bl. a. i medborgarkunskap samt även i tyska och engelska språken.

De praktiska arbetena ha vid saväl kommunala som statliga arbetsläger varit av de mest varierande slag. De kunna hänföras till följande huvudgrupper, nämligen

a) skogsarbeten, b) vägarbeten, c) trädgårdsarbeten, d) reparations- och byggnadsarbeten, e) arbeten i samband med yrkesundervisning samt f) hushålls- och övriga förläggningsarbeten.

Vägarbetena utgöras av enklare sådana i anslutning till förläggningsplatserna samt av vägförbättnngar, såsom breddning och Tätning av smärre vägar.

Trädgårdsarbetena ha dels utgjort nyanläggning av trädgårdar, dels omläggning och utvidgning. Här märkes särskilt ett arbete vid Axvalls folk-

Kungl. Maj :ts proposition nr 232.

högskola av ganska omfattande natur. Trädgårdsarbetena ha även omfattat odling av grönsaker och potatis. I de fall, då ett läger kunnat producera mer än till eget behov, ha andra läger fått tillgodogöra sig detta överskott, då så visat sig ekonomiskt lämpligt.

Reparations- och ombyggnadsarbetena omfatta reparationer inom förläggningarna av olika slag, såsom snickeriarbeten samt målnings- och tapetseringsarbeten, men dessutom byggnader av enklare slag såsom svin- och hönshus, redskaps- och vedbodar samt tvättstugor, vilka i en del fall utförts som kombinerade tvätt- och badstugor för badstubad. Vid ett statskommunalt läger har en samlingslokal för bygden uppförts. Till denna grupp av arbeten kan också hänföras uppförandet av lägerhyddor.

De till yrkesundervisningen hörande arbetena ha utgjorts av reparationer av kläder och skodon samt även nytillverkningar för lägrets behov. Snickeriarbeten av olika slag ha utförts, såsom tillverkning av bord, stolar, bänkar, skåp och sängar m. m. Även här har en samverkan mellan lägren ägt rum, i det att läger med tillgång på större utrymmen för hantverksutbildning, tillverkat föremål för andra lägers behov.

Inom förläggningen nödvändiga arbeten omfatta matlagning, tvätt och skurning samt i övrigt alla hushållsgöromål. Till denna grupp torde även få hänföras arbeten i samband med uppfödning av djur för hushållets behov. I en del arbetsläger ha smågrisar uppfötts med avfallet från köket, till dess lämplig tidpunkt för slakt varit inne.

Försök ha även igångsatts med uppfödning av kaniner. Denna verksamhet drives efter de principer, som numera tillämpas i samband med kaninavel för export, och synes komma att slå väl ut.

c) Ungdomsreservarbeten.

Från och med den 1 juli 1934 skola försök göras med en ny form av statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet för unga arbetslösa, s. k. ungdomsreservarbeten. Dessa utgöra, såsom jag vid redogörelsen för gällande bestämmelser antytt, en för arbetslös ungdom, främst i åldern 16—21 år, avsedd kombination av reservarbete och kursverksamhet, i organisatoriskt avseende i stort sett anordnad enligt principerna för den frivilliga arbetstjänsten.

Intill utgången av januari 1935 hava två statliga ungdomsreservarbeten igångsatts, nämligen ungdomsarbetsplatsen Nattavara i Gällivare kommun och ungdomsarbetsplatsen Sörbyn i Råneå kommun, båda i Norrbottens län. Förstnämnda arbetsplats startade den 15 oktober 1934 för 36 man och avser utbildning i skogsarbete, främst avverkningsteknik. Undervisning sker i direkt anslutning till arbetet. Sistnämnda arbetsplats åter startade den 28 januari 1935 för 33 man, men i övrigt med likartade anordningar. Därjämte hava ytterligare ungdomsreservarbeten planerats.

Statskommunala ungdomsreservarbeten hava icke igångsatts.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

d) Ungdomshjälpens omfattning.

En sammanfattning av de olika i anledning av ungdomsarbetslösheten vidtagna åtgärderna under år 1934 återfinnes i följande tabell.

Den statliga oell statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning år 1934.

IV. Arbetslöshetshjälpens totala omfattning.

Till belysning av de vidtagna statliga och kommunala hjälpåtgärdernas sammanlagda omfattning må hänvisas till sammanställningen å nästa sida.

Av densamma framgår, att hjälpverksamheten under åren 1931—1932 i allmänhet omfattat omkring hälften av samtliga hjälpsökande arbetslösa. Redan vid ingången av år 1933 stegrades hjälpverksamhetens effektivitet för att under år 1934 utgöra i genomsnitt inemot 70 % av samtliga hjälpsökande arbetslösa. De anmärkningsvärt höga siffrorna för juni och juli månader 1934 betingas av den kraftiga nedgången av arbetslösheten under denna tid.

Innan jag avslutar redogörelsen för arbetslöshetskommissionens verksamhet, anser jag mig i likhet med föregående år böra meddela vissa uppgifter rörande utbetalade statsbidrag, utvisande relationen de skilda länen och vissa större städer emellan. Till större städer har jag härvid hänfört städer med mera än 15,000 invånare. För att vinna en naturlig anknytning till de i propositionen nr 235/1934 lämnade uppgifterna av motsvarande innehåll, vilka avse tiden */7 1933—23/2 1934, har det synts mig lämpligt, att de uppgifter, som jag nu går att framlägga, fördelas å ena sidan å tiden 1/7 1933— 3% 1934 och å andra sidan å tiden a/7 1934—31/i 1935. Härigenom erhålles en

1 Nedgången i antalet deltagare beror på uppehåll i verksamheten vid flertalet statliga läger mellan jul och nyår.

Kungl. May.ts proposition nr 282.

Totalantalet statligt oell kommunalt hjälpt» arbetslösa åren 1931—1934.

57 Tidpunkt

Arbetslinjen

to -i ii

Sf ■< B so g g

ci- % 2

sr ^ p

< a W* 5 (P O

ä 3 3

Understödslinjen1

g. o: = m P»og

s5!

3 3 ®

05 ro 7

|S

O

B

B

•Ö b 5° w Ti- < o: p

SVIT

p cr .

O*

Ungdomshjälpen1

*o a <

IA O- •

Samma

hjälpta

•g ts 2

t£. c+ ■< O- p

januari april . juli

oktober

januari april . juli . oktober .

januari . april . . juli . . . oktober .

januari . februari . mars april maj juni juli . augusti . september oktober . november december

4,983

6,501

6,946

7,445

13,879

15,648

16,055

16,253

18,504

23,707

20,676

1,361

1,358

5,486

5,060

4,127

5,459

11,369

12,922

11,858 38.8 14,262 24.9

3,016 11,530 4,86310,384 5,346: 9,692 30,686 7,418 10,744 34,217

26,645

29,126

8,483

10,998

14,564

16,785

13,298

12,625 47,330 11,559 46,799 28.4

18,598

'20,667

21,935

23,029

25,488

26,756

26,816

25,014

20,045

18,401

13,879

16,199

17,277

17,277

18,165

18,477

17,075

16,037

14,362

14,187

13,005

12,739

41,521

42,278

25.7 26.2 32.4

10,546 43,023 25.1 10,390 47,256 28.4 8,316 47,419 29.6 6,028 45,240] 31.0 4,915 46,109 39.7 4,500 48,465] 48.7 4,376 48,207 55.9 4,04846,901] 56.5

3,871

3,995

4,444

43,247] 54.8 41,821 49.3 37,494] 40.7

4,093

2,646

3,501

16,740

15,819

22,275

43,110

56,791

39,105

47,198

2,924

1,348

2,540

7,292

5,163

4,510

5,897

5,881 14.6 7,017 17.8

3,994

6,041

24,032

31,615

20,329

28,172

20,213

15,622

9,493

8,746

4,179 35,319S 38.0

‘60.604

53,343

53,132

42,223

29,705

19,446

12,536

8,723

6,808

7,076

9,899

14,322

63,323

72,413

48,598

55,944

13,087

13,011

9,745

5,186

3,699

2,890

2,633

2,600

4]135

5,443

23.1 28.4 21.B 22.8

35.0 33.9

73,691

66,354

62,877

50,229

34,891

23,145

15,426

11,356

9,408

9,694

14,034

19,765

39.2 34.5 30.0

17.9 13.7

11.9 11.4

5,077

2,836

1,900

1,400

1,209

1,033

1,238

1,387

560 510 800 955 827 986 1,047 993 2 994 1,081 193

5,637

4,888

3,636

2,855

2,227

2,195

2,080

1,814

2,158

2,319

1,580

3.4 3.0

2.4 2.2

2.5 2.3

2.6 2.5 1.7

17,250

19,939

15,852

20,303

50,677

60,741

51,015

62,389

104,844

414,691

95,928

102,743

116,714

119,247

115,184

99,105

83,855

73,837

65,828

60,337

54,469

53,847

42.8 50.6

51.9 35.5

48.8 54.6

53.9 50.5

71.8 68.0

76.3 72.7

63.3 58.5

fullständig bild av förhållandena un,ler budgetåret 1933/1934. För löpande budgetår åter hava uppgifterna framförts så långt som med någorlunda tillförlitlighet kunnat ske.

Jag skall emellertid, innan jag övergår till de av nng nyss åsyftade uppgifterna, något uppehålla mig vid fördelningen den 31 januari 1935 pä län och större städer av de arbetslösa och de olika formerna av arbetslöshetsh,julp. Till belysning av denna fördelning har jag från arbetslöshetskommissionen införskaffat följande tabell (sid. 58—61), i vilken under avdelningen A. upptagits samtliga hjälpsökande arbetslösa, medan särskilt för sig under avdelningen B. redovisats hjälpsökande arbetslösa i åldern 16—21 år samt icke hemortsberättigade arbetslösa. 1 2

1 För tiden före februari 1934 redovisas »Ungdomshjälpen» under »Undorstödslinjcn».

2 Härav 34 ungdomsreservarbetare.

58 Kungl. Majlis proposition nr 2S2.

De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning

[A. Samtliga lijälp-

Län och städer

Stockholms stad.......

Stockholms län........

Uppsala stad.........

Uppsala län i övrigt.....

Eskilstuna stad........

Södermanlands län i övrigt . .

Linköpings stad.......

Norrköpings stad.......

Ostergötlands län i övrigt . . .

Jönköpings stad.......

Jönköpings län i övrigt . . . .

Kronobergs län ........

Kalmar stad..........

Kalmar län i övrigt.....

Grotlands län..........

Karlskrona stad........

Blekinge län i övrigt ......

Kristianstads län........

[Hälsingborgs stad........

Landskrona stad ........

Lunds stad...........

Halmö stad..........

nalmöhus län i övrigt.....

Halmstads stad.........

Jallands län i övrigt......

löteborgs stad .........

rindals stad.........

Iddevalla stad.........

löteborgs och Bohus län i övrigt

lorås stad ...........

dvsborgs län i övrigt.....

Ikaraborgs län.........

Kristads stad.........

'armlands län i övrigt.....

•rebro stad ..........

•rebro län i övrigt.......

Asteria stad .........

'ästmanlands län i övrigt ....

kopparbergs län........

Avie stad...........

ävleborgs län i övrigt.....

undsvalls stad........

ästernorrlands län i övrigt . . .

amtlands län.........

ästerbottens län........

orrbottens län......

Hela riket

Häri ingå 69 ungdomsreservarbetare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

den 31 .januari 1935 ur geografiska synpunkter.

sökande arbetslösa.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 28g.

B. Hjälpsökande arbetslösa i åldern 16—21 Ar

Län och städer

1 Stockholms stad .

2 Stockholms län . .

3 Uppsala stad . . .

4 Uppsala län i övr.

5 Eskilstuna stad . .

6 Södermanlands län i öv

7 Linköpings stad

8 Norrköpings stad

9 Östergötlands län i ö\

10 Jönköpings stad . .

11 Jönköpings län i öv

12 Kronobergs län . .

13 Kalmar stad . . .

14 Kalmar län i övr.

15 Gotlands län . . .

16 Karlskrona stad

17 Blekinge län i övr.

18 Kristianstads län .

19 Hälsingborgs stad

20 Landskrona stad .

21 Lunds stad ....

22 Malmö stad . . .

23 Malmöhus län i övi

24 Halmstads stad . .

25 Hallands län i övr.

26 Göteborgs stad . .

27 Mölndals stad . .

28 Uddevalla stad . .

29 Göteb. o. Bohus län i övr

30 Borås stad ....

31 Älvsborgs län i övr.

32 Skaraborgs län . .

33 Karlstads stad . .

34 Yärmlands län i övr 36 Örebro stad . . .

36 Örebro län i övr.

37 Västerås stad . .

381 Västmanlands län i öv

39 Kopparbergs län

40 Gävle stad.....

41 Gävleborgs län i övr

42 Sundsvalls stad . .

43 Västernorrlands län i övr

44 Jämtlands län .

45 Västerbottens län

46 Norrbottens län .

47 Hela riket

Häri ingå 57 ungdomsreservarbetare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

samt icke heniortsberättignde den 31 januari 1935.

l

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Vad härefter utbetalade statsbidrag till statliga och st disk Olif tilli. Hald reservarbeten, under stödsverksamhet, hyreshjälp samt frivillig arbetstjänst angår, bär jag från statens arbetslöshetskommission låtit infordra uppgifter i nämnda hänseende. Uppgifterna i fråga återfinnas i två vid detta protokoll fogade bilagor (Bilaga A och B).

Jag tillåter mig att i anslutning till sammanställningens uppgifter rörande utbetalade statsbidrag till reservarbeten erinra örn vad jag i propositionen nr 235 till föregående års riksdag uttalade, nämligen att statskommunala reservarbeten beviljas under hänsynstagande till omfattningen av den lokala arbetslösheten. Enär ansökningar örn statskommunala reservarbeten såsom regel bifallas, såvida de äro motiverade ur arbetslöshetssynpunkt och uppfylla de fordringar, som författningsenligt måste ställas på dylika arbeten, torde de växlingar, som med avseende på dessa reservarbetens omfattning föreligga de olika länen emellan och som kunna avläsas i uppgifterna örn verkställda utbetalningar, väsentligen vara att hänföra, förutom till arbetslöshetens olika omfattning, till olika omfattande initiativ fran vederbörande kommunala myndigheter.

De statliga reservarbetena anordnas och igångsättas efter andra principer. Medan vid de statskommunala reservarbetena i regel endast sysselsättas arbetare från vederbörande kommun eller vägdistrikt, anställas vid de statliga reservarbetena arbetare, vilka kunna vara hänvisade från olika delar av landet. Vid anordnandet av statliga reservarbeten har det i främsta rummet gällt att få fram för ändamålet lämpliga arbetsobjekt, varvid särskild hänsyn icke tagits till den inom orten eller länet föreliggande arbetslösheten. Den omfattning, i vilken de statliga reservarbetena bedrivas inom ett visst område, är således icke en mätare på de åtgärder, som i arbetslöshetslindrande syfte från arbetslöshetskommissionens sida vidtagits för de arbetslösa just inom detta område.

Beträffande fördelningen av arbetslösheten och de olika hjälp ät g arder na inom de olika länen tillåter jag mig hänvisa till en vid propositionen nr 231 angående anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m., såsom bilaga (Bilaga A) fogad förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till arbetslöshetskommissionen per den 31 december 1934.

Av intresse är slutligen de av statens arbetslöshetskommission avtalade och beviljade statliga och statskommunala reservarbetenas fördelning å olika ändamål. Jag har för den skull från arbetslöshetskommissionen införskaffat särskilda sammanställningar häröver, vilka såsom bilagor torde få fogas vid detta protokoll (Bilaga C—F). Beträffande ändamålen har en fördelning å vissa huvudgrupper skett. I sammanställningarna har därjämte angivits, huruvida företagen äro slutförda, under utförande eller beslutade men ej påbörjade. Dessa uppgifter avse förhållandena den 31 december 1934. Vidare hava uppgifter lämnats om företagens totalkostnader samt huru dessa fördela sig dels å statsmedel och andra medel, dels pck å material m. m. och arbetslöner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

63 V. Besvärsnäxnnden för reservarbetslöner.

Till den år 1933 inrättade besvärsnämnden för reservarbetslöner liava 303 klagomål inkommit under år 1934. Under året hava sammanlagt 378 ärenden upptagits till prövning och avgjorts. Av dessa utgöra 80 från föregående år balanserade ärenden. Av de avgjorda klagomålen hava 318 avsett reservarbetslöner. I 293 fall har besvärsnämnden ej företagit ändring i kommissionens överklagade beslut. I 14 fall har nämnden höjt den av kommissionen fastställda lönen, medan nämnden i 11 fall meddelat beslut örn sänkning. Av klagomålen hava 15 avsett ackordssättningar. Samtliga hava lämnats utan åtgärd från nämndens sida. I 45 fall har nämnden funnit anförda klagomål falla utanför nämndens befogenhetsområde.

Arbetslöshetsläget.

Tidigare denna dag har jag i samband med anmälan av fråga örn anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. lämnat en närmare redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget i Sverige (proposition nr 231 sid. 2 ff.). Till denna redogörelse tillåter jag mig hänvisa.

Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936.

Inledningsvis har jag i korthet redogjort för arbetslöshetskommissionens i skrivelse den 30 november 1934 gjorda anslagsberäkningar för budgetåret 1935/ 1936. Sedermera har kommissionen i skrivelse den 19 februari 1935 anfört följande.

Sedan kommissionen avgav sin tidigare framställning, hade antalet rapporterade hjälpsökande något stigit. Medan den. sista i skrivelsen angivna hjälpsökandesiffran, för oktober månad 1934, uppgick till 84,811, hade antalet den 30 november stigit till 92,016 och den 31 december till 92,881. Det syntes vara att förvänta, att uppgifterna per den 31 januari 1935 skulle visa blott obetydligt högre hjälpsökandesiffror än december. Arbetslösheten hade .sålunda under hösten och den gångna delen av vintern stegrats med omkring

8,000 man. Denna stegring vore emellertid väsentligen att tillskriva den normala säsongförsämring, som denna tid av året brukade inträda. Den omständigheten, att januari sannolikt medförde blott obetydlig ökning i arbetslösheten i jämförelse med december, syntes kommissionen vara ett gynnsamt tecken. Arbetslösheten torde vidare under instundande vår främst till följd av normal säsongförbättring komma att nedgå. Härtill torde jämväl i viss mån medverka den konjunkturförbättring, som alltjämt gjorde sig gällande.

Vid bedömandet av utsikterna till ytterligare förbättring av läget å arbetsmarknaden borde emellertid beaktas, att man innevarande år icke hade att räkna med att konjunkturförbättringen skulle fortskrida i samma takt som under år 1934. Vissa uppgifter tydde på, att den hastighet^ varmed förbättringen av läget å arbetsmarknaden fortginge —- åtminstone såsom denna återspeglade sig i kommissionens hjälpsökandesiffror — nu vore något långsammare än tidigare. Detta belystes av efterföljande siffror, vilka angåve antalet hjälpsökande år 1934 i procent av motsvarande antal för år 1933 för varje särskild månad:

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

januari. . 90.7% april. . . 82.3?» juli . . . 62.1% oktober. . 51.5%

februari . 91.4 » maj . . . 74.4 » augusti . . 57.6 » november . 53.9 »

mars . . . 85.9 » juni . . . 68.5 » september . 52.1 » december . 54.3 »

Medan tidigare under året ifrågavarande relationstal successivt sjunkit, hade det åter för de båda månaderna november och december 1934 svagt stigit.

Den starka förbättringen i läget på arbetsmarknaden, som karakteriserade utvecklingen våren 1934, vore till viss del att hänföra till byggnadskonfliktens lösning. Det torde förtjäna bemärkas, att under vårmånaderna icke mindre än 11,000 bland de hjälpsökande arbetslösa inom byggnadsindustrien beretts sysselsättning. Härtill bomme de arbetstillfällen, som på indirekt väg tillfördes arbetsmarknaden genom byggnadsverksamhetens igångsättande. Jämväl igångsättandet av ett flertal tidigare nedlagda industriföretag beredde vid denna tid sysselsättning åt en mängd tidigare arbetslösa. Innevarande år åter hade byggnadsverksamheten kommit i gång och inom industrien vore numera arbetstillgången i allmänhet förhållandevis god. Man syntes sålunda ha anledning antaga, att den förbättring av läget på arbetsmarknaden, som inträdde under våren, icke komme att bliva proportionellt sett lika stark som under år 1934. Arbetslösheten under nästkommande budgetår komme sannolikt alltjämt att bliva av icke obetydlig omfattning, ehuru dock mindre än under innevarande budgetår. Trots viss nedgång torde man sålunda ha anledning räkna med att arbetslöshetens omfattning alltjämt skulle komma att under budgetåret 1935/1936 motivera förhållandevis omfattande hjälpåtgärder.

Med hänsyn till det anförda syntes försiktigheten bjuda att icke uppskatta medelsbehovet för kommissionens verksamhet under nästa budgetår till mindre belopp än det i kommissionens skrivelse den 30 november 1934 angivna, nämligen 50 miljoner kronor.

Kommissionen har också försökt uppskatta det antal arbetslösa, som må kunna beredas sysselsättning vid reservarbetena under olika delar av året, enligt följande sammanställning.

lieräknad omfattning1 av och kostnader för statliga och statskomniunala reservarbeten

under budgetåret 1935/193(5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

65 I genomsnitt under budgetåret skulle sålunda vid de statliga reservarbetena sysselsättas inemot 15,000 man och vid de statskommunala reservarbetena

5,000 man eller tillsammans omkring 20,000 man. Vad beträffar kontantunderstödsverksamheten Ilar kommissionen räknat med möjlighet till understöd åt minst 10,000 man under nio månader.

Beträffande ungdomshjälpen beräknar kommissionen att lämna hjälp i ungefär samma utsträckning som under innevarande år.

Enligt kommissionens hjälpprogram skulle proportionellt sett under nästkommande budgetår kontantunderstödsverksamheten komma att — under förutsättning att hela det föreslagna beloppet 50 miljoner kronor skulle behöva tagas i anspråk — spela en något mera framträdande roll än under innevarande budgetår. Kommissionen erinrar emellertid att, därest utvecklingen å arbetsmarknaden skulle gestalta sig på sådant sätt, att kommissionen icke skulle behöva taga i anspråk hela det ifrågasatta beloppet å 50 miljoner kronor, det enligt sakens natur i första hand bleve kontantunderstödsverksamheten, som bomme att nedskäras. Emellertid har kommissionen i detta sammanhang jämväl framhållit en annan synpunkt.

Under tider med sjunkande arbetslöshet syntes viss återhållsamhet böra göra sig gällande vid beredandet av hjälp genom sysselsättning vid reservarbeten. Startandet av reservarbeten måste nämligen alltid ske på lång sikt, och nedskärandet av denna form av hjälp vore i övrigt jämväl väsentligt svårare än ifråga örn kontantunderstödsverksamhet. Det vore bland annat med hänsyn till de föreslagna stora nedskärningarna i omfattningen av den,i jämförelse med understödsverksamheten dyrare arbetslinjen, som kommissionen ansett sig kunna begränsa medelsbehovet för nästa budgetår till 50 miljoner kronor.

Kommissionen hade beräknat medelsbehovet för nästa budgetår under den förutsättningen, att arbetslösheten skulle komma att något ytterligare nedgå. Kommissionen ville emellertid betona, att det givetvis icke vore möjligt att med säkerhet bedöma arbetsmarknadens utveckling under en så lång tidsperiod som den här ifrågavarande. Därest läget å arbetsmarknaden sålunda skulle komma att bliva ogynnsammare än vad kommissionen antagit och behov uppkomma av en ökning av hjälpåtgärdernas omfattning, syntes kommissionen böra kunna senare återkomma med den framställning örn ytterligare medel, som ett på dylikt sätt försämrat arbetsmarknadsläge kunde motivera.

Under hänvisning till det anförda har kommissionen hemställt, att till bestridande av kostnaderna för den av kommissionen bedrivna verksamheten för arbetslöshetens bekämpande måtte för budgetåret 1935/1936 anvisas ett belopp av 50 miljoner kronor, därav 41 miljoner kronor till statliga och statskommunala reservarbeten, 7.6 miljoner kronor till kontantunderstödsverksamhet och till särskilda åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten samt 1.4 miljoner kronor till den centrala administrationen. Kommissionen har tillika hemställt, att, därest icke hela det för kontantunderstöd avsedda beloppet, 4.6 miljoner kronor, skulle behöva tagas i anspråk, möjligheter måtte beredas att verkställa överföring av för detta ändamål icke erforderliga medel till anslaget för statliga och statskommunala reservarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 232.

66 Kungl. Majlis proposition nr %38.

Innan jag går att taga ställning till frågan om medelsbehovet för nästkommande budgetår, anser jag mig böra påkalla uppmärksamhet för en angelägenhet, som är av beskaffenhet att böra upptagas i samband med anslagsberäkningarna.

Jag vill i detta avseende erinra, att föredragande departementschefen i den till 1932 års riksdag avlåtna propositionen (nr 15) angående förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten bland annat anförde följande.

Ehuru omläggning av systemet för statliga åtgärder till arbetslöshetens lindrande, enligt departementschefen, icke då borde ifrågasättas, innebure givetvis den allvarliga situationen på arbetsmarknaden en maning att inom ramen för detta system söka sig fram på olika vägar i syfte att så effektivt som möjligt bispringa de arbetslösa. En sådan utvidgning i skilda riktningar hade förekommit eller förutsatts skola äga rum, t. ex. genom lämnande av bidrag till statskommunala arbeten till högre andel av kostnaden än tidigare, genom en vidgad tillämpning av systemet med kontantunderstöd och genom utvidgning av kursverksamheten för arbetslösa samt ett systematiskt sammanbindande av denna verksamhet med beviljande av understöd åt de i kurserna deltagande. En dylik utvidgning i tillämpningen av det gällande systemet för den statliga hjälpverksamheten syntes emellertid böra kunna ifrågakomma även i andra riktningar. Kungl. Maj :t borde alltså enligt departementschefens mening vid dispositionen av anslaget äga viss frihet att i olika fall välja den väg, som med hänsyn till omständigheterna funnes kunna medföra den största effekten. Såsom exempel kunde anföras, att domänstyrelsen i skrivelse den 14 december 1931 gjort framställning örn att ett belopp av intill 1 miljon kronor av arbetslöshetsmedel måtte få disponeras som bidrag till kostnaderna för utförande i syfte att lindra arbetslöshet av vissa avverkningsarbeten, för vilka nied rådande prisläge ekonomisk bärighet icke uppnåddes. Visserligen hade arbetslöshetskommissionen i yttrande över nämnda framställning den 31 december 1931 avstyrkt åtgärder i den föreslagna riktningen, därvid som skäl anförts principiella erinringar mot möjliggörande genom tillskott av arbetslöshetsmedel av att avverkningen på statens skogar upprätthölles utan nödig hänsyn till priserna på världsmarknaderna. I och för sig torde dessa principiella erinringar icke böra frånkännas berättigande. Men detta borde enligt departementschefens mening icke utgöra hinder för att, då alldeles särskilda omständigheter förelåge, en utvidgning ■—- inom domänstyrelsens verksamhetsområde eller eljest — av det normala arbetsprogrammet ägde rum, för såvitt därigenom möjlighet bereddes att på ett på en gång billigt och speciellt verksamt sätt ingripa mot arbetslösheten. Avgörandet i dylika frågor borde emellertid förbehållas Kungl. Majit. För den händelse riksdagen icke framställde erinran mot vad sålunda anförts, hade departementschefen för avsikt att, i den mån uppslag av här antydd innebörd och betydelse framkomme, i begränsad omfattning förorda deras utnyttjande.

Riksdagen uttalade med anledning härav (skrivelsen nr 21) följande.

Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden funne ock riksdagen en utvidgning av hjälpverksamheten även i övrigt vara motiverad. Riksdagen ansåge sig sålunda kunna medgiva, att visst belopp ställdes till Kungl. Maj :ts förfogande för att efter prövning av Kungl. Majit användas för främjande av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen måtte kunna beredas. Riksdagen hade ansett ifrågavarande belopp böra bestämmas till 500,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr %8%.

67 I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för budgetåret 1932/ 1933 för enahanda disposition ställt ett belopp av sammanlagt 1,500,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande, varav å tilläggsstat för nämnda budgetår anvisats 1,000,000 kronor.

Inalles har sålunda för nämnda båda budgetår ett belopp av 2,000,000 kronor ställts till Kungl. Maj :ts förfogande för främjande av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen må kunna beredas. Genom olika Kungl. Maj :ts beslut har intill denna dag ett belopp av 1,955,465 kronor 89 öre tagits i anspråk, vadan numera allenast 44,534 kronor 11 öre återstå.

Beträffande de skilda ändamål för vilka medel beviljats torde jag få hänvisa cili en vid denna proposition fogad bilaga (Bilaga G).

I en den 26 mars 1935 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasatt, huruvida icke Kungl. Maj:t i samband med framställningen till årets riksdag örn beviljande av arbetslöshetsmedel borde upptaga

350,000 kronor för fortsatt anläggning av enklare väg- och broförbindelser inom Västerbottens län.

Efter erinran örn att ett belopp av sammanlagt 446,300 kronor (därav

350,000 kronor från berörda anslagsmedel och 96,300 kronor från anslaget till subventioner till främjande av enskild företagsamhet) ställts till länsstyrelsens förfogande för anläggning i länets fjällbygder av enklare väg- och broförbindelser —- delvis, därest särskilda skäl därtill kunde föranleda, även i länets kusttrakter — anför länsstyrelsen i huvudsak följande.

Ifrågavarande medel hade använts till åstadkommande av enkla vägförbindelser till byar och lägenheter, som varit i fullständig avsaknad av väg. Vanligen hade, sedan ansökan örn bidrag ingått till länsstyrelsen och vederbörande vägstyrelse, vägstämma, kommunalnämnd, kommunalfullmäktige eller i vissa fall vederbörande lapptillsyningsman avgivit yttrande om lämpligheten av en väganläggning av detta slag ansetts föreligga, ett anslag beviljats intressenterna, merendels en krona per sträckmeter men i sådana fall, där terrängförhållandena varit särskilt ogynnsamma, upp till två kronor per meter, vartill komme anslag för brobyggnader. I allmänhet hade vägdistriktet eller kommunen iklätt sig ansvaret för arbetets ordentliga fullbordande. Utbetalningarna hade i regel handhafts av vägstyrelsen eller kommunalnämnden. Den erforderliga kontrollen över arbetet hade i allmänhet utövats av respektive vägmästare, efter vilkas anvisningar vägen byggts. De vägar, som med ifrågavarande ringa statsbidrag anlagts, vore i regel tre meter breda och undantagslöst framkomliga med lättare motorfordon. De fyllde avsett behov, nämligen att bereda trafikmöjlighet för hittills isolerade byar och enstaka lägenheter.

Länsstyrelsen upplyser, att för hittills anvisade medel vore fullbordade eller komme inom närmaste tiden att fullbordas 170 vägföretag med en sammanlagd längd av 350 kilometer, vadan kostnaden uppginge till omkring 1 krona 28 öre metern, inberäknat anslag för brobyggnader.

Intresset för anläggning av vägar av ifrågavarande slag vore, framhåller länsstyrelsen, alltjämt synnerligen stort. Till länsstyrelsen hade under senaste året ingått framställningar örn anslag till ytterligare 245 vägföretag med

68 Kungl. Majlis proposition nr 232.

Departe-

ments-

chefen.

en sammanlagd längd av 540 kilometer, varav 197 företag om 439 kilometers längd i lappmarken och 48 företag med sammanlagt 101 kilometers längd i kustlandet. Behovet av statsbidrag till dessa vägföretag, inberäknat broar, uppginge till 562,000 kronor, varav 461,000 kronor för vägar i lappmarken och

101.000 kronor för vägar i kustlandet. Samtliga ifrågavarande ansökningar vore tillstyrkta av vederbörande ortsmyndigheter. Ytterligare ett antal ansökningar, som ingått och som för närvarande vore ute på remiss, inginge ej i här angivna siffror. Länsstyrelsen anser emellertid att, sedan nu anmält behov tillgodosetts, något mera avsevärt ytterligare behov av dylika vägar ej torde föreligga.

Med redan beviljade anslag, 446,300 kronor, och nu ifrågasatt belopp,

562.000 kronor, eller tillsammans 1,008,300 kronor skulle länet erhålla 415 nya vägar med en sammanlagd längd av 890 kilometer, vilket motsvarade vägsträckan Malmö—Söderhamn.

Beträffande gagnet för befolkningen av dessa arbeten uttalar länsstyrelsen.

En sådan utbredning av detta vidsträckta läns vägnät skulle bliva till mycket betydande gagn för jordbruksbefolkningen, men även för skogsbruket och för näringslivet överhuvud taget. De svåra strapatser, som den väglösa befolkningen hade att kämpa med under de årstider, då de obanade markerna vore oframkomliga annat än möjligen till fots, skulle genom väganläggningar av ifrågavarande slag helt försvinna. Det vore uppenbart, att en sådan vägförbindelse finge mycket stor betydelse för dessa människor ej minst vid sjukdomsfall, men utan sådana förbindelser såge de med bekymmer framtiden an.

Det torde knappast behöva framhållas, att intressenterna finge göra en mycket betydande insats för vägens byggande, enär lönen för det arbete som de utförde givetvis ej kunde bli stor, då statsbidraget utginge med ett i förhållande till verkliga byggnadskostnaden blygsamt belopp. Men vetenskapen örn, att en vägförbindelse ej kunde under en överskådlig framtid på annat sätt vinnas, nödgade dem att göra mera avsevärda personliga insatser och offer än som eljest skulle kunna ifrågakomma. Denna offervilja syntes böra lönas med det statsbidrag som vore i fråga och som utgjorde grundvillkoret för varje sådant vägföretags tillkomst.

Enligt länsstyrelsens mening vore det för staten ekonomiskt förmånligt, att nu föreliggande behov tillgodosåges. Ty därigenom undvekes i många fall byggandet av de väsentligt dyrare vägar, som eljest förr eller senare måste komma till stånd.

Länsstyrelsen understryker jämväl, att den långvariga arbetslöshet, som varit rådande och som uttömt särskilt den talrika småbrukarbefolkningens i länet resurser, starkt motiverade ytterligare bidrag för det ifrågavarande ändamålet.

Såsom jag i annat sammanhang närmare utvecklat, erbjuder det nu som tillförne betydande svårigheter att skaffa hållpunkter för ett mera säkert bedömande av hjälpbehovet. De senast tillgängliga siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa ådagalägga, att konjunkturförbättringen alltjämt föranleder en minskning av hjälpbehovet. Därest anslag i den omfattning, som av Kungl. Majit för budgetåret 1935/1936 äskats för olika arbeten i den öppna marknaden, av riksdagen anvisas, torde med hänsyn till den sålunda fram-

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

trädande tendensen i arbetslöshetslägets utveckling de av mig i statsverkspropositionen framlagda preliminära beräkningarna rörande behovet av medel till bekämpande av arbetslösheten genom statliga och statskommunala reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet samt särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten kunna i huvudsak vidhållas.

Arbetslöshetskommissionen har i fråga örn reservarbeten förutsatt, att vid de statliga arbetena skulle i genomsnitt under året sysselsättas omkring

15.000 man och vid de statskommunala 5,000 man, tillsammans 20,000 man. De för kontantunderstöd beräknade medlen skulle möjliggöra bispringande under nio månader av året av minst 10,000 arbetslösa. Genom ungdomshjälpen avser kommissionen att lämna hjälp i ungefärligen samma utsträckning som under innevarande år, uppskattningsvis omfattande 2,000 arbetslösa. Sammanlagt skulle alltså enligt kommissionens förslag hjälpverksamheten omfatta omkring 30,000 arbetslösa i genomsnitt under budgetåret.

Jag vill erinra, att jag beträffande budgetåret 1934/1935 antagit, att antalet arbetslösa skulle komma att genomsnittligt uppgå till 110,000, av vilka

100.000 vore att anse såsom omedelbart hjälpbehövande. Av dessa beräknades 47,500 erhålla sysselsättning genom arbeten i öppna marknaden, 14,000 i statliga, 10,000 i statskommunala och 10,000 i kommunala reservarbeten samt omkring 20,000 bispringas genom kontantunderstöd, sistnämnda siffra dock sedermera jämkad med hänsyn till de föreslagna särskilda åtgärderna i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Den hittills vunna erfarenheten har ganska nära verifierat den verkställda förutberäkningen rörande hjälpbehovets omfattning. Vad de olika hjälpformerna angår, har den i det föregående lämnade redogörelsen ådagalagt, att antalet i statliga och statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa väsentligt överstigit det beräknade. Däremot har omfattningen av de kommunala reservarbetena avsevärt understigit vad jag ansett mig hava anledning antaga. I det hela torde dock reservarbetslinjen komma att under budgetåret visa en icke obetydligt större anslutning än som förb det år beräknats. Kontantunderstödsverksamheten har i motsvarande mån begränsats. Vidkommande omfattningen av den öppna marknadens arbeten, erbjuder det svårigheter att nu med säkerhet bedöma läget. Tillgängliga uppgifter, för vilka jag förut närmare redogjort, göra det dock antagligt, att sysselsättningen i dessa arbeten understigit den beräknade, vilket föranleder ett överskjutande till följande budgetår av en motsvarande del av den beräknade arbetseffekten.

Såsom jag vid mitt övervägande av arbetslöshetsläget uttalat, torde man, under förutsättning av att den nuvarande konjunkturutvecklingen i huvudsak består, vara berättigad antaga, att antalet arbetslösa under nästa budgetår genomsnittligt kommer att uppgå till 75,000. Av dessa torde omkring

30.000 kunna förutsättas vinna sysselsättning i den öppna marknadens arbeten. Jag anser mig vidare böra utgå ifrån, att ytterligare genomsnittligt minst 35,000 äro att betrakta såsom omedelbart hjälpbehövande, av vilka dock

10.000 kunna väntas bisprungna genom rent kommunala åtgärder, företrädesvis kommunala reservarbeten. Genom statens ekonomiska stöd bör sålunda

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

hjälp beredas inemot 25,000 arbetslösa, vilken siffra med 5,000 understiger den, som varit grundläggande för arbetslösbetskommissionens beräkningar.

Beträffande fördelningen av hjälpverksamheten å arbetslinjen och å understödslinjen, kan jag i huvudsak ansluta mig till det av arbetslöshetskommissionen framställda förslaget. Då det åter gäller avvägningen av de statliga reservarbetena i förhållande till de statskommunala, synes, såsom jag redan i det föregående antytt, den av kommissionen ifrågasatta fördelningen mindre ändamålsenlig. Såväl statsfinansiellt som ur synpunkten av de arbetslösas förhållanden erbjuda de statskommunala arbetena så betydande företräden, att jag icke tvekar att förorda ett icke oväsentligt större utrymme åt desamma. I stället för den av kommissionen föreslagna fördelningen av de i de olika reservarbetena sysselsatta arbetslösa, anser jag mig böra förutsätta, att de statskommunala arbetena alltjämt komma att i viss utsträckning givas företräde. Örn i reservarbetena sysselsättas i genomsnitt under året 18,000 arbetslösa, skulle genom ungdomshjälpen och kontantunderstödsverksamheten ytterligare i runt tal 7,000 behöva bispringas.

Jag övergår så att i anslutning till de av arbetslöshetskommissionen verkställda kostnadsberäkningarna överväga medelsbehovet. Såsom jag förut erinrat, har kommissionen för statliga reservarbeten, omfattande omkring 15,000 arbetslösa, beräknat 35,000,000 kronor. Under de av mig nyss angivna förutsättningar torde detta belopp kunna minskas till 21,000,000 kronor. För statskommunala reservarbeten, avseende 5,000 arbetslösa, upptager kommissionens kostnadsberäkning 6,000,000 kronor. Med den omfattning, som dessa arbeten enligt min mening böra erhålla, lär detta belopp böra ökas till

11.000. 000 kronor, vadan kostnaderna för reservarbeten skulle uppgå till

32.000. 000 kronor. I fråga örn medelsbehovet för kontantunderstödsverksamhet och särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten synas de av kommissionen angivna beloppen, 4,600,000 respektive 3,000,000 kronor kunna i huvudsak godtagas, med avrundning nedåt till 7,500,000 kronor. Emellertid vill jag härvid erinra, att en reservation å motsvarande anslag för innevarande budgetår, uppgående till 5,500,000 kronor, kan beräknas uppkomma. Vid sådant förhållande torde medelsbehovet för budgetåret 1935/1936 kunna fastställas till 2,000,000 kronor.

Med hänsyn till det betydande gagn som varit förbundet med den förut omförmälda anordning, enligt vilken medel stå till Kungl. Maj :ts förfogande för att efter prövning av Kungl. Maj :t användas till främjande av företagsverksamhet, anser jag mig böra hemställa örn bemyndigande att av de medel, örn vilkas äskande jag går att hemställa, ett belopp av 1,000,000 kronor må disponeras för ändamålet i fråga. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra örn den förut omnämnda framställningen av länsstyrelsen i Västerbottens län, som synes mig i hög grad förtjänt av beaktande. Likaledes föreligga starka skäl att jämväl i fortsättningen på denna väg söka mildra krisens verkningar för fiskarbefolkningen. Och jämväl i övrigt torde situationer kunna uppstå, då en effektiv hjälp i ett svårt arbetslöshetsläge icke kan lämnas enligt de för hjälpverksamheten normerande bestämmelserna. Lämpligen torde det ifråga-

Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 71

varande beloppet böra utgå av reservationsanslaget till statliga och statskommunala reservarbeten.

Vad slutligen angår arbetslöshetskommissionens centrala administrationskostnader, hava dessa, såsom jag redan framhållit, av kommissionen beräknats till 1,400,000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet disponerats under budgetåret 1933/1934. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att kommissionens hyreskostnader äro avsedda att belasta statens allmänna fastighetsfond och under denna upptagits till 71,500 kronor. Då man vidare beaktar, att utgifterna för centralförvaltningen under budgetåret 1932/1933 utgjorde i runt tal 880,000 kronor, synes mig, med hänsyn till den väsentliga begränsning i kommissionens verksamhet, som under instundande budgetår skulle inträda, nu ifrågavarande anslag kunna beräknas till 1,000,000 kronor.

På grund av den osäkerhet, som städse måste vidlåda här ifrågavarande beräkningar, förutsätter jag, att, därest arbetslöshetens utveckling skulle påkalla mera omfattande hjälpåtgärder, framställning örn eventuellt erforderliga ytterligare medel förelägges 1936 års riksdag.

Jag anser mig vidare i likhet med arbetslöshetskommissionen böra utgå ifrån, att, i den mån anslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m. jämte förefintlig reservation, icke behöver tagas i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma må disponeras för statliga och statskommunala reservarbeten. Riksdagens medgivande härtill torde böra inhämtas.

Beträffande användningen av anslagen till statliga och statskommunala reservarbeten samt kontantunderstödsverksamhet m. m., torde för nästa budgetår böra, med av mig i det föregående förordade ändringar, gälla samma bestämmelser som för de för motsvarande ändamål för innevarande budgetår anvisade anslagen.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas, utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av .. kronor 1,000,000;

dels till Kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 2,000,000;

dels till Statliga och statskommunala reservarbeten för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag av kronor 32,000,000;

dels föreskriva, att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslagen till bekämpande av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skola överföras till reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. lii.;

72 Kungl. Majlis proposition nr 232.

dels medgiva, att, i den mån sistnämnda anslag icke tages i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma må av Kungl. Maj :t disponeras för bestridande av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten;

dels ock godkänna de av mig förordade grunderna för användningen av reservationsanslagen till kontantunderstödsverksamhet m. m. samt till statliga och statskommunala reservarbeten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Viking Nilsson.

BILAGOR

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 282,

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommnnala reservarbeten, understödsverk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

75 Bilaga A.

samhet, liyreshjälp, kurser samt frivillig arbetsvinst under tiden V» 1933-30/« 1934.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reserrarbeten, understödsyerk-

Statliga

reserv-

arbeten

Statskom-

mnnala

reserv-

arbeten

Understöd

Stockholms stad.......

Stockholma län........

Uppsala stad.........

Uppsala län i övrigt......

Eskilstuna stad........

Södermanlands län i övrigt . . .

Linköpings stad........

Norrköpings stad.......

Östergötlands län i övrigt . . .

Jönköpings stad........

Jönköpings län i övrigt . . . •

Kronobergs län........

Kalmar stad.........

Kalmar län i övrigt......

Gotlands län.........

Karlskrona stad........

Blekinge län i övrigt.....

Kristianstads län.......

Hälsingborgs stad.......

Landskrona stad.......

Lunds stad..........

Malmö stad..........

Malmöhus län i övrigt.....

Halmstads stad........

Hallands län i övrigt.....

Göteborgs stad........

Mölndals stad.........

Uddevalla stad........

Göteborgs och Bohus län i övrigt

Borås stad..........

Alvsborgs län i övrigt .....

Skaraborgs län........

Karlstads stad........

Värmlands län i övrigt ....

Orebro stad.........

Örebro län i övrigt......

Västerås stad.........

Västmanlands län i övrigt . . .

Kopparbergs län.......

Gävle stad..........

Gävleborgs län i övrigt ....

Sundsvalls stad........

Västernorrlands län i övrigt . .

Jämtlands län.........

Västerbottens län.......

Norrbottens län........

Hela riket

Kungl. Maj:ts proposition nr £82

77 Bilaga B.

samhet, liyreslijälp, kurser samt frivillig- arbetstjänst under tiden V? 1934—81/i 1935.

78 Kungl. Maj:t$ proposition nr 2S2.

Sammanställning per den 31 december 1934 av statliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

7 Bilaga C.

reservarbeten, som avtalats under tiden 7: 1933—30/6 1931.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 23®.

Sammanställning per den 31 december 1934 av statliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

81 Bilaga D.

reseryarbeteu, som aytalats under tiden 1ii—S1/ia 1934.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 282.

G

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Sammanställning per den 31 december 1934 av statskommunala

Kungl. Majlis proposition nr 282.

83 Bilaga E.

reservarbeten, som beyiljats under tiden V7 1933—s0/6 1934.

84 Kungl. Majlis proposition nr 252.

Sammanställning per den 31 december 1934 av statskommunala

Kungl. Maj:ts proposition nr 188%

85 Bilaga F.

reservarbeten, som beviljats under tiden 1/7—31/i2 1934.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr £S£.

Bilaga G.

P. M. med uppgifter örn dispositionen av medel till främjande ar

företagsamhet.

Av de för främjande av företagsamhet till Kungl. Majrts förfogande stående medel hava enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut anvisats:

till visst för arbetslösa anordnat arkivarbete vid länsstyrelsen

i Stockholms län ...................................... 5,500 kr.

» skogsvårdsåtgärder å stormhärjade områden i Stockholms

och Uppsala län .................................... 240,300 »

» anläggande av enklare väg- och broförbindelser i Västerbottens län ........................................ 350,000 »

» anordnande av två broförbindelser på färdvägen Karesuando

—Skibotten (Norrbottens län) ......................... 21,000 »

» möjliggörande av drift vid Storfors, Törefors m. fl. sågverk samt bestridande av vissa kostnader för avverkningsarbeten

å statens skogar m. m..................... 579,100 »

» styrelsen för aktiebolaget kreditkassan av år 1922 för beredande av kredit åt Hällefors bruks aktiebolag såsom lån

(300,000 + 100,000) ................................. 400,000 »

» uppförande av spannmålslagerhus såsom statsbidrag...... 376,850 »

» premier åt fiskare, som deltagit i sillfiske vid Island åren

1933 och 1934 (50,000 + 150,000) .................... 200,000 »

» inköp av ett sjuktransportflygplan .................... 50,000 »

» aktiebolagen Halmförädling och Svenska fryserierna såsom

lån (35,000 + 100,000) . .. ....................... 135,000 »

» anläggande av två mejerier i Västerbottens län såsom subvention (5,000 + 1,8001 6,800 »

» nya varvsaktiebolaget Öresund såsom subvention för byggande av två isbrytande lastmotorfartyg................ 48,000 »

» Kurravaara belysningsförening u. p. a. såsom subvention

för elektrifiering av Kurravaara by i Jukkasjärvi socken .. 13,000 »

» E. Karlsson och F. Pettersson såsom subvention till drift vid

Borghamns kalkbrott ................................ 1,000 »

2,426,550 kr.

Beträffande lånen för Hällefors bruks aktiebolag har statskontoret uppgivit, att lånet å 300,000 kronor återbetalats och lånet å 100,000 kronor ej tagits i anspråk. ,

Rätten till beviljade statsbidrag å 43,565 kronor för uppförande av spannmålslagerhus är preskriberad.

Å första anvisningen av medel till premier åt islandsfiskare har uppstått ett numera tillgängligt överskott av 27,519 kronor 11 öre.

Sistnämnda fyra belopp (300,000 + 100,000 + 43,565 + 27,519:11) utgöra tillhopa 471,084: 11 kronor.

Av ifrågavarande till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel är således för närvarande genom Kungl. Maj:ts anvisningar taget i anspråk ett belopp av (2,426,550 — 471,084:11) 1,955,465:89 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr SSSS.

87 Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen.............................

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid

arbetslöshet............................. ®

Ifrågasatta ändringar i direktiven.................... 7 .

Den statskommunala reservarbetslinjen................. 8

Ortstill äggen............................11

Anmälningsskyldigheten.......................14

Icke hemortsberättigade unga arbetslösa m. m..............15

Av riksdagen påkallade utredningar...................20

Utredningar, påkallade av 1933 års riksdag...............20

Utredningar, påkallade av 1934 års riksdag...............21

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1934 m. m.......31

I. Arbetslinjen...........................^

Statliga reservarbeten s. 31. Statskommunala reservarbeten s. 40. Kommunala reservarbeten s. 45. Arbetslinjens omfattning s. 45.

II. Understödslinjen................ • • ■ • • ■ • ■ • 46

Dagunderstöd s. 46. Hyreshjälpsverksambet s. 50. Kommunal understödsverksamhet s. OU. Understödslinjens omfattning s. 52.

III. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten...... • • • 52

Kursverksamhet s. 53. Frivillig arbetstjänst s. 53. Ungdomsreservarbeten s. 5o. Ungdomshjälpens omfattning s. 56.

IV. Arbetslöshetshjälpens totala omfattning...............56

V. Besvärsnämnden för reservarbetslöner................63

Arbetslöshetsläget...........................88

Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936 ................ 63

Hemställan..............................71

Bilaga A. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten

m. m. l/i 1933—1*% 1934 ................ 74

B. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten

m. m. 1/i 1934—3Vi 1935 ................ 76

C. Sammanställning av statliga reservarbeten 1/t 19 3 3 — 3% 1934 . . 78

D. Sammanställning av statliga reservarbeten 1/i—31/n 1934 .... 80

E. Sammanställning av statskommunala reservarbeten 1h 1933—3%

1934 ......................... 82

F. Sammanställning av statskommunala reservarbeten 1/i—''Vis 1934 . 84

G. P. M. med uppgifter örn dispositionen av medel till främjande av

företagsamhet.....................88