angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läro¬ verk

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 56.

1 Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk; given Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Sedan lång tid tillbaka har en statlig samskola varit förlagd till Haparanda. Enligt 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet är denna skola numera organiserad såsom femklassig samrealskola.

Av för ändamålet i vederbörlig ordning utsedda representanter för Haparanda stad samt Nedertorneå, Karl Gustafs, Pajala, Hietaniemi, Karesuando, Junosuando, Tärendö och Överkalix kommuner har i en till Kungl. Maj:t ingiven petition hemställts örn upprättande av ett statligt gymnasium i Haparanda.

Sedan petitionärerna med hänsyn till folkmängd och andra omständigheter redogjort för förutsättningarna för ett gymnasium i Haparanda, hava de anfört i huvudsak följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 56.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Det ifrågasatta gymnasiet bleve framför allt av stor betydelse för fullföljandet, utvidgandet och fördjupandet av det svenska kulturarbetet i finnbygden. Sedan omkring femtio år tillbaka hade svenska staten under vidkännande av stora kostnader och i fullt samförstånd med bygdens folk på folkskolans område arbetat för införande, utbredande och befästande av svensk kultur och svenskt språk i denna bygd. Detta arbete hade krönts med framgång. Under sådana förhållanden borde icke heller det svenska skol- och bildningsarhetet i fortsättningen begränsas blott till folkskolans område utan fullföljas och utvidgas till högre skolutbildning såsom grundval till högre medborgerlig allmänbildning. Såsom det närmast föreliggande steget i denna allmänt väntade utveckling hade för befolkningen länge framstått anordnandet av ett statligt samgymnasium i dessa trakter. Då den finska Tornedalens ungdom sedan 19 år tillbaka beretts möjlighet att avlägga studentexamen i statsgymnasium i den finska gränsbygdens huvudort Torneå, torde anledning vara att hoppas, att även de svenska myndigheterna skulle behjärta behovet av liknande förmåner för den svenska sidans ungdom.

Över den sålunda gjorda framställningen hava yttranden avgivits av lärarkollegiet, lokalstyrelsen och rektor vid samrealskolan i Haparanda ävensom den 13 juli 1934 av domkapitlet i Luleå, den 27 juli 1934 av eforus över Luleå stifts allmänna läroverk och den 26 november 1934 av skolöverstyrelsen.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande, i vilket lokalstyrelsen och rektor instämt, sammanfattningsvis anfört, att kollegiet funne syftet med petitionen vara mycket behjärtansvärt. I övrigt har kollegiet verkställt utredning rörande det eventuella lärjungeområdet för ett gymnasium i Haparanda samt slutligen ansett sig böra påyrka, att frågan örn ett ändamålsenligt ordnande av lokalfrågan löstes, innan gymnasiet inrättades.

I sitt utlåtande har domkapitlet anfört följande:

Den nu ifrågakomna framställningen om inrättande av ett gymnasium i Haparanda för huvudsakligen Luleå stifts finsktalande församlingar måste anses utgöra uttryck för ett bland befolkningen därstädes sedan lång tid tillbaka livligt hyst önskemål. Enligt domkapitlets förmenande läge huvudvikten i denna framställning därpå, att möjlighet bereddes ungdomen i dessa trakter att i hembygden erhålla gymnasieutbildning samt att en kulturanstalt av den betydelse, ett gymnasium utgjorde, förlädes till själva gränsbygden.

De storartade uppoffringar från statsmakternas sida särskilt för tillgodoseende av folkskoleväsendets krav, som unden lång tid kommit Tornedalen till del, hade på ett utomordentligt sätt bidragit att väcka och höja befolkningen i dessa trakter. Att inrättandet av ett gymnasium i Haparanda på många sätt skulle bidraga till att förmera detta resultat, ansåge domkapilet påtagligt. Domkapitlet funne därför tillkomsten av gymnasiet synnerligen önskvärt.

Örn således gymnasiet som bildningsfaktor särskilt med hänsyn till i Tornedalen rådande speciella förhållanden finge anses hava en stor uppgift att fylla, måste man som läroverkskollegiet även gjort finna frågan

3 Kungl. May.ts proposition Nr 56.

om gymnasiets rekrytering med elever från det eventuella lärjungeområdet ganska tveksamt. Härutinnan ansåge sig emellertid domkapitlet icke fullt kunna ansluta sig till den av kollegiet gjorda begränsningen av detta område. Kollegiet hade förutsatt, att man endast i undantagsfall kundo påräkna elever till gymnasiet från Karesuando, Jukkasjärvi och Gällivare socknar samt funnit sig böra begränsa lärjungeområdet till Tornedalens domsaga. I princip torde denna uppfattning vara riktig. Emellertid komme enligt domkapitlets uppfattning frågan örn inrättande vid läroverket i Luleå av parallellavdelningar vid ytterligare klasser på såväl real- som latingymnasiet att spela en icke oväsentlig roll i detta avseende. Skulle endast nuvarande antal parallellavdelningar bibehållas och ytterligare icke inrättas torde med säkerhet dessa avdelningar icke i längden kunna emottaga samtliga de elever, som önskade inträde. Att därvid de avvisade och bland dessa sådana från ovannämnda frenne socknar kunde förväntas söka sig in vid ett gymnasium i Haparanda syntes domkapitlet otvivelaktigt. Samma resultat torde kunna förutses även beträffande Nederkalix socken, som jämväl av läroverkskollegiet frånräknats lärjungeområdet. Med hänsyn härtill och på grund av de av kollegiet i dess utredning närmare angivna statistiska och övriga uppgifter funne domkapitlet det av petitionärerna skisserade området för gymnasiets framtida rekrytering med elever kunna anses utgöra tillräckligt underlag. Härtill komme att man vid beräkningen av antalet elever icke uteslutande torde böra bygga på antalet nuvarande elever vid samrealskolorna. Möjligheten att med skälig ekonomisk uppoffring nå ett högre och värdefullare resultat än det en examen vid realskola kunde sägas utgöra torde i många fall verka stimulerande och i sin mån bidraga till elevantalets höjning. I likhet med så många andra av statsmakterna påkostade kulturella välfärdsanordningar i övre Norrland skulle sålunda gymnasiets tillvaro redan i och för sig skapa och väcka ett intresse, som i annat fall hos det stora flertalet av befolkningen icke skulle kunna påräknas.

Petitionärerna hade i sin framställning förutsatt, att det tilltänkta gymnasiet skulle — åtminstone från början — inrättas endast såsom latingymnasium. I likhet med kollegiet ansåge domkapitlet det önskvärt, att gymnasiet redan omedelbart kunde göras fullständigt. De synpunkter, som härutinnan framförts av kollegiet, delades helt av domkapitlet. Endast svårigheten att anskaffa de härför erforderliga utökade lokalerna kunde anses lägga hinder i vägen för inrättande av ett fullständigt gymnasium och detta hade förmodligen påverkat omfattningen av petitionärernas framställning.

Till frågan örn ordnande eller anskaffande av för gymnasiet erforderliga lokaler ansåge sig domkapitlet icke kunna i ärendets nuvarande skick taga ställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge domkapitlet för egen del livligt tillstyrka, att den i ärendet gjorda framställningen vunne beaktande.

Jämväl eforus har framhållit, hurusom statsmakterna funnit sig föranlåtna att på ett särskilt sätt understödja undervisningsväsendet i förevarande del av landet. Samma skäl, uttalar eforus, som sålunda föranlett statsverket att vidtaga särskilda åtgärder för spridande av svensk kultur

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

och svenskt språk i den finsktalande bygden, syntes även kunna åberopas för den här ifrågavarande framställningen. Sedan eforus vidare i huvudsaklig överensstämmelse med vad domkapitlet i detta avseende framhållit yttrat sig beträffande den elevtillströmning, som kunde förväntas till det föreslagna gymnasiet, har eforus slutligen anfört bland annat följande:

Samskolekollegiet hade framställt som ett oeftergivligt krav, att lokalfrågan borde vara på ett fullt tillfredsställande sätt löst, innan något gymnasium inrättades. Såvitt av ansökningen framginge förutsattes, att åtminstone under ett provisorium förhyrda lokaler skulle tillhandahållas av Haparanda stad.

Då emellertid staten delvis bekostat den läroverksbyggnad, som nu funnes, torde med hänsyn till det ifrågasatta gymnasiets särskilda uppgifter staten böra ikläda sig jämväl en del av de kostnader för de lokaler, som erfordrades, sedan alla ringar upprättats. Denna fråga torde kunna närmare utredas under det provisorium, som komme att bestå något år framåt. Efter vad av handlingarna framginge syntes en utvidgning av det nuvarande läroverket kunna ske utan allt för stora kostnader.

Skolöverstyrelsen slutligen har i sitt utlåtande i ärendet inledningsvis framhållit i huvudsak följande:

Ur allmänt principiella synpunkter funne överstyrelsen för sin del det framlagda förslaget synnerligen behjärtansvärt. Befolkningen i landets nordligaste områden levde obestridligen under i många hänseenden ogynnsamma förhållanden, och ett beaktande av denna befolknings önskemål, så långt detta vore möjligt, syntes därför särskilt angeläget. Icke minst på det kulturella området och i lråga örn bildningsarbetet vore svårigheterna påfallande i bygder, där avstånden vore större och kommunikationerna med hänsyn till den glesare bebyggelsen vore mindre utvecklade än i övriga delar av landet — även örn under senare tid stora förbättringar i lråga örn kommunikationer även här inträtt — och där befolkningen i bland annat språkligt avseende saknade den enhetlighet, som annars överallt rådde; olika befolkningselement hade svenska, finska eller lapska som modersmål.

Överstyrelsen erinrade i detta sammanhang även därom, att staten på framför allt folkundervisningens område funnit sig föranlåten att vidtaga särskilda åtgärder för att stödja undervisningsväsendet i rikets nordligaste bygder. Sålunda utginge sedan flera år ett särskilt anslag till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, vilket anslag för budgetåret 1934/1935 vore uppfört med ett belopp av 640,000 kronor.

Vidare åtnjöte folkhögskoleverksamheten i gränsområdena större statliga understöd än eljest vore medgivna.

Statsmakterna hade sålunda i olika avseenden behjärtat de speciella behov av bildningsmöjligheter och särskilda understöd, som gjort och gjorde sig gällande inom rikets nordliga gränsområden. Denna statsmakternas särskilda omsorg hade emellertid icke varit begränsad till folkundervisningen, utan hade jämväl sträckt sig till den högre undervisningen. Sålunda hade staten år 1910 bidragit med ett understöd å 50,000 kronor till uppförande av den nuvarande läroverksbyggnaden vid samrealskolan i Haparanda. Ett annat stöd hade staten skänkt förevarande skola på så sätt,

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

att då 1904 års riksdag, vid inrättandet av de statliga småskolorna, föreskrivit vissa kommunala bidrag till avlöningen av lärarna vid dessa skolor, ett åliggande, som avlyftes kommunerna först vid 1927 års riksdag, något sådant bidrag icke avfordrats staden Haparanda.

Från dessa allmänna utgångspunkter funne överstyrelsen det naturligt, att icke alldeles samma synpunkter anlades på det föreliggande förslaget som i allmänhet brukade anläggas på frågor örn inrättande av nya statliga läroanstalter för den högre undervisningen. Å andra sidan torde det få anses ofrånkomligt, att därest ett nytt gymnasium skulle upprättas i enlighet med petitionärernas önskan, det måste finnas vissa lokala förutsättningar för ett sådant i fråga örn rekryteringsmöjligheter och gymnasiet i övrigt fylla ett bestämt behov, så att kostnaderna för detsamma dels icke ställde sig orimligt höga i förhållande till antalet undervisade lärjungar dels kunde anses motiverade ur statsnyttans synpunkt.

I det följande har överstyrelsen närmast ingått i en undersökning beträffande omfattningen av det lärjungeområde, som kunde påräknas för ett gymnasium i Haparanda. Överstyrelsen erinrar därvid,

att petitionärerna räknat med samtliga gränssocknar och den s. k. finnbygden i övrigt samt dessutom Gällivare och Jukkasjärvi socknar, vilket i verkligheten skulle betyda, att gymnasiet kunde såsom lärjungeområde påräkna praktiskt taget hela lärjungeområdet för samrealskolorna i Haparanda, Nederkalix, Malmberget och Kiruna. I likhet med lärarkollegiet hade emellertid överstyrelsen funnit det tvivelaktigt, huruvida Gällivare och Jukkasjärvi socknar borde medräknas i detta sammanhang, enär innevånarna i dessa socknar genom riksgränsbanan vore närmast orienterade åt Luleå. Vidare hade överstyrelsen i motsats till lärarkollegiet varit böjd för den uppfattningen, att lärjungar från Kalixdalen i dess helhet, alltså från lärjungeområdet för Nederkalix samrealskola, skulle i icke ringa utsträckning vid övergång till gymnasium välja Haparanda, örn möjlighet till gymnasiestudier funnes där. En omständighet, som enligt överstyrelsens förmenande kunde påverka valet av gymnasium till förmån för Haparanda, vore, att inaekorderingskostnaderna torde ställa sig billigare i denna stad än i Luleå. På grund av den förebragta utredningen hade överstyrelsen sålunda funnit det sannolikt, att såsom lärjungeområdet för ett blivande gymnasium i Haparanda vore att beräkna Haparanda stad och Tornedalen med övriga gränssocknar mot Finland, d. v. s. det nuvarande lärjungeområdet för samrealskolan i Haparanda, samt dessutom i betydande utsträckning jämväl Kalixdalen. Från lärjungeområdet för Malmbergets och Kiruna samrealskolor torde däremot endast mindre lärjungekontingenter vara att påräkna, därest icke särskilda omständigheter tillkomme. Det torde under sådana förhållanden icke vara för djärvt att för det ifrågasatta gymnasiet räkna med ett befolkningsunderlag på åtminstone omkring 50,000 personer.

Överstyrelsen hade i dessa beräkningar icke tagit hänsyn till det av Luleå domkapitel och dorus för läroverken inom Luleå stift påpekade förhållandet, att gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå icke i fortsättningen torde kunna mottaga alla, som där sökte och bleve berättigade att vinna inträde, och att fördenskull en avlastning av lärjungar till ett nyupprättat gymnasium torde komma att visa sig av behovet på-

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

kallad. Det vöre på denna punkt omöjligt att göra någon säker fÖrhandsberäkning av lörhållandena. Emellertid hade de fyra sista åren utmärkts av en betydande ansvällning av lärjungenumerären i realskolan och de två sista åren av en motsvarande ökning i gymnasiets lärjungeantal. Läsåret 1933—1934 hade det blivit nödvändigt att upprätta en extra avdelning av ring I i det treåriga gymnasiet. Då de lägre klasserna av den femåriga realskolan, från och med klass 3 och nedåt, samtliga vore dubblerade — specialplanen upptoge endast en enkel serie avdelningar — och då samrealskolorna i Nederkalix, Boden, Haparanda, Malmberget och Kiruna likaså hade stort lärjungeantal för närvarande, torde man kunna räkna med fortsatt stark tillströmning till gymnasiets avdelningar, och det syntes mycket sannolikt, att åtminstone endera av gymnasielinjerna, och väl då närmast reallinjen, vissa år komme att behöva extra avdelningar. Tillkomme ett gymnasium i Haparanda, torde emellertid vissa kontingenter av lärjungar vid de nyssnämnda samrealskolorna i Norrbottens län spontant övergå till detta gymnasium, varför platstillgången i Luleå läroverks gymnasium sannolikt skulle automatiskt förbättras. Å andra sidan torde man, därest frågan såges på längre sikt, icke kunna med säkerhet avgöra, huruvida tillströmningen till gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå komme att mera permanent bliva så stor, att den nödvändiggjorde dubblering av endera eller ibland båda linjerna, ifall ett nytt gymnasium icke inrättades inom länet. Överstyrelsen funné alltså i här berörda förhållanden beträffande gymnasiet i Luleå visserligen icke några direkt trängande skäl för upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk inom Norrbottens län, men det finge å andra sidan icke lämnas ur sikte, att en sannolik dubblering av klassavdelning vid högre allmänna läroverket i Luleå många gånger torde göras överflödig genom upprättande av ett nytt gymnasium och att följaktligen en motsvarande reduktion av den kostnadsökning, som det nya gymnasiet medförde, under alla sådana år inträdde.

Då det härefter gällt att bilda sig en förhandsuppskattning av lärjungetillströmningen till ett eventuellt gymnasium i Haparanda, har överstyrelsen vidare ansett, att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt den redan förefintliga tillströmningen till realskolan därstädes.

Man borde nämligen utgå ifrån, har sålunda överstyrelsen i huvudsak anfört, dels att blivande gymnasielär junger i Haparanda till sin huvudmassa komme att utgöras av förutvarande lärjungar vid samrealskolan, dels att en utvidgning av denna skola till att omfatta jämväl gymnasium borde vara ägnat att öka denna läroanstalts dragningskraft. En undersökning av lärjungenumerären vid samrealskolan under de senaste 20 åren utvisade, att antalet lärjungar höstterminen 1914 utgjort 93 samt höstterminen 1927 107. Sedan höstterminen 1931 hade elevantalet successivt stigit för att höstterminen 1934 uppgå till 181. Härvid vore att märka, att skolan i enlighet med 1927 års riksdags beslut ombildats från 6-årig till 5-årig. Till sin praktiska verkan kunde ombildningen anses ha inträtt höstterminen 1933, då sista avdelningen av den 6-klassiga realskolan försvunnit. För närvarande omfattade skolan icke mindre än 8 avdelningar mot beräknade 5; de 3 lägsta klasserna vore dubblerade. Det vöre alltså uppenbart, att denna realskola hade att uppvisa en betydande tillströmning av elever.

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Till jämförelse kunde nämnas, att lärjungeantalet i realskolan vid de minsta högre allmänna läroverken innevarande läsår vore ungefär lika stort eller 183 vid högre allmänna läroverket i Strängnäs, 182 vid högre allmänna läroverket i Västervik och 191 vid högre allmänna läroverket i Visby. Därest lärjungenumerären vid realskolan i Haparanda kunde beräknas komma att i fortsättningen hålla sig omkring den nuvarande, torde skolan i sig själv icke behöva anses lör liten för att kunna uppbära ett gymnasium. Överstyrelsen holle visserligen före att någon särskilt stor tillströmning icke vore att motse till ett gymnasium i Haparanda, men funne å andra sidan all anledning förmoda, att lärjungeantalet skulle bli tillräckligt för att göra inrättandet av ett gymnasium fullt försvarligt. Mycket talade för att ett sådant gymnasium icke skulle bliva av lägre storleksordning än gymnasierna vid vissa andra läroverk.

Till ytterligare stöd för framställningen har överstyrelsen härefter anfört följande:

Överstyrelsen skulle visserligen icke av de ovan angivna skälen finna sig föranlåten att tillstyrka petitionärernas framställning, då enligt överstyrelsens mening nya gymnasier icke för närvarande borde inrättas, utan att en jämförelsevis betydande lärjungetillströmning kunde med säkerhet påräknas. Men förhållandena i Sveriges nordligaste bygder vöre i många avseenden egenartade, och, såsom överstyrelsen redan inledningsvis framhållit, måste tillgodoseendet av gränsbefolkningens bildningsbehov tillmätas särskild betydelse. Ett gymnasium i Haparanda skulle obestridligen fylla ett behov, som för befolkningen i dessa bygder icke utan stora uppoffringar annars kunde tillgodoses. Många föräldrar i gränsbygderna måste säkerligen för närvarande av ekonomiska skäl avstå från att bereda sina barn gymnasieutbildning, under det att detta skulle vara dem möjligt, därest ett mera välbeläget gymnasium funnes än för närvarande. Och det torde ur det allmännas synpunkt vara ett obestridligt värde, att den bildning, som representerades av studentexamen, kunde i dessa orter förvärvas inom bygden, då därigenom större utsikter funnes, att de sålunda utbildade komme hembygdens kulturella liv till godo, än örn de skulle förvärva denna utbildning å sydligare orter och därigenom säkerligen ofta dragas bort från de kargare förhållandena i hembygden. Samma skäl kunde anföras för ett gymnasium i Haparanda som de, vilka torde hava betingat förläggandet av ett seminarium för utbildningen av småskollärarinnor till denna bygd. Ett tillmötesgående av det i petitionen framförda önskemålet skulle säkerligen väcka stor tillfredsställelse bland befolkningen och ytterligare stärka deras tillförsikt, att statsmakterna beaktade och så långt möjligt sökte tillgodose deras önskemål och behov.

På grund av vad överstyrelsen salunda anfört samt efter uttalande av att, därest ett gymnasium skulle komma till stånd i Haparanda, detsamma redan från början borde upprättas såsom statligt gymnasium, har överstyrelsen slutligen förklarat sig vilja tillstyrka bifall till den framlagda petitionen.

Vad härefter angår organisationen av det ifrågasatta gymnasiet bär överstyrelsen förklarat sig böjd att ansluta sig till den tidigare i /uondet uttalade uppfattningen, att detsamma borde omfatta såväl real- som

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

latinlinje. Härom samt beträffande organisationen i övrigt bär överstyrelsen anlört i huvudsak följande:

Skulle ett gymnasium i Haparanda överhuvud kunna påräkna tillräcklig anslutning, torde det böra erbjuda möjligheter till val mellan båda linjerna. Då samläsning torde kunna beräknas i hela gymnasiet i alla de ämnen, där kurserna sammanfölle, bleve kostnadsskillnaden mellan dubbel och enkel linje icke av den storleksordning, att den borde spela någon avgörande roll. Detta framginge av de gjorda kostnadsberäkningarna för båda alternativen.

Vidkommande vidare de båda linjernas längd funne överstyrelsen de pedagogiska skälen tala till förmån för en fyraårig organisation, och särskilt torde det vara önskvärt, att ett latingymnasium i dessa bygder, där de språkliga förhållandena säkerligen påverkade undervisningen i tyngande riktning även på gymnasiet, kunde göras fyraårigt. Emellertid funne överstyrelsen starka skäl föreligga att icke desto mindre i detta lall överväga en treårig organisation av båda linjerna såväl med hänsyn till kostnaderna som framlår allt till fördelen att i dessa bygder äga tillgång till ett gymnasium, dit övergången skedde först efter genomgången realskola. Samtliga högre allmänna läroverk inom Norrland hade endast fyraårigt latingymnasium, under det att treåriga latingymnasielinjer förekomme i viss utsträckning vid sydligare läroverk. I rikets nordligaste områden torde det av socialt-ekonomiska skäl vara särskilt betydelsefullt, att barnen kunde kvarstanna i hemmen så länge som möjligt. Ett treårigt latingymnasium i Haparanda skulle därför lia större utsikter att draga till sig lärjungar från andra samrealskolor i Norrbottens län i sådana fall, där gymnasiestudier under alla förhållanden måste förbindas med inackordering å annan ort. Petitionärernas beräkning av lärjungeområdet såsom omslutande jämväl lärjungeområdena för Malmbergets och Kiruna samrealskolor torde i sa fall få större fog för sig. Att önskan örn förkortning av gymnasietiden verkligen spelade en framträdande roll för målsmännen i dessa bygder, syntes framgå av det förhållandet, att ett betydande antal lärjungar från de samrealskolor i Norrbottens län, vilka det här gällde, sökte sig till det treåriga gymnasiet vid Uppsala enskilda läroverk och till Lunds privata elementarskola.

Överstyrelsen vore alltså böjd hålla före, att ett treårigt såväl latin- som realgymnasium i Haparanda skulle äga utsikter att vinna en måhända betydligt större tillslutning än ett fyraårigt. Då för närvarande sammanlagt omkring 20 lärjungar per år överginge till gymnasiestudier från samrealskolorna i Haparanda, Nederkalix, Malmberget och Kiruna, då dessutom åtskilliga lärjungar från dessa områden överginge till gymnasium utan att hava tillhört någon av de nämnda skolorna samt då övergång till gymnasium med all säkerhet skulle väsentligt ökas, särskilt från samrealskolan i Haparanda, i och med upprättande av det ifrågasatta gymnasiet, funnes ali anledning förmoda, att ett sådant treårigt dubbellinjigt gymnasium i Haparanda skulle bliva jämförelsevis väl besatt. Att en önskvärd avlastning från gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå därmed också skulle inträda, hade redan ovan blivit framhållet.

Överstyrelsen skulle emellertid vilja ifrågasätta ett par ändringar i själva studieorganisationen i det föreslagna gymnasiet. Det vore enligt överstyrelsens mening önskvärt, med hänsyn till språkförhållandena i

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

gränsbygden, att undervisning i finska kunde beredas den mognare gymnasieungdomen i denna gränsstad. Icke minst för de elever, som hade finskan som modersmål, torde en dylik anordning vara av värde. En sådan undervisning skulle jämväl äga omedelbar betydelse för dem, som efter studentexamen ginge ut i praktisk verksamhet inom hembygden. Den skulle också underlätta den fortsatta utbildningen för sådana, som efter studier vid universitet eller andra utbildningsanstalter avsåge att ägna sig åt ämbetsmanna- eller annan verksamhet inom det nordligaste Sverige. Undervisningen kunde tänkas ordnad på olika sätt, men överstyrelsen ville föreslå, att den, i varje fall tills vidare, anordnades inom ramen av bestämmelserna för tillvalsämnen, exempelvis på så sätt, att lärjunge vid inträde å det differentierade gymnasiet finge rätt att utbyta ett såsom tillvalsämne förekommande modernt språk mot finska. Tim- och kursplaner för denna undervisning torde det böra tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa liksom att vidtaga de övriga åtgärder, som kunde betingas av anordningen.

Då finskan emellertid torde kräva ett något större timtal än det andra moderna språk, som den skulle ersätta, ansåge överstyrelsen vidare, att det fasta språket å latinlinjen, för att åstadkomma en här välbehövlig lättnad, borde fastställas att vid detta gymnasium vara engelska. Denna anordning vore enligt överstyrelsens mening motiverad redan med hänsyn till den föreslagna treåriga gymnasieorganisationen. Med en sådan anordning ökades jämväl möjligheterna till samläsning mellan latin- och realgymnasiet och däremot svarande kostnadsbesparing vunnes.

Att gymnasiet borde organiseras såsom samgymnasium, torde utan vidare vara tydligt med hänsyn till den svenska läroverksorganisationens allmänna anordning.

Överstyrelsen har härefter övergått till en beräkning av de kostnader, som äro förenade med upprättandet av ett gymnasium i Haparanda och har därvid uppställt olika alternativ med fyraårigt och treårigt latingymnasium samt utan och med reallinje. För ämnet finska har överstyrelsen därvid räknat med ett timtal av 4 i vardera av de båda högsta ringarna samt för engelska och franska med det timtal, som för närvarande gäller å reallinjen.

Av överstyrelsens beräkningar vill jag i detta sammanhang återgiva följande.

För ett fyraårigt latingymnasium beräknar överstyrelsen de erforderliga lärarkrafterna till 4 lektorer, 2 adjunkter och en timlärare samt de årliga kostnaderna — frånsett ålderstillägg, tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg — enligt följande uppställning:

Rektor, lönefyllnad ........................ kronor 1,100

4 lektorer å 5,800 ........................... » 23,200

2 adjunkter å 4,300 ......................... » 8 600

18,5 timlärartimmar å 140.................. » 2,590

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Teckningslärare!!, lönefyllnad.............. kronor 650

Gymnastikläraren, » » 1,025

Musikläraren, » » 765

Skollärare, arvodesfyllnad................. » 200

Bibliotekarie, arvodesfyllnad .............. » 200

Biträde å rektorsexpeditionen, arvodesfyllnad » 200

Summa kronor 38,530

Därvid Ilar dock icke hänsyn tagits till besparingar, som kunna beräknas uppkomma genom samläsning mellan vissa klasser.

Motsvarande kostnader för ett treårigt latingymnasium skulle bliva 33,390 kronor.

För ett treårigt realgymnasium, som samläser med ett treårigt latingymnasium, har överstyrelsen vidare beräknat de erforderliga lärarkrafterna till 1 lektor, 1 extralärare samt 2 timlärartimmar samt den årliga kostnaden till 9,380 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda kostnaderna för ett treårigt dubbellinjigt gymnasium, upprättat i enlighet med de av överstyrelsen angivna förutsättningarna, belöpa sig till (33,390 + 9,380 =) 42,770 kronor.

Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna, att därest i motsats till överstyrelsens förslag franska göres till fast språk å latingymnasiet möjligheterna till samläsning mellan linjerna något minskas, vilket torde medföra en ökad kostnad av omkring 1,680 kronor, motsvarande 12 timlärartimmar. Därjämte torde kostnaderna för ett treårigt realgymnasium, som samläser med fyraårigt latingymnasium, beräknas något högre än för ett dylikt realgymnasium, samläsande med ett treårigt latingymnasium. ii1 ,

Därest beslut skulle fattas angående ombildning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk, har överstyrelsen föreslagit, att denna ombildning skulle taga sin början läsåret 1935—1936 med upprättande av första ringen av latin- och reallinjen, varefter gymnasiet borde successivt utbildas med en ny ring varje år. Det vore i så fall färdigbildat med ingången av budgetåret 1937/1938.

För budgetåret 1935/1936 kunde kostnaderna i så fall beräknas på följande sätt:

Bektor, lönefyllnad......................... kronor 1,100

1 lektor..................................... » 5,800

1 adjunkt................................... » 4,300

4,5 timlärartimmar .......................... » 630

2 timmar teckning å 115 .................... » 230

1 timme musik å 115........................ » 115

4 timmar gymnastik å 115 .................. » 460

3 arvodesfyllnader å 75 .................... » 225

Summa kronor 12,860

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Emellertid Ilar överstyrelsen funnit sig böra i detta sammanhang fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att svårigheter tvivelsutan torde uppstå att erhålla lektorstjänsterna vid detta nordliga läroverk besatta med tillfredsställande lärarkrafter. Härom har överstyrelsen sålunda anfört:

Särskilt med den brist på lektorskompetenta aspiranter, som gjort sig gällande i vissa ämneskombinationer under de senaste åren och som icke ännu vore hävd, torde detta förhållande komma att göra sig starkt kännbart, därest icke särskilda åtgärder vidtoges. Överstyrelsen såge i själva verket ingen möjlighet att lösa denna fråga på annat sätt, än att ett särskilt vederlag i form av tilläggsarvode tillerkändes ifrågavarande lektorer. Sagda tilläggsarvode syntes böra utgå enligt samma grunder, som gällde för provisorisk avlöningsförbättring och alltså icke förenas med dyrtidstillägg å arvodet. Överstyrelsen hade ingen bestämd uppfattning angående den lämpliga storleken av dessa tilläggsarvoden, men holle före, att de icke finge vara alltför knappt tillmätta, därest de skulle medföra avsedd verkan, och skulle förslagsvis vilja ifrågasätta 1,000 kronor. Detta belopp skulle alltså tillkomma i ovanstående beräkning av kostnaderna för budgetåret 1935/1936, medan totalkostnaderna vid avslutad ombildning skulle ökas med 5,000 kronor.

Beträffande lokaler för det utvidgade läroverket samt dess utrustning i övrigt har överstyrelsen vidare anfört följande:

I de till överstyrelsen avgivna yttrandena över förslaget hade även berörts frågan örn lokaler för det utvidgade läroverket. I vanliga fall åvilade skyldigheten att tillhandahålla lokaler vederbörande kommun, men såsom ovan nämnts, hade statsverket bidragit med ett anslag av 50,000 kronor vid uppförande av den nuvarande realskolebyggnaden i Haparanda år 1910. Överstyrelsen förutsatte, att kommunen under ombildningstiden tillhandahölle provisoriska lokaler och för övrigt omedelbart trädde i författning örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Emellertid torde det bliva ofrånkomligt, att staten nu liksom år 1910 lämnade ett avsevärt bidrag till uppförandet av de nya lokalerna, då staden med sin ringa folkmängd och sin hårda skattebelastning icke kunde beräknas ensam förmå bestrida dessa utgifter. Storleken av detta bidrag från statsverkets sida torde icke behöva eller kunna fastställas vid detta tillfälle; därom torde underhandlingar med staden först vara erforderliga. Däremot torde det vara nödvändigt, att redan nu ett engångsanslag beviljades läroverket till bestridande av kostnaderna för erforderlig komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket, och överstyrelsen föresloge för detta ändamål ett belopp av 5,000 kronor.

*

Under åberopande av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen slutligen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att samrealskolan i Haparanda må från och med den 1 juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, successivt ombildas till högre allmänt samläroverk med treårigt latin- och treårigt realgymnasium och med i utlåtandet föreslagen organisation i övrigt, under förutsättning att vederbörande kommun utägor sig att tillhandahålla

Departe-

mentschefen.

12 Kungl. May.ts proposition Nr 56.

bostad eller hyresersättning åt rektor, samt under de villkor i fråga om tillhandahållande av undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, som framdeles kunna varda bestämda, samt

att vid detta läroverk anställd lektor skall äga uppbära ett särskilt tillläggsarvode av 1,000 kronor per år räknat, att utgå efter de grunder, som gälla beträffande provisorisk avlöningsförbättring,

dels anvisa ej mindre ett belopp av 13,860 kronor utöver vad överstyrelsen begärt i underdånig skrivelse den 31 augusti 1934 beträffande förslagsanslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken än även ett engångsanslag av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

För bedömande av det väckta förslaget örn inrättande av ett statligt gymnasium i Haparanda såsom överbyggnad på den därstädes redan befintliga samrealskolan har förebragts en omfattande utredning. Denna synes mig giva vid handen, att med hänsyn till befolkningsunderlaget inom det tilltänkta lärjungeområdet för ett dylikt läroverk inrättandet av gymnasiet måste anses fullt motiverat. En omständighet, som i detta sammanhang synes värd beaktande, är att en välbehövlig avlastning från högre allmänna läroverket i Luleå torde kunna förväntas, därest gymnasiet i Haparanda kommer till stånd. Vid bedömandet av kostnadsfrågan torde detta förhållande icke böra förbises, då härigenom behovet av parallellavdelningar vid läroverket i Luleå minskas.

Örn jag sålunda anser mig kunna utgå ifrån, att förutsättningar i ovan omförmälda avseenden förefinnas för det föreslagna gymnasiet, finner jag vidare ur andra synpunkter, att starka skäl tala till förmån för den gjorda framställningen. Dessa synpunkter hava utförligt framhållits såväl av petitionärerna som av myndigheterna. Jag vill endast betona vikten därav, att möjlighet för tillgodoseende av ifrågavarande gränsbefolknings bildningsbehov beredes inom den egna bygden, varigenom ett större antal av bygdens befolkning skulle få tillfälle till högre skolutbildning. Utsikterna för att de sålunda vid ett hembygdens läroverk utbildade komma denna bygds kulturella behov till godo torde visa sig större än örn de varit hänvisade till att bedriva studierna å andra orter. Såsom särskilt domkapitlet framhållit, torde det vidare för gränsbygden vara av allmän betydelse att äga tillgång till en kulturanstalt, som ett gymnasium förvisso utgör.

Med stöd av det ovan anförda och vad i ärendet eljest förekommit anser jag mig böra tillstyrka bifall till framställningen och sålunda förorda, att samrealskolan i Haparanda successivt från och med läsåret 1935—1936 utbygges till ett högre allmänt läroverk.

I fråga örn organisationen har skolöverstyrelsen till en början föreslagit, att gymnasiet — som i likhet med realskolan givetvis bör vara tillgängligt

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

för såväl manliga som kvinnliga elever — skall kava treårig latin- ock treårig reallinje. På de skäl, överstyrelsen anfört i sitt utlåtande, ansluter jag mig till förslaget, i vad det avser att gymnasiet organiseras med dukkla linjer. Däremot finner jag mig köra förorda, att latingymnasielinjen, liksom i övriga norrlandsstäder med kögre allmänna läroverk, göres fyraårig.

Med känsyn till språkförkållandena i gränskygden kar överstyrelsen vidare ansett önskvärt, att undervisning i finska må kunna keredas de studerande i gymnasiet. Undervisningen i detta ämne kar överstyrelsen tänkt sig anordnad på det sätt, att lärjunge vid inträde å det differentierade gymnasiet finge rätt att utkyta ett såsom tillvalsämne förekommande modernt språk mot finska. I samkand kärmed ock med känsyn till förslaget örn treårig latinlinje kar överstyrelsen vidare föreslagit, att det fasta språket å nämnda linje korde fastställas till engelska i stället för franska.

Till förslaget örn anordnande på sätt ovan nämnts av undervisning i finska kan jag tillfullo ansluta mig. En dylik undervisning måste anses vara av stort värde för dem, som avse att ägna sig åt fortsatt verksamket i dessa nordliga trakter. Kungl. Maj:t torde få i sinom tid utfärda kärför erforderliga kestämmelser. Någon ändring keträffande det fasta språket å latinlinjen saknar jag däremot anledning förorda.

I övrigt kar skolöverstyrelsen i sitt utlåtande kerört — förutom frågan örn de årliga kostnaderna för gymnasiet, till vilken jag återkommer kärnedan — jämväl vissa andra spörsmål av ekonomisk innekörd.

Med känsyn till kefarade svårigketer att erliålla lektorstjänsterna vid detta nordliga läroverk kesatta med tillfredsställande lärarkrafter kar överstyrelsen ifrågasatt, att ett tilläggsarvode av förslagsvis 1,000 kronor tillerkännes lektorerna. Ekuru överstyrelsens farkågor icke torde kunna frånkännas kerättigande, är jag icke nu keredd att framställa förslag i den av överstyrelsen angivna riktningen. Örn förkållandena därtill föranleda, lärer frågan emellertid köra upptagas till förnyat övervägande.

I fråga örn lokaler för det utvidgade läroverket kar överstyrelsen erinrat om att vederkörande kommun i vanliga fall kar att tillkandakålla sådana, överstyrelsen kar även förutsatt, att kommunen i detta fall under omkil dningstiden skall tillkandakålla provisoriska lokaler ock för övrigt omedelkart träda i författning örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Jag instämmer med överstyrelsen käri, ävensom därutinnan, att det kör tagas under övervägande, kuruvida ock i vad mån staten med känsyn till de intressen, som kär föreligga ej endast för Haparanda stad utan framför allt för angränsande kygder, kör lämna kidrag till uppförandet av de nya lokalerna. Underliandlingar kärom mellan statsverket ock staden torde köra igångsättas, så snart keslut föreligger örn gymnasiets upprättande.

Vid några tillfällen tidigare kar staten i samkand med upprättande av

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

läroverk bidragit med engångsanslag till kostnaderna för erforderlig undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket. Dylika kostnader bestridas eljest från vederbörande läroverks biblioteks- och materielkassa. I det nu föreliggande fallet torde icke kunna förväntas, att läroverkets biblioteks- och materielkassa omedelbart kan lämna tillgång till anskaffande av den för gymnasieundervisningen nödvändiga undervisningsmaterielen och erforderlig komplettering av skolans bibliotek. Jag vill förty tillstyrka överstyrelsens förslag, att ett engångsanslag å 5,000 kronor beviljas för detta ändamål. Medel härtill synas kunna av Kungl. Majit beredas ur det under åttonde huvudtiteln i riksstatsförslaget uppförda förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Diverse oförutsedda behov.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle kostnaderna för gymnasiet under budgetåret 1035/1936 uppgå till sammanlagt 12,860 kronor. Förutom dyrtidstillägg skulle emellertid tillkomma tillfällig löneförbättring, beräknad till omkring 2,300 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring, beräknad till omkring 600 kronor. Sammanlagda kostnaden för nämnda budgetår kan sålunda uppskattas till 15,760 kronor eller avrundat 15,800 kronor. Den fördelar sig på följande i den i statsverkspropositionen föreslagna avlöningsstaten för de allmänna läroverken under nedannämnda anslagsposter uppförda delposter, nämligen:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar:

lönefyllnad till rektor .......................... kronor 1,100

lön till en lektor................................ » 5,800

» » » adjunkt.............................. » 4,300 11,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt extra ämneslärare.................. » 670

e. Extra arvoden åt lärare i övningsämnen........ » 805

h. Arvoden åt skollälare.......................... » 75 1,550

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till bibliotekarier .................... » 75

b. Arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna .. » 75 150

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring ...................... » 2,300

b. Provisorisk avlöningsförbätring ................ » 600 2,900

Summa kronor 15,800

Då den nu föreliggande frågan föranleder en ändring av det under vissa punkter av 1935 års åttonde huvudtitel framlagda förslaget rörande anslag

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

till avlöningar vid de allmänna läroverken, anser jag mig böra hemställa, att Kungl. Majit måtte, med ändring därutinnan av sagda förslag föreslå den höjning av samma anslag, som hetingas av nu föreliggande förslag eller alltså en höjning från 15,035,738 kronor med 15,800 kronor till 15,051,538 kronor, varvid höjningen å 15,800 kronor torde höra fördelas å de särskilda delposterna i överensstämmelse med det ovanstående. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat torde täckning för den sålunda ifrågasatta anslagshöjningen kunna beredas å riksstatsförslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit — med ändring av sina under punkterna 127,129,133,136,139,140 och 143 i åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1935 års riksdag Härutinnan framlagda förslag — måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att samrealskolan i Haparanda skall från och med den 1 juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit må finna gott bestämma, successivt omhildas till högre allmänt samläroverk, omfattande fyraårig latinlinje samt treårig reallinje, och med den organisation i övrigt, jag ovan förordat, dock under förutsättning att Haparanda stad tillhandahåller hostad eller hyresersättning åt rektor samt under de villkor i fråga örn tillhandahållande av undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, som framdeles kunna varda bestämda;

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av kronor 15,051,538;

dels ock i avlöningsstaten för de allmänna läroverken uppföra nedanstående delposter med följande belopp, nämligen

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänst-

göringspenningar .................. kronor 9,143,800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt extra ämneslärare...... » 1,083,370

e. Extra arvoden åt lärare i övnings-

ämnen ............................. » 595,455

h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis .. » 99,025

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till bibliotekarier......... » 62,575

b. Arvoden till biträden å rektorsexpe-

ditionerna.......................... » 60,125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis kronor 2,020,000

b. Provisorisk avlöningsförbättring,

förslagsvis ............................ » 296,563

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.