angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1 Nr 141.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till Kungl. Maj :ts prövning föreligga dels av vederbörande verksstyrelser framlagda förslag om ändringar i klassindelningen av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels ock åtskilliga av samtliga styrelser för kommunikationsverken eller från personalhåll gjorda framställningar, som huvudsakligen avse ändring i löneställning eller antal be-

Bihang till riksdanens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

träffande vissa ordinarie befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken.

Beträffande frågan örn förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar är det min mening att inom kort föreslå Kungl. Maj:t att låta verkställa en utredning rörande ändrade grunder för klassificering av berörda trafikanstalter. Emellertid har jag med hänsyn till omständigheter, som av den följande redogörelsen torde framgå, ansett mig böra tillstyrka, att de av verksstyrelserna framlagda förslagen till ändringar i klassindelningen redan nu upptagas till prövning.

Vidkommande övriga förslag och framställningar har, enligt vad jag inhämtat, chefen för finansdepartementet för avsikt att inom den närmaste framtiden anmäla frågan om en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna och lönegradsplaceringen för statens befattningshavare. Med hänsyn härtill har jag i regel icke funnit mig kunna tillstyrka framläggande till innevarande års riksdag av sådana förslag och framställningar, som gå ut på införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av nya befattningskategorier eller inrättande inom redan befintliga befattningsgrupper av ytterligare ett antal befattningar i syfte endast att bereda förbättrad löneställning för vissa ordinarie befattningshavare, utan har med prövningen av dylika lönespörsmal ansetts böra ansta till nyssnämnda allmännna översyn. I de fall åter, där den äskade höjningen i lönegrad av en ordinarie befattning motiverats med att befattningen under årens lopp tillförts nya eller vidgade arbetsuppgifter, eller där med inrättandet av ny ordinarie befattning avsetts att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal med motsvarande löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt ny ordinarie befattning, ävensom i några enstaka fall, där särskilda skäl för en förhöjd lönegradsplacering förebragts, har jag i huvudsak ansett de framställda yrkandena nu böra komma under bedömande.

Jag övergår nu till de skilda framställningarna och gör därvid början med dem, som avse

Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid postoch telegrafverken saint statens järnvägar.

Gällande klassindelning m. in. Innan jag ingår på föreliggande förslag till förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, torde jag i korthet få redogöra för gällande klassindelning av sagda trafikanstalter samt för vad som efter densammas genomförande ur hithörande synpunkter inträffat.

Nu gällande klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar grundar sig på den allmänna omklassificering av dessa trafikanstalter, som genomfördes genom beslut av riksdagen år 1926 (proposition nr 184 och riksdagens skrivelse nr 213). Genom berörda klassificering, som grundade sig på ett av kommunikationsverkens lönenämnd den 26 september 1925 avgivet förslag och som var baserad på 1923

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

års trafiksiffror, ernåddes, i olikhet mot vad tidigare varit fallet, enhetlighet i huvudgrunderna för klassindelningen såtillvida, som en för alla verken gemensam princip lades till grund för särskiljandet i klasser av de olika anstalterna, sedan dessa ordnats i löpande följd med tillämpning av poängskalor med olika byggnad för olika verk men med den gemensamma uppgiften att för varje ökning i poängtalet angiva en för samma skala likformig stegring av stationsföreståndarens arbete och ansvar. Däremot var det av naturliga skäl icke möjligt att sinsemellan enhetligt värdesätta de trafikfaktorer, som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse för klassindelningen.

I fråga om beräknandet av det poängtal, som skall angiva stationsföreståndarnas arbete och ansvar, förfares olika vid olika verk.

Vid statens järnvägar och postverket utgår man från ett för varje station ur de olika trafikfaktorerna med tillämpning av vissa konstanta reduktionstal beräknat trafiktal, angivande den stationen åvilande sammanlagda arbets- och ansvarsbördan. Poängvärdet av föreståndarens andel i berörda arbete och ansvar erhålles därigenom, att trafiktalet divideras med ett s. k. ledningstal, motsvarande det på visst sätt beräknade matematiska värdet av å stationen placerade, i arbetsledningen deltagande arbetskrafter. Härtill kommer beträffande statens järnvägar visst poängtillägg för allmän inspektion och nattjänst.

I fråga om telegrafverket åter bestämmes föreståndarens poängtal på det sätt, att varje i poängberäkningen ingående trafikfaktor medräknas till sitt grundvärde upp till den gräns, vid vilken stationsföreståndaren normalt ansetts vara i behov av kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande arbetsområdet (»brytpunkten»). Ovanför denna gräns ingår vederbörande faktor med reducerat värde i förhållande till beskaffenheten av den hjälp, som ansetts normalt böra stå föreståndaren till buds.

De trafikfaktorer, som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse för klassindelningen, äro för närvarande följande:

Vid postverket:

1) Antalet avgångna oassurerade brevpostförsändelser samt nummerexemplar av abonnerade tidningar vid postkontoret.

2) Antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser och postanvisningar vid postkontoret och underlydande postanstalter.

3) Antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket vid postkontoret.

4) Antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret.

5) Avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret.

6) Antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret.

7) Antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande postanstalter.

8) Inbetalade postanvisnings- och prenumerationsmedel vid postkontoret och underlydande postanstalter.

9) Utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande postanstalter.

10) Bestridda omkostnader (såsom avlöningar, hyror etc.).

11) Postkontorets egen uppbörd av frankotecken och avgifter för utgivarekorsband, 7, av underlydande postanstalters frankoteckensuppbörd, 7„ av influtna befordrings- m. fl. avgifter för tidningar.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

12) Underlydande personal vid postkontoret och inom det underlydande postområdet.

13) Influtna stämpelmedel.

14) Antalet inbetalade skattepostanvisningar.

15) Inbetalade skattepostanvisningsmedel.

16) Antalet utbetalade skattepostanvisningar.

17) Antalet folkpensionsutbetalningar.

18) Utbetalade folkpensionsmedel.

19) Antalet omsättningar i postsparbanken.

20) Omsatta medel i postsparbanken.

Vid telegrafverket:

1) Underlydande personal.

2) Telegraf trafiken.

3) Rikstrafiken.

4) Trafiken inom lokal- och landsnäten.

5) Abonnemangsrörelsen.

6) Understationerna.

7) Antalet taxeområden inom redovisningsområdet.

8) Uppbörds- och räkenskapsväsendet.

9) Antalet utfärdade arbetsorder.

10) Anläggnings- och underhållsarbetet.

11) Nattjänst.

Vid statens järnvägar:

1) Antalet personal i medeltal per dag.

2) Antalet tåg i medeltal per dag.

3) Antalet avvikande linjer.

4) Antalet utgångståg i medeltal per dag.

5) Antalet till- och avkopplade godsvagnar i medeltal per dag.

6) Antalet biljetter per år.

7) Antalet expeditioner per år.

8) Antalet telegram (även transito-) per år.

9) Antalet resgodskolli (även omlastade) per år.

10) Antalet omlastade styckegodsvagnar per år.

11) Totaluppbörd per år.

12) Efterkrav, såväl avsända som mottagna, per år.

De poänglatituder, som vid de olika klasserna tillämpas, äro följande:

Vid postverket. Vid telegrafverket Vid statens järnvägar Klass 1 B............ 200 och däröver 340—425 240 och däröver

> 2 160—199 272-339 192-239

> 3 120—159 204—271 ' 144—191

> 4 70—119 140-203 84—143

> 5 ............ 35—69 98—139 42—83

> 6 ............ lägre än 35 lägre än 98 23—41.

De av statsmakterna år 1926 godkända klassificeringsgrunderna hava vid flera tillfällen blivit föremål för erinringar.

Redan mot lönenämndens förslag av år 1925 framställdes åtskilliga anmärkningar av verksstyrelserna. Sålunda fann generalpoststyrelsen införandet av ledningstalet innebära en icke nödvändig komplicering av metoden för klassificeringen. Järnvägsstyrelsen riktade såg huvudsakligen mot en

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

av förslagets grundtankar, nämligen att stationsföreståndarens andel i stationsledningsarbetet skulle stå i omvänt förhållande till antalet honom underställda befälspersoner, samt anförde, att enligt styrelsens mening det förliölle sig så, att stationsföreståndare!! å en station, där man ansett sig böra placera en större uppsättning av befälspersonal, utförde ett mera kvalificerat arbete än å en station, där befälsuppsättningen vore mindre. Även telegrafstyrelsen fann mycket vägande erinringar kunna göras mot grundtankarna i lönenämndens förslag.

I det vid berörda proposition nr 18b fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 20 februari 1926 anförde departementschefen, bland annat, att frågan huruvida de av lönenämnden använda beräkningsmetoderna innebure den riktigaste värdesättningen av stationsföreståndarens arbete och ansvar givetvis kunde vara föremål för delade meningar. Särskilt syntes användningen av det enligt nämndens metod beräknade ledningstalet under vissa förhållanden kunna bliva missvisande. Under alla omständigheter hade det varit önskvärt, örn man kunnat finna en klassificeringsmetod, som med större lätthanterlighet förenat möjlighet till smidigare anpassning efter de olika verkens egenart. Oavsett huruvida sålunda nämndens förslag i vissa delar kunde giva anledning till erinran, innebure detsamma dock enligt departementschefens mening ett beaktansvärt steg för uppnående av ett enhetligt klassificeringssystem vid ifrågavarande verk. Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt anförts fann departementschefen förslaget kunna utan ytterligare utredning i huvudsak läggas till grund för en ändrad klassindelning av ifrågavarande trafikanstalter men förutsatte därvid, att de till grund för förslaget liggande beräkningsgrunderna icke fastsloges såsom för framtiden bindande. När på grund av ändrade trafikförhållanden eller eljest en omklassificering framdeles påkallades, syntes därför utredning böra ske, huruvida och i vad mån jämkning av berörda grunder kunde vara behövlig. I fråga örn anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas antal icke underställdes riksdagen, syntes det därjämte böra tillkomma Kungl. Majit att i samband med prövningen av personalstaterna vidtaga de smärre jämkningar i klassindelningen, som kunde finnas påkallade.

Jämväl riksdagen fann de av verksstyrelserna gjorda erinringarna mot lönenämndens förslag icke kunna frånkännas berättigande men framhöll såsom en förtjänst hos förslaget, att en enhetlig metod kunnat utfinnas och tillämpas för bestämmande av gränserna mellan de olika klasserna vid de särskilda verken och detta utan mera väsentliga rubbningar i de vid varje särskilt verk förefintliga trafikfaktorerna inbördes. Att märka vore ock, att vid den föreslagna klassindelningen ett försök blivit gjort att avväga varje särskild anstalts placering i klass, icke såsom förut efter det samlade trafikarbetet å anstalten utan i förhållande till den del av samma arbete, som åvilade anstaltens föreståndare. Riksdagen fann sålunda övervägande skäl tala för att de föreslagna nya grunderna av riksdagen godtoges såsom grund för den förestående omklassificeringen samt uttalade, att, därest framdeles efter vunnen erfarenhet de nya klassificeringsgrunderna skulle visa sig i viisent-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

liga delar vara i behov av jämkningar eller omarbetning, det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att därutinnan föranstalta om utredning och för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I skrivelse den 4 februari 1927 hemställde järnvägsstyrelsen, att det till grund för 1926 års klassificering liggande systemet icke vidare måtte tillämpas vid statens järnvägar utan att i stället det tidigare vid verket använda systemet med vissa angivna jämkningar måtte komma till användning. Till stöd härför anfördes huvudsakligen, att 1926 års system vore behäftat med sådana brister, att allt för stora variationer uppkomme från år till år, beroende på att andra faktorer än den, som enligt styrelsens mening därvid borde vara utslagsgivande, nämligen trafikens omfattning, tillåtits utöva ett obehörigt inflytande.

Lönenämnden avstyrkte framställningen under uttalande, att tillräcklig erfarenhet borde avvaktas, innan en revision av klassificeringsgrunderna vidtoges, varjämte lönenämnden framhöll önskvärdheten av att det nya systemet under någon tid finge förvärva erforderlig stadga och fasthet.

Genom beslut den 14 april 1927 fann Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens berörda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 november 1931 framlade generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid respektive verk. Generalpoststyrelsen framhöll därvid, att postverkets rörelse sedan 1923 i avsevärd grad stegrats dels genom en allmän uppgång och dels genom att verket tillförts nya arbetsuppgifter. I de förhållanden, på vilka gällande klassindelning vilade, hade så betydande förändringar skett, att en grundligare översyn av denna framstode såsom ett trängande behov. Även telegrafstyrelsen uttalade, att styrelsen med hänsyn till den starka utveckling, som karakteriserat telegrafverkets rörelse under de senare åren, funnit det önskligt, att en ny klassificering av telegrafstationerna komme till stånd, samt framhöll, att behovet härav gjorde sig så mycket starkare gällande, som gällande klassindelning grundade sig på trafiksiffror för ett så tidigt år som 1923. Jämväl järnvägsstyrelsen ansåg tiden vara inne att genomföra en ny klassificering, därvid styrelsen bland annat framhöll, att gällande system för klassificeringen för statens järnvägars vidkommande vore till sina verkningar mindre tillfredsställande.

Förslagen, vilka särskilt beträffande postverket och statens järnvägar byggde på principer avvikande från grunderna för 1926 års klassificering, inneburo, att vissa trafikanstalter skulle uppflyttas och vissa andra nedflyttas i klass.

I häröver den 19 december 1931 respektive den 18 januari 1932 avgivna utlåtanden förordade kommunikationsverkens lönenämnd och statens organisationsnämnd ett uppskov med den föreslagna omklassificeringen.

Lönenämnden, som vitsordade utvecklingen av rörelsen sedan år 1923 särskilt vid post- och telegrafverken samt tillkomsten av nya rörelsegrenar vid postverket, framhöll, att tvekan syntes kunna råda, huruvida under dåvarande statsfinansiella förhållanden en anordning borde vidtagas, som medförde

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ökade utgifter för verken, även om dessa relativt sett icke kunde sägas vara av större betydenhet. Vidare vore att märka, att de framlagda förslagen till omklassificering såsom tillkomna under beaktande av tidslägets krav på största möjliga sparsamhet i förvaltningen icke kunnat i allo tillgodose de från personalhåll gjorda yrkandena på en mot förändringarna i trafikrörelsens omfattning svarande klassindelning. Därjämte förtjänade att tagas i beaktande, att såväl generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen i sina respektive förslag på betydelsefulla punkter frångått de till grund för 1926 års klassificering liggande principerna.

För den händelse Kungl. Maj:t funne tillräckliga skäl föreligga att på grundval av de av verksstyrelserna avgivna klassificeringsförslagen förelägga 1932 års riksdag proposition angående ny klassindelning av ifrågavarande verks trafikanstalter ansåg sig lönenämnden böra ingå på en detaljgranskning av sagda förslag, och förordade lönenämnden desamma till genomförande, dock med vissa smärre jämkningar beträffande postverket och statens järnvägar.

Statens organisationsnämnd anförde, att enligt nämndens uppfattning de föreslagna omklassificeringarna av post- och telegrafverkens trafikanstalter skulle, därest de då genomfördes, kunna föregripa inom nämnden pågående utredning rörande möjligheten att i ökad omfattning använda gemensamma lokaler och gemensam personal för post- och telegrafverken m. m., vartill komme, att den ifrågasatta omklassificeringen i stort sett innebure en lönereglering uppåt för vissa befattningshavare men att under rådande statsfinansiella läge dylika löneregleringar inom andra grenar av statsförvaltningen icke ansetts böra äga rum.

I samband med anmälan inför Kungl. Maj:t den 19 februari 1932 av vissa kommunikationsverken berörande lönefrågor m. m., som borde föreläggas samma års riksdag, anförde min företrädare i ämbetet bland annat (proposition nr 146), att även om ett visst behov av en allmän omklassificering förelåge, det med hänsyn till vissa omständigheter, som av lönenämnden och organisationsnämnden i deras utlåtanden angivits, icke syntes vara lämpligt att för det dåvarande vidtaga en dylik omklassificering, vilken vad post- och telegrafverken beträffade skulle kunna föregripa pågående utredning om ökat samarbete mellan dessa verk. Departementschefen förordade därför, att med klassificeringsfrågans lösning finge anstå någon tid. Ett sådant uppskov och avvaktande av mera normala förhållanden syntes vara ägnat att möjliggöra ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av trafikanstalterna i fråga. Emellertid, framhöll departementschefen tillika, borde ett uppskov icke hindra att, där särskilda skäl gjorde förändring i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen nödvändig, fråga om sådan förändring upptoges till prövning i varje särskilt fall.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke något uttalande från riksdagens sida (skrivelse nr 166).

Sedermera fann Kungl. Maj:t genom beslut den 27 januari 1933 ifrågavarande förslag jämte vissa i anslutning därtill gjorda framställningar icke föranleda någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Föreliggande förslag. 1 skrivelser den 28 augusti respektive 11 september 1935 hava generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen framlagt förslag till om-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken. Med anledning härav hava posttjänstemånnens förening och postmåstareföreningen i särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hemställt, att utöver vad generalpoststyrelsen föreslagit ett antal postkontor måtte uppflyttas i klass.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelser den 30 september 1935 med förslag till personalstat vid statens järnvägar för år 1936 samt den 30 oktober 1935 angående inrättande av vissa befattningar inom 21 :a och högre lönegrader vid nämnda järnvägar framlagt förslag till vissa ändringar i klassindelningen av statens järnvägars stationer. Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvågars befälsförbund i en till Kungl. Majit ingiven skrift hemställt om uppfattning i klass av, utöver de av järnvägsstyrelsen föreslagna stationerna, ett antal stationer, som enligt förbundets uppfattning på grund av sitt poängtal vore därtill berättigade, och har järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande över sistnämnda framställning den 14 november 1935.

över samtliga nu avgivna förslag och framställningar har lönenämnden avgivit utlåtande den 3 december 1935.

Vad till en början beträffar behovet av en allmän omklassificering anför generalpoststyrelsen, att sedan år 1931 rörelsen och förhållandena inom postverket ytterligare utvecklats och att ett vidare uppskov med en grundlig revision av klassificeringen icke läte sig längre försvara. Alltså och då frågan örn ökat samarbete mellan post- och telegrafverken — örn den än icke finge betraktas såsom avförd från dagordningen — dock numera finge anses vara i ett sådant läge, att den icke kunde få utgöra giltigt skäl för ytterligare uppskov med en allmän omklassificering av postverkets trafikanstalter, hade styrelsen ånyo upptagit denna fråga till utredning. Styrelsen anför vidare, att en allmän bild av utvecklingen inom postverket under tiden sedan 1923 erhölles genom följande sammanställningar:

Inkomster och penningförmedling1.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Antal postförsändelser in. m.

Generalpoststyrelsen anför härefter:

Inkomsterna hava ökats från omkring 65.9 miljoner till omkring 85.3 miljoner eller med drygt 29 °/o, men denna ökning är dock obetydlig vid jämförelse med ökningen av de förmedlade kontantbeloppen. Dessa hava stigit från 1,265 miljoner till 6,941 miljoner eller med omkring 450 °/o. Hela penningomsättningen uppgår sålunda till omkring 7 miljarder, in- och utbetalade i otaliga småposter. För kontrollen över dessa oerhörda belopps riktiga redovisning svara i första hand postmästarna, och detta innebär en stor ökning av deras ansvar på denna punkt. Det förtjänar observeras, att antalet postkontor icke ökats under perioden, men väl något minskats, under det att antalet poststationer, postombud och lantbrevbärare, d. v. s. antalet av dem, som postmästarna hava att övervaka och kontrollera, ökats avsevärt. På grund av dessa förhållanden har en ökad inspektionsskyldighet måst påläggas postmästarna. Dessa hava vidare numera, på grund av ändrade organisatoriska förhållanden och därmed ökade skyldigheter, att sluta avtal om handhavandet av underlydande poststationsföreståndarbefattningar av klasserna 1—8 ävensom om lantbrevbäringar, postföringar och syssla som postombud. Linjernas ökade antal, ökade längd, ökning av antalet turer, men framför allt landsvägstrafikens motorisering hava ställt icke blott större utan också delvis helt nya krav på postmästarna, som hava att följa utvecklingen på dessa områden med ständig uppmärksamhet för postföringsanslagens bästa utnyttjande till allmänhetens tjänst. Generalpoststyrelsen tror sig icke behöva ytterligare utveckla detta, utan är övertygad om att de framlagda siffrorna och nyss gjorda korta text till dem må tillräckligt belysa de förhållanden, som grunda styrelsens bestämda åsikt, att en allmän klassificering av postkontoren nu är en ofrånkomlig nödvändighet.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Telegrafstyrelsen anför, att de av departementschefen i propositionen nr 146 år 1932 anförda skälen för ett uppskov numera icke torde utgöra hinder för en allmän omklassificering av telegrafverkets stationer. Med hänsyn härtill och då verkets rörelse under de senaste åren karakteriserats av en oavbruten och snabb utveckling, funne styrelsen det starkt av behovet påkallat, att en dylik klassificering nu komme till stånd, att tillämpas från och med den 1 juli 1936. Den nuvarande klassindelningen grundade sig på trafik- och personalsiffror för år 1923 och återspeglade sålunda förhållanden, som vore helt olika de nuvarande.

För att belysa stegringen i verkets rörelse under åren 1923—1934 har styrelsen lämnat följande uppgifter:

Vad beträffar statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen, i motsats till vad fallet var år 1931, icke nu funnit skäl att framlägga förslag till någon mera allmän omreglering av järnvägsstationernas klassificering utan inskränkt sig att föreslå allenast ett mindre antal förändringar i klassindelningen, nämligen höjning i klass på grund av stegring i trafiken ävensom tillkomsten i vissa fall av nya och för stationsföreståndaren krävande arbetsuppgifter samt sänkning i klass på grund av fortsatt nedgång, av icke tillfällig natur, i trafiken eller, tillfölje genomförandet av vissa tekniska anordningar (såsom t. ex. införandet av obevakad körning), minskad betydelse såsom station i säkerhetshänseende. Denna styrelsens inställning torde till en del hava sin grund däri, att sedan 1926 års klassificering genomfördes tämligen omfattande förändringar i järnvägsstationernas klassificering efter hand ägt rum, i det att årligen, och särskilt under de senaste åren, ett betydande antal järnvägsstationer blivit upp- eller nedflyttade i klass, i vissa fall även helt indragna och lagda under annan station. Till följd av den översyn över klass-

11 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

indelningen vid statens järnvägar, som sålunda år för år verkställts och som närmast gått ut på att tillgodose de på grund av växlingarna i stationernas trafikrörelse m. m. uppkommande, mest trängande önskemålen om jämkningar i klassindelningen, har givetvis för statens järnvägars vidkommande behovet av en mera allmän omklassificering icke gjort sig märkbart i samma grad som vid de båda övriga verken. Emellertid torde det förnämsta skälet till att ett förhållandevis stort antal järnvägsstationer, som till följd av trafikstegring eller andra orsaker numera uppvisa poängsiffror, vilka med tillämpning av gällande klassificeringsgrunder skulle berättiga dem till uppfattning i högre klass, icke upptagits i järnvägsstyrelsens föreliggande förslag, vara att söka i den omständigheten, att ifrågavarande grunder enligt styrelsens mening icke giva möjlighet till en rättvis och riktig värdering av stationsföreståndarnas arbetsuppgifter. I sitt förenämnda utlåtande den 14 november 1935 över statens järnvägars befälsförbunds framställning framhåller järnvägsstyrelsen detta såsom orsaken till den återhållsamhet, styrelsen i sitt förslag iakttagit, samt tillägger, att styrelsen fördenskull måst — sedan poängtalen uträknats — verkställa en gallring, så att stationsklassificeringen icke komme att verka förryckande på det inbördes förhållandet mellan stationerna. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna medverka till att stationer med alldeles uppenbar olikhet i arbetsbörda för stationsföreståndarna inrymdes inom samma klasser endast av det skälet, att ett i flera avseenden otillfredsställande klassificeringssystem gåve de ifrågavarande stationerna likvärdiga poängtal. Styrelsen erinrar om de anmärkningar, styrelsen tidigare riktat mot det år 1926 godtagna klassificeringssystemet, men framhåller samtidigt, att med den erfarenhet, de senare åren givit, styrelsen icke längre ansåge sig böra helt vidbliva sitt ar 1931 framlagda nya system för stationsklassificeringen, enär detsamma innebure vissa bristfälligheter. Inför de allvarliga brister, som ovedersägligen vidlådde det nuvarande klassificeringssystemet, och på grund av de olägenheter för tjänsten, som detsamma i flera avseenden vållade, har styrelsen hemställt, att åtgärder måtte av Kungl. Majit snarast vidtagas för åstadkommande av ett annat stationsklassificeringssystem, mera ägnat än det nuvarande att motsvara fordringarna på ett rättvist verkande och praktiskt användbart sådant. Örn en utredning i sådant syfte beslutas, torde, framhåller styrelsen, vid densamma böra framstå såsom en fråga i allra främsta planet, huruvida det överhuvud taget kunde vara möjligt att åstadkomma och bibehålla ett för samtliga tre trafikverk gemensamt och ur den praktiska tjänstens synpunkt riktigt och i övrigt tillfredsställande system. Med hänsyn till järnvägstjänstens speciella förhållanden, exempelvis den för järnvägen säregna och ansvarsfulla säkerhetstjänsten, stöde styrelsen för sin del mycket tvivlande rörande möjligheten och även lämpligheten av gemensamt klassificeringssystem.

Vidkommande frågan örn klassificeringens omfattning anför generalpost styrelsen följande:

Före 1926 hade en allmän klassificering av postkontoren senast ägt rum 1915. Under 1920 hade emellertid införts postanstalter av en ny form mel-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

lan postkontor och poststationer, kallade postexpeditioner, nied stationsmästare såsom föreståndare. Frågan om införande av dessa nya postanstalter hade först framförts såsom ett led i en strävan att bereda bättre befordringsmöjligheter för tjänstemän, tillhörande postiljonsgraderna. Härutöver hade kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid särskilt framhållit, att genom poststationers utbytande mot postexpeditioner allmänheten skulle bliva bättre betjänad. I sitt förslag den 26 september 1925 angående klassificering av kommunikationsverkens trafikanstalter anförde lönenämnden beträffande dessa postexpeditioner — då kallade postexpeditioner av klass 1 — att några av dem nått en sådan utveckling, att deras föreståndare skäligen syntes böra tillhöra en högre lönegrad än den de då tillhörde, den 12:e. Då därtill kom, att vissa postkontor av klass 4 hade så låga poängtal, att de icke längre borde tillhöra nämnda klass utan borde nedflyttas i en lägre sådan, hade lönenämnden tagit under övervägande, huruvida då icke borde inrättas en ny klass av postanstalter mellan postkontoren av klass 4 och postexpeditionerna av klass 1. Lönenämnden föreslog, att i 16:e lönegraden vid postverket skulle inrättas en ny befattningsgrupp med benämning stationsmästare av klass 5, i samband varmed de dittills varande stationsmästarna av klass 1 namnförändrades till stationsmästare av klass 6. I sitt då utarbetade klassificeringsförslag hade lönenämnden såsom undre gräns för postkontoren av klass 4 satt ett poängtal av 70, och eftersom 9 av de dåvarande postkontoren av klass 4 icke nådde upp till detta poängtal, så föreslog lönenämnden, att dessa 9 postkontor (de hade i allmänhet icke några underlydande poststationer) måtte hänföras till gruppen postexpeditioner av klass 5. Till denna grupp ansågos vidare höra hänföras de fem största av de dåvarande postexpeditionerna av klass 1, och de därefter återstående postexpeditionerna av denna klass (fem stycken) hänfördes till klass 6. Gränsen mellan postexpeditionerna av klass 5 och 6 sattes vid 35 poäng. På så sätt kom 1926 års klassificering att omfatta förutom postkontoren jämväl postexpeditionerna av klass 5 och 6.

Under år 1922 hade emellertid enligt beslut av riksdagen inrättats även postexpeditioner av lägre klass än den dåvarande klass 1, nämligen postexpeditioner av klass 2 och 3, av vilka de första inrättades för tiden från och med den 1 juli 1923. Stationsmästarna vid dessa postexpeditioner rekryteras huvudsakligen från poststationsföreståndarkåren, och genom inrättande av dessa stationsmästartjänster hade förverkligats ett av 1920 års postkommitté i betänkande den 10 oktober 1921 framlagt förslag i syfte att bereda ett antal poststationsföreståndare en fastare ställning i verket. Kommittén hade härvid närmast tänkt på föreståndare för de största poststationerna, och som dessa i regel förestodos av kvinnor, upptogos stationsmästarbefattningarna av klass 2 och 3 i lönestaten såsom avsedda uteslutande för kvinnliga tjänstemän. Dessa postexpeditioner, vilka 1926 erhöllo benämningen postexpeditioner av klass 7 och 8, lämnades emellertid utanför 1926 års klassificering.

Det inbördes förhållandet mellan å ena sidan postexpeditioner av klass 5 och 6 och å andra sidan postexpeditioner av klass 7 och 8 är nu på grund av utvecklingen detsamma, som det 1926 var mellan postkontoren av klass 4 och de dåvarande postexpeditionerna av klass 1 och vilket då påkallade dessa senare postexpeditioners klassificering i sammanhang och fortsättning med postkontorens klassificering. Åtskilliga av postexpeditionerna av klass 7 och 8 hava alltså nu ett sådant poängtal, att de böra utbytas mot postexpeditioner av klass 5 eller 6. Vidare hava åtskilliga poststationer en så omfattande rörelse, att de nu rätteligen höra utbytas mot postexpeditioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

13 Vid utgången av år 1934 funnos 28 postexpeditioner av klass 5 och 13 utav klass 6. Utav stationsmästartjänsterna av klass 5 innehades 12 av tjänstemän med postexpeditörs- eller postassistentsutbildning, och det torde väl i fortsättningen befinnas lämpligt, att vissa av postexpeditionerna av klass 5 förestås av tjänstemän med åtminstone postexpeditörsutbildning. Men oavsett detta är det uppenbart, att det ovan omnämnda syftet med postexpeditionerna av klass 6 och i viss mån även klass 5, att bereda tjänstemännen i postiljonsgraderna ökade befordringsmöjligheter, icke i någon större grad förverkligats.

När de första postexpeditionerna (de av klass 1) inrättades och sedan utökades och uppdelades på två klasser, klass 5 och 6, skedde det, såsom redan är sagt, dels genom att ett antal små postkontor av klass 4 förändrades till postexpeditioner och dels genom att ett antal större poststationer förvandlades till postexpeditioner. Eftersom alla postanstalter befinna sig i en praktiskt taget oavbruten tillväxt, finns det självfallet snart icke ett postkontor av den litenhet, att dess förändring till postexpedition kan sättas ifråga. Denna väg att skapa postexpeditioner är snart icke vidare framkomlig. Den andra vägen återigen (vilken lönekommittén hade i tankarna, då den framhöll, att allmänheten bleve bättre betjänad genom poststationers utbyte mot postexpeditioner) har blivit i viss mån spärrad genom de utanför klassificeringen stående postexpeditionerna av klass 7 och 8. Redan med avseende härå är det nödvändigt för att bringa reda och fasthet i hithörande förhållanden, att postexpeditionerna av klass 7 och 8 tagas med i beräkning vid den nu ifrågasatta klassificeringen. Det är vadare i hög grad önskvärt ur en annan synpunkt. Stationsmästarnas av klass 7 och 8 löneställning var på grund av enskild motion föremål för prövning av 1934 års riksdag. Motionen innebar, att stationsmästare av klass 8 skulle uppflyttas från femte till sjunde lönegraden och stationsmästare av klass 7 från sjunde till tionde. Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande i anledning av motionen endast, att enlig vad utskottet inhämtat generalpoststyrelsen hade för avsikt att framkomma med förslag örn en förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare, vid vilket förhållande åtgärd från riksdagens sida icke syntes påkallad. Detta blev också riksdagens beslut. Generalpoststyrelsen hyser den bestämda uppfattningen, att de ifrågavarande stationsmästarna hava en för låg lönegradsplacering. Förhållandet med dem är således alldeles detsamma som det, vilket generalpoststyrelsen 1931 anmälde råda i fråga om postmästarna av klass 1 A samt överpostmästarna. Deras placering å löneskalan motsvarar icke vikten och ansvaret av dem åvilande arbetsuppgifter. Detsamma gäller även vissa andra tjänster inom verket. Beträffande samtliga nu nämnda eller avsedda tjänsters uppflyttning i lönegrad gäller, att den är så trängande, att den snart icke längre kan undanhållas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. När det då kommer att gälla stationsmästarbefattningarnas av klass 7 och 8 värdesättning, är det av betydelse att man nu, genom att låta dem innefattas i klassificeringen, skapar en så fast grund som möjligt att bygga ett riktigt omdöme på.

Generalpoststyrelsen kommer alltså till den slutsatsen, att den nu ifrågasatta klassificeringen bör omfatta, förutom postkontoren och postexpeditionerna av klass 5 och 6, jämväl postexpeditionerna av klass 7 och 8.

Vad slutligen angår grunderna för klassificeringen, anför generalpoststyrelsen, att styrelsen, med hänsyn till vad lönenämnden i sitt utlåtande över styrelsens år 1931 avgivna klassificeringsförslag yttrat, sär-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

skilt i fråga om beräkningsgrunderna, efter verkställd undersökning funnit sig kunna till grund för den nu föreslagna klassificeringen lägga de vid 1926 års klassificering godtagna principerna, dock med vissa kompletteringar, innefattande dels några smärre ändringar i enhetstalen för nuvarande trafikfaktorer, dels ock tillägg av några nya trafikfaktorer, nämligen antalet försålda eller förnyade radiolicenser, influtna radiolicensmedel, antalet ankomna vanliga brevförsändelser, antalet ankomna exemplar av postabonnerade tidningar, uppbörd av tjänsteförsändelser samt antalet postgirokonton. Däremot har styrelsen icke ansett postdiligenstrafiken böra såsom trafikfaktor inverka på klassificeringen. Då diligenslinjer lydde under endast 14 av de 239 postkontoren, vore diligenstrafiken icke för närvarande och syntes väl heller aldrig bliva en allmän postal företeelse, utan vore den i mycket en rörelse vid sidan av och i viss mån främmande för den allmänna poströrelsen. Styrelsen, som ansåge det dittills anlitade förfarandet att giva postmästarna vid diligenspostkontoren ersättning för genom diligenstrafiken ökat arbete och ansvar i form av gratifikation böra frångås, har i stället framlagt förslag örn sådan ändring av 38 § avlöningsreglementet, att arvode av det slag, som där omnämnes, skulle utgå till ifrågavarande postmästare. Med anledning härav har Kungl. Maj:t genom brev den 18 oktober 1935 bemyndigat generalpoststyrelsen att tills vidare, i den mån så prövas skäligt och så länge postdiligenslinje icke ingår såsom faktor vid postkontorens klassificering, från den i postverkets driftkostnadsstat upptagna anslagsposten till gratifikationer m. m. till postmästare vid sådant postkontor, under vilket postdiligenslinje lyder, utbetala särskild ersättning med högst 400 kronor för år.

Telegrafstyrelsens förslag till klassificering grundar sig på i stort sett samma principer som 1926 års klassificering med tillägg av ytterligare en trafikfaktor, nämligen rundradiorörelsen.

Såväl generalpoststyrelsen som telegrafstyrelsen hava, såsom i det använda klassificeringssystemet förutsättes, genom uppskattning fastställt det poängtal, som bör utgöra övre gränsen för trafikanstalt av klass 1 B, samt därefter med användande av samma metoder som vid 1926 års klassificering uträknat de övriga klassgränserna. Med höjning av vissa gränstal hava följande gränsbestämningar erhållits för de olika klasserna:

Postverket Telegrafverket

Mass Poäng Poäng

IB.................................. 295-350 360—450

2 .................................... 240—294 288—359

3 .................................... 195—239 216-287

4 .................................... 135—194 149—215

5 .................................... 95—134 104—148

6 .................................... 55—94 lägre än 104

7 .................................... 45—54 —

8 .................................... 35—44 —

Därjämte framhålla de bägge verksstyrelserna, att liksom vid 1926 års och även tidigare klassificeringar skett särskilt bedömande måste ske beträffande vissa trafikanstalter, vid vilka särskilda förhållanden, vilka icke komme till uttryck i poängberäkningen, vore rådande.

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 141.

15 Lönenämnden erinrar, att trafikrörelsen vid ifrågavarande verk redan år 1931 ansågs hava nått en sådan utveckling, att en revision av klassindelningen var av behovet påkallad, ehuru densamma av särskilda anledningar då befanns böra få anstå. Sedan dess hade, anför nämnden vidare, behovet av en omklassificering ytterligare accentuerats. Att för post- och telegrafverkens vidkommande en allmän omklassificering framstode såsom önskvärd syntes nämnden icke kunna bestridas.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har lönenämnden berört grunderna för gällande klassificering samt därvid anfört:

Lönenämnden torde härvid till en början få erinra, att nämnden vid avgivande i förenämnda framställning till Kungl. Majit den 26 september 1925 av förslag till det klassificeringssystem, som ligger till grund för ifrågavarande klassificering, framhöll, hurusom vid de förberedande undersökningar, som inom nämnden gjorts i och för utarbetande av nämnda förslag och som närmast avsett förhållandena vid statens järnvägar, vissa principiella erinringar framkommit mot användandet av det vid statens järnvägar dittills tillämpade klassificeringssystem, då det gällde att inordna stationsföreståndarna för de olika stationerna uti de i avlöningsreglementet^ förekommande särskilda stationsklasserna. Sålunda hade påpekats, att då sistnämnda system icke toge hänsyn därtill, att en allt efter stationens storlek mycket varierande del av arbetet utfördes av tjänstemän, som vore stationsföreståndarens medhjälpare vid stationsledningsarbetets utförande, det icke vore möjligt att med anlitande enbart av de i systemet ingående indexskalorna omvärdera ett visst masstal för en trafikfaktor till ett tal, angivande vederbörande stationsföreståndares arbete och ansvar. Exempelvis hade stationsföreståndaren erhållit samma poängtal för ett visst antal till- och avkopplade vagnar, vare sig det gällde arbete å en första klassens station eller å en station av lägre klass, sålunda utan hänsyn till det biträde av andra tjänstemän vid arbetets ledning och övervakande, som stöde stationsföreståndaren till buds. Då samma förhållande rådde beträffande samtliga faktorer, hade det synts uppenbart, att de erhållna summa-poängtalen icke kunde anses såsom fullt riktiga uttryck för respektive stationsföreståndares arbete och ansvar. Ett på rationella grunder uppbyggt klassificeringssystem borde vidare möjliggöra angivandet, efter vissa bestämda normer, av gränserna mellan de olika klasserna, så att dessa icke komme att, mer eller mindre godtyckligt, fastställas allenast med ledning av praktisk erfarenhet. Huru viktig och oumbärlig på området denna än vore, borde den icke ensam tillmätas utslagsgivande betydelse på den väsentligaste punkten i ett system, grundat på siffermässiga beräkningar. Det dåvarande klassificeringssystemet vid statens järnvägar syntes ur dessa synpunkter närmast karaktäriseras såsom ett med ledning av trafikfaktorernas masstal »på känn» verkställt sammanförande av stationerna till de olika klasserna.

Vid utarbetandet av lönenämndens förslag lämnades de dittills använda beräkningsgrunderna för fastställandet av en stations sammanlagda trahktal

_d v. s" bestämmandet av vissa faktorer för de arbets- och ansvarsområden,

som i allmänhet falla in under stationstjänsten och dessas avvagande i förhållande till varandra — i huvudsak orubbade. Såsom en huvudsynpunkt tillkom emellertid att för varje station finna relativt riktiga siffermässiga uttryck för, å ena sidan, det på stationen förekommande totala stations edningsarbetet och, å andra sidan, den därstädes för ändamalet tillgängliga arbetskraften. Av förhållandet mellan dessa båda tal ansågs framgå den på stationsföreståndaren fallande delen av det arbete och det ansvar, varom bär är fråga. Det på dessa huvudprinciper uppbyggda klassificeringssy-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

stemet, för vars grundtankar och närmare utformande utförligt redogjorts i förberörda framställning den 26 september 1925, ansågs av nämnden i princip riktigt och användbart för en klassificering ej blott av järnvägsstationerna utan även av postkontoren och — i vissa hänseenden — även av telegrafstationerna.

Efter att hava erinrat, att anmärkningar mot gällande klassificeringssystem framförts såväl av järnvägsstyrelsen tidigare och i styrelsens förenämnda utlåtande den 14 november 1935 som även inom lönenämnden vid behandlingen av förevarande ärende, anför lönenämnden, att de gjorda anmärkningarna i huvudsak kunde sammanfattas på följande sätt:

I främsta rummet bär befälsuppsättningen vid de olika trafikanstalterna ansetts öva allt för stort inflytande på klassificeringen. Sålunda har framhållits, att de faktorer, som äro bestämmande för poängtalen, alltför mycket komme att variera med fluktuationerna i trafikrörelsen och de härav tid efter annan påkallade och vidtagna ändringarna i personalförhållandena, utan att i verkligheten stationsföreståndarens arbete och ansvar i motsvarande mån förändrats. Särskilt har påpekats, att det s. k. ledningstalet, som avser att utgöra det siffermässiga uttrycket för de i stationsledningsarbetet deltagande arbetskrafterna, verkade alltför gynnsamt beträffande vissa mindre stationers föreståndare, med få eller inga biträdande tjänstemän i ledningsarbetet. Men även i fråga om stationsföreståndarna å större stationer har ledningstalet ansetts verka otillfredsställande därigenom, att stationens placering i klass ej sällan bleve väsentligen beroende av den högre eller lägre tjänstegraden för en eller annan i stationens ledningstal ingående tjänsteman.

Även mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående särskilda faktorerna hava erinringar framställts. Sålunda har ifrågasatts, huruvida poängberäkningen av sådana faktorer som penninguppbörd och medelsomslutning vore vid de olika verken riktigt avvägda. Därjämte har anmärkts, att beräkningen av faktorn »personal» skedde efter skiftande grunder vid de särskilda verken. Såsom en brist i systemet har ock betecknats den omständigheten, att den ansvarsfulla säkerhetstjänsten vid statens järnvägar lämnats strängt taget utanför de på klassificeringen inverkande faktorerna. Slutligen har såsom en allmän olägenhet med de nuvarande klassificeringsmetoderna framhållits, att desamma icke vore ägnade att åvägabringa den stabilitet i klassificeringssystemet, som kunde anses önskvärd till undvikande av altför täta sänkningar och höjningar i klass av olika trafikanstalter.

Lönenämnden anför vidare, att på grund av de allvarliga anmärkningar, som sålunda till följd av vunnen erfarenhet rörande det nuvarande klassificeringssystemets praktiska tillämpning riktats mot detsamma, lönenämnden ansett sig böra understödja det av järnvägsstyrelsen väckta förslaget om en allmän utredning för ernående av ett förbättrat system. Lönenämnden vågade visserligen icke hysa den förhoppningen, att ett för samtliga verk fullt lämpat, enhetligt klassificeringssystem stöde att utfinna. Genom den ifrågasatta utredningen kunde det emellertid förväntas bliva klarlagt, huruvida sådana modifikationer i det nuvarande gemensamma systemet läte sig genomföra, att de påtalade bristfälligheterna och ojämnheterna i detsamma bleve i huvudsak eliminerade, eller huruvida —- såsom järnvägsstyrelsen närmast syntes åsyfta — en återgång borde ske till de före år 1926 rådande förhållandena på området, med fristående klassificeringssystem vid de sär-

Kungl. Muj:ts proposition nr 141.

skilda verken eller åtminstone vid statens järnvägar. I varje fall borde det utredningsorgan, som tillsattes för ändamålet, erhålla sådan sammansättning, att de tre verken däri bleve representerade.

På grund av vad sålunda anförts har lönenämnden förordat, att den ifrågasatta utredningen måtte med det snaraste igångsättas.

Lönenämnden anför härefter, att med den ståndpunkt, nämnden sålunda intagit till utredningsfrågan, nämnden övervägt, huruvida icke, i avvaktan på utredningens resultat, med genomförande av de av verksstyrelserna nu föreslagna ändringarna i trafikanstalternas klassindelning borde tillsvidare anstå, men att nämnden därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att en sådan ordning icke vore att förorda. Härom yttrar lönenämnden:

Såsom redan anförts i det föregående, har från såväl generalpoststyrelsen som telegrafstyrelsen med styrka framhållits angelägenheten av en omedelbar omklassificering av dessa verks trafikanstalter. Med den snabba utveckling, som verken i fråga uppvisa, lärer ock ett nytt uppskov med omklassificeringen icke kunna ske utan avsevärda olägenheter för dem. Jämväl vid ett flertal av statens järnvägars stationer har en avsevärd ökning i trafikrörelsen gjort sig märkbar, vilken rättvisligen påkallar en justering av klassindelningen. De motiv, som år 1931 främst talade för klassificeringsfrågans ställande på framtiden, nämligen hänsyn till de statsfinansiella förhållandena, synas vid nu rådande relativt gynnsamma konjunkturer ej heller längre kunna åberopas såsom tillfyllestgörande skäl för ett fortsatt uppskov med omklassificeringen.

De av generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen nu framlagda klassificeringsförslagen innebära vissa ändringar i de vid den senaste klassificeringen tillämpade poängskalorna. Såsom en provisorisk anordning har lönenämnden ej velat förorda någon direkt ändring i dessa förslag. Uppenbart är emellertid, att den omklassificering, vars omedelbara genomförande lönenämnden vill förorda, icke bör ske på ett sätt, som skulle kunna föregripa en blivande, på modifierade eller helt nya klassificeringsgrunder baserad reglering av postkontorens samt telegraf- och järnvägsstationernas klassindelning. Med hänsyn till den förestående klassificeringens i viss mån provisoriska karaktär och då generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens klassificeringsförslag såsom direkt anslutande sig till de utvunna poängtalen var för sig ga ut pa en höjning i klass av ett relativt stort antal postanstalter respektive telegrafstationer, har lönenämnden ansett sig icke utan vissa beskärningar kunna förorda ifrågavarande förslag till genomförande. Vid dessa beskärningar hava i regel anstalter med de lägsta poängsiffrorna enligt den av vederbörande verksstyrelse tillämpade gränsdragningen mellan klasserna fått Qvarstanna i de klasser, vilka de nu tillhöra. Endast i enstaka fall och där så pa grund av från vederbörande verk inhämtade upplysningar ansetts skäligt och riktigt, har avvikelse skett från denna princip.

Å andra sidan har nämnden beträffande järnvägsstyrelsens förslag tunni! vissa förbättringar däri vara av omständigheterna motiverade.

Särskilda gttranden hava avgivits av ledamöterna J. E Lindblad och G. Wold samt suppleanten V. Petrelius med instämmande av ledamoten G. Mattelin. 0

Lindblad och Petrelius hava förklarat sig biträda lönenämndens ståndpunkt beträffande postverket respektive statens järnvägar ur synpunkten att icke äventyra ett ytterligare uppskov nied frågans behandling.

Bihang lill riksdagens protokoll 10116. 1 sand. Nr 141.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Ledamoten Wold har på anförda skäl uttalat som sin mening, att mot de av lönenämnden förordade höjningarna i klass av trafikanstalterna vid postverket och statens järnvägar svarade telegrafstyrelsens förslag obeskuret, varför han yrkade bifall till sistnämnda förslag utan jämkningar.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava åtskilliga anmärkningar mentschefen. under årens lopp riktats mot det nu gällande, år 1926 godkända klassificeringssystemet. Dessa anmärkningar gå främst ut på att befälsuppsättningen vid de olika trafikanstalterna övat alltför stort inflytande på klassificeringen, och hava i sådant hänseende särskilt framhållits de olika otillfredsställande verkningar, som metoden med det s. k. ledningstalet haft. Vidare hava erinringar framställts mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående särskilda faktorerna, därvid bland annat framhållits, att säkerhetstjänsten vid statens järnvägar knappast hade någon inverkan på klassificeringen. Slutligen har påpekats, att med nuvarande klassificeringsmetoder erforderlig stabilitet i klassificeringssystemet icke ernåtts, med påföljd att täta upp- och nedflyttningar i klass av trafikanstalter icke kunnat undvikas, särskilt i fråga om statens järnvägar.

Om alltså redan år 1926 vissa farhågor uttalades rörande det då godkända klassificeringssystemets blivande verkningar, så synes med den erfarenhet, som under de gångna tio åren vunnits av systemet, dessa farhågor hava blivit i stort sett besannade. Då alltså nuvarande klassificeringssystem icke kan anses fullt tillfredsställande, finner jag mig böra ansluta mig till de framställda yrkandena om åtgärder för vinnande av förbättrade förhållanden på ifrågavarande område. I sådant syfte är det, såsom inledningsvis antytts, min avsikt att inom kort utverka Kungl. Majrts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning rörande ändrade grunder för klassificering av trafikanstalterna vid ifrågavarande verk ävensom avgiva de förslag, vartill utredningen må föranleda.

Vid sådant förhållande uppställer sig den frågan, huruvida i avbidan på nyssnämnda utredning någon förändring i trafikanstalternas klassindelning nu bör vidtagas. Lönenämnden har på anförda skäl ansett så böra ske. Härutöver må framhållas, att en mera allmän omklassificering av post- och telegrafverkens trafikanstalter trots verkens starka utveckling på grund av omständigheterna icke kommit att vidtagas under tio år. Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit mig kunna förorda, att en dylik åtgärd såsom en anordning av mera provisorisk natur vidtages på grundval av nu gällande klassificeringsprinciper, därvid jag lika med lönenämnden ansett mig böra förorda verksstyrelsernas förslag med vissa jämkningar.

Jag övergår härefter till detaljerna i verkstyrelsernas förslag till ändringar i klassindelningen av trafikanstalterna. Beträffande de delar av förslagen, i vilka jämkningar påyrkats av personalorganisationer och lönenämnden, skall här närmare redogöras; i övrigt torde få i huvudsak hänvisas till handlingarna i ärendet.

Kungl. Maj.ts prooosition nr 141.

19 Postverket. Generalpoststyrelsens förslag innefattar uppfattning i klass av tillhopa 79 postanstalter.

överpostmästarklass. Generalpoststyrelsen anför, att till denna klass fortfarande skulle vara hänförda huvudpostkontoren i Göteborg och Malmö, för vilka postkontor nu lika litet som år 1926 någon poängberäkning verkställts. Med anledning härav hemställa posttjänstemännens förening och postmåstarföreningen, att till överpostmästarklass måtte uppflyttas jämväl Stockholms bangårdspostkontor och postkontoret Stockholm 1, varjämte sistnämnda förening hemställer örn dylik uppflyttning i klass av postkontoren Borås 1, örebro 1, Hälsingborg 1 och Uppsala 1. — Löne nämnden har avstyrkt de av föreningarna gjorda framställningarna på denna punkt.

Klass 1 A. Bland de 12 postkontor, som generalpoststyrelsen föreslagit till uppflyttning från klass 1 B till klass 1 A, äro postkontoren Stockholm 6, 5 och 4, vilka visserligen på grund av sina poängtal (338, 324 respektive 310) icke skulle föras till högre klass än 1 B men med hänsyn till den omfattande brevbäring, som utginge från dessa kontor, och till föreståndarnas krävande arbetsuppgifter syntes böra höjas till klass 1 A. Däremot har styrelsen med hänsyn till ovissheten om rörelsens storlek framdeles icke föreslagit uppflyttning till klass 1 A av postkontoret Stockholm 7, oaktat dess poängtal uppgår till 418. — Men anledning härav hemställa posttjänstemännens förening och postmåstarföreningen, att sistnämnda postkontor måtte uppflyttas till klass 1 A. — Lönenämnden, som anser postkontoren Stockholm 4, 5 och 6 böra i avvaktan på resultatet av utredningen om förändrat klassificeringssystem bibehållas i klass 1 B, tillstyrker i övrigt icke uppflyttning i klass i vidare mån än enligt generalpoststyrelsens förslag.

Klass 1 B. Generalpoststyrelsen har föreslagit uppflyttning från klass 2 till denna klass av tillhopa 21 postkontor. Lönenämnden har, med utgångspunkt från att postkontor med poängsiffra av 299 och därunder lämpligen syntes böra tills vidare bibehållas i klass 2, förordat sådan ändring i förslaget, att postkontoret Stockholm 8 (298 poäng) samt postkontoren i Oskarshamn, Sala, Västervik, Katrineholm och Skara (299, 299, 298, 295 respektive 295 poäng) skulle kvarbliva i klass 2. Däremot tillstyrker lönenämnden förslaget örn uppflyttning trots poängtalet 297 till klass 1 B av postkontoret i Borlänge, enär detsamma efter av den av generalpoststyrelsen i förevarande sammanhang föreslagna indragningen av postkontoret i Säter syntes ur klassificeringssynpunkt bliva fullt jämförbart med vissa postkontor av klass 1 B.

Klass 2. Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle till denna klass uppflyttas 22 postkontor, varav 21 från klass 3 och ett, postkontoret i Stomman, från klass 4. —- Lönenämnden anser postkontor med en poängsiffra av 249 och därunder eller alltså postkontoren i Köping, Malung, Åsele och Ronneby (249, 245, 245 respektive 244 poäng) lämpligen böra bibehållas i klass 3 samt postkontoret i Stomman (244 poäng) uppflyttas allenast till klass 3. Däremot tillstyrker nämnden förslaget beträffande postkontoren i Kil och Alvesta (246 respektive 244 poäng) med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter,

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

som åvila postmästarna vid dessa kontor på grund av respektive orters betydelse såsom i postalt hänseende viktiga järnvägsknutpunkter.

Klass 3. Generalpoststyrelsens förslag innebär uppfattning från klass 4 till klass 3 av tillhopa 20 postkontor. — Lönenämnden anser de tre i poäng lägst stående postkontoren i Vadstena och Vimmerby (båda 202 poäng) samt postkontoret Stockholm 10 (200 poäng) böra bibehållas i nuvarande klass liksom jämväl postkontoret Stockholm 11 (207 poäng), med hänsyn till att verkningarna av sistnämnda kontors flyttning från tidigare läge icke ännu läte sig överblicka. Slutligen skulle, såsom förut omförmälts, enligt lönenämndens mening postkontoret i Storuman inplaceras i klass 3.

Klass 5. Till denna klass skulle enligt generalpoststyrelsens av lönenämnden tillstyrkta förslag från klass 6 uppflyttas 4 postexpeditioner.

Nedflyttning i klass. Generalpoststyrelsen har föreslagit nedsättning i klass av tillhopa 15 postanstalter. Sålunda har bland annat ifrågasatts nedflyttning av postkontoret i Säter (159 poäng) från klass 4 till postexpedition av klass 5 samt av postexpeditionen i Gränna (72 poäng) från klass 5 till klass 6. Beträffande postkontoret i Säter anför styrelsen, att kontoret, i sig själv jämförelsevis litet, hittills försvarat sin plats såsom postkontor på grund av att det hade underlydande poststationer. I samband med postmästarens avgång med pension med utgången av år 1935 vore det avsett att förlägga dessa poststationer under annat postkontor, varvid postkontoret i Säter kunde indragas i sådan egenskap. — Med anledning härav hava stadsfullmäktige i Säter och Gränna på anförda skäl hemställt om ifrågavarande postanstalters bibehållande i nuvarande klass. — Lönenämnden har icke haft någon erinran att framställa mot generalpoststyrelsens förslag på denna punkt.

Beträffande slutligen klasserna 6—8 anför generalpoststyrelsen följande:

I och med omklassificeringen skulle fyra postexpeditioner av klass 6 (Hagfors, Hagalund, Spånga och Ödeshög) uppflyttas till postexpeditioner av klass 5. Sju postexpeditioner av klass 5 (Vindeln, Marstrand, Fränsta, Gränna, Norberg, Mariefred och Molkom) skulle nedflyttas till klass 6. Av postexpeditionerna av klass 7 och 8 äro omkring 25 stycken så stora, att de böra anförtros åt stationsmästare av klass 5 (3 stycken) eller 6 (22 stycken), och bland poststationerna finnas flera än detta antal, vilka med hänsyn till rörelsens omfattning böra utbytas mot postexpeditioner. För postexpeditionerna av särskilt klass 6, 7 och 8 bliver den nu nödvändiga klassificeringen av så genomgripande verkan, att det framstår såsom självklart, att den icke kan i hela sin omfattning genomföras omedelbart. Såsom skett vid tidigare klassificeringar torde vid den nu förestående klassificeringen ändringar, vilkas omedelbara genomförande skulle — på grund av att anstaltens föreståndare bleve nödsakad oförberedd flytta till annan ort — åsamka honom allt för kännbara personliga olägenheter, böra genomföras successivt allteftersom möjligheter erbjuda sig till en mjuk och sansad övergång. Följaktligen är det icke nu möjligt att bestämt angiva det antal av stationsmästartjänster i de skilda klasserna, vilka böra upptagas i postverkets stater för tiden från och med den dag, den 1 juli 1936, då omklassificeringen skulle tillämpas. Detta lärer heller icke vara oundgängligt. På riksdagens prövning är icke beroende annat avgörande än i fråga örn antalet befattningar i lägst 21 :a lönegraden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

alltså, i vad angår den nu föreliggande frågan, beträffande lägst postmästarbefattningarna av klass 2. Det torde icke desto mindre vara i sin ordning, att klassificeringsförslaget i hela sin uppläggning framlägges för riksdagen, på det att riksdagen må, då den skall fatta ställning till den del, vilken närmast ankommer på dess godkännande, kunna överblicka och bedöma delen i sitt större sammanhang. På liknande sätt skedde 1926 med postexpeditionerna av klass 6, för vilka ett poängtal då var beräknat, samt beträffande postexpeditionerna av klass 7 och 8, vilka då icke poängberäknats. Lönenämnden yttrade, efter det den föreslagit, att de dåvarande stationsmästarna av klass 1, 2 och 3 borde namnförändras till stationsmästare av klass 6, 7 och 8, att frågan om antalet av de anstalter, som borde förestås av befattningshavare i dessa grupper, icke upptagits till behandling i samband med den då föreliggande frågan om enhetlig klassificering, utan finge den frågan bliva föremål för särskild prövning. Kungl. Maj:t har också därefter allt efter framträdande behov medgivit befattningar inom dessa grupper.

Då, såsom förut omförmälts, utredning rörande ändrade grunder för klassificering av ifrågavarande tre affärsverks trafikanstalter är avsedd att inom den närmaste tiden igångsättas, torde ändringar i klassindelningen icke nu böra vidtagas i större omfattning än som kan ske utan att föregripa en blivande, på andra principer grundad klassindelning. Med hänsyn härtill har jag vid prövning av generalpoststyrelsens föreliggande förslag icke ansett mig böra förorda dess genomförande i större utsträckning än lönenämnden tillstyrkt.

Vad beträffar frågan om ändrad placering i klass av nuvarande postexpeditioner av klass 7 och 8 samt utbyte av poststationer mot postexpeditioner, torde av skäl, som generalpoststyrelsen anfört, spörsmålen om dylika förändringar samt därav föranledda ändringar i antalet av vissa stationsmästarbefattningar lämpligen böra, efter förslag av generalpoststyrelsen, efter hand prövas av Kungl. Majit i samband med personalstaterna för postverket eller eljest.

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har föreslagit uppfattning i klass av tillhopa 41 stationer samt nedflyttning i klass av 2 stationer.

Lönenämnden har tillstyrkt förslaget, dock med vissa jämkningar beträffande uppflyttningarna i klass.

Skiljaktig mening har, såsom förut omförmälts, uttalats av ledamoten, byråchefen G. Wold, som på anförda skäl ansett, att telegrafstyrelsens förslag till höjning i klass bort obeskuret förordas till genomförande.

Klass 1 A. Telegrafstyrelsen bär föreslagit uppfattning från klass 1 B till denna klass av stationerna i Halmstad och Jönköping (484 respektive 460 poäng).

Lönenämnden har på denna punkt anfört följande:

Lönenämnden torde i anledning härav inledningsvis få erinra, hurusom vid genomförande av gällande lönereglering för kommunikationsverken telegrafkommissarierna av klass 1 A hänfördes till löte —- nuvarande 26:e -— lönegraden eller till samma lönegrad som överpostmästarna samt överinspektörerna vid statens järnvägar. Vid avgivande den 26 september 1925 av förslag lill nu gällande klassificering framhöll lönenämnden, hurusom det vid klassificeringsfrågans behandling inom nämnden gjorts gällande, att telegraf-

Departe-

mentschefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe-

mentschefen.

kommissarierna av klass 1 A närmast vore jämförliga med föreståndare för de större järnvägsstationerna och postkontoren av klass 1. Det hade därför ifrågasatts, huruvida icke i samband med den tillämnade omklassificeringen en jämkning nedåt borde vidtagas i löneställningen för telegrafkommissarierna av klass 1 A, detta särskilt i betraktande av att från och med den 1 juli 1925 mellan förutvarande 16:e och 15:e lönegraderna tillkommit en ny lönegrad, den 25:e, vartill motsvarighet tidigare saknats och till vilken nämnden funnit sig böra föreslå uppfattning av de mest betydande postmästar- och stationsinspektorsbefattningarna av klass 1. Lönenämnden hade dock icke funnit sig för det dåvarande böra föreslå en dylik jämkning, då denna fråga närmast vore av lönereglerings natur, men förutsatte dock nämnden, att densamma framdeles komme att upptagas till förnyat övervägande.

I anslutning till lönenämndens allmänna uppfattning rörande begränsning av föreslagna uppflyttningar i klass av trafikanstalter får lönenämnden föreslå, att telegrafstationen i Halmstad, som i avseende å poängtalet är fullt jämförbar med vissa i nämnda klass nu placerade telegrafstationer och som ingick i telegrafstyrelsens år 1931 avgivna, av nämnden tillstyrkta klassificeringsförslag, nu uppflyttas till klass 1 A. Beträffande åter telegrafstationen i Jönköping anser lönenämnden, att denna bör bibehållas i klass 1 B.

Klass 1 B. Telegrafstyrelsens förslag innefattar uppfattning till denna klass från klass 2 av 5 stationer. Lönenämnden anser stationerna i Skövde, Vänersborg och Filipstad, vilkas poängtal (365, 363 respektive 360) ligga nära den undre gränsen för klass 1 B (360 poäng), böra tills vidare bibehållas i klass 2.

Klass 2. Till denna klass föreslår telegrafstyrelsen skola från klass 3 uppflyttas 5 stationer. Lönenämnden tillstyrker förslaget utom beträffande stationerna i Hultsfred och Klippan (båda 288 poäng), vilka tills vidare syntes böra bibehållas i klass 3.

Klass 3. Enligt telegrafstyrelsens förslag skulle 8 stationer uppflyttas från klass 4 till klass 3. Lönenämnden anser stationerna i Ljusdal och Värnamo (238 respektive 233 poäng) fortfarande böra tillhöra klass 4.

Klass 4. Telegrafstyrelsen föreslår uppflyttning från klass 5 till denna klass av tillhopa 15 stationer. Häremot har lönenämnden ingen annan erinran att göra än att stationen i Vadstena (151 poäng), som ligger nära den undre poänggränsen (149) för klass 4, enligt nämndens mening fortfarande bör tillhöra klass 5.

Såsom av det föregående inhämtas, har lönenämnden avstyrkt telegrafstyrelsens förslag i vad det avser uppflyttning i klass av, bland andra, telegrafstationerna i Skövde och Ljusdal. Beträffande stationen i Skövde är emellertid att märka, att densamma redan före 1926 års klassificering i många år tillhört klass 2 samt att sedan sistnämnda år dess redovisningsområde dels utökats genom att de självständiga stationerna i Hjo och Karlsborg indragits och deras redovisningsområden lagts under Skövde station, dels ock i övrigt undergått en stark utveckling. I fråga om stationen i Ljusdal må nämnas, att densamma under en följd av år med sitt poängtal legat över den undre gränsen för klass 3 samt att dess nuvarande poängsiffra överstiger nämnda gräns med ej mindre än 22 poäng. Då i betraktande av dessa omständigheter berörda stationers uppflyttning redan nu till högre

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

klass icke synes komma att föregripa den blivande utredningen rörande ändrade klassificeringsgrunder, har jag ansett mig kunna, utöver vad lönenämnden tillstyrkt, förorda telegrafstyrelsens förslag om uppflyttning i klass jämväl av stationerna i Skövde och Ljusdal.

Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens förslag innefattar uppflyttning i klass av tillhopa 25 stationer samt nedflyttning i klass av sammanlagt 13 stationer.

Sålunda skulle enligt förslaget uppflyttas från klass 1 B till klass 1 A 3 stationer, från klass 2 till klass 1 B 3 stationer, från klass 3 till klass 2 5 stationer, från klass 4 A till klass 3 1 station, från klasserna 4 B och 5 till klass

4 A 6 stationer, från klass 6 till klass 5 3 stationer och från trafikplats till station av klass 6 4 stationer.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvågars befälsförbund hemställt, att ytterligare ett antal stationer, som på grund av sina poängtal syntes berättigade till placering i högre klass än den nuvarande, måtte uppflyttas i klass, nämligen till klass 1 A 15 stationer, till klass 1 B 8 stationer, till klass 2 10 stationer, till klass 3 8 stationer samt till klass 4 A

5 stationer.

I sitt förut omförmälda utlåtande den 14 november 1935 över befälsförbundets framställning har järnvägsstyrelsen på skäl, som förut angivits, avstyrkt densamma.

Lönenämnden har anfört följande:

Lönenämnden har vid sin granskning icke kunnat undgå att finna det mindre tillfredställande, att medan generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsens förslag så gott som uteslutande grunda sig på de utvunna poängtalen, järnvägsstyrelsens förslag i stor omfattning bortser från de utslag beträffande höjningar i klass, som poängberäkningarna lämnat. Lönenämnden har emellertid med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört i sitt utlåtande över förbundets framställning icke ansett sig annat än i vissa enstaka fall kunna föreslå förbättringar i styrelsens förslag. De uppflyttningar, som lönenämnden sålunda vill ifrågasätta och som grunda sig på inhämtade upplysningar rörande vederbörande stationsförståndares arbetsuppgifter, äro följande.

Till de järnvägsstationer, som skola uppflyttas till klass 1 A, bör enligt lönenämndens mening även hänföras Uppsala Central (344 poäng). Trafikrörelsen vid stationen har under senare år avsevärt ökats, vartill kommer, att stationsföreståndaren erhållit ökade arbetsuppgifter genom att Uppsala Norra station inordnats under stationen.

Laxå järnvägsstation (244 poäng), som för närvarande tillhör klass 2, har ansetts bland de i denna klass placerade stationerna vara den, som med hänsyn till graden av svårskötthet bör, utöver de av järnvägsstyrelsen föreslagna, i första hand erhålla uppflyttning vid en mera omfattande omklassificering av järnvägsstationerna. Lönenämnden föreslår fördenskull stationens placera i klass 1 B.

Förutom de järnvägsstationer, som av järnvägsstyrelsen föreslås skola uppflyttas till klass 2, anser lönenämnden, att även stationerna i Härnösand (208 poäng) och Långsele (196 poäng) böra hänföras till samma klass. Båda stationerna, som nu tillhöra klass 3, anses ställa stora krav på stationsföreståndaren.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Slutligen vill lönenämnden förorda, att den nu klass 6 tillhörande järnvägsstationen i Ljungskile (46 poäng) höjes till klass 5. Denna station har att, förutom den vid stationen normalt förekommande trafiken, sommartid ombesörja en avsevärd turisttrafik.

Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna sänkningarna i klass av vissa järnvägsstationer har lönenämnden icke funnit skäl att framställa erinran.

Departe- Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som synas föreligga för uppmentschefen. flyttning i klass av de av lönenämnden härtill förordade ytterligare fem stationerna vid statens järnvägar, och då en dylik åtgärd icke synes verka föregripande på den blivande utredningen rörande ändrade klassificeringsgrunder, har jag ansett mig böra tillstyrka, att, utöver vad järnvägsstyrelsen föreslagit, jämväl berörda fem stationer nu uppflyttas i närmast högre klass.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa trafikanstaltsföreståndare. I

samband med frågan om förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar hava förenämnda personalorganisationer framfört vissa spörsmål, som mera äro av lönereglerings natur.

Så hava posttjänstemännens förening och postmästarföreningen hemställt örn uppflyttning av överpostmästartjänsterna från 26:e till 27:e lönegraden samt av postmästartjänsterna av klass 1 A från 25:e till 26:e lönegraden.

Centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund har hemställt, att frågan om överinspektörernas löneställning (nu 26:e lönegraden), vilken syntes för låg, upptoges till prövning. Järnvägsstyrelsen anser sig ej kunna tillstyrka en dylik höjning annat än i större sammanhang.

Lönenämnden erinrar, att liknande framställningar, som av berörda personalorganisationer inom postverket gjorts i anledning av 1931 års klassificeringsförslag, av nämnden avstyrktes med hänsyn till den allmänna revision av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, som kunde förväntas bliva verkställd i samband med den slutliga prövningen av 1928 års lönekommittés förslag. Lönenämnden anför, att enligt nämndens mening föreliggande frågor borde prövas först i samband med en blivande mera allmän revision av tjänsteförteckningen, varför föreningarnas framställningar i förevarande hänseende icke borde för närvarande föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Departe- Då föreliggande, av omförmälda personalorganisationer väckta spörsmål

n pn t so h pf pn •• ^

aro av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, torde desamma icke nu böra föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle beträffande antalet trafikanstalter inom de olika klasserna — bortsett från klasserna 7 och 8 vid postverket och trafikplatserna vid statens järnvägar — vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

25 Antalet uppflyttningar och nedflyttningar i klass vid de olika verken skulle vid bifall till vad jag förordat bliva följande, därvid motsvarande avvikande siffror enligt verksstyrelsernas förslag angivas inom parentes:

’ Skillnaden beror på att ett postkontor skulle sänkas till poststation.

2 Skillnaden beror på att till trafikplatser skulle nedflyttas 6 stationer av klass 6 men att endast 4 trafikplatser skulle uppflyttas till stationer av klass 6.

8 Ett av dessa postkontor har av generalpoststyrelsen föreslagits uppflyttat till klass 2.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Enligt inom vederbörande verk verkställda beräkningar skulle ett genomförande av de av mig förordade ändringarna i klassindelningen av verkens trafikanstalter medföra en årlig kostnadsökning, oberäknat dyrtidstillägg, av i runda hundratal kronor:

vid postverket ........................................ kronor 26,000

» telegrafverket .................................... » 16,500

» statens järnvägar .................................. » 12,300

Summa kronor 54,800.

Postverket.

Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen samt av en befattning såsom postsparbanksclief m. m. I skrivelse den 18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa organisatoriska förändringar beträffande styrelsen samt till förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket. Styrelsen har därvid till en början uppehållit sig vid styrelsens femte byrå, som handhar postsparbanken och postgirorörelsen, samt byråchefens å nämnda byrå tjänste- och löneställning. Styrelsen anför, att frågan om denne befattningshavares löneställning under senare år flera gånger varit föremål för statsmakternas prövning samt att styrelsen ansett tiden för ett närmare övervägande av denna fråga lämplig nu, då befattningen vore vakant och en prövning således kunde företagas utan att någon viss tjänstemans personliga intressen berördes.

Beträffande postsparbankens och postgirorörelsens utveckling anför styrelsen till en början följande:

Under den tid, som förflutit, sedan postsparbanken genom beslut av 1922 års riksdag med ingången av år 1923 införlivades med postverket såsom en särskild byrå i generalpoststyrelsen, har postsparbankens rörelse företett en mycket stark utveckling, vilken närmare belyses av nedanstående siffror.

1923 Antal motböcker.................................. 696,000

Insättningar, antal................................ 644,000

» belopp, kronor ...................... 47,479,000

Uttagningar, antal................................ 289,000

» belopp, kronor ...................... 35,971,000

Vid slutet av året innestående behållning, kronor____ 135,000,000

202.117.000 473,000,000

Det ekonomiska resultatet av postsparbankens verksamhet har under dessa år förbättrats, och postsparbanken uppvisar numera ett betydande överskott. För år 1933 levererades till postverket icke mindre än 5 miljoner kronor och för år 1934 3 miljoner kronor.

Postgirorörelsen, vilken infördes i Sverige med ingången av år 1925, förlädes jämlikt statsmakternas beslut till samma byrå i generalpoststyrelsen, som handhade postsparbanken. Postgirorörelsen vann mycket snart en stor tillslutning. Antalet kontoinnehavare, vilket vid utgången av det första verksamhetsåret utgjorde 5,000, uppgick vid utgången av år 1934 till cirka 73,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

27 Antalet omsättningar (insättningar och uttagningar) utgjorde sistnämnda år inemot 40 miljoner och dessas belopp omkring llV2 miljarder kronor.

Med den starka ökningen av antalet bokförda poster i postsparbanken och postgirorörelsen hava den med bokföringen sysselsatta personalen och även tjänstemännen med arbetsuppgifter av kontrollerande och övervakande art måst successivt ökas. Å femte byrån tjänstgöra för närvarande omkring 875 personer.

Generalpoststyrelsen anför, att utvecklingen av nämnda rörelsegrenar redan för flera år sedan föranledde överväganden angående löneställningen för den för dessa rörelsegrenar närmast ansvarige byråchefen.

Beträffande denna fråga torde här få erinras om följande.

I en vid 1930 års riksdag väckt motion (II: 221) hemställdes, att riksdagen — under uttalande av önskvärdheten av att utredning, på sätt i motionen förordats, rörande byråchefens å generalpoststyrelsens femte byrå löneställning m. m. bomme till stånd — måtte besluta tillerkänna dåvarande innehavaren av befattningen, byråchefen J. Döss, utöver lönen såsom byråchef, ett årligt »personligt arvode» å 6,000 kronor, att tills vidare utgå, så länge Döss kvarstode i sin befattning såsom närmaste chef för postsparbanken och postgirorörelsen och annorlunda ej rörande nämnda befattning blivit beslutat.

I yttrande häröver den 10 mars 1930 anförde generalpoststyrelsen, att byråchefernas i generalpoststyrelsen liksom i övriga statens affärsdrivande verk löneställning vore i behov av en väsentlig förbättring samt att styrelsen förutsatte, att en av cheferna för affärsverken i skrivelse den 8 mars 1930 begärd utredning örn sagda byråchefers löneställning och anställningsform snarast bomme till stånd. I avvaktan härpå syntes dock frågan om byråchefens å generalpoststyrelsens femte byrå löneställning böra redan då prövas särskilt för sig, och tillstyrkte styrelsen avlöningsförhöjning åt nämnde byråchef med

4,000 kronor. I fråga örn personlig ersättning åt byråchefen Döss erinrade styrelsen, att Kungl. Majit den 20 juni 1924 såsom ersättning för organisationsarbete i samband med postsparbankens inordnande i postverket tillerkänt Döss en gratifikation av 3,000 kronor, samt framhöll, att därest Döss ansåges böra tilldelas någon ytterligare ersättning, denna borde med lämpligt belopp utgå såsom engångsersättning. Postsparbanksfullmäktige instämde i styrelsens förslag om lönetillägg å 4,000 kronor, samt ansågo riktigt, att den ifrågasatta engångsersättningen bestämdes till 10,000 kronor.

Kommunikationsverkens lönenämnd fann sig med hänsyn bland annat till de konsekvenser, som ett bifall till förslaget örn årligt lönetillägg skulle medföra beträffande andra byråchefsbefattningar inom statsförvaltningen, icke kunna tillstyrka ett dylikt lönetillägg men ansåg^ vägande skäl föreligga för engångsersättning i form av gratifikation åt byråchefen Döss. Lönenämndens ordförande och en ledamot ifrågasatte en kombinerad lösning med såväl årligt lönetillägg som en gratifikation.

Riksdagen (skrivelse nr 174) fann sig icke kunna tillstyrka årligt lönetilllägg men anhöll hos Kungl. Majit, att Döss måtte för utfört organisationsarbete inom generalpoststyrelsens postsparbanks- och postgirobyrå tillerkännas en ytterligare gottgörelse med belopp, som Kungl. Majit skulle äga att fastställa.

Genom brev den 3 juli 1930 tillerkände Kungl. Hajd Döss för utfört organisationsarbete beträffande postgirorörelsen en särskild gottgörelse av 9,000 kronor.

I skrivelse den 16 mars 1931 hemställde byråchefen Döss, att Kungl. Majit måtte till nämnda års riksdag avlåta proposition om förändring av hans hy-

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

råchefsbefattning till en befattning med ett arvode av minst 17,000 kronor eller, därest saken ansåges böra definitivt ordnas först vid 1932 års riksdag, i avvaktan därpå för år 1931 tilldela honom en särskild gottgörelse av

5,000 kronor.

Generalpoststyrelsen anförde i utlåtande den 18 mars 1931, att sedan styrelsens förenämnda yttrande den 10 mars 1930 intet inträffat, som kunde föranleda styrelsen att intaga en annan ståndpunkt till frågan än den i sistnämnda yttrande angivna, detta så mycket mindre som riksdagens beslut helt överensstämde med styrelsens beslut i ämnet. Styrelsen kunde således för sin del icke tillstyrka, att frågan om löneställning för Döss utbrötes ur sitt naturliga sammanhang med frågan örn andra byråchefers löneställning. Därest det emellertid ansåges lämpligt att i avvaktan på utredning och beslut i sistnämnda fråga tilldela Döss en särskild gottgörelse för år 1931, hade styrelsen intet att erinra mot att dylik gottgörelse med lämpligt belopp tillerkändes honom.

Statskontoret och lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande av att frågan om ifrågavarande byråchefs löneställning syntes böra lösas först i samband med utredning örn löneställningen för andra byråchefsbefattningar inom statsförvaltningen.

Döss’ framställning ledde icke under år 1931 till något Kungl. Maj:ts beslut.

I skrivelse den 5 mars 1932 hemställde postsparbanksfullmäktige, att förslag måtte avlåtas till 1932 års riksdag om förbättrad tjänste- och löneställning för byråchefen å femte byrån. Fullmäktige anförde därvid, att det syntes böra övervägas, huruvida icke bemälde tjänsteman borde hava överdirektörs tjänsteställning, varjämte fullmäktige framhöllo, att det för de intressen, fullmäktige hade att tillvarataga, vore likgiltigt, om byråchefen Döss erhölle personligt lönetillägg eller hans befattning uppflyttades i högre löneställning men att huvudsaken vore, att han erhölle skälig lön.

Generalpoststyrelsen vidhöll sin år 1931 uttalade uppfattning. Lönenämnden anförde bland annat, att en lösning av frågan örn den rätta löneställningen för ifrågavarande byråchef enligt nämndens mening vore av sådan betydelse, att spörsmålet åter snarast borde bliva föremål för särskild utredning, och tillstyrkte lönenämnden i avvaktan på resultatet av en sådan utredning en gratifikation åt Döss av 4,000 kronor.

Genom beslut den 22 april 1932 uppdrog Kungl. Maj:t åt generalpoststyrelsen att verkställa utredning i fråga om ändring — utan rubbning i styrelsens organisation i övrigt — av tjänste- och löneställningen för omförmälde byråchef ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med skrivelse den 7 oktober 1932 inkom generalpoststyrelsen med utredning i ämnet. Styrelsen anförde därvid, att enligt styrelsens mening befattningen såsom byråchef å styrelsens femte byrå vore av mycket stor vikt och krävde stora kvalifikationer av befattningens innehavare. Styrelsen hade emellertid icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, huruvida denna befattning kunde anses i kvalitativt hänseende intaga en särställning vid jämförelse med motsvarande befattningar i styrelsen i övrigt och ännu mindre givetvis huruvida den vore mera krävande än vissa andra befattningar i samma lönegrad inom andra affärsdrivande verk eller inom andra grenar av statsförvaltningen. Styrelsen funne vissa skäl tala för att frågan om löneställningen lör byråchefen å femte byrån upptoges till prövning i sammanhang med en mera omfattande prövning av lönerna för vissa befattningar i ledande ställning inom statstjänsten och särskilt inom kommunikationsverken. Skulle emellertid Kungl. Majit finna, att föreliggande lönefråga borde

Kungl. Maj:ts proposition nr lål.

utbrytas ur sitt sammanhang med övriga likartade frågor och i avvaktan på en mera omfattande utredning i dessa frågor avgöras för sig, hade styrelsen intet att erinra däremot. Vidkommande formen för förhöjd löneställning åt denna tjänst syntes befattningen i avvaktan på dylik utredning lämpligen böra bibehållas i 30 :e lönegraden men förenas med ett visst årligt arvode därutöver, vilket syntes böra avvägas så, att det sammanlagda lönebeloppet komme att stå i lämpligt förhållande till verkschefens och dennes ställföreträdares löner.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 23 november 1932, att enligt nämndens mening en omändring av ifrågavarande byråchefstjäst till en genom förordnande på viss tid tillsatt befattning visserligen skulle kunna anses motiverad med hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på befattningens innehavare såsom närmaste ledare under verkschefen av postsparbanken och postgirorörelsen. Med hänsyn emellertid till att generalpoststyrelsen uttalat sig för en anordning med särskilt lönetillägg och att postsparbanksfullmäktige ansåge formen för löneförbättring likgiltig, blott byråchefen Döss erhölle skälig lön, hade lönenämnden ansett sig böra stanna för att förorda ett särskilt personligt lönetillägg åt Döss å 3,000 kronor för år.

Statens organisationsnämnd fann frågan om ändrad löneställning för ifrågavarande byråchef icke böra företagas till avgörande annat än i samband med det av affärsverkens styrelser år 1930 väckta spörsmålet om en allmän omprövning av löneställningen för byråcheferna i dessa verk.

Genom beslut den 16 mars 1934 fann Kungl. Majit vad sålunda förekommit icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Generalpoststyrelsen anför nu, att initiativen i frågan om byråchefens å femte byrån löneställning tidigare tagits av andra för frågans lösning intresserade än styrelsen samt att anledningen till att frågan på detta sätt så att säga upptagits utifrån syntes ligga däri, att beträffande chefen för postsparbanken en jämförelse med de löner, som i allmänhet utginge i det enskilda förvärvslivet, läge nära till hands. Styrelsen ansåge sig därför böra först undersöka, vilken löneställning som med denna utgångspunkt vore skälig och vilken organisation som för ernående av denna löneställning vore lämplig. Härom anför styrelsen:

Postsparbanken är Sveriges största sparbank. Någon uttömmande redogörelse för lönenivån för direktörer i enskilda sparbanker kan givetvis icke framläggas. Styrelsen har sig dock bekant, att i vissa sparbanker med en större stad eller ett län som verksamhetsområde direktören åtnjuter lön med

20.000 å 25,000 kronor årligen. Den tjänsteman, vilkens löneställning nu är i fråga, är emellertid närmaste chef icke blott för postsparbanken utan även för postgirorörelsen. Den betalningsförmedling, som verkställes genom denna rörelsegren, torde vara jämförlig nied den, som utövas av en affärsbank. Örn dessa rörelsegrenar ombesörjdes av ett enskilt företag, skulle säkerligen verkställande direktören i ett sådant företag åtnjuta en lön, som överstege även den högsta lön, som staten betalar lill någon verkschef. Då emellertid staten för tjänstemän i chefs- eller liknande ställningar alltid fastställer väsentligt lägre avlöningar än dem, som för likartat arbete idgå i det enskilda förvärvslivet — där en jämförelse är möjlig att verkställa, torde man kunna uppskatta chefslönen i statsförvaltningen till högst 50 °/o av den, som utgår i enskilda företag —- kan med denna utgångspunkt eli arvode av

18.000 kronor anses vara en skälig löneställning för ifrågavarande tjänsteman.

Då i statsförvaltningen i allmänhet löneställningen är ett uttryck för tjäll-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

steställningen, lärer en avlöning av nyss nämnd storleksordning icke kunna tillkomma den för postsparbanken och postgirorörelsen närmast ansvarige tjänstemannen i oförändrad tjänsteställning såsom byråchef. I den förut berörda framställningen från postsparbanksfullmäktige i förevarande ärende ifrågasättes också, huruvida icke nämnda tjänsteman borde hava överdirektörs tjänsteställning.

Generalpoststyrelsen anför, att styrelsen ansett sig böra överväga, huruvida en förändring av byråchefsbefattningen å femte byrån till överdirektörsbefattning skulle vara ändamålsenlig och vilka organisatoriska ändringar borde genomföras i samband därmed. Av olika skäl, bland annat den omständigheten, att man icke under alla förhållanden torde kunna räkna med att den, som kunde anses äga förutsättningar att bedöma de frågor, som sammanhängde med postsparbanken och postgirorörelsen, samtidigt ägde kunskaper och erfarenhet i de många skiftande ärenden, med vilka styrelsen i övrigt hade att taga befattning, har styrelsen emellertid funnit sig icke kunna tillstyrka, att denna organisationsform genomföres.

Styrelsen övergår härefter att undersöka möjligheten av postsparbankens och postgirorörelsens organiserande såsom en från byråindelningen fristående avdelning inom styrelsen samt anför därvid följande:

När frågan om löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte byrå hittills varit föremål för prövning, synes man hava utgått från den förutsättningen, att postsparbanken och postgirorörelsen fortfarande skola ingå som en byrå i styrelsen. Denna uppfattning har varit förklarlig, då ju postsparbanken så sent som år 1922, efter att under ett årtionde hava utgjort ett särskilt ämbetsverk, åter införlivades med generalpoststyrelsen och då postgirorörelsen, vilken infördes med ingången av år 1925, enligt statsmakternas beslut förlädes till samma byrå som postsparbanken. Då för dessa båda rörelsegrenar valts denna organisationsform, förelåg säkerligen icke anledning antaga, att de skulle komma att utvecklas så starkt, som fallet sedermera blivit. Med den omfattning, denna verksamhet numera nått, synes den emellertid icke lämpligen böra fortfarande kvarstå inom den under andra förutsättningar givna ramen. Med hänsyn till dessa rörelsegrenars ställning i postverket finnes icke heller något behov att bibehålla dem såsom en byrå i styrelsen.

Vad först angår postsparbanken, så har denna enligt kungl, förordningen angående postsparbanken den 21 juni 1922 till ändamål att befordra sparsamheten genom att under statens garanti till förräntning mottaga penningar. Insättningar och uttagningar förmedlas genom samtliga postanstalter, vilka således tjäna som filialkontor till postsparbanken. Bokföringen å motboksägarnas konton av insättningar och uttagningar måste enligt sakens natur skötas av ett centralkontor.

Motboksägarnas förbindelser med postsparbanken ombesörjas således av postanstalterna, där postsparbanksgöromålen ingå i det dagliga löpande postarbetet. I postsparbanksrörelsen förekommande in- och utbetalningar av medel redovisas i postanstalternas räkenskapshandlingar jämsides med andra medel, som förekomma för in- och utbetalning i postverkets övriga rörelsegrenar, och äro föremål för kontroll i enahanda ordning som dessa medel.

Medan vid lokalförvaltningen postsparbanksgöromålen handläggas gemensamt med övriga med den egentliga poströrelsen sammanhängande uppgifter, äro i centralförvaltningen de ärenden, som angå postsparbanken, till

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

huvudsaklig del skilda från övriga ärenden, med vilka styrelsen Ilar att taga befattning. Vissa av postsparbanksrörelsen föranledda ärenden handläggas dock i samma ordning som övriga ärenden, vilka avgöras av styrelsen. De tjänsteföreskrifter, som postanstalterna följa vid handläggningen av postsparbanksgöromål, utfärdas sålunda av styrelsen på föredragning av byråchefen å tredje byrån, givetvis efter samråd med byråchefen å femte bvrån. Dessa föreskrifter bliva sällan underkastade några ändringar. Andra ärenden, som kräva samarbete mellan femte byrån och andra byråer, förekomma relativt sparsamt.

I instruktionen för generalpoststyrelsen (svensk författningssamling nr 189/ 1930) § 22 äro uppräknade vissa ärenden, vid vilkas handläggning samtliga byråchefer såvitt möjligt skola vara närvarande. Medan flertalet av de ärenden av förenämnda slag, som föredragas av chefen för en byrå, äro av direkt intresse för övriga byråer och även ofta föranleda samråd med dessa, hava dessa ärenden sällan någon beröring med postsparbankens intressen, liksom dessa senare ligga vid sidan om de uppgifter, som övriga byråer hava att fullgöra. De ärenden, som föredragas av byråcheferna å övriga byråer, hänföra sig nämligen till de uppgifter, som åligga styrelsen i dess egenskap av för postverkets ledning ansvarig myndighet, under det att tyngdpunkten i byråchefens å femte byrån uppgifter ligger i ärenden angående placering av i postsparbanken och postgirorörelsen innestående medel, med vilka ärenden övriga byråer icke taga någon som helst befattning, samt i de speciella uppgifter, som sammanhänga med ledningen av postsparbanken, såsom propaganda, samarbete med andra sparbanker i frågor av gemensamt intresse för sparverksamheten och liknande. Vid handläggningen av ärenden angående medelsplaceringen består styrelsen av generaldirektören, postsparbanksfullmäktige samt byråchefen å femte byrån, tillika föredragande. Då fråga är om ändring i förordningarna angående postsparbanken eller angående postgirorörelsen, skola i behandlingen ytterligare deltaga den eller de byråchefer, som generaldirektören tillkallar.

Innan postsparbanken med ingången av år 1923 åter införlivades med postverket, stod postsparbanken under en särskild styrelse, bestående av generaldirektören, tre utanför verket stående ledamöter samt chefen för postsparbanken, då benämnd postsparbanksdirektör. Den nuvarande organisationsformen skiljer sig således föga från den förut tillämpade. Detta förhållande har sin naturliga förklaring i beskaffenheten av de ärenden, i vilka beslut skola fattas. I fråga örn postsparbanken äro finansfrågorna de avgjort viktigaste, helt skilda från de uppgifter, som i övrigt åligga styrelsen. Handläggningen av förstnämnda ärenden kräver sakkunskap på andra områden än handläggningen av de sistnämnda, och styrelsen har också enligt instruktionen i förra fallet en annan sammansättning än i det senare.

Mellan postsparbanksärendena å ena sidan och övriga på styrelsens handläggning ankommande ärenden å andra sidan förefinnes sålunda icke någon sådan samhörighet, att postsparbanken på grund därav bör ingå som en byrå i styrelsen. Om hänsyn foges endast till olikheten i uppgifter och därav följande olikheter i fråga örn ärendenas handläggning och avgörande, skulle postsparbankens ledning kunna skiljas från postverket. Några praktiska fördelar skulle emellertid icke vinnas härav. Den förening av postsparbanken och postgirorörelsen, som nu består, utgör dessutom ett avgörande hinder för en sådan åtgärd.

I motsats till postsparbanken är nämligen postgirorörelsen en postal rörelse, som måste utövas i anslutning till postverkets övriga verksamhet, och detta icke endast vid lokalförvaltningen utan liven vad beträffar ledningen. Postgirorörelsens utveckling påverkar nämligen i så hög grad utvecklingen av

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

verkets rörelse i övrigt, att ledningen av postgirorörelsen icke lämpligen kan utövas av ett annat organ än det för postverket i övrigt ansvariga. Med postsparbanken har postgirorörelsen icke någon närmare samhörighet. Postgirorörelsen är liksom postanvisningsrörelsen ett organ för verkställande av likvider. Medan belopp, som likvideras genom postanvisning, i regel icke innestå i postverket längre tid, än som motsvarar befordringen från avsändare till adressat, kommer en del av de belopp, som omsättas i postgirorörelsen, att under längre tid stå till postverkets förfogande. Ät dessa medel kan givas en räntebärande placering. Frågor angående placeringen av dessa medel kunna givetvis, såsom fallet för närvarande är, lämpligen handläggas av samma organ, som handhar dessa frågor för postsparbankens vidkommande. Detta förhållande betingar emellertid icke i och för sig, att ärenden angående postgirorörelsen handläggas på samma byrå, som handhar postsparbanken. Då emellertid dessa båda rörelsegrenar en gång förenats till samma byrå, hava de efter hand vuxit samman, så att de icke nu skulle kunna skiljas utan betydande organisatoriska förändringar och avsevärda kostnader. Styrelsen anser sig således böra utgå ifrån att postsparbanken och postgirorörelsen även framgent skola vara förenade under samma ledning.

På sätt här förut nämnts, sysselsättas för närvarande å femte byrån omkring 875 personer. En avsevärd del av denna personal —- över 400 arbetskrafter — tages i anspråk enbart för bokföringen i postgirorörelsen. Detta arbete, vilket till övervägande del utföres med hjälp av maskiner, är icke av den beskaffenhet, att det nödvändigt behöver utföras å samma avdelning, som utövar ledningen av verksamheten, eller ens hos styrelsen. I åtskilliga främmande länder utföres kontobokföringen å särskilda, utanför centralförvaltningen stående kontor. Denna organisationsform har såtillvida företräde framför den i Sverige tillämpade, som i dessa länder verksamhetens ledning icke behöver taga befattning med den löpande driften utan kan odelat ägna sig åt de centrala uppgifterna i verksamheten. Styrelsen har därför övervägt, huruvida kontobokföringen i postgirorörelsen lämpligen skulle kunna förläggas till ett fristående kontor, som skulle ställas under ledning av en för utförandet av detta arbete ansvarig föreståndare. Då emellertid för närvarande personalen i avsevärd omfattning anlitas såväl för postsparbankens som för postgirorörelsens bokföring, skulle en sådan anordning medföra ökade kostnader för personal. Enligt styrelsens mening föreligga således icke förutsättningar för att avskilja kontobokföringen i postgirorörelsen från motsvarande arbete i postsparbanken. Då sistnämnda arbete icke lämpligen kan avskiljas från den centrala ledningen av postsparbanken, torde man böra räkna med att ledningen av postsparbanken och postgirorörelsen samt bokföringen i dessa båda rörelsegrenar tills vidare skola vara förlagda till en och samma avdelning hos styrelsen.

Styrelsens femte byrå skiljer sig, såsom i det föregående sagts, i viktiga hänseenden från övriga byråer. Medan på sistnämnda byråer handläggas de ärenden, som ankomma på styrelsen i dess egenskap av för postverket i dess helhet ansvarig myndighet, och det i de olika rörelsegrenarna förekommande löpande arbetet i allt väsentligt utföres av andra under styrelsens ledning stående organ, är i vad angår postsparbanken och postgirorörelsen enbetydande del av det löpande arbetet förlagd till själva byrån. Ifrågavarande arbete sysselsätter för närvarande en personal av omkring 850 personer. Med den ökning av postsparbankens och postgirorörelsens verksamhet, som kännetecknat de senaste åren och som icke visar tecken till avmattning, torde denna personal rätt snart komma att överstiga 1,000. Redan nu är emellertid antalet tjänstemän väsentligt större än i två så stora ämbetsverk som riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen tillsammans. Administra-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

tiva uppgifter, vilka intaga en central plats i övriga byråers åligganden, förekomma å femte byrån i mindre omfattning, varemot denna byrå har att svara för de betydelsefulla ärendena angående placeringen av i nämnda rörelsegrenar innestående medel.

Generalpoststyrelsen anför, att den särställning, postsparbanken enligt sin natur intoge i postverkets organisation och som jämväl postgirorörelsen erhållit, syntes styrelsen föranleda, att åt den avdelning inom styrelsen, som handhade dessa verksamhetsgrenar, gåves en annan ställning än den, som benämningen byrå innebure. Efter prövning av olika alternativ hade styrelsen funnit, att inrättandet av en särskild, inom styrelsens ram men utanför byråindelningen stående avdelning, förslagsvis benämnd bankavdelning e n, innebure den lämpligaste organisationen. Chefen för denna avdelning borde lämpligen benämnas postsparbankschef. Då löneskalan för ordinarie befattningshavare, som tillsattes medelst konstitutorial, icke sträckte sig till ett för en sådan befattning skäligt belopp, syntes befattningen böra tillsättas allenast på förordnande för viss tid, en anordning, som även ur andra synpunkter kunde anses ändamålsenlig.

Beträffande postsparbankschefens löne- och tjänsteställning yttrar styrelsen följande:

Frågan om lämpligt arvode för postsparbankschefen synes böra bedömas med huvudvikten lagd på hans åligganden i fråga om medelsplaceringen. Denna är av mycket stor omfattning. I postsparbanken och postgirorörelsen innestå för närvarande mer än 600 miljoner kronor. Vid behandlingen av frågor angående medelsplaceringen deltaga i generalpoststyrelsens sammanträden de tre fullmäktige i postsparbanken. Ehuru styrelsen således har tillgång till en framstående sakkunskap vid avgörandet av dylika ärenden, är det givetvis av stor betydelse, att jämväl föredraganden äger förutsättningar att bedöma frågor av finansiell natur.

Av särskild vikt är, att föredraganden själv vakar över att medelsplaceringarna verkställas så, att postsparbanken kan utan svårighet och utan förlust möta de krav, som på grund av inträdande förändringar i ränteläget eller av annan anledning kunna komma att ställas på banken. Föredraganden, vilken bättre än övriga i behandlingen av dessa frågor deltagande äger möjlighet att kontinuerligt följa förhållandet mellan insättningar och uttagningar och bedöma innebörden av förekommande förskjutningar i detta förhållande, bör vara i stånd att bära huvudansvaret för medelsplaceringarna med hänsyn till likviditeten.

Vidare måste det självfallet ankomma på föredraganden att taga initiativ till lämpliga medelsplaceringar. Under de senaste åren med deras rikliga penningtillgång och därav följande svårigheter att finna lämpliga föremål för placeringar har denna uppgift ställt mycket stora krav på föredragandens insikter, intresse och vaksamhet.

Föredraganden måste jämväl med uppmärksamhet följa det allmänna ränteläget och taga initiativ till de förändringar beträffande inlåningsräntan i postsparbanken, som härav påkallas.

Postsparbankschefen skulle vidare hava överinseendet över kontobokföringen. Även med det kvalificerade biträde, han härvid skulle erhålla genom inrättande av den kontorschefstjänst, varom styrelsen i det följande framlägger förslag, komma givetvis de frågor, som sammanhänga med den talrika

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

personalen och den omfattande och dyrbara maskinella utrustningen, att förorsaka chefen för avdelningen ett avsevärt arbete.

Såsom här förut nämnts, hör ledningen av postgirorörelsen organisatoriskt samman med postverkets ledning i övrigt. I viss mindre utsträckning äro även postsparbanksärendena av denna natur. Postsparbankschefen bör i enlighet härmed icke ställas utanför behandlingen av övriga på styrelsens handläggning ankommande ärenden. Vid behandlingen av sådana ärenden skulle han ingå som ledamot i styrelsen. I vilken omfattning han skulle deltaga i handläggningen av sådana ärenden, torde böra i huvuddrag bestämmas av Kungl. Majit i instruktionen för generalpoststyrelsen samt i detaljer av generalpoststyrelsen i arbetsordningen eller, för det enskilda fallet, av generaldirektören.

Ehuru, såsom i det föregående berörts, befattningen såsom chef för bankavdelningen icke kan förutsättas i allmänhet kunna förenas med uppdraget att vara generaldirektörens ställföreträdare, torde det icke kunna anses uteslutet, att sistnämnda uppdrag kan anförtros åt postsparbankschefen lika väl som åt annan ledamot i styrelsen. Där så icke skulle bliva fallet, skulle postsparbankschefen komma att i vissa hänseenden bliva underställd nämnda tjänsteman. Med hänsyn till behovet av överensstämmelse mellan tjänsteställning och löneställning torde postsparbankschefen icke kunna placeras i högre löneställning än byråchef, som är generaldirektörens ställföreträdare. Då sådan byråchef, vilken uppbär ett särskilt arvode av 2,000 kronor för år, i regel torde hava uppnått högsta avlöningen såsom byråchef och sålunda uppbära en sammanlagd löneinkomst av omkring 14,000 kronor, synes för postsparbankschefen ett arvode med sistnämnda belopp kunna komma i fråga. Visserligen finner styrelsen detta arvode — lika väl som avlöningarna till övriga tjänstemän i ledande ställning — väl blygsamt med hänsyn till det med befattningen förenade ansvaret och till i det enskilda förvärvslivet utgående löner till jämförliga tjänstemän. Av skäl, som förut berörts, lärer emellertid en högre löneställning icke för närvarande kunna fastställas utan en genomgripande omorganisation, vilken ur andra synpunkter icke kan anses tillfredsställande.

Generalpoststyrelsen anför slutligen, att styrelsen med förevarande förslag icke velat taga ståndpunkt till frågan, huruvida den föreslagna anställningsformen lämpade sig även för andra tjänstemän med ledande ställning i post verket, eller till frågan om den avlöning, som lämpligen borde utgå till sådana tjänstemän. Vid en reglering av lönerna för tjänstemän på ledande poster i de affärsdrivande verken borde även frågan om löneställningen för postsparbankschefen tagas under ny omprövning. Styrelsen ville därför för sin del betrakta det föreslagna arvodet, 14,000 kronor, för nämnde tjänsteman såsom provisoriskt och avsett att utgå, intill dess statsmakterna fattat beslut med anledning av den utredning, som kunde komma att verkställas i övriga närliggande lönefrågor.

Styrelsen övergår härefter till den personal i övrigt i 2 1 : a och högre lönegrader, som skulle erfordras å bankavdelningen, samt föreslår i sådant hänseende inrättandet av en ny befattning i 28:e lönegraden, benämnd kontorschef, samt nedflvttning av den nuvarande sekreterarbefattningen i 26 :e lönegraden å femte byrån till sekreterartjänst i 24 :e lönegraden ävensom indragning av notariebefattning. Till stöd för dessa förslag yttrar styrelsen följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

35 På sätt i det föregående omnämnts, tiar femte byrån att verkställa kontobokföringen i postsparbanken och postgirorörelsen, ett arbete, som, åtminstone vad girorörelsen beträffar, icke i och för sig är av beskaffenhet att behöva utföras hos styrelsen, övervakandet av detta arbete samt behandlingen av de frågor, som uppkomma i samband med bokföringen, taga en betydande del av byråchefens tid och krafter i anspråk. För en omsorgsfull och betryggande handläggning av de kvalitativt mycket betydelsefulla ärendena, avseende verksamhetens ledning samt medelsplaceringen, blir behandlingen av förut nämnda frågor i hög grad hindrande. Den arbetsbörda, byråchefen å femte byrån för närvarande har, är på grund härav alltför betungande. Den förändrade ställning i gencralpoststyrelsens organisation, som enligt föreliggande förslag chefen för nämnda verksamhetsgrenar skulle komma att intaga, medför givetvis ingen ändring i detta förhållande.

Av skäl, som i det föregående anförts, finner sig styrelsen icke kunna förorda, att bokföringen i postsparbanken och postgirorörelsen helt avskiljes från ledningen av dessa verksamhetsgrenar. Däremot böra åtgärder vidtagas för att befria chefen för avdelningen från de många frågor angående kontobokföringen och dispositionen av den därmed sysselsatta personalen, med vilka han för närvarande har att taga befattning.

Bokföringsposternas antal (insättningar och uttagningar) utgör för närvarande i medeltal per dag i postsparbanken 20,000 och å postgirokontoret 150,000. Det omsatta beloppet uppgår till i postsparbanken omkring lVa miljon kronor och å postgirokontoret 55 miljoner kronor, likaledes i medeltal per dag. Med detta stora arbetsmaterial är det givetvis oundvikligt, att fel och oregelbundenheter dagligen uppstå, beroende av åtgärder från motboksägares respektive kontoinnehavares sida eller av felföringar av bokföringspersonalen. I den mån dylika fel och oregelbundenheter beröra flera olika underavdelningar av byrån, måste givetvis härav uppkommande frågor handläggas av någon ovanför respektive avdelningar stående tjänsteman.

Då arbetsmaterialet inlöper ojämnt, användes viss del av personalen växelvis å olika avdelningar inom byrån. Sjukdomsfall och andra tjänsteförhinder för befattningshavare å dessa avdelningar föranleda jämväl dagligen en viss omgruppering av personalen.

Bortsett från byråchefen finnes för närvarande icke någon tjänsteman, som äger befogenhet att bestämma örn de frågor, som uppkomma i samband med bokföringen, eller om dispositionen av personalen.

Den å byrån placerade sekreteraren har under de senaste åren till viss del varit sysselsatt med nu nämnda ärenden och, då byråchefen varit upptagen av sammanträden eller eljest varit förhindrad, stundom även avgjort dem. Sekreteraren har således i praktiken varit den, som närmast övat tillsyn över det dagliga, löpande arbetet. Tyngdpunkten i hans arbete har kommit att ligga i de uppgifter, som på större kontor i allmänhet åligga kontorschef, ehuru formellt sett ansvaret för hans åtgöranden vilat på byråchefen. Med den utveckling, postsparbanken och postgirorörelsen numera tagit, kan en sådan befattning icke undvaras, och .styrelsen har haft för avsikt att, även örn nämnda verksamhetsgrenar skulle kvarstå som en byrå i .styrelsen, föreslå inrättandet av en kontorschefstjänst.

Kontorschefen .skulle bära det närmaste ansvaret för kontobokföringen och äga avgöra i samband med denna uppkommande frågor, sorn icke äro av beskaffenhet att påkalla chefens för avdelningen eller styrelsens prövning. Ilan skulle vidare äga besluta örn bokföringspersonalens placering till tjänstgöring, örn kortare ledigheter för denna personal, om inkallande av reservpersonal m. m. I fråga örn de för kontohokföringen nöd-

36 Kungl. Majlis proposition nr 141.

vändiga maskinerna skulle kontorschefen ansvara för deras användning, underhåll och vård. För bokföringen erforderliga blanketter, materialier och förbrukningsartiklar skulle han äga an^affa. Vissa frågor skulle han även förediuga i styrelsen.

Kostnaderna för postsparbanken och postgirorörelsen äro i hög grad beroende av det sätt, på vilket personal och maskiner utnyttjas. För handhavandet av den stora personalen krävas särskilda personliga förutsättningar. Med hänsyn till det arbete och ansvar, som sålunda skulle åvila kontorschefen, och till de krav, som måste ställas på befattningens innehavare, synes denna befattning icke böra placeras i lägre tjänsteställning än 28 :e lönegraden.

Inrättandet av kontorscliefsbefattningen skulle från chefen för avdelningen avlyfta åtskilligt arbete. Såsom förut nämnts, har sekreteraren redan nu till dels fullgjort uppgifter, likartade dem, som kontorschefen skulle fullgöra. I viss utsträckning har han även biträtt byråchefen vid förhandlingar med andra statliga institutioner ävensom kommunala organ örn användning av postgirorörelsen, med utredningar i ärenden angående denna rörelse och postsparbanken, i vilka styrelsen haft att avgiva yttranden eller utlåtanden, med uppsättande av viktigare skrivelser och liknande. Med de arbetsuppgifter, kontorschefen skulle erhålla, kan denne tjänsteman icke beräknas medhinna nyssnämnda uppgifter, vilka jämväl organisatoriskt skulle komma att ligga vid sidan av hans egentliga arbete. I den mån sekreteraren, vilken har en alltför stor arbetsbörda, icke kunnat lämna byråchefen erforderligt biträde med nämnda uppgifter, har den ene av de å byrån placerade notarierna fått fullgöra dessa. Då chefen för avdelningen givetvis bör äga tillgång till ett kvalificerat biträde för de viktigare ärenden, som sammanhänga med verksamhetens ledning, kan den nuvarande sekreteraretjänsten icke indragas. Med hänsyn till att dess innehavare framdeles icke skulle taga någon befattning med frågor angående kontobokföringen eller personalen och hans uppgifter således bliva begränsade till utrednings- och liknande arbeten, torde emellertid tjänsten, vilken för närvarande är placerad i 26:e lönegraden, kunna nedflyttas till 24 :e lönegraden.

Sekreteraren borde då övertaga vissa ärenden, som för närvarande beredas av notarierna, samt i viss utsträckning även föredraga dem. Den ena notarietjänsten skulle i samband härmed indragas. I den mån förstärkning av arbetskrafterna för bestridande av dessa göromål skulle erfordras, torde behovet kunna tillgodoses med befattningshavare i lägre tjänsteställning än notarie.

Lönenåmnden har beträffande förslaget örn en särskild bankavdelning med en postsparbankschef såsom föreståndare anfört följande:

Vid den prövning, lönenåmnden på grund av remissen ägnat generalpoststyrelsens föreliggande framställning, har det synts nämnden, att postsparbanksrörelsen och postgirorörelsen numera nått en sådan utveckling och rent organisatoriskt kommit att intaga en sådan särställning, att bärande skäl kunna anses föreligga för att lösgöra byrån för postsparbanks- och postgiroärenden från den övriga byråorganisationen och ombilda densamma till en mera fristående avdelning inom styrelsen. För en sådan anordning synas framför allt tala de egenartade uppgifter, som åligga femte byrån såsom organ för placeringen av de stora penningebelopp, vilka omsättas inom postsparbanken och i postgirorörelsen, d. v. s. uppgifter i viss omfattning liknande dem, som förekomma inom en enskild sparbank.

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

37 Vad angår anställnings- och avlöningsförhållandena för chefen å den nya bankavdelningen, torde lönenämnden få erinra därom, att nämnden tidigare uttalat sig för anordningen med en genom förordnande tillsatt chef för postsparbanks- och postgirorörelsen. Sålunda anförde nämnden i utlåtande den 23 november 1932 över ett av generalpoststyrelsen avgivet förslag angående förbättrad löneställning för byråchefen å styrelsens femte byrå, att en omändring av ifrågavarande byråchefstjänst till en genom förordnande på viss tid tillsatt befattning enligt nämndens mening kunde anses motiverad med hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på innehavaren av denna befattning i hans egenskap av närmaste ledare under verkschefen av postsparbanksverksamheten och postgirorörelsen. Att emellertid lönenämnden vid sagda tillfälle stannade för att förorda ett alternativ, innebärande tilldelande av ett personligt lönetillägg till den enligt löneplanen utgående lönen åt den dåvarande innehavaren av tjänsten, berodde närmast på att generalpoststyrelsens dåvarande förslag utmynnat i en sådan lösning av lönefrågan.

Lönenämnden har sålunda redan tidigare angivit sin uppfattning rörande den anställningsform, som lämpligen bör komma till användning i fråga örn chefen å den avdelning inom styrelsen, där postsparbanks- och postgiroärendena handläggas. Nämnden anser sig icke hava anledning att nu frångå denna uppfattning, särskilt som ifrågavarande tjänsteman i fortsättningen avses skola utöva chefsskapet å en i jämförelse med övriga byråer mera fristående avdelning inom styrelsen. Nämnden torde ock få erinra, hurusom på andra håll inom statsförvaltningen en del innehavare av byråchefstjänster ansetts intaga en sådan särställning, att förordnandesystemet å dem kommit i tillämpning. Såsom exempel härpå må erinras örn förrådsdirektören och verkstadsdirektören inom järnvägsstyrelsen, chefen för byggnadsbyrån inom byggnadsstyrelsen m. fl.

Det skulle visserligen kunna göras gällande, att med ifrågavarande byråchefsbefattnings ombildande till förordnandetjänst borde anstå i avvaktan på den utredning av frågan örn byråchefernas i de af får sdrivande verken löneställning och anställningsform, varom hemställan gjorts i förenämnda skrivelse till Kungl. Majit från cheferna för dessa verk. Då emellertid byråchefsbefattningen å femte byrån för närvarande är vakant och inom närmaste tiden bör besättas med ordinarie innehavare, synas förhållandena kräva en omedelbar omreglering av befattningen.

Vid avgivande av förslag till det arvode, som bör fastställas för chefen för bankavdelningen inom generalpoststyrelsen, bär styrelsen utgått från att hans löneinkomst icke hör överstiga den lön, som tillkommer byråchef, som tilllika innehar uppdrag såsom generaldirektörens ställföreträdare, d. v. s. omkring 14,000 kronor. Emellertid har styrelsen icke ansett det uteslutet, att sistnämnda uppdrag kunde komma att anförtros jämväl åt postsparbankschefen. Dennes sammanlagda årliga löneinkomst skulle under nu angivna förutsättning komma att uppgå lill omkring 16,000 kronor. Lönenämnden vill såsom sin mening uttala, alt de tjänsteåligganden, som avila den för postsparbanken och postgirorörelsen närmast under verkschefen ansvarige tjänstemannen, äro av den betydelsefulla och från styrelsens övriga administrativa verksamhet artskilda natur, att han bör mera odelat ägna sig at arbetet inom sitl speciella verksamhetsområde. Uppdraget såsom generaldirektörens ställföreträdare skulle nödga honom alt i betydande omfattning följa handläggningen av ärendena jämväl inom styrelsens övriga avdelningar — byråerna — och på så sätt föranleda en icke önskvärd splittring i hans arbetsuppgifter. Också har generalpoststyrelsen i sin skrivelse bland annat på nu anförda skäl avvisat tanken på att chefen för hankavdelningen erhölle ställning såsom överdirektör och souschef i styrelsen, varigenom han skulle

38 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

bliva självskriven ersättare för verkschefen. Lönenämnden håller sålunda före, att postsparbankschefen bör vara utesluten från möjligheten att erhålla förordnande såsom generaldirektörens ställföreträdare. Med hänsyn till de höga kvalifikationer, som måste krävas av chefen för bankavdelningen, för att han skall kunna på ett insiktsfullt och förutseende sätt fullgöra sina åliggande särskilt i vad de avse den för postverket så viktiga medelsplaceringen, bör hans arvode sättas relativt högt. Under erinran, att lönenämnden i utlåtande den 18 december 1935 över järnvägsstyrelsens den 30 oktober 1935 gjorda framställning angående inrättande av vissa högre tjänster förordat ett arvode av 16,000 kronor för verkstadsdirektören i järnvägsstyrelsen, anser sig nämnden böra föreslå, att arvodet till postsparbankschefen bestämmes till enahanda belopp. Att vid bifall till detta nämndens förslag postsparbankschefens arvode skulle — i motsats till vad generalpoststyrelsen åsyftat — komma att överstiga löneförmånerna för sådan byråchef i generalpoststyrelsen, som erhållit förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare, synes nämnden icke vara av avgörande betydelse för arvodesfrågans bedömande. Exempel på en dylik lönerelation finnes redan nu inom statsförvaltningen. Därest arvodet bestämmes på nyss angivet sätt, torde ej heller anledning förefinnas att, såsom styrelsen uttalat, betrakta detsamma allenast såsom provisoriskt i avvaktan på resultatet av den ifrågasatta utredningen angående anställnings- och löneförhållandena för de affärsdrivande verkens byråchefer.

Vidkommande den föreslagna nya kontorschefsbefattningen anför lönenämnden, att nämnden funne den ifrågasatta lönegradsplaceringen för denna befattning väl hög i betraktande av den löneställning, som tillkomme befattningshavare i närmast liknande ställning vid kommunikationsverken i övrigt. Det kunde sålunda nämnas, att föreståndarna för vissa kontor inom järnvägsstyrelsen vore placerade i 26 :e lönegraden. Lönenämnden föreställde sig, att en placering av kontorschefstjänsten i 27 :e lönegraden skulle tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifterna i denna helt nya befattning bereda den blivande innehavaren skälig ersättning.

Mot förslaget örn sekreterarbefattningens nedflyttning till 24 :e lönegraden och indragning av en notarietjänst i samband med omorganisationens genomförande har lönenämnden förklarat sig intet hava att erinra.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava övervägandena röranmentschefen.de löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte byrå, vilken byrå handhar postsparbanken och postgirorörelsen, hittills resulterat i att den förste innehavaren av berörda byråchefsbefattning vid ett par tillfällen personligen tillerkänts en engångsersättning för arbetet med nämnda rörelsegrenars organiserande inom postverket. Anledningen till att själva byråchefsbefattningen icke givits en förbättrad löneställning torde huvudsakligen vara den, att trots utvecklingen inom omförmälda rörelsegrenar denna fråga ansetts icke böra prövas isolerat utan i samband med spörsmålet om löneställningen för byråcheferna i allmänhet vid statens affärsdrivande verk och jämväl inom statsförvaltningen i övrigt. Med hänsyn till den ytterligare utveckling, postsparbanks- och postgirorörelserna företett, och då ifrågavarande byråchefsbefattning genom den siste innehavarens avgång numera blivit vakant, har generalpoststyrelsen emellertid ansett tiden vara inne att vidtaga en om-

39 Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

reglering av denna befattning och i samband därmed en organisatorisk ändring av postsparbanks- och postgirorörelserna.

Postsparbanks- och postgirorörelserna hava, på sätt generalpoststyrelsen framhållit, sedan åren 1923 och 1925, då postsparbanken införlivades med postverket respektive postgirorörelsen infördes i Sverige, företett en utveckling, som vid nämnda tidpunkter väl näppeligen kunnat förutses. Därtill kommer, att dessa rörelsegrenar måste anses intaga en särskild ställning inom postverket, bland annat därutinnan att inom desamma det löpande arbetet, i motsats till vad förhållandet är inom övriga rörelsegrenar, till stor del fullgöres å byrån och icke vid lokalförvaltningarna. Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes åt den centrala förvaltningen av postsparbanks- och postgirorörelserna böra givas en i organisatoriskt avseende annan ställning inom styrelsen än den nuvarande, och jag finner mig i sådant hänseende böra förorda generalpoststyrelsens förslag, att ifrågavarande rörelsegrenar utbrytas ur den vanliga byråindelningen och bilda en särskild avdelning inom styrelsen.

Vad beträffar befattningen såsom chef för den nya avdelningen synes det i betraktande av de fordringar, som särskilt på grund av de viktiga ärendena rörande medelsplaceringen måste ställas på befattningens innehavare, vara motiverat, att anställningsform och löneställning skilja sig från de för byråchefer nu gällande. Med hänsyn härtill och då det ej utan olägenhet torde kunna anstå under längre tid med att med ordinarie innehavare besätta den för närvarande vakanta chefsbefattningen, finner jag mig böra utan avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare tillstyrka, att den nuvarande byrachefsbefattningen å femte byrån redan innevarande år utbytes mot en befattning såsom postsparbankschef med förordnande på viss tid.

Vidkommande härefter den nya befattningens löneställning har generalpoststyrelsen föreslagit ett arvode av 14,000 kronor, därvid styrelsen förutsatt, att postsparbankschefen jämväl skulle kunna erhålla uppdrag såsom generaldirektörens ställföreträdare samt att arvodet skulle utgå till dess statsmakterna fattat beslut i anledning av den utredning, som kunde komma att verkställas rörande lönerna för tjänstemän på ledande poster inom affärsverken. Lönenämnden åter har ansett, att postsparbankschefen borde vara utesluten från möjligheten att erhålla förordnande såsom verkschefens ställföreträdare, samt med hänsyn till arbetsuppgifternas krävande art och under erinran, att nämnden i anledning av framställning från järnvägsstyrelsen förordat ett till 16,000 kronor förhöjt arvode för verkstadsdirektören vid statens järnvägar, föreslagit, att jämväl arvodet för postsparbankschefen skulle bestämmas till detta belopp, vilket arvode enligt nämndens mening icke borde betraktas såsom provisoriskt i avvaktan på blivande löneutredning. Med anledning härav vill jag framhålla, att generalpoststyrelsen icke torde böra betagas möjligheten att undantagsvis, där omständigheterna så påkalla, kunna lämna uppdraget såsom generaldirektörens ställföreträdare jämväl åt postsparbankschefen. Vidare vill jag här förutskicka, att jag, såsom i det följande

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

närmare omförmäles, i avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna ansett mig icke böra förorda någon höjning av arvodet för verkstadsdirektören vid statens järnvägar. Även med hänsyn härtill finner jag mig icke kunna tillstyrka, att detta arvode nu bestämmes till högre belopp än 14,000 kronor.

Vad slutligen angår övriga befattningar å den nya bankavdelningen, synes det.erforderligt, att postsparbankschefen för att kunna mera odelat ägna sig åt de viktigare ärendena, särskilt medelsplaceringarna, erhåller biträde av en kvalificerad kraft för överinseendet av kontobokföringen och personalen å avdelningen m. m. Med hänsyn härtill och då i samband med inrättande för sådant ändamål av en ny befattning den nuvarande, vakanta sekreterarbefattningen i 26 :e lönegraden kan utbytas mot en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden samt en notariebefattning kan indragas, vill jag tillstyrka styrelsens förslag om inrättande av en kontorschefstjänst. I fråga örn löneställning torde emellertid i avvaktan på erfarenhet rörande befattningens arbetsuppgifter densamma böra placeras i 27 :e lönegraden.

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden m. lii. I sin skrivelse den 18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar beträffande fördelningen mellan styrelsens andra och fjärde byråer av därstädes förekommande ärenden samt dessa ärendens beredning och föredragning ävensom i samband därmed inrättande av en sekreterarbefattning å fjärde byrån.

Till andra byråns handläggning höra nu ärenden angående kapitalökningsanslag och förnyelsefond för postverket, postverkets fastighetsförvaltning ävensom anskaffande av för verket erforderliga lokaler i allmänhet samt postlokalers uppvärmning, belysning och städning, postverkets fartyg, postverkets industriella drift (verkstad, garage med automobilverkstad i Stockholm, blankettryckeri med bokbinderi samt frimärkstryckeri), centralupphandlingen av inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom disposition, underhåll, redovisning och avskrivning av dylika effekter, postverkets frimärks-, persedel- och blankettförråd, anskaffande och tillhandahållande av frankotecken, kvittens- och svarskuponger, ficksparbössor, diligensbiljetter samt statsstämplar, anskaffande av uniformsbeklädnad, stämpelväsendet, telefonabonnemang, postmuseum samt slutligen ärenden angående läkarvård, tillämpning av resereglemente!, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än stationsorten, flyttningskostnader, understöd åt f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare samt livräntor.

Å fjärde byrån handläggas ärenden angående inkomstberäkning och driftkostnadsstater för postverket, upprättande av verkets huvudräkenskaper jämte tillhörande bokslut, upprättande av ekonomiska uppgifter och räkenskapssammandrag, postverkets medelsförvaltning och kassaväsen samt kontroll däröver, revision av distrikts- och lokalförvaltningarnas räkenskaper med undantag av postsparbanks- och postgirorörelserna, avräkningar avseende postverkets ersättning för postsparbanksrörelsens handhavande samt övriga kostnader för postsparbanken ävensom kostnaderna för postgirorörelsen, avräkningar beträffande genom postverket försålda radiolicenser och inkasserade tullavgifter, avräkningar och likvider med utländska postförvaltningar, postverkets bestyr med skatteuppbörd, i den mån dessa ärenden icke

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

handläggas å tredje byrån, utbetalning av folkpensioner, ersättning för felaktigt utbetalda postanvisnings- och postgiromedel m. m., avskrivning av postverkets fordringar i vissa fall, postverkets pensionsfond och undcrstödskassa m. m.

Beträffande ärendena å andra byrån anför generalpoststyrelsen, att av desamma fastighetsärendena under senare år kommit att intaga en alltmer framträdande plats. Härom yttrar styrelsen:

Postverket äger för närvarande, bortsett från områden avsedda till landningsfält för flygplan, 78 fastigheter, representerande ett sammanlagt bokfört värde av omkring 35 miljoner kronor. I verkets egna byggnader inrymmas lokaler för generalpoststyrelsen, postverkets verkstad samt 58 postkontor och 2 postexpeditioner. Antalet till uthyrning avsedda bostads-, kontors- och butikslägenheter i verkets fastigheter uppgår till över 600.

Det är givet, att detta stora fastighetsbestånd föranleder ett avsevärt arbete. Före den under år 1927 genomförda omorganisationen av generalpoststyrelsen och postdirektionerna hade postdirektörerna att öva tillsyn över fastigheternas i landsorten underhåll, att verkställa besiktning av fastigheterna samt att besluta örn reparationsarbeten inom en viss kostnadsram. För att åstadkomma en enhetlig och likformig handläggning av härtill hörande ärenden blev fastighetsförvaltningen under nämnda år helt centraliserad till styrelsen.

Jämsides med fastighetsärendena handläggas å andra byrån frågor om förhyrande av för postverket erforderliga lokaler i allmänhet samt postlokalers uppvärmning, belysning och städning. Antalet för postanstalterna förhyrda lokaler uppgår för närvarande till 474. Även dessa ärenden äro av betydande omfattning och vikt.

Med den förberedande behandlingen av ovan nämnda ärenden sysselsättas för närvarande tre tjänstemän i respektive 20 :e, 17 :e och ll:e lönegraderna med tjänstemannen i 20 :e lönegraden, en kontrollör, såsom närmast ansvarig för ärendenas beredning, varefter de av byråchefen föredragas i styrelsen i den mån han icke själv äger avgöra dem. På grund av det stora antalet fastighetsärenden erfordras nu förstärkning av den därmed sysselsatta personalen. Med hänsyn till ärendenas ekonomiska betydelse har styrelsen övervägt inrättandet av en ny befattning i högre löneställning än 20 :e lönegraden, vilkens innehavare skulle svara för beredningen av dessa ärenden och för det dagliga arbetet inom fastighetsavdelningen.

Den nuvarande ordningen medför emellertid så till vida ett dubbelarbete, sorn dessa ärenden beredas av nämnda avdelning och därefter föredragas eller avgöras av byråchefen. I detta hänseende skulle inrättandet av en ny befattning icke innebära någon ändring. Däremot skulle, örn dessa ärenden överflyttades till handläggning av sekreteraren med biträde av annan personal, sekreteraren kunna i styrelsen föredraga en betydande del av de fastighets- och liknande ärenden, som byråchefen för närvarande har att föredraga, varvid för handläggning av denne skulle av ärenden av detta slag återstå sådana, som äro av större ekonomisk betydelse, såsom om förvärv av fastighet, nybyggnader och större ombyggnader av fastighet och liknande. Styrelsen har således för avsikt att låta sekreteraren övertaga beredningen av nämnda ärenden samt, i viss omfattning, även föredragningen av dessa.

Sekreteraren å andra byrån har emellertid för närvarande till åliggande att bereda och i styrelsen föredraga ärenden angående läkarvård, tillämpning av resereglementet, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än sta-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

tioneringsorten, flyttningskostnader samt angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare m. fl. ävensom angående livräntor. Dessa ärenden äro av den omfattning, att de taga sekreterarens tid nära nog helt i anspråk. För vissa utredningsarbeten bär han dessutom biträde av annan personal. Ifrågavarande ärenden äro emellertid icke av samma natur som övriga till andra byråns handläggning hörande ärenden. Att de likväl hittills behandlats å denna byrå, beror därpå, att andra byrån före den under år 1927 genomförda omorganisationen handhade ekonomiska ärenden i allmänhet, till vilka nämnda ärenden äro att hänföra. Då övriga ekonomiärenden nämnda år överflyttades till fjärde byrån, medan nämnda ärenden angående läkarvård m. m. kvarlämnades å andra byrån, var anledningen härtill, att sekreteraren å andra byrån, som ägde goda förutsättningar att fortfarande liksom förut handlägga sistnämnda frågor, icke ansågs lämpligen kunna övertaga andra arbetsuppgifter, vilket skulle hava blivit nödvändigt, därest dessa ärenden överflyttades till annan byrå. Skulle jämväl sekreteraren hava överflyttats till fjärde byrån, hade det icke kunnat undvikas, att han måst i viss utsträckning övertaga för honom nya arbetsuppgifter, varför icke heller denna anordning ansågs lämpligen kunna genomföras.

Generalpoststyrelsen framhåller, att styrelsen med hänsyn till vikten av att tillförsäkra ärendena angående förvaltningen av postverkets fastigheter, förhyrande av postlokaler m. m. en mera rationell handläggning och samtidigt bereda byråchefen erforderlig lättnad i hans för närvarande alltför omfattande föredragningsskyldighet numera funne det ofrånkomligt att, därest dyrare anordningar skulle kunna undvikas, låta sekreteraren övertaga beredningen och, i viss omfattning, föredragningen av dessa och överflytta ärendena angående läkarvård, ersättning för tjänsteresor, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten, flyttningskostnader ävensom angående livräntor till fjärde byrån, dit de på grund av såväl organisatoriska skäl som lämplighetshänsyn borde vara förlagda. Vidare vore det avsett att till den av styrelsen föreslagna nya trafikbyrån överflytta ärenden angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare m. fl.

Styrelsen yttrar härefter:

Genom den här ovan berörda anordningen skulle därjämte vinnas den fördelen, att sekreteraren vöre väl förtrogen med en viktig del av byråns arbetsområde. Han skulle därjämte biträda byråchefen med handläggningen av andra mera betydelsefulla ärenden och således vara skickad att vid förfall för byråchefen fullgöra dennes åligganden.

Den nuvarande sekreteraren kan emellertid icke övertaga nu nämnda fastighets- och liknande ärenden. Hans hälsotillstånd har under senare år varit mindre tillfredsställande, och han har nödgats i betydande utsträckning begagna sig av sjukledighet. Under åren 1933, 1934 och 1935 har han sålunda varit sjukledig icke mindre än respektive 118, 68 och 244 dagar. Någon annan utväg föreligger icke än att överflytta förenämnda sekreterare till övergångsstat och att under hans återstående tjänstetid anvisa honom annat lämpligt arbete.

På sätt förut nämnts, har sekreteraren för beredningen av de ärenden, som föredragits av honom, haft hjälp av en biträdande tjänsteman. Denne, en postassistent, kan vid ärendenas överflyttning till andra byråer indragas.

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Vidkommande ärendena å fjärde byrån anför generalpoststyrelsen följande:

Den omorganisation av generalpoststyrelsen, som på styrelsens förslag ar 1927 beslutades av Kungl. Majit och riksdagen, medförde, att fjärde byrån fullständigt ändrade karaktär. Från byrån överflyttades nämligen ombudsmansexpeditionen till första byrån och reklamationskontoret till tredje byrån. I stället överfördes postverkets huvudkassa samt de bokförings- och revisionsavdelningar, som tidigare tillhört andra byrån, till fjärde byrån, vilken därjämte, likaledes från andra byrån, övertog upprättandet av inkomst- och utgiftsstater samt handläggningen av övriga ärenden av allmänt ekonomisk natur. På grund av denna genomgripande omläggning och då omorganisationen icke skulle fullständigt genomföras förrän vid dåvarande chefens för fjärde byrån avgång från tjänsten den 1 maj 1930 — intill vilken tidpunkt en från andra byrån överflyttad byrådirektörstjänst skulle uppehållas å fjärde byrån — förelågo givetvis stora svårigheter att avgöra, vilken personaluppsättning, som framdeles kunde erfordras å fjärde byråns kansli. Med hänsyn härtill ansåg generalpoststyrelsen sig vid omorganisationsförslagets upprättande i förevarande hänseende allenast böra föreslå, att en förste kontrollör placerades å kansliet.

Enär omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila chefen för fjärde byrån, omöjliggjorde, att han personligen kunde utöva den omedelbara tillsynen och kontrollen över kassa- och räkenskapsväsendet, måste emellertid detta arbete uppdragas åt den förste kontrollör, som ursprungligen avsetts för fjärde byråns kansli. Denna åtgärd ansågs desto mera lämplig, som å ifrågavarande förste kontrollörsbefattning hade placerats en förste aktuarie å övergångsstat, vilken ägde goda insikter i fråga om postverkets räkenskapsväsende, men däremot icke var förtrogen med sådana utredningsarbeten, uppsättandet av skrivelser och övriga expeditioner, som förekomma å kansliet.

Förutom åliggandet att närmast under byråchefen utöva tillsyn över den del av göromålen å fjärde byrån, som avser kassa- och räkenskapsväsendet, har åt denne förste kontrollör uppdragits att förestå utrikes paketrevisionen jämte revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter för med post infört gods samt att handlägga ärenden angående överskott och brister vid postanstalterna samt beträffande familjepensionsavgifter för kvinnliga tjänstemän m. m.

Å fjärde byråns kansli äro för närvarande placerade en kontrollör och en förste postassistent. Förste postassistenten är huvudsakligen sysselsatt med ärenden angående byråns personal, som uppgår till omkring 165 personer, samt den förberedande handläggningen av ersättningsärenden avseende postanvisnings-, postgiro- och postförskottsrörelserna. Å kansliet förekomma omfattande utredningar i ekonomiska frågor, särskilt i samband med uppgörandet av inkomstberäkningar och driftkostnadsstatförslag lör postverket samt i och för fastställandet av postverkets ersättning för postsparbanks- och postgirogöromålen m. m. Vidare kräva de från byråns revisionsavdelningar för prövning överlämnade anmärkningsmålen ofta ingående utredningar och undersökningar, innan desamma kunna upptagas till slutligt avgörande. Detta gäller även i fråga örn sådana folkpensionsärenden, vilka på grund av att de äro av principiell eller eljest mera invecklad art icke slutbehandlas a vederbörande avdelning. För detta utredningsarbete jämte uppsättandet av beslut och skrivelser i viktigare ärenden står för närvarande endast en tjänsteman till byråchefens förfogande, nämligen den å byråns kansli placerade kontrollören.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Styrelsen anför, att omfattningen och betydelsen av det arbete, som utfördes å fjärde byråns kansli, numera krävde, att en sekreterare anställdes å denna byrå. Härigenom skulle även styrelsens önskemål att i högre grad än vad som med nuvarande personalstyrka vore möjligt följa och övervaka anslagsdispositioner och övriga ekonomiska angelägenheter kunna tillgodoses.

Beträffande den nye sekreterarens anställande och arbetsuppgifter anför styrelsen slutligen följande:

Vid sina tidigare överväganden i denna fråga har generalpoststyrelsen beräknat, att med anställandet av sekreterare å fjärde byrån skulle kunna anstå, intill dess den nuvarande innehavaren av förste kontrollörstjänsten å kassa- och räkenskapsavdelningen avgår ur tjänst, vilket inträffar den 1 maj 1938. Under tiden dessförinnan skulle då å fjärde byråns kansli i mån av behov tjänstgöra tillfällig förstärkning av lämplig kvalificerad arbetskraft. Styrelsens avsikt har nämligen varit, att sekreteraren skulle, förutom det viktigaste kansliarbetet, övertaga vissa av de göromål, som för närvarande utföras av nämnde förste kontrollör, samt att förste kontrollörens övriga arbetsuppgifter skulle övertagas av annan personal å byrån. Medelst en sådan omläggning har det ansetts möjligt att indraga förste kontrollörstjänsten i samband med sekreterartjänstens inrättande.

Genom överflyttningen till fjärde byrån av en avsevärd del av de ärenden, som sekreteraren å andra byrån för närvarande handlägger med biträde av övrig kanslipersonal å sagda byrå, inträder emellertid en så stor arbetsökning för fjärde byrån, att med sekreterartjänstens inrättande ej längre kan anstå. Huruvida det på grund av de nytillkommande göromålen kan befinnas nödvändigt med en ersättare — vid vederbörandes avgång — för den förste aktuarie å övergångsstat, som för närvarande uppehåller förste kontrollörstjänsten å kassa- och räkenskapsavdelningen, kan icke bedömas förrän någon tids erfarenhet vunnits av den föreslagna göromålsöverflyftningen från andra till fjärde byrån. Då i alla händelser den eventuellt behövliga arbetskraften kan sättas i lägre grad än förste kontrollör, synes nämnda förste kontrollörstjänst redan nu kunna avföras ur postverkets personalstat.

Sekreteraren å fjärde byrån skulle erhålla synnerligen omfattande och krävande arbetsuppgifter. Han skulle nämligen hava att bereda ärenden av allmänt ekonomisk natur såsom beträffande postverkets inkomstberäkningar och driftkostnadsstater, avräkningar beträffande postsparbanks- och postgirogöromålens handhavande, ärenden angående postverkets pensionsfond och familjepensioneringen samt revisions- och folkpensionsärenden av större vikt och betydelse. Vidare skulle han handlägga ärenden angående överskott och brister vid postanstalterna samt beträffande läkarvård, tillämpning av resereglementet, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten och flyttningskostnader, vilka ärenden jämväl skulle av honom föredragas i styrelsen. Därjämte skulle han fungera som byråchefens närmaste man och ställföreträdare.

På innehavaren av denna sekreterartjänst måste ställas krav på god insikt i postverkets ekonomiska förhållanden och räkenskapsväsende samt ingående författningskännedom, särskilt beträffande avlönings- och pensionsbestämmelser samt i fråga om den allmänna folkpensioneringen. Generalpoststyrelsen har emellertid icke ansett sig böra föreslå högre lönegradsplacering än i 24 :e lönegraden.

Lönenämnden har med hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål, som skulle handläggas av den nye sekreteraren å fjärde byrån, för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ordat bifall till generalpoststyrelsens förslag härutinnan. Styrelsens förslag i övrigt på denna punkt har icke föranlett något uttalande från nämndens sida.

Generalpoststyrelsens förslag i fråga om ärendena å andra byrån synes Departemig ändamålsenligt, och vill jag med hänsyn härtill och i betraktande av mentschefenföreliggande förhållanden tillstyrka, att den nuvarande sekreterarbefattningen i 26:e lönegraden å sagda byrå avses för beredning och, i viss omfattning, föredragning av ärenden rörande postverkets fastigheter och förhyrda lokaler m. m. samt att den nuvarande innehavaren av befattningen uppföres å övergångsstat och befattningen besättes med ny innehavare.

Vad beträffar fjärde byrån, äro de arbetsuppgifter, som numera ankomma på byråns kansli, mångskiftande och jämväl krävande samt skulle genom den ifrågasatta överflyttningen från andra byrån av ärenden rörande läkarvård m. m. ytterligare utökas. Med hänsyn till såväl omfattningen som arten av de ärenden, som sålunda skulle handläggas å kansliet, synes det motiverat, att ifrågavarande byrå i likhet med styrelsens övriga byråer erhåller en kvalificerad arbetskraft, som jämväl kan vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att för sådant ändamål inrättas en ny sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.

Vid bifall härtill skulle en förste kontrollörsbefattning samt en postassistenttjänst kunna indragas.

Två nya aktuariebefattningar. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 28 augusti 1935 samt i sin förut omförmälda skrivelse den 18 december 1935 framlagt förslag om inrättande av två nya befattningar, den ena i 22:a lönegraden och den andra i 21:a lönegraden, samt avsedda såsom föreståndare, den förra för postverkets expedition för försäljning av frankotecken till samlare och den senare för postmuseum.

Beträffande expeditionen för frankoteckensf örsäljning anför styrelsen följande:

Under januari 1928 öppnades i Stockholm en särskild expedition för försäljning av frankotecken till samlare. Den är förlagd under postkontoret Stockholm 1 samt förestås av en kontrollör. Redan från första början visade allmänbeten livligt intresse för expeditionen och tog flitigt dess tjänster i anspråk. Örn expeditionens arbetsuppgifter och verksamhet torde följande närmare upplysningar böra lämnas. Såsom av själva namnet framgår är expeditionens uppgift att försälja frankotecken till samlare. Försäljningen inskränker sig givetvis icke till kontantförsäljning vid disken utan sker också under form av effektuerande av ingångna skriftliga rekvisitioner, i stor omfattning från utlandet. Expeditionen har i sammanhang därmed utvecklat sig till en fullständig upplysningsbyrå uti filatelistiska frågor, som angå svenska frankotecken överhuvud taget, och dit vända sig i sadant hänseende i betydlig utsträckning filatelistiska sammanslutningar, enskilda samlare och frimärkshandlande såväl inom som utom riket. Föreståndaren bär härvid att föra en omfattande skriftväxling med kunder inom och utom riket. Genom rundskrivelser till föreningar och enskilda samlare hållet han dem underrättade örn de förändringar, som ske beträffande frimätkenas färge!,

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

papper, tryck o. s. v., förändringar, som gå den stora allmänheten förbi, men som för samlare äro av stort intresse. Han måste genom uppsatser i in- och utländska facktidskrifter väcka intresse för de svenska märkena och med de stora utländska firmorna underhålla ständig skriftväxling, då det är av vikt för dessa firmor att erhålla besked för sina specialsamlare om differenser i de olika upplagorna, örn nya plåtar och så vidare. Dessutom har han att genom de utländska tidskrifterna följa förändringar och nyheter inom filatelien. Vid lämpliga tillfällen brukar han vidare, för att stimulera intresset, hålla föredrag inom de svenska frimärksföreningarna; och han har att avgiva förslag i frågor, som beröra expeditionens verksamhet, såsom ifråga om frimärken, datumstämplar och liknande.

De göromål sålunda, som krävas av expeditionens föreståndare, äro icke av allmän postal karaktär. De förutsätta särskilt förvärvade kunskaper utöver eller vid sidan av de vanliga fackkunskaperna Föreståndaren måste äga en grundlig kännedom om frimärkenas historia, framställning samt egenskaper. Härutöver erfordras — såsom torde framgå av nyss lämnade meddelande om arten av hans sysslor — särskilda personliga förutsättningar för att rörelsen må lämna ett gott resultat. Av efterföljande siffror framgår omfattningen av expeditionens verksamhet:

Uppbörden är sålunda ganska betydande och är lika stor och större än den lokala uppbörden vid åtskilliga postkontor av klass 2.

De ordinarie personalomkostnaderna för expeditionen uppgå till 10,770 kronor för år. Vid särskilda tillfällen kan någon personalförstärkning vara erforderlig, detta dock undantagsvis. Under år 1934 anlitades sålunda icke någon förstärkning. Som lokal åt expeditionen är upplåtet utrymme i anslutning till postkontorets Stockholm 1 lokaler. Hyresvärdet av detta utrymme beräknas till omkring 800 kronor per år.

Rörelsen lämnar sålunda ett förhållandevis stort överskott.

Expeditionens nuvarande föreståndare, en kontrollör, innehar 20 :e lönegraden. Denna lönegrad anser generalpoststyrelsen emellertid vara för låg, om skälig hänsyn tages till verksamhetens omfattning och säregna art. Ett gott resultat är, såsom av det sagda torde framgå, i allra högsta grad beroende på föreståndarens personliga förutsättningar, på hans intresse och energi samt på hans kunskaper och erfarenhet inom rörelsens områden. För förvärvandet av grundlig sådan erfarenhet och kunskap krävas år av intresserat arbete. De rätta personliga förutsättningarna kunna svårligen förvärvas. Den nuvarande föreståndaren fyller i hög grad de krav, som måste ställas på befattningens innehavare, och det är till största delen tack vare hans stora duglighet och intresse för uppgiften, som expeditionen vunnit det förtroende den har och lämnar ett så gott ekonomiskt resultat. Bortsett från de här nämnda rent sakliga förutsättningarna för befattningens höjande i lönegrad, är en sådan uppfattning synnerligen önskvärd för att den nuva-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

rande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket svårt att ersätta, skall finna med sin egen fördel förenligt att kvarbliva vid befattningen. Då expeditionen, som ovan sagts, är en avdelning av postkontoret Stockholm 1, läge närmast till hands att höja kontrollörst jönsten till en förste kontrollörstjänst (22:a lönegraden).

Emellertid hava expeditionens verksamhet och uppgifter intet gemensamt med postkontorets Stockholm 1 verksamhet. Nästan alla ärenden, som ankomma på expedition, dryftas och handläggas redan nu utan förmedling av postmästaren i direkt samarbete mellan å ena sidan expeditionen samt a andra sidan postdirektionen i Stockholms distrikt eller generalpoststyrelsen, och expeditionen fungerar således redan nu som en i det stora hela självständig expedition. Det är därför lämpligt, att den definitivt skiljes från postkontoret Stockholm 1 och förvandlas till ett självständigt postkontor (på detta sätt är denna sak ordnad i vissa främmande länder), att förestås av en särskild postmästare. Den viktiga lösningen av frågan bör då bli den, att den nuvarande kontrollörsbefattningen icke utbytes mot en förste kontrollörsbefattning utan mot en postmästartjänst av klass 2.

Vidkommande postmuseum yttrar styrelsen följande:

De första åtgärderna för åstadkommande av ett svenskt postmuseum vidtogos år 1893. Nämnda år fäste nämligen generalpoststyrelsen postförvaltarnas uppmärksamhet på lämpligheten av att till postverkets persedelförråd inleverera sådana vid postanstalterna obehövliga föremål, som ansågos vara av något värde för ett blivande postmuseum. En i samband med det första nordiska posttjänstemannamötet i Stockholm år 1903 anordnad postutställning gav ökad näring åt tanken på inrättande av ett permanent postmuseum, och år 1906 öppnades detta museum uti lokaler i posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm, där det fortfarande är inrymt.

Under de nära 30 år, som förflutit sedan postmuseum öppnades, hava museets samlingar ökats i mycket hög grad. Efter att ursprungligen hava varit uppdelade i två avdelningar, den historiska avdelningen och modellsamlingen, äro postmuesi samlingar numera fördelade på följande 14 avdelningar, nämligen: posttransportmedel till lands; posttransportmedel till sjöss; luftpost; fastigheter; uniformer; interiör från äldre postkontor; kassaförvaringsrum, brevstämplingsmaskiner m. m.; brevlådor och skyltar; svensk post i Finland, Östersjöprovinserna etc.; personhistoria; brev och postförordningar; frankotecken och stämplar; brott och olyckor; utländska avdelningen.

Det nu använda utställningsutrymmet omfattar 23 större och mindre rum med en sammanlagd golvyta av omkring 800 kvadratmeter. Beträffande värdet av museets samlingar må nämnas, att enbart frankoteckenssamlingen av filatelister värderats till inemot 1 miljon kronor.

Av det anförda torde framgå, att postmuseum numera är av betydande omfattning. I själva verket kan museet i fråga örn de postala samlingarnas storlek tävla med Reichspostmuseum i Berlin, och det överträffas icke av något annat postmuseum i hela världen. På grund av samlingarnas art äga desamma ett icke allenast postalt utan även mera allmänt kulturellt intresse. Uppskattningen av museet från allmänhetens sida har också successivt ökats, vilket torde i viss mån belysas därav, att antalet besökande stigit från 1,847 personer år 1915 till 0,340 personer år 1934 samt under första hälften av år 1935 utgjort inemot 5,000 personer.

Den starka utveckling, som postmuseum företett, är givetvis i hög grad beroende på den välvilja, som från både .statens och enskildas sida visats museet i form av anslag respektive donationer och understödsverksamhet. Vad anslagen beträffar, må anföras, att Kungl. Majit allt ifrån museets (ill-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

blivelse ställt visst årligt belopp — ursprungligen 1,000 kronor och numera 5,000 kronor — till generalpoststyrelsens förfogande för inköp av sådana föremål och effekter, som kunna befinnas vara av värde för museet. I fråga örn donationerna torde det vara tillfyllest att nämna de omfattande och värdefulla frimärkssamlingar, som överlämnats till postmuseum av direktören Hans Lagerlöf, New York, greve E. von Rosen, Rockelsta, ministern Harald Bildt, Kairo, marindirektören F. Arsenius, Stockholm, professorn A. Levin, Stockholm samt grosshandlaren Fredrik dorchimont, Göteborg. Understödsverksamheten slutligen bedrives av den för nära tio är sedan bildade föreningen »Postmusei vänner», som bland annat utverkat medgivande att av lotterimedel disponera ett belopp av 15,000 kronor för inköp av föremål för postmuseum.

Föreståndarskapet för postmuseum omhänderhades ursprungligen av den notarie hos generalpoststyrelsen, som hade till huvuduppgift att förestå postverkets undervisningsanstalt. För sin befattning med museet uppbar han särskild ersättning av 900 kronor för år. Från och med den 1 maj 1913 genomfördes den ändringen i museets organisation, att åt sekreteraren å generalpoststyrelsens andra byrå uppdrogs att utan särskild ersättning vara föreståndare för postmuseum. Det den dåvarande innehavaren av sekreterartjänsten sålunda meddelade uppdraget utövades sedermera av honom, även sedan han utnämnts till förste intendent hos generalpoststyrelsen, ända till hans i början av år 1935 timade frånfälle. Under framhållande av den betydelse, som föreståndarens personliga insats haft för museets förkovran, samt det avsevärda arbete, som föreståndaren måst ägna museet vid sidan av sin tjänst, hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 14 mars 1924 om bemyndigande att lill museiföreståndaren utbetala ersättning med 600 kronor per år. Sådant bemyndigande lämnades även genom Kungl. Maj: ts beslut den 9 maj 1924.

Ehuru museets föreståndare i avsevärd utsträckning använt sin tjänstefria tid — kvällstimmar, sön- och helgdagar samt delvis även semesterledigheter — till de göromål, som äro förenade med skötseln av postmuseet, har det sedan åtskilliga år varit nödvändigt att för detta ändamål anlita biträden. Så har personalen å förste intendentens expedition i icke ringa utsträckning biträtt med dylika göromål, varjämte en annan hos styrelsen placerad tjänsteman, som äger stort intresse för museets angelägenheter och goda förutsättningar att handhava dem, tid efter annan befriats från en del av honom eljest åliggande göromål för att biträda med skötseln av museet. Här ifrågavarande göromål hava således redan förut krävt en arbetstid, fullt ut motsvarande en hel arbetskraft.

Att i fortsättningen överlåta åt någon tjänsteman att vid sidan av annan tjänstgöring sköta postmuseet låter sig icke göra, därest museets omfattande samlingar skola på ett betryggande sätt vårdas och vidmakthållas. Det kan med en sådan anordning icke heller förväntas, att vederbörande tjänsteman skall hava intresse och krafter till övers för de arbetsuppgifter, som äro förenade med hans ordinarie tjänst. Det måste under sådana förhållanden anses vara ur alla synpunkter mest ändamålsenligt att åt en ordinarie tjänsteman anförtro ansvaret för skötseln av postmuseet och att härför inrätta en särskild befattning.

På innehavaren av den föreslagna befattningen måste givetvis ställas krav på kunskaper i även andra ämnen än dem, med vilka en tjänsteman i allmänhet i sin tjänst kommer i beröring. Han måste således vara väl förtrogen med postverkets historia och de allmänna villkor och förutsättningar, under vilka posten arbetat under olika tidsperioder. Av stor vikt är jämväl, att samlingarna icke endast vårdas utan även ordnas på ett ur museala

Kungl. Mcij:ts proposition nr 141.

synpunkter tillfredsställande sätt. Föreståndaren måste jämväl tillvarataga alla möjliglieter att utöka samlingarna och fördenskull samarbeta med olika organ inom postverket samt med likartade institutioner såväl inom Sverige som i utlandet.

Med hänsyn till de krav, som ur olika synpunkter måste ställas på föreståndaren för postmuseum, kunde det ligga nära till hands att för denna befattning ifrågasätta en jämförelsevis hög placering på löneskalan. Då det emellertid här är fråga om en ny befattning och styrelsen icke har någon erfarenhet att åberopa för ett yrkande på befattningens placering i någon viss lönegrad, finner sig styrelsen böra stanna vid att föreslå den lägsta placering, som enligt styrelsens mening lämpligen kan ifrågakomma för en dylik tjänst, nämligen i 21 :a lönegraden. Befattningen torde böra benämnas arkivarie.

Vid anställande på sätt förut angivits av föreståndare med uteslutande uppgift att handhava postmuseum skulle givetvis den förenämnda, genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1924 medgivna särskilda ersättningen till föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.

Löneniimnclen har anfört följande:

Lönenämnden har i anledning av remissen avlagt besök å expeditionen för försäljning av frankotecken till samlare i ändamål att erhålla närmare kännedom om de arbetsuppgifter, som ankomma på expeditionens föres tändare. Nämnden har därvid närmast kommit till den uppfattningen, att dessa knappast kunna anses vara av så kvalificerad art, att de i och för sig motivera någon egentlig förhöjning i den löneställning, han för närvarande intager. Emellertid har generalpoststyrelsen i sin skrivelse framhållit, att ett gott ekonomiskt resultat av den å här ifrågavarande expedition bedrivna försäljningsrörelsen vore i högsta grad beroende av att föreståndaren besutte de för uppgiften erforderliga personliga förutsättningarna. Den nuvarande föreståndaren fyllde i hög grad de krav, som måste ställas på befattningens innehavare. En uppflyttning i lönegrad av tjänsten vore synnerligen önskvärd för att den nuvarande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket svårt att ersätta, måtte finna det med sin fördel förenligt att kvarbliva vid befattningen.

Med hänsyn till önskvärdheten av att ombyte av innehavare å ifrågavarande tjänst ej sker alltför ofta, har lönenämnden icke velat ställa sig helt avvisande till frågan om en förbättring i sagda föreståndares tjänste- och löneställning. Nämnden håller emellertid före, att inrättandet för nämnda föreståndare av en postmästartjänst icke kan anses erforderligt eller lämpligt, helst som sagda tjänstetitel för närvarande är förbehållen föreståndare för stora postanstalter med deras skilda grenar av poströrelsen omspännande verksamhet. Enligt lönenämndens mening skulle genom utbyte av kontrollörstjänsten mot en befattning i 21 :a lönegraden ifrågavarande föreståndares löneförhållanden bliva på ett lämpligt och skäligt sätt ordnade. Erinras må i detta sammanhang, att föreståndaren för postverkets frimärkstryckeri innehar tjänste- och löneställning såsom aktuarie (21 :a lönegraden). Organisatoriskt sett torde frimärksexpeditionen lämpligen kunna inordnas såsom en särskild avdelning under någon byrå i generalpoststyrelsen, varvid expeditionens föreståndare lämpligen torde kunna erhålla tjänstetiteln aktuarie.

Lönenämnden vill emellertid hava uttalat, att vid den nuvarande innehavarens avgång från befattningen frågan om tjänstens lönegradsplacering bör tagas under förnyad omprövning.

Lönenämnden får alltså förorda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen inrättande från och med den I juli 1936 av en ny aktuariebefattning vid post-

Bihang till riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr lil. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe-

mentschefen

verket samt att Kungl. Majit, under förutsättning av riksdagens bifall till sådant förslag, beslutar om indragning av en kontrollörsbefattning vid samma verk.

Lönenämndens ledamöter hava jämväl avlagt besök å postmuseum och sökt bilda sig ett omdöme rörande föreståndarens arbetsuppgifter. Om ock vissa skäl kunna anföras för inrättande för museets föreståndare av en tjänst i 21 :a lönegraden, torde dock enligt nämndens mening en kontrollörsbefattning kunna åtminstone tillsvidare anses för ändamålet tillfyllest. Lönenämnden får fördenskull på det sätt förorda bifall till styrelsens förslag angående löneställning för postmuseets föreståndare, att för honom inrättas en befattning såsom kontrollör i 20:e lönegraden. Därest emellertid skäl skulle anses föreligga att hänföra befattningen till 21 :a lönegraden, vill lönenämnden framhålla, att benämningen »aktuarie» enligt nämndens mening är att föredraga framför »arkivarie», vilken sistnämnda benämning synes giva en felaktig uppfattning om befattningens natur.

De goda resultat, som uppnåtts vid frankoteckensförsäljningen, synas vara att tillskriva de personliga förutsättningarna hos den nuvarande föreståndaren för denna rörelse. Med hänsyn härtill och till den av generalpoststyrelsen understrukna angelägenheten av att ifrågavarande befattning alltjämt kommer att vara besatt med en sålunda kvalificerad innehavare, vill jag ej motsätta mig, att ifrågavarande tjänst utbytes mot en befattning med något högre löneställning.

Vidkommande föreståndarskapet för postmuseum framgår det av styrelsens utredning, att vården av museets numera omfattande samlingar icke längre på ett tillfredsställande sätt kan utövas såsom bisyssla. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att för liandhavandet av denna uppgift inrättas en särskild befattning vid postverket.

Beträffande lönegradsplaceringen för ifrågavarande två föreståndarbefattningar vill jag framhålla, att deras innehavare måste besitta vissa insikter vid sidan av de vanliga postala fackkunskaperna, särskilt inom filatelien. Med hänsyn härtill och till de förutsättningar i övrigt, som måste fordras av de båda specialavdelningarnas föreståndare, anser jag mig kunna förorda de nya befattningarnas placering i 21 :a lönegraden, och torde deras innehavare lämpligen böra benämnas aktuarie.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle dels en kontrollörsbefattning kunna indragas, dels ock den särskilda ersättningen av 600 kronor årligen till föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.

Fråga om inrättande av en särskild byrå för trafikärenden. I sin skrivelse den 18 okober 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn den nuvarande första byråns uppdelning på två byråer, en personalbyrå och en trafikbyrå. Innan jag ingår härpå, må här erinras om följande.

Första byrån är för närvarande organiserad på två avdelningar, personalavdelningen med därtill hörande ombudsmansexpedition, undervisningsanstalt, militärassistentsexpedition och en för hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition, samt trafikavdelningen. Byråchefen har till åliggande, förutom huvudansvaret för byrån i dess helhet, att förestå personalavdel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ningen, varå finnes placerad bland andra en sekreterare i 26:e lönegraden, medan trafikavdelningen förestås av en byrådirektör, som föredrager eller i förekommande fall själv meddelar beslut i sagda avdelnings ärenden.

Före år 1910 funnos för handläggning av personal- och trafikärenden två byråer, en kansli- (personal-) och en trafikbyrå. Vid 1909 års omorganisation av postverket sammanslogos dessa båda byråer till en byrå, den nuvarande första byrån, och i samband med omorganisation av distriktsförvaltningarna genomfördes från och nied år 1910 en decentralisation av åtskilliga ärenden från generalpoststyrelsen till postdirektionerna.

För att bereda minskning i byråchefens å första byrån arbetsuppgifter framlades efter hemställan av generalpoststyrelsen för riksdagen 1918 förslag örn inrättande av en byrå för trafikärenden (proposition nr 385). Förslaget avslogs av riksdagen, som ifrågasatte, örn icke genom decentralisering av åtskilliga mindre viktiga ärenden generalpoststyrelsens arbetsmängd skulle kunna i ej ringa mån begränsas.

Med anledning av detta riksdagens uttalande genomfördes från och med den 1 februari 1919 ytterligare decentralisation av ärenden från generalpoststyrelsen till distriktsförvaltningarna samt från dessa till lokalförvaltningarna (postmiistarna).

I syfte att bereda lättnad i byråchefens å första byrån arbetsbörda hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse den 23 september 1921, att dåvarande sekreterartjänsten för trafikärenden å sagda byrå måtte utbytas mot en byrådirektörsbefattning, åt vars innehavare skulle uppdragas att närmast bära ansvaret för arbetet å byråns trafikavdelning samt att allt efter ärendenas vikt antingen självständigt avgöra eller ock inför styrelsen föredraga trafikärendena med undantag av en del större ärenden av principiell innebörd. Lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande bland annat, att berörda spörsmål syntes komma att upptagas till prövning av 1920 års postkommitté vid dess utredning rörande förekomsten av överkvalificerad arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar. Vid anmälan inför Kungl. Majit år 1922 (i propositionen nr 195) av ärendet anförde departementschefen, att ehuru bärande skäl syntes hava framförts för ifrågavarande framställning, han likväl med hänsyn till vad lönenämnden anfört ansett förslag i ämnet ej då böra föreläggas riksdagen.

I skrivelse den 18 oktober 1926 återkom generalpoststyrelsen till frågan samt föreslog, att handläggningen och föredragningen av de trafikärenden å första byrån, som ej sammanhängde med personalärendena, skulle överlämnas till byråchefens närmaste man å trafikavdelningen samt att för sådant ändamål sekreterartjänsten å nämnda avdelning skulle höjas till byrådirektörsbefattning. — Lönenämnden avstyrkte i utlåtande den 22 november 1926 förslaget. Lönenämnden framhöll därvid, att i betraktande av det nära sambandet mellan personal- och trafikärendena —- vilket varit den huvudsakliga anledningen till dessa ärendens sammanförande å en byrå —• det ur administrativ synpunkt förefölle mindre riktigt att till väsentlig del frånskilja den senare gruppen av ärenden från byråchefens handläggning. En dylik anordning skulle icke utan fog kunna betraktas såsom ett första steg till ett fullständigt särskiljande av ifrågavarande båda ärendesgrupper genom uppdelning av första byrån i en personalbyrå och en trafikbyrå, något sorn, åtminstone under dåvarande förhållanden, icke kunde anses förenligt nied de statsekonomiska synpunkterna och liven av andra anledningar torde befinnas olämpligt. Beskaffenheten och omfattningen av personaloch trafikärendena syntes ej heller utgöra tillräcklig grund att frångå den gällande organisationsformen med två tjänstemän i sekreterarstnllning såsom föreståndare närmast under byråchefen för respektive avdelningar. Det

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

borde vidare icke förbises, att ett bifall till förslaget säkerligen skulle medföra krav på liknande uppfattning av motsvarande befattningar vid andra verk, därvid kunde erinras om att å telegrafstyrelsens trafikbyrå trafik- och personalavdelningarna förestodes av sekreterare, den ene i 26:e och den andre i 24:e lönegraden. — I propositionen nr 208 till 1927 års riksdag förordades en försöksanordning med förordnande för sekreteraren å trafikavdelningen att tills vidare såsom byrådirektör handlägga och föredraga ifrågavarande trafikärenden, varvid berörda sekreterarbefattning icke skulle uppehållas. Däremot uttalades ingen erinran från riksdagens sida.

I skrivelse den 15 april 1930 föreslog generalpoststyrelsen, att den genom innehavarens befordran till högre tjänst då ledigblivna byrådirektörsbefattningen å andra byrån, vilken befattning sedan år 1927 övergångsvis varit överflyttad till fjärde byrån, måtte placeras å första byrån i och för föredragning av trafikärenden samt att i samband härmed sekreterarbefattningen för dessa ärenden skulle indragas. Lönenämnden anförde, att trafikärendenas vikt och omfattning dåmera finge anses motivera berörda sekreterarbefattnings utbytande mot en byrådirektörstjänst, varför förslaget av nämnden tillstyrktes. I proposition nr 66 till 1931 års riksdag förordades jämväl förslaget, och sedan riksdagen godkänt detsamma tillsattes ifrågavarande, å trafikavdelningen placerade byrådirektörsbefattning från och med den 1 juli 1931 med ordinarie innehavare.

Generalpoststyrelsen anför nu, att byråchefen å första byrån sedan flera år praktiskt taget icke haft någon lid övrig för trafikärenden, utan att de egentliga personalärendena tagit hans lid helt och fullt i anspråk. Med de ständigt ökade krav, som dessa ärenden ställde på personalavdelningen och byråchefen, hade denne i verkligheten icke något initiativ över för trafikfrågornas allmänna planerande och kunde ej heller medhinna att öva någon allmän tillsyn över arbetet inom trafikavdelningen, utan hade allt detta måst övertagas av byrådirektören, som således svarade för trafikavdelningen alldeles såsom en byråchef för sin byrå. Med trafikärendena hade byråchefen praktiskt sett ingen annan befattning än att han några timmar i veckan vore närvarande vid byrådirektörens föredragningar. Förhållandena hade sålunda tvungit fram en anordning, svarande mot ett system med en särskild personalbyrå och en särskild trafikbyrå.

Styrelsen framhåller vidare, att man tidigare, då den nu upptagna frågan varit under omprövning, allmänt varit ense om att första byrån varit för arbetstyngd och att någon åtgärd i det syfte, som de vid skilda tillfällen framlagda förslagen till lösning eftersträvat, vore erforderlig, men också varje gång ställt den definitiva lösningen på framtiden och för stunden sökt bereda byrån erforderlig liittnad genom ökad utflyttning till distrikts- och lokalförvaltningarna av en del ärenden. På denna väg kunde man emellertid nu icke komma längre. Varken personal- eller trafikavdelningen handlade andra ärenden än sådana, som måste handläggas centralt antingen på grund av ärendenas principiella innebörd eller stora ekonomiska räckvidd eller av nödvändigheten att trygga en likformig behandling av ärendena inom postverket i dess helhet. Styrelsen lämnar en redogörelse för några av de viktigaste ärenden, som handläggas av trafikavdelningen, nämligen bestämmandet av ersättningarna till poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare, ordnandet av järnvägspostbefordringen och ansvaret för postvagnsparken, postförbindelserna å landsbygden, postdiligenstrafiken samt postbefordringen luftledes, samt framhåller, att dessa ärenden vore av sådan art,

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

att de icke kunde i vidare mån än som redan skett överflyttas till avgörande av andra organ. Oaktat den decentralisation, som genomförts, vore antalet ärenden å trafikavdelningen högst betydande. Sålunda utgjorde antalet avbyrådirektören föredragna ärenden åren 1931 och 1934 samt under tiden 1 januari—10 december 1935, plenimål respektive 77, 92 och 88 samt byråmål respektive 1,040, 1,272 och 1,291, vartill komme ett stort antal ärenden, i vilka byrådirektören hade att utan föredragning å styrelsens vägnar meddela beslut. Antalet å trafikavdelningen diarieförda ärenden utgjorde under nyssnämnda tidsperioder respektive 2,236, 2,245 och 2,520, varvid vore att märka, dels alt endast viktigare ärenden diariefördes, dels att ett stort antal icke diarieförda ärenden påkallade handläggning från byrådirektörens sida, dels ock att i många fall ett under samma nummer uppfört ärende kunde föranleda ett flertal utgående skrivelser.

Under erinran, att de anslag, med vilkas handhavande trafikavdelningen närmast hade att taga befattning, i 1935 års driftkostnadsstat vore upptagna med ej mindre än cirka 24.5 miljoner kronor, anför styrelsen, att trafikärendenas betydelse liksom även dessa ärendens antal och omfattning vore av den storleksordning, att den väl försvarade en ställning i organisationen jämförlig med den, som andra byråer inom styrelsen intoge på grund av sina verksamhetsområdens vikt och storlek. Det kunde slutligen i detta sammanhang, gentemot det i detta ämne mot ett särskiljande av personal- och trafikärendenas handläggning understundom framförda skälet, att dessa båda ärendesgrupper ägde ett visst inbördes sammanhang, framhållas att, på något enstaka undantag när, personalärenden och trafikärenden inom postverket icke sammanhängde med varandra i högre grad än en mångfald andra ärenden, som folie inom olika byråers verksamhetsområden och vilka sålunda krävde samråd mellan två eller flera byråchefer.

Det borde fördenskull, enligt generalpoststyrelsens uppfattning, icke kunna råda delade meningar om lämpligheten av att vart och ett av de båda stora inom första byrån nu sammanförda versamhetsområdena borde hava en chef, som helt finge bära ansvaret för arbetets behöriga gång och som innehade den tjänstegrad och ställning inom postverkets organisation, vartill hans arbetes vikt och omfattning berättigade honom.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull, att förevarande, sedan mera än 18 år på dagordningen stående organisationsfråga nu måtte bringas till slutlig lösning och att sålunda en byrå med uppgift att handlägga trafikärenden måtte inrättas inom styrelsen.

Beträffande de ärenden, som skulle handläggas å den nya trafikbyrån, anför styrelsen följande:

Inom den föreslagna byråns verksamhetsområde skulle falla de ärenden, som nu handlades av byrådirektören leir trafikärenden, d. v. s. ärenden rörande inrättande av fasta postanstalter, diligenstrafik, postföring å landsväg och sjöledes, postbefordran luftledes, lantbrevbäring, postombud och ångbåtspostexpedition, postbefordran å järnväg och i sjöpostexpedition — därvid frågor örn postkupéers och sjöpostexpeditioners personalbestånd fortfarande skulle behandlas såsom personalärenden — samt anställning- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anlitad personal.

Ärenden angående lådbrevbärarnas anställnings- och avlöningsvillkor handlades å trafikavdelningen, medan frågor örn anordnande av lådbrevbäring för närvarande ankomma på personalavdelningen. Å personalbyrån skulle framdeles icke handläggas andra ärenden av detta slag än sådana,

54 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

som anginge lådbrevbäring i sammanhang med vanlig lokalbrevbäring. I övrigt skulle dessa ärenden handläggas å trafikbyrån.

Slutligen skulle från andra byrån till den nya trafikbyrån överflyttas ärenden rörande understöd åt avgående poststationsföreståndare samt lantoch lådbrevbärare, varigenom samtliga ärenden rörande denna personals förhållande till postverket koinme att tillhöra samma byrå.

Vad beträffar personaluppsättningen å den nya trafikbyrån, skulle enligt styrelsens förslag byrådirektörstjänsten utbytas mot en byråchefsbefattning. Då redan nu byrådirektören icke medhunne att handlägga och föredraga samtliga trafikärenden och då han tid efter annan måste företaga tjänsteresor för inspektion m. m., erfordrades en särskild befattningshavare såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, för vilket ändamål syntes böra inrättas en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden. Vid bifall härtill kunde av de båda å trafikavdelningen placerade notariebefattningarna den ena helt indragas och den andra utbytas mot en kontrollörstjänst, varvid dock tills vidare berörda två befattningars innehavare syntes böra uppföras å övergångsstat. Fullt genomförda skulle de föreslagna förändringarna medföra en kostnadsökning av omkring 1,900 kronor, oberäknat dyrortsoch dyrtidstillägg. Däremot skulle desamma icke inverka på personalbeståndet å personalbyrån, vilket alltjämt skulle utgöras av, förutom byråchefen å nuvarande första byrån, följande tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e å personalavdelningen, nämligen en byrådirektör och ombudsman, en sekreterare i 26:e lönegraden (å kansliet), en sekreterare i 24:e lönegraden (för undervisningsväsendet) samt 2 notarier (en å kansliet och en å ombudsmansexpeditionen).

Löne nämnden har anfört följande:

Det förslag till organisationsförändringar inom första byrån, generalpoststyrelsen nu framlagt, avser att genomföra den uppdelning av ifrågavarande byrå på tvenne byråer, vilken nämnden vid avgivande av sitt förberörda utlåtande den 22 november 1926 förutsåg skola bliva följden av den då ifrågasatta åtgärden att inrätta en särskild byrådirektörsbefattning för trafikärenden. De betänkligheter mot att skilja trafikärendena från byråchefens å första byrån handläggning, åt vilka lönenämnden vid sagda tillfälle gav uttryck, göra sig enligt nämndens mening gällande även då fråga nu är före att genomföra en definitiv skilsmässa mellan första byråns tvenne avdelningar, personalavdelningen och trafikavdelningen, genom deras ombildande till självständiga byråer.

Även örn en hel del trafikärenden äro av natur att kunna beredas och handläggas för sig, synas dock trafikärendena i väsentliga delar äga ett sådant samband med personalärendena, att betydande fördelar måste anses vara förenade med att beredningen av båda dessa ärendesgrupper ledes av och sammanhålles under en byråchef.

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle å trafikbyrån beredas frågor örn anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anställd personal, var för sig utgörande betydande grupper av i postverkets tjänst anlitad personal. Dessa ärenden stå emellertid nära ett flertal av de å personalavdelningen handlagda ärendena rörande personaluppsättning och avlöningsförhållanden m. m. för de personalgrupper, som tjänstgöra å de

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

under sistnämnda avdelning lydande postanstalterna. Övergång mellan anstalter av olika slag förekommer ju ock stundom, och även i övrigt synas förhållandena å över- och underordnade postanstalter delvis löpa parallellt med varandra. Till följd härav skulle en viss dualism i personalärendenas behandling kvarstå även efter den föreslagna omorganisationens genomförande.

Det förut av lönenämnden anförda exemplet från telegrafstyrelsen giver vid handen, att en koncentrering till en och samma byrå av trafikärenden och personalärenden låter sig väl förena med en ändamålsenligt fungerande administration. Inom nyssnämnda styrelse handläggas såväl trafikärenden som personalärenden å en och samma byrå, trafikbyrån, ehuru å särskilda avdelningar, med sekreterare såsom närmast ansvariga under byråchefen för arbetets behöriga bedrivande. Under chefen för trafikbyrån lyda ytterligare tre avdelningar, med sekreterare eller kontrollör såsom föreståndare, ävensom en militäravdelning och en undervisningsanstalt. Uppenbart är emellertid, att byråchefen, för att han skall kunna överblicka och följa arbetet inom en sådan byrås olika avdelningar, måste i betydande omfattning frigöras från sådana löpande ärenden, som utan olägenhet kunna mera självständigt handläggas av underlydande befattningshavare.

Det synes lönenämnden icke vara uteslutet, att byråchefens å generalpoststyrelsens första byrå för närvarande utan tvivel stora arbetsbörda i icke oväsentlig mån skulle kunna lättas genom att personalärendenas handläggning i ökad omfattning anförtroddes åt underordnad personal, främst åt innehavaren av den sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, som är tilldelad byrån. Genom en dylik lättnad skulle byråchefen beredas möjlighet att även ägna sin uppmärksamhet åt behandlingen av de viktigare trafikärendena. Såsom styrelsen framhållit, är byråchefen för närvarande i allt fall i tillfälle att några timmar i veckan vara närvarande vid byrådirektörens föredragning. Med den av lönenämnden antydda omläggningen av arbetsfördelningen borde byråchefens befattning med trafikavdelningens viktigare ärenden kunna icke oväsentligt utvidgas.

Mot generalpoststyrelsens förslag kan slutligen göras den erinran, att de nya förvaltningsenheter, som skulle uppkomma genom den föreslagna tudelningen av första byrån, knappast skulle i storleksordning kunna mäta sig med en byrå av normal omfattning vid kommunikationsverken i allmänhet. Att märka är, att styrelsens förslag icke innebär någon egentlig personalökning i jämförelse med nuvarande förhållanden för utförande av de administrativa uppgifter, som ligga inom ramen för den nuvarande första byrån. När det gäller verk av kommunikationsverkens struktur, torde det närmast få anses såsom en fördel, att icke alltför små förvaltningsenheter tillskapas.

Lönenämnden anför, att om lönenämnden sålunda ansett sig av skilda anledningar icke kunna underlåta att framföra vissa erinringar mot styrelsens förevarande förslag, nämnden å andra sidan icke förbisett, att den alltjämt fortgående utvecklingen inom postverkets olika rörelsegrenar kunde påkalla ändringar av organisatorisk art inom den avdelning av styrelsen, som hade ledningen av verkets trafikrörelse örn hand. Lönenämnden hade med det anförda allenast velat uttala, att en så långt gående organisatorisk åtgärd som den av styrelsen för första byråns vidkommande föreslagna enligt nämndens mening icke innebure den naturligaste och närmast till hands liggande åtgärden för ordnandet av byråns arbetsförhållanden och organisation. Örn emellertid av annan anledning än rådande personalförhållanden

56 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe-

mentschefen

den av nämnden antydda utvägen icke befunnes framkomlig och den nuvarade ordningen icke ansåges möjlig bibehålla, ville nämnden icke motsätta sig styrelsens förslag. Därest en trafikbyrå ansåges böra komma till stånd, hade lönenämnden ingen erinran att framställa mot att en sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden inrättades å byrån.

Såsom av det föregående inhämtas, hava genom postverkets fortgående utveckling arbetsuppgifterna å generalpoststyrelsens första byrå under årens lopp såväl kvantitativt som kvalitativt ökats, så att det slutligen blivit nödvändigt att överlämna beredningen och föredragningen av trafikärendena till en särskild tjänsteman å byrån, nämligen byrådirektören å dess trafikavdelning. Då härigenom byråchefens befattning med trafikärendena efter hand inskränkts, hava möjligheterna för honom att kunna överblicka dessa med tiden allt viktigare ärenden mer och mer minskats.

I syfte att åstadkomma ändring i nu angivna mindre tillfredsställande förhållande har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn inrättande av en särskild byrå för trafikärenden. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida i betraktande av det samband, som onekligen förefinnes mellan åtskilliga trafikärenden och personalärendena, dessa grupper av ärenden lämpligen böra handläggas å skilda byråer. Vid övervägande av såväl denna som övriga på frågan inverkande omständigheter har jag ej funnit mig kunna nu förorda en så vittgående organisationsändring, som styrelsens förslag innebär. I stället har det synts mig böra undersökas, huruvida icke den av styrelsen beträffande andra byrån ifrågasatta anordningen att överflytta vissa ärendens beredning och föredragning på en under byråchefen stående tjänsteman skulle kunna i större utsträckning än nu synes vara fallet tillämpas jämväl beträffande personalärendena å första byrån, varigenom trafikärenden av antytt slag skulle kunna återföras till byråchefens handläggning. Därest det på grund härav skulle befinnas erforderligt att vidtaga någon mindre jämkning beträffande personalen å byrån, torde en dylik åtgärd kunna, örn så erfordras, efter förslag av generalpoststyrelsen vidtagas av Kungl. Majit. Först om det visar sig, att den av mig nu antydda utvägen icke leder till önskat resultat, synes efter förnyad utredning böra övervägas, huruvida andra åtgärder av mera ingripande natur böra vidtagas för vinnande av bästa möjliga behandling av trafikärendena.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande postverket skulle 1 § 1 moni. samt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för tjänstemän vid kommunikationsverken införas en befattning såsom postsparbankschef med ett arvode av 14,000 kronor samt i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vid postverket i 27 :e lönegraden upptagas befattningen kontorschef. Vidare skulle i fråga om antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

57 Slutligen skulle antalet kontrollörs- och postassistentsbefattningar vardera minskas med 1; härom torde Kungl. Maj:t i sinom tid meddela beslut.

Telegrafverket.

Två nya byrådirektörsbefattningar. I skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen gjort framställning örn inrättande av två nya byrådirektörsbefattningar (28:e lönegraden), avsedda för föreståndarna för radiobyråns båda avdelningar, fartygsstationsavdelningen och landstationsavdelningen. Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Omfattningen av radiobyråns verksamhet och betydelsen av dess arbete hava med radioteknikens utveckling allt mera ökats. Då byrån år 1916 organiserades, var dess huvudsakliga uppgift att fullborda och sedan omhänderhava telegrafverkets kuststationer samt att organisera den uthyrningsrörelse av fartygsradiostationer, som då planerades. Sedan dess hava uppgifterna allt mera vidgats. Radiotelegrafförbindelsen med Amerika och europeiska länder hava tillkommit. Rundradiorörelsen har blivit ett arbetsområde av utomordentlig omfattning och betydelse, och med denna har följt det betydelsefulla arbetet med radiostömingarnas undertryckande, varjämte radiobyrån fått att ombesörja flygtrafikens radiobehov.

Radiobyråns arbete, som till övervägande del är av teknisk art, har från början varit uppdelat på två avdelningar, fartygsstationsavdelningen och landstationsavdelningen, vilkas verksamhetsområden namnen rätt noggrant angiva. Fartygsstationsavdelningen har emellertid numera tillförts även arbetet med mark- och pejlstationerna för flygtrafiken, och till dess arbetsuppgifter komma att överföras kuststationerna samt deras komplettering och utökning för radiotelefonändamål.

Landstationsavdelningen handlägger ärenden rörande bland annat de fasta radiotelegrafförbindelserna, nya rundradiostationers planering och byggande, befintliga rundradiostationers drift och underhåll samt övriga tekniska frågor i sammanhang med rundradiorörelsen i Sverige, såsom störningsfrågor m. m.

I organisatoriskt hänseende utgör radiobyrån icke endast en del av telegrafstyrelsen ulan har jämväl funktionen som linje- och trafikdistriktsmyndighet för radionätet.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Sedan år 1920 har fartygsstationsavdelningen föreståtts av en förste byråingenjör och landstationsavdelningen av en byråingenjör, vilken senare år 1928 erhöll förste byråingenjörs tjänsteställning. Avdelningarnas övriga tekniska personal, som år 1920 bestod av 2 biträdande ingenjörer, uppgår nu till 6 linjeingenjörer, 3 ingenjörsassistenter och 6 biträdande, högskolebildade ingenjörer. Radiodistriktets disponerade kapital, som vid utgången av 1920 utgjorde 2.58 miljoner kronor, vartill kom Karlsborgs radiostations å telegrafgrenen bokförda kapital av 0.87 miljoner kronor, uppgick vid utgången av år 1934 till 5.SI miljoner kronor, vartill kommer å telegrafnätet bokförda 3.61 miljoner kronor för telegrafstationerna i Karlsborg och Varberg. Inkomsterna voro år 1920 0.51 miljoner kronor och 1934 8.07 miljoner kronor.

Med hänsyn till den nuvarande omfattningen av radiobyråns verksamhet och inför väntade nya arbetsuppgifter — bland annat, såsom tidigare nämnts, den trådlösa telefonens nystartade användning för sjöfarten, den nu ordnade lufttrafikens ökade krav på radioförbindelser, som enligt statsmakternas beslut skola omhänderhavas av telegrafverket, rundradions allt mer växande vikt och betydelse, det alltmer krävande störningsarbetet, televisionen m. m. — finner styrelsen det ofrånkomligt, att de båda avdelningsföreståndarna givas en tjänsteställning, som bättre skulle svara mot deras krävande arbete.

Att styrelsen ej tidigare, trots arbetets ökade omfattning, framkommit med krav härutinnan beror därpå, att styrelsen velat avvakta resultatet av rundradiokommitténs arbete. Den organisation av rundradioverksamheten, som statsmakterna numera beslutat och varigenom verksamhetens fortsatta bedrivande skall ske å två linjer — den tekniska och programverksamheten -— kräver med hänsyn till det nödvändiga samarbetet dem emellan en höjning av den tekniska ledningens inom telegrafverket tjänsteställning, utan vilken hela denna för statsverket ekonomiskt så gynnsamma verksamhet skulle lida skada.

Styrelsen föreslår därför, att befattningarna såsom föreståndare för fartygsstationsavdelningen och landstationsavdelningen å telegrafstyrelsens radiobyrå höjas från förste byråingenjör i 27:e lönegraden till byrådirektör i 28:e lönegraden.

Av de två förste byråingenjörstjänster, som vid bifall till detta förslag skulle bliva lediga, blir den ena erforderlig för den linjeningenjör å landstationsavdelningen, som närmast skall handha detaljutformningen och byggandet samt underhållet av de större radiostationerna. Den andra tjänsten kommer att återgå till förrådsbyrån, från vilken den togs år 1928 och där den nu icke längre kan avvaras.

De därefter ledigblivande ingenjörstjänsterna — en linjeingenjörstjänst och en byråingenjörstjänst — äro för radiobyrån behövliga för befordran av byråns biträdande ingenjörspersonal, utan vilken befordringsmöjlighet styrelsen icke ser sig i stånd att på tillfredsställande sätt rekrytera ingenjörspersonalen för radioavdelningen med dess i övrigt begränsade befordringsmöjligheter.

I detta sammanhang vill styrelsen anmäla sin avsikt att överflytta en byråingenjörstjänst å telegrafstyrelsens trafikbyrå till styrelsens linjebyrå.

Lönenämnden har i utlåtande den 9 december 1935 anfört följande:

Vad först angår frågan örn uppfattning i byrådirektörsgraden av radiobyråns tvenne förste byråingenjörer får lönenämnden anföra, att den starka utveckling, som kännetecknar telegrafverkets radiorörelse, och de nya framsteg, som ständigt göras inom radiotekniken, givetvis pålägga särskilt den på om-

Kungl. Majlis proposition nr lil.

rådet ledande ingenjörspersonalen nya krävande arbetsuppgifter och ställa ökade krav på densamma i avseende å kompetens och kvalifikationer. Såsom närmare framgår av telegrafstyrelsens skrivelse har den verksamhet, som ledes från radiobyråns tvenne avdelningar, landstationsavdelningen och fartygsstationsavdelningen, till följd av nämnda utveckling vidgats i flera hänseenden, och nya uppgifter förutses skola inom den närmare framtiden tillkomma. I betraktande härav finner lönenämnden skäligt, att föreståndarna för ifrågavarande avdelningar givas byrådirektörs tjänsteställning, med placering i 28:elönegraden.

Beträffande förslaget att överflytta den ena av de ledigblivande förste byraingenjörshefattningarna å telegrafstyrelsens radiobyrå till styrelsens förrådsbyrå vill lönenämnden erinra, hurusom i det förslag angående styrelsens organisation, som i proposition nr 394 förelädes 1919 ars riksdag och av riksdagen godkändes, fanns bland annat upptagen en för för rådsbyrån avsedd förste byråingenjörstjänst. Enligt vad som framgår av propositionen hade det synts nödvändigt att på denna post hava tillgång till en ingenjör, helst med merkantil fallenhet, för att biträda byråchefen särskilt vid de tekniska upphandlingsärendenas bedömande samt för inspektion av distriktsförråden, på det att byråchefen, som måste hava överblick över hela den vidlyftiga förradsrörelsen, icke skulle nödgas allt för mycket fördjupa sig i detaljer. Att emellertid befattningen då icke blev besatt med ordinarie innehavare utan under en följd av år hölls vakant, torde hava sammanhängt med rådande befordringsförhållanden inom verket. Sedan 1928 års riksdag medgivit (skrivelse nr 99), att sagda vakanta förste byråingenjörstjänst finge disponeras för radiobyran och en byråingenjörsbefattning i utbyte överflyttas till förrådsbyrån, har sedan år 1929 en byråingenjör tjänstgjort å sistnämnda byrå såsom byråchefens ställföreträdare och föreståndare för byråns tekniska avdelning.

Då de motiv, som redan år 1919 ansågos tala för inrättande av en föiste byråingenjörstjänst å förrådsbyrån, torde kunna sägas på grund av den allmänna uppgången i telegrafverkets rörelse sedan dess hava vunnit i betydelse, saknar lönenämnden anledning till erinran mot att förenämnda förste byraingenjörsbefattning återföres till förrådsbyrån.

Beträffande styrelsens förslag, i vad det avser ianspraktagande av den andra å radiobyrån ledigblivande förste byråingenjör stjänsten for beredande av förhöjd löneställning åt en å samma byrås landstationsavdelning tjänstgörande linjeingenjör ävensom disponerande av linjeingenjörstjänsten och den å förrådsbvrån ledigblivande byråingenjörsbefattningen i och för åstadkommande av ökade befordringsmöjligheter åt radiobyråns biträdande ingenjorspersonal, har lönenämnden med hänsyn till radiobyråns såväl kvantitativt som kvalitativt starkt ökade arbetsbörda ej heller ansett sig böra framställa någon erinran.

Då genom statsmakternas nästlidet år fattade besial rundradioverksamheten skall i huvudsak tills vidare bedrivas på samma sätt som förut, torde hinder ej längre föreligga att till prövning upptaga frågan örn löneställningen för den högre ingenjörspersonalen å telegrafstyrelsens radiobyrå. Av den av styrelsen nu förebragta utredningen torde framgå, att den snabba utvecklingen av radiorörelsen och de alltjämt fortgående framstegen inom radiotekniken i förening med nya och vidgade arbetsuppgifter kommit och jämväl framdeles ytterligare torde komma att medföra allt mera ökat arbete och ansvar för radiobyrån samt ställa allt större fordringar på särskilt de därstädes ledande ingenjörernas skicklighet och arbetsförmåga. Med hänsyn till

Departe-

mentschefen.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka, att de för förståndarna å radiobyråns båda avdelningar disponerade förste byråingenjörstjänsterna höjas till byrådirektörsbefattningar.

Vad telegrafstyrelsen föreslagit rörande disposition av vid bifall härtill ledigblivande förste byråingenjörs-, byråingenjörs- och linjeingenjörsbefattningar i succession ävensom i fråga om en byråingenjörstjänst å trafikbyrån har ej heller givit mig anledning till erinran.

En ny linjeingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en ny linjeingenjörsbefattning (26:e lönegraden) med placering såsom föreståndare för anläggnings- och underhållsarbeten vid telefonstationerna i Malmö och Limhamn. Rörande behovet av denna befattning anför styrelsen följande:

Inom Malmö underhållsområde finnas sedan 1934 tvenne automatiska telefonstationer, av vilka den ena är belägen i Malmö och nu monterad för 20,200 abonnentnummer, medan den andra är belägen i Limhamn och monterad för 1,900 nummer. De vid dessa två stationer förekommande anläggnings- och underhållsarbetena hava före automatiseringen handhafts av den linjeingenjör, som är föreståndare för den till första linjedistriktet hörande Malmö stadssektion, vilken omfattar Malmö och Trälleborgs underhållsområden. Automatstationernas uppförande har delvis skett under direkt ledning av styrelsens linjebyrå, som för ändamålet ställt arbetskraft till förfogande och senare, i den mån stationerna färdigställts, medverkat till deras skötsel och underhåll.

De framtida anläggnings- och underhållsarbetena å nämnda automatiska telefonstationer, i vilka investerats över 3 miljoner kronor och vilka på grund av abonnentstockens successiva tillväxt komma att kräva ytterligare kapitalinvestering, bliva emellertid av sådan vikt och betydelse, att det ansetts nödvändigt avdela en särskild befattningshavare att förestå desamma. Enär ifrågavarande stationer i tekniskt avseende samarbeta med riks- och landsstationerna i Malmö, vilka för närvarande omfatta tillsammans omkring 100 expeditionsplatser, representerande en kapitalinvestering på närmare en miljon kronor, vore det meningen, att denne befattningshavare även skulle svara för arbetena å dessa stationer.

Vidare må anföras, att för de automatiska växelstationer och abonnentväxlar, som anläggas inom linjedistriktet, föreligga åtskilliga ärenden, som ovillkorligen erfordra specialsakkunnig arbetskraft. Redan nu finnas inom första linjedistriktet färdiga och under byggnad 10 anläggningar av detta slag, och deras antal kan med skäl förväntas komma att snabbt tillväxa. Den ovan angivna i automatisk stationsteknik särskilt sakkunnige befattningshavaren skulle tills vidare även biträda linjedirektören vid handläggandet av ärenden av detta slag.

Med hänsyn till de nu anförda förhållandena finner styrelsen det nödvändigt, att en befattning i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättas för en föreståndare för anläggnings- och underhållsarbetena vid telefonstationerna i Malmö och Limhamn.

Lönenämnden har anfört, att det betydande arbetsområde, varom här vore fråga, och de speciella tekniska arbetsuppgifter, som följde av telefonautomatiseringen, syntes nämnden motivera, att den befattningshavare, som finge sig anförtrodd ledningen av ifrågavarande anläggnings- och underliållsarbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ten, erhölle tjänsteställning såsom linjeingenjör. Under erinran, att befattningshavare med motsvarande tjänstegöromål i Stockholm och Göteborg innehade förste linjeingenjörs tjänsteställning, har lönenämnden förklarat sig tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens förevarande förslag.

Även enligt min mening synas de med ifrågavarande föreståndarskap för- Detpajrtcj' enade arbetsuppgifterna vara av den art och omfattning, att placering i 26 :e lönegraden av den för ledningen avsedda befattningen är skälig. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas en linjeingenjörsbefattning.

En ny överkontrollörsbefattning. Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit inrättande av en ny överkontrollörsbefattning (24:e lönegraden), avsedd såsom föreståndare för rikstelefonbyrån i Stockholm. Till stöd för förslaget anför styrelsen följande:

Föreståndaren för rikstelefonbyrån i Stockholm innehar för närvarande förste kontrollörs tjänstegrad (22:a lönegraden). Under denne tjänsteman äro såsom chefer för byråns olika avdelningar anställda en förste kontrollör och två kontrollörer, varjämte, för utförande av vissa kvalificerade göromål, å byrån är placerad en från aktiebolaget Stockholmstelefon övertagen icke-ordinarie tjänsteman, vars tjänsteställning är närmast jämförlig med kontrollörs. Den biträdande personalen å byrån utgöres av 181 tjänstemän, tillhörande lönegraderna 4—17.

Lönegradsplaceringen för ifrågavarande föreståndartjänst fastställdes år 1914. Antalet befattningshavare å rikstelefonbyrån var då 30, och den å byrån handlagda uppbörden utgjorde omkring 2.5 miljoner kronor per år.

Antalet abonnenter inom redovisningsområdet utgjorde samtidigt omkring

25.000 med 34,000 apparater. Uppbörden å byrån överstiger numera 31 miljoner kronor per år, och antalet abonnenter inom området uppgår till cirka

158.000 med 190,000 apparater. Den starka ökningen beror till väsentlig del på införlivandet av aktiebolaget Stockholmstelefons nät med rikstelefonnätet.

Sedan några år tillbaka är redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel överflyttad från den centrala katalogredaktionen till rikstelefonbyrån.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av det arbete, som påvilar föreståndaren för rikstelefonbyrån, anser sig styrelsen böra föreslå, att befattningen ifråga höjes till överkontrollörs tjänstegrad (24:e lönegraden).

Lönenämnden har anfört, att i betraktande av den omfattande arbetsbörda, rikstelefonbyrån enligt vad telegrafstyrelsen påvisat hade att avverka, lönenämnden funne giltiga skäl föreligga för att byråns föreståndare erhölle den förbättring i löneförmånerna, som skulle följa av hans uppflyttning till överkontrollörsgraden, varför nämnden finge förorda, att åtgärd i sådant syfte vidtoges.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har sedan ifrågavarande Departeföreståndarbefattnings nuvarande löneställning bestämdes rikstelefonbyrånsmentschefcn arbetsbörda starkt ökats, vartill på senare år kommit en ny arbetsuppgift, nämligen redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel. Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som härigenom kommit alt åvila före-

62 Kungl. Majlis proposition nr lil.

ståndaren för byrån, synes skäligt, att han erhåller en förbättrad löneställning. Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet inrättas en överkontrollörsbefattning. Vid bifall härtill torde en förste kontrollörstjänst kunna indragas.

Två nya avdelningsingenjörsbefattningar. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen framlagt förslag om inrättande av två nya avdelningsingenjörsbefattningar (22:a lönegraden) å linjebyråns konstruktionsavdelning. Till grund för sitt förslag anför styrelsen följande:

Å styrelsens konstruktionsavdelning handläggas numera ett mycket stort antal arbetsuppgifter i samband med utexperimenterandet och projekteringen av utrustningar för automatiska telefonanläggningar. Efter att från början hava för stationerna i Stockholm och Göteborg inköpt automatisk utrustning från utomstående företag har styrelsen nämligen alltmera övergått till att för övriga anläggningar i största möjliga utsträckning använda egna konstruktioner och tillverkningar, vilket medför avsevärda fördelar, icke minst därför, att man därigenom på bästa sätt kan taga hänsyn till för telegrafverkets anläggningar säregna omständigheter och krav.

På grund av de automatiska telefonanläggningarnas synnerligen komplicerade natur och även till följd av den utomordentligt snabba tekniska utveckling denna anläggningstyp under de senaste åren undergått har det visat sig, att ett fullföljande av telefonnätets automatisering med användande av egna konstruktioner kräver avsevärt utökad ritarpersonal ävensom kvalificerade och specialutbildade konstruktörer och ledare för detaljarbetet. Visserligen kunna den automatiska telefonins grundläggande principer nu anses i stort sett klarlagda, men arbetet med de automatiska anordningarnas anpassning för olika anläggningsfall ävensom med konstruktionernas modernisering under iakttagande av de ständigt framkommande tekniska förbättringarna kräva för överskådlig framtid ett oavlåtligt och omfattande utvecklingsarbete.

Bland konstruktionsavdelningens sålunda berörda arbetsuppgifter hava under de senaste åren tvenne relativt fristående kategorier kunnat avskiljas, nämligen dels de, som avse automatiska ahonnentväxlar, och dels de, som avse automatiska telefonstationer för landsbygden.

För att tillmötesgå de allt oftare framställda önskemålen örn till telegrafverkets nät anslutbara automatiska abonnentväxlar har sedan omkring år 1930 ett omfattande arbete nedlagts på framskapandet av lämpliga växeltyper av detta slag. För dessa uppgifters lösande avskildes av konstruktionsavdelningens personal en underavdelning, och förmanskapet för denna har anförtrotts åt en ingenjörsassistent. I denna befattningshavares åligganden ingår bland annat även att vid behov övervaka uppmontering och utprovning av automatiska abonnentväxlar.

I samband med och efter de utredningar, som verkställts av den med Kungl. Maj:ts bemyndigande i november 1930 tillsatta kommittén för landsbygdens automatisering, har ett intensivt arbete nedlagts på utarbetandet av lämpliga automatiska stationsutrustningar för mindre stationstyper ävensom på projektering av dylika stationer, såväl i anslutning till manuella stationer som till automatiska nätgrupper. Dessa stationstyper hava befunnits fylla ett stort praktiskt behov, icke minst genom att de möjliggöra anläggandet av telefonstationer även på platser, där växelstationsföreståndare icke kunna erhållas. Från och med år 1931 har på konstruktionsavdelningen funnits avskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

en underavdelning, som handlagt arbetsuppgifter av hithörande slag. Förmanskapet för denna specialavdelning har anförtrotts åt en ingenjörsassistent. Denna befattningshavare har även ålagts att i mån av behov utöva teknisk tillsyn över uppmonteringen av automatiska växelstationer.

De vunna erfarenheterna giva vid handen, att såväl abonnentanläggningar som växelstationer i allt större utsträckning komma att automatiseras. Man måste därför räkna med ett bibehållande för framtiden av de ovan nämnda underavdelningarna vid konstruktionsavdelningen. Med hänsyn till vikten av det dem ålagda arbetet och de stora krav, som måste uppställas å de tjänstemän, som utöva det närmaste förmanskapet, bär det ansetts nödvändigt att nu bereda dem en mot deras ansvarsfulla arbete svarande högre tjänsteställning.

Styrelsen föreslår därför, att å linjebyråns konstruktionsavdelning inrättas två nya avdelningsingenjörstjänster (22:a lönegraden).

Lönenämnden har förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till förslaget.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter av teknisk art, som uppenbarligen ankomma på föreståndarna för ifrågavarande två specialavdelningar inom linjebyrån, vill jag tillstyrka, att för dessa befattningshavare inrättas två avdelningsingenjörstjänster.

Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt örn inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist. Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Växelbordstjänsten vid telefonstationernas lokal- och landsavdelningar har sedan gammalt bestritts uteslutande av extra tjänstemän, benämnda lokalrespektive landstelefonister. Dessa befattnigshavares anställnings- och avlöningsvillkor äro reglerade genom ett mellan telegrafstyrelsen och vederbörande personalorganisation träffat kollektivt avtal. Den ordinarie anställningsformen har icke förekommit inom ifrågavarande arbetsområden. Endast i den mån där anställd tjänsteman nått fram till stadigvarande anställning vid riksavdelningen och antagits till extra rikstelefonist, har hon kunnat ifrågakomma till ordinarie anställning och då såsom rikstelefonist i 6:e lönegraden.

Av skilda anledningar och särskilt med hänsyn till den oundgängligen nödvändiga automatiseringen av lokal- och landsnäten har telegrafstyrelsen tidigare icke velat ifrågasätta överförande av lokal- och landsavdelningarnas personal till en fastare anställningsform. Man har nämligen förutsett, att huvudparten av den vid manuell expedition sysselsatta personalen skulle vid automatiseringstillfällena bliva övertalig, och erfarenheten har visat, att entledigande av övertaliga tjänstemän vid dessa tillfällen måst äga rum i betydande omfattning, särskilt vid de större stationerna.

Automatiseringen av lokalnäten är emellertid nu praktiskt taget fullbordad i Göteborg och Malmö, och i Stockholm återstår endast en stadsdelsstation att överföra till automatisk drift. De till nämnda städer hörande landsnätens automatisering har påbörjats men kommer att pågå i relativt långsamt tempo, varför några särskilda åtgärder för nedbringande av personalantalet vid respektive stationers landsavdelningar icke torde behöva vidtagas. Tele-

Departe-

mentscliefen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

grafstyrelsen anser sig under sådana förhållanden nu kunna med tillräcklig grad av säkerhet beräkna det för framtiden behövliga antalet tjänstemän i lokaltelefonists och landstelefonists tjänsteställning vid ifrågavarande stationer.

Härmed har vad beträffar dessa stationer den förnämsta anledningen till bibehållandet av lokal- och landsavdelningarnas hela personal vid den extra anställningsformen bortfallit. Styrelsen har för den skull under år 1935 överfört ett tämligen betydande antal av dessa avdelningars extra befattningshavare till extra ordinarie anställning med benämning extra ordinarie lokaltelefonist respektive extra ordinarie landstelefonist. I samband härmed hava även de extra rikstelefonisterna vid samma stationer antagits till extra ordinarie rikstelefonister. De nyinrättade extra ordinarie befattningarna hava hänförts till respektive 2:a, 4:e och 6:e lönegraderna.

Styrelsen har för avsikt att även å övriga stationer i riket bereda extra ordinarie anställning åt de där tjänstgörande extra telefonisterna i den mån dessa beräknas bliva för framtiden behövliga efter fullt genomförd automatisering.

Då de här ifrågakommande extra ordinarie tjänstemännen vid lokal- och landsavdelningarna äro avsedda att bibehållas i telegrafverkets tjänst till uppnådd pensionsålder, anser styrelsen rättvisan kräva, att dem i likhet med annan fast anställd personal i statstjänst beredes möjlighet att erhålla ordinarie anställning inom sina respektive arbetsområden. För detta ändamål föreslår styrelsen nyinrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist respektive landstelefonist med placering, den förra i 2:a och den senare i 4:e lönegraden.

Vid bifall till denna hemställan kommer styrelsen att senare till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande antalet behövliga ordinarie tjänster i de nya befattningsgrupperna.

Sedermera har telegrafstyrelsen i skrivelse den 28 december 1935 framlagt förslag om vissa övergångsbestämmelser beträffande de blivande ordinarie lokal- och landstelefonisterna. Styrelsen anför härom följande:

Såsom nämnts i styrelsens skrivelse den 30 augusti 1935, har styrelsen överfört ett tämligen betydande antal extra telefonister vid de automatiserade stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till extra ordinarie anställning. Från början inrättades extra ordinarie befattningar endast i lokaltelefonistgraden (2:a lönegraden), men det befanns snart nödvändigt att uppflytta en del av de sålunda antagna extra ordinarie lokaltelefonisterna till anställning såsom extra ordinarie landstelefonister (4:e lönegraden).

För närvarande finnas vid de nämnda stationerna 147 extra ordinarie lands- och 873 extra ordinarie lokaltelefonister.

Vid bifall till styrelsens i förenämnda skrivelse framställda förslag om inrättande av ordinarie lands- och lokaltelefonistbefattningar synes det därför bliva nödvändigt att bereda åtminstone de äldsta extra ordinarie landstelefonisterna ordinarie landstelefonisttjänster utan att de förut innehaft ordinarie lokaltelefonisttjänst.

Såsom framgår av bilagd sammanställning äro av de extra ordinarie landstelefonisterna 68 placerade i löneklass 6 och 30 i löneklass 5. Vid en tillämpning beträffande dem av bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet för kommunikationsverken skulle de för löneklassplacering få tillgodoräkna sig endast den tid utöver tre år, varunder de innehaft landstelefonists tjänsteställning, medan deras mångåriga lokaltelefonisttid skulle i lönehänseende lämnas utan avseende. Härigenom skulle de vid ordinariebefordringen få en lön,

Kungl. Majlis proposition nr 141.

som vore lägre än deras nuvarande och mindre än den, som deras jämnåriga och yngre kamrater skulle erhålla vid befordran till ordinarie lokaltelefonister. De sistnämnda skulle nämligen för löneklassplacering få tillgodoräkna sig hela sin anställningstid utöver tre år i lokaltelefonistgraden.

För att undvika sådant missförhållande synes det bliva nödvändigt att under en viss övergångstid medgiva extra ordinarie landstelefonist, som erhåller ordinarie landstelefonisttjänst, att i viss omfattning få för placering i löneklass tillgodoräkna sig även anställningstid såsom lokaltelefonist.

Detta synes lämpligen kunna ske i den form, att telegrafstyrelsen bemyndigas att i sådana fall, som här avses, tillgodoräkna vederbörande så stor del av anställningstiden utöver tre år i lokaltelefonistgraden, som erfordras för att giva den utnämnda en löneställning, som med högst en löneklass överstiger den lön, hon skulle hava erhållit, därest hon i stället konstituerats till lokaltelefonist.

I den mån ordinarie lokaltelefonisttjänster bliva inrättade och landsavdelningens personalbehov rekryteras från de ordinarie lokaltelefonisternas grupp, blir ett dylikt medgivande obehövligt, emedan det erforderliga tillgodoräknandet av lokaltelefonisttid då kommer att ske vid vederbörandes utnämning till lokaltelefonist och löneställningen vid därpå följande befordringar regleras genom avlöningsreglementets allmänna bestämmelser angående sneddning och tillgodoräknande.

Lönenämnden har beträffande förslaget om inrättande av lokal- och landstelefonistbefattningar anfört följande:

Även lönenämnden anser bärande skäl tala för att den icke-ordinarie telefonistpersonalen i lands- och lokaltelefonists grad beredes möjlighet till fastare anställning vid verket än som hittills varit fallet, i den mån densamma kan förutses bliva behövlig vid verket för framtiden. Såsom telegrafstyrelsen framhållit, har ock genom den numera genomförda automatiseringen av telefonstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö den förnämsta anledningen till bibehållande av lokal- och landsavdelningarnas telefonistpersonal vid dessa stationer vid den extra anställningsformen bortfallit, i det att behovet för framtiden av dylik personal nu kan med tillräcklig grad av säkerhet beräknas. Under år 1935 har styrelsen överfört ett betydande antal av den extra lokal- och landstelefonistpersonalen vid nämnda stationer till extra ordinarie tjänstemän under benämningen extra ordinarie lokaltelefonister respektive extra ordinarie landstclefonister. Då dessa extra ordinarie tjänstemän äro avsedda att bibehållas i verkets tjänst till uppnådd pensionsålder, synes någon olägenhet icke vara förenad med att dylika befattningshavare i viss omfattning fastare bindas vid verket genom att de uppföras å ordinarie stat. Enligt vad som för nämnden blivit upplyst, är det styrelsens avsikt att allenast successivt och i den man sa finnes lämpligt och ändamålsenligt föreslå överförande på ordinarie stat av befattningshavare tillhörande här ifrågavarande personalgrupper.

I betraktande av det anförda finner sig lönenämnden kunna understödja styrelsens förslag om införande i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet av befattningarna lokaltelefonist och landstelefonist.

Vad härefter angar de lönegrader, i vilka dessa befattningar lämpligen böra placeras, får lönenämnden erinra, att nämnden i viss män tagit ställning till denna fråga redan i samband med avgivande den 8 juni 1925 av utlåtade med förslag till avlöningsbestämmelscr leir extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken. Beträffande sättet för tillämpning av de i förslaget intagna nya bestämmelserna angående tillgodoräknande för löne-

Ilihang till riksdagens protokoll llkSC*. I sand. Nr lil. •>

66 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

klassplacering såsom extra ordinarie tjänsteman av föregående extra anställningstid anförde lönenämnden, att nämnden i dåvarande sammanhang allenast torde böra beröra den vid telegrafverket i stor utsträckning förekommande anordningen att till extra ordinarie befattningshavare med tjänstgöring i olika grenar av kontorsarbetet förflytta personer inom de såsom extra tjänstemän anställda och avlönade telefonistgrupperna, såväl lokal- som landsoch rikstelefonister. Lönenämnden uttalade vidare, att i regel tjänstgöring såsom lokaltelefonist syntes böra anses likvärdig med befattning såsom extra ordinarie skrivbiträde samt tjänstgöring såsom landstelefonist likvärdig med extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Till följd härav borde vid sådan övergång till extra ordinarie anställning, varom fråga vore, dessa befattningshavare, med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna, för placering i löneklass tillgodoföras tidigare telefonisttjänstgöring enligt de i bestämmelserna angivna grunder.

I anslutning till vad nämnden sålunda tidigare yttrat i fi'åga om likvärdighet mellan lokaltelefonisttjänst och landstelefonisttjänst, å ena, samt skrivbiträdesbefattning (2:a lönegraden) respektive kontorsbiträdesbefattning (4:e lönegraden), å andra sidan, får lönenämnden förorda styrelsens förslag, att ordinarie befattning såsom lokaltelefonist hänföres till 2:a lönegraden och ordinarie befattning som landstelefonist till 4:e lönegraden.

I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna yttrar lönenämnden:

Såsom styrelsen i sin motivering till förslaget framhållit och lönenämnden i övrigt i ärendet inhämtat, hava under år 1935 ett betydande antal extra lokaltelefonister vid de automatiserade stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö överförts till extra ordinarie lokaltelefonistanställning, varvid de fått för löneklassplacering i viss omfattning tillgodoräkna sig sin tjänstetid i extra anställning. Vissa av dessa extra ordinarie lokaltelefonister hava sedermera befordrats till extra ordinarie landstelefonister och därvid jämlikt bestämmelserna i 12 § av kungörelsen 1935: 398 kommit i åtnjutande av s. k. suddning. Till följd härav hava de till extra ordinarie landstelefonist befordrade blivit placerade i högre löneklass än den för extra ordinarie landstelefonist gällande lägsta löneklassen. Därest nu styrelsens förslag örn inrättande av ordinarie landstelefonist- och lokaltelefonisttjänster skulle vinna bifall, skulle ifrågavarande extra ordinarie landstelefonister, i den mån de bleve befordrade till ordinarie landstelefonister, komma att — till följd av den begränsade möjligheten för dem att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstetid — i de flesta fall få vidkännas löneminskning och i varje fall erhålla lägre löneklassplacering, än som skulle tillkomma de til! tjänståren jämställda kamrater, som kvarstannat i den extra ordinarie lokaltelefonistgraden och inom denna grad vunne ordinarie anställning. Styrelsens förslag åsyftar fördenskull att åstadkomma en utjämning i löneförhållandena de olika telefonistgrupperna emellan.

Lönenämnden torde i anledning av remissen till en början få framhålla, att givetvis även andra möjligheter till undvikande av löneminskning vid ordinarieblivandet än den av styrelsen ifrågasatta stå de på ordinarie landstelefonistbefattningar aspirerande extra ordinarie landstelefonisterna öppna. En sådan möjlighet ligger däri, att vederbörande extra ordinarie landstelefonist söker och vinner befordran till ordinarie landstelefonisttjänst via den ordinarie lokaltelefonistgraden. En dylik utväg synes dock omständig och opraktisk, när det, såsom här är fallet, gäller att bereda ordinarie anställning åt stora grupper av befattningshavare, vilka förut saknat möjlighet att övergå till ordinarie tjänst. En annan utväg vore. att Kungl. Majit med stöd av riksdagens i skrivelse den 3 maj 1932 (nr 172) givna bemyndigande såsom en över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

G7

gångsanordning medgåve extra ordinarie landstelefonist rätt att efter övergång till ordinarie anställning bibehållas vid den placering i löneklass, hon omedelbart dessförinnan innehaft, samt för ytterligare löneklassuppflyttning tillgodoräkna den tjänstetid intill tre år, hon innehaft denna löneklass. Ett sådant medgivande skulle emellertid medföra ojämnheter i förhållande till en annan grupp bland telefonistpersonalen. Såsom för lönenämnden framhållits, hava nämligen en del förutvarande extra ordinarie landstelefonister blivit befordrade till ordinarie rikstelefonister och därvid i regel placerats i den för rikstelefonist gällande lägsta iöneklassen. Det skulle på så sätt kunna inträffa, att ifrågavarande rikstelefonister, ehuru jämställda i avseende å tjänstår och tillhörande högre lönegrad än landstelefonists, komme att uppbära lägre lön än som utginge till de till ordinarie landstelefonisttjänst befordrade. Då de utvägar, som sålunda närmast erbjuda sig för en utjämning av löneförhållandena för ifrågavarande telefonistgrupper, icke synas vara att förorda och styrelsens förslag i varje fall skulle på ett enhetligt sätt ordna de berörda befattningshavarnas övergång till ordinarie anställning, har lönenämnden, även om förslaget måste i och för sig sägas innebära ett avsteg från gällande avlöningsprinciper, ansett sig kunna tillstyrka detsamma.

Såsom av utredningen i ärendet inhämtas, har automatiseringen av landets tre största telefonstationer nära nog slutförts, varför man numera kan beräkna, att stadigvarande behov av såväl lokal- som landstelefonistpersonal i viss omfattning kommer att förefinnas för framtiden. På grund härav komma ej alla bland denna personal att såsom hittills avgå efter tjänstgöring ett visst antal år, utan åtskilliga sådana tjänstemän komma att kvarbliva i verkets tjänst tills de uppnå den för ordinarie rikstelefonist stadgade pensionsåldern, 55 år. Dessa hava också av styrelsen överförts till extra ordinarie tjänstemän. Då det synes skäligt, att åt ifrågavarande extra ordinarie lokal- och landstelefonister i viss utsträckning liksom åt de icke ordinarie rikstelefonisterna beredes möjlighet till ordinarie anställning, anser jag mig böra utan att avvakta den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna förorda, att för sådant ändamål ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist nu inrättas med placering i 2:a respektive 4:e lönegraden och att alltså avlöningsreglementets tjänsteförteckning i anledning härav kompletteras. Beträffande antalet dylika befattningar torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles, efter därom av telegrafstyrelsen avgivet förslag, meddela beslut.

Vad beträffar telegrafstyrelsens förslag i fråga örn rätt för extra ordinarie landstelefonist att vid befordran direkt till ordinarie landstelefonist på angivet sätt få tillgodoräkna sig jämväl viss tjänstgöringstid såsom icke-ordinarie lokaltelefonist, synes detta förslag innebära det lämpligaste sättet att åvägabringa en erforderlig utjämning mellan de olika grupperna av telefonister, varför jag vill biträda detsamma. Därest riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, bär jag därför för avsikt att framdeles tillstyrka Kungl. Kl a j. t att i förevarande hänseende meddela beslut av den innebörd, som telegrafstyrelsens förslag avser.

Indragning av två radiokommissariebefattningar. I skrivelse den 19 oktober 1935 med förslag i fråga örn antalet ordinarie befattningar av högst

Departe-

mentschefen.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

20 :e lönegraden under år 1936 har telegrafstyrelsen hemställt, att befattningarna såsom föreståndare för Härnösands radiostation samt för Bodens rundradiostation jämte kuststationen därstädes, å vilka befattningar tjänstgjorde, å den förra en radiotelegrafist (12:e lönegraden) och å den senare en telegrafassistent (15:e lönegraden), måtte höjas i lönegrad, befattningen i Härnösand till telegrafkommissarietjänst av klass 6 (15:e lönegraden) samt befattningen i Boden till kontrollörstjänst (20:e lönegraden). Vid bifall härtill kunde två vakanta radiokommissariebefattningar, vilkas innehavare tidigare tjänstgjort såsom föreståndare för Härnösands radiostation och Bodens kuststation, indragas, och har styrelsen hemställt, att antalet radiokommissarietjänster måtte minskas från 7 till 5.

Lönenämnden hade förklarat sig intet hava att erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen av ifrågavarande föreståndarbefattningar.

Genom brev den 15 november 1935 har Kungl. Maj:t fastställt personalstat för telegrafverket för år 1936, därvid telegrafstyrelsens förslag rörande omförmälda föreståndarbefattningars höjning i lönegrad bifallits.

Departe- I anslutning härtill får jag förorda, att ifrågavarande två radiokommismentschefen. sariebefattningar såsom numera obehövliga indragas och att sålunda antalet dylika befattningar minskas från 7 till 5.

Fråga om inrättande av en förste kontrollörsbefattning. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en förste kontrollörsbefattning (22:a lönegraden). Avsikten härmed är att bereda förbättrad löneställning åt den kontrollör, som tjänstgör såsom närmaste man och ställföreträdare åt överkontrollören och föreståndaren för Stockholms telefonstations landsavdelning. Styrelsen anför, att denne Överkontrollör för att kunna utöva en fullt effektiv kontroll över de under Stockholm lydande växelstationernas skötsel måste i mycket stor utsträckning företaga resor inom redovisningsområdet, att under överkontrollörens frånvaro hans normala arbetsuppgifter handlades av ifrågavarande kontrollör samt att denne alltså ständigt måste vara fullt insatt i överkontrollörens åligganden och kunna självständigt förrätta hans göromål ävensom avgöra de frågor, som krävde omedelbar åtgärd. Med hänsyn till de krav, som sålunda måste ställas på denne kontrollör, funne styrelsen det rättvist, att förste kontrollörs tjänsteställning tilldelades honom.

Lönenämnden anför, att nämnden, som haft tillfälle att inhämta närmare upplysningar örn ifrågavarande kontrollörs arbetsuppgifter i tjänsten, i likhet med telegrafstyrelsen funne skäligt, att befattningen förändrades till förste kontrollörstjänst.

Departe- Även örn kvalificerade arbetsuppgifter i en viss omfattnig kommit att åvila mentschefen. inneiiavaren av ifrågavarande kontrollörsbefattning, synas dock tillräckliga skäl icke föreligga att i avvaktan på den stundande allmänna översynen av

69 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

avlöningsförfattningarna uppflytta befattningen i lönegrad. Med åtgärd i sådan riktning torde därför böra tillsvidare anstå.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid telegrafverket upptagas två nya befattningar, nämligen i 2:a lönegraden lokaltelefonist och i 4:e lönegraden landstelefonist. Vidare skulle beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vid telegrafverket vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Statens järnvägar.

Indragning av byggnadsbyrån m. m. I skrivelse den 30’ oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande ändring i löneställning och antal beträffande ett antal ordinarie befattningar i 21 :a och högre lönegrader vid statens järnvägar m. m. Styrelsen har därvid till en början behandlat dylika förändringar, som skulle föranledas av utav styrelsen ifrågasatt indragning av styrelsens byggnadsbyrå. I detta ämne anför styrelsen följande:

För handläggning av ärenden rörande statens järnvägsbyggnader finnes inom styrelsen en särskild byrå, byggnadsbyrån. Då emellertid tidpunkten för färdigställandet av beslutade nya statsbanor nu icke är avlägsen, har styrelsen redan nu i samband med framläggandet av förslag till inrättande av vissa nya befattningar velat framlägga förslag till avveckling av byrån och de befattningar inom 21: a och högre lönegrader, som äro anvisade för densamma.

Byggnadsbyrån anses kunna helt indragas från och med den 1 januari 1938, vid vilken tidpunkt alla arbeten å linjerna kunna väntas vara avslutade. De järnvägsbyggnaderna berörande ärenden, som då icke hunnit avslutas, anser styrelsen kunna överflyttas till andra tjänsteställen inom styrelsen. Styrelsen hemställer alltså, att beslut redan nu måtte meddelas därom, att styrelsens byggnadsbyrå skall indragas från och med den 1 januari 1938.

De för byggnadsbyrån anvisade befattningarna i 21 :a och högre lönegrader hava efter hand kunnat minskas, senast genom beslut av 1935 års riksdag, då en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden indrogs, och utgöra för närvarande en överingenjör, en ombudsman och en byråingenjör. Av dessa är överingenjörsbefattningen vakant och byrån förestås tillsvidare, såsom ock

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

tidigare för Kungl. Majit anmälts, av en extra byråchef. Överingenjörsbefattningen kan nu definitivt indragas, och styrelsen hemställer, att så sker. Vad beträffar ombudsmansbefattningen, vilkens nuvarande innehavare kommer att avgå med ålderspension i slutet av år 1937, kan även denna då indragas. Emellertid torde vid nämnda tidpunkt komma att återstå ett antal ärenden av juridisk natur, berörande järnvägsbyggnaderna, vilka ärenden dock anses kunna överflyttas till handläggning av den andre ombudsmannen i styrelse, om denne utrustas med ett biträde i notaries tjänsteställning. Ombudsmansbefattningen å byggnadsbyrån bör därför från och med den 1 januari 1938 utbytas mot en notariebefattning. Beträffande slutligen byråingenjörsbefattningen uppehåller dess innehavare redan nu en befattning å annan byrå. Han anses därför böra överföras på övergångsstat och befattningen å byggnadsbyrån indragas.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, dels att överingenjörsbefattningen ävensom byråingenjörsbefattningen å byggnadsbyrån måtte nu indragas samt innehavaren av sistnämnda befattning uppföras på övergångsstat, dels ock att, räknat från och med den 1 januari 1938, ombudsmansbefattningen å samma byrå måtte indragas samt i stället inrättas en notariebefattning.

witschefen Då den enda På§ående statsbanebyggnaden, sträckan Arvidsjaur—Jokk- D mokk av inlandsbanan, beräknas bliva fullbordad i slutet av år 1937 samt någon ny statsbana icke är ifrågasatt, torde byggnadsbyrån inom järnvägsstyrelsen kunna nedläggas från och med den 1 januari 1938. Jag vill därför tillstyrka styrelsens förslag om indragning av för statens järnvägsbyggnader obehövliga befattningar samt örn inrättande i stället av en notariebefattning, avsedd att placeras hos den generaldirektören direkt underställde ombudsmannen i styrelsen.

En ny förste byråingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny förste byråingenjörsbefattning, avsedd att placeras å verkstadsbyrån. Till stöd för förslaget yttrar styrelsen följande:

Vid huvudverkstädernas skiljande år 1918 från maskinavdelningen i övrigt blev såsom närmaste man och ställföreträdare för överingenjören och chefen för verkstadsdriften en tjänsteman i byrådirektörs tjänstegrad (28:e lönegraden) förordnad. Denna organisationsform tillämpades till år 1922, då innehavaren av byrådirektörsbefattningen utnämndes till maskindirektör vid huvudverkstaden i örebro. Någon efterträdare såsom byrådirektör blev emellertid ej utsedd utan platsen stod vakant till år 1928, då densamma i samband med förordnande för en verkstadsdirektör såsom chef för verkstadsdriften indrogs. I sin motivering för denna ändrade förvaltningsform anförde järnvägsstyrelsen den omständigheten, att de dåtida brydsamma ekonomiska förhållandena påkallade inskränkningar inom alla grenar av verkstadsdriften och därför jämväl borde föranleda ändring i förevarande avseende.

Då järnvägsstyrelsen nu framlägger förslag till inrättande av en befattning, vars innehavare skulle fungera såsom assistent och tillfällig ställföreträdare åt verkstadsdirektören, grundar järnvägsstyrelsen denna sin framställning på det sakförhållandet, att verkstadsdirektörens arbetsuppgifter blivit

71 Kunell. Maj:ts proposition nr lil.

så betydande, att lian för en effektiv skötsel av honom påvilande åligganden till sitt förfogande bör hava en i verkstadsfrågor erfaren och rutinerad ingeniör såsom biträde vid behandlingen av de verkstadsledningen påvilande göromålen. Dessutom skulle lian på verkstadsdirektörens uppdrag verkställa inspektioner av verkstäderna samt vid förfall för honom upprätthålla chefskapet för verkstadsdriften. . ...

Statens järnvägars verkstadsdrift har under senare åren i rationalisenngssyfte undergått en genomgripande omändring såväl i hänseende till etablissemangens anordning som beträffande arbetsplanläggning. I detta avseende må nämnas verkstadslokalernas löpande aptering och utrustning för en tekniskt modern och ekonomiserande drift, utarbetande av fullständigt nya arbetsmetoder jämte detaljplanläggning av arbetet inom verkstäderna, tidsstudiernas bedrivande m. m. samt en mångfald andra inre organisatoriska föranstaltningar, såsom förläggningen av verkstädernas huvudbokföring med för dennas skötsel behövlig personal centralt till verkstadsbyrån under verkstadsdirektörens direkta överuppsikt. Chefen för verkstadsdriften mäste kunna få ägna en stor del av sin arbetstid åt frågor i samband med verkstadsväsendets fortsatta rationalisering, och för att mera ostört kunna grundligt och metodiskt utarbeta och sätta i verkställighet dylika rationaliseringsåtgärder är det av vikt, att han äger tillgång till en medhjälpare, som kan från honom avlasta en del löpande göromål för verkstadsdriftens skötsel.

Genom övertagande av chefsgöromålen under verkstadsdirektörens bortovaro kunna dessutom genom en hans ställföreträdare en del ärenden vinna snabbare behandling. Vid verkstadsbyrån finnas nämligen såsom verkstadsdirektörens närmaste underordnade endast två maskininspektorer (22:a lönegraden), var och en med sina specialuppgifter och därför mindre förtrogna^ med ärenden hörande till verkstadsledningens centrala förvaltning. De löpande ärenden av sådan natur, som inkomma under verkstadsdirektörens bortovaro, bliva därför i regel ej behandlade förrän efter hans återkomst, vilket givetvis ej kan anses tillfredsställande.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som innehavaren av den ifrågasätta befattningen skulle komma att få, anser styrelsen, att den bör hänföras till samma lönegrad _ den 27 :e — som verkstadsföreståndarna vid huvudverk-

städerna (med undantag av Örebro), och hemställer sålunda, att en förste byråingenjörsbefattning inrättas å styrelsens verkstadsbyrå. I samband härmed kan elen ena av byrån tilldelade maskininspektorsbefattningar indragas.

Lönenämnden har i utlåtande den 18 december 1935 erinrat, att å samtliga tekniska byråer inom järnvägsstyrelsen utom verkstadsbyrån funnes såsom byråchefens närmaste man placerade befattningshavare i förste byråingenjörs tjänstegrad, varjämte lönenämnden vidare anfört:

Det torde emellertid få anses såsom en brist i verkstadsbyråns nuvarande organisation, att verkstadsdirektören, vilken har att — förutom att fullgöra de^på en byråchef i allmänhet ankommande åliggandena att bereda och föredraga eller ock själv avgöra de till vederbörande byrå hörande ärenden — därjämte närmast under styrelsen ombesörja den löpande förvaltningen av huvudverkstäderna samt handhava och övervaka arbeten inom densamma, icke har till sitt förfogande en arbetskraft med tillräckliga kvalifikationer för alt verksamt kunna biträda honom i hans viktigare tjänsteåligganden och vid förfall inträda såsom hans ställföreträdare. Lönenämnden anser sig för den skull böra tillstyrka styrelsens förslag, att för ändamålet inrättas en förste byråingenjörstjänst med placering i 27 :e lönegraden och att i samband därmed en maskininspektorsbefattning å samma byrå indrages.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

mentschefén hänsyn till den starka utveckling, som statens järnvägars verkstads-

men c een.vdsende på senare tid undergått, samt till den ökning i arbetsbördan, som därigenom inträtt för verkstadsdirektören, torde det var erforderligt, att denne såsom närmaste medhjälpare och ställföreträdare erhåller en kvalificerad ingenjör. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas en förste byråingenjörsbefattning. Vid bifall härtill skulle en maskininspektorsbefattning indragas.

Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden in. m. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av tre nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden, avsedda en för ekonomibyrån, en för utrikes taxebyrån och en för beredning och föredragning av fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån.

Beträffande sekreterarbefattningen å ekonom i byrån anför styrelsen följande:

Sedan de inom ekonomibyrån handlagda ärendena angående automobiltrafiken efter hand starkt ökats i antal och tillvuxit i betydelse, erfordras en sekreterarebefattning för ifrågavarande ärendens beredning.

De inom ekonomibyrån diarieförda ärenden, vilka avse prövning och yttranden angående ansökningar örn tillstånd till automobiltrafik av natur att beröra statens järnvägars intressen, hava ökats från ett antal av 80 år 1928 tdl 247 år 1931 och 1,604 år 1934.

Härjämte beredas inom byrån vissa ärenden angående statens järnvägars egen automobiltrafik, nämligen dels frågor örn anordnande av sådan trafik eller förvärv av konkurrerande linjetrafikföretag, dels övriga frågor av ekonomisk natur, i främsta rummet sådana som beröra taxeväsendet i statens järnvägars ° automobiltrafik. Statens järnvägars omnibuslinjenät, som vid mitten av år 1933 omfattade ett fåtal linjer med en sammanlagd längd av 258 km., har till följd av gjorda förvärv numera ökats så, att den befarna vägsträckan uppgår till över 1,000 km. Ytterligare förvärv torde komma att göras.

Det stora flertalet av ovan nämnda ärenden hava hittills beretts av en aktuarie i 21 :a lönegraden, som haft sig underställd erforderlig kontorspersonal. Automobiltrafiken berörande taxefrågor, vilka hittills icke behandlats av sagda tjänsteman, avses överflyttade till ekonomibyråns avdelning för automobiltrafikärenden.

I betraktande av de anspråk pa utbildning, skicklighet och omdömesförmåga, som måste ställas på den tjänsteman, som har att handlägga ifrågavarande stora och ständigt växande grupp av betydelsefulla ärenden, måste befattningens placering i 21:a lönegraden anses vara helt otillfredsställande. Befattningen är otvivelaktigt av sadan natur och kvalifikation, att dess innehavare bör vara sekreterare, och styrelsen anser, särskilt med hänsyn till det mått av självständigt arbete, som vid ärendenas beredning på grund av deras stora antal måste påvila befattningshavaren, att en sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden är motiverad.

I fråga om sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån må erinras, att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 maj 1926 anmälde sin avsikt att vidtaga en avlastning av vissa arbetsuppgifter från inrikes och utrikes taxebyråerna samt i sådant syfte ifrågasatte vissa ändringar beträffande sagda byrå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ers personal. Sålunda föreslog styrelsen beträffande utrikes taxebyrån förändring av den i 24:e lönegraden placerade sekreterartjänsten för godstrafiken till sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, vars innehavare skulle vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare, samt nedflyttning av sekreterarbefattningen för persontrafiken till notariegrad ävensom indragning av en extra sekreterarbefattning för godstrafiken. Alternativt ifrågasatte styrelsen en sammanslagning av de båda taxebyråerna samt inrättande av en befattning såsom ombudsman för utrikes ärenden.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 24 februari 1928 (i proposition nr 118) av detta förslag förordade departementschefen bibehållandet tills vidare av de båda taxebyråerna, dock med den inskränkning i personaluppsättningen, som av järnvägsstyrelsen föreslagits. Däremot ansåg sig departementschefen i avvaktan på framtida prövning av frågan, huruvida icke den administrativa apparaten för handläggning av taxeärenden m. m. genom taxebyråernas sammanslagning eller annorledes skulle kunna ytterligare förenklas, icke för det dåvarande böra förorda förslaget örn höjning till 26:e lönegraden av sekreterarbefattningen för godstrafiken å utrikes taxebyrån.

I enlighet härmed framlades icke något förslag härutinnan för riksdagen.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att enär utvecklingen visat, att den år 1928 länkta möjligheten till en förenkling av den administrativa apparaten för handläggning av taxeärenden icke förelåge och då något skäl icke längre förefunnes för att befattningen såsom byråchefens å utrikes taxebyrån närmaste man och ställföreträdare skulle vara placerad i lägre lönegrad än motsvarande befattning å inrikes taxebyrån, styrelsen ansåge, att ifrågavarande sekreterarbefattning borde höjas till 26:e lönegraden.

Vad slutligen beträffar fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån, anför styrelsen rörande behovet av den för dessa ärendens handläggning ifrågasatta sekreterarbefattningen följande:

Jämlikt gällande arbetsordning skola fraktnedsättningsärenden rörande den inrikes godstrafiken handläggas å inrikes taxebyrån och föredragas av denna byrås chef. På grund av på sin tid — år 1922 —- inträdd anhopning i göromålen på nämnda byrå vidtogs av generaldirektören den åtgärden att förordna annan tjänsteman att handlägga och föredraga dessa ärenden. Det avsågs därvid, att anordningen skulle bliva av endast tillfällig karaktär. Till följd av de därefter starkt fluktuerande konjunkturförhållandena inom affärslivet ävensom den konkurrens, som uppstått från andra trafikföretags sida, visade emellertid arbetet på detta område tendens att öka, varför anordningen ej kunnat avvecklas utan fortfarande består. Hur stark arbetsökningen varit framgår därav, att under de närmaste åren efter kriget antalet behandlade ärenden i regel endast obetydligt översteg 1,000-talet, mot det att de under de senast förflutna åren uppgått till närmare 4.000 per år. Då denna arbetsökning helt naturligt även lett till en ökning av arbetskrafterna — för närvarande sysselsättas 14 tjänstemän — har det också blivit nödvändigt att upprätta en särskild avdelning för handläggningen av dessa göromål. Denna avdelning är nu att betrakta endast som formellt knuten till inrikes taxebyrån. I själva verket intager den en helt fristående ställning, i det alt avdelningens föreståndare är föredragande direkt — det vill säga utan byråchefen såsom mellanhand — inför generaldirektören, inför vilken han även i övrigt är direkt ansvarig för avdelningens behöriga skötsel.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

På grund av de förändrade förhållanden, som inträtt på fraktmarknaden, har styrelsen nödgats vidtaga vittomfattande åtgärder till skydd för eller utveckling av statens järnvägars godstrafik och en icke oväsentlig del av härmed förknippade arbetsuppgifter vila på förenämnda avdelning.

Då allt talar för att nämnda arbetsuppgifter komma att bliva bestående och även komma att utvecklas, måste det förutses, att avdelningen kommer att ställas inför ytterligare krav. För att dessa skola kunna tillgodoses pä ett för järnvägen fruktbringande och för trafikanterna tillfredsställande sätt, är det nödvändigt, att den för arbetet ifråga ansvarige avdelningschefen och föredraganden definitivt tilldelas en för arbetets behöriga utförande erforderlig ställning och befogenhet särskilt i fråga om avdelningens organisation och skötsel. Av denna anledning anser styrelsen, att det bör inom järnvägsstyrelsen upprättas en särskild vid annan byrå eller tjänsteställe ej knuten avdelning av kontors karaktär, lämpligen benämnd »godsfraktkontoret», vars huvudsakligaste uppgift och åligganden skulle bliva att direkt eller genom andra härför tillgängliga organ bedriva verksamhet i godstrafikvärvande och godstrafikbevarande syfte samt att handlägga såväl för denna verksamhet som av andra orsaker förekommande fraktnedsättningsfrågor av individuell och tillfällig natur i inrikes godstrafik.

Styrelsen anhåller, att Kungl. Majit måtte bifalla detta förslag.

På grund ej endast av den arbetsökning, som uppstått — vilken ökning föranletts icke blott av flera förekommande fraktnedsättningsfrågor än tidigare utan till stor del även av de förenämnda nytillkomna åtgärder, som styrelsen nödgats vidtaga för godstrafikens främjande — utan även av de alltmer ökade kraven på affärsskicklighet och rutin hava uppgifterna för föreståndaren för här ifrågavarande avdelning, för närvarande en sekreterare i 24 :e lönegraden, emellertid efter hand fått en sådan omfattning och blivit av den höga kvalitet, att hans löneställning ej längre kan anses rättvis. Arbetsuppgifterna på avdelningen äro nämligen minst lika maktpåliggande som de arbetsuppgifter, som handhavas av andra styrelsens kontorsföreståndare, vilka äro placerade i högre lönegrader. Det må än en gång frmhållas, att denna tjänst även ställer stora krav på insiktsfullhet och omdömesförmåga. Fraktnedsättningsfrågorna, av en utomordentligt stor betydelse för näringslivets män, äro också av mycket stor ekonomisk betydelse för statens järnvägar, och i regel äro de mycket svårbedömbara på grund av ständigt växlande varupriser och konkurrensfrakter, ävensom av trafikanternas inställning till transportfrågorna.

Då på nämnda befattningshavare alltså lagts omfattande, viktiga och högkvalificerade arbetsuppgifter, vartill kommer det ansvar, som pålagts honom genom föredragningsskyldigheten, anser styrelsen det både rättvist och skäligt, att denne sekreterare erhåller en högre tjänsteställning, varför styrelsen med hänvisning till vad ovan anförts får hemställa, att ifrågavarande tjänst måtte höjas från nuvarande 24 :e lönegraden till sekreterare i 26 :e lönegraden.

Skiljaktig mening har i fråga örn sistnämnda sekreterarbefattning anmälts av byråchefen A. Almqvist, som i syfte att bereda inrikes taxebyrån och särskilt dess byråchef bättre möjlighet att överblicka byråns verksamhetsområden, bland annat vad beträffade taxenedsättningarna, förordat en återgång till den före år 1915 rådande organisationen med tre taxebvråer, nämligen en inrikes godstaxebvrå, en utrikes godstaxebyrå och en persontaxebyrå. Beträffande den närmare motiveringen för detta förslag torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

75 Lönenämnden har anfört, att lönenämnden i likhet med järnvägsstyrelsen funne löneställningen för den tjänsteman å ekonomibyrån, som handlade automobilärenden m. m., väl låg, örn hänsyn toges till arten av de göromål, han hade att utföra. Att uppflytta hans tjänst till 26:e lönegraden syntes dock icke av omständigheterna påkallat, utan föreställde sig lönenämnden, att ifrågavarande befattningshavare skulle, åtminstone tills vidare, bliva på ett skäligt sätt tillgodosedd, örn befattningen föränrades till sekr eter art jänst i 24 :e lönegraden.

I fråga örn sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån har lönenämnden tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.

Vidkommande fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån har lönenämnden, som icke ansett sig böra ingå på något bedömande av frågan örn själva organisationen för dessa ärendens handläggning, anfört, att föredraganden för dessa ärenden uppenbarligen uppfyllde de år 1925 uppställda villkoren för placering i sekreterartjänst i 26 :e lönegraden, varför nämnden icke ville framställa någon erinran mot järnvägsstyrelsen förslag om inrättande för ändamålet av en dylik befattning.

Med anledning av vad lönenämnden anfört har centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställt om bifall till järnvägsstyrelsens förslag om höjning av förenämnda aktuarietjänst å ekonomibyrån till sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden.

Av utredningen torde framgå, att den aktuariebefattning å ekonomibyrån, vars innehavare handlägger ärenden rörande automobiltrafiken, genom dels tidigare arbetsuppgifters starka ökning såväl kvantitativt som kvalitativt, dels ock tillkomsten av nya arbetsuppgifter i viss mån kan sägas hava förändrat karaktär. Med hänsyn härtill och till det självständiga arbete, som denne tjänsteman har att utföra, synes en förbättring i hans löneställning skälig. Lika med lönenämnden anser jag mig emellertid för närvarande icke kunna tillstyrka, att befattningen uppflyttas till högre lönegrad än den 24 :e, och vill därför förorda inrättandet av en sekreterartjänst i nämnda lönegrad. Vid bifall härtill skulle en aktuariebefattning indragas.

Vidkommande härefter frågan om fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån innebär järnvägsstyrelsens förslag ej blott föreståndarbefattningens uppflyttning i lönegrad utan jämväl en mindre organisatorisk ändring, i det att den avdelning, varå dessa ärenden handläggas, skulle ordnas såsom ett mera självständigt kontor, vilket ej skulle sortera under någon byrå. Häremot har inom styrelsen reservationsvis anförts, alt genom en dylik anordning inrikes taxebvråns chef skulle förlora den för honom behövliga mera ingående kännedomen örn transportförhållandena. Att, såsom reservanten ifrågasatt, i organisatoriskt hänseende återgå till före år 1915 gällande organisation med tre olika taxebyråer finner jag mig icke kunna förorda. Jag utgår emellertid från att den av järnvägsstyrelsen nu föreslagna anordningen för handläggningen av fraktnedsättningsärenden skall kunna genomföras på sådant sätt, att den för inrikes taxebyrån önskvärda överblicken

Departe-

mentschefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

över taxeväsendet kan vinnas utan att den erforderliga skyndsamma handläggningen av berörda ärenden äventyras.

Beträffande härefter frågan om löneställningen för fraktnedsättningsavdelningens föreståndare framgår av utredningen, att sagda avdelning med dess mera kommersiellt inställda trafikvärvande och trafikbevarande verksamhet är av stor ekonomisk betydelse för statens järnvägar samt att ej blott arbetsbördan ökats utan jämväl nya arbetsuppgifter tillkommit. Med hänsyn till de alltmer ökade krav, som på grund härav måst ställas på avdelningens föreståndare, synes det motiverat, att han erhåller en något högre löneställning. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas en sekreterarbefattning i 26:e lönegraden.

Vad slutligen angår utrikes taxebyrån, torde, såvitt nu kan bedömas, den ytterligare förenkling av taxeärendenas handläggning, som år 1928 antyddes såsom framdeles möjlig, icke kunna genomföras. Med hänsyn härtill och då i betraktande av ärendenas beskaffenhet befattningen såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare å ifrågavarande byrå icke lärer böra intaga lägre löneställning än motsvarande befattning å inrikes taxebyrån, finner jag mig kunna tillstyrka förslaget örn inrättande å utrikes taxebyrån av en sekreterartjänst i 26 :e lönegraden.

Två sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden. Järnvägsstyrelsen har vidare hemställt, att de två sekreterarbefattningar i 24 :e lönegraden, som vid bifall till styrelsens under nästföregående punkt omförmälda förslag skulle bliva lediga, måtte få disponeras för att bereda sekreterares tjänste- och löneställning åt två notarier, den ene å drifttjänstbyrån och den andre å godstrafikbyråns vagnavdelning.

Beträffande den ifrågasatta sekreterarbefattningen å drifttjänstbyrån anför styrelsen följande:

De arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån, kunna i korthet sammanfattas sålunda:

1) Ärenden rörande reglering av förhållandena mellan statens järnvägar och enskilda järnvägar i avseende å gemensamt begagnade stationer och bandelar m. m.

2) Ärenden rörande överföring av transportföremål mellan olika stationer å samma ort samt angående omlastning av gods från och till smalspårig järnväg.

3) Ärenden rörande trafikering m. m. av hamn- och sidospår.

4) Ärenden angående taxor och avtal för godsforsling med andra transportmedel än järnväg.

5) Ärenden angående hotell- och restaurangrörelser, godsförsäkring samt viss affärsrörelse inom statens järnvägars område.

6) Ärenden angående driften å statens järnvägars automobillinjer.

7) Ärenden angående ti’af^samarbete såväl i avseende på persontrafik som godstrafik mellan statens järnvägar (inklusive statens järnvägars billinjer) och andra transportföretag (exempelvis trafiksamarbete med postverkets diligenslinjer och med anslutande automobillinjer för godsutforsling i linjetrafik till främjande av systemet från dörr till dörr).

8) Mellanhavanden med statens järnvägars änke- och pupillkassa i av-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

seende å arrenderade fastigheter och kassans av vissa speciella statens järnvägars verksamhetsgrenar härflytande extra inkomster.

9) Uthyrning till utomstående av för drifttjänsten obehövliga fastigheter och lokaler.

Av ovanstående ärenden, vilka samtliga föredragas direkt för byråchefen, äro de under 1) angivna av synnerligen invecklad och krävande natur. Dessa föreningsstationsärenden förutsätta hos den beredande och inför byråchefen föredragande tjänstemannen förutom ingående fackinsikter jämväl gott omdöme och förmåga att pröva och bedöma verkningarna i olika avseenden av ändringar eller nydaningar beträffande dylika gemensamhetsförliållanden. Det gäller i många fall tillvaratagandet av betydande värden. Det är härvid av vikt att icke allenast taga hänsyn till den vid tillfället rådande situationen, utan det gäller kanske ännu mera att göra sig en klar och i möjligaste mån bärande bild av förhållanden, som ligga framåt i tiden, för att icke en överenskommelse skall komma till stånd med i det långa loppet för statsverket mindre gynnsamt ekonomiskt utfall. Vad nyss har sagts har givetvis gällt jämväl tidigare och kan sålunda icke i och för sig utgöra skäl för en höjning nu av befattningen i fråga. Vad som föranlett styrelsen att just nu framföra förslag örn höjd tjänsteställning för utövaren av här berörda arbetsuppgifter, är den omständigheten, att under de senaste åren arbetet med föreningsstationsärendena såväl till omfattning som kvalitet avsevärt ökat. Det slutliga utformandet av överenskommelser, som skola reglera dylika på flera områden djupt ingripande förhållanden, måste självfallet föregås av vidlyftiga och invecklade förhandlingar. Härvid liksom även beträffande övriga ovan uppräknade ärendesgrupper har det ålegat innehavaren av den berörda notariebefattningen att vid ifrågakommande förhandlingar med enskilda järnvägsförvaltningar, statens järnvägars distriktsbefäl och trafikanter i stor utsträckning ensam företräda järnvägsstyrelsen och alltid i övriga fall närvara såsom sakkunnig. Med denna utveckling måste tjänsten i fråga otvivelaktigt numera i verkligheten ges en högre värdesättning än vad dess nuvarande ställning i lönehänseende utvisar.

Då härtill kommer, att till innehavarens tidigare åligganden på senare tiden även lagts beredningen av ärenden rörande statens järnvägars automobillinjer i de avseenden, som beröra driften, och då dessa ärenden, i och med den under året företagna avsevärda utvidgningen av statens järnvägars verksamhet på nyssnämnda område, ytterligare ökats och framdeles komma att få en allt större omfattning, får styrelsen föreslå, att för de arbetsuppgifter, som ankomma på den här ifrågavarande notariebefattningen, måtte få disponeras den ena av förut berörda sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden. Den notariebefattning, som därvid blir överflödig, föreslår styrelsen i det följande att disponeras för annan byrå.

I fråga örn behovet av en sekreterarbefattning å gods trafikby råns vagnavdelning yttrar styrelsen:

Beredning och handläggning av de arbeten, som tillhöra godstrafikbyrån, äro fördelade på en transport- och en vagnavdelning, vilka vardera nu förestås av en notarie.

Till beredning och handläggning å byråns vagnavdelning ifrågakomma bland annat

1) den dagliga fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör mellan olika trafiksektioner, utlåning av vagnar och lasttillbehör till främmande järnvägar och enskilda personer samt kontroll över och åtgärder för godsvagnsparkens planmässiga användning,

78 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

2) förslag till godsvagnparkens förbättring och tidsenliga förnyelse,

3) ärenden, som avse författningar om användning och fördelning av godsvagnar och lasttillbehör,

4) överenskommelser med svenska och utländska järnvägsförvaltningar örn ömsesidig användning av godsvagnar och lasttillbehör för transporter i samtrafik, samt

5) beräkning, sammanställning och kontroll av hyror för användning av statens järnvägars vagnar och presenningar i inrikes och utrikes samtrafik och av utländska vagnar och presenningar i samtrafik med Sverige.

För arbetet å nämnda avdelning äro för närvarande 14 tjänstemän av^ delade med en notarie som föreståndare.

Av det anförda framgår, att flera av de ärenden, som handläggas å vagnavdelningen, äro av synnerlig vikt för den rationella gestaltningen av statens järnvägars godstransportväsen. Statens järnvägars godsvagnpark omfattar över 16,000 vagnenheter och motsvarar ett kapital på över 86 miljoner kronor, frånsett parken av malmvagnar.

Styrelsen har i sitt arbete att förbättra driftsekonomien infört en noggrann anpassning av godsvagnparkens storlek efter förefintlig transportvolym. Detta framgår bland annat av följande siffror.

Antal godsvagnsenheter Godsvolym i 1000-tal

A r vid varje års början ton (exklusive lapp-

(exklusive malmvagnar) landsmalm)

1925.............................. 23,832 10,634

1930 .............................. 21,131 10,774

1931 .............................. 20,541 9.836

1932 .............................. 19,978 8.567

1933 .............................. 17,348 8,965

1934 .............................. 16,751 10,519

1935 .............................. 16,441 i)

Samtidigt som trafikvagnparken nedbragts i antal, på sätt här visats, hava trafikanterna, som till sin fördel gärna söka nyttja konkurrensen mellan de olika transportmedlen, ställt alltjämt stegrade anspråk i fråga örn rättidig och tillräcklig vagntilldelning och om lämpliga vagntyper, vilka i all möjlig mån måste tillgodoses.

Fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör är starkt centraliserad till styrelsens godstrafikbyrå, och det åligger närmast notarien å byråns vagnavdelning att planlägga och träffa erforderliga anstalter för att de stora värden, som ligga i godsvagnparken, skola bli väl tillvaratagna och. trafikanterna på bästa möjliga sätt betjänade. Föreståndaren för denna avdelning måste därför besitta ingående kännedom om godstrafiken såväl inom som till och från Sverige och denna trafiks växlingar under olika tider av året och under näringslivets olika skiften. Han måste vidare stå i ständig och personlig förbindelse med vagnfördelarna å trafiksektionerna och vid behov söka samråd även med företrädare för handeln och industrien. Han intager på sätt och vis en annan ställning än styrelsens övriga notarier. Han har nämligen att expediera en mängd order och beslut om användningen av godsvagnar och lasttillbehör, vilka av praktiska skäl icke kunna föredragas för byråns chef, huvudsakligen av den anledningen, att de måste meddelas omedelbart, bland annat vid dagliga telefonsamtal med linjebefäl och trafikanter. På tjänstemannen i fråga ligger därför en stor del av ansvaret för en riktig och planmässig godsvagnfördelning och han kan verksamt bidraga till en god driftsekonomi och till en framgångsrik trafikvärvning. 1

1 beräknas till minst 1934 års volym.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

79 Vad här framförts torde visa, att tjänsten såsom föreståndare för godstrafikbyråns vagnavdelning ställer så stora fordringar på innehavaren, att densamma bör höjas från notariebefattning till sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.

Icke endast konkurrensen utan också trafikanternas höjda fordringar på snabbhet och punktlighet inom transportväsendet hava väsentligt ökat det dagliga arbetet med att tillgodose beställningarna av godsvagnar och lasttillbehör. Föreståndaren på godstrafikbyråns vagnavdelning behöver därför en kunnig och erfaren närmaste man och medhjälpare dels för att själv kunna få tid till nödig kontroll och till att göra iakttagelser och samråda med linjebefäl och trafikanter på stationerna, dels i och för beredning av sådana ärenden, som kräva särskilda undersökningar och förarbeten. Styrelsen anser därför, att den notariebefattning, som nu finnes på byrån, bör bibehållas. Däremot kan i successionen indragas en på byrån nu befintlig bokhållar befattning, vilket styrelsen velat i detta sammanhang omförmäla.

Lönenämnden har anfört, att då det arbete, ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån hade att utföra, syntes vara av den kvalificerade och ansvarsfulla art, att det motiverade befattningens förändring till tjänst i den lägre sekreterargraden, lönenämnden finge tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens förslag härutinnan.

Beträffande förslaget om en sekreterarbefattning å godstrafikbyråns vagnavdelning anför lönenämnden, att nämnden visserligen hyst någon tvekan rörande lämpligheten av detta förslag. Med hänsyn emellertid till att — enligt vad av järnvägsstyrelsens skrivelse framginge — ifrågavarande notarie hade att på sitt speciella arbetsområde i betydande omfattning fatta självständiga beslut hade lönenämnden ansett sig icke böra framställa någon erinran mot notarietjänstens förändring till sekreterarbefattning.

Vad slutligen angår styrelsens förslag att fortfarande för godstrafikbyråns räkning få behålla den vid bifall till sistnämnda förslag ledigblivande notariebefattningen därstädes, har lönenämnden icke funnit sådana skäl anförda för en dylik anordning, att nämnden kunnat tillstyrka förslaget i denna del, utan anser lönenämnden berörda notarietjänst böra indragas.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund på anförda skäl hemställt, att järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt måtte bifallas.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att de med ifrågavarande notariebefattningar förenade arbetsuppgifterna äro av ej ringa betydelse för statens järnvägar saint med hänsyn till sin kvalificerade art ställa stora fordringar på befattningarnas innehavare. För notariebefattningen å drifttjänstbyrån är detta särskilt fallet beträffande ärendena rörande av statens och enskilda järnvägar gemensamt begagnade stationer och bandelar, varjämte är att märka, att befattningen tillförts nya arbetsuppgifter. Beträffande notarien å godstrafikbyråns vagnavdelning må framhållas, alt denne tjänsteman måste i stor utsträckning fatta självständiga beslut av ej ringa betydelse för statsbanornas driftsekonomi.

Med hänsyn härtill synes en höjning av ifrågavarande notariebefattningar

Departe-

mcntschelen.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

till sekreterartjänster i 24 :e lönegraden motiverad, och jag vill sålunda tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag därutinnan. Däremot synas tillräckliga skäl icke nu föreligga att bibehålla den vid bifall härtill ledigblivande notarietjänsten å godstrafikbyråns vagnavdelning, varför densamma torde böra indragas.

Två konstruktörsbcfattningar. Järnvågsstgrelsens skrivelse den 30 oktober 1935 innefattar jämväl förslag om inrättande av två konstruktörsbefattningar (22 :a lönegraden) å maskintekniska byrån, varav den ena skulle erhållas genom sänkning av en inom den närmaste tiden ledigblivande byråingenjörstjänst. Härom anför styrelsen:

Vid maskintekniska byrån har det vid den fortgående utvecklingen av motortekniken visat sig nödvändigt att uppdela det tekniska arbetet på tre avdelningar — en för motorfordon, ånglokomotiv och boggier m. m., en för personvagnar, belysnings- och uppvärmningsanordningar m. m. samt en för godsvagnar och standardiseringsärenden m. m. — var och en med en förste byråingenjör såsom föreståndare. De härför nödiga befattningarna finnas redan tillgängliga, ehuru en av dem för närvarande är vakant och och upprättbålles av en byrådirektör på övergångsstat. Denne skall dock avgå med pension den 1 oktober 1936 och kan för övrigt vid omorganisationen inom byrån icke lämpligen anförtros uppgiften såsom föreståndare för någon av nämnda avdelningar, varför styrelsen nu har för avsikt att gå i författning om tillsättande av den vakanta befattningen, vilket styrelsen härmed velat anmäla.

För ett väl avvägt bedrivande av arbetet inom de tre ifrågavarande avdelningarna äro inalles fem konstruktörer erforderliga, nämligen en på motorfordonsavdelningen samt två på vardera vagnavdelningen. För närvarande finnas emellertid endast tvenne konstruktörsbefattningar, den ena avsedd att placeras på motorfordons- och den andra på personvagnsavdelningen, närmast för beredning av den stora gruppen ärenden angående vagnarnas belysning, uppvärmning och ventilation. I och för det ej mindre viktiga, egentliga konstruktionsarbetet behöver emellertid vardera vagnavdelningen en konstruktör, varjämte å godsvagnsavdelningen erfordras en konstruktör för den mycket krävande uppgiften att bereda och sammanhålla standardiseringsärendena och att leda därmed samhörande konstruktionsarbeten —- alltså sammanlagt tre konstruktörer utöver de tvenne nu befintliga. På .samtliga konstruktörer måste kunna ställas mycket höga anspråk dels i fråga om allmän teknisk kunnighet samt dels och framför allt vad gäller detaljkännedom beträffande det egna arbetsområdet.

Av förenämnda tre erforderliga konstruktörsbefattningar kan en erhållas genom sänkning av den byråingenjörsbefattning, som väntas bliva vakant vid tillsättandet av ovannämnda förste byråingenjörsbefattning, och för en andra befattning kan tills vidare en annan å byrån placerad byråingenjör disponeras, vilkens befattning vid framtida vakans kommer att föreslås till sänkning. För den tredje erforderliga konstruktören föreslås, att en ny befattning inrättas. Därest föreliggande förslag blir bifallet, kan antalet underingenjörsbefattningar å byrån ifråga minskas med två.

Lönenämnden har, då den ifrågasatta anordningen uppenbarligen närmast vore att betrakta såsom en besparingsåtgärd, förordat densammas genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

81 Då järnvägsstyrelsens förslag synes ändamålsenligt, vill jag tillstyrka detsamma. Vid bifall härtill skulle alltså en byråingenjörsbefattning och två underingenjörstjänster indragas.

Två notariebefattningar. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen hemställt, att notaries tjänste- och löneställning (21 :a lönegraden) måtte beredas två bokhållare, placerade den ene å persontrafikbyrån och den andre såsom närmaste man och ställföreträdare åt föreståndaren för inrikes taxebyråns fraktnedsättningsavdelning, samt att för ändamalet matte dels få disponeras den notarietjänst å drifttjänstbyrån, som vid bifall till det i det föregående omförmälda förslaget skulle utbytas mot en sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden, dels ock nyinrättas en notariebefattning. Till stöd för detta förslag yttrar styrelsen följande:

Arbetet å persontrafikbyrån är för närvarande uppdelat i fem grupper, nämligen allmänna ärenden (d. v. s. frågor örn byråns personal, ekonomi o. s. v.j, tidtabellsärenden, vagnärenden, reklamärenden och persontransportärenden.

Den närmaste ledningen av dessa grupper utövas, över tidtabellsärendena av en notarie och över vagnärendena likaledes av en notarie, vilken tillika har den närmaste ledningen av reklamärendena, över de allmänna ärendena och persontransportärendena utövas ledningen av förste sekreteraren med det undantag, som nedan omnämnes.

Till transportärendena höra bland annat ärenden om tillfälliga resor, i den män dylika ärenden anses böra behandlas centralt.

Denna grupp av ärenden är till antalet betydande och består av följande slags ärenden: reservering av vagnar eller platser i ordinarie tåg, resor med beställda extratåg, resor till utställningar, idrottsevenemang och dylikt, av järnvägen anordnade utflyktståg, sällskapsresor, i samarbete med turistföreningar m. m. anordnade propagandaresor, såsom vintersportresor, skolungdomens fjällfärder, tåghemmet i Jämtland, utbytesresor.

Antalet behandlade ärenden örn tillfälliga resor har under de senaste åren avsevärt ökats, varom följande siffror må anföras:

Antal

Antal utgående

ärenden skrivelser

år 1931|............................ 278 642

» 1932 ............................ 445 951

> 1933 ............................ 559 1,022

, 1934 ............................ 591 1,125

> 1935 C/i—8%).................... 448 760

Antalet tjänstemän, som syssla med dessa ärenden, har i anledning härav måst ökas. I slutet av 1920-talet var en tjänsteman tillräcklig för bearbetning av dylika ärenden, år 1932 måste en ny tjänsteman helt och hållet liitdisponeras härför och från och med år 1934 måste för viss del av året en tredje tjänsteman insättas i ifrågavarande arbete. Den tidpunkt torde ej vara avlägsen, då ytterligare arbetskrafter måste användas för ifrågavarande ärenden, ty under år 1935 har den tillgängliga personalen måst arbeta på övertid under en avsevärt lång tid av våren och sommaren. Att arbetet sålunda ökats är en enbart glädjande företeelse. Denna ökning är nämligen huvudsakligen att tillskriva nya initiativ från järnvägens sida i avseende å Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 6

Departe-

mentschefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

researrangemang, varigenom järnvägen utan tvivel tillförts en avsevärd merinkomst. Bland dessa arrangemang må nämnas de så kallade utflyktstågen, av vilka år 1934 ordnades omkring 200, medförande omkring 150.000 resande och inbringande nära 800,000 kronor. Av övriga resor hava sällskapsresorna, vilken typ av resor förekommit sedan en lång tid tillbaka, år 1934 samlat omkring 12,500 resande och inbringat omkring 240,000 kronor. Återstående resor omfattade år 1934 omkring 59,000 resande och inbringade omkring 530,000 kronor.

Den närmaste tillsynen över arbetet med ifrågavarande tillfälliga resor utövades tidigare av förste sekreteraren. I samband därmed att styrelsen beslöt att ordna propagandaresor i större utsträckning, måste arbete efter hand i allt större utsträckning anförtros åt en bokhållare å byrån. Med arbetsökningen löljde nämligen, att tiden blev allt mer upptagen av personliga besök av allmänheten samt av telefonsamtal i sådan utsträckning, att det var uteslutet, att förste sekreteraren kunde medhinna detta arbete utan att åsidosätta andra löpande tjänsteåligganden. I anledning härav har nämnde bokhallare måst anförtros dels den närmaste tillsynen över gången av arbetet med tillfälliga resor, dels ock uppgiften att — givetvis i nära kontakt med sina överordnade — preliminärt förhandla med allmänheten, linjebefälet, tidningar, turist- och idrottsorganisationer m. fl. angående ifrågasatta researrangemang. Han har dessutom vid förhandlingar om ordnandet av skolungdomens fjällfärd representerat styrelsen.

Av den ovan intagna uppgiften över det antal ärenden, som röra tillfälliga resor, torde framgå, att behandlingen av dessa ärenden kvantitativt sett innebär en mycket krävande uppgift. Även kvalitativt sett är uppgiften krävande. Beredningen av nämnda ärenden kräver nämligen ej blott god kännedom om bestämmelserna för personbefordringen och de undantag, som styrelsen trän fall till fall tillämpat, utan även praktisk förståelse för det mångskiftande arbetet å de tjänsteställen, som hava hand om transporternas slutliga utförande. Dessutom kräves numera, sedan styrelsen medelst nya initiativ givit reselivet flera nya möjligheter, en affärsmässig inställning till frågorna ävensom god förhandlingsförmåga.

Styrelsen föreslår därför, att en enligt förestående ledigbliven notariebefattning överflyttas till persontrafikbyrån, där innehavaren skulle få handläggningen av berörda ärenden sig pålagd.

Såsom närmaste man och ställföreträdare till föreståndaren för den till inrikes taxebyrån nu knutna fraktnedsättningsavdelningen tjänstgör en bokhållare. Styrelsen har, såsom i det föregående anförts, ansett att avdelningen ifråga bör utbrytas ur byrån ifråga och bliva ett stjälvständigt kontor, godsfraktkontoret, med en sekreterare i 26:e lönegraden såsom chef. På dennes närmaste man och ställföreträdare måste ställas stora krav. Han skall liksom kontorsföreståndaren vara fullt insatt i kontorets alla arbetsuppgifter och fullt känna till de grunder och principer, vilka följas vid ärenden^ behandling, och bör kunna vid varje tidpunkt övertaga chefskapet för längre eller kortare tid. Styrelsen anser därför, att en högre tjänsteställning än hittills bör beredas honom och föreslår att en notariebefattning för ändamålet inrättas, varvid en bokhållarbefattning kan indragas.

Lönencimnden har anfört, att ifrågavarande två bokhållare visserligen utförde ett arbete, som väl motiverade deras höjning i lönegrad men att det å andra sidan syntes nämnden, som om en uppflyttning av dem till 21 :a lönegraden skulle bereda dem en väl gynnsam löneställning. Nämnden ville för sin del föreslå, att förenämnda notarietjänst å drifttjänstbyrån indroges samt

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

att för beredande av förbättrad löneställning åt omförmälda två bokhållare i stället inrättades två tjänster inom den nya befattningsgrupp i 20 :e lönegraden, om vars införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 30 oktober 1935 framlagt förslag och som lönenämnden ifrågasatt skola benämnas byråassistent.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befålsförbuncl hemställt, att ifrågavarande två bokhållartjänster med hänsyn till de därmed förenade krävande arbetsuppgifterna måtte, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, uppflyttas till notariegrad. Beträffande bokhållarbefattningen å persontrafikbyrån har förbundsstyrelsen anfört, att de på statens järnvägars eget initiativ anordnade utflykts- och sportresorna under år 1935 tillfört statsbanorna en bruttoinkomst av omkring 1,050,000 kronor, innebärande en ökning från år 1934 av cirka 150,000 kronor, samt att beträffande sällskapsresor och andra former av resor på statens järnvägars eller utomståendes initiativ definitiva siffror för år 1935 ännu ej förelåge men att all anledning funnes att antaga, att även i fråga om dem en avsevärd ökning ägt rum.

Av vad järnvägsstyrelsen anfört torde framgå, att de arbetsuppgifter, som åvila ifrågavarande två bokhållarbefattningar, äro av ej ringa betydelse för statens järnvägars ekonomi. I fråga om bokhållartjänsten å persontrafikbyrån vill jag därjämte framhålla, att nya arbetsuppgifter tillkommit och att arbetet blivit alltmera självständigt. Vad beträffar bokhållarbefattningen å fraktnedsättningsavdelningen, måste innehavaren av densamma såsom föreståndarens närmaste man och ställföreträdare fullt behärska ärendena och principerna vid deras handläggning.

Med hänsyn till de krav, som sålunda måste ställas på dessa befattningars innehavare, och då jag, såsom av det följande inhämtas, icke nu anser mig böra förorda järnvägsstyrelsens förslag örn inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden, har jag funnit mig kunna tillstyrka, att, såsom styrelsen föreslagit, för ändamålet inrättas två notariebefattningar. Vid bifall härtill skulle en bokhållartjänst indragas.

En ny förste baumgenjörsbcfattning. År 1932 godkände riksdagen en i proposition nr 146 föreslagen anordning, innebärande, att de i 27 :e lönegraden befintliga, å distriktskanslierna placerade befattningarna såsom medhjälpare åt distriktscheferna, till antalet tillhopa 15 (5 förste baningenjörer, 5 förste maskiningenjörer och 5 förste trafikinspektörer), skulle, i den mån de genom innehavarnas avgång bleve lediga, kunna efter av Kungl. Majit i varje särskilt fall verkställd prövning tagas i anspråk för beredande av förbättrad löneställning åt vissa i 26:e lönegraden placerade föreståndare för distriktens ban-, maskin- och trafiksektioner (baningenjörer, maskiningenjörer och trafikinspektörer), varvid dylika befattningar i 27:e lönegraden å distriktskanslierna skulle ersättas med motsvarande antal befattningar i 26:e lönegraden, vilka förut avsetts för respektive sek t ionsföres tändare.

Beträffande bantjänsten hade Kungl. Majit intill slutet av år 1934 efter

Departe-

mentschefen.

84 Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

särskilda framställningar av järnvägsstyrelsen medgivit, att 3 förste baningenjörsbefattningar å distriktskansli finge på nyss angivet sätt disponeras för beredande av förbättrad löneställning åt 3 bansektionsföreståndare i 26:e lönegraden.

I skrivelser den 20 december 1934 och den 23 januari 1935 hemställde järnvägsstyrelsen bland annat, dels att den å 13:e trafiksektionen (Östersund) placerade förste trafikinspektörsbefattningen måtte utbytas mot en förste baningenjörsbefattning, avsedd för föreståndaren för 14:e bansektionen (Sundsvall) samt en baningenjörsbefattning mot en trafikinspektörsbefattning, avsedd för föreståndaren för 13:e trafiksektionen, dels ock att den i 26 :e lönegraden placerade befattningen såsom föreståndare för ll:e bansektionen (Nässjö) måtte uppflyttas till 27:e lönegraden, att härför måtte få disponeras en då ledigblivande förste baningenjörsbefattning å distriktskansli samt att till distriktskansli i stället finge överflyttas ledigblivande baningenjörstjänst.

Lönenämnden avstyrkte den ifrågasatta nedflyttningen i lönegrad av föreståndarbefattningen å 13:e trafiksektionen samt föreslog, att berörda ledigblivande förste baningenjörsbefattning å distriktskansli foges i anspråk i första hand för uppflyttning i lönegrad av föreståndarebefattningen å 14 :e bansektionen, varjämte lönenämnden uttalade, att erforderlig höjning i lönegrad av föreståndarbefattningen å ll:e bansektionen syntes böra i annan ordning åvägabringas.

Genom brev den 15 februari 1935 förordnade Kungl. Maj:t, bland annat, att befattningen såsom föreståndare för 14:e bansektionen finge uppflyttas till 27:e lönegraden samt att för genomförande av denna förhöjning finge disponeras en ledigblivande förste baningenjörstjänst å distriktskansli.

Numera äro alltså 4 förste baningenjörsbefattningar å distriktskansli tagna i anspråk för höjning i lönegrad av föreståndarbefattningar å bansektioner.

I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen åter upptagit frågan om uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för 11 :e banksektionen samt hemställt, att för sådant ändamål måtte inrättas en ny förste baningenjörsbefattning. Styrelsen anför härom följande:

Såsom styrelsen i sin förenämnda skrivelse den 23 januari 1935 meddelat omfattar ll:e bansektionen den starkt trafikerade, numera helt elektrifierade linjen Mjölby—Hässleholm. Sektionen har en längd av 273.6 km, därav 80.5 km dubbelspårig bana. Sidospårslängden uppgår till icke mindre än 125.7 km. Å sektionen finnas ett 30-tal stationer, däribland de stora stationerna Nässjö och Alvesta. Medelantalet personal under de senaste fem åren har uppgått till omkring 400, antalet bostadseldstäder utgör omkring 1,100, antalet föreningsstationer uppgår till 6 och antalet anslutande enskilda järnvägar till 10. Bansektionen i fråga är den enda å de stora huvudlinjerna från Stockholm till Göteborg och Malmö samt å Västkustbanan, vars föreståndare ännu icke innehar förste baningenjörs tjänstegrad, ehuru sektionen till storleken är fullt jämförlig med — i vissa avseenden till och med något överlägsen — vissa av de sektioner, som förestås av förste baningenjör.

Av de fem förste baningenjörstjänster å distriktskanslierna, vilka vid uppkommen vakans skulle kunna disponeras såsom sektionsföreståndarbefatt-

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ningar, återstår numera blott en. Innehavaren av denna befattning uppnår ej pensionsåldern förrän om 10 år. Då emellertid ett uppskov till denna tid med uppflyttningen av tjänsten såsom föreståndare för den i hög grad arbetstyngda 11 :e bansektionen skulle innebära en påtaglig orättvisa, får styrelsen hemställa, att en baningenjörsbefattning måtte utbytas mot en förste baningenjörsbelattning, avsedd för sagda sektion.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot järnvägsstyrelsens nu föreliggande förslag.

Då ll:e bansektionen i avseende å arbetsuppgifternas mängd och beskaf- Departe-

. „ .. , .. , ... , , . . mentschefen.

fenhet torde få anses fullt jämförlig med övriga bansektioner a de elektrifierade huvudlinjerna, vilkas föreståndare äro placerade i 27:e lönegraden, torde med en uppflyttning av föreståndarbefattningen vid ifrågavarande bansektion till nyssnämnda lönegrad ej böra längre anstå. Med hänsyn härtill och då den återstående förste baningenjörsbefattningen å distriktskansli icke kan för ändamålet disponeras, får jag förorda, att i stället inrättas en förste baningenjörstjänst.

En ny elektroingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en ny elektroingenjörsbefattning (22:a lönegraden). Rörande behovet av denna befattning anför styrelsen följande:

Antalet elektroingenjörsbefattningar vid statens järnvägar uppgår för närvarande till 12. Av dessa befattningar disponeras 1 för styrelsen, 1 för vardera av huvudverkstäderna i örebro och Malmö och 9 för den egentliga drifttjänsten. Angivet antal elektroingenjörsbefattningar är anpassat efter behovet vid genomförd elektrifiering enligt det program, som förelåg, då styrelsen den 29 september 1933 hos Kungl. Majit senast gjorde framställning om ökning av antalet dylika befattningar. I nämnda skrivelse lämnade styrelsen en redogörelse för de olika elektroingenjörernas arbetsområden, och tillåter sig styrelsen därför att nu härutinnan hänvisa till sagda skrivelse.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 129 har 1934 års riksdag fattat beslut om elektrifiering av ytterligare följande statsbanelinjer, nämligen Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer samt Uppsala—Gävle. Enligt föreliggande arbetsplan beräknas elektrifieringsarbetena å linjen Laxå—Charlottenberg och Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer bliva avslutade under år 1936 och arbetena å linjen Uppsala—Gävle under loppet av år 1937.

Tillsynen över de sålunda tillkommande elektriska driftsanläggningarna blir allt för krävande för att kunna uppdelas mellan de nuvarande elektroingenjörerna vid I eller II distriktet. En något ändrad uppdelning av dessas nuvarande arbetsområden blir därför nödvändig, och en ny elcktroingenjörsbefattning bör inrättas med placeringsort i Kristinehamn för skötseln av linjen Laxå—Charlottenberg samt angränsande delar av det övriga nätet.

Lönenämnden har icke någon erinran att framställa mot föreliggande förslag.

Då behovet av en ny elektroingenjörsbefattning uppkommit genom av Departestatsmakterna beslutad ytterligare elektrifiering av statsbanenätet, vill jag mentschefen tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i denna del.

86 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning i 24:e lönegraden. I

sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av en ny befattning i 24;e lönegraden, benämnd expeditionsföreståndare, och har styrelsen hemställt om inrättande av en dylik befattning, avsedd för föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm. Till stöd för förslaget anför styrelsen följande:

Resebyrån vid Stockholm C har allt sedan sin tillkomst och allt fortfarande foreståtts av expeditionsföreståndare, d. v. s. tjänsteman i 21:a lönegraden.

Ifi agavarande byra är den ojämförligt största av statens järnvägars resebyråer och utvecklingen tenderar mot en alltjämt fortskridande utvidgning i dess verksamhet, vilket också en jämförelse mellan siffrorna för antal biljetter och uppbörd under de senaste åren visar. För åren 1932, 1933 och 1934 utgjorde nämligen antalet av utav nämnda resebyrå försålda biljetter respektive 231,090, 235,239 och 272,159 och uppbörden uppgick till respektive 4,432,226, 4,449,869 och 4,883,580 kronor. Personalstyrkan utgjorde under juli månad 1935 37 personer.

Utom ledningen och ansvaret för denna betydande verksamhet har föreståndaren jämväl åtskilliga andra kvalificerade arbetsuppgifter, av vilka en del äro nytillkomna under de senare åren, främst ett betydande reklamarbete för styrelsens räkning, som förutsätter verklig inlevelse i de mångskiftande turistiska förhallandena samtidigt som ingående insikter erfordras beträffande personbefordringsföreskrifterna och förmåga av initiativ i fråga om utfinnandet av ny former för resors ordnande i för allmänheten attraktiv riktning.

De arbetsuppgifter, som ankomma på ifrågavarande resebyråföreståndare, äro sålunda väsentliga och mångskiftande. Styrelsen anser fördenskull, att tjänsteställningen för denne bör höjas till befattning inom 24 :e lönegraden. Med hänsyn till redan förefintligt stort antal olika befattningar anses icke lämpligt införa en ny tjänstebenämning, utan det förefaller styrelsen mest praktiskt att för föreståndaren å resebyrån vid Stockholm C bibehålla tjänstebetecknmgen expeditionsföreståndare, men införa denna befattning även i 24 :e lönegraden.

Lönenämnden har anfört, att det syntes nämnden, att de av järnvägsstyrelsen meddelade statistiska uppgifterna rörande resebyråns i Stockholm verksamhet samt storleken av där anställd personal väl försvarade åtgärden att uppflytta byråns föreståndare i 24 :e lönegraden, varför lönenämnden finge tillstyrka bifall till förevarande förslag. Då emellertid, enligt vad nämnden erfarit, ifrågavarande tjänsteman under de senaste åren av järnvägsstyrelsen plägat tilldelas en gratifikation av 1,000 kronor med hänsyn till hans i styrelsens skrivelse såsom bidragande skäl för lönegradsuppflyttningen omförmälda arbete med reklam för styrelsens räkning, förutsatte lönenämnden, att sedan han kommit i åtnjutande av ifrågavarande förbättring i löneställningen, särskild ersättning i form av gratifikation icke vidare tillerkändes honom.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter, som åvila föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, äro betydande både till art och omfattning, varjämte de på senare år utvidgats bland annat med reklamarbete för järnvägsstyrelsens räkning. Skäl synas alltså före-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

ligga att giva befattningen såsom föreståndare för denna statens järnvägars största resebyrå en högre lönegradsplacering. För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av expeditionsföreståndarbefattning i 24 :e lönegraden, vilket nödvändiggör införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning i sagda lönegrad av befattningen expeditionsföreståndare. Även örn en dylik åtgärd strängt taget borde prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, bär jag, med hänsyn till att vid ifrågavarande resebyråföreståndares uppflyttning i lönegrad förenämnda gratifikation icke vidare skulle utgå och att alltså under denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste åren icke kommer att medföra någon utgiftsökning för statens järnvägar, ansett mig kunna tillstyrka föreliggande förslag.

Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden. Järnvägsstyrelsens skrivelse den 30 oktober 1935 innefattar vidare förslag örn inrättande av två nya expeditionsföreståndarbefattningar (21:a lönegraden), vilka skulle avses för föreståndarna för statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn samt för en godsexpedition vid Trälleborgs ångfärjestation, benämnd »Trälleberg gränsen». Till stöd för förslaget yttrar styrelsen.

Resebyrån i Köpenhamn förestås för närvarande av en förste stationsskrivare. Under år 1934 ändrades den dåvarande sovplatscentralen till resebyrå, en förändring, som medfört en betydande utvidgning av byråns verksamhet. En jämförelse mellan siffrorna för försålda biljetter och uppbörd under första halvåret av vartdera åren 1933, 1934 och 1935 utvisar, att antalet biljetter utgjort 15,397, 23,779 och 32,925 och uppbörden 220,815, 273,355 och 321,085 kronor. Uppbörden har sålunda från 1933 till 1935 för ett halvt år ökat med något över 100,000 kronor.

Utom ledningen och ansvaret för själva biljettrörelsen har föreståndaren att bestrida en omfattande reklamverksamhet för stimulering av resefrekvensen på Sverige. Detta viktiga arbete kräver gott omdöme och god takt samt förmåga av initiativ och lätthet att göra sig gällande inom de kretsar, genom vilka ett mera betydande resandeklientel kan nås. Ställningen som statens järnvägars representant i ett främmande land ställer också särskilda krav på innehavaren av ifrågavarande befattning, då han naturligen i de Resta fall har att på egen hand taga ståndpunkt till och träffa avgöranden i frågor, som andra motsvarande tjänstemän med tjänstgöring i hemlandet hava möjlighet att underställa överordnades prövning, innan verkställighet skei’.

Med stöd av vad här anförts får styrelsen föreslå, att den expeditionsföreståndarbefattning i 2Ira lönegraden, som blir disponibel vid bifall till styrelsens förut upptagna förslag beträffande föreståndarskapet å resebyrån vid Stockholm C, måtte anvisas för föreståndaren för resebyrån i Köpenhamn.

Vid Trälleborgs ångfärjestation bestrides arbetet med godstrafiken till och från utlandet över ångfärjeleden Träleborg—Sassnitz av en särskild godsexpedition, som benämnes Trälleberg gränsen. Föreståndare för denna expedition har för närvarande tjänsteställning såsom förste stationsskrivare. Det åligger denne att fullt självständigt och i taxeringsfragor direkt lydande under styrelsens utrikes taxebyrå leda och ansvara för allt härmed förbundet arbete. Trälleberg gränsen är därjämte förmedlare av korrespondensen mellan sådana svenska och utländska stationer, där direkt

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe-

mentschefen.

godsexpediering icke kan ske utan så kallad omexpediering i stället måste företagas. Under de senaste åren har dessutom tillkommit en betydande inlämning så att säga av nya sändningar. Det är främst speditörerna, som bidragit härtill genom att taga sändningar till Trälleberg och där fördela dem på olika mottagningsstationer. Härigenom har Trälleberg tillförts en alldeles ny verksamhet, betydelsefull för höjning av trafikfrekvensen å ifrågavarande färjeled men samtidigt medförande ett ganska väsentligt merarbete och betydande ökning av uppbörden för Trälleberg gränsen. Till jämförelse kan nämnas, att då uppbörden 1922 utgjorde 175,100 kronor har den 1934 uppgått till 2,600,000 kronor. Antalet expeditioner har mellan samma år ökat från 29,770 till 99,800 stycken. Med hänsyn till att det största antalet expeditioner förekommer å utländska listor och fraktsedlar måste dessutom det arbete, som presteras av Trälleberg gränsen, värdesättas högre än arbetet å godsexpeditioner med motsvarande antal expeditioner men med övervägande inhemsk trafik.

Med stöd av vad här anförts föreslås, att en expeditionsföreståndarbefattning i 21 :a lönegraden måtte anvisas för Trälleberg gränsen.

Därest förestående förslag bifalles kunna två förste stationsskrivarbefattningar indragas.

Lönenämnden har beträffande föreståndarbefattningen vid resebyrån i Köpenhamn anfört följande:

Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn numera stadd i stark utveckling, vilken omständighet givetvis ställer byråns föreståndare inför vidgade arbetsuppgifter i olika hänseenden. En åtgärd till förbättrande av hans löneställning synes för den skull även lönenämnden vara av omständigheterna motiverad. Visserligen uppställer sig här frågan, huruvida en sådan åtgärd skulle komma att medföra konsekvenser i avseende å löneförmånerna för föreståndarna för statens järnvägars övriga resebyråer i utlandet — resebyråerna i Berlin och London. Enligt vad för nämnden blivit upplyst, arbeta emellertid de särskilda resebyråerna under i viss mån olika betingelser, vadan prövningen av uppkommande lönespörsmål måste ske från fall till fall och under beaktande av rådande speciella arbetsförhållanden. I förevarande sammanhang har lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot att förenämnda, å resebyrån i Stockholm ledigblivande expeditionsföreståndartjänst tages i anspråk för föreståndaren å resebyrån i Köpenhamn.

Vidkommande föreståndarbefattningen å godsexpeditionen »Trälleberg gränsen» anför lönenämnden, att med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört rörande den starka uppgången i godsrörelsen vid ifrågavarande tjänsteställe och då arbetet därstädes måste med hänsyn till expeditionens egenskap av förmedlingsort för trafiken till utlandet i mångt och mycket bliva mera invecklat och tyngande än å en vanlig godsexpedition av motsvarande storlek, lönenämnden ansåge sig icke hava skäl framställa någon erinran mot förslaget.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har genom resebyråns i Köpenhamn utökade verksamhetsområde och rörelsens starka utveckling vidgade arbetsuppgifter kommit att åvila föreståndaren. Särskilt må beaktas, att han bedriver en krävande reklamverksamhet, vilket arbete å statens järnvägars resebyråer i Berlin och London, som jämväl förestås av förste sta-

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

tionsskrivare, numera ombesörjes av svenska trafikförbundet. I betraktande av nu anförda omständigheter anser jag mig kunna förorda, att ifrågavarande förste stationsskrivarbefattning höjes till expeditionsföreståndartjänst i 21 :a lönegraden.

Vad beträffar godsexpeditionen »Trälleberg gränsen», fullgör dess föreståndare ett mera självständigt arbete, varjämte kraven på honom ökats genom tillkomsten av en ny arbetsuppgift. Med hänsyn härtill och till det mera krävande arbetet med den utländska trafiken synes en höjning i lönegrad av föreståndarbefattningen motiverad. Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet inrättas en expeditionsföreståndarbefattning i 21 :a lönegraden.

Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom föreståndare för huvudverkstaden i Örebro. Vid huvudverkstaden i Örebro, som är statens järnvägars största verkstadsanläggning, är föreståndarebefattningen placerad i 30:e lönegraden med benämningen maskindirektör. Genom beslut den 18 oktober 1935 har Kungl. Majit beviljat innehavaren av denna befattning avsked med utgången av sagda månad, vadan sagda befattning för närvarande är vakant.

I en skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om förändrad anställningsform och löneställning för ifrågavarande föreståndarbefattning. Härom anför styrelsen följande:

Med sitt förslag avser styrelsen att för ledningen av detta betydande statens järnvägars industriföretag erhålla en anställningsform för chefen, vilken skall kunna medverka till ett tryggande av de bästa möjliga tekniska och ekonomiska resultat av företagets drift.

Till belysande av den utveckling, som verkstaden i Örebro undergått sedan den tid, då föreståndaren för densamma erhöll maskindirektörs grad, må anföras, att år 1906 centralverkstaden, som huvudverkstaden i Örebro då benämndes, hade en personaluppsättning av 265 man, under det att 1,100 man voro anställda vid samma verkstad år 1934.

Ursprungligen omfattade verksamheten därstädes endast reparation av ånglokomotiv, men på verkstadens program hava successivt upptagits tillverkning och reparation av en hel del andra för statens järnvägars drift nödvändiga mäterialier. Bland dessa må nämnas: revision av personvagnar, för vilket ändamål större byggnadskomplex uppförts, vilka nyligen blivit i den tekniska rationaliseringens tecken betydligt utvidgade; verkstad för revision av elektriska lokomotiv; avdelningar för tillverkning av broar och spårväxlar samt för presenningar. Vid huvudverkstaden är ock för närvarande en verkstad för central reparation av oljedrivna järnvägsfordon under anordnande. Dessutom äro verkstadsavdelningar anordnade för central tillverkning och reparation av en hel del detaljeffekter för hela statsbanenätet. Bland dessa må nämnas verkstäder för elektriska apparater, tryckluftbromsar, bleckslagerieffekter, skruvkoppel, buffertar m. m.

Det är tydligt, att ledaren för denna anläggning med dess mångskiftande tillverkning måste besitta goda chefsegenskaper parade med organisationsförmåga och teknisk sakkunskap. Denna chefspost bör endast anförtros åt en förstklassig kraft, vid vars utväljande man icke bör vara bunden vid det vanliga hänsynstagandet till tjänstålder och examensmeriter.

Styrelsen anser därför, att ifrågavarande befattning, i likhet med verkstadsdirektörens, är av sådan beska!lenhet, att den bör tillsättas genom förordnande på viss tid, varvid avlöningen lämpligen bör kunna bestämmas till

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe-

mentschefen,

samma belopp, som utgår till verkstadschefen vid en annan statlig verkstad av ungefärligen samma storleksordning som den i Örebro, nämligen telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, eller 15,000 kronor per år. Vad tjänstebeteckningsfrågan angår får styrelsen föreslå, att befattningen benämnes verkstadsöveringenjör i analogi med benämningen inom den privata mekaniska verkstadsindustrien, där chefen för industriföretaget plägar benämnas direktör (vid statens järnvägar verkstadsdirektör) samt hans närmaste man och tekniska ledaren för verkstaden överingenjör.

I och med inrättandet av en verkstadsöveringenjörsbefattning kan befattningen maskindirektör utgå ur tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet.

Lönenämnden har anfört följande:

Obestridligt är, att huvudverkstaden i Örebro undergått en synnerligen stark utveckling sedan den tidpunkt (år 1907), då den nuvarande maskindirektörsbefattningen inrättades, och att den numera ombesörjer en verkstadsrörelse av helt andra mått än tillförene. Uppenbart är ock, att ledningen av verkstadsdriften och särskilt verkstadsföreståndaren måste motsvara högt ställda anspråk på chefsegenskaper, organisationsförmåga och teknisk sakkunskap, för att verkstadsdriften skall kunna giva bästa möjliga resultat i tekniskt och ekonomiskt avseende. Att på sätt styrelsen föreslagit förändra maskindirektörsbefattningen till förordnandetjänst med samtidigt höjande av de med befattningen förenade löneförmånerna synes nämnden vara ägnat att främja en god rekrytering av befattningen.

Vad det föreslagna arvodet — 15,000 kronor — angår, får lönenämnden anföra, att sett från den ståndpunkt, nämnden intagit till frågan om verkstadsdirektörens löneställning, ett arvode av 14,000 kronor skulle kunna betraktas såsom en ur systematisk synpunkt lämpligare lönenivå för verkstadsöveringenjören än den av styrelsen föreslagna. Lönenämnden vill emellertid, då ett högre arvode måhända kan visa sig erforderligt för förvärvande av en tillräckligt kvalificerad arbetskraft, icke ställa sig avvisande till järnvägsstyrelsens förslag örn fastställande för verkstadsöveringenjören av ett arvode av 15,000 kronor.

Av den förebragta utredningen framgår, att statens järnvägars huvudverkstad i Örebro sedan sin tillkomst undergått en mycket stark utveckling samt att denna utveckling föranletts icke blott av järnvägsrörelsens allmänna ökning utan ock till stor del av tillkomsten av nya verksamhetsgrenar vid verkstaden. Dessa omständigheter i förening med den alltjämt fortgående rationaliseringen inom själva verkstadsdriften hava självfallet kommit att ställa allt större fordringar på föreståndaren för verkstaden. För att till ifrågavarande i tekniskt och ekonomiskt hänseende viktiga befattning, som nu är vakant, kunna förvärva en högt kvalificerad person synes det erforderligt, att åt befattningen gives en för sådant ändamål mera lämpad anställningsform. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att denna befattning i fortsättningen tillsättes genom förordnande på viss tid och att dess innehavare benämnes verkstadsöveringenjör.

Vidkommande befattningens löneställning synes, även örn intet i och för sig vore att erinra mot det föreslagna arvodet, 15,000 kronor, verkstadsöveringenjörens arvode böra ses i jämförelse med arvodet för verkstadsdirektören vid statens järnvägar, vilket nu är 15,000 kronor. Detta arvode har järn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

vägsstyrelsen föreslagit skola höjas till 17,000 kronor. Av skäl, som i det följande angivas, har jag emellertid funnit med sistnämnda arvodesförhöjning böra tills vidare anstå. Med hänsyn härtill torde i avbidan på den slutliga regleringen av verkstadsdirektörens löneställning böra för verkstadsöveringenjören fastställas ett efter förstnämnde befattningshavares nuvarande arvode avpassat lägre arvode, och vill jag i sådant hänseende föreslå ett belopp av

13,000 kronor. Vid bifall till vad sålunda förordats skulle befattningen maskindirektör utgå ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Förändrad benämning å vissa ingenjörsbcfattningar vid huvudverkstäderna. I samband med sitt förslag rörande föreståndarbefattningen vid huvudverkstaden i Örebro har järvägsstyrelsen hemställt om förändrad benämning å vissa ingenjörsbefattningar vid huvudverkstäderna. Härutinnan anför styrelsen:

Såsom föreståndare för huvudverkstäderna (utom i Örebro) äro för närvarande placerade förste maskiningenjörer, varjämte även finnas maskiningenjörer och maskininspektorer. Samtliga dessa benämningar med prefixet maskin- kunna ej anses utgöra ett adekvat uttryck för vederbörande tjänstemäns tjänsteuppgift och ställning inom statens järnvägars organisation. Styrelsen anser det därför önskvärt, att andra tjänstebeteckningar fastställas, som mera direkt utsäga vad deras innehavare hava till verksamhet. Styrelsen har som nära tillhands liggande funnit, att ordet »verkstad» lämpligen bör ingå i dessa tjänstebeteckningar, och får därför föreslå, att i analogi med den ovan föreslagna befattningen verkstadsöveringenjör i avlöningsreglementets tjänsteförteckning måtte införas i 27 :e lönegraden befattningen förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden befattningen verkstadingenjör och i 22 :a lönegraden befattningen verkstadsinspektor. Antalet förste maskiningenjörs-, maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar, åt vilka skulle givas ändrad tjänstebeteckning, utgör respektive 4, 2 och 10.

Lönenämnden har förklarat sig intet hava alt erinra mot förslaget.

Även enligt min mening synes föreliggande förslag böra komma till genomförande, varför jag tillstyrker detsamma. I enlighet härmed skulle antalet förste verkstadsingenjörs-, verkstadsingenjörs- och verkstadsinspektorsbefattningar bestämmas till respektive 4, 2 och 10 samt motsvarande minskning ske i antalet förste maskiningenjörs-, maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar.

En verkstadsingenjörsbcfattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny verkstadsingenjörsbefattning (26:e lönegraden), avsedd för föreståndaren för huvudverkstaden i Bollnäs. Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Vid huvudverkstaden i Bollnäs, som står under befäl av verkstadsföreståndaren vid huvudverkstaden Östersund, är såsom platsbefäl en tjänsteman i maskininspektors tjänstegrad (22 :a lönegraden) anställd. Sedan Bollnäsverkstaden år 1932 helt omorganiserats med godsvagnsreparationer såsom specialuppgift och genom införande av taktsystemet vid arbetsutförandet bär för verkstadens platsföreståndare tillkommit mera kvalificerat och själv-

Departe-

mentschefen.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe-

mentschefen.

ständigt arbete än förut. Hans nuvarande tjänsteåligganden ansluta sig i följd härav nära intill en verkstadsföreståndares med förste maskiningenjörs (förste verkstadsingenjörs) tjänsteställning.

Vid huvudverkstaden i Tomteboda, som sorterar under huvudverkstaden i Örebro och som till storlek och arbetsomfattning är jämställd med verkstaden i Bollnäs, är redan den organisationsformen införd, att en tjänsteman av maskiningenjörs grad (verkstadsingenjör) utövar platsbefälet därstädes.

Av samma skäl anser styrelsen, att samma organisationsform bör tillämpas vid Bollnäs, varför styrelsen alltså för huvudverkstäderna föreslår inrättande av en ny verkstadsingenjörsbefattning. Den verkstadsinspektorsbefattning, som därigenom kan väntas bliva ledig, anses böra disponeras för den tjänsteman, vilken kommer att förestå och leda arbetet i den nyinrättade avdelningen vid huvudverkstaden i Örebro för revision och reparation av oljedrivna fordon, vilken avdelning torde få betydande arbetsuppgifter i anseende till den snabba utvecklingen av motortrafiken vid statens järnvägar. För nämnda arbete är nämligen en härutinnan väl förfaren och rutinerad ingenjör behövlig. Det är dock att förutse, att även denna tjänst snart nog, när den centrala motorverkstaden kommit till utveckling, måste höjas till verkstadsingenjör.

Lönenämnden har anfört, att mot föreliggande förslag icke syntes vara något att erinra.

Med hänsyn till att ifrågavarande verkstadsföreståndare genom den år 1932 skedda omorganisationen tillförts nya och mera krävande arbetsuppgifter torde en högre löneställning för denne befattningshavare få anses skälig. Jag får därför tillstyrka, att för sådant ändamål inrättas en verkstadsingenjörsbefattning. Mot styrelsens förslag angående disposition av en vid bifall härtill ledigblivande verkstadsinspektorsbefattning för huvudverkstaden i Örebro har jag intet att erinra.

Fråga om förbättrad löneställning för verkstadsdirektörs- och förrådsdirektörsbefattningarna. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen anfört, att styrelsens förslag örn ändrad anställningsform och förbättrad löneställning för befattningen såsom föreståndare för huvudverkstaden i Örebro borde föranleda, att även frågan örn verkstadsdirektörens och förrådsdirektörens löneställning upptoges till prövning.

Beträffande verkstadsdirektören erinrar styrelsen, att genom beslut av 1917 års riksdag inrättats en befattning såsom överingenjör och chef för statens järnvägars huvudverkstäder med ett arvode, sorn från och med år 1920 bestämts till 17,000 kronor, att sedan befattningen år 1923 blivit vakant, en tjänsteman i förste maskiningenjörs grad förordnats att tills vidare i egenskap av verkstadsdirektör upprätthålla chefskapet för statens järnvägars verkstadsväsende, därvid avlöning skulle till honom utgå enligt 30:e lönegraden, samt att genom beslut av 1928 års riksdag för berörda chefskap inrättats en befattning såsom verkstadsdirektör med förordnande på viss tid och med ett arvode, som då av sparsamhetsskäl bestämts till 15,000 kronor. Styrelsen anför vidare, att med hänsyn till den oavbrutet fortgående utveckling, som verkstadsdriften vid statens järnvägar sedan år 1928 undergått

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

icke blott i organisatoriskt utan även i rent materiellt hänseende, det syntes fullt berättigat, att verkstadsdirektörens arvode nu höjdes till det belopp,

17.000 kronor, som tidigare utgått till den dåvarande överingenjören för huvudverkstäderna. Härigenom komme jämväl lämplig marginal att förefinnas mellan arvodena för ledaren av hela verkstadsdriften och för chefen för den största huvudverkstaden.

Vad angår förrådsdirektören, anför styrelsen, att då denna befattning år 1932 inrättades, densamma i avseende å anställningsform och löneställning jämställts med verkstadsdirektörsbefattningen samt att ej heller nu någon anledning till differentiering funnes. Även förrådsdirektörens arbetsuppgifter hade med den fortgående rationaliseringen och ekonomiseringen inom statens järnvägars förrådsväsen vuxit såväl kvantitativt som kvalitativt.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att arvodena för ifrågavarande två befattningar måtte höjas från 15,000 kronor till 17,000 kronor.

Lönenämnclen har funnit sig icke böra tillstyrka högre arvode för verkstadsdirektören än som åtnjutes av distriktschef vid statens järnvägar eller

16.000 kronor. Beträffande förrådsdirektören har lönenämnden icke funnit skäl föreligga att i förevarande sammanhang vidtaga höjning av hans arvode.

Jag torde få erinra, att till Kungl. Maj:ts prövning föreligga till finansdepartementet inkomna framställningar om förändrad anställningsform och förbättrad löneställning för byråcheferna vid statens affärsdrivande verk. Såsom inledningsvis omnämnts, har chefen för nämnda departement för avsikt att inom den närmaste tiden föreslå igångsättande av en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, i sammanhang varmed nyssberörda framställningar rörande byråchefernas vid affärsverken anställningsform och löneställning torde komma att upptagas till prövning. Då föreliggande förslag om förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörerna torde böra ses i samband med berörda lönespörsmål för affärsverkens byråchefer och alltså komma under bedömande i omförmälda större sammanhang, finner jag mig icke kunna tillstyrka, att förslag i ämnet nu förelägges riksdagen.

Fråga om inrättande av sju nya baninspcktorsbcfattningar. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen jämväl hemställt örn inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar (22:a lönegraden), avsedda att jämte en redan befintlig dylik befattning användas för att bereda förbättrad löneställning åt de underingenjörer (20:e lönegraden), som tjänstgöra såsom sektionsföreståndarnas närmaste man och ställföreträdare å åtta mera arbetstyngda bansektioner, nämligen l:a, 3:e, 4:e, 5:e, 9:e, 10:c, 15:e och 19 :e bansektionerna. Till stöd för förslaget har styrelsen anfört, att dessa bansektioners längd efter hand alltmer utökats, så att banlängden, som år 1915 i medeltal utgjorde 130,6 km., år 1935 uppgick till 287,2 km., att föreståndarna

Departe-

mentschefen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

för dessa större sektioner numera ej medhunne att, såsom tidigare skett, ensamma leda och övervaka allt arbete inom respektive sektioner utan att de måst till mer eller mindre självständig handläggning överlåta en del av arbetsuppgifterna på sina närmaste män, underingenjörerna, samt att härigenom ökade krav kommit att ställas på dessa tjänstemän.

Lönenåmnden har tillstyrkt förslaget.

mentschefen^ ^ven om arbetsuppgifterna för ifrågavarande underingenjörer efter hand ‘ blivit mera krävande, synes dock med hänsyn till närmast jämförliga befattningars i andra verk löneställning och då en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare inom kort torde komma till stånd, det icke nu böra vidtagas någon höjning i ifrågavarande befattningshavares löneställning, utan torde därmed böra tills vidare anstå.

Fråga om inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden. Slutligen har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 30 oktober 1935 hemställt, att i avlöningsreglementets förteckning måtte vid statens järnvägar införas en ny befattning i 20 :e lönegraden med benämningen assistent. Till stöd för förslaget har styrelsen anfört, att inom styrelsen eller å befälsexpeditionerna vid linjeförvaltningen icke funnes någon administrativ eller kameral befattning i nämnda lönegrad, motsvarande kontrollörsbefattningarna vid post- och telegrafverken, att det emellertid vid flera tillfällen visat sig önskvärt och fördelaktigt att inom sagda lönegrad hava tillgång till en befattning, som kunde användas i sådana fall, då notariebefattning (2Ira lönegraden) måste anses vara väl hög, samt att behov av dylik befattning för närvarande förelåge för att bereda förbättrad löneställning åt envar av de två förste bokhållare (18:e lönegraden), vilka tjänstgjorde som närmaste män och ställföreträdare åt cheferna för kammarkontoret samt för biljett- och blankettkontoret.

Lönenåmnden har förordat inrättandet vid statens järnvägar av en ny tjänst i 20 :e lönegraden, avsedd för kamerala eller administrativa arbetsuppgifter, men därvid ifrågasatt, att befattningen skulle benämnas byråassistent.

Departe- Av det anförda torde framgå, att ett visst behov av befattningar i 20 :e lönee en' graden för administrativa och kamerala göromål förefinnes vid statens järnvägar. Frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning synes emellertid i förevarande fall böra prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare. Med hänsyn härtill och då det av järnvägsstyrelsen anmälda behovet icke synes trängande, har jag icke ansett mig böra förorda förslag i ämnet till riksdagen.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa befattningshavaregrupper

m. m. I särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hava framställningar gjorts av centralstyrelsen för statens järnvägars mästare- och förmansförening

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

om visst lönetillägg för verkstadsförman, som i 3 år innehaft högsta löneklassen inom sin lönegrad (den 10:e), samt av centralstyrelsen för statens järnvägars banmästareförening örn uppflyttning av förste banmästare och trädgårdsmästare från 12:e till 15:e lönegraden, av banmästare från 10 :e till 12:e lönegraden samt av banförman och trädgårdsförman från 7:e till 8:e lönegraden. Såväl järnvägsstyrelsen som lönenämnden hava i avgivna utlåtanden avstyrkt framställningarna under framhållande, att förevarande lönespörsmål syntes böra prövas först i samband med en blivande revision av avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Vidare har kommunikationsverkens ingenjörsförening hemställt, att förslag måtte föreläggas riksdagen om uppflyttning en lönegrad av ingenjörsbefattningarna i 26 :e och 27 :e lönegraderna vid nämnda verk.

Ytterligare har styrelsen för statsbanornas stationsmästare- och kontoristförbund hemställt, att en kommitté måtte tillsättas för en ingående prövning av lönespörsmålen i deras helhet för personalen vid statens järnvägar. Jämväl denna framställning har i avgivna utlåtanden avstyrkts av järnvägsstyrelsen och lönenämnden, vilka ansett frågan om statsbanepersonalens löner böra prövas i ett större sammanhang.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 13 januari 1936 framlagt förslag örn ändrad anställningsform och löneställning för byråcheferna i styrelsen samt i sådant hänseende hemställt, att berörda befattningar måtte förändras till befattningar, tillsatta genom förordnande på viss tid samt med benämningen statsbanedirektörer och med ett arvode av 16,000 kronor för år. Såväl statskontoret som lönenämnden hava avstyrkt framställningen under framhållande av att en omprövning av frågan om ifrågavarande byråchefers liksom övriga byråchefers i statsförvaltningen anställnings- och avlöningsförhållanden lämpligen syntes böra ske i samband med den översyn av löneförhållandena inom statsförvaltningen, som inom den närmaste framtiden torde komma att igångsättas.

Då samtliga de lönespörsmål, som avses i nu omförmälda framställningar, synas vara av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för de statliga befattningshavarna, hava sagda framställningar överlämnats till finansdepartementet.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i 1 § mom. 1 och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet upptagas befattningen verkstadsöveringenjör vid statens järnvägar, i sistnämnda författningsrum jämväl med ett arvode av 13,000 kronor samt ur 5 § 1 mom. utgå befattningen överingenjör vid statens järnvägar. Vidare skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens järnvägar upptagas fyra nya befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden verkstadsingenjör, i 24 :e lönegraden expeditionsföreståndare och i 22 :a lönegraden verkstadsinspektor, samt ur nämnda förteckning i 30 :e lönegraden utgå befattningen maskindirektör. I antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vid statens järn-

Departe-

mentschefen.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

vägar skulle från och med den 1 juli 1936 vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Ä andra sidan skulle från och med den 1 juli 1936 antalet underingenjörsbefattningar och förste stationsskrivarbefattningar minskas vardera med 2 och antalet bokhållarbefattningar med 1; beslut härom torde i sinom tid få meddelas av Kungl. Maj:t.

Slutligen skulle från och med den 1 januari 1938 antalet ombudsmansbefattningar minskas från 2 till 1 samt antalet notariebefattningar ökas från 12 till 13.

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag rörande vissa ändringar i fråga örn antal och löneställning beträffande ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk. Styrelsen har därvid till en början gjort vissa uttalanden beträffande förhållandet mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid verket.

Innan jag ingår härpå, torde jag få lämna några uppgifter rörande en särskild kategori icke-ordinarie befattningshavare vid vattenfallsverket, nämligen de extra tjänstemännen, och deras löneförmåner.

Kungl. Majlis proposition nr lil.

97 Enligt av vattenfallsstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 december 1920 givna bemyndigande utfärdade allmänna bestämmelser och avlöningshestämmelser för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk finnas extra tjänstemän av klass I och av klass II. Till klass I hänföras extra tjänstemän, vilka innehava i huvudsak samma kvalifikationer och erfarenhet, som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbara ordinarie tjänstemän, och vilka anses behövliga under en mera avsevärd tid, och till klass II sådana, vilkas fortsatta anställning tillsvidare är behövlig. För extra tjänstemän av klass I äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b. Lön enligt den förra planen utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen eller vid permanent lokalförvaltning, och enligt den senare planen till tjänsteman, anställd vid lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna 1 a och 1 b äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie löneplanen, ehuru själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent över den för ordinarie tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän av klass II avlönas enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.

Vattenfallsstyrelsen anför nu, att under de senare åren från olika håll framkommit mer eller mindre direkta yrkanden om förändring av relationen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk genom utökning av antalet ordinarie befattningar. Härom yttrar styrelsen följande:

Sålunda har kommunikationsverkens lönenåmnd i sitt den 1 februari 1930 avgivna utlåtande över 1928 års ekonomisakkunnigas yttrande angående statens vattenfallsverks organisation och personalbehov anfört, att antalet ordinarie befattningar vid vattenfallsverket borde anpassas efter det för driftens normala gång erforderliga behovet —- bottenbehovet. Därest så skedde, skulle givetvis den icke-ordinarie personalens utsikter att vinna ordinarie anställning ökas och någon anledning därefter icke förefinnas att, såsom i viss omfattning förekomme vid nämnda verk, avlöna denna personal enligt andra och gynnsammare normer än som eljest följdes inom statsförvaltningen.

Lönenämnden har därför såsom sin mening framhållit, att det för extra tjänstemän av klass I vid statens vattenfallsverk gällande lönesystemet borde, åtminstone såvitt anginge extra befattningshavare vid vattenfallsstyrelsens byråer samt vid kraftverken, kanalverken och fastighetsförvaltningen, ersättas med avlöningsbestämmelser, som överensstämde med de för motsvarande tjänstemän inom den övriga civila statsförvaltningen gällande regler, samt alt i samband därmed ökade möjligheter borde beredas den icke-ordinarie personalen att inom verket vinna ordinarie anställning.

Till den av kommunikationsverkens lönenämnd sålunda uttalade meningen hava anslutit sig dels statskontoret i utlåtande den 19 mars 1931, dels ock 1928 års lönekommitté i sitt den 27 maj 1931 avgivna betänkande nied förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I sitt utlåtande den 20 maj 1935 i fråga örn pensionsrätt för vissa icke-ordinarie tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverk har 1934 års avlöningsrevision framhållit, att frågan örn avveckling av de procentuella lönetilläggen för de icke-ordinarie tjänstemän vid nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

båda verk, som åtnjöte dylika tillägg, borde upptagas till förnyad prövning i samband med genomförandet av den ifrågasatta statliga familjepensioneringen. Därest nämligen det av 1930 års pensionssakkunniga i betänkande den 20 juli 1934 framlagda förslaget till ordnande av sådan pensionering i huvudsak komme att av statsmakterna godtagas, skulle den för statens vattenfallsverks extra tjänstemän vid övergång till ordinarie anställning under nuvarande förhållanden inträdande skyldigheten att erlägga retroaktiva familjepensionsavgifter bortfalla och ett av de hinder undanröjas, som ansetts försvåra en sådan övergång. Därefter anför avlöningsrevisionen:

»Under mellantiden skulle tillfälle beredas vattenfallsstyrelsen att utverka ökat antal ordinarie tjänster vid verket och ett överförande i ökad omfattning av extra tjänstemän till ordinarie anställning därigenom möjliggöras. Att därefter bibehålla extra tjänstemän hos vattenfallsstyrelsen eller vid vattenfallsverkets permanenta lokalförvaltningar vid deras nuvarande särställning i lönehänseende kan avlöningsrevisionen icke finna försvarbart.»

Vidare hava överrevisorerna vid statens vattenfallsverk i sin den 24 augusti 1935 avgivna revisionsberättelse anfört, att de icke kunnat undgå att uppmärksamma, att antalet icke-ordinarie tjänstemän inom verket vore i förhållande till antalet ordinarie tjänstemän större än som syntes vara lämpligt, samt för den skull framhållit lämpligheten av att ett större antal icke-ordinarie tjänster måtte förändras till tjänster på ordinarie stat.

Framställningar i samma riktning hava under åren 1933—1935 även ingivits till vattenfallsstyrelsen från personalföreningen vid statens vattenfallsverk och statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, att vissa åtgärder vidtagits av Kungl. Majit i syfte att inskränka antalet extra tjänstemän av klass I i vattenfallsstyrelsen och vid de permanenta lokalförvaltningarna.

Sålunda har Kungl. Majit genom brev den 18 december 1931 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden vid statens vattenfallsverk under år 1932 förklarat Sig förutsätta, att vattenfallsstyrelsen vidtoge åtgärder för nedbringande i möjligaste mån av antalet av sådana icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen och de permanenta lokalförvaltningarna, vilka i befattningar, svarande mot de inom lia—20:e lönegraden befintliga ordinarie befattningar, åtnjöte löneförmåner såsom extra tjänstemän av klass I enligt gällande avlöningsbestämmelser för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Vidare har Kungl. Majit genom brev den 16 december 1932 och den 10 november 1933 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och 1934 förordnat, att till innehavare av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen eller vid permanent lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, icke finge utan Kungl. Majits medgivande i varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än som enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie befattningshavare i motsvarande grad, dock att utan hinder härav innehavare den 16 december 1932 av befattning av ifrågavarande slag fortfarande finge bibehållas vid honom i samma befattning då tillkommande löneförmåner.

Slutligen har Kungl. Majit, efter förslag av 1934 års avlöningsrevision, genom brev den 31 maj 1935 fastställt sådana bestämmelser angående civila

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

pensionsreglementets tillämpning å extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk, att även extra tjänstemän av klass I i pensionshänseende jämställas med extra ordinarie tjänstemän.

Efter att hava erinrat, att en framställning av styrelsen om tillämpning av lönesystemet för extra tjänstemän av klass I å sex dylika tjänstemän även vid deras befordran till angivna högre befattningar avstyrkts av lönenämnden i utlåtande den 22 maj 1935, anför vattenfallsstyrelsen vidare följande:

Dessa Kungl. Maj:ts beslut måste anses innebära, att vattenfallsstyrelsens hittills använda system med extra tjänstemän av klass I ej längre kan annat än undantagsvis upprätthållas beträffande styrelsens byråer och driftverken. Då detta system utgjort en oundgänglig förutsättning för den förutvarande relationen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal, kan ej heller denna relation bibehållas, utan styrelsen blir tvungen att gå in för en starkt ökad användning av ordinariesystemet.

Såväl med hänsyn till den fortskridande utvecklingen av vattenfallsverkets rörelse som på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda uttalande år 1931 och föreskrift år 1932 har vattenfallsstyrelsen emellertid redan under de senast förflutna åren funnit sig föranlåten att successivt utverka ökat antal ordinarie befattningar, såsom framgår av följande tabell:

Denna tabell, i vilken befattningar å övergångsstat icke äro medräknade, giver vid handen, att de ordinarie befattningarnas ökning till vida övervägande del hänför sig till lönegraderna 1—20. I skrivelse den 15 oktober 1935 har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att antalet ordinarie befattningar i sistnämnda lönegrader skulle ytterligare ökas med 29.

På grund av vad som enligt det ovanstående förekommit får vattenfallsstyrelsen nu föreslå dels en relativt stor ökning av antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e, dels ock införande i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar inom lönegraderna 1-—20. 1 sammanhang härmed föreslår styrelsen beträffande ett

mindre antal nu befintliga ordinarie befattningar en sådan höjning av löneställningen, som styrelsen anser påkallad av verksamhetens utveckling eller andra särskilda omständigheter.

I fråga örn ett mindre antal andra befattningar, som befunnits kräva ytterligare utredningar och överväganden, torde styrelsen få tillfälle att under clt följande år återkomma nied de framställningar, som då finnas vara behövliga.

Lönenämnden har i utlåtande den 21 december 1935 anfört följande:

Då lönenämnden i sitt utlåtande den 1 februari 1930 över 1928 års ekonomisakkunnigas yttrande angående statens vattenfallsverks organisation och personalbehov uttalat sig för en utökning av antalet ordinarie befattningar vid

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe-

mentschefen.

nämnda verk, bär nämnden icke anledning att nu framställa någon principiell erinran mot de av vattenfallsstyrelsen i den remitterade framställningen avgivna förslagen, vilka förslag gå ut på uppförande å verkets ordinarie stat av ett förhållandevis stort antal nya befattningar. Visserligen har, såsom framgår av den i styrelsens skrivelse intagna tablån över verkets personalbestånd, under de senaste åren en successiv utökning av antalet ordinarie tjänstemän ägt rum inom verket, men sagda tablå utvisar även, att inemot hälften av verkets samtliga tjänstemän allt fortfarande innehar allenast icke-ordinarie anställning. Att märka är ock, att berörda ökning i antalet ordinarie tjänstemän till vida övervägande del hänför sig till befattningshavare, tillhörande l:a—20:e lönegraderna. Då styrelsens föreliggande förslag till inrättande av nya ordinarie befattningar huvudsakligen avse tjänster i 21 :a och högre lönegrader, skulle ett bifall till desamma jämväl medföra en viss utjämning i detta hänseende.

På grund av anförda förhållanden har lönenämnden ansett sig vid behandlingen av förevarande ärende kunna i huvudsak begränsa sig till en prövning, huruvida de icke-ordinarie tjänster, som nu föreslås till uppförande å ordinarie stat, blivit av styrelsen på ett enligt nämndens mening lämpligt och skäligt sätt inplacerade i lönegrad å den för ordinarie tjänstemän gällande löneplanen. Emellertid innefattar styrelsens förevarande framställning jämväl förslag örn uppflyttning i högre lönegrad av vissa å ordinarie stat redan uppförda befattningar. Enligt vad för nämnden blivit upplyst, har det nämligen vid den översyn av löneförhållandena för vattenfallsverkets personal, som föregått framställningens ingivande, befunnits påkallat att beträffande ett antal sådana tjänster vidtaga höjningar i lönegradsplaceringen. Lönenämnden inser till fullo, att vid en dylik översyn mindre jämkningar i lönegradsplaceringen kunna visa sig erforderliga, särskilt som även statens vattenfallsverk, i likhet med vissa andra kommunikationsverk, befinner sig under stark utveckling. Även örn lönenämnden nu ansett sig böra av särskilda skäl förorda ett tillmötesgående av vissa av de yrkanden örn löneuppflyttningar, som vattenfallsstyrelsen framställt, är lönenämnden emellertid principiellt av den uppfattningen, att förändringar i tjänsteförteckningen böra i allmänhet anstå, till dess en mera allmän revision av tjänsteförteckningen kommer till stånd. Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra, att nämnden i utlåtande den 24 januari 1935 över vattenfallsstyrelsens den 30 november 1934 gjorda framställning angående uppflyttning till högre lönegrad av vissa befattningar vid statens vattenfallsverk redan uttalat sig rörande behovet av en dylik allmän revision. Nämnden anförde därvid, att med hänsyn till att den nuvarande tjänsteförteckningen till sina grunddrag vore av relativt gammalt datum och härrörde från en tid, då förhållandena vöre helt annorlunda än nu, och då särskilt vissa av kommunikationsverken sedan dess undergått en mycket betydande utveckling, nämnden ville — därest icke en allmän lönereglering kunde förväntas komma till stånd inom en nära framtid — ifrågasätta, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för verkställande av en revidering av densamma.

Såsom av det föregående framgår, hava under de senare åren åtskilliga uttalanden gjorts samt jämväl vissa åtgärder vidtagits i syfte att åvägabringa en bättre proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid statens vattenfallsverk, därvid särskilt tagits sikte på angelägenheten att söka nedbringa den ursprungligen för byggandet av verkets anläggningar avsedda men sedermera i viss utsträckning jämväl för driften använda extra per-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

sonalen av klass I. Sålunda må erinras, att Kungl. Majit i de senaste årens personalstater vid statens vattenfallsverk varje år efter förslag av vattenfallsstyrelsen fastställt ett ökat antal ordinarie befattningar. För år 1936 har antalet dylika befattningar i anledning av styrelsens förut omförmälda skrivelse den 15 oktober 1935 fastställts till 426, motsvarande en ökning med 33 tjänster i förhållande till den för år 1935 fastställda personalstaten. Av dessa ytterligare beviljade ordinarie tjänster hava de flesta varit avsedda för beredande av ordinarie anställning åt extra tjänstemän av klass I och II samt åt extra ordinarie tjänstemän. Den härigenom uppkomna ökningen av ordinarie befattningar avser emellertid endast befattningar i högst 20:e lönegraden, medan antalet ordinarie tjänster i högre lönegrader endast utökats med några enstaka befattningar. Sedan vattenfallsstyrelsen numera verkställt en översyn rörande personalens vid vattenfallsverket tjänste- och löneförhållanden, har styrelsen föreslagit inrättandet av ett stort antal nya ordinarie befattningar jämväl i de högre lönegraderna i syfte huvudsakligen att bereda ordinarie anställning åt särskilt ingenjörspersonal i 20:e—- 27 :e lönegraderna men i några enstaka fall jämväl för att bereda förbättrad löneställning åt ordinarie tjänstemän. Då vattenfallsstyrelsens förslag i stort sett tillgodoser önskemålen om åvägabringande av ökat antal ordinarie befattningar vid verket, har jag, trots att förslaget, som mest går ut på ändringar i avlöningsreglementets tjänsteförteckning, på grund härav egentligen borde prövas i samband med den stundande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, ansett mig kunna i huvudsak tillstyrka detsamma i vad det avser ordinariegörande av icke-ordinarie tjänstemän. Däremot har med förslaget till den del, detsamma innebär förändringar i tjänsteförteckningen i avsikt att bereda högre löneställning åt ordinarie befattningshavare, på ett undantag när synts mig böra anstå till berörda översyn av avlöningsförfattningarna.

Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal. Beträffande frågan örn inrättande av nya ordinarie befattningar för verkets ingenjörspersonal anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 14 november 1935 följande:

Ingenjörspersonalen vid statens vattenfallsverk tillhör den personalgrupp, beträffande vilken icke-ordinarie anställningsform tillämpas i den största omfattningen. Totala antalet hithörande tjänstemän uppgår för närvarande till 128, varav 16 vid lokala byggnadsföretag. Häremot svarar ett antal ordinarie befattningar av 35, utgörande endast 311/* % av antalet ingenjörstjänstemän hos styrelsen och vid de permanenta lokalförvaltningarna.

Ordinarie ingenjörsbefattningar finnas ej vid statens vattenfallsverk i lägre lönegrad än den 26 :e. Vattenfallsstyrelsen föreslår nu inrättande av dylika befattningar i 20 :e, 22 :a och 24 :e lönegraderna samt komplettering av avlöningsreglementets tjänsteförteckning beträffande 26:e och 27:e lönegraderna, allt i enlighet med nedanstående tabell, i vilken endast för ingenjörspersonal avsedda befattningar medtagits:

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Dessutom föreslår vattenfallsstyrelsen ökat antal av vissa befattningar, som nu finnas upptagna i tjänsteförteckningen.

Lönenåmnden har beträffande förslaget att inrätta vissa ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden anfört följande:

Genom den sålunda föreslagna kompletteringen av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet skulle de ordinarie ingenjörsbefattningarna vid statens vattenfallsverk komma att å löneplanen korrespondera med motsvarande eller jämförbara ingenjörsbefattningar vid telegrafverket och statens järnvägar, med undantag dock vad angår de till inplacering i 24 :e lönegraden föreslagna befattningarna. Vid sistnämnda båda verk äro nämligen ingenjörsbefattningar icke inrättade inom 24 :e lönegraden. Vid statens vattenfallsverk finnas för närvarande anställda ett antal icke-ordinarie ingenjörer — byråingenjörer, distriktsassistenter m. fl. — vilkas arbetsuppgifter visserligen icke ansetts berättiga dem till likställighet i lönehänseende med i 26:e lönegraden placerade ingenjörer men som med hänsyn till deras relativt kvalificerade och självständiga göromål befunnits böra givas en högre löneställning än som i allmänhet tillkommer den biträdande, lägre ingenjörspersonalen. Dessa befattningshavare hava såsom extra ordinarie tjänstemän placerats i 24:e lönegraden.

Lönenämnden har ansett det vara av betydelse för bedömande av vattenfallsstyrelsens förslag i förevarande del att erfara, huruvida upptagande i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet under statens vattenfallsverk av ingenjörsbefattningar i 24 :e lönegraden kunde påkalla en motsvarande åtgärd för telegrafverkets och statens järnvägars vidkommande. För detta ändamål har lönenämnden i skrivelse till telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen anhållit om yttrande angående de konsekvenser, som kunde föranledas av ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag om inrättande av dylika tjänster.

I den från telegrafstyrelsen såsom svar härå ingångna skrivelsen har anförts, att styrelsen med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för erforderlig undersökning å ifrågavarande område och för övervägande, måst inskränka sig till att uttala, att något behov av ingenjörstjänster i 24 :e löne-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

graden icke förelåge för telegrafverkets vidkommande, såvitt nu kunde bedömas. Skulle emellertid en dylik befattning uppföras å telegrafverkets tjänsteförteckning, skulle densamma enligt styrelsens förmenande med fördel kunna utnyttjas endast för beredande av befordran utöver 22:a lönegraden åt sådana ingenjörer med lägre teknisk utbildning (teknisk elementarskola och därmed jämställd), vilka visade sig skickade alt utföra särskilt krävande konstruktiva arbetsuppgifter eller vore placerade såsom avdelningsföreståndare.

Järnvägsstyrelsen har i sin svarsskrivelse erinrat örn det förslag rörande inrättande av en ny konstruktörsbefattning och utbyte av en byråingenjörsbefattning mot konstruktörstjänst å maskintekniska byrån, som styrelsen framlagt i skrivelse till Kungl. Majit den 30 oktober 1935, och i anslutning därtill framhållit, att vid ett bifall till detta förslag och ett framtida utbytande av ytterligare en byråingenjörsbefattning mot en konstruktörstjänst någon byråingenjörsbefattning icke skulle finnas placerad å nämnda byrå. Antalet konstruktörsbefattningar å nämnda byrå skulle därigenom komma att utgöra fem. Ett bifall till vattenfallsstyrelsens framställning syntes såsom konsekvens böra medföra, att en konstruktör å vardera av maskintekniska byråns tre avdelningar uppflyttades till 24:e lönegraden. Därest vidare vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av distriktsassistentbefattningar i 24:e lönegraden skulle vinna bifall, kunde det ifrågasättas, huruvida icke de vid statens järnvägar i 22:a lönegraden placerade elektroingenjörerna borde uppflyttas till nämnda lönegrad, enär, såvitt styrelsen kunnat finna, dessas arbetsuppgifter torde vara i stort sett enahanda dem, som skulle tillkomma distriktsassistenler.

Av vad sålunda i saken inhämtats synes det lönenämnden framgå, alt åtgärden att inrätta ingenjörstjänster i 24:e lönegraden vid statens vattenfallsverk är ägnad att aktualisera frågan om inrättande av dylika tjänster även för statens järnvägars och måhända även för telegrafverkets ingenjörspersonal och då närmast för personal med lägre teknisk utbildning, för vilken för närvarande befattning i 22:a lönegraden i regel förblir sluttjänst.^ Med hänsyn till uppkommande konsekvenser anser lönenämnden spörsmålet i fråga vara av den natur att böra närmare undersökas och övervägas i samband med en blivande revision av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, vilken nämnden förutsätter skola komma till stånd inom den närmaste framtiden. I den mån icke-ordinarie befattningshavare med de göromål, som skulle ankomma på innehavarna av de ifrågasatta nya tjänsterna i nämnda lönegrad, anses böra omedelbart beredas ordinarie anställning, torde detta tillsvidare kunna ske med anlitande av den föreslagna nya ordinarie ingenjörsbefattningen i 22:a lönegraden. En sådan anordning skulle i och för sig icke utgöra hinder för att vederbörande efter ordinarieblivandet lörordnades till innehavare av extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden.

Mot styrelsens förslag i övrigt har lönenämnden icke uttalat annan erinran än att den föreslagna benämningen * ingenjör» för de nya ordinarie ingenjörstjänsterna i 22:a och 20:e lönegraderna med hänsyn till sin allmänna innebörd syntes mindre ändamålsenlig. Lönenämnden erinrar, att jämförbara ingenjörstjänster i 22:a lönegraden vid telegrafverket och statens järnvägar benämnts avdelningsingenjörer respektive baninspektorer, maskininspektorer m. m. samt att liknande ingenjörstjänster i 20:c lönegraden vid dessa verk erhållit beteckningen ingenjörsassistenter respektive underingenjörer. Efter tjänsteställning och arbetsuppgifter anpassade benämningar syntes därför vara alt förorda jämväl för vattenfallsverkets lägre ingenjörer.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning oförändrad.

Med anledning av vad lönenämnden anfört beträffande förslaget örn inrättande av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 25 januari 1936 anfört följande:

De mot dessa befattningar svarande göromål utföras nu av extra ordinarie tjänstemän i 24:e lönegraden. Därutöver vill vattenfallsstyrelsen framhålla, att lönenämnden icke bestritt skäligheten i och för sig av denna lönegradsplacering, utan att lönenämndens ståndpunkt i fråga om förevarande befattningar synes vara dikterad enbart av hänsyn till de konsekvenser, som beträffande telegrafverket och statens järnvägar möjligen kunna föranledas av ett bifall till styrelsens ifrågavarande förslag.

Ett sådant sakernas tillstånd, att frågor om nyinrättande av ordinarie befattningar vid ett visst affärsverk göras beroende av möjliga konsekvenser för andra verk med helt olikartade arbetsuppgifter, kan vattenfallsstyrelsen icke finna vara tillfredsställande. Styrelsen stärkes härigenom i sitt tvivel på lämpligheten av de olika affärsverkens sammankoppling i lönehänseende. Denna synes leda till att man vill pressa fram en likformighet i lönerna även där det saknas jämförlighet i arbetsuppgifterna. Åtminstone borde sådana affärsverk, som icke hava monopolställning, hava egna avlöningsreglementen, såsom förhållandet redan är med domänverket, och dessutom friare former för lönefrågornas behandling.

Vattenfallsstyrelsen vill vidare påpeka den skillnad, som i fråga örn motiven föreligger mellan, å ena sidan, vattenfallsstyrelsens och, å andra sidan, telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens inställning till spörsmålet om ingenjörstjänster i 24:e lönegraden. Sistnämnda båda styrelser synas enligt lönenämndens utlåtande vilja använda nämnda lönegrad huvudsakligen såsom befordringsgrad för ingenjörspersonal med lägre teknisk utbildning, för vilken befattning i 22:a lönegraden för närvarande i regel är sluttjänst. Vattenfallsstyrelsen, som nu icke disponerar några ordinarie ingenjörstjänster i lägre lönegrad än den 26:e, avser däremot ifrågavarande befattningar i 24:e lönegraden för sådan ingenjörspersonal med i regel högskoleutbildning, för vilken med hänsyn till göromålens art och omfattning 26:e lönegraden är onödigt hög och 22:a lönegraden alltför låg.

Efter att hava ytterligare framhållit några synpunkter beträffande de särskilda befattningarna i 24 :e lönegraden förklarar sig vattenfallsstyrelsen i första hand vidhålla sitt förslag angående ifrågavarande befattningar. Därest detta förslag, anför styrelsen vidare, likväl icke skulle av Kungl. Maj:t anses böra för närvarande bifallas, syntes grunden för ett dylikt ställningstagande icke kunna vara annan än den, att en mera allmän revision av avlöningsreglementets tjänsteförteckning ansåges skola komma till stånd mycket snart. Vid sådant förhållande ansåge styrelsen det vara att föredraga, att motsvarande befattningshavare fortfarande, i avbidan på nämnda revision, bibehölles såsom extra ordinarie tjänstemän i 24:e lönegraden utan att göras till ordinarie i 22:a lönegraden.

Vidkommande slutligen frågan om benämningen på de nya ordinarie ingenjörsbefattningarna i 22:a och 20:e lönegraderna anför styrelsen:

Styrelsen har en mångårig erfarenhet av att användningen av beteckningen

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

»ingenjör» i tjänsteförteckningen för extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk icke vållat några som helst olägenheter. Den vid telegrafverket använda benämningen »avdelningsingenjör» för vissa tjänstemän i 22:a lönegraden utgör en vid statens vattenfallsverk sedan gammalt hävdvunnen beteckning för vissa byggnadstjänstemän i 26:e lönegraden (dessutom »förste avdelningsingenjör» i 27:e lönegraden) och lämpar sig sålunda icke såsom beteckning för befattning i 22:a lönegraden vid sistnämnda verk. Vattenfallsstyrelsen har icke heller lyckats utfinna någon annan lämplig benämning för de till 22:a lönegraden hänförda, sinsemellan ganska olikartade ingenjörsbefattningarna.

De för ingenjörsbefattningar i 20:e lönegraden vid telegrafverket och statens järnvägar använda beteckningarna »ingenjörsassistent» respektive »underingenjör» anser vattenfallsstyrelsen vara föga lyckade, särskilt med hänsyn till sådana äldre och mera självständigt arbetande ingenjörer (ehuru med lägre teknisk utbildning), som äro att hänföra till denna tjänstegrad. Därtill kommer, att en del av motsvarande tjänstemän vid statens vattenfallsverk redan nu inneha tjänstetiteln »ingenjör», samt att beteckningen »biträdande ingenjör» vid sistnämnda verk sedan länge användes för viss extra ingenjörspersonal under 20:e lönegraden.

I anslutning till vad jag under nästföregående punkt anfört vill jag förorda, att de av vattenfallsstyrelsen äskade nya ingenjörsbefattningarna i 20:e, 22:a och 26 :e lönegraderna införas i avlöningsreglementets tjänsteförteckning samt att den i nämnda förteckning vid statens vattenfallsverk i 27 :e lönegraden upptagna befattningen driftsingenjör namnändras till förste driftsingenjör. Däremot torde med inrättandet av de föreslagna nya ordinarie ingenjörsbefattningarna i 24:e lönegraden böra anstå, då denna fråga med hänsyn till dess konsekvenser för de andra kommunikationsverken lämpligen synes böra prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare.

Vad beträffar benämningen på de nya ingenjörstjänsterna i 20:e och 22:a lönegraderna, har lönenämnden ifrågasatt beteckningar, som mera än titeln »ingenjör» skulle svara mot befattningshavarnas tjänsteställning och arbetsuppgifter. Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande svårigheterna att finna lämpliga benämningar på ifrågavarande ingenjörsbefattningar anser jag mig likväl böra förorda, att dessa åtminstone tills vidare erhålla benämningen ingenjör. Denna namnfråga torde emellertid böra upptagas till omprövning vid den allmänna översynen av avlöningsförfattningarna.

Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e oell 2G:e lönegraderna. I sin

skrivelse den 14 december 1935 har vattenfallsstyrelsen hemställt om inrättande av tillhopa 13 nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna.

Av de nya befattningarna i 2 7:e lönegraden äro 6 förste byråingenjörs-, 1 distriktsingenjörs- och 1 förste driftsingenjörsbefattningar.

Beträffande förste byråingenjörs befattningarna erinrar styrelsen, att för närvarande funnes två dylika befattningar, varav den ena å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och den andra å samma hyrås anläggningsavdelning. Av de 6 nya befattningarna skulle å kraftverksbyråns anläggningsavdelning placeras 3, varav en å utrednings- och upphandlings-

Departe-

mentschefen.

106 Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

kontoret, en såsom föreståndare för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning och en såsom föreståndare för husbyggnadskontoret, samt å byggnadstekniska byrån 3, varav en för arbetena rörande vattenkraftsanläggningar, en för handläggning av vattenregleringsärenden och en såsom turbinspecialist. I fråga om de olika befattningarnas arbetsuppgifter anför styrelsen följande:

Förste byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning hörande utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift att verkställa utredningar och undersökningar, som kräva speciella och högre teoretiska kunskaper inom elektrotekniken, såsom:

beräkning av längre kraftöverföringar och behandling av därmed i samband stående problem;

behandling av frågor rörande överspännings- och överströmsskydd; behandling av belastnings-, uppvärmnings- och spänningsregleringsproblem beträffande generatorer; samt provningar av vissa elektriska maskiner och apparater.

Föreståndaren för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning åligger:

att leda och fördela arbetet inom nämnda kontor;

att utarbeta projekt såväl för nya anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar vid kraftstationer och understationer;

att utföra viktigare beräkningar och utredningar för konstruktionsarbetet rörande ovannämnda anläggningar; samt

att granska hithörande ritningar och materialförteckningar.

Beträffande föreståndaren för kraftverksbyråns husbyggnadskontor må framhållas, att nämnda kontor har till uppgift:

att, i den mån utomstående arkitekt ej anlitas, upprätta ritningar till samt handhava eller kontrollera uppförandet av och ändringsarbeten å husbyggnader för kraftverkens sekundär- och tertiärstationer ävensom andra mindre husbyggnader vid kraftverken;

att i allmänhet ombesörja större underhållsarbeten å kraftverkens husbyggnader; samt

att handlägga ärenden rörande entreprenader och inköp av vissa slags byggnadsmaterialier för ovannämnda arbeten.

Förste byråingenjören för vattenkraftanläggningar åligger att, beträffande honom tilldelade kraftstationsanläggningar samt anläggningar för sjö- och flodregleringar, med biträde av därtill avdelad personal:

handhava arbetet med planering, beräkning och konstruktion av motsvarande anläggningars vatten- och byggnadstekniska delar, såväl för nya anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar;

utarbeta tekniska beskrivningar och utredningar, som erfordras i samband med ansökan om laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande;

verkställa tekniska undersökningar och utredningar rörande olika anläggningsdetaljers utförande; samt

handlägga ärenden rörande vissa för ifrågavarande anläggningar behövliga upphandlingar och entreprenader.

Förste byråingenjören för vattenregleringsärenden åligger: att beträffande olika sjö- och flodregleringar leda de utredningar, som erfordras dels för att bestämma lämpliga dämningsgränser, tappningsregler o. d., dels för att bedöma verkningarna med hänsyn till vattenfallsverkets kraftförsörjning av olika regleringsåtgärder, dels ock för bestämmande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

de åtgärder, som böra vidtagas för att i lämplig omfattning minska genom regleringen uppstående skador å egna och andra strandägares anläggningar;

att leda de tekniska utredningar, som erfordras för mötande av skadeståndskrav från strandägare m. fl., samt att i tekniskt avseede svara för den skriftväxling, som i detta sammanhang erfordras inför vattendomstol;

att närvara vid vattendomstolars sammanträden, syner och undersökningar såsom vattenfallsstyrelsens tekniske representant för tillvaratagande av styrelsens intressen;

att beträffande genomförda sjö- och flodregleringar medverka till en riktig tillämpning av i olika hänseenden föreskrivna kontrollåtgärder, så att ej den för kraftverkens driftekonomi lämpliga vattenhushållningen kommer i konflikt med de tappningsföreskrifter, som skola tillämpas med hänsyn till exempelvis sjöfarts-, flottnings- och strandägareintressen; samt

att successivt följa utvecklingen av de hydrografiska förhållandena i de vattendrag, som ha intresse för statens vattenfallsverk.

Förste byråingenjören för turbinfrågor har till uppgift:

att vid utarbetande av förslag till nya vattenkraftstationer projektera turbinanläggningarna;

att utarbeta förslag till modellprovningar i sådana fall, då de önskvärda turbinuppställningarna äro svårbedömda eller i övrigt ovanliga samt att utföra eller övervaka provningarna och bedöma erhållna provningsresultat;

att handlägga frågor rörande ombyggnad av äldre turbiner;

att upprätta kontrakt för turbinleveranser och granska turbinleverantörernas konstruktionsritningar; samt

att kontrollera turbinernas utförande och tillhörande materialier i verkstäderna och vid monteringen samt leda turbinprovningarna vid leveransproven.

Vidkommande distriktsingenj örstjänsten yttrar styrelsen:

Vid statens vattenfallsverk finnas 6 ordinarie distriktsingenjörer, fördelade på lika många distrikt vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk. Var och en av dessa distriktsingenjörer handlägger huvudsakligen kraftförsäljningsoch abonnentfrågor. Vid varje sådant distrikt finnes en distriktsassistent, som under distriktsingenjörens inseende väsentligen handhar det löpade arbetet med distributionsanläggningaras utbyggnad, drift och underhåll. I allmänhet finnes ytterligare en ingenjör såsom biträde åt såväl distriktsingenjörcn som distriktsassistenten.

Vattenfallsstyrelsen begär nu ytterligare en ordinarie distriktsingenjörsbefattning, avsedd för Motala kraftverk. Denna distriktsingenjör har beträffande kraftförsäljnings- och abonnentfrågor samma funktioner som de andra distriktsingenjörerna. Motsvarande utbyggnads-, drift- och underhållsarbeten omhänderhavas däremot i allmänhet av driftsingenjören respektive linjeingenjören. Å andra sidan har ifrågavarande distriktsingenjör icke till sitt förfogande någon distriktsassistent eller annan ingenjörshjälp. Han ersätter emellertid driftsingenjören och delvis även direktörsassistenten vid dessas frånvaro samt tjänstgör i tur med nämnda tjänstemän såsom vakthavande ingenjör för driften.

Då härtill kommer, alt Motala kraftverks distributionsområde är till sin geografiska utsträckning större och, med hänsyn till de komplicerade distributionsförhållandena, mera svårarbetat än de olika distrikten vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk, anser vattenfallsstyrelsen ifrågavarande distriktsingenjörsbefattning vara i huvudsak likvärdig med de övriga.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Vad angår förste driftsingenjörsbefattningen, erinrar styrelsen, att vid statens vattenfallsverk för närvarande funnes en dylik befattning (nu benämnd driftsingenjör), avsedd för Motala kraftverk. Rörande behovet av den nya förste driftsingenjörstjänsten anför styrelsen följande:

Vid kraftverksbyrdns driftsavdelning, varest under föreståndaren, driftdirektören, icke finnes någon ordinarie ingenjörsbefattning, erfordras emellertid även en förste driftsingenjörsbefattning. Det skall åligga innehavaren av denna befattning:

att närmast under driftdirektören leda och övervaka handläggningen av ärenden rörande driftens anordnande vid kraftverken;

att leda planläggningen och kontrollen av belastningsfördelningen vid de samarbetande kraftverken och mellan de vakthavande ingenjörerna fördela de i samband härmed uppkommande arbetsuppgifterna, såsom utarbetande av samkörningsplaner, planer för aggregatrevisioner m. m., samt övervaka, att driftsekonomien därvid i möjligaste mån tillgodoses;

att övervaka driftsäkerheten samt i samband därmed ansvara för att erforderliga instruktioner för undanröjande av driftstörningar utfärdas och hållas å jour;

att övervaka upprättandet av i samband med kraftverkens drift erforderlig statistik över driftstörningar m. m.; samt

att fungera såsom ställföreträdare för driftdirektören vid dennes frånvaro.

Nämnda driftavdelning kommer att få sin verksamhet betydligt utvidgad genom den förestående sammanknytningen mellan centralblocket och de norrländska kraftverken förmedelst den beslutade norra stamlinjen mellan Västerås och Porjus.

Av de 5 nya befattningarna i 2 6:e lönegraden äro 1 driftsingenjörsoch 4 byråingenjörsbefattningar.

Beträffande behovet av driftsingenjörsbefattningen anför vattenfallsstyrelsen följande:

Göromålen vid Trollhätte kraftverks driftavdelning, vilka göromål omfatta såväl drift- som underhålls- och ombyggnadsarbeten, hava numera en synnerligen betydande omfattning. Detta beror på dels tillkomsten, vid sidan av den stora kraftstationen i Trollhättan, av jämväl Lilla Edets och Vargöns kraftstationer, dels vissa vidtagna vattenregleringsåtgärder, dels ock inledd samköming med vattenfallsverkets östra kraftsystem och med enskilda kraftföretag.

Det har därför befunnits nödvändigt att såsom medhjälpare åt driftchefen ställa till dennes förfogande två mera erfarna ingenjörer, nämligen en driftsingenjör för de egentliga driftgöromålen och en maskiningenjör för revisionsarbeten beträffande maskiner m. m., samt dessutom två yngre ingenjörer. För de båda förstnämnda ingenjörerna begär vattenfallsstyrelsen nu ordinarie befattningar.

Driftsingenjörens göromål bestå huvudsakligen i att handhava ledningen av följande driftarbeten, nämligen vattenhushållning, vattenreglering, maskinernas driftdisposition och anläggningarnas elektriska koppling, detta sistnämnda beträffande såväl kraftstationer som primärlinjer och sekundärstationernas högspänningsanläggningar fram till transformatorernas sekundärsida. Han har även att ordna tjänstgöringen och arbetsfördelningen för kraftstationernas driftpersonal.

Driftsingenjören omväxlar med de båda yngre ingenjörerna såsom vakthavande för driften. Vidare har driftsingenjören att biträda driftchefen med specialutredningar samt att vara ställföreträdare för driftchefen vid dennes frånvaro.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

109 Med hänsyn till den krävande arten av de göromål, som tillhöra denna driftsingenjörsbefattning, anser vattenfallsstyrelsen densamma böra placeras

1 26:e lönegraden. I fråga om maskiningenjören återkommer styrelsen i det följande.

Vad angår byråingen jörsbefattningarn a, erinrar styrelsen, att för närvarande funnes två dylika befattningar, därav en vid kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och en vid byggnadstekniska byrån. Av de 4 nya befattningarna skulle en placeras vid kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och därstädes å kraftförsäljningskontoret, två å sagda byrås anläggningsavdelning, den ena å utrednings- och upphandlingskontoret och den andra å linjekontoret, samt slutligen en å byggnadstekniska byrån för arbetena med järnoch maskinkonstruktioner. I fråga om de olika befattningarna och deras arbetsuppgifter yttrar styrelsen:

Byråingenjören vid kraftförsäljningskontoret åligger att biträda vederbörande byrådirektör med:

utredningar rörande kostnaderna för kraftens framställning och överföring; _ ....

utredningar rörande normala krafttaxor för samhällen, industrier m. m., för reservkraft till andra kraftföretag o. d.;

utredningar rörande specialtaxor för t. ex. järnvägsdrift, smältverk o. d.; utarbetande av normala kontraktsbestämmelser och specialkontrakt för kraftleveranser; samt

granskning av kraftkontrakt, som inkomma från kraftverken för styrelsens godkännande.

Dessutom har ifrågavarande byråingenjör att övervaka kraftleveranserna till statens järnvägar.

Byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning börande utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift:

att utföra konstruktion av vissa högspänningsapparater, såsom isolatorer, frånskilja^, kabelgarnityr, linhållare m. m.;

att verkställa teknisk granskning av anbud på högspänningsapparater av olika slag, kablar, isolatorer m. m.; samt

att ombesörja leveransprovningar av dylik materiel.

Byråingenjören vid linjekontoret har till uppgift:

att verkställa beräkningar i fråga örn kraftledningar, såsom rörande stolpar av järn, betong eller trä med tillhörande grunder, linor, skyddsanordningar och diverse tillbehör, samt järnkonstruktioner för utomhusställverk;

att utöva tillsyn över motsvarande konstruktionsarbetens utförande samt verkställa granskning av underlydande tjänstemäns beräkningar och av ritningar;

att uppgöra program för och verkställa provning av vissa konstruktioner; samt

att vara ställföreträdare för linjekontorets föreståndare vid dennes frånvaro.

Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit i skrivelse den 28 oktober 1933, hava vid byggnadstekniska byrån sedan år 1911 varit anställda 1 å 3 ingenjörer för utförande av järn- och maskinkonstruktioner för statens vattenfallsverks byggnadsföretag samt för verkstadskontroll och leveransbesiktning av motsvarande och andra beställningar, för vilkas bedömande maskinteknisk sakkunskap erfordras. För närvarande och sedan lång lid tillbaka äro minst

2 ingenjörer sysselsatta med dessa och närbesläktade arbetsuppgifter.

Med anledning av nyssnämnda skrivelse inrättades genom beslut av 1934 års riksdag en ordinarie byråingenjörsbefattning för den ene av ovannämnda

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe-

mentschefen.

ingenjörer (proposition nr 122, riksdagens skrivelse nr 114). Då även den andre ingenjören, vilken såsom extra tjänsteman är placerad i 26 :e lönegraden, för överskådlig framtid erfordras för ifrågavarande arbete, bör även för denne ingenjör inrättas en ordinarie byråingenjörsbefattning i nämnda lönegrad. Under det att innehavaren av den förut inrättade befattningen numera avses att i huvudsak tjänstgöra såsom materialspecialist för järn och såsom maskininspektör för färdiga anläggningar, avser den nu ifrågasatta befattningen huvudsakligen självständigt arbete med nya järn- och maskinkonstruktioner.

Ifrågavarande byråingenjör skall sålunda hava till uppgift:

att projektera och konstruera järnkonstruktioner och maskinella anordningar, såsom rörliga dammar, luckor, isgrindar, kranar, traverser, broar o. d., samt därför upprätta leveransprogram och kontraktshandlingar;

att granska leverantörernas arbetsritningar, beräkningar o. d. för maskinella anordningar;

att utöva verkstadskontroll och leveransbesiktning av ovannämnda järnkonstruktioner och maskiner; samt

att giva sakkunniga anvisningar åt andra ingenjörer inom byrån, i den mån dessa hava att utarbeta järnkonstruktioner och ritningar till maskinella anordningar, samt handlägga dithörande upphandlingsärenden.

Lönenämnden har beträffande de föreslagna befattningarna i 27:e lönegraden anfört, att samtliga dessa befattningar utom förste driftsingenjörstjänsten för närvarande vore såsom extra ordinarie tjänster eller extra tjänster av klass I placerade i 27 :e lönegraden samt att sistnämnda befattningshavare vore såsom extra ordinarie tjänsteman hänförd till 26:e lönegraden men samtidigt innehade förordnande å tjänst inom 27:e lönegraden. Med hänsyn till de tjänsteåligganden, som enligt vattenfallsstyrelsens i framställningen angivna uppgifter och lönenämnden i övrigt meddelade upplysningar åvilade innehavarna av befattningarna i fråga, hade nämnden icke funnit någon erinran vara att framställa mot den för befattningarna föreslagna placeringen i lönegrad.

Beträffande de föreslagna befattningarna i 26 :e lönegraden anför lönenämnden, att även här det vore fråga om tjänster — extra ordinarie befattningar eller extra befattningar av klass I — vilka redan nu funnes inrättade vid verket och vilka samtliga för närvarande tillhörde 26:e lönegraden. Med hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål, som vore förenade med ifrågavarande tjänster, ansåge lönenämnden skäligt, att de vid uppförande å ordinarie stat placerades i 26:e lönegraden.

Då ett stadigvarande behov av ifrågavarande tretton icke-ordinarie ingenjörsbefattningar synes förefinnas och då vattenfallsstyrelsens förslag icke avser utökning av antalet tjänstemän överhuvud utan endast ordinariegörande av sagda, i motsvarande löneställning befintliga befattningar, vill jag tillstyrka, att de för sådant ändamål begärda tretton ordinarie befattningarna inrättas.

Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna. Vattenfallsstyrelsen har vidare föreslagit inrättandet av tillhopa 12 nya ingenjörsbefattningar i 24 :e och 22 :a lönegraderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

lil

Av de 7 befattningarna i 24 :e lönegraden äro 2 byråingenjörs-, 3 distriktsassistents- och 2 maskiningenjörsbefattningar.

Av byråingen jörsbefattningarna skulle den ena placeras å kraftverksbyråns anläggningsavdelning och den andra å byggnadstekniska byrån. Härom anför styrelsen följande:

Ifrågavarande byråingenjör vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning sysselsättes dels vid utrednings- och upphandlingskontoret med skiftande göromål, såsom handläggning av olika upphandlingsärenden beträffande elektrisk materiel, ombesörjande av vissa statistiska utredningar rörande linjeisolatorer och strömbrytare för tillgodogörande av driftserfarenheterna vid nya upphandlingar av dylik materiel m. m., dels ock vid konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning med vissa speciella konstruktionsärenden, särskilt sammanhängande med revisionsarbeten å äldre anläggningar.

Ifrågavarande byråingenjör vid byggnadstekniska byrån tjänstgör såsom självständig konstruktör för vattenbyggnader, varvid hans arbete huvudsakligen består i planläggning av anläggningar och konstruktion av anläggningsdelar, kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar, utförande av beräkningar och ritningar för armerade betongkonstruktioner och vissa järnkonstruktioner.

Vidkommande distriktsassistentsbefattningarna yttrar styrelsen:

Såsom förut omnämnts, finnes en distriktsassistent vid vart och ett av Trollhätte och Älvkarleby kraftverks 6 distrikt. Det åligger assistent:

att övervaka driften å de till distriktet hörande anläggningarna och handlägga alla därmed förenade frågor, såsom planläggning och ordergivning beträffande spänningsreglering, reläinställningar o. d. samt tillsyn över förandet av driftstatistik m. m.;

att övervaka skötseln av ovannämnda anläggningar samt leda revisions-, underhålls-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten på dessa;

att deltaga i utförandet av inom distriktet erforderliga tekniska och kommersiella utredningar; samt

att vara ställföreträdare för distriktsingenjören vid dennes frånvaro och i mån av behov biträda distriktsingenjören vid underhandlingar med abonnenterna i kraftförsäljningsfrågor samt därför vara förtrogen med abonnentförhållandena och hålla sig underrättad örn kraftförsäljningsfrågornas läge.

För distriktsassistentbefattningarna anser vattenfallsstyrelsen en placering i 24 :e lönegraden vara skäligt avvägd. Styrelsen föreslår emellertid inrättande för närvarande av endast 3 ordinarie dylika befattningar, enär vissa av de nuvarande distriktsassistenterna ännu icke torde lia förvärvat tillräcklig erfarenhet för ordinarie anställning i sådan befattning.

Vad beträffar maskiningenjörsbefattningarna, skulle den ena avses för Trollhätte kraftverk och den andra för Västerås kraftverk. Rörande behovet av dessa befattningar anför styrelsen följande:

I det föregående har framhållits, att driftchefen vid Trollhätte kraftverk har såsom medhjälpare bland andra en maskiningenjör för revisionsarbeten beträffande maskiner m. m. I Götaälvsstationerna finnas flir närvarande 18 stora maskinaggregat med lika många turbiner och 21 generatorer samt därtill hörande hjälpmaskineri. I fråga örn maskinutrustning äro Götaälvsstationerna tillsammantagna lika stora som vattenfallsverkets alla övriga kraftstationer tillsammans.

För driftekonomien är det av stor vikt, att urdriftsättandet av kraftstatio-

112 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

neraas olika anläggningsdelar genom skador inskränkes till det minsta möjliga. Härför kräves bland annat en fortlöpande och omsorgsfull revision av maskinaggregaten, men denna revision bör även ske så snabbt som möjligt, enär varje förlorad dag vid ett aggregat innebär en minskning i kraftproduktionen, motsvarande ett värde av cirka 1,000 kronor. Dessutom erfordras underhåll av kraftstationernas vattenvägar, särskilt rörliga dammar, avstängningsluckor, isgrindar, tilloppstuber m. m., samt av traverser och andra lyftanordningar. Det oaktat är det icke möjligt att helt undvika skador under driften, vilkas avhjälpande kräver sakkunnig behandling och största möjliga snabbhet.

Beträffande dessa arbeten skall ifrågavarande maskiningenjör verkställa planläggning och utöva arbetsledning. Detta tager hans mesta tid i anspråk. Han anlitas dock även för driftgöromål vid semestrar för övriga ingenjörer vid driftavdelningen.

De mekaniska och ångtekniska delarna av Västerås ångkraftstation äro mycket omfattande samt fordra en kontinuerlig och sakkunnig kontroll för att kunna fylla kravet på att hastigt och vid vilken tidpunkt som helst kunna tagas i drift till sin fulla effekt. Speciellt gäller denna kontroll ångpanneanläggningarna, som mer än någon annan del inom kraftstationen äro utsatta för mekaniska påkänningar och slitning.

Det är nödvändigt, att det för tillsyn, underhåll och ombyggnad av nämnda anläggningsdelar finnes anställd en ingenjör med god teoretisk och praktisk erfarenhet, särskilt inom ångpanneområdet, och med arbetsledarevana. Han skall även vara kompetent att handhava de konstruktionsarbeten, som erfordras för ombyggnads- och utvidgningsarbeten inom ångpanneanläggningarna.

Vid Västerås kraftverk finnes sedan lång tid tillbaka anställd en ingenjör, vilken handhar de arbetsuppgifter, som ovan sagts. Även dennes befattning kan lämpligen benämnas »maskiningenjör».

Av de 5 ingenjörsbefattningarna i 2 2:a lönegraden skulle en placeras vid byggnadstekniska byrån, en såsom föreståndare för Älvkarleby kraftverks kraftdebitering m. m., en vid Trollhätte kraftverks huvudkontor, en vid sistnämnda kraftverks linjeavdelning samt en vid Motala kraftverks linjeavdelning. Härom anför styrelsen följande:

Göromålen för ifrågavarande ingenjör vid byggnadstekniska byrån omfatta priskalkylering och arbetsbeskrivningar.

Priskalkyleringen består i sammanförande av från arbetsplatserna inkomna uppgifter örn kostnader, materialförbrukning och arbetstider för olika arbeten samt bearbetande av dessa uppgifter, så att de kunna läggas till grund för kostnadsberäkningar för nya anläggningar. Arbetsbeskrivningarna upprättas för att bibringa kännedom om de vid varje anläggning utförda anordningarna och dessas funktionerande till den personal, som skall handhava anläggningarnas drift och underhåll.

För handhavande av båda dessa slag av arbetsuppgifter erfordras såväl teoretisk sakkunskap inom vattenbyggnadsfacket som praktisk erfarenhet från verkets arbetsplatser.

Den ingenjör, som tjänstgör såsom föreståndare för Älvkarleby kraftverks kraftdebitering, har i denna sin egenskap huvudsakligen samma arbetsuppgifter som motsvarande kontrollör vid Trollhätte kraftverk. Men dels åligger det ifrågavarande ingenjör dessutom vissa andra göromål, såsom övervakande av kraftverkets driftstatistik samt diverse utredningar rörande abonnenternas kraftuttagningar och verkets kraftinkomster, dels behandlar denne

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

ingenjör självständigt vissa mera komplicerade debiteringsfrågor, som vid Trollhätte kraftverk övervakas av direktörsassistenten.

Ifrågavarande ingenjör vid Trollhätte kraftverks huvudkontor har huvudsakligen till uppgift att förestå det mindre anläggnings-, konstruktions- och ritkontor, som för Trollhätte kraftverk erfordras i Trollhättan med hänsyn till:

att vissa detaljkonstruktioner för primär- och understationernas ombyggnader och utvidgningar lämpligen böra utföras nära arbetsplatsen och icke vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning,

att vissa standardkonstruktioner för understationers nyanläggningar böra modifieras efter lokala förhållanden, samt

att vid detta kraftverk behöves ett organ, som kan omhändertaga tillfälliga arbetsuppgifter av olika slag, såsom ordnande av tekniska detaljer vid förråd och reparationsverkstäder, periodtalsomläggningar hos abonnenter och dylikt.

Trollhätte kraftverks linjeavdelning omhänderhar i huvudsak följande arbetsuppgifter:

ombyggnad och underhåll av primärlinjer, nybyggnad av större sekundär linjer samt visst underhåll av stamlinjer;

koncessionsärenden beträffande primär-, sekundär- och tertiärlinjer ävensom jordägareuppgörelser beträffande samtliga dessa linjer; samt

reparation och underhåll av kraftverkets bostäder samt mindre reparationsoch ändringsarbeten å stationsbyggnader.

Motala kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels samma arbetsuppgifter som motsvarande avdelning vid Trollhätte kraftverk, dels ock ny- och ombyggnad samt underhåll av sekundär- och tertiärlinjer ävensom vissa reparations- och ändringsarbeten å kraftverkets vattenbyggnader.

Föreståndaren för denna avdelning är därjämte icke lika rikligt utrustad med medhjälpare och underbefäl som motsvarande föreståndare vid Trollhätte kraftverk, varför dessa båda befattningar kunna anses ungefär likvärdiga, trots att Motala kraftverks distributionsområde är mindre än Trollhätte kraftverks.

Slutligen anför vattenfallsstyrelsen beträffande befattningen såsom ingenjör i 20:e lönegraden, att vid styrelsens byråer och vid de permanenta lokalförvaltningarna för närvarande funnes anställda 37 icke-ordinarie ingenjörer i 20:e och lägre lönegrader, av vilka en del syntes böra beredas ordinarie anställning. Beträffande antalet ordinarie ingenjörsbefattningar i 20 :e lönegraden vore styrelsen icke beredd att nu avgiva något definitivt förslag men beräknade, att det komme att röra sig om högst ett tiotal dylika tjänster.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot förslaget om inrättande av 5 ordinarie ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden, varigenom motsvarande antal såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän av klass I anställda ingenjörer med avlöning i 22:a lönegraden skulle beredas ordinarie anställning.

Däremot bär lönenämnden med hänsyn till vad nämnden anfört i fråga örn införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden ansett sig icke Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.

114 Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

nu kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av 7 befattningar i sagda lönegrad.

Departe- Vad beträffar ifrågavarande 5 ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden, mentschefen.vjJJ jag av samma sjia]) som un(jer nästföregående punkt anförts i fråga om där avsedda befattningar, tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag i denna del.

Vidkommande åter de ifrågasatta befattningarna i 24 :e lönegraden, torde med hänsyn till den ståndpunkt, jag intagit beträffande förslaget om införande i tjänsteförteckningen av dylika befattningar, inrättande av sådana befattningar icke nu böra ifrågakomma. Lönenämnden har för sin del ifrågasatt, att i den mån nuvarande extra ordinarie ingenjörer i 24 :e lönegraden ansåges böra omedelbart erhålla ordinarie anställning, detta tills vidare kunde ske med anlitande av ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden med möjlighet att därvid förordna vederbörande å extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden. Då emellertid vattenfallsstyrelsen funnit avgörandet av frågan om dessa tjänstemäns ordinariegörande utan större olägenhet kunna uppskjutas till den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna, finner jag mig icke böra föreslå, att för sådant ändamål ytterligare ingenjörsbefattningar i 22 :a lönegraden nu inrättas.

Vad slutligen angår antalet befattningar såsom ingenjör i 20 :e lönegraden, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen avgivet förslag, meddela beslut.

Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden. I sin skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av två sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden å styrelsens administrativa byrå. Till stöd för förslaget anför styrelsen följande:

Vid vattenfallsstyrelsens administrativa byrå, som huvudsakligen handlägger juridiska ärenden, finnas bland annat en ordinarie förste sekreterare i 27 :e lönegraden och en ordinarie sekreterare i 24:e lönegraden. Dessutom har sedan år 1920 en extra sekreterare varit anställd för handläggning av juridiska ärenden i allmänhet, vilken sekreterare nyligen erhållit ordinarie befattning i annat statens verk, varjämte sedan år 1924 finnes ytterligare en extra sekreterare, som uteslutande varit sysselsatt med de vidlyftiga rättegångarna angående tillstånd till Vänerns reglering, Göta älvs veckoreglering samt Vargöns kraftstations anläggning.

Målet angående Vänerns reglering kan förväntas bliva avslutat vid vattendomstolen under år 1936. I den mån detsamma fullföljes i överinstanserna, torde slutlig dom däri komma att falla om 4 å 5 år. Härigenom kommer motsvarande extra sekreterares arbete med detta mål att undan för undan minskas för att slutligen helt upphöra. Han har emellertid redan börjat delvis tagas i anspråk såsom ersättare för den ovan omförmälde, ur verkets tjänst avgångne extra sekreteraren.

Då det skulle vara synnerligen önskvärt att kunna fastare binda vid verket ifrågavarande sekreterare med hans erfarenhet rörande ett för styrelsen speciellt och viktigt arbetsområde, och då dessutom erfarenheten utvisat ett permanent behov av ännu en juridisk sekreterare utöver den nu ordinarie, får vattenfallsstyrelsen hemställa örn inrättande av ytterligare en ordinarie sekreterarebefattning vid administrativa byrån.

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

115 I detta sammanhang föreslår vattenfallsstyrelsen, att såväl den nuvarande juridiska sekreterarebefattningen i 24 :e lönegraden som den nu föreslagna befattningen måtte placeras i 26 :e lönegraden. Till stöd härför får styrelsen anföra följande.

De juridiska ärendena inom vattenfallsstyrelsen äro av stor och skiftande omfattning. Härtill bidraga dels de invecklade äganderättsförhållanden i fråga örn vattendrag, som råda i vårt land, dels ock de vidlyftiga förhandlingar inför domstol, som erfordras för erhållande av tillstånd av bygga i vatten. I sistnämnda avseende gäller det ansökningar om tillstånd för vattenfallsstyrelsen icke endast till anläggande av kraftstationer med tillhörande dammar utan även till utförande av flod- och sjöregleringar, beträffande vilka antalet sakägare givetvis kan bliva oerhört stort. I sammanhang härmed uppträda ofta även äganderättsfrågor med därav föranledda ofta invecklade rättegångar. Men vattenfallsstyrelsen måste även med uppmärksamhet följa de ansökningar örn tillstånd att bygga i vatten, som till vederbörande domstolar ingivas av enskilda, och, för den händelse de tilltänkta åtgärderna inverka på utnyttjandet av statens vattenfall, inför domstolen bevaka statens rätt.

Förutom de synnerligen besvärliga frågorna angående förvärvande av vattenfall och för komplettering erforderliga falldelar förekomma även frågor angående inköp av fastigheter, erforderliga för kraftstationsanläggningar, transformatorstationer, personalbostäder m. m.

Härtill komma dels de övriga juridiska ärenden, som sammanhänga med statens vattenfallsverks affärsverksamhet, såsom kontraktsuppgörelser avspeciell natur, leveranstvister, som ofta utmynna i kompromissförfarande eller en omfattande process, kravmål, expropriationsmål, taxeringsärenden m. m., dels ock sådana ärenden som avgivande av yttrande över förslag till ny lag eller ändring av gällande lag. En väsentlig del av sin tid få vattenfallsstyrelsens jurister använda för ingående konferenser med de av verkets övriga tjänstemän, vilka omhänderhava verkets affärsuppgörelser.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår kan det arbete, som utföre^ av juristerna vid administrativa byrån, till fullo jämställas med arbetet på ett av landets större advokatkontor. Vattenfallsstyrelsens jurister hava sålunda att föra talan i mycket omfattande rättegångar av skilda slag samt att biträda vid affärsuppgörelser inom styrelsens verksamhetsområde. Det må särskilt framhållas den specialkännedom, vilken kräves för handläggande av vattenprocesserna och de vattenrättsliga utredningarna.

Vad som ovan sagts gäller jämväl beträffande ifrågavarande båda sekreterare å administrativa byrån, vilka hava att biträda byråchefen vid handläggningen av de juridiska göromålen, särskilt bestående däri, att de självständigt verkställa vattenrättsliga utredningar och efter bemyndigande föra vattenfallsstyrelsens talan i rättegångar. Därvid hava de ofta såsom motparter erfarna och skickliga advokater.

På dessa sekreterare har man därför uppställt det kravet, att de elter erlagd högre juridisk examen förskaffat sig jämväl praktisk erfarenhet genom förvärvande av tingsmeriter och helst även genom tjänstgöring vid hovrätt eller å advokatkontor. De för dessa sekreterarebefattningar erforderliga kvalifikationerna äro sålunda högre än de kvalifikationer, sorn i allmänhet pläga krävas för sekreterarebefattningar i 24 :e lönegraden inom statsförvaltningen i övrigt. För att vattenfallsstyrelsen skall för ilragavaiande befattningar alltid kunna påräkna fullt kvalificerade arbetskrafter, böra de alltså icke vara placerde lägre än i 26 :e lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 9 novcmbei 1923, vilket refererats i Kungl. Maj.ts proposition nr 2 till 1925 års riksdag,

116 Kungl. Majda proposition nr 141.

Departe-

mentschefen.

yttrat sig angående de allmänna riktlinjer, som böra ligga till grund för bedömande av spörsmålet örn sekreterare- och andra närstående befattningars uppfattning i 26 :e lönegraden. Efter att hava närmare karakteriserat vissa kategorier av sådana tjänster, vilka enligt lönenämndens mening borde hänföras till 26 :e lönegraden, framhåller nämnden, att en dylik högre tjänsteställning även undantagsvis vore befogad för vissa tjänster, vilka visserligen icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier, men dock med hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter vore att anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster, som ovan nämnts.

Det sålunda senast anförda anser vattenfallsstyrelsen, med hänsyn till vad ovan sagts, vara fullt tillämpligt å ifrågavarande juridiska sekreteraretjänster hos styrelsen, vilkas placering i 26 :e lönegraden därför bör vara motiverad.

I samband härmed må även framhållas, att förste sekreteraren vid administrativa byrån har ett speciellt, fullt avgränsat arbetsområde och att de båda andra sekreterarna direkt under byråchefen handlägga på dem ankommande ärenden.

Lönenämnden har anfört följande:

Vad först angår uppflyttning i lönegrad av nämnda ordinarie sekreterare, framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse — och har detta ytterligare understrukits under ärendets behandling inom nämnden -— att sekreterarna å administrativa byrån hava att handlägga en mångfald invecklade och svårlösta ärenden av juridisk natur, särskilt vattenrättsfrågor, vilkas utredande de oftast självständigt hava till åliggande. Med hänsyn därtill och under erinran att exempelvis vattenrättssekreterarna äro placerade i 27:e lönegraden, har lönenämnden ansett sig icke höra framställa erinran mot att ifrågavarande sekreterare uppflyttas till 26:e lönegraden. I fråga örn den extra sekreterarbefattningens inplacering i 26:e lönegraden vid dess uppförande å ordinarie stat skulle det måhända med visst fog kunna göras gällande, att tillsvidare en löneställning motsvarande 24 :e lönegraden vore tillfyllest, men har lönenämnden i betraktande av att någon skillnad i göromålens svårighetsgrad icke lärer vara att räkna med för de båda ifrågavarande sekreterarna ansett sig ej heller böra ställa sig avvisande till styrelsens förslag i fråga örn den extra sekreterarens löneställning efter övergång till ordinarie anställning.

Såsom av vattenfallsstyrelsens framställning inhämtas, hava för handläggning av de å administrativa byrån förekommande ärendena sedan en följd av år funnits bland andra tre juridiskt utbildade tjänstemän i 24:e lönegraden, nämligen en ordinarie sekreterare och två extra sekreterare av klass I. Sedan den ene av sistnämnda två sekreterare hösten 1935 befordrats till högre ordinarie befattning i annat ämbetsverk, bestridas samtliga de av tre sekreterare förut omhänderhavda göromålen nu av de båda återstående sekreterarna, och enligt vad jag inhämtat skulle så tills vidare bliva förhållandet jämväl framdeles. Då det synes föreligga ett bestående behov av två sekreterartjänster å ifrågavarande byrå, vill jag tillstyrka, att den extra sekreterarbefattningen av klass I uppföres på ordinarie stat.

Vad beträffar ifrågavarande två sekreterares löneställning, framgår av utredningen i ärendet, att de av dem handlagda ärendena äro talrika och olikartade samt ställa sådana krav på tjänstemännens kvalifikationer, att en högre lönegradsplacering för dem synes motiverad. För sådant ändamål

Kungl. Maj.ts proposition nr 14L

har vattenfallsstyrelsen föreslagit inrättande av två sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden. Detta skulle i sin tur nödvändiggöra införande i tjänsteförteckningen av dylik sekreterarbefattning vid statens vattenfallsverk. Ehuru en sådan fråga strängt taget borde prövas i samband med den blivande alllmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, torde dock, med hänsyn särskilt därtill, att sekreterargöromålen å administrativa byrån framdeles äro avsedda att tills vidare bestridas av två i stället för, såsom hittills tre tjänstemän, ifrågavarande lönespörsmål redan nu böra upptagas till prövning. Därvid anser jag mig böra tillstyrka, att den nuvarande ordinarie sekreterarbefattningen uppflyttas till 26 :e lönegraden. Vidkommande den extra sekreterartjänsten, vars innehavare handlägger bland annat de viktiga ärendena rörande tillstånd till Vänerns reglering, har jag inhämtat, att denne tjänsteman under senare år för ifrågavarande arbete, utöver sin lön såsom extra sekreterare av klass I, erhållit en årlig gratifikation av 1,000 kronor. Då någon skillnad i fråga om göromålens svårighetsgrad näppeligen lärer kunna göras mellan de båda sekreterarna å administrativa byrån och då vid den extra sekreterarens uppfattning i lönegrad berörda gratifikation givetvis icke skulle utgå och alltså under denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste åren icke kommer att medföra någon utgiftsökning för verket, har jag ansett mig kunna förorda, att jämväl den extra sekreteraren såsom ordinarie placeras i 26 :e lönegraden.

En ny notariebefattning. Vattenfallsstyrelsen bar vidare hemställt örn inrättandet av en ny notariebefattning å administrativa byrån. Rörande behovet av sagda befattning anför styrelsen följande:

Å administrativa byrån finnes en ordinarie notariebefattning, vars innehavare huvudsakligen har att biträda förste sekreteraren med handläggning av ärenden angående vattenfallsverkets taxeringar och utskylder samt dessutom utför diverse göromål, som äro av mera administrativ än juridisk natur.

Inom nämnda byrå förekommer emellertid dessutom vid sidan av de mera krävande juridiska uppgifterna, som fordra större erfarenhet, även en del till omfattningen ganska betydande, ehuru gruppvis ensartade arbeten, som för sin behöriga handläggning fordra insikter i juridik och domstolspraxis. I främsta rummet äro hit att hänföra ärenden angående lagfarter och servitutsinteckningar (relaxering och postponering), en stor del mindre expropriationsärenden rörande kraftledningar, enklare skadeståndsmål och dylikt.

Dessa göromål, vilka huvudsakligen under förste sekreterarens inseende skötas av en extra notarie, äro, såsom erfarenheten visat, av tämligen konstant natur. Vattenhdlsstvrelsen får därför hemställa örn inrättande av ytterligare en ordinarie notariebefattning vid administrativa byrån.

Löncnämnden har anfört, att förslaget icke föranledde erinran från nämndens sida.

Då stadigvarande behov av två befattningar i notariegraden synes förefinnas å ifrågavarande byrå och då vattenfallsstyrelsens förslag endast innebär

Departe-

mentschefen.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.

ordinariegörande av en i samma lönegrad befintlig extra notarie av klass I, vill jag tillstyrka, att en ny notariebefattning inrättas.

Inrättande av reparatörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen har, under erinran att ordinarie befattningar såsom förste reparatör (10:e lönegraden) år 1935 inrättats vid statens vattenfallsverk, anfört, att vid verket funnes extra reparatörspersonal även i 7:e och lägre lönegrader till ett antal av 45 ävensom 12 extra automobilförare i 7:e lönegraden. En del av nämnda personal syntes böra beredas ordinarie anställning såsom reparatör i likhet med vad som vore förhållandet vid telegrafverket och statens järnvägar.

Styrelsen har därför hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning måtte vid statens vattenfallsverk i 7:e lönegraden upptagas befattningen reparatör.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot förslaget, varjämte lönenämnden med anledning av vattenfallsstyrelsens uppgift om förefintligheten vid verket av ett antal extra automobilförare i 7 :e lönegraden erinrat, att för enbart automobilkörning i regel plägade anlitas befattningshavare i 6:e lönegraden.

Särskilt yttrande har med instämmande av ledamoten E. Eriksson uttalats av ledamoten G. Mattelin, som på anförda skäl förklarat sig anse, att i tjänsteförteckningen borde för alla kommunikationsverken i 7 :e lönegraden införas en särskild befattning med benämningen automobilförare.

Depante- Då permanent behov av ett visst antal tjänstemän för reparatörsarbeten synes ioreligga vid statens vattenfallsverk och avsikten med föreliggande förslag är att ordinariegöra extra personal i samma lönegrad samt då ordinarie reparatörsbefattningar redan finnas vid de övriga kommunikationsverken, vill jag tillstyrka, att utan avbidan på den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna sådana befattningar redan nu inrättas jämväl vid vattenfallsverket. Beträffande antalet dylika befattningar lärer Kungl. Maj:t framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen med beaktande av lönenämndens erinran avgivet förslag, fatta beslut.

Fråga om höjning i lönegrad av befattningen kanalinspektör av klass 1.

Vid statens vattenfallsverk finnas två befattningar i 21 :a lönegraden såsom kanalinspektör av klass 1, varav den ena är placerad vid Trollhätte kanalverk och den andra vid Södertälje kanalverk.

I skrivelse den 17 december 1928 föreslog vattenfallsstyrelsen, att kanalinspektorsbefattningen av klass 1 i Trollhättan skulle förändras till en trafikinspektorsbefattning i 22 :a lönegraden samt att dåvarande innehavaren av kanalinspektorsbefattningen skulle överföras å övergångsstat. Såsom skäl för lönegradsförhöjningen anfördes, att kanalinspektorens arbetsbörda kraftigt ökats därigenom, att på honom från och med år 1923 överflyttats de göromål rörande trafikärenden samt kanalens lots- och fyrväsende m. m.,

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

som före nämnda tidpunkt bestritts av innehavaren av en med utgången av år 1922 indragen trafikinspektorsbefattning å extra stat.

Framställningen avstyrktes av såväl lönenämnden som 1928 års ekonomisakkunniga, därvid lönenämnden uttalade, att, såvitt nämnden kunde finna, det ingalunda borde vara uteslutet att på andra befattningshavare vid kanalverket överflytta en del av kanalinspektorens göromål, därest det skulle finnas nödigt att minska hans tjänsteåligganden.

Vid anmälan inför Kungl. Maid den 7 februari 1930 (i proposition nr 168) av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag anförde departementschefen, att han i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga icke funnit tillräckliga skäl att förorda omförmälda kanalinspektorsbefattnings utbytande mot en trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1930 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen återkommit till denna fråga samt därvid föreslagit, att båda kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 vid kanalverken måtte under oförändrad benämning uppflyttas till 22 :a lönegraden.

Beträffande kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk erinrar styrelsen, att sedan den tjänsteman, som år 1928 innehade denna befattning, avlidit, befattningen erhållit ny innehavare. Styrelsen framhåller, att det ålåge denne tjänsteman ej endast att vara föreståndare för Trollhättans kanalstation utan även att handlägga allmänna trafikärenden för hela kanalverket m. m. Styrelsen lämnar en detaljerad redogörelse för hans arbetsuppgifter beträffande kanaltrafiken i allmänhet, såsom föreståndare för Trollhättans kanalstation och kanalverkets lotskontor ävensom i fråga örn kanalverkets fyr- och utprickningsanordningar, bogserbåtsrörelse och isbrytning, samt anför vidare, att härav torde framgå, att denne kanalinspektors åligganden vore så omfattande och krävande, att desamma väl motiverade befattningens placering i 22 :a lönegraden. Styrelsen framhåller slutligen, att det av anförda skäl icke läte sig göra att, såsom lönenämnden tidgare ifrågasatt, överflytta en del av kanalinspektorens göromål på tjänstemän vid kanalverkets huvudkontor.

I fråga om kanalinspektorsbefattningen vid Södertälje kanalverk anför styrelsen, att denna befattnings löneställning bestämts, innan kanalen blivit ombyggd och utvidgad för trafik med större fartyg, att efter utvidgningen kanaltrafiken kraftigt stegrats, att skötseln av de i samband med ombyggnaden tillkomna tekniska anordningarna ställde större krav på befälet än förut samt att ifrågavarande kanalinspektör hade att, förutom de åligganden, som normalt tillkomme föreståndaren för en kanalstation, såsom platschef för kanalverket handlägga administrativa och kamerala ärenden ävensom svara för det löpande underhållet av kanalverkets anläggningar, vartill komme skötseln av vissa för kanalverkets räkning ej använda fastigheter.

Lönenämnden har anfört, att av vattenfallsstyrelsens redogörelse för ifrågavarande kanalinspektorers tjänsteåligganden syntes nämnden framgå, att

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk vore att anse såsom mera krävande än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk, varför skäl syntes nämnden föreligga för att förstnämnda befattning hänfördes till 22: a lönegraden.

Skiljaktig mening har anförts av suppleanten i lönenämnden, byråchefen A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning oförändrad.

Med anledning av vad lönenämnden anfört har vattenfallsstyrelsen anfört, att enligt styrelsens uppfattning båda kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 vore så avgjort mera krävande än andra befattningar i 21 :a lönegraden, att en uppflyttning till 22 :a lönegraden av jämväl kanalinspektorstjänsten vid Södertälje kanalverk vöre fullt befogad, och har styrelsen till belysning härav hänvisat till en i bilagd promemoria lämnad utförligare redogörelse för de med sistnämnda befattning förenade arbetsuppgifterna.

Depante- Även om vissa skäl anförts för beredande av en förbättrad löneställning ' för ifrågavarande befattningshavare, synes det ej påkallat att omedelbart före den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna vidtaga en av bifall helt eller delvis till vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag föranledd ändring i avlöningsreglementets tjänsteförteckning. Med ståndpunktstagande till förevarande lönespörsmål torde därför anstå till berörda översyn.

Fråga om inrättande av befattningar såsom förste bokhållare och såsom stationsmästare i 16:e lönegraden. I sin skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen slutligen hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning måtte införas två nya befattningar, nämligen i 18:e lönegraden förste bokhållare samt i 16:e lönegraden stationsmästare. Syftet med detta förslag är närmast att bereda förbättrad löneställning dels för en bokhållare, vilken tjänstgör såsom förvaltare vid Trollhätte kraftverks förråd, dels ock för sex stationsmästare i 15:e lönegraden, av vilka 3 tjänstgöra såsom föreståndare för de mest krävande sekundärstationerna vid verket, nämligen de vid Göteborg, Södertälje och Norrviken, samt återstående 3 äro placerade vid kraftstationerna vid Motala, Malfors och Sillre.

Lönenämnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av förste bokhållarbefattningar. Beträffande frågan om inrättande av stationsmästartjänster i 16 :e lönegraden har lönenämnden anfört, att det ville synas, som örn ifrågavarande 6 stationsmästare intoge en i viss mån mera ansvarsfull ställning än övriga stationsmästare vid statens vattenfallsverk men att det i förevarande fall icke syntes förenat med någon större olägenhet att låta med den ifrågasatta uppdelningen av stationsmästartjänsterna i två lönegrader anstå till den kommande revisionen av avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

121 Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen A. Jacobson, som ansett sig böra biträda vattenfallsstyrelsens förslag oförändrat.

Förevarande lönefrågor synas vara av beskaffenhet att böra prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna. Med hänsyn härtill och då ett kortare anstånd med frågornas avgörande icke torde medföra någon olägenhet, anser jag mig icke kunna förorda, att framställning i ämnet avlåtes till riksdagen.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda beträffande vissa befattningar här förordat skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfalls verk upptagas följande befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden förste driftsingenjör, i 26 :e lönegraden driftsingenjör och sekreterare, i 22 :a lönegraden ingenjör, i 20 :e lönegraden ingenjör och i 7:e lönegraden reparatör, samt ur nämnda förteckning i 27 :e lönegraden utgå befattningen driftsingenjör. Vidare skulle i fråga om antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

övergångsanorchiingar m. m. Departementschefens

hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna dels i klassindelningen av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels ock i övrigt i fråga örn vissa befattningar vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1 juli 1936.

I fråga örn befattningar såsom föreståndare för trafikanstalter, som enligt mitt förslag skulle nedflyttas i klass, samt befattningar i övrigt, som enligt sagda förslag skulle indragas, samt även eljest synes det — såsom av den

1 Befattningens benämning är nu driftsingenjör.

Departe-

mentschefen.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

föregående framställningen torde framgå — i några fall bliva erforderligt att uppföra vissa befattningshavare på övergångsstat. Det synes därför lämpligt, att Kungl. Maj:t jämväl med avseende å befattningar, vilkas antal fastställas av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande verksstyrelser årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen föranleder vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken samt den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i reglementet och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut, riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.

Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i civila pensionsreglementet samt de vid sagda reglemente som bilaga A och B fogade förteckningarna. Frågan härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1936,

alf i 1 § 1 mom. och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk skola upptagas befattningarna postsparbankschef vid postverket med ett arvode av 14,000 kronor samt verkstadsöveringenjör vid statens järnvägar med ett arvode av 13,000 kronor;

att ur 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente skall utgå befattningen överingenjör vid statens järnvägar;

att i den vid berörda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen skola upptagas följande befattningar, nämligen:

vid postverket:

i 27:e lönegraden: kontorschef;

vid telegrafverket: i 2:a lönegraden: lokaltelefonist,

» 4:e » : landstelefonist;

vid statens järnvägar: i 22:a lönegraden: verkstadsinspektor,

» 24:e » : expeditionsföreståndare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

i 26:e lönegraden: verkstadsingenjör,

» 27 :e » : förste verkstadsingenjör;

vid statens vatten/allsverk: i 7:e lönegraden: reparatör,

» 20:e » : ingenjör,

» 22 :a » : ingenjör,

» 26:e » : driftsingenjör, sekreterare,

» 27:e » : förste driftsingenjör;

samt att ur samma tjänsteförteckning skola utgå följande befattningar, nämligen:

vid statens järnvägar: ur 30:e lönegraden: maskindirektör;

vid statens vattenfallsverk: ur 27:e lönegraden: driftsingenjör;

2:o) — med godkännande av den av mig förordade förändrade klassindelningen av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar — fastställa antalet av följande befattningar på sätt nedan angives, nämligen:

a) från och med den 1 juli 1936:

vid postverket:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. a vlöningsreglementet:

postsparbankschef ................................ 1;

befattningar, hänförliga till 21: a—3 0 : e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet fogade t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g e n:

aktuarie .......................................... 4

notarie .......................................... 8

förste kontrollör .................................. 13

postmästare av klass 1 B............................ 38

sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 3

postmästare av klass 1 A.......................... 19

sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 5

kontorschef ...................................... 1

byråchef ........................................ 4;

vid telegrafverket:

avdelningsingenjör ................................ 10

förste kontrollör .................................. 20

radiokommissarie ............................... 5

telegrafkommissarie av klass 2 ...................... 23

telegrafkommissarie av klass 1 B.................... 19

Överkontrollör .................................... 6

124 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

linjeingenjör ...................................... 25

telegrafkommissarie av klass 1A .................... 12

byrådirektör ...................................... 7;

vid statens järnvägar:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. avlöningsreglementet:

verkstadsöveringenjör .............................. 1;

befattningar, hänförliga till 21: a—30 : e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet fogade t j ä n s t e f ö r te c kn in g e n:

aktuarie .......................................... 4

expeditionsföreståndare i 21 :a lönegraden ............ 17

elektroingenjör .................................... 13

konstruktör ...................................... 12

maskininspektor .................................. 7

stationsinspektor av klass 2 ........................ 17

verkstadsinspektor ................................ 10

expeditionsföreståndare i 24 :e lönegraden.............. 1

sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 6

stationsinspektor av klass 1 A ...................... 10

baningenjör ...................................... 14

byråingenjör ...................................... 10

maskingenjör .................................... 6

sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 4

verkstadsingenjör .................................. 3

förste baningenjör ...................,............ 14

förste byråingenjör ................................ 13

förste maskiningenjör .............................. 10

förste verkstadsingenjör ............................ 4;

vid statens vattenfallsverk:

notarie .......................................... 4

ingenjör i 22:a lönegraden .......................... 5

sekreterare i 24 :e lönegraden ...................... 1

byråingenjör ...................................... 6

driftsingenjör...................................... 1

sekreterare i 26:e lönegraden ...................... 2

distriktsingenjör .................................. 7

förste byråingenjör ................................ 8

förste driftsingenjör................................ 2;

b) från och med den 1 januari 19 38:

vid statens järnvågar:

notarie .......................................... 13,

ombudsman ...................................... 1;

samt

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som vid genomförande av förberörda ändringar må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: F. Wessberg.

126 Kungl. Majlis proposition nr 141.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning ............................................................................ 1

Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar............................................................ 2

Gällande klassindelning m. m. s. 2. Föreliggande förslag s. 7. Postverket s. 19. Telegrafverket s. 21. Statens järnvägar s. 23. Fråga om förbättrad löneställning för vissa trafikanstaltsföreståndare s. 24. Sammanfattning s. 24.

Postverket .......................................................................... 26

Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen samt av en befattning, såsom postsparbankschef m. m. s. 26. En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden m. m. s. 40. Två nya aktuariebefattningar s. 45. Fråga örn inrättande av en särskild byrå för trafikärenden s. 50. Sammanfattning s. 56.

Telegrafverket ...................................................................... 57

Två nya byrådirektörsbefattningar s. 57. En ny linjeingenjörsbefattning s. 60. En ny överkontrollörsbefattning s. 61. Två nya avdelningsingenjörsbefattningar s. 62. Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist s. 63. Indragning av två radiokommissariebefattningar s. 67. Fråga om inrättande av en förste kontrollörsbefattning s. 68. Sammanfattning s. 69.

Statens järnvägar .................................................................. 69

Indragning av byggnadsbyrån m. m. s. 69. En ny förste byråingenjörsbefattning s.

70. Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden m. m. s. 72. Två sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden s. 76. Två konstruktörsbefattningar s. 80. Två notariebefattningar s. 81. En ny förste baningenjörsbefattning s. 83. En ny elektroingenjörsbefattning s. 85. Inrättande av en expeditionsföresténdarbefattning i 24:e lönegraden s. 86. Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden s. 87. Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom föreståndare för huvudverkstaden i Örebro s. 89. Förändrad benämning å vissa ingenjörsbefattningar vid huvudverkstäderna s. 91. En verkstadsingenjörsbefattning s. 91. Fråga örn förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörsbefattningarna s. 92. Fråga örn inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar s. 93. Fråga örn inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden s. 94. Fråga örn förbättrad löneställning för vissa befattningshavargrupper m. m. s. 94. Sammanfattning s. 95.

Statens vattenfallsverk.............................................................. 96

Inledning s. 96. Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal s. 101. Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna s. 105. Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna s. 110. Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden s. 114. En ny notariebefattning s. 117. Inrättande av reparatörsbefattningar s. 118. Fråga om höjning i lönegrad av befattningen kanalininspektor av klass 1 s. 118. Fråga om inrättande av befattningar såsom förste bokhållare och såsom stationsmästare i 16:e lönegraden s. 120. Sammanfattning s. 121.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan....................121

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.