angående anslag till universitetsstatistik

Kungl. Majlis proposition Nr llfl.

1 Nr 147.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till universitetsstatistik; given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, följande:

Under punkten 97 i 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående inrättande av en yrkesorienteringsnämnd m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1936/1937 beräkna till Gemensamma universitetsändamål: Yrkesorienteringsnämnd och universitetsstatistik ett reservationsanslag av

23,000 kronor.

Sedan numera förevarande frågor inom ecklesiastikdepartementet ytterligare beretts, tillåter jag mig ånyo anmäla desamma för Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr l/tT.

2 Kungl. Majlis proposition Nr !Jj7.

Inledning.

Genom beslut den 20 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande åtgärder i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed sammanhängande frågor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed jag anmälde berörda ärende, anförde jag bland annat,

att en av de angelägnaste uppgifterna för ifrågavarande sakkunnigutredning torde bliva att söka fastslå riktlinjer för bedömandet av rekryteringsbehovet och framtidsutsikterna inom de intellektuella yrkena. I sådant syfte torde undersökning böra verkställas i följande avseenden.

I främsta rummet borde man undersöka antalet av de inom skilda områden verksamma befattningshavare, respektive yrkesutövare med akademisk eller motsvarande utbildning eller, om och i den mån så för ändamålet befunnes erforderligt, med lägre utbildning, varvid även deras fördelning efter framförallt kön och ålder borde angivas. Löne- och inkomstförhållanden samt anställningsvillkor borde i samband härmed beaktas. I den mån så kunde ske, borde jämväl behovet av nyanställningar samt utsikterna till befordringar uppmärksammas. Vidare borde verkställas undersökning angående antalet personer med ifrågavarande utbildning, som ginge utan anställning eller vore otillräckligt sysselsatta ävensom beträffande de befattningshavare och yrkesutövare, som arbetade mot uppenbarligen otillräcklig lön eller helt utan ersättning eller vore sysselsatta i verksamhet, för vilken deras utbildning ej vore direkt avsedd. Av betydelse torde ytterligare vara att konstatera antalet av dem, som under senare år blivit slutligt utexaminerade från respektive undervisningsanstalter samt beräkna antalet av dem, som inom den närmare framtiden kunde förväntas komma att avlägga sina slutliga examina. De studerandes ekonomiska förhållanden, särskilt deras skuldsättning, torde tillika böra göras till föremål för undersökning. Då en utredning i hithörande ämne borde givas en viss form av permanens, syntes vidare de sakkunniga böra taga under särskilt övervägande, huru den en gång verkställda grundläggande undersökningen för framtiden borde fullföljas. Riktlinjer borde sålunda angivas för anskaffandet och bearbetningen av härför erforderligt fortlöpande material. Frågan örn upprättande av en universitets- och högskolestatistik torde även böra upptagas till prövning. Slutligen borde de sakkunniga ock framlägga förslag till organiserande av en permanent eller periodisk upplysningsverksamhet rörande här ifrågavarande förhållanden ävensom de övriga förslag, de sakkunniga funne utredningen motivera. Vid fullgörandet av sitt uppdrag borde de sakkunniga i lämplig utsträckning uppmärksamma de motsvarande åtgärder och undersökningar, som företagits i utlandet.

Den 25 oktober 1933 tillkallade jag såsom sakkunniga för berörda ändamål professorn vid universitetet i Lund S. D. Wicksell och numera byrådirektören i socialstyrelsen T. G. Jerneman, varjämte uppdrogs åt Wicksell att leda utredningsarbetet.

3 Kungl. May.ts proposition Nr Ulft.

Nämnda sakkunniga hava med skrivelse den 1 september 1935 överlämnat betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena (statens offentliga utredningar 1935: 52).

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits den 4 februari 1936 av kanslersämbetet för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, den 31 december 1935 av kommerskollegiet, den 30 januari 1936 av medicinalstyrelsen, den 4 januari 1936 av socialstyrelsen, den 25 februari 1936 av styrelsen för tekniska högskolan efter hörande av högskolans lärarkollegium, den 17 december 1935 av styrelsen för Chalmers tekniska institut efter hörande av institutets lärarkollegium, den 17 januari 1936 av styrelsen för veterinärhögskolan efter hörande av högskolans lärarkollegium, den 7 januari 1936 av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt efter hörande av högskolans lärarråd, den 15 januari 1936 av styrelsen för farmaceutiska institutet efter hörande av institutets lärarkollegium, den 23 december 1935 av direktionen för handelshögskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarråd, den 31 december 1935 av styrelsen för handelshögskolan i Göteborg efter hörande av högskolans lärarråd, den 27 januari 1936 av styrelsen för lantbrukshögskolan efter hörande av högskolans lärarråd, den 14 januari 1936 av skolöverstyrelsen, den 28 december 1935 av statistiska centralbyrån, den 11 december 1935 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet samt den 31 december 1935 av inspektören för militärläroverken och statskontoret. Vidare hava yttranden i ärendet avgivits av de centrala ämbetsverkens icke-ordinarie befattningshavares förening, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer, läroverkslärarnas riksförbund, styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska teknologföreningen, svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkareförbund gemensamt, svenska försäkri?igsföreningen, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, styrelsen för Sverges folkskollärarförbund, institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm, centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund, kommunala mellanskolornas lärarförening, städernas folkskoleinspektörsförbund, centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening, svenska veterinärläkareföreningen, centralstyrelserna för Sveriges apotekarförbund och Sveriges farmaceutförbund gemensamt, Chalmersska ingeniörsföreningen, svenska ekonomföreningen, föreningen jägmästare i enskild tjänst, de extra jägmästarnas förbund, svenska industritjänstemannaförbundet, de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd samt Sveriges yngre läkares förening.

Tillströmningen till de intellektuella yrkena.

I sitt betänkande hava de sakkunniga inledningsvis lämnat en allmän översikt rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed sammanhängande problem. De sakkunniga hava härvid konstaterat, att den

4 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 147.

allmänna ungdomsarbetslösheten varit en betydande orsaksfaktor beträffande den hastiga tillströmningen till gymnasier och högre läroanstalter. Detta förhållande vore emellertid icke något för vårt land egendomligt utan kännetecknade i ungefär lika grad eller i än högre grad utvecklingen i övriga europeiska länder och andra statsbildningar, tillhörande den västerländska kulturkretsen. Även om vårt land kunde sägas vara lyckligare lottat, förefunnes dock även här ansatser till en överbelastning på de intellektuella utbildningsbanorna. De sakkunniga hava vid sina undersökningar kommit till bland annat det resultatet, att icke blott inom de intellektuella yrkena utan överhuvudtaget tillgången på arbetssökande för närvarande vore större än den efterfrågan, som skapades av det med hänsyn till avgången av yrkesutövare rådande ersättningsbehovet. De sakkunniga hava sålunda uppvisat, att mera än 40 procent av hela vår manliga ungdom stöde utan sysselsättning annat än i den mån en utvidgning av samhällets verksamhet komme till stånd och ett utvidgningsbehov sålunda skapades. Emellertid hava de sakkunniga framhållit, att åldersfördelningen i vårt land snart nog komme att förskjuta sig så, att bättre balans uppnåddes mellan äldre och yngre årgångar.

De sakkunniga hava vidare uppvisat, att i Sverige för närvarande funnes i runt tal omkring 65,000 personer, som avlagt studentexamen. En närmare granskning utvisade, att omkring 3 procent av den manliga, arbetsföra befolkningen utgjordes av personer med studentexamen och att hälften av dessa eller omkring 1 V2 procent torde vara akademiskt och högskolebildade. Med den nuvarande examensfrekvensen finge man räkna med att för framtiden omkring 4 procent av den manliga befolkningen avlade studentexamen och omkring 2 procent akademisk eller likvärdig högskoleexamen, vilka siffror de sakkunniga dock icke ansåge verka direkt skrämmande. Det förefölle de sakkunniga, som om man knappast kunde tala om någon orimlig överfyllnad i och för sig i samhällets förseende med högre utbildade krafter, även om svårigheter skapades dels på grund av förryckningen av åldersfördelningen i de bildade klasserna, dels ock på grund av den icke alltigenom lämpliga fördelningen av tillströmningen på olika ifrågakommande levnadsbanor.

De sakkunniga hava vidare verkställt en ingående utredning rörande omfattningen av tillströnmingen till de högre läroanstalterna, lämnat en historik över behandlingen av frågan örn tillströmningen till de intellektuella yrkena och en överblick över och kritik av hittills företagna och föreslagna åtgärder samt slutligen redogjort för av dem utförda omfattande undersökningar rörande tillgången på och behov av arbetskraft inom de olika intellektuella yrkesområdena. Av utrymmesskäl kan jag ej här närmare redogöra för denna utredning utan tillåter mig att hänvisa till de sakkunnigas betänkande. De sakkunniga hava sammanfattat resultatet av utredningen rörande tillgången på och behovet av arbetskraft i följande tablå, som avser förhållandena inom de närmaste åren.

Kungl. Majlis proposition Nr 147. 5

De sakkunniga fastslå, att disproportionen mellan produktionen och avsättningsmöjligheterna vore särskilt stor för filosofer och teologer.

De sakkunnigas förslag.

Då de sakkunniga vid sina utredningar och överväganden funnit det vara hart när ogörligt att i praktiken anordna en rättvist verkande samt ur samhällets och vetenskapens synpunkt från betydande olägenheter någorlunda fri s. k. universitetsspärr, hade de icke funnit det påkallat att framställa yrkanden örn åtgärder för reglerande av tillträdet till våra universitet och högskolor utöver dem, som, i regel av utrymmesskäl, redan funnes vid vissa högre utbildningsanstalter. I varje fall synes enligt de sakkunniga dylika åtgärder icke tillrådliga, förrän man konstaterat, att andra åtgärder till neutraliserande och fördelande av den starka tillströmningen till de intellektuella yrkena visat sig resultatlösa och att situationen på denna del av arbetsmarknaden fortfarande vore svår. De sakkunniga förorda i stället försök att neutralisera och på lämpligt sätt fördela den starka tillströmningen till de intellektuella utbildningsbanorna genom en på upplysningsverksamhet om framtidsutsikterna för de intellektuellt utbildade av olika kategorier byggd reglering av tillströmningen (yrkesorientering); genom skol- och universitets- samt examensreformer, avsedda att verka avledande och avlastande från vissa nu överbefolkade utbildningsbanor; genom vissa samhälleliga åtgärder, syftande till att öka användningen av intellektuellt utbildad arbetskraft samt att begränsa verkningarna av de förändringar hos vårt lands folkmängd och dess åldersfördelning, som i vissa fall kunna föranleda en minskning i behovet av intellektuellt utbildade personer.

De sakkunniga hava sålunda föreslagit,

att vårt skol- och examensväsende, bland annat för att samstämma den lägre undervisningen med den högre och för att bereda möjlighet till och

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr lift.

befordra undervisningens vidgande till mera praktiskt orienterade studielinjer, underkastades en utredning; att statsmakterna med försiktighet prövade förslag örn indragningar av tjänster, särskilt lärartjänster, samt i tid inrättade erforderliga nya befattningar; att yrkesorientering anordnades; att en yrkesorienteringsnänmd tillsattes; att frågan örn vilken myndighet, som skulle handhava de nuvarande spärranordningarna, utreddes; och att yrkesorienteringsnämnden gjordes till remissinstans vid hithörande ärendens behandling; att en rationell universitetsstatistik organiserades; samt att socialstyrelsen erhölle i uppdrag att inom ramen för den offentliga arbetsförmedlingen anordna en arbetsförmedling för intellektuellt utbildade.

I det följande kommer jag att beröra allenast de sakkunnigas förslag angående yrkesorientering och universitetsstatistik.

Yrkesorientering.

Då enligt de sakkunniga en allmän vetskap om att vissa studiebanor vore överbefolkade eller ledde fram till överbefolkade levnadsbanor i stor utsträckning komme att avhålla från val av sådan bana, borde lämnandet av uppgifter om dylika förhållanden kunna verka reglerande på tillströmningen till de intellektuella yrkena. Då lämnandet av dylika uppgifter borde hava endast en rent orienterande karaktär, hava de sakkunniga velat kalla en sådan verksamhet för yx-kesorientering. De sakkunniga hålla före, att, därest man ville, att allmänheten skulle hysa sådant förtroende till yrkesorienteringen, att den kunde verka reglerande på tillströmningen, det vore nödvändigt, att den lades i statens händer. De sakkunniga tänka sig, att ansvaret för yrkesorienteringen skulle läggas i händerna på en församling av sakkunniga, förslagsvis benämnd yrkesorienteringsnämnden.

Denna nämnd skulle enligt de sakkunniga bestå dels av ett mindre antal permanenta ledamöter, dels av ett för varje tillfälle bestämt antal tillfälliga ledamöter. De permanenta ledamöternas antal torde icke böra överstiga fern. Dessa liksom de tillfälliga ledamöterna borde utses av Kungl. Majit. Nämnden torde icke behöva avhålla mer än ett mycket begränsat antal (4 å 5) sammanträden per år med sammanlagt högst 10 sammanträdesdagar. Detta förutsatte emellertid, att nämnden hade till sitt förfogande en sekreterare, som vore kvalificerad att pä egen hand förbereda de ärenden, som skulle komma under nämndens handläggning.

Nämndens huvudsakliga uppgift skulle enligt de sakkunniga bliva att publicera dels statistiska upplysningar angående tillströmningen till olika yrkesbanor, sammanställda med uppgifter om samhällets behov av yrkesutbildade, dels sin uppfattning örn utvecklingstendenserna på olika områden, i den mån dessa icke vore möjliga att uttrycka i statistiska siffror. Detta publicerande anse de sakkunniga böra ske exempelvis genom cirkulärskrivelser till vederbörande rektorer att av dem föredragas vid föräldramöten, klassmöten och dylikt; genom artiklar i kalendrar för skolungdom och för studenter, i kårorgan och tidskrifter och dylikt; genom broschyrer, som utdelades till ungdomen; genom artiklar, som ställdes till pressens förfogande; genom rundradion o. s. v. De sakkunniga hava understrukit, att

7 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 147.

nämndens verksamhet borde vara objektivt upplysande och icke dirigerande. Det allmännas uppgift borde vara att ställa all möjlig upplysning till förfogande för den enskildes yrkesval, men icke att genom förespeglingar örn vissa yrkens företräden framför andra överflytta ansvaret för den framtida utkomsten från den enskilde till det allmänna.

Slutligen anse de sakkunniga, att nämnden skulle göras till remissinstans vid behandling av ärenden rörande tillämpandet av de spärranordningar, som redan finnas eller komma att införas vid de offentliga undervisningsanstalterna.

Kostnaderna för yrkesorienteringsnämndens verksamhet beräkna de sakkunniga till i runt tal 13,000 kronor om året.

Universitetsstatistik.

De sakkunniga framhålla, att de under sina utredningsarbeten gång efter annan haft anledning att konstatera den brist på översikt över förhållandena vid våra högre läroanstalter, som på olika områden gjorde sig gällande, därför att en rationellt ordnad universitetsstatistik saknades. Enligt de sakkunniga utgjorde förefintligheten av en dylik statistik en av förutsättningarna för att en verksamhet med yrkesorientering skulle kunna bedrivas. Men de sakkunniga hava velat framhålla, att, även örn en sådan verksamhet icke skulle komma till stånd, en universitetsstatistik ändå vore påkallad. Man kunde nämligen enligt de sakkunniga icke lämna ett så viktigt område av vårt samhällsliv utan den uppsikt över och belysning av förhållandena där, som en statistik gåve möjlighet till. Organiserandet av en universitetsstatistik vore sålunda i viss mån oberoende av frågan örn inrättandet av en yrkesorientering.

Universitetsstatistiken borde i huvudsak omfatta uppgifter örn antalet studerande vid landets högre läroanstalter, antalet för varje termin nyinskrivna, antalet personer under varje termin, som avlagt mera betydelsefulla tentamina eller som avlagt examina, studietidens längd för olika under terminen avlagda examina, frekvensen av avbrott av studier, utdelade stipendier samt vederbörande studerandes studieinriktning (t. ex. ämneskombinationer). Dessa uppgifter borde givetvis lämnas med erforderlig uppdelning på fakulteter, sektioner, avdelningar och dylikt. Även de studerandes köns- och åldersfördelning borde statistiskt konstateras.

En av de grundläggande principerna för universitetsstatistikens anordnande anse de sakkunniga vara, att man hänförde inskrivningar, tentamina, examina o. s. v. till vederbörande personer. För att kunna förverkliga denna grundtanke måste särskilda mått och steg vidtagas. Bland annat skulle densamma nödvändiggöra en för samtliga universitet och högskolor gemensam bearbetning av universitetsstatistiken. Denna komme därför att kräva dels en lokal organisation, varmed avsåges det organ, som skulle handhava de statistiska arbetsuppgifterna viii vederbörande universitet eller högskola, dels en central organisation, som skulle handhava samarbetandet för hela l iket och eventuellt publicerandet av universitetsstatistiken, i ilen mån densamma kunde vara av mera allmänt intresse.

Då en person inskreve sig vid någon av rikets högre undervisningsanstalter, borde flir honom i två exemplar utskrivas ett s. k. studiekort

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

enligt fastställt formulär. Det ena av dessa kort skulle behållas av universitetet eller högskolan för att ingå i dess studeranderegister, det andra skulle översändas till universitetsstatistikens centralorgan.

Studiekorten skulle av vederbörande universitet eller högskola minst en gång om året revideras. Denna revision borde äga rum i början av varje vårtermin. Den skulle utföras med ledning av bland annat en deklaration över uppnådda studieresultat, förändringar i studieriktning o. s. v., som varje studerande skulle vara skyldig att avgiva vid inskrivningen till varje vårtermin.

För att få till stånd en allmän och fullständig deklaration föreslå de sakkunniga, att endast den, som avlämnat vederbörlig deklaration, skulle äga bevista föreläsningar, deltaga i kurser och övningar samt avlägga tentamina eller examina.

Vid revisionens avslutande skulle studiekort för studerande, som lämnat utbildningsanstalten, förses med påteckning örn detta förhållande och därefter översändas till centralorganet.

Vidare skulle studiekorten efter revisionens avslutande läggas till grund för uppgörande av erforderliga statistiska sammanställningar enligt anvisningar av universitetsstatistikens centrala organ. Dessa sammanställningar skulle insändas till och sammanföras för hela riket av centralorganet.

Arbetet med studeranderegistrets förande och sammanställandet av nyssnämnda statistiska uppgifter borde åvila vederbörande universitets och högskolas kansli eller expedition.

Då en person, som efter studiekortens införande lämnat universitetet eller högskolan, återinträdde i studierna, skulle icke nytt studiekort utskrivas för honom. I stället skulle hans gamla studiekort rekvireras från centralorganet. Samma regel skulle gälla för en person, som bytte universitet eller högskola.

Genom att det centrala organet erliölle en dubblett av varje utskrivet studiekort, finge detsamma möjlighet dels att fastställa och kontrollera antalet studerande och nyinskrivna vid rikets universitet och högskolor, dels att upplägga ett register över samtliga studerande vid de högre läroanstalterna. Det förutsattes, att detta upplades på det viset, att korten ordnades efter kön och ålder (födelsedatum). Vid sådan registreringsordning skulle lätt konstateras — utan de misstag som namnbytena kunde leda till — vilka studerande, som vore inskrivna vid två eller flera läroanstalter. Då sådant förhållande upptäcktes, skulle upplysning härom lämnas det lokala organet för att möjliggöra, att uppgifterna örn den studerande vid de statistiska sammanställningarna behandlades under hänsynstagande härtill.

I riksregistret torde böra antecknas endast avgång från studiebana och avlagda examina. För övrigt borde kort få kvarstå i registret minst 10 år efter det sist å detsamma verkställd anteckning införts; detta för att det .skulle kunna vara till hands vid vederbörandes eventuella återinträde på studiebanan.

Riksregistret över de studerande torde under dessa förutsättningar komma att omfatta omkring 30,000 kort och torde därför knappast bliva allt för arbetskrävande.

De studiekort, som avsåge personer, vilka utan att hava avlagt examen lämnat vederbörande ^bildningsanstalt, skulle, såsom förut framhållits, insändas till det centrala organet. Där skulle de finnas till hands för att, därest vederbörande fortsatte studierna vid annan eller samma läroanstalt,

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr lJt7.

översändas till det lokala organet därstädes. I övrigt skulle dessa kort tjäna till beräkningar av frekvensen av studieavbrott.

De till det centrala organet insända studiekorten för dem, som avlagt examen, skulle i första hand tjäna såsom underlag för en mera ingående examensstatistik. Därefter skulle de tjäna såsom underlag för periodiska undersökningar av hur vederbörande vunnit sin utkomst i samhället. Sådana undersökningar, vilka kunde bliva mycket värdefulla för bedömandet av eventuell överfyllnad å viss studie- eller levnadsbana, kunde med utgångspunkt från ett dylikt material relativt lätt utföras med tillhjälp av allmänt tillgängliga kalendrar och kataloger samt den registerföring, som de sakkunniga föresloge för den offentliga arbetsförmedlingen för intellektuellt utbildade.

Slutligen skulle det centrala organet, som förut nämnts, till riksomfattande statistik sammanföra de statistiska sammanställningar, som de lokala organen komme att leverera.

Vissa delar av den framställda statistiken borde offentliggöras i en mindre publikation ingående i serien Sveriges officiella statistik. Sannolikt borde en hel del statistik, som dock ej behövde medtagas i en dylik publikation, uppgöras och ställas till yrkesorienteringsnämndens förfogande.

Såsom centralt organ för universitetsstatistiken kunde tänkas följande ämbetsverk: skolöverstyrelsen (som handhade den övriga undervisningsstatistiken), socialstyrelsen (sorn skulle komma att lia överinseendet över den offentliga arbetsförmedlingen för de intellektuellt utbildade), universitetskanslersexpeditionen, statistiska centralbyrån eller ecklesiastikdepartementet.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde valet stå mellan de två sistnämnda, då de övriga av olika skäl knappast vore lämpade att omhänderliava de arbetsuppgifter, som tillkomme det centrala organet. Statistiska centralbyrån hade det företrädet framför ecklesiastikdepartementet, att där redan funnes samlad statistisk sakkunskap och rutin. För ecklesiastikdepartementet talade åter den omständigheten, att departementet hade bättre förbindelser med rikets universitet och högskolor än statistiska centralbyrån. Då det icke torde möta större svårigheter att i departementet anställa en person med statistisk utbildning och rutin, ville de sakkunniga därför uttala sig för att det centrala organet för universitetsstatistiken förlädes till ecklesiastikdepartementet. Härmed ville de sakkunniga dock icke hava sagt, att de skulle anse det mindre lämpligt, att förläggningen skedde till statistiska centralbyrån. De sakkunniga hade blott vid det i någon mån svåra valet stannat för det första alternativet.

Vad kostnaderna för universitetsstatistiken anginge ville de sakkunniga anföra följande. För handhavande av ovan skildrade arbetsuppgifter, som tillkomme det centrala organet, torde en tjänsteman i någon av sekreterargraderna vara sysselsatt under högst halva tjänstgöringstiden. Vidare torde för dem erfordras en hel arbetskraft i skrivbiträdesgraden.

Då det vore osannolikt, att universitetens eller högskolornas kanslier och expeditioner skulle kunna utan utökning av där nu förefintlig personal omhänderhava här ifrågasatta arbetsuppgifter, torde universitetsstatistiken komma att öka dessa läroanstalters förvaltningskostnader med belopp, som för statens vidkommande torde kunna uppskattas till omkring 3,000 kronor för år räknat.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Med stöd av dessa antaganden uppskattade de sakkunniga statens årliga kostnader för universitetsstatistiken till följande belopp:

Det centrala organet:

Tjänsteman i 26:e lönegraden (V2 tjänstgöring)........ -4,500 kronor

Skrivbiträde ............................. 3,000 »

Tryckning av publikationer, trycksaker etc........... 1,500 »

9,000 kronor

De lokala organen:

Kostnader för utökning av förvaltningspersonal vid universitet och högskolor .......................... 3,000 kronor

Trycksaker och diverse ............................ 1,000 »

4,000 kronor

Den årliga kostnaden för universitetsstatistiken skulle sålunda belöpa smtih omkring 13,000 kronor.

Ovan angivna plan för universitets- och högskolestatistiken kunde sägas innebära en ur administrativ och statistisk synpunkt önskvärd anordning av denna betydelsefulla statistik. Skulle emellertid denna plan anses vara för vidlyftig — enligt de sakkunnigas mening vore det beklagligt, örn så skulle bliva fallet — måste beaktas, att verksamheten med en yrkesorientering förutsatte, att ganska omfattande statistiska uppgifter stöde till förfogande såsom grundval för en yrkesorienteringsnämnds överväganden. Kunde dessa icke åvägabringas med tillhjälp av en universitetsstatistik anordnad enligt ovan framlagda plan, mäste nämnden själv hopbringa erforderliga statistiska data. Slutligen borde hänsyn tagas därtill, att även om en yrkesorientering icke skulle komma till stånd och därjämte den föreslagna universitetsstatistiken icke skulle vinna myndigheternas bifall, måste i allt fall en bättre universitetsstatistik än den nuvarande åstadkommas. Riktlinjer för ett minimiprogram för en dylik statistik syntes därför böra i detta sammanhang uppdragas.

Därest de sakkunnigas i det ovanstående avgivna plan för en universitets- och högskolestatistik i vårt land icke skulle anses vara genomförbar, föresloges därför alternativt följande anordning.

Samtliga högre undervisningsanstalter (universitet, högskolor och därmed jämställda läroanstalter) skulle åläggas att för varje termin med vederbörlig fördelning på fakultet, sektion eller avdelning lämna uppgifter om antalet nyinskriyna studerande, antalet från fakulteten, sektionen eller avdelningen avgångna studerande samt om antalet examina av olika slag, som avlagts vid läroanstalten. Nominativa förteckningar å nyinskrivna och utexaminerade borde dessutom lämnas — eventuellt i de tryckta katalogerna, men i så fall i tillförlitligare form än för närvarande. Dessa förteckningar vore nödvändiga för att yrkesorienteringsnämnden skulle bli i stånd att upprätta en personstatistik vid sidan av inskrivnings- och examensstatistiken. Antalet studerande vid slutet av varje termin borde uppgivas nied fördelning på de studerandes kön och på den eller de examina och dylikt, de studerande vid slutet av terminen innehade. Uppgifterna borde vara avlämnade inom en månad efter terminens slut.

Det borde åligga yrkesorienteringsnämnden att med ledning av de från de olika läroanstalterna inkomna uppgifterna upprätta erforderliga sam-

Kungl. Maj:ts proposition Nr lift. H

mandrag och utarbeta för publicering lämpliga statistiska sammanställ-

111 För att läroanstalterna skulle kunna bliva i stånd att lämna ovan berörda uppgifter torde en omläggning av deras och fakulteternas matrikeloch journalföring bliva nödvändig. Huru än universitets- och hogskolestatistiken organiserades, torde därför enligt de sakkunniga en utredning örn reformerad matrikel- och journalföring vid de högre läroanstalterna vara behövlig.

Myndigheterna.

De i ärendet hörda myndigheterna hava i allmänhet anslutit sig till de sakkunnigas förslag angående yrkesorientering. En del av myndigheterna hava emellertid uttalat sin tveksamhet mot förslaget.

Kanslern för rikets universitet ställer sig sålunda mycket tveksam mot den av de sakkunniga föreslagna särskilda organisationen för yrkesorientering och dennas verksamhet. ,, , ,.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner det icke vara erforderligt med någon särskild yrkesorienteringsnämnd. ....

Kommerskollegium anser, att de för yrkesorientermgsnamnden föreslagna arbetsuppgifterna borde kunna övertagas av skolöverstyrelsen.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola hemställer, att förslaget örn yrkesorientering underkastas ny utredning. ,

Socialstyrelsen anser, att — med hänsyn till att en rent statlig upp ysningsverksamhet örn framtidsutsikterna på de olika studiebanorna kunde komma att uppfattas som örn staten åtoge sig ett ansvar för den enskildes yrkesval, som staten icke gärna kunde ikläda sig — man icke enbart till behandling borde upptaga frågan om en statlig yrkesorienteringsnämnd utan jämväl pröva andra vägar för ernående av det önskade syltet.

Statistiska centralbyrån understryker likaså vanskligheten av att statliga organ ställa yrkesanställningsprognoser, vilka trots all försiktighet och alf sakkunskap lätt av allmänheten kunde tillmätas ett mera avgörande

vitsord än som avsåges. ... , ,

Statskontoret anför, att statskontoret icke kan biträda de sakkunnigas förslag till åtgärder för anordnande av en statlig yrkesorientering.

Lärarrådet vid tandläkarinstitutet avstyrker på det kraftigaste de sakkunnigas förslag örn yrkesorientering.

Av de myndigheter, vilka yttrat sig över förslaget örn universitet s s t a t i s t i k, hava samtliga utom en, nämligen lärarrådet vid tandläkarinstitutet, som bestämt avstyrkt de sakkunnigas förslag, tillstyrkt förslaget eller yttrat sig i tillstyrkande riktning. En del av myndigheterna hava därvid förordat det av de sakkunniga föreslagna minimiprogrammet för en dylik statistik. För myndigheternas utlåtanden lämnar jag här nedan en sammanfattande redogörelse, som endast avser sådana yttranden, i vilka anförts mer speciella synpunkter, av vikt för frågans bedömande.

Teologiska fakulteten i Uppsala har anfört:

Ett genomförande av det program, de sakkunniga föreslagit, syntes iakulteten komma att medföra betydligt större arbete än de sakkunniga, att döma av deras kostnadsberäkningar, torde hava förutsatt. — Vissa av

1- Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

de uppgifter, som de sakkunniga ansåge, att statistiken skulle omfatta, syntes nästan omöjliga att anskaffa med sådan noggrannhet, som måste fordras för att statistiken skulle hava något verkligt värde. Hit räknade fakulteten exempelvis uppgifter örn studietidens längd och förekomsten av avbrott i studier. Även vederbörande studerandes studieriktning vore ej alltid lätt att konstatera förr än efter avlagd examen. — Alla dessa nu nämnda uppgifter skulle närmast åligga de studerande att själva lämna, men envar, som haft att göra med insamlande av dylika uppgifter, torde veta, huru svårt för att ej säga omöjligt det vore att erhålla ens någorlunda kompletta och riktiga uppgifter. — Vad beträffade de föreslagna studiekorten, ansåge fakulteten att, om det skulle bliva något verkligt gagn med dem, minst tre exemplar borde utfärdas: ett för universitetet, ett för centralorganet och ett för vederbörande studerande själv". Fråga vore, örn ej ytterligare^ ett kort borde utfärdas och utlämnas till den studerandes nation. På så sätt skulle möjligen nationens medverkan kunna erhållas lör uppgifternas införskaffande. — Tiden för revideringen av korten syntes mindre lämpligt vald. Höstterminens början förefölle lämpligare. Allra bäst vöre naturligen med revidering i början på både höstterminen och vårterminen. De sakkunnigas förslag om skyldighet att lämna uppgifter vid inskrivningen till varje vårtermin folie på det förhållandet, åtminstone vad universiteten beträffade, att någon terminsinskrivning ej där vore föreskriven och ej heller lämpligen borde införas. Likaledes vore de sakkunnigas förslag, att särskild deklaration skulle fordras för rätt att bevista föreläsningar och annan undervisning, omöjligt att genomföra, då föreläsningar och aven annan undervisning vid universiteten vore offentlig och tillträdet fritt för envar. Överhuvud syntes de sakkunnigas förslag gå ut pä en reglementering av sådan art, att den föga överensstämde med universitetens fria undervisningsformer. — Beträffande kostnaderna för den lokala universitetsstatistiken förefölle de sakkunnigas beräkningar alltför lägel. Arbetet nied statistiken komme att taga betydligt mer tid i anspråk, än de sakkunniga syntes beräkna, och anställandet av extra arbetskraft torde medföra betydligt högre kostnader än de 3,000 kronor, sakkunniga bernklint. Som de sakkunniga syntes mena, skulle detta belopp räcka för samtliga universitet och högskolor. Sannolikt torde varje universitet kräva minst sagda belopp. — På grund av vad sålunda anförts, funne sig fakulteten, som i och för sig icke ville motsätta sig ett förverkligande av förslagets syfte då dess realiserande borde kunna ge statsmakterna en klarare överblick av laget och törhända skulle kunna underlätta ett mera praktiskt studie val, för närvarande dock böra tillstyrka allenast, att universitetsstatistiken tillsvidare ordnades efter det minimiprogram, som av de sakkunniga framlagts, örn nu överhuvud några åtgärder skulle vidtagas.

Humanistiska sektionen i Uppsala holle före, att universitetsstatistiken till en början borde inskränkas till de viktigaste av sådana läroanstalter, \id vilka studentexamen obligatoriskt eller i regel utgjorde förutsättning tor msknvnmg. Universitetsstatistiken syntes sålunda i första hand böra omfatta universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet, Stockholms högskola, Göteborgs högskola, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, gymnastiska centralinstitutet, lantbrukshögskolan, skogshögskoan> ^teriHärhögskoian, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut samt handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Sektionen funne det dock önskvärt att i framtiden, när erfarenhet vunnits, universitetsstati-

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr lirf.

stiken utsträckes till andra läroanstalter för högre utbildning. — Beträffande universitetsstatistikens centrala organisation framhåller sektionen, att uppläggningen av universitetsstatistiken, dess rationella handhavande och tidsenliga utveckling krävde av ledaren en betydande statistisk sakkunskap och rutin. Även om ledaren skulle få blott halv tjänstgöring, mäste han vara en grundligt fackutbildad statistiker. Ur flera synpunkter vöre det därför oekonomiskt, att ledaren under sin från universitetsstatistik lediga tid skulle sysselsättas med förvaltningsgöromål, vilket skulle bliva fallet inom ecklesiastikdepartementet, som numera icke utarbetade någon officiell statistik. Härtill konnne, att vid förläggning inom ecklesiastikdepartementet befattningen som ledare av universitetsstatistiken lätteligen bleve en slutpost på en statistisk ämbetsmannabana, då erfarenheten visat, att en statistiker inom ett ämbetsverk endast i undantagsfall kunde vinna befordran till en högre statistisk tjänst utanför ämbetsverket eller till en högre förvaltningstjänst. Under sådana omständigheter kunde befaras, att en fristående statistisk tjänst, praktiskt taget utan befordringsmöjligheter, inom ecklesiastikdepartementet icke kunde besättas med en person med större statistisk skicklighet, eller åtminstone, att kontinuiteten i ledningen äventyrades. Sektionen funne därför att starka skäl kunde anföras för att ledningen av universitetsstatistiken förlädes till statistiska centralbyrån.

Juridiska fakulteten i Lund har anfört, att den föreslagna universitetsstatistiken syntes hava en betydande uppgift att fylla även bortsett från de synpunkter, som de sakkunniga närmast haft att företräda. Den torde böra organiseras enligt det mera omfattande programmet. Emellertid torde för detta genomförande krävas större kostnader än de sakkunniga förutsatt, särskilt med hänsyn till att universitetets och fakulteternas förvaltningsgöromål till stor del måste handhavas av innehavare av underbetalda bisysslor, vilkas göromål ej rimligen kunde utan vederlag ökas.

Lärarrådet vid Stockholms högskola ansåge, att det av de sakkunniga uppgjorda minimiprogrammet för en universitetsstatistik lämpligen först borde försökas, varvid lärarrådet erinrade om det faktum, att den i svensk studentkalender förekommande universitetsstatistiken, byggd på en med minimiprogrammet överensstämmande statistisk grund, otvivelaktigt varit de studerande till stor nytta.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola funne, att de för yrkesorienteringen nödiga statistiska utredningarna av olika skäl hellre borde förläggas till statistiska centralbyrån än till ecklesiastikdepartementet samt att organisationen av den nya yrkesstatistiken icke torde behöva vara så omfattande och dyrbar, som de sakkunniga tänkt sig.

Kanslern för rikets universitet har anfört bland annat följande.

För att möjliggöra en yrkesorientering under de enklare former, som skulle kunna anses vara för ändamålet tillräckliga, erfordrades visserligen en förbättrad universitetsstatistik, men denna behövde ej anordnas enligt det jämförelsevis vidlyftiga program, som de sakkunniga i fÖrsta hand stannat för. Särskilt ville kanslern, vad universiteten och de fria högskolorna beträffade, bestämt avstyrka de föreslagna studentdeklarationerna, vilka skulle innebära cn reglementering av sådan art, som icke kunde anses överensstämma med dessa lärosätens fria undervisningsformer. En statistik av ungefär den omfattning, som de sakkunniga angivit i sitt minimiprogram, syntes däremot böra komma till stånd. Vid den närmare utformningen av

14 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 147.

programmet för denna statistik och beräkningen av kostnaderna för densamma torde någon med universitetens administrativa arbete förtrogen tjänsteman böra medverka. Såsom centralt organ för universitetsstatistiken passade enligt kanslerns mening statistiska centralbyrån bättre än ecklesiastikdepartementet. Det torde icke möta några svårigheter att åvägabringa nödig förbindelse mellan centralbyrån och vederbörande läroanstalter.

Socialstyrelsen har anfört bland annat.

Enligt socialstyrelsens uppfattning talade starka skäl för att den förefintliga bristen på en mera systematisk universitetsstatistik med det snaraste avhjälptes. Vid ett bedömande av de olika förslagen till denna statistiks ordnande ville det av de sakkunnigas framställning synas, som örn man vid genomförande av det alternativa programmet för universitet sstatistiken skulle uppnå i stort sett samma möjligheter som i fråga örn huvudförslaget till bedömning av tillströmningen och dess fördelning. Möjlighet skulle visserligen icke förefinnas att följa under examensarbetet avlagda tentamina, förändringar i studieriktning o. s. v., vilka uppgifter eljest skulle framgått av de personliga deklarationerna av de studerande vid varje vårtermins början. Å andra sidan torde man få räkna med, att de nämnda personliga deklarationerna kunde komma att bliva ofullständiga och därför behöva underkastas en tidsödande granskning och korrigering av de lokala organen. I vissa fall torde man icke kunna undgå, att deklarationerna utebleve, enär personer på grund av studieresor, värnplikt, förvärvsarbete o. d. uppsköte inställelsen vid universitetet utan att dock underlåta fullgöra inbetalning av terminsavgiften. Det kunde vidare sägas vara något för svenskt universitetsliv främmande att, som de sakkunniga föresloge, avstänga en studerande från tillträde till undervisningen, därest han skulle vägra skriftligen deklarera uppnådda eller icke uppnådda studieresultat. Då det alternativt föreslagna minimiprogrammet skulle bygga på uppgifter från universitetsmyndigheterna och trots sin större enkelhet och lägre kostnad i stort sett syntes giva alla behövliga uppgifter för en ordnad universitetsstatistik och för upplysningsverksamheten rörande yrkesorienteringen, finge socialstyrelsen för sin del förorda, att minimiprogrammet nu genomfördes. Skulle de därvid erhållna resultaten visa sig otillräckliga, torde frågan örn huvudprogrammets genomförande böra upptagas till omprövning.

Skolöverstyrelsen har påpekat vikten av att en universitetsstatistik i någon form komme till stånd, då en vrkesorienteringsnämnd givetvis vore för sitt arbete helt beroende av tillgång till specificerade och fortlöpande statistiska uppgifter från de olika högskolorna och fackutbildningsanstalterna rörande studerande av olika kategorier och deras examina m. m. I detta sammanhang ville överstyrelsen även rikta uppmärksamheten på ett annat förhållande, som det visserligen vore mycket svårt att få statistiskt klarlagt men som det vore av betydelse att kunna överblicka. Överstyrelsen åsyftade de många fallen av avbrott i studierna å olika stadier samt av övergång till »praktiska» levnadsbanor. Det syntes nämligen vara av intresse och betydelse att få fastslaget, på vad sätt personer, vilka lämnade de intellektuella utbildningsbanorna utan att övergå till intellektuella levnadsbanor absorberades av det praktiska arbetslivet och jämväl, örn möjligt, på vad sätt de där kunde utnyttja sin högre utbildning. Det vore önskvärt, om vederbörande myndigheter bemödade sig

15 Kungl. Maj:ts 'proposition AV 147.

om att på detta område införskaffa tillförlitliga primäruppgifter. Därest en universitetsstatistik komme till stånd, torde även hithörande förhållanden komma att bliva föremål för noggrannare uppmärksamhet och registrering, åtminstone i vad beträffade avgång från universitetsstudier, då en sådan statistik måste bli ett led i det ifrågavarande organets verksamhet.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm funne det av de sakkunniga framlagda stora programmet för en universitetsstatistik innebära en alldeles oproportionerlig apparat för att nå ett resultat, som hade ganska obetydliga fördelar i jämförelse med det enkla minimiprogrammet.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har anfört bland annat.

Det f bref olle lärarrådet, som skulle uppgifterna till examensregistren och övriga förda liggare utgöra tjänligare material för statistiken än de av de sakkunniga förordade deklarationerna om uppnådda studieresultat. Förslaget att endast den, som avlämnat vederbörlig deklaration, skulle äga bevista föreläsningar, deltaga i kurser och övningar samt avlägga tentamina eller examina funne lärarrådet föga tilltalande. Så bryska åtgärder skulle kunna vara motiverade, om det gällde att få fram viktiga, eljes oåtkomliga uppgifter; det som här i första rummet vore fråga om, vore väl emellertid uppgifter om avlagda tentamina, vilka efter vederbörlig anmälan från examinator redan funnes tillgängliga å respektive kanslier. Med hänsyn till att statistiska centralbyrån ägde kvalificerad arbetskraft och erforderliga maskinella hjälpmedel för det arbete, som ankomme på universitetsstatistikens centralorgan, funne lärarrådet sig böra förorda, att detta arbete förlädes till statistiska centralbyrån.

Statskontoret har anfört, att därest det skulle anses påkallat med fortlöpande och centralt tillgänglig statistik i förevarande avseenden, densamma torde — såvitt statskontoret kunde bedöma — utan nämnvärda kostnader för statsverket på ett fullt tillfredsställande sätt kunna utarbetas av statistiska centralbyrån på grundval av uppgifter från vederbörande läroanstalter. Sådana uppgifter torde av dessa kunna lämnas, utan att särskilda kostnader därför behövde uppkomma för statsverket.

Statistiska centralbyrån ifrågasatte, örn ej inskrivning i tentamensbok omedelbart borde införas å studiekortet, eller eventuellt de studerandes deklarationer över uppnådda studieresultat m. m. borde äga rum varje termin. Studiekort för studerande, som lämnat högskolan, borde omedelbart sedan detta anmälts och antecknats, eller i varje fall en gång varje termin, översändas till centralorganet. Orsaken till studieavbrottet torde också så vitt möjligt uppgivas, t. ex. dödsfall eller, för minst en termin, sjukdom, övergång till avlönat arbete, samt övergång till annan högskola. Ämbetsverket funné naturligast, att centralorganet för universitetsstatistiken förlädes till det ämbetsverk, som handhade den övriga undervisningsstatistiken, vilket för närvarande vore skolöverstyrelsen.

Det är allmänt bekant, att tillströmningen till de intellektuella utbildningsbanorna under senare tider varit i stark tillväxt. Denna företeelse, som för övrigt framträder även i åtskilliga andra länder, har flerahanda förklaringsgrunder. Dels hava statsmakterna själva vidtagit åtgärder, som öppnat större möjligheter för ungdomen att vinna en högre utbildning, dels hava ekonomiska förhållanden övat inverkan. Även andra faktorer, såsom ett allmänt stegrat bildningsintressc, av arbetslivets fortgående intensific-

Departe-

mentschefen.

16 Ku?igl. Maj:ts 'proposition Nr 147.

ring föranledda ökade kompetenskrav o. s. v. kunna åberopas såsom orsaker till det påpekade förhållandet. Det är ju ställt utom tvivel, att ifrågavarande utvecklingstendens ur vissa synpunkter måste hälsas med tillfredsställelse och betraktas såsom ett tecken på framåtskridande. Men lika säkert är, att det av andra skäl kan ligga en fara häri, i den mån nämligen som arbetsmarknaden icke förmår konsumera de från de högre läroanstalterna utbildade, utan det uppstår ett större överskott av icke sysselsatta, som nedlagt stora kostnader på en långvarig utbildning men efter utbildningens slut icke finna möjlighet till arbete och utkomst på den bana, de valt, alltså vad man i dess svåraste form plägar kalla ett intellektuellt proletariat. Riskerna för att vi här i landet skulle råka i en dylik situation torde, såsom de sakkunniga påpekat, icke vara alltför stora, men det föreligger all anledning, synes det mig, att statsmakterna hava sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden. I främsta rummet därför, att det måste vara statens plikt att visa landets ungdom en sådan omsorg, att icke staten genom några sina åtgärder direkt bidrager till att skapa ett missförhållande mellan tillgång på arbetskraft och behovet därav inom olika intellektuella yrkesgrenar, men även med hänsyn till att det ju utgör ett slöseri med det allmännas medel, om utbildningsorganisationen göres vidare, än behovet kräver.

Genom den av de sakkunniga utförda utredningen — den första i sitt slag — hava möjligheter beretts till en allmän överblick över förhållandena på förevarande område. De rön, som därvid gjorts, synas mig giva anledning att, såsom ett första steg i syfte att giva statsmakterna medel att följa utvecklingen, ifrågasätta skapandet av en fortlöpande statistik rörande tillströmningen, examinationen och avgången vid universiteten och de därmed jämförliga utbildningsanstalterna. Men en statistisk belysning av ifrågavarande slag bör vidare, såsom de sakkunnigas utredning ger vid handen, vara till betydande gagn för den studerande ungdomen, vars val av levnadsbana härigenom kan underlättas. För sistnämnda syfte är visserligen en dylik statistik ensam för sig icke tillfyllest. Det gäller, att den skall begagnas med omdöme. Därför håller jag före, att det torde bliva erforderligt att i en eller annan form förbinda den statistiska verksamheten med yrkesrådgivning. Men en sådan anordning bör enligt den uppfattning, jag kommit till vid ett närmare inträngande i föreliggande fråga, bliva en efterföljande åtgärd, sedan universitetsstatistiken väl blivit organiserad samt det första grundläggande statistiska primärmaterialet insamlats och bearbetats.

Vad beträffar universitetsstatistikens uppgifter, hava de sakkunniga i första hand föreslagit ett mera omfattande program, enligt vilket den statistiska undersökningen skulle avse antalet studerande vid de högre läroanstalterna, antalet för varje termin nyinskrivna, antalet personer under varje termin, som avlagt mera betydelsefulla tentamina eller som avlagt

17 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 147.

examina, studietidens längd för olika under terminen avlagda examina, frekvensen av avbrott i studier, utdelade stipendier samt vederbörandes studieinriktning m. fl. omständigheter. Kostnaderna för en universitetsstatistik, anordnad i enlighet med detta förslag, skulle uppgå till omkring

13,000 kronor årligen. Därest detta program skulle anses för vidlyftigt, hava de sakkunniga i andra hand ifrågasatt ett minimiprogram för universitetsstatistiken, innebärande att samtliga högre undervisningsanstalter skulle för varje termin lämna uppgifter om antalet nyinskrivna studerande, antalet fran fakulteten, sektionen eller avdelningen avgångna studerande samt örn antalet examina av olika slag, som avlagts vid vederbörande läroanstalt.

Ett genomförande av de sakkunnigas minimiprogram för universitetsstatistiken skulle givetvis ställa sig billigare än en dylik statistik enligt det mera omfattande programmet. Skillnaden i kostnader torde dock ej bliva så avsevärd, att denna synpunkt bör få bli avgörande för ett ställningstagande i frågan. Det synes icke vara tillrådligt att från början lägga den statistiska undersökningen på en så snäv basis, att behov efter ganska kort tid kan uppstå av att vidga ramen för undersökningen. Värdet av en sådan undersökning beror till ej ringa del av de möjligheter, den erbjuder till jämförelser med tidigare förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag, att universitetsstatistiken redan från begynnelsen bör anordnas på en bred grundval, och tillstyrker därför, att den utformas, i stort sett, enligt det av de sakkunniga föreslagna mer omfattande programmet, dock med de begränsningar, som vid en ytterligare prövning må befinnas motiverade. Vissa av de sakkunniga föreslagna anordningar förefalla mindre lämpliga, särskilt de s. k. studentdeklarationerna, gentemot vilka gensagor också framkommit från universitetshåll. Under alla förhållanden anser jag det uteslutet, att avgivande av sådan deklaration skulle göras till ett villkor för rätt att deltaga i kurser m. m. Det torde emellertid böra tillkomma Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande de statistiska uppgifternas omfattning och beskaffenhet, uppgiftsskyldigheten o. s. v. Jag förutsätter härvid, att uppgifter skola infordras jämväl från vissa högre läroanstalter, vilka icke äro statliga eller statsunderstödda.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle bearbetningen av de från universiteten och högskolorna (de lokala organen) insamlade uppgifterna skötas av ett centralt organ. Mot detta förslag torde några erinringar ej kunna framställas. Av de enligt det ovanstående till 13,000 kronor beräknade kostnaderna skulle 9,000 kronor belöpa på den centrala och 4,000 kronor på den lokala organisationen. Vad beträffar förstnämnda kostnader, anser jag i likhet med de sakkunniga, att för handhavandet av de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma universitetsstatistikens centrala organ, bör anställas en särskild statistiker, för vilken beräknas halvtidstjänstgöring. Jag har ingenting att invända mot det för denne föreslagna årliga arvodet av 4,500

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 1//7. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

kronor eller mot de i övrigt för det centrala organet beräknade kostnaderna. Däremot håller jag före, att kostnaderna för de lokala organen — närmast universiteten och de största högskolorna — visserligen torde kunna under det första verksamhetsåret, av vilket en del lärer åtgå för den närmare planläggningen av universitetsstatistiken, begränsas till 8,000 kronor, men att i fortsättningen härtill måste räknas med ett större belopp än 1,000 kronor. Jag skulle förmoda, att med hänsyn till det icke ringa arbete, åstadkommandet av de lokala primäruppgifterna kommer att åsamka vederbörande, till vilka jag härvid även hänför de icke statliga läroanstalter, från vilka uppgifter jämväl komma att påfordras, sistberörda kostnader icke komma att understiga 6,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för universitetsstatistiken skulle emellertid för nästa budgetår kunna uppskattas till (9,000 + 3,000 =) 12,000 kronor, vartill komma utgifter för vederbörliga dyrtidstillägg.

Centralt organ för universitetsstatistiken skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva ecklesiastikdepartementet. Såsom motiv härför hava de åberopat departementets goda förbindelser med rikets universitet och högskolor. Från en del håll har såsom centralorgan förordats statistiska centralbyrån på grund av den inom detta ämbetsverk förefintliga statistiska sakkunskapen. Vidare har skolöverstyrelsen föreslagits med hänsyn till att överstyrelsen handhar den övriga undervisningsstatistiken. För egen del vill jag framhålla, att frågan om universitetsstatistikens administrativa anknytning knappast torde behöva avgöras i detta sammanhang utan lämpligen bör kunna av Kungl. Maj:t senare företagas till prövning. Valet synes närmast böra stå mellan statistiska centralbyrån och universitetskanslersexpeditionen. För anknytning till sistnämnda myndighet kunde tala bland annat det förhållandet, att under kanslersämbetet sorterar större delen av de högre läroanstalter, från vilka det statistiska materialet skulle insamlas. Vad angår de återstående läroanstalterna, torde det icke möta några större svårigheter att åvägabringa nödig förbindelse mellan desamma och nämnda expedition.

Under nästa budgetår torde de ovannämnda anslagsmedlen böra utgå från ett särskilt för ändamålet i riksstaten uppfört anslag till Gemensamma universitetsändamål: Universitetsstatistik, vilket lämpligen bör givas karaktären av obetecknat anslag. Anslaget bör, såsom av det föregående framgår, bestämmas till 12,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa stat för anslagets användning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maja mätte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Universitetsstatistik för budgetåret 1936/1937 anvisa ett anslag av kronor 12,000.

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^7.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.