angående försöksverksam¬ heten på jordbrukets område m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1 Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m.; given Stockholms slolt den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Inledning.

Såsom framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 26, har frågan angående omläggning av försöksväsendet på jordbrukets område varit föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet. Sedan ärendets beredning nu avslutats, torde jag få underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning.

I skrivelse den 1 juni 1926, nr 264, anhöll riksdagen med anledning av motionen II: 200 örn utredning, på vad sätt inom landet odlade rotfrukt s- Rihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

stammar kunde underkastas officiell prövning angående deras odlingsoch fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter. Därvid uttalade riksdagen, att denna fråga borde kunna tagas i övervägande vid den fortsatta beredningen av spörsmålet om ordnandet av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets område.

Sedermera har, närmast i anledning av uppkommet förslag om växtpatologisk och entomologisk forsknings- och försöksanstalt inom Malmöhus län, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i skrivelse den 3 mars 1930 bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten av att en allsidig utredning verkställdes rörande det lämpligaste förhållandet — såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga och de statsunderstödda institutionerna inom jordbruksförsöksverksamheten samt gjort framställning i sådant avseende.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 november 1930, återgiven i Kungl. Maj:ts proposition nr 5/1931, framhållit, att en allmän utredning borde företagas angående försöksverksamheten på vallodlingens område för utrönande dels vilken försöksverksamhet på området, som kunde under de närmaste åren ur jordbrukets synpunkt befinnas önskvärd och nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde föranledas, dels ock hur denna försöksverksamhet skulle kunna på ett rationellt sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma till stånd genom samarbete dem emellan. I avgivet yttrande härom har styrelsen för centralanstalten instämt med lantbruksstyrelsen samt erinrat om sina tidigare gjorda, mera vidsträckta framställningar i ämnet.

I utlåtande nr 30 till 1931 års riksdag angående anslag till betes- och vallföreningen uttalade jordbruksutskottet nödvändigheten av en fullt klarläggande, allsidig utredning rörande hela försöksverksamheten på jordbruksområdet, vilken verksamhet för närvarande vore splittrad på flera, olika myndigheter och institutioner, och rörande lämpligaste sättet för dess fortsatta bedrivande.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1931 beträffande försöksverksamheten på växtodlingens område anfört, hurusom i vissa trakter jordbrukare sammanslutit sig till s. k. försöksrmgar för utförande av gödslingsförsök. Under framhållande av den stora betydelsen för jordbruket av dylika försök uttalas önskvärdheten av ett understödjande från statens sida av denna verksamhet och hemställes i anslutning härtill om anvisande av särskilt anslag för ifrågavarande ändamål.

Beträffande försöksverksamheten inom trädgårdsodlingen har centralanstaltens styrelse begärt, att utredning måtte verkställas angående försöks- och förädlingsverksamhelen på fruktodlingens område. Med anledning av en framställning från styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut om anslag till upprättande av en avdelning för försöksverksamhet, omfattande frukt- och bärodling, har vidare lantbruksstyrelsen i utlåtande

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

den 4 november 1931 hemställt örn en allsidig utredning angående behovet och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet. Stockholms gartnersällskap, Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och Sveriges pomologiska förening m. fl. hava i särskilda skrivelser gjort framställningar i enahanda syfte.

Vidare erinras, att i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anfört, att han, sedan riksdagen fattat beslut i då förevarande fråga angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m., ämnade upptaga spörsmålet om den lokala försöksverksamhetens anordning och statens förhållande därtill till allsidig prövning.

Med hänvisning till berörda framställningar och yttranden anförde chefen för jordbruksdepartementet den 18 december 1931 till statsrådsprotokollet i huvudsak följande:

Försöksverksamheten på växtodlingens område vore starkt splittrad. Den bedrevs för närvarande dels genom vissa statens organ, dels genom några med statsmedel understödda enskilda organisationer. Till den förra kategorien hörde avdelningen för jordbruk vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, statens båda fasta försöksgårdar — Lanna i Skaraborgs län och Offer i Västernorrlands län — statens centrala frökontrollanstalt samt Alnarps trädgårdsskola. Till den statsunderstödda försöksverksamheten vore att hänföra svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt till viss del jordbrukstekniska föreningen. Även hushållningssällskapen bedreve försöksverksamhet på växtodlingens område. På grund härav vore åvägabringandet av större planmässighet samt genomförandet av mera enhetliga och rationella grunder för verksamhetens fortsatta bedrivande ett påtagligt önskemål.

En större enhetlighet i organisationen borde alltså genomföras, vilket dock ej behövde hindra, att försöksverksamheten finge utveckla sig med hänsynstagande till på olika orter och inom skilda grenar speciella behov. Strävan måste likväl gå ut på att inom lägsta möjliga anslagsram utvinna fördelaktigaste resultat, och borde därvid försöksverksamheten främst inriktas på sådana arbetsuppgifter, som inom en icke alltför lång tid kunde bliva det praktiska jordbruket ävensom trädgårdsodlingen till gagn. Försöksverksamheten borde även så organiseras, att dubbelarbete i möjligaste mån undvekes, samt att försöksresultaten komme landets jordbrukare till del på ett för dem lättillgängligt sätt. Dessa frågor skulle alltså göras till föremål för en ingående, allsidig utredning, och denna skulle även utsträckas att omfatta frågan om den allmänna organisationen av de enskilda institutioner, vilka berördes av utredningen. Särskild uppmärksamhet borde därvid ägnas frågan örn en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen och dessas ställning till staten. Med hänsyn bland annat till den, i samband med lantbruksliögskolans inrättande, förestående ombildningen av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet syntes tidpunkten vara inne för en dylik utrednings igångsättande.

Departementschefen hemställde slutligen örn Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Sedan Kungl. Maj:t samma dag lämnat departementschefen det begärda bemyndigandet, tillkallade denne enligt beslut den 7 januari 1932 såsom utredningsmän föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt professorn B. O. H. Witte, vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap, godsägaren O. A. Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening, fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och t. f. föreståndaren vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin, ävensom, i vad utredningen avsåg trädgårdsodlingen, trädgårdsavdelningens föreståndare vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp, C. G. V. Dahl, varjämte åt Witte uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsmännens förhandlingar.

Utredningsmännen avgåvo den 16 december 1933 betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på våxtoch trädgårdsodlingens område (stat. off. utr. 1934:4).

Sedan utredningsmännen i betänkandet angivit utredningens uppgifter, framlägges resultatet av densamma under tre huvudavdelningar: Försöksverksamheten på jordbruksområdet, försöksverksamheten på trädgårdsområdet samt försöks- och forskningsverksamheten på växtpatologiens område.

I den förstnämnda huvudavdelningen lämnas till en början en allmän historik över jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land. Utredningsmännen övergå därefter till en närmare redogörelse för den verksamhet, som bedrivits av svenska mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, svenska betes- och vallföreningen samt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. I samband med redogörelsen för centralanstaltens verksamhet behandlas jämväl utvecklingen av anstaltens i samarbete med hushållningssällskapen bedrivna lokala försök, omfattande dels gödslingsförsök, dels även andra växtodlingsförsök. Efter redogörelse för samarbetet melan statlig och statsunderstödd försöksverksamhet samt för sådana framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet, vilka remitterats eller ingivits till utredningsmännen sammanfatta dessa i särskilt kapitel sina slutsatser rörande behovet och vikten av en utsträckt försöksverksamhet på växtodlingens område. Därefter framställas huvudprinciperna för åstadkommande av en enhetlig organisation av jordbruksförsöksverksamheten.

Sedan frågor om fristående, statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer diskuterats, föreslå utredningsmännen, att omförmälda föreningar, som jämte upplysnings- och konsultationsverksamhet bedriva försöksverksamhet på växtodlingens område, inorganiseras i den statliga försöksverksamheten, samt att denna handhaves av en till Ultuna förlagd central anstalt, statens lantbruksförsöksanstalt, i vilken skulle inorganiseras icke blott den försöksverksamhet, som bedrives för jordbruk och husdjursskötsel, utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet. Till denna lantbruksförsöksanstalt bör enligt utredningsmännens mening anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte föreslås, att i intimt samband med lantbruksförsöksanstalten och försöksgårdar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

na den statsunderstödda lokala försöksverksamheten organiseras. För åvägabringande av närmare samarbete mellan de personer, som företräda försöksverksamheten, föreslås inrättande av lokala försöksnämnder och centrala försöksråd. Högsta ledningen av den statliga försöksverksamheten såväl på jordbruksområdet som på trädgårdsområdet avses skola utövas av en särskild styrelse.

Beträffande lantbruksförsöksanstaltens inre organisation föreslå utredningsmännen, att anstalten uppdelas på tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning samt en husdjursavdelning. Föreståndaren för den förstnämnda avdelningen föreslås skola fungera som hela anstaltens chef i överdirektörs löneställning. I fortsättningen av betänkandet lämnas närmare förslag rörande organisationen av statlig försöksverksamhet genom fasta försöksgårdar, fasta försöksstationer och fasta försöksfält samt rörande organisationen av den lokala försöksverksamheten.

Den del av betänkandet, som rör försöksverksamheten på trädgårdsområdet, inledes med en historisk översikt över denna försöksverksamhets utveckling i vårt land. På motsvarande sätt som i föregående avdelning skett vid behandlingen av försöksverksamheten på jordbruksområdet, redogöres därefter för de framställningar rörande trädgårdsförsöksverksamheten, vilka remitterats till utredningsmännen, samt för behovet och vikten av en rationellt ordnad försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Vidare behandlas huvudprinciper för åstadkommande av sådan organisation, varjämte förslag framlägges till inrättande vid Alnarp av en försöksanstalt, vilken benämnes statens trädgårdsförsöksanstalt, till anordnande av fasta trädgårdsförsöksstationer samt fasta försöksträdgårdar och lokala försök. Lokalt samarbete föreslås anordnas genom inrättande av distriktsnämnder. För planläggning av hela landets försöksverksamhet på nu ifrågavarande område föreslås inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Härjämte förutsättes, att samarbete organiseras med annan statlig försöksverksamhet. Såsom redan angivits hava utredningsmännen förordat gemensam styrelse för statens lantbruksförsöksanstalt och statens trädgårdsförsöksanstalt.

De i betänkandet ingående avdelningarna rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet och trädgårdsområdet innehålla särskilda planer för genomförande av de föreslagna organisationerna. Vidare ingå i avdelningarna redogörelser över organisationen i Danmark, Norge och Finland av försöksverksamheten på berörda områden. Beträffande dessa redogörelser hänvisas till betänkandet.

Den tredje huvudavdelningen i betänkandet avser, såsom nämnts, försöksoch forskningsverksamheten på växtpatologiens område. Denna fråga torde emellertid i det följande böra lämnas å sido.

Utredningsmännen hava slutligen föreslagit föranstaltande av en specialutredning rörande husdjursförsöksverksamhetens inre organisation.

över utredningsmännens betänkande hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilför-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

vattningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp, styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten, Sveriges utsädesförening, W. Weibull aktiebolag, Sveriges pomologiska förening, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

I flertalet av yttrandena har förordats en närmare samverkan mellan den föreslagna lantbruksförsöksanstalten och lantbrukshögskolan.

Beträffande frågan örn införlivande med lantbruksförsöksanstalten av den verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen och av svenska betes- och vallföreningen, liksom beträffande sättet härför, hava meningarna starkt skiftat. Under det att förslaget från vissa håll i stort sett ej föranlett erinran, har i andra yttranden påyrkats, att föreningarna — och särskilt betesoch vallföreningen — borde bibehållas såsom självständiga organ med nuvarande arbetsuppgifter, varjämte i ett yttrande, lantbruksstyrelsen, förordats förnyad utredning avseende möjligheten att sammanslå föreningarna. I vissa yttranden, där erinran ej framställts emot överflyttande till den statliga försöksanstalten av föreningarnas arbetsuppgifter, har framhållits, att det eller de organ, som komme att handhava föreningarnas försöksuppgifter, borde intaga en mera fristående ställning inom anstalten än den föreslagna. Enligt några yttranden, avgivna av lantbrukshögskolans lärarråd samt, alternativt, av betes- och vallföreningen ävensom av mosskulturföreningens styrelse, har förordats ett inordnande av föreningarnas verksamhet i särskilda institutioner under lantbrukshögskolan. En närmare redogörelse för dessa yttranden torde jag framdeles få lämna.

Då med hänsyn till anförda omständigheter fortsatt utredning syntes mig böra ske beträffande frågor örn dels sambandet mellan lantbruksförsöksverksamheten och lantbrukshögskolan, dels särskiljande av å ena sidan upplysnings- och propagandaverksamheten samt å andra sidan den egentliga forsknings- och försöksverksamheten på betes- och vallodlingens samt mossodlingens områden samt föreningsväsendets bibehållande för förstnämnda slag av verksamhet, dels anordnandet av husdjursförsöksverksamheten, begärde och erhöll jag den 25 januari 1935 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en utredningsman för att enligt grunder, som anförts till statsrådsprotokollet för sagda dag, verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å nu berörda frågor. Utredningsmannen skulle äga att allteftersom de olika frågorna upptoges till prövning överlägga med sakkunniga personer på respektive områden, vilka finge tillkallas av chefen för jordbruksdepartementet. I anledning härav tillkallades samma dag dåvarande statssekreteraren, numera landshövdingen C. Mannerfelt att verkställa ifrågavarande utredning. Sedermera utsågos av mig den 19 februari 1935 följande sakkunniga att med utredningsmannen deltaga i överläggningar rörande frågan örn försöksverksamheten på husdjurs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

området, nämligen professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet E. H. Edin, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, föreståndaren för lantbruksskolan i Bollerup, direktören T. Å. Hovgård, professorn vid lantbrukshögskolan K.

I. Johansson somt disponenten O. V. E. Risberg, Hasselfors. Vidare tillkallade jag den 29 april 1935 följande sakkunniga för att med utredningsmannen överlägga i avseende å frågan örn upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena, nämligen dels förenämnda Gustafsson och Risberg, dels därjämte föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen dr. phil. A. Elofson, professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin samt föreståndaren för svenska mosskulturföreningen, fil. lic. G. A. Rappe.

Utredningsmannen avlämnade härefter dels med skrivelse den 13 juni 1935 betänkande angående husdjursförsökverksamhetens organisation (stat. off. utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935 promemoria angående upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt. Nämnda promemoria föreligger ej i officiellt tryck.

Betänkandet inledes med en översikt rörande lantbruksförsöksfrågans allmänna läge. Därefter lämnas redogörelse över den nuvarande försöksverksamheten på husdjursområdet. I efterföljande avdelningar avhandlas husdjursförsöksverksamhetens framtida organisation, därvid utredningsmannen företrädesvis diskuterar frågan ur synpunkten av försöksverksamhetens samband med lantbrukshögskolan. Han uppställer olika alternativ för lösning av frågan allteftersom försöksverksamheten tänkes — med egna befattningshavare och institutioner — i princip åtskild från högskolan men samarbetande med denna i viss utsträckning, alternativ I, eller försöksverksamheten och undervisningsverksamheten sammanföras inom gemensamma institutioner, alternativ

II, eller slutligen försöksverksamheten anordnas helt fristående från undervisningen, alternativ III. Vidare lämnas i betänkandet utredning angående årliga kostnader vid genomförandet av olika alternativ samt vissa ungefärliga beräkningar å lokalbehov. Efter framhållande av de skilda alternativens föroch nackdelar och efter anmälan örn de olika meningar, som vid jämförelse mellan alternativen framkommit under hållna överläggningar med de sakkunniga, hemställer utredningsmannen, att åtgärder måtte vidtagas för omorganisationens genomförande enligt alternativ I. Såsom bilagor till betänkandet hava fogats dels av arkitekten C. N. Gramén utförda preliminära kostnadsberäkningar för vissa byggnadsprojekt avseende husdjursförsöksverksamheten vid Ultuna, dels redogörelse för iakttagelser vid en av utredningsmannen jämte vissa av de tillkallade sakkunniga i mars 1935 företagen resa till Danmark för studier rörande ifrågavarande försöksverksamhet. Beträffande dessa bilagor hänvisas till betänkandet.

över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvalt-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för veterinärhögskolan, hushållningssällskapens ombud, styrelsen för institutet för husdjursförädling, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, avelsföreningen för svensk röd och vit boskap, avelsföreningen för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för röd, kullig svensk lantras, avelsföreningen för fjällras, svenska svinavelsföreningen, svenska fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening och Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund.

Promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt innehåller i de första kapitlen redogörelser för svenska mosskulturföreningens, svenska betes- och vallföreningens samt centralanstaltens jordbruksavdelnings nuvarande organisation och verksamhet, kortfattat referat av föregående utredning om jordbruksförsöksverksamhetens organisation och av inkomna remissyttranden i anledning av nu berörda utredning m. m. Därefter ingår utredningsmannen på frågan örn bibehållande av föreningar med uppgifter inom betes- och vällsand mossodlingsområdena och föreslår, att föreningarna kvarbliva med i stort sett samma uppgifter som för närvarande, men att de beredas ökade anslag samt möjligheter att vid statliga försöksgårdar få försök utförda. Vidare föreslås, att centralanstaltens jordbruksavdelning ombildas till en institution för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan med uppgift att handhava försöksverksamheten inom de områden, som ej företrädas av föreningarna samt att utöva ledning av arbetet å de statliga försöksgårdarna ävensom av hushållningssällskapens lokala försök. Utredningsmannen förordar inrättande av ett jordbruksförsöksråd samt understryker önkvärdheten därav, att system av fasta försöksgårdar snarast möjligt måtte komma till stånd och den lokala försöksverksamheten i övrigt understödjas på i huvudsak det sätt, som föreslagits av de år 1931 tillkallade utredningsmännen.

I anledning av promemorian hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för lantbrukshögskolan, hushållningssällskapens ombud, styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betesoch vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Härjämte har W. Weibull aktiebolag och Weibullsholms växtförädlingsanstalt avgivit ett yttrande i anledning av promemorian samt Västerbottens läns hushållningssällskap inkommit med en skrivelse i fråga, som beröres i promemorian.

Jag återkommer i det följande till de utredningar, som verkställts av såväl de år 1931 tillkallade utredningsmännen som den år 1935 tillkallade utredningsmannen ävensom till de i anledning av utredningarna avgivna yttrandena. Därvid benämnas för korthetens skull de förstnämnda utredningsmännen

Kungl. Maj:ts proposition nr 167• 9

1931 års utredningsmän, den sistnämnde 1935 års utredningsman.

Ytterligare anmäles, att länsstyrelsen i Värmlands län den 9 oktober 1935 till departementet överlämnat en av yttranden åtföljd skrivelse från Sunne församlings boställsstyrelse, däri till staten hembjudes ett för anläggande av försöksgård i Värmland såsom lämpligt ansett jordområde, beläget å kyrkoherdebostället 1/2 mantal Sunne Prästgård nr 1 i Sunne socken. Sedermera har länsstyrelsen med särskild skrivelse överlämnat ett över ifrågavarande område av vederbörande boställsnämnd upprättat värderingsinstrument.

Vidare må meddelas, att styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i en genom lantbruksstyrelsen överlämnad, den 3 september 1935 till departementet inkommen skrivelse hemställt örn ett anslag å 70,000 kronor till uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur vid den under nämnda anstalts ledning ställda försöksgården vid Alträsk inom Överluleå socken av Norrbottens län.

Slutligen upptages i detta sammanhang en från Sveriges rävuppfödares riksförbund, förening u. p. a., den 27 september 1935 till departementet inkommen skrift, däri föreningen hemställt örn åtgärd i samband med blivande omorganisation av försöksväsendet på husdjursområdet för anläggande av en försöksgård för rävuppfödning.

Även till sistnämnda tre framställningar torde jag få återkomma i det följande.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande avseende framträtt, kommer jag att upptaga dem till skärskådande under följande huvudavdelningar:

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala fältförsök.

5. Befattningshavare och administration.

6. Lokaler och utrustning.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom löner).

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga försöksorganen.

9. övergången till den föreslagna organisationen.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

Nuvarande

anordning.

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

a. Försöksverksamheten på växtodlingens område.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten för växtodling utövas av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, närmast genom dess jordbruksavdelning. Centralanstalten, som upprättades 1907, bestod då av fem avdelningar, representerande jordbruk, husdjursskötsel, lantbrukskemi, lantbruksbotanik och lantbruksentomologi. År 1912 tillkom ytterligare en avdelning för lantbruksbakteriologi. I samband med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1931 om inrättande vid Ultuna av en lantbrukshögskola har centralanstaltens organisation förändrats på det sätt, att dess avdelningar för lantbrukskemi, lantbruksbotanik och lantbruksbakteriologi inordnats i lantbrukshögskolan, den botaniska avdelningen dock med undantag för dess växtpatologiska sektion. Denna jämte den entomologiska avdelningen har enligt berörda beslut sammanförts till en särskild organisation, statens växtskyddsanstalt, förlagd till Experimentalfältet, under egen styrelse och med självständig förvaltning även i övrigt. Beslutet avser vidare särskiljande från avdelningen för husdjursskötsel av dennas underavdelning för mejeriförsök och sistnämnda försöksavdelnings samordnande med den högre mejeriundervisningen vid Alnarp. Återstoden av centralanstalten i den form densamma ägde vid tiden för 1931 års beslut eller sålunda anstaltens jordbruksavdelning och dess avdelning för husdjursskötsel med förut angivet undantag skall enligt beslutet förläggas till Ultuna. Härvid torde närmast hava avsetts, att dessa avdelningar såsom ingående i en särskild anstalt skulle sidoordnas med den till samma plats förlagda lantbrukshögskolan.

Beträffande verkställigheten av beslutade anordningar må erinras, att utbrytningen av vissa delar av centralanstalten för bildande av statens växtskyddsanstalt blivit genomförd. Vidare har numera med lantbrukshögskolan helt införlivats centralanstaltens avdelning för bakteriologi. Den beslutade överflyttningen av viss del av botaniska avdelningen har i avvaktan på uppförandet vid Ultuna av institutionsbyggnad för växtfysiologi ej ännu kunnat ske, ehuru undervisningen i hithörande ämne vid högskolan likväl bedrives i avsedd utsträckning. Likaså har den kemiska avdelningen ännu ej i sin helhet flyttats från Experimentalfältet. Den del därav, som erfordras för tillhandahållande av analyser för de vid Experimentalfältet fortfarande befintliga jordbruks- och husdjursavdelningarnas verksamhet, har ej heller lokalt kunnat lösas från sambandet med de avdelningar, vilkas behov den sålunda tillgodoser. Från avdelningen för husdjursskötsel har ännu ej avskilts den för förläggning till Alnarp beslutade underavdelningen för mejeriförsök. De lokaler, som möjliggöra försöksavdelningens emottagande vid Alnarp, äro emellertid under byggnad.

Ehuru centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i samband med omorganisationen av den högre lantbruksundervisningen fått sina arbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

uppgifter avsevärt förändrade och beskurna gäller för anstalten alltjämt i tillämpliga delar den 18 juni 1926 av Kungl. Majit fastställd instruktion.

Enligt instruktionen bär centralanstalten till uppgift att genom i olika delar av landet anordnade systematiska försök och genom vetenskapliga undersökningar utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga praktiska frågor, att genom uppvisningar åskådliggöra vid försöksverksamheten erhållna resultat samt att, i den mån lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och anvisningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde. För uppgiftens fullgörande bör centralanstalten stå i livlig förbindelse ej blott med övriga för lantbruket och dess binäringar verksamma vetenskapliga anstalter utan även med undervisningsanstalterna, hushållningssällskapen och lantbrukets praktiska utövare. Rätt att framställa förslag angående frågor, som synas vara av beskaffenhet att böra företagas till utredning vid centralanstalten, tillkommer särskilt lantbruksakademien och dess förvaltningskommitté, hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott samt inom landet befintliga, från centralanstalten fristående lantbruksvetenskapliga anstalter. För rådplägning i frågor om försöksverksamheten äger centralanstaltens styrelse att till styrelsens sammanträden inbjuda ombud från hushållningssällskapen ävensom andra, vilkas deltagande i dylika överläggningar styrelsen finner önskvärt. Styrelsen består av lantbruksakademiens preses och sekreterare samt fem för två år särskilt utsedda ledamöter, av vilka tre förordnas av Kungl. Majit och två väljas av akademien.

I instruktionen, som vidare innehåller en uppräkning av försöksavdelningarna, angives beträffande avdelningen för jordbruk och växtodling, att dess underavdelning för jordbruk har till uppgift att verkställa undersökningar och utredningar rörande jordens bearbetning, torrläggning, bevattning och gödsling m. m., samt att underavdelningen för växtodling har att verkställa undersökningar och utredningar rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde och odling samt angående ogräsens bekämpande. Varje avdelning vid centralanstalten förestås av en avdelningsföreståndare med titel professor. Vissa underavdelningar förestås av överassisstenter. Vid avdelningen för jordbruk och växtodling är anställd en Överassistent.

För vinnande av enhet och samverkan mellan centralanstaltens olika avdelningar bilda lantbruksakademiens sekreterare samt centralanstaltens avdelningsföreståndare och överassistenter en nämnd, vilken bland annat har att uppgöra arbetsprogram för verksamheten, varjämte nämnden beredes tillfälle att till styrelsen avgiva yttrande angående frågor, som beröra centralanstalten i dess helhet, samt frågor, vilka avse planläggningen och organisationen av de enskilda avdelningarnas verksamhet. Härlörutom har nämnden att i övrigt avgiva av styrelsen infordrade yttranden, men ock att självmant påkalla styrelsens uppmärksamhet å frågor, som beröra centralanstaltens verksamhet. Vidare bör nämnden hava sin uppmärksamhet fäst på ernåendet av planmässighet i hela den försöksverksamhet, som på jordbruksområdet utövas inom riket, och skall därför, innan förslag till arbetsprogram uppgöres, anmoda landets hushållningssällskap samt andra för anstaltens försöksverksamhet intresserade institutioner att avgiva förslag i fråga örn sistnämnda verksamhet. Sedan arbetsprogram blivit uppgjort, av styrelsen prövat och av Kungl. Majit fastställt, utarbetas av avdelningarnas och underavdelningarnas föreståndare planer för de lokala försökens utförande. Över planerna för de till avdelningen för jordbruk och växtodling hörande lokala fältförsöken skola de lokala försöksledarna vid ett allmänt möte, som årligen hålles i Slockholm, beredas tillfälle vilia sig. Slutligen ina anföras, att nämnden samti-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

digt med uppgörande av förslag till arbetsprogram jämväl har att avgiva yttrande över inkomna förslag till arbetsplan för försöksverksamheten vid andra lantbruksvetenskapliga anstalter.

Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut åren 1928 och 1930 hava upprättats två försöksgårdar, Lanna Borregården i Saleby socken av Skaraborgs län samt Offers gård i Boteå socken av Västernorrlands län, vilka direkt inordnats i anstaltens verksamhet. I Kungl. Maj:ts brev den 8 februari 1929 beträffande Lanna försöksgård och den 19 december 1930 beträffande Offers försöksgård föreskrives, bland annat, att vid försöksgårdarna skola i första hand verkställas sådana närmast för ortens jordbruksförhållanden avpassade försök rörande jordens bearbetning samt gödsling, torrläggning och annan jordförbättring m. m. ävensom rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde och odling samt ogräsens bekämpande, för vilka fordringarna på tillförlitlighet och skärpa måste ställas särskilt höga och vilka sålunda böra i detalj övervakas av sakkunnig försöksledare, varförutom, i den utsträckning styrelsen finner lämpligt, undersökningar böra ske på husdjursskötselns område samt rörande olika jordbrukstekniska hjälpmedels lämplighet och arbetseffekten vid jordbruksdrift m. fl. grenar av jordbruksforskningen, att centralanstaltens styrelse årligen skall fastställa försöksplan för verksamheten och hava högsta uppsikt över försöksgårdarna samt, med biträde särskilt av anstaltens avdelningar för jordbruk och för husdjursskötsel, ansvara för arbetet vid gårdarna, att vid uppgörande av försöksplaner samt vid verksamhetens bedrivande i övrigt samarbete bör åvägabringas med jordbrukare och intresserade i de trakter, där försöksgårdarna äro belägna, att försöksgårdarnas räkenskaper skola föras särskilt för sig och på sådant sätt, att överblick över gårdarnas ekonomiska ställning vid varje tidpunkt kan erhållas, samt att de för försöksgårdarnas skötsel erforderliga särskilda tjänstemännen, föreståndare och assistent, skola tillsättas och entledigas av centralanstaltens styrelse, som jämväl skall äga att för dem utfärda instruktioner. I berörda brev förordnas vidare, att i det förslag till inkomst- och utgiftsstat för centralanstaltens verksamhet, som årligen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, skola intagas inkomst- och utgiftsstater jämväl för försöksgårdarna.

Enligt instruktioner den 30 april 1929 för föreståndare och assistent vid Lanna försöksgård och den 24 mars 1931 för motsvarande befattningshavare vid Offers försöksgård utövar föreståndaren den närmaste ledningen av försöksgårdens verksamhet och ansvarar inför centralanstaltens styrelse för att ifrågavarande verksamhet bedrives i enlighet med fastställd försöksplan, driftsplan och stat samt styrelsens i avseende på försöksgården fattade och honom meddelade beslut. I instruktionerna angives, att försöksverksamheten vid försöksgård närmast skall ingå såsom ett led i den av centralanstaltens avdelning för jordbruk bedrivna verksamheten, men att därjämte i den utsträckning, styrelsen kan finna lämpligt, andra avdelningar vid centralanstalten skola beredas tillfälle att vid försöksgården utföra eller få utförda försök, hörande till respektive avdelningars verksamhetsområden, varförutom jämväl försöksuppgifter av annan art må kunna upptagas till behandling. Årligt förslag till plan för försöksverksamheten vid gården skall av föreståndaren uppgöras i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare vid cen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

tralanstalten. Vid försöksplanens uppgörande skall, i den utsträckning styrelsen finner lämpligt, lokala organisationer beredas tillfälle avgiva förslag.

Efter överenskommelse med vederbörande avdelningsföreståndare vid centralanstalten skall försöksgårdsföreståndaren utarbeta för offentliggörande avsedda meddelanden över gjorda iakttagelser och vunna resultat vid undersökningar och försök å försöksgården. Föreståndaren har vidare att tillse, att jordbruksdriften vid försöksgården skötes på ett rationellt sätt med tillbörligt beaktande av kravet på bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften. Förslag till driftsplan för gården under nästföljande år skall av föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndarna för centralanstaltens avdelningar för jordbruk och för husdjursskötsel. Det åligger föreståndaren att draga försorg om, att byggnader, hägnader, vägar och diken, tillhörande försöksgården, hållas i gott stånd. Vidare skall föreståndaren handhava försöksgårdens ekonomi i enlighet med fastställd stat, verkställa för försöksgården ifrågakommande inköp och försäljningar samt månatligen till styrelsen ingiva med vederbörliga verifikationer bestyrkt redovisning över försöksgårdens inkomster och utgifter. Föreståndaren ansvarar för, att fullständiga räkenskaper över försöksgårdens ekonomi föras i enlighet med av styrelsen fastställda grunder.

Assistent vid försöksgård har till åliggande att efter föreståndarens anvisningar deltaga i de dagliga arbetena vid försöksgården, därvid hans verksamhet i främsta rummet bör avse den egentliga försökverksamheten, och att under föreståndarens frånvaro samt under tid då denne åtnjuter ledighet, utan att annan person i hans ställe förordnats, utan särskild ersättning uppehålla föreståndarens åligganden.

Beträffande anordningen av den i samarbete mellan centralanstaltens jordbruksavdelning och hushållningssällskapen bedrivna lokala försöksverksamheten liksom beträffande försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor hänvisas till 1931 års utredningsmäns betänkande.

I den av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställda avlöningsstaten för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet beräknas avlöningar till följande ordinarie befattningar vid jordbruksavdelningen, nämligen 1 avdelningsföreståndare (lönegrad B 30), 1 Överassistent (B 26) och 1 vaktmästare (B 7). De i staten härför upptagna lönebeloppen uppgå till sammanlagt (11,520 + 9,690 + 3,429 —) 24,639 kronor. För närvarande är överassistentbefattningen vakant och uppehälles på förordnande.

Av vid centralanstalten anställda 6 assistenter med av Kungl. Maj :t bestämt arvode är en placerad på jordbruksavdelningen, med ett årsarvode av 6,300 kronor.

Ur den i centralanstaltens lönestat ingående anslagsposten till övriga ickeordinarie befattningshavare avlönas vid jordbruksavdelningen 2 extra assistenter och ett laboratoriebiträde. En assistent åtnjuter ett årsarvode av 4,320 kronor, en assistent har arvodet 2,700 kronor och laboratoriebiträdet 1,500 kronor. Det i staten för berörda assistenter och biträden beräknade lönebeloppet utgör alltså sammanlagt 8,520 kronor.

Ur tillgängliga donationsmedel skall enligt särskild av Kungl. Majit fastställd inkomst- och utgiftsstat 8,400 kronor utgå till avlöningar av assistenter, 3,600 kronor till avlöning av skrivbiträde och kassörska samt 7,700 lero-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

nor till avlöning av tillfällig hjälp för olika arbeten med de lokala gödslings* försöken.

De i centralanstaltens stater ingående totala lönebeloppen för befattningshavare å jordbruksavdelningen uppgå alltså till (24,639 + 6,300 + 8,520 + 19,700 =) 59,159 kronor.

För budgetåret 1935/1936 utgår ur anslaget till omkostnader för centralanstalten samt ur särskilda uppbördsmedel ett belopp av sammanlagt 35,400 kronor till omkostnader vid centralanstaltens jordbruksavdelning, vilket belopp enligt av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställd omkostnadsstat skall disponeras på i huvudsak följande sätt:

a) expenser:

vid institutionens båda underavdelningar .... kronor 5,750 vid den fasta försöksstationen å Experimentalfältet .............................. s 1,300 kronor

b) förbrukningsmaterial vid den fasta försöksstationen å

Experimentalfältet.................................. »

c) försökskostnader vid densamma...................... »

d) hästars underhåll och rekrytering vid densamma........ »

e) arbetskostnader vid densamma........................ »

f) utgifter vid övriga fasta försöksstationer................ »

g) försökskostnader vid lokala fältförsök (9,500 å underav-

delningen lör växtodling, 2,000 å underavdelningen för för jordens bearbetning etc.).......................... »

Summa kronor 35,400.

Ur anslagsposten till försökskostnader vid lokala fältförsök utgår ersättning till försöksvärdar för lokala sortförsök, vilken upptager största delen av denna utgiftspost.

Av en å centralanstaltens omkostnadsstat under rubriken allmänna utgifter upptagen anslagspost till reseersättningar avse 4,000 kronor tjänstemän vid jordbruksavdelningen, varjämte en under samma rubrik upptagen anslagspost för publikationstryck till belopp av omkring 2,500 kronor torde kunna beräknas hänföra sig till denna avdelnings publikationer, utom årsredogörelsen för gödslingsförsöken.

Av förenämnda donationsmedel utgå 11,200 kronor till omkostnader vid jordbruksavdelningen, varav 3,000 kronor till resekostnader för assistenternas besök vid lokala gödslingsförsök och 5,500 kronor till tryckande av årsberättelse över dessa.

Jordbruksavdelningens sammanlagda omkostnader uppgå alltså till cirka (35,400 + 6,500 + 11,200 =) 53,100 kronor, varav emellertid omkring 12,000 kronor äro att hänföra till kostnader för lokala fältförsök.

Av de för nuvarande budgetår fastställda staterna för de under centralanstaltens förvaltning stående fasta försöksgårdarna inhämtas beträffande Lanna försöksgård att i avlöningar utgå 21,750 kronor, därav till fö-

7,050

1,500

3,850

11,500

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

reståndaren arvode å 6,300 kronor och till assistent 5,000 kronor jämte dyrtidstillägg samt i avlöningar till jordbrukspersonal m. m. 9,350 kronor. Omkostnaderna äro upptagna till 11,150 kronor. Då gårdens inkomster av växtodling och kreaturskötsel jämte hyresintäkter beräknats till 10,900 kronor uppstår ett driftsunderskott att täckas av statsmedel av 22,000 kronor.

För Offers försöksgård hava avlöningarna upptagits till 23,900 kronor, därav 6,756 kronor i arvode till föreståndaren och 5,000 kronor till assistenten jämte dyrtidstillägg. Till jordbrukspersonal m. m. beräknas 11,100 kronor. Omkostnaderna angivas ävenledes till 11,100 kronor. Försöksgårdens inkomster av växtodling och kreatursskötsel jämte hyresavkastningen uppgår till 11,000 kronor. Driftsunderskottet har sålunda beräknats till 24,000 kronor, för vars gäldande anslag anvisats å riksstaten.

Enligt Kungl. Maj:ts den 16 december 1932 utfärdade stadgar för lantbrukshögskolan har denna till uppgift att genom vetenskaplig forskning främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i för lantbruket viktiga ämnen. Till högskolan hör Ultuna lantegendom. Den forskningsverksamhet vid högskolan, som närmast sammanhänger med centralanstaltens försöksverksamhet, bedrives vid institutionerna för agronomisk hydroteknik, för allmän jordbrukslära och för växtodlingslära. Åtskilliga av de i undervisningen ingående övningarna förutsätta fältförsök.

I Kungl. Maj:ts brev till lantbrukshögskolans styrelse den 20 juli 1934 angående ändrade föreskrifter rörande förvaltningen av Ultuna lantegendom m. m. har bland högskolestyrelsens åligganden angivits, att styrelsen skall meddela föreskrifter om egendomens användning för undervisningsoch försöksändamål. Beslutanderätten i dylika frågor äger dock styrelsen överlåta å en på föreskrivet sätt sammansatt nämnd.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöksverksamhet på växtodlingens område av svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Angående dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års utredningsmäns betänkande. Här må beträffande deras organisation och huvudsakliga uppgifter m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25 juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen i mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att a) såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant kontrollerade försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma, b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om torvmarkerna och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar mosskultur och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag,

16 Kungl. Majlis proposition nr 167 ■

broschyrer, möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga sätt sprida kunskap om bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens styrelse består av sju för tre år utsedda ledamöter, för vilka finnas sex suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver tre ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, försöksjord m. m. I föreningens ägo finnas: 1) Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, örn 109 hektar, vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr örn 18 hektar. Tillhopa utgöras dessa gårdar av 72 hektar dåligt förmultnad torvjord, 17 hektar djup kärrjord, 5 hektar grund kärrjord och mullrik sand, 33 hektar sandjord och skogsmark. Av denna areal äro 62.6 hektar uppodlade. Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdriften, vissa sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen i Jämtland vid Gisselås station, 9 mil norr om Östersund, omfattande cirka 100 hektar myrjord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med nödiga byggnader för driften. Till inköp och utrustning av denna gård har staten mot inteckning beviljat ett ränte- och amorteringsfritt lån på 120,000 kronor, motsvarande egendomens värde. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö aktiebolag tillhöriga gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder om Umeå, omfattande cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å denna egendom har bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra försök.

Personal. Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av: en föreståndare, som har att övervaka och leda hela verksamheten; en botanist och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-, upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök; 1 kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla i Jönköping. Vidare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd av år varit statsanslag. Detta har under de senare åren årligen uppgått för huvudanstalten med Flahult till 95,000 kronor samt för Gisselås till cirka 15,000 kronor. För budgetåret 1935/1936 har riksdagen till understöd åt föreningen anvisat ett enda anslag till belopp av 110,000 kronor. I övrigt hava av landsting och hushållningssällskap under budgetåret 1933/1934 utgått anslag med 6,650 kronor till huvudanstalten med Flahult och 1,200 kronor till Gisselås. Gåvor hava under samma år utgjort 4,240 kronor till huvudanstalten med Flahult och 2,246 kronor (konstgödsel) till Gisselås. Övriga inkomster uppgå för huvudanstalten med Flahult till cirka 4,000 kronor. Härtill kommer nettot från den egentliga jordbruksdriften på försöksgårdarna, som emellertid ej kan till sin storlek exakt uppskattas. Omslutningen uppgick budgetåret 1933/1934 för huvudanstalten med Flahult till cirka 137,000 kro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

lior och för Gisselås till nära 28,000 kronor. Lönekontot uppgår för huvudanstalten med Flahult till cirka 64,000 kronor och för Gisselås till 6,105 kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsberättelse utgjorde medlemsantalet den 30 juni 1934 757, därav 48 utländska.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens stadgar har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre metoder för deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt mindre skall behöva tagas i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande frågor och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och erfarenheter, att härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att överhuvud taget verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags fodervall. Beträffande styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser som nyss angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen upphör med sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande av allmänna medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande ledningar och andra för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda anläggningar övergå i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas, uppdrages åt lantbruksakademien att förvalta föreningens återstående tillgångar.

Institution, försöksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrenderar den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta om 21.5 hektar, vilken är avsedd för försök och driftsekonomiska beräkningar m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives huvudsakligen på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar (Boda i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten avser två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 före-

ståndare med uppgift att leda och övervaka hela verksamheten; 1 försöksledare, som har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för den botaniska analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka dels handhava konsultationsärendcn, dels biträda vid försöksverksamheten m. m.; 2 assistenter; 1 skrivbiträde; 1 vaktmästare och 1 extra biträde.

Betes- och vallföreningens huvudsakliga inkomstkälla är statsanslag. Detta har under föreningens tillvaro starkt stegrats, kulminerade 1932 med 87,000 kronor till huvudverksamheten, och utgjorde för vart och ett av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 73,500 kronor. För vissa specialuppgifter, nämligen anordnandet av beteskontroll på förenämnda två gårdar och kultiveringsförsök i Norrland, har ett särskilt statsanslag å 15,000 kronor beviljats. För budgetåret 1935/1936 har riksdagen till bidrag åt föreningen anvisat ett enda anslag till belopp av 89,400 kronor. Föreningens inkomster utöver statsbidraget under sistförflutna budgetåret uppgingo till något över 20,000 kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsskrift har medlemsantalet

Hilwi ig till riksdagens protokoll 19IIG. 1 sami. Nr 167. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

vid nämnda års ingång utgjort 1,150, därav 27 utländska. Det må här anmärkas, att de rådsökande hos betes- och vallföreningen i stor utsträckning själva få bekosta de begärda förrättningarna.

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå bildades genom beslut av Norrbottens läns hushållningssällskap och landsting år 1892, under förutsättning att statsbidrag lämnades för anstalten. Sådant har sedermera beviljats från och med år 1895. Lantbruksstyrelsen, som av Kungl. Maj:t bemyndigats meddela närmare föreskrifter rörande anstaltens styrelse och verksamhet, utfärdade den 24 januari 1895 reglemente för anstalten. Enligt detta skall anstalten hava till ändamål dels att såsom kemisk station främja utvecklingen av jordbruk och näringar genom meddelande av upplysningar och råd samt medelst undersökning av handelsvaror och andra ämnen, vilka för dessa hanteringar äro av betydelse, dels att såsom praktisk försöksanstalt genom odling och förädling av sädesslag och foderväxter söka utröna vilka av dessa som äro för övre Norrland mest passande samt, i den mån befintliga tillgångar sådant medgiva, låta verkställa försök med artificiella gödslingsämnen för utrönande vilka slag av dylika ämnen bäst lämpa sig för övre Norrland, särskilt för Norrbottens läns moss- och myrmarker, dels ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt undersöka växternas liv och livsyttringar med hänsyn till de inom nämnda landsdel förhandenvarande livsbetingelserna. Anstalten står under uppsikt av en styrelse bestående av minst tre ledamöter, vilka utses för den tid och i den ordning, som bestämmes av Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap. Enligt reglementet åligger det landstinget och hushållningssällskapet att bekosta och underhålla dels erforderliga laboratorier, nämligen ett kemiskt och ett botaniskt med utrustning dels ock för anstaltens verksamhet erforderligt försöksfält.

Institution, försöksjorcl m. m. Anstaltens laboratoriiAn och övriga lokaler äro inrymda i hushållningssällskapets fastighet i Luleå. Anstaltens fasta försöksverksamhet är förlagd till Sunderbyns försöksgård i Nederluleå socken och Alträsks försöksgård, belägen å Alträsks kronopark inom Överluleå socken, till de fasta försöksstationerna vid Gran i Piteå socken och Matarengi i Övertorneå socken samt i mindre omfattning till Hagalunds försöksfält vid Luleå. Sunderbyns försöksgård, vilken åstadkommits genom enskilda donationer, innehåller i areal omkring 24 hektar, varav omkring 20 hektar äro odlade och omkring 3 hektar röjda för odling. Jordarten på försöksgården utgöres av lerblandad sandjord av något växlande mullhalt samt grund myrjord. Försöksgården är väl bebyggd. Ekonomibyggnaderna äro delvis nyuppförda. Alträsks försöksgård innehåller i areal 55.5 hektar. Jorden består av myrmark. Gårdens bebyggelse är för närvarande mindre tillfredsställande. För skördens förvaring finnas visserligen nödiga utrymmen i fyra större foderlador, men bostadshus och husdjursstallar äro otillräckliga. Såsom förut angivits har anstaltsstyrelsen gjort framställning örn anslag till uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad vid försöksgården samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur för gårdens behov.

Personal. Anstaltens personal utgöres av en föreståndare, som det åligger att ansvara för alla arbeten, som utföras vid anstalten, tre assistenter, därav en vid kemiska laboratoriet och en försöksassistent, en förman vid Sunder-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 19

byns försöksgård och en förman vid Alträsks försöksgård samt en vaktmästare.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som alltsedan dess första verksamhetstid erhållit anslag av staten samt av landstinget och hushållningssällskapet i Norrbottens län har enligt Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1935 till uppehållande av anstaltens verksamhet under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 beviljats statsbidrag med 27,800 kronor under villkor, bland annat, att från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll under sagda tid med sammanlagt minst 16,680 kronor. Härjämte har till driftkostnader under samma tid för försöksgården vid Alträsk i statsbidrag anvisats ett belopp av 8,700 kronor. Enligt berättelse över anstaltens verksamhet för år 1934 har anstalten under sagda år erhållit i anslag av landstinget 8,000 kronor och av hushållningssällskapet 9,388 kronor, varjämte anstalten i form av fri konstgödsel tillförts 1,944 kronor, därav 856 kronor för Alträsks försöksgård, samt i ränta å fondmedel 1,225 kronor. Avlöningarna för året utgöra 29,056 kronor, därav för Alträsk 2,908 kronor.

Den av Sveriges utsädesförening bedrivna försökverksamheten avser alstrande av nya sorter samt stammar av utsäde och frö med bättre egenskaper än redan befintligt. Sålunda alstrade sorter, som befinnas värda att utföras i handeln, förökas av föreningen till en mindre kvantitet, vilken därefter överlämnas till ett bolag, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som i sin tur fabriksmässigt utövar verksamhet med förädling av utsäde och till allmänheten försäljer de sålunda erhållna produkterna. Föreningens verksamhet, som förutom växtförädling även innefattar frökontroll, bedrives dels vid huvudanstalten i Svalöv, dels vid ett antal filialer i olika delar av landet. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av sju ledamöter, av vilka ordförande och fyra ledamöter utses av Kungl. Majit. Förhållandet emellan föreningen och utsädesaktiebolaget regleras genom ett den 10 januari 1933 ingånget och den 5 maj 1933 av Kungl. Majit godkänt avtal. Föreningen har från och med budgetåret 1933/1934 åtnjutit ett årligt statsbidrag för sin verksamhet av 224,000 kronor.

Växtförädlingsverksamhet utövas jämväl i stor omfattning av W. Weibull aktiebolag. Karakteristiskt för verksamheten vid detta bolag är att såväl själva växtförädlingsarbetet som ock det affärsmässiga exploaterandet av de förädlade varorna bedrives av en och samma organisation, därvid dock i räkenskapshänseende förädlingsverksamheten är skild från den merkantila verksamheten. För understödjande av den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm har årligen från och med budgetåret 1933/1934, lämnats ett statsbidrag å 65,000 kronor.

Kontroll av utsädesvaror genom direkt undersökning av den färdiga varan utövas av statens centrala frökontrollanstalt samt av lokala med statsmedel understödda frökontrollanstalter. Därjämte tillkommer det statens centrala frökontrollanstalt att, då så erfordras, genom odlingsförsök utröna utsädesvarornas beskaffenhet.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1931 års ut- I redogörelse över hittillsvarande samarbete mellan statlig och statsunderredningsmån. stödd försöksverksamhet omnämna 1931 års utredningsmän, att samarbetet mellan centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och övriga lantbruksvetenskapliga anstalter organisatoriskt sett ofta visat sig vara mindre tillfredsställande och att det samarbete, som kommit till stånd nästan uteslutande berott på vederbörande försöksmäns personliga initiativ. Utredningsmännen hava härom vidare anfört följande.

Den uppgift, centralanstalten enligt sina stadgar hade, nämligen att granska andra lantbruksvetenskapliga anstalters försöksplaner, hade intill allra senaste tid bedrivits på sådant sätt, att granskningen endast utförts medelst skriftväxling utan att giva respektive intressenter tillfälle till personlig diskussion. Denna anordning hade emellertid visat sig ej vara tillfyllest. Såväl från statsmakterna som från enskilda hade framkommit krav på ett bättre samarbete institutionerna emellan i fråga om forsknings- och försöksarbetet på jordbruksområdet. Särskilt hade framhållits, hurusom genom bristande samarbete s. k. dubbelarbete utfördes i statlig och statsunderstödd försöksverksamhet.

Med anledning av berörda förhållanden sammanträdde i Stockholm hösten 1931 på inbjudan av centralanstaltens nämnd representanter för de statliga och statsunderstödda försöksinstitutionerna på jordbruksområdet. Då församlingen av de därvid närvarande ansetts såsom en utvidgning av centralanstaltens nämnd, hade den erhållit benämningen »förstärkta nämnden». Denna »förstärkta nämnd» hade, förutom vid detta tillfälle, sammanträtt tvenne gånger under år 1932 och en gång under år 1933, och den kunde numera, så länge hittillsvarande organisation av försöksväsendet vore rådande, anses såsom en minst en gång om året sammanträdande institution. Vid de hållna sammanträdena hade följande institutioner varit representerade: centralanstalten med dess olika avdelningar och de statliga försöksgårdarna, mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening, betes- och vallföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Vid nämndsammanträdena hade prövats möjligheten att gemensamt utarbeta en generalplan för all försöksverksamhet på jordbruksområdet. Man hade vidare sökt fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna, varvid samtidigt angivits var samarbete dem emellan ägde rum eller kunde komma att äga rum. Vid dessa förhandlingar hade försöken behandlats gruppvis genom fördelning på försöksgrenar berörande gödsling, växtförädling, sortprövning, vallväxtfröodling, entomologi och växtpatologi. I vissa fall hade kommittéer utsetts för att närmare utreda möjligheterna för samarbete inom ett visst arbetsområde. Således hade tillsatts en kommitté för vallväxtförsök samt en kommitté för utarbetande av gemensamma analysmetoder inom försöksväsendet. »Förstärkta nämnden» hade även ingående diskuterat möjligheten av att ställa de olika försöksgrupperna under en bestämd ledning. Bland annat hade därvid framhållits, att centralanstalten borde vara medelpunkten för all försöksverksamhet på jordbruksområdet, och att den därför antingen själv borde taga hand om respektive försöks ledning eller utse någon av specialinstitutionerna såsom sin ställföreträdare, vilken då skulle ansvara för genomförandet av ifrågavarande försöksuppgift. Då emellertid ordet ledning stött på viss opposition, hade man beslutat, att frågan skulle ordnas genom att kommittéer allt efter behov bildades för grupper av försök på sådant sätt, att alla intressen bleve behörigen repre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

senterade. Såsom ordförande i respektive kommittéer skulle den försöksman fungera, vilken representerade den specialinstitution, som ifrågavarande försöksuppgift närmast gällde.

Även örn tillkomsten av »förstärkta nämnden» kunde anses såsom ett framsteg i fråga om samarbete mellan landets olika försöksinstitutioner, kunde det icke jävas, att en dylik organisationsform vore byggd på väl lösa grunder, då det gällde att samla alla inom försöksväsendet arbetande krafter till gemensamt och enhetligt arbete. Ur anslagsteknisk synpunkt stötte en sådan form för samarbete jämväl på stora svårigheter, då det endast ytterst sällan kunde tänkas inträffa, att en försöksinstitution med sitt begränsade anslag utförde försök för annan institutions räkning. Det läte sig väl knappast heller göra, att en institution ställde en del av sitt anslag till annan institutions förfogande för försöks genomförande.

En svaghet hos denna organisationsform för samarbete vore också, att de förslag till dylikt, som diskuterats vid nämndens sammanträden, ej alltid i önskvärd grad på förhand dryftats och planlagts av de försöksmän, som i landets skilda delar närmast skulle omhänderhava de försöksuppgifter, vilka skulle bliva föremål för samarbete.

Utredningsmännens förut omnämnda redogörelse för sådana framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet, som remitterats eller ingivits till dem, avse dels den av 1926 års riksdag begärda utredningen på vad sätt inom landet odlade rotfruktsstammar kunde underkastas officiell prövning angående deras odlings- och fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter, dels en av svenska lantmannaskolornas lärarförening hos utredningsmännen gjord framställning om övervägande av anordning, varigenom lantmannaskolornas jordbruk i väsentligt större utsträckning än hittills kunde tagas i anspråk för utförandet av statlig försöksverksamhet, dels lantbruksstyrelsens i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1931 väckta förslag om statsunderstöd till den förädlingsverksamhet, som bedrives av de s. k. försöksringarna, dels ett av styrelsen för svenska mosskulturföreningen i skrivelse den 26 november 1932 framfört förslag örn anordnande av fast försöksgård på Gotland, dels en genom Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott till utredningsmännen överlämnad skrivelse den 26 maj 1932 av jordbrukskonsulenten H. Lundevall, däri denne föreslagit att hushållningssällskapens lokala sortförsök borde efter hand nedläggas och ersättas med ett större antal demonstrationsförsök hos jordbrukarungdomens förbundsavdelningar i landet. Beträffande dessa framställningar och deras behandling hänvisas till utredningsmännens betänkande.

I sitt sammanfattande uttalande örn behovet och vikten av en utsträckt försöksverksamhet på växtodlingens område hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

Innan någon officiell försöksverksamhet funnes, hade jordbrukaren varit hänvisad till att själv ^experimentera allt, som rörde jordbruksdriften. Faktiskt hade också såväl under 1700-talet som .senare funnits en del intresserade jordbrukare, vilka utförde växtodlingsexperiment av olika slag. Då emellertid jordbrukaren i regel ej besutte den försökstekniska skolning, som erfordrades för att genomföra fullt klanderfria försök, och då för övrigt en

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

privat jordbruksdrift svårligen kunde ekonomiskt bära en mer omfattande försöksverksamhet, hade man alltmera kommit till insikt om att det borde vara det allmänna, som handhade denna verksamhet. På det allmännas lott folie därvid även att söka på bästa sätt sprida de erhållna resultaten ut i praktiken, ty försöksverksamhet och upplysningsverksamhet måste gå hand i hand, för att försöksverksamheten skulle bliva jordbruket till verkligt gagn. Det vore också ett synnerligen omfattande program, som försöksverksamheten i vårt land måste hava, ty det gällde att under vitt skiftande klimat- och jordmånsförhållanden söka utreda alla de spörsmål av olika art, vilka berörde icke blott växtodling utan även husdjursskötsel.

För jordbrukaren vore det ju av största vikt att få upplysning örn, huru han mest ekonomiskt skulle gödsla olika grödor på olika jordar, vilka sorter och stammar han under olika förhållanden skulle odla, huru han skulle anlägga betesvallar, vilken teknik han skulle använda vid odlingar av olika slag, huru han bäst skulle bekämpa ogräset på sina åkrar, vilka foderstater, som i olika fall vore ändamålsenligast och oändligt mycket annat. Man torde med fullt fog kunna säga, att jordbrukets ekonomi ytterst vilade på, att jordbrukaren på rätt sätt använde sig av försöksverksamhetens rön och erfarenheter. I vårt land hade visserligen sedan lång tid tillbaka en hel mängd olika försök blivit utförda och onekligen hade vårt jordbruk därav dragit stor nytta, men det återstode ännu mycket att göra. För övrigt uppdöke alltjämt nya problem och nya spörsmål, och sådana bomme också i framtiden att allt fortfarande uppstå. I detta samband kunde, bland annat, omnämnas, hurusom försöksverksamheten för närvarande mer och mer börjat sysselsätta sig med de för jordbruksprodukternas värde och avsättning så betydelsefulla kvalitetsproblemen. Man förstode av det här anförda, att det för jordbruket vore av största ekonomiska betydelse att hava tillgång till ett väl utvecklat, enhetligt organiserat och i aktuella frågor snabbt verkande försöksväsen, vars resultat effektivt spredes i för varje jordbrukare lättbegriplig form.

I samband härmed hänvisade utredningsmännen till följande uttalande i en av särskilt tillkallade utredningsmän den 29 april 1933 till chefen för jordbruksdepartementet avgiven promemoria med vissa synpunkter beträffande statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran.

Det måste enligt utredningsmännens uppfattning anses som ett intresse av grundläggande vikt för vårt jordbruk, att dess försöksväsen erhölle en ändamålsenlig organisation och utrustades med de möjligheter i skilda hänseenden, som erfordrades för att detsamma skulle kunna nöjaktigt fylla sin uppgift. Utan ett tidsenligt ordnat och på jordbrukets aktuella problem och arbetsuppgifter inriktat försöksväsen bomme den praktiskt-vetenskapliga grund att i fundamentala delar saknas, å vilken jordbrukets yrkesundervisning och jordbruksarbetet måste byggas för att bliva i verklig mening fruktbärande. — Utredningsmännen ansåge vidare, att försöksverksamheten på grund av dess delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga allmänna intressen, densamma avsåge att tillgodose, vore att räkna såsom ett av de främsta områden, å vilka det allmänna borde kraftigt ingripa för jordbrukets befrämjande. Det syntes härvid böra framhållas, att liknande forsknings- och försöksarbete, avseende andra näringars intressen, i stor utsträckning utfördes på det allmännas bekostnad, samt att dylik medverkan av staten i särskild grad erfordrades beträffande jordbruket, inom vilket förutsättningarna att organisera och bekosta en egen försöksverk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

samhet i brist på allmänna kapitalstarka sammanslutningar vore särdeles begränsade. Det kunde också anses vara endast tack vare det allmännas bistånd, som jordbrukets försöksväsen kunnat uppnå sin hittillsvarande utveckling. — Utredningsmännen ville även framhålla, att försöksverksamheten, på de områden, där den hittills bedrivits, givit resultat av stort värde som vägledning för jordbrukets utövare. Å andra sidan vore utredningsmännen emellertid av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet icke i allo fyllde måttet för nutida krav utan måste utvidgas och fördjupas för att kunna motsvara föreliggande behov. Nämnas kunde här, att man i vissa andra med Sverige jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, offrat jämförelsevis mera än vi på förevarande område. Det torde kunna förväntas, att den pågående utredningen rörande försöksverksamhetens organisation i sinom tid komme att närmare klargöra, på vilka vägar nyssberörda önskemål skulle kunna förverkligas. Att ökade allmänna anslag komme att bliva erforderliga för ändamålet torde vara att förutse, och utredningsmännen ville här hava uttalat, att jordbrukets behov av en mera omfattande och bättre ordnad försöksverksamhet borde anses väl motivera en dylik ökning.

I detta sammanhang kunde jämväl erinras om vikten av att försöksverksamhetens resultat i vidsträcktare grad bringades till jordbrukarnas kännedom, då detta tydligen vore en förutsättning för resultatens praktiska nyttiggörande.

Utredningsmännen anföra vidare siffror till bedömande i vilken utsträckning de nordiska länderna, Sverige, Danmark, Norge och Finland, med statsmedel bekosta försöksverksamhet på växtodlingens område och komma därvid till det resultat, att av dessa länder Sverige såväl i förhållande till åkerarealens omfattning som jordbrukets intensitetsgrad offrat minst för sin försöksverksamhet. De uttala därvid, att Sveriges skiftande klimat- och jordmånsförhållanden borde nödvändiggöra en betydligt mera omfattande försöksverksamhet, samt att behovet därav särskilt framträdde vid en jämförelse med Danmark, där jordbruksförhållandena angåves vara betydligt mera ensartade.

I flertalet yttranden vitsordas behovet av omorganisation på ifrågavarande Yttranden. område till vinnande av enhetlighet och effektivitet i försöksverksamhetens anordning. Icke i något yttrande bestrides förhandenvaron av detta behov.

Det torde vara ställt utom varje tvivel, att ett välordnat försöksväsen är Departement;. av den allra största betydelse för jordbruksnäringen. Det är därför av vikt, cJie1^natt verksamheten så organiseras och bedrives, att bästa möjliga resultat vinnes inom den kostnadsram, som kan tillmätas för ändamålet, samt att detta resultat på ändamålsenligt sätt bringas till intresserades kännedom för omsättning i den praktiska jordbruksdriften. Vad i nu förevarande sammanhang närmast angår försöksverksamheten på växtodlingens område, torde, enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, denna verksamhet, sådan den för närvarande utövas i vårt land, lida av en viss brist på enhetlighet och planmässighet. En rationalisering synes vara av behovet. Ehuru frågan örn omorganisation av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet var föremål för behandling vid 1931 års riksdag i samband med den högre lantbruksundervisningens ordnande, var det naturligt, alt i det

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

X uvarande anordning.

sammanhanget intresset för försöksverksamheten fick träda tillbaka för undervisningsfrågorna. Den förflyttning, som därvid i princip beslöts av centralanstaltens försöksavdelningar för jordbruk och husdjursskötsel till Ultuna, har ännu ej blivit genomförd. I stort sett torde detta dröjsmål emellertid hava varit till övervägande fördel. De utredningar, som under tiden hunnit slutföras, hava på ett otvetydigt sätt visat behovet av en allsidig belysning av de med försöksverksamheten i landet sammanhängande frågorna, innan kostnader nedläggas för ordnande av viss del av verksamheten. Men om sålunda det uppskov, som uppstått med anordnandet vid Ultuna av centralanstaltens nyssnämnda båda försöksavdelningar, varit till nytta för vinnande av klarare insikt i avseende å försöksväsendets planläggning, har i avvaktan på utredningens resultat och de beslut, som på grundval av utredningen må komma att fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten icke kunnat undvikas, helt naturligt föranledd av den före omdaningen försiktiga medelstilldelningen och nödvändigheten för de aa den väntade omorganisationen berörda institutionerna att sparsamt igångsätta initiativ, som kräva bättre resurser än de förefintliga. Då möjligheter nu föreligga att överblicka spörsmålet i hela dess vidd, synes tidpunkten inne att söka vinna en lösning, som mera bestående tillgodoser de krav, vilka skäligen här kunna uppställas. Vid den omorganisation, som sålunda nu torde böra övervägas, måste givetvis frågan örn växtodlingsförsökens lämpligaste ordnande bliva föremål för ingående prövning.

b. Försöksverksamheten på husdjursskötselns område.

På motsvarande sätt, som angivits vid redogörelsen för den nuvarande anordningen av växtodlingsförsöken, utövas ledningen av den statliga verksamheten för husdjursförsök av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet närmast genom anstaltens husdjursavdelning. Om centralanstaltens organisation och allmänna uppgifter samt dess förändring i samband med 1931 års beslut angående den högre lantbruksundervisningen m. m. har upplysning lämnats i nämnda redogörelse. Här må emellertid anmärkas, att enligt gällande instruktion för centralanstalten dess avdelning för husdjursskötsel har till uppgift att verkställa undersökningar och utredningar rörande husdjurens avel, utfodring och vård. Avdelningen har under sin hittillsvarande verksamhet upptagit till behandling en mängd olika problem inom husdjursskötselns område, därvid huvuddelen avsett utfodringsfrågor. Närmare redogörelse för avdelningens nuvarande uppgifter, såsom konserveringsförsök, betesförsök, svinstamkontroll, hönsförsök, försök med kaniner och undersökningar angående sambandet mellan utfodring och vissa kvalitetsegenskaper hos smör, lämnas i 1935 års utredningsmans tryckta betänkande.

I avlöningsstaten för centralanstalten beräknas avlöningar till följande ordinarie befattningar vid avdelningen för husdjursskötsel, nämligen 1 avdelningsföreståndare (lönegrad B 30), 1 laborator (B 26) och en vaktmästare

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

(B 7). De i staten härför upptagna beloppen uppgå till sammanlagt (11,520 + 9,690 + 3,429 =) 24,639 kronor. Av centralanstaltens assistenter med av riksdagen bestämt årsarvode äro 2 placerade på husdjursavdelningen. Årsarvodet är 6,300 kronor, vartill för den ene kommer ett personligt arvodestillägg av 276 kronor för år. För ifrågavarande båda assistenter beräknas i staten alltså tillhopa 12,876 kronor. Å arvodena utgår dyrtidstillägg.

Av i centralanstaltens stat ingående anslagspost till övrig icke-ordinarie personal avlönas tre vid husdjursavdelningen anställda extra assistenter. Dessa åtnjuta vardera arvoden av 4,320 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg. Det i staten för dessa tre assistenter beräknade beloppet utgör alltså 12,960 kronor.

De totala lönebeloppen för befattningshavare å husdjursavdelningen utgöra således (24,639 + 12,876 + 12,960 =) 50,475 kronor.

Beträffande omkostnaderna för husdjursavdelningen finnas för dessas täckande enligt staten för innevarande budgetår tillgängliga 18,600 kronor. Härvid må märkas, att inkomster av avdelningens ladugård vid Experimentalfältet i staten beräknats till 4,000 kronor, och att sålunda nettoutgifterna enligt omkostnadsstaten för husdjursavdelningens del stanna vid 14,600 kronor. För innevarande budgetår disponeras sagda belopp 18,600 kronor på följande sätt:

1. Expenser:

Bränsle och lyse, förslagsvis ............ kronor 900

Övriga expenser, högst ................ » 3,300 kronor 4,200

2. Övriga utgifter:

a. Förbrukningsmaterial .............. » 900

b. Försökskostnader .................. » 5,500

c. Kreaturens underhåll .............. » 8,000 » 14,400

Summa kronor 18,600.

Ur anslagsposten för försökskostnader utgå, bland annat, vissa arvoden åt assistenter på försöksgårdar. Av posten för kreaturens underhåll har jämväl bestritts avlöning med 3,005 kronor för år till en ladugårdsföreståndare. Denne åtnjuter dessutom dyrtidstillägg å avlöningen, fri bostad och fritt lyse samt vissa andra naturaförmåner. Vidare må anföras att av den i omkostnadsstaten ingående posten till reseersättningar ett belopp av 1,500 kronor beräknas för husdjursavdelningens befattningshavare.

Sedan 1920 har riksdagen vid sidan av det ordinarie anslaget till centralanstalten anvisat ett särskilt anslag för anordnande av avkast ning sbedömning rörande avelssvin. Anslaget har sedan budgetåret 1933/1934 uppförts med 25,000 kronor. Ifrågavarande avkastningsbedömning, svinstamkontroll, som är förlagd till Åstorp och Hallsberg, sysselsätter en assistent vid var och en av de båda kontrollstationerna samt för materialets bearbetning viss personal å Experimentalfältet. Det anslagna beloppet 25,000 kronor disponeras på följande sätt

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Försöksstationen vid Åstorp Hallsberg

Extra assistent .................................... 4,570 4,320

Lokalhyra, inkl. expeditionslokaler .................. 2,500 2,300

Arbetsomkostnader ................................ 1,050 1,000

Resekostnader .................................... 1,300 800

Resultatens bearbetning samt semesterkostnader ...... 1,000 1,000

Tryckningskostnader och skrivmateriel .............. 350 350

Grisfrakter ...................................... 1,000 1,000

Slaktkostnader .................................... 350 300

Veterinär och medicin.............................. 200 200

Inventariers underhåll .............................. 300 250

Diverse omkostnader .............................. 480 380

Summa kronor 13,100 11,900.

Medelsåtgången för centralanstaltens husdjursavdelning blir alltså sammanlagt (50,475 + 18,600 + 1,500 + 25,000 =) 95,575 kronor.

Härjämte må omnämnas dels att husdjursavdelningen plägat disponera vissa medelsbelopp, som av Kungl. Majit genom särskilda beslut ställts till avdelningens förfogande av särskilda för Kungl. Majit tillgängliga anslag under sistförflutna budgetår uppgående till 13,750 kronor, därav omkring 11,000 kronor beräknats avse avlöningar åt arbetsbiträden, dels att avdelningen åtnjutit bidrag ur den av lantbruksakademien förvaltade »A. R. Separators fond».

Husdjursavdelningens lokaler äro förlagda till stora institutionsbyggnaden vid Experimentalfältet, där avdelningen förfogar över följande utrymmen:

1 rum för föreståndare .................................. 33' 6 m2 golvyta

1 » » laboratorn.................................... 15-2 » »

3 » » assistenter (kontorsarbete)...................... 85' 9 » »

1 » » handbibliotek................................. 18" 9 » »

4 mindre laboratorierum................................. 42’8 » »

1 skrivrum............................................. 15'2 » »

1 förrådsrum ........................................... 27'o » »

Summa 238‘6 m2 golvyta.

Därtill komma

1 försöksstall........................................... 250' o m2 golvyta

1 förrådsrum............................................ 50 o » »

För den forsknings- och undervisningsverksamhet, som utövas vid lantbrukshögskolan, finnas å husdjurslinjen tre institutioner, var och en med en professor som föreståndare, nämligen för husdjurens anatomi och fysiologi, för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel. Föreståndaren för institutionen för husdjurens anatomi biträdes av en amanuens och ett laboratoriebiträde, föreståndaren för institutionen för avelsoch raslära av en amanuens samt föreståndaren för utfodringsinstitutionen av en assistent. I planen för lantbrukshögskolans verksamhet ingår att sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skilt å institutionerna för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel försök skola utföras. För ifrågavarande försöksverksamhet har i viss utsträckning nötkreatursbesättningen vid den till högskoland hörande Ultuna egendom tagits i anspråk.

Bland de försöksanstalter, som arbeta på husdjursområdet, tillkom 1928 genom donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en ny, nämligen institutet för husdjursförädling. Donationen utgjordes av 500,000 kronor för engångskostnader och 130,000 kronor i årsanslag till driftkostnader. Tillsvidare skulle årsanslaget utgå under en tid av 10 år för att senare fortsätta, om institutet vid utgången av denna tidsfrist hävdat sin plats i vår husdjursavel och dess arbete lovade att giva framtida resultat. Institutets styrelse är sålunda sammansatt, att av dess ledamöter utses två av Kungl. Majit, däribland ordföranden, en av lantbruksakademien, en av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och en av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott. Institutets arbeten ledas av två avdelningsföreståndare, varav den ene är chef för verksamheten i dess helhet samt speciellt föreståndare för fjäderfäavdelningen. Den andre är föreståndare för svinavdelningen. Arbetet med nötkreatur ledes av båda tillsammans.

För laboratoriet finnes en laborator, som även handhar utfodringsförsök med nötkreatur. För de praktiska arbetena svarar en assistent för vardera svinoch fjäderfäavdelningarna. På kronoegendomen Bergshamra strax utanför Stockholm är sedan 1929 uppförd institutets institutionsbyggnad med laboratorier och arbetslokaler för bearbetning av siffermaterial från försöken m. m. Vidare äger institutet försöksgården Wiad i Grödinge socken, fyra mil söder örn Stockholm. Å försöksgården, vars areal är cirka 350 tunnland åker och 500 tunnland skog, finnas dels en äldre ladugård för nötkreatur m. m., dels ett nyuppfört svinhus, dels en större anläggning för fjäderfä. Dessutom har institutet fasta försök med nötkreatur vid Klagstorp i Västergötland och Bollerup i Skåne. Institutets uppgifter äro i huvudsak att insamla avkastningssiffror, härstamningsuppgifter o. d. samt bearbeta dessa till det allmänna avelsarbetets tjänst, att utföra mera vetenskapliga djurförsök för att därigenom söka belysa olika problem, vilkas lösande är av vikt för avelsfrågorna, samt att genom direkta praktiska avelsexperiment söka framställa förbättrade avelsdjur till direkt avsalu till lantmännen.

Slutligen må nämnas, dels att svenska fjäderfäavelsföreningen vid Nykvarn i Södermanland bedriver avkastningskontroll (värpningskontroll) beträffande höns, dels att svinstamkontroll genom vissa skånska slakteriers m. fl. försorg äger rum i Skåne.

1931 års utredningsmän hava med hänsyn till sitt uppdrag icke ingått på wiji års närmare prövning av frågan om organisationen av försöksverksamheten på

, o 77^0172'*

husdjursområdet, men hava cj kunnat undgå att taga viss hänsyn därtill vid utarbetandet av förslag till institutionsbyggnad m. m. för den av dem föreslagna lantbruksförsöksanstalten. Emellertid hava utredningsmännen framhållit behovet av en särskild utredning beträffande lantbruksförsöksanstaltens

7935 års utredningsman.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

verksamhet i fråga om husdjursskötsel!! jämte därmed sammanhängande försöksfrågor.

Den av mig enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1935 tillkallade utredningsmannen har i sitt den 13 januari 1935 avgivna betänkande anfört i huvudsak följande angående behovet av husdjursverksamhetens reformering.

Inom vårt jordbruk spelade husdjursskötseln en betydande roll. Av åkerns produkter användes huvuddelen till kreatursfoder, och lantbrukets saluproduktion omfattade till större delen animalier. Redan ladugårdsskötsel^ stora omfattning och betydelse motiverade ett noggrant aktgivande på frågan att få landets kreatursskötsel bedriven efter i ekonomiskt hänseende möjligast riktiga och rationella principer. För det praktiska jordbruket måste därför ett på viktiga problem inriktat forsknings- och försöksväsende på husdjursområdet vara till synnerligen stor nytta och vägledning. De förekommande problemen om uppfödning, utfodring och övrig skötsel av djur av skilda slag vore därjämte synnerligen skiftande och ej sällan komplicerade. Med hänsyn bland annat till de ganska invecklade och svårbedömliga djurfysiologiska spörsmål, som här mötte, ställde husdjursförsöksverksamheten höga krav på kvalifikationer hos dem, som skulle leda försöken och därav draga slutsatser, samt krävde tillgång till stora resurser i fråga om försöksdjur och andra hjälpmedel. I betraktande av de olika livsbetingelserna och brukningsändamålen hos skilda djurslag (mjölkkor, svin, höns m. m.) erfordrades även en långt driven specialisering hos försöksmännen på husdjursområdet. På samma gång som husdjursförsöksverksamheten hade särskilt stor betydelse för vårt jordbruk, hade den sålunda också ett kanske mera svårbearbetat arbetsfält än övrig försöksverksamhet på jordbruksområdet. Den torde därför vara förtjänt av synnerlig uppmärksamhet och omvårdnad från det allmännas sida.

Att förhållandena på området för närvarande ej vore tillfredsställande torde vara ostridigt. Erinras kunde, att i den skrivelse den 1 juni 1934, vari styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet begärde utredning rörande den statliga liusdjursförsöksverksamhetens organisation, sagda styrelse särskilt betonade, att centralanstaltens husdjursavdelnings resurser för utförande av erforderliga försök vore otillräckliga. Styrelsen framhölle, att verksamheten särskilt under de senaste åren varit i hög grad beroende av tillfälliga anslagsmedel från såväl staten som enskilda, en anordning, som i längden bleve ohållbar, enär på detta sätt ej kunde uppbyggas en fast och tillfredsställande försöksorganisation. Följden bleve, enligt styrelsens mening, att verksamheten icke kunde utgöra ett så värdefullt stöd för den praktiska husdjursskötseln, som denna vore i behov av och som eljest vore möjligt. Det kunde ock erinras, att flera av de myndigheter och korporationer, som yttrat sig över det av särskilda utredningsmän den 16 december 1933 avgivna betänkande i lanbruksförsöksfrågan, understrukit behovet av att den jämväl av utredningsmännen föreslagna specialutredningen rörande liusdjursförsöksverksamhetens organisation snarast måtte komma till stånd. Även enligt vad som utrönts vid den nu förevarande utredningen vore det tydligt, att den nuvarande statliga försöksverksamheten på husdjursområdet vore i behov av reformering. Centralanstaltens husdjursavdelning vore nära nog i total avsaknad av egna försöksresurser. De stallar och djur, som funnes vid Experimentalfältet med dess ytterst små möjligheter att driva jordbruk och ladugårdsskötsel, vore ur försökssynpunkt praktiskt taget vär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

delösa och i allt fall alldeles otillräckliga. För utförande av praktiska försök med djur eller beträffande betes- eller slåttergräs tillgodogörande vore avdelningen därför hänvisad att söka få försöken utförda hos enskilda djurägare eller jordbrukare här och var ute i landet. Frånsett andra härav förorsakade stora olägenheter måste detta medföra en försvårad och fördyrad ledning av det egentliga försöksarbetet. Vidare syntes arbetskrafterna vara så otillräckliga, att specialisering ej kunnat genomföras i tillräcklig utsträckning. Överhuvud taget torde avdelningen ej äga den organisation, de arbetskrafter och de försöksresurser, som erfordrades för att den skulle kunna tillräckligt tillgodose det praktiska jordbrukets behov av vägledning på området.

Behovet av omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötsel område har lämnats obestritt i samtliga över betänkandet avgivna yttranden.

Jag har tidigare uttalat min anslutning till uppfattningen att en omorgani-’ sation av vårt lands försöksväsen i dess helhet är påkallad. Då den av staten bedrivna försöksverksamheten omfattar även försök med husdjur, följer sålunda redan härav, att jämväl denna gren av verksamheten bör ur de synpunkter, varom nu är fråga, upptagas till behandling. Det nära samband, som råder mellan försöksverksamheten på växtodlingens och på husdjursskötselns områden, synes för övrigt medföra, att den ena avdelningens organisationsspörsmål icke kan lämpligen lösas utan sammanhang med den andras.

c. Försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Sedan ett antal år bedrives vid Alnarps trädgårdar försök med renodling och förädling samt fröodling av köksväxter. Å riksstaten för innevarande budgetår är uppfört ett förslagsanslag av 18,000 kronor för detta ändamål. Beloppet disponeras av styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp enligt av Kungl. Majit för försöksverksamheten fastställd stat. Däri ingående belopp för avlöningar hava fastställts av riksdagen. I staten äro avlöningarna upptagna till 23,940 kronor. För omkostnader äro beräknade 11,100 kronor. Då särskilda uppbördsmedel för försäljning av köksväxter och jordbruksprodukter m. m. upptagits till 17,040 kronor återstår den nettoutgift 18,000 kronor, vilken täckes av statsanslaget.

Vidare utgår till Sveriges pomologiska förening sedan en följd av år anslag. För budgetåret 1934/1935 utgjorde anslaget 10,000 kronor. Därjämte har ett av riksdagen till befrämjande av avsättningen av svensk frukt anvisat särskilt reservationsanslag av Kungl. Majit ställts till föreningens förfogande. Detta anslag uppgick för budgetåret 1934/1935 till 4,000 kronor. Vid 1935 års riksdag hava båda anslagen enligt de nya grunderna för riksstatens uppställning sammanförts lill ett anslag, benämnt »Bidrag till Sveriges pomologiska förening». Det nya anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med eli belopp av 14,000 kronor.

Utöver nämnda anslag har staten för närvarande ej utgifter för den egentliga försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Yttranden.

DapartemenU-

chefen.

Nuvarande

anordning.

30 Kungl. Majlis proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

Till 1931 års utredningsmän hava remitterats följande framställningar rörande trädgårdsförsöksverksamheten. I skrivelse den 24 augusti 1931 hava Stockholms gartnersällskap, Stockholms trädgårdsodlareförbund, Sveriges kondition erande trädgårdsmästares förbund, Stockholms handelsträdgårdsmästareförening och Mälaröarnas trädgårdsodlare fö rening med instämmande från ett flertal sammanslutningar på trädgårdsodlingens område hos Kungl. Majit anhållit örn en allsidig utredning för ett enhetligt ordnande av försöksverksamheten på trädgårdsskötselns område.

I sin skrivelse den 18 oktober 1931 hava Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och Skånska trädgårdsföreningen samt 17 andra skånska trädgårdsmannasammanslutninga r anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en utredning rörande organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område och därvid framhållit, att huvudstationen och därmed den viktigaste delen av försöksverksamheten på nämnda område borde förläggas till Alnarp, enär dels dylik verksamhet bedrivits därstädes sedan 15 år, dels den högre trädgårdsundervisningen komme att förläggas dit. Vidare framhålles, att erforderlig försöksverksamhet i landets olika delar borde handhavas av lokala trädgårdsförsöksstationer, ställda under huvudanstaltens vid Alnarp ledning. Slutligen uttalas vikten av ordnad upplysningsverksamhet och därav, att ett * driftsråd» för trädgårdsförsöksverksamheten upprättades.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har i skrivelse den 20 oktober 1931 anfört, att Alnarp hade av olika anledningar de allra bästa förutsättningar för att tjänstgöra som central anstalt för hela landets trädgårdsförsök. Styrelsen ansåge, att en väl utrustad fruktodlingsavdelning måste upprättas vid Alnarp, den redan befintliga köksväxtavdelningen borde bibehållas samt försök i växthus och drivbänkar möjliggöras. Lantbruksstyrelsen, som i skrivelse den 4 november 1931 yttrat sig över institutsstyrelsens framställning, har funnit det vara angeläget, att försöksverksamhet på frukt- och bärodlingens område snarast organiserades under statlig ledning, och föreslagit, att Kungl. Majit måtte föranstalta om verkställande av en allsidig utredning rörande behovet och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet.

Styrelsen för Sveriges pomologiska förening har i skrivelse den 5 november 1931 till Kungl. Majit inkommit med en framställning i enahanda syfte som institutsstyrelsen.

Efter redogörelse för innehållet i dessa framställningar anföra 1931 års utredningsmän, att desamma enligt utredningsmännens mening klart och tydligt gåve vid handen, att vida kretsar av vårt lands trädgårdsmän ansåge det vara av behovet påkallat, att en ordnad statlig organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet snarast komme till stånd. Utredningsmännen framhålla, att i praktiskt taget alla kulturländer numera försök

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

bedreves på trädgårdsodlingens olika områden, och att i vissa av dem mycket stora kostnader nedlades på rent vetenskaplig utredning av de för träd gårdsodlingen viktigaste spörsmålen. Vidare anföra utredningsmännen:

De rön, som därvid gjordes, prövades genom praktiska försök i större skala. Då man nu visste, att så mycket arbete lades ned på denna verksamhet vid olika anstalter i skilda länder, skulle man möjligen kunna tänka sig, att svenska trädgårdsodlare blott hade att tillgodogöra sig de resultat, som efter hand bleve kända, och att det därför vore mindre nödvändigt att upprätta en svensk försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Det hade emellertid ofta visat sig, att de nya metoder, som framgått ur utländsk försöksverksamhet på detta område, icke utan vidare kunnat tillämpas i Sverige, och det vore därför lätt att förstå betydelsen av att de utländska försökens viktigaste resultat kontrollerades inom landet, innan de förordades för svenska trädgårdsodlare. De säregna naturförhållanden, under vilka de senare hade att arbeta, gjorde ofta helt andra problem aktuella än dem, som i sydligare och i klimathänseende lyckligare lottade länder påkallade försöksorganisationernas intresse. Man kunde för övrigt blott erinra sig, att det stora flertalet av de kulturformer, som odlades i våra trädgårdar, icke vore uppdragna inom landet utan hade framkommit i sydligare länder. De egenskaper, som gjort, att de tagits upp till odling, framträdde kanske ej lika tydligt i vårt klimat som längre söderut. Därför borde en var nyare trädgårdsväxtsort, det kunde nu vara en köksväxt-, en frukt- eller en bärsort, först prövas noggrant under svenska förhållanden och jämföras med äldre, goda sorter av svensk eller utländsk härkomst, innan den förordades till allmän odling hos oss. Detta vore en av anledningarna till att en svensk försöksverksamhet icke ens skulle kunna ersättas av försöksresultat från våra närmaste grannländer. Uppfattningen om den inhemska försöksverksamhetens betydelse hade också efter hand blivit allt mera erkänd av såväl yrkesodlare som innehavare av husbehovsträdgårdar. Därom vittnade ej minst de i det föregående relaterade framställningar, som gjorts från olika sällskap och föreningar rörande ordnandet av en rationell försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att frågan örn trädgårdsförsökens ordnande ytterligare aktualiserats genom tillkomsten av anstalt vid Alnarp för högre undervisning i, bland annat, trädgårdsskötsel. En sådan undervisning borde enligt utredningsmännens mening framför allt grundas på resultaten av de försök på trädgårdsodlingens område, som utfördes såväl inom som utom landet. Utredningsmännen funne det därför följdriktigt att frågan örn försöksverksamhetens organisation löstes med hänsyn till de krav, som ställdes på ifrågavarande försöksverksamhet såsom ett viktigt grundlag för den högre trädgårdsundervisningen.

Beträffande produktionen inom landet av frukt, bär och köksväxter hava utredningsmännen anfört, alt denna under de senare decennierna tagit sådan omfattning och bedrivits under sådana former, att den kunde sägas hava fått en större nationalekonomisk betydelse än tillförne. De framhålla vidare:

Visserligen saknades ännu tillförlitliga statistiska uppgifter örn storleken av denna produktion, men så mycket vore dock känt genom jordbruksräkningen av år 1927, att antalet fruktträd då uppgått till omkring l.b miljoner och att den areal, som användes lill frukt- och grönsaksodling, omfattade c:a 40,000 hektar. På de allra sista åren hade en inängd nya fruktodlingar an-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

lagts, i synnerhet i Skåne. Sattes produktionen av frukt till genomsnittligt 10 kg per träd och år, komrne man sålunda till en årsproduktion av 75 miljoner kg, en siffra som antagligen vore för hög, dock ej därför att träden i vårt klimat icke skulle kunna giva en genomsnittsskörd av 10 kg per år, utan snarare därför, att blott en ringa del av de svenska fruktodlingarna sköttes på ett fullt rationellt sätt. Det vore ett känt faktum, att intresset för en mera rationell fruktodling och kännedom om de metoder, som en sådan krävde, till mycket väsentlig del härledde sig från de resultat, som erhållits i den av Sveriges pomologiska förening igångsatta försöksverksamheten rörande fruktodling. Denna omständighet talade mycket kraftigt för en fortsättning och utvidgning av fruktodlingsförsöken, ty utan tvivel vore dessa ett ytterst verksamt medel för att egga odlarna till bättre vård av fruktträdgårdarna. Härigenom skulle produktionen hastigt ökas med miljontals kg frukt per år och behovet av importfrukt minskas, bland annat, emedan man icke längre behövde räkna med så ofta återkommande år med mer eller mindre felslagna fruktskördar. Av stor betydelse vore vidare, att den skördade fruktens kvalitet och hållbarhet i väsentlig grad befordrades genom rationell odling, och det vore just av denna anledning av särskild vikt, att landets fruktodlare finge se resultaten av förbättrade odlingsmetoder.

I stort sett rådde enahanda förhållanden inom köksväxtodlingen. Visserligen hade den redan igångsatta försöksverksamheten medfört påtagliga resultat, och samarbetet mellan denna och statens centrala frökontrollanstalt, hade, bland annat, föranlett mycket viktiga framsteg i fråga om det numera använda odlingsmaterialet. Dock krävdes det ett stort och målmedvetet arbete, innan flertalet av landets köksväxtodlare hade insett nödvändigheten av att allmännare tillämpa rationella odlingsmetoder och använda de för våra förhållanden lämpligaste kulturformerna.

Av naturliga skäl vore de odlare, som bedreve köksväxt- och blomsterodling under glas, mindre beroende av en inom landet lokalt bedriven försöksverksamhet än de nyss nämnda kategorierna av trädgårdsodlare. De förstnämnda vore nämligen ofta utbildade till verkliga specialister inom sitt fack och ägde, innan de började större, egna odlingar, en lång praktik inom sitt speciella gebit, ofta förvärvad genom arbete i andra länder. Under sådana förhållanden vore av intresse att påpeka, att just dylika specialodlare vid upprepade tillfällen på det allra kraftigaste uttalat sig för önskvärdheten av att de grenar av trädgårdsodling, åt vilka de ägnade sig, finge stödet av en inom landet bedriven försöksverksamhet. Tyvärr saknades pålitliga uppgifter örn den produktion av trädgårdsalster, som det i detta fall gällde, men man kunde ej betvivla, att denna vore högst betydande, och att den förtjänade uppmärksammas. Endast om den hölles uppe på en hög nivå, kunde den taga upp konkurrensen med andra länders odlingar och utestänga eller åtminstone minska en import av blommor och grönsaker, som uppginge till betydande värden.

I de yttranden, som avgivits över 1931 års utredningsmäns betänkande, i vad detta avser trädgårdsförsöksverksamhetens organisation, har behovet av sådan organisation icke från något håll ifrågasatts. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har anfört, att trädgårdsodlingen i vårt land under senare tid avsevärt ökat i omfattning, och att den fått en alltjämt ökad betydelse för folknäringen. Vid sådant förhållande syntes det vara motiverat, att statsmakterna skänkte denna näringsgren stor uppmärksamhet och vid behov vidtoge sådana åtgärder, som kunde

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vara ägnade att verksamt stärka dess ställning. I sådant hänseende syntes en tillräckligt omfattande, välordnad försöksverksamhet vara särskilt betydelsefull. Allteftersom den praktiska trädgårdsskötseln upptoge nya och mera krävande odlingar och kulturer, ställdes den också inför ständigt nya problem av produktionsteknisk art. I många fall kunde dessa icke lösas utan hjälp av en på vetenskaplig grund vilande, effektiv försöksverksamhet.

Styrelsen tillstyrkte alltså, att åtgärder nu vidtoges för åstadkommande av erforderliga hjälpmedel i sådant avseende. Den omständigheten, att trädgårdsförsöksverksamheten hittills haft mycket blygsam omfattning, syntes enligt styrelsens mening motivera, att jämförelsevis långtgående åtgärder nu vidtoges i syfte, att verksamheten kunde på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose trädgårdsodlingens behov av sådant stöd.

Någon försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område bedrives, såsom Dzpwtemtn framgår av det anförda, icke för närvarande i större omfattning i vårt land. che,en‘

Trädgårdsförsöken stå ej heller i sådant nära samband med växtodlingens och husdjursskötsel^ försöksväsen, att en omorganisation av detta sistnämnda måste föra med sig, att jämväl trädgårdsförsöksverksamheten blir föremål för översyn. Ehuru tveksamhet kan råda huru härutinnan lämpligen bör förfaras, har jag emellertid funnit mig böra förorda, att, då nu försöksverksamheten för den egentliga jordbruksnäringen i hela dess vidd kommer under behandling, även frågan örn trädgårdsförsöksverksamhetens framtida ordnande upptages till prövning. Såsom av utredningsmännen framhållits, har under de senare decennierna produktionen inom landet av frukt, bär, köksväxter och andra trädgårdsprodukter tagit en avsevärt större omfattning än tidigare. Denna ökade produktion har likväl ej kunnat hålla jämna steg med den alltjämt ökade konsumtionen av sådana varor. Även om alltjämt en stor del av vårt behov av frukt och grönsaker m. m. till följd av rådande odlingsförhållanden måste importeras, torde en rationellare bedriven inhemsk trädgårdsodling med därav följande såväl kvantitativt som kvalitativt förbättrad avkastning kunna medföra betydande fördelar för landet.

Härför torde emellertid krävas vidgade kunskaper hos trädgårdsodlare om odlingens förutsättningar och behov. För undervisningen i trädgårdsskötsel är sörjt genom Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt genom statsunderstödda lägre trädgårdsskolor. I motsats till vad som gäller inom den egentliga jordbruksnäringen, förefinnes däremot ej jämte undervisningsverksamheten någon statlig anstalt inom trädgårdsodlingens område, som har till huvudsaklig uppgift att bedriva försöksverksamhet för metodiskt lösande av praktiska odlingsuppgifter. Med hänsyn till trädgårdsodlingens stora och växande betydelse synes det vara av vikt, att även denna odlingsgren beredes stödet av en genom statlig anstalt bedriven försöksverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

a. Växtodlingen.

1931 års utredningsmän hava betonat, att vid uppgörandet av förslag till närmare ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på bästa sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av enhetlighet och planmässighet, och att dubbelarbete i möjligaste mån borde undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna, då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation. vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer utvecklat sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex. svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilkas verksamhet nu till största delen bekostades av statsmedel, och vilka för sin existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär. Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas. Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet, som gällde betenas utnyttjande, och som till övervägande del vore en utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen, utan helt naturligt också centralanstaltens husdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen. I sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och mosskulturföreningen hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att lösa,

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar. Kemisk-växtbiologiska anstalten, vars försöksverksamhet mer och mer koncentrerats till dess försöksgårdar, hade genom fastmarksförsöksgården vid Sunderbyn starka beröringspunkter med centralanstaltens jordbruksavdelning och genom torvjordsförsöksgården Alträsk beröringspunkter med mosskulturföreningen. Då vidare större delen av åkerarealen i Norrbotten användes till fodervallar, funnes även helt naturligt ett starkt fackligt föreningsband mellan kemisk-växtbiologiska anstalten och betes- och vallföreningen.

I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna hava utredningsmännen diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående. Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan, då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens husdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och måste intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet. På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den effektivitet och planmässighet i fråga om försöksversamheten, som från skilda håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till denna fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves av de båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande organisationen i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större enhetlighet inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra eller i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor, som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen, och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem, enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att de olika organisationernas resurser ifråga om försöksgårdar, laboratorier, bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet. Vidare har föreslagits, att till försöksanstalten skulle anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte i intimt samband med försöksanstalten och försöksgårdarna den statsunderstödda lokala fältförsöksverksamheten borde organiseras. I försöksgårdssystemet borde enligt utredningsmännens mening ingå kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå tillhörande försöksgårdar.

Utredningsmännen hava ifrågastt, huruvida ej i samband med den föreslagna omorganisationen av landets försöksväsen statens växtskydd sanstalt och Sveriges utsädesförening borde inordnas i den statliga försöksverksamheten. Då emellertid nämnda anstalt och förening ansetts var för sig representera väl avgränsade verksamhetsområden, hava utredningsmännen ansett, att ifrågasatt anordning för närvarande icke vore behövlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

37 I fråga om formen för svenska mosskulturf öreningens och svenska betes- och vallföreningens inordnande i den statliga försöksverksamheten hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

För att besvara denna fråga måste man närmare skärskåda de försöks- och forskningsuppgifter, som utfördes av de nämnda institutionerna. I fråga om mosskulturföreningen avsåge dessa uppgifter huvudsakligast torvjordarnas brukning, dränering, kalkning, gödsling och växtodling; med andra ord samma försöksuppgifter, som i fråga om övriga jordslag och delvis även i fråga om torvjordarna åvilade centralanstaltens jordbruksavdelning. Vad åter anginge betes- och vallföreningen, så kunde sådana försöksuppgifter som vallars anläggning, fröblandningar, gödsling m. m. sägas falla under nämnda jordbruksavdelnings verksamhetsområde, under det att försöksspörsmål rörande vallarnas utnyttjande måste betraktas som en utfodringsfråga, fallande inom husdjusavdelningens arbetsområde. Såväl mosskulturföreningens som betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet borde alltså utan större svårighet kunna inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, i vilken centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle utgöra grundstommen. I fråga åter om den omfattande och betydelsefulla upplysningsverksamhet, som bedrivits av nämnda institutioners kulturingenjörer respektive beteskonsulenter, kunde med rätta ifrågasättas om ej numera en del av denna verksamhet, den rent konsulterande, skulle i rätt stor utsträckning kunna överlåtas på landets hushållningssällskap.

Utredningsmännens förslag till inrättandet av en statens lantbruksförsöksanstalt innebär en väsentlig utvidgning av tidigare förslag i ämnet. Utredningsmännen hava härom anfört i huvudsak följande.

Enligt det förslag till försöksanstalt, som framlagts vid 1931 års riksdag i propositionen nr 143 angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m., skulle denna anstalts verksamhet omfatta två avdelningar, den ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök. Den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlade förslag, borde förutom en jordbruks- och en husdjursavdelning även omfatta en administrations- och upplysningsavdelning. En sådan utökning av avdelningarnas antal torde utan allt tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade verksamhet, som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrationsoch upplysningsavdelningen skulle därvid omhänderhava administrationen ej blott av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda lokala försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på denna avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning, att det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de belastades härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av försöksanstaltens publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på detta sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet samlad på en hand, i stället för att, såsom nu skedde, dessa angelägenheter fördelats på ett flertal institutioner och därigenom gjort intrång på deras fackliga arbete.

Vid uppgörandet av denna plan till organisation av lantbruksförsöksanstalten hade utredningsmännen ingående dryftat, huruvida det icke skulle vara lämpligt att inrätta en särskild avdelning för betes- och vallpro-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande.

Hemen. Vid de diskussioner, som förts härom, hade nämligen ofta framhållits nödvändigheten av, att inom den blivande lantbrnksförsöksorganisationen möjligheter bereddes för en speciell och central handläggning av dessa problem, ungefär på samma sätt som skedde inom nuvarande betes- och vallföreningen. Lantbruksförsöksanstalten skulle i sådant fall uppdelas på avdelningar för administration och upplysning, för jordbruk, för betes- och vallodling samt för husdjursskötsel. Vid närmare prövning av en sådan organisationsplan hade det emellertid visat sig, att den på intet sätt kunde anses rationell. Indelningsgrunden skulle nämligen då bliva sådan, att de olika avdelningarnas arbetsuppgifter ovillkorligen komme att alltför mycket gripa in i varandra. Ur denna synpunkt och särskilt med tanke på att undanröja alla möjligheter till konflikter avdelningarna emellan och undvika dubbelarbete ansåge utredningsmännen det lämpligast, att lantbruksförsöksanstalten, förutom upplysnings- och administrationsavdelningen, endast komme att bestå av en jordbruks- och en husdjursavdelning.

Mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet föresloges alltså uppdelad på lantbruksförsöksanstaltens olika fackavdelningar. Nämnda föreningars upplysningsverksamhet överlätes delvis på hushållningssällskapens konsulenter, delvis på lantbruksförsöksanstalten samt delvis på personal vid vissa försöksgårdar.

Till lantbruksförsöksanstalten måste vidare ovillkorligen höra ett driftslaboratorium såväl för kemisk som för botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta fall innebure utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom allt arbete komme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Beträffande förläggningen av lantbruksförsöksanstalten hava utredningsmännen förordat Ultuna och såsom skäl härför åberopat behovet av en intim kontakt emellan den vid högskolan bedrivna vetenskapliga forskningen samt den praktiska försöksverksamheten, tillgången vid Ultuna på jord och husdjur för försöksverksamheten samt grannskapet till svenska betes- och vallföreningens institution och till en vid Ultuna förlagd filial till Sveriges utsädesförening.

Inkomna yttranden, i vad de beröra omfattningen av den statliga försöksverksamheten, hava i stor utsträckning uppehållit sig vid frågan, huruvida den verksamhet, som bedrivits av svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå borde bibehållas hos nämnda organisationer, eller huruvida och till vilka delar den borde införlivas med den statliga verksamheten. I de yttranden, där överförande till statlig organisation av särskilt föreningarnas uppgifter förordats, har stundom närmare angivits den form, i vilken överförandet till central statlig verksamhet ansetts böra ske. Dylika detaljspörsmål komma att behandlas i en följande avdelning. Här lämnas i denna del blott en redogörelse för den principiella inställningen till frågan, huruvida föreningarnas uppgifter böra helt eller delvis upptagas av en cen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

träl statlig anstalt, eller huruvida föreningarna böra kvarstå såsom statsunderstödda organ med i stort sett nuvarande verksamhet.

Föreningsverksamhetens övertagande av statlig anstalt har i huvudsak förordats av lantbruksakademien, med tvekan dock beträffande svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbrukshögskolans lärarråd, styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och vallföreningen i ett alternativ (alternativ II), Jönköpings, Kronobergs läns, Kalmar läns norra och södra samt Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län beträffande båda ifrågavarande föreningar samt Östergötlands län beträffande svenska mosskulturföreningen.

Föreningsformens bibehållande har förordats av lantbruksstyrelsen, som därjämte framhållit behovet av utredning angående möjligheten att sammanslå föreningarna, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut, svenska betes- och vallföreningen i ett alternativ (alternativ I), kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, Sveriges utsädesförening beträffande svenska betes- och vallföreningen samt följande hushållningssällskap, nämligen i Örebro län beträffande båda föreningarna samt i Göteborgs och Bohus län och i Östergötlands län, beträffande svenska betesoch vallföreningen. Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap hava föreslagit, att organisationen av hela den statliga försöksverksamheten måtte uppdragas åt svenska betes- och vallföreningen.

Yttranden till förmån för k e m i s k-v ä x t b i o 1 o g i s k a anstaltens i Luleå bibehållande vid sin verksamhet hava avgivits av lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, kemisk-växtbiologiska anstaltens styrelse, Sveriges utsädesförening samt Norrbottens läns hushållningssällskap.

Vad särskilt angår frågan om upplysnings- och konsultationsverksamhetens ordnande hava givetvis de, som tillstyrkt föreningarnas eller endera föreningens fortbestånd, ansett, att ifrågavarande verksamhet bäst tillgodosåges i föreningsformen. Vissa av dem, som yttrat sig i berörda fråga, hava förmenat, att den, som skulle bedriva upplysningsarbete, borde hava omedelbar tillgång till och medarbete för åstadkommandet av det försöksmaterial, på vilket upplysningsverksamheten grundades. Direkta uttalanden härom hava gjorts av lantbruksstyrelsen, styrelsen för svenska mosskulturföreningen och för svenska betes- och vallföreningen samt hushållningsällskapen i Uppsala, Östergötlands, Blekinge och Hallands län.

Förslaget, att hushållningssällskapens konsulenter skulle delvis övertaga föreningarnas upplysningsverksamhet, har förordats av Jönköpings läns hushållningssällskap. Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anslutit sig till förslaget, i vad det anginge uppodlade torvmarker, men har ansett att rådgivning rörande nyodling borde tillkomma kulturingenjörer, knutna till den centrala statliga institutio-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

nen. Utan att direkt avstyrka förslaget i denna del hava styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands, Skaraborgs län m. fl. anfört, att förslaget bomme att medföra krav på ökat antal konsulenter hos hushållningssällskapen. Styrelsen för lantbrukshögskolan har påkallat undersökning, i vad mån det vore möjligt för hushållningssällkapen att utan avsevärd ökning av särskilt utbildade arbetskrafter övertaga föreningarnas ifrågavarande verksamhet.

Mot utredningsmännens förslag till fasta försöksgårdar och till organisationen av lokal försöksverksamhet hava i stort sett principiella invändningar ej förekommit.

Ur inkomna yttranden må här återgivas följande.

Statskontoret har ansett, att betänkandet icke gåve tillräcklig vägledning vid bedömandet av frågan örn den lämpligaste organisationsformen för ernående av det i direktiven för utredningen angivna syftemålet.

Det synes statskontoret, att även andra utvägar än den föreslagna bort av utredningsmännen närmare undersökas. Det förefölle statskontoret icke uteslutet, att en tillfredsställande organisation skulle kunna erhållas, därest såsom av utredningsmännen antytts, en för landets hela försöksverksamhet gemensam styrelse finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna. De skäl, som i betänkandet anförts emot en sammanslagning av mosskulturföreningen samt betes- och vallföreningen, funne statskontoret icke heller tillräckligt vägande. Otvivelaktigt skulle genom en dy lik sammanslagning åtskilligt dubbelarbete undvikas, och en icke oväsentlig kostnadsbesparing åstadkommas. Statskontoret funne ytterligare utredning i ämnet erforderlig och kunde således icke tillstyrka, att föreliggande förslag, vars genomförande skulle komma att medföra högst betydande kostnader, lades till grund för en framställning till riksdagen i frågan.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de för utredningsmännen givna direktiven näppeligen gåve anledning till ett så långt gående omdaningsförslag, som sträckte sig jämväl utöver den egentliga forsknings- och försöksverksamhetens gränser och skulle medföra en total omdaning av de former, som hittills med i huvudsak mycket gott resultat inom vårt land tillämpats på förevarande område. Ej heller syntes i betänkandet hava förebragts någon verklig utredning, som gåve ett övertygande stöd för behovet av och lämpligheten uti en så långt gående omdaning. Innan lantbruksstyrelsen överginge till en närmare granskning av förslaget och dess olika detaljer, funne sig styrelsen böra framlägga sina principiella synpunkter.

Vissa delar av försöksverksamheten på jordbrukets område hade, på grund av att initiativet tagits från enskilt håll, kommit att utövas av enskilda organisationer, vilka för sin verksamhets bedrivande behövt och erhållit statsbidrag. Denna försöksverksamhet, som till en början närmast torde hava varit att anse såsom en rent praktisk sådan, avsedd att bilda ett underlag för den upplysnings- och propagandaverksamhet, som varit ändamålet med organisationernas bildande, hade senare ökats. Så torde hava varit fallet i fråga örn både mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen och i viss mån jämväl i fråga om kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. I viss om-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

fattning, särskilt på betes- och vallväxtodlingens område, torde med skäl kunna ifrågasättas, om de tre nämnda institutionerna icke kommit att arbeta inom i ej ringa grad sammanfallande områden. Samtidigt hade den rent statliga försöksverksamhet, som bedreves av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utvecklats och kommit att omfatta jämväl förberörda områden.

Den till synes starka splittring, som blivit en följd av de former, under vilka verksamheten kommit till stånd, hade emellertid åtminstone under den första banbrytande tiden inneburit vissa fördelar. Det torde således icke kunna förnekas, att den intima kontakt med det praktiska livet, som följt med verksamheten hos de fristående, av praktikens män bildade och ledda organisationerna varit i hög grad fruktbärande för försöksverksamheten och bidragit att leda denna in på rätt spår. Det skulle således icke hava varit mycket att invända mot den bestående ordningen, därest ett verkligt intimt samarbete, grundat på en effektiv central ledning, kommit till stånd på området såväl mellan de fristående institutionerna inbördes som framför allt emellan dessa och den rent statliga verksamheten, så att den såväl ekonomiskt som i övrigt mera krävande och betydelsefulla forskningsverksamheten kunnat läggas efter enhetliga grunder och ett så långt möjligt effektivt utnyttjande av till buds stående försöksmedel — särskilt fasta försöksgårdar — och ekonomiska resurser kunnat komma till stånd. På detta område syntes det lantbruksstyrelsen, som om vissa brister förefunnes.

Ytterligare en olägenhet av det nu rådande systemet syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att intresset hos dem, som ledde försöksverksamheten, splittrades mellan den egentliga försöksverksamheten samt upplysnings- och propagandaverksamheten. Dä den senare verksamheten måste anses vara de fristående organisationernas huvuduppgift, kunde det icke undvikas, att den förra finge komma i andra hand. Det läge också i hela denna anordning att vid valet av befattningshavare, det vill säga organisationernas arbetande organ, i första hand måste tillses, att dessa lämpade sig för upplysnings- och propagandaverksamheten.

Lantbruksstyrelsen ville för sin del ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare att i högre grad än förslaget syntes göra, söka på det beståendes grund åstadkomma den rationalisering av försöksverksamheten, som direktiven avsåge.

Utredningsmännens förslag syntes gå i helt motsatt riktning mot de principer, som från det allmännas sida gjorts gällande i fråga om lantmännens rent ekonomiska intressen, då dessa ansetts böra i huvudsak tillgodoses genom lantmännen själva och dessas organisationer. Det allmännas medverkan hade så vitt möjligt ansetts böra avse att lämna hjälp till självhjälp. Här åter syntes meningen vara att mer eller mindre avkoppla ett redan konstaterat och värdefullt befunnet intresse från lantmännens sida.

Lantbruksstvrelsens syn på denna fråga påverkades i första hand av styrelsens tveksamhet inför en anordning, som överlämnade den ekonomiskt så viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten med den härtill hörande planläggningen för de enskilda lantmännens räkning till ett enda organ, som skulle hava sitt intresse inriktat pä alla de mångfaldiga uppgifter, varmed försöksverksamheten på jordbrukets område arbetade. Utredningsmännen hade sökt komma ifrån denna fråga genom att förklara, att upplysnings- och propagandaverksamheten borde ankomma på hushållningssällskapen och dessas konsulenter.

En sådan anordning komme dock att medföra mycket betydande årliga kostnader. Någon utredning på denna punkt hade lantbruksstyrelsen icke kunnat finna föreligga från utredningsmännens sida.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Att utredningsmännen själva stått tveksamma inför frågan örn överlämnande av upplysningsverksamheten på speciellt mosskulturens och vallväxtodlingens områden åt hushållningssällskapen, framginge av deras förslag örn anställande hos den avdelning av lantbruksförsöksanstalten, som skulle hava bland annat upplysningsverksamheten örn hand, av speciella sakkunniga, en på vardera området. Denna anordning kunde emellertid knappast tillfredsställande ersätta den nuvarande ordningen med ett flertal specialister anställda hos de enskilda föreningarna. Det syntes därför kunna ifrågasättas, örn icke under dessa förhållanden ett bibehållande i princip av den nuvarande formen för upplysnings- och propagandaverksamheten på respektive betes- och vallodlingens och mossodlingens område vore ändamålsenligast och bäst lämpat att tillgodose det praktiska jordbrukets intressen.

Att den centrala statliga forskningsanstalten på jordbruksområdet måste syssla med alla direkta lantbruksproblem och hava ledningen av all statligt understödd forskningsverksamhet på området, huru denna än vore organiserad, syntes jämväl lantbruksstyrelsen vara den första förutsättningen för ernående av önskvärd planmässighet. Vad som i första hand kunde vara av betydelse för forskningen, vore försöksverksamheten vid försöksgårdar och fasta försöksfält. Den ur upplysningssynpunkt så betydelsefulla lokala försöksverksamheten hade, för så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, en mera sekundär betydelse för forskningen. Att så jämväl enligt utredningsmännens mening vore förhållandet, syntes framgå därav, att den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område i allmänhet taget föreslagits böra handhavas av hushållningssällskapen och de s. k. försöksringarna. Mindre effektiv torde denna lokala verksamhet icke bliva, i den mån den handhades av lantmännens specialorganisationer på området.

Den fasta försöksverksamheten, vars huvudsyfte måste anses vara forskningen. läge givetvis annorlunda till. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen, som örn denna fråga, i vad anginge de fria organisationerna, skulle kunna lösas efter tvenne olika linjer, nämligen antingen genom att försöksgårdarna och de fasta försöksfälten överfördes till den centrala försöksanstalten, eller genom att dessa visserligen formellt bibehölles i organisationernas hand, men att verksamheten här skedde efter av den centrala anstalten och respektive organisationer gemensamt utarbetad plan, samt att försökens resultat till huvudsaklig dei bearbetades av den centrala anstalten gemensamt med av denna anstalt enligt samma plan i egen regi bedrivna försök. Med en sådan anordning torde av sig självt följa, att de enskilda för söksorganisationernas försöksverksamhet måste underställas den centrala försöksanstaltens ledning och uppsikt.

Lantbruksstyrelsen ansåge för sin del den senare lösningen av frågan vara att föredraga. Denna innebure det minsta intrånget i fråga örn de befintliga organisationerna och syntes, på samma gång som de torde innebära möjlighet till önskvärd planmässighet och därmed följande effektivitet, innebära vissa fördelar av reellt värde. Om försöksgårdarna på så sätt i viss mån komme att drivas för den centrala forskningsverksamhetens räkning, komme deras ställning att med hänsyn till själva försöksverksamheten i stort sett bliva densamma som övriga försöksgårdars och fasta försöksfälts. Givna fördelar syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att försökens handhavande komme att ligga i händerna på speciella fackmän, och att vid planernas uppgörande dessa fackmän, som samtidigt stöde i direkt förbindelse med den jordbrukande allmänheten, komme att effektivt kunna medverka. Det nödvändiga samarbetet mellan hela försöksverksamheten och upplysningsverksamheten skulle på så vis på ett tillfredsställande sätt kunna komma till stånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

43 Den nödvändiga planmässigheten i försöksverksamheten med bibehållande av enskilda organisationer med upplysnings- och propagandaverksamhet såsom huvudsyfte, syntes sålunda, i vad som avsåge förhållandet till den statliga verksamheten, icke vara omöjligt att åstadkomma. I varje fall syntes ett framgående efter denna linje vara förtjänt av närmare utredning.

Det återstode emellertid att se till, i vad mån tillfredsställande planmässighet och effektivitet kunde åstadkommas de fristående organisationerna emellan.

Som redan nämnts arbetade på det område, där bristande planmässighet och samarbete i försöksverksamhet i första hand torde kunna ifrågasättas, eller i fråga om odlingen av betes- och vallväxter följande fristående organisationer: svenska betes- och vallföreningen, svenska mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Ett planmässigt och effektivt utnyttjande av dessa organisationers resurser torde, därest de skulle fortfara med sin verksamhet, nied nödvändighet kräva ordnande av ett rationellt samarbete icke blott med den centrala forsknings- och försöksverksamheten utan jämväl organisationerna emellan. Det skulle ju kunna tyckas, att enklaste formen för ordnandet av ett sådant samarbete vore dessa fristående organisationers sammanförande till en enda. Emellertid torde en sådan åtgärd knappast kunna komma till stånd. Särskilt syntes det böra vara uteslutet, att utsädesföreningen, vars arbete endast på ett mindre område berörde betes- och vallväxtodlingen, skulle på ett lämpligt sätt kunna anslutas till en samorganisation. Det förhållandet, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå dels på sitt program hade andra frågor, dels verkade inom ett lokalt begränsat område med säregna förhållanden och speciella uppgifter, dels ock vore en organisation av annan form än föreningarna gjorde, att lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam inför möjligheten eller lämpligheten av att införliva denna i en gemensam fristående organisation på området. Att däremot denna anstalts verksamhet borde stå i nära kontakt med verksamheten på förevarande område inom övriga delar av landet syntes lantbruksstyrelsen vara klart. Styrelsen ville i detta avseende erinra, att förhållandena inom Norrbottens län och i vissa andra delar av Norrland torde vara varandra så närstående, att detta motiverade ett sådant samarbete.

Annorlunda läge saken till i fråga om svenska betes- och vallföreningen och svenska mosskulturföreningen. Av vad som redan anförts framginge, att dessa båda organisationer i stor utsträckning arbetade på samma område. Flera gånger hade också fråga om deras sammanförande till en organisation förts på tal. Någon mera uttömmande utredning på denna punkt, som givetvis endast kunnat ske i intimt samarbete med de båda föreningarnas respektive ledningar, syntes icke hava kommit till stånd. Snarare syntes det styrelsen, som örn utredningsmännen ansett den egentliga forsknings- och försöksverksamheten mest planmässigt och effektivt skulle kunna ordnas genom att den helt överfördes i statens egen hand, och att de för vinnande av detta mål ansett den, enligt lantbruksstyrelsen förmenande, ur jordbrukets synpunkt minst lika viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten få träda tillbaka. Utredningsmännen konstaterade emellertid, att jämväl enligt deras förmenande en sammanslagning av de båda föreningarna skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som nu bedreves av båda föreningarna och att härmed någon besparing för statsverket skulle kunna åstadkommas, men framlade ingen närmare utredning i fråga örn vilka fördelar, som skulle följa med en sammanslagning. Ekonomisk utredning i fråga om sammanslagningens inverkan på verksamhetens omkostnader och där-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

med på behovet av tillskott av statsmedel saknades också. Likaledes saknades närmare undersökning angående förutsättningarna för och möjligheterna av att genomföra en sådan sammanslagning, vilken dock måste förutsätta långt gående medverkan från föreningarna själva. Såväl i fråga om resekostnader som med hänsyn till de konsulterande specialisternas effektiva utnyttjande, syntes, som örn en hel del stöde att vinna genom en sammanslagning av föreningarnas verksamhet. Lantbruksstyrelsen ville erinra, att omkostnaderna för här ifrågavarande befattningshavare och deras verksamhet upptoge en synnerligen betydande del av de båda föreningarnas budget. Att jämväl i fråga om det administrativa arbetet icke föraktliga fördelar skulle kunna ernås genom att behov bomme atl föreligga endast av en föreståndare och en styrelse samt att gemensamma institutionslokaler skulle komma till användning, syntes likaledes antagligt. Det syntes lantbruksstyrelsen vidare, som örn den av styrelsen ifrågasatta anordningen lättare skulle kunna organisatoriskt genomföras än den av utredningsmännen föreslagna.

Berörda förhållanden borde enligt lantbruksstyrelsens mening göras till föremål för en uttömmande undersökning innan ställningstagande kunde ske till ifrågavarande spörsmål.

Lantbruksakademien har ansett sig böra utgå från grunderna för det av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslutet om lantbrukshögskolans upprättande och har under sådan förutsättning funnit det framlagda organisationsförslaget vara förtjänstfullt och kunna i väsentliga delar förordas.

Av den föreliggande utredningen framginge, att försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område skulle efter omorganisationen kräva icke oväsentligt större anslag av statsmedel än förut. Akademien hyste emellertid den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet måste betecknas såsom en av statsmakternas allra viktigaste åtgärder till jordbruksnäringens främjande, och från denna synpunkt torde de angivna kostnaderna vara rimliga. Akademien ville därför tillstyrka att ifrågavarande försöksverksamhet erhölle den omfattning, som kunde rymmas inom den sålunda av utredningsmännen beräknade kostnadsramen.

Beträffande frågan om statens övertagande av mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet ansåge akademien detta icke oundgängligen nödvändigt för åstadkommande av erforderlig effektivitet i samarbetet. I vissa fall torde den mera fria föreningsformen erbjuda försöksverksamheten icke oväsentliga fördelar särskilt under en tid, då verksamheten vore relativt ny. Mosskulturföreningens verksamhet torde emellertid numera hava nått det utvecklingsstadiet, att de fortsatta försöksuppgifterna på ifrågavarande område lämpligen borde övertagas av staten. Betes- och vallföreningen vore en betydligt yngre organisation, och starka motiv syntes kunna anföras till förmån för att denna förening tills vidare finge fortsätta sin verksamhet, eventuellt i något modifierad form. Akademien ansåge, att betesproblemens speciella karaktär motiverade, att verksamheten på detta område — därest den överhuvud taget borde inkorporeras med lantbruksförsöksanstalten — organiserades som en med jordbruksavdelningen sidoordnad avdelning.

Styrelsen för centralanstalten för för söksväsendet på jordbruksområdet har funnit, att utredningsmännens olika förslag erhållit mindre räckvidd än som kunde anses önskvärt och att åtskilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr Kit-

te

problem, som trängde till sin lösning alltjämt kvarstode outredda. Styrelsen har vidare anfört i huvudsak följande.

Ett sammanförande i viss utsträckning av försöksinstitutionerna på växtodlingens område till större enheter torde vara ur ekonomiska synpunkter välbetänkt. Styrelsen ansåge därvid icke, att vad utredningsmännen benämnde oekonomiskt dubbelarbete spelade nämnvärd roll. Kemisk-växtbiologiska anstalten, mosskulturföreningen, och betes- och vallföreningen hade tämligen väl avgränsande uppgifter. Viktigare torde vara, att genom sammanförande av på olika områden specialiserade arbetskrafter och gemensamt utnyttjande av försöksgårdar, laboratorieutrustning och andra materiella resurser effektiviteten i arbetet kunde väntas bliva ökad.

Vad anginge frågan om statsunderstödd eller statlig form för försöksverksamheten förefölle det, som örn föreningen lättare än en rent statlig institution skulle kunna åstadkomma ett fruktbärande samarbete med för verksamheten intresserade representanter för den praktiska jordbruksnäringen, särskilt i sådana fall, då samarbetet vore förenat med ekonomisk uppoffring från jordbrukarens sida. Å andra sidan syntes den statliga formen för försöksverksamheten vara ägnad att i högre grad tillgodose kravet på stabilitet i försöksarbetet, vilket bleve av ökad betydelse i samma mån som försöksverksamheten utvecklades och de föreliggande försöksproblemen bleve allt mer svårlösta och tidskrävande. Det vore en allmän erfarenhet, att de särskilda företräden som föreningsformen för försöksverksamheten kunde innebära, närmast gjorde sig gällande under verksamhetens första skede för att senare bliva mindre påtagliga.

Beträffande frågan örn mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens, samt kemisk-växtbiologiska anstaltens framtida ställning ansåge styrelsen, att utredningsmännen i viss mån överskattat de organisatoriska svårigheterna vid ett blandat system med statliga och statsunderstödda försöksanstalter. Redan nu ägde centralanstalten rätt att få försök utförda vid de statsunderstödda försöksgårdarna Alträsk och Gisselås och samarbetet på detta område borde kunna ytterligare utvidgas. Styrelsen framhölle, att den statliga formen för försöksverksamheten, icke minst på grund av den ökade trygghet den gåve för verksamhetens konsekventa fullföljande på längre sikt, när de ekonomiska förutsättningarna härför vore för handen, i stort sett torde innebära ökade förutsättningar att uppnå gott resultat av de gjorda insatserna. Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att utvecklingen inom jordbruksförsöksverksamheten borde gå i den riktningen, att staten direkt omhändertoge den huvudsakliga delen av sagda verksamhet.

I likhet med utredningsmännen ansåge styrelsen, att en sammanslagning av mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen icke kunde väntas medföra några avsevärda fördelar.

Styrelsen funne starka skäl tala för att mosskulturföreningens verksamhet till huvudsaklig del nu övertoges av staten. Mosskulturföreningen hade redan hunnit verka under en avsevärd tidrymd, och den kunde anses hava i stort sett hunnit avsluta deli del av verksamheten, som innebure propaganda för torvmarkernas utnyttjande. Botes- och vallföreningen vore däremot en betydligt yngre organisation, som ännu knappast kunde anses hava hunnit över det grundläggande stadiet. I den utsträckning föreningens uppgifter avsåge anläggandet och tillgodogörandet av permanenta betesmarker, kunde verksamheten sägas vara relativt viii avgränsad i förhållande till annan försöksverksamhet på jordbruksområdet. Då därtill leonline, att den jämförelsevis intensiva beteskulturen tämligen nyligen vunnit insteg i landet och efter allt att döma hade framtiden för sig, finge försöks- och upplysaingsverksam-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

heten på detta område en viss särställning genom de starka motiv till ökad inriktning på betesdrift, som för landets jordbruk otvivelaktigt förelåge.

Om sålunda åtskilliga skäl syntes tala för att betes- och vallföreningen tills vidare bibehölles såsom fristående försöksinstitution, vore det å andra sidan ofrånkomligt, att föreningen, när den började komma över det mera utpräglade propagandastadiet för att i större utsträckning inrikta sina krafter på verklig försöksverksamhet, i fortsättningen måste alltmer i sitt arbete tangera den verksamhet, som åvilade statliga försöksinstitutioner. Till väsentlig del torde svårigheterna kunna undgås, om föreningens verksamhetsområde bleve begränsad till anläggning och utnyttjande av betesmarker, såväl på odlad jord som i övrigt, under det att försöksproblemen avseende de i växtföljd ingående vallarna behandlades av statsinstitution. Det förefölle dock styrelsen, som örn den rationellaste lösningen av frågan sannolikt vore, att staten själv toge hand örn jämväl betes- och vallföreningens verksamhet. Vid en sammanslagning av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten på betes- och vallområdet kunde effektiviteten i arbetet förväntas bliva ökad. med ty åtföljande möjlighet till kostnadsbesparing. Styrelsen funne sig därför, ehuru nied tvekan, böra tillstyrka, att betes- och vallföreningens huvudsakliga verksamhet övertoges av staten.

Vad slutligen anginge kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå syntes det vara lämpligt, att ifrågavarande försöksverksamhet ställdes under statlig kontroll.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört :

Örn hushållningssällskapens konsulenter i en framtid skulle komma att övertaga en del av mosskulturföreningens konsulterande verksamhet och då närmast den del, hälften å två tredjedelar, som berörde redan odlade marker, måste detta givetvis förutsätta, att de blivande konsulenterna erhölle nödig utbildning. Detta torde endast kunna ske vid lantbrukshögskolan, där sålunda undervisning i mosskultur måste komma att meddelas. Huru utredningsmännen tänkt sig denna utbildning skola ordnas, framginge icke av deras betänkande. En undervisning i mosskultur vid högskolan syntes även ur andra synpunkter komma att erfordras, bland annat vid de kurser, som de blivande lantbruksingenjörerna skulle genomgå vid högskolan, och vidare måste man ju också tänka sig, att de tjänstemän, som skulle vara anställda vid en eventuell lantbruksförsöksanstalts underavdelning för mosskultur och kulturteknik skulle behöva utbildning vid en högre läroanstalt. Med hänsyn till den stora betydelse torvmarkerna hade för vårt lands jordbruk, torde det för övrigt kunna anses lämpligt, att även tjänstemän på flera andra platser inom jordbruket ägde någon insikt i själva grunden för mosskultur.

Om man sålunda måste förutsätta, att undervisning i mosskultur måste komma att meddelas vid högskolan, så krävdes härför givetvis en institution jämte till denna knutna nödiga lärarekrafter. Utvecklingen skulle sålunda, örn utredningsmännens förslag realiserades, komma att leda därhän, att man även vid högskolan skulle få en institution för mosskultur, och därmed vore man återigen framme vid den dualism, vars undanröjande utgjort målet för utredningsmännens strävanden.

Den konsulterande verksamheten kunde måhända anses ligga utanför högskolans ram, men örn densamma delvis omlades, så att den i större utsträckning komme att bestå av markundersökningar på oodlade myrar, kontrollverksamhet m. m., medan däremot hushållningssällskapen övertoge konsultationen på redan odlade torvmarker, så syntes det dock lämpligast att konsulenterna knötes till institutionen för mosskultur. De borde nämligen enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

styrelsens mening hava ständig tillgång till och stå i kontakt med vetenskaplik sakkunskap på området liksom ock möjligheter till vetenskaplig undersökning av material, som insamlades under arbetet.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen, som i ett alternativ (alternativ I) förordat föreningsformens bibehållande, har med hänsyn till detta alternativ anfört i huvudsak följande.

Den uppgift, svenska betes- och vallföreningen erhållit, innebure bland annat att skaffa ökad tillämpning av en i verkligheten ännu föga utbredd kulturgren, en omständighet, som ställde väsentligt andra krav än om det gällde endast försöksverksamhet, vilken visserligen inginge som en kompletterande och nödvändig del av arbetet.

Kraven på en mera ekonomisk foderproduktion nödvändiggjorde, att hithörande arbetsuppgifter fortfarande måste sammanhållas och ledas av en tillräckligt stark, självständig och av ovidkommande intressen oberoende institution. En tidsenlig sådan funnes hos svenska betes- och vallföreningen. Det kunde knappast vara förenligt med det allmännas intresse ett en dylik verksamhet gjordes så beroende, som hittills varit fallet, av möjligheten att erhålla enskilt understöd.

Det vore icke tänkbart att betes- och vallkulturens intressen bleve tidsenligt tillgodosedda genom den av utredningsmännen föreslagna anordningen. Detta skulle kanske varit fallet, örn arbetsuppgifterna inskränkt sig till utförande av vissa försök. En med de nuvarande kraven på detta arbete oförenlig inskränkning och splittring i stället för en förbättrad koncentration, skulle emellertid bliva följden av förslagets genomförande.

Under den förutsättningen att föreningens framställningar vunne beaktande och det av styrelsen påvisade nödvändiga behovet för verksamhetens upprätthållande kunde bliva tillgodosett, ansåge styrelsen, att institutionen för betes- och vallkultur fortfarande borde bibehållas hos föreningen, och att arbetet väsentligen borde bedrivas under de former och på de villkor, som för närvarande tillämpades. Föreningen borde sålunda fortfarande ansvara för försöksverksamheten på betes- och vallkulturens område och utföra sådana försök med slåtter- och betesvallar, som vore erforderliga för tillgodoseende av föreningens arbetsuppgifter. Med avseende på försökens genomförande borde givetvis ingen skillnad få förefinnas emellan den direkt statliga försöksverksamheten och de av en statsundersödd förening för det allmännas räkning uppburna, enär i båda fallen uppgifterna vore desamma, nämligen att direkt och indirekt gagna jordbruket. Möjlighet borde därför även föreligga för föreningen att, så långt förhållandena medgåve, få sina försök utförda vid statens försöksgårdar och försöksstationer.

Behövliga kemiska analyser på material från föreningens försök, kontrollgårdar o. s. v. borde för dennas räkning kunna utföras vid ett vid lantbrukshögskolan anordnat driftslaboratorium, även örn arbete för den speciella forskningsverksamheten måste bedrivas åtminstone till största delen inom vederbörande institution.

Styrelsen ansåge vidare, att svenska betes- och vallföreningen borde söka åstadkomma ett intimt samarbete med lantbrukshögskolan.

Föreningsformen underlättade i stor utsträckning upprätthållandet av kontakten med den jordbrukande allmänheten och utnyttjandet av vissa tor en rent .statlig institution näppeligen tillgängliga resurser. Därigenom torde siven realiserandet siv en del arbetsuppgifter, bland andra försöken ute hos landets jordbrukare, underlättas.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 1(77 ■

Styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå har ansett, att den av utredningsmännen förebragta utredningen icke motiverade en så radikal omändring av försöksverksamhetens organisation, som föreslagits. Vad kemisk-växtbiologiska anstalten anginge syntes det styrelsen i alla avseenden lyckligast om denna anstalts nuvarande organisation bibehölles.

Styrelsen ställde sig tvivlande till värdet av ett helt förstatligande av ett arbetsområde, som på grund av de synnerligen stora olikheterna i landets skilda delar med avseende på klimat, jordmån, jordbruksdelarnas storlek m. m. måste planläggas och utföras under högst skiftande förhållanden. Med en stark centralisation följde också gärna en tendens till överorganisation och byråkratisering.

I utredningen hade helt naturligt stort utrymme ägnats åt utformningen av den centrala försöksinstitutionen. Det förefölle dock styrelsen som om de perifera delarna av landels 1’örsöksväsen i rätt hög grad blivit lidande på det intresse, som utredningsmännen ägnat huvudinstitutionen. Växtodlingens problem löstes dock ej enbart med en aldrig så väl utrustad central försöksanstalt. Ej heller torde den mest allsidigt sammansatta centralledning kunna fullt behärska de mångfaldiga, olika, ofta starkt lokalbetonade försöksfrågorna. Det vore dock av största vikt i ett land sådant som vårt, att den i periferien belägna försöksverksamheten hade tillräckliga resurser till förfogande samt tillräcklig frihet för att med ledning av lokal erfarenhet komma till rätta med sina specialproblem. Det syntes styrelsen mest rationellt, att man hellre byggde ut vad som redan funnes än skapade nya försöksgårdar med ofullständiga resurser. Helt naturligt tarvades härför samarbete såväl mellan den centrala och lokala försöksledningen som mellan försöksmännen inom närstående klimatområden, och styrelsen vore fullt medveten om behovet av ett intimare samarbete i detta avseende.

Enligt styrelsen för Sveriges utsädesförening syntes utredningsmännen på ett allt för ensidigt sätt hava strävat efter att tillgodose framfört krav på enhetlighet i försöksverksamhetens organisation.

Det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida en genom svenska mosskulturföreningens, svenska betes- och vallföreningens samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå inordnande under lantbruksförsöksanstalten åstadkommen enhetlighet och centralisation verkligen kunde bliva till gagn för vårt lands jordbruk. Det syntes, som örn utredningsmännen överskattat svårigheterna för ett ordnat samarbete mellan en statsunderstödd förening och en statlig försöksorganisation. Den planmässighet i försöksverksamheten, som åsyftades, kunde enligt vad erfarenheten visat otvivelaktigt åstadkommas genom ett av statsmakterna reglerat samarbete mellan tvenne organisationer lika väl som mellan olika avdelningar inom en statlig anstalt.

Beträffande frågan om betes- och vall föreningens inordnande i den statliga försöksverksamheten syntes förslaget i denna del innebära ett underskattande av det enskilda initiativets betydelse och värde. Det enskilda, från landets jordbrukare utgående initiativet borde alltjämt beredas möjligheter att göra sig gällande. Styrelsen förordade sålunda, att betes- och vallföreningen bibehölles som en institution med skyldighet att — såsom villkor för statsunderstöd — enligt av statsmakterna fastställda grunder samarbeta med andra statliga och statsunderstödda försöksorganisationer på jordbrukets område. Som skäl mot det framförda förslaget kunde också anföras,

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

att den verksamhet, som föreningen hittills omliänderhaft, skulle bliva alltför knappt och bristfälligt företrädd i den nya lantbruksförsöksanstalten.

Vad sålunda anförts angående svenska betes- och vallföreningen gällde i tillämpliga delar även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Som ytterligare skäl för dennas bibehållande som en fristående statsunderstödd anstalt kunde anföras, att dess lokalt begränsade verksamhetsområde med hänsyn till de naturliga förutsättningarna för jordbruket väsentligt skillde sig från vårt land i övrigt. Därest kemisk-växtbiologiska anstalten, såsom styrelsen »'ille förorda, bibehölles som en fristående, statsunderstödd anstalt, borde självfallet samarbetet mellan denna och andra på jordbruksförsöksområdet verksamma organisationer regleras på ett ändamålsenligt sätt. Föreskrifter härom kunde meddelas som villkor för statsunderstödets åtnjutande.

Den av landshövdingen Mannerfelt under 1935 verkställda utredningen omfattar bland annat frågan om bibehållande enbart för upplysnings- och propagandaverksamhet av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt huruvida ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning, att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar, kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. 'Praktiska rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor. Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså alt förse upplysningsverksamheten med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 4

1935 års utredningsman.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften, måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt. Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten. I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad, närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet. En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras, att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor, som befunnes aktuella och i behov av utredning. Detta organ skulle på detta sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas. Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, om alla hithörande verksamhetsgrenar odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett även ifråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen inriktats på utrönande, huruvida dessa organ lämpligen borde utgöra avdelningar inom en statlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

jordbr u ksförsöksanstalt eller om de enskilda föreningarna borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning har utredningsmannen anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen, att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan att man förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme att uppväga olägenheterna. Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med det praktiska jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande av deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av statliga försöksgårdar. försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde rum, vore säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd. Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna, enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök av liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan örn en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening, att föreningarna borde behållas såsom två självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning över huvud taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar, samt möjligheter för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet av ökade möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning att handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större organisationsändringar. Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående försöksuppgifternas fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid anfört följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksupp-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

gifter inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret för undersökningar rörande foderproduktionen på valiar och betesmarker, med huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord. Svenska mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika jordar.

Ifråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök, försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtodlingsförsök i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen, som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrytning, röjning, torrläggning, jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap i jordbearbctningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena jordar med andra än betes- och vallväxter planlades av mosskulturföreningen och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa försök borde i första hand tillkomma mosskulturförennigen, jordbruksförsöksinstitutionen dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen. —■ Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt planlägga försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få utföra sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget att bedriva sin upplysnings- och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat.

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skäl talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk då det gällde att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas till åker eller bete.

Ledningen av hushållningssällskapens lokala fältförsök borde odelad kvarstå hos jordbruksförsöksinstitutionen, som vid uppgörande av standardplanerna och utförande av analyser för dessa försök emellertid borde utnyttja föreningarnas sakkunskap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

53 Beträffande de till föreningarna hörande försöksgårdarnas ställning har utredningsmannen övervägt huruvida de borde kvarstanna hos föreningarna eller överföras till den statliga organisationen. Han har härom anfört följande.

Flahult och Lilla Sunnersta läge i omedelbar närhet av respektive föreningars huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vore alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa båda gårdar syntes därför böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgård. Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därå odlas huvudsakligen betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komme alltså, enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföreningen. Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes icke något av värde vara att vinna. Gisselås försöksgård föresloges alltså skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. •—• Självfallet torde de av betesoch vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda böra kvarbliva hos föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han ansett det vara av vikt att deras anslag av statsmedel fixerades för viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek bär utredningsmannen anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar vara erforderliga. Frågan om det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra, innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka 30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas, bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles, torde — så vitt nu kunde bedömas —- för föreningarnas del ej erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till omkring 15,000 kronor.

I avgivna yttranden i anledning av utredningsmannens förslag örn föreningarnas fortbestånd hava olika meningar funnit uttryck. Sålunda har lantbruksakademien, som tidigare, örn ock med tvekan beträffande svenska betesoch vallföreningen, uttalat sig för upptagande i statlig försöksanstalt av för-

Ytlranden.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

eningarnas verksamhet, nu biträtt utredningsmannens förslag, likaså hava styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och vallföreningen, enligt ett alternativ (alternativ I), samt hushållningssällskapens ombud och Sveriges allmänna lantbrukssällskap i huvudsak förordat förslaget. Båda föreningarna hava såsom villkor för föreningsformens bibehållande angivit att de erhölle rikligare anslag av staten. Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har därvid uttryckligen angivit att utredningsmannens förslag i detta hänseende icke tillfredsställde föreningens anspråk. Lantbruksstyrelsen, som tidigare påyrkat sammanslående av föreningarna har även nu förordat en dylik organisationsförändring. Jämväl hushållningssällskapens ombud samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap ifrågasätta alternativt en sådan anordning som den av lantbruksstyrelsen förordade.

Överflyttande av föreningarnas verksamhet till statligt organ har tillstyrkts av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, av lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, av en reservant i svenska mosskulturföreningens styrelse samt av styrelsen för svenska beles- och vallföreningen enligt ett alternativ (alternativ II). Statskontoret har uttalat, att i allt fall föreningarna borde knytas fastare till den statliga verksamheten, och att den statliga kontrollen över dem borde stärkas.

Ur de inkomna yttrandena må återgivas följande.

Lantbruksakademien har anfört, att det synts en stor del av akademiens ledamöter tveksamt, örn vad i den nya utredningen framkommit bort giva akademien anledning frångå sin tidigare mening att staten borde övertaga svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens verksamhet. Då akademien nu funnit sig kunna godtaga vad i promemorian föreslagits i förevarande hänseende, skedde det under förutsättning att anordningar vidtoges för upprätthållande av ett effektivt samarbete mellan föreningarnas verksamhet och den statliga verksamheten. Akademien har vidare uttalat, att, därest ifrågavarande organisationsproblem löstes på sätt akademien tidigare förordat, hinder ej borde möta för föreningarna att bestå såsom organ för bedrivande av upplysningsverksamhet, var för sig eller gemensamt. Härvid har akademien anmärkt, att utredningsmannens promemoria ej lämnade material för bedömande huru en sådan verksamhet skulle anordnas.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har icke kunnat finna annat än att utredningsmannen överskattat föreningsformens värde inom de områden det här gällde.

I själva verket vore en effektiv upplysningsverksamhet av behovet påkallad inom alla grenar av jordbrukets försöksverksamhet och således icke blott beträffande betes- och vallkultur samt mosskultur. Att den nuvarande centralanstalten för jordbruksförsök icke haft något egentligt organ för omhänderhavande av dylik upplysningsverksamhet måste betraktas såsom en brist, som vid en omorganisation av försöksverksamheten borde avhjälpas. En dylik upplysningsverksamhet kunde emellertid endast till mindre del rikta sig direkt till jordbrukets utövare. De båda föreningar, varom här vore frå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ga, hade kanske till väsentlig del sökt sig fram på den vägen, men frågan huruvida de med deras relativt ringa medlemsantal hade lyckats att på detta sätt ernå någon bred kontakt med det praktiska jordbruket finge här lämnas öppen. I varje fall vore det uppenbart, att försöksverksamhetens resultat till vida övervägande del måste komma jordbrukarna till godo genom förmedling av hushållningssällskapens tjänstemän och lärarna vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Detta måste i framtiden gälla även beträffande mossförsöken samt betes- och vallförsöken. Utredningsmannens uppfattning att den statliga organisationsformen skulle försvåra den nödvändiga växelverkan mellan jordbruket och dess försöksverksamhet, så att den senare förlorade i aktualitet, torde erfarenheten jäva.

Styrelsen för lantbruk shögskolan har anfört, att enligt styrelsens uppfattning vore ett sammanförande på samma hand av försöksoch upplysningsverksamhet i hithörande frågor av synnerligen stor betydelse, dels för försöksresultatens bekantgörande för jordbrukets idkare, dels för vinnande av önskvärt utbyte emellan försöksmännen och de praktiska jordbrukarna.

En sådan verksamhet för upplysning och propaganda, som allenast avsåge spridande av kännedom om andras rön ägde ej samma drivkraft som om verksamheten förutsatte egna med intresse följda försök. Härmed avsåges ej att en upplysningsverksamhet grundad på andrahandskunskap vore av ringa värde. Tvärtom torde en sådan verksamhet, som toge sikte på spridande av kunskap om försöks- och jordbruksforskningens resultat genom kurser, demonstrationer, populära tidskrifter och dylikt kunna tillföra praktikens män nyttiga kunskaper.

Den samlade försöks- och upplysningsverksamheten skulle om föreningarna sammansloges kunna ombesörjas av den därigenom bildade nya föreningen, under förutsättning att denna erhölle tillräckliga anslag för den nödiga personaluppsättningen och materiella utrustningen. I längden syntes dock denna möjlighet alltför oviss. Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att försöksverksamhetens rationalisering bäst uppnåddes på det sätt, att de försöksuppgifter, som nu handhades av betes- och vallföreningen samt av mosskulturföreningen, förstatligades. Det vore också styrelsens mening, att den på egna försök grundade upplysnings- och propagandaverksamhet, som hittills bedrivits av föreningarna jämväl borde övertagas och utvecklas av det statliga försöksorganet, som sålunda borde utrustas även för denna uppgift. Härmed vöre ej sagt, att icke föreningen syntes böra åtminstone under någon tid bestå och därunder erhålla i förhållande till dess begränsade verksamhet avpassat statsunderstöd. Styrelsen ville i detta sammanhang påpeka, att det statsorgan som övertoge betes- och vallföreningens huvuduppgifter, torde få på sin lott att ägna ett särskilt intresse åt skogsbetesfrågan och åt utbildning av dugliga förrättningsmän för genomförande av betesregleringar enligt lagen om ägofred, en uppgift som med tiden torde bli av än större vikt än för närvarande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att behovet av större enhetlighet, såvitt anginge föreningarnas verksamhet, icke föranletts därav, att arbetsuppgifterna under föreningarnas ledning vanryktats, utan av behovet att de inom jordbrukets försöks- och upplysningsarbete verksamma krafterna bleve på ett mera ekonomiskt och för praktiken fruktbärande sätt utnyttjade. Lärarrådet anför vidare:

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Den nu rådande splittringen borde ersättas av en fast organiserad samverkan. Splittringen skulle emellertid enligt lärarrådets mening icke blott komma att kvarstå utan rent av förvärras, då enligt förslaget föreningarna skulle beredas ökade arbetsmöjligheter. Utredningsmannen hade sökt råda bot härför genom att bestämt avgränsa de olika institutionernas verksamhetsområden från varandra och föreskriva former för samarbetet dem emellan. Mot de sålunda skisserade formerna för samarbetet mellan de formellt fristående organisationerna kunde framför allt den anmärkningen riktas, att den för en viss organisation ansvariga ledningen icke komme att äga den fulla bestämmanderätten över de egna resurserna i fråga om t. ex. försöksverksamhetens art och omfattning. Det vore lärarrådets förvissning, att, om utredningsmannens förslag i fråga örn föreningarna skulle komma att förverkligas, det icke skulle dröja länge, förrän det återigen skulle komma att framställas önskemål om en mera rationell organisation av försöksverksamheten.

Som ett stöd för bibehållandet av föreningarna hade även åberopats uppgiften, att medelst upplysning och propaganda verka för införandet av rationella driftsmetoder, vilken uppgift enligt utredningsmannen tydligen bäst tillgodosågcs, örn arbetet bedreves under föreningsformen. Det borde därför framhållas, att även inom jordbrukets övriga grenar en dylik upplysningsverksamhet vore nödvändig. Inom alla grenar av jordbruket, alltså även på föreningarnas arbetsområden, torde emellertid denna verksamhet väl kunna anförtros en statlig anstalt. Då det understundom framhölles, alt det statliga försöksorganet hittills icke kunnat bedriva propaganda och upplysning på samma effektiva sätt som föreningarna, så borde man komma ihåg, att den statliga försöksanstalten icke haff vare sig personal eller medel härför. Lärarrådet vill emellertid betona, att den direkta upplysningsverksamheten ute hos jordbrukarna, t. ex. konsultation, lämpligast handhades av hushållningssällskapens konsulenter, och att dessa borde på jordbrukets alla områden tjäna som förmedlande länkar mellan försöksinstitutionerna och jordbrukarna.

En uppdelning av föreningarnas arbetsuppgifter på så sätt, att föreningsformen bibehölles för upplysning och propaganda, medan försöksverksamheten på de båda föreningarnas arbetsområden införlivades med den av staten direkt bedrivna övriga försöksverksamheten på jordbruksområdet, innebure enligt lärarrådets mening en mera rationell lösning än den av utredningsmannen föreslagna. De därmed förknippade olägenheter, som av utredningsmannen framhävts, syntes kunna undvikas genom att från föreningarnas verksamhet avskilja även vissa andra arbetsuppgifter än forskning och försök.

Vad särskilt anginge verksamheten på betes- och vallområdet erinrade lärarrådet örn styrelsens för svenska betes- och vallföreningen yttrande i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande. Lärarrådet biträdde nämnda styrelses i ett alternativ (alternativ II) framställda förordande av inorganisation i lantbrukshögskolan av föreningens verksamhet.

En inkorporering i den statliga verksamheten av en väsentlig del av föreningarnas arbetsuppgifter borde enligt lärarrådets mening icke innebära, att föreningarna upphörde. Det torde tvärtom kunna vara av stort värde, örn de levde kvar såsom ideella föreningar, anordnade kurser ute i bygderna och exkursioner till sevärda områden, eventuellt utgåve populära tidskrifter eller årsböcker o. s. v., varigenom de skulle kunna bilda värdefulla förbindelselänkar mellan högskolan och jordbrukets utövare. Vad särskilt mosskulturföreningen anginge, torde den möjligen under ett par övergångsår kunna väntas bliva sysselsatt med att utföra konsulterande verksamhet, till dess hushåll-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ningssällskapens konsulenter vid särskilda av högskolan anordnade kurser hunnit förvärva erforderlig kompetens på mosskulturområdet i de fall, där sådan icke redan förefunnes. Dylika kurser torde böra anordnas snarast möjligt.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört, att huvudbetingelsen för ett effektivt arbete inom föreningens verksamhetsområde vore, att för uppgiftens fyllande erhölles tillräckliga medel. Örn detta icke kunde ske på annat sätt än i samband med arbetsuppgiftens förstatligande, ansåge styrelsen det såsom sin skyldighet att i sakens intresse förorda förstatligande. Det hade visat sig omöjligt, att inom nuvarande kostnadsram utföra arbete i påkallad omfattning. Beträffande följande områden av föreningens verksamhet krävdes enligt styrelsens mening anslagshöjningar:

1) Försöksresultat från föreningens försöksgårdar Flahult, Gisselås och Sörbyn hade samlats i föreningens arkiv utan att komma till kännedom för den allmänhet, vars betjänande vore föreningens ändamål. De medel, som stöde till förfogande för tryckning, hade icke på långt när varit tillräckliga för den rikliga produktion av försöksberättelser, organisationen kunnat framskapa. Föreningens tidskrift skulle härför behöva erhålla nära dubbelt så stort omfång, som den nu hade. Styrelsen hade icke ansett det riktigt att till stor del inställa försöksverksamheten och endast driva det fåtal försök, till vilkas offentliggörande funnes medel. Styrelsen hade år ifrån år hoppats på, att statsmakterna skulle vinna förståelse för det förhållandet, att ett visst slöseri med statsmedel bleve följden av, att anslag gåves till försöksgårdar och tjänstemän, men icke till framläggande för offentligheten av verksamhetens resultat. Tidskriften borde för medlemmarnas skull innehålla även allmänt praktiska uppsatser samt föreningsmeddelanden, vilka toge ett bestämt utrymme i anspråk. Försöksberättelserna måste göras ganska omfattande, för att allt av värde verkligen skulle komma fram. Härigenom bleve tryckningskostnaderna större än för mer ofullständiga berättelser. För att ernå en snabb och fullständig bearbetning av försöken, till deras publicering utan tidsutdräkt, erfordrades dessutom medel för tillfällig hjälp med rent mekaniska uträkningar. Den moderna försöksmatematikens tillämpning erfordrade avsevärt mycket mera sådant räknearbete, än vad tidigare försöksbearbetningar krävde.

Det vore emellertid icke endast fråga om försöksberättelserna. Även en del broschyrer hade tidigare av tjänstemännen författats för att spridas bland det ofantligt stora antal mossodlare, med vilka dessa årligen komme i beröring. Sådana broschyrer, som alltid varit av populärt slag, hade dessvärre under de senaste åren på grund av anslagens inskränkning icke längre kunnat tryckas, och den del av föreningens upplysningsverksamhet, som broschyrernas utdelning representerade, hade alltså måst inställas. För att olägenheterna av anförda inskränkningar skulle kunna upphöra, erfordrades en årlig anslagsökning av minst 5,000 kronor till tryckningskostnader och 2,000 kronor för tillfällig hjälp med bearbetning av försök.

2) Föreningens norrländska försöksgård hade tidigare erhållit ett årligt statsanslag av 17,000 kronor (numera sänkt till 15,000 kronor) och erhölle alltjämt ett anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap av 1,200 kronor. Örn gården för ifrågavarande verksamhet finge disponera dessa 17,000 kronor i sin helhet, skulle detta vara tillräckligt. Nu skulle emellertid enligt statsmakternas beslut huvudanstalten i Jönköping av anslaget årligen erhålla 4,500 kronor till ränta och amortering av den skuld, som föreningen iklätt

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

sig för försöksgårdens iordningställande. Härigenom tillfördes huvudanstalten 4,500 kronor, vilka densamma omöjligt kunde undvara med nuvarande anslag i övrigt. Men resultatet bleve, att den norrländska försöksgården icke kunde hållas uppe på den nivå, som vore nödvändigt för en försöksgård. För nu berörda ändamål erfordrades en årlig kostnadsökning av 6,500 kronor.

3) Flahults försöksgård hade ett årligt anslag av 11,000 kronor jämte 500 kronor från Jönköpings läns hushållningssällskap. Vid gården vore för närvarande en inspektor anställd, vilken vid tillträdet av platsen saknade agronomisk utbildning. Om ett år inträdde inspektoren i pensionsåldern, och det gällde då att anställa en lämplig person till hans efterträdare. Det syntes styrelsen självskrivet, att till en så viktig post som denna borde anställas en kvalificerad person med agronomisk utbildning och med samma avlöning som föreståndaren för Gisselås och som föreningens tre kulturingenjörer. Dessutom måste medel finnas för avlöning av en billig sommarassistent. Till dessa ändamål erfordras en höjning av anslaget till försöksgården med 6,000 kronor, varigenom båda försöksgårdarna komme att erhålla lika statsanslag med 17,000 kronor vardera. I jämförelse med de statliga försöksgårdarnas 22,000 kronor syntes det styrelsen, som om det begärda beloppet skulle vara blygsamt tilltaget. De statliga försöksgårdarna vore icke större och hade icke mer omfattande försöksverksamhet än föreningens försöksgårdar. För här angivet ändamål erfordrades en årlig anslagsökning av

6.000 kronor.

4) Det läge i sakens natur, att en verksamhet, som den av mosskulturföreningen bedrivna, måste föra med sig avsevärda resekostnader. De tre kulturingenjörernas konsulterande uppgift krävde omfattande resor. Föreståndaren och botanisten måste resa mellan försöksplatserna och den förre måste därjämte besöka sammanträden och möten med andra försöksledare, mosskurser, m. m. Vidare skulle styrelsens resor ersättas. Främst gällde dock, att kulturingenjörerna fullt kunde utnyttjas endast örn deras reseanslag vore så tilltagna, att de icke behövde underlåta att besöka rekvirenter, som tiden skulle medge dem att betjäna. Slutligen hade den botanisten och torvgeologen åvilande skyldigheten att verkställa torvgeologiska undersökningar under de senaste åren endast i högst begränsad utsträckning kunnat fullgöras, emedan inga reseanslag härtill kunnat erhållas. De torvgeologiska undersökningar, som de senare åren gjorts, hade måst förläggas helt och hållet till försöksgårdarna. Det vore emellertid påtagligen av stor vikt för föreningens verksamhet, att vidgade erfarenhetsrön kunde vinnas även från andra torvmarkstyper än dem, som representerades av försöksgårdarna. För nu angivna ändamål erfordrades en anslagsökning av 5,000 kronor årligen.

5) Anslaget till det kemiska laboratoriet utgjorde t. o. m. 1933 cirka 16,500 kronor (häri inräknade 1,000 kronor för diverse förbrukningsartiklar och

1.000 kronor för vaktmästarens arbete), men vore nu endast 11,300 kronor. Samtidigt med detta minskade anslag hade analysarbetenas omfattning ökats, dels genom ökat antal förrättningar för kulturingenjörerna och därigenom ökat antal jordprov till analys på laboratoriet, dels genom försöksarbetets fortskridande utveckling. Det syntes styrelsen, som örn det tidigare anslaget till kemiska laboratoriet 16,500 kronor åter borde beviljas. Detta innebure, utöver nuvarande kostnader, en ökning av anslaget med cirka 5,000 kronor årligen.

6) Föreningen hade ett hundratal fasta försöksvärdar i huvudsak småbrukare, spridda över hela landet. I samarbete med dessa och med Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå planerade styrelsen genomförande av en ekonomisk kontroll över mossodlingen hos dessa försöksvärdar, till ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

redande av den viktiga frågan angående moss- och myrodlingens räntabilitet i jämförelse med fastmarksodlingen. Vidare avsåges att utreda möjligheterna för drivande av jordbruk med endast vallodling, en jordbrukstyp, vilken särskilt i Norrland vore förhärskande och vilken hade störst intresse för myrodlaren, som här knappast med fördel kunde driva något annat än vallkultur. En del rena valljordbruk i Norrland och i Småland hade redan preliminärt anmält sig härför.

Genom samarbetet med lantbrukssällskapets driftsbyrå, kunde nämnda ekonomiska kontroll genomföras betydligt billigare, än om föreningen ensam skulle bära kostnaderna därför. Föreståndaren för föreningens ekonomiska byrå behövde sålunda endast erhålla avlöning för det merarbete vid boksluten, som uppkomme i samband med den ekonomiska kontrollen, och för den tid, som av honom och hans hjälpkrafter toges i anspråk för de ekonomiska bearbetningar av materialet som erfordrades. Föreningen saknade emellertid medel för detta arbetes utveckling. Med en anslagsökning av förslagsvis 3,000 kronor skulle man på detta synnerligen viktiga område kunna åstadkomma åtskilligt av värde.

7) Föreningen hade icke till sin föreståndare kunnat utbetala den lön, som han enligt lantbruksstyrelsens lönereglering borde komma i åtnjutande av. Härtill erfordrades en anslagsökning av cirka 3,300 kronor.

8) Föreningens kulturingenjörer åtnjöte en grundlön, som med 1,000 kronor understege den av svenska betes- och vallföreningens konsulenter uppburna. Styrelsen vore av den uppfattningen, att kulturingenjörerna borde komma i samma lönegrad som de sistnämnda, då ingen som helst anledning förelåge till upprätthållande av den bestående skillnaden. I samband med sådan lönereglering för kulturingenjörerna torde en motsvarande höjning av lönen till föreningens botanist böra ske. Till dessa ändamål erfordrades en anslagsökning av cirka 5,000 kronor.

9) För effektivt utnyttjande av vegetationsgården i Jönköping kunde nu utgående anslag av 1,000 kronor omöjligen räcka. Föreningen hade därför tidigare måst underlåta omläggningen av försöken i den utsträckning som erfordrades. Genom enskilda gåvor hade det lyckats att under sist förflutna år återställa effektiviteten av verksamheten inom viss del av vegetationsgården. Då sådana gåvor icke kunde påräknas i fortsättningen, erfordrades för ändamålet en anslagsökning av 1,500 kronor årligen.

10) Sedan några år tillbaka hade föreningen använt en ny form för utövande av sin upplysningsverksamhet. Densamma innebure, att föreningens tjänstemän, ofta i samarbete med länens skogsvårdsstyrelser, och alltid under medverkan av representanter för hushållningssällskapens förvaltningsutskott anordnade s. k. mosskurser på olika platser i landet. Dessa kurser hade tillvunnit sig ett mycket stort intresse och vunnit mycket stor tillslutning från ortsbefolkningen. Det vore därför föreningens önskemål, att verksamheten i fråga skulle kunna utvecklas avsevärt, något som emellertid icke vore möjligt utan en viss ökning av anslaget, förslagsvis med 1,700 kronor.

11) Utanför försöksgårdarna bedreve föreningen en icke oväsentlig försöks- och dcmonstrationsverksamhet hos enskilda jordbrukare. Hit hörde dels Mo & Domsjö aktiebolag på egendomen Sörbyn i Västerbottens län, dels det 100-tal övriga försöksvärdar, i huvudsak småbrukare, som förut omnämnts. En utökning av denna försöksverksamhet ansåge styrelsen skulle vara till avgjort gagn. Detta kunde emellertid icke ske utan skälig ersättning till försöksvärdarna, som för närvarande icke erhölle någon som helst sådan. Genom anslag av förslagsvis 1,000 kronor till försöksarbetet vid Sör-

60 Kungl. Maj-.ts proposition nr 167-

byn och 2,000 kronor till de lokala försöksfälten skulle en icke oväsentlig utvidgning av denna verksamhet kunna ske.

Svenska mosskulturföreningen vore sålunda i behov av en årlig anslagsökning av sammanlagt 47,000 kronor. Av utredningsmannen föreslagen anslagsökning med 20,000 kronor vore alltså icke tillräcklig för täckandet av föreningens behov.

Förutom uppräknade behov av ökade årsanslag erfordrades för föreningens fortbestånd och sunda utveckling anslag till täckande av följande engångskostnader.

1) Föreningens institutionsbyggnad tarvade en grundlig renovering, varvid de utrymmen, som nu foges i anspråk för museum, borde vinterbonas och omändras till arbetsrum. Härigenom frigjordes för laboratoriet erforderliga utrymmen, varjämte tjänstemännen finge möjlighet att arbeta i egna arbetsrum.

2) För inhysande av museet samt till ersättande av den fallfärdiga försöksladan i Jönköping borde uppföras en mindre byggnad utan eldstad på plats där försöksladan nu vore belägen.

3) Till Flahult borde inköpas kärrmarken Svartekärr, som nu arrenderades av föreningen från Norrahammars bruk. Samtidigt borde förvärvas ett skogsområde, lagom stort för att förse försöksgården med husbehovsvirke. Detta och det nedan för Gisselås föreslagna jordförvärvet skulle i händelse av förstatligande bliva en nödvändighet. Det syntes styrelsen ändamålsenligt, att båda förvärven komme till stånd, även om föreningen såsom sådan skulle fortsätta verksamheten.

4) Till Flahults försöksgård behövde anläggas en väg av sådan beskaffenhet, att bilar året runt kunde framgå'på densamma. Gårdens byggnader krävde en grundlig reparation. De sist gångna årens minskade anslag hade gjort, att byggnadsunderhållet måst åsidosättas, och byggnadernas iordningställande krävde därför nu en större engångsutgift.

5) Till Gisselås försöksgård borde inköpas det skogsskifte och det odlade jordområde, varpå föreståndaren hade sin bostad, ävensom dennes bostadshus. Skogsskiftet om cirka 60 hektar vore beläget längs hela mvrodlingen och hade inköpts av gårdens föreståndare endast för att bereda försöksgården möjlighet att i omedelbart grannskap hava tillgång till husbehovsvirke. Den odlade marken användes av föreningen till försöksändamål. Föreståndarens bostad lämpade sig synnerligen väl att tillhöra gården, som eljest icke hade mer än två bostadshus med plats för fyra familjer. Föreståndaren vöre beredd att sälja skogsskiftet och boningshuset till ett för köparen gynnsamt pris.

6) Till Gisselås borde anskaffas en lassvåg och en hötork, båda nödvändiga för försöksarbetet. Båda dessa hjälpmedel funnes redan på Flahult. Vid gården borde dessutom vidtagas en del förändringar av ekonomibyggnaderna för möjliggörande av hållandet av ett betydligt större antal djur. Det vore nämligen icke möjligt att i längden basera gårdens ekonomi på höförsäljning i den omfattning, som nu ägde rum. Under goda år vore det nu omöjligt att avsätta höet, och lagringsutrymmen saknades för dess förvaring från det ena året till det andra. Dessutom erfordrades för lagringen kapital att täcka utgifterna med det år, då hö ej kunde säljas, och sådant kapital disponerades icke av föreningen. Medel erfordrades därför till inköpande av så stort djurantal, att åtminstone 2/3 av det producerade höet kunde omsättas på gården, samt till anordnande av utrymmen för djuren inom de byggnader som funnes. Gödselstad måste i så fall anläggas utanför ladugårdsbyggnaden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

7) Slutligen förutsatte styrelsen, att Gisselås skuld till statsverket avskreves, och att det möjliggjordes för Gisselås, att bliva fri från sin skuld till huvudanstalten genom att motsvarande del av huvudanstaltens skuld ersattes genom statsverkets försorg.

Därest anförda anslagsbehov bleve tillgodosedda ansåge mosskulturföreningens styrelse starka skäl tala för bevarande av föreningsformen.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har i huvudsak vidhållit den uppfattning i hithörande spörsmål, som kommit till uttryck i styrelsens tidigare återgivna yttrande i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande. Ur styrelsens yttrande över 1935 års utredningsmans promemoria må här anföras följande.

Då det visat sig, att gynnsammare resultat kunde erhållas än måhända av någon annan odlingsgren under nuvarande förhållanden genom utökad tilllämpning av rationell betes- och vallkultur, men att dessa resultat likväl i hög grad vore beroende på, huruvida lämpliga metoder härvid komme till användning eller icke, och då framgången för denna odling i stort främst sammanhängde med de lokala rådgivarnas inställning, vore det givetvis av största vikt, att den sakligt ledande institutionen vore tillräckligt rustad för sina uppdrag, icke minst i vad det gällde möjligheten att tillhandahålla sakliga uppgifter och anordna lämplig undervisning för på området verksamma funktionärer av olika kategorier.

Bland föreliggande arbetsuppgifter kunde nämnas åstadkommande av behövlig kännedom örn vallväxterna och deras odling enbart och i blandningar, nykultivering av olika marktyper, valläggningen under olika betingelser, principerna för betes- och slåttervallars ekonomiska utnyttjande genom olika skörde- och bärgningsmetoder, fållindelningen, betes- och slåttervallarnas relativa värde för anskaffande av även vinterfoder samt icke minst den omfattande och svårlösta skogsbetesfrågans tidsenliga ordnande. Genom en praktisk inställd forsknings- och försöksvei'ksamhet skulle dessa uppgifter klarläggas. Det borde då bemärkas, att området ifråga icke tidigare varit föremål för dylik verksamhet. Då det gällde växtodlingen i övrigt, av vete, rotfrukter o. s. v., förelåge till stöd härför omfattande erfarenheter och försöksresultat sedan långa tider tillbaka. Så vore icke förhållandet beträffande betes- och vallkulturen. Därtill komme av samma skäl att upplysningsarbetet på sistnämnda område bleve mera trängande än då det gällde den övriga växtodlingen. Varje förman i lantbruket eller jordbrukare kände sålunda till spannmåls- eller rotfruktsodling o. s. v. Gällde det åter att anlägga betesvall, saknades i allmänhet icke bara praktisk erfarenhet utan även forsknings- och försöksresultat att lägga till grund för en effektiv upplysningsverksamhet härom, och i all synnerhet förelåge stor brist på upplysande material i vad det gällde skogsbetets rationella avveckling. Det hade ännu icke varit möjligt att genomföra en enda tillfredsställande undersökning rörande exempelvis vad skilda typer av skogsbete avkastade eller vilken ekonomisk roll, med avseende på såväl djuren som skogskulturen, dylik betesgång spelade. Härför erfordrades, att medel bleve tillgängliga för bekostande av själva arbetet, samt att en skogssakkunnig person anställdes hos föreningen, vilken helt finge ägna sig åt frågor berörande avröjningen och värdebestämningen av förekommande skogsbestånd vid betesförbättringar, markboniteten och markens lämplighet för skogsproduktion eller betesgång o. s. v. Denne skulle även stå skogsvårdsstyrelser och hus-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

hållningssällskap till tjänst i speciella fall samt bidraga till sådan undervisning, för vilken kunskap även på skogsområdet vöre nödvändig.

Beträffande föreningens upplysningsverksamhet ville styrelsen erinra, att denna ingalunda vore avsedd eller kunde tänkas bli tillräcklig för att tillgodose den stora jordbrukande allmänhetens direkta behov. Härför måste hushållningssällskapens konsulenter utbildas, och för dessa, såväl som för lärare och rådgivare av olika kategorier, holle föreningen årligen instruktionskurser, där grunderna för arbetsområdet såväl som nyare rön och erfarenheter meddelades. Icke mindre än 626 personer hade besökt dessa kurser, därav 164 med agronomisk och 30 med jägmästare- eller forstmästarexamen. Föreningen hade sålunda att ombesörja utbildningen av dem, som skulle förmedla forsknings- och försöksverksamhetens resultat till den jordbrukande allmänheten. Detta innebure en högre undervisning på området. Dylik verksamhet kunde på tillbörligt sätt utövas endast av ett organ, som hade sig anförtrodd härför erforderlig försöksverksamhet, och vad utredningsmannen härom anfört överensstämde helt med den erfarenhet, som genom mångårig verksamhet vunnits hos svenska betes- och valllöreningen.

Även om det sålunda måste bliva en huvuduppgift för den institution, som hade till ändamål att leda den sakliga utvecklingen på betes- och vallkulturens område, att själv lägga grunden för sin verksamhet, stöde hithörande arbetsuppgifter i så nära samband med andra självständigt arbetande försöksgrenar, såsom växtodlingen, husdjursförsöken, mosskulturen och markläran i övrigt samt även och i vissa avseenden särskilt med hushållningssällskapen och landets skogsvårdsstyrelser, att samarbete med dessa vore nödvändigt. Ävenledes vore behövligt att följa den mycket livliga verksamhet, som bedreves i utlandet, på hithörande område. Det gällde sålunda för den här avsedda institutionen, att sammanföra egna och på annat håll vunna resultat och erfarenheter. Ävenledes vöre nödvändigt, att äga kännedom örn lönsamheten av olika grenar inom lanthushållningen för att därigenom kunna bedöma vilka verkliga brister, som behövde avhjälpas, samt att under verksamheten stå i tillräcklig kontakt med praktiken, något som främst skedde genom föreningens konsulentverksamhet.

För att fylla dessa uppgifter vore det emellertid nödvändigt, att föreningen erhölle däremot svarande ekonomiskt understöd. För verksamheten under budgetåret 1936/1937 vore ett understöd av allmänna medel av sammanlagt

106,000 kronor minimum. Styrelsen kunde icke heller underlåta att i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av högre anslag för framtiden. Andra omfattande arbetsuppgifter förelåge nämligen, varibland kunde nämnas också mera ortligt betonade sådana. Särskilt behövdes en bättre lokal försöksverksamhet inom områden med olika förutsättningar i produktivt avseende. Till den lokala verksamhet, som behövde sammanhållas från föreningens sida, hörde även att i samarbete med hushållningssällskapen anordna Hera demonstrationsfält. Erfarenheten visade nämligen, att dessa kunde vara till mycket god hjälp också genom den avkastningskontroll, varigenom mången gång värdefull material för undervisningen erhölles.

Vidare behövde föreningens personal utökas. Detta erfordrades för analysverksamheten, försöksmaterialets bearbetande — dylikt kvarlåge sedan flera år obearbetat — samt för det egentliga byråarbetet, som på grund av föreningens rådgivande verksamhet måste utvidgas. _

Större försöksmöjligheter än hittills, vore ofrånkomliga. Dessa hade hilvi nödtorftigt tillgodosedda tack vare gynnsamma privata förbindelser, ett förhållande, som visserligen icke varit tillfredsställande och som ingalunda kunde påräknas för verksamhetens fortsättande. Medel mäste salunda an-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

skaffas för upprätthållande av arbetet vid föreningens försöksgård, Lilla Sunnersta. Där avsåges sådan försöksverksamhet, vilken alltför mycket skulle inkräkta på den ekonomiska driften vid ett vanligt jordbruk. Härtill komme även vissa speciella försök och undersökningar att anordnas, vilka fordrade ständigt övervakande eller att arbetets detaljer fortlöpande utfördes av sakkunniga assistenter. Men vidare torde bliva nödvändigt, att få ett försöksfält på lerjord vid Ultuna (intill 0 hektar), på svämjorden vid Kungsängen (intill 8 hektar) och på sandjorden vid Ultuna (omkring 1 hektar). Försök i mindre skala för prövning i tillhörande skiften av olika insåningsmetoder, slåttertider och gödslingar hade hittills förekommit och måste även i fortsättningen beräknas.

För det fortsatta arbetet syntes oundgängligt att svenska betes- och vallföreningen för sin verksamhet erhölle möjlighet till ordnad lokal försöksverksamhet under tillsyn och närmaste ledning av särskilt anställda assistenter. Försöksgård vore sålunda önskvärd i södra Sverige, i den intensivt drivna jordbruksbygden, för att här klarlägga, huru betes- och vallkulturen borde bedrivas vid stor tillgång på halm, rotfrukter och fabriksavfall samt vanligen stora kraftfoderbehov. Denna försöksgård kunde tänkas i närheten av Alnarps lantbruksinstitut eller Sveriges utsädesförening. Eventuellt kunde ett samarbete med Alnarps egendom vara möjligt, utan särskild försöksgård, men i varje fall med anlitande av en fast assistent. Liknande anordning kunde kanske också tänkas exempelvis vid Bjärka-Säby, även om förhållandena borde motivera en särskild försöksgård i Östergötland. Att de egenartade betingelserna på småländska höglandet och i västra Sveriges kustområde väl kunde motivera mera omfattande och lokalbetonad försöksverksamhet, syntes styrelsen tydligt, även örn icke allt kunde tänkas bliva tillgodosett på en gång. För Norrlands vidkommande vore behovet i här berörda avseende synnerligen stort. I Västernorrlands län funnes en statens försöksgård, Offer, samt Sveriges utsädesförenings filial, och borde i samband med dessa även betes- och vallkulturens intressen åtminstone tills vidare här kunna tillgodoses. I Jämtlands län, med Medstugan såsom försöksfält för tillgodoseende av fjällbygdens behov, vore dock en verklig betesförsöksgård väl behövlig. Översta Norrlands behov på området kunde måhända tänkas bliva tillgodosett i samarbete med kemiskväxtbiologiska anstalten och Sveriges utsädesförenings Norrbottensfilial. För det vidsträckta området mellan Västernorrlands-Jämtlandsbygden och Norrbotten borde ovillkorligen en försöks- och demonstrationsgård anordnas, alltså i Västerbotten, för speciellt betes- och vallkulturens intressen. Med tanke på de mycket ofta återkommande klagomålen över foderbrist i Norrland, de stora möjligheterna för foderodling där och i enstaka fall erhållna resultat, vilka visade vad som kunde åstadkommas, borde Norrlands foderbehov kunna säkerställas. Även fröodlingen ansåges för detta ändamål böra främjas. Vid anförda platser vore särskilda assistenter behövliga, örn arbetet skulle bliva tillförlitligt. Från nämnda försöksgårdar skulle en fruktbärande upplysningsverksamhet bedrivas.

I frågan örn sammanslående av svenska mosskulturföreningen och svenska beles- och vallföreningen, har svenska betes- och vallföreningens styrelse framhållit, att det centrala i denna förenings arbete måste vara att skaffa kännedom örn torvmarkerna, deras egenskaper och användbarhet för olika ändamål. En annan uppgift har ansetts vara, att genom allsidiga växtodlingsförsök bringa klarhet rörande lämpliga växtarter, växtföljder oell gödslingsbehov på mossjordarna. Denna uppgift tillgodo-

64 Kungl. Alaida proposition nr 167■

Departementschefen.

såges till en ganska stor del av det arbete, som betes- och vallkulturens genomförande krävde. Alldeles likartad med svenska betes- och vallföreningens uppgift bleve mosskulturföreningens verksamhet för betes- och slåttervallarnas tillgodogörande, skörde-, bärgnings- och betningsförsök m. m. Vidare anför styrelsen:

Det torde sålunda kunna anses, att den huvudsakliga delen av det arbete, som mosskulturföreningen nu bedreve på organogen jord, sammanfölle med motsvarande arbete hos svenska betes- och vallföreningen. Detta gällde sålunda försöksverksamheten med vallväxter för vinnande av foder för sommar- och vinterbehov, kontrollverksamheten, insamlandet samt bearbetandet av praktiska rön och erfarenheter samt vidare de åtgärder, som erfordrades för att skogsmark allt mindre skulle behöva tagas i anspråk som betesmark, vartill komme botanisk-, kemisk-, laboratorie- och biblioteksverksamhet samt slutligen upplysningsverksamheten särskilt i vad det gällde betes- och vallkulturen. Större specialisering och ökad möjlighet att få kvalificerad personal för betydelsefulla arbetsgrenar samt vissa krävande frågor mera ingående behandlade än då resurserna härför delades på två institutioner borde bliva följden av en sammanslagning. Vissa besparingar med avseende på resor m. m. kunde kanske även åstadkommas. Måhända skulle också arbetets planläggning vinna på ett intimare samarbete mellan de sakkunniga krafterna inom de båda föreningarna. Från svenska betes- och vallföreningens sida vöre det intet önskemål att föreningarna sammansloges, men föreningen ville ej motsätta sig sammanförandet, örn detta ur andra synpunkter ansåges lämpligt. En särskild överenskommelse finge i så fall träffas mellan föreningarna i fråga, och de numera svenska mosskulturföreningen tillhöriga försöksgårdarna, Flahult och Gisselås, liksom svenska betes- och vallföreningens lörsöksgård borde fortfarande stå den nya organisationen till direkt förfogande. För den händelse, att den nya föreningens eller organisationens gemensamma institution förlädes till Ultuna, skulle här krävas, under förutsättning att en del tjänsterum kunde beredas i den nuvarande institutionsbyggnaden, att laboratorieverksamheten, den botaniska och i viss mån särskilt för forskningsverksamheten även den kemiska, förlädes till en nybyggnad, inrymmande även nödvändigt torkrum för skördeprov, preparerings- och förmalnings- samt förrådsrum m. m. Därtill erfordrades i så fall bland annat en större försöksbod för försöksmateiral, frötröskning etc. samt att kärlförsöksgården utvidgades för vinterförvaring och att behovet av lysimeteranordningar bleve tillgodosett. I vissa avseenden motsvarade det anförda sådana behov, som varit behövliga även för svenska betes- och vallföreningens nuvarande verksamhet, ehuru de ekonomiska förhållandena icke möjliggjort tillgodoseendet därav. Ftt försöksfält på organogen jord bleve också erforderligt i närheten av Ultuna och kunde, såvitt nu kunde förutses, anordnas exempelvis på Bälinge mosse. Skulle en sammanslagning av föreningarna genomföras, måste behovet av ökad arbetskraft vid den härför erforderliga institutionen och försöksverksamheten liksom även för upplysningsarbetet givetvis också tillgodoses. Det borde dock i varje fall kunna förutsättas. att kostnaderna för den gemensamma verksamheten icke bleve högre, än om föreningarna på tidsenligt sätt utvecklades var för sig.

De förslag, vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottna i en strävan att åstadkomma större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare användning av de medel, vilka ställas i försöksverksamhetens tjänst. Tillika

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som kan erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande för utredningsmännen, synes icke finnas anledning till erinran.

Såsom framgår av redogörelsen hava utredningsmännen bland annat undersökt, i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom sammanförande till en organisation av de båda var för sig verksamma statsunderstödda föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda Sveriges utsädesförening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hava utredningsmännen anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden, och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i ett statlig försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kan jag instämma.

Vad angår frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då beträffande försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestå av mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik är i stor utsträckning gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning har emellertid resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt. Det är även min uppfattning, att ej mycket därigenom skulle stå att vinna. För mig framstår som den avgörande frågan huruvida, då nu omorganisation av försöksverksamheten på växtodlingens område avses, den försöksverksamhet, som hittills bedrivits av föreningarna, skall fortfarande med understöd av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida verksamheten bör införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga må erinras, att bidrag av staten för föreningarnas verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under årens gång har föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit till avsevärda summor. De utgå under innevarande budgetår med 110,000 kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska betes- och vallföreningen. Av återgivna yttranden från föreningarnas styrelser framgår, att dessa belopp anses otillräckliga för bestridande av kostnaderna för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd av staten kunna förväntas från föreningarnas sida, därest de skola bibehållas vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga örn arbetsuppgifterna beredes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad ställning. Förslaget innebär, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för un-

Hillring till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

f)

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen om uppdelning av arbetsuppgifterna ligger emellertid redan i utredningsmannens uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att ett visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Min uppfattning är också, att angivna förslag skulle vara svårt att genomföra. Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet, där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor undersökas, i längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betes- och mossodlingsspörsmålen. Men jämväl föreningarna, som skulle syssla med specialuppgifter, torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och försöksverksamhet orientera sig inom de allmänna discipliner, i vilka deras verksamhetsområden ingå. Härtill kommer, att ett sammanförande av tillgångar i personal och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens allmänna uppgifter erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing för statsverket. Nämnas må ytterligare, att den enhetliga ledning och allmänna överblick över försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande av verksamheten organisatoriskt sett skulle medföra, ej torde ersättas av föreslaget samarbete mellan statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare helt visst skulle komma att på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget örn föreningsforxnens bibehållande torde hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden. Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks- och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan, de till föreningarna anslutna medlemmarna, utgörande omkring 760 inom mosskulturföreningen samt omkring 1,150 inom betes- och vallföreningen, skall betydelsen av utredningsmannens berörda skäl icke underskattas. Ett större antal utövare av jordbruksnäringen torde emellertid särskilt betes- och vallföreningen hava nått indirekt genom de utbildningskurser, som genom föreningens medverkan hållits för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap m. fl. Dessutom torde även den direkta påverkan hava sträckt sig långt utöver medlemmarnas krets genom spridandet av populära skrifter, anordnandet av föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning tages till frågan örn föreningarnas bibehållande i deras nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd med modern instrumentell utrustning. Såsom jag förut erinrat, skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

G7

enligt samtidigt fattat beslut till samma plats överflyttas de till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks- och husdjursavdelningarna. Det är min avsikt att i det följande föreslå utbyggnad av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande förflyttning. Genom dessa anordningar beräknas vid Ultuna uppstå en koncentration av krafter för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga bidrag böra kunna förväntas till lösande även av spörsmål, som äro av omedelbar betydelse för produktionen. Man torde ej få bortse från detta nya läge vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills vårdats av föreningarna, fortfarande skola med bidrag av statsmedel omhänderhavas av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förläggas till Ultuna, synes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis bör härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter och andra resurser göres beredd för ändamålet. Om denna anordning, vilken sålunda av mig nu förordas, blir genomförd, torde därav följa, att jämväl de till föreningarna anslutna försöksgårdarna böra överföras till den statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kan träffas med föreningarna. Däremot ifrågasättes icke nu förvärvande för statens räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Vad angår de statsunderstödda kurser i beteskultur och ängsskötsel, som under svenska betes- och vallföreningens medverkan hållits för konsulenter vid hushållningssällskapen, lärare vid lantbruksskolor m. fl., synes dylik verksamhet böra i framtiden omhändertagas av lantbrukshögskolan.

1931 års utredningsmän förorda, att jämväl föreningarnas upplysningsoch konsulterande verksamhet skulle undandragas statsunderstöd. I stället skulle den allmänna upplysningsverksamheten och till viss del även den rent konsulterande verksamheten omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan inom den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen i landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna uppgiften har från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav på förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens förslag genomfördes. Vidare har i åtskilliga yttranden framhållits, att även örn föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ, föreningarna likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Jag delar den meningen, alf upplysning och propaganda meni större framgång kan spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en statsanstalt. Nu hava föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan verksamhet förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven försöksverksamhet. En dylik åsikt har framförts jämväl av 1935 års utredningsman

G8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

samt funnit uttryck i vissa av de avgivna yttrandena. Ehuru det ej må bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet kan verka stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten, torde det emellertid vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer med varandra äga ett oupplösligt sammanhang. De, vilka driva upplysnings- och propagandaverksamhet, böra naturligtvis sättas i tillfälle att kontinuerligt få del av vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll följa försöksverksamheten. Härför fordras emellertid ej att de själva utöva sådan verksamhet. Det torde här få erinras, att även nu verksamheten inom föreningarna är genom befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig grad uppdelad i försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet. Då jag tillstyrker, att föreningarna alltjämt må erhålla anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avser upplysning och propaganda, utgår jag alltså från, att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhålla det material för sin uppgift, som skäligen må kunna ifrågakomma. Det bör ihågkommas, att den statliga försöksverksamheten härvid äger samma intresse som föreningarna, nämligen att, sedan sådana resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunna anses utgöra en säker ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen av deras näring, resultaten snabbt föras ut till därav intresserades kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsättas icke skola vidare driva försöksverksamhet, ulan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens försöksanordningar, torde de däremot ej böra sakna möjlighet till upprätthållande av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De böra även erhålla medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten, m. m. För demonstrationsändamål torde jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten böra i viss utsträckning kunna upplåtas till föreningarnas disposition. Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet bör förutom genom demonstrationer fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet i sådan press, som läses av befolkningslager, vilkas upplysande verksamheten åsyftar, och dylikt. Föreningarna torde även böra beredas tillfälle att utgiva en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift torde också böra ingå skyddighet att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För denna gren av verksamheten torde i tillämpliga delar kunna gälla vad nyss anförts rörande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten torde böra utövas genom den fackliga försöksledningen med dess bundenhet till arbetet vid de centrala försöksanordningarna, torde det bliva naturligt, att verksamheten närmast kommer att vända sig till konsulenter och lärare och blott mera indirekt till den breda allmänheten. Det kan givetvis förväntas, att föreningarna jämte hushållningssällskapen bliva i stånd att inom sina områden bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den statliga försöksledningens direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning behöver tagas i anspråk.

Kanal. Maj:ts proposition nr 167.

69 Av 1931 års utredningsmän har föreslagits, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå skulle på sådant sätt inordnas i statens försöksverksamhet, att dess försöksgårdar inginge i den statliga organisationen, varest anstalten skulle bibehållas vid sin centrala verksamhet. Med hänsyn till nämnda anstalts lokalbetonade karaktär anser även jag, att anstaltens centrala verksamhet bör jämväl i fortsättningen upprätthållas på ungefär samma sätt som hittills. Men därjämte torde med hänsyn till effektiviteten av anstaltens verksamhet på ifrågavarande område anstalten böra genom statsunderstöd beredas möjlighet att behålla dess ursprungliga, genom donation tillkomna fasta försöksgård Sunderbyn. Däremot bör förutsättas, att den under nämnda försöksgård lydande Alträsks substation, vars inrättande till största delen bekostats av statsmedel och vars drift helt och hållet bestrides av statsanslag, helt underordnas den statliga försöksverksamheten. Genom en dylik anordning torde i möjligaste grad på en gång tillgodoses såväl förefintliga ortliga försöksintressen som behovet av införlivande med den statliga verksamheten av en för övre Norrland viktig försöksgårdstyp.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt här föreslagits, tillägges en statlig organisation, är det uppenbart, att denna har att planlägga försöksverksamheten och svara för uppgjorda planers utförande. Intet hinder torde likväl böra möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen äro inriktade på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen väcka förslag om utförande av försök, som anses vara av vikt för produktionen på jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle av försöksorganisationen anses vara av avsevärd betydelse och böra komma lill utförande, torde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna för försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid kunna yppa sig att få det föreslagna försöket genomfört. Det är därför min mening, att ett särskilt belopp årligen bör ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för möjliggörande i viss utsträckning genom försöksorganisationen av sådana föreslagna försök, som ansetts äga stor betydelse för produktionen, men som ej kunna komma till utförande inom ramen för de planlagda försöken. Det torde kunna förväntas, att särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och icke minst statsunderstödda sådana begagna sig av den möjlighet, som härigenom skulle beredas, att få frågor, som uppstå under verksamhetens utövning, prövade genom metodiska försök. Genom denna anordning böra mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose de behov av ledning för upplysningsverksamheten, som hittills skett genom de egna försöken.

Beträffande 1931 års utredningsmäns förslag angående utbyggnad av försöksgårdssystemet må erinras, att de fasta försöksgårdar, som nu tillhöra staten, tillkommit först under senare åren. Det är uppenbart, att erfarenheten av deras verksamhet ännu ej kan vara synnerligen stor. Ett statligt försöksgårdssystem torde därför böra utbyggas successivt och med stor försiktighet. Vad angår försöksverksamheten vid lantbruksskolor och lantmannaskolor synes densamma böra stimuleras liksom också den i samverkan med hushållningssällskap bedrivna lokala försöksverksamheten. Åt-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års utredningsman.

gärder böra vidtagas för effektivisering under den statliga försöksverksamhetens ledning av försök för fastställande under skilda jordmåns- och klimatförhållanden av odlingsvärdet av de sorter och stammar, som tillföras landets växtodling. Jag återkommer till dessa spörsmål i det följande.

b. Husdjursskötseln.

Beträffande frågan örn husd j ursförsök sverksamhetens anordning har 1935 års utredningsman förutsatt, att verksamheten — i enlighet med 1931 års riksdagsbeslut — förlädes till Ultuna eller i dess omedelbara närhet. Den centrala försöksverksamheten borde emellertid enligt utredningsmannens mening kompletteras med vissa försök i Sydsverige, vilka borde förläggas till Alnarpsinstitutet. En filialstation för husdjursförsök borde ordnas vid Alnarps egendom.

Utredningsmannen har framhållit, att erforderliga försöksdjur kunde utgöras antingen av sådana, som vore i statens ägo och funnes till omedelbar, fri och bestående disposition, eller också av djur inom besättningar, tillhöriga enskilda jordbrukare, med vilka försöksorganet träffat uppgörelse om försöks utförande. I sådant hänseende vore med enskildas besättningar jämförbara besättningar å sådana statens gårdar, som hade anslagits för vissa särskilda ändamål, såsom exempelvis Svartsjö. Utredningsmannen anför vidare härutinnan:

Även om båda utvägarna kunde praktiseras, torde den förstnämnda anordningen ur försökssynpunkt vara den lämpligaste. Erfarenheten från både vårt land och andra länder hade visat, att det vore vanskligt att bygga verksamheten på försök inom enskildas kreatursbesättningar. Varje försök, som kunde antagas menligt inverka på djuren eller deras avkastning eller över huvud taget på ladugårdsskötsel^ ekonomi, måste avskräcka en privat jordbrukare att utlämna sina djur för försöksverksamhet, åtminstone för så vitt han ej finge full ersättning för intrånget. Försöksverksamheten bleve i varje fall alltför beroende av försöksvärden och dennes villighet att medverka. I regel kunde nian ej heller inom enskildas djurstallar påräkna sådana anordningar för individuell utfodring, fodrets och gödselns uppvägning m. m., som erfordrades för en noggrann försöksverksamhet. Utfördes försöken på gårdar, långt avlägsna från centralkontoret, vore det dessutom svårt att utöva den erforderliga kontrollen över försökens genomförande.

Örn alltså försöksverksamhet inom egna djurstallar i åtskilliga hänseenden innebure fördelar och i fråga örn vissa uppgifter vore nödvändig, borde det dittills följda systemet nied försök inom privatbesättningar icke helt övergivas, då detta medgåve en viss rörlighet och frihet i val av försöksobjekt och undersökningar angående mera lokalbetonade problem, såsom bristsjukdomar m. m. Den lämpligaste organisationen syntes därför vara, att försöksinstitutionens verksamhet i första hand grundades på i statens ägo befintliga försöksresurser, därvid Ultuna och Alnarp främst borde ifrågakomma. Men såsom komplettering därtill — i fråga om uppgifter, som sådant medgåve — borde försök i viss omfattning utföras även å andra därför lämpliga gårdar.

Husdjursför söksverksamhetens uppgifter torde enligt utredningsmannens mening i allmänhet få anses bestå i utredning av frågor rö-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

rande husdjurens avel samt deras utfodring och vård. Utredningsmannen har uttalat, att ehuru det ej torde vara möjligt att på förhand i detalj angiva de problem, vilkas lösning vid varje tid påkallades, vissa allmänna synpunkter i avseende å nämnda försöksverksamhets uppgifter under den närmaste framtiden likväl kunde framhållas. Härom har utredningsmannen i huvudsak anfört följande.

Liksom centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning vore skild från anstaltens mejeriavdelning och jordbruksavdelning, borde det även för framtiden finnas en i möjligaste mån klar avgränsning av husdjursförsöksverksamheten gentemot dels mejeriförsöken och dels jordbruksförsöken. Beträffande förhållandet till undersökningarna på mejeriområdet torde saken allmänt kunna uttryckas så, att husdjursförsöksverksamheten borde omfatta sådana problem, som hänförde sig till mjölkens produktion, medan frågor om mjölkens tillvaratagande och vidare behandling folie inom mejeriförsökens område. I förhållande till jordbruksförsöken, däri särskilt inräknade dylika på betes- och vallområdet, syntes gränslinjen kunna angivas sålunda, att medan jordbruksförsöken skulle svara för frågor om växternas — i detta fall särskilt foderväxternas — producerande, ankomme det på husdjursförsöksverksamheten att omhänderhava frågorna örn fodrets utnyttjande i kreaturshushållningen direkt genom avbetning eller efter konservering.

Det vore emellertid uppenbart, att för de olika grenarna gemensamma gränsområden funnes. Detta gällde framför allt i avseende å förhållandet mellan husdjursförsöken och försöken på betes- och vallområdet. Men även gentemot mejeriförsöken funnes gränsproblem, exempelvis frågan örn utfodringens och ladugårdshygienens inverkan på mjölkens mejeritekniska egenskaper. Med hänsyn till dylika gränsfall skulle det möjligen framstå såsom angeläget att än ytterligare precisera skiljelinjen mellan ifrågavarande områden. I så måtto torde en ytterligare skärpning i angivandet av gränslinjen mot betesfrågans områden möjligen kunna göras, att till husdjursförsöksverksamhetens uppgifter borde läggas medverkan vid skördens utförande och skörderesultatens fastställande i foderenheter ävensom de viktiga frågorna rörande avbetningens utförande och gräsets konservering. Beträffande sistnämnda spörsmål vöre man emellertid inne på ett område, som även i hög grad intresserade de jordbruk stekniska försöken, över huvud taget vore det svårt och rent av olämpligt att på de uppkommande gränsfallens område på förhand angiva några riktlinjer, huru arbetet borde utskiftas mellan de olika i saken intresserade försöksgrenarna, utan borde mellan dessa städse finnas sådant samarbete och sådan nära kontakt, att man genom god vilja och praktisk blick i vart särskilt fall kunde bestämma, huru gränsproblemen borde behandlas. Dessa borde alltså handläggas i samverkan mellan de berörda avdelningarna.

I avseende å husdjursförsöksverksamhetens avgränsning tarvade vidare frågan örn förhållandet till det enskilda f ö r s ö k s a r b e t e t p ä h u sdjursavelns o m råde uppmärksamhet då det genom enskild donation upprättade institutet i' ö r li u s d j u r s f ö r ä (Ilin g vore viii tillgodosett i fråga om djurmaterial, stallar, institutionsbyggnader, personal och rörelsekapital samt underkastat en även ur allmän synpunkt sett god och objektiv ledning, torde anledning saknas för den statliga husdjursförsöksverksamhet, varmed förevarande utredning sysslade, att inlåta sig på vittgående genetiskt-experimentellt arbete eller alt (iver huvud taget upptaga sådana problem, med vilka sagda institut vore på ett tillfredsställande sätt

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

.sysselsatt, utom i den utsträckning sådan försöksverksamhet vore nödvändig i samband med lantbrukshögskolans undervisning i avelslära. -— I avseende å försöksarbetet å avelsområdet kunde vidare övervägas, huruvida svinstam kontrollen även i fortsättningen borde i huvudsak ske genom statens försorg. Här vore närmast fråga om att, genom undersökningar å avkomman efter avelssvin (tillväxt vid lika utfodring, slaktresultat och bedömning av det erhållna fläsket m. m.) få utrönt olika avelsbesättningars och avelsdjurs värde, en angelägenhet av stort intresse för dem, som ägde de av provningarna berörda besättningarna. Då det emellertid vore av stor allmän betydelse, att ett förstklassigt avelsmaterial å svinhushållningens område erhölles, då vidare denna stamkontroll borde hava fullt opartisk, objektiv och officiell karaktär, samt då slutligen djurägarna borde kunna i så måtto medverka till kontrollens utförande, att de erlade viss deltagaravgift, så syntes icke tillräcklig anledning föreligga att övergiva systemet med statlig svinstamkontroll. Emellertid borde, i samband med införande av deltagaravgift, fordringarna för deltagande skärpas, så att allenast verkliga avelsbesättningar bleve delaktiga av kontrollen.

Under erinran örn den av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet med anlitande av särskilt statsanslag ledda svinstamkontrollen vid enskilda tillhöriga svinstallar vid Åstorp i Skåne och Hallsberg i Örebro län har utredningsmannen övervägt, huruvida ej den statliga försöksverksamheten själv borde driva ifrågavarande svinskötsel. Han anför i denna del:

De ersättningar, som i olika former lämnades försöksvärdarna, vore ganska betydande, men å andra sidan vore staten vid nuvarande system fri från alla risker, något som vore av särskilt värde under dåliga konjunkturer för svinskötseln. Ehuru utredningsmannen ej nu ville ifrågasätta ett frångående av det dittills på området tillämpade systemet, finge dock framhållas angelägenheten av att ledningen för svinstamkontrollen vid ingående av avtal med försöksvärdarna noga tillsåge, att högre ersättningar ej lämnades, än som vore oundgängligen nödvändigt.

Såsom i viss mån jämförlig med svinstamkontrollen har av utredningsmannen upptagits avkastningskontrollen (v ä r p n i n g s kontrollen) beträffande höns. Han anför härom:

Aven här vore det fråga om att, genom noggranna prov å produktiviteten hos höns efter olika avelsdjur, få utrönt dessa avelsdjurs värde. Denna kontroll hade omhändertagits av Sveriges fjäderfäavelsförening, som vid Nykvarn i Södermanland härför upprättat en kontrollstation. Ehuru några av de skäl, som nyss anförts till stöd för bibehållandet av statlig svinstamkontroll — särskilt vikten av att kontrollen skedde opartiskt och objektivt — även kunde tala för ett förstatligande av värpningskontrollen, torde dock vissa andra vägande omständigheter motivera, att denna kontroll åtminstone tillsvidare finge kvarbliva hos Sveriges fjäderfäavelsförening. Denna vore en av staten understödd och kontrollerad riksorganisation, som — så vitt kunnat utrönas — med opartiskhet åt alla håll på ett mycket intresserat sätt redan omhändertagit denna kontroll. Så länge den sköttes tillfredsställande, syntes tillräckliga skäl ej föreligga för att taga den ifrån föreningen och förstatliga den. Det vore dock ett önskemål, att kontrollen organiserades i samråd med institutet för husdjursförädling och lantbrukshögskolans institution för avelsoch raslära ävensom med ledningen för den statliga försöksverksamheten på fjäderfäområdet. Föreskrift i dylikt syfte torde böra meddelas i samband med beviljandet åt föreningen av statsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

73 Ytterligare anför utredningsmannen i detta sammanhang:

Bland annat med hänsyn till den begränsning, som den statliga husdjursförsöksverksamheten i avseende å avelsfrågor rönte till följd av arbetet inom institutet för husdjursförädling samt Sveriges fjäderfäavelsförenings värpningskontroll, torde sagda verksamhets huvuduppgifter komma att omfatta husdjurens utfodring och skötsel. Här borde givetvis vara fråga om samtliga de husdjursslag, som direkt hade betydelse för jordbruket, främst nötkreatur, svin och höns, men även får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns samt slutligen sådana smådjur som kaniner och s. k. pälsdjur. På området för husdjurens utfodring och skötsel borde försöksverksamheten i främsta rummet omfatta sådana undersökningar, som innebure eller förutsatte bestämningar av fodermedlens fodervärde och användbarhet i olika kombinationer med varandra, eller som avsåge att belysa inverkan av olika utfodringssystem eller olika hygieniska betingelser.

Utredningsmannen har vidare uppehållit sig vid olika utf odringsprob 1 e m och metodiken vid bestämmandet av betesvallars avkastning särskilt genom försök med nötkreatur som försöksdjur. Vidare har påpekats, att i viss anslutning till försöksverksamheten med fjäderfä borde upptagas utfodrings- och uppfödningsförsök med sådana smådjur som kaniner och s. k. pälsdjur. Enligt utredningsmannens mening har pälsdjursuppfödningen för en del lägenhetsägare varit av så stort intresse och även nationalekonomiskt haft så stor betydelse, att anledning funnes att även på detta område upptaga en planmässig försöksverksamhet.

I detta samband torde jag få återkomma till den tidigare omförmälda skrivelsen från Sveriges rävuppfödares riksförbund innefattande framställning om åtgärd för upprätthållande av försöksgård för rävuppfödning. Ur denna framställning må här återgivas följande.

Av totala antalet rävuppfödare i landet, som enligt tillgängligt statistiskt material, kunde skattas till mellan 1,500 och 2,000, vore minst två tredjedelar jordbrukare och av dessa vore det långt övervägande antalet mindre jordbrukare. För en stor del av dessa jordbrukare hade rävuppfödningen varit en binäring av stor ekonomisk betydelse och det vore påtagligt, att rävuppfödningen räddat många jordbrukare genom de senaste årens svåra jordbrukskris. För jordbruket överhuvud taget måste det även hava varit av en icke ringa betydelse att till rävuppfödningen kunna avyttra betydande mängder slaktavfall och ben, sämre kött samt nödslaktade djur m. m. Härigenom hade dessa varor, som eljest delvis varit värdelösa, erhållit ett saluvärde, som i sin mån något bidragit att stärka slaktdjurs- och köttmarknaden. Detta senare franninge närmare av följande kalkyl.

På grundval av de rapporter, som medlemmar av riksförbundet enligt förbundets stadgar årligen lämnade, kunde det svenska rävbeståndet av silveroch blåräv för närvarande beräknas till

Avelsdjur, honor ............................ cirka 24,000 st.

» hanar ................................. 11,000 » 35,000 st.

» ungar ........................................ » 60,000 »

Antal djur 95,000 st.

Medeltalet avelshanar per rävgård utgjorde sålunda mellan 12 och 15. Foderbehovet för dessa rävar vore cirka 150 kilogram per år för vuxet djur och cirka 90 kilogram för unge, som pälsades vid 8 å 9 månaders ålder. Den

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

totala foderförbrukningen för landets rävbestånd vore följaktligen minst 10 miljoner kilogram. Härav utgjordes cirka V3 eller cirka 3.5 miljoner av vegetabilier och 2U eller 6.5 miljoner av animalier. Värdet på slaktavfallet växlade betydligt i olika delar av landet, men ända upp till 50 öre per kilogram våm mäste på sina håll betalas. I stort sett konsumerade rävuppfödningen allt tillgängligt slaktavfall och ett stort antal självdöda djur. För avsättningen av överloppsströmming på ostkusten spelade rävuppfödningen även en relativt stor roll. Det totala värdet av foder, som förbrukades av den svenska rävuppfödningen, torde kunna skattas till minst 2 miljoner kronor.

Rävuppfödningen utökade även arbetsbehovet i landet. Örn man räknade med, att i medeltal en man åtginge för skötseln av 20 honor med tillhörande hanar och ungar, bleve arbetsbehovet för 25,000 honor cirka 460,000 dagsverken för år. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor för dag motsvarades detta av en arbetsinkomst för rävskötarna av 2,300,000 kronor.

Värdet av innevarande års skinnproduktion kunde beräknas till cirka 7 miljoner kronor, om man utgingc från ett medelpris för skinn av 120 kronor. Då så gott som hela produktionen ginge på export, bidroge således den svenska rävuppfödningen att hjälpa upp landets handelsbalans med detta be-

lOPP. 0.0

Sedan länge hade organiserande av försöksverksamhet på ifrågavarande område stått på riksförbundets program. Rävuppfödningen vore en ny verksamhet och uppfödarna stöde främmande inför en mängd frågor, vilkas lösande skulle betyda stora ekonomiska vinster. Då de flesta uppfödarna rekryterades från de bredare lagrell, ställde det sig mycket svårt, för att icke säga omöjligt för dem, att själva kunna utföra mera krävande teoretiska försök eller utsätta sina djur för risker. Enda sättet för rävuppfödningen att komma i åtnjutande av en värdefull försöksverksamhet vore, att en sådan handhades av någon vetenskaplig institution. All annan husdjursuppfödning hade kommit i åtnjutande av det allmännas stöd på försöksväsendets område, även beträffande sådana djur som får, höns och kaniner. Man kunde då ifrågasätta örn icke rävuppfödningen vore lika berättigad att erhålla ett sådant stöd. Därest husdjursförsöksverksamheten komme att förläggas till Ultuna, kunde med små medel en rävgårdsanläggning uppföras i anslutning till försöksinstitutionen för svin och höns, som enligt uppgift eventuellt skulle förläggas till det till Ultuna hörande torpet Bäcklösa. En undersökning av terrängen vid Bäcklösa hade givit vid handen, att goda möjligheter funnes för uppförandet av en rävgårdsanläggning både omedelbart norr om nuvarande torpställe samt söder och sydväst därom. Genom att uppföra rävgårdsanläggningen i anslutning till blivande byggnader för svin och höns, skulle vissa besparingar vinnas genom att foderberedning kunde utföras i gemensamt hus för både svin, höns och rävar, varjämte drifts- och försökspersonal för svin och höns även skulle kunna utnyttjas för rävgärdens skötsel.

För rävuppfödningen i stort skulle genom en sådan anordning icke endast vinnas värdefulla försöksresultat, utan man skulle därjämte erhålla möjlighet, att genom kurser och demonstrationer av praktisk art vid försöksgården på ett enkelt och effektivt sätt levandegöra de teoretiska erfarenheter, som utvunnits. Denna utbildningssynpunkt torde även vara värd att beakta vid frågans behandling och denna kunde endast tillgodoses genom en vid en anstalt bedriven försöksverksamhet. Då rävuppfödningen huvudsakligen bedreves som binäring till jordbruk, förefölle det naturligt, att dess försöksverksamhet även organisatoriskt anknötes till jordbrukets övriga husdjursförsöksverksamhet.

Riksförbundet vore villigt att i mån av sin ekonomiska styrka under-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

stödja försöksverksamheten. Till att börja med kunde riksförbundet garantera försöksdjur till anläggningen.

Riksförbundet har vidare anfört, att en dylik anläggning icke behövde göras stor.

Ett antal av 30 avelshonor med 15 hanar och blivande ungar vore med säkerhet ett fullt tillfredsställande djurantal. Emellertid behövde anläggningen ej börja nied denna storlek, utan kunde mycket väl börja med 10 å 15 honor. Kostnaden för en anläggning för 15 honor med tillhörande hanar och blivande ungar kunde beräknas till 5,000 kronor. Den blivande driften borde i någon mån kunna finansieras genom skinnförsäljning, men då försöksverksamheten givetvis kunde få ett menligt inflytande både på antalet ungar och på skinnkvaliteten, kunde man ej utgå ifrån, att driften helt skulle täckas genom skinnförsäljning, helst som försöksdriften bleve betydligt dyrbarare än vanlig ekonomisk drift. Ett driftsunderskott av 2,000 kronor för år torde därför böra beräknas. Det erforderliga utymmet rörde sig örn cirka ett hektar.

Mot utredningsmannens förordande av förläggning till Ultuna av den centrala statliga försöksverksamheten har invändning ej framställts i något av de avgivna yttrandena liksom ej heller mot förslaget om anordnande av fast försöksverksamhet vid Alnarps egendom i vidare mån än att avelsföreningen för svensk låglandsboskap, samtidigt som föreningen uttalat sin tillfredsställelse över att försöksverksamheten på ifrågavarande område komme att utövas även i Skåne, anfört, att föreningen helst skulle hava sett att en fristående försöksorganisation förlagts till Alnarp, där mejeriförsöken skulle få sin medelpunkt.

Emot de försöksuppgifter, som föreslagits skola ingå i verksamheten, hava i allmänhet ej framställts erinringar. Dock har lantbruksstyrelsen ansett, att svinstamkontrollen ej borde inordnas bland verksamhetens fasta uppgifter. Föreståndaren för institutet för husdjursförädling har i skrivelse, som bifogats yttrandet av institutets styrelse, anfört, att då svinstamkontrollen huvudsakligen utgjordes av ett fortlöpande rutinarbete, den borde givas en mera självständig ställning inom försöksverksamhetens ram. Lantbruksstyrelsen har liksom svenska fåravelsföreningen förmenat, att fårskötseln ställts i skuggan inom den föreslagna försöksverksamheten. Avelsföreningen för röd kullig svensk lantras har särskilt betonat behovet av försöksverksamhet för tillgodoseende av Norrlands intressen på hithörande område. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap har framhållit önskvärdheten av, att samarbete åvägabringades mellan den statliga försöksverksamheten och institutet för husdjursförädling. Sveriges fjäderfäavelsförening har motsatt sig utredningsmannens förslag, att föreningens kontrollverksamhet organiserades i samråd med institutet för husdjursförädling, lantbrukshögskolans institution för avels- och raslära samt ledningen för den statliga försöksverksamheten på fjäderfäområdet.

Ur de avgivna yttrandena må vidare anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har erinrat, att utredningsmannen angivil försöksverksamhetens huvuduppgift avse husdjurens utfodring och

Yttranden.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

skötsel samt understrukit vad utredningsmannen framhållit örn behovet av klar avgränsning av denna verksamhet gentemot dels mejeriförsöken, dels jordbruksförsöken. Däremot hade utredningsmannen enligt lantbruksstyrelsens mening knappast på ett rationellt sätt sökt draga upp gränserna mellan verksamheten, i vad den avsåge utfodring och skötsel, å ena sidan, och avelsförsök, å andra sidan. Lantbruksstyrelsen funne en avgränsning av arbetsområdet jämväl härutinnan erforderlig. Arbetsområdet, även om det begränsades till husdjurens utfodring och skötsel, syntes vara så stort samt kräva så speciell sakkunskap och läggning för uppgiften hos ledaren, att detsamma knappast syntes böra annat än i nödfall ytterligare utökas. Ytterligare har lantbruksstyrelsen anfört bland annat:

Hos institutet för husdjursförädling måste den för praktiska försök på avelns och förärvningens områden erforderliga sakkunskapen och erfarenheten vara speciellt företrädda. För detta instituts verksamhet torde också handhavandet av de praktiska försök, som kunde tänkas erforderliga, medföra icke obetydliga fördelar genom den vidgade erfarenhet, ett sådant handhavande måste anses medföra. Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen vara rationellt, att i den mån så ske kunde utnyttja detta institut, som visserligen kommit till stånd genom enskild donation, men ställts till det allmännas tjänst i syfte att fylla en brist i den statliga försöksutrustningen på husdjursskötsel^ område.

Utredningsmannen syntes anse, att t. ex. vissa kontrollförsök (svinstamkontrollen och avkastningskontrollen beträffande höns) borde hänföras till husdjursförsökens arbetsområde. Dessa försök vore emellertid närmast att betrakta såsom officiella kontrollåtgärder av mera administrativ art i fråga om avelsdjursproduktionen och avelsdjursförsäljningen och härutinnan jämförliga med kontrollföreningsverksamheten på nötkreatursavelns område. Något direkt samband med de egentliga husdjursförsöken syntes de icke hava. Att svinstamkontrollen på sin tid kommit att förläggas till husdjursavdelningen vid centralanstalten torde närmast hava sammanhängt därmed, att intet annat organ funnits att tillgå för försökens handhavande. Hade ett institut för avelsförsök redan då funnits, syntes detta närmast hava bort komma i fråga för försökens handhavande, då dessa försök krävde speciella kunskaper på avelns och förärvningens område. Lantbruksstyrelsen ville därför hemställa, att dessa kontrollförsök icke upptoges bland husdjursavdelningens egentliga arbetsuppgifter och att vid dess utrustande med arbetspersonal m. m. hänsyn icke toges till dem, utan att såsom hittills särskilt anslag anvisades härför. Under sådana förhållanden syntes icke heller frågan örn dessa försöks ekonomi och eventuell avgift för deltagande i dem behöva upptagas till prövning i detta sammanhang.

Sveriges fjäderfäavelsförening, som enligt vad nyss nämnts motsatt sig föreslaget organiserat samarbete med den statliga och viss annan försöksverksamhet, har härom anfört i huvudsak följande.

Föreningen hade icke något att erinra mot ett samarbete på frivillighetens väg. Ett sådant samarbete hade även upprätthållits, men föreningen efterlyste motiveringen till att kontrollens organisation skulle ske i samråd med institutioner, vilka tidigare icke gjort bekantskap med denna verksamhet, som vore av speciell art, dels emedan det från olika delar av landet insända materialet vore synnerligen heterogent, dels emedan den intimt kombinerats med föreningens ledning av avelsarbetet med höns i landet.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167•

77 Såväl motivering som förslag till hur denna organisation i samråd med vissa institutioner borde ordnas saknades i utredningen. För kontrollens direkta ledning hade styrelsen tillsatt en värpkontrollkommitté bestående av tre personer. En av föreningens konsulenter hade det direkta ansvaret för kontrollens skötsel. Skulle denna kommitté utökas med ytterligare 3—4 personer, skulle en sådan åtgärd dels fördyra kontrollens ledning, dels göra densamma mera tungrodd, utan att verksamheten skulle i motsvarande grad kunna vinna något härpå.

Då utredningen icke kunnat påvisa några större olägenheter av värpkontrollens nuvarande organisation och ledning varken beträffande resultatens opartiskhet eller deras objektivitet, syntes önskemålet att såsom villkor för föreningens erhållande av statsanslag uppställdes att värpkontrollen organiserades i samråd med berörda institutioner vara omotiverat, detta så mycket mera som arbetet på kontrollstationen vore fullt offentligt samt det stöde var och en fritt att efter anmälan på föreningens sekretariat få besöka densamma och taga del av arbetet och kontrollresultaten. Värpkontrollverksamheten måste tjäna sitt ändamål och kunde icke tagas i anspråk för vetenskapliga undersökningar och sålunda inrangeras i den allmänna försöksverksamheten.

I anledning av den av Sveriges rävuppfödares riksförbund gjorda framställningen angående anordnande av statlig försöksverksamhet för rävuppfödning har styrelsen för centralanstalten i infordrat yttrande tillstyrkt, att staten i samband med förflyttningen av centralanstaltens husdjursavdelning till platsen för lantbrukshögskolan vidtoge anordningar för upptagande av viss försöksverksamhet jämväl beträffande pälsdjur.

Styrelsen utginge därvid ifrån, att det i främsta rummet vore uppfödnings- och utfodringsfrågor samt i mindre grad rena avelsproblem som intresserade pälsdjursuppfödare. Därest till en början ifrågavarande försöksverksamhet skulle komma att begränsas till rävskötseln, torde emellertid möjlighet senare böra beredas att utsträcka verksamheten till att omfatta jämväl andra pälsdjur, såsom mink m. fl.

I frågans nuvarande läge hade styrelsen icke haft möjlighet att bedöma den angivna försöksverksamhetens ekonomiska konsekvenser. Skäl syntes dock tala för, att inom den i framställningen beräknade kostnadsramen skulle kunna anordnas en försöksverksamhet beträffande rävskötsel med till en början nöjaktig omfattning

I en sistberörda yttrande bilagd skrivelse av föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning har denne anfört, bland annat, följande.

Den plats vid Ultuna, som föreslagits för förläggning av höns- och svinstallar, hade vid en tillsammans med Sveriges rävuppfödares riksförbunds ledning utförd inspektion visat sig erbjuda fullt tillräcklig tomtplats och med avseende på terrängens beskaffenhet goda förutsättningar även för uppförande av rävgårdar. Samarbete kunde vad avelsfrågorna beträffade uppnås med lantbrukshögskolan. Utfodringsomkostnaderna kunde, även örn rävfarmen icke finge någon större omfattning, hållas låga, därigenom att fodrets preparering och utvägning kunde utföras i samma lokaler och av samma arbetskraft, som användes för svinförsöken.

Genom upprättande av försöksverksamhet även med rävar skulle den centrala karaktären av den lill Ultuna förlagda försöks- och upplysnings-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departementschefen.

verksamheten än mera förstärkas och de olika institutionernas personaloch materialresurser även inom detta område effektivt kunna utnyttjas till allmänhetens tjänst, vilket säkerligen i sin mån skulle bidraga att stärka kontakten mellan Ultunainstitutionerna och praktikens yrkesutövare.

Då de av riksförbundet lämnade uppgifterna alltigenom syntes vara tillförlitliga och väl motiverade, ansåge avdelningsföreståndaren att den av riksförbundet gjorda framställningen om upprättande av statlig försöksverksamhet på rävskötselns område borde komma till stånd och den framlagda planen för omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötselns område kompletteras med förslag om en till Ultuna (Bäcklösa) förlagd rävgård, för vars anläggning borde utgå ett engångsanslag av 5,000 kronor, under det att det förutsatta driftsunderskottet borde täckas genom ett årligt anslag av 2,000 kronor.

Med överlämnande i avskrift av en skrivelse från Dalarnas pälsdjuruppfödareförening har Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att vid husdjursförsöksverksamhetens omorganisation erforderlig hänsyn foges till Sveriges rävuppfödares riksförbunds framställning.

Slutligen torde få erinras, att enligt redogörelse i årets statsverksproposition (punkten 63) lantbruksstyrelsen för försöks- och forskningsverksamhet på fdrskötselns område hemställt örn ett årligt anslag av 11,000 kronor, därav 6,000 kronor avsåge sådan verksamhet vid institutet för husdjursförädling och 5,000 kronor vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

I överensstämmelse med vad jag uttalat beträffande försöksverksamheten på växtodlingens område, torde ej heller i fråga om husdjursförsöken anledning finnas att frångå den uppfattning, vartill statsmakterna kommo i samband med beslutet om den högre lantbruksundervisningens omorganisation, eller att den centrala statliga försöksverksamheten bör förläggas till Ultuna. Likaledes biträder jag utredningsmannens mening att en fast försöksverksamhet på husdjursområdet bör under ledning av den centrala försöksorganisationen vid Ultuna i viss utsträckning komma till stånd även vid Alnarp. Såsom tillgångar för husdjursförsöken torde till en del jämväl kunna tjäna de huvudsakligen för växtodlingsförsök inrättade statliga försöksgårdarna. Men erforderligt torde vara att även efter utbyggandet av de fasta försöksresurser, till vilka jag i en annan avdelning torde få återkomma, försök utföras å djurbesättningar tillhörande enskilda personer i olika delar av landet.

I fråga om den statliga husdjursförsöksverksamhetens uppgifter anser jag mig i stort sett kunna biträda utredningsmannens förslag. Verksamheten bör sålunda huvudsakligen avse utfodringsspörsmål, medan däremot avelsproblem, med vilka institutet för husdjursförädling är sysselsatt, samt avkastningskontroll beträffande höns, som med stöd av statsbidrag utövas av Sveriges fjäderfäavelsförening, i huvudsak icke böra omfattas av verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

79 Ett avsteg från uppfattningen att husdjursförsöken böra hava utfodringsfrågor till föremål innebär utredningsmannens förslag om svinstamkontrollens inorganiserande i försöksverksamheten. Ehuru nämnda kontroll, avseende undersökningar å avkomman efter avelssvin för utrönande av olika avelsbesättningars och avelsdjurs värde, under ett antal år handhafts av centralanstaltens husdjursavdelning, vars verksamhet i huvudsak torde fortsättas vid Ultuna, är jag tveksam, huruvida den föreslagna anordningen kan anses i längden rationell. I avvaktan på närmare undersökning om lämpligaste sättet för svinstamkontrollens utövande torde denna kontrollverksamhet icke böra upptagas bland husdjursförsökens bestående uppgifter, utan torde, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag böra utgå för berörda ändamål.

Då fråga särskilt väckts om försöksverksamhet på fårskötselns område, torde det få framhållas, att denna försöksverksamhet i enlighet med det anförda ligger inom den statliga försöksverksamhetens sfär huvudsakligen såvitt försöken avse utfodringsfrågor och därmed sammanhängande produktionsekonomiska spörsmål. Dessa böra följaktligen vinna beaktande vid planläggningen av husdjursförsöken inom ramen av de medel, som för berörda försök anvisas.

Det sist sagda torde även gälla beträffande den av Sveriges rävuppfödares riksförbund gjorda framställningen om anordnande av försök vid Ultuna med rävar. Dylika försök torde vara av vikt särskilt med hänsyn därtill, att den för ett stort antal medborgare betydelsefulla näringsgren, som rävuppfödningen utgör, har allenast en kortvarig utveckling bakom sig, och att följaktligen endast en förhållandevis liten erfarenhet föreligger som stöd för verksamheten. Hinder torde sålunda ej böra möta, att jämväl försök med nu ifrågavarande slag av djur upptagas å den statliga husdjursförsöksverksamhetens program. Även kaniner och andra s. k. pälsdjur än rävar torde, såsom 1935 års utredningsman föreslagit, kunna omfattas av verksamheten.

Beträffande möjligheter för intresserade jordbrukare eller jordbrukssammanslutningar att kunna påkalla försök rörande aktuella problem hänvisas till vad jag därom yttrat i samband med jordbruksförsöken.

c. Trädgårdsodlingen.

Beträffande försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava 1931 års utredningsmän framhållit, att, i motsats till vad som gällde beträffande växtodlingsförsöken, möjligheterna att få till stånd en enhetlig organisation vore i hög grad förenklade därav, att endast två slag av mera permanent försöksverksamhet på ifrågavarande område förefunnes, nämligen köksväxtförsöken vid Alnarps trädgårdar och Sveriges pomologiska förenings fruktodlingsförsök, ävenledes i stort sett förlagda till samma plats. Utredningsmännen hava därför ansett det ej kunna bliva fråga örn annat än att på grundval av den redan igångsatta verksamheten bygga upp den organisation, som enligt utredningsmännens mening borde omfatta all försöksverksamhet på trädgårdsområdet.

1931 års utredningsmän.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Utredningsmännen hava förordat, att i första hand behovet av försök på fruktodlingens och köksväxtodlingens områden tillgodosåges, men de hava tillika framhållit att även odlingen av prydnadsväxter hade en utomordentligt stor betydelse inom den svenska hortikulturen, och att dylik odling alltför väl behövde stödet av en ordnad försöksverksamhet. Med hänsyn till de stora kostnader, som skulle vara förenade med upprättande av en fullt modern avdelning för den försöksverksamhet, som i sagda avseende kunde krävas, har något förslag härutinnan likväl ej framlagts. Utredningsmännen hava i stället uttalat, att trädgårdsodlarnas intressen i delta avseende skulle i viss mån kunna främjas med jämförelsevis enkla åtgärder. Sålunda skulle en del smärre försök kunna utföras vid Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning, och bland dessa försök finge i främsta rummet nämnas prövning av nyare arter och sorter av prydnadsväxter under glas. Likaså skulle man kunna pröva prydnadsbuskar och vissa träd samt en hel del ett- och fleråriga prydnadsväxter på kalljord.

Utredningsmännen hava övervägt, huruvida trädgårdsförsöksverksamheten lämpligen borde inordnas i den för jordbruksförsöksverksamheten föreslagna organisationen. Emellertid hava de kommit till det resultatet, att centralpunkten för trädgårdsförsöken ovillkorligen borde förläggas till en betydligt sydligare ort än Ultuna. Såsom förläggningsort för försöksverksamheten på trädgårdsområdet har föreslagits Alnarp.

Härför hava anförts följande skäl:

1) centralorganet för landets trädgårdsförsöksverksamhet borde om möjligt förläggas till samma plats som den högre trädgårdsundervisningen;

2) den hittillsvarande statliga försöksverksamheten med köksväxter vore redan förlagd till Alnarp, varest den förfogade över lämpliga lokaler och för ändamålet lämpliga jordarealer, vilka i mån av behov kunde utökas med närbelägna områden;

3) för fruktodlingsförsök funnes lämplig jord i omedelbart grannskap av trädgårdsinstitutet och det egentliga trädgårdsområdet;

4) lämpligt utgångsmaterial för utläggandet av vissa försök funnes redan i Alnarps trädgårdars stora och värdefulla samling av växter, och plantskolorna på platsen kunde användas för uppdragning av vissa fruktträd och buskar, av vilka ett för jämförande försök behövligt material endast med avsevärda kostnader och stora svårigheter skulle kunna anskaffas från annat håll:

5) även om moderna fruktodlingar, lämpliga för mera omfattande försök, ännu saknades vid Alnarp, funnes dock ett antal träd, som skulle kunna utnyttjas för vissa iakttagelser och experiment under den tid, som komrne att förflyta, innan en ny fruktträdgård hunnit växa upp; i de redan befintliga odlingarna hade försöksverksamhet redan pågått, och på platsen funnes tränad personal örn också ännu endast i mera tillfällig anställning;

6) klimatet vid Alnarp vore, frånsett de för havsvinden mest utsatta platserna, fördelaktigt för odling av de flesta slags trädgårdsväxter, och så gott som alla inom landet förekommande sorter av dylika kunna odlas därstädes;

7) Alnarp vore beläget i en trakt med högt uppdriven trädgårdsodling, och yrkesmän och amatörer inom trädgårdsodlingen vore redan vana att

81 Kunyl. Maj.ts proposition nr 167-

vända sig dit för att erhålla råd och upplysningar eller taga del av pågående försök;

8) vid Alnarp funnes redan ett ej obetydligt trädgårdsbibliotek, och ett sådant vore otvivelaktigt ett viktigt stöd för en försöksanstalt.

Beträffande ifrågasatta trädgårdsförsöksstationer hava utredningsmännen ansett, att det kunde diskuteras, huruvida ej statens försöksgårdar vore lämpliga som filialer även för trädgårdsförsök. De anföra härom:

Givetvis borde man, i den mån sådant kunde ske, förlägga vissa typer av försök till dem, i varje fall sådana, som kunde hava värde genom att för jordbrukare demonstrera betydelsen av ett rationellt sortval, av nyare odlingsmetoder o. s. v., men de redan befintliga försöksgårdarna läge icke i distrikt med någon mera omfattande trädgårdsodling, och detta bomme knappast att bliva fallet med någon av de försöksgårdar, som föresloges skola inrättas. På grund därav vore det nödvändigt att upprätta särskilda fasta trädgårdsförsöksstationer, och borde dessa förläggas till landets viktigaste trädgårdsodlingsdistrikt. Det syntes utredningsmännen vara tillräckligt, att 3 dylika stationer tillsvidare inrättades, nämligen en i Stockholmstrakten, en i närheten av Göteborg och en tredje i Sundsvallstrakten. Var och en av dessa stationer skulle subordinera under huvudanstalten, men borde dessutom tjänstgöra som central för viss lokal försöksverksamhet inom det omgivande distriktet. Dessa försöksstationer bomme alltså inom trädgårdsförsöksverksamheten att motsvara jordbrukets försöksgårdar.

Vad angår frågan om lokal försöksverksamhet hava utredningsmännen framhållit följande:

Den lokala försöksverksamhet, som redan tidigare anordnades vid vissa trädgårds-, folkhög- och lantmannaskolor, seminarier och enskilda trädgårdar, borde ej blott fortsättas utan även utvidgas. Man kunde visserligen endast i undantagsfall påräkna, att dylika försök skulle lämna mera värdefulla resultat till lösande av ett eller annat spörsmål, men de hade utan tvivel en mycket viktig uppgift att fylla såsom demonstrationsfält, å vilka traktens trädgårdsodlare kunde få se resultaten av nyare odlingsmetoder eller lära känna nyare, mera värdefulla sorter av trädgårdsväxter. De likaledes påbörjade försöken inom vissa försöksringar vore värda all uppmärksamhet, och i den mån så påfordrades, borde också de ledas av personal från trädgårdsförsöksanstalten eller försöksstationerna.

Mot utredningsmännens förslag om förläggningsplats för trädgårdsförsö- Yttranden. bens centrala verksamhet har i angivna yttranden icke någon invändning framförts. Ej heller har i fråga örn försöksverksamhetens anordning gjorts någon principiell invändning, i vidare mån än afl styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anfört, att blomsterodlingen under glas lika väl som övriga arter av trädgårdsodling vore i behov av ordnad försöksverksamhet, icke minst med hänsyn till det betydande kapital, som vore investerat i sådan odling och den stora betydelse densamma ägde för landet.

1 likhet med utredningsmännen anser även jag, att all statlig försöksverk- Departementssamhet på trädgårdsodlingens område bör ledas genom en till Alnarp för- cheleHlagd central organisation. I denna verksamhet torde de trädgårdsförsök,

milling till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 1«7. 6

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

som hittills med särskilt statsbidrag utförts vid Alnarp, böra uppgå. Mot försöksverksamhetens föreslagna uppgifter har jag i princip icke något att erinra. Dock torde böra framhållas, att på samma sätt som den nu med statsunderstöd bedrivna försöksverksamheten vid Alnarps trädgårdar jämväl avser förädling av köksväxter, så synes dylik förädlingsverksamhet böra företagas även efter genomförandet av den föreslagna organisationen på området, i den mån så kan ske inom ramen för de för trädgårdsförsöksverksamheten anvisade medlen. Under samma förutsättning synes även odlingen av prydnadsväxter böra beredas stöd av försöksverksamheten.

Efter inrättandet av den statliga organisationen på trädgårdsodlingens område bör — i anslutning till den ståndpunkt, jag intagit beträffande svenska betes- och vall- samt svenska mosskulturföreningarna — Sveriges pomologiska förening, som nu utför försöksverksamhet med bidrag av statsmedel, ej vidare erhålla dylikt understöd för försöksändamål. Föreningen torde däremot alltjämt böra få åtnjuta statsbidrag till sin allmänna upplysningsverksamhet. Jag återkommer till frågan härom i en senare avdelning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation.

1931 års Såsom medelpunkt för den centrala statliga försöksverksamheten hava 1931

utrednings- 4rs utredningsmän föreslagit upprättandet av en statens lantbruksmeni.

försöksanstalt. De hava härvid förutsatt en väsentlig utvidgning av det förslag, som i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. avsett försöksverksamheten. Under erinran att enligt sistnämda förslag en omorganiserad centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle omfatta två avdelningar, den ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök, hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlade förslag, borde förutom en jordbruks- och en husdjursavdeln i n g även omfatta en administrations- och upplysningsavdelning. En sådan utökning av avdelningarnas antal torde utan allt tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade verksamhet, som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrations- och upplysningsavdelningen skulle därvid omhänderhava administrationen ej blott av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårddar, försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda lokala försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på denna avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning, att det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de belastades härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av försöksanstaltens publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på detta sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet samlad på en hand, i stället för att såsom nu dessa angelägen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

heter vore fördelade på ett flertal institutioner och därigenom gjorde intrång på deras fackliga arbete.

Till lantbruksförsöksanstaltens utrustning måste vidare höra ett drift slaboratorium såväl för kemisk som botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta fall inneburc utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom allt arbete bomme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Det hade visserligen vid en tidigare utredning (st. off. utr. 1929: 19) ifrågasatts, att nyssnämnda analysarbeten åtminstone delvis skulle utföras på lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Då emellertid detta i första hand måste vara inriktat på forsknings- och undervisningsuppgifter och därtill hade att verkställa för högskolans egen försöksverksamhet erforderligt analysarbete, och då det i föreliggande fall gällde en försöksverksamhet av vida större omfattning än som förut avsells, ansåge utredningsmännen en dylik anordning vara varken tillrådlig eller tillfyllest. Denna uppfattning delades för övrigt av de ledamöter i högskolans styrelse, med vilka utredningsmännen diskuterat denna fråga. Eftersom det approximativt kunde beräknas, alt minst 30,000 analyser av olika slag behövde utföras för försöksverksamhetens räkning, vore det säkerligen icke blott ändamålsenligast utan även billigast, att försöksverksamheten förfogade över ett eget, för sitt ändamål avpassat driftslaboratorium.

Såsom chef för lantbruksförsöksanstalten skulle enligt utredningsmännens förslag fungera föreståndaren för den avsedda administrations- och upplysningsavdelningen. Denne borde därför vara en försöksman, som framför allt besutte administrativ skicklighet och hade god organisatorisk förmåga, och som vore väl ägnad att inåt och utåt tillvarataga anstaltens intressen. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att det ifråga om centralanstalten varit en brist i organisationen, att denna anstalt ej haft en verklig chef, som helt kunnat ägna sig åt densamma. Då den föreslagna lantbruksförsöksanstalten komme att företräda en verksamhet av betydligt större proportioner än den förutvarande centralanstalten, torde det på grund härav vara fullt befogat, att det sörjdes för behörigt chefskap. Utredningsmännen ansåge, att chefen borde hava överdirektörs tjänsteställning och härvid jämställas med överdirektören för statens provningsanstalt. Som sina närmaste män borde chefen hava en sekreterare och en kamrer samt därjämte kansli- och kontorsbiträden. Vid denna avdelning borde dessutom anställas dels en specialist på försöksmatematiska och försökstekniska frågor, dels i och för propagandaverksamhet en betesinspektör och en kulturingenjör, den sistnämnde specialist i mosskultur.

Beträffande det förut omnämnda driftslaboratoriet hava utredningsmännen föreslagit, att detta borde sortera direkt under anstaltens chef. För de arbetsuppgifter, som beröra laboratoriet, lämnas närmare redogörelse i betänkandet.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten ej blott på jordbruksområdet utan även på trädgårdsområdet har av utredningsmännen föreslagits skola uppdragas åt en särskild s t y r c 1 s e, sorterande direkt under Kungl. Hajd. Utredningsmännen hava härutinnan anfört bland annat:

84 Kungl. Majda proposition nr 167.

Yttranden.

Utredningsmännen erinrade att i samband med 1931 års beslut angående den högre lantbruksundervisningens ordnande förutsatts, alt lantbrukshögskolans styl else skulle vara styrelse jämväl för den omorganiserade centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet efter anstaltens förläggning till Ultuna. Men då utredningsmännen föresloge tillsättande av en styrelse för hela landets försöksverksamhet, och då denna komme att hava helt andra arbetsuppgifter är lantbrukshögskolans styrelse, ansåge utredningsmännen denna sistnämnda ej lämpad för ett dylikt uppdrag. Som emellertid centralorganet för jordbruksförsöksverksamheten, lantbruksförsöksanstalten, föreslagits skola förläggas till samma plats som högskolan, och då alltså på vissa punkter ett samarbete emellan dessa båda styrelser måste äga runi, torde det vara tillfyllest, att lantbrukshögskolans rektor vöre ledamot i nämnda styrelse, liksom beslut redan fattats, att försöksanstaltens chef skulle vara självskriven ledamot i högskolans styrelse. Anstaltens styrelse, som borde tillsättas av Kungl. Majit, borde förutom ordföranden bestå av 6 ledamöter, av vilka lantbruksförsöksanstaltens och trädgårdsförsöksanstaltens chefer samt lantbrukshögskolans rektor skulle vara självskrivna. Av övriga 3 ledamöter skulle 2 representera praktiskt jordbruk och 1 praktisk trädgårdsskötsel. Till ordförande skulle chefen för lantbruksstyrelsen vara självskriven. De båda försöksanstalternas chefer skulle i sina anstalters angelägenheter vara föredragande inför styrelsen. Såsom styrelsens sekreterare borde lantbruksförsöksanstaltens sekreterare tjänstgöra.

Utredningsmännens förslag om anordnande av en försöksanstalt utan annat än lokalt samband med lantbruksliögskolan har mött gensagor från flertalet av dem som yttrat sig över betänkandet i denna del. Särskilt synes enighet hava rått därom alt försöksorganisationen och lantbruksliögskolan borde underställas en och samma styrelse.

Ur yttrandena i vad de angå forsö k sorganisationens ställning till lantbruk shögskolan må återgivas följande.

Lant b ruksstyrelse n, som funnit, att förefintligheten av ett nära samband mellan den högre undervisningen och forskningen knappast kunde vara diskutabel, har anfört bland annat:

Forskningen utgjorde givetvis underlaget för undervisningen. Det vore således också klart, att professorer eller andra lärare på det högre stadiet inom såväl lanthushållningens som trädgårdsskötselns områden måste utrustas med möjligheter att bedriva självständig forskning inom sina specialområden i den utsträckning deras tid icke toges i anspråk av huvuduppgiften — undervisningen. Där undervisningsskyldigheten icke vore alltför omfattande eller forskningsarbetet icke särskilt vidlyftigt och mångsidigt, torde lämpligen forskning och undervisning kunna förenas i en och samma hand för så vitt förutsättning för dessa båda uppgifter förelåge hos vederbörande och denne utrustades med erforderliga medarbetare.

I fråga om särskilt omfattande och för vår hushållning särskilt viktiga forskningsområden torde frågan angående undervisning och forskning bäst och mest praktiskt lösas genom att undervisningens och forskningens huvudintressen företräddes av skilda personer. I analogi med vad som förut anförts angående möjligheten och i viss mån skyldigheten för lärare att bedriva forskning i viss utsträckning borde det givetvis åligga den som hade denna såsom sin huvuduppgift, att medverka vid undervisningen på de områden, där hans speciella forskningsarbete gjorde detta ändamålsenligt. En viss be-

Kunut. Maj:ts proposition nr 167•

gränsad föreläsningsskyldighet och skyldighet att handleda elever i deras arbete, borde således kunna åligga jämväl den speciella forskaren. En anordning, som den här skisserade, syntes också möjliggöra ett bättre tillgodogörande av tillgängliga krafter, då det ingalunda vore säkert, att hos samma person framstående lärareegenskaper och speciell forskarläggning vore förenade.

Mellan den, som representerade speciellt undervisning eller speciellt forskning, måste emellertid, örn ett gott resultat skulle kunna ernås, åvägabringas ett intimt samarbete. Detta samarbete borde givetvis utsträckas till en så långt möjligt gemensam planläggning av forsknings- och försöksverksamheten. Vid denna planläggning hade emellertid jämväl andra sina intressen att bevaka. Lantbruksstyrelsen syftade härvid på angränsande forskningsoch undervisningsområden, såsom husdjursskötsel i förhållande till växtodlingen och vice versa, mejeriskötseln i förhållande till husdjursskötsel m. m. Framför allt syftade styrelsen dock på respektive produktionsområdens företrädare ute i det praktiska livet, på producenterna och dessas företrädare i form av organisationer eller på annat sätt. Även med risk att härigenom synas träda vetenskapens krav på absolut frihet för nära, måste lantbruksstyrelsen därför hävda produktionens rätt att få vara medbestämmande vid försökens planläggande.

Det av lantbruksstyrelsen sålunda åberopade kravet på samarbete mellan den högre undervisningen och en mera fristående forskning, syntes styrelsen nästan med nödvändighet kräva, att den senare om möjligt erhölle samma administrativa ledning som den förra. Härigenom syntes jämväl vinnas vissa sekundära fördelar av ekonomisk och praktisk art. Dessa synpunkter syntes åtminstone i huvudsak hava varit ledande för de beslut, som statsmakterna hittills fattat på området.

Lantbruksstyrelen kunde icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen, att utredningsmännen vid framläggandet av sitt förslag knappast syntes hava beaktat vare sig anförda principiella synpunkter eller genom statsmakternas redan fattade beslut föreliggande fakta. En omarbetning av förslaget jämväl i fråga örn forsknings- och försöksverksamhetens ställning inbördes och till den högre undervisningen ansåge lantbruksstyrelen sig redan därför böra ifrågasätta. En sådan omarbetning måste få avsevärd inverkan på det ekonomiska området, såväl med hänsyn till de årliga kostnaderna som framför allt med hänsyn till engångskostnaderna på grund därav att laboratorie- och biblioteksbehovet syntes kunna i betydande grad inskränkas.

I anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen föreslagit, alt Kungl. Majit måtte föranstalta örn, att förevarande för jordbruket betydelsefulla spörsmål, med utnyttjande av utredningsmännens förslag och däröver infordrade yttranden, gjordes till föremål för den ytterligare utredning, förutan vilken en effektiv och slutgiltig lösning icke syntes styrelsen kunna vara att förvänta.

Även 1 a n t b r uksakade lii i e n har ansett eli intimt samarbete mellan lantbrukshögskolan och lantbruksförsöksanstalten vara en nödvändighet såväl med hänsyn till försöksuppgifterna som i administrativt hänseende. Detta utgjorde enligt lantbruksakademiens mening starka motiv för gemensam styrelse för de till samma plats förlagda undervisnings- och försöksanstalterna.

Styrelse n f ö r c e n l r a 1 a n s t a 1 t e n f ö r f ö r s ö k s v ii sendet

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

på jordbruksområdet har särskilt upptagit till övervägande frågan huruvida icke försöksverksamheten på växtodlingens område kunde helt inkorporeras med lantbrukshögskolan och därigenom ställas under vederbörande högskoleprofessorers direkta ledning. Styrelsen har emellertid funnit sig böra bestämt avråda från en sådan lösning av ifrågavarande organisationsproblem, samt anför vidare härutinnan:

Med hänsyn till den praktiska försöksverksamhetens natur och arbetssätt, innebärande bland annat behov för verksamhetens ledare att företaga talrika resor till olika delar av landet, syntes ledningen av ifrågavarande verksamhet icke låta förena sig med omfattande undervisningsskyldighet vid lantbrukshögskolan. Men ännu viktigare torde vara, att försöksverksamheten på jordbrukets område med nu förutsatt omfattning finge beräknas bliva så krävande, att den nödvändigt förutsatte särskilda ledare, som helt kunde ägna sig åt denna uppgift. Vid nuvarande organisation av lantbrukshögskolan kunde dess professorer sålunda icke lämpligen omhänderhava ledningen av den organiserade försöksverksamheten, och förhållandena i detta hänseende ändrades icke väsentligt, om antalet lärare vid högskolan i ämnena allmän jordbrukslära och växtodling skulle komma att ökas.

Styreis'en för lantbrukshögskolan har framhållit, att den föreslagna lantbruksförsöksanstaltens fristående ställning i förhållande till lantbrukshögskolan starkt framhävts i betänkandet, samt att utredningsmännen icke närmare ingått på frågan i vilka former ett samarbete mellan lantbruksförsöksanslalten och lantbrukshögskolan skulle anordnas. Styrelsen hade åberopat ett av högskolans lärarråd avgivet yttrande, däri lärarrådet föreslagit i första hand ett fullständigt upptagande i högskolan av den verksamhet, som enligt utredningsmännen borde utövas av lantbruksförsöksanstalten och i andra hand vissa förändringar i den av utredningsmännen föreslagna organisationen, bland annat lantbruksförsöksanstaltens och lantbrukshögskolans ställande under gemensam styrelse. I anslutning härtill anföres följande.

De förslag, som av lärarrådet framställts, åsyftande ett enhetligt och därmed även billigare anordnande av försöksverksamheten, syntes styrelsen förtjäna det största beaktande. Utredningsmännens betänkande borde alltså icke läggas till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ämnet. Styrelsen ansåge sig därför icke heller böra taga slutlig ståndpunkt till lärarrådets förslag, men ville understryka, att en försöksverksamhet, som skulle tillföra vårt lands jordbruk de bästa upplysningarna, icke i längden kunde gagnas av att erhålla en så starkt administrativ karaktär, som utredningsmännen föreslagit för densamma, utan måste mera ansluta sig till den fria forskningen. Därtill komme, att under en tid, då anslag till anläggningar och drift vid både högskola och försöksanstalt säkerligen bleve mycket begränsade, det syntes oundgängligen nödvändigt, att båda institutionerna i möjligaste mån samarbetade, så att den sammanlagda effekten av de givna anslagen bleve den bästa möjliga, även om därvid avvikelse finge ske från uppfattningar, som dittills ansetts hävdvunna. På grund därav syntes det styrelsen nödigt, att en ny utredning komme till stånd.

Förslaget att försöksanstaltens chef skulle innehava överdirektörs ställning har ej rönt gillande enligt något av de avgivna yttrandena. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

allmänhet har förordats, att någon av försöksorganisationens avdelningsföreståndare bleve anstaltschef och tilldelades särskilt arvode för det med chefskapet förenade ökade ansvaret och arbetet.

I avseende å förslaget om inrättande av en administration soch upplysningsavdelning hava meningarna varit delade bland dem, som särskilt yttrat sig härom. Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida behovet av sådan avdelning förelåge, och lantbrukshögskolans lärarråd har bestämt avstyrkt inrättande av sådan avdelning. Å andra sidan torde lantbruksakademien få anses hava accepterat avdelningens inrättande, varjämte styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet uttryckligen förordat anordningen. De, som ej ansett särskild administrations- och upplysningsavdelning erforderlig, hava framhållit, att upplysningsverksamheten borde förläggas till vederbörande fackavdelningar, och att den kamerala verksamheten borde handhavas i samband med högskolans kamrerargöromål.

Av dem, som yttrat sig rörande förslaget örn särskilt driftslaboratorium för försöksorganisationen, har lantbruk shögskolans lärarråd förordat gemensamt sådant för undervisning och försöksändamål, under det att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet ansett att försöksorganisationen borde utrustas med eget driftslaboratorium.

1935 års utredningsman, som enligt vad förut angivits verkställt specialutredningar dels angående husdjursförsöksverksamhetens organisation, dels angående, bland annat, den centrala jordbruksförsöksverksamheten i mera inskränkt bemärkelse, har såväl i sitt betänkande angående den förstnämnda försöksverksamhetens organisation som i promemorian angående jordbruksförsöken ingått på frågan om den statliga försöksorganisationens allmänna gestaltning. Han har formellt taget behandlat frågorna ur synpunkten allenast av de specialuppgifter de olika utredningarna omfattat, men härigenom torde ej i huvudsak hans principiella inställning till de olika verksamhetsgrenarnas gemensamma organisation hava gått förlorad. Då denna klarast lärer framgå av betänkandet rörande husdjursförsöken skall jag väsentligen återgiva huvuddragen av den däri framställda organisationsplanen. Det torde härvid ej kunna undvikas att framställningen stundom berör speciella förhållanden inom husdjursförsökens område.

Utredningsmannen, som enligt sitt uppdrag haft att ingå på frågan om sambandet mellan försöksverksamheten och lantbrulcshögskolan har därvid funnit nödigt att söka klarlägga dels försöksverksamhetens betydelse för undervisningen och den därmed sammanhängande forskningen, dels den inverkan på försöksarbetets effektivitet en anknytning därav till lantbrukshögskolans verksamhet skulle medföra. Av vad utredningsmannen härom anfört, delvis återspeglande meningar, som framkommit i samband med tidigare utredning rörande organisationen av den högre lantbruksundervisningen, må här anföras följande.

1935 <ira utredningsman.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Med den specialisering, som studierna vid lantbrukshögskolan nu fått genom utsträckt studietid och uppdelning å olika linjer, kunde och borde studenterna inom sina huvudämnen få viss kontakt med praktiskt försöksarbete. Eleverna å husdjurslinjen för agronomexamen borde därför beredas möjlighet att få inblick i husdjursförsöksverksamheten, att följa vissa försöksserier samt att utföra en del enklare experimentellt arbete. För högsta betyget i agronomexamen i hithörande husdjursämnen torde fordras viss träning i försöksarbete. — Vid lantbrukshögskolan skulle även beredas möjlighet för licentiatstudier, och uteslutet vore ej, att i en framtid disputationsrätt komme att lämnas. Uppenbart torde vara, att studerandena på högre stadiet behövde utföra självständiga och mera omfattande undersökningar. Särskilt gjorde detta behov sig gällande, då den studerande nått därhän, att självständig avhandling i ett tillämpat ämne skulle utarbetas. Beträffande husdjursämnena torde i dylika fall i regel erfordras, att den studerande bereddes tillfälle att med anlitande av förefintliga försöksresurser få utföra de önskade undersökningarna. — Vidare borde tillfälle finnas för vederbörande professorer och andra vetenskapligt utbildade befattningshavare vid lantbrukshögskolan att, i den mån tiden och förhållandena i övrigt det medgåve, utföra experimentell forskning. Därvid hade man att räkna med behov av att kunna utnyttja försöksresurser å husdjursområdet. En professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan, som ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök, torde knappast kunna fylla sin uppgift. Överhuvud taget torde det vara mycket viktigt och för undervisningskallet fruktbärande, att lantbrukshögskoians lärare i de tilllämpade ämnena erhölle möjligast intima kontakt med jordbrukets aktuella problem, därvid egen medverkan i praktiskt inriktat forskning- och försöksarbete måste bliva till nytta. Alldeles särskilt inom utfodringsläran, men även inom avelsläran torde ett dylikt forskningsarbete knappast kunna bedrivas utan att djurmaterial och andra nödiga resurser funnes till förfogande. — Lantbrukshögskoians i och för sig berömvärda intresse av att komma i närmaste kontakt med det praktiska försöksarbetet hade ock starkt manifesterats.

För försöksverksamheten i egentlig mening ställde sig saken annorlunda. Försöksmannen måste i möjligaste mån söka koncentrera sina krafter och tillgängliga resurser på behandlingen av ett begränsat antal för tillfället aktuella frågor. För hans arbete måste det därför verka i hög grad störande, örn lian vid sidan av försöksverksamheten skulle meddela omfattande undervisning. Ej heller kunde han i sådan omfattning engagera sig i problem av övervägande teoretisk innebörd, att behandlingen av "för jordbruket betydelsefulla frågor eftersattes, därför att de senare från vetenskaplig synpunkt måhända voro av föga intresse. Att tillgängliga, kanske knappt tillmätta försöksresurser och arbetskrafter delvis skulle avkopplas från det egentliga försöksarbetet för att tjäna utbildningen av studerande eller en mera teoretiskt betonad forskning måste för försöksmannen betraktas såsom mindre rationellt. Kunde emellertid den högre lantbruksundervisningens krav tillgodoses utan att den egentliga försöksverksamheten därav lede intrång och eftersattes, så syntes även försöksverksamheten hava gagn av en samverkan med den högre lantbruksundervisningen. Härvid åsyftades närmast den samling av krafter mot gemensamma mål, som därigenom vunnes, ävensoin de möjligheter till rikare och bättre försöksresurser, som torde kunna påräknas för det hela vid en samorganisation, än örn resurserna måste delas på två institutioner. Sannolikt kunde även försöksverksamheten draga nytta av kontakten med den studerande ungdomen, bland annat, därige-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

norn, att den förra kunde få intresserad medverkan från den senare, en medverkan, som kanske kunde bliva av betydelse även sedan de studerande lämnat högskolan och fått anställning som lärare, konsulenter o. d. Då slutmålet för såväl försöksverksamheten som undervisningen vore att gagna jordbruket och vidga kunskapen örn dess rätta bedrivande, borde en samverkan dem emellan, förutsatt att badaderas intressen kunde tillgodoses, verka i hög grad befrämjande på arbetet.

Då vid nu förevarande utredning blivit klart, att det beträffande husdjursforsöksverksamheten ej ginge att bortse från frågan örn sambandet mellan denna verksamhet och lantbrukshögskolans verksamhet på husdjursområdet, gällde det att redan fran början söka utreda, huru dylik samverkan lämpligen kunde organiseras. Efter överväganden om olika tänkbara anordningar härutinnan, hade utredningsmannen stannat för att utforma sina förslag efter alternativa linjer. Enligt det första alternativet skulle försöksverksamheten och undervisningen så tillvida hållas isär, att vissa institutioner och befattningshavare väsentligen skulle syssla med försöksarbetet och andra med undervisningen, under det att genom särskilda anordningar och bestämmelser skulle sörjas för samarbete. Det andra alternativet innebure i huvudsak ett sammanförande av försöks- och undervisningsverksamheten. Därjämte hade viss uppmärksamhet ägnats åt ett tredje alternativ, enligt vilket försöksverksamheten skulle vara helt fristående.

I betänkandet har alternativ I betecknats såsom åtskild men samarbetande försöks- och undervisningsverksamhet, alternativ II såsom samorganiserad försöks- och undervisningsverksamhet samt alternativ III såsom fristående försöksverksamhet. Beträffande den närmare redogörelsen för de olika alternativen torde jag få hänvisa till betänkandet. Här må allenast för orientering rörande alternativ I lämnas en kort sammanfattning av detta alternativs innebörd.

Enligt alternativ 1 skulle lantbrukshögskolans nuvarande tre husdjursinstitutioner bibehållas i huvudsak vid nuvarande organisation och nuvarande arbetsuppgifter. Särskilt skulle praktiskt taget all undervisning knytas till dem. Inom lantbrukshögskolan och alltså under dess styrelse men med relativt lii ställning skulle upprättas en ny (fjärde) husdjursinstitution benämnd in s tit u tio n e n för hus d jurs försök vi d la utbruk s h ö g s k o lan. Denna skulle hava att svara för hithörande försöksverksamhet och skulle för detta ändamål disponera över huvuddelen av de tillgängliga försöksresurserna, men skulle i det närmaste vara fri från undervisningsskyIdoghet. Det förutsattes dock, att de ledande befattningshavarna a försöksinstitutionen skulle giva en kortare föreläsningsserie, en var cirka 10 timmar årligen, angående försöken samt demonstrera dessa för lantbrukshögskolans elever. Noggrant borde sörjas för ett gott samarbete mellan å ena sidan försöksinstitutionen och å andra sidan de mera undervisningsmässigt betonade husdjursinstitutionerna vid högskolan. De senare borde tå tillfälle att även bedriva viss försöksverksamhet.

Försöksinstitutionen holde vara skyldig att mottaga och, i samarbete med vederbörande professorer i undervisningsämnena, i försöksverksamhet handleda licentiatstuderande. Ett försöksrad och högskolans styrelse borde giva sådana anvisningar angående försöksresursernas användande, att berättigade intressen bleve tillgodosedda och slitningar mellan olika institutioner örn möjligt lörebyggdes. Vidare borde försöksinstitutionen arbeta oberoende av högskolans lärarråd liksom nu vore fället med den under högskolans .styrelse lydande Ultuna egendom och lantbruksskola.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

I avseende å kostnaderna för de olika alternativens genomförande hava årliga lönekostnader frånsett dyrtidstillägg beräknats för alternativ I till 153,000 kronor, därav 113,000 kronor för den egentliga försöksinstitutionen för husdjursskötsel och 40,000 kronor för de två vid högskolan nu verksamma institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel. Vid tillämpning av alternativ II hava sammanlagda lönekostnaderna för de av organisationen berörda institutionerna beräknats till

147,000 kronor. Lönekostnaderna vid alternativ III hava ej detaljberäknats, men av utredningsmännen uppskattningsvis angivits bliva ungefär desamma som vid alternativ I.

Beträffande övriga årskostnader hava sådana ej beräknats för alternativ III. För alternativen I och II framgå de av följande sammanställning:

Kemiska analyser . Högskolans bibliotek

Försöksråd .......

Omkostnader ......

Alternativ I

8,000

2,000

2,000

67.000 Alternativ II

8,000

2,000

2,000

53,000

65,000.

Läggas härtill förut angivna beräknade lönekostnader, erhållas i sammanlagda årskostnader vid alternativ I 220,000 kronor och vid alternativ II 212,000 kronor.

Engångskostnaderna för genomförande av alternativ I hava av utredningsmännen beräknats till 800,000 kronor eller i händelse av vissa ifrågasatta förbättringar vid utförandet av föreslagna nybyggnader till 835,000 kronor. Vid alternativ II har beräknats en minskning i dessa kostnader med sammanlagt 28,000 kronor. Beträffande ett genomförande av alternativ III, har blott angivits, att därav syntes följa de förändringar i förhållande till alternativ I, att å ena sidan beräknad kostnad för en assistentbostad vid Ultuna bortfölle, medan å andra sidan borde räknas med att förr eller senare ett nytt svinhus behövde uppföras vid Ultuna för en kostnad av omkring 30,000 kronor.

I fråga om jordbruksförsöken har utredningsmannen ej framlagt olika alternativ, utan allenast föreslagit en organisation motsvarande den enligt alternativ I beträffande husdjursförsöken angivna. Några jämförelser i avseende å kostnader vid olika organisationsformer föreligga därför ej här.

Vad angår försöksresultatens publicering och spridande har utredningsmannen framhållit följande synpunkter.

Målet för försöksarbetet vore, att de erhållna resultaten bleve vägledande för jordbrukarna samt omsatta i praktiken. Här torde ej kunna närmare angivas, huru de med publiceringen av försöksresultaten sammanhängande frågorna skulle ordnas, utan kunde blott vissa synpunkter framläggas. Det förutsattes, att de rent vetenskapliga avhandlingarna rörande forskningen och försöken finge — vid alternativ I och II — inflyta i serien: Lantbrukshögskolans annaler, inom vilken en underavdelning för husdjursförsök bor-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

de uppläggas. Vid sidan därav torde i mera populär form böra utgivas dels en årsbok över de under året utförda liusdjursförsöken, dels särtryck ur denna årsbok, dels annat upplysningsmaterial. Årsboken, som borde innehålla populära redogörelser för samtliga under året avslutade försök ävensom en översikt rörande de igångvarande försöken, torde böra kostnadsfritt spridas till lantbruksundervisningsanstalter, hushållningssällskap m. fl. institutioner ävensom mot en låg avgift (exempelvis 1 krona) tillhandahållas jordbrukare, som därom anhölle. De olika artiklarna i årsskriften borde författas av den försöksman, som utarbetat försöksredogörelsen. De kortare och under årets lopp successivt utgående meddelandena syntes lämpligen böra spridas till fackpressen — särskilt den som hade stor spridning — samt genom Tidningarnas Telegrambyrå till landsortspressen. Möjligen kunde högskolans bibliotekarie medverka därvid.

Utredningsmannen har vidare framhållit behovet av ett centralt kemiskt driftslaboratorium. Han anför, att såväl enligt atlernativ I som alternativ II de för försöksverksamheten erforderliga analyserna borde kunna utföras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium, under det att i händelse av genomförande av alternativ III särskilt laboratorium erfordrades.

Lantbrukshögskolans bibliotek har ansetts kunna i huvudsak anlitas ej blott vid alternativ I och II, utan även vid alternativ lil.

Kamrerargöromålen vid försöksverksamheten hava enligt de båda första alternativen hänförts till lantbrukshögskolans kamrerarexpedition.

Utredningsmannen har i betänkandet framhållit de olika alternativens för- och nackdelar, sådana de enligt hans mening framträdde. Han bär härom i huvudsak anfört följande:

De med alternativ I förenade fördelarna syntes i huvudsak vara följande. Den vid detta alternativ företagna uppdelningen av verksamheten torde möjliggöra, att vederbörande befattningshavare kunde ägna sitt huvudsakliga arbete och sin mesta tid åt en sak, antingen försöksverksamhet eller undervisning och därmed sammanhängande forskning. Särskilt för försöksmännen torde en dylik koncentration erbjuda fördelar, och den omständigheten att försöksmännen i det väsentliga befriades från bestyren med och omtanke om undervisningen och vad därmed sammanhängde möjliggjorde för dem att odelat ägna sitt intresse och sin arbetskraft åt försöksarbetet. Därjämte torde de få bättre tid att hålla sig i kontakt med förhållandena ute i orterna och med det praktiska jordbruket. En annan fördel med detta alternativ vore, att försöksresurserna kunde få nyttjas även i undervisningens tjänst, och att alltså nämnvärd dubblering ej behövde förekomma. Att en nära samverkan ordnades mellan undervisning och försöksverksamhet vore ytterligare en beaktansvärd förtjänst hos alternativet. Denna samverkan borde kunna verka befruktande på såväl undervisningen som försöksarbetet. — I avseende å alternativets nackdelar finge framhållas risken för att slitningar uppstode mellan försöksmännen oell lärarna rörande vissa försöksresursers disposition och rörande forskningsuppgifternas fördelning. Vidare medförde alternativet, i avseende å uppsättningen av fjäderfän, någon dubblering av resurserna. Alternativ I vore därför och med hänsyn till en viss ökning i personalbehovet något dyrare än alternativ II. Slutligen kunde den omständigheten, att försöksdjuren, då det gällde hästar, idisslare och svin, i huvudsak skulle disponeras av institutionen för liusdjursförsök, tänkas verka hämmande på den fria utvecklingen av forskningsarbetet inom institutionerna för husdjurens utfodring och för avels- och raslära. I den mån

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

sistnämnda institutioner för sina försök finge disponera djurmaterialet, kunde detta återigen verka hindrande på försöksinstitutionens lösande av sina arbetsuppgifter.

Vid alternativ II framstode det som en stor fördel, att försöksresurserna och uppgifterna klart fördelades mellan olika institutioner, så att slitningar i dylikt hänseende förebyggdes. Även i övrigt kännetecknades alternativet av reda i organisatoriskt hänseende. Genom att allt arbete, i avseende å såväl försök som undervisning, delats efter fackliga grunder och uppdragits åt specialister rörande skilda djurslag, vunnes, att man inom varje fackområde kunde erhålla tillgång till den högsta sakkunskapen. Befattningshavarna finge tillfälle att allt mera fördjupa sig inom sitt speciella område. För eleverna måste det vara till nytta, att undervisningen leddes av personer, som genom forskningsarbete stöde i omedelbar kontakt med tidens aktuella försöksproblem och därigenom med det praktiska jordbruket. Försöksresultaten kunde genom eleverna, sedan de lämnat lantbrukshögskolan, erhålla vidgad spridning, och i fortsättningen främjades upplysningsverksamheten rörande försöksarbetet genom att eleverna stått i intimaste kontakt med försöksmännen. Även då det gällde rekryteringen av försöksverksamhetens personal, torde samorganisationen av undervisnings- och försöksverksamheten hava stor betydelse. — Såsom olägenheter med alternativ II kunde framhållas faran av att det i längden kunde bliva svårt för en och samma person att intressera sig för och medhinna både undervisning och ett systematiskt försöksarbete. Båda uppgifterna vore så krävande, att det icke alltid kunde vara lätt att samla dem i en hand, och detta ej ens örn ledaren finge till sitt förfogande kvalificerade medarbetare. Som en annan olägenhet med detta alternativ hade framhållits, att en god och av praktiskt försöksarbete intresserad försöksman icke alltid vore den lämpligaste att leda undervisningen, som ju dock vid lantbrukshögskolan måste vara en ytterligt viktig angelägenhet. Man torde även böra räkna med risken av, att försöksverksamheten kunde bliva mera teoretiskt betonad och främst inriktad på rent vetenskapliga problem, samt att försöksarbetet i alltför stor utsträckning tillrättalädes för att tjäna undervisningen vid lanbrukshögskolan, så att lösandet av husdjursskötselns aktuella praktiska problem därigenom i viss mån åsidosattes.

Vid alternativ III framträdde vissa av de fördela r, som enligt vad nyss sagts vore förenade med det ena eller andra av de övriga alternativen, nämligen dels att befattningshavarna kunde koncentrera sig på en sak, och särskilt att försöksmännen kunde odelat ägna sig åt försöksverksamheten, dels ock att försöksdjuren bestämt fördelades mellan olika intressen, så att slitningar örn lörsöksresursernas användande förebyggdes och de olika institutionernas fria utveckling på ett mera betryggande sätt säkerställdes. — Med detta alternativ vore emellertid förenade avsevärda nackdelar. Sålunda måste försöksresurserna i viss utsträckning dubbleras, vilket medförde fördyring och ändock måste leda till, att försöksanstalten liksom lantbrukshögskolan var för sig ej kunde erhålla så stora resurser, som vid en samorganisation kunde beträffande varje djurslag tilldelas det hela. Vidare framstode det såsom planlöst och otillfredsställande, att två närbesläktade statliga institutioner i viss omfattning sysslade med samma uppgifter, konkurrerade örn anslag och kanske även i sakfrågor kunde komma i motsatsförhållande till varandra. Ytterligare en nackdel läge däri, att växelverkan mellan undervisning och försöksverksamhet och de härav för eleverna och upplysningsarbetet eljest sannolika fördelarna knappast kunde påräknas vid detta alternativ.

I detta sammanhand kunde framhållas, att man genom vissa modifikatio-

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

ner beträffande alternativen 1 och lil torde kunna minska några av de för dem angivna nackdelarna. Sålunda kunde man tänka sig, att lantbrukshögskolestyrelsen vid alternativ I —- till förebyggande av slitningar rörande försöksdjurens användning — verkställde en bestämd delning av resurser och uppgifter mellan de olika förekommande institutionerna. Likaså kunde alternativ lil jämkas därhän, att åtminstone i vissa avseenden ett samarbete ordnades mellan försöksanstalten och högskolan (gemensam styrelse, bibliotek och i viss mån laboratorium). Vid modifikationer av alternativen I och III på nu antytt sätt komme dessa två att närma sig varandra.

Efter en redogörelse huru vid överläggningarna med sakkunniga olika meningar framkommit vid värdesättning av de olika alternativen har utredningsmannen slutligen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för genomförande av omorganisationen enligt alternativ I.

Yttrandena över 1935 års utredningsmans förslag, i vad det angår försöksorganisationens ställning till lantbrukshögskolan, hava hänfört sig i huvudsak till de i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten uppställda alternativen. I yttrandena, i den mån dessa inhämtats över såväl betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten som promemorian rörande jordbruksförsöksverksamheten, har härvid principiellt ej gjorts skillnad mellan organisationen av de olika slagen av försöksverksamhet. Till förmån för en huvudsaklig tillämpning av alternativ I i berörda hänseende hava följande av de över utredningarna hörda uttalat sig nämligen lantbruksstyrelsen, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för lantbrukshögskolan, hushållningssällkapens ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, avelsföreningen för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för fjällras och svenska svinavelsföreningen. Lantbrukshögskolans lärarråd har beträffande försöksverksamheten på jordbruksområdet förordat förslaget örn verksamhetens organiserande i en institution vid lantbrukshögskolan samt beträffande husdjursförsöksverksamheten anslutit sig till alternativ II med viss modifiering. Statskontoret har funnit naturligt, att intimare samarbete än tidigare komme till stånd mellan försöks- och undervisningsverksamheten, men har ej ansell sig kunna bedöma huruvida samarbetet borde ordnas enligt alternativ I eller II. Svenska fjäderfäavelsföreningen har tillstyrkt en organisation enligt antingen alternativ 1 eller alternativ II. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap samt föreståndaren för institutet för husdjursförädling i ett av styrelsen för nämnda institut överlämnat yttrande har förordat alternativ lil.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava uttalanden till förmån för alternativ III gjorts av förvaltningsutskotten i Stockholms läns och stads, Uppsala, Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs läns hushållningssällskap. Nio förvaltningsutskott, nämligen Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Älvsborgs läns norra och södra, Värmlands, örebro, Västmanlands och Västernorrlands läns hushållningsällskap hava förordat alternativ II. Övriga förvaltningsutskott hava anslutit sig till alternativ I

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsen-

Y granden.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

det på jordbruksområdet hava förordat, att de speciellt för försöksverksamhet inrättade institutionerna sammanhölies inom en särskild anstalt, sidoordnad med lantbrukshögskolan, men i intimt samarbete med densamma och underställd gemensam styrelse med högskolan.

Lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans styrelse, vilka givit sin anslutning till en organisation av försöksverksamheten huvudsakligen enligt alternativ I, hava förordat ,att institutionerna för husdjursförsök och för jordbruksförsök i terminologiskt hänseende skildes från undervisningsinstitutionerna och erhölle en gemensam benämning, enligt lantbruksstyrelsen förslag statens jordbruksförsöksanstalt, enligt högskolestyrelsens förslag lantbruksförsöksanstalten. Högskolestyrelsen har föreslagit, att verksamheten inom denna anstalt skulle bedrivas genom två huvudavdelningar, av vilka den ena skulle hava husdjursförsöken, den andra jordbruksförsöken till föremål.

Ur de avgivna yttrandena må ytterligare anföras följande.

Lantbruksakademien har förutsatt nära kontakt mellan den statliga försöksverksamheten och lantbrukshögskolan såväl i fackligt som administrativt hänseende.

Denna kontakt syntes kunna organisatoriskt åvägabringas antingen på det sättet, att de särskilda grenarna för försöksverksamheten knötes till högskolan i form av särskilda försöksinstitutioner, eller också i den formen att försöksavdelningarna sammanfogades till en försöksanstalt, som samordnades med lantbrukshögskolan under gemensam ledning. Båda dessa vägar syntes framkomliga. Vid prövning av denna organisationsfråga hade lantbruksakademien kommit till den uppfattningen, att det ur försöksverksamhetens synpunkt vore till fördel, att verksamheten sammanhölles inom en särskild anstalt. Samarbetet mellan olika grenar av försöksverksamheten, vilket för akademien framstode såsom särskilt betydelsefullt, syntes icke lika effektivt och i samma utsträckning kunna åvägabringas och upprätthållas, därest de olika försöksavdelningarna bildade skilda institutioner vid högskolan. Akademien önskade i detta sammanhang även hävda den ståndpunkten, att försöksverksamheten icke rimligen borde i betydelse anses underordnad undervisningen. Båda vore lika beroende av varandra, och båda vore lika viktiga. Detta förhållande borde enligt akademiens mening komma till uttryck på det sättet, att vid sidan av lantbrukshögskolan upprättades en särskild lantbruksförsöksanstalt för handhavande av den praktiskt inriktade försöksverksamheten på jordbrukets område. Högskolan och försöksanstalten borde naturligtvis hava gemensam styrelse, och även på andra sätt borde anordningar vidtagas för åstadkommande av god kontakt och intimt samarbete mellan dem.

Av vad nu sagts beträffande de allmänna organisatoriska problemen framginge, att akademien beträffande husdjursförsöksverksamheten närmast förordade det förslag, som utredningsmannen betecknat såsom alternativ I, men samtidigt att denna institution inordnades såsom särskild avdelning i försöksanstalten. I själva verket torde det vara nödvändigt, att husdjursförsöken organisatoriskt knötes nära samman med växtodlingsförsöken. Inom vårt jordbruk dominerade foderväxtproduktionen, och dess grödor skulle förädlas genom husdjursskötsel^ Alla de gemensamma försöksproblem, som på grund därav uppstode, kunde knappast väntas få en fullt tillfredsställande

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 95

behandling, därest icke försöksavdelningarna stöde i omedelbar kontakt med varandra.

Nödvändigt vöre emellertid, att anordningar vidtoges för undvikande av friktion och tvister mellan försöksanstalten och lantbrukshögskolans motsvarande institutioner med avseende på utnyttjandet av tillgängliga resurser för forsknings- och försöksverksamhet ävensom för undervisningsverksamheten.

Styrelsen för centralanstalten för forsö k sväsen det på jordbruksområdet har föreslagit, att försöksverksamheten på växtodlingens och husdjurskötselns områden organiserades i form av en särskild försöksanstalt med fem avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning, en betes- och vallavdelning och en husdjursavdelning.

Vad särskilt anginge den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen ville styrelsen framhålla, att icke minst genom utbyggandet av försöksgårdsorganisationen och den föreslagna utvidgningen av den lokala fältförsöksverksamheten de centrala administrativa bestyren nödvändigt måste bliva ganska omfattande. Åt upplysningsverksamheten måste ävenledes ägnas mera uppmärksamhet än hittills. Därvid vöre det icke tillräckligt att i olika former använda sig av det tryckta ordet. Även muntlig undervisning i form av fortbildningskurser för konsulenter och lärare, instruktionskurser för medhjälpare inom försöksverksamheten, radioföredrag, demonstrationer ute i bygderna med tillhörande föredrag m. m. borde förekomma. Vid genomförandet av denna undervisningsverksamhet borde icke endast tjänstemän tillhörande upplysningsavdelningen medverka; tvärtom borde försöksmännen själva liksom också lärarna vid lantbrukshögskolan i största möjliga utsträckning anlitas härför. Men erfarenheten hade visat, att ett gott resultat av upplysningsverksamheten inom alla grenar av försöksverksamheten icke kunde ernås, med mindre upplysningsverksamheten organiserades och koordinerades. Detta borde vara den kanske viktigaste uppgiften för försöksanstaltens administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen ansåge det likväl tänkbart, även att försöksverksamheten organiserades i form av särskilda försöksinstitutioner knutna tili lantbrukshögskolan, men denna organisationsform vore behäftad med allvarliga svagheter. Först och främst torde det vara förenat med betydande svårigheter att på den vägen få till stånd det intima och fortlöpande samarbete mellan de olika grenarna av försöksverksamheten, vilket med verksamhetens utveckling bleve alltmera nödvändigt, i den mån försöksverksamheten gjorde framsteg, bleve de föreliggande utredningsproblemen alltmer komplicerade, och i själva verket komme i fortsättningen lösandet av kanske flertalet försöksuppgifter att kräva samverkan mellan försöksmän och resurser tillhörande olika grenar av verksamheten. Men det vore väsentligt enklare att organisatoriskt ordna en sådan samverkan, örn de olika grenarna av försöksverksamheten sammanhölles i en gemensam anstalt, än om denna skulle vara splittrad på olika försöksinstitutioner. Det torde vidare vara svårt att med nu berörda organisationsform få försöksverksamhetens intressen på ett lämpligt sätt företrädda i styrelsen. Ett framkommet förslag, att en ledamot av styrelsen skulle vara ordförande i försöksråd jämte arbetsutskott och samtidigt föredragande för försöksfragor i .styrelsen kunde förefalla ändamålsenligt, men anordningen torde vid tillämpningen knappast kunna väntas fungera tillfredsställande. I varje lidi torde det erfordras, alt vederbörande styrelseledamot kunde offra en betydande tid för ifrågavarande uppdrag, vilket torde förutsätta, att han

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

kompenserades med ett icke alltför blygsamt arvode, och vidare att ett kansli ställdes till hans förfogande.

Lantbrukshögskolans styrelse, som enligt vad förut angivits i huvudsak anslutit sig till alternativ I, har vid sitt ställningstagande särskilt uppehållit sig vid en jämförelse mellan nämnda alternativ och alternativ II. Styrelsen har härvid anfört i huvudsak följande.

Vid ett förverkligande av den i alternativ II uttryckta organisationsplanen komme ett mycket vidsträckt arbetsfält att erbjuda sig för de ledande befattningshavarna. Dessa skulle hava att svara för såväl undervisningen och den forskningsverksamhet, denna förutsatte, som ock försöksverksamhetens på mera omedelbart praktiska mål riktade uppgifter. Huru lockande en dylik syntes av arbetsuppgifter ej sällan kunde te sig för både undervisaren och försöksmannen, torde det ej kunna bestridas, att därav följde stora vanskligheter. Undervisning och därtill hörande fri vetenskaplig forskning, å ena sidan, försöksverksamhet med dess koncentration på särskilda uppgifter, å den andra, vore var för sig av den vikt, att de måste för ernående av fullödiga resultat utövas med lika ihärdighet, kunskap och intresse. Därest båda uppgifterna skulle handhavas av en och samma person, torde ej sällan inträffa, att hans intresse och begåvning övervägde till förmån för den ena av uppgifterna och ej försloge för den andra, eller att hans arbetskraft genom arbetsområdenas utsträckning visade sig otillräcklig för båda. Styrelsen funne sig med hänsyn härtill ej kunna förorda det såsom alternativ II betecknade förslaget.

Även enligt alternativ I förutsattes, att de ledande befattningshavarna vid den föreslagna försöksinstitutionen, nämligen institutionsföreståndaren och de två laboratorerna handhade undervisningsuppgifter. Dessa inskränkte sig emellertid till föreläsningsserier å c:a 10 timmar årligen angående försöken jämte demonstrationer. Den undervisning, som sålunda föresloges att påläggas dessa befattningshavare, vore ej av den omfattning, att deras huvudsakliga verksamhet därigenom förrycktes. Ej heller kunde den enligt detta alternativ erforderliga skyldigheten för ifrågavarande befattningshavare att i samarbete med vederbörande professorer i undervisningsämnena handleda licentiatstuderande inverka väsentligt hindrande på försöksverksamheten. Då behov uppstode för sådana studerande att följa försök, som ej bedreves vid undervisningsinstitutionerna, stöde det klart för styrelsen, att de studerande borde beredas tillfälle att utföra dessa försök å vederbörande försöksavdelning. Styrelsen ansåge sig helt kunna räkna med densamma underställda befattningshavares lojalitet för en fruktbar samverkan mellan undervisningens och försöksverksamhetens målsmän till fromma för här avsedda studerandes vetenskapliga forskning. Ett motsatt förhållande skulle leda till den dubbeluppsättning av försöksanordningar, som styrelsen ansåge böra undvikas.

Lantbrukshögskolans lärarråd, som i princip får anses hava närmast anslutit sig till alternativ II, hävdar den meningen, att någon markerad gräns emellan forskning och försöksverksamhet icke kunde dragas. Lärarrådet föreslår därför, att forskningsverksamheten på både husdjursskötsel^ och det egentliga jordbrukets område inorganiseras i högskolan. Det vore därvid principiellt och organisatoriskt att föredraga, att undervisning och försöksverksamhet fördelades mellan institutionerna på så-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

dant sätt, att inom dessa så långt möjligt samma områden omspändes för både undervisning och försöksverksamhet. Vidare anföres:

I vad förslaget enligt alternativ I avsåge viss undervisning åt licentiatstuderande genom försöksinstitutionens ledande krafter och sådana studerandes mottagande å försöksinstitutionen för forsknings- och försöksarbete, funne lärarrådet förslaget otillfredsställande. Härigenom skulle nämligen en av högskolans viktigaste uppgifter till avsevärd del överflyttas på en i förhållande till högskolan friställd institution, vid vilken lärarrådet ej ägde någon möjlighet att vid tillsättande av befattningar tillgodose högskolans krav på kvalifikationer för uppgiftens fullgörande.

Jämfört med alternativ III erbjöde alternativ I en viktig fördel därutinnan, att ett nära samarbete mellan högskolan och försöksinstitutionen komme till stånd. Härigenom kunde de vid den praktiska försöksverksamheten framkomna rönen och erfarenheterna beaktas inom undervisningen, varjämte den större litteraturkännedom som undervisningen krävde av högskolans lärare, kunde komma den praktiska försöksverksamheten till godo. Vid realiserandet av alternativ I hade dessutom studenterna bättre möjligheter att skaffa sig kännedom örn nämnda försöksverksamhets metoder och resultat.

Hushållningssällskapens ombud hava förmenat, att mellan alternativ I och alternativ II knappast kunde beräknas föreligga någon principiell skillnad vid en definitiv utformning, under det att mellan dessa båda alternativ, å ena sidan, och alternativ III, å den andra, en verklig principiell olikhet förelåge.

Enligt ombudens mening vore alternativ III behäftat med allvarliga svagheter. Det hade icke tillräckligt tagits hänsyn till, att försöksverksamhet måste bedrivas såväl vid högskolan som vid försöksanstalten. Om så ej skedde kunde det befaras, att undervisningen vid högskolan alltför mycket avlägsnade sig från de praktiska problem, som vore aktuella för jordbruket och förlorade kontakten med jordbruksnäringen. Örn försöksverksamheten isolerades från läroanstalten, kunde ej heller verksamhetens resultat föras ut i det praktiska jordbrukets tjänst, ty detta måste i stort sett ske genom de tjänstemän och lärare, som utbildades vid högskolan. Men för att dessa skulle kunna fylla denna viktiga uppgift, torde det vara nödvändigt, att de under utbildningstiden själva fått se och deltaga i försöksverksamhet. Det förefölle slutligen sannolikt, att alternativ lil skulle föranleda väsentligt större sammanlagda anspråk på anslag med svårare avvägning mellan de båda verksamhetsgrenarna, varigenom båda i längden skulle bliva lidande.

Föreståndaren för institutet för husd j ursförädling, som förordat alternativ III, har i huvudsak anfört följande.

Försöksverksamhetens uppgift vore och måste vara av rent praktisk natur: den skulle tillgodose de praktiska djuruppfödarnas behov av förbättringar i deras näring. Därför måste målet för försöksverksamheten —- ehuru den givetvis skulle basera sig på vetenskaplig metodik och ehuru den ofta kunde komma att utgöra ett arbete på lång sikt —- bliva inriktat på aktuella praktiska problem. Denna uppgift och detta mål måste helt dominera arbetet inom försöksverksamheten, och alla frågor örn annat utnyttjande av densamma måste räknas till andrahandsfrågornas kategori. Eljest förelåge stor risk att försöksverksamheten icke skulle kunna fylla de krav, som man vore berättigad alt ställa. Då nu alternativ lil vore det enda av de i betänkandet behandlade alternativen, som i princip tillgodosåge de leii- framförda synpunkterna,

Milling till riksdagens pr niokall 10116. 1 sand. Nr 167. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

syntes det därmed vara fullt motiverat att endast detta alternativ borde kunna förordas.

Olika skäl hade emellertid i betänkandet framförts mot att alternativ III skulle komma till utförande.

Det hade sålunda framhållits, att den fristående karaktären hos försöksverksamheten skulle innebära att den icke kunde giva lantbrukshögskolan tillräckligt stor nytta från undervisningens synpunkt. Givetvis utnyttjades försöksverksamheten för undervisningsändamål mycket effektivare enligt betänkandets alternativ II. Men detta förhållande hade som konsekvens just en av alternativets II stora svagheter. Det vore visserligen önskvärt, att de personer, som vore direkt upptagna av försöksverksamheten, genom ett antal föreläsningar eller demonstrationer borde delgiva sina kunskaper till de studenter, som kunde draga nytta därav i sin blivande verksamhet. Detta kunde också utan olägenhet ske enligt alternativ III och betydde icke någon inskränkning i försöksverksamhetens fristående ställning eller i dess dominerande arbetsuppgift, utan innebure i själva verket en fördel, då härigenom försöksmännen bättre lärde känna vilka av de studerande, som kunde tänkas vara lämpliga som blivande försöksmän. Det borde heller icke möta några hinder att de, som hedreve högre och mera självständiga studier vid lantbrukshögskolan, bereddes tillfälle att få utföra specialundersökningar inom försöksinstitutionen, liksom redan nu hospitanter mottoges för samma ändamål vid institutet för liusdjursförädling. Ett ännu större utnyttjande av försöksmännens krafter och tid -—- såsom föreslagits i alternativ II ■— skulle däremot innebära en direkt försvagning av deras möjligheter som försöksmän. Vad som alltså under inga omständigheter borde få förekomma, vore att de högst kvalificerade försöksmännen tvingades åtaga sig huvudparten och den mera rutinmässiga delen av undervisningen, ty detta skulle innebära en allvarlig fara för försöksverksamhetens effektivitet.

En annan av de olägenheter, som enligt betänkandet ansåges vidlåda alternativ III, vore att det skulle innebära en dubblering av arbetet och arbetsuppgifterna i det att inom lantbrukshögskolans husdjursavdelningar likartade frågor skulle kunna komma till behandling. Härtill vore först att anmärka att de problem, som högskoleprofessorerna komme att bearbeta, antagligen endast till en mindre del komme att sammanfalla med försöksverksamhetens frågor. Men därutöver komme att själva talet örn dubbleringar av arbetet som regel vore missvisande. Då det gällde den mera administrativa delen av försöksverksamheten kunde naturligtvis dubbleringar av arbetet äga rum, vilka dock utan tvivel kunde undvikas genom samarbete och överenskommelser. Däremot kunde en dubblering av det egentliga forsknings- eller försöksarbetet knappast förekomma. Att likartade eller rent av samma frågor studerades av olika forskare eller olika institutioner innebure som regel intet dubbelarbete: den ene angrepe frågorna på sitt sätt och den andre på sitt. Möjligheten att likartade frågor behandlades av flera personer betydde därför nästan undantagslöst att dessa frågor finge en allsidigare belysning, varigenom säkrare resultat kunde dragas av dem.

Slutligen hade mot alternativ III anmärkts att på grund av kostnadsskäl de försöksresurser, som enligt detta alternativ skulle kunna ställas till försöksmännens förfogande, skulle bliva avsevärt mindre än enligt de övriga alternativen. Det vore givet, att försöksresurserna måste göras tillräckligt stora, och därför kunde denna anmärkning naturligtvis tänkas bliva avgörande. Men det måste ihågkommas, att försöksresurserna till väsentlig del utgjordes av engångskostnader. Och då måste man fråga sig örn icke •— när man betraktade frågan från nationalekonomisk synpunkt och på längre sikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

— de större kostnaderna i hög grad skulle övervägas av de fördelar den svenska husdjursskötseln skulle hava, om den statliga försöksverksamheten på detta område ordnades verkligt effektivt.

Utöver de institutioner, som av utredningsmannen föreslagits skola inordnas i lantbrukshögskolan har från vissa håll ifrågasatts anordnande av särskilda institutioner för övertagande av den verksamhet, som utövas av svenska betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen. Denna ståndpunkt har intagits av lantbrukshögskolans lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom Stockholms stads och läns samt Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Lantbruksakademien samt Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava förordat särskild huvudavdelning beträffande betes- och vallfrågor. Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har betonat, att därest staten övertoge föreningens verksamhet, denna borde bedrivas antingen genom en med jordbruksavdelning jämställd avdelning inom en försöksanstalt eller genom en särskild institution vid lantbrukshögskolan.

Beträffande försöksresultatens publicering har behovet av en ordnad upplysningsverksamhet på försöksverksamhetens alla områden, bland annat genom försöksresultatens spridande medelst tryckalster, betonats i flera av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hava utgått från att publicitetsverksamhet skulle ingå i den av dem, på sätt tidigare nämnts, förordade administrations- och upplysningsavdelningens uppgifter.

Lantbrukshögskolans styrelse har, under förmälan att högskolans bibliotekarie vore verksam vid redigeringen av högskolans publikationstryck, ansett, att bibliotekarien borde medverka vid den arkiv- och publikationsverksamhet, som av 1931 års utredningsmän föreslagits skola tilläggas sekreteraren å en administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen funne det emellertid angeläget att vitsorda behovet av en god organisation för ifrågavarande ändamål och föreställde sig att i en framtid för denna verksamhets tillgodoseende kunde bliva erforderligt att anvisa särskild arbetskraft. Den allmänna upplysningsverksamhet, som borde åligga den administrativa avdelningen, ansåge styrelsen böra ledas av de fackliga avdelningarnas föreståndare, vilka borde erhålla härför skickade medhjälpare.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har anfört, att även örn en del av upplysningsverksamheten kunde och även borde förläggas till de olika fackavdelningarna, lunnes dock en mera allmän upplysningsverksamhet, som borde ombesörjas inom särskild administralionsavdelning. Genom denna avdelning borde exempelvis övervakas, att försöksresultaten bleve i tid bearbetade och offentliggjorda, samt att de sedan vid lämpliga tidpunkter i form av flygblad, populära kortfattade tidningsartiklar och dylikt effektivt spredes till den stora allmänhet, som skulle hava den ekonomiska nyttan av försöksverksamhetens arbeten och undersökningar.

L a n l b r u k s högskolans I ä rarr å d har anfört, att högskolans

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

publikationsverksamhet lämpligen borde ordnas genom två serier, en för de vetenskapliga arbetena och en för de populära skrifterna.

Mot det enligt såväl alternativ I som alternativ II framställda förslaget, att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska analyserna skulle utföras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium har framställts erinran allenast av styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet, som härom anfört i huvudsak följande.

Den åsikten hade uttalats, att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska analyserna skulle kunna verkställas vid lantbrukshögskolans kemiska institution. Med hänsyn till de betydligt ökade krav på omfattningen av analysverksamhet, som försöksverksamheten kunde väntas ställa redan inom en nära framtid, och som längre fram med säkerhet komme att ytterligare accentueras, hade styrelsen svårt att förstå, att högskolans kemiska institution, som icke varit avsedd för en tillnärmelsevis så stor analysbörda, skulle kunna gå i land med denna uppgift. I detta sammanhang ville styrelsen framhålla, att den laboratorieutrustning för geologi och torvbiologi, som övertagandet av mosskulturföreningens verksamhet gjorde erforderlig, lämpligen torde böra anknytas till det kemiska driftslaboratoriet. Styrelsen skulle på nu angivna grunder anse det vara välbetänkt, att redan från början ett särskilt driftslaboratorium inrättades för försöksverksamheten.

Utredningsmännens förslag om de för försöksverksamheten erforderliga kamrerargöromålens handhavande genom lantbrukshögskolans kamrerarexpedition har mött gensaga allenast av förut omförmälda reservant i lantbrukshögskolans styrelse. Enligt hans mening vore den föreslagna anordningen mindre lämplig, enär den, som vid den ifrågasatta försöksanstalten skulle handlägga ekonomiska ärenden, borde stå i ständig och intim kontakt med bokföringen. Därför borde en särskild kamrerare anställas vid administrationsavdelningen.

Departements- Den anknytning till lantbrukshögskolan, som skulle följa enligt 1931 års chefen. riksdagsbeslut örn försöksverksamhetens på jordbruks- och husdjursområdena förläggning till Ultuna, avsågs ej skola bliva av allenast lokal natur. Jämväl i organisatoriskt hänseende åsyftades ett sammanförande av lantbrukshögskolan och försöksorganisationen, i det bådas verksamhet, som till stor del förutsatte gemensamma resurser, skulle sortera under samma styrelse. Det förslag om särskild styrelse för försöksorganisationen, vilket framlagts av 1931 års utredningsmän, innebär därför ett väsentligt avsteg från förutsättningarna vid 1931 års riksdag. Den enligt nämnda förslag uppkomna klyftan mellan lantbrukshögskolan och försöksverksamheten markeras än mer genom anordnandet av försöksverksamhetens organisation i övrigt som en sluten administrativ enhet. Denna organisationsform förutsätter helt naturligt i princip egna tillgångar, även där ett gemensamt begagnande av sådana till undvikande av kostsamma dubbeluppsättningar synes ligga närmast till hands. Såsom framgår av återgivna yttranden över förslaget har detta också, i vad däri förordats skilda styrelser för lantbrukshögskolan och försöks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

organisationen, allmänt mött invändningar, varjämte i flertalet av yttrandena givits uttryck åt uppfattningen, att en närmare anknytning även i övrigt mellan högskolan och försöksverksamheten borde komma till stånd.

Sistnämnda uppfattning delas av mig, och detta ej blott därför, att gemensam ledning och i avsevärd utsträckning gemensamma materiella resurser för båda ifrågavarande verksamhetsgrenar utan tvivel möjliggöra de lägsta driftkostnaderna. Jag anser tillika, och framfört allt, att undervisningsverksamheten och i samband därmed bedriven forskning på lanthushållningens område samt den på samma område inriktade försöksverksamheten genom ett närmare sammanförande erhålla bättre förutsättningar att tillfredsställande fylla sina uppgifter. Det har i åtskilliga av de avgivna yttrandena särskilt framhållits nyttan ur högskolans och undervisningens synpunkt av det krafttillskott ett tillförande till högskolan av den praktiska försöksverksamheten skulle utgöra. Av vad jag redan anfört torde framgå, att jag tillfullo biträder en sådan mening. Även lantbrukshögskolans verksamhet torde böra väsentligen vara inriktad på praktiska mål. För dessas uppnående erfordras emellertid ingående studium av teoretiska discipliner, vilka bilda grundlag för lösande av praktiska uppgifter. Men är det riktigt, att teoretisk och praktisk verksamhet komplettera varandra på undervisningens och den i samband därmed stående forskningens område, bör motsvarande gälla beträffande den vid högskolan bedrivna forskningen, å ena sidan, och den på mera omedelbart praktiska uppgifter inriktade försöksverksamheten, å den andra. Det torde härvid böra ihågkommas, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vars uppgift angivits vara att genom försök och utredningar lösa praktiska spörsmål, före lantbrukshögskolans tillkomst i sig inneslöt avdelningar för teoretisk verksamhet inom kemiens, botanikens och bakteriologiens områden. Dessa avdelningar hava alltså inrättats emedan de ansetts behövliga för försöksverksamheten. Med denna erfarenhet för ögonen torde det vara befogat påstå, att liksom en anknytning till lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på lantbruksområdet skulle i hög grad gagna högskolans verksamhet, på samma sätt skulle försöksverksamheten vinna i effektivitet genom en sådan anordning.

Då jag alltså förordar en närmare samverkan mellan lantbrukshögskolan och försöksverksamheten, måste frågan örn sättet härför övervägas. Härvid må erinras örn de alternativa förslag, som framställts av 1935 års utredningsman i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten. Jag torde därvid få bortse från hans såsom alternativ III betecknade linje, vilken i princip innebär ett förslag, som jag enligt det anförda funnit oantagbart.

Vid en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan alternativ I och II visar det sig, att de beräknade såväl engångskostnaderna som sammanlagda årskostnaderna skulle vid genomförande av alternativ II ställa sig något lägre än vid en lösning enligt alternativ I. I själva verket äro skillnadsbeloppen så små, att de vid ett ställningstagande till förslagen knappast kunna anses giva utslag till förmån för det ena eller det andra alternativet. Härtill kommer att en dylik jämförelse på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

är möjlig allenast i avseende å organisationen av husdjursförsöksverksamheten, då alternativa förslag ej utförts beträffande jordbruksförsöksverksamheten. Det torde emellertid vara befogat utgå från, att en organisation av sistnämnda försöksverksamhet enligt alternativ II ej heller skulle medföra väsentliga olikheter ur kostnadssynpunkt i jämförelse med alternativ I.

Med hänsyn till det anförda torde frågan om det inbördes företrädet mellan alternativen I och II få bedömas huvudsakligen ur synpunkten av alternativens praktiska lämplighet. Det torde härvid kunna sägas, att den samverkan mellan högskolan och försöksverksamheten, jag nyss förordat, skulle mest fullständigt uppnås enligt alternativ II. Men enligt min mening, vilken jag delar med de flesta av dem, som yttrat sig över de gjorda utredningarna, skulle detta alternativ föra för långt och innebära stora risker för både undervisning och försöksverksamhet genom splittring av de ledande befattningshavarnas uppgifter. Berörda olägenheter skulle undvikas genom tilllämpning av alternativ I, utan att därför det mera väsentliga av de fördelar, alternativ II vill vinna, torde behöva gå förlorat.

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag — i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ I av 1935 års utredningsmans förslag — alt såsom centralorgan för försöksverksamheten inrättas vid lantbrukshögskolan två särskilda institutioner, underställda högskolans styrelse men med avgränsade uppgifter, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök. Den från högskolans övriga institutioner avvikande ställning dessa institutioner komme att intaga, torde föranleda, att deras utgifter och inkomster böra regleras i specialstater ungefär på motsvarande sätt, som nu sker beträffande de till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande avdelningarna. Något hinder torde ej heller böra möta, att försöksinstitutionernas särställning utåt markeras genom särskilda från undervisningsväsendets terminologi avvikande beteckningar, exempelvis »anstalten för jordbruksförsök» och »anstalten för husdjursförsök». I vissa yttranden framförda förslag om inrättande härutöver av särskilda institutioner för specialområden av försöksverksamheten kan jag ej biträda.

I anslutning till vad lantbrukshögskolans styrelse framhållit torde hinder ej möta, att försöksinstitutionernas ledande befattningshavare under ett mindre antal timmar årligen vid högskolan föreläsa rörande försöken och i samband därmed utföra lämpliga demonstrationer av desamma, under förutsättning att deras egentliga uppgift därigenom ej åsidosättes. Likaledes synes det naturligt, att lantbrukshögskolans studerande, som bereda sig för agronomi licentiatexamen, erhålla tillfälle att å försöksavdelningarna under behörig ledning utföra egna studieuppgifter.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation behöva frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner. Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stå under gemensam ledning av högskolans rektor, blir detta fallet jämväl med cheferna för för söksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild administrations- och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då ge-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. W*5

nom en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna, såsom i ett senare sammanhang skall närmare angivas, de uppgifter torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola åvila sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov, såsom av driftslaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, torde tillgodoses i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att för tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillföras högskolan.

Anförda synpunkter på försöksverksamhetens allmänna organisation avse allenast att angiva de yttre linjerna för densamma samt att utgöra en grund för bestämmande av organisationens behov av arbetskrafter, lokaler och andra resurser. Åt Kungl. Majit torde böra överlämnas att i samverkan med lantbrukshögskolans ledning utfärda närmare bestämmelser om försöksverksamhetens anordning inom ramen av den utav statsmakterna fastställda huvudplanen.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök.

1931 års utredningsmän, som, enligt vad förut angivits, förordat, att av dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt skulle innehålla tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning och en husdjursavdelning, hava beträffande jordbruksavdelningen förutsatt, att denna skulle i huvudsak arbeta med samma uppgifter, som förut tillkommit centralanstaltens jordbruksavdelning. Härjämte har betonats att avdelningen borde inom sig rymma full kompetens för upptagande av torvjordoch vallproblem.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation hava utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna, eller huruvida avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd av en försöksledare. De anföra härom:

Även om den förra organisationsformen förefölle vara den smidigaste, särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas verksamhetsområden alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen det dock lämpligast att välja den senare. Utredningsmännen ansåge nämligen, att alla behöriga intressen bäst tillgodosåges, örn avdelningen på ett rationellt sätt uppdelades på underavdelningar, och särskilt ville utredningsmännen framhålla, att man därigenom torde få de hästa garantier för att de speciella uppgifter, som förut åvilat mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen, alltjämt komme att bliva tillgodosedda. Vid förslag örn benämning på respektive underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat att orden »mosskultur» och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten sedan decennier varit van att vända sig till institutioner med dessa namn. För att åstadkomma en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar föresloge utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans område, varvid den ena inriktades på agrikulturfysikali.sk oell den andra på agrikulturkemisk

1931 års utredningsmän.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes växtodlingsbetonade, den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning och den andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hava utredningsmännen föreslagit inrättande av underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning samt för betes- och vallodling. Om de olika underavdelningarnas närmare uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem, huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen i den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning. Till denna underavdelning hörde jämväl frågor örn tillämpandet av kemiska metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen vore att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras. I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig .vid bearbetning av resultaten från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning även i fråga örn försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning. Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling. Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det vore av stor vikt, att denna underavdelning organiserade en ordnad försöksverksamhet för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige som i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruks-

Kunql. Maj:ts proposition nr 167.

området snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den mån det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

En av underavdelningarna skulle förestås av jordbruksavdelningens föreståndare, de övriga underavdelningarna av var sin förste försöksledare.

I avgivna yttranden över utredningsmännens förslag i nu berörda hänseende har lämpligheten av angiven indelning i underavdelningar av jordbruksavdelningen blivit ifrågasatt av, bland andra, lantbruksstyrelsen, som härom anfört i huvudsak följande.

Vad anginge avdelningen för kulturteknik och mossodling funne lantbruksstyrelsen denna sammankoppling mindre lycklig. Mossodlingen hörde enligt lantbruksstyrelsen förmenande så intimt samman med odlingen i allmänhet, att dess spörsmål lämpligast borde handhavas av dem, som företrädde den övriga odlingen på skilda områden. Lantbruksstyrelsen ansåge sig vidare böra ifrågasätta, huruvida en särskild underavdelning för forskningsoch försöksverksamheten på kulturteknikens område borde upprättas. Deu förnämsta kraften på detta område syntes lantbruksstyrelsen vara att förvänta hos den, som företrädde detta ämne vid högskolan och som där måste bedriva forskning på området. Att under sådana förhållanden upprätta en avdelning för delta slags forskning under mindre fackkunnig överledning syntes lantbruksstyrelsen mindre planmässigt. Då detta forskningsområde icke ens av utredningsmännen ansetts mera omfattande än att det kunde företrädas av en underavdelning under jordbruksavdelningen, syntes det lantbruksstyrelsen, som om frågan örn denna forskning bäst och mest rationellt löstes genom att professorn i ämnet vid högskolan utrustades med erforderliga arbetskrafter.

Jämväl jordbruksavdelningens uppdelning i övrigt syntes lantbruksstyrelsen enligt förslaget knappast fullt rationell. Det syntes lantbruksstyrelsen tveksamt, huruvida en så bestämd schematisk uppdelning av avdelningarna kunde och borde ske. De olika områdena grepe till synes allt, för mycket in i varandra, för att detta skulle vara fullt lämpligt. Av stor vikt vore emellertid, att jordbruksavdelningen utrustades med specialister på de områden, som tillhörde avdelningen, i sådan omfattning att dess verksamhet kunde bliva fullt effektiv.

1935 års utredningsman, som förordat svenska mosskulturföreningens samt svenska betes- och vallföreningens bibehållande vid sin nuvarande verksamhet, har, efter förutskickande att den av honom föreslagna jordbruksinstitutionen borde ledas av en befattningshavare i professors ställning med två förste försöksledare såsom hans närmaste män, beträffande institutionens organisation anfört i huvudsak följande.

Det förutsattes, att de tre förnämsta befattningarna (tjänsterna såsom föreståndare och förste försöksledare) komme att innehavas av framstående försöksmän med olika specialkunskaper. Sålunda torde en böra vara specialist inom försöksområdet beträffande jordbearbetning och ogräsbekämpning, en i gödsling och kalkning samt den tredje inom området för växtodling i allmänhet. -— Utredningen hade ansett sig ej böra föreslå en bestämd uppdelning av institutionen i underavdelningar. De olika arbetsområdena grepe in i varandra, och huvudvikten i arbetet måste läggas än på det ena och än

Yttranden.

1935 års utredningsman.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

på det andra specialområdet. En viss frihet i organisationen vore därför att föredraga. Detta vöre även påkallat med hänsyn därtill, att ett flertal försök torde komma att utföras såsom kombinerade försök sålunda, att två eller flera faktorer samtidigt varierades, t. ex. kombinerade sort- och gödslingsförsök. — Givetvis borde föreståndaren vara chef för institutionen samt för de statliga försöksgårdarna, men det förutsattes, att han i avseende å fackarbetet läte de två första försöksledarna intaga en ganska självständig ställning.

I frågan om jordbruksförsöksinstitutionens organisation hava de, som yttrat sig däröver, givetvis varit bundna av sitt ställningstagande till den tidigare avhandlade frågan om statens övertagande av svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens försöksuppgifter. Härav har blivit en följd, att allenast i de yttranden, där ett införlivande med den statliga verksamheten av föreningarnas försöksuppgifter blivit förutsatt, full hänsyn tagits till de arbetsuppgifter, som böra åvila jordbruksförsöksinstitutionen med den planläggning av försöksverksamheten, jag förordat.

Lantbruksstyrelsen har gjort följande allmänna uttalande om de uppgifter, som enligt dess mening borde tillhöra en i föreslagen jordbruksförsöksanstalt ingående jordbruksavdelning.

Jordbruksavdelningen borde

1) handhava den praktiska försöksverksamheten på växtodlingsområdet (jordens brukning, gödsling och dränering samt egentlig växtodling) i förekommande fall och särskilt i fråga om foderväxtodlingen i samarbete med statligt understödd verksamhet på motsvarande område ävensom med anstaltens husdjursavdelning;

2) utöva överledningen av den lokala försöksverksamheten och, i den mån det kunde ske, utnyttja resultaten därav för sin allmänna verksamhet; samt

3) i den mån så påfordrades, handhava kontrollen över odlingsvärdet hos i marknaden förda nya sorter och stammar av jordbrukets kulturväxter.

I övrigt har i de yttranden, där jordbruksförsöksinstitutionens närmare organisation blivit berörd, väsentligen avhandlats på vad sätt sammanförande av olika försöksuppgifter under särskild ledning ansetts kunna ske.

Styrelsen för centralanstalten för f ör s ö k s v ä s e n d e t på jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat en försöksanstalt, innefattande, förutom avdelningar för administration och upplysning och för husdjursförsök, även en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit, att jordbruksavdelningen skulle vara verksam för jordbearbetningsförsök, kulturtekniska frågor, gödslings- och kalkningsförsök, ogräsbekämpningsfrågor m. m., samt att växtodlingsavdelningen skulle omfatta sort- och stamförsök, växtföljdsproblem och försöksfrågor av metodisk art m. m.

Styrelsen har vidare anfört följande rörande det enligt styrelsens mening erforderliga behovet av uppdelning på olika avdelningar av de egentliga jordbruksförsöken.

Redan vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten på ifrågavarande områden torde det vara förenat med betydande svårigheter för en man

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

att såsom chef bedöma och leda försöksuppgifterna inom så många och i vissa fall vitt skilda områden. Härtill komme, att ett införlivande med denna försöksverksamhet av den nu utav mosskulturföreningen bedrivna försöksverksamheten på redan odlade mossjordar komme att innebära ytterligare krav på den centrala ledningen av försöksverksamheten på växtodlingens område. Styrelsen ville ytterligare framhålla, att inom flera viktiga områden för sagda försöksverksamhet, såsom beträffande jordens bearbetning och kanske framför allt i fråga örn sort- och stamförsöken, en icke obetydlig utvidgning av den nuvarande verksamheten syntes oundgänglig. På grund härav måste viss specialisering inom ledningen för försöksverksamheten på nu angivna områden anses erforderlig, och en uppdelning av verksamheten på två avdelningar, som naturligtvis måste intimt samarbeta, bleve därigenom starkt motiverad.

Lantbruksakademien har intagit en med centralanstaltens styrelse i huvudsak överensstämmande ställning till frågan om jordbruksförsökens handhavande inom särskilda avdelningar av en föreslagen anstalt.

Lantbrukshögskolans styrelse som förordat, att svenska betes- och vallföreningens samt svenska mosskulturföreningens uppgifter skulle jämte den verksamhet, som åvilade jordbruksavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, handhavas av den av styrelsen föreslagna försöksanstaltens jordbruksavdelning, har framhållit, att denna därigenom finge en betydligt större omfattning än den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning och icke längre syntes kunna sammanhållas under en enda föreståndare. Styrelsen anför vidare:

Det torde för att begränsa de olika försöksledarnas uppgifter till rimlig omfattning vara önskligt, att avdelningen uppdelades i minst tre underavdelningar med var sin föreståndare i professors ställning. Av dessa avdelningar borde en vara avsedd för jordens bearbetning, dikning, gödsling och kalkning, en för växtföljdsförsök och sortförsök samt kampen mot ogräs samt slutligen en för betes- och vallkultur. Den sistnämnda avdelningen skulle givetvis övertaga de arbetsuppgifter, som hittills åvilat betes- och vallföreningen samt dessutom vallkulturer på organogena jordar. Avdelningen för växtföljdsförsök m. m. skulle omfatta även odlingen av övriga kulturväxter å mossjordar, under det att avdelningen för jordbearbetning m. m. skulle omfatta även mossjordarnas odling och kultivcring. Varje avdelning finge sålunda förses med specialister även på detta område.

Högskolestyrelsen har vidare erinrat, att den av 1935 års utredningsman framlagda promemorian rörande jordbruksförsöksverksamhetens organisation ej såsom 1931 års utredningsmäns betänkande innebölle förslag om administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen tillägger:

En av orsakerna därtill kunde vara att, med 1935 års utredningsmans uppfattning att mosskulturföreningen samt botes- och vallföreningen lämpligen borde fortfarande bestå, mindre behov av en dylik avdelning förelegat än enligt 1931 års utredningsmäns förslag, däri förordades ett inordnande i försöksanstaltens jordbruksavdelning av nämnda föreningars uppgifter. Då styrelsen i huvudsak anslutit sig till det i sistnämnda utredningsmäns betänkande angivna förslaget örn förstatligande av föreningarnas verksamhet, funne styrelsen oundgängligt (iverväga, huruvida den ökning i de rent administrativa göromålen, som skulle uppstå, därest nämnda förslag förverkli-

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

gades, kunde bäras utan en särskild avdelning för dessa göromål. Styrelsen holle före, att förvaltningen av och tillsynen över försöksgårdar och lokala försöksfält ej kunde åläggas befattningshavare vid högskolan. Dessa uppgifter, bland vilka i början inginge en viss byggnadsverksamhet, torde vara så omfattande och maktpåliggande, att en särskild befattningshavare måste beräknas för deras tillgodoseende. Styrelsen ansåge icke hans löneställning kunna bestämmas lägre än de fackliga avdelningsförståndarnas. Han borde tilldelas arbetsbiträde för expeditionsgöromål samt vaktmästarhjälp och tillfälliga arbetskrafter.

Styrelsen har, i anslutning till det anförda föreslagit, att jordbruksförsöksavdelningen bleve organiserad på fyra underavdelningar, var och en med de uppgifter, som förut angivits.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har anfört, att han ställde sig något tveksam till styrelsens förslag om jordbruksavdelningens uppdelning, i vad anginge de tre fackavdelningarna, då dessas verksamhet på så många punkter grepe in i varandra. Huvudsaken vore emellertid, att organisationen ej bleve så fastlåst, att vid en anhopning av arbete på en avdelning ej arbetskraft från en annan avdelning tillfälligtvis skulle kunna dit överflyttas. Det vore vidare viktigt, att vid utformningen av lantbruksförsöksanstaltens organisation tillbörlig hänsyn toges till den av svenska mosskulturföreningen bedrivna verksamheten.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att försöksverksamheten på den agronomiska hydroteknikens område vore av den art, att den i allmänhet icke kunde utföras på försöksgårdarna. Lämpliga områden måste i varje särskilt fall utväljas. Både denna omständighet och det förhållandet, att hydrotekniska försök redan nu utfördes av lantbrukshögskolans hydrotekniska institution ansåge lärarrådet tala för, att denna gren av försöksverksamheten vid en eventuellt förestående omorganisation icke tillfördes jordbruksförsöksinstitutionen, utan åtminstone i huvudsak finge sortera under högskolans institution för agronomisk hydroteknik.

Departements- De försöksuppgifter, sorn skola åvila institutionen för jordbruksförsök, thelen. Synas j huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 års utredningsmän ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen framhållit, de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss mån sträcka sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt min mening vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök inom underavdelningar, på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter, som ställas till förfogande å försöksinstitutionen, böra med större frihet kunna användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och personliga förutsättningar. Det är uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare skola utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava vissa bestämda huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen bör ej utgöra hinder för en rationell användning av arbetskrafter, som till äventyrs äro skickade att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

109 Då förslag i vissa av de avgivna yttrandena framställts, att försöksuppgifter inom hydroteknikens område borde avskiljas från försöksinstitutionen och tilläggas lantbrukshögskolans hydrotekniska institution, må erinras, att, enligt vad jag förut anfört, försöksinstitutionernas arbetsuppgifter principiellt ej torde böra överföras till undervisningsinstitutionerna. I enlighet härmed torde ock den försöksverksamhet på hydroteknikens område, som ej kan anses utgöra sådan forskning, som förutsattes för högskoleundervisningens behöriga utövande, böra stå under ledning av försöksinstitutionen. Det må emellertid understrykas, att den föreslagna organisationen av försöksverksamheten överhuvud taget förutsätter ett nära samarbete mellan försöksverksamhetens och den högre lantbruksundervisningens målsmän.

Med anledning av vad lantbrukshögskolans styrelse erinrat beträffande 1931 års utredningsmäns förslag om inrättande av en administrations- och upplysningsavdelning för försöksverksamheten må framhållas att, på sätt torde framgå av vad jag tidigare anfört, någon särskild avdelning för angivna ändamål enligt min mening icke erfordras. Till frågan om den förstärkning av högskolans arbetskrafter, som kan behövas för de göromål vilka skolat ankomma på en dylik avdelning, liksom till frågan örn behovet av befattningshavare i övrigt återkommer jag senare.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök.

Såsom i en tidigare avdelning angivits har 1935 års utredningsman föreslagit, att den statliga verksamheten för husdjursförsök huvudsakligen borde omfatta husdjurens utfodring och skötsel, samt att samtliga de djurslag, som hava direkt betydelse för jordbruket, främst nötkreatur, svin och höns, men även får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns samt slutligen kaniner och pälsdjur borde vara föremål för iakttagelser inom försöksverksamheten. Hithörande uppgifter skulle alltså med tillämpning i huvudsak av omförmälda alternativ I åvila institutionen för husdjursförsök vid lantbrukshögskolan. Vidare må erinras, att, enligt samma alternativ, lantbrukshögskolans nuvarande tre husdjursinstitutioner skulle bibehållas vid hittillsvarande organisation och arbetsuppgifter men beredas vissa resurser för utförande av självständiga försök, huvudsakligen med fjäderfä, kaniner och andra smådjur, men ock under vissa förutsättningar med större djur.

Enligt alternativ I har föreslagits att institutionen för husdjursförsök vid lantbrukshögskolan skulle förestås av en professor, vilken närmast skulle svara för en av institutionens fackavdelningar, exempelvis den som sysslade med försök rörande nötkreatur och andra idislare samt hästar, och dit huvuddelen av institutionens betesförsök — även sådana med kaniner — jämväl borde förläggas. Vidare borde till försöksinstitutionen knytas ytterligare två särskilt kvalificerade försöksmän, varav den ene borde förestå institutionens avdelning för svin och den andre, såsom specialist å höns, dess fjäderfäavdelning. Dessa båda avdelningsföreståndare — som visserligen skulle underställas professorn, men dock borde inom sina fackområden få intaga cn ganska fri och självansvarig ställning — borde hava laborators ställning.

1935 års utredningsman.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Ttlranden.

I de avgivna yttrandena hava erinringar ej framställts mot utredningsmannens förslag om indelning av institutionen för husdjursförsök å avdelningar för olika uppgifter. De yttranden, som berört försöksinstitutionens organisation, hava dock väsentligen avsett förhållandet mellan den verksamhet, som föreslagits skola åvila försöksinstitutionen, å ena sidan, samt å den andra lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel. Då dessa yttranden väsentligen komma i betraktande vid ställningstagande till erforderliga resurser för försöksverksamheten, komma de att utförligare återgivas i annat sammanhang. Här må blott ur ifrågavarande yttranden anföras följande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att enligt förslaget det vore överlämnat åt ett försöksråd att avgöra, huruvida vid högskolans egna institutioner forsknings- och försöksarbete med andra djur än fjäderfä, kaniner och övriga smådjur skulle kunna bedrivas. Lärarrådet anför vidare:

En dylik anordning kunde ej anses tillfredsställande ur högskolans synpunkt, enär en professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan knappast torde kunna fylla sin uppgift, örn han ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök. Motsvarande gällde även för professorn i avels- och raslära. Lärarrådet ansåge sig därför böra hävda, att vid högskolans egna institutioner forsknings- och försöksverksamhet för samtliga djurslag skulle kunna bedrivas oberoende av tillstånd därtill av försöksrådet i varje särskilt fall. Den anordning, som utredningsmannen tänkt sig, innebure allt för många 1'riktionsmoment och säkerligen icke tillgodoseendet av undervisningens behov. Med nödvändighet måste därför, örn alternativ I i denna punkt realiserades, till dessa institutioners direkta förfogande ställas erforderliga resurser för nämnda verksamhet.

Lärarxådet har vidare anfört, att vid ett genomförande av alternativ I det vore lämpligt att, i likhet med vad utredningsmannen framhållit, det vid högskolans egna institutioner bedrivna forsknings- och försöksarbetet begränsades till mera vetenskapliga undersökningar inom ämnesområdena i fråga, medan lösandet av olika försöksuppgifter direkt för det praktiska jordbrukets behov, vilket arbete fordrade ett mångdubbelt större djurmateriel, förbehölles försöksinstitutionen.

Lantbruksakademien bär instämt i lärarrådets sistnämnda uttalande angående begränsningen till mera vetenskapliga undersökningar av undervisningsinstitutionernas forsknings- och försöksuppgifter.

Avelsföreningen för fjäll ras har velat påpeka vikten av att professorn i avels- och raslära vid lantbrukshögskolan bereddes tillfälle att utföra erforderliga försök för undervisningens bedrivande.

Styrelsen för svenska betes- och v a 11föreningen har framhållit behovet av samarbete mellan institutionen för husdjursförsök och av styrelsen förutsatt institution för betes- och vallkultur. Styrelsen anför, att det icke kunde vara lämpligt, att den institution, som hade vallodlingen och därmed sammanhängande frågor till uppgift, också mera ingående måste sysselsätta sig med sådana problem, som tillhörde utfodringsläran, och

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

lil

tvärtom. En för arbetets effekt gynnsam fördelning av uppgifterna med väl ordnat samarbete för de sakkunniga krafternas rätta utnyttjande borde vara till gagn för det gemensamma målet, något som också borde beaktas vid fastställandet av de arbetsområden, för vilka de olika institutionerna närmast borde ansvara.

Institutionen för husdjursförsök torde helt naturligt böra organiseras en- Departementsligt samma grunder som institutionen för jordbruksförsök. Sålunda bör för- chefensöksverksamheten ej såsom 1935 års utredningsman föreslagit uppdelas på olika avdelningar. I stället böra av skäl, som jag angivit beträffande jordbruksförsöksinstitutionens organisation, även till nu ifrågavarande institution knytas arbetskrafter, vilka äro särskilt skickade för olika erforderliga specialuppgifter, men vilka därjämte allt efter behov och personliga förutsättningar kunna tagas i anspråk för andra uppgifter inom institutionens verksamhetsområde. Såsom utredningsmannen föreslagit böra främst ifrågakomma specialister för försök med nötkreatur, höns och svin, men även den försöksverksamhet, som avser får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns samt kaniner och pälsdjur, bör vid valet av arbetskrafter ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Det uttalande jag i samband med frågan om organisationen av institutionen för jordbruksförsök gjort rörande förhållandet mellan försöksverksamhetens och den högre lantbruksundervisningens målsmän äger giltighet även i avseende å institutionen för husdjursförsök.

d. Trädgdrdsförsökens allmänna organisation.

För försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava 1931 års utredningsmän, på sätt tidigare nämnts, förordat inrättande av en till Alnarp förlagd statens trädgårdsförsöksanstalt. Denna har ansetts böra organiseras på tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en fruktodlingsavdelning och en köksväxtavdelning. Såsom förut anförts hava utredningsmännen föreslagit, att trädgårdsförsöksanstalten skulle sortera under samma styrelse som den av dem för växtodlings- och husdjursförsöken föreslagna statens lantbruksförsöksanstalt.

Om administrations- och upplysningsavdelningens uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

Avdelningens verksamhet skulle omfatta ungefär samma arbetsuppgifter som motsvarande avdelning vid lantbruksförsöksanstalten, d. v. s. administration av landets hela trädgårdsförsöksverksamhet. redigering av anstaltens publikationer, försöksberättelser och flygblad, bokföring icke blott för själva anstalten utan även för försöksstationer och försöksfält, arkivering av försöksresultat, skötseln av anstaltens bibliotek, upplysning örn vunna resultat genom deltagande i utställningar m. m. Då det skulle kunna tänkas, att lantbruksförsöksanstaltens administratitions- och upplysningsavdelning kunde övertaga en del av dessa uppgifter, ville utredningsmännen häremot anföra, att detta skulle till övervägande del medföra nackdelar, då de båda anstalterna bleve belägna på så vitt skilda platser, och då lantbruksförsöksan-

1931 års

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

stalten ej komme att förfoga över någon befattningshavare med kvalifikationer i trädgårdsskötsel.

I samband härmed hava de sakkunniga upptagit frågan om chefskapet vid trädgårdsförsöksanstalten och därvid förordat, att föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut tjänstgjorde såsom anstaltens chef. De sakkunniga framhålla, att en dylik anordning syntes mest ändamålsenlig icke blott för att ett önskvärt samarbete mellan försöks- och undervisningsverksamheten skulle kunna upprätthållas, utan också för att denne tjänsteman skulle kunna representera försöksverksamhetens intressen i institutets styrelse, i vilken han vore självskriven ledamot. Han borde tillika vara föreståndare för administrations- och upplysningsavdelningen.

Bland föreslagen personal inom administrations- och upplysningsavdelningen hava utredningsmännen upptagit en sekreterare, vilken jämte andra åligganden skulle fungera såsom chefens ställföreträdare.

Av de föreslagna fackliga avdelningarna har föreslagits, att fruktodlingsavdelningen skulle handhava försöksverksamhet rörande fruktträd och bärbuskar samt köksväxtavdelningen motsvarande uppgift i fråga om köksväxter. Den sistnämnda avdelningen skulle sålunda fortsätta den med särskilt statsanslag bedrivna verksamheten vid Alnarps trädgårdar. För var och en av dessa två avdelningar har beräknats en försöksledare såsom föreståndare.

I de yttranden, som beröra förslaget om inrättande av en trädgårdsförsöksanstalt med angiven organisation på tre avdelningar för olika uppgifter, har erinran häremot ej framställts.

Däremot har förslaget örn gemensam styrelse för trädgårdsförsöksanstalt och lantbruksförsöksanstalt mött motstånd. Icke någon av dem, som yttrat sig i denna fråga, har uttryckligen biträtt förslaget. Lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt lantbrukshögskolans lärarråd, hava förordat, att trädgårdsförsöksanstalten ställdes under gemensam styrelse med Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Styrelsen för nämnda institut har anfört, att frågan om huru ett samarbete mellan institutet och den föreslagna trädgårdsförsöksanstalten skulle organiseras borde bliva föremål för ytterligare utredning.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund samt Stockholms läns och stads trädgårdsråd, i yttrande till lantbruksstyrelsen, hava framhållit olämpligheten av försöksverksamhetens anknytning till undervisningsverksamhet.

Beträffande frågan om utövande av chefskapet för anstalten hava meningarna varit delade. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt utredningsmännens förslag. Styrelsen för centralanstalten för

Kungl. Majlis proposition nr 167-

försöksväsendet på jordbruksområdet har väl funnit den föreslagna anordningen lämplig under en övergångstid, men ansett, att den såsom chef föreslagne föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut med hänsyn till omfattningen av övriga göromål icke lämpligen borde därjämte fungera såsom chef för den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen. Styrelsen har i stället föreslagit, att den å avdelningen upptagna sekreterarbefattningen omändrades till befattning som föreståndare för avdelningen. Jämväl lantbruksakademien har framfört betänkligheter mot förslaget om förenande hos en och samma person av befattningarna som föreståndare för trädgårdsavdelningen vid institutet, som chef för trädgårdsförsöksanstalten och som föreståndare för anstaltens administrations- och upplysningsavdelning. Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund samt för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund hava betonat, att chefskapet för försöksverksamheten icke borde vara förbundet med sysselsättning på annat verksamhetsområde. Styrelsen för det sistnämnda förbundet har föreslagit, att en av de föreslagna försöksledarna tilldelades tjänstgöring som anstaltschef mot särskilt tilläggsarvode.

Betydelsen av ett rationellt ordnande genom anstalten av publikationsverksamheten har understrukits av styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund samt av Stockholms läns och stads trädgårdsråd.

Av huvudsakligen samma skäl, som legat till grund för mitt förslag, att Departementsjordbruks- och husdjursförsöken skola inordnas såsom särskilda institutio- chefenner i lantbrukshögskolan och därigenom sortera under lantbrukshögskolans styrelse, förordar jag, att de med förläggning till Alnarp föreslagna trädgårdsförsöken böra inorganiseras i Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och sålunda underställas detta instituts styrelse. Med hänsyn till vid nämnda institut för närvarande rådande förhållanden finner jag lämpligast, att, tillsvidare, trädgårdsförsöken läggas under institutets trädgårdsavdelning. Härav följer, att tillsvidare trädgårdsavdelningens föreståndare, såsom även utredningsmännen med deras organisationsplan föreslagit, blir chef för försöksverksamheten. Särskild avdelning för administration och upplysning anser jag icke böra ifrågakomma. Den kamerala verksamhet, som enligt uredningsmännens förslag skulle åvila denna avdelning, torde böra fullgöras av institutets kamrerare. Likaledes torde för försöksverksamheten knappast böra beräknas större biblioteksresurser, än att dessa kunna handhavas i gemenskap med institutets bibliotek. Publikationsverksamheten bör besörjas huvudsakligen genom de ledande fackliga befattningshavarna. Å dessa torde jämväl tillsynen av såväl centrala som lokala försöksanordningar böra vila. För administrationen bör likväl i någon utsträckning särskild arbetskraft beräknas.

Någon organisatorisk uppdelning av trädgårdsförsöken på fackliga under-

niliang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 167. 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

avdelningar lärer lika litet erfordras som beträffande jordbruks- och husdjursförsöken. Däremot böra försökens ledare vara specialister särskilt i avseende å vart och ett av de två huvudområden, försöken omfatta, nämligen fruktodlingen och köksväxtodlingen.

I likhet med vad jag angivit i samband med förslaget till allmän organisation av jordbruks- och husdjursförsöken torde det få förutsättas, att närmare föreskrifter om trädgårdsförsökens anordning lämnas av Kungl. Majit inom ramen av den huvudplan, som fastställes av statsmakterna.

4. För söksgårdar, försöksstationer och lokala försök.

a. Jordbruksområdet.

1931 års 1931 års utredningsmän hava erinrat, att i ett år 1925 avgivet betänkande Utremån9S' (stat- off- utr- 1925:32) föreslagits upprättande av 14 försöksgårdar, tänkta att förläggas med hänsyn till olikartade jordbruksområden inom landet. De anföra härom vidare:

Detta förslag avsåge huvudsakligast försöksgårdar på fastmarksjord, och någon hänsyn foges ej till de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar, enär dessa föreningar tänktes skola fortsätta sin verksamhet såsom fristående institutioner. Även om ifrågavarande förslag till ordnandet av landets försöksgårdsfråga tvivelsutan erbjöde vissa fördelar, ansåge utredningsmännen, att, då nämnda förslag på grund av statsfinansiella skäl svårligen inom rimlig tid kunde komma att slutgiltigt genomföras, denna fråga dock borde kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, dels genom att ett mindre antal nya försöksgårdar inrättades, dels genom att de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar inordnades i systemet, dels genom att detta i mån av behov kompletterades genom anordnande av fasta försöksfält i första hand på därtill lämpliga lantmanna- och lantbruksskolor (s. k. fasta försöksstationer).

För nämnda ändamål borde landet indelas i 7 distrikt, vartdera omfattande ett visst antal hushållningssällskapsområden. Det kunde synas, som örn det varit lämpligare, att dessa distrikt avgränsades efter s. k. naturliga jordbruksområden, men en sådan distriktsindelning skulle med all säkerhet stöta på stora svårigheter icke minst från administrativ och organisatorisk synpunkt. Utredningsmännen holle före, att ifrågavarande försöksdistrikt borde hava följande omfattning:

1. Södra försöksdistriktet: Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge län;

2. Sydöstra försöksdistriktet: Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands och Gotlands län;

3. Sydvästra försöksdistriktet: Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län;

4. Målar- och Hjälmar o mrådets försöksdistrikt: örebro, Södermanlands Stockholms, Uppsala och Västmanlands län;

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län;

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 115

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt: Västernorrlands och Jämtlands län; samt

7. övre Norrlands försöksdistrikt: Västerbottens och Norrbottens län.

Såsom ett synnerligen starkt skäl för denna distriktsindelning talade bland

annat den omständigheten, att indelnigen i huvudsak överensstämde såväl med de s. k. lantbruksmötesdistrikten som med distrikten för Sveriges utsädesförenings filialorganisation.

I särskild tabell, som finnes intagen i utredningsmännens betänkande, har lämnats en sammanställning av åkerarealerna och antalet brukningsdelar inom de föreslagna försöksdistrikten. Av sammanställningen inhämtas, att åkerarealerna inom de södra, sydöstra och sydvästra samt Målar- och Hjälmarområdets distrikt äro inbördes relativt jämna, att åkerarealen inom Bergslagsområdet är väsentligt mindre än inom vart och ett av nämnda distrikt, samt att de två norrlandsdistrikten innehålla de minsta åkerarealerna. Jämväl antalet brukningsdelar är minst i norrlandsdistrikten. Målar- och Hjälmardistriktet intar härutinnan en mellanställning, övriga föreslagna distrikt äro enligt tabellen inbördes i stort sett jämna med hänsyn till brukningsdelarnas antal. Utredningsmännen framhålla, att landets fasta försöksverksamhet borde ordnas så, att genom försöksgårdar, fasta försöksstationer och fasta försöksfält våra viktigaste klimat- och jordmånstyper bleve företrädda. I överensstämmelse härmed skulle till buds stående försöksarealer i första hand representera: inom södra distriktet: ler- och sandjordar; inom sydöstra distriktet: sand-, torv- och lerjordar; inom sydvästra distriktet: leroch sandjordar; inom Målar- och Hjälmardistriktet: ler-, sand-, svärn- och torvjordar; inom Bergslagsdistriktet och inom de båda Norrlandsdistrikten: mjäl-, sand- och torvjordar. För att erhålla en dylik representativ samling försöksplatser måste en del nya försöksgårdar inrättas och dessutom större delen av landets lantmanna- och lantbruksskolor tagas i anspråk såsom försöksstationer samt därjämte vissa fasta försöksfält anordnas, där behovet så påkallade.

Utredningsmännen hava härefter skisserat en plan för ordnande av den fasta försöksverksamheten inom de olika distrikten. Härvid har särskilt framhållits, att till försöksstationer föreslagna lantbrukseller lantmannaskolor borde utnyttjas därtill, allenast i den mån de vid närmare granskning befunnes lämpliga för det avsedda ändamålet. Beträffande innehållet i berörda plan, där utförliga upplysningar lämnas om de försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält, som föreslagits skola ingå i distrikten, samt om de olika försöksändamål ifrågavarande försöksanläggningar skulle tjäna, torde jag få i huvudsak hänvisa till betänkandet. Här må emellertid återgivas en sammanfattande uppställning av det försöksgårdssystem, utredningsmännen föreslagit.

Södra fö rs ö k sdistriktet.

1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera;

2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord.

Sydöstra försöksdistriktet.

3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord;

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dungjord);

5. Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord. Sydvästra försöksdistriktet.

6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera.

Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera; denna försöksgård skall jämväl utgöra en husdjursförsöksgård.

Berg slag sområdets försöksdistrikt.

8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera;

9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord.

Nedre Norrlands försöksdistrikt.

10. Offers försöksgård. Västernorrlands län, mjällera;

11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord. övre Norrlands försöksdistrikt.

12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla;

13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och mulljord samt torvjord.

Av de angivna försöksgårderna äro, enligt vad utredningsmännen erinrat, följande i bruk, nämligen statens försöksgårdar Lanna och Offer, mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgård Sunderbyn med Alträsk.

Utredningsmännen anföra vidare:

Den vid Ultuna föreslagna försöksgården utgjorde endast en nödvändig ersättning för centralanstaltens nu vid Experimentalfältet bedrivna försöksverksamhet, och för övrigt funnes därstädes också betes- och vallföreningens försöksgård Lilla Sunnersta. Av övriga föreslagna gårdar skulle de vid Roma, Uddeholm och Kungsgården vara en enklare typ och endast fordra relativt obetydliga engångskostnader. Det skulle alltså gälla att inrätta 3 nya försöksgårdar av ungefär samma typ som statens nuvarande, nämligen Råby, Åsum och Köpetorp, samt en mindre dylik gård, Brattby.

Utredningsmännen hava härjämte framställt följande förslag om komplettering av de fasta försöksgårdarnas verksamhet inom de olika distrikten.

1. Södra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Vilans lantmannaskola (Malmöhus län), Fridhems lantmannaskola, Svalöv (Malmöhus län), Bollerups lantbruksskola (Kristianstads län), Önnestads lantmannaskola (Kristianstads län), Osby lantmannaskola (Kristianstads län), Katrinebergs lantmannaskola (Hallands län) samt Bräkne-Hoby lantmannaskola (Blekinge län).

b) Försöksfält.

Vid Norra Vram (Malmöhus län) å styv lera, i mellersta Halland och i västra Blekinge å sandjord.

2. Sydöstra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Grimslövs lantmannaskola (Kronobergs län), St. Segerstads lantmannaskola (Jönköpings län), Högsby lantmannaskola (Kalmar län), Bjärka-Säby lantbruksskola (Östergötlands län), Lunnevads lantmannaskola (Östergötlands län) samt Hemse lantmannaskola (Gotlands län).

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

b) Försöksfält.

Vid Mörbylånga å Öland, å Vadstenaslätten å moränlera, å Vikbolandet å styv lera samt vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län.

3. Sydvästra försöksdistriktet.

Försöksstationer.

Klagstorps lantbruksskola (Skaraborgs län), Fristads lantmannaskola (Älvsborgs län), Sätila lantmannaskola (Älvsborgs län) samt Dingle lantmannaskola (Göteborgs och Bohus län).

4. Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Fellingsbro lantmannaskola (örebro län), Kävesta lantmannaskola (Örebro län), Ulvhälls lantbruksskola (Södermanlands län), Berga lantbruksskola (Stockholms län), Tomta lantbruksskola (Västmanlands län) samt Sala lantmannaskola (Västmanlands län).

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Varpnäs lantbruksskola (Värmlands län), Västra Värmlands lant- och skogsmannaskola, Kyrkerud (Värmlands län), Vassbo lantbruksskola (Kopparbergs län) samt Mora lantmannaskola (Kopparbergs län).

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt.

a) Försöksstationer.

Hussborgs lantmannaskola (Västernorrlands län), Nordviks lantbruksskola (Västernorrlands län), Själevads lantmannaskola (Västernorrlands län) samt Torsta lantmannaskola (Jämtlands län).

b) Försöksfält.

Vid Medstugan (Jämtlands län).

7. Övre Norrlands försöksdistrikt.

Degerfors lantmannaskola (Västerbottens län), Umeå lantbruksskola (Västerbottens län), Grans lantmannaskola (Norrbottens län) samt Matarengi lantmannaskola (Norrbottens län).

Utredningsmännen hava uttalat, att den föreslagna försöksorganisationen torde, särskilt om den i vissa fall kompletterades med fasta försöksfält, komme att fylla rätt högt ställda anspråk på möjligheter till fast försöksverksamhet inom landets samtliga jordbruksområden.

För lösande av vissa lokalbetonade försöksfrågor, såsom t. ex. sortprövning, växtföljdsfrågor, jämförelse emellan olika slag av gödselmedel m. m., erbjödes därjämte möjlighet att vid de inom försöksdistrikten befintliga lantmanna- och lantbruksskolorna komplettera försöksgårdarnas verksamhet.

Visserligen kunde omständigheter så foga, att ej alla angivna skolor komme till användning såsom försöksstationer, men utredningsmännen ville dock framhålla nödvändigheten av, att försöksverksamheten vid skolorna betydligt utökades och förbättrades. Särskilt finge betonas, att den försöksverksamhet, som anordnades vid skolorna, borde främst hava till uppgift att framskaffa fullt tillförlitliga försöksresultat och först i andra hand att tjäna demonstrations- och undervisningsändamål. Av denna anledning vore det nödvändigt, att försöksstationerna vid skolorna ställdes under den strängaste kontroll, vilken borde utövas av närmaste försöksgård.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Under erinran att tidigare ställts till centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet förfogande statsanslag å 8,000 kronor att användas till fast försöksverksamhet vid lantmanna- och lantbruksskolor, vilket belopp sedermera sänkts till 6,000 kronor, samt att av anslaget ett antal skolor erhållit 500 kronor vardera med skyldighet att för centralanstaltens räkning och under dess direkta kontroll utföra upp till fem försök under ett år, hava utredningsmännen nu föreslagit en i viss mån förändrad anordning i avseende å organisationen av de till nämnda skolor förlagda försöken. De anföra härom följande.

Sedan landet indelats i 7 försöksdistrikt, och varje dylikt distrikt erhållit minst en statlig försöksgård, vore det ur flera synpunkter lämpligast, att skolornas försöksverksamhet närmast ställdes under försöksgårdarnas ledning och kontroll. Härigenom borde kontrollen bliva effektivare och kostnaderna för densamma mindre. Vidare borde ersättningen till skolorna ej utgå såsom en fast summa per skola utan efter en beräknad kostnad per försök. Den, som ledde och kontrollerade ifrågavarande försöksverksamhet, kunde därigenom bättra utnyttja de för ändamålet mest lämpliga skolorna. Vidare borde ovillkorligen föreskrivas, att skola, som önskade anslag till utförande av sådana försök, skulle förbinda sig att ej samtidigt för annans räkning åtaga sig försöks- eller demonstrationsverksamhet, såvida ej särskilt tillstånd därtill erhållits. Ej heller borde resultaten från de statliga försöken utan vidare få av skolan direkt publiceras.

I enlighet med förslag, som framförts av svenska lantmannaskolornas lärarförening hava utredningsmännen ansett det lämpligast, att skolorna själva finge svara för nödig försöksteknisk utrustning. Likaså har förordats, att någon av skolans lärarråd, helst läraren i jordbrukslära, fungerade som ledare för försöksstationens försök. Denne borde vara i sådan egenskap godkänd av lantbruksförsöksanstalten. Ytterligare anföra utredningsmännen:

Vad anginge anslaget till denna försöksverksamhet, så utginge detta, såsom tidigare nämnts, för närvarande med 100 kronor per försök. Från förutnämnda förenings sida hade påyrkats, att anslaget måtte höjas till 200 kronor per försök. Även om man ej borde lämna samma ersättning för olika slag av försök, ansåge dock utredningsmännen, att man förslagsvis kunde i medeltal räkna med 150 kronor per försök såsom skälig ersättning. Anslagen till försöksstationerna borde från lantbruksförsöksanstalten utbetalas till respektive skolors styrelser, vilka hade att efter lämpliga grunder fördela anslaget mellan skolan, markägaren och försöksledaren. Under förutsättning att c:a 30 skolor utvaldes till försöksstationer och på varje dylik årligen utlades i medeltal 6 försök, skulle alltså den direkta kostnaden för denna försöksverksamhet uppgå till c:a 30,000 kronor per år.

Utredningsmännen hava vidare såsom sitt eget upptagit ett förslag i förut åberopad av särskilda utredningsmän år 1933 avgiven promemoria med vissa synpunkter beträffande statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran, vilket förslag avsåge, att såsom ett led vid spridanet av kännedom örn försöksresultaten borde ingå jämväl anordnande av studieresor för jordbrukare till lämpliga försöksgårdar o. s. v. med därtill knuten demonstration av försöken. Utredningsmännen hava framhållit, att en sådan anordning vore i hög grad önskvärd, och att den borde kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

anses som en lämplig utvidgning av den upplysningsverksamhet, som i form av mosskurser anordnades av mosskulturföreningen vid dess försöksgårdar och försöksfält.

I det föregående hava under avdelningen 1 lämnats kortfattade uppgifter om de försöksgårdar, som äro anslutna till svenska mosskulturföreningen nämligen Flahults och Gisselås försöksgårdar och de till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå anslutna Sunderbyn och Alträsk, den sistnämnda av utredningsmännen rubricerad som substation under Sunderbyn försöksgård. Utöver de sålunda lämnade uppgifterna må ur utredningsmännens betänkande anföras följande rörande försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk, vilka enligt vad jag tidigare anfört torde böra inordnas i den statliga försöksverksamheten.

Flahults forsö k sgård vore i full drift och försedd med erforderliga byggnader, inventarier och dylikt, varför i fråga om denna blott gällde att utreda under vilka villkor mosskulturföreningen vore villig att överlåta densamma till staten. Flahult vore taxeringsvärderad till 47,100 kronor men i föreningens räkenskaper upptagen till ett värde av 40,000 kronor. Gårdens levande inventarier (4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 35 kor, 4 kvigor, 11 kalvar och 26 svin) vore värderade till 14,640 kronor och de döda inventarierna till 7,662 kronor. De anförda siffrorna hänförde sig till tiden den 30 juni 1933. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, syntes föreningen vara villig att överlämna gården efter verkställd värdering, men borde ifråga härom framhållas, att åtminstone i någon utsträckning statsmedel hade använts vid uppförandet av byggnader och vid inköp av inventarier, vilket vid värdering borde beaktas. Kostnaderna för gårdens förvärvande torde säkerligen ej komma att överstiga 70,000 kronor.

I fråga om det tillsammans med Flahult brukade kärrjordsområdet, Svartekärr, vilket mosskulturföreningen för en tid av 49 år, räknat från den 14 mars 1925, arrenderat av Norrahammars bruk för ett årligt belopp av 600 kronor, erfordrades ju endast, att arrendekontraktet överlätes på staten.

Då det säkerligen torde vara erforderligt, att denna försöksgård kunde förfoga över någon areal av den för småländska höglandet typiska fastmarksjorden, torde det böra påpekas, att enligt inhämtade upplysningar skulle Norrahammars bruk vara villigt att utarrendera viss areal dylik jord på den närbelägna Flahultsgården; eventuellt kunde måhända försök få utläggas i nämnda gårds olika skiften.

Gisselås försöksgård, som vore i full drift och väl bebyggd, kun de lätt förvärvas av staten, enär på gården vilade dels ett ränte- och amorteringsfritt statslån, som ju i så fall finge avskrivas, dels en skuld till mosskulturföreningen, som den 30 juni 1933 uppgått till 32,761 kronor 30 öre, vilken skuld staten redan åtagit sig att betala. Då gården iordningställts huvudsakligen medelst statsmedel, torde engångskostnaderna för dess övertagande inskränka sig till betalning av nämnda skuld, vilken den 1 juli 1937 beräknas belöpa sig till omkring 20,000 kronor. Gisselås försöksgård vore taxeringsvärderad till 50.000 kronor. För den 30 juni 1933 voro de levande inventarierna (1 häst, 1 tjur, 28 kor, 11 kvigor och 1 kalv) upptagna till ett värde av 7,950 kronor och de döda till 5,436 kronor.

För denna 1'örsöksgårds ledning och försöksverksamhet erfordrades endast en föreståndare, under det att eventuellt behov av assistent under sommarmånaderna kunde tillgodoses från lantbrukslörsöksanstalten.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej försöksgårdens ladugård i fram-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

tiden borde tillbyggas, enär den nuvarande kreatursbesättningen, c:a 40 djur, vore för liten för att kunna omsätta gårdens normala foderproduktion. Genom en större besättning skulle möjligheterna också ökas att fullfölja en utsträckt beteskontroll med djur av fjällras.

Det borde vidare påpekas, att på gården ej funnes någon föreståndarbostad, men att den nuvarande föreståndaren på närbeläget, honom tillhörigt jordområde uppfört en bostad, som vid eventuellt behov i framtiden möjligen skulle kunna förvärvas av staten.

Beträffande Alträsks försöksgård må ur betänkandet anföras, att den taxeringsvärderats till 34,500 kronor. Utredningsmännen, som förutsatt, att både Sunderbyn och Alträsk överlätes till staten, hava anfört, att det vid en överlåtelse torde ankomma på staten att ersätta å gårdarna belöpande skulder, vilka uppginge till ett sammanlagt belopp av 34,668 kronor, däri dock inräknats ett statslån å 14,000 kronor.

Av det föregående framgår, att utredningsmännens betänkande innefattar förslag om inrättande av åtta försöksgårdar utöver de i statens, svenska mosskulturföreningens samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå ägo befintliga. Av dessa åtta försöksgårdar hava fyra större gårdar, nämligen Råby i Malmöhus län, Åsum i Kristianstads län och Köpetorp i Östergötlands län ävensom försöksgård vid Ultuna samt en mindre gård, Brattby i Västerbottens län, föreslagits att anordnas på stadigvarande sätt, under det att de tre återstående gårdarna, nämligen de med förläggning till Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län, ansetts böra erhålla provisorisk karaktär. Beträffande de avsedda större försöksgårdarna innehåller betänkandet utförliga detaljförslag. Till dessa liksom till förslaget örn inrättande av de provisoriska försöksgårdarna torde jag få i huvudsak hänvisa till betänkandet. Här må dock närmare få återgivas utredningsmännens förslag, i vad detsamma avser inrättande av försöksgård å den till lantbrukshögskolan hörande Ultuna egendom.

Ultuna försöksgård borde organiseras icke blott såsom en jordbruksförsöksgård, utan även såsom en liusdjursförsöksgård, i sistnämnda avseende närmast avsedd till försök för lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning. Av denna anledning komme denna gård att erhålla en delvis annan karaktär än övriga försöksgårdar.

Utredningsmännen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att det vore nödvändigt, att en till Ultuna förlagd försöksgård helt avskildes från Ultuna egendom. Försöksgården komme nämligen då ej att göra något intrång i egendomens jordbruksdrift, vilken i stor utsträckning torde komma att belastas med såväl lantbrukshögskolans som Sveriges utsädesförenings filials försöksverksamhet. Föröksgården skulle alltså komma att helt förfoga över sitt bestämda område, vilket naturligtvis ej behövde hindra annan institution att efter överenskommelse kunna erhålla rätt att å densamma utlägga vissa försök.

Utredningsmännen ansåge, att denna försöksgård borde förläggas till de av Ultuna egendom disponerade Hovstallängarna, som hade en areal av 103 hektar. Av dessa avskildes för de egentliga jordbruksförsöken all öster om järnvägen belägen jord med en areal av c:a 50 hektar, eventuellt kompletterad genom inköp av ett mindre skifte styvare lerjord från den invid liggande, i privat ägo befintliga gården Fyrislund. Förutom nämnda arealer erfor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

drades för anläggande av permanenta betesvallar för husdjursförsök enligt uppgift en så småningom till c:a 35 å 40 hektar utökad areal, och skulle ifrågavarande betesdrift kunna förläggas till övriga delen av Hovstallängarna eller eventuellt också till någon del av Kungsängen.

På lämplig plats av den för jordbruksförsöken avsedda delen av försöksgården och samtidigt i närheten av betesarealerna borde gården bebyggas. För jordbruksförsöksverksamheten erfordrades uppförandet av en bostadsbyggnad för gårdens driftsledare, en arbetarbostad med rum för elever, en ekonomibyggnad inrymmande stall, försökslada, magasin, redskaps- och maskinrum samt slutligen ett vagnslider. I ekonomibyggnaden vore visserligen ej utrymme beräknat för gårdens samtliga grödor, men då vid gården även måste uppföras för husdjursförsöksverksamheten erforderliga byggnader, så borde åtminstone höskörden kunna inrymmas i dessa. Då utredningsmännen förutsatte, att särskild utredning komme att föranstaltas rörande den inre organisationen av lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning, och i samband därmed också huru försöksverksamheten på detta område vid föreliggande försöksgård borde ordnas, ville utredningsmännen ej yttra sig rörande omfattningen och kostnaderna för de byggnader, som för ifrågavarande ändamål kunde behöva uppföras. Utredningsmännen ansåge sig dock redan nu böra framhålla, att en jämförelsevis stor nötkreatursbesättning vore erforderlig för att tillförlitliga försök såväl i fråga om stallutfodring som beträffande betesdrift skulle kunna anställas och genomföras. I detta sammanhang kunde också erinras, att de danska statens egna gårdar, Faurholm och Trollesminde, å vilka utfodringsförsök med nötkreatur utfördes, hade besättningar om 230, respektive 150 djur.

Kostnaderna för försöksgårdens inrättande kunde, evad de anginge jord-

bruksförsök, beräknas till följande belopp:

bostadsbyggnad för driftsledare, kontor m. m............. kronor 22,000

arbetarbostad med elevrum ............................ » 19,000

ekonomibyggnad .................................... » 35,000

vagnslider .......................................... * 2,000

anläggning av vägar m. m............................. » 5,000

Summa kronor 83,000.

I detta sammanhang borde påpekas, att i proposition nr 143 till 1931 års riksdag upptagits bland andra kostnader vid centralanstaltens förläggning till Ultuna uppförandet av försökslada och försöksstall till ett sammanlagt belopp av 55,000 kronor.

Till det nyss beräknade beloppet komme kostnader för inköp av levande och döda inventarier till ett beräknat belopp av 25,000 kronor, men då vid centralanstaltens jordbruksavdelning redan funnes en hel del såväl döda som levande inventarier, torde nämnda belopp kunna sänkas till 15,000 kronor.

Verksamheten vid försöksgården borde ledas direkt från lantbruksförsöksanstalten, men för den egentliga jordbruksdriften borde anställas en särskild inspektor.

Driftkostnaderna för försöksgården vid Ultuna komme med all säkerhet att ställa sig högre iin vid övriga försöksgårdar; försöksverksamheten måste nämligen därstädes bliva av större omfattning, alldenstund lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning skulle använda denna gård för specialförsök av olika slag.

För komplettering av försöksverksamheten vid Ultuna jordbruks- och husdjursförsöksgård torde det vara till fördel, att man fortfarande kunde

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

få disponera över den av betes- och vallföreningen under en tid av 20 år från den 14 mars 1934 för ett årligt belopp av 500 kronor arrenderade, Uppsala akademi tillhöriga egendomen Sunnersta. Denna gård, som omfattade c:a 21 hektar åkerjord, varav ungefär halva arealen inlagts till betesvallar, hade av nyssnämnda förening dränerats och för övrigt iordningställts, varför densamma nu torde lämpa sig för vissa betesförsök samt i fråga om den återstående öppna jorden, som utgjordes av styv lerjord, även för en del andra försök. Övertagandet av denna gård behövde ej medföra några större kostnader, och driften av densamma kunde ledas direkt från den närbelägna lantbruksförsöksanstalten.

Ur betänkandet må vidare anföras, att försöksgårdarnas lönestat, då det föreslagna systemet blivit fullt utbyggt skulle, förutom utgående dyrtidstillägg, uppgå till 114,426 kronor, vilket belopp beräknats fördela sig på följande sätt:

a) redan befintliga statens försöksgårder (inklusive Ultuna

försöksgård) ...................................... kronor 30,564

b) redan befintliga statsunderstödda försöksgårder ...... » 29,220

c) föreslagna fasta försöksgårdar ...................... » 39,864

d) föreslagna provisoriska försöksgårdar ................ » 14,778.

Vid uppgörandet av försöksgårdarnas omkostnadsstater hava utredningsmännen räknat med genomsnittliga driftunderskott av 8,000 —10,000 kronor örn året. Underskottet för Ultuna försöksgård har dock beräknats högre eller till 16,500 kronor om året. Sammanlagda driftunderskotten för de föreslagna försöksgårdarna hava upptagits till 117,000 kronor örn året.

För resor av befattningshavare vid försöksgårdarna hava utredningsmännen beräknat ett sammanlagt årligt belopp av 9,000 kronor.

Enligt de gjorde beräkningarna skulle alltså årliga kostnaderna för upprätthållande av ett försöksgårdssystem i den av utredningsmännen föreslag-

na omfattningen utgöra

för avlöningar åt befattningshavare .................... kronor 114,426

» täckande av driftsunderskott o. d................... » 117,000

» befattningshavarnas resor ........................ » 9,000

Summa kronor 240,426.

Beträffande engångskostnaderna för försöksgårdarnas inrättande hava utredningsmännen framhållit, att dessa kostnader ej kunnat exakt beräknas. De anföra i anslutning härtill följande.

Man syntes kunna förvänta, att för inrättandet av försöksgårdarna Råby, Åsum och Köpetorp torde för uppförande av byggnader, för inköp av levande och döda inventarier samt eventuellt avträdesersättning till arrendator och dylikt erfordras ett belopp av 80,000—100,000 kronor till varje gård. Försöksgården vid Ultuna krävde ungefär samma belopp, men härtill komme kostnaderna för byggnader, erforderliga för husdjursförsöksverksamheten. För försöksgården Brattby erfordrades endast inköp av inventarier till ett belopp av c:a 12,000 kronor. För försöksgårdarna Roma, Uddeholm och

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

123 Kungsgården torde knappast erfordras mer än anskaffandet av försöksteknisk utrustning för ett belopp av c:a 2,000 kronor per gård.

I en av utredningsmännen uppgjord sammanställning hava engångskostnaderna för försöksgårdarnas inrättande beräknats till sammanlagt 476,000 kronor.

Såsom jag tidigare omförmält har Sunne församlingsbostäUsstgrelse i inkommen skrivelse hembjudit staten ett jordområde i Sunne socken för anläggande därstädes av en försöksgård för Värmland. I förslaget härom, som blivit tillstyrkt av, bland andra, länsstyrelsen i Värmlands län samt domkapitlet i Karlstads stift, har framhållits att för det av 1931 års utredningsmän föreslagna Bergslagsområdets försöksdistrikt, dit Värmlands län hänförts, ej förordats inrättande av stadigvarande försöksgård utan allenast av två provisoriska försöksgårdar. Boställsstyrelsen anför vidare:

Då boställsstyrelsen till fullo insåge, vilken utomordentlig betydelse en fast försöksgård skulle komma att få för länets jordbruk, ville boställsstyrelsen för att underlätta försöksgårdsfrågans lösning erbjuda svenska staten att av lönebostället 11U mantal Sunne prästgård nr 1 eller Hasselbol i Sunne socken av Värmlands län inköpa så stor åkerareal, som kunde anses lämplig till fast försöksgård, förslagsvis 65 hektar, till det lägsta pris, för vilket de ecklesiastika myndigheterna medgiva försäljning. Arrendekontraktet för egendomen hade utlöpt 1935 och förnyelsen av detsamma hade skett sålunda, att staten omedelbart skulle kunna få tillträda egendomen. Det föreslagna området vore beläget i löneboställets norra del invid Sunne köping och gränsade i norr till hemmanet Brårud och till Sunne prästgård hörande mosse, i öster till Södra Borgeby och i väster till sjön Fryken. Jordmånen utgjordes av lättlera, mjäla, sand- och mulljord, varjämte till egendomen även hörde vitmosse. Praktiskt taget alla för Värmland karakteristiska jordarter vore sålunda representerade. Inom Värmland arbetande försöksmän vore eniga om, att lämpligare egendom för berörda ändamål ej stöde att uppbringa inom länet.

Beträffande den lokala fältförsöksverksamhetens nuvarande anordning har i det föregående hänvisats till utredningsmännens betänkande. Här må dock i korthet erinras, att inom landet förekomma två särskilda typer av sådan verksamhet nämligen hushållningssällskapens och försöksringarnas. Den äldsta av dessa försökstyper är hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet, vilken omhänderhaves av sällskapens tjänstemän och är organiserad i form av ett frivilligt samarbete mellan sällskapen och nuvarande centralanstalten för jordbruksförsök. Utredningsmännen anföra härom:

Genom denna försöksverksamhets försorg utfördes till övervägande del allmänna gödslingsförsök och sortförsök. I försöksplanerna för hushållningssällskapens fältförsök funnes dock intagna planer för en stor mängd specialförsök i såväl gödslings- som växtodlingsfrågor.

Den ledande tanken för denna försöksverksamhets organisation vore, att försöken, speciellt gödslingsförsöken, i första hand skulle lämna resultat till ledning för den, hos vilken försöken utlades, d. v. s. för försöksvärden. I andra hand räknades med alt sammanställningar av dylika försöksresultat

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skulle kunna bliva av värde för jordbruket i gemen och alltså gagna även sådana jordbrukare, hos vilka försök ej varit utlagda.

Utredningsmännen hava anfört, att, med hänsyn till olikhet i försökens anordning och ändamål, försöksvärden själv bestrede viss del av kostnaderna för gödslingsförsöken, under det att vid de lokala sortförsöken försöksvärden erhölle viss ersättning, cirka 30 kronor per försök. Ersättningen utbetalades av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Beträffande omfattningen av hushållningssällskapens berörda verksamhet och deras kostnader därför hava utredningsmännen införskaffat uppgifter, vilka sammanställts i en i betänkandet intagen tabell. Härav inhämtas, bland annat, att hushållningssällskapens totala kostnader för försöken beräknats uppgå till något över 100,000 kronor om året, motsvarande en genomsnittlig kostnad av 39 kronor per försök med växlingar från 20 kronor i Kalmar läns norra del till 64 kronor i Stockholms län, samt att genomsnittskostnaderna varierat ej blott med hänsyn till försökens fördelning inom olika delar av landet utan även efter olika slag av försök.

Utredningsmännen hava beträffande försöksringarnas verksamhet, anfört följande.

Försöksringarna vore organiserade som föreningar, vilka genom försöksledare läte utföra försök, huvudsakligen gödslingsförsök hos ringarnas medlemmar. Dessa erlade viss avgift för den nytta de kunde draga av försöken. Försöksavgifterna utgjorde i allmänhet 10 kronor per försök. Ringarna erhölle årliga bidrag av hushållningssällskapen. Bidragen ansåges dock för små, för att ringarna skulle kunna fortsätta sin gagnande verksamhet. Understöd av statsmedel för verksamhetens tryggande hade därför ifrågasatts.

Med hänvisning till nu i korthet angivna former för den lokala försöksverksamhetens utövande hava utredningsmännen anfört, att man med hänsyn till vårt lands växlande jordbruksförhållanden ej kunde framhålla en särskild organisationsform såsom den ur alla synpunkter bästa.

I vissa delar av landet, framför allt i de större jordbruksdistrikten, syntes det vara lämpligt med försöksringar, i andra, t. ex. i Norrland, Bergslagen och annorstädes, torde en dylik organisation knappast med fördel kunna genomföras. Därför borde det lämnas varje hushållningssällskap fritt att själv avgöra vilken organisationsform, som inom respektive områden vore den ändamålsenligaste. För att hushållningssällskapen med tillräcklig saklighet skulle kunna avgöra denna fråga, borde av varje hushållningssällskap utses en kommitté, där sådan icke förut funnes. En dylik kommitté borde framlägga förslag om de närmare detaljerna för den lokala försöksverksamhetens organisation inom sällskapets område, ävensom om i vilken utsträckning s. k. demonstrationsförsök (beträffande beteskultur, mosskultur, ogräsbekämpning m. m.) borde anordnas.

Utredningsmännen ingå därefter närmare på förslag om anordnande av olika lokala försök. De betona därvid vikten av att lokala gödslingsförsök dels utföras i större utsträckning och dels erhålla en jämnare fördelning över hela landet, än vad hittills varit fallet. Då man ej kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

de förständiga hushållningssällskapen att inom ramen av sina dittillsvarande anslag bekosta ett större antal lokala gödslingsförsök, hade utredningsmännen tänkt sig, att varje sällskap skulle för varje försök erhålla en ersättning av förslagsvis 20 kronor, dock med den begränsning att inom varje hushållningssällskaps område statsbidrag endast lämnades för ett visst maximiantal försök. Hushållningssällskapen skulle alltså komma att själva få bidraga med minst halva kostnaden för den lokala gödslingsförsöksverksamheten.

Utredningsmännen hava beräknat antalet gödslingsförsök, för vilka ersättning borde utgå, till 3,755 eller i runt tal ett försök per 1,000 hektar åkerjord. De anföra i anslutning härtill:

Till utbetalande av ersättning för dessa försök skulle erfordras ett statsanslag av c:a 75,000 kronor. Utredningsmännen ville dock framhålla, att, för att hushållningssällskap skulle kunna erhålla anslag för anordnande av lokala gödslingsförsök, borde villkoret vara, dels att försöken utfördes efter av lantbruksförsöksanstalten godkänd plan, dels att försöksverksamheten vid inspektion av nämnda anstalt eller av försöksgård befunnes vara handhavd på ett fullt tillfredsställande sätt.

Inom de län, där försöksverksamheten helt eller delvis handhades av försöksringar, borde varje dylik genom hushållningssällskapets förmedling erhålla statsbidrag till sådant belopp, som motsvarade verksamhetens omfattning, dock med det villkor att hushållningssällskap eller landsting eller båda gemensamt lämnade anslag av samma storlek som statsbidraget. Härigenom ansåge utredningsmännen, att alla behöriga intressen i fråga om den lokala gödslingsverksamheten borde bliva tillgodosedda.

I fråga om de lokala gödslingsförsöken borde vidare framhållas, att försöksresultaten från varje försök skulle insändas till lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning i och för kontrollering och registrering. I de fall, då så önskades,° skulle nämnda avdelning bearbeta och bedöma dessa resultat, varefter de återsändas till respektive hushållningssällskap för att tillställas vederbörande försöksvärd. Lantbruksförsöksanstalten skulle årligen låta sammanställa försöksresultaten för varje försöksdistrikt samt offentliggöra desamma på lämpligt sätt. För längre tidrymder, t. ex. för 5-årsperioder, borde dessutom överskådliga sammanställningar publiceras över de viktigaste resultaten i fråga om olika jordar, olika grödor m. m. Det torde i detta sammanhang vara anledning påpeka, att då av den årliga försöksberättelsen separatupplagor för olika distrikt eller även för ännu mindre områden kunde tagas, bolde det härigenom bliva överflödigt för respektive hushållningssällskap att i sina tidskrifter införa redogörelser för ifrågavarande försök.

Utredningsmännen ingå i fortsättningen på frågan örn sättet för anskaffande av konstgödsel för försöksverksamheten. De anföra härom följande.

Hittills hade landets konstgödselfirmor ställt avsevärda mängder konstgödsel till olika försöksinstitutioners förfogande. Enligt från konsortiet Äger, Chilesaloeter A.-B. och Kalksalpeter 1. G. och vissa försöksorganisationer inhämtade upplysningar utlämnades sålunda under år 1932 kostnadsfritt konstgödsel till följande mängder och beräknade belopp:

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Oaktat de lämnade uppgifterna i vissa fall vore approximativa och sannolikt något för låga, torde de dock giva en rätt god bild av förhållandena. Hela denna konstgödselmängd åtginge dock ej enbart till försöksverksamhet; åtminstone någon del torde även hava använts för jordbruksdriften på de statsunderstödda försöksinstitutionernas försöksgårdar. Utredningsmännen holle emellertid före, att om försöksverksamheten utvidgades på sätt, som i det föregående föreslagits, torde även för direkt försöksverksamhet avsevärt större mängder än för närvarande vara erforderliga. Det vore ej osannolikt, att härför skulle krävas en sammanlagd konstgödselmängd av c:a 400,000 kg, vilken kunde beräknas motsvara ett värde av c:a 45,000 kronor.

Även örn konstgödselfirmorna i regel med största beredvillighet kostnadsfritt ställt erforderliga mängder konstgödsel till såväl statlig som statsunderstödd försöksverksamhets förfogande, och även om nämnda firmor med säkerhet vore villiga att också för en avsevärt utökad försöksverksamhet lämna kostnadsfri konstgödsel, holle dock utredningsmännen före, att det vore riktigast, att staten inköpte all för försöksverksamhet erforderlig konstgödsel. Då emellertid ett dylikt förslag måste innebära en rätt avsevärd kostnad för statsverket, ville utredningsmännen ifrågasätta införandet av en accis på försåld konstgödsel, om möjligt företrädesvis på importerad vara. En dylik anordning torde ej vara svår att genomföra. Enligt av centralanstaltens jordbruksavdelning inhämtade uppgifter skulle den årliga, inhemska förbrukningen av konstgödsel för närvarande kunna uppskattas till följande un-

gefärliga mängder:

av kvävehaltiga konstgödselmedel ........ 1,300,000 deciton

» fosforsyrehaltiga » ........ 1,950,000 »

» kalihaltiga » ........ 550,000 »

Summa 3,800,000 deciton.

Om nu en accis infördes av 2 öre på kväve- och kalihaltiga och 1 öre på fosforsyrehaltiga konstgödselmedel, allt per deciton, skulle på sådant sätt erhållas ett belopp av c:a 56,000 kronor, vilket mer än väl skulle täcka kostnaderna för inköp av konstgödsel. Det vore föga troligt, att en dylik åtgärd skulle behöva stegra konstgödselprisen, ty redan nu torde de firmor, som försålde konstgödsel, kalkylera med de kostnader, som de åsamkades genom ifrågavarande och andra bidrag till försöksverksamheten. Höjdes accisen till respektive 6 och 3 öre per deciton, kunde staten därigenom skaffa en inkomst av ungefär samma storlek, som det anslag konstgödselförsöksverksamheten föresloges skola erhålla. Utredningsmännen ville för sin del tillstyrka en sådan utväg till försöksverksamhetens finansiering, därest statsfinansiella skäl skulle nödvändiggöra detta.

Kungl. Maj.ts proposition nr loi-

rn

I avseende åde lokala sortförsöken hava utredningsmännen velat understryka betydelsen därav, att en fullt tillfredsställande organisation gåves åt den försöksverksamhet, som skulle hava till ändamål att under skilda jordmåns- och klimatförhållanden fastställa odlingsvärdet av de sorter och stammar, som tillfördes landets växtodling. De framhålla vidare, att det från jordbrukets synpunkter vore ett önskemål, att icke någon sort eller stam finge utföras i marknaden, förr än dess odlingsvärde blivit fastställt genom officiella försök, samt att växtförädlarna finge anses hava berättigade anspråk på, att deras förädlingsprodukter bleve underkastade en allsidig och tillförlitlig bedömning. Utredningsmännen anföra vidare.

Sortprövningsverksamheten inom landet kunde bedrivas efter förenklade riktlinjer, örn denna verksamhet intimt samarbetade med landets växtförädlingsanstalter, företrädesvis med Sveriges utsädesförening. Det borde nämligen uppställas som ett önskemål, att de förädlingsprodukter, som från förädlingsanstalterna överlämnades till sortprövning, åtföljdes av noggranna, specificerade uppgifter örn respektive sorters egenskaper. Vidare borde i första hand Sveriges utsädesförening med dess filialer hava på sin lott att pröva de utländska sorter, vilka kunde tänkas få betydelse för jordbruket. De resultat, som härvid uppnåddes, borde snarast bringas till lantbruksförsöksanstaltens kännedom. Genom en sådan arbetsfördelning besparades anstalten en hel del onödigt försöks- och analysarbete. Då det emellertid läge i sakens natur, att marknaden alltjämt komme att tillföras ett stort sortiment av olika växtslag, bleve det närmast försöksverksamhetens uppgift att fastställa, vilken eller vilka av dessa sorter, som med största ekonomiska fördel kunde odlas inom olika områden.

Utredningsmännen hava slutligen framställt följande förslag till sortförsöksverksamhetens organisation.

I fråga örn försöken med strå- och trindsäd skulle förekomma två olika storleksklasser, större och mindre försök. De förra skulle omfatta ett större antal sorter och jämväl sådana, som visserligen vore avsedda att utföras i praktiken, men ännu ej blivit saluförda; den, som önskade få en sort av sistnämnda kategori prövad, borde dock framlägga försöksresultat, som visade att sorten inom distriktet i fråga torde kunna få viss betydelse, ty utan en dylik inskränkning skulle försöken komma att bliva alltför omfattande, och växtförädlarna skulle kunna tänkas komma att använda dessa försök i och för urval bland ett flertal närstående linjer, en sak, som vore förädlarens egen uppgift att ombesörja.

De större sortförsöken skulle förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksstationer, där de kunde göras till föremål för fortlöpande iakttagelser under hela vegetationsperioden. Innan samtliga försöksgårdar blivit inrättade, torde dock för nämnda ändamål ett eller annat fast försöksfält få anskaffas.

De mindre sortförsöken skulle däremot endast omfatta ett mycket begränsat antal av de för vederbörande område viktigaste sorterna, förslagsvis högst 5; i dessa försök skulle en nyutkommen lovande sort prövas i jämförelse med en eller ett par av de förutvarande bästa. De mindre sortförsöken skulle förläggas till lämpliga gårdar och där göras stationära för minst 3 år i följd. För dessa sistnämnda försök skulle vederbörande försöksvärd liksom för närvarande åtnjuta ersättning, som förslagsvis kunde sättas till 30 kronor. Antalet dylika försök torde för landet i dess helhet böra uppgå till c:a 400, vartill alltså skulle åtgå ett statsanslag av 12,000 kronor.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

Sort- och stamförsöken med val lbaljväxter och vallgräs borde däremot endast förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksfält men e.j till enskilda gårdar, enär dessa försök krävde mera omsorg och för övrigt ofta vöre till stort hinder i en vanlig jordbruksdrift.

Stamförsöken med rotfruktsväxter borde ombesörjas genom Råby försöksgård och förläggas dels till denna, dels till en del andra försöksgårdar ävensom till vissa fasta försöksstationer samt i mån av behov även till en eller annan lämplig enskild gård.

Resultaten från sortförsöksverksamheten borde ej årligen offentliggöras, utan först efter det vederbörande sort eller stam ingått i försöken i minst 3 å 4 år.

Beträffande lokala ogräsförsök hava utredningsmännen erinrat, att för anordnande av sådana försök redan tidigare utgått statsanslag å 4,000 kronor. Med vitsordande av den stora betydelsen av dessa försök hava utredningsmännen föreslagit, att anslag å nämnda belopp ställdes till den centrala försöksorganisationens förfogande för angivet ändamål.

Inkomna yttranden, som här komma i betraktande, gruppera sig huvudsakligen kring frågorna om antal och förläggning av försöksgårdar, fasta försöksfält och försöksstationer vid skolor för den lägre lantbruksundervisningen sami de i utredningsmännens betänkande under den lokala försöksverksamheten rubricerade spörsmålen. I samband med försöksanordningarnas förläggning har jämväl berörts utredningsmännens förslag om indelning av landet i försöksdistrikt.

Mot lämpligheten av den föreslagna indelningen i försöksdistrikt hava vissa anmärkningar framställts av lantbruksstyrelsen och åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Ur de inkomna yttrandena må anföras följande.

Lanbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida tillräckligt bärande skäl för den föreslagna indelningen kunde anses föreligga, samt vidare anfört:

Förslagets lämplighet i fråga örn sättet för indelningens genomförande kunde jämväl diskuteras.

Särskilt syntes det styrelsen, som om södra och sydöstra distrikten bleve något heterogent sammansatta. Då lantbruksstyrelsen emellertid icke heller för egen del vore i tillfälle att avgiva ett förslag till en bestående fast indelning av landet i förevarande syfte, ville styrelsen inskränka sig till att framhålla önskvärdheten av att, om också den av utredningsmännen föreslagna distriktsindelningen foges till utgångspunkt för systemets anordnande, denna dock icke bundes, utan att möjlighet lämnades till överflyttande av områden från det ena distriktet till det andra. Önskvärt syntes vara, att hushållningssällskapens egna synpunkter på frågan om deras anslutning till visst distrikt bleve så vitt möjligt beaktade.

Styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet har anfört, att försöksdistrikten i landet borde bestämmas med hänsyn till försöksgårdarnas antal och belägenhet, så att varje distrikt finge en försöksgård som centralpunkt.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvalt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

ningsutskott bär ansett, att Blekinge län borde utbrytas ur södra försöksdistriktet och föras till det sydöstra, då det tillhörde samma jordartsgrupp som södra och mellersta delen av Kalmar län, vidare att sydöstra försöksdistriktet borde uppdelas antingen på två distrikt eller så, att lämpliga områden, exempelvis Östergötland och eventuellt Gotland, hänfördes till annat närliggande distrikt.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltni n g sutskott hava framhållit, att utredningsmännen bort i förslaget om landets indelning i försöksdistrikt taga mera hänsyn till likformigheten i fråga om jordmån och klimat än som skett. Utskotten anföra härom, att Kronobergs och Jönköpings län torde beträffande yttre jordbruksbetingelser hava betydligt större likhet med Älvsborgs och delar av Kristianstads län än med Kalmar, Östergötlands och Gotlands län.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det anmärkningsvärt, att länet i fråga örn jordbruksförsök hänförts till södra distriktet tillsammans med Skåne, men i fråga om trädgårdsförsök till västra distriktet tillsammans med Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat, att sällskapets område, vad jordmån och klimatiska förhållanden anginge, närmast överensstämde med Kronobergs och Jönköpings län och därför rätteligen borde höra till samma distrikt som dessa.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har med framhållande av de båda nordligaste länens stora ytvidd ifrågasatt lämpligheten av deras sammanförande i ett försöksdistrikt.

Beträffande försöksgårdarnas, försöksfältens samt försöksstationernas antal och förläggning hava lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp och vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttryckt särskilda önskemål.

Ur de inkomna yttrandena må härom återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att en utvidgning av den fasta försöksverksamheten i den omfattning utredningsmännen föreslagit, vöre önskvärd.

Lantbruksstyrelsen ville sålunda förorda, att planen i detta avseende fullföljdes i den mån medel för ändamålet kunde ställas till förfogande.

Endast på en punkt ansåge sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta en utvidgning av utredningsmännens förslag. Detta hade nämligen icke, så vitt lantbruksstyrelsen kunnat finna, tagit Alnarp i anspråk. Det torde ligga i sakens natur, att Alnarp för sin undervisningsverksamhet vore i behov av en viss icke allt för snävt tillmätt försöksverksamhet. Denna verksamhet, som bedreves på statens egen skolegendom, syntes böra utnyttjas i ett planmässigt ordnande av den statliga försöksverksamheten. Huruvida försöksverk-

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

samheten bär borde få form av mindre, fast försöksgård eller en utvidgad försöksstation, syntes böra bliva beroende av vidare övervägande.

Vad särskilt anginge försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor, delade lantbruksstyrelsen utredningsmännens uppfattning, att de möjligheter till försöksverksamhet, som särskilt lantbruksskolorna men jämväl vissa lantmannaskolor kunde bereda, borde utnyttjas. Ur undervisningens synpunkt vore det önskvärt, att skolorna och dessas lärare hölles i så intim kontakt som möjligt med vad som försigginge på bland annat jordbruksforskningens och därtill hörande försöksverksamhets område. I allmänhet torde de skolor, som hade tillgång till lämplig jord, redan nu i någon form bedriva försök på området.

En naturlig förutsättning för att en försöksverksamhet skulle kunna förläggas till en skola vore, att denna förfogade över lämplig jord för försöken antingen i form av eget skoljordbruk eller i skolans omedelbar a närhet för ändamålet upplåten jord. Försöks anordnande genom skolan med uppoffringar från dennas sida å annan jord, syntes lantbruksstyrelsen icke lämpligen böra påfordras. Sådana försök syntes hellre böra få formen av fasta försöksfält, vid vilkas skötsel eventuellt härför lämplig lärare vid lantmanna-

skola skulle kunna utnyttjas.

Lantbruksstyrelsen, som alltså principiellt anslote sig till utredningsmannens förslag om inordnande i viss utsträckning av de lägre lantbruksundervisningsanstalterna i deri planerade statliga försöksverksamheten, »mage sig knappast kunna förutsätta, att detta åtminstone tillsvidare kunde e ler lämpligen borde ske i så stor utsträckning, som forslaget avsage. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande borde jämväl denna fråga ia utveckla sig successivt och i den ordning, som omständigheterna möjliggjorde. Att icke förhållandena på detta område på något sätt bundes och att vid starten stor försiktighet från ledningens sida tillämpades, syntes lantbruksstyrelsen nödvändigt jämväl av det skälet, att på den lägre undervisningens område en viss utveckling, bland annat genom inrättande av nya skolor eliel förflyttande av redan befintliga sådana, torde vara att förvänta Härigenom kunde förhållandena ändras så, att lämpliga försöksstationer kunde komma till stand på ställen varom i planen intet förslag upptagits. Da det givetvis ur iorsökssynpunkt vore av den allra största betydelse, ali försöksstationer bleve fasta — varuti lantbruksstyrelsen särskilt såge kravet pa att forsoken kunde ostört fortgå en avsevärd tid framåt — syntes det nödvändigt, att forhallandena noga prövades i varje särskilt fall, innan en sådan försöksstation komme till stånd, och att bindande atval härom upprättades med vederbörande skolstyrelse och i fråga om lantbruksskola jämväl med vederbörande jordinnehavare. I sådant avtal borde försöksstationsinnehavarens saval skyldigheter som rättigheter preciseras.

I senare inkommet yttrande över de av 1935 års utredningsman verkställda utredningarna har lantbruksstyrelsen kompletterat sina uttalanden rörande den fasta försöksverksamheten. Styrelsen har härvid understrukit, att Hagan i vilken ordning och i vilken takt anordnandet av nya försöksgårdar kunde ske ej syntes böra bliva föremål för övervägande innan den föreslagna jordbruksförsöksanstalten kommit i gång och förhållandena närmare kunde ö\eiblickas. I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen jämväl framhållit, att därest ett utbyggande av försöksorganisationen skedde successivt en distriktsindelning enligt utredningsmännens förslag knappast torde kunna genomföras under den närmaste tiden. Lantbruksstyrelsen har vidare ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

böra ingå på frågan om den föreslagna försöksgården vid Ultuna. Ur styrelsens yttrande härom må anföras följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att försöksgården borde få just den förläggning, som föreslagits. På denna punkt syntes det lämpligast, att högskolans styrelse finge fria händer.

Då 1935 års utredning utginge från att husdjursförsöken skulle på något sätt kunna kombineras med denna försöksgård, ville lantbruksstyrelsen erinra, att styrelsen funnit denna gren av försöksverksamheten böra ordnas i direkt förbindelse med den under Ultuna lydande Kungsängen. Försöksgården borde därför endast utrustas för drivande av jordbruksförsök och förses med byggnader för arbetspersonal, häststall samt försökslada. För söksgårdens foderskörd torde mot skälig ersättning böra överlåtas på Ultuna egendom för att utnyttjas i ladugården vid Kungsängen. Under sådana förhållanden syntes de för försöksgårdens utbyggande erforderliga kostnaderna, vilka av utredningen beräknats till 83,000 kronor, kunna något nedbringas.

Styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp har förslagit anordnande av en fast försöksgård vid Alnarp. Dylikt förslag har jämväl framförts av styrelsen för centralanstalten för forsö k sväsendet på jordbruksområdet, som härutöver anfört i huvudsak följande.

Att som utredningsmännen föreslagit förlägga en försöksgård till Östergötlands slättbygd funne styrelsen välbetänkt. Ett upprätthållande av försöksverksamheten vid Flahult funne styrelsen ävenledes vara lämpligt, men denna verksamhet syntes icke kunna tillgodose hela det småländska höglandets behov i sådant hänseende, även örn försöksgården utökades med någon areal fastmarksjord. Styrelsen ville i stället förorda, att en särskild försöksgård upprättades på urbergsmorän för småländska höglandet, samt att Flahult finge tjänstgöra som filialstation för denna med — såsom nu — en inspektor såsom närmaste ledare. Den för Gotland avsedda försöksgården torde närmast motsvara vad utredningsmännen betecknat såsom fast försöksfält, ehuru det skulle få en jämförelsevis stor omfattning. Styrelsen hade intet att erinra mot förslaget i denna del.

Sydvästra försöksdistriktets behov av försöksgårdar skulle tillgodoses genom den redan upprättade Lanna försöksgård. Styrelsen tillstyrkte detta förslag.

Inom Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt skulle den centrala försöksverksamheten anordnas vid Ultuna. Till Närkeslätten skulle förläggas ett fast försöksfält. Styrelsen ansåge, att Hjälmarområdets jordbruksförhållanden så skilde sig från Uppsalaslättens, att en särskild försöksgård kunde vara motiverad. Skulle i stället tills vidare ett fast försöksfält anordnas, torde detta böra erhålla betydligt större omfattning än vad utredningsmännen föreslagit.

I nedre Norrlands försöksdistrikt funnes redan en försöksgård för fastmarksjord vid Offer i Västernorrlands län och en dylik, mosskulturföreningen tillhörig gård för torvjord vid Gisselås, Jämtlands län. Styrelsen tillstyrkte utredningsmännens förslag, att dessa försöksgårdar finge bilda centraler för försöksverksamheten i respektive län, men ansåge, att Gisselås försöksgård borde kompletteras med ett större försöksfält å fastmarksjord på lämplig plats i Jämtlands län.

Enär styrelsen icke varit i tillfälle alt taga närmare kännedom örn de av utredningsmännen föreslagna försöksgårdarna, saknade styrelsen möjlighet

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

att uttala sig över förslagets olika tekniska och ekonomiska detaljer rörande dessa gårdar. Styrelsen förutsatte också, att innan beslut fattades om upprättandet av viss försöksgård en särskild specialutredning verkställdes i ämnet.

I fråga om organisationen av den till Ultuna förlagda försöksgården vore en utväg, att denna gård likställdes med andra försöksgårdar och erhölle särskild föreståndare. Emellertid syntes avgörande skäl tala för att verksamheten vid denna försöksgård i stället leddes direkt från lantbruksförsöksanstalten. Styrelsen hyste nämligen den uppfattningen, att de personer som skulle hava till uppgift att utöva den fackliga ledningen av hela landets försöksverksamhet på växtodlingens område, nödvändigt måste äga tillgång till egna resurser för praktisk försöksverksamhet, ty endast därigenom kunde de upprätthålla levande kontakt med försöksverksamheten och föra denna framåt. Men det borde då vara klart utsagt, vem som hade att bära det närmaste ansvaret för försöksgårdens drift. Om jordbruksförsöken på sätt styrelsen föreslagit uppdelades på tre avdelningar, nämligen för jordbruk, växtodling och beteskultur, syntes det vara lämpligast, att var och en av dem erhölle sitt särskilda område och sina egna resurser för försöksverksamhet. All erfarenhet från andra länder syntes nämligen bestyrka, att sammanblandning på detta område vore till nackdel för verksamheten. Styrelsen ansåge det därför vara nödvändigt, att frågan örn anordnande av särskilda försöksgårdar vid Ultuna gjordes till föremål för ytterligare utredning, innan beslut fattades örn åtgärder i ämnet.

Vad anginge frågan örn fasta försöksstationer förutsatte styrelsen, att anordnandet av försök vid sådana stationer bleve beroende av omständigheterna, och att omfattningen av dylik försöksverksamhet kunde komma att växla från tid till annan. Styrelsen ansåge sig därför icke böra ingå på detaljer i denna del av förslaget, men funne sig kunna tillstyrka det av utredningsmännen föreslagna årsanslaget till försöksstationer å 30,000 kronor.

Beträffande anordnandet av fasta försöksfält hyste styrelsen den uppfattningen, att denna form för den statliga försöksverksamheten borde tillmätas särskild betydelse under en tid, då systemet med statliga försöksgårdar ännu icke hunnit fullt utbyggas. Men även senare borde dylika försöksfält kunna utgöra ett värdefullt komplement till försöksgårdarna. Ur dessa synpunkter förefölle det styrelsen, som örn utredningsmännen beräknat kostnaderna för anordnandet av fasta försöksfält väl knappa.

Ur övriga yttranden rörande försöksverksamhetens anordnande må i detta sammanhang anföras följande.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit vikten av, att de inom Målar- och Hjälmarområdet mycket vanliga gyttjejordarna bleve föremål för fast försöksverksamhet, och att därför åtminstone ett fast försöksfält inrättades på dylik jord.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som funnit försöksintressena inom dess område mindre väl tillgodosedda, har föreslagit fasta försöks anordnande dels i trakten av Gamleby för lerjordsförsök, dels i Sävedebygden, avseende moränjorden och torvoch kärrjorden. Skulle lantmannaskolan i Gamleby bliva försedd med skoljordbruk, har en fast försöksstation ansetts böra anordnas därstädes.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att ytterligare en försöksgård borde upprättas och placeras så, att den på bästa sätt representerade södra och mellersta Kalmar län samt Blekinge. I stället för den gård, Slakmöre, som utredningsmän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

nen avsett till fast försöksstation och som vore belägen 45 kilometer söder örn Högsby, har utskottet ansett Emådalen, närmare angivet Högsbyorten, vara rätta platsen för en dylik station. Vidare har påpekats, att en fast försöksstation vid Gamleby lantmannaskola skulle hava stor betydelse för den betydande jordbruksbygden i Gamlebyvikens dalgång.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava föreslagit, att en försöksgård anlades på den för sydsvenska höglandet särskilt utmärkande jordarten urbergsrnorän och å en plats med typiskt höglandsklimat. Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat sig för förläggande av en försöksstation till sydsvenska höglandet.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att Alnarp sedan lång tid utgjort och fortfarande utgör centrum inom jordbruket och jordbruksvetenskapen, varför försöksverksamheten inom landets sydliga delar om möjligt borde förläggas dit. Om det efter förnyad undersökning skulle visa sig omöjligt att dit förlägga skott har föreslagit, att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält ovillkorligen upprättas där.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält måtte, med hänsyn till den stora klimatskillnaden mellan Halland och försöksgården vid Lund, förläggas till Halland.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det betänkligt, att utredningsmännen ansett bergslagsområdets försöksdistrikt, i vilket Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap inginge, tillgodosett med två provisoriska försöksgårdar, medan för övriga distrikt föreslagits minst en och för de flesta två fasta försöksgårdar. Utskottet har ansett, att utredningsmännen icke ägnat dessa tre län samma uppmärksamhet genom förundersökningar som landet i övrigt och hemställer, att länets behov beaktas genom upprättandet av en fast försöksgård. Om man för förläggning av en sådan vill tillgodose alla tre länens behov, har Fryksdalen förmenats vara bättre exponent för rådande naturförhållanden än den mera karga Klarälvsdalen, där det av utredningsmännen föreslagna Uddeholm är beläget.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har gjort gällande, att vissa delar av landet blivit vanlottade vid fördelningen av försöksgårdar. Därför har utskottet förordat, att utom de av utredningsmännen föreslagna nya försöksgårdarna ytterligare två försöksgårdar beräknas, nämligen en i Örebro län och en i Kalmar län.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att om den nya organisationen skulle helt kunna fylla sin uppgift, antalet försöksgårdar borde något ökas, då stora delar av landet blivit vanlottade vid den föreslagna tilldelningen av försöksgårdar. Det vöre av vikt, att omorganisationen genomfördes så, att varje viktigare jordbruksområde bleve delaktigt av direkta försöksresultat, även örn kostnaden härför något ökades. Utskottet har därför framhållit, att utöver det antal försöksgårdar, utredningsmännen föreslagit, ytterligare två måtte upprättas.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att länet icke blivit tillräckligt tillgodosett genom den föreslagna försöksverksamheten vid Vassbo lantbruksskola och Mora lantmannaskola, samt hemställt, att två fasta försöksfält måtte förläggas dit, det ena inom silurområdet och det andra inom Västerdalarnas sandstensområde.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att Gävleborgs läns jordbruk kunde sägas stå på övergången mellan norrländskt och mellansvenskt jordbruk och därmed ur många synpunkter hade flera problem att brottas med. Detta anses motivera, att åtminstone en fast försöksgård inrättades inom länet. Utskottet föreslår därför, att en fast försöksgård redan från början förlädes till Gävleborgs län, och att densamma kompletterades med ett fast försöksfält.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller vikten av, att ett fast försöksfält, direkt sorterande under Offers försöksgård, komme till stånd för innerbygden av länet. Detta försöksfält skulle särskilt representera sandjord samt den invid marina gränsen i Ångermanland befintliga, lerfattiga mjunjorden.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har beklagat, att försöksverksamheten syntes få mindre omfattning vid Brattby än vid övriga statens försöksgårdar i Norrland. Utskottet har vidare förklarat sig påräkna, att fast försöksstation upprättades vid Anderstorps blivande lantmanna- och lanthushållsskolas skoljordbruk. Jorden där vore nämligen typisk för Skellefteådalens stora jordbruksbygd. Därest också en föreslagen lantmannaskola upprättades i Västerbottens lappmark, borde även där en fast försöksstation upprättas.

Bjärka-Säby lantbruksskolas styrelse har framhållit, att lantbruksskolornas huvuduppgift vore att utbilda dugliga arbetsledare inom jordbruket. För den skull borde försöken vid en lantbruksskola ej givas större omfattning än som visade sig erforderligt, för att eleverna skulle bliva insatta i försöksarbetet och för att klarlägga skolegendomens skötsel. Styrelsen funne därför tveksamt, huruvida lantbruksskolorna skulle anses lämpliga såsom fasta försöksstationer. Beträffande egendomen Bjärka-Säby ansåge styrelsen, att den på grund av sin mångsidighet beträffande jordmånsförhållandena vore särskilt lämpad som skolegendom, men ej som försöksstation.

Klagstorps lantbruksskolas styrelse har ansett, att den, som bure ansvaret för förvaltningen av skolegendomen respektive skoljordbruk, dit fast försöksstation förlädes, borde beredas tillräckligt inflytande på planläggningen av de försök, som skulle utföras vid försöksstationen. Den föreslagna ersättningen, 150 kronor per försök, kunde icke anses tillräcklig, med mindre försöksverksamheten bleve till verklig nytta för försöksvärden genom att avgöra även sådana frågor, vilkas besvarande hade särskild betydelse för jordbruksdriften vid skolan. Vidare förordade skolstyrelsen, att fördelningen av ersättningen till försöksstationerna bleve föremål för klara stadganden.

Nordviks lantbruksskolas styrelse har anfört, att för erhållande av största enhetlighet vid försökens utförande de lärare, som skulle fungera såsom försöksledare, borde erhålla någon särskild försöksteknisk utbildning, t. ex. genom kurs vid försöksgård. Aven denna styrelse har funnit den föreslagna ersättningen, 150 kronor per försök, för lågt räknad och ansett 200 kronor per försök vara erforderligt. Då den försökstekniska utrustningen beräknats medföra en utgift av minst 2,000 kronor, har styrelsen ansett, att minst sistnämnda summa borde tilldelas varje skola såsom engångsanslag till försöksteknisk utrustning.

Önnestads lantmannaskolas styrelse har likaledes funnit 150 kronor per försök för litet för att bekosta den försökstekniska utrustningen och därför föreslagit, att en del av denna utrustning såsom vågar, säckar för torkning och förvaring av skörden samt tröskverk anskaffades

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

av den centrala ledningen och utlånades till försöksstationen. Vidare borde förbudet att åtaga sig försök och demonstrationsverksamhet icke gälla demonstrationsförsök, behövliga för undervisningen eller sådana försök, som behövdes för skoljordbrukets rätta skötsel eller eventuellt påfordrades av länets hushållningssällskap.

Vilans lantmannaskolas styrelse har ansett, att plan till lorsöken borde uppgöras på grundval av var och en av de olika skolornas möjlighet att utlägga och genomföra visst antal försök. Vidare har skolstyrelsen beträffande ersättningen till skolorna för försöken framhållit, att denna borde utgå med visst belopp per parcell och ej per försök, enär de sistnämnda kunde vara mycket olika till sin storlek och kostbarhet. Efter 150 kronor per försök med 25 parceller skulle ett belopp av sex. kronor erhallas, vilket finge anses skäligt, örn behövlig konstgödsel, utsäde, betningsmedel och dylikt skulle kostnadsfritt ställas till förfogande.

Beträffande den lokala försöksverksamheten behandlas i de inkomna yttrandena dels sådana försök, som förutsätta samverkan mellan den statliga försöksorganisationen och hushållningssällskap eller försöksringar och som avse huvudsakligen gödslingsförsök men även sortförsök och ogräsförsök, dels den genom fasta försöksanordningar under den statliga försöksorganisationens direkta ledning bedrivna sortprövningen. I samband med frågan om gödslingsförsöken har i vissa yttranden upptagits till skärskådande det av utredningsmännen framställda förslaget om konstgödselaccis.

Lantbruksstyrelsen samt lantbrukslärarförbundets styrelse hava, bland andra, framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan om den lokala försöksverksamhetens organisation. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har till en början betonat, att den lokala försöksverksamheten till sin natur och till sina syften skilde sig från forskningsverksamheten och den försöksverksamhet, som tjänade till stöd för forskningen. Styrelsen anför vidare:

Försöken torde, örn också fullt användbara såsom vägledande, icke vara lämpade såsom underlag för mera vetenskapliga och allmängiltiga slutledningar. De hade dock stora uppgifter att fylla i upplysningsverksamhetens tjänst. Sin största betydelse hade emellertid denna försöksverksamhet, särskilt vad anginge gödslingsförsöken, för respektive jordägare, som i dessa försök hade en god vägledning för sin egen jordbruksdrift. Sortförsöken och ogräsförsöken torde hava övervägande betydelse i upplysningsverksamhetens tjänst. Verksamheten vöre av den vikt, att den förutom ekonomiskt stöd borde lämnas stöd bestående uti en viss ledning av försöken och hjälp vid dessas planläggning. De lokala gödslingsförsökens betydelse för den enskilde jordbrukaren torde emellertid berättiga till att något bidrag lämnades jämväl från hans sida till täckande av kostnaderna för försöken.

Lantbrukslärarförbundets styrelse har ansett det överflödigt med en begränsning för varje hushållningssällskaps område av de försök, för vilka anslag av statsmedel skulle utgå, enär det knappast kunde antagas, att intresset för försöksverksamheten bland jordbrukarna bleve så

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

stort, att en begränsning av ekonomiska skäl skulle behöva tillgripas. Förbundet anför vidare:

Anslag till försöksverksamheten från staten och hushållningssällskap torde endast böra lämnas under villkor, att vederbörande ej mottoge bidrag i någon form från konstgödselfirmor. Vidare borde såsom villkor för erhållande av statsbidrag till de lokala försöken uppställas, att vederbörande försöksledare vore fullt kvalificerad och hans kompetens prövad och godkänd av lantbruksförsöksanstalten. Dessa försöksledare borde hava en mot deras utförda arbete svarande inkomst, så att de kunde bibehållas vid sina befattningar. Likaledes borde de få utarbeta redogörelse över av dem utförda försök, ty endast den, som deltagit i eller under vars uppsikt allt arbete med försöken utförts, och som följt deras utveckling under hela vegetationsperioden, ägde förutsättning att rätt tolka resultaten.

Beträffande gödslingsförsöken hava i yttrandena huvudsakligen berörts frågor örn storleken av ifrågasatta statsbidrag samt föreslagna antal understödda försök inom olika hushållningssällskap.

Styrelsen för centralanstalten har ansett de föreslagna statsbidragen av 20 kronor per försök låga.

Denna uppfattning har delats av förvaltningsutskotten i vissa hushållningssällskap såsom Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Skaraborgs läns, Västernorrlands läns och Norrbottens läns hushållningssällskap, vilka i alllmänhet föreslagit en höjning av bidragen till 30 kronor. Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att kostnader för försöken intill föreslagna maximiantal försök helt bestredes av statsmedel. Förvaltningsutskotten i andra hushållningssällskap, såsom i Södermanlands län, Kronobergs län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap hava ansett maximiantalet föreslagna gödslingsförsök inom respektive sällskaps område för lågt.

Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava uttalat, att bidrag till försöksring borde fastställas till ett visst belopp per försök, oberoende av om bidrag från hushållningssällskap eller landsting lämnades för ändamålet.

Malmöhus läns för söksringars centralstyrelse har framhållit att, därest antalet statsunderstödda lokala gödslingsförsök skulle begränsas, antalet sådana försök för Malmöhus läns vidkommande ej borde sättas lägre än till 700.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de lokala gödslingsförsökens betydelse och syfte förmenat, att den begränsning, som av utredningsmännen blivit ifrågasatt, knappast vöre lämplig att genomföra. Alla jordbrukare borde på detta område hava samma rätt. Lantbruksstyrelsen anför vidare:

Verksamheten syntes dock kunna komma att vålla hushållningssällskapen, med dessas begränsade tillgångar, ekonomiska svårigheter. Det torde därför böra stå vederbörande hushållningssällskap öppet, att såsom villkor för försöks anordnande hos viss jordbrukare bestämma en avgift, som helt eller delvis skulle täcka den kostnad för försöken, som skulle komma på hus-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 137

hållningssällskapets del. Härigenom skulle även rörelsens omfattning kunna regleras.

I yttrande över 1935 års utredning anför lantbruksstyrelsen beträffande denna fråga ytterligare:

Mot förslaget att medelsbehovet för understödjande av de lokala gödslingsförsöken tillsvidare skulle beräknas till 75,000 kronor årligen, hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. Då kraven på bidrag kunde komma att överstiga detta belopp och den statsunderstödda försöksverksamheten på området måhända borde underkastas viss begränsning, syntes det lämpligast, att ifrågavarande verksamhetsgren understöddes under samma former, som gällde för annan sällskapens verksamhet. Sällskapen syntes således varje år böra med angivande av det antal försök, som avsåges skola komma till utförande, göra ansökan om bidrag för ändamålet. Fördelningen av tillgängliga medel torde därefter böra verkställas av Kungl. Majit, sedan yttrande i ärendet avgivits av styrelsen för jordbruksförsöksanstalten, det vill säga lantbrukshögskolans styrelse. Uppdraget att granska dylika framställningar vore visserligen av administrativ natur, men då för dylik granskning och för avgivande av förslag till fördelning av anslaget krävdes den speciella fackkunskap, som anstaltens jordbruksavdelning borde besitta, torde skäl föreligga för en sådan anordning. Om anslaget skulle fördelas av Kungl. Maj:t syntes detsamma icke böra inräknas i anslaget till jordbruksförsöksanstalten, utan upptagas såsom ett särskilt anslag.

I fråga om försöksverksamhetens frigörande från beroendet av gåvor från konstgödselfirmor synes utredningsmännens förslag därom icke hava blivit motsagt. Däremot har tveksamhet yppat sig i avseende å förslaget att införa accis å konstgödselmedel för täckande av de kostnader för dylika gödselmedels anskaffande, vilka förutsatts skola bestridas av statsverket. Härjämte hava vissa av dem, som yttrat sig, behandlat frågan om storleken av en eventuell accis. Ur inkomna yttranden härom må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att en närmare undersökning borde göras angående formerna för uttagandet av denna accis och de eventuella kostnaderna härför samt för kontrollen över accisens rätta erläggande. Det syntes enligt lantbruksstyrelsens mening icke uteslutet, att de med uttagandet förenade svårigheterna komme att visa sig så stora i förhållande till den lilla accis, varom här vore fråga, att det kunde befinnas skäligt att i stället anvisa särskilda statsmedel för ändamålet.

I sitt yttrande över 1935 års utredning har lantbruksstyrelsen ytterligare anfört i huvudsak följande.

Skulle avgifter å konstgödselmedel behöva upptagas till täckande av kostnaderna för försöksverksamhetens förseende med konstgödselmedel, syntes det lämpligt, att avgifterna utginge med det högre av de ifrågasatta beloppen, eller 0 öre per 100 kilogram kali- och kvävehaltiga gödselmedel och 3 öre per 100 kilogram fosforsyrehaltiga sådana. Nämnda avgifter syntes icke vara så höga, att de borde behöva medföra någon egentlig förhöjning i prisläget för konstgödselmedlen, särskilt i betraktande därav att konstgödselproduktionen och konstgödselhandcln genom dylika avgifters uttagande skulle befrias från det kostnadsfria tillhandahållandet av gödselmedel för ändamålet. Örn

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ■

också någon obetydlig förhöjning av gödselmedelprisen skulle komma till stånd, syntes den dock ur jordbrukets synpunkt knappast kunna anses oskäligt tyngande, örn de genom ifrågavarande avgifter inflytande medlen utnyttjades till stödjande av den för jordbrukets ekonomi betydelsefulla försöksverksamheten.

Enklast torde upptagandet av dessa avgifter ske, om de uttoges dels vid import av gödselmedel i form av importavgifter, i vilket fall uppbörden skedde genom tullverket, dels i fråga om gödselmedel, som producerades inom landet, i form av accis, som uttoges å tillverkningsorten. Då i Sverige endast tillverkades fosforsyrehaltiga och kvävehaltiga gödselmedel och tillverkningen därav vore starkt centraliserad, syntes kostnaden för uppbärande av och kontroll över accisen icke behöva bliva mera besvärande.

Ett upptagande av ifrågasatta avgifter enligt lantbruksstyrelsens förslag torde kunna beräknas inbringa minst 150,000 kronor årligen. Avgifterna borde tillföras en särskild fond, från vilken Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att anvisa medel dels till anskaffande av gödselmedel för jordbruksförsöksverksamheten i allmänhet, dels ock till direkt stödjande av den lokala gödslingsförsöksverksamheten. Med den utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten, som väntades bliva en följd av verksamhetens omorganisation, torde den årliga kostnaden för anskaffande av konstgödselmedel kunna beräknas uppgå till 45,000 å 50,000 kronor, fördelade på dels den statliga centrala verksamheten, dels den av statsunderstödda sammanslutningar bedrivna verksamheten, dels ock den lokala gödslingsförsöksverksamheten. Ansökan om bidrag för anskaffande av gödselmedel, syntes, om lantbruksstyrelsens förslag vunne beaktande, böra göras hos Kungl. Maj:t av respektive försöksorgans ledning. Hushållningssällskapens ansökningar syntes lämpligen kunna avlåtas i samband med ansökningar om bidrag till de lokala gödslingsförsöken.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det motbjudande att belägga en för jordbruket så oundgängligt förbrukningsartikel som konstgödsel med accis, enär åtgärden sannolikt komme att föranleda höjning av konstgödselpriserna. Därtill komme, att upptagandet av den jämförelsevis låga accisen förmodligen skulle bliva alltför kostsam och besvärlig för att egentligen löna sig.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att, därest accis å konstgödsel skulle komma till stånd, denna borde tilltagas så stor, att inkomsterna därav täckte jämväl utgående ersättningar för sortförsök till såväl hushållningssällskap som försöksvärdar.

Centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar har förordat, att accisen utginge med lägst 6 öre per deciton kväve- och kalihaltiga gödselmedel samt 3 öre per deciton av fosforsyrehaltiga konstgödselmedel.

Beträffande frågan om lokala sortförsök har lantbruksstyrelsen anfört, att styrelsen icke funne den begränsning av antalet sorter, vilka skulle få intagas i ett försök, som av utredningsmännen föreslagits, behövlig eller lämplig. Föreskreves blott såsom villkor för statsbidrags utgående för sådana försök, att planen för dessa skulle vara godkänd av försöksanstalten, läge däri tillräcklig garanti för att icke sorter medtoges, om

139 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vilka man redan på förhand kunde avgöra, att de saknade ortligt intresse.

Vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava anmärkt, att de beräknade statliga bidragen för försök hos enskilda försöksgårdar vore för låga, och att antalet föreslagna försök vore för ringa.

Några hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava därjämte anfört, att antalet av de i försök ingående sorterna begränsats alltför starkt. Styrelsen för centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet, som även ansett antalet försök för lågt, har vidare anmärkt, att, vid sidan av föreslagen ersättning till försöksvärdarna, hushållningssällskapen och försöksringarna borde erhålla viss ersättning för deras kostnader för försökens handhavande, förslagsvis 20 kronor för varje försök.

Den av utredningsmännen berörda frågan om sortprövning har i vissa yttranden ingående behandlats. Redogörelse för innehållet i dessa yttranden torde emellertid ej behöva lämnas i förevarande sammanhang.

Särskilda erinringar mot föreslagen anordning av lokala ogräsförsök hava ej framställts i yttrandena.

Behovet av försöksgårdar på olika platser för utförande av sådana efter DepartemenUsärskilda ortsförhållanden avpassade försök, på vilka fordringarna i avseen- ^fade å försöksmetodernas tillförlitlighet måste ställas särskilt höga och vilka därför böra i detalj övervakas av sakkunnig personal, har länge varit erkänt. Såsom framgår av det föregående hava under åren 1928 och 1930 upprättats två försöksgårder, Lanna Borregården i Skaraborgs län och Offers gård i Västernorrlands län, vilka inordnats i den av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utövade försöksverksamheten. Jag har förut i samband med fråga örn statens övertagande av försöksverksamhet, som nu bedrives av vissa statsunderstödda organisationer, föreslagit införlivande med statens försöksverksamhet av de svenska mosskulturföreningen tillhörande försöksgårdarna, nämligen Flahult i Jönköpings län och Gisselås i Jämtlands län, samt av den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå hörande Alträsks försöksgård. Såsom jag anfört förutsätter ett övertagande av dessa tre gårdar avtal därom med deras nuvarande ägare. För åvägabringande av förslag till sådana avtal torde åtgärder böra vidtagas av lantbrukshögskolans ledning. Innan dylika förslag föreligga, lära särskilda kostnader för försöksgårdarnas förvärvande ej böra beräknas. Jämväl frågan örn anvisande av medel till vissa byggnader samt till maskinell utrustning och inköp av nötkreatur vid Alträsks försöksgård torde böra upptagas först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande av staten.

Örn ifrågasatta avtal komma till stånd, skulle fem redan färdiga försöksgårdar komma att ingå i den statliga försöksverksamheten samt underställas lantbrukshögskolan och dess institution för jordbruksförsök. Det synes härutöver nödvändigt, att försöksverksamhet i motsvarande omfattning, som

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

förekommer vid en försöksgård, bedrives å jordbruksförsöksinstitutionens förläggningsplats Ultuna. I denna del överensstämmer min mening med utredningsmännens. Dessa, som förutsatt en från lantbrukshögskolan skild försöksorganisation, hava emellertid ansett, att de fasta fältanordningarna vid Ultuna lämpligast skulle åstadkommas genom en från Ultuna avskild försöksgård. Då enligt den plan, jag förordat, jordbruksförsöken skola handhavas av den i lantbrukshögskolan ingående institutionen för jordbruksförsök, blir därav en följd, att den högskolan tillhörande Ultuna egendom kan med dess resurser ställas direkt till försöksverksamhetens förfogande, utan att någon del av egendomens areal för beständigt avskiljes till försöksgård. Det torde böra ankomma på försöksverksamhetens och egendomsdriftens ledning att efter viss plan bestämma fältförsökens förläggning å egendomen. Därvid torde böra iakttagas, att olika jordtyper beräknas för försöken efter dessas behov och efter möjligheterna att vid egendomen tillgodose behoven. Jag finner det å andra sidan självfallet, att egendomen ej bör onödigtvis splittras i ett stort antal försöksplatser; ett gott driftsresultat av egendomen torde nämligen böra eftersträvas, så långt det kan ske utan undanskjutande av försöksverksamhetens berättigade intressen. Den areal av egendomen, som med den föreslagna anordningen erfordras för försöken, torde betydligt understiga försöksgårdarnas för ett normalt skiftesbruk avpassade arealer.

Det torde få förutsättas, att egendomens förvaltning tillhandahåller arbetskraft och redskap för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig skötsel, som må kunna ifrågakomma. De skördeprodukter, som återstå, sedan nödiga prov uttagits för försökens tolkning, böra givetvis tillföras egendomen. Av bokföringsskäl torde därutöver egendomsförvaltningen böra tillgodoföras viss ersättning i penningar, så beräknad att denna jämte skördeprodukternas värde täcker egendomsförvaltningens kostnad för dess medverkan vid försöken. För fältförsökens speciella skötsel bör beräknas särskild arbetskraft och inventarieutrustning. Vissa lokalbehov måste jämväl tillgodoses. Jag torde i senare avdelningar få lämna förslag om medelsanvisning för nu angivna kostnadsbehov.

Ehuru efter avtal om förvärvande av försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk antalet försöksgårdar inom landet ej skulle ökas i vidare mån än genom tillkomsten av den med försöksgård jämställda försöksarealen vid Ultuna, måste de sålunda föreslagna försöksanordningarna anses medföra en betydande utbyggnad av den statliga försöksgårdsverksamheten. Jag har förut, med hänvisning till den korta erfarenhet, som hittills föreligger i avseende å handhavandet av statliga försöksgårdar, anfört, att en utbyggnad av försöksgårdssystemet bör ske successivt och med stor försiktighet. Enligt min mening böra nu ej inrättas försöksgårdar utöver de av mig här föreslagna. Det torde sedermera få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att efter noggrann prövning av behovet av försöksgårdssystemets utvidgning efter hand framställa förslag därom.

Mot den av utredningsmännen gjorda beräkningen av kostnader för försök vid de såsom fasta försöksstationer föreslagna lantmanna- och lantbruks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 •

skolorna har jag icke något att erinra liksom ej heller mot det antal försök, som ansetts böra i medeltal ifrågakomma vid varje försöksstation. Emellertid torde, såsom framgår av utredningen och vissa däröver avgivna yttranden, det knappast kunna antagas, att för närvarande så många skolor, som av utredningsmännen angivits, eller trettio, äro lämpade för handhavande av försöksverksamhet i den omfattning, de beräknade kostnaderna förutsätta. I likhet med vad jag anfört beträffande inrättande av försöksgårdar, tolde jämväl anordnandet av föreslagen försöksverksamhet vid lantmanna- och lantbruksskolor böra ske successivt och efter noggrann prövning i varje fall av betingelserna för en resultatrik försöksverksamhet. Jag föreslår därför, att medel enligt de av utredningsmännen angivna grunderna anvisas för försöksverksamhet vid omkring femton skolor. Härför skulle erfordras ett till 15,000 kronor avrundat belopp.

Då det av utredningsmännen tänkta systemet av försöksgårdar och försöksstationer ej tillstyrkes erhålla av dem beräknad omfattning, torde det böra anstå tillsvidare med indelning av riket i försöksdistrikt.

I likhet med utredningsmännen anser jag, att den av staten kontrollerade försöksverksamheten bör frigöras från det beroende av enskilda konstgödselfirmor, som uppstått därigenom, att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel till kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Det torde böra ankomma på statsmakterna att genom erforderlig medelsanvisning möjliggöra av gåvomedel obunden valfrihet vid försökens planläggning för olika ändamål och för olika orter.

Såsom ett medel att tillföra statsverket inkomster, motsvarande värdet av den genom gåvor av gödselfirmorna erhållna konstgödseln, hava utredningsmännen föreslagit införande av accis å konstgödsel. Då det emellertid torde kunna befaras, att en dylik accis skulle medföra en allmän höjning av priserna å ifrågavarande gödselmedel samt därigenom i sin mån bidraga till ökade produktionskostnader för jordbruket, kan jag ej biträda utredningsmännens förslag i detta hänseende.

Till den lokala försöksverksamheten hava i betänkandet hänförts dels lokala gödslingsförsök, vilka hittills utan särskilt anslag av statsmedel ombesörjts av hushållningssällskapen under medverkan av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, dels lokala sortförsök, för vilka å centralanstaltens stat äro anvisade 9,500 kronor, dels slutligen lokala ogräsförsök, för vilka tidigare varit å riksstaten uppfört ett reservationsanslag, beräknat efter ett årligt medelsbehov av 4,000 kronor, under det att för närvarande förutsättes, att erforderlig medelsanvisning kan utgå ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Enligt min mening hava de lokala försöken visat sig äga ej blott stor betydelse för de enskilda försöksvärdarna och därigenom indirekt för utbredande av kännedom om metoderna för vinnande av högre avkastning av den brukade jorden, utan även värde såsom material för mera allmängiltiga slutsatser om olika sätt för produktionens höjande inom skilda jordbruksområden. Det torde därför få anses vara ett viktigt jordbruksintresse, att ifråga-

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

varande försöksverksamhet erhåller ett effektivt stöd. Ehuru, vad angår gödslings- och sortförsök, från åtskilliga håll invänts, att de av utredningsmännen föreslagna statsbidragen per försök blivit för lågt beräknade, torde med hänsyn till det intresse de olika försöksvärdarna måste anses äga av försöken och dessa värdars otvivelaktigt förefintliga villighet att själva vidkännas uppoffringar för försökens möjliggörande, de föreslagna statsbidragen, 20 kronor för gödslingsförsök och 30 kronor för sortförsök, i genomsnitt icke få anses för små. Då emellertid försökskostnaderna, enligt vad yttrandena giva vid handen, variera avsevärt för olika delar av landet samt härtill kommer, att utredningsmännen i sitt förslag ej torde hava räknat med den merutgift, som uppstår därigenom, att kostnadsfritt tillhandahållande av konstgödsel bortfaller, torde nu ej böra fixeras bestämda statsbidrag per försök. I stället lärer kunna överlämnas åt Kungl. Majit att efter utredning meddela närmare bestämmelser örn statsbidragens storlek inom bestämd kostnadsram dels för lokala gödslingsförsök, dels för lokala sortförsök. Då särskilda statsbidrag för gödslingsförsöken ej tidigare utgått, torde en avsevärd lättnad i hushållningssällskapens utgiftsbörda för ifrågavarande försök erhållas, därest till förfogande för denna försöksverksamhet ställes ett årsanslag av 50,000 kronor. Jag anser mig böra förorda en sålunda begränsad medelsanvisning för ändamålet. Beträffande sortförsöken biträder jag utredningsmännens förslag om en årlig anslagsanvisning av 12,000 kronor.

För ogräsförsök torde det av utredningsmännen förordade årsanslaget av 4,000 kronor få anses skäligt.

Vad angår den av utredningsmännen i samband med de lokala sortförsöken berörda sortprövningen är det uppenbart, att landets jordbruksnäring har ett starkt behov av, att de för skilda odlingsområden värdefullaste sorterna och stammarna komma i allmänt bruk inom samma områden. Särskilt genom den planlagda utvidgningen av de fasta försöksanordningarna torde en effektivare sortprövning än den hittills verkställda kunna möjliggöras. Denna prövning ingår helt naturligt i den verksamhet, som ledes av statens centrala försöksorganisation. Beträffande sortprövningsverksamheten torde liksom i fråga örn all annan här avsedd försöksverksamhet gälla, att verksamhetens planläggning och kontroll bör äga rum enligt närmare bestämmelser, som det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa i samverkan med sagda organisations ledning.

b. Trådgårdsområdet.

Till de fasta försöksanordningar, som av 1931 års utredningsmän ifråga- • satts för försöksverksamheten på trådgårdsområdet, hänföras i första hand sådana med förläggning till Alnarp. Utredningsmännen erinra härvid beträffande fruktodlingen, att ehuru försök avseende sådan odling bedrivits vid Alnarp, verksamheten ej förfogat över egen areal, utan förlagts till de delar av ekonomiträdgårdarna, som därtill kunnat upplåtas. Vidare anföres i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

143 För fruktodlingsavdelningen borde anslås visst markområde. Utredningsmännen hade tänkt sig, att denna avdelnings försök borde förläggas till den del av det norr och nordväst om parken vid Alnarp befintliga skiftet I, som vore beläget öster om järnvägen Malmö—Lomma. Det vore naturligtvis viktigt, att den nya försöksfruktträdgården förlädes i omedelbar närhet till institutets undervisningslokaler, så att den med fördel även kunde tjäna som förevisningsfält vid undervisningen i fruktodling vid såväl trädgårdsskolan som den högre trädgårdskursen. Det vore också viktigt, att den nya institutionsbyggnaden uppfördes i närheten av trädgårdsavdelningens lokaler, då, enligt utredningsmännens förslag, föreståndaren för institutets trädgårdsavdelning även skulle tjänstgöra som chef för trädgårdsförsöksanstalten, något som svårligen läte sig göra, örn denna anstalts tjänstelokaler komme att förläggas på längre avstånd från institutet. Genom förläggning på den föreslagna platsen vunnes även, att vatten- och elektriska ledningar lätt kunde framdragas till den nya institutionen. Då utredningsmännen tänkt sig, att produkterna från frukt- och bärodlingsförsöken skulle kunna försäljas genom institutets trädgårdsavdelning, skulle denna försäljning i hög grad underlättas, örn försöksträdgården förlädes till nu föreslagen plats.

Det vöre fördelaktigt, att det för fruktodlingsförsöken avsedda området från början ej avgränsades, utan att areal i mån av behov ställdes till förfogande. Man torde dock kunna beräkna, att inom de närmaste 5 å 6 åren c:a 8 hektar bleve erforderliga för plantering av fruktträd och bärbuskar.

Köksväxtförsöken hava av utredningsmännen föreslagits att förläggas till den av Alnarps trädgårdars nuvarande avdelning för köksväxter sök disponerade utgården Mellangård, omfattande 17.5 hektar. Viss utökning av denna areal har emellertid blivit ifrågasatt. Utredningsmännen anföra härom i huvudsak:

Den för köksväxtförsök avsedda Mellangården, vilken delvis upptoges av plantskolor, vore icke tillräcklig för avdelningen för köksväxtförsök. Utredningsmännen ville därför förorda, att för nämnda ändamål i viss utsträckning toges i anspråk en Alnarps egendom tillhörig arrendegård, Östergård, vilken gränsade intill Mellangårdens södra gräns och läge alldeles i närheten av nämnda gårds byggnader. Det vore icke blott önskvärt utan nödvändigt, att köksväxtavdelningen efter hand erhölle dispositionsrätten över hela Östergårds areal örn c:a 15 hektar, enär härigenom arbetena i hög grad skulle underlättas. Bortre delen av Mellangårds ägor vore nämligen belägna på betydligt större avstånd än Östergårds ägor från institutionsbyggnaden räknat, och till denna måste ju alltid skördeprodukterna i och för undersökning fraktas. Så snart erforderlig areal av Östergård överlämnats till köksväxtavdelningen, kunde denna avstå dc mest avlägset belägna delarna av Mellangård till institutets trädskoleavdclning, vilken under alla förhållanden måste erhålla tillgång till ytterligare arealer för att kunna bedriva uppdragning av vissa träd och buskar på ett ekonomiskt sätt. En betydande fördel innebure övertagandet av östergård även i sådant avseende, att bostadshuset å nämnda gård kunde användas till bostad för avdelningens trädgårdsmästare, för vilken eljest bostad måste uppföras.

Till de fasta försöksanordningarna hänföras vidare föreslagna fasta försöksstationer samt försöksträdgårdar i olika delar av landet. Såsom förut i korthet angivits hava 1931 års utredningsmän ansett, att tillsvidare borde

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

för trädgårdsförsöken inrättas tre fasta försöksstationer, en för Stockholmstrakten, en för Göteborgstrakten och en för Norrland. Utredningsmännen framhålla, att de vid val av platser för försöksstationer sökt finna i statens ägo befintliga smärre egendomar, då därigenom betydande kontanta utlägg kunde undvikas. Till försöksstation för Göteborgstrakten föreslås kronoegendomen Lilla Ryr i Lycke socken och för Norrland den staten tillhöriga gården vid Söråkers trädgårdsskola. Angående beskaffenheten av dessa egendomar och i övrigt där förefintliga betingelser för försöksverksamhet torde jag få hänvisa till betänkandet.

Utredningsmännen upplysa vidare, att det icke visat sig möjligt att såsom försöksstation för Stockholmstrakten föreslå någon statens egendom. De föreslå i stället, att för ändamålet åtgärder måtte vidtagas för förvärvande av den Stockholms stad tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken samt anföra härom vidare:

Egendomen vore belägen omkring 20 kilometer från Stockholm. Dess sammanlagda areal utgjorde 109.4 hektar, varav blott cirka 25 hektar åkerjord och 3 hektar tomter och äng. Åkerjorden, som till största delen utgjordes av godartad, sandblandad lättlera på lerbotten, vore belägen i ett sammanhängande, mot söder sluttande skifte samt vore väl hävdad och täckdikad. En fruktträdgård, omfattande c:a 4 hektar vore belägen i den övre delen av åkerskiftet och visade oförtydbart, att marken vore synnerligen lämplig för fruktodling. Man hade också anledning att betrakta stora delar av den lägre liggande jorden som karakteristisk för de jordar, som på Mälaröarna användes till odling av köksväxter.

Gården vore väl bebyggd med mangårdsbyggnad av timmer under tegeltak om 8 rum och kök, 3 statbyggnader om tillsammans 5 rum jämte kök, ladugård med stall och loge, magasin, svinhus, smedja m. m.

Denna gård skulle synnerligen väl lämpa sig till trädgårdsförsöksstation, och kostnaderna för dess inrättande torde bliva jämförelsevis små, då bostäder för stationens personal kunde beredas genom reparation och tillbyggnad av redan befintliga byggnader. Enligt inhämtade upplysningar vöre det emellertid föga sannolikt, att Stockholms stad vore villig att sälja denna gård, men däremot syntes staden vara benägen att utbyta den del av egendomen, c:a 35 å 40 hektar, som skulle erfordras till försöksstation, mot annan fastighet, som nu befunne sig i statens ägo. Om överenskommelse därom ej skulle kunna träffas, vore antagligen ej omöjligt att förvärva annan med Nibbla jämförlig egendom.

Avståndet från Nibbla till Svartsjö kungsgård vore ej större än att vissa försök, anlagda på den senare platsen, skulle kunna ledas av föreståndaren för försöksstationen vid Nibbla. Det vore nämligen önskvärt, att parallellserier av vissa försök anordnades dels vid Nibbla, dels vid Svartsjö, då den förra platsen med avseende på klimat och jordmån torde överensstämma med de bästa trädgårdslägena i Mälardalen, medan Svartsjö i nämnda avseenden snarare företedde likhet med det inre av Uppland, stora delar av Södermanland o. s. v. Utredningsmännen ansåge det därför önskvärt, att årligen omkring ett hektar av därtill lämplig åkerjord vid Svartsjö upplätes till nyssnämnda parallellförsök. Vidare borde tillstånd utverkas att utföra vissa försök i fruktträdgården vid Svartsjö.

Beträffande lönekostnaderna för de föreslagna försöksstationerna Nibbla och Lilla Ryr hava utredningsmännen uppgjort följande sammanställning.

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla försöksstation (ortsgrupp C):

1 försöksledare (B 24) ..........

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Lilla Ryrs försöksstation (ortsgrupp B):

1 försöksledare (B 24) ............

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Utredningsmännen anföra vidare, att för försöksstationen vid Söråker avlöning åt personal icke ansetts böra beräknas, då avlöningskostnaderna tänktes ingå i ett belopp, för vilket Söråkers trädgårdsskola enligt avtal med skolans styrelse åtoge sig att sköta igångsatta försök.

Beträffande omkostnaderna framhålles i betänkandet att det vore ytterst svårt att innan driften kommit i gång fastställa dessa för Nibbla och Lilla Ryr. Utredningsmännen hava emellertid ansett, att ehuru trädgårdsförsök krävde större arbetskostnader än jordbruksförsök, försöksstationer för trädgårdsförsök ej borde visa mera betydande driftsunderskott än försöksgårdar för jordbruksförsök. Med utgångspunkt därifrån hava utredningsmännen beräknat driftsunderskottet för var och en av sistnämnda försöksstationer till omkring 11,000 kronor. Härutöver föreslås, att bland omkostnaderna för dessa försöksstationer upptoges ett belopp av 800 kronor för resor.

Såsom nyss nämnts hava utredningsmännen avsett, att försöksverksamheten vid Söråkers försöksstation skulle ombesörjas genom därvarande trädgårdsskola efter avtal med skolstyrelsen. Årliga kostnaderna hava beräknats till 6,000 kronor. Därutöver borde för resor beräknas ett årsbelopp av 1,000 kronor.

Årliga utgifterna för de föreslagna tre försöksgårdarna hava alltså beräknas utgöra:

till löner åt befattningshavare vid Nibbla och Lilla Ryr____ kronor 28,200

» omkostnader (11,800 + 11,800 + 7,000 =) .......... » 30,600

Summa kronor 58,800.

Även engångskostnaderna för försöksstationernas inrättande äro, enligt vad utredningsmännen framhålla, svåra att annat än approximativt beräkna. De anföra härom i huvudsak följande.

I fråga om Nibbla, vars förvärvande såsom förut anförts förutsatte byte medelst annan staten tillhörig fastighet, måste reparation och tillbyggnad av mangardsbyggnaden verkställas och fruktkällare med kylanordning uppföras. Vidare måste inköp ske av erforderliga levande och döda inventarier. Vad anninge Lilla Ryr, fordrades uppförande av en byggnad innehållande bostad för föreståndaren samt kontors- och laboratorielokaler, vidare ersättning till arrendatorn för av honom ägda byggnader samt, liksom i föregående fall, inköp av inventarier m. m. Ifrågavarande kostnader kunde beräknas på följande sätt:

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

kronor 7,620 » 3,000

_* 3,600 kronor 14,220

kronor 7,380 » 3,000

_* 3,600 , 13,980

Summa kronor 28,200.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla Lilla Ryr kronor kronor

Byggnadskostnader ................................. 22,000 52,000

Ersättning till arrendator ............................ — 6,000

Inre inventarier .................................... 3,500 3,500

Yttre, levande och döda inventarier .................. 11,000 9,000

Motorspruta ....................................... 1,200 1,200

200 drivbänksfönster ............................... 3,000 3,000

Fruktträd och bärbuskar ............................ 1,500 1,500

Stängsel ............................■ ...... • • 1,500___1,500

Summa kronor 43,700 77,700.

Engångskostnaderna för inrättande av Söråkers försöksstation hava förslagsvis upptagits till 10,000 kronor.

Totala engångskostnaderna för samtliga föreslagna försöksgårdar hava sålunda approximativt beräknats till (43,700 + 77,700 + 10,000 =) 131,400 kronor.

Förutom angivna försöksstationer hava utredningsmännen föreslagit anordnande av fasta försöksträdgårdar samt av lokala försök.

I samband med förslaget örn försöksträdgårdar har erinrats, att, örn än förläggningsplatserna för trädgårdsförsöksanstalten och försöksstationerna föreslagits med hänsyn därtill, att den viktigaste delen av landets trädgårdsodling vore koncentrerad omkring dessa, trädgårdsodling påginge i ej ringa omfattning även inom andra områden, för vilka på platsen rationellt bedrivna trädgårdsförsök skulle hava mycket stor ekonomisk betydelse. Utredningsmännen anföra vidare:

Även om, med hänsyn till de kostnader en utökad försöksverksamhet skulle medföra för statsverket, skäl tillsvidare ej förefunnes att förorda anläggande av fasta försöksstationer utöver de föreslagna, måste dock framhållas att behov av ytterligare en sådan station förelåge, speciellt för fruktodlingsförsök, med förläggning exempelvis till Östergötland. I anledning härav kunde ifrågasättas om icke en trädgård för fruktförsök borde förläggas till någon lämplig statsegendom i Östergötland exempelvis Alvastra Kungsgård. För anläggandet och skötseln av en sådan fruktträdgård behövde ej anställas försökspersonal i vanlig mening utan blott en trädgårdsmästare, som under ledning av en försöksman från trädgårdsförsöksanstalten anlade trädgården och därefter skötte denna efter givna anvisningar. Kostnaderna för inköp av inventarier och anläggning samt för skötsel under den tid, som förginge intill dess träden komme i bördighetsåldern, bleve föga betungande och skulle dessutom kunna nedbringas, genom att trädgårdsmästaren delvis sysselsattes med skötseln av vissa bär- och grönsaksodlingar, som gåve en del inkomster. Sedan fruktträden kommit i bördighetsåldern, torde de kunna giva så stor avkastning, att odlingen icke borde kräva annat understöd av statsmedel än trädgårdsmästarens avlöning, och försöksdriften komme antagligen att vissa år giva ett kontant överskott. Värdet av de i en sådan trädgård utförda försöken bestode i att man, bland annat, erhölle en mera pålitlig kännedom om vissa mindre vanliga, men antagligen odlingsvärda fruktsorters betydelse för odling i trakter med likartade klimatiska förhållanden som de på försöksplatsen rådande. Åtskilliga andra problem skulle kunna lösas, och trädgården bleve ett värdefullt demonstrationsfält för traktens fruktodlare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

147 Det vöre utan tvivel önskvärt, att även möjligheterna för rationell odling av vissa trädgårdsväxter på Öland bleve föremål för särskild undersökning, och att ett, om också blott provisoriskt, försöksfält upprättades på lämplig plats, exempelvis i trakten av Mörbylånga. Man hade anledning förmoda, att Öland genom sin solrika om också torra sommar skulle kunna erbjuda gynnsamma betingelser för odling av dels gurkor och tomater, dels även tobak, och det vore ej osannolikt, att öns fruktodling skulle kunna giva en helt annan och värdefullare avkastning genom att rationella metoder för trädens skötsel prövades och gjordes allmänt kända. I viss mån, åtminstone vad anginge köksväxtförsök, skulle detta behov kunna tillgodoses i samband med det fasta försöksfält för jordbruksförsök, som utredningsmännen i annat sammanhang föreslagit att förläggas till Öland.

I fråga om lokala försök framhålla utredningsmännen, att sådana jämförelsevis lätt kunde organiseras vid skolor och andra statsunderstödda eller statliga institutioner av olika slag. De anföra härom vidare:

^ Lokala trädgårdsförsök borde förekomma vid varje statsunderstödd trädgårdsskola, och det borde i fråga örn dylik skola för åtnjutande av statsbidrag vara föreskrivet, att skolan efter anvisning av trädgårdsförsöksanstalten och under dennas ledning vore skyldig att i viss omfattning utföra trädgårdsförsök. Av lätt insedda skäl vore det nämligen högst önskvärt, att utbildning av trädgårdsmästare försigginge vid landets trädgårdsskolor under sådana former, att eleverna finge tillfälle att se efter moderna principer anlagda trädgårdsförsök.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att enklare försök borde kunna förläggas till folkhögskolor, lantmannaskolor, seminarier och i vissa fall även privata trädgårdar, där personal funnes, som efter försöksanstaltens anvisning kunde sköta försöken. Härvid har förutsatts, att försöksvärden icke samtidigt finge utföra försök för enskild persons eller firmas räkning, samt att uppgifter om försöksresultat m. m. ställdes till direkt förfogande för försöksanstalten. Utredningsmännen föreslå, att ersättning för dylika försök lämnas efter viss av trädgårdsförsöksanstalten uppgjord, för olika landsdelar anpassad taxa, samt att för ändamålet beräknats anslag med 4,000 kronor om året.

För vinnande av lokalt samarbete mellan trädgårdsodlarna hava utredningsmännen föreslagit indelning av landet i försöksdistrikt, till antalet fyra nämligen:

1. Södra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Malmöhus, Kristianstads,

Blekinge, Kronobergs och Jönköpings län samt Kalmar läns södra del;

2. östra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Kalmar läns norra del samt

Östergötlands, Gotlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och

Västmanlands län;

3. Västra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Hallands, Älvsborgs, Ska-

raborgs, Värmlands, örebro och Kopparbergs län; samt

4. Norra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande hela Norrland.

Utredningsmännen anföra till stöd för den föreslagna distriktsindelningen, att inom det första distriktet trädgårdsförsöksanstalten och inom vart och ett av de övriga distrikten en trädgårdsförsöksstation föreslagits skola förläggas.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements

chefen.

I inkomna yttranden över utredningsmännens förslag har detta i vad det avser förläggningen vid Alnarp av olika försök mött invändning av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som huvudsakligen påtalat, att genom försökens förläggning till olika delar av egendomen behov skulle uppstå av skilda institutionsbyggnader för försöksanstaltens avdelningar. Vidare hava förvaltningsutskotten inom vissa hushållningssällskap förordat ökning av försöksstationernas antal. Sålunda föreslå förvaltningsutskotten i Kronobergs, Värmlands och örebro läns hushållningssällskap inrättande av försöksstationer i respektive Urshults socken, Sunnetrakten samt Karlskogatrakten. Alternativt har förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap föreslagit förläggning av en försöksstation till Karlskogatrakten i stället för Göteborgstrakten. Förvaltningsutskottet i Skaraborgs läns hushållningssällskap har funnit det anmärkningsvärt, att inrättande av försöksstation i de inre delarna av landet ej föreslagits. Även pomologiska föreningen har framhållit önskvärdheten av att en försöksstation förlädes till en trakt med mera utpräglat inlandsklimat, exempelvis till Karlskogatrakten eller plats invid Vänerns norra ände.

Lämpligheten av de föreslagna försöksstationerna för deras ändamål har ej blivit bestridd. Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har dock framhållit, att ytterligare uppmärksamhet borde ägnas frågan därom, innan särskilda beslut fattades om upprättande av försöksstationer.

Till förmån för en ökning av antalet försöksgårdar hava Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig och därvid föreslagit anordnande av sådan trädgård i trakten av Luleå.

Beträffande engångskostnaderna för upprättande av försöksstationer har lantbruksstyrelsen anfört, att beräknad byggnadskostnad för Lilla Ryrs försöksstation, 52,000 kronor, syntes för låg och borde höjas till omkring 70,000 kronor.

Mot utredningsmännens förslag rörande anordnande av lokala försök hava invändningar ej framställts i vidare mån, än att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framhållit, att för verksamheten beräknad kostnad syntes för låg. Styrelsen har vidare anfört, att den delade utredningsmännens uppfattning, att statsunderstödd trädgårdsskola borde vara skyldig att efter trädgårdsförsöksanstaltens anvisningar i viss omfattning utföra trädgårdsförsök. Styrelsen har dock förmenat, att, i konsekvens med utredningsmännens förslag angående anordnande av försöksverksamhet vid statsunderstödda lantmanna- och lantbruksskolor, ersättning borde beräknas även vid trädgårdsskolornas medverkan vid trädgårdsförsöksverksamheten.

Då en central organisation för försöksverksamhet på trädgårdsområdet av mig förordats med förläggning till Alnarp, torde det utan vidare vara klart, att denna organisation bör hava tillgång till fasta försöksanordningar på fältet vid själva förläggningsplatsen. I anledning av utredningsmännens för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

slag om utmätande av vissa arealer för ändamålet å Alnarp nied underlydande gårdar anser jag mig här allenast böra uttala, att det torde ankomma på försöksverksamhetens ledning att efter närmare prövning av betingelserna för olika försök och nied hänsyn till egendomens användning för skilda ändamål i detalj lämna föreskrifter om försökens utläggande, därvid försöksledningens befogenheter dock givetvis begränsas av den medelstilldelning för olika ändamål, som bestämmes av statsmakterna.

Vad i övrigt angår frågan örn fast försöksverksamhet i olika delar av landet ävensom annan lokal sådan verksamhet för kompletterande av den centralt bedrivna försöksverksamheten har inom trädgårdsområdet hittills allenast i ringa omfattning stadigvarande försök nied understöd av statsmedel bedrivits på vissa platser. Vid en del trädgårdsskolor och skolor för lantbruksundervisning m. fl. hava trädgårdsförsök tillika utförts utan att särskilda medel varit anvisade av staten för ändamålet. Då emellertid nu frågan om försöksverksamhetens framtida ordnande är föremål för prövning och en central organisation för denna verksamhet föreslagits, torde ställning även böra tagas till utredningsmännens förslag örn fasta trädgårdsförsöksstationer, fasta försöksträdgårdar och lokala trädgårdsförsök.

Beträffande först försöksstationer och försöksträdgårdar inom olika odlingsområden finner jag nyttan därav oomtvistlig, därest försöken bedrivas på rationellt sätt. Men vad jag framhållit rörande nödvändigheten att framgå med försiktighet vid inorganiserande i försöksväsendet av fasta försöksanordningar inom jordbruksområdet torde äga skärpt giltighet beträffande trädgårdsförsöken, i fråga om vilka det förslag, som nu framlägges, åsyftar en nydaning. Förutom de fasta försöksanordningar, som enligt vad jag anfört torde böra komma till stånd å Alnarp, anser jag därför, att tillsvidare bör anordnas allenast en försöksstation på trädgårdsområdet. Det synes mig vara angelägnast, att denna förlägges till Mälardalen. Jag biträder utredningsmännens förslag örn åtgärder i syfte att förvärva den Stockholms stad tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken eller annan i samma trakt belägen med den nämnda i avseende å storlek och lämplighet i huvudsak jämställd egendom. Det torde få ankomma på försöksverksamhetens ledning att inkomma med närmare förslag i berörda hänseende. I avvaktan därpå torde ej för närvarande böra beräknas medel för förvärvande av försöksstation.

Då de av utredningsmännen avsedda fasta försöksanordningarna ej av mig tillstyrkas erhålla av utredningsmännen beräknad omfattning, torde det, i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits beträffande jordbruksförsöken, böra anstå tillsvidare med indelning av riket i trädgårdsdr söksdistrikt.

Utredningsmännens förslag örn anvisande av 4,000 kronor örn året för lokala trädgårdsförsök vill jag biträda.

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

1931 års utredningsmän.

5. Befattningshavare och administration.

a. Personalbehov för jordbruksförsöken.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten har beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts, att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1 föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare (B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning, 4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 24). Lönebeloppen för nu nämnda befattningshavare hava angivits till sammanlagt 86,796 kronor och beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta löneklassen i respektive lönegrader. Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen har, bland andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels året örn anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hava utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hava utredningsmännen beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen till 20,000 kronor. De hava anfört, att kostnaderna för extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

Utredningsmännen hava beräknat, att hittills av kostnaderna för avlöning åt extra arbetskraft konsortiet Ager m. fl. tillskjutit ett belopp av 20,705 kronor, under det att för ändamålet av statsmedel utgått allenast omkring

2,000 kronor. De hålla nu före, att staten ensam borde svara för de kostnader, som föranleddes av dess försöksverksamhet.

För den av utredningsmännen till förläggning vid Ultuna föreslagna försöksgården hava de beräknat behov av en inspektor med årsarvode av 3,600 kronor. Kostnader för annan personal å försöksgården hava ansetts böra ingå bland omkostnaderna. Härvid har hänvisning skett till de för statens försöksgårdar Lanna och Offer fastställda staterna, enligt vilka för rättare, ladugårdsskötare och annan arbetskraft beräknats 9,700 kronor beträffande Lanna och 9,800 kronor beträffande Offer.

I samband med förslaget om inrättande av nya försöksgårdar hava utredningsmännen upptagit till skärskådande frågan om avlöning av förestån-

151 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dare och assistenter vid försöksgårdar. De anföra, att även om vissa skäl kunde åberopas för högre tjänsteställning åt försöksgårdsföreståndare, förändring därutinnan ej syntes böra föreslås, samt att förste assistent syntes genomgående böra erhålla samma tjänsteställning som den vid Lanna försöksgård anställde förste assistenten. I förslag till lönestat för, bland andra, försöksgårdarna Lanna och Offer hava emellertid utredningsmännen beräknat löneställningen för föreståndare efter lönegraden B 24 och för assistent efter lönegraden B 21, allt enligt gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen.

I avgivna yttranden över 1931 års utredningsmäns betänkande, såvitt däri avses anställning av personal för den föreslagna jordbruksavdelningen, har det ifrågasatta statsanslaget för anställande av extra arbetskraft ej rönt gensaga. Beträffande föreslagna ordinarie tjänster hava vissa invändningar framställts i yttranden av statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att för jordbruksavdelningen beräknats, bland annat, tre förste försöksledare i lönegrad B 28 såsom föreståndare för tre av avdelningens fyra underavdelningar samt anfört, att, ehuru nämnden icke med ledning av de i betänk kandet lämnade uppgifterna rörande verksamheten å berörda underavdelningar kunde göra något bestämt uttalande, nämnden dock funne det vara förtjänt av övervägande, huruvida icke ifrågavarande befattningar kunde givas en lägre lönegrad än den föreslagna. Lönenämnden har därvid framhållit, att överassistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet åtnjöte lön i lönegrad B 26. Vidare har lönenämnden ingått på frågan om löneplacering av befattningshavare å de i betänkandet upptagna försöksgårdarna. Härom anföres:

Å vissa av försöksgårdarna skulle såsom föreståndarens närmaste man placeras en förste assistent med ordinarie anställning och med placering i lönegraden B 21. Det kunde enligt lönenämndens mening starkt ifrågasättas, huruvida dessa tjänster lämpligen borde uppföras å ordinarie stat. Närmast syntes de med hänsyn till sina arbetsuppgifter kunna jämföras med de befattningshavare, vilka inom olika verk, exempelvis inom lantbruksstyrelsen, innehade ställning som förste amanuens eller därmed jämförlig tjänst. De nämnda befattningshavarna syntes lämpligen böra såsom extra ordinarie befattningshavare hänföras till 18 :e eller högst 20 :e lönegraden, varigenom ock en naturlig befordringsgång skulle erhållas till ordinarie befattning såsom förste assistent vid lantbruksförsöksanstalten.

Slutligen syntes det lönenämnden lämpligt, att de befattningshavare med arvode enligt stat, som avsetts för försöksgårdarna, inplacerades å löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Statskontoret har tillkiinnagivit samma uppfattning som lönenämnden beträffande de föreslagna försöksledarnas placering i lönegrad.

Yttranden.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års utredningsman.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat inrättande av, bland andra, följande sidoställda avdelningar inom en lantbruksförsöksanstalt, nämligen en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit tillskapande av följande ordinarie tjänster vid var och en av dessa avdelningar, nämligen 1 föreståndare (B 30), 1 försöksledare (B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4).

I fråga örn avlöning åt befattningshavare vid försöksgårdar har styrelsen föreslagit, att föreståndare borde placeras i lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare och assistent i 21 :a lönegraden för icke ordinarie befattningshavare.

1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän ifrågasatta, samt uttalat, att enligt hans mening följande ordinarie befattningshavare borde finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare (B 30) i professors ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre försöksledare (B 24), 4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt (B 7) samt 3 skriv- och räknebiträden (B 4). Utredningsmannen har anfört, att den härför erforderliga anslagssumman utgjorde i runt tal

80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva sysselsatta med de lokala försöken, har av utredningsmannen beräknats ett belopp av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang har angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens förslag borde åvila föreståndaren och de två förste försöksledarna. Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter har utredningsmannen anfört följande.

Den andre försöksledaren torde böra handhava arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna torde, under tillsyn av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en böra syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna torde böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen.

Kassören torde böra syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen har uppskattat jordbruksförsöksinstitutionens totala lönekostnader till i runt tal 95,000 kronor samt uttalat, att detta belopp som med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, i sin helhet borde utgå av statsmedel.

Vissa allmänna synpunkter i avseende å anställning av personal för försöksverksamheten hava i yttranden över 1935 års utredningsmans promemoria framförts av lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Lantbruksstyrelsen har sålunda framhållit, att försöksverksamhetens lyckliga resultat och dess betydelse för jordbruksproduktionen måste anses sammanhänga med lämpligheten hos deni, som hade att leda och utföra verksamheten. Styrelsen anför vidare:

Tillskapandet av nya försöksresurser och inrättandet av nya befattningar på området vöre av jämförelsevis ringa betydelse, om icke lämpliga personliga krafter funnes att tillgå. Ihågkommas måste också, att utvecklingen av undervisnings-, forsknings- och försöksverksamheten på lanthushållningens område under senare tiden gått framåt med stormsteg. Det kunde möjligen ifrågasättas, om icke tempot redan varit något starkare än som motsvarade tillgången på för ändamålet utbildade personer. Att nu, innan den nyinrättade högre undervisningen hunnit skapa nya krafter och dessa vunnit erfarenhet och ådagalagt lämplighet inom respektive arbetsområden, driva utvecklingen för hastigt framåt, kunde lätt hämna sig, i det att avsedda resultat icke nåddes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att det ställde sig mycket vanskligt för nämnden att bilda sig en bestämd uppfattning om framkomna lönetekniska spörsmål, enär tillräckliga hållpunkter saknades för bedömande av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som kunde komma att åvila befattningshavarna. Lönenämnden har med hänvisning därtill ansett sig böra framhålla önskvärdheten därav, att i avvaktan på närmare erfarenhet rörande den nya organisationen erforderliga befattningar icke uppfördes å ordinarie stat i nämnvärt större antal, än som hittills funnits tillgängligt för motsvarande arbetsuppgifter. Även lönenämnden har betonat angelägenheten av, att vid den nya organisationens genomförande lediga befattningar bleve tillsatta med ordinarie innehavare allenast i den mån fullt kvalificerade och tillräckligt prövade arbetskrafter stöde till förfogande.

Vad angår personalanställningen vid jordbruksar söksinstitution en har lantbruksstyrelsen ifrågasatt, huruvida det icke kunde få anstå under den närmaste framtiden med inrättande av 1 förste försöksledare, 1 andre försöksledare och 2 assistenter jämte 1 skrivoch räknebiträde. En sådan anordning bar emellertid av lantbruksstyrelsen ansetts böra hava till följd, att det i utredningsmannens promemoria till

15,000 kronor beräknade anslaget till extra arbetskraft höjdes förslagsvis till 28,000 kronor. Allmänna civilförvaltningens lönell ä m n d har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke de av utredningsmannen föreslagna fyra förste assistentbefattningarna å jordbruksinstitutionen borde tillsvidare inordnas i den nya organisationen som extra

Yttranden.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ordinarie tjänster. Nämnden har därvid erinrat, att de förste assistenter, som tillkommit vid nyorganiserandet av statens växtskyddsanstalt och av lantbrukshögskolan, erhållit anställning som extra ordinarie tjänstemän. Lönenämnden har slutligen anmärkt, att i promemorian förekommande beteckningen räkne- och skrivbiträde icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, samt att nämnda beteckning borde utbytas mot kontorsbiträde.

Beträffande särskilt föreslagen befattningshavare för försöksmatematiska uppgifter har lantbruks högskolans lärarråd erinrat, att 1931 års utredningsmän föreslagit en befattningshavare i löneställningen B 20 för sådana uppgifter samt framhållit, att enligt 1935 års utredningsmans förslag en försämring skulle inträda i avseende å försöksmatematikerns ställning. Lärarrådet har ansett, att det vöre lämpligast, örn lantbrukshögskolans speciallärarbefattning i matematik omändrades till en professur, vars innehavare vid sidan av undervisningen skulle kunna ägna sig åt försöksstatistisk forskning och stå övriga institutioners personal till tjänst med råd och upplysningar i statistiska frågor.

Departements- Varken 1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan motchefen. svarar fullt i organisatoriskt avseende den institution för jordbruksförsök, vilken jag i det föregående föreslagit. 1931 års utredningsmäns förslag förutsätter en i särskild lantbruksförsöksanstalt ingående jordbruksavdelning, vilken i sin tur uppdelats på tre olika underavdelningar med avgränsade uppgifter, varje underavdelning med sin föreståndare, under det att jag räknat med allenast en föreståndare, nämligen för institutionen i dess helhet. Vidare skulle enligt nämnda utredningsmäns förslag inrättas en med fackavdelningarna sidoställd administrations- och upplysningsavdelning, däri vissa för lantbruksförsöksanstalten och sålunda även för dess fackavdelningar gemensamma befattningshavare tänkas ingå. Detta förslag har jag ej biträtt. Enligt 1935 års utredningsmans förslag hava inom försöksinstitutionen arbetskrafter ej beräknats för den av vissa föreningar bedrivna försöksverksamheten, enär denna enligt hans mening fortfarande borde åvila föreningarna. Det av mig förordade förslaget förutsätter åter, att föreningarnas försöksuppgifter handhavas av den statliga försöksverksamhetens organ. I följd av dessa skiljaktigheter i fråga om planläggning och organisation av försöksverksamheten torde de olika utredningsmännens beräkningar icke utan vidare kunna läggas till grund vid bestämmandet av personalbehovet för den av mig föreslagna institutionen för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens uppgifter enligt de huvudlinjer, jag förut angivit, torde det stå klart, att institutionens föreståndare skall innehava lika hög kompetens inom sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans nuvarande professorer. Han bör alltså hänföras till lönegraden B 30. Då Ultuna tillhör ortsgrupp F, beräknas föreståndarens lön, efter minskning med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp här avrundas

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

till 11,300 kronor. Till institutionen torde böra överflyttas såsom dess förste föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehar motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän hava föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av jordbruksavdelningen skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas förste försöksledare. Å andra sidan har 1935 års utredningsman med sin uppfattning om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande där av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hava i hans förslag placerats i lönegraden B 26. Efter min mening torde erforderlig specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter enligt det av mig förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid densamma av, förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens jämförlig med laborators vid lantbrukshögskolan. Dessa böra, i likhet med vad nu gäller beträffande nämnde laborator samt Överassistent vid centralanstaltens jordbruksavdelning och i enlighet med 1935 års utredningsmans förslag, hänföras till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De torde lämpligen kunna benämnas statsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande ortsgruppen och efter minskning med pensionsavdrag beräknas avlöningen för varje befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre föreslagna statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter, som skola åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen för deras anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande har räknats med 2 andre försöksledare, och 1935 års utredningsman har upptagit 1 andre försöksledare å jordbruksavdelningen respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda förslagen skola dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års utredningsman har angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Då jag delar statskontorets och lönenämndens mening om behovet att iakttaga stor försiktighet vid nyinrättandet av ordinarie tjänster, kan jag icke för närvarande tillstyrka inrättande av föreslagna befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften bör kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda uppgift har på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor. Denne assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitulionen. Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande befattningshavarens tjiinstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500 kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman har föreslagits anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna hava ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten å institutionen. Det torde i detta sammanhang böra erinras, att 1931 års utredningsmän föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden B 26 för en försöksmatematiker. Liksom jag ej ansett mig kunna förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som föreslagits att handhava de lokala gödslingsförsöken, kan jag ej heller förorda ordinarie anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt min mening bör jämväl den förste assistent, som torde erfordras för biträde vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras till 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. I samma lönegrad bör placeras sådan förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende svara för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp här avrundas till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens verksamhet, som i jämförelse med 1935 års utredningsmans förslag av mig förordats, torde det bliva nödigt att anvisa ett avsevärt belopp till avlöning åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna. Jag tillstyrker, att medel beräknas för 7 assistenter med en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för dessa assistenters avlöning krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver torde erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras, då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsättes. Däremot lärer den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution otvivelaktigt medför, böra så långt som möjligt besörjas av lägre kvalificerad personal än den, som erfordras för själva försöksarbetet och försökens tolkning. För sådan korrespondens lärer i allmänhet ej kunna beräknas att skriv- och kontorsbiträden kunna användas. Jag vill därför föreslå, att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen (B 11) inrättas en ordinarie kansliskrivarbefattning. Årsavlöningen för innehavare av sådan befattning beräknas, under förutsättning att befattningshavaren är kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp här avrundas till 3,900 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden i lönegraden B 4 har jag icke något annat att invända, än att dessa befattningshavare böra, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden. För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor om året eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kan avrundas nedåt till 8,050 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

157 Å centralanstaltens jordbruksavdelning finnes för närvarande anställd en vaktmästare i lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande vaktmästaren vid avdelningen torde böra överföras, bör avses jämväl för jordbruksinstitutionen. Årsavlöningen beräknas till 3,303 kronor eller i runt tal 3,300 kronor.

Jag har tidigare förordat, att areal av Ultuna egendom ställes till förfogande för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet, och därvid förutsatt, att egendomens förvaltning tillhandahåller, bland annat, arbetskraft för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig skötsel, som må kunna ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel bör däremot beräknas särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen. Jag föreslår, att för den närmaste ledningen av arbetet med fältförsöken enligt givna anvisningar inrättas en befattning som fältassistent med årsarvode av 3,600 kronor. Härutöver torde för specialarbeten å fältet böra beräknas anslag för tillfälliga arbetskrafter nied förslagsvis 6,000 kronor om året.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att enligt mitt förslag årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas för ordinarie befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 + 8,050 + + 3,300 =) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare till (15,900 + 1,500=) 17,400 kronor, för assistenter till (25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till (20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 + +17,400 + 28,800 + 26,000=) 127,100 kronor.

b. Personalbehov för husdjursförsöken.

1935 års utredningsman har i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens organisation avhandlat frågan om personalbehovet för nämnda och därmed sammanhängande verksamhet allt efter de olika alternativ, som av honom uppställts för organisationens anordning. Vid beräkningen av lönekostnaderna för det av mig i princip förordade alternativet I, innefattande, bland annat, förslag örn inrättande av en institution vid lantbrukshögskolan för husdjursförsök, har utredningsmannen anfört, att enligt detta alternativ institutionen borde förestås av en professor i husdjursförsök (lönegrad B 30), vilken även borde närmast svara för en av institutionens fackavdelningar, exempelvis den, där försök handhades rörande nötkreatur och andra Risslare m. fl., samt att såsom föreståndare för var och en av de övriga av ut redningsmannen föreslagna fackavdelningarna, den ena för försök med svin, den andra för försök nied fjäderfä, borde knytas en specialist inom avdelningens fackområde. Utredningsmannen har föreslagit, att de två sistnämnda avdelningsföreståndarna borde hava laborators ställning och placeras i lönegraden B 26. Beträffande dessa tjänster har utredningsmannen särskilt betonat vikten därav, att de ej tillsattes förr än verkligt kompetenta krafter för tjänsterna funnes att tillgå. Utredningsmannen har i avseende å försöksinstitutioncns personalbehov ytterligare anfört följande.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 167

Å avdelningen för nötkreatur och andra idisslare samt hästar torde såsom föreståndarens närmaste män böra anställas två ganska kvalificerade arbetskrafter, varav den ene förslagsvis borde specialisera sig på bearbetning av problem rörande vinterutfodringen och den andre rörande sommarutfodringen och betesförsök. Dessa personer torde böra få ställning av förste assistenter å ordinarie stat med placering i lönegraden B 21. Till avdelningen torde böra knytas ytterligare en förste assistent i lönegraden B 21, vilken företrädesvis borde syssla med laboratoriearbeten. Nämnda tre lörste assistenter borde alltså vara vetenskapligt utbildade. De bleve till stor del sysselsatta med forskningsarbete i institutionslokalerna. Vidare erfordrades ett antal försöksassistenter med uppgift närmast att i stallarna utföra de egentliga bestämningarna och alltså svara för de fortlöpande försökens praktiska handhavande. Starka skäl talade för, att man såsom dylika försöksassistenter anställde för uppgiften skolade personer med enklare utbildning och mindre pretentioner och vilka kunde tänkas i flertalet fall kvarbliva i mottagen syssla. Här vore det närmast fråga om ett intresserat precisionsarbete med tillsyn rörande utfodring, mjölkning, vägningar m. m. samt noggrant förande av anteckningar. Med hänsyn därtill torde ifrågavarande försöksassistenter, vilka givetvis borde bo på platsen för sitt arbete, kunna sättas i en lägre löneställning. Skötseln av nötkreaturen och svinen i försöksstallarna torde böra omhänderhavas av vederbörande egendoms arbetsfolk, som även borde biträda försöksassistenterna med uppvägningar av foder o. d. Försöksassistenternas kontanta lön borde kunna växla, alltefter deras kvalifikationer och ålder, förutvarande anställningsvillkor m. m., men det syntes rimligt alt räkna med en genomsnittlig lön för dem av ungefär 3,600 kronor. Högre arvode än 4,300 kronor torde dock ej böra förekomma. Å nötkreatursavdelningen torde 5 dylika försöksassistenter behöva anställas, nämligen förslagsvis 1 för försöksladugården vid Ultuna, 1 för försöksarbetet i den nya nötkreatursladugården vid Kungsängen, 1 för nötkreatursförsöken vid Alnarp och 2 för försök å andra platser inom landet. Vidare torde böra finnas en förste vaktmästare (B 7), gemensam för hela husdjursförsöksinstitutionen, ävensom ett ordinarie skriv- och räknebiträde (B 4) samt vissa extra arbetskrafter och biträden. För extra personal torde för nötkreatursavdelningen böra beräknas ett belopp av ungefär 5,000 kronor.

Utredningsmannen, som förutsatt, att svinstamkontrollen skulle som en bestående uppgift handhavas av institutionen för husdjursförsök, har vidare föreslagit, att å institutionens avdelning för svin skulle anställas en förste assistent (B 21) med uppgift, bland annat, att leda nämnda kontroll och i övrigt medverka i avdelningens försöksarbete. Ytterligare anför utredningsmannen:

Utöver nu angivna assistenter erfordrades 4 försöksassistenter av tidigare angiven typ, därav förslagsvis 1 vid svinhuset å Ultuna, 1 vid svinförsöken i Skåne (vid Alnarp eller Norra Åsum) samt 2 vid de båda stationerna för svinstamkontrollen. Å denna avdelning borde vidare finnas ett ordinarie skriv- och räknebiträde (B 4), varjämte för extra personal torde böra beräknas ett belopp av ungefär 3,500 kronor.

Vid avdelningen för fjäderfä torde böra finnas dels en försöksassistent av angivna typ (och alltså med praktisk-ekonomisk inriktning) i hönseriet å Ultuna, dels ock — för ett sammanlagt lönebelopp av ungefär 4,000 kronor — ett extra skriv- och räknebiträde samt annan extra personal.

Den vid driftsledarkursen vid Alnarp fast anställde ämnesläraren i hus-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

djurslära torde böra inför husdjursförsöksinstitutionen vid Ultuna ansvara för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp. Härför torde denne ämneslärare böra erhålla ett särskilt arvode av 500 kronor per år räknat.

Utredningsmannen har slutligen uppgjort följande sammanställning av personalbehovet vid ifrågavarande försöksinstitution, därvid han anmärkt, att han bortsåge från de egentliga djurskötarna, vilkas avlöning ansetts böra hänföras till driftkostnaderna.

Lönegrad Lönebelopp

Ordinarie befattningar:

1 föreståndare (professorn i husdjursförsök)____ B 30 10,980

2 laboratorer............................... B 26 18,120

4 förste assistenter .......................... B 21 27,072

1 förste vaktmästare ........................ B 7 2,940

2 räkne- och skrivbiträden.................... B 4 4,968 64 080

Icke-ordinarie befattningar:

10 extra försöksassistenter, arvoden tillhopa............ 36,000

Tilläggsarvode för försöksledaren vid Alnarp............ 500

Extra arbetskraft och biträden........................ 12,420 48 920

Summa kronor 113,000.

Utredningsmannen har anfört att nämnda lönebelopp i jämförelse med nuvarande lönekostnader för centralanstaltens hus djursavdelning innebure en ökning med (113,000 — 70,000 =) 43,000 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans förslag rörande personalbehovet hava i allmänhet ej framställts invändningar i de avgivna yttrandena. Lantbruksstyrelsen har dock anmärkt, att styrelsen förutsatte, att förslaget i berörda hänseende vore avsett att utgöra en slutgiltig ram, inom vilken verksamheten successivt skulle växa ut. I överensstämmelse härmed har styrelsen, uttalat, att medel till anställande av två laboratorer, förste assistent samt en extra assistent tillsvidare icke syntes behöva anvisas. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i anslutning till dess tidigare återgivna allmänna uttalande om anställningsformen vid försöksorganisationen anfört, att föreslagna fyra förste assistenter tillsvidare borde anställas såsom extra ordinarie tjänstemän. Statskontoret har funnit föreslagen placering i lönegraden B 26 väl hög för den befattningshavare, vilken såsom specialist å höns skulle förestå en fjäderfäavdelning.

Beträffande de avsedda husdjursförsöken vid Alnarp har styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ansett sig böra bestämt avstyrka utredningsmannens förslag att ämnesläraren i husdjurslära och mjölkhushållning vid institutet skulle utöva tillsyn över de försök, som komine att utföras vid Alnarp. Såsom skäl härför har anförts, att ämneslärarens hela tid och arbetsförmåga, foges i anspråk av undervisningen vid institutet. Styrelsen har föreslagit, att i stället en ordinarie tjänsteman anställdes vid institutionen för husdjursförsök och odelat ägnade sig åt verksamheten såsom försöksledare vid Alnarp. Styrelsen har överlämnat en till

Yttranden.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements-

chefen.

styrelsen ställd skrivelse från ämnesläraren i nämnda ämne vid institutet J. Lundbladh, däri denne förklarat, att han icke mot sin vilja kunde eller borde tvingas att tjänstgöra såsom försöksledare, samt vidare anfört:

Emedan ämnesläraren hade en ganska krävande undervisning och dessutom måste såväl upprätthålla kontakt med den praktiska husdjursskötsel som bedriva omfattande litteraturstudier, borde hans tjänst icke förenas med en försöksledarbefattning. Ur undervisningssynpunkt medförde den i utredningen föreslagna anordningen icke någon som helst fördel, ty ämnesläraren kunde utan att taga aktiv del i eller ansvara för försöken med lätthet följa dessa. Vissa av försöken torde för övrigt bliva av sådan art, att först en bearbetning av siffermaterialet visade resultatet. Resurser för denna bearbetning komme enligt utredningens förslag att finnas endast å Ultuna. Först när bearbetningen skedde, vore försöksledaren säker på utgången av verkställt försök.

I den avdelning, där försöksverksamhetens allmänna planläggning behandlats, har jag anfört, att i avvaktan på närmare undersökning om lämpligaste sättet för svinstamkontrollens utövande denna kontrollverksamhet icke, såsom föreslagits av 1935 års utredningsman, syntes böra upptagas bland husdjursförsökens bestående uppgifter, utan att, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag borde utgå för berörda ändamål. Med hänsyn härtill torde i detta sammanhang ej behöva beräknas avlöningsmedel för 1 förste assistent och 2 assistenter, som av utredningsmannen föreslagits såsom biträden vid nämnda kontroll.

Beträffande övriga föreslagna befattningshavare biträder jag utredningsmannens förslag om anställande för husdjursförsöksinstitutionen på ordinarie stat av en föreståndare i professors ställning med placering i lönegraden B 30 och av 2 befattningshavare i lönegraden B 26. Av dessa bör nuvarande föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet överföras till husdjursförsöksinstitutionen såsom denna institutions föreståndare. De med placering i lönegraden B 26 föreslagna befattningshavarna torde i likhet med vad jag föreslagit beträffande motsvarande befattningshavare vid jordbruksförsöksinstitutionen lämpligen böra benämnas statsagronomer. I avseende å närmare bestämmelser om dessa statsagronomers arbetsuppgifter och om formen för deras anställande torde jämväl böra gälla vad jag förut anfört rörande motsvarande befattningshavare vid institutionen för jordbruksförsök. För nu ifrågavarande tre befattningshavare torde beräknas i årsavlöningar (11,280 + 9,450 + 9,450 =) 30,180 kronor, vilket belopp torde avrundas till 30,200 kronor.

Av de utav utredningsmannen föreslagna förste assistenterna bör, såsom jag nyss anfört, den för ledning av svinstamkontrollen avsedda ej här tagas i beräkning. Enligt min mening bör antalet av de föreslagna förste assistenterna kunna utan större olägenhet minskas med ytterligare en. Jag föreslår alltså, att för husdjursförsöksinstitutionen beräknas 2 förste assistenter. De böra, såsom föreslagits beträffande motsvarande befattningshavare vid in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

stitutionen för jordbruksförsök, placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Vid centralanstaltens avdelning för husdjursförsök nu anställda 2 assistenter med årsarvoden av 6,576 kronor, respektive 6,300 kronor böra beredas tillfälle att överföras till husdjursförsöksinstitutionen. Om så sker, bör, i likhet med vad jag föreslagit beträffande en assistent vid centralanstaltens jordbruksavdelning, för var och en av dem beräknas avlöningsförhöjning efter förslagsvis 1,500 kronor om året. Då avlöning, sedan pensionsavdrag frånräknats, för extra ordinarie tjänsteman i 21 :a lönegraden med den för Ultuna gällande ortsgrupperingen utgör 5,298 kronor, skulle de sammanlagda avlöningsbeloppen för nämnda förste assistenter uppgå till (5,298 + 5,298 + 1,500 + 1,500 =) 13,596 kronor, eller i runt tal 13,600 kronor. , j ! *j$j

Det av utredningsmannen föreslagna antalet assistenter med genomsnittliga arvoden av 3,600 kronor torde, på sätt nämnts, böra minskas från 10 till 8 genom borträknande från försöksinstitutionens personal av de assistenter, som närmast avsetts skola handhava den lokala verksamheten med svinstamkontrollen. Det kunde ifrågasättas, örn ej sagda antal skulle utan men för försöksverksamheten kunna än ytterligare nedbringas. Att jag ej anser mig böra föreslå detta sammanhänger med den ståndpunkt, jag intagit i fråga örn statens övertagande av förut berörda föreningars försöksuppgifter. Då de försök, vilka nu bedrivas av svenska betes- och vallföreningen, beröra ej blott jordbruksområdet utan även husdjursområdet, torde nämligen vid den statliga försöksinstitution, som av mig förordats — utöver vad utredningsmannen enligt sitt förslag räknat med — erfordras biträden jämväl för sådana husdjursförsök, som äga samband med försöksverksamheten på betes- och vallområdet. Jag tillstyrker alltså, att vid husdjursförsöksinstitutionen må anställas 8 assistenter med årsarvode av i genomsnitt 3,600 kronor. I enlighet härmed torde sålunda böra för dessa assistenter vid institutionen beräknas 28,800 kronor.

För tillfälliga arbetskrafter, särskilt vid olika gårdar i landet, där försök anordnas, torde böra beräknas ett årligt belopp av 10,000 kronor.

Förutom facklig personal erfordras även vaktmästare vid försöksinstitutionen samt kontorsbiträden. I anslutning till utredningsmannens förslag torde böra anställas en ordinarie vaktmästare i samma lönegrad som den för vaktmästaren vid institutionen för jordbruksförsök föreslagna eller B 7, och 2 kontorsbiträden i lönegraden B 4. För avlöning till dessa erfordras, för vaktmästaren 3,303 kronor och för var och en av kontorsbiträdena 2,685 kronor eller sålunda för samtliga nu nämnda tre befattningshavare (3,303 + 2,685 + 2,685 =) 8,673 kronor, vilket belopp avrundas till 8,700 kronor.

Utredningsmannen har föreslagit, att den vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut anställde ämnesläraren i husdjurslära m. m. borde ansvara för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp och för därmed förenat arbete erhålla en särskild ersättning av 500 kronor örn året. Den försöksledning, som av utredningsmannen angivits, torde kunna inskränka sig till en allmän tillsyn därå att från försöksinstitutionen lill Alnarp avdelad per-

I ti hany lill riksdagens protokoll 10.30. 1 sami. Nr 107.

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

Yttranden.

sonal fullgör sitt uppdrag enligt given instruktion. Ämneslärarens befattning med försöken borde sålunda ej bliva över hövan betungande för denne befattningshavare. Emellertid lärer formen för ett eventuellt samarbete mellan försöksinstitutionen och lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ej nu behöva prövas. För den särskilda avlöning, som möjligen kan komma att erfordras för ifrågakommen verksamhet vid Alnarp, torde emellertid här kunna beräknas angivet belopp 500 kronor.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, som sålunda skulle erfordras för husdjursförsöksinstitutionen, utvisar, att härför torde beräknas för ordinarie befattningshavare (30,200 + 8,700 =) 38,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare 13,600 kronor, för assistenter 28,800 kronor, för ämnesläraren vid Alnarp 500 kronor och för tillfälliga arbetskrafter 10,000 kronor eller tillhopa 91,800 kronor.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbruks-

högskolan.

1931 års utredningsmän hava, såsom förut angivits, vid den av dem föreslagna fristående lantbruksförsöksanstalten avsett skola för den allmänna förvaltningen inrättas en särskild administrations- och upplysningsavdelning. Om de för avdelningen föreslagna befattningshavarna och om de uppgifter, som enligt utredningsmännens plan skulle åvila desamma hänvisas i huvudsak till den föregående redogörelsen. Här må emellertid erinras, att följande ordinarie befattningshavare avsetts skola ingå i avdelningen, nämligen 1 överdirektör och chef (A 2), 1 sekreterare (B 28), 1 försöksmatematiker (B 26), 1 betesinspektör (B 26), 1 kulturingenjör (B 24), 1 kamrer (B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 1 förste vaktmästare (B 7), 1 vaktmästare (B 5) och 1 kontorsbiträde (B 4).

Vidare må erinras, att enligt planen för lantbruksförsöksanstalten skulle inrättas ett kemiskt driftslaboratorium. För laboratoriet hava utredningsmännen föreslagit följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator (B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1 laboratoriebiträde (B 5). För extra arbetskraft å driftslaboratoriet har av utredningsmännen beräknats ett belopp av 15,000 kronor örn året.

Avgivna yttranden i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande i nu förevarande avseende hava väsentligen berört föreslagna befattningars löneställning. Härvid har, såsom tidigare nämnts, förslaget om anställande av befattningshavare i löneställningen A 2 icke från något håll mötts av gillande. I vissa yttranden har föreslagits, att en av anstaltens avdelningsföreståndare med löneställning B 30 skulle fungera såsom chef mot särskilt arvode.

Beträffande övriga i förslaget upptagna befattningshavare har allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

civilförvaltningens lönenämnd ansett, att arbetsuppgifterna för sekreteraren icke motiverade annan löneställning än B 26, samt att betesinspektör och kulturingenjör syntes båda böra placeras i lönegraden B 24. Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har likaledes föreslagit placering i lönegraden B 24 av sistnämnda två befattningshavare. Till samma lönegrad har styrelsen velat hänföra sekreteraren. Kamrerarens löneställning har styrelsen föreslagit till B 22. Utöver den av utredningsmännen föreslagna personalen har centralanstaltens styrelse förordat anställande å avdelningen av 1 försöksledare i lönegraden B 26 med uppgift att närmast leda den statsunderstödda lokala gödslings- och sortförsöksverksamheten samt av 1 maskinist i lönegrad B 8.

Vad angår det föreslagna kemiska driftslaboratoriet har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet förordat anställande av följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator (B 26), 1 geolog och torvbiolog (B 24), 2 förste assistenter (B 21) samt 1 laboratoriebiträde (B 5).

1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens organisation som i promemorian rörande vissa frågor inom jordbruksförsöksverksamhetens område berört de av honom förordade försöksinstitutionernas behov av kemiska analyser. Han har därvid förutsatt, att dessa institutioners analyser skulle utföras å lantbrukshögskolans kemiska laboratorium samt beräknat erforderlig förstärkning av arbetskrafterna för ändamålet medföra en ökning i lönekostnader för laboratoriet med sammanlagt 15,000 kronor.

Vid beräkning av lönekostnader i övrigt enligt alternativ I i betänkandet har utredningsmannen erinrat, att enligt detta alternativ lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel i huvudsak avsåges skola bibehållas vid sina tidigare uppgifter, men givas möjlighet att utföra vissa självständiga försök. För denna försöksverksamhet har utredningsmannen ansett, att nu nämnda institutioner borde utrustas med något ökade arbetskrafter. Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

För berörda institutioner borde anställas en extra försöksassistent för hönseriet. Denne, som jämväl borde omhänderhava hönseriets ekonomiska drift, torde böra erhålla ett kontant årsarvode av förslagsvis ungefär 2,400 kronor. Därjämte torde till utfodringsinstitutionen böra knytas ytterligare en extra försöksassistent, vilken skall hava att biträda vid de försök, som denna institution utförde med andra djur än höns. För honom torde böra beräknas ett arvodesbelopp av 3,600 kronor. Vidare syntes det av behovet påkallat, att amanuensbefattningen å avelsinstitutionen omändrades till en tjänst för en assistent med ett årsarvode av 3,600 kronor. Denne borde biträda med förekommande försöks- och undervisningsarbete. Ytterligare torde för extra personal (skriv- och räknebiträde och annan arbetskraft, särskilt för försöksarbetet) böra beräknas belopp av 2,720 kronor beträffande avels- och rasläreinstitutionen samt 2,120 kronor för utfodringsinstitutionen. Personalförteckningen samt lönekostnaderna vid alternativ 1 torde bliva följande.

1935 års utredningsman■

Yttranden.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De två institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel:

Lönegrad

1. Avels- och rasläreinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent.............................. 3,600

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig arbetskraft............................ 2,720

2. Utfodringsinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent .............................. 3,600

1 extra försöksassistent................I

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig !■ 5,720 arbetskraft............................)

3. Gemensamt:

Icke-ordinarie befattningshavare: 1 extra försöksassistent i hönseriet ..

Lönebelopp

kronor

10,980

6.320 17,300

10,980

9-320 20,300

2,400 2,400

Summa kronor 40,000.

Utredningsmannen har anfört, att dessa kostnader i jämförelse med nuvarande förhållanden innebure en ökning i avlöningsstaten för sagda båda institutioner tillhopa med i runt tal (40,000 — 31,860 =) 8,000 kronor, vilket möjliggjorde en fylligare egen försöks- och forskningsverksamhet vid institutionerna än den, som för närvarande kunde bedrivas.

I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria har fråga om förstärkning av administrativa arbetskrafter vid lantbrukshögskolan i händelse av försöksverksamhetens inorganiserande i högskolan väckts av högskolans styrelse. Denna har därvid uttalat, att den väntade ökningen i de kamerala göromålen skulle kunna bestridas av högskolans kamrerare, under förutsättning att denne bereddes tillgång till nödig arbetshjälp, lämpligen genom anställning å kamrerarexpeditionen av ett ordinarie kameralbiträde. Styrelsen har vidare funnit nödigt, att kamreraren, som nu ej vore ordinarie tjänsteman, bereddes ordinarie anställning i åtminstone lönegraden B 22. Beträffande biblioteksgöromålen har högskolestyrelsen åberopat yttrande av lantbrukshögskolans lärarråd, däri framhållits, att bibliotekets arbetskrafter vore otillräckliga, samt att en tillfredsställande lösning i avseende å bibliotekets personalfråga ej kunde erhållas med mindre vid högskolan finge anställas ordinarie bibliotekarie i lägst lönegraden B 24, 2 biträden, det ena i huvudsak för registrering och katalogisering och det andra för skötseln av utlåningsverksamheten samt slutligen 1 biblioteksvaktmästare i lönegraden

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

165 B 7. Högskolestyrelsen har med hänvisning till lärarrådets förslag framhållit, att, under förutsättning att den av lärarrådet förordade förbättrade organisationen av biblioteket komme till stånd, medverkan av bibliotekarien kunde påräknas vid den arkiv- och publikationsverksamhet, som enligt 1931 års utredningsmäns förslag skulle åvila sekreteraren vid administrationsoch upplysningsavdelningen.

För förvaltningen av och tillsynen öv er försök sgårdar och försöksfält har lantbrukshögskolans styrelse föreslagit anställande av befattningshavare i B 30. Denne befattningshavare har ansetts böra tilldelas såsom arbetsbiträden 1 kansliskrivare (Bil) samt dessutom vaktmästarhjälp och tillfälliga arbetskrafter.

Beträffande befattningshavarna vid det kemiska driftslaboratoriet framhåller lärarrådet, att utredningsmannen ej uppdragit riktlinjer för laboratoriets organisation. Lärarrådet har därför ansett lämpligt framlägga en detaljerad plan för driftslaboratoriets organisation, upptagande bland annat personalbehovet. För fastställande av detta behov har lärarrådet funnit erforderligt att sammanställa olika institutioners analysbehov. Härom innehåller planen i huvudsak följande.

Institutionen för Jordbrukssförsök.

A. 150 konstgödsel och jordförbättringsmedel (i medeltal 2 bestämningar per

prov).

B. 100 dräneringsvatten och dylikt (nitrat, ammoniak, kali, kalk).

C. 20,000 jordprov (preparering, klassifikation, volym vikt, hygroskopicitet, glödg-

ningsförlust, reaktionstal, elektrisk ledningsförmåga, laktatlöslig fosforsyra).

D. 1,600 rotfrukter och potatis (endera torrsubstans, socker eller stärkelse).

E. 300 skördeprodukter (totalkväve, aska, fukt, kiselsyra, kalk, fosfor, kali,

magnesia).

F. 50 stallgödsel (fukt, totalkväve, ammoniak, kali, fosforsyra, kol).

Institutionen för husdjursförsök.

G. 600 foder och träck (»fullständig» fodermedelsanalys, omfattande fukt,

aska, råfett, totalkväve, äggvitekväve, smältbart kväve, växttråd).

H. 100 ensilage (som föregående plus reaktionstal, totala flyktiga syror, smör-

syra, mjölksyra).

I. 150 diverse (t. ex. askanalys i foder som E, mineralfoder).

Institutionen för allmän jordhruksiära.

J. 60 stallgödsel (som F.)

K. 60 urin (totalkväve, ammoniakkväve, kali).

L. 50 jordprov (delvis enkla, delvis silikatanalys).

M. 50 konstgödsel (som A.)

N. 60 skördeprodukter (som E).

O. 150 diverse (enkla bestämningar).

Institutionen för växtodlingslära.

P. 100 skördeprodukter (som G).

Q. 50 skördeprodukter (sorn E).

R. 200 diverse (som O).

166 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Institutionen för utfodringslära.

S. 100 foder och träck (som G).

Institutionen för växtfysiologi.

T. 1,000 skördeprodukter (fukt, aska, kiselsyra, extraktberedning).

U. 1,000 jordprov (fukt, glödgningsförlust, citronsyreextraktion, inaskning,

kiselsyra, extraktberedning).

Vidare framhåller lärarrådet önskvärdheten av en årlig inventering av den svenska fodermedelsproduktionen. Härför skulle erfordras omkring

1,000 fodermedelsanalyser av samma slag, som de vid G i planen anförda.

Med ledning av anförda analysbehov har lärarrådet uppgjort personallista för laboratoriet, därvid lärarrådet dock betonat, att den föreslagna personalen vore tillräcklig endast vid rationell organisation av arbetet och under förutsättning att befattningshavarna vore skickliga och i avseende å ifrågavarande slag av analyser väl övade kemister samt att förstklassig utrustning stöde till förfogande. Lärarrådet har beräknat behov av följande befattningshavare vid analyslaboratoriet:

1 laborator............................. B 26 (= lantbrukshögskolans labo-

rator i kemi).

1 förste kemist......................... B 24

3 andre kemister........................ B 21 (en övertages från mosskul-

turföreningen, en biträder i stället för amanuens vid laborationsövningarna under c:a tre månader).

1 kontorsbiträde........................................... B 4

2 assistenter, arvode....................................... 4,800 kronor.

2 assistenter, » ....................................... 3,600 »

4 årsanställda tekniska biträden............... arvoden 1,200—1,800 kronor.

12 månadsanställda tekniska biträden........... arvoden c:a 100 kronor per

månad, anställningstid vardera c:a 4 månader om året, huvudsakligen för jordanalyserna.

Beträffande personalbehovet vid lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel har lärarrådet framställt förslag enligt följande uppställning.

Institutionen för avels- och raslära.

T .. , Löne-

Lonegrad be,opp

Ordinarie befattningshavare:

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent till biträde vid undervisning och försöksarbete. . . 3,600

1 assistent för försök med höns och kaniner................ 2,400

Skriv- och räknebiträde................................... 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 720 8,720

Summa kronor 19,700

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

167 Institutionen för utfodringslära.

Lönegrad

Ordinarie befattningshavare: Deiopp

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent............................................... 3,600

1 extra försöksassistent................................... 3,600

1 skriv- och räknebiträde................................. 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 1,820 11,020

Summa kronor 22,000.

Lönekostnaderna för de två institutionerna skulle alltså bliva tillhopa (19,700 + 22,000 =) 41,700 kronor, eller 1,700 kronor mer än i utredningsmannens förslag.

Det behov av arbetskrafter för försöksverksamhetens administration m. m., vilket 1931 års utredningsmän velat tillgodose genom inrättande av en särskild administrations- och upplysningsavdelning, har givetvis ej helt kunnat undanskjutas i och med det av mig förordade förslaget om försöksverksamhetens inorganiserande i lantbrukshögskolan. Såsom1 jag tidigare anfört måste det anses naturligt, att förstärkta arbetskrafter på vissa områden tillföras högskolan. Då rektor enligt förslaget skulle komma att utöva det administrativa chefskapet för såväl undervisningsverksamheten som försöksverksamheten vid högskolan, lärer arbetsbördan å rektorsexpeditionen växa i så hög grad, att rektor bör erhålla stödet av en ordinarie sekreterare. Denne torde böra enligt närmare instruktion, som bör fastställas av lantbrukshögskolans styrelse, bereda och befordra till expeditionen ärenden, som avgöras av rektor, styrelsen eller annat organ för undervisning eller för försöksverksamhet vid högskolan. Han bör föra protokollet vid sammanträden med styrelsen, lärarrådet och vederbörande försöksorganisationer inom högskolan samt i den utsträckning, hans övriga göromål det medgiver, deltaga i utskotts- och kommittéarbeten. Sekreteraren torde böra, därest Kungl. Maj:t ej för särskilt fall medgiver undantag, hava fullgjort de kunskapsprov, som författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas i domarvärv. Jag föreslår, att han placeras i lönegraden B 26. Lönen för sekreteraren beräknas alltså till 9,450 kronor. Vid befattningens tillsättande indrages naturligtvis den nu befintliga extra befattningen såsom sekreterare hos styrelsen och lärarrådet, för vilken utgår arvode med 1,800 kronor örn året.

Försöksinstitutionens införlivande med lantbrukshögskolan torde komma att i hög grad öka kamrerarens vid högskolan ansvar och arbetsbörda ej blott genom hans uppgift att handhava medelsredovisningen för själva försöksinstitutionerna, utan även genom hans motsvarande åliggande beträffande de till jordbruksförsöksverksamheten anknutna försöksgårdarna, vilkas bokföring torde böra centraliseras till högskolan och dess kamrerarkontor. Den nuvarande kamreraren avlönas medelst arvode å 6,000 kronor om året. Jag föreslår nu, att vid högskolan inrättas en kamrerartjänst i lönegraden B 22, för vilken alltså kan beräknas elt avlöningsbelopp av 7,656 kronor. Det torde jämväl vara erforderligt att för kamrerarkontoret anställa

Departements-

chefen.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. För detta biträde torde beräknas 2,685 kronor.

1931 års utredningsmän hava framhållit som en av de viktigaste uppgifterna för den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen att utöva tillsyn och driftkontroll över försöksgårdarna. I åtskilliga av de avgivna yttrandena har framförts behovet av en högt kvalificerad befattningshavare, i allmänhet i lönegraden B 30, för handhavande, bland annat, av denna verksamhet. Med det av mig tillsvidare förutsatta relativt ringa antalet försöksgårdar torde den tillsyn, varom här är fråga, kunna utövas av Ultuna egendoms förvaltare, därest denne erhåller nödigt arbetsbiträde. För detta ändamål föreslår jag, att medel anvisas för anställande av en assistent med agronomutbildning. Därjämte torde denna assistent böra vara byggnadskunnig. Han bör nämligen biträda jämväl vid tillsynen av lantbrukshögskolans byggnader. För assistenten bör beräknas ett arvode av 4,800 kronor om året. Befattningen torde icke böra tillsättas förr än försöksgårdar förvärvats i ungefär den av mig förutsatta omfattningen.

Lantbrukshögskolans bibliotek har allt sedan högskolans tillkomst befunnit sig i stark utveckling. Biblioteket har fått mottaga flera betydande bokdonationer, vartill kommer att Uppsala universitets bibliotek hos högskolan deponerat i stort sett all sin utländska jordbrukslitteratur. Genom högskolans egen vetenskapliga publikationsverksamhet har den erhållit möjlighet till byten av litteratur med jordbruksvetenskapliga institutioner i olika delar av världen. Ytterligare sådana möjligheter torde tillkomma efter en förläggning såsom jag förordat till högskolan av försöksinstitutionerna. Den biblioteksverksamhet, varom här är fråga, kräver ett avsevärt arbete av en högt kvalificerad yrkesman, och det torde vara klart, att med det ursprungligen obetydliga bibliotekets utveckling till ett centralt riksbibliotek för jordbrukslitteratur det nu utgående anslaget till bibliotekspersonal av 2,500 kronor icke är tillräckligt, och att, efter försöksinstitutionernas införlivande med högskolan, ej heller den av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (nionde huvudtiteln, punkt 27) föreslagna höjningen av detta anslag till 4,500 kronor kan förslå för ändamålet. Den publikationsverksamhet, som förutsättes från nämnda försöksinstitutioners sida, bör givetvis närmast utövas av därtill skickade försöksmän. Det bör emellertid ihågkommas, att sagda verksamhet icke bör vara avsedd allenast för vetenskapsmän utan att försöksverksamhetens rön tillika böra i lättillgänglig form tillhandahållas praktikens män inom lanthushållningen. För dessa båda ändamål torde i allmänhet icke samma uttrycksmedel kunna komma till användning. Det torde ankomma på försöksverksamhetens ledning att härför finna de lämpligaste formerna. Lantbrukshögskolans bibliotekarie, som enligt det anförda torde böra förmedla utbytet av litteratur mellan högskolan med dess institutioner, å ena sidan, samt andra in- och utländska institutioner för forsknings- och försöksverksamhet, å den andra sidan, bör jämväl ägna ett energiskt arbete åt den publikationsverksamhet, som avser på försöksverksamhet grundade upplysningar åt jordbrukets praktiska ut-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

övare. Materialet till denna verksamhet måste tillhandahållas av fackmännen, men på bibliotekarien bör ankomma att i samarbete med dem verka för effektivt offentliggörande i tryck av betydelsefullare försöksresultat och för tryckalsters ändamålsenliga spridning bland därav intresserade. Det torde icke kunna påräknas, att en för dessa uppgifter skickad bibliotekarie skall kunna erhållas, med mindre befattningshavaren beredes en efter arbetets art och betydelse anpassad löneställning. Jag tillstyrker, att bibliotekarietjänsten uppföres å ordinarie stat i lönegraden B 24. Härför torde böra beräknas ett årligt belopp av 8,541 kronor. För erforderliga biblioteksbiträden bör det i årets statsverksproposition föreslagna beloppet 4,500 kronor bibehållas. Då den i första hand för rektorsexpeditionen avsedde vaktmästaren i lönegraden B 7 vid lantbrukshögskolan, vilken, enligt vad jag inhämtat, för närvarande är verksam även såsom bokbindare vid biblioteket, torde kunna tillsvidare fylla samma uppgifter som hittills, är jag ej benägen att nu föreslå inrättande av särskild vaktmästarbefattning för biblioteket.

I likhet med 1935 års utredningsman anser jag, att den för 1'örsöksinstitutionerna erforderliga kemiska analysverksamheten bör fullgöras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Detta förslag överensstämmer även med de grunder för anordningen av denna verksamhet, som innefattas i statsmakternas beslut år 1931 örn den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. Såsom tidigare anförts har den del av lantbrukskemiska avdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som erfordras för utförande av analyser åt de vid centralanstalten kvarvarande försöksavdelningarna, fått kvarstanna vid centralanstalten i avvaktan på försöksavdelningarnas förflyttning. Vid centralanstaltens analyslaboratorium äro för närvarande sysselsatta 3 assistenter och 1 vaktmästare samt tillfälliga biträden. Kostnaderna för dessa befattningshavare hava för sistförflutna budgetåret beräknats till i runt tal 20,000 kronor. Lantbrukshögskolans styrelse har gång efter annan påpekat behovet för undervisningsinstitutionerna av tillgång till personal för utförande av driftsanalyser för dessa institutioners forskningsarbete. Då nu en avsevärt utvidgad försöksverksamhet torde påfordra förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet, synes i samband därmed undervisningsinstitutionernas behov ävenledes kunna i någon mån tillgodoses. Då det torde få förutsättas, att ifrågavarande laboratorieverksamhet ställes under ledning av kemiska institutionens chef och direkt tillsyn av denna institutions laborator, och då särskild vaktmästare utöver den vid kemiska institutionen anställde ej torde böra ifrågakomma, lärer behovet av arbetskrafter för analysverksamheten bliva tillräckligt beaktat genom anställande av 1 ordinarie förste kemist i lönegraden B 24, för vilken alltså beräknas årsavlöning med ett belopp av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare, beträffande vilken årsavlöningen beräknas till 5,298 kronor, 1 assistent med arvode av 4,800 kronor samt 1 assistent med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga arbetsbiträden torde beräknas förslagsvis 5,000 kronor.

1 det av 1935 års utredningsman förordade alternativet I i betänkandet an-

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års viredningsmän.

gående husdjursförsöksverksamhetens organisation förutsattes viss personalökning vid lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel. Då ett ordnande av husdjursförsöksverksamheten vid lantbrukshögskolan enligt det förslag, jag i det föregående framställt, ej bygger på en uppdelning av försöksverksamheten mellan institutionen för husdjursförsök och undervisningsinstitutionerna för avelsoch raslära samt för utfodringslära, anser jag de sistnämnda institutionernas personalbehov ej böra prövas i detta sammanhang. Det torde få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att i vanlig ordning framställa de förslag om undervisningens tillgodoseende, vartill anledning må förefinnas.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, jag föreslagit för rektorsexpeditionen, biblioteket och kemiska institutionen vid lantbrukshögskolan utvisar följande beräknade årliga avlöningsbehov, nämligen för ordinarie befattningshavare (9,450 + 7,656 + 2,685 + 8,541 + 8,541 =) 36,873 kronor, vilket belopp här avrundas till 36,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare 5,298 kronor, som avrundas till 5,300 kronor, för assistenter (4,800 + 4,800 + 3,600 =) 13,200 kronor samt för extra och tillfälliga biträden (4,500 + 5,000 =) 9,500 kronor eller tillhopa sålunda (36,900 + 5,300 + 13,200 + 9,500 =) 64,900 kronor. Såsom förut framhållits inbesparas, å andra sidan, belopp motsvarande arvoden till nuvarande kamrerare och sekreterare vid lantbrukshögskolan, utgörande (6,000 + 1,800 =) 7,800 kronor, varjämte erinras, att de angivna lönekostnaderna inkludera avlöningar motsvarande de till assistenter och tillfälliga biträden vid centralanstaltens driftslaboratorium utgående avlöningarna samt nuvarande kostnader för lantbrukshögskolans bibliotekspersonal.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken.

1931 års utredningsmän, som enligt vad förut omförmälts förordat inrättande av en särskild trädgårdsförsöksanstalt, indelad på tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en fruktodlingsavdelning och en köksväxtavdelning, hava föreslagit som chef för anstalten och tillika för administrations- och upplysningsavdelningen föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och som föreståndare för var och en av de fackliga avdelningarna en försöksledare.

Som arvode åt anstaltens samt administrations- och upplysningsavdelningens chef har föreslagits ett belopp av 2,000 kronor.

Såsom biträden å administrations- och upplysningsavdelningen hava av utredningsmännen beräknats dels en sekreterare (B 24), vilken förutom att, såsom förut nämnts, tjänstgöra såsom chefens ställföreträdare, borde, bland annat, redigera anstaltens publikationer, anordna utställningar och bedriva upplysningsverksamhet, dels en kansliskrivare (B 11), tillika bokförare och registrator, dels ett kontorsbiträde (B 4). Sammanlagda avlöningsbeloppen för dessa befattningshavare angivas i betänkandet till 14,774 kronor örn året.

Föreståndarna för fackavdelningarna hava föreslagits till placering i löne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

graden B 26 för ordinarie befattningshavare. Såsom biträde har för varje avdelning beräknats en ordinarie förste assistent i lönegraden B 21. Avlöningskostnaderna för var och en av dessa två fackavdelningar hava i betänkandet angivits till 14,442 kronor.

Såsom extra personal har å trädgårdsförsöksanstaltens omkostnadsstat beräknats en trädgårdsmästare, en assistent och ett skrivbiträde för varje avdelning. För dessa befattningshavares avlöning har angivits ett sammanlagt specificerat belopp av 16,000 kronor.

I avseende å kompetensfordringar för befattningshavare hava sådana ej angivits för andra än försöksledare. På dem har ansetts böra uppställas fordran örn avlagd akademisk examen med botanik som huvudämne samt ingående kännedom om trädgårdsskötsel.

Beträffande biträdesbehovet hava utredningsmännen anfört, att det redan vid den verksamhet för köksväxtförsök, som bedreves vid Alnarp visat sig omöjligt för en försöksledare och en assistent att medhinna bearbetning av försöken. Förste assistent vid fruktodlingsavdelningen har emellertid ej ansetts behöva anställas förrän tillgång funnes till en något uppvuxen försöksträdgård.

Vad angår de föreslagna försöksstationerna för fruktodlingsförsök må här erinras, att utredningsmännen såsom personal vid försöksstationerna Nibbla och Lilla Ryr beräknat 1 föreståndare (B 24), 1 trädgårdsmästare med arvode av 3,000 kronor samt en assistent med arvode av 3,600 kronor.

Av dem, som yttrat sig över betänkandet i nu förevarande avseende, hava Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdmästares förbund berört kompetensfordringarna för försöksledarna. Härvid har uttalats, att även om det vore önskvärt, att försöksledarna hade akademisk examen, det dock vore viktigare, att de besutte praktisk erfarenhet inom trädgårdsodlingens område. Den sistnämnda styrelsen har särskilt anfört, att andra försöksteoretiska och försökstekniska meriter än akademisk examen borde kunna medföra kompetens för sådan befattning.

I avseende å föreslagna befattningshavares löneställning hava erinringar framställts av statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret har ansett det kunna antagas, att sekreterarbefattningen vid trädgårdsförsöksanstalten icke komme att bereda sin innehavare full sysselsättning samt förordat, att sekreterargöromålen i stället anförtroddes åt annan befattningshavare vid anstalten mot särskilt arvode.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det föreslagna chefsarvodet vara väl högt, vilket särskilt bleve fallet örn trädgårdsavdelningens föreståndare jämväl erhöllo uppdrag att vara rektor och i den egenskapen komme i åtnjutande av särskilt arvode.

Även de föreslagna arvodena för försöksledare och föreståndare för försöksstationen hava synts lönenämnden höga. Med hänsyn till svårigheten

Yttranden.

172 Kungl. Mcij.ts proposition nr 167-

att på grundval av föreliggande material bilda sig en bestämd uppfattning om de krav, som kunde ställas på ifrågavarande befattningshavare, har lönenämnden emellertid icke ansett sig kunna framställa något bestämt yrkande i frågan.

Lönenämnden har slutligen ansett det böra tagas under övervägande i vad mån de såsom arvodestjänster föreslagna befattningarna kunde utbytas mot. extra ordinarie befattningar.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund har föreslagit, att trädgårdsmästarna skulle upptagas i fast lönestat samt tillerkännas högre avlöning än enligt förslaget.

Departements- Behovet av arbetskrafter vid den av mig förordade avdelningen för trädchefen. gårdsförsök torde i icke ringa mån vara beroende av omfattningen av de fasta anordningar i olika delar av landet, som beräknas för ifrågavarande försök. Då enligt vad jag föreslagit denna form av försöksverksamhet allenast med största försiktighet torde böra tillsvidare begagnas, lärer därav följa, att åtskilligt av utredningsmännen förutsatt arbete för planläggning och ledning av sådana försök inbesparas.

Liksom utredningsmännen finner jag det nödigt, att för anstalten beräknas arvode till en chef. Jag biträder ock deras förslag, att såsom chef för verksamheten tillsvidare fungerar föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. I enlighet med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat finner jag dock det föreslagna arvodet väl högt. Jag förslår, att detsamma bestämmes till 1,000 kronor om året. Då trädgårdsavdelningens nuvarande föreståndare, vilken är född år 1875, inom några få år inträder i pensionsåldern, torde frågan om chefskapet för verksamheten och i samband därmed stående organisationsförhållanden böra ånyo prövas. Det torde därvid böra övervägas, huruvida befattningen som trädgårdsavdelningens föreståndare även i fortsättningen bör vara knuten till försöksverksamheten eller huruvida denna verksamhet bör erhålla föreståndare som helt ägnar sin arbetskraft däråt. Såsom biträden åt försöksavdelningens chef torde få anställas en förste assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare samt ett ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4. På den föreslagna förste assistenten torde böra ankomma att utföra erforderliga sekreterargöromål. Till avlöningar torde alltså böra beräknas för förste assistenten 4,554 kronor och för kontorsbiträdet 2,277 kronor.

Beträffande de med placering i lönegraden B 26 föreslagna försöksledarna torde man kunna hysa tvekan huruvida personer med kompetens för så hög lönegradsplacering för närvarande stå till förfogande för ifrågavarande befattningar. Då jag det oaktat tillstyrker inrättandet av de föreslagna befattningarna i nämnda lönegrad, sker det i förhoppning att även om befattningarna ej genast må kunna besättas, likväl framstående försöksmän med intresse för denna verksamhetsgren inom ej allt för lång tid må kunna påräknas därför. Av organisatoriska skäl anser jag emellertid att befattningarna böra uppföras å extra stat. I likhet med motsvarande befattnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

havare vid lantbrukshögskolans försöksinstitutioner torde de nu ifrågakomna böra benämnas statsagronomer. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att även beträffande dessa befattningshavare meddela närmare bestämmelser örn deras uppgifter samt om formen för deras anställande. För statsagronomerna beräknas här avlöningar med (8,037 + 8,037 =) 16,074 kronor.

Utredningsmännen ifrågasätta tillsvidare anställande av allenast en förste assistent för den fackliga verksamheten, huvudsakligen för biträde vid köksväxtförsöken. Jag har icke något att erinra mot, att en sådan befattningshavare avses för berörda ändamål, men föreslår, att denne i likhet med övriga ifrågakomna förste assistenter placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare, för vilket ändamål alltså bör beräknas ett belopp av 4,554 kronor.

I övrigt torde för försöksavdelningen böra beräknas följande extra befattningshavare, nämligen 2 trädgårdsmästare, 1 assistent och ett skrivbiträde. Då utredningsmännen för extra personal allenast föreslagit anvisande å omkostnadsstat av visst ej närmare specificerat belopp, men enligt nu tillämpade bestämmelser avlöningar icke till någon del må beräknas under omkostnader, torde styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, under vilken trädgårdsavdelningen föreslagits skola sortera, böra i samband med kommande anslagsäskanden lämna närmare förslag örn avlöningar åt ifrågavarande befattningshavare. Här torde dock för sådant ändamål böra beräknas ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor.

Sammanfattningsvis skulle sålunda för trädgårdsavdelningens befattningshavare erfordras för chefsarvode 1,000 kronor, för ordinarie befattningshavare 2,277 kronor, vilket belopp avrundas till 2,300 kronor, för befattningshavare å extra stat i runt tal 16,000 kronor, för extra ordinarie befattningshavare (4,554 + 4,554 =) i runt tal 9,100 kronor samt för e x t ra personal 10,000 kronor, eller tillhopa sålunda (1,000 + 2,300 + 16,000 + 9,100 + 10,000=) 38,400 kronor.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken.

För åvägabringande av samarbete inom försöksverksamheten hava utredningsmännen föreslagit inrättande av lokala försöksnämnder för jordbruksförsöken samt centrala försöksråd, ett för jordbruksförsöken och ett för husdjursförsöken.

De lokala försöksnämnderna hava ansetts böra, var och en med verksamhet inom ett av de föreslagna distrikten för jordbruksförsök, bestå av försöksgårdsföreståndare, ledare av lokala fältförsök, ledare av lantmanna- och lantbruksskolornas fasta försöksstationer, föreståndare för Sveriges utsädesförenings filialstationer samt representant för vart och ett av de lill distriktet hörande hushållningssällskapen. Utredningsmännen hava föreslagit, att sådan försöksnämnd skulle äga alt utse ombud för bevakande av distriktets intressen i det centrala försöksrådet för jordbruksförsök. För åstadkommande av förbindelse mellan de olika försöksdistrikten och för främjande av planmässigheten i försöksarbetet bar vidare föreslagits att en representant för lantbruksförsöksanstalten örn möjligt borde närvara vid försöksnämndernas sammanträden.

1931 års utredningsmän.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De centrala försöksråden hava särskilt angivits höra verka för främjandet av det fackliga samarbetet mellan lantbruksförsöksanstalten, dess försöksgårdar och de lokala försöksnämnderna samt för upprätthållande av kontakt med andra i försöksverksamheten intresserade institutioner. Örn rådens avsedda sammansättning anföra utredningsmännen följande.

I jordbruksförsöksrddet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare, försöksledare och vissa dess andra tjänstemän, ingå professorerna i växtodlingslära, jordbrukslära och kulturteknik vid lantbrukshögskolan, föreståndarna för statens försöksgårdar, chefen för den av utredningsmännen föreslagna statens trädgårdsförsöksanstalt samt en representant för var och en av de lokala försöksnämnderna, för lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening, Sveriges geologiska undersökning, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukstekniska föreningen.

I husdjursförsöksrådet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens nyss omnämnda tjänstemän, ingå professorerna i utfodringslära, avelslära och fysiologi vid lantbrukshögskolan, föreståndaren för mejeriförsöken och statskonsulenterna samt en representant för var och en av landets olika avelsföreningar, för lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, jordbrukstekniska föreningen och institutet för husdjursförädling.

Såsom sammankallande och ordförande i försöksråden har föreslagits lantbruksförsöksanstaltens chef.

Om föreslagen styrelse för lantbruksförsöksanstalten och dess avsedda sammansättning har redogörelse lämnats i en föregående avdelning.

Utredningsmännen hava vidare redogjort för huru nu angivna organ skulle utöva sin verksamhet. Härom må återgivas följande.

Inom lantbruksförsöksanstalten skulle utarbetas förslag till arbetsplaner för de olika underavdelningarna av respektive försöksledare i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare. Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle därjämte uppgöra förslag till försöksplaner för den lokala gödslingsförsöksverksamheten och underavdelningen för allmän växtodling liknande förslag för den lokala sortförsöksverksamheten. Förslag till arbetsplaner vid försöksgårdarna skulle utarbetas av respektive försöksgårdsföreståndare i samråd med lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare Innan planerna definitivt fastställdes, skulle de föredragas inför de föreslagna rådgivande organisationerna, nämligen de lokala försöksnämnderna och försöksråden. Försöksnämnd skulle hava till uppgift dels att främja samarbetet emellan försöksmännen inom respektive distrikt, dels att yttra sig beträffande planerna för distriktets såväl fasta som lokala försöksverksamhet och dels att framkomma med förslag i fråga örn försöksspörsmål som vore aktuella för distriktet. Försöksråden skulle hava till uppgift att yttra sig över och preliminärt fastställda planerna för hela landets försöksverksamhet samt att i sådant syfte låta verkställa erfoderliga utredningar beträffande olika hithörande spörsmål. Genom sin sammansättning bomme försöksråden att i sig till gemensamt samarbete förena alla på jordbruksområdets forsknings- och försöksverksamhet arbetande krafter. Då särskilt jordbruksförsöksrådet bomme att bestå av ett flertal personer, borde det lämpligen uppdela sig på sektioner för olika fackfrågor. Det slutliga fastställandet av försöksplanerna borde ske av styrelsen för statens försöksverksamhet, vilken därvid företrädesvis hade att taga hänsyn till dessa planers ekonomiska konsekvenser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

175 Mot förslaget om inrättande av lokala försöksnämnder hava i in- Yttranden. komna yttranden icke andra invändningar framställts än att styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå framhållit önskvärdheten av att de båda nordligaste länens hushållningssällskap måtte beredas tillfälle att insätta en fylligare representation för det praktiska jordbruket i angivna nämnder.

Betydelsen av föreslagna centrala försöksråd har vunnit allmänt erkännande i de inkomna yttrandena. De invändningar, som framställts mot ifrågavarande organ avse deras sammansättning och uppgifter. Beträffande försöksradens sammansättning hava Gotlands, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutkott framhållit, att hushållningssällskapen, som enligt förslaget alltjämt skulle handhava en betydande del av försöksverksamheten, nämligen de lokala försöken, borde bliva representerade i försöksråden. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att de lokala försöksnämnderna borde lämnas befogenhet att utse vardera två representanter i jordbruksförsöksrådet. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har däremot invänt, att antalet ledamöter i försöksråden syntes bliva för stort och ansett, att det borde övervägas huruvida icke representanterna för exempelvis statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordhrukstekniska föreningen kunde utgå såsom ordinarie ledamöter och i stället inkallas såsom sakkunniga vid behandling av speciella frågor, berörande deras verksamhetsfält. Lantbruksstyrelsen har anfört, alt styrelsen funnit det av förvaltningsutskottet i Skaraborgs läns hushållningssällskap gjorda uttalandet beaktansvärt. Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hava jämväl påtalat, att försöksråden enligt förslaget komme att erhålla alltför vid omfattning, och att de därigenom ej lämpade sig såsom organ för försöksverksamhetens planläggning. I stället har av lantbruksakademien föreslagits inrättande av ett fåtaligare centralt organ med uppgift närmast att yttra sig över uppgjorda försöksprogram, innan dessa underställdes den föreslagna försöksanstaltens styrelse. Ett sådant organ har lantbruksakademien ansett kunna hildas av dels en särskild nämnd inom försöksanstalten, vartill jag i det följande återkommer, dels lantbrukshögskolans vederbörande professorer dels ock representanter för det centrala försöksrådet. Lantbruksakademien har slutligen uttalat, att utredningsmännen genom de föreslagna försöksråden väl sökt uppnå att andra försöksorganisationer erhold inflytande på lantbruksförsöksanstaltens verksamhet, men att man icke på motsvarande sätt sökt säkerställa lantbruksförsöksanstaltens inflytande på de andra försöksorganisationernas verksamhet.

Rörande avgivna yttranden över utredningsmännens förslag örn särskild styrelse för den föreslagna försöksanstalten har redogörelse lämnats i det föregående. Här ina blott atergivas vissa yttranden, som avse styrelsens sammansättning eller dess verksamhet. Sålunda har Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att chefen för mejeriförsöken borde vara självskriven ledamot av styrelsen för lantbruksförsöksverksamheten. Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands och

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1935 år3 utredningsman.

Kopparbergs läns hushållningssällskap hava anfört, att genom hushållningssällskapens ombud en ledamot borde tillföras styrelsen. Västernorrlands läns hushållningssällskap har uttalat, att flera representanter för jordbruket borde ingå i styrelsen, samt att plats där särskilt borde beredas representant för Norrland. Styrelsen för Torsta lantmannaskola har ansett att fyra jordbrukare borde ingå i styrelsen, därav en som representant för föreslagna södra försöksdistriktet, en för sydöstra och sydvästra försöksdistriktet, en för Mälarocli Hjälmarområdets samt Bergslagsområdets försöksdistrikt och slutligen en för nedre och övre Norrlands försöksdistrikt. Styrelsen för svenska betesoch vallföreningen har anfört, att styrelsen för den föreslagna försöksanstalten icke borde hava till uppgift att granska och fastställa försöksplanen, enär det knappast kunde tänkas att styrelsen annat än undantagsvis varit i tillfälle att så grundligt sätta sig in i de sakliga skälen för den ena eller den andra försöksmetodens riktighet, att någon befogad rättelse i de av specialister uppgjorda planerna därigenom vore att förvänta.

Såsom komplettering till den föreslagna centrala försöksorganisationen hava lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreslagit inrättande av en särskild nämnd, bestående av försöksanstaltens chef, samt anstaltens övriga avdelningsföreståndare och försöksledare och med uppgift huvudsakligen att bereda ärenden, som avsåge planläggning och organisation av anstaltens verksamhet.

Även 1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten som i promemorian rörande vissa frågor inom jordbruksförsökens område upptagit spörsmål om centrala beredande och styrande organ. Han har i likhet med 1931 års utredningsmän förutsatt särskilda försöksråd för husdjursförsöken och för jordbruksförsöken. I betänkandet har husdjursförsöksrådets sammansättning föreslagits i viss mån olikartat vid vart och ett av de angivna alternativen för försöksverksamhetens ordnande. Beträffande här avsedda anordningar enligt alternativen II och III torde få hänvisas till betänkandet. Här må allenast i huvudsak återgivas utredningsmannens förslag om försöksrådets uppgifter, och sammansättning under förutsättning av tillämpning utav det förordade alternativ I.

Vid detta alternativ har husdjursförsöksrådet ansetts böra bestå av de tre avdelningsföreståndarna å institutionen för husdjursförsök, vidare de båda professorerna i avels- och raslära och i utfodringslära, förvaltaren av Ultuna egendom samt tre av Kungl. Majit utsedda representanter för den praktiska husdjursskötsel. Utredningsmannen tillägger:

Av de sistnämnda borde en vara en ledamot av lantbrukshögskolans styrelse. De båda övriga borde, för att det skulle markeras att de med fri ställning gentemot själva högskolan representerade det praktiska jordbruket, utses av Kungl. Maj:t. För de ledamöter, som sålunda utsåges att företräda det praktiska jordbruket, torde suppleanter böra finnas. Inom försöksrådet, sorn vid detta alternativ komme att bestå av nio personer, borde den ledamot, som jämväl vore medlem av högskolans styrelse, vara rådets ordförande. Vid försöksplanernas behandling inom lantbrukshögskolans styrelse borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

föreståndaren för försöksinstitutionen äga rätt närvara och föredraga ärenden samt — utan rösträtt — deltaga i överläggningarna inför styrelsen.

Försöksrådets förnämsta uppgift har angivits vara att granska försöksplanerna. Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

Planerna borde upprättas för ett år åt gången. Inom ifrågavarande institutioner borde av vederbörande befattningshavare utarbetas förslag till dessa försöksplaner. Sålunda borde för det kommande försöksårets arbete uppgöras ett program med angivande i stora drag av de försök, som ansåges böra komma till utförande, samt med uppgift rörande erforderliga försöksresurser (antalet försöksdjur o. d.) och ungefärliga tiden för de olika försökens utförande. Det förutsattes, att avdelningsföreståndarna inbördes samarbetade vid planernas upprättande. De sålunda upprättade förslagen skulle därefter vid ett ordinarie sammanträde behandlas av försöksrådet, därvid — såsom nyss antytts — det vore av särskild vikt, att man försökte att i samförstånd ena sig örn användningen av tillgängliga resurser. Sedan försöksrådet behandlat förslagen till försöksplaner, skulle rådet underställa veder hörande styrelse en av rådet uttryckligen tillstyrkt plan, så upprättad att dess genomförande kunde ske med anlitande av för ändamålet tillgängliga anslag och försöksresurser och med tillgodoseende av olika av frågan berörda intressen. Hade inom rådet förekommit skiljaktig mening, skulle denna delgivas styrelsen. Sedan styrelsen beslutat i frågan, ankomme det på vederbörande institutioner att ansvara för försökens utförande och materialets bearbetning. Ytterligare borde det åligga försöksrådet att yttra sig i viktigare frågor rörande försöksarbetet, bland annat i avseende å publicering av försöksresultaten. Det borde vara rådet obetaget att till överläggningar inkalla lämpliga utomstående personer, exempelvis representanter för institutet för husdjursförädling m. fl. av frågan berörda organisationer. När vederbörande styrelse eller minst två medlemmar av rådet påkallade dettas sammankallande för viss frågas handläggning, skulle extra sammanträde utlysas.

Den omständigheten att ett försöksråd inrättades med förenämnda uppgifter behövde och borde icke få den verkan, att försöksinstitutionens föreståndares ledarställning i avseende å försöksarbetet försvagades. Det borde givetvis vara han, som svarade för arbetets gång å försöksinstitutionen, och det förutsattes såsom självfallet, att försöksrådet så handhade sin uppgift, att försöksverksamheten bedreves på det mest rationella och fruktbärande sättet.

Särskild uppmärksamhet krävde frågan örn försöksrådets ställning gent emot lärarrådet vid lantbrukshögskolan. Detta avsåge givetvis allenast de båda första alternativen. Då försöksrådet i allt väsentligt endast vore ett rådgivande organ, och den slutliga beslutanderätten läge hos styrelsen, torde man ej behöva räkna med nämnvärda konfliktanledningar mellan de båda råden. Skulle emellertid anledning finnas antaga, att intressekonflikt dem emellan förelåge i viss fråga, eller innehölle ett försöksrådets förslag något, som direkt berörde lärarrådets förhållanden, förutsattes såsom självfallet, att styrelsen beredde lärarrådet tillfälle yttra sig i saken. I övrigt torde lärarrådet böra vara befriat från att syssla med de frågor, som direkt hörde till försöksrådets uppgifter.

Utredningsmannen har vidare anfört, att de ledamöter i försöksrådet, vilka ej såsom befattningshavare vore knutna till lantbrukshögskolan respektive försöksanstalten borde för uppdragets fullgörande åtnjuta ersättning enligt samma grunder som för ersättning åt styrelseledamöter.

milano riksdagens protokoll todd. 1 sand. Nr 167. lii

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

I promemorian har utredningsmannen vad angår jordbruksförsöken understrukit, att det praktiska jordbruket borde erhålla en fylligare representation jämväl i det för dessa försök avsedda försöksrådet än 1931 års utredningsmän föreslagit. Han har vidare med sin inställning till frågan om bibehållandet av svenska mosskulturföreningen uttalat att han företrädesvis sett jordbruksförsöksrådets uppgift i ett samarbete för försöksfrågor mellan jordbruksförsöksinstitutionen och nämnda föreningar. Vidare anför utredningsmannen:

Försöksrådet skulle hava att granska försöksplanerna och i övrigt verka för planmässighet och enhetlighet i försöksarbetet. För samarbetet vid försöksplanernas uppgörande vore det önksvärt, att de olika deltagande försöksinstitutionerna bleve väl representerade i försöksrådet. Samtidigt vore det av stor vikt, att det praktiska jordbruket finge en fullödig representation i rådet. Emellertid finge rådet icke svälla ut till en alltför månghövdad korporation, vilket skulle fördyra och försvåra dess arbete. Det torde därför vara lämpligast, att själva försöksrådets verksamhet inskränktes till granskningen av försöksplanerna och till uppgiften som medlare i tvistiga fall samt eventuellt till handläggning av frågor om anslagsäskanden. För samarbetet vid försöksplanernas uppgörande borde då i stället användas kommittéer, inom vilka borde finnas ett begränsat antal försöksrådsmedlemmar, men till vilkas arbeten även kunde kallas försöksmän utanför rådet, vilka enligt dettas mening borde hava inflytande på planernas utformning. Någon bestämd organisation av dylika kommittéer kunde ej lämpligen föreslås. För löpande arbeten borde planerna för varje år kunna uppgöras per korrespondens, men då nya uppgifter skulle upptagas, torde personliga konferenser vara önskvärda. För vissa särskilt viktiga arbetsuppgifter, där flera institutioner skulle samarbeta, torde mera permanenta kommittéer, i likhet med den nu inom centralanstaltens förstärkta nämnd existerande kommittén för vall- och hetesväxter, vara önskvärd. Det torde få ankomma på försöksrådet att, inom härför tillgänglig anslagsram, besluta örn dylika kommittéers inrättande och deras arbeten.

Beträffande jordbruksförsöksrådets sammansättning har utredningsmannen föreslagit följande.

Tre ledamöter borde företräda det praktiska jordbruket, därav en (rådets ordförande) borde vara ledamot av lantbrukshögskolans styrelse utsedd av Kungl. Majit. Även de övriga två ledamöterna borde utses av Kungl. Majit. I rådet borde vidare sitta: föreståndaren för jordbruksförsöksinstitutionen, föreståndaren för betes- och vallföreningen, föreståndaren för mosskulturföreningen, två av föreståndarna för de fasta försöksgårdarna (inkallade i tur och ordning för två år i sänder) samt en av lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära (utsedd av lärarrådet). Ytterligare torde, för att tillföra försöksrådet förstärkt representation för forskningsarbetet på växtodlingens områden, böra i försöksrådet inträda föreståndaren för Sveriges utsädesförening. Försöksrådet skulle alltså bestå av tio ledamöter. Det förutsattes — såsom redan antytts — att rådet kunde, för särskilda frågors behandling, i lämplig ordning tillkalla experter, exempelvis representanter för växtskyddsanstalten och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt i vissa fall centrala frökontrollanstalten och Sveriges geologiska undersökning.

Kostnaderna för jordbruksförsöksrådet, däri inbegripna kostnader för tillkallandet av experter och tillsättandet av i det föregående omnämnda kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

mittéer, hava av utredningsmannen uppskattats till cirka 4,000 kronor årligen. Dessa hava huvudsakligen ansetts avse vederbörandes rese- och traktamentskostnader.

Enligt utredningsmannens mening borde försöksrådet sammanträda en gång under vintern, i god tid för uppgörandet av arbetsplanerna för nästa arbetsår. För att ömsesidigt samarbete och granskning av försöksplaner skulle i önskvärd utsträckning kunna genomföras, har föreslagits, att envar i rådet representerad försöksinstitution borde åläggas att, i god tid före rådets berörda ordinarie sammanträde, insända arbetsplan för kommande år.

Utredningsmannen har i sitt betänkande föreslagit, att i lantbrukshögskolans stadgar intagna bestämmelser därom, att föreståndaren för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet skall vara självskriven ledamot av lantbrukshögskolans styrelse samt att en styrelseledamot skall representera den utanför högskolan och centralanstalten stående försöksverksamheten borde utgå. I stället har utredningsmannen föreslagit sådana regler för styrelsens sammansättning, att förstärkt representation för det praktiska jordbruket erhölles. Kravet därå har av utredningsmannen ansetts erhålla ökad styrka, därest försöksverksamheten knötes till lantbrukshögskolan.

Av dem, som yttrat sig över utredningsmannens förslag angående beredande organ och styrelse för försöksväsendet, hava lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt lantbrukshögskolans styrelse angivit vissa för både husdjursförsöken och jordbruksförsöken gemensamma synpunkter angående föreslagna försöksråd. Ur nu berörda yttranden må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit att, jämfört med 1931 års utredningsmäns plan, försöksråden enligt 1935 års utredningsmans förslag dels begränsats till sin numerär, dels tillämnas mera begränsad befogenhet samt anfört, alt detta enligt styrelsens uppfattning vore ett steg i rätt riktning. Styrelsen har emellertid ifrågasatt, örn det ej vore rationellt med än längre gående begränsningar. Syreisen fortsätter:

Försöksverksamhetens högsta ledning borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande helt ligga hos styrelsen för den institution, dit verksamheten vore förlagd. Själva försöksarbetet och dess ledning åter borde i högsta möjliga grad tillkomma ledaren för vederbörande försöksavdelning. I detta sammanhang måste hänsyn tagas därtill, att försöksverksamhetens hela resultat ytterst vore beroende av ledarens kapacitet.

Örn också lantbruksstyrelsen sålunda funne den högsta ledningen av försöksverksamheten böra utan inskränkning ligga hos vederbörande institutions styrelse, syntes det styrelsen dock vara ändamålsenligt, att institutionsstyrelsen åt en mindre delegation inom sig (eventuellt förstärkt från utomstående håll), förslagsvis å tre personer, överlämnade liandhavandet och avgörandet av samtliga under institutionen hörande direkta försöksfrågor. Institutionsstyrelsen vore sammansatt i syfte att ändamålsenligt handhava ett betydligt större arbetsområde. Att belasta styrelsen såsom sådan med de med försöksverksamheten förenade detaljfrågorna syntes knappast vara försvarligt. Ett ändamålsenligt samarbete mellan den under institutionen stående försöksverksamheten av olika slag torde också bättre främjas ge-

Yttranden.

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

nom en dylik mindre delegation, som hade tillfälle att ägna mera tid och intresse åt ifrågavarande uppgifter. Självskriven ledamot i delegationen syntes höra vara den ledamot av institutionsstyrelsen, som enligt vad lantbruksstyrelsen föresloge borde vara ledamot av och ordförande i försöksrådet.

Ett försöksråd torde emellertid med nödvändighet behövas för att vid försöksverksamhetens planläggning söka säkerställa den nödiga kontakten mellan dels den högre undervisningen och i samband därmed bedriven forsknings- och försöksverksamhet, dels annan försöksverksamhet på området, dels ock framförallt det praktiska jordbruket och den speciella sakkunskapen inom detta. Försöksrådet syntes emellertid böra hava endast förslagsställande och rådgivande befogenhet. Det borde medverka vid försöksplanernas uppgörande i så måtto, att därvid i första hand upptoges de frågor, som ur produktionens synpunkt måste tillmätas den största betydelsen, och att samarbete, där så ske kunde, åstakommes mellan försöksverksamhet av närstående innebörd ehuru arbetande på olika områden eller under olika ledning.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har anfört, att ett försöksråd skulle utgöra en värdefull tillgång för försöksverksamheten, även om utredningsmannen måhända hade överskattat anordningens betydelse som ledande organ för försöksverksamheten. Styrelsen har funnit vissa skäl tala för att ett gemensamt försöksråd inrättades för växtodlings- och husdjursförsöken. I rådet har ansetts böra ingå tillfredsställande representation icke blott för försöksverksamheten — även på de områden som icke företrädas av lantbruksförsöksanstalten — och det praktiska jordbruket, utan även för lantbrukshögskolan och den lägre lantbruksundervisningen. Styrelsen har vidare understrukit sitt i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande framförda förslag att försöksanstaltens avdelningsföreståndare och försöksledare borde bilda en nämnd med uppgift att främja samverkan i arbetet och att bereda olika ärenden rörande försöksverksamhetens planläggning och utförande.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att de förslag till försöksplaner, som förutsatts skola uppgöras av försöksråden tarvade en noggrann beredning innan de framlades i de sällan sammanträdande och med hänsyn till antalet ledamöter jämförelsevis stora försöksråden. Styrelsen anför vidare:

Sådan beredning erfordrades jämväl vid framläggande av förslag till ordningsstadgar och instruktioner m. m. och särskilt i anslagsfragor, som slutligt skulle behandlas av Kungl. Maj:t. Det syntes styrelsen lämpligt, att denna beredning anförtroddes åt en för både husdjursförsöken och jordbruksförsöken gemensam nämnd, förslagsvis bestående av sju ledamöter, nämligen en av Kungl. Majit gemensamt för båda försöksråden utsedd ordförande, de fyra avdelningsföreståndarna inom huvudavdelningen för jordbruksförsök, föreståndaren för husdjursförsöksaydelningen samt en av styrelsen utsedd representant för högskolans lärarråd.

Styrelsen har vidare föreslagit, att denna nämnd borde lämnas bemyndigande att till försöksrådens sammanträden såsom sakkunniga för särskilda frågors handläggning kalla andra personer än försöksrådens ledamöter.

Örn de olika försöksrådens sammansättning hava lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

mejeri- och trädgårdsinstitut samt styrelsen för Sveriges fjäderfiiavelsförening yttrat sig. Ur yttrandena, så vitt de avse sammansättningen av huscljursförsöksråden, må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig i stort sett böra ansluta sig till utredningsmannens förslag. Dock har styrelsen förmenat, att av befattningshavarna inom den föreslagna institutionen för husdjursförsök endast föreståndaren borde vara ledamot av försöksrådet. Vidare har styrelsen ansett, att lantbruksstyrelsen borde vara representerad i rådet. Styrelsen har därom anfört i huvudsak följande.

Det av 1931 års utredningsmän avgivna förslaget förutsatte, att särskilda försöksråd tillskapades för de olika försöksområdena, nämligen husdjursskötsel, jordbruk, trädgårdsskötsel och mejerihantering. Kärnan i försöksråden borde därför enligt styrelsens förmenande utgöras av ledarna för den statliga försöksverksamheten på respektive områden, vidare de inom samma område verksamma professorerna vid respektive högre undervisningsanstalter eller representanter för dem samt slutligen, såsom utredningsmannen föreslagit, vissa av Kungl. Majit utsedda sakkunniga representanter för den direkta produktionen, av vilka en borde vara medlem av den institutions styrelse, som respektive försöksverksamhet vore underställd.

Det år 1933 avgivna förslaget förutsatte, att jämväl lantbruksstyrelsen skulle vara representerad inom de då föreslagna avdelningarna av försöksområdet. I de nu framlagda förslagen syntes utredningsmannen hava utgått från, att detta icke vore av behovet påkallat. Då emellertid lantbruksstyrelsen i och genom sin ställning i den statliga jordbruksadministrationen torde i särskilt hög grad hava möjlighet att hålla sig underrättad om försöksverksamhetens omfattning och resultat ävensom örn samma verksamhets behov av ytterligare utbyggnad och fullkomning, kunde styrelsen icke dela denna utredningsmannens uppfattning. Det torde också kunna förutsättas, att lantbruksstyrelsen, vars författningsenliga skyldighet det vore att följa och övervaka produktionsförhållandena inom olika delar av landet, skulle kunna genom lämplig representation tillföra försöksråden sakkunskap ifråga örn försöksbehovet. Lantbruksstyrelsen hade såsom bekant till sitt förfogande befattningshavare, som företrädde olika verksamhetsgrenar. För styrelsens egen verksamhet torde det vara av icke ringa betydelse att på detta sätt få tillfälle att hålla sig i kontakt med vad som skedde på området. Därest, såsom styrelsen för sin del funne påkallat, styrelsen skulle komma att representeras i försöksråden, syntes det böra ankomma på styrelsen själv att utse representanter inom respektive råd.

Lantbruks högskolans styrelse har erinrat, att, enligt utredningsmannens förslag, lantbrukshögskolans lärarråd skulle vara företrätt i försöksrådet genom professorerna i de två tillämpade husdjursämnena husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel, under det att i det av 1931 års utredningsmän avgivna betänkandet föreslagits, att i försöksrådet jämväl skulle ingå föreståndaren för lantbrukshögskolans institution för husdjurens anatomi och fysiologi. Styrelsen, som funnit förslaget därom förtjänt av det största beaktande, anför vidare.

Det hade visat sig icke vara möjligt eller önskvärt att uppdraga en skarp gräns mellan försöksverksamhet och annan jordhruksvetenskaplig forskning. Men det måste tillika fasthålla», att den mera teoretiskt betonade

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

forskning, på vilken en praktiskt inriktad försöksverksamhet byggde, alltjämt måste under denna sistnämnda verksamhets fortgång äga den största betydelse som livgivande och, icke minst, kontrollerande faktor. Med hänsyn därtill skulle styrelsen vilja förorda det av 1931 års utredningsmän framförda förslaget örn insättande i försöksrådet av professorn i husdjurens anatomi och fysiologi vid högskolan. Emellertid torde väl kunna tänkas, att de forskningar, som bedreves av föi'eståndaren för högskolans institution för lantbrukskemi, kunde föra denne i nära förbindelse med försöksverksamheten på husdjursområdet. Styrelsen ville därför stanna vid förslag, att en av representanterna vid högskolan för nu nämnda två ämnen av styrelsen efter förslag av lärarrådet utsåges att inträda som ledamot av försöksrådet.

Än vidare anför högskolestyrelsen:

Grunden till förläggandet till en och samma plats av ett flertal institutioner för jordbruksforskning hade ofta angivits vara, att därigenom bereddes tillfälle till en hög grad av samverkan mellan de krafter, som dreve denna forskning. Det instrument för sådan samverkan, försöksrådet avsåges utgöra, torde tillika böra tagas i anspråk för gemensamt tillgodogörande av vunna rön inom utfodringsförsökens samt betes- och vallförsökens områden. Med hänvisning härtill borde enligt styrelsens mening jämväl föreslagen avdelningsföreståndare för betes- och vallföreningen ingå som ledamot av husdjursförsöksrådet.

Styrelsen har vidare påpekat, att, därest styrelsens förslag följdes, ifrågavarande försöksråd, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, skulle bestå av elva ledamöter, men framhållit, att, då försöksrådet ej torde behöva sammanträda i sin helhet mer än en gång om året, nämligen vid uppgörande av försöksplaner, angivna antal ej kunde anses avskräckande stort.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har framhållit, att styrelsen vore ekonomiskt ansvarig för driften av Alnarps egendom. Styrelsen har med hänsyn till det intrång i driften, som genom ifrågasatt försöksverksamhet kunde uppstå, velat förbehålla sig rätt att utse en ledamot, i det föreslagna liusdjursförsöksrådet. Styrelsen har i samband härmed jämväl anfört, att styrelsen borde hava rätt att granska och i sista hand bestämma i vilken omfattning föreliggande försök skulle genomföras vid Alnarp.

Styrelsen för Sveriges fjäderfäavelsförening har anfört, att försöksrådets numerär borde ökas, så att däri kunde placeras repre sentanter även för husdjurskonsulentkåren, avelsföreningarna m. fl.

Ur yttrandena i vad de avse jordbruksförsöksrådens sammansättning må återgivas följande:

Lantbruksstyrelsen har funnit sig böra göra vissa erinringar mot utredningsmannens förslag. Styrelsen anmärker sålunda mot förslaget, att allenast en av lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära skulle erhålla plats i försöksrådet samt framhåller, att båda dessa professorer syntes företräda så skilda delar av växtodlingsområdet, att den ene icke kunde företräda den andres fackområde. Båda hava därför synts styrelsen böra beredas plats i rådet. Styrelsen anför vidare:

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

183 Med lantbruksstyrelsens uppfattning om försöksgårdarnas ställning eller att dessa skulle vara organ, tillhörande den centrala verksamheten, syntes det styrelsen knappast nödvändigt, att vissa av deras föreståndare upptoges i den fasta kärnan av försöksrådet. Det föreslagna förfaringssättet, att två av dem i viss ordning skulle tillhöra rådet, funne styrelsen för övrigt i hög grad olämpligt. Skulle dessa föreståndare vara direkt representerade i rådet, borde detta givetvis ske genom den eller dem, som högskolans styrelse lunne bäst ägnade att tillföra rådet den största sakkunskapen. Samtliga försöksgårdsföreståndare måste givetvis medverka vid det utarbetande av försöksplanerna, som måste ske av den centrala ledningen och på initiativ av jordbruksavdelningens föreståndare. Vidare syntes, därest, såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt, betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen förenades under en ledning, endast föreståndaren för den nya sammanslutningen bör vara ledamot av försöksrådet. Huruvida föreståndaren för utsädesföreningen nödvändigtvis behövde direkt tillhöra rådet, syntes lantbruksstyrelsen tveksamt. Att hans medverkan i vissa frågor vore nödvändig, läge dock i öppen dag.

Enligt de allmänna principer, lantbruksstyrelsen redan anfört, borde ledamöterna i jordbruksförsöksrådet utgöras av 3 utav Kungl. Majit utsedda ledamöter, representerande det praktiska jordbruket, därav 1 tillhörande lantbrukshögskolans styrelse, som jämväl skulle vara rådets ordförande, 1 ombud för lantbruksstyrelsen, jordbruksavdelningens föreståndare, de 2 professorerna i allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt, såsom representant för den statligt understödda verksamheten, föreståndaren för en samorganiserad betes- och vall- samt mosskulturförening. Utöver dessa fasta ledamöter i rådet, borde det ankomma på dess ordförande att i undantagsfall till rådets överläggningar kalla annan sakkunnig, där så ansåges av behovet påkallat.

Om jordbruksförsöken organiserades på sålunda föreslaget sätt, bleve försöksverksamheten likväl enligt styrelsens mening komplicerad. Styrelsen funne sig därför böra något närmare belysa, huru denna verksamhets planläggning enligt dess förmenande skulle bedrivas. Jordbruksavdelningens föreståndare måste inför styrelsen bära det yttersta ansvaret för försöksplanernas uppgörande. Försöksrådet borde — i likhet med vad som föreslagits ifråga om husdjursförsöken — dels medverka före planernas uppgörande i syfte att klarlägga, vilka försöksspörsmål, som i första hand borde upptagas till behandling, dels senare granska de uppgjorda planerna och däröver till styrelsen avgiva utlåtande.

Samarbete såväl med representanter för olika institutioner som med försöksgårdarnas föreståndare erfordrades och måste genomföras, i första hand vid uppgörandet av själva försöksplanerna. Initiativet till ett sådant samarbete syntes böra ankomma på den, som bure ansvaret för planernas uppgörande. övervakandet av att detta samarbete i erforderlig utsträckning komme till stånd, måste dock åligga högskolans styrelse, eller den delegation inom denna, som eventuellt fått till uppgift att handhava den fackliga ledningen av högskolans försöksverksamhet.

Varken i det av utredningsmannen i den av honom avgivna promemorian framlagda förslaget till försöksgård eller i det ändringsförslag, lantbruksstyrelsen framfört, förekomme någon representant för hushållningssällskapen. Trots det stora intresse, hushållningssällskapen måste anses hava av försöksverksamheten på lanthushållningens område, syntes det dock knappast erforderligt all betunga försöksrådsinstitutionen med fasta representanter för hushållningssällskapen. Skulle en sådan representation tillföra rådet ökad sakkunskap beträffande förhållandena i orterna, torde den icke kunna in-

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skrankas till ett eller annat ombud för sällskapen. Det borde emellertid givetvis stå samtliga sällskap öppet att till försöksrådet framföra sina synpunkter och särskilda önskemål ifråga örn försöksspörsmål och dessas upptagande i försöksplanerna.

Lantbrukshögskolans styrelse har till en början erinrat, att enligt dess förslag rörande husdjursförsöksrådets sammansättning samtliga befattningshavare i ledande ställning ansetts böra ingå i detta råd. I likhet härmed har högskolestyrelsen ansett, att samtliga av styrelsen förutsatta avdelningsföreståndare å huvudavdelningen för jordbruksförsök borde upptagas såsom ledamöter av försöksrådet för dessa försök. Styrelsen anför vidare:

Vad särskilt anginge den föreslagne föreståndaren för den administrativa avdelningen, kunde, då denne avsåges komma att förestå den med förläggning till Ultuna föreslagna försöksgården, möjligen ifrågasättas att begränsa antalet representanter för försöksgårdarna till två, inberäknat sistnämnde avdelningsföreståndare. Då det emellertid torde var av betydelse för försöksgårdsföreståndarna att alternerande få deltaga i försöksrådets arbete, hade styrelsen stannat vid förslag om insättande i försöksrådet av föreståndaren för administrationsavdelningen, utan att därav horde följa inskränkning i antalet representanter för andra föreståndare för försöksgårdar.

I anledning av föreslagen placering i försöksrådet av vissa föreståndare för lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner har styrelsen anfört, att det syntes naturligt, att både föreståndarna för institutionerna för allmän jordbrukslära och för växtodlingslära bereddes plats i försöksrådet. Vidare anför styrelsen i huvudsak följande.

Då den centrala försöksverksamhet, som i vårt land komme att bedrivas på hydroteknikens område, väsentligen torde vara knuten till lantbrukshögskolans institution i nämnda ämne, borde detta ämnes representant likaledes tillhöra försöksrådet. På motsvarande grunder, som anförts rörande organisationen av husdjursförsöksrådet, föresloge styrelsen, att jordbruksförsöksrådet bereddes tillgång till representant för den vid lantbrukshögskolan bedrivna grundläggande forskningen på hithörande område. Analogivis förordades alltså, att styrelsen efter lärarrådets förslag utsåge en av föreståndarna för institutionerna för systematisk botanik och ärftlighetslära, för växtfysiologi eller för marklära till ledamot av försöksrådet. Styrelsens förslag beträffande sammansättningen av försöksrådet för husdjursförsök avsåge bland annat att åvägabringa förbindelse mellan utfodringsförsök samt betes- och vallförsök genom insättande i detta försöksråd av föreståndaren för betes- och vallförsöken. Nu föresloges ett reciprokt tillvägagångssätt genom tilldelande av plats i jordbruksförsöksrådet av föreståndaren för huvudavdelningen för husdjursförsök. Därjämte borde Ultuna egendoms förvaltare ingå i försöksrådet.

Godkändes styrelsens förslag, skulle jordbruksförsöksrådet komma att bestå av, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, föreståndarna för de fyra föreslagna underavdelningarna inom lantbruksförsöksanstaltens huvudavdelning för jordbruksförsök, föreståndaren för anstaltens huvudavdelning för husdjursförsök, två representanter för föreståndarna för försöksgårdar, lantbrukshögskolans professorer i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och agronomisk hydroteknik samt en representant för något av följande grundläggande ämnen vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

högskolan, nämligen systematisk botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi eller marklära, ävensom Ultuna egendoms förvaltare samt slutligen föreståndaren för Sveriges utsädesförening. Härigenom skulle det av utredningsmannen till tio föreslagna antalet ledamöter i försöksrådet ökas till sexton. Då detta försöksråd beräknades för motsvarande uppgifter, som förut angivits beträffande försöksrådet för husdjursförsök, sammanträda i sin helhet blott en gång om året, kunde det föreslagna antalet ledamöter ej behöva betraktas såsom alltför stort. Till jämförelse kunde nämnas, att lärarrådets ledamöter, som sammanträdde en å två gånger i månaden, bestode av högskolans tolv professorer såsom ordinarie ledamöter, samt att därutöver enligt föreskrift i högskolans stadgar speciallärare eller laborator ägde deltaga i lärarrådets överläggningar och beslut i frågor rörande hans läroämne.

Lantbruks högskolans lärarråd har ansett, att det för samarbetet mellan de olika grenarna av försöksverksamheten vore lämpligast, om båda råden sammansloges till ett. Lärarrådet anför vidare:

Av försöksrådets ledamöter borde fem utses av Kungl. Majit. En av dessa borde samtidigt vara medlem av högskolans styrelse och fungera som ordförande i rådet. Vidare borde i försöksrådet ingå högskolans professorer i jordbruksförsök, husdjursförsök, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbruksekonomi, mosskultur, betes- och vallkultur, agronomisk hydroteknik, husdjurens avels- och raslära, utfodringslära, Ultuna egendoms förvaltare och samtliga försöksgårdsföreståndare. Detta råd borde inom sig utse två arbetsutskott, ett för jordbruksförsöken, ett för husdjursförsöken. Rådets ordförande borde även vara ordförande i båda arbetsutskotten och i högskolans styrelse vara föredragande rörande försöksärendena.

Rådet skulle handlägga alla frågor rörande försöksverksamheten, men i administrativt avseende, såsom vid tillsättandet av tjänstemän m. m. borde alla de nya institutionerna sortera under lärarrådet, där följaktligen samtliga institutionsföreståndare skulle äga säte och stämma.

Liksom hittills borde årligen hållas en konferens med hushållningssällskapens representanter och övriga för försöksverksamheten intresserade parter. Representanter för kemi, marklära, förädlingsverksamhet, växtskydd m. m. torde böra inkallas till rådets sammanträden, då så befunnes erforderligt för behandlingen av speciella försöksuppgifter. För den händelse utredningsmannens förslag skulle komma att förverkligas i sina huvuddrag, borde lantbruksliögskolan i varje fall bliva fylligare representerad i rådet. I stället för endast en professor borde professorerna i allmän jordbrukslära, växtodlingslära och agronomisk hydroteknik vara ledamöter av rådet.

Beträffande försöksverksamhetens styrelse hava yttranden i anledning av utredningsmannens förslag rörande dithörande huvudfrågor huvudsakligen återgivits i tidigare sammanhang. Vissa särskilda spörsmål hava emellertid upptagits i yttranden av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt av lantbrukshögskolans styrelse. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Styrelsen för centralanstalten för för sök sväsendet på jordbruksområdet har ifrågasatt, huruvida icke med hänsyn till styrelsens vidgade funktioner dess numerär borde något utökas för möjliggörande av ökad representation för det praktiska jordbruket liksom också för den lägre lantbruksundervisningen.

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements-

chefen.

Lantbruk shögskolans styrelse har med hänsyn till utredningsmannens förslag örn fylligare representation inom lantbrukshögskolans styrelse av det praktiska jordbrukets målsmän erinrat, att den enligt styrelsens förslag gemensamme ordföranden för såväl husdjursförsöksrådet som jordbruksförsöksrådet skulle fungera som ordförande jämväl i den av styrelsen föreslagna beredningsnämnden. Det har synts styrelsen lämpligt, att denne ordförande inträdde såsom ledamot i den för högskolan och försöksavdelningarna avsedda gemensamma styrelsen. Styrelsen anför vidare:

Antalet ledamöter i denna styrelse skulle därigenom, om det nuvarande antalet ledamöter i högskolans styrelse bibehölles och ökades med beredningsnämndens ordförande bliva åtta. Såsom föredragande i styrelsen, en var för sitt område, borde inträda för huvudavdelningen för husdjursförsök dennas föreståndare samt för huvudavdelningen för jordbruksförsöken tili föredragande i samtliga huvudavdelningen tillhörande ärenden avsedd avdelningsföreståndare. Med hänsyn till det föreslagna relativt stora antalet ledamöter i styrelsen syntes dessa föredragande ej böra beredas rösträtt i styrelsen, men väl kunna till styrelsens protokoll anteckna särskilda meningar i anledning av styrelsens beslut.

Då det av 1931 års utredningsmän väckta förslaget om landets indelning i försöksdistrikt, på skäl jag förut angivit, ansetts icke böra tillsvidare komma i betraktande, torde därav följa, att de till den föreslagna distriktsorganisationen enligt utredningsmännens plan knutna lokala försöksnämnderna ej heller nu inrättas.

De centrala försöksråden torde däremot böra komma till stånd och vara verksamma för utarbetande av definitiva förslag till årsplaner för försöksverksamheten. Fastställandet av försöksplaner bör ske av lantbrukshögskolans styrelse. Såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman hava förutsatt särskilda försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken. I vissa av de avgivna yttrandena däremot hava framställts förslag om gemensamt försöksråd. Ehuru även jag anser, att försökens planläggning bör ske med nödig hänsyn till båda slagen av försöksverksamhet, i den mån försöksområdena beröra varandra, torde ett sådant ändamål kunna uppnås även med särskilda på lämpligt sätt sammansatta försöksråd. Med hänsyn till den särskilda sakkunskap, som bör vara företrädd i de olika fallen, förordar jag därför inrättande av dels ett försöksråd för jordbruksförsök, dels ett för husdjursförsök.

I jordbruksförsöksrådet torde böra ingå såsom självskrivna ledamöter lantbrukshögskolans rektor, som är föredragande ledamot av högskolans styrelse, föreståndarna för de båda försöksinstitutionerna vid högskolan, de tre vid institutionen för jordbruksförsök verksamma statsagronomerna, lantbrukshögskolans professorer i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och agronomisk hydroteknik samt Ultuna egendoms förvaltare. Vidare torde böra av Kungl. Majit utses tre ledamöter, därav två företrädande det praktiska jordbruket och en växtförädlingsverksamheten. Lantbrukshögskolans styrelse torde böra utse en ledamot av styrelsen att, förutom rektor, vara ledamot av försöksrådet. En representant för något av ämnena systematisk botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi och marklära bör yt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

terligare utses av lantbrukshögskolans lärarråd. För vinnande av nödig kontinuitet i jordbruksförsöksrådets arbete torde lantbrukshögskolans rektor böra vara rådets ordförande. I den mån särskilda sakkunniga erfordras på någon punkt vid försöksplanernas beredande, torde det böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att, efter framställning av en försöksnämnd, vars inrättande jag ämnar föreslå, inkalla sådana. Härigenom torde exempelvis försöksgårdsföreståndare på given anledning kunna anmodas tillstädeskomma vid försöksrådssammanträden. Enligt mitt förslag skulle sålunda försöksrådet, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, bestå av sammanlagt femton ledamöter. Då rådet, på sätt framhållits i yttrandena, kan beräknas sammanträda å Ultuna allenast vid ett tillfälle årligen samt det övervägande antalet av de föreslagna ledamöterna därav har sin verksamhet på sammanträdesorten, torde för ledamöternas resor uppkommande kostnader, vilka böra ersättas efter samma grunder, som gälla för styrelseledamöternas resor, icke bliva särskilt betungande för statsverket.

Husdjursförsöksrådet torde böra bestå av lantbrukshögskolans rektor såsom ordförande samt därutöver såsom självskrivna ledamöter, den av lantbrukshögskolans styrelse valda ledamoten av jordbruksförsöksrådet, de båda försöksinstitutionernas föreståndare, de två vid husdjursförsöksinstitutionen verksamma statsagronomerna ävensom lantbrukshögskolans professorer i ämnena husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt husdjurens anatomi och fysiologi ävensom Ultuna egendoms förvaltare. Vidare torde böra av Kungl. Maj:t utses tre ledamöter av försöksrådet, därav två såsom representanter för det praktiska jordbruket samt en för förädlingsverksamheten på husdjursområdet. Även husdjursförsöksrådet bör beredas tillgång till särskilda sakkunniga i mån av behov. Om ledamöternas resekostnader torde gälla vad jag i motsvarande avseende anfört rörande jordbruksförsöksrådet.

Vad angår lantbrukshögskolans styrelse består denna enligt gällande bestämmelser av sju ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t ordförande och ytterligare tre ledamöter. Bland dessa böra finnas representanter för Uppsala universitet, för den försöksverksamhet på jordbruksområdet, som bedrives utanför högskolan och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, samt för det praktiska jordbruket. Självskrivna ledamöter äro högskolans rektor, chefen för lantbruksstyrelsen och förutsatt föreståndare för nämnda centralanstalt. Då den vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten i och med genomförandet av förslaget om denna verksamhets inordnande i lantbrukshögskolan kommer att upphöra, bör därav följa att, såsom 1935 års utredningsman påpekat, representant för nämnda anstalt icke vidare beräknas i högskolestyrelsen. Ej heller lärer i fortsättningen principiellt kunna anses föreligga behov av särskild representant för försöksverksamhet utanför högskolan. Därest högskolestyrelsen bibehålies vid nuvarande numerär, skulle sålunda kunna tänkas antingen att förstärkning ägde rum av representationen av verksamhetsområden, som redan äro företrädda inom styrelsen, eller ock att nya verksamhetsområden

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

bleve representerade. Jag förordar, att högskolestyrelsen bibehålies vid nuvarande numerär, och att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att med hänsyn till framträdande intressen utse representanter även för andra verksamhetsgrenar än universitetsundervisningen och jordbruket.

Såsom jag anfört torde försöksrådens egentliga verksamhet böra bestå i uppgörandet av förslag till försöksplaner. Dessas beredande torde i första hand böra ankomma på försöksinstitutionernas föreståndare. För vinnande av allsidigare belysning vid denna beredning samt för handläggande av försöksfrågor av löpande natur, beredning av anslagsäskanden för försöksverksamheten och dylikt torde emellertid vid högskolan böra förefinnas en nämnd för försöksfrågor. I denna för försöksverksamheten gemensamma nämnd, vars ordförande bör vara lantbrukshögskolans rektor, torde därutöver böra såsom ledamöter ingå den av lantbrukshögskolans stvrelse utsedde ledamoten av försöksråden, försöksinstitutionernas föreståndare, föreståndarna för lantbrukshögskolans institutioner för allmän jordbrukslära, för växtodlingslära samt för husdjurens utfodring och skötsel ävensom Ultuna egendoms förvaltare. Försöksinstitutionernas föreståndare böra ingå såsom ledamöter av lärarrådet. Detta bör handlägga även sådana personalfrågor, som beröra försöksinstitutionerna.

/. Beredande organ samt styrelse för trådgårdsförsöken.

För tillgodoseende av trädgårdsodlingen inom skilda delar av landet med försök, anpassade efter olika odlingsförhållanden hava 1931 års utredningsmän, såsom förut angivits, föreslagit indelning av landet i fyra trädgårdsdistrikt. De hava förutsatt, att inom varje sådant distrikt bleve inrättad en lokal trädgårdsförsöksnämnd med närmaste uppgift att planlägga trädgårdsförsöksverksamheten i distriktet. Vidare har för främjande av samarbetet inom den statliga försöksverksamheten, för gemensamma försöksplaners genomförande samt för organiserande av samarbete mellan trädgårdsförsöksverksamhet och annan närstående försöks- och forskningsverksamhet föreslagits inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Såsom tidigare nämnts har föreslagits, att högsta ledningen av trädgårdsförsöksverksamheten skulle utövas av styrelsen för statens försöksverksamhet. Härvid har förordats att trädgårdsförsöksanstaltens chef samt en praktisk trädgårdsodlare skulle ingå som ledamöter av styrelsen.

Beträffande de lokala trädgårdsförsöksnämndernas organisation hava utredningsmännen anfört, att, ehuru distrikten vore mycket omfattande, det dock syntes lämpligt, att sådana nämnder inrättades i likhet med vad som föreslagits rörande försöksdistrikten inom jordbruksområdet. Utredningsmännen framhålla vidare:

Distriktsnämnd borde vara sammansatt av den inom distriktet belägna trädgårdsförsöksstationens eller, beträffande södra distriktet, huvudanstaltens tjänstemän, lärare vid trädgårdsskolor, hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter, föreståndare för respektive distrikts jordbruksförsöksgårdar m. fl. Varje nämnd skulle sammanträda vid lämpligt tillfälle, minst en gång årligen, helst på den inom distriktet befintliga försöksstationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

(i södra distriktet på huvudanstalten) för att taga del av av vunna resultat och diskutera spörsmålen om sådana försök, som syntes äga större intresse för distriktets trädgårdsodling. Inbjudan till sammanträde borde utfärdas inom första distriktet av chefen för trädgårdsförsöksanstalten, inom övriga distrikt av vederbörande försöksstations föreståndare. Distriktsnämnd skulle äga att utse ett ombud med uppgift att vid sammanträde med föreslaget trädgårdsförsöksråd bevaka distriktets intressen. Distriktsombud borde uppbära ersättning för resa till försöksrådets möte högst en gång årligen. För att åstadkomma förbindelse mellan de olika distrikten borde en representant för huvudanstalten deltaga i varje försöksnämnds sammanträde.

Beträffande trädgårdsförsöksrådets organisation hava utredningsmännen anfört, att i detta råd borde ingå chefen för trädgårdsförsöksanstalten, ordinarie ämneslärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, föreståndarna för de fasta trädgårdsförsöksstationerna, representanter för lantbruksförsöksanstalten, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt samt ombud för trädgårdsdistriktsnämnderna. Därjämte borde vissa trädgårdsmannasammanslutningar, omfattande hela landet, erhålla rätt att låta sig representeras inom försöksrådet. Till underlättande av försöksrådets arbete torde detta vid behov kunna uppdelas på sektioner, t. ex. för fruktodlingsförsök, för köksväxtförsök, för växthusförsök m. m. Särskild reseersättning till försöksrådets sammanträde borde utgå endast till distriktsombuden.

Försöksrådets viktigaste uppgift borde vara att årligen upprätta förslag till försöksplaner, varjämte rådet borde äga befogenhet att behandla även andra frågor, som syntes vara av betydelse för försöksverksamhetens upprätthållande och utveckling. Av särskild vikt torde därvid vara att främja och organisera samarbetet med andra institutioner. Om utredningsmännens plan för åvägabringande av sådant samarbete får jag hänvisa till betänkandet.

Enligt förslaget skulle såsom förut nämnts ledningen av trädgårdsförsöksverksam heten handhavas av styrelsen för statens försöksverksamhet. I denna styrelse har chefen för trädgårdsförsöksverksamheten föreslagits skola ingå såsom självskriven ledamot och föredragande i fråga om alla trädgårdsförsöksanstaltens arbetsområde berörande ärenden.

Mot inrättande av ett trädgårdsförsöksråd hava invändningar ej framställts i de yttranden, som avgivits i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande. Beträffande den föreslagna sammansättningen av trädgårdsförsöksrådet hava ej andra erinringar gjorts mot förslaget än att Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen för Sveriges bandelsträdgårdsmästareförbund samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund framhållit, att de riksorganisationer inom trädgårdsodlingen, som kunde anses företräda producenterna borde bliva representerade i försöksrådet.

De yttranden, sorn avsett utredningsmännens förslag angående styrelse för försöksverksa m b e t e n, hava i huvudsak återgivits i det föregående. Här må blott anföras, att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hållit före, att särskilda åtgärder syntes böra vidtagas för stärkande av styrelsens sakkunskap på ifrågavarande område.

Yttranden.

190 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Departementschefen.

1931 års utredningsmän.

I anslutning till den ståndpunkt jag intagit beträffande jordbruks- och husdjursförsöken kan jag, då, på sätt förut angivits, jag icke ansett mig kunna biträda den av 1931 års utredningsmän föreslagna indelningen av landet i trädgårdsförsöksdistrikt, ej heller förorda inrättandet av lokala trädgårdsförsöksnämnder, vilka förutsätta en sådan distriktsindelning.

Liksom för försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns områden är det min uppfattning, att ett försöksråd för trädgårdsförsöksverksamheten har en nyttig uppgift att fylla. Jag förordar därför inrättandet av ett sådant försöksråd med i huvudsak de uppgifter, som angivits av utredningsmännen. I försöksrådet torde böra såsom självskrivna ledamöter ingå rektor för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut såsom försöksrådets ordförande, den av mig föreslagna försöksavdelningens föreståndare samt vidare de vid försöksavdelningen verksamma två statsagronomerna. Ytterligare tre ledamöter i trädgårdsförsöksrådet torde böra utses av Kungl. Maj:t. Dessa torde böra företräda olika intressen inom trädgårdsodlingen och växtförädlingen. Någon särskild försöksnämnd i likhet med den för jordbruks- och husdjursförsöken föreslagna synes ej erforderlig med hänsyn till den för trädgårdsförsöken avsedda organisationen.

På styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut torde det, enligt angiven planläggning av trädgårdsförsöksverksamheten, böra ankomma att fastställa försöksplaner och även i övrigt utöva beslutande myndighet inom nämnda verksamhetsområde. På grund av de nya uppgifter, som tillföras institutets styrelse, torde det bliva nödvändigt att utöka där förefintlig sakkunskap inom trädgårdsodlingen. Institutsstyrelsen består för närvarande av fem utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Därjämte äro föreståndarna för institutets undervisningsavdelningar självskrivna ledamöter av styrelsen vid behandling av ärenden, som beröra respektive föreståndares avdelningar. Enligt min mening bör antalet av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter av institutets styrelse ökas till sex för beredande av möjlighet att tillgodose de ytterligare anspråk på styrelsens sakkunskap inom trädgårdsodlingens område, som den föreslagna anordningen lärer ställa.

6. Lokaler och utrustning.

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök.

1931 års utredningsmän hava erinrat, att enligt propositionen nr 143 till 1931 års riksdag byggnadskostnaderna m. m. för anordnande vid Ultuna av omorganiserad centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet be-

räknats till följande belopp:

Institutionsbvggnad....................................... kronor 278,000

Bostadsbyggnad för en vaktmästare........................ » 12,000

Försökslada............................................... * 15,000

Försöksstall............................................... » 40,000

Försöksanläggning med betongparceller...................... » 25,000

Yttre ledningar, vägarbeten m. m................... » 25,000

Summa kronor 395,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

191 Vad särskilt angår lokalutrymmet i den därvid föreslagna institutionsbyggnaden har detta beräknats på följande sätt:

Golvyta ma

Lokaler för jordbruksavdelningen................................... 225

» » husdj ursavdelningen.................................... 205

Gemensamma lokaler:

kemiskt driftslaboratorium.................................. 275

botaniskt » 60

bibliotek, fotografirum..................................... 95

verkstads-, pann- och kölrum............................... ISO

vaktmästarbostad ......................................... 60 670

Summa m2 1,100.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att försöksanläggningen med betongparceller avsett en med nät inhägnad vegetationsgård å 600 m2, ett växthus med en golvyta av 100 m2 och ett enkelt förrådshus likaledes med en golvyta av 100 m2. De anföra vidare:

Då det nu gällde, att söka beräkna kostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande, kunde man i detta sammanhang bortse från kostnaderna för försöksstall och försökslada, enär dessa kostnader komme att behandlas i samband med den till Ultuna förlagda försöksgården. Beräkningarna skulle alltså avse institutionsbyggnad, vegetationsgård och bostadsbyggnad för vaktmästare.

Enär den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen framlagt förslag, skulle företräda en betydligt större försöksverksamhet och organiseras efter i viss mån andra linjer, än vad som förut ifrågasatts, krävde densamma, även om betes- och vallföreningens nuvarande byggnad skulle kunna tagas i anspråk av staten, en betydligt större institutionsbyggnad än den för den ombildade centralanstalten föreslagna, samt av samma anledning också en större vegetationsgård och bostadsbyggnad för två vaktmästare.

Utredningsmännen, som låtit genom arkitekten A. V. Fagerström uppgöra ritningar och kostnadsförslag till institutionsbyggnad för den av dem föreslagna försöksanstalten, avsedd för samtliga däri enligt förslaget ingående avdelningar, hava såsom förläggningsplats för byggnaden förordat åsen omedelbart norr om svenska betes- och vallföreningens institutionsbyggnad vid Ultuna. Anstaltsbyggnaden har föreslagits skola med fasad mot öster uppföras i tre våningar med källarvåning på en basyta av 15.6 X 48 m.

Om byggnadens avsedda disposition lämnas av utredningsmännen upplysningar enligt följande schema.

a. Källarvåningen: botaniskt laboratorium, vitaminlaboratorium, rum för

torrsubstansbestämningar i rotfrukter, arkiv för försöksrapporter, fotografirum, lager- och förrådsrum, verkstadsrum, pann- och kölrum m. m.;

b. bottenvåningen: kemiska driftslaboratorier;

c. våningen 1 tr. upp: tjänsterum för administrations- och upplysnings-

avdelningens samt för jordbruksavdelningens befattningshavare;

d. våningen 2 tr. upp: tjänsterum för husdjursavdelningens befattnings-

havare, samlingssal, bibliotek, rum för »Meddelanden», blankettförråd, lunchrum m. m.

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Enligt beräkning har den effektiva golvytan i den föreslagna institutionsbyggnaden avsetts att disponeras på ungefär följande sätt:

Tjänsterum: Golvyta m2

administrations- och upplysningsavdelningen.................. 210

jordbruksavdelningen....................................... 250

husdj ursavdelningen........................................ 160 620

Laboratorier:

kemiska................................................... 570

botaniskt................................................. 50 620

Bibliotek, sessionsrum, arkiv o. d................................... 240

Diverse:

lager- och förrådsrum...................................... 185

verkstads-, pann- och kölrum............................... 120

lunch- och kapprum samt toaletter.......................... 115 420

Summa m2 1,900.

För institutionsbyggnadens uppförande hava beräknats följande kostnader

Byggnadskostnader (inklusive målning)..................... kronor 370,500

Värme, ventilation, lågtrycksånga..............kronor 80,000

Vatten och avlopp, sanitära installationer m. m. » 40,000

Destillationsanläggning........................ » 5,000

Vattenavhärdningsfilter....................... » 3,000 » 128,000

Elektrisk installation (inklusive kabel)........... » 55,000

Fast inredning: skåp, hyllor, laboratoriebord................. » 40,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter............ » 60,000

Summa kronor 653,000.

Till dessa egentliga byggnadskostnader hava dessutom angivits komma följande kostnader för yttre ledningar inklusive schakt och återfyllning m. m., nämligen:

Gashuvudledning........................................... kronor 5,500

Omläggning delvis av befintlig kallvattenledning.............. » 2,200

Avloppsledning med rensbrunn.............................. » 3,000

Planering m. m. omkring byggnaden.................. » 5,800

Summa kronor 16,500.

Utredningsmännen anföra vidare:

Vegetationsgården hade enligt tidigare förslag beräknats kräva en kostnad av 25,000 kronor. Ehuru densamma nu ansetts böra göras större, ansåges dock kostnaden härför, bland annat, genom rådande materialkostnader (t. ex. på cement) vid tiden för utredningen, ej behöva ökas mer än till 32,000 kronor.

Vaktmästarbostaden, som borde innehålla 2 lägenheter om 2 rum och kök, skulle uppförd av trä betinga en till 25,000 kronor beräknad kostnad.

Härtill komme vissa kostnader för anskaffning av apparater, särskilt för kemiska laboratoriet, samt andra inventarier, varvid beräknades, att en del av dessa kunde förvärvas från de institutioner, som skulle ingå i den nya anstalten. För nämnda ändamål ävensom för förflyttning av inventarier från Experimentalfältet torde erfordras ett belopp av 50,000 kronor.

Kungl. l\laj:ts proposition nr 167. 193

Engångskostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande på Ultuna hava alltså ansetts kunna beräknas till följande belopp:

Institutionsbyggnaden..................................... kronor 653,500

Yttre ledningar, planering m. m............................ » 16,500

Vegetationsgård med lysimeteranläggning1.................... » 32,000

Bostadsbyggnad för vaktmästare........................... » 25,000

Inventarier............................................... » 50,000

Summa kronor 777,000.

Utredningsmännen framhålla, att de ej närmare berört frågan om dispositionen av svenska betes- och vallföreningens till stor del med anvisade lotterimedel uppförda institutionsbyggnad och detta närmast av den anledningen, att detta spörsmål i viss mån vore beroende av den särskilda utredning rörande husdjursavdelningens inre organisation, som utredningsmännen ifrågasatt. De tillägga:

Skulle det därvid visa sig, att denna avdelnings verksamhet behövde utökas, kunde avdelningen ej inrymmas i den institutionsbyggnad, till vilken utredningsmännen i det föregående framlagt förslag. Ifrågavarande avdelning borde i så fall överföras till betes- och vallföreningens institutionsbyggnad, i vilken utredningsmännen tänkt sig, att dessutom bostäder skulle beredas för anstaltens chef och en vaktmästare. I nyssnämnda byggnad torde nämligen, bortsett från sagda bostadslägenheter, garage, pann- och kölrum, tvättstuga m. m., finnas lokaler med en effektiv golvyta av minst 350 m2. Vid en dylik disposition av denna byggnad bleve visserligen en del utrymmen disponibla i den föreslagna institutionsbyggnaden, men dessa kunde användas dels till bostäder för de båda vaktmästarna, i vilket fall särskild bostadsbyggnad för dessa ej torde behöva uppföras, dels till hospitantrum för elever vid lantbrukshögskolan.

Slutligen hava utredningsmännen påpekat, att, genom förflyttningen av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar, av dem vid Experimentalfältet disponerade byggnader bleve lediga. De anföra härom i huvudsak följande.

Den byggnad, vari bland annat husdjursavdelningen vöre inrymd, tillhörde delvis lantbruksakademien och komme måhända att återgå till denna. Vad åter beträffade jordbruksavdelningens nuvarande institutionsbyggnad ville utredningsmännen ifrågasätta, om ej densamma ävensom en del uthus skulle kunna upplåtas till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, vilken institution för utredningsmännen uppgivit sig vara i stort behov av att erhålla lämpligare lokaler och bättre arbetsmöjligheter, än vad som för närvarande vore fallet. I fråga om de åkerarealer vid Experimentalfältet, som disponerades av förutnämnda jordbruksavdelning, torde dessa kunna överlåtas dels till statens växtskyddsanstalt, dels till lantbruksakademiens trädgårdsavdelning, dels vid eventuellt behov i framtiden i någon utsträckning lill statens centrala frökontrollanstalt.

Utredningsmännen hava, såsom närmare angivits i annat sammanhang, för inrättande av försöksgård vid Ultuna beräknat byggnadskostnadcr med sammanlagt 83,000 kronor samt kostnader för levande och döda inventarier till 15,000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

194 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

1935 års utredningsman.

Över 1931 års utredningsmäns betänkande, så vitt däri beröres lokaler och utrustning för försöksverksamheten, hava yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att ritningar till föreslagen institutionsbyggnad endast förelåge som skisser, vilka icke slutgiltigt genomstuderats. Byggnadsstyrelsen har emellertid förutsatt, att styrelsen komme i tillfälle att medverka vid ett eventuellt utarbetande av fullständiga ritningar och därför ansett sig icke behöva närmare uttala sig örn förslagets detaljer utom i visst avseende, som här torde sakna intresse att beröra. Mot de beräknade kostnaderna för institutionsbyggnaden, liksom för den föreslagna bostadsbyggnaden för vaktmästare bar byggnadsstyrelsen icke haft något att erinra.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har framhållit, att, därest svenska betes- och vallföreningens verksamhet skulle inordnas i den statliga försöksorganisationen, det torde vara lämpligt, att föreningens institutionsbyggnad foges i anspråk därför, samt att en utredning rörande husdjursförsökens organisation kunde komma att resultera i ökade krav på institutionsutrymmen för denna gren av försöksverksamheten.

1935 års utredningsman har i sitt betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation framhållit, att det mötte betydande svårigheter att som ett isolerat problem behandla frågan örn de för husdjursförsöksverksamheten erforderliga lokalerna. Lösningen av nämnda fråga vore enligt hans mening i hög grad beroende av vissa andra lokalfrågor, vilka i sin tur sammanhängde antingen med spörsmålet om växtförsökens organisation eller med vissa lantbrukshögskolan direkt berörande byggnadsfrågor. Med hänsyn bland annat till de fördelar, som anordnandet av större byggnader för flera institutioner torde, även i ekonomiskt hänseende, innebära framför ett system med ett flertal mindre byggnader, syntes hithörande olika byggnadsfrågor knappast kunna lösas annat än i anslutning till försöksfrågekomplexet i dess helhet.

Utredningsmannen framhåller i anslutning härtill, att allenast vissa vägledande synpunkter på husdjursförsöksverksamhetens lokalfråga kunde av honom framföras. Han har därvid ansett sig böra utgå från, att de i lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnads västra del i andra våningen befintliga lokalerna för högskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel även i fortsättningen finge disponeras för liknande ändamål. Vidare anför han, att inom lantbrukshögskolan fråga torde föreligga, att dessa institutioners utrymmen skulle utvidgas därigenom, att de i sagda flygel förlagda kårlokalerna, vilka ansåges för små, skulle flyttas till högskolans restaurantbyggnad, vilken då behövde utvidgas och omändras. I utredningsmannens förslag räknas emellertid ej med dylik eventuell ändring.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 167.

195 Utredningsmannen angiver, huru under nämnd förutsättning lokaler i lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnad må kunna beredas för husdjursinstitutionerna enligt de olika av honom framställda alternativen. Härom torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet. Beträffande den förordade tillämpningen av alternativ I må emellertid nämnas, att nya lokaler ansetts erforderliga för den föreslagna institutionen för husdjursförsök. Med hänvisning till tidigare återgiven personalförteckning för nämnda försöksinstitution har utredningsmannen angivit följande ungefärliga beräkningar angående behovet av institutionslokaler enligt sistnämnda alternativ.

Golvyta m2

1 rum för föreståndaren (professorn) ........................ 27.5

2 lika stora rum för två laboratorer .......................... 45.0

4 rum för fyra förste assistenter .............................. 80.0

2 arbetsrum för övrig personal å nötkreatursavdelningen (därav ett

större och ett mindre rum) .................................. 50.0

1 arbetsrum för övrig personal beträffande svinförsöken ........ 30.0

1 arbetsrum för fjäderfäförsöken ............................ 20.0

1 kansli- och registreringsrum .............................. 20.0

1 samlingsrum för försöksrådet och rymmande handbibliotek .... 40.0

4 laboratorierum (därav ett Kjeldahlsrum) .................... 80.0

2 rum för hospiterande elever .............................. 30.0

1 vaktrum ................................................. 17.5

1 prepareringsrum m. m..................................... 20.0

Summa 460.0.

Ytterligare anför utredningsmannen följande.

Utöver angivna lokalutrymmen tillkomme behov av korridorer, trappor, kapprum, toiletter, tvättrum och andra dylika utrymmen ävensom — lämpligen i källarvåningen — lagerrum för fodermedel och annat material. Särskilt örn lokalerna skulle inrymmas i egen byggnad, tillkomme vidare utrymmen för bränsle, pannrum m. m.

Hela institutionen syntes alltså kunna inrymmas exempelvis i en tvåvåningsbyggnad, ungefär 25 meter lång och 13 å 14 meter bred, eller ock i ungefär en våning i en institutionsbyggnad av den storlek, som föreslagits i 1931 års utredningsmäns betänkande, i vilket senare fall dock förutsattes, att även vissa delar av källarvåningen finge utnyttjas för husdjursförsöksverksamheten.

Beträffande frågan örn förläggningen av de nya lokalerna kunna enligt utredningsmannens åsikt olika förslag diskuteras. Han anför härom i huvudsak:

Man kunde tänka sig, att för husdjurs- och växtodlingsförsökens gemensamma behov nyuppfördes en institutionsbyggnad, belägen antingen ungefär på den plats, som föreslagits i 1931 års utredningsmäns betänkande, d. v. s. rätt nära svenska betes- och vallföreningens institution, eller ock utefter den nya vägen från landsvägen Uppsala—Flottsund fram till Ultuna, t. ex. på dess norra sida strax väster om därvarande spårvägshållplats. Möjligen kunde även diskuteras en sammanbyggnad av lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnads västra flygel med den gamla elevbyggnaden. Jämväl bade undersökts möjligheten att förlägga en institution för husdjurs-

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försök eller för utfodringslära i närheten av ladugården vid Ultuna, exempelvis på platsen för det gamla, av lantbruksinstitutet tidigare disponerade häststallet. Efter besök vid Ultuna hade utredningsmannen dock stannat för att såsom den mest lämpliga platsen för en husdjursinstitution av här avsett slag förorda en tomt antingen å norra sidan av nyssnämnda nya väg och helst nära spårvägslinjen eller också omedelbart sydost om korsningen mellan sagda nya väg och spårvägslinjen. Detta läge vore centralt i förhållande till såväl lantbrukshögskolans institutioner som försöksladugården vid Ultuna och de vid Bäcklösa ifrågasatta nya svin- och hönshusen, varjämte läget ur allmän byggnads- och planeringssynpunkt förefölle tilltalande.

Utredningsmannens förslag avser jämväl uppförande av vissa nya bostadslägenheter, nämligen:

Vid Ultuna:

1 lägenhet örn 2 rum och kök för föreslagen vaktmästare, 2 lägenheter för två försöksassistenter, därav en för försöksinstitutionen och en för institutionen för husdjurens utfodring och skötsel, samt slutligen 1 lägenhet för en ladugårdsförman.

Vid Bäcklösa:

2 lägenheter för två försöksassistenter, 1 lägenhet för svinskötare och 1 lägenhet för en arbetsförman i hönseriet.

Vid Kungsängen:

1 lägenhet för en försöksassistent och 1 lägenhet för en förman.

Lägenheterna hava ansetts böra innehålla för gifta försöksassistenter 3 rum och kök och för gifta arbetsförmän 2 rum och kök.

Slutligen har utredningsmannen framhållit, att, därest Norra Åsums kronoegendom skulle bliva tagen i anspråk för försöksverksamhet, där torde böra uppföras en bostadslägenhet för en försöksassistent.

Här må anföras följande av utredningsmannen angivna uppskattade engångskostnader vid tillämpning av alternativ I rörande husdjursförsöken:

Ny- och ombyggnadsarbeten:

1. Institutionsbyggnad vid Ultuna med diverse anläggningar

och planeringar.................................. kronor 250,000

2. Bostadshus vid Ultuna, Bäcklösa och Kungsängen för 5 för-

söksassistenter (varje lägenhet örn 3 rum och kök) samt 4 förmän eller vaktmästare (varje lägenhet örn 2 rum och kök)............................................. » 92,000

3. Ny ladugård vid Kungsängen (under Ultuna) ......... » 182,000

4. Svinhus vid Bäcklösa (under Ultuna)................. » 65,000

5. Försöksanläggning för höns vid Bäcklösa (under Ultuna) » 74,000

6. Kaninhus vid Ultuna ............................... » 5,000

7. Omändring i ungdjursladugården vid Ultuna........... » 15,000

8. Omändring av ladugården vid Alnarp ................ » 6,000

9. För brunnar, planering, elektrifiering m. fl. behov vid

ovannämnda stallar............................... » 25,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 197

Anskaffning av inventarier m. m.:

10. Inventarier m. m. till institutionsbyggnaden vid Ultuna kronor 30,000

11. Inköp av svin...................................... » 5,000

12. Inköp av fjäderfän................................. » 3,000

13. Diverse döda inventarier för nötkreaturs- och svinförsöken » 16,000

14. Döda inventarier för hönseriet vid Bäcklösa........... » 19,000

15. Rörelsekapital för hönseriet.......................... » 5,000

16. Oförutsedda behov i samband med anskaffandet av före-

stående försöksresurser............................ » 8,000

Summa kronor 800,000.

Beträffande tillkomsten av dessa beräkningar har utredningsmannen anfört, att vissa skisser med kostnadsberäkningar utförts av arkitekten L. N. Gramén till de ifrågasatta nya uthusbyggnaderna vid Ultuna, Bäcklösa och Kungsängen. Av arkitekten Gramén utförda kostnadsberäkningar finnas intagna i en till 1935 års utredningsmans betänkande hörande bilaga, till vilken torde få hänvisas. Utredningsmannen anför härutöver följande om kostnadsbeloppens framräknande.

Vid de av arkitekten Gramén utförda beräkningarna hade förutsatts, att allt material inköptes samt att allt arbete utfördes med särskild arbetskraft, avlönad enligt de för Uppsala gällande avtalsvillkoren. Förnekas kunde ej, att de sålunda framräknade kostnadsbeloppen förefölle höga. Det vore emellertid möjligt, att vid blivande entreprenad ett förbilligande kunde ske, vilket givetvis borde eftersträvas. Sålunda borde Ultuna egendom kunna bidraga med en del körslor och möjligen även grundgrävning samt med tillhandahållande i viss utsträckning av byggnadsmaterial, främst virke. Beträffande Ultuna egendoms möjlighet att tillhandahålla virke kunde anmärkas, att det syntes vara ett önskemål, att till egendomen från domänfonden måtte helt överföras den till gården gränsande kronoparken Lilla Djurgården, varifrån Ultuna nu hade rätt att erhålla viss avverkning. För det nu och framdeles förekommande behovet av virke vore detta av stort gagn. Utredningsmannen upptoge emellertid, för säkerhets skull, de av arkitekten Gramén framräknade kostnadsbeloppen. Beträffande den föreslagna ladugården vid Kungsängen anmärktes, alt därest ladugården utfördes med betongbjälklag kostnaderna för densamma ökades med omkring 25,000 kronor, samt att vid anbringande av åskledare å nötkreaturs- och svinhusen kostnaderna därigenom ökades med omkring 10,000 kronor.

Vad anginge anläggandet av betesvallar på Ultuna samt eventuell konstgjord bevattning av betesmark vid Alnarp torde kostnaderna därför skäligen böra bestridas av vederbörande egendom.

För ominredningen av den del av ladugården vid Alnarp, som skulle användas till försök, hade utredningsmannen, i samråd med förvaltaren av Alnarps egendom, gjort ett överslag rörande kostnaderna. Motsvarande gällde i avseende å de till uppförande avsedda bostadshusen.

De angivna kostnadsuppgifterna för eventuella institutionslokaler samt dessas inredning m. m. vöre grovt approximativa, enär det med hänsyn till utredningsmannens begränsade uppdrag ej synts vara möjligt att närmare klarlägga dithörande, med andra byggnadsfrågor nära sammanhängande spörsmål. Det upptagna kostnadsbeloppet vore alltså en grov uppskattning, gjord genom jämförelse i avseende å rymdinnehåll med kostnaderna för andra institutioner vid Ultuna.

198 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

Rörande de i övrigt upptagna kostnadsbeloppen borde här blott nämnas, att rörelsekapitalet för hönseriet tänkts vara ett engångsbelopp för inköp vid starten av foder, diverse material m. m. Det förutsattes, att detta belopp finge avskrivas. Framdeles eventuellt uppkommande vinster å driften vid hönseriet torde givetvis böra redovisas till statsverket.

I den av 1935 års utredningsman avgivna promemorian rörande vissa frågår i samband med jordbruksförsöksverksamhetens organisation har beträffande lokaler och utrustning för jordbruksförsöken allenast påpekats, dels att det finge förutsättas, att såväl den föreslagna jordbruksförsöksinstilutionen som befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan i allmän jordbrukslära och växtodlingslära erhölle tillräckliga möjligheter att direkt utföra försök vid Ultuna egendomskomplex, dels att, om det av utredningsmannen framförda förslaget i avseende å jordbruksförsökens organisation genomfördes, den för jordbruksförsöksinstitutionen erforderliga institutionsbyggnaden kunde göras väsentligt mindre än vad av 1931 års utredningsmän beräknats.

De i 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria berörda frågorna om lokaler och utrustning för försöksverksamheten hava föranlett yttranden av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen samt lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har funnit, att utredningen i byggnadsfrågan, så vitt anginge lokaler för den centrala verksamheten vid ifrågavarande försök vore så otillfredsställande, att den knappast utan vidare kunde läggas till grund för ett ställningstagande från statsmakternas sida, åtminstone icke till fragan i dess helhet. Icke ens frågan örn lokaler för husdjursavdelningen har synts lantbruksstyrelsen tillräckligt klarlagd. Styrelsen anför vidare:

Någon övertygande motivering för uppförande av särskild byggnad för husdjursavdelningen hade enligt lanlbruksstyrelsens mening icke anförts. Det syntes antagligt, att vid ett sammanförande av de båda avdelningarna för husdjursförsök och jordbruksförsök icke obetydliga fördelar i ekonomiskt hänseende stöde att vinna. Vissa lokaler skulle nämligen kunna gemensamt utnyttjas och värmeanordningar m. m. skulle, om de sammanfördes i en större anläggning, bliva avsevärt billigare, än om de fördelades på två mindre sådana.

De framlagda beräkningarna rörande lokaler och kostnader för den föreslagna byggnaden för husdjursavdelningen syntes vara i hög grad preliminära. De syntes emellertid medgiva en viss prutmån. Lantbruksstyrelsen, som i brist av mera utarbetade förslag icke kunde företaga någon detaljgranskning av byggnadsplanen, inskränkte sig därför till det alllmänna uttalandet, att, även om en särskild byggnad skulle uppföras för husdjursavdelningen, denna knappast syntes med nödvändighet behöva få den omfattning eller medföra de kostnader, som ifrågasatts.

Mot utredningsmannens förslag örn uppförande av en särskild försöksladugård vid Kungsängen och örn inredning av den s. k. ungdjursladugården vid Ultuna för försöksändamål, ville lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida det icke vore mest rationellt, att den praktiska försöksavdelningen tillförsäkrades dispositionsrätten ur försökssynpunkt över ladugården och be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

sättningen vid Kungsängen, och att motsvarande dispositionsrätt över ladugård och besättning vid Ultuna förbehölles de båda andra försöksinstitutionerna. En sådan anordning skulle emellertid givetvis icke utesluta, vare sig att den praktiska försöksavdelningen efter överenskommelse nied de båda andra finge för sina ändamål utnyttja besättningen vid Ultuna, i den mån denna icke behövde tagas i anspråk för försök i undervisningssyfte, eller att i undantagsfall något djur flyttades från den ena ladugården till den andra, där så för utfyllande av en försöksgrupp befunnes nödvändigt.

Förslaget örn anordnande av särskilda försöksbesättningar för svin och fjäderfä vid Bäcklösa funne lantbruksstyrelsen ändamålsenligt, men styrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke dispositionsrätten över dessa försöksanläggningar borde förbehållas den praktiska försöksverksamheten och utbyggas efter dess behov. Till Bäcklösa borde jämväl förläggas försöksavdelningens byggnad för försök med kaniner. Därigenom skulle nämnda avdelnings verksamhet på lämpligt sätt koncentreras, och avdelningen komma i tillfälle att på bästa sätt utnyttja sina arbetskrafter. Vidare skulle varje anledning till slitning mellan olika försöksorgan därigenom undanröjas. En sådan anordning som den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta, skulle emellertid medföra, att institutionernas för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel vid behov av försöksresurser i fråga örn smådjur måste på annat sätt tillgodoses. Detta bleve emellertid en fråga vars utredning finge anses ankomma på lantbrukshögskolans styrelse.

Beträffande kostnaderna för ladugård och svinhus ansåge lantbruksstyrelsen, att utöver de i kostnadstablån upptagna borde beräknas av utredningsmannen angivna belopp för byggande av ladugården vid Kungsängen med betongbjälkar omkring 25,000 kronor, och för anbringande av åskledare å ladugård och svinhus omkring 10,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen anför vidare rörande beräknade kostnader för byggnader och inventarier i huvudsak följande.

Med den kännedom, lantbruksstyrelsen ägde angående byggnadskostnaderna för andra ladugårdar, måste styrelsen, ehuru fullt medveten örn att en speciellt för försöksändamål anpassad ladugård krävde annan utrustning än en vanlig modern bruksladugård och därför ökade anläggningskostnader, finna en kostnad för ladugården vid Kungsängen (inklusive betongtak) av mera än 200,000 kronor allt för hög. Genom lämpliga anordningar horde denna kostnad, utan att ladugårdens verkliga värde för sitt ändamål därigenom i avsevärd grad nedsattes, kunna i hög grad nedbringas. Vad lantbruksstyrelsen här anfört gällde jämväl i fråga om de föreslagna nybyggena av svinhus och hönseri vid Bäcklösa.

Hela byggnadsfrågan syntes därför kräva förnyad utredning. Därest skäl skulle föreligga för ett omedelbart ställningstagande till försöksverksamhetens organisation, syntes det emellertid icke vara nödvändigt att avvakta förnyad bvggnadsutredning. Ståndpunkt torde nämligen i likhet med vad förut i liknande fall skett redan nu kunna fattas beträffande behovet av byggnaderna. Utredning, varom nyss nämnts, avsågc endast deras utförande och slutliga kostnad. Slutgiltig utredning borde dock föreligga, innan statsmakterna toge ställning till behovet av de belopp, som skulle slutligen anvisas för ändamålet.

Vad lantbruksstyrelsen anfört angående de för försöksutrustningen avsedda byggnaderna gällde jämväl rörande förslaget till kostnader för anskaffande av inventarier lii. lii. till ett beräknat belopp av sammanlagt 4.3,000 kronor eller, örn rörelsekapitalet och vissa oförutsedda utgifter (5,000 + 8,000=)

13,000 kronor medräknades, 56,000 kronor. Någon utredning, varpå dessa

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

beräkningar grundade sig, förekomme icke heller. Underlag för ett närmare bedömande av beloppens skälighet saknades därför.

Det torde emellertid icke vara uteslutet, att jämväl här beloppen vore räknade något i överkant. Givet vore att, därest hönseriet vid Bäcklösa såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt anpassades efter endast den praktiska försöksavdelningens behov, det för inventarier beräknade beloppet, vilket avsåge ett för samtliga försöksorgans behov anpassat hönseri, kunde betydligt nedskrivas, antagligen till cirka hälften.

Av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen funne de av utredningsmannen uppskattade engångskostnaderna av 800,000 kronor för husdjursförsöksorganen höga, men att styrelsen i det skick, vari utredningen för närvarande förelåge, icke kunde angiva det belopp, vartill nämnda kostnader vid ett slutgiltigt ställningstagande till frågan skäligen borde beräknas.

Byggnadsstyrelsen har erinrat, att det av utredningsmannen i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens organisation förordade alternativ I innehölle vissa byggnadsplan^ men att dessa vore allenast löst skisserade och grovt approximativt kostnadsberäknade. Styrelsen anför vidare:

Utredningsmannen hade utgått ifrån, att de i lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnads västra del i byggnadens andra våning befintliga lokalerna för högskolans nuvarande institutioner för avels- och raslära och för utfodringslära även i fortsättningen finge disponeras för liknande ändamål. Under denna förutsättning hade vid Ultuna beräknats en ny institutionsbyggnad för liusdjurslära för en kostnad av 250,000 kronor. Byggnadsstyrelsen hade intet att erinra mot denna kostnadssumma för uppförandet av en byggnad av den här avsedda storleken med 25 X 14 meters planmått i två våningar med inredd källare och laboratorieinredning av mindre omfattning, dock under förutsättning att byggnaden förlädes intill redan befintliga institutionsbvggnader och på sådant sätt, att befintligt ledningssystem kunde tjäna även denna byggnad.

Däremot torde de till 92,000 kronor angivna byggnadskostnaderna för bostadshus för fem försöksassistenter örn vartdera tre rum och kök samt för fyra förmän och vaktmästare om vartdera två rum och kök vara för låga, då de motsvarade en byggnadskostnad av icke fullt 3,000 kronor för eldstad. Dessa kostnader borde höjas till åtminstone 144,000 kronor, motsvarande 4,500 kronor för eldstad.

Till grund för kostnadsuppgifterna för uthusbyggnaderna vid Ultuna, Kungsängen och Bäcklösa läge skissförslag, varav styrelsen beretts tillfälle taga del. De upptoge ny ladugård vid Kungsängen för 182,000 kronor, svinhus vid Bäcklösa för 65,000 kronor, hönshus därstädes för 74,000 kronor samt omändring av ungdjursladugården vid Ultuna för 15,000 kronor. Dessa kostnadssiffror syntes byggnadsstyrelsen antagliga. Dock förelåge icke uppgifter om utrustning.

Rörande de övriga i betänkandet upptagna byggnadsföretagen, som avsåge uppförande av kaninhus vid Ultuna för 5,000 kronor, omändring av ladugården vid Alnarp för 6,000 kronor samt brunnar, planeringar m. m. för

25,000 kronor, kunde byggnadsstyrelsen i avsaknad av varje utredning icke göra annat uttalande, än att kostnaderna för dessa byggnadsföretag måste betraktas såsom för låga.

De i betänkandet till 714,000 kronor beräknade sammanlagda byggnadskostnaderna vore enligt byggnadsstyrelsens mening för låga. Därest vid den

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

fortsatta behandlingen av frågan örn försöksverksamhetens organisation det skisserade lokalprogrammet för institutioner och inredning skulle följas, borde enligt styrelsens mening byggnadskostnaderna beräknas till minst 825,000 kronor.

Domänstyrelsen, vars yttrande inhämtats i anledning av den av utredningsmannen i samband med vissa beräkningar angående anskaffande av byggnadsvirke vid Ultuna egendom framförda frågan om överförande till Ultuna från domänverket av kronoparken Lilla Djurgården, har anfört, att då hinder icke torde möta för lantbrukshögskolan att, till täckande av ett tillfälligt större behov av virke, i förskott erhålla utsyning på en gång av virkesavkastningen för flera år, i den mån en dylik åtgärd vore förenligt med en god skogsvård, styrelsen ej funnit tillräckliga skäl föreligga för överflyttande av kronoparken^ förvaltning från domänverket till lantbrukshögskolan.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att det vore erforderligt för högskolans institutioner i ämnena husdjurens avels- och raslära samt i husdjurens utfodring och skötsel att för sina försök i viss utsträckning erhålla tillgång, förutom till smådjur, även till större djur och att behovet därav borde beaktas i blivande byggnadsplan.

Lantbruks högskolans lärarråd, som i nu avhandlade frågor yttrat sig dels rörande husdjursförsöken, dels rörande jordbruksförsöken, har i avseende å husdjursförsöken ansett av vikt, att, inom ramen av de av utredningsmannen beräknade kostnaderna, de för den praktiska försöksverksamheten erforderliga försöksresurserna en gång för alla avgränsades från dem, som vore nödiga för undervisningsinstitutionernas försöksverksamhet. Lärarrådet anför vidare:

För lantbrukshögskolans institution för utfodringslära borde en mindre försöksbyggnad, inrymmande samtliga djurslag, uppföras å en central plats i omedelbar närhet av ladugård och loge vid Ultuna egendom. Denna byggnad syntes förslagsvis böra hava utrymme för 2 hästar, 10 kor, 2 kvigor, 2 kalvar, 2 modersuggor, 10 gödsvin, 5 får och 100 höns, varjämte ett mindre utrymme för kaniner och andra smådjur borde finnas. Vid planeringen borde extra utrymmen beräknas för kontrollarbetets utförande, varjämte möjligheter borde finnas att till försöksbyggnaden framdeles knyta en mindre respirationsanläggning. Byggandet av en dylik syntes sålunda ej nu böra ske, enär detta borde föregås av särskild, av utredningsmannen föreslagen utredning. Berörda försöksstall borde, med undantag för hönseriet, ställas under Ultuna egendoms förvaltning, enär det borde ingå i gårdens drift. Egendomens foder utnyttjades därvid, och de erhållna produkterna överlämnades lill egendomen. De till försöksstallet från egendomen överflyttade djuren borde i regel av institutionen kunna disponeras enligt föreståndarens önskan, därvid även utbyte av djur med egendomen borde möjliggöras. En särskild djurskötare borde av egendomen hållas för detta försöksstall. Allt försöksarbete i övrigt beräknades kunna utföras med hjälp av den försökspersonal, som enligt alternativ I föreslagits.

Antingen helt skild från nämnda försöksstall eller sammanbyggd med detta, men som en självständig avdelning därav, borde uppföras en mindre byggnad för lantbrukshögskolans institution flir avels- och raslära, inrymmande omkring 200 höns och 200 kaniner samt foder- och vägningsrum. Därmed bleve den i utredningsmannens förslag upptagna byggnaden å Bäcklösa, som skulle rymma 500 höns, överflödig.

202 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Utredning inom departementet.

Lärarrådets yttrande i avseende å lokaler och utrustning för jordbruksförsöken har väsentligen avsett frågor om anordnande av vegetationsgård vid Ultuna samt örn utrustning för det kemiska analyslaboratoriet. Beträffande vegetationsgården har anförts, att sådan erfordrades för, jämte jordbruksförsöksinstitutionen, följande nu befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan, nämligen institutionerna för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbrukskemi, marklära och mikrobiologi, ävensom för de av lärarrådet föreslagna institutionerna för betes- och vallkultur samt mosskultur. Anläggningen har ansetts böra bestå av en preparationshall, i vilken alla arbeten med gödseluppvägning, jordblandning, preparering och sortering av skörden m. m. skulle kunna utföras, vidare en ifrån denna utgående glastäckt hall och slutligen utanför den sistnämnda en näthall. Kostnaderna för en vegetationsgård har av lärarrådet ansetts avsevärt överstiga den av 1931 års utredningsmän beräknade. Lärarrådet angiver, att en preliminär uppskattning givit till resultat, att för vegetationshallens ordnande med plats för omkring 6,000 vegetationskärl skulle erfordras omkring 50,000 kronor.

Beträffande analyslaboratoriet har lärarrådet beräknat ett behov av 30,000 kronor för laboratoriets utrustning.

Vid ärendets beredning inom jordbruksdepartementet har befunnits, att vid inordnande i lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns områden den byggnadsplan, som av 1931 års utredningsmän framlagts för av dem föreslagen fristående försöksanstalt ej kunde utan förändringar och kompletteringar tillämpas, helst som utredningsmännens undersökningar enligt deras uppdrag i huvudsak varit begränsade till frågor berörande försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens områden. Då jämväl de uppdrag, som lämnats 1935 års utredningsman, varit begränsade till specialuppgifter, har en sammanhängande byggnadsplan för de till inorganiserande i lantbrukshögskolan nu förordade institutionerna för jordbruksförsök och för liusdjursförsök ej heller lämnats av denne utredningsman. Härtill kommer att vissa andra kostnadsbelopp för byggnader, enligt vad som framgår av avgivna betänkanden, angivits utan att vara beräknade av fackman.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har jag ansett nödigt att genom anlitande av arkitekt erhålla tillförlitliga skisser och kostnadsberäkningar för följande lokaler, nämligen byggnad för institutionerna för jordbruks- och liusdjursförsök, vegetationsgård, lada med loge för jordbruksförsöken, bostäder för 2 vaktmästare vid försöksinstitutionerna, bostäder för 4 försöksassistenter, därav 1 vid Ultuna, 1 vid Kungsängen och 2 vid Bäcklösa samt bostad för 1 fältassistent ävensom bostäder för viss arbets- eller elevpersonal. På min anmodan hava förslag jämte skisser och kostnadsberäkningar i ämnet utarbetats av arkitekten G. Holmdahl. Jag torde här få angiva det väsentliga i desamma.

Förslag till institutionsbyggnad för husdjurs- och jordbruksförsök föreligger i två alternativ. Olikheten i dessa har framkommit genom olika mark-

203 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

förhållanden vid två möjliga förläggningar. I alternativ I tankes institutionsbyggnaden förläggas i sluttande terräng väster om lantbrukshögskolans förutvarande kemiska institution och i alternativ II i närheten av och norr om svenska betes- och vallföreningens institution vid Ultuna. Förläggningen enligt alternativ I förutsätter flyttning till annan plats av bostadsbyggnad, förläggningen enligt alternativ II flyttning av en stolplada.

Institutionsbyggnaden, som föreslås skola uppföras av sten under plåttak, tänkes hava rektangulär planform av 48 meters längd och 14 meters bredd och vara uppförd i två våningar mellan jordvåning och låg vind. Lokalerna äro enligt planen ordnade på båda sidor om en genom byggnaden gående mittkorridor. Rumsdjupén på båda sidor örn korridoren är 5 meter och avståndet mellan fönstrens mittaxlar 3.3 meter. Våningshöjden mellan golv och tak i jordvåningen är 2.9 meter och för två överliggande våningar 3.4 meter. Höjden i vindsvåningens mittkorridor är 2.2 meter. Byggnaden är planlagd med en centralt belägen huvudentré, tillgänglig från en tvåarmad yttertrappa. Lokaluppdelningen mellan försöksavdelningarna är vertikal med gränsytorna nära byggnadens tvärgående mittaxel. Kommunikationen mellan våningarna inom de båda sinsemellan avskilda försöksavdelningarna förmedlas genom innertrappor från jordvåningen till vinden. För båda avdelningarna gemensamma lokaler äro förlagda till jordvåningens centrala del. För laboratorierna behövliga fläktar äro avsedda att förläggas i vindsutrymmena.

Byggnadens utrymmen enligt planen redovisas i följande uppställning.

Institutionen för husdjursförsök. Golvareal

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

2 » » 2 statsagronomer............................ 46 »

2 » »2 förste assistenter........................... 35 »

2 » » laborationer................................. 58 »

1 » » avrykning................................... 15 »

1 » » vågar....................................... 11 »

3 » » botaniskt laboratorium, prover och preparering . 46 »

2 » » hospitanter och extra personal................ 32 »

1 » » kanslipersonal............................... 22 »

1 » » personal vid nötkreatursförsök................ 29 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » tidskrifter (tillsammans med avdeln. för jordbruksförsök) .................................... 27 »

1 » » laborationer i fysiologi.............. 32 »

1 » » förråd...................................... 34 »

1 » » arkiv....................................... 18 »

1 » » g!as........................................ 14 » 465 ma

Institutionen för jordbruksförsök.

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

3 » »3 statsagronomer............................ 86 »

2 » » 2 förste assistenter........................... 42 »

6 » » assistenter m. fl.............................. 84 »

3 » » extra personal............................... 68 »

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Golvareal

1 rum för 1 kansliskrivare.............................. 22 m2

1 » » personal.................................... 15 »

1 » » personal vid lokala gödslingsförsök............. 22 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » kärlanalys................................... 35 »

1 » » vågar....................................... 12 »

1 » » botanisk analys.............................. 38 »

1 » » spannmål................................... 29 »

2 » » jordprover och uppackning................... 40 »

1 » » arkiv........................................ 15 » 554 m2

Lokaler gemensamma för institutionerna för husdjurs- och jordbruksförsök.

Golvareal

Pannrum.............................................. 32 m2

Bränslerum............................................ 30 »

Pumprum............................................. 10 »

Verkstadsrum......................................... 22 »

Fotografirum.......................................... 13 »

Transformatorrum..................................... 14 »

Varmkammare......................................... 12 » 133 m2

Summa golvarealer 1,152 m2.

I nämnda golvarealer äro ej inräknade ytor för entréer, kapprum, toaletter, korridorer och trappor.

Vegetationsgården är avsedd att bestå av tre olikartade intill varandra fogade byggnadskroppar nämligen: a) långsträckt hall och två större rum, allt av trä under plåttak, där arbetena för växthusen såsom jord- och gödselberedning samt skörden utföras, b) kallväxthus av glas och järn, näthallar av järntråd och cementplaner invid och i förbindelse med nämnda hallar, där vegetationsförsök utföras i kärl uppställda på vagnar, samt c) pann- och transformatorcentral invid hallens ena kortsida. Sistnämnda byggnadsdel utföres av brandsäkert material och innehåller dels pann- och cisternanläggning för uppvärmning och destillering av bevattningsvatten, dels elektrisk transformator för elektrisk belysning såväl av denna byggnad som av en angränsande lada. Golven i samtliga lokaler utgöras av betong och stålslipad cement.

Ytorna av byggnadens olika delar framgå av följande uppställning.

Golvareal

Arbetshall............................................. 120 m2

1 rum för jordberedning................................ 26 »

1 » » gödselberedning.............................. 26 »

Rum för ångpanna och transformator................... 27 »

Kallväxthus........................................... 280 »

Näthallar............................................. 840 »

Cementplaner.......................................... 280 » 1,599 m2

Summa golvarealer 1,599 m*.

Minskas vardera av kallväxthusen, näthallarna och cementplanerna till hälften, bliva totala golvarealerna (1,599 m2 — 700 m2 =) 899 m2.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

205 Ladan med tillhörande loge är avsedd att utföras av stolpvirke och bräder med planmåtten 12 meter X 25 meter, i två bottnar över jordvåningen och med en längsgående genomfart i mellan-botten. Jordvåningens ena halva utnyttjas som skjul för maskiner och redskap och den andra indelas i 3 rum för spannmålsprover, tröskning och konstgödsel, under vilket sistnämnda rum utföres källare för rotfrukter. Ladans båda bottnar över jordvåningen utnyttjas som magasin för otröskad försöksskörd.

Bostäder vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent samt arbets- eller elevpersonal, beräknade att utföras i 2 byggnader, den ena avsedd för försöksassistenten och innehållande tre rum och kök, den andra för fältassistenten jämte arbets- eller elevpersonal innehållande en lägenhet om två rum och kök samt tre enkelrum. Byggnaderna äro planerade att utföras på grundmurar och källarmurar av betong. Bostaden örn tre rum och kök avses innehålla en golvareal av 75 m2, bostaden örn två rum och kök en golvareal av 60 m2, enkelrummen sammanlagt 50 m2.

Bostäder för tvä vaktmästare vid försöksinstitutionerna äro avsedda att förläggas vid Ultuna i en byggnad, varje bostadslägenhet innehållande 2 rum och kök om 60 m2 sammanlagd golvareal.

Bostäder vid Kungsängen för 1 försöksassistent samt vid Bäcklösa för 2 försöksassistenter äro avsedda att utföras med tre rum och kök för assistenten vid Kungsängen samt vid Bäcklösa med tre rum och kök för en assistent, ett enkelrum för 1 assistent samt två rum för elev- och arbetspersonal. Bostäderna om tre rum och kök äro planerade att innehålla motsvarande golvyta som den för försöksassistenten vid Ultuna angivna, enkelrummet för en assistent 25 m2 och de två rummen för arbetspersonal sammanlagt 30 m2.

De beräknade kostnaderna för nu angivna byggnader utom inredning framgå av följande uppställning.

1. Byggnaden för försöksinstitutionerna:

Enligt alternativ I................................... kronor 423,000

» » II......................kronor 421,000

2. Vegetationshallen;

b) » 2,500 » .......................... » 71,000

3. Lada med loge........................................ » 24,000

4. Byggnader vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent

samt arbetspersonal ävensom utvändiga för byggnaderna gemensamma ledningar (25,000 + 30,700 + 5,400 =).... » 61,100

5. Byggnad för försöksinstitutionernas vaktmästare.......... » 37,000

6. Omläggning av utvändig huvudavloppsledning från förut-

varande elevbyggnaden till Fyrisån.................... » 5,000

7. Byggnad vid Kungsängen för 1 försöksassistent.......... » 29,300

8. Byggnad vid Bäcklösa för 2 försöksassistenter samt arbets-

personal ........................................ » 40,100

Summa kronor 690,500.

För fast och lös inredning av byggnaden för försöksinstitutionerna har beräknats en kostnad av 50,000 kronor.

206 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Departementschefen.

1 infordrat yttrande tiar byggnadsstyrelsen lämnat förslagen och beräkningarna utan anmärkning.

Det torde vara uppenbart, att det förslag till försöksverksamhetens rationella organiserande, som av mig i det föregående tillstyrkts, förutsätter avsevärt ökade byggnadskostnader, jämförda med dem, som beräknats för försöksverksamhet i propositionen till 1931 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. Denna kostnadsökning hänför sig ej blott till byggnader för det egentliga försöksarbetet utan även till bostadsbyggnader för personal, som på grund av tjänstgöringens art måste bo på platsen. Till denna personal höra vissa assistenter samt arbetspersonal för husdjursförsöken, fältassistent och viss arbetspersonal för jordbrukförsöken samt försöksinstitutionernas vaktmästare. Beträffande de genom departementets direkta försorg utarbetade byggnadsförslag^! och kostnadsberäkningarna må anföras följande.

Institutionsbyggnaden är tämligen noga avpassad efter de uppgifter, som av mig föreslagits skola åvila institutionerna och efter den för dessa nu beräknade personalen. Den föreslagna ramen medgiver sålunda icke någon avsevärd utökning av denna personal, i den mån densamma är bunden vid institutionsarbete. Å andra sidan torde förslaget få anses så väl tillgodose förefintliga behov av institutionspersonal och resurser för dennas utnyttjande, att befogade anspråk på personalökning eller dylikt, som icke må kunna fyllas inom den föreslagna byggnadens omfång, kunna anses relativt avlägsna. Jag anser mig icke böra framställa erinran mot byggnadsplanen eller kostnadsberäkningen och förordar sålunda, i det jag ansluter mig till det såsom alternativ I betecknade förslaget, att för byggnadsarbeten vid institutionsbyggnaden avses ett belopp av 423,000 kronor, samt att till fast och lös inredning för byggnaden beräknas 50,000 kronor. Ehuru kostnadsberäkningen för byggnaden i enlighet med nämnda alternativ I uppgjorts med hänsyn till viss tänkt byggnadsplats vid Ultuna, torde det likväl få ankomma på Kungl. Majit att i samband med byggnadens utförande, inom tillmätt kostnadsram, definitivt bestämma byggnadsplatsen.

Mot förslaget om uppförande av en lada med loge för försöksarealen för jordbruksförsök vid Ultuna till en beräknad kostnad av 24,000 kronor har jag icke något att erinra.

Kostnaden för den i 1931 års utredningsmäns betänkande föreslagna vegetationsgården jämte lysimeteranläggning har av utredningsmännen uppskattats till 32,000 kronor. Vid den inom departementet föranstaltade utredningen har anordnande av vegetationsgård utan lysimeteranläggning kostnadsberäknats till 86,000 kronor. Denna anordning lärer vara tillräcklig för omkring 5,000 vegetationskärl. Vid en anläggning för halva detta kärlantal har beräknats en kostnad av 71,000 kronor. I dessa belopp äro inräknade kostnader för erforderliga vagnar för kärlens uppställning, men ej kostnader för anskaffning av kärl. Det är min uppfattning, att försöken genom vegetationskärl böra ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Emellertid torde för närvarande behovet av sådana försök kunna tillgodoses med den mindre av de

207 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

ifrågasatta anläggningarna. Även med en anläggning av denna storlek synes jämväl lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner beredas tillfredsställande utrymme för sina kärlförsök. Frågan örn anordnande vid Ultuna av lysimeteranläggning torde icke nu behöva aktualiseras. Jag föreslår alltså, att för anläggning av vegetationsgård beräknas ett belopp av 71,000 kronor.

Bostäderna för försöksassistenterna vid husdjursförsöken äro avsedda för tre gifta befattningshavare och en ogift. Härvid hava beräknats för de gifta befattningshavarna lägenheter örn tre rum och kök i enlighet med 1035 års utredningsmans förslag och för en ogift assistent ett större enkelrum, under det att bostad för gift fältassistent upptagits till två rum och kök. Det är att märka, att assistenterna lör husdjurslörsök enligt planen för deras verksamhet behöva tillgång till arbetsplats i de egna bostadslägenheterna för antecknings- och rapportarbeten, medan så icke behöver vara fallet beträffande fältassistenten, vars verksamhet väsentligen avser arbetsledning. För försöksinstitutionernas vaktmästare hava såsom förut anförts beräknats två bostadslägenheter om två rum och kök i en för dem gemensam byggnad. Kostnaderna för ifrågasatta byggnader åt assistenter och vaktmästare enligt de inom departementet gjorda beräkningarna förefalla onekligen höga med tanke på dessa byggnaders små bostadsinnehåll. I betraktande av de anspråk på bostadsstandard, som numera i allmänhet ställas även på bostäder för lägre befattningshavare i statens tjänst, torde kostnaderna dock ej kunna avsevärt nedskäras. En besparing av omkring 10,000 kronor torde emellertid kunna uppnås genom sammanförande i en byggnad av det i förslaget med förläggning vid Ultuna angivna bostadshuset för fältassistent och arbets- eller elevpersonal samt bostadshuset för försöksassistent. Med upptagande av kostnaderna för denna byggnad till 50,000 kronor får jag alltså föreslå, att till byggnader för assistenter jämte viss arbetspersonal samt för försöksinstitutionernas vaktmästare beräknas (50,000 + 29,300 + 40,100 + 37,000 +

5,000 =) 161,400 kronor.

Såsom 1935 års utredningsman anmärkt torde för arbetsförman i hönseriet vid Bäcklösa kunna avses där befintligt bostadshus. Ät en ogift svinskötare vid Bäcklösa kan enligt arkitekten Holmdahls förslag bostad beredas i ett av enkelrummen för arbetspersonal i den planerade nya byggnaden. Då särskild försöksassistent enligt det föregående ej beräknas för institutionen för husdjurens utfodring och skötsel vid lantbrukshögskolan, förfaller 1935 års utredningsmans förslag om anordnande av bostad för sådan assistent. Ej heller lära bostäder för ladugårdsförmän vid Ultuna och Kungsängen behöva beräknas i detta sammanhang, då enligt vad jag föreslagit de arbetsuppgifter, som avsetts skola påvila dessa förmän, böra fullgöras genom egendomsförvaltningens driftspersonal. Utredningsmannens förslag örn eventuellt uppförande av bostad för försöksassistent vid Norra Åsums kronoegendom torde jämväl förfalla, då frågan örn denna egendoms användning såsom försöksgård enligt vad jag anfört icke nu synes böra prövas.

Jag förordar vidare, alt medel beräknas enligt förslag i 1935 års utredningsmans betänkande för ny ladugård vid Kungsängen, svinhus vid Bäcklösa, försöksanläggning för höns vid Bäcklösa, kaninhus vid Ultuna, örn-

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ändring av ungdjursladugården vid Ultuna, omändring av ladugården vid Alnarp samt för behov av brunnar, planering, elektrifiering m. m. vid olika stallar med sammanlagt 372,000 kronor. Jag förutsätter, att för belopp, som må anvisas till uppförande av byggnader vid Ultunakomplexet, anordningar kunna vidtagas jämväl för den försöksverksamhet avseende rävar och andra pälsdjur, som enligt vad jag förordat torde kunna omfattas av husdjursförsöksverksamheten.

För anskaffande av inventarier till den föreslagna försöksgården vid Ultuna har av 1931 års utredningsmän beräknats ett belopp av 15,000 kronor. Då däri torde ingå anslag dels för levande inventarier, dels för viss materiel, som torde kunna tillhandahållas av Ultuna egendoms förvaltning, finner jag ett belopp för utrustning vid jordbruksinstitutionens fältförsök å Ultuna av

10.000 kronor böra räcka för komplettering av den vid Experimentalfältet förefintliga materielen för sådana försök.

1 1935 års utredningsmans betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation har för anskaffning av inventarier m. m. föreslagits anvisande av ett belopp av 86,000 kronor. Sedan ett däri ingående belopp av

30.000 kronor för inventarier till institutionsbyggnaden vid Ultuna fråndragits, återstår en av mig i det föregående ej beräknad inventariekostnad av

56.000 kronor. Då i detta belopp torde ingå kostnader för inredning av försöksstallar, lärer anmärkning mot beräkningen ej böra framställas. Jag föreslår alltså, att för angivna ändamål avses 56,000 kronor.

Det torde ej vara uteslutet, att komplettering erfordras för institutionen för jordbruksförsök av den utrustning, som till institutionen må överföras från Experimentalfältet. Då särskild utredning härom ej nu föreligger, lärer det få bero på prövning av senare framställning, huruvida särskilda medel för utrustning vid institutionen böra anvisas utöver förut omförmälda belopp för inredning av institutionslokalerna samt materiel för fältförsöken vid Ultuna.

Sammanfattningsvis torde sålunda för närvarande böra för byggnader samt inventarier och utrustning vid den statliga försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdet beräknas följande engångskostnader, nämligen

för byggnader (423,000 -f- 24,000 + 71,000 + 161,400 + 372,000 =) 1,051,400 kronor, samt

för inventarier och utrustning (50,000 + 10,000 -j- 56,000 =) 116,000 kronor.

De resurser, som i enlighet med vad här föreslagits må ställas till förfogande för försöksverksamheten, avse givetvis i första hand försöksinstitutionernas behov. Det torde emellertid böra understrykas, att det ligger i den föreslagna organisationens natur, att resurserna efter prövning av försöksverksamhetens och högskoleundervisningens ledning kunna användas jämväl för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är en nödvändig förutsättning för berörda undervisning.

Det må slutligen framhållas, att här ifrågakomna förslag till byggnadsarbeten allenast äro att betrakta som preliminära, och att vid deras slutliga utformande jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167b. Centrala administrationen, bibliotek m. m.

1931 års utredningsmän hava, såsom angivits i samband med frågan om lokalbehov för jordbruksförsöks- och liusdjursförsöksinstitutionerna, i deras förslag till institutionsbyggnad för statens lantbruksförsöksanstalt beräknat utrymmen, bland annat, för administrations- och upplysningsavdelningens befattningshavare samt för bibliotek, sammanträdesrum m. m.

1935 års utredningsman har ej ansett sig böra ingå på frågan örn de behov av lokaler och utrustning, hans förslag skulle medföra för lantbrukshögskolans centrala administration m. m.

Då det av 1931 års utredningsmän framlagda förslaget till lokaler för nu angivna ändamål uppenbarligen ej kan begagnas vid den av mig förordade organisationen av försöksverksamheten i anknytning till lantbrukshögskolan, har inom departementet med biträde av arkitekten Holmdahl verkställts en utredning angående lokalbehovet. Härvid hava ifrågasatts utvidgade lokaler för den i administrationsbyggnaden belägna rektorsexpeditionen, större utrymme för sammanträdesrum vid högskolan än det förefintliga samt nya biblioteksutrymmen. Vidare har upptagits till övervägande fråga om beredande av bostäder åt lantbrukshögskolans vaktmästare.

Lantbrukshögskolans administrationsbyggnad innehåller i våningen 1 trappa upp följande tjänstelokaler, nämligen 1 rum för rektor, 1 rum för kamrerare samt 1 sammanträdesrum, det senare även nyttjat såsom arbetsrum för rektorsexeditionens kansli- och skrivbiträden. I övrigt upptages denna våning av rektorsbostad. Sammanträdesrummet, vilket tidigare använts som kollegierum för det nedlagda lantbruksinstitutets relativt fåtaliga lärarpersonal, har ansetts knappt vid sammanträden med lantbrukshögskolans lärarråd redan med dess nuvarande medlemsantal. I det föregående har föreslagits inrättande vid högskolan av en ordinarie sekreterarbefattning och en ordinarie kontorsbiträdesbefattning samt en till den centrala förvaltningen vid högskolan anknuten befattning såsom assistent vid tillsynen av byggnader och försöksgårdar. För dessa befattningshavare saknas tjänstelokaler i administrationsbyggnaden.

Våningen i nedra botten av administrationsbyggnaden upptages helt av lantbrukshögskolans bibliotek med dess läsesal och bokmagasin. Källarvåningen innehåller uppackningsrum för bibliotek m. m. samt utrymme för arkivalier ävensom ekonomilokaler tillhörande rektors bostadsvåning.

Vid lantbrukshögskolans tillkomst innehöll den boksamling, som övertogs av lantbruksinstitutet vid Ultuna ett bokbestånd av omkring 18,400 volymer, upptagande 380 hyllmeter. Genom åtskilliga bokdonationer efter högskolans tillkomst, genom deposition av jordbrukslitteratur från Uppsala universitet, genom inköp av böcker i någon utsträckning samt genom den bytesverksamhet, som kommit till stånd med jordbruksvetenskapliga institutioner inom olika länder, bar bibliotekets omfång under högskolans

Bihang lill riksdagens protokoll l9ltG. i sami. Nr 167. 14

1931 års utredningsmän.

1935 år8 utredningsman.

Utredning

inom

departementet.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

korta tillvaro i det närmaste fördubblats. Efter överförande till lantbrukshögskolan av de boksamlingar, som nu finnas vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar samt dess växtfysiologiska avdelning, torde högskolans bibliotek komma kräva ett antal hyllmeter, som beräknas icke obetydligt överstiga 1,000.

I detta sammanhang torde få behandlas fråga om bostäder för vaktmästare m. fl. vid lantbrukshögskolan, frånsett i det föregående framställda förslag om bostäder för de avsedda försöksinstitutionernas vaktmästare.

Vid lantbrukshögskolan finnas för närvarande anställda följande av denna fråga berörda ordinarie befattningshavare, nämligen 3 vaktmästare och 1 ordinarie snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk, de två sistnämnda ickeordinarie befattningshavare med avlöningar å 2,700 kronor och 1,900 kronor jämte dyrtidstillägg. Därjämte finnes vid högskolan anställd en ordinarie maskinist. Då till lantbrukshögskolan från centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet överföras anstaltens växtfysiologiska avdelning samt driftslaboratorium, vilket sistnämnda är avsett att uppgå i lantbrukshögskolans kemiska institution, tillkomma ytterligare 2 vaktmästare.

För maskinisten vid högskolan är bostad anordnad i den nyuppförda institutionsbyggnaden för kemi, marklära m. m. Av övriga nu omförmälda befattningshavare hava i personalbyggnaden norr örn administrationsbyggnaden beretts bostäder i provisoriskt iordningställda lokaler åt 2 vaktmästare, snickaren, trädgårdsmästaren och kusken. Den återstående av de vid högskolan nu anställda 3 vaktmästarna har erhållit provisorisk bostad i högskolans restaurangbyggnad. För personalbostadens färdigställande har av riksdagen anvisats 29,000 kronor. Detta belopp har emellertid ännu icke tagits i anspråk för ändamålet.

Enligt byggnadsplanen för lantbrukshögskolan skulle i berörda personalbyggnad finnas bostäder för 5 befattningshavare. Därjämte skulle i gamla elevbyggnaden, sedan denna omändrats till institutionsbyggnad för ämnena lantbruksekonomi med handelslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära och ärftlighetslära m. m. inrymmas 2 vaktmästarbostäder om vardera 2 rum och kök. Vid det närmare utförandet av byggnadsplanen har det emellertid befunnits, att ett nöjaktigt anordnande av omförmälda institutioner icke medgiver bibehållande i den för institutionerna avsedda byggnaden av de två vaktmästarbostäderna.

Det biträde, som, enligt vad nyss nämnts, lämnats av arkitekten Holmdahl, har bestått i utförande av skisser med tillhörande kostnadsberäkningar för ändringar i lantbrukshögskolans administrationsbyggnad, för nybyggnad av bibliotek samt alternativt för omändring till bibliotek av befintlig byggnad ävensom för nybyggnad av två bostadshus för vaktmästare och viss därmed jämställd personal vid lantbrukshögskolan. Skisserna och kostnadsberäkningarna hava granskats av byggnadsstyrelsen och därvid lämnats utan erinran. För skisserna och kostnadsberäkningarna må här lämnas följande redogörelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G7-

211 Föreslagna ändringsarbeten i administrationsbyggnaden beröra denna byggnads bottenvåning, vilken såsom förut angivits nu upptages av lantbrukshögskolans bibliotek. Våningen föreslås skola omändras till en sammanträdessal med vidliggande mindre rum, kapprum och toaletter samt 3 tjänsterum och 2 reservrum. Kostnaderna för ändringsarbetena hava beräknats till

8,500 kronor samt kostnader för inventarier till 1,500 kronor.

För biblioteksbyggnad föreligga två alternativa förslag. Enligt båda tänkes byggnaden förläggas till platsen för nuvarande personalbyggnad. Det ena alternativet, betecknat såsom alternativ I, förutsätter rivning av personalbyggnaden; alternativ II avser ombyggnad av densamma. Här må lämnas en närmare beskrivning allenast av byggnadsplanen vid alternativ I. Enligt detta uppföres byggnaden av sten under plåttak samt erhåller rektangulär planform med måtten 12 meter X 27 meter. Byggnaden är planerad för 3 våningar jämte källarvåning. Våningshöjderna från golv till tak äro i källarvåningen 2.1 meter, i bottenvåningen 3.0 meter och i de övre våningarna 2.1 meter. Våningarna avskiljas sinsemellan brandsäkert från varandra. Kommunikationen mellan våningarna förmedlas från källaren till översta våningen genom dels en trappa av sten, dels en spiraltrappa av järn samt en mindre bokhiss. Byggnaden avses erhålla en centralt belägen huvudentré tillgänglig medelst en tvåarmad yttertrappa av granit.

Källaren innehåller enligt planen rum för uppackning och emballage samt för bokmagasin med 1,000 längdmeter bokhyllor, delvis avsedda för bibliotekets dubblettförråd.

Bottenvåningen innehåller ett större läsrum med 19 studieplatser ävensom lidskriftshyllor. Läsrummet står i öppen förbindelse med ett expeditionsrum med disk och bokhiss. Våningen innehåller i övrigt ett bokmagasin för 600 längdmeter bokhyllor, 1 rum för bibliotekarie, kapprum och toaletter.

Våningen 1 trappa upp innehåller ett rum för bokbinderi samt tre större bokmagasin för sammanlagt 1,100 längdmeter bokhyllor. En våning 2 trappor upp avses kunna bereda plats för 1,200 längdmeter bokhyllor.

Samtliga bokhyllor tänkas utföras av järnplåt.

Biblioteksbyggnaden uppvärmes enligt planen från högskolans stora värmecentral.

Biblioteksbyggnad, uppförd enligt alternativ I har kostnadsberäknats till

176,000 kronor utan inredning. För fast och lös inredning har beräknats ett belopp av 21,000 kronor.

Ombyggnad lill bibliotek av personalbyggnaden enligt alternativ II har beräknats kosta 182,000 kronor utan inredning. Kostnaden för fast och lös inredning beräknas enligt detta alternativ till samma belopp som enligt alternativ I. Särskild beräkning har vidare gjorts av kostnaden för en biblioteksbyggnad i enlighet med de angivna förslagen men minskad med översta våningen. Enligt planen för en på detta sätt minskad biblioteksbyggnad erhålles, efter avdrag från totalarealen av ytor för entré, kapprum och toaletter, en nyttig areal av 710 m2, som redovisas på följande sätt:

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements-

chefen.

1 studiesal.................................... 89 m2

1 expeditionsrum.............................. 14 »

1 rum för bibliotekarie........................ 22 »

1 uppackningsrum ............................ 22 »

1 rum för emballage.......................... 8 »

1 » » bokbinderi.......................... 22 »

I källaren 2 större och 2 mindre bokmagasin.... 212 »

I bottenvåning, 1 större bokmagasin............ 95 »

I våningen 1 tr. upp 2 större och 1 mindre bokmagasin ............................. 226 »

Summa 710 m2.

Genom berörda byggnadsminskning har en kostnadsbesparing ansetts inträda med 34,000 kronor i avseende å byggnadskostnader och 6,000 kronor för inventarier. Kostnaden för biblioteksbyggnad enligt alternativ I, men minskad med översta våningen har alltså beräknats utgöra 142,000 kronor utan inredning. För inredning i den minskade byggnaden har beräknats

15,000 kronor. Vid alternativ II äro motsvarande siffror 148,000 kronor och

15,000 kronor. Även dessa beräkningar hava granskats och lämnats utan erinran av byggnadsstyrelsen.

För 8 bostäder för vaktmästare och därmed likställd personal äro planerade två byggnader, var och en innehållande 4 lägenheter med en golvareal per lägenhet av 60 ms. Byggnaderna äro avsedda att uppföras av trä på grundmurar och källarmurar av betong. De uppvärmas från en värmecentral gemensam för dem och de för vaktmästarna vid försöksinstitutionerna avsedda bostäderna. Ifrågavarande två byggnader hava kostnadsberäknats till sammanlagt 135,000 kronor.

Försölcsinstitutionernas införlivande med lantbrukshögskolan förutsätter, såsom jag i det föregående anfört, ökade arbetskrafter för högskolans centrala förvaltning. För följande föreslagna nya befattningshavare, nämligen sekreterare, kontorsbiträde och assistent vid tillsyn av byggnader och försöksgårdar måste lokaler beräknas. Jag står ej heller främmande för det utvidgade lärarrådets behov av större sammanträdeslokal än den nu förefintliga. Ehuru administrationsbyggnaden med nuvarande användning av byggnadens lokaler ej innehåller några reservutrymmen för personal och givetvis ännu mindre kan tillgodose ett behov av större sammanträdesrum, skulle jag likväl tveka att föreslå nybyggnad allenast för lösande av härigenom uppkomna lokalfrågor. Emellertid synes det mig nödvändigt, att prövning företages av högskolans behov av utvidgat bibliotek i samband med överförandet dit av de bokförråd, som nu finnas vid centralanstaltens jordbruksoch husdjursavdelningar samt avdelningen för växtfysiologi. Jag torde härvid få erinra, att i den år 1929 avlämnade utredningen beträffande centralanstaltens och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning, vilken utredning omförmälts i propositionen nr 143 tili 1931 års riksdag, föreslagits uppförande av en särskild biblioteksbyggnad vid Ultuna. Utredningsmännens förslag blev emellertid då ej förordat i propositionen och föranledde ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

heller särskilt uttalande av riksdagen. Med hänsyn till den snabba utvecklingen av lantbrukshögskolans bibliotek synes frågan om uppförande av särskild byggnad för biblioteket icke längre kunna undanskjutas. De lokaler, som vid högskolans tillkomst avsetts för bibliotek, lära även med anlitande av nödfallsutrymmen allenast en kort tid framåt kunna tillgodose det växande behovet. Då den för bibliotek föreslagna platsen torde vara synnerligen lämplig för detta ändamål, uppkommer fråga örn där befintlig personalbyggnad i nuvarande skick må kunna anses äga det värde, att biblioteket med hänsyn därtill hellre borde förläggas till annan plats. Personalbyggnaden, som tidigare använts till mejeri, är gammal och saknar alla nutida anordningar för de där boendes bekvämlighet. Den är nödtorftigt inredd för tillgodoseende av de mest trängande bostadsbehoven vid lantbrukshögskolans inrättande, men för dess definitiva iordningställande anvisade medel, 29,000 kronor, hava, såsom förut anförts, icke ännu tagits i anspråk. Byggnaden torde i befintligt skick vara av ringa värde och ej böra i och för sig hindra byggnadsplatsens användning för bibliotek.

Genom personalbostadens rivning eller ombyggnad till bibliotek, bortfallande av två vaktmästarbostäder i institutionsbyggnaden för lantbruksekonomi, allmän jordbrukslära m. m. samt ökningen av vaktmästarnas antal i samband med överförandet till lantbrukshögskolan av centralanstaltens avdelning för växtfysiologi och det kemiska driftslaboratoriet torde erfordras bostäder för sammanlagt åtta vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Sedan jag sålunda redogjort för de olika lokalbehoven för befattningshavare vid högskolans centrala förvaltning, för högskolans bibliotek samt för viss vaktmästar- och med denna jämförlig personal, torde jag få behandla behoven i ett sammanhang, enär lokalfrågorna synas mig bero av varandra. Den centrala frågan torde här anknyta sig till behovet av nytt bibliotek. Enligt min mening bör detta behov tillgodoses i enlighet med det såsom alternativ I betecknade förslaget, men minskat med den i förslaget ingående översta våningen. För uppförande av biblioteksbyggnad i enlighet därmed torde alltså böra beräknas 142,000 kronor utan inredning samt därutöver för fast och lös inredning av byggnaden 15,000 kronor.

Genom bibliotekets överflyttande från administrationsbyggnaden till särskild byggnad frigöras lokaler i administrationsbyggnadens bottenvåning för större sammanträdesrum samt för tjänsterum åt nytillkommande befattningshavare. Jag förordar, att för erforderliga ombyggnadsarbeten enligt förslaget beräknas 8,500 kronor och för inventarier 1,500 kronor.

För bostäder åt 5 vaktmästare, 1 snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk torde på föreslaget sätt böra uppföras två bostadshus, vartdera innehållande fyra lägenheter örn två rum och kök. Det torde givetvis kunna diskuteras, huruvida för ifrågakomna icke-ordinarie befattningshavare böra beräknas bostäder av den standard, som bär, i likhet med tidigare beträffande försöksinstitutionernas vaktmästare, förutsatts. Enligt min mening torde det emellertid vara olämpligt, även med hänsyn till eventuella framtida behov,

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

att i de föreslagna byggnaderna införa en eller ett par lägenheter om ett runi och kök. Jag förordar sålunda, att berörda två bostadshus för vaktmästare och annan personal vid lantbrukshögskolan i huvudsak uppföras enligt förslaget och att därför beräknas 135,000 kronor.

De olika förslag jag nu framfört, avseende byggnadsarbeten jämte inredning och inventarier för lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek samt bostäder för vaktmästare och viss annan personal vid högskolan, skulle sammanlagt erfordra en medelsanvisning av för byggnadsarbeten (142,000 +

8,500 + 135,000 =) 285,500 kronor samt för inredning och inventarier (15,000 + 1,500=) 16,500 kronor.

Liksom vid beräkningen av kostnaden för försöksinstitutionernas lokalbehov torde jag även här få framhålla, att ifrågavarande förslag till byggnadsarbeten allenast äro att betrakta såsom preliminära och att det sålunda förutsattes, att jämkningar i förslagen kunna komma att visa sig erforderliga vid deras slutliga utformande.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen.

1931 års I en tidigare avdelning har lämnats redogörelse för 1931 års utrednings- Ul™mängS mäns förslag örn förläggningen till olika områden vid Alnarp av den ifrågasatta trädgårdsavdelningens fackavdelningar med de för dessa erforderliga fältarealerna.

Å förutsatt plats för den avsedda fruktodlingsavdelningcn hava utredningsmännen föreslagit uppförande av dels en institutionsbyggnad med lokaler icke blott för fruktodlingsavdelningen utan även för den ifrågasatta administrations- och upplysningsavdelningen, dels en trädgårdsmästarbostad, dels en mindre uthusbyggnad för förvaring av maskiner och redskap, varjämte beräknats att försöksområdet måste inhägnas och förses med erforderliga skyddsplanteringar.

Beträffande köksväxtcivdclningen, vars förläggning, såsom förut nämnts, föreslagits till utgården Mellangård och en därintill gränsande arrendegård Östergård, har där befintlig institutionsbyggnad ansetts kunna efter grundlig reparation fortfarande användas som institutionsbyggnad. Därjämte har vid Mellangård befintlig bostadsbyggnad ansetts kunna tjäna till bostäder åt en förste assistent samt en extra assistent. För olika försök och för stamprövningar har emellertid ansetts erforderligt att nybygga två större växthus. Utredningsmännen hava påpekat att Mellangård och Östergård ej äro elektrifierade.

För de föreslagna försöksavdelningarnas försöksledare samt för fruktodlingsavdelningens förste assistent hava bostäder ej föreslagits till uppförande, då nämnda befattningshavare med rådande goda kommunikationer med Lund, Lomma, Åkarp eller Arlöv ansetts kunna åtminstone tillsvidare utan olägenhet bo på någon av dessa platser.

Beträffande engångskostnaderna för försöksanstaltens inrättande anföra utredningsmännen i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

215 För administrations- och upplysningsavdelningen samt för fruktodlingsavdelningen måste uppföras en institutionsbyggnad, inrymmande bibliotek, tillika sessionsrum, och 3 kontorsrum för den förstnämnda avdelningen samt 4 ruin för den senare avdelningen. I byggnadens källare måste finnas kylrum samt rum för förvaring och packning av frukt, varjämte på vinden borde inredas fotografi- och mörkrum samt bostadsrum för assistent och städerska. Kostnaderna för ifrågavarande byggnad inklusive fast inredning hade av arkitekten O. Hägg, Malmö, beräknats till 82,700 kronor. Ett annat, ej fullt så ändamålsenligt förslag skulle betinga en lägre kostnad, 72,200 kronor. Vidare borde vid fruktodlingsavdelningen uppföras en materialbod och ett bostadshus för avdelningens trädgårdsmästare. Vid köksväxtavdelningen erfordrades tillsvidare dels uppförande av ett växhus för en av arkitekten Hägg till 28,600 kronor beräknad kostnad, dels reparation av befintliga byggnader vid Mellangård och östergård.

Ytterligare anföra utredningsmännen:

Elektrifieringen av Mellangård och Östergård, som fordrade en ledning om c:a 1,950 meters längd samt transformator, hade av södra Sveriges ångpanneförening beräknats kräva en kostnad av 12,000 kronor. Inhägnad av fruktodlingsavdelningens försöksfällt c:a 1,800 meter beräknades draga en kostnad av 5 kronor per meter eller tillsammans 9,000 kronor. För inköp av träd och buskar samt för planering och anläggning av vägar å fruktodlingsavdelningens försöksfält erfordrades ett belopp av 10,000 kronor. Inköp av inventarier (möbler, skriv- och räknemaskiner, redskap, apparater m. m.) beräknades sammanlagt för de olika avdelningarna till 25,000 kronor.

Utredningsmännen hava sammanfattat gjorda beräkningar rörande engångskostnader för trädgårdsförsöksanstalten i följande uppställning:

Institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlings-

avdelningarna ..................................... kronor 82,700

Materialbod ......................................... » 6,800

Bostad för trädgårdsmästare........................... » 14,000

Växthus ............................................ » 28,600

Reparation av byggnader på Mellangård.................. » 5,000

Reparation av byggnader på Östergård.................. » 4,000

Elektrifiering av Mellangård och Östergård.............. » 12,000

Inhägnad av fruktodlingsavdelningens försöksfält........ » 9,000

Inköp av träd och buskar; planering och anläggning av vägar m. m........................................... » 10,000

Inköp av inventarier och redskap................. »_25.000

Summa kronor 197,100.

Då, såsom utredningsmännen erinrat, kostnaden för institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlingsavdelningarna enligt ett alternativt förslag beräknats till 72,200 kronor har kostnadssumman vid tillämpning av sistnämnda förslag kunnat beräknas lill 186,600 kronor. Utredningsmännen anföra vidare:

De föreslagna växthusen torde i framtiden komma att visa sig vara otillräckliga för försöksverksamhetens behov. Utredningsmännen ansåge sig dock ej nu vilja framlägga ytterligare gående förslag, då de vid överläggning med lantbruksakademiens trädgårdskommitté erfarit, att denna kommitté tänkt sig, att akademien under vissa förutsättningar skulle kunna uppföra ett större växthuskomplex vid Experimentalfältet, lämpat flir försök rörande

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements-

chefen.

blomster- och köksväxtodling. Utredningsmännen kunde för sin del endast uttala, att det vore mycket lyckligt om därtill lämpliga växthus kunde uppföras och en försöksverksamhet av antydd art inrymmas i dem, utan att statsverket betungades med de stora engångskostnader, som uppförandet av ett större växthuskomplex skulle medföra. Då det emellertid ännu ej kunde avgöras, huruvida dessa växthus komme att uppföras, än mindre vilken omfattning ett sådant företag skulle få, kunde anslutningen av denna akademiens tilltänkta verksamhet till den organisation, som nu föresloges, icke bliva föremål för prövning.

I anledning av 1931 års utredningsmäns förslag, i den mån de beröra lokaler och utrustning, hava byggnadsstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund yttrat sig. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att förslagen till byggnader vid trädgårdsförsöksanstalten utgjordes av preliminära skisser, som erfordrade vidare utarbetande för att kunna slutgiltigt bedömas. Beträffande de angivna kostnaderna för institutionsbyggnad, trädgårdsmästarbostad och växthus hava dessa ansetts för lågt beräknade och böra höjas för institutionsbyggnaden till

98,000 kronor, för trädgårdsmästarbostad till 18,000 kronor och för växthus till 38,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har härvid förutsatt, att byggnaderna höllos inom de i respektive byggnadsprogram angivna omfattningar, och att någon mera omfattande kylanläggning än vad ritningarna utvisade ej ifrågakomme vid institutionsbyggnaden.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har anfört, att den förutsatta förläggningen till olika delar av Alnarps egendom av fruktodlings- och köksväxtavdelningarna vore olämplig, enär därigenom bleve nödvändigt att för de olika avdelningarna tillhandahålla olika institutionsbyggnader. Styrelsen har därför ansett, att möjligheterna för ett lokalt sammanförande av avdelningarna borde övervägas, innan beslut fattades örn anläggande av fruktträdsplanteringar och uppförande av institutionsbyggnader.

Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund hava båda framhållit, att vid uppförandet av växthus största möjliga hänsyn borde tagas till sådana växthustyper, som för den handelsmässiga odlingen vore att anse som de lämpligaste.

Mot utredningsmännens förslag angående uppförande och reparationer av byggnader, elektrifieringsarbeten, inhägnader samt plantering och planering har jag i huvudsak icke något att erinra. I anledning av byggnadsstyrelsens erinringar rörande byggnadskostnaderna torde få framhållas, att beträffande den föreslagna institutionsbyggnaden för administrations- och fruktodlingsavdelningarna av mig beräknats fåtaligare personal än den av utrednings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

männen ifrågasatta och att den minskning av byggnadens storlek, som därav må föranledas, torde motivera ett bibehållande av utredningsmännens kostnadsberäkning. Det är likaledes min åsikt, att nöjaktiga växthus må kunna uppföras för det av utredningsmännen beräknade kostnadsbeloppet. Beträffande kostnaden för trädgårdsmästarbostad finner jag liksom byggnadsstyrelsen utredningsmännens beräkning därav för låg. Jag anser mig därför böra förorda, att för trädgårdsmästarbostad beräknas ett från 14,000 kronor till 18,000 kronor höjt belopp.

Jag biträder utredningsmännens förslag om anvisande av 25,000 kronor för inköp av inventarier och redskap för trädgårdsförsöksavdelningen.

Sammanfattningsvis torde sålunda böra för trädgårdsavdelningen beräknas för byggnadsarbeten, elektriska anläggningar samt plantering och planering 176,100 kronor samt för inventarier och redskap 25,000 kronor.

Även i detta sammanhang torde jag få framhålla, att förslagen till byggnadsarbeten böra betraktas som preliminära och att jämkningar i förslagen kunna komma att visa sig erforderliga vid deras slutliga utformande.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten

(utom löner).

a. Jordbruks- och husdjursförsöken.

Då 1931 års utredningsmän ingå på frågan örn beräkning av driftkostnaderna för av dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt hava de funnit nödigt taga hänsyn till huruvida staten ensam skulle gälda alla för försöksverksamheten erforderliga kostnader eller huruvida, såsom under en följd av år varit fallet vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, försöksverksamheten skulle vara i viss utsträckning hänvisad till medelsanskaffning på privat väg. Utredningsmännen, som, enligt vad tidigare anförts, föreslagit, att försöksverksamheten borde frigöras från beroendet av gåvor i form av konstgödselmedel, hava framhållit, att staten även i övrigt borde ensam gälda de för dess försöksverksamhet erforderliga kostnaderna.

Av utredningsmännen uppgjort förslag till omkostnadsstat för den av dem avsedda statens lantbruksförsöksanstalt torde i det följande få oförändrat återgivas, ehuru vissa däri ingående belopp enligt nu tillämpade grunder för statuppställning böra hänföras till lönestat.

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter och annan extra personal ..

Tjänsteresor......................................

Resor för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder.. Tryckning av meddelanden, flygblad m. m.........

Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten,

renhållning och städning ........ kronor 14,000

Inköp och underhåll av möbler, skriv-

och räknemaskiner m. m......... » 4,000

Skrivmatcrial, papper, blanketter .. » 5,000

Telefon och telegram.............. » 4,000

Bokinköp, inbindning av böcker o. d. » 3,000

kronor 55,000 » 24,000

»> 7,000

» 20,000

*___ 30,000 130,000

1931 års utredningsmän.

218 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Diverse material för bokföring, registrering, arkivering

o. d..................................... kronor 500

Fotografier, ljusbilder o. d......................... » 1,200

Anskaffande och komplettering av utställningsmaterial » 1,000

Diverse omkostnader.............................. » 300 3,000

Jordbruksavdelningen:

Vegetationsgården................................ kronor 3,500

Frökontrollanalyser, cereala undersökningar m. m. .. » 3,000

Diverse förbrukningsartiklar (påsar m. m.).......... » 2,500

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 3,000 12,000

Husdjursavdelningen:

Diverse förbrukningsartiklar....................... kronor 1,000

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 2,500 3,500

Kemiska laboratoriet:

Förbrukningsartiklar (kemikalier, glas m. m.)....... kronor 10,000

Underhåll och inköp av apparater................. » 2,500

Diverse omkostnader.............................. » 500 13,000

Summa kronor 167,500.

Från nämnda belopp har ansetts böra avdragas dels inkomst av hyror för anstaltens chef och 3 vaktmästare med ett beräknat belopp av (2,500 + 3 X 500 =) 4,000 kronor, dels belopp motsvarande vissa förutsatta prenumerationsavgifter 2,500 kronor. Efter dessa avdrag har omkostnadsstaten beräknats belöpa sig till 161,000 kronor.

Utredningsmännen anföra, att de vid uppgörande av förslaget till omkostnadsstat bortsett från driftkostnaderna för föreslagen försöksgård vid Ultuna. De framhålla beträffande omkostnaderna för lantbruksförsöksanstalten, att dessa helt naturligt vore svåra att beräkna innan anstalten någon tid bedrivit sin verksamhet. I fråga om de olika posterna, frånsett posten till arvoden åt assistenter, vilken ej torde påkalla intresse i detta sammanhang, hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för tjänsteresor, 24,000 kronor, tänktes fördelas med 8,000 kronor till administrations- och upplysningsavdelningen (för chef, betesinspektör och kulturingenjör), 14,500 kronor till jordbruksavdelningen och

1.500 kronor till husdjursavdelningen. För sistnämnda båda avdelningar uppginge ifrågavarande omkostnadspost för närvarande till c:a (9,000+ 1,500 = )

10.500 kronor, men därjämte förbrukades för samma ändamål avsevärda belopp, c:a 25,000—30,000 kronor årligen, av mosskulturföreningen och betesoch vallföreningen. Den nya anstaltens reseanslag borde ej vara för snävt tilltaget, enär det vore av synnerlig vikt, att befattningshavarna komme i kontakt med den lokala försöksverksamheten och det praktiska jordbrukets utövare. Anstaltens resekostnader borde dock i någon mån kunna komma att minskas, allteftersom nya försöksgårdar tillkomme och övertoge inspektionen av försöksstationer och lokala försök.

Resekostnader för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder beräknades till

7,000 kronor därav för styrelsen 2,000 kronor, för försöksråden 1,500 kronor och för distriktsnämnder (7 X 500 =) 3,500 kronor. Reseersättning för del-

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

tagande i försöksrådens och distriktsniimndernas sammanträden borde efter av styrelsen beslutade grunder endast utgå i förra fallet till det av varje distriktsnämnd utsedda ombudet och i senare fallet till försöksstationernas försöksledare. Reseersättning till övriga deltagande representanter borde betalas av vederbörande institution.

För tryckning av meddelanden, flygblad och dylikt uppfört belopp av

20,000 kronor torde, om dessa publikationer utgåves såsom en tidskrift, vissa inkomster i form av prenumerationsavgifter kunna påräknas, förslagsvis 2,500 kronor av 500 prenumeranter å 5 kronor. Mosskulturföreningen och betesoch vallföreningen uppbure för närvarande i medlemsavgifter c:a 8,700 kronor och det torde kunna förväntas, att om dessa föreningars tidskrifter upphörde, en del av desammas förutvarande medlemmar önskade prenumerera på den nya tidskriften. Meddelanden från centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar, den förstnämnda avdelningens berättelse över lokala gödslingsförsök, mosskulturföreningens tidskrift samt betes- och vallföreningens årsskrift syntes kräva en sammanlagd årlig kostnad av minst 27,000 kronor.

Utredningsmännen anföra vidare:

För byggnaders underhåll hade något anslag ej upptagits, då desamma borde ställas under byggnadsstyrelsens vård.

I fråga om expenserna vore posten bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten, renhållning och städning svår att fastställa, då dess storlek i ej ringa grad, vore beroende av kemiska laboratoriets behov av elektrisk kraft och gas. Utgiften för telefon och telegram kunde synas väl hög, men det uppförda beloppet, 4,000 kronor vöre erforderligt, då för anstalten erfordrades en telefonväxel med åtminstone ett 15-tal anknytningar.

För administrationsavdelningen särskilt upptaget belopp av 3,000 kronor, innefattade bland annat 1,000 kronor för nyanskaffning av utställningsmaterial till de vart annat år återkommande distriktslantbruksmötena, i vilka det vore av stor vikt, att anstalten på ett representativt sätt deltoge.

För jordbruksavdelningen uppfört belopp av 12,000 kronor innefattade, bland annat, 3,500 kronor för vegetationsgårdens kärlförsök. Sistnämnda belopp vore tillfyllest endast under förutsättning att anstaltens båda vaktmästare biträdde vid skötseln av försöken.

För husdjursavdelningen upptoges blott 3,500 kronor eller samma belopp, som vid tiden för utredningen vore erforderligt.

För kemiska driftslaboratoriet beräknade omkostnader, 13,000 kronor, utginge till största delen för inköp av kemikalier och glasvaror.

över utredningsmännens förslag, i vad detsamma avser den föreslagna försöksanstaltens omkostnadsstat, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet anfört, att styrelsen delade utredningsmännens uppfattning att kostnaderna för statlig försöksverksamhet borde gäldas av staten ensam och icke med anlitande av privata medel.

Bland de årliga kostnaderna för lmsdjursförsöken, frånsett avlöningar, har 1935 års utredningsman beräknat ett belopp av 2,000 kronor för ökade utgifter vid lantbrukshögskolans bibliotek samt 2,000 kronor för husdjursförsöksrådet och till delta råd tillkallade sakkunniga. Härutöver hava de egentliga omkostnaderna för lmsdjursförsöken med tillämpning av alternativ I beräknats enligt följande uppställning.

Yttrande.

1935 års utredningsman.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De båda institutionerna för Institu-

avels- och ras- tionen för lära och för ut- husdjursfodringslära försök

tillhopa

kronor kronor

Expenser:

Bränsle, lyse, renhållning, städning m. m........... — 4,000

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d........... 700 1,300

Telegram, telefon och annonsering.................. 400 1,100

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier......................... 500 1,300

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål........................................ 400 600

Summa expenser 2,050 8,300

Svinstamkontrollen (de centrala omkostnaderna härför äro intagna bland expenser) sammanlagt 20,000 kronor, varav 10,000 kronor beräknas bliva täckta av deltagareavgifter efter förslagsvis 9 å 10 kronor per

gris (c:a 1,200 grisar).............................. — 10,000

Förbrukningsartiklar................................. 800 1,500

Resor för befattningshavarna......................... 800 2,200

Tryckningskostnader................................. — 2,500

Försökskostna der:

Ersättning åt Ultuna egendom..................... 1,000 10,000

Tillskott till hönseriet vid Ultuna.................. 1,000 2,500

Ersättning åt Alnarps egendom .................... — 3,000

Övriga försökskostnader (vid andra egendomar m. m.) . 500 4,000

Oförutsedda utgifter......................... 1,900_3,000

Summa kronor 8,000 47,000

5543ÖÖ

Beträffande försökens utförande vid Ultuna och Alnarps egendomar har utredningsmannen föreslagit, att egendomsförvaltningarna skulle svara för driften i försöksstallarna och tillhandahålla nödiga arbetsbiträden åt försöksassistenterna, samt att de, såsom framgår av omkostnadsuppställningen, skulle erhålla ersättning för det intrång försöken förorsakade.

Utredningsmannen har förutsatt, att anslagen fördelades ej blott å de olika institutionerna, utan även å de olika avdelningarna inom en och samma institution.

I sin promemoria angående vissa frågor rörande jordbruksförsöksverksamheten har utredningsmannen beträffande jordbruksförsöksinstitutionens omkostnader anfört i huvudsak följande.

De för centralanstaltens jordbruksavdelning utgående anslagen till expenser, resor, tryckning av redogörelser m. m. samt till direkt försöksarbete utgjorde för närvarande sammanlagt i runt tal 53,000 kronor, därav cirka

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

42.000 kronor vore statsmedel. Därav torde ungefär 12,000 kronor hänföra sig till de lokala försöken, från vilka kunde bortses i detta sammanhang, enär på sätt 1931 års utredningsmän föreslagit, särskilda anslag borde utgå därför. Omkostnadsbeloppet, vid tiden för utredningen cirka 41,000 kronor, torde efter omorganisationen sannolikt behöva höjas ganska avsevärt. Att härutinnan i förväg göra en uppskattning av medelsbehovet mötte svårigheter. Ett omkostnadsanslag av sammanlagt 55,000 kronor syntes emellertid böra beräknas för ändamålet för det första året.

Utredningsmannen har vidare förordat, att för mera omfattande bokinköp för lantbrukshögskolans bibliotek inom jordbruksförsökens område beräknades ett årligt anslagstillägg av 2,000 kronor.

I anledning av 1935 års utredningsmans förslag rörande omkostnader för Yttranden. husdjursförsöksverksamheten hava lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans lärarråd yttrat sig. Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de föreslagna beloppen icke syntes för högt beräknade. Lärarrådet har framställt särskilt förslag till omkostnadsstat för lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel.

Detta förslag torde ej här behöva återgivas.

Med anledning av vad utredningsmannen anfört rörande omkostnader för jordbruksförsöksinstitutionen har lärarrådet framhållit vikten av att tillräckligt anslag anvisades för publikationsverksamheten, samt yrkat höjning till

4.000 kronor av det i promemorian till 2,000 kronor beräknade anslagstilllägget för bokinköp.

Såsom anförts av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utrednings- Departementsman möta svårigheter att beräkna åtskilliga av de poster, som böra ingå i chelenen omkostnadsstat för försöksverksamheten. Den ledning för sådana beräkningar rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet, vilken torde innehållas i 1931 års utredningsmäns betänkande och 1935 års utredningsmans promemoria, minskas till sitt värde därav, att vid ett genomförande av den organisationsplan, jag förordat, förutsättningarna för omkostnadsberäkningarna äro helt andra än enligt nämnda utredningsmäns även sinsemellan olika förslag. Beträffande förslaget till omkostnadsstat för husdjursförsöken enligt 1935 års utredningsmans betänkande är detta visserligen mera vägledande. Det torde emellertid få gälla örn såväl jordbruksförsöken som husdjursförsöken, att det knappast låter sig göra att nu taga någon bestämd ståndpunkt till beräknandet av ifrågavarande omkostnader. Ej heller torde detta vara i stort sett nödvändigt för närvarande, utan lärer därmed lämpligen kunna anstå till dess anslag för ändamålen behöva äskas av riksdagen.

Till vissa frågor torde dock ställning böra tagas redan i detta sammanhang.

Härvid torde först få beröras det av 1931 års utredningsmän uppgjorda förslaget till omkostnadsstat. Min mening överensstämmer med nämnda utredningsmäns därutinnan, att driften av försöksverksamheten i dess nu föreslagna organisationsform bör i sin helhet bekostas av statsmedel. Då distriktsnämnder ej förutsättas skola tillsvidare inrättas, behöva medel för

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

resor av ledamöter i sådana nämnder ej beräknas. Befattningshavarnas resekostnader, vilka av utredningsmännen beräknats även för sådan upplysnings- och konsulterande verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen samt av svenska betes- och vallföreningen, och vilka jämväl torde hava avsett tillsyn av försöksgårdar och andra fasta försöksanordningar i en avsevärt större utsträckning än som kan ifrågakomma enligt det förslag, jag framställt, lära ej kunna i blivande omkostnadsstat upptagas i den storleksordning, som av utredningsmännen ifrågasatts. Detsamma torde i stort sett gälla om beräknade kostnader för publikationsverksamhet.

Beträffande 1935 års utredningsmans förslag till omkostnadsstat erinras, att jag i det föregående förutsatt, att svinstamkontrollen ej beräknas tillhöra de bestående uppgifterna för husdjursförsöksinstitutionen, och att sålunda omkostnader därför ej böra beräknas för institutionen liksom givetvis ej heller utjämnande inkomster genom de av utredningsmannen föreslagna deltagaravgifterna. Därest min uppfattning att försöksinstitutionerna ej böra indelas i underavdelningar godkännes, torde utredningsmannens förslag örn anslagsfördelning inom olika avdelningar av en och samma institution förfalla.

Slutligen må nämnas, att jämväl andra kostnader än de av utredningsmännen berörda synas kunna ifrågakomma. Erinras må i detta sammanhang att, på sätt framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 16, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet gjort framställning örn medelsanvisning för anordnande av fortbildningskurser för medhjälpare vid den lokala försöksverksamheten. För tillgodoseende av särskilda behov, som i dylikt eller annat hänseende kunna finnas föreligga, torde det, sedan försöksverksamheten på jordbruksområdet, såsom jag föreslagit, övertagits av försöksinstitution vid lantbrukshögskolan, få ankomma på högskolans styrelse att i vederbörlig ordning göra framställning.

b. Trädgårds försöken.

1931 års 1931 års utredningsmän hava avgivit följande förslag till omkostnadsstat

utrednings- f(jr den föreslagna trädgårdsförsöksanstalten. Ehuru i statförslaget ingå man.

belopp, som enligt nu tillämpade grunder för statuppställnmg böra upptagas i lönestat, återgives förslaget oförändrat sålunda:

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter, trädgårdsmästare och

skrivbiträden............................. kronor 16,000

Tjänsteresor................. » 4,000

Resor för försöksrådet....................... » 1,000

Tryckning av meddelanden, flygblad o. d..... » 3,800

Underhåll av byggnader, bänkgård, stängsel o. d. » 2,000

Underhåll och nyanskaffning av yttre inventarier » 1,500

Skatter o. d................................ » 1,400

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

223 Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, städning kronor 3,000

Inköp och underhåll av möbler skriv- och räknemaskiner o. d. » 1,000

Skrivmaterialer, papper, blanketter

o. d......................... » 1,000

Telefon, telegram och annonser.. » 800

Inköp och inbindning av böcker, tidskrifter o. d............... » 2,000 kronor 7(80o

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Utställningsmaterial........................ kronor 1,000

Fotografier, ljusbilder o. d................... » 500

Diverse omkostnader........................ » 500

Fruktodlingsavdelningen:

Diverse arbetskostnader..................... kronor 3,200

Förbrukningsartiklar........................ » 1,500

Gödselmedel............................... » 2,000

Inköp av plantskolealster.................... » 800

Diverse omkostnader........................ » 500

Köksvåxtavdelningen:

Diverse arbetskostnader (inkl. dragare).......kronor 12,000

Förbrukningsartiklar................. » 2,700

Gödselmedel (inkl. naturlig gödsel............ » 4,500

Inköp av frö............................... » 600

Diverse omkostnader.......■.............. » 700

kronor 37,500

» 2,000

8,000

» 20,500

Försök med prydnadsväxter .............................. » 2,000

Summa kronor 70,000.

Utredningsmännen framhålla, att de till fullo insett svårigheterna att för en nybildad anstalt som den nu ifrågakomna med säkerhet angiva vissa poster. Det oaktat hava utredningsmännen ansett det föreslagna anslagsbeloppet som helhet betraktat vara tillfyllest för anstaltens drift. De beräkna vidare, att från den angivna kosnadssumman 70,000 kronor komme att avgå hyresinkomster med omkring 1,000 kronor och inkomster av försålda produkter med omkring 4,000 kronor. Slutligen framhålles, att efter ett visst antal år inkomster kunde inflyta genom försäljning av frukt och bär.

Förslaget till omkostnadsstat för trädgårdsförsöksanstalten har lämnats utan Yttrande. annan erinran än att lantbruksstyrelsen, som ansett att ifrågasatt behov av försök med prydnadsväxter tillsvidare kunde anses tillgodosett genom den i samband med trädgårdsundervisningen bedrivna försöksverksamheten, föreslagit, att i statförslaget upptagen post för sådana försök måtte utgå.

Vad jag anfört rörande driftkostnaderna för jordbruks- och husdjursförsö- Departementa. keil torde i tillämpliga delar få anses äga giltighet även beträffande trädgårds- chelen•

224 Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

försöken. I anledning av lantbruksstyrelsen förslag, att kostnad för försök med prydnadsväxter tillsvidare ej måtte beräknas, torde jag emellertid få erinra att enligt vad jag tidigare föreslagit även försök med sådana växter böra ingå i den ifrågasatta försöksverksamheten, i den mån arbetskrafter och övriga resurser lämna möjlighet därtill.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga försöksorganen.

I det föregående har lämnats närmare redogörelse för statsanslag, som utgå till icke statliga organ, vilka i viss omfattning bedriva försöksverksamhet men därjämte handhava andra uppgifter, bland annat upplysningsverksamhet. Av de organ, som här åsyftas, beröras följande av den nu framlagda planen för försöksverksamhetens organisation, nämligen svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt Sveriges pomologiska förening. Det torde här i korthet få erinras, att statsanslagen för innevarande budgetår till nämnda organ utgöra för svenska mosskulturföreningen 110,000 kronor, för svenska betes- och vallföreningen 89,400 kronor samt för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå 36,500 kronor, därav 8,700 kronor till driftkostnader för anstaltens försöksgård Alträsk. Till Sveriges pomologiska förening utgår för budgetåret ett statsbidrag av 14,000 kronor.

Ur senast tillgängliga räkenskaper för svenska mosskulturföreningen, nämligen för budgetåret 1 juli 1933—30 juni 1934, må återgivas följande kassakonto avseende huvudanstaltens inkomster och utgifter.

Inkomster.

Medlemsavgifter....................................... kronor

Anslag från hushållningssällskap och landsting............ »

» av allm. medel för särskilda ändamål............. »

Annonser i tidskriften.................................. *

Analysavgifter.....................................• • ■ ■ *

Räntor: premiefonderna................ kronor 1,300:

å lån till Gisselås.............. » 1,474:26

övriga räntor.................. * 253:83

Statsanslag............................................

Gåvor till verksamheten................................ !>

Hyresersättning från vaktmästaren...................... »

J. V. Smitts donationsfond............................. ’>

Avräkningar...........................................

Utgifter över inkomster................................ ,}

—:02 211:83

Summa kronor 111,065:34.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167. Utgifter.

225 Avlöningar............................................ kronor 49,400: —

Dyrtidstillägg.......................................... » 7,761: —

Extra försöksassistent.................................. » _

Extra biträde till bearbetning av försök................. » 1,908:

Vegetationsförsöken.................................... » ’g55:60

Kulturförsöken......................................... » 79g; 80

Flahults andel i statsanslaget........................... » 11,358:47

Resor: Kulturingenjörerna.............. kronor 10,869: 35

Styrelsens resor................. »> 1,894:50 » 18.126:35

Pensionsavgifter........................................ » 1219:02

Tidskriften...................................." ” ” ” » ö!66li 78

Smärre trycksaker...................................... » 468:04

Porto- och skrivmaterial................................ » 1 128:47

Byggnaders och inventariers underhåll................... » '559; 83

Telefon............................................... » 743:55

Diverse förbrukningsartiklar............................. » 2,154:42

Inventarier och litteratur............................... » 731:57

Skatter och onera...................................... » 1,063:38

Årsmöten och mosskurser............................... » 649:50

Räntor................................................ » 3,533:54

Premier............................................... » 1,300: —

Fastighetens renhållning................................ » 314.75

Diverse omkostnader................................... ,, 1,529:27

inkomster över utgifter................................. » ’

Summa kronor 111,065:34.

Vidare må här ur senast tillgängliga revisionsberättelse vid granskning av räkenskaperna hos svenska betes- och vallföreningen för år 1934 återgivas följande vinst- och förlustkonto.

Debet.

Löner och arvoden..................................... kronor 57,708: —

Pensionsavgifter....................................... » 352; 01

Riksförsäkringsanstalten................................ » 98:29

Fastigheten...........................................,> 435' oi

Inventarier............................................ » 5,217:29

Bibliotek.............................................. » 727:73

Laboratoriet........................................... » 1 390; 71

Administration......................................... » 8031:46

Upplysningsverksamheten............................... » 8,105:24

Rekvirerade förrättningar............................... » 2,060:40

Försökskostnader...................................... » 6777: 15

Specialverksamheten i Norrland......................... » 934:80

Avkastningskontroll.................................... » 1,023:67

Kärlförsök............................................. » 263^06

Stamförsök............................................ » 210:86

Kvalitetsförsök........................................ » iqo:_

Allmänna omkostnader.................................. » 242:41

Summa kronor 94,248:09.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 15

226 Kungl. Mcij.ts proposition nr 167. Kredit.

Statskontoret...........

Räntor.................

Årsledamöter...........

Laboratoriet............

Administration..........

Upplysningsverksamhet. . Särskilda Bokförlaget....

Verktygsf Örtaget........

Rekvirerade förrättningar Kapital................

....... kronor 73,500: —

....... » 2,364:84

....... » 4,445: —

....... » 1,315: —

....... » 2,900: —

....... » 1,751:81

....... » 113:65

....... » 27:10

....... »> 1,525:15

....... » 6,305:54

Summa kronor 94,248:09.

Slutligen må meddelas följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse över förvaltningen av Sveriges pomologiska förening hämtade sammanställning av föreningens räkenskaper för år 1934.

Ingående behållning.

Föreningskassan........

Inkomster.

kronor 211: 81.

Statsanslag till

föreningsverksamheten.......10,000: —

frukthandelns befrämjande.... 4,000: —

Årsavgifter............................

Annonser..............................

Tidskriften »Fruktodlaren»...............

Årsskrift och broschyrer................

Utdebiterat porto .......................

Räntor...............................

Diverse.......i.......................

Utgifter.

Frukthandelns befrämjande...........

Försöksverksamheten ................

Tidskriften »Fruktodlaren».........

Löner: Sekreteraren .... kronor 4,000: Skrivbiträdet ... »__600:

Broschyrer..........................

Telefon och porto...................

Sammanträden......................

Annonsprovision.....................

Hyra, ljus, städning.................

Skrivmaterial........................

Örtengrenska biblioteket.............

Exkursion ..........................

Diverse.............................

37,894: 34

38,106: 15.

38,074:78

Utgående behållning. Föreningskassan.........

31:37

Summa kronor 38,106:15.

Kungl. Majlis proposition m 167.

227 Jag har i det föregående principiellt uttalat mig för att den av svenska DepaHemetUsmosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna för- CÄC^en' söksverksamheten borde överflyttas till statens försöksorgan, samt att för föreningarna borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avsåge upplysning och propaganda. Därvid har jag utgått från att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för sin uppgift, som skäligen må kunna ifrågakomma, samt att för demonstrationsändamål jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten i viss utsträckning ställdes till föreningarnas disposition. Jag har vidare förutsatt, att föreningarna skulle begagna sig av den möjlighet att få under deras verksamhet uppkomna frågor prövade genom sådana å statlig institution utförda försök, för vilkas utförande jag ansett särskilda medel böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade uppgifter är det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål medel erfordras och i vilken utsträckning det må kunna beräknas, att medelsbehovet täckes annorledes än genom statsanslag. De schematiska uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits, lämna helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av nämnda behov. Föreningarnas personalbehov minskar givetvis avsevärt vid den inskränkning i deras verksamhet jag förutsatt. Likväl torde vardera föreningens lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtgå avsevärda belopp.

Vidare böra kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för ett antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet, administration m. m. Dessa omkostnader torde kunna uppskattas till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan lära föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasatta organisationsförändringen kunna påräkna inkomster i form av medlemsavgifter, ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna torde, lågt räknat, kunna uppskattas till omkring 5,000 kronor för varje förening. Enligt min mening torde föreningarna kunna driva den av mig avsedda verksamheten, om ett årsanslag av 50,000 kronor ställes till förfogande av statsmedel för var och en av föreningarna. Jag förordar alltså, att angivna belopp må utgå till föreningarna, sedan staten övertagit deras försöksverksamhet och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de till föreningen hörande för söksgårdar na Flahult och Gisselås. Då effekten av föreningarnas verksamhet torde avsevärt ökas, därest de ombildades till en enda förening för upplysning och propagandaverksamhet inom mosskulturens samt betes- och vallkulturens områden, vilken förening därvid skulle komma alt äga tillgång lill elt statsbidrag å 100,000 kronor för det gemensamma ändamålet, vöre det ett önskemål, att en sådan samman-

228 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1931 års 1utredningsmän.

slagning av föreningarna komme till stånd. Det torde emellertid få bero på föreningarna själva att härutinnan fritt besluta.

Då jag förutsatt, att den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå hörande försöksgården Alträsk övertages av den statliga försöksorganisationen, torde därefter för nämnda anstalt böra beräknas statsanslag allenast för anstalten jämte dess huvudförsöksgård Sunderbyn.

Beträffande Sveriges pomologiska förening inhämtas av dess räkenskaper, att ett belopp av 6,000 kronor använts till försöksverksamhet. Då det till föreningen utgående anslaget i dess helhet utgör 14,000 kronor, föreslår jag, att efter omorganisationens genomförande föreningens anslag av statsmedel minskas till 8,000 kronor.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m.

1931 års utredningsmän hava, under förutsättning att av dem utarbetat organisationsförslag komme under prövning vid 1935 års riksdag, framställt följande plan för förslagets genomförande beträffande jordbruks- och husdjursförsök.

Budgetåret 1935136: Från och med den 1 juli borde styrelse för statens försöksverksamhet förordnas och lantbruksförsöksanstaltens chef tillsättas. Uppförandet av nämnda anstalts institutionsbyggnad och vaktmästarbostad ävensom för jordbruksförsöksverksamheten vid Ultuna försöksgård erforderliga byggnader borde påbörjas.

Budgetåret 1936137: Försöksanstaltens och Ultuna försöksgårds byggnader borde fullbordas. Från och med den 1 januari 1937 borde centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar överflyttas till Ultuna och därvid anställas för lantbruksförsöksanstaltens verksamhet erforderlig personal i mån :liv behov. Vidare borde från den 14 mars 1937 Råby, Åsums och Brattby gårdar övertagas och för desamma avsedd personal anställas. Den nya organisationen av försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor samt av lokal försöksverksamhet borde under budgetåret genomföras.

Budgetåret 1937/38: Från och med den 1 juli 1937 borde mosskulturföreningens verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och denna förenings försöksgårdar övertagas av anstalten samt därför avsedd personal anställas. Vid Råby och Åsums försöksgårdar erforderliga byggnadsarbeten borde utföras.

Budgetåret 1938/39: Från och med den 1 juli 1938 borde betes- och vallföreningens verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och därför avsedd personal anställas. Från och med den 14 mars 1939 borde Köpetorps gård övertagas och personal vid densamma anställas.

Budgetåret 1939/40: Vid Espetorps försöksgård borde utföras erforderliga byggnadsarbeten. Kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar borde övertagas eller eventuellt ställas under lantbruksförsöksanstaltens ledning och provisoriska försöksgårdar i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län inrättas samt personal för verksamheten vid sagda gårdar anställas.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att det vid omorganisationens genomförande borde tillses, att samtliga tjänstemän, som under minst 10 år

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

•229

haft fast anställning vid de institutioner, som skulle inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, bereddes plats i den nya försöksorganisationen. Detta syntes också låta sig göra, varför ett överförande av någon dylik tjänsteman på indragningsstat sålunda knappast syntes bliva erforderligt. Då samtliga ifrågavarande befattningshavare torde vara delaktiga i statens pensionsanstalt, borde det tillåtas dem, som så önskade, att fortfarande få kvarstå i densamma.

1935 års utredningsman har i den av honom avgivna promemorian rörande vissa med jordbruksförsöken sammanhängande frågor icke särskilt yttrat sig angående övergången till där föreslagen försöksorgansation. I betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens organisation har utredningsmannen beträffande de däri utvecklade förslagen anfört, att omorganisationen borde företagas på kortast möjliga tid. Han tillägger:

Samtliga erforderliga byggnadsföretag, avseende såväl djurstallar som institutions- och bostadsbyggnader, borde omedelbart igångsättas, sedan anslag därför anvisats och slutliga förslag upprättats. Dessa arbeten torde böra ske efter planläggning och under ledning av den styrelse och de ledande befattningshavare, som skulle hava verksamheten om hand, varför åtgärder för dessas tillsättande likaledes torde böra vidtagas, så snart anslag för ändamålet beviljats. Övriga befattningshavare, d. v. s. andra än institutionseller avdelningsföreståndarna, borde tillsättas i den mån så erfordrades för arbetets gång. Flyttning från Experimentalfältet till Ultuna borde företagas, så snart detta läte sig göra.

T rådgårds försöken.

Under samma förutsättning som den av 1931 års utredningsmän anförda beträffande genomförande av föreslagen organisation av försöksverksamheten på jordbruksområdet eller att frågan om försöksverksamheten prövades av 1935 års riksdag hava utredningsmännen framställt förslag rörande genomförandet av den avsedda organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsområdet.

Utredningsmännen hava därvid anfört följande.

Ehuru det vore av stor vikt, att hela den föreslagna trädgårdsförsöksverksamheten snarast trädde i verksamhet, vore det utan tvivel mest brådskande, att den planerade försöksfruktträdgården vid Alnarp eller i varje fall viss del av densamma genast anlades. Det egentliga arbetet med fruktträdsförsök kunde nämligen i allmänhet icke sättas i gång, förrän träden nått en viss ålder, i många fall först sedan de kommit in i hördighetsåldern. Skulle man vänta med att plantera träden intill dess att institutionsbyggnaden uppförts, personalen anställts o. s. v., finge den senare knappast full sysselsättning under den första tiden, och det droge örn så mycket längre, innan de första resultaten av försöken förelåge. Utredningsmännen hade så mycket mindre anledning att betvivla lämpligheten av att man i god tid började plantera vissa fruktträdskvarter, som de ansåge, att alla förutsättningar funnes för att detta arbete skulle kunna utföras på det sätt, som bäst gagnade de avsedda försöken. Det område, sorn föreslagits för fruktodlingsavdelningen, kunde när som helst göras tillgängligt. Vidare funnes i plantskolorna vid Alnarp dels ett betydande antal fruktträd, tillhörande för än-

1035 års utredningsman.

1931 års utredningsmän.

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Departements-

chefen.

damålet värdefulla sorter och uppdragna på sådana grundstammar, sorn gjorde träden särskilt lämpliga för jämförande försök, dels andra träd, uppdragna ur kärnsådd efter planmässigt utförda korsningar. Slutligen borde framhållas, att det för undervisningen i fruktodling vid institutets högre kurs i trädgårdsodling vore av eminent betydelse, att fruktodlingsförsöken påbörjades så snart som möjligt ej blott för att de vunna resultaten skulle utgöra ett värdefullt stöd för undervisningen, utan även därför att den nyanlagda fruktträdgården, som sådan, skulle komma att utgöra ett synnerligen viktigt undervisnings- och demonstrationsobjekt.

I anslutning härtill hava utredningsmännen framställt följande plan för organisationens genomförande.

Budgetåret 1935/36: Chef för trädgårdsförsöksanstalten borde förordnas från den 1 juli 1935. För anstaltens administrations- och fruktodlingsavdelning föreslagna byggnader borde uppföras och ytterligare fruktträdsodlingar anläggas och inhägnas. Den 1 januari 1936 borde anstaltens samtliga avdelningar träda i verksamhet och därför erforderlig personal anställas. Samtidigt borde försöksstationen vid Söråker börja sin verksamhet.

Budgetåret 1936)37: För trädgårdsförsöksanstaltens köksväxtavdelning

föreslagna byggnader borde uppföras eller repareras och i samband därmed Mellangård elektrifieras. Byggnad vid Söråker borde vidare iordningställas. Den 14 mars 1937 borde Lilla Ryr övertagas och för denna försöksstation erforderlig personal anställas. Lokal försöksverksamhet borde påbörjas.

Budgetåret 1937)38: Föreslagna byggnadsarbeten vid Lilla Ryr borde utföras. Den 14 mars 1938 borde Nibbla gård övertagas och för denna försöksgård erforderlig personal anställas.

Budgetåret 1938/39: Föreslagna byggnadsarbeten vid Nibbla borde utföras.

Budgetåret 1939140: Försöksverksamhet med prydnadsväxter borde påbörjas.

Budgetåret 1940)41: Försöksträdgård borde anläggas eventuellt vid Alvastra och försöksfält anordnas eventuellt vid Mörbylånga.

Såsom jag förut erinrat har i avvaktan på resultatet av verkställd utredning rörande försöksväsendets planläggning och de beslut, som på grundval av utredningen må kunna fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten icke kunnat undvikas. Det torde därför vara av vikt, att övergången till föreslagen ny organisation av verksamheten icke förlänges mera, än omständigheterna oundgängligen kräva. För överförandet från centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet till Ultuna och införlivandet i de föreslagna försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan av centralanstaltens ifrågavarande verksamhet samt den av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen idkade försöksverksamheten erfordras givetvis i första hand, att lokaler för försöksinstitutionernas verksamhet blivit uppförda. Därest beslut örn uppförande av föreslagna byggnader kommer till stånd under innevarande år, torde desamma kunna beräknas vara färdiga till den 1 januari 1939. Vid denna tidpunkt torde alltså böra beräknas, att lantbrukshögskolan övertager ledningen av den statliga försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns område. Centralanstaltens motsvarande verksamhet torde därvid upphöra. Statsanslag till svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

från nämnda tidpunkt beräknas allenast med föreslagna belopp för understödjande av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet. För kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå torde från samma tidpunkt anslag icke böra avses för driften av Alträsks försöksgård. Nya befattningar vid lantbrukshögskolan böra beräknas från samma tidpunkt.

Jag har i det föregående anfört, att föreståndarna för jordbruksavdelningen och husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet torde i samma ställning som den de innehava vid centralanstalten överflyttas till befattningar som föreståndare för jordbruksförsöksinstitutionen respektive husdjursförsöksinstitutionen vid lantbrukshögskolan. Vid institutionerna skola enligt förslaget anställas ett antal statsagronomer såsom specialister inom olika fack av försöksverksamheten. Tillika har jag framhållit, att det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om statsagronomernas uppgifter samt om formen för deras anställande m. m. Dylika bestämmelser för dessa liksom för andra föreslagna nya befattningshavare vid lantbrukshögskolan torde lämnas i samband med de förändringar i lantbrukshögskolans av Kungl. Majit fastställda stadgar, som ett genomförande av den föreslagna organisationen lärer nödvändiggöra.

Ledningen av byggnadsverksamheten för försöksinstitutionerna torde ankomma på lantbrukshögskolans styrelse i samråd med byggnadsstyrelsen och efter närmare anvisningar av Kungl. Majit. Under arbetets gång lärer det vara erforderligt, att föreståndarna för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar biträda vid planläggning m. m. av byggnader och andra försöksanordningar. För de resor de av sådan anledning behöva företaga torde ersättning böra utgå av lantbrukshögskolans anslag för reseersättningar. I samband härmed torde böra anmärkas, att försök, exempelvis med ungdjursuppfödning, torde böra redan innan nya byggnader för försöksverksamheten blivit färdigställda få komma till stånd vid Ultuna egendom i den utsträckning lantbrukshögskolans styrelse kan finna skälig.

Framställda förslag rörande medelsanvisning för lokala gödslingsförsök, sortförsök och ogräsförsök samt för försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor synas böra träda i tillämpning redan innan lantbrukshögskolan övertagit ledningen av försöksverksamheten. Enligt min åsikt böra anslag för berörda ändamål upptagas redan i riksstaten för budgetåret 1937/ 1938.

Även beträffande trädgårdsförsöken torde det vara av vikt, att åtgärder vidtagas för ett relativt snabbt genomförande av förslagen. Då för verksamheten föreslagna byggnader och andra anordningar äro av avsevärt mindre omfattning än de för jordbruks- och husdjursförsöken erforderliga, torde försöksavdelningen lämpligen böra beräknas träda i verksamhet den 1 januari 1938, från vilken tidpunkt föreslagna befattningar för verksamheten torde böra beräknas. Dock torde föreståndare för försöken med hänsyn lill behovet av dessas planläggning höra förordnas redan från och med den 1 juli 1937.

232 Kungl. Majlis proposition nr 167.

Förutsatt minskning i statsbidraget till Sveriges pomologiska förening torde böra räknas från och med den 1 januari 1938.

Det torde här få erinras, att ett genomförande av föreslagen organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet nödvändiggör förändringar i de för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut gällande, av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna.

Liksom i avseende å lokala försök på jordbruksområdet förutsätter jag, att föreslaget belopp för lokala trädgårdsförsök upptages i riksstaten för budgetåret 1937/1938.

I fråga om planen för trädgårdsförsöksorganisationens genomförande hyser jag samma uppfattning som utredningsmännen, att i första hand anläggning av fruktträdgård vid Alnarp bör komma till stånd. Vidare bör institutionsbyggnad för bland annat fruktodlingsförsök utan dröjsmål uppföras. Byggnader för köksväxtodlingen torde såsom utredningsmännen föreslagit böra först därefter uppföras eller iståndsättas. Ledningen av byggnadsverksamheten för försöken torde ankomma på styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i samråd med byggnadsstyrelsen enligt närmare anvisningar av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för byggnader avseende jordbruks- och husdjursförsöken samt lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek m. m. hava beräknats till (1,051,400 + 285,500 =) 1,336,900 kronor. Motsvarande kostnader för inventarier och utrustning hava beräknats utgöra (116,000 +

16,500 =) 132,500 kronor.

Kostnaderna avseende trädgårdsförsöksverksamheten hava beräknats för byggnadsarbeten till 176,100 kronor samt för inventarier och redskap till

25,000 kronor.

Kostnaderna synas lämpligen kunna fördelas på de tre närmaste budgetåren med följande belopp:

Byggnader och fasta anläggningar:

Försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Inredning och inventarier:

Försöksinstitutionema vid lantbrukshögskolan m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Den sålunda gjorda fördelningen måste emellertid betraktas såsom blott preliminär. Det torde under arbetenas fortgång kunna visa sig att förändringar i denna plan bliva behövliga. För budgetåret 1936/1937 förordar

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

jag enligt planen en medelsanvisning av 300,000 kronor såsom engångskostnader avseende försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan m. m. samt 100,000 kronor för trädgårdsförsöksavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut eller tillhopa för berörda ändamål

400,000 kronor. Anslagen böra hava reservationsanslags natur.

Slutligen torde få lämnas följande jämförande sammanställning av årliga avlöningsbelopp i avrundade tal för den genom statliga institutioner bedrivna försöksverksamheten m. m. dels enligt nuvarande anordning, dels enligt förslaget.

Jordbruks- och husdjursförsök m. m.

Erinras må att i de under »nuvarande anordning» angivna beloppen ej ingå dels för jordbruksförsöken och husdjursförsöken avlöningar för rättare och ladugårdsföreståndare, enär nämnda avlöningar beräknats utgå av vissa i vederbörande omkostnadsstater upptagna poster, dels ock för administration och bibliotek rektorsarvode och avlöning at kanslibiträde a rektorsexpeditionen.

Trädgårdsförsök.

Nuvarande Förslaget

anordning

kronor kronor

12,500 38,400.

Här torde få anmärkas, att det under »nuvarande anordning» angivna beloppet utgör för avlöningar beräknad del av det statsanslag, som utgår till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut för försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar, vilket anslag i sin helhet utgör

18.000 kronor.

En sammanfattande jämförelse mellan avlöningskostnaderna för den genom statliga institutioner bedrivna försöksverksamheten m. m. enligt nuvarande anordning och enligt förslaget utvisar, att förslaget skulle medföra en höjning av avlöningskostnaderna för jordbruks- och husdjursförsök m. m. av i runt tal 144,000 kronor och för trädgårdsförsök av i runt tal

26.000 kronor eller av tillhopa 170,000 kronor.

Någon beräkning av omkostnader för de föreslagna försöksinstitutionerna hava av skäl som av mig tidigare berörts ej nu ansetts böra ske. Man

Bihang tili riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 16

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

lärer kunna antaga, att sagda kostnader, därest det föreliggande förslaget bifalles, stiga i ungefär samma proportion som avlöningskostnaderna.

Beträffande de statliga för söksgårdarna har enligt förslaget ej ifrågasatts någon ändring i avseende å löner eller omkostnader.

Kostnaderna för lokala försök torde framgå av följande jämförelse:

Nuvarande

anordning

kronor

Förslaget

kronor

Lokala gödslingsförsök genom hushållningssällskapen ...... — 50,000

» sortförsök.......................................... 9,500 12,000

)> ogräsförsök ........................................ — 4,000

» trädgårdsförsök .................................... — 4,000

Summa kronor 9,500 70,000.

Kostnaderna för de lokala försöken skulle alltså enligt förslaget ökas med

60,500 kronor. Härvid är emellertid att märka, dels att kostnader för lokala gödslingsförsök enligt nuvarande anordning med ett mindre belopp bestridas av medel för fältförsöksverksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, frånsett de avsevärda lönekostnaderna för försökens bearbetning, dels att för närvarande förutsättes, att för ogräsförsök medel kunna utgå ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Beträffande de av förslaget berörda icke statliga organ, som bedrivit försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden, hava svårigheter mött att framräkna var för sig belopp, som avsett försöksverksamhet i egentlig mening samt upplysnings- och propagandaverksamhet. Den sammanställning, som i det följande lämnas, avser därför allenast en jämförelse av anslagen i deras helhet enligt nuvarande anordning och enligt förslaget.

Nuvarande anordning kronor

Svenska mosskulturföreningen............ 110,000

Svenska betes- och vallföreningen........ 89,400

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.. 36,500

Sveriges pomologiska förening............ 14,000

Summa kronor 249,900 135,800.

De totala anslagen till nu angivna organisationer skulle enligt denna jämförelse, om förslaget genomföres, minska med i runt tal 114,000 kronor. I jämförelsen har emellertid ej tagits hänsyn till statens eventuella kostnader för drivande av svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk,

Förslaget

kronor

50,000

50,000

27,800

8,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

vilka försöksgårdar visserligen förutsättas skola ingå i ett blivande statligt system av försöksgårdar, men beträffande vilka erfordras särskilda avtal för deras förvärvande. Antager man med ledning av kostnaderna för de staten nu tillhöriga försöksgårdarna Lanna Borregård och Offers gård, att kostnaderna för de nytillkommande gårdarna komma alt uppgå till i runt tal 60,000 kronor, skulle besparingen å anslagen för nyssnämnda organisationer nedgå till (114,000 — 60,000 =) 54,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående tillstyrkta förslag skall anordnas försöksverksamhet på jordbrukets, husdjursskötselns och trädgårdsodlingens områden;

2) för budgetåret 1936/1937 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet ett reservationsanslag av . . kronor 300,000;

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet ett reservationsanslag av.......................... kronor 100,000;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder vidtaga förberedande åtgärder för tillsättande av befattningar vid lantbrukshögskolan samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, vilka vid genomförande av den föreslagna organisationen må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Allan Tigerschiöld.

236 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.......................................................... 1

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten....... 10

a. Växtodlingen sid. 10 — Departementschefen sid. 23.

b. Husdjursskötseln sid. 24. — Departementschefen sid. 29.

c. Trädgårdsodlingen sid. 29. — Departementschefen sid. 33.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning..................... 34

a. Växtodlingen sid. 34. — Departementschefen sid. 64.

b. Husdjursskötseln sid. 70. — Departementschefen sid. 78.

c. Trädgårdsodlingen sid. 79. — Departementschefen sid. 81.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten........................

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation sid. 82. — Departementschefen sid. 100.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök sid. 103. — Departementschefen sid. 108.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök sid. 109. — Departementschefen sid. lil.

d. Trädgårdsförsökens allmänna organisation sid. lil. •— Departementschefen sid. 113.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala försök................

a. Jordbruksområdet sid. 114. — Departementschefen sid. 139.

b. Trädgårdsområdet sid. 142. — Departementschefen sid. 148.

5. Befattningshavare och administration.............................

a. Personalbehov för jordbruksförsöken sid. 150. — Departementschefen sid. 154.

b. Personalbehov för husdjursförsöken sid. 157. — Departementschefen sid. 160.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbrukshögskolan sid. 162. — Departementschefen sid. 167.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken sid. 170. — Departementschefen sid. 172.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken sid. 173. — Departementschefen sid. 186.

f. Beredande organ samt styrelse för trädgårdsförsöken sid. 188. — Departementschefen sid. 190.

6.

Lokaler och utrustning..........................................

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök sid. 190. — Departementschefen sid. 206. ,

b. Centrala administrationen, bibliotek m. m. sid. 209. — Departementschefen sid. 212.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen sid. 214. — Departementschefen sid. 216.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom

löner).......................................................... 217

a. Jordbruks- och husdjursförsöken sid. 217. — Departementschefen sid. 221.

b. Trädgårdsförsöken sid. 222. — Departementschefen sid. 223.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga

försöksorganen ................................................. 224

Departementschefen sid. 227.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.................... 228

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m. sid. 228. — Trädgårdsförsöken sid 229. — Departementschefen sid. 230.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 17