angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

1 Nr 19.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln; given Stockholms slott den 9 januari 1936.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Inom socialdepartementet föreligga framställningar från vissa ämbetsverk m. fl. rörande medelsbehov, som med de för innevarande budgetår anvisade anslagen icke kunna tillgodoses. Då jag nu går att anmäla dessa framställningar, i den mån desamma böra underställas riksdagen, har jag ansett lämpligt att samtidigt framlägga förslag rörande förstärkning av departementets anslag för samma budgetår till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I det följande skall jag behandla de olika ärendena punktvis i den ordning respektive anslag ingå under femte huvudtiteln.

Bihang till riksdagens nrotokoll 1936. 1 sami. Nr

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 19-

Departements-

chefen.

l:o) Socialstyrelsen: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för social-

styrelsen är, bland annat, upptagen en post till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 161,700 kronor.

I skrivelse den 28 augusti 1935 har befolkningskommissionen hemställt, att Kungl. Majit måtte ur anslaget till oförutsedda utgifter ställa ett belopp av 18,000 kronor till socialstyrelsens förfogande för skyndsamt slutförande av den inom styrelsen pågående bearbetningen av det hushållsboksmaterial, som styrelsen insamlat under åren 1932—1934. Kommissionen har därvid framlagt i samråd med styrelsen uppgjorda riktlinjer för bearbetningen ävensom kostnadsberäkningar.

Kommissionen erinrar i sistnämnda hänseende, att för färdigställande under loppet av fem å sex månader — räknat från den 1 september 1935 — av det av kommissionen ur familjesociala synpunkter ifrågasatta statistiska materialet föranleddes vissa kostnader, vilka kunde uppdelas å dels kostnader för hushållsboksmaterialets snabbare bearbetning och överföring å kartoliner, dels ock särskilda kostnader för bearbetning av detta kartolinmaterial ur nyssnämnda synpunkter. Kostnaderna för den snabbare bearbetningen hava av socialstyrelsen uppskattats till 4,700 kronor, utgörande enbart personalkostnader, och kostnaderna för bearbetningen ur familjesociala synpunkter till 13,300 kronor. Av sistnämnda belopp belöpa 10,200 kronor å personal och 3,100 kronor å expenser.

Den av befolkningskommissionen i dess förenämnda skrivelse påkallade bearbetningen av hushållsboksmaterialet är av särskild betydelse för kommissionens utredningsarbeten. En bestämd förutsättning för att resultaten av undersökningen skulle av kommissionen kunna beaktas har emellertid varit, att arbetet utan dröjsmål kunde igångsättas. Socialstyrelsen har därför bemyndigats verkställa bearbetningen i fråga. Då emellertid medel icke beräknats vid bestämmandet av posten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal för denna forcerade och utvidgade bearbetning, lära åtgärder böra vidtagas för att i annan väg tillgodose ifrågavarande utgiftsbehov.

Kostnaderna för bearbetningen i dess helhet belöpa sig enligt förenämnda beräkningar till 18,000 kronor. Från det belopp av 4,700 kronor, som under alla omständigheter skulle varit erforderligt, även om utredningen icke utvidgats, kan i detta sammanhang bortses. Återstående kostnader, 13,300 kronor, fördela sig med 10,200 kronor å omförmälda post och med 3,100 kronor å anslaget till socialstyrelsen: omkostnader. Beloppet 10,200 kronor synes lämpligen böra överföras till posten från det å riksstaten för innevarande budgetår upptagna förslagsanslaget till oförutsedda utgifter, medan Kungl. Majit torde äga möjlighet att av omkostnadsanslaget anvisa erforderliga medel för gäldandet av expenskostnaderna.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr 19• o

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till Socialstyrelsen: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 10,200 kronor.

2: o) Statliga och statskommunala rcservarbeten. För innevarande budgetår hava under femte huvudtiteln anvisats dels ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor till kontantunderstödsverksamhet m. m., dels ock ett reservationsanslag av 32,000,000 kronor till statliga och statskommunala reservarbeten. Därjämte har riksdagen medgivit, att, i den mån förstnämnda anslag icke toges i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma finge av Kungl. Maj:t disponeras för bestridande av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av frågan om beräknande av anslag till bekämpande av arbetslösheten (femte huvudtiteln, punkt 19) omnämnde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 4 december 1935 beräknat, att medelsbehovet för löpande budgetårs hjälpverksamhet komme att överstiga de tillgängliga medlen med omkring 11,000,000 kronor.

I sin nämnda skrivelse, vilken såsom bilaga torde få fogas vid detta protokoll, har kommissionen meddelat i följande sammanställning intagna uppgifter.

Antal sysselsatta i och kostnaderna för statliga och statskommunala reservarbeten

juli 1934—juni 1936.

(Beräknade uppgifter för tiden november 1935—juni 1936.)

1 Häri ingå även kostnader för kommissionens centrala förvaltning och revision.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 19-

Departements^

chefen.

I anslutning till sammanställningen framhåller kommissionen, att dess utgifter för reservarbeten under budgetåret 1935/1936 kunde uppskattas till

44.400.000 kronor. Emellertid borde enligt kommissionen i detta sammanhang tagas i beaktande det belopp av 1,000,000 kronor, som Kungl. Majit jämlikt riksdagens beslut ägde disponera till viss företagsverksamhet, ävensom 100,000 kronor till ersättningar åt vägingenjörsassistenter, tillhopa sålunda 45,500,000 kronor. Då anslaget för denna gren av verksamheten utgjorde 32,000,000 kronor, uppkomme en brist av 13,500,000 kronor.

Kostnaderna för kontantunderstödsverksamheten och ungdomshjälpen under budgetåret 1935/1936 beräknar kommissionen vidare till sammanlagt

7.500.000 kronor. Då därför, inberäknat reservationer å anslag för budgetåret 1934/1935, stöde till förfogande ett belopp av 8,950,000 kronor, uppskattar kommissionen överskottet å anslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m. till 1,450,000 kronor, vilket belopp såsom förut nämnts finge av Kungl. Majit disponeras för bestridande av kostnader för reservarbeten. Å hjälpverksamheten i dess helhet skulle alltså uppstå en brist av (13,500,000 — 1,450,000) 12,050,000 kronor.

Kommissionen framhåller, att vid dessa beräkningar icke tagits hänsyn till den väntade ökningen av de medel, som under innevarande budgetår kunde beräknas inflyta från uppdragsgivare till statliga reservarbeten. Då vidare den sjunkande omslutningen syntes medgiva någon minskning av de i rörelsen bundna tillgångarna, har kommissionen ansett försvarligt att räkna med ett ytterligare medelsbehov för budgetåret av 11,000,000 kronor.

På grund av det väsentligt förbättrade arbetslöshetsläget har den genom arbetslöshetskommissionen bedrivna hjälpverksamheten under den gångna delen av innevarande budgetår kunnat avsevärt begränsas. Sålunda utgjorde de i reservarbeten sysselsatta hjälpsökande i november 1934 33,000, medan motsvarande siffra för november 1935 uppgick till ej fullt 21,000. Vid förstnämnda tidpunkt åtnjöto därjämte närmare 10,000 kontantunderstöd mot 3,300 sistlidne november. Att trots den inträdda väsentliga förändringen i läget kommissionen nödgats påkalla åtgärder för täckande av ett ytterligare beräknat medelsbehov av 11,000,000 kronor för hjälpverksamhetens bedrivande under budgetåret, föranledes till huvudsaklig del av den jämkning i den av mig förordade relationen mellan statskommunala och statliga reservarbeten, som av riksdagen vidtogs. I propositionen nr 232 till 1935 års riksdag uttalade jag sålunda, att anslag borde beräknas för sysselsättning av genomsnittligt under året 18,000 reservarbetare, fördelade med ungefär hälften på var och en av de båda reservarbetsformerna. Av riksdagen i dess skrivelse nr 371 gjorda uttalanden angående den avvägning mellan statliga och statskommunala reservarbeten, som kunde påkallas av arbetslöshetssituationen och utvecklingen på arbetsmarknaden, hava emellertid föranlett kommissionen att åt de väsentligen dyrare statliga arbetena giva ett större utrymme än som av mig förutsatts. Kommissionen beräknar sålunda, att medeltalet för året i de nämnda arbetena sysselsatta kommer att utgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 19■ 0

12.500 man, medan i de statskommunala arbetena skulle sysselsättas allenast

7.500 man. Den av nämnda omläggning betingade kostnadsökningen angives till 12,400,000 kronor.

De antaganden rörande arbetslöshet och hjälpbehov under den återstående delen av innevarande budgetår, från vilka kommissionen vid sina beräkningar utgått, giva icke anledning till erinran från min sida. Jag anser mig emellertid böra framhålla, att Kungl. Maj:t torde böra ställa medel till kommissionens förfogande allenast i den mån så finnes av omständigheterna påkallat.

På sätt chefen för finansdepartementet vid behandlingen av finansplanen för budgetåret 1936/1937 anfört, torde medel för ändamålet lämpligen böra beredas av förslagsanslaget till oförutsedda utgifter för innevarande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 anvisade reservationsanslaget till statliga och statskommunala reservarbeten må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 11,000,000 kronor.

3:o) Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar. Riksförsäkringsanstalten har för närvarande under utförande en statistisk undersökning av olycksfallsriskerna bland de mindre arbetsgivarnas arbetare. De med denna undersökning förbundna kostnaderna för extra personal, vilka belöpa å innevarande budgetår, skola utgå från den i gällande avlöningsstat för anstalten upptagna posten å 588,000 kronor till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

Beträffande ifrågavarande undersökning vill jag erinra örn vederbörande utskotts utlåtanden med anledning av två vid fjolårets riksdag väckta likalydande motioner, I: 62 och II: 144, angående en rättvisare beräkning av mindre jordbrukares premier till riksförsäkringsanstalten.

Första kammarens andra tillfälliga utskott anförde i utlåtande nr 7 — efter en redogörelse för vissa av riksförsäkringsanstalten under år 1934 vidtagna åtgärder i syfte att erhålla mer tillförlitliga uppgifter än förut för beräkning av premierna för mindre arbetsgivare —- att utskottet ingalunda ville göra gällande, att med dittills vidtagna åtgärder på förevarande viktiga område alla frågor skulle hava nått en slutgiltig eller fullt tillfredsställande lösning. Vad som nyligen åtgjorts för en förbättring av systemet förtjänade dock att prövas. Nya frågor påkallade ständig uppmärksamhet och finge givetvis icke eftersättas i avvaktan på att tillräckliga erfarenheter vunnits angående de senaste omläggningarna. Utskottet utginge emellertid från att riksförsäkringsanstalten sin plikt likmätigt ägnade forisatt ingående och oav-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 19-

låtlig uppmärksamhet åt dithörande spörsmål. Utskottet hemställde, att motionen I: 62 icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda, vilket även blev kammarens beslut.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott yttrade i utlåtande nr 4 bland annat, att utskottet förutsatte, att riksförsäkringsanstalten läte sig angeläget vara att söka åstadkomma en så rättvis avgiftspåföring, som förhållandena medgave, samt hemställde, att motionen II: 144 icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. Andra kammaren biföll denna utskottets hemställan.

I skrivelse den 9 november 1935 har riksförsäkringsanstalten gjort framställning örn anvisande av medel till bestridande av de på innevarande budgetår belöpande kostnaderna för den statistiska undersökning av olycksfallsriskerna bland de mindre arbetsgivarnas arbetare, vilken jag inledningsvis omnämnt.

Anstalten har därvid till en början beträffande tillkomsten av denna undersökning och omfattningen av densamma anfört följande.

Vid den revision av anstaltens premietariff för försäkringar enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, som verkställts under september månad 1935, hade anstalten givetvis uppmärksammat de förutnämnda motionerna och de uttalanden inom riksdagens båda kamrar, som föranletts av dem. Det hade därvid visat sig nödvändigt, för en rättvisare beräkning av de mindre arbetsgivarnas premier, att söka erhålla ett säkrare underlag för dessa premieberäkningar än som då stått anstalten till buds.

En statistisk undersökning av riskförhållandena bland de mindre arbetsgivarnas arbetare under åren 1922 och 1923 hade av anstalten verkställts under åren 1924 och 1925. På grund av det omfattande arbete, som en sådan undersökning krävde, hade någon dylik icke därefter utförts. Den för åren 1922 och 1923 utförda undersökningen kunde, med hänsyn till därefter vidtagna lagändringar och även i övrigt förändrade förhållanden, icke längre tjäna till erforderlig ledning för en tillfredsställande beräkning av de mindre arbetsgivarnas premier. Vid förut omförmälda tariffrevision syntes det därför anstalten oundgängligt —- icke minst med aktgivande på nyssnämnda uttalanden inom riksdagen — att verkställa en ny statistisk undersökning av riskförhållandena bland de mindre arbetsgivarnas arbetare. Lämpligen borde denna avse förhållanden under åren 1932 och 1933.

Vid en dylik undersökning måste ett synnerligen omfattande material bearbetas. Samtliga de mindre arbetsgivare, vilka vore upptagna i anstaltens arbetsgivarförteckningar för ifrågavarande år — utgörande för vartdera året mer än 500,000 — skulle yrkesgrupperas, antalet i förteckningarna upptagna arbetare skulle fördelas på de olika yrkesgrupperna, de olycksfall, som träffat arbetare hos mindre arbetsgivare under dessa år — sammanlagt omkring 40,000 -— skulle identifieras mot arbetsgivarna och åsättas yrkesgruppsbeteckning, varjämte ersättningskostnaderna måste fördelas på de olika yrkesgrupperna. Enligt en verkställd beräkning skulle undersökningens utförande kräva minst ett ars tid, örn 8 extra biträden beräknades för densamma och undersökningen utfördes med tillhjälp av de hos anstalten installerade, synnerligen arbetsbesparande Hollerithmaskinerna.

Då premierna för ett visst år av anstalten måste fastställas i god tid före årets ingång, skulle den tilltänkta undersökningen, med hänsyn till vad så-

Kungl. Maj:ts proposition nr 19-

lunda anförts, tidigast kunna utnyttjas för bestämmandet av premierna för år 1937. Skulle detta emellertid bliva möjligt, måste anstalten omedelbart igångsätta undersökningen och anställa för densamma erforderlig personal.

Anstalten hade med hänsyn till förenämnda utskottsuttalanden ansett sig icke kunna underlåta att verkställa den ifrågasatta statistiska undersökningen och — för att ej äventyra dess utnyttjande för bestämmandet av premierna för år 1937 — besluta omedelbart igångsätta densamma.

Kostnaderna för undersökningens utförande — frånsett dyrtidstillägg — hava av anstalten beräknats enligt följande sammanställning.

Extra biträden för yrkesgruppering, identifiering m. m.....kronor 8,600

Extra biträden för stansningsarbete (ackordsavlöning) ...... » 7,800

Kortkostnader ........................................ » 3,300

Summa kronor 19,700

Utgifterna för extra personal i denna kostnadsberäkning skulle, erinrar anstalten, i den mån de belöpte på innevarande budgetår, enligt gällande bestämmelser utgå av den i avlöningsstaten för anstalten upptagna posten å

588.000 kronor till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

Under denna av riksdagen maximerade anslagspost vore det emellertid icke möjligt att inrymma de på detta budgetår belöpande utgifterna för undersökningen, vilka utgjorde ungefär 12,000 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts har anstalten hemställt, att medel för bestridande av nämnda utgifter å omkring 12,000 kronor måtte ställas till anstaltens förfogande.

Riksförsäkringsanstalten bör givetvis hava erforderliga medel till förfogan- Departementsde för fullföljande av ifrågavarande undersökning, som avses skola utföras chefen•

under innevarande och nästa budgetår. Mot de av anstalten uppskhttade kostnaderna för densamma, 19,700 kronor, och det för personalkostnader under innevarande budgetår därav beräknade beloppet av 12,000 kronor har jag icke något att erinra. Såsom anstalten påpekat, böra personalkostnaderna för undersökningen utgå från den i avlöningsstaten för anstalten upptagna posten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal. Då emellertid denna posts nuvarande belopp, 588,000 kronor, icke torde förslå till täckande jämväl av de på innevarande budgetår belöpande personalkostnaderna för undersökningen samt posten är av riksdagen maximerad, förordar jag, att framställning göres hos riksdagen om förstärkning av posten med

12.000 kronor. Beloppet torde lämpligen kunna utgå av det för innevarande budgetår beviljade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Bifalles det förslag till ny avlöningsstat för anstalten, vilket jag tillstyrkt i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 25), torde från den i denna stat upptagna posten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal under nästa budgetår kunna gäldas återstående personalkostnader för undersökningen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 19-

Def.ariemenls-

chefen.

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 12,000 kronor.

4:o) Pensionsstyrelsen: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för pensionsstyrelsen är, bland annat, upptagen en post å 264,000 kronor till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

I skrivelse den 30 november 1935 har pensionsstyrelsen anmält behov av ytterligare medel under innevarande budgetår för avlönande av extra personal samt för bestridande av vissa omkostnader. Styrelsen har därvid framhållit, att det enligt 42 § lagen om folkpensionering åligger styrelsen att utan ansökning höja pensionstillägg, som någon åtnjuter vid utgången av år 1936, till huvudsaklig överensstämmelse med reglerna örn tilläggspension. Styrelsen anför därefter i huvudsak följande.

Omräkningsarbetet, som omfattade omkring 400,000 utgående pensioner och som utan tidsutdräkt måste verkställas, ombesörjdes av styrelsens försäkringstekniska byrå. Denna hade för ändamålet förstärkts med ett stort antal tillfälliga befattningshavare. Arbetet bedreves i särskilt förhyrd lokal och hade påbörjats under sistlidne september månad. Det beräknades vara slutfört före 1936 års utgång, efter vilken tid allenast vissa kompletteringsarbeten skulle utföras.

De tillfälliga befattningshavarna utgjordes av 42 kvinnliga biträden och en kontorsgosse. De kvinnliga biträdenas ersättning för arbetsdag utgjorde för 6 av dem 6 kronor 50 öre och för återstoden 5 kronor 50 öre. Kontorsgossen betalades med 2 kronor 75 öre för arbetsdag. Dyrtidstillägg utginge icke å ersättningarna. Vidare åtnjöte det kanslibiträde å försäkringstekniska byrån, som deltoge i ledandet och övervakandet av omräkningsare betet, enligt beslut av Kungl. Maj:t den 15 november 1935 ett månatligt arvode av 60 kronor, vilket kunde beräknas komma att utgå till och med april 1936. Efter utgången av denna månad skulle allenast 10 å 15 biträden vara erforderliga till 1936 års slut.

Styrelsen beräknar kostnaderna för avlöning åt denna personal till omkring

65,000 kronor, varav 50,000 kronor kunde antagas bliva förbrukade under innevarande budgetår. Därjämte räknar styrelsen med vissa omkostnader för omräkningsarbetet å tillhopa 15,000 kronor, varav största posten, omkring 9,000 kronor, belöper å skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt.

Såsom nämnts har pensionsstyrelsen att verkställa omräkning av hittills utgående pensionstillägg enligt de i lagen örn folkpensionering fastställda grunderna i så god tid, att vederbörande pensionstagare från och med den 1 januari 1937 kunna komma i åtnjutande av de nya pensionerna. För denna omräkning, som för att medhinnas redan igångsatts, har styrelsen självfallet varit nödsakad att i betydande utsträckning anställa extra personal. Då

Kungl. Maj:ts proposition nr 19-

vid beräknandet av styrelsens medelsbehov för avlönande av icke-ordinarie befattningshavare under innevarande budgetår hänsyn icke kunnat tagas till berörda omständighet, ligger det i sakens natur, att de disponibla anslagsmedlen icke lämna tillgång för bestridande av kostnaderna i fråga.

Jag har därför haft under övervägande att föreslå Kungl. Majit att för ändamålet disponera medel av det för nämnda budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Ehuru förutsättningar torde hava förelegat för ett dylikt förfaringssätt, har jag dock, då genom interimistiskt ianspråktagande av medel från den i staten upptagna posten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal behovet av medelsförstärkning icke inträder förrän efter tidpunkten för riksdagens sammankomst, velat bereda riksdagen tillfälle att pröva det förhållandevis avsevärda anslagskravet.

Såsom av pensionsstyrelsens förut omförmälda framställning inhämtas, uppskattas de av omräkningen föranledda särskilda pensonalkostnaderna till

65,000 kronor, varav ett belopp av 50,000 kronor erfordras för innevarande budgetår.

Enär Kungl. Majit torde vara oförhindrad att för de av omräkningen föranledda omkostnaderna anvisa medel från styrelsens omkostnadsanslag och då jag icke har något att erinra mot pensionsstyrelsens beräkningar i fråga örn personalkostnaderna, vill jag förorda, att framställning göres hos riksdagen allenast angående förstärkning av ämbetsverkets anslagspost till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal med ett belopp av 50,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till Pensionsstyrelsen: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 50,000 kronor.

5:o) Länsstyrelserna: Avlöningar. Gällande avlöningsstat för länsstyrelserna upptager, bland annat, en post till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 1,190,000 kronor. Den 28 juni 1935 har Kungl. Majit fastställt de belopp, som av varje länsstyrelse må under löpande budgetår användas till avlönande av nämnda personal. Jag tillåter mig att härutinnan hänvisa till statsliggaren för budgetåret 1935/1936 s. 219.

Vid min anmälan i 1935 års statsverksproposition av medelsbehovet för bestridande av länsstyrelsernas avlöningskostnader var jag tveksam rörande det belopp, som erfordrades till grundavlöningar m. m. till övrig ickc-ordinarie personal vid länsstyrelserna. Den hittills under budgetåret vunna erfarenheten har bestyrkt, att posten tillmätts för knappt.

Pågående utredning rörande länsstyrelsernas organisation har, enligt vad

Bihang till riksdagens protokoll t hitli. 1 sami. Nr 1!).

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 19-

jag inhämtat, givit vid handen, att löneförmånerna för länsstyrelsernas ickeordinarie personal mångenstädes äro utmätta njuggare än på andra håll inom statsförvaltningen. Fall hava till och med förekommit, då för utförande av nödvändiga göromål måst tagas i anspråk arbetskrafter, som på grund av de tillgängliga medlens knapphet icke kunnat erhålla någon ersättning för sitt arbete. En sådan ordning kan givetvis icke anses tillfredsställande.

I samband med den i fjol beslutade omläggningen av riksstatens utgiftssida maximerades ifrågavarande post, varför Kungl. Majit numera saknar den möjlighet, som tidigare stod till buds, att tillhandahålla de länsstyrelser, som därav visade sig vara i oundgängligt behov, förstärkningsbelopp för avlöningar åt den icke-ordinarie personalen. Jag vill därjämte erinra, att Kungl. Majit för nästa budgetår föreslagit en höjning av posten med 80,000 kronor.

Under dessa omständigheter ser jag mig nödsakad att påkalla åtgärder för erforderlig anslagsförstärkning för tillgodoseende av det ytterligare medelsbehov, som med visshet kan förutsättas inträda under återstoden av innevarande budgetår. Med ledning av beräkningar, som jag låtit verkställa på grundval av uppgifter från länsstyrelserna, uppskattar jag det förefintliga ytterligare medelsbehovet till 40,000 kronor.

Jämväl i detta fall synes mig för förstärkningen böra anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till Länsstyrelserna: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 40,000 kronor.

6: o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med 250,000 kronor. Såsom jag i annat sammanhang erinrat (femte huvudtiteln, punkt 167), disponerades för hithörande utgifter under föregående budgetår ett belopp av omkring 390,000 kronor. Under den förflutna delen av innevarande budgetår hava ej mindre än 14 utredningar slutförts, vilket i sin ordning medfört en avsevärd belastning å anslaget, dels med hänsyn till det i regel mera koncentrerade arbetet vid betänkandenas slutjustering, dels ock genom tryckningskostnader. Tryckta betänkanden hava dessutom under tiden 1 juli—31 december 1935 avlämnats av bostadssociala utredningen och sakkunniga för utredning rörande dyrortsgraderade folkpensioner, varjämte befolkningskommissionen avgivit flera betänkanden, vilka allenast stencilerats. Ett preliminärt betänkande, avseende en del av utredningsuppdraget, har ock framlagts av 1934 års barnpensioneringssakkunniga.

Kungl. Maj.ts proposition nr lo-

ll

Till närmare belysning av medelsåtgången vill jag framhålla, att tryckningskostnaderna under nyss angivna period uppgått till omkring 10,000 kronor. För statistiska utredningar, anordnade huvudsakligen av bostadssociala utredningen och 1934 års byggnadsindustrisakkunniga, har utanordnats ett belopp av omkring 47,000 kronor. Inalles hava utgifterna under tiden 1 juli—31 december 1935 uppgått till omkring 289,000 kronor.

Av anslaget återstod vid årsskiftet, efter en den 20 december 1935 beslutad förstärkning från anslaget till extra utgifter å 10,000 kronor, ett belopp av omkring 19,000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att, på sätt riksdagen förutsatt vid framställning angående undersökning av vårt lands befolkningsfråga, Kungl. Majit genom beslut den 25 oktober 1935 föreskrivit, att för förstärkning av femte huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga skulle till nämnda anslag från det för budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp motsvarande utgifterna för ifrågavarande utredning intill utgången av januari 1936, dock högst 65,000 kronor. Sagda kostnader till och med utgången av december 1935 kunna uppskattas till 47 å

48,000 kronor.

I avseende å pågående utredningar, beträffande vilka sålunda medel erfordras under den återstående delen av budgetåret, vill jag erinra, att — frånsett befolkningskommissionen — ett tiotal sådana äro i verksamhet, nämligen hembiträdesutredningen, bostadssociala utredningen, vaccinationsutredningen, 1934 års barnpensioneringssakkunniga, 1934 års byggnadsindustrisakkunniga, enmansutredningar rörande socialstyrelsens organisation och rörande pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet, arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda, länsstyrelseutredningen samt 1935 års Blekingeutredning. Därjämte bestridas från anslaget ersättningar till sakkunnig biträdande personal å departementets lagbyrå.

Vid övervägande av medelsbehovet under den återstående delen av budgetåret har jag utgått från de uppgifter, som föreligga rörande kostnaderna för nyssberörda utredningar under senaste halvår, vilka, frånsett departementssakkunniga å lagbyrån, kalkylerats till 153,000 kronor. För sistnämnda sakkunniga torde böra beräknas omkring 17,000 kronor, tillsammans sålunda 170,000 kronor. Med iakttagande av all möjlig sparsamhet anser jag mig emellertid kunna begränsa det beräkneliga medelsbehovct för tiden 1 januari—30 juni 1936 till 150,000 kronor.

På grund av angivna förhållande och då anslaget till extra utgifter, varå den 1 januari 1936 återstod ett belopp av omkring 16,000 kronor, med hänsyn till väntad ytterligare belastning icke lämpligen bör tagas i anspråk för täckande av nu ifrågavarande kostnader, är ett belopp av 150,000 kronor erforderligt till förstärkning av kommittéanslaget för löpande budgetår. Beloppet torde, på sätt i liknande fall tidigare skett, få överföras från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 uppförda reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga må till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 150,000 kronor.

Vad chefen för socialdepartementet sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Hemg Rooth.

356027. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Bilaga.

Till KONUNGEN

Statens arbetslöshetskommission får till Kungl. Maj:t överlämna uppgjorda beräkningar rörande kostnaderna för kommissionens verksamhet under innevarande budgetår ävensom avgiva förslag örn erforderliga medel för uppehållande under budgetåret 1936/1937 av den hjälpverksamhet för oförvållat arbetslösa, som kommissionen enligt kungörelsen nr 434/1934 har att utöva. Till stöd för den här nedan gjorda medelsframställningen får kommissionen anföra följande.

I. Översikt över arbetslöshetsläget åren 1934 och 1935.

Utvecklingen av arbetslöshetsförhållandena, sådana de återspegla sig i den offentliga arbetsförmedlingens, fackföreningarnas och kommissionens statistik, framgår av tab. 1 och 2 samt diagram; 1, sid. 70.

Örn man bortser från den naturliga säsongförbättring, som regelbundet inträder under sommarmånaderna, noteras för de närmast efter 1930 följande åren successivt stegrade arbetslöshetssiffror. Denna fortskridande försämring kulminerade under 1933. Man kan numera med stöd av föreliggande material fastställa, att under sistnämnda år den tidigare oavbrutna försämringen av arbetsmarknaden upphörde och att en omsvängning då ägde rum. Vad statistiken rörande arbetslösheten inom fackföreningarna beträffar, ligger från och med augusti det procentuella antalet arbetslösa lägre än motsvarande procentsats för föregående år. Denna förbättring, som i ökat tempo fortsatte under 1934, har under 1935 visat någon tendens till avmattning. Så sjönk t. ex. arbetslösheten inom fackföreningarna under augusti månad från 19.6 % år 1933 till 13.3 % år 1934 men endast till 10.3 % år 1935.

Statistiken rörande den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet ger en något annan bild, vilket förhållande sammanhänger med vissa utvidgningar av arbetsförmedlingens ombudsinstitution. Genom den ökning, som antalet till

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

2 Tab. 1. Antal arbet sansökn ingar på 100 lediga platser Tid den offentliga arbetsförmedlingen samt fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet.

iren 1930-1935.

Tab. 2. Antal hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöslietskommissionens månads-

kommissionen rapporterande kommuner särskilt i slutet av år 1933 undergick, tillfördes den offentliga arbetsförmedlingen i stor omfattning nytt klientel. Relationstalet mellan antalet arbetsansökningar och lediga platser kom härigenom icke att lika markerat som annan förefintlig statistik återspegla förbättringen av arbetsmarknaden under senare delen av år 1933. Nedgången i antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser under 1934 och 1935 kan i stort sett anses motsvara minskningen i fackföreningsarbetslösheten under denna tid, varvid dock bör ihågkommas, att antalet arbetsansökningar avser icke endast arbetslösa utan även personer, som blott önska ombyte av sysselsättning.

De tecken på en förbättring av arbetsmarknaden, som kunde skönjas redan under 1933, framträdde med ingången av 1934 med allt större tydlighet. En-

1 Har tidigare felaktigt nppgivits till 189,225.

ligt kommissionens statistik, som endast avser hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande och som därför kan röna inverkan av hjälppolitiken, låg från och med januari månad 1934 antalet hos kommissionen hjälpsökande arbetslösa under motsvarande månadssiffra för 1933, och utvecklingen under 1934 visade fortskridande förbättring. Under innevarande år ha de hjälpsökande arbetslösa i stort sett uppgått till hälften av motsvarande antal under föregående år. Vid utgången av oktober månad hade antalet sjunkit med omkring 118,000 i förhållande till samma månad 1933 och med 38,000 i förhållande till 1934. Utvecklingen av arbetsmarknaden, sådan denna återspeglar sig i kommissionens statistik, åskådliggöres i tab. 3, varest antalet hjälpsökande arbetslösa för var och en av månaderna under åren 1933—1935 satts i procent av antalet för motsvarande månad under närmast föregående år.

Tab. 3. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1933—1935 i procent av motsvarande

antal närmast föregående år.

Månad 1933 i % av 1932 1934 i % av 1933 1935 i % av 1934

■januari.............. 174.1 95.0 54.5

februari.............. 168.4 91.4 54.0

mars...... 170.1 85.9 52.1

april............... 158.8 82.3 51.6

mai................ 150.1 74.4 52.6

juni............... 149.4 68.5 51.3

juli................ 146.6 62.1 49.4

augusti.............. 144.4 57.6 50.2

september............. 142.4 52.1 52.2

oktober.............. 183.3 51.5 55.5

november.............116.1 53.9 —

december............. 106.1 54.3 —

Det framgår härav, att sedan mars 1933, då hjälpsökandesiffran nådde sitt hittillsvarande maximum och med 70 % översteg fjolårssiffran, avståndet mellan årssiffrorna varit i avtagande till september 1934, varefter en stabilisering synes ha ägt rum. Detta framgår även av att för oktober 1935 den absoluta stegringen av hjälpsökandesiffran var ungefär densamma som vid motsvarande tid föregående år.

Den under våren 1934 särskilt starka nedgången av arbetslösheten har haft en viss motsvarighet under 1935. Medan under fjolåret antalet hjälpsökande i april utgjorde 82.3 % och i maj 74.4 % av fjolårssiffran, voro motsvarande tal för innevarande år 51.6 % och 52,6 %. För juni månad noterades emellertid 51.3 %, och den relativa stegringen från april till maj är närmast beroende på den väsentliga nedgången i arbetslösheten under maj 1934. Det torde kunna ifrågasättas, örn icke den under senare delen av 1934 och 1935 förhållandevis konstanta relationen till föregående års hjälpsökandesiffror får anses tyda på att den arbetslöshet, som nu återstår — i den mån den icke utgör en säsongföreteelse — är beroende av lokala konjunkturrubbningar och rationaliseringar, varjämte ett icke yrkesutbildat klientel av kvalitativt svagare beskaffenhet torde återfinnas bland de hjälpsökande.

4 Under tidigare år har nästan undantagslöst augusti månad i arbetslöshetskommissionens statistik visat stigande hjälpsökandesiffror. Under såväl föregående som innevarande år har i stället icke blott augusti utan även september visat fallande siffror, varvid dock för innevarande år skillnaden mellan augusti och september varit obetydlig, endast omkring 500.

Den fortskridande förbättringen av arbetsmarknaden kan även belysas av socialstyrelsens kvartalsstatistik angående arbetstillgången. I samband med infordrandet av det för beräkningen av konjunktursiffrorna erforderliga materialet inhämtas uppgifter, huruvida — enligt vederbörande arbetsgivares uppfattning — brist, normal tillgång eller överflöd på arbetskraft förelåg vid utgången av kvartalet. I efterföljande tab. 4 ha dessa uppgifter sammanställts och bearbetats.

Tab. 4. Fördelning: av arbetare, ingående i socialstyrelsens kvartalsstatistik, med hänsyn till av vederbörande arbetsgivare uppgiven tillgång på arbetskraft. Procenttal.

Antalet arbetare hos de arbetsgivare, som noterade, att överflöd på arbetskraft förekom, utgjorde under första kvartalet 1933 72.1 % av samtliga av förevarande statistik berörda arbetare. De föregående kvartalen visa en fortskridande stegring av motsvarande antal. Från och med andra kvartalet 1933 inträder emellertid ett förändrat läge, i det att dessa siffror, bortsett från en stegring på 0.1 % mellan tredje och fjärde kvartalen 1934, visa fortgående sänkning. För tredje kvartalet 1935 har sålunda antalet arbetare hos arbetsgivare, som noterat överflöd på arbetskraft, sjunkit till 26.9 % av samtliga, medan antalet arbetare hos arbetsgivare, som noterat normal tillgång på arbetskraft, stegrats från 27.6 % (lista kvart. 1933) till 62.2 %. Brist på arbetskraft var under år 1933 rådande i synnerligen ringa omfattning, men från och med första kvartalet 1934 har en stegring noterats, så att under tredje kvartalet 1935 antalet arbetare hos arbetsgivare, som noterat brist på arbetskraft, uppgått till 10.9 % av samtliga.

Socialstyrelsens kvartalsstatistik avser huvudsakligen industriell verksamhet. För jordbruket finnas icke liknande uppgifter. Ehuru jämväl denna näringsgren berörts av den omfattande arbetslösheten under senare år, har dock jämlikt föreliggande uppgifter brist på arbetskraft inom jordbruket varit

en mindre ovanlig företeelse än inom industrien, där brist förekommit huvudsakligen beträffande arbetskraft med vissa mera speciella kvalifikationer. Sa har tidvis efterfrågan på verkstadsarbetare, murare, målare m. fl. icke kunnat tillgodoses, och i några fall lia arbetstillstånd meddelats utländsk arbetskraft tillhörande de sistnämnda yrkena. Inom jordbruket åter har konstaterats, att brist förelegat jämväl på icke särskilt yrkeskunnig arbetskraft.

Antal hjälpsökande arbetslösa jordbruksarbetare har varierat högst'avsevärt, såsom framgår av tab. 5. Arbetslösheten, som under 1930 för denna yrkesgrupp var obetydlig, stegrades mot slutet av 1931, och vid årsskiftet rapporterades omkring 4,000 hjälpsökande. Pa grund av vad riksdagen anfört i skrivelsen nr 21/1932, upphävde kommissionen från och med den 1 februari 1932 förut gällande avstängning av jordbruksarbetare från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp. Arbetslösheten bland jordbruksarbetarna ökades 1932 och 1933, dock med säsongmässig förbättring under sommarmånaderna, icke blott absolut utan även, såsom framgår av tab. 15, procentuellt i förhållande till totalantalet anmälda arbetslösa. Trots att, såsom förut nämnts, på vissa håll lokal brist på arbetskraft inom jordbruket förefanns redan under våren 1934, uppgick antalet hos kommissionen anmälda arbetslösa för maj månad sistnämnda år till icke mindre än 8,400. En förbättring inträdde under sommaren, men lägsta siffran, noterad i september, uppgick dock till 5,500. Stegringen under vintern med ett par tusen anmälda arbetslösa mäste, såsom varande obetydlig i förhållande till den normala säsongförsämringen, anses ha förebådat den kraftiga nedgång, som på grund av marknadens ökade anspråk på arbetskraft ägt rum under år 1935.

Kommissionen, som redan under våren 1934 fick anledning ägna jordbrukets behov av arbetskraft särskild uppmärksamhet, fann i början av innevarande år efterfrågan på sådan arbetskraft påkalla åtgärder jämlikt hjälpkungörelsens 24 §. På grund härav beordrades hemsändning av jordbruksarbetare från statliga reservarbeten till kommuner, varest brist på arbetskraft konstaterats, varjämte tillstånd att bedriva statskommunala reservarbeten i dylika kommuner i viss utsträckning indrogos. Då emellertid jordbrukets arbetsmarknad förbättrades alltmera under vårens lopp, beslöt kommissionen den 10 maj 1935 att avstänga hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgruppen jordbruk från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp, beträffande Svealand och Götaland fr. o. m. den 20 maj och beträffande Norrland fr. o. m. den 1 juni. Arbetslöshetshjälp, vartill statsbidrag utgår, har sålunda efter nämnda dagar av arbetslöshetskommitté kunnat medgivas person tillhörande nyssnämnda yrkesgrupp endast efter dispens, medgiven av kommissionen.

Inom yrkesgruppen skogshushållning har utvecklingen pa arbetsmarknaden förlöpt på ungefär samma sätt som för yrkesgruppen jordbruk. Antalet hjälpsökande arbetslösa, som under år 1930 även här var obetydligt, steg under år 1931 (se tab. 5) särskilt under månaderna oktober—november och utgjorde vid sistnämnda månads utgång 11,400. Detta gav kommissionen anledning att från och med den 1 december 1931 upphäva den da gällande avstängningen från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp för arbetslösa tillhörande

6 Tab. 5. Antal hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgrupperna jordbruk och skogshushållning. Åren 1930—1935.

yrkesgruppen skogshushållning. Såsom av tab. 15 framgår, utgjorde denna grupp tidigare en förhållandevis obetydlig del av hjälpklientelet men steg under 1931 till icke mindre än 14.2 %, för att därefter falla, så att densamma i oktober 1934 utgjorde 8.2 % och samma månad 1935 6.1 %. Den i förhållande till de närmast föregående avverkningssäsongerna goda tillgången på arbete, framförallt i Norrland, under vintern 1933—1934 åtföljdes av en sommarsäsong, vilken även den bjöd på ökade arbetstillfällen. Då därtill kom, att alla tecken tydde på en under vintern 1934—1935 ytterligare förbättrad arbetstillgång i skogarna, beslöt kommissionen den 19 oktober 1934 att från och med den 1 november 1934 avstänga skogsarbetare ävensom personer, vilka i rapporthänseende hänförts till andra yrkesgrupper men ändock brukat utföra skogsarbete, från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp. För vissa delar av Norrland ävensom Värmland erfordrades, huvudsakligen under november—december 1934, dispens från detta kommissionens beslut. Antalet dispensrum, som aldrig översteg 4,000, får anses ringa i förhållande till det stora antal arbetare, som sysselsättes inom skogshanteringen. Under vintern 1935 noterades lägsta antalet hjälpsökande arbetslösa skogsarbetare under februari med

2,874, varefter antalet i april steg till 5,647, en naturlig säsongföreteelse, för att åter falla till 2,128 i juli.

Genom beslut den 20 december 1934 avstängde kommissionen från och med den 1 januari 1935 personer tillhörande yrkesgruppen husligt arbete från arbetslöshetshjälp. Därutöver har under året till »avstängda yrken» hänförts byggnads-, tegelbruks-, hamn- och stuvert, jordbruks- samt skogsarbete.

Den förbättring, som arbetsmarknaden uppvisade under år 1934 och som framträtt ännu tydligare under år 1935, får i viss mån sättas i samband med den arbetsfred, som varit rådande under dessa båda år. Uppgörelsen den 14 februari 1934 i byggnadskonflikten medförde, såsom av efterföljande uppgifter örn antalet hjälpsökande arbetslösa inom byggnadsindustrien framgår, en

Antal hjälpsökande arbetslösa inom byggnadsindustrien. R

februari 1934 .... 15,935 mars > .... 14,138

april > .... 11,232

maj > .... 8,172

juni > .... 6,103

juli > .... 4,495

augusti » .... 3,535

september 1934 .... 3,825 oktober > .... 4,689

november > .... 6,064

december > .... 6,664

januari 1935 .... 9,598 februari > .... 9,660

mars » .... 8,389

omfattande nedgång i antalet arbetslösa inom denna yrkesgrupp. I slutet av året inträdde emellertid någon stegring, vilken med januari 1935 blev avsevärd. Denna stegring, som givetvis i första hand berodde på det fullt normala förhållandet, att ett stort antal byggnadsföretag avslutas under senhösten och förvintern, under det att nya startas endast i förhållandevis obetydlig utsträckning, torde emellertid till någon del kunna aterföras till ändrad yrkesgruppering vid avgivandet av arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter. Kommissionen har nämligen i samband med vissa föreskrifter, betingade av den reviderade yrkesgruppering, som gäller från 1 januari 1935, anmodat kommittéerna noga iakttaga förut given anvisning om att grovarbetare i görligaste mån skola hänföras till det yrke, inom vilket de ha sin utkomst. Detta har säkerligen medfört, att ett icke oväsentligt antal byggnadsgrovarbetare, som tidigare redovisats under arbete, ej hänförligt till annan grupp, överförts till grupp byggnadsverksamhet. Den förstnämnda av dessa grupper undergick nämligen från december 1934 till januari 1935, trots stegring av arbetslösheten i dess helhet, en minskning med omkring 3,000 arbetslösa.

Den under 1935 livliga byggnadsverksamheten har givetvis indirekt påverkat utvecklingen i gynnsam riktning inom ett flertal andra yrkesgrupper, och de omfattande arbeten, som igångsatts med av statsmakterna beviljade särskilda medel, ha enligt sakens natur bidragit till att hjälpsökandesiffrorna sjunkit. Då även dylika arbeten emellertid i viss utsträckning måste upphöra i och med att marken blir tjälbunden, torde arbetslösa från dessa arbeten sannolikt i viss omfattning komma att anmäla sig såsom hjälpsökande hos arbets-

löshetskommittéerna under vintermånaderna.

Ehuru, såsom i det föregående berörts, utvecklingen å arbetsmarknaden även innevarande år i stort sett gått i gynnsam riktning, synas dock enligt kommissionens uppfattning utsikterna för framtiden med hänsyn till den

mängd faktorer, som inverka på arbetsmarknadens gestaltning, något ovissa. Da arbetslösheten, såsom ovan vidrörts, av flera tecken att döma synes närma sig ett bottenläge, vågar kommissionen icke räkna med att den närmaste framtiden skall, bortsett fran säsongvariationer, karakteriseras av en fortgående sänkning av antalet hjälpsökande. Vissa företeelser giva snarare skäl för det antagandet, att arbetslöshet i viss omfattning alltjämt kommer att förefinnas och att sålunda behov av en häremot svarande arbetslöshetshjälp allt fortfarande kommer att göra sig gällande.

I vad mån den under år 1934 beslutade frivilliga arbetslöshetsförsäkringen under nästkommande år kan komma att minska förefintligt hjälpbehov till följd av arbetslöshet later sig för närvarande icke bedöma. Enligt från socialstyrelsen inhämtade upplysningar vörö vid november månads utgång erkända arbetslöshetskassor med ett medlemsantal av omkring 53,000 i funktion. Såvitt slutsatser få dragas härav, skulle arbetslöshetsförsäkringen kunna medföra något minskade anspråk pa arbetslöshetshjälp genom kommissionen i fråga örn arbetslösa tillhörande någon av följande erkända arbetslöshetskassor, nämligen Beklädnad sarbetarn as erkända arbetslöshetskassa,

Sadelmakarnas, tapetserarnas och reseffektarbetarnas * »

Stenindustriarbetarnas » s

Handelsanställdas m. fl. »

Sko- och läderarbetarnas » *

X samband med att arbetsmarknadsläget i slutet av år 1930 försämrades, ökades antalet i rapportförbindelse med kommissionen stående kommuner. Åren 1931 1933 uppvisade en fortgående stegring, och maximum uppnåd-

des i februari 1934 med 1,529 rapporterande kommuner. Sedan dess har antalet gått tillbaka, dock icke i samma proportion som totalantalet hjälpsökande arbetslösa. Förändringarna belysas av efterföljande tab. 6.

Tab. 6. Antal kommuner med rapporterad arbetslöshet. Iren 1930—1935.

785 1,195 1,313

Med rapporterande kommuner (rapportkommuner) förstås i här förevarande sammanhang uteslutande sådana kommuner, vilka till kommissionen rapporterat, att arbetslöshet förefunnits inom kommunen.

9 Tab. 7. Fördelning av rapporterande kommuner och hjälpsökande arbetslösa nied hänsyn till antalet från varje kommun rapporterade hjälpsökande.

September 1933, 1931 och 1935.

Den omständigheten, att antalet rapporterande kommuner icke gått tillhaka i samma proportion som totalantalet hjälpsökande arbetslösa, har berott på en relativ stegring av antalet kommuner med förhållandevis liten arbetslöshet. Utvecklingen under de tre senaste åren belyses av tab. 7, i vilken för september månad vart och ett av åren 1933, 1934 och 1935 antalet kommuner ävensom antalet hjälpsökande arbetslösa fördelats efter storleken av från varje kommun rapporterat antal arbetslösa.

År 1933 medförde i jämförelse med föregående år en stegring av antalet rapporterande kommuner i samtliga storleksgrupper. Särskilt markerad var emellertid stegringen bland de kommuner, som rapporterade ett förhållandevis litet antal hjälpsökande arbetslösa. Under år 1932 noterade 20.5 % av antalet rapportkommuner högst 20 arbetslösa; motsvarande antal hade 1933 stigit till 27.5 %. Den förbättring, som läget undergick under 1934, förorsakade en så betydande ökning av antalet dylika kommuner, att detsamma i september 1934 steg till 46.4 %. Utvecklingen har gått i samma riktning även under år 1935, och antalet kommuner av nyssnämnd art uppgick i september d. å. till 48.8 % av hela antalet rapportkommuner.

Av tab. 7 framgår, att det förbättrade arbetslöshetsläget under 1934 visserligen avspeglade sig i att arbetslöshetens omfattning inom de enskilda kommunerna avtog, men att däremot arbetslösheten endast i ett mindre antal fall helt upphörde; ett förhållande, som torde lia sammanhängt med den förklarliga benägenheten hos flertalet kommuner att uppehålla förbindelsen med kommissionen, trots att för tillfället behov av statlig hjälp ej förelåg.

Under 1935 åter visar sig förbättringen i arbetslöshetsläget förutom i de sjunkande arbetslöshetssiffrorna även i att antalet rapportkommuner minskats till ungefär 60 % av vad det var vid motsvarande tid år 1934.

Ehuru, som ovan berörts, 3317 kommuner eller 48.8 % av samtliga rapporte-

rande kommuner under september 1935 hade en arbetslöshet, som per kommun uppgick till högst 20, utgjorde dock den i dessa kommuner förekommande arbetslösheten endast en ringa del av totalantalet, nämligen 6.9 % av antalet hjälpsökande arbetslösa. Bortser man från dessa kommuner, skulle sålunda arbetslöshet i mera avsevärd omfattning förekomma i 354 kommuner. Största antalet hjälpsökande, 11,000, fanns i år liksom tidigare i den klass av kommuner — städer och industrikommuner -— vilka rapportera 201—500 arbetslösa.

Ett betydande antal kommuner, som tidigare rapporterat arbetslöshet men inom vilka arbetslösheten under året försvunnit, har emellertid ansett det lämpligt fortsätta med rapporteringen till kommissionen, varvid månadsrapporten sålunda endast innehållit, att inga arbetslösa funnits anmälda hos kommittén, s. k. »nollkommuner». Antalet dylika kommuner uppgick i oktober 1935 till 268.

Då utvecklingen under 1934 och framförallt under 1935 givit vid handen, att det inom ett stort antal kommuner förekommer längre eller kortare perioder, då arbetslösheten är försvunnen, har kommissionen ansett det vara av intresse att få dessa förhållanden närmare belysta. I tab. 8 har därför sammanställts den rapporterade arbetslösheten inom kommuner, som under någon månad av perioden oktober 1934—september 1935 ej rapporterat arbetslöshet. Nominativ förteckning över dessa kommuner återfinnes i bilaga 1. I detta material ingå ej 31 kommuner, som påbörjat rapportering till kommissionen under perioden ifråga, och ej heller de som till kommissionen anmält, att de upphört med rapportering på grund av att ingen arbetslöshet förefunnits. Det

Tab. 8. Antalet rapportkommuner, som någon månad under perioden oktober 1934— september 1935 ej rapporterat arbetslöshet, och antalet i dessa kommuner rapporterade

arbetslösa. 774 kommuner.

11 Tab. 9. Antalet kommuner, som rapporterat arbetslöshet i oktober 1935 men som under perioden oktober 1934—september 1935 någon månad ej rapporterat arbetslöshet.

144 kommuner.

framgår av denna sammanställning, att i icke mindre än 774 kommuner arbetslösheten under någon del av året varit helt försvunnen. Dessa kommuner ha i medeltal under 12-månadersperioden varit befriade från arbetslöshet under 5.7 månader. Såsom av förteckningen i bilaga 1 framgår, äro dessa kommuner till stor del belägna i Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads och Malmöhus län; i sistnämnda län 116 kommuner.

I tab. 9 ha bearbetats uppgifter rörande vissa av de i tab. 8 upptagna kommunerna, nämligen de som för oktober 1935 rapporterat arbetslöshet. Dessa kommuner, 144 st., äro i bilaga 1 utmärkta med *. Sammanställningen visar, att dessa kommuner i medeltal varit befriade från arbetslöshet under 3.3 av periodens tolv månader. Påfallande är arbetslöshetens förhållandevis starka ökning under oktober innevarande år, vilken jämte fluktuationerna i övrigt synes giva vid handen, att den i denna kommungrupp representerade arbetslösheten är av säsongnatur. Ifrågavarande kommuner förekomma talrikast i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen.

Även örn arbetslösheten numerärt sett är av ringa omfattning, kan dock ett obetydligt antal arbetslösa i en kommun med litet invånarantal vara ett problem. Det tryck, som arbetslösheten utövar inom kommunen, skulle lämpligen kunna mätas genom relationen mellan antalet arbetslösa och antalet personer i de arbetsföra åldrarna. I brist på aktuella uppgifter i sistnämnda avseende måste man emellertid nöja sig med relationen mellan antalet arbetslösa och befolkningen. I tab. 10 har för var och en av de angivna kommunalklasserna uträknats arbetslöshetens omfattning i procent av befolkningen.

12 Tab. 10. Arbetslöshetens omfattning i relation till befolkningen, fördelad efter antalet rapporterade hjälpsökande inom kommunerna. September 1934 och 1935.

Denna tabell ger vid banden, att arbetslöshetens tryck inom kommuner, som rapportera ett ringa antal arbetslösa, är förhållandevis litet. En arbetslöshet motsvarande 0.12 % av hela folkmängden — enligt ovan återgivna uppgifter för september 1935 i kommuner med en arbetslöshet av högst 5 arbetslösa — torde knappast bereda kommunerna några större svårigheter. Högsta arbetslöshetstrycket i medeltal för olika kommunslag utgjorde under september 193 4 3.08 % och förefanns i storleksgrupp 501—1,000; 1935 utgjorde det 2.00 % och låg i grupp 101—200.

Nyssnämnda uppgifter avse samtliga kommuner. Jämföras siffrorna för landsbygd och städer, visar det sig, att det relativa antalet hjälpsökande å landsbygden såväl genomsnittligt som för varje särskild storleksgrupp i allmänhet varit större än i städerna. För landsbygden enbart föreligger alltjämt det högsta arbetslöshetstrycket i kommungruppen 501—1,000 arbetslösa, under det att för städernas vidkommande en förskjutning ägt rum från grupp 201— 500 till grupp 101—200.

Då en industrikommun på landsbygden i regel har endast ett ringa antal -— kanske blott ett enda — industriföretag, kommer befolkningen att stå i starkt beroende av dessa eller detta företag. Minskad sysselsättning medför då förhållandevis snabb ökning av antalet hjälpsökande arbetslösa. Möjligheterna att erhålla annat industriellt arbete äro också inom en industrikommun på landsbygden väsentligt mera begränsade än i en stad, där som regel ett flertal industrier äro representerade.

Landsbygdens andel i hela antalet hjälpsökande arbetslösa har under krisåren stegrats i förhållande till tidigare år. Detta belyses av efterföljande tab. 11, i vilken antalet hjälpsökande arbetslösa på landsbygden satts i procent av totalantalet hjälpsökande. För vinnande av överskådlighet har endast den första månaden i varje kvartal medtagits; årsmedeltalen äro emellertid beräknade med hänsyn till rapportsiffrorna för årets samtliga månader.

13 Tab. 11. Antalet hjälpsökande arbetslösa å landsbygden i procent av hela antalet rapporterade arbetslösa. Åren 1930—1933.

Månad 1930 1931 1932 1933 1934 1935

januari......... 37.8 57.8 68.3 63.2 60.9 60.9

april......... 37.9 66.8 70.6 66.6 64.7 64.0

jall........... 37.2 69.8 68.7 65.5 65.8 65.7

oktober........ . 46.5 71.4 69.1 66.7 66.9 64.6

Årsmedeltal 44.3 67.9 68.8 65.8 64.0

Under åren 1925—1929 utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa å landsbygden i genomsnitt 40 ä 45 % av totalantalet. Med de sista månaderna av 1930 inträdde, samtidigt med att arbetslöshetens allmänna omfattning började ökas, en stegring, som fortsatte under 1931, då procenttalet vissa månader översteg 70. Under hela år 1932 förefunnos å landsbygden i genomsnitt 68.8 % av samtliga hjälpsökande. År 1933 sjönk denna andel något, vilket även, ehuru endast i obetydlig utsträckning, var fallet under 1934. Såvitt av nu tillgängliga siffror kan bedömas, torde 1935 komma att uppvisa praktiskt taget samma relation som 1934.

Under januari månad brukar i jämförelse med nästföregående december månad landsbygdens andel såsom regel minskas, vilket torde sammanhänga med ökningen av arbetstillfällena i skogarna och med den stagnation, som för industri och handel plägar inträda efter verksamhetens intensifiering före jul. Medan exempelvis de totala hjälpsökandesiffrorna för december 1933 och januari 1934 praktiskt taget voro desamma, ökades antalet hjälpsökande i städerna nied 5,000, under det att motsvarande minskning noterades för landsbygden. För december 1934 och januari 1935 var förhållandet likartat och antalet hjälpsökande i städerna ökades då med 3,500 samtidigt som landsbygdens andel minskades med 3,000. Under det att antalet hjälpsökande å landsbygden de första månaderna av år 1934 utgjorde en något mindre del av totalantalet än föregående år, var denna relation för år 1935 praktiskt taget lika med den för år 1934. Detta torde sammanhänga med, att skogsavverkningarna, som under vintrarna 1933—-1934 och 1934—1935 voro av ungefär lika stor omfattning, under nästföregående avverkningssäsonger varit avsevärt mindre. Under sommarmånaderna och hösten ökades emellertid landsbygdens relativa andel under såväl 1934 som 1935, vadan medeltalen för dessa år ligga endast obetydligt under 1933 års. Arbetslösheten på landsbygden har sålunda under innevarande och nästföregående år haft att uppvisa en under årets senare del något ökad andel i arbetslöshetens totala omfattning.

Oaktat de sedan år 1930 inträffade mycket stora förändringarna i antalet hjälpsökande arbetslösa har dock fördelningen med hänsyn till de arbetslösas försörjningsplikt icke undergått större förskjutningar. Nyssnämnda år utgjorde antalet familjeförsörjare 55.9 % av samtliga hjälpsökande arbetslösa. Proportionen förändrades sedan något, så att den för år 1933 sjönk till 49.9 %. Den inträdda förbättringen på arbetsmarknaden har emellertid ånyo stegrat de försörjningspliktigas relativa antal, som år 1934 utgjorde 51.2 % och under

den hittills förflutna delen av 1935 utgjort 55.3 %, ett förhållande, som åtminstone delvis torde förklaras av att de ogifta lättare kunna genom förflyttning till annan ort erhålla arbetsanställning.

Arbetslöshetens omfattning inom de olika delarna av landet belyses av tab. 12, i vilken antalet hjälpsökande arbetslösa satts i relation till folkmängden.

Tab. 12. Arbetslöshetens geografiska utbredning, uttryckt i antal hjälpsökande arbetslösa per 1,000 invånare inom olika län.

Det torde till att börja med förtjäna framhållas, att arbetslösheten, som i början av år 1933 motsvarade 2.9 % av landets befolkning (29 arbetslösa per

1,000 invånare), sedermera gått tillbaka, så att den i oktober 1935 utgjorde

0.75 %. För oktober 1933 och 1934 voro motsvarande procentsatser 2.7 och 1.4.

Under år 1933 noterades den största relativa arbetslösheten inom de norrländska länen, varest dock läget, i viss mån även för Västernorrlands län, sedermera påtagligt förbättrats. Denna förbättring har fortgått under år 1935, så att numera den högsta relativa arbetslösheten är tillfinnandes i Göteborgs

oell Bohus län (utom Göteborgs stad) samt i Västernorrlands och Blekinge län. Arbetslösheten i Norrbottens län, som i oktober 1933 uppgick till 5.7 °/°, hade 1934 minskat till 2.4 % och 1935 till 1.3 %. Bör detta län har sålunda arbetslösheten på två år sjunkit med mer än s/4. Jämväl för Västerbottens län, som dock städse visat en i förhållande till andra norrländska län låg arbetslöshet, har tillbakagången varit synnerligen markerad. Inom Västernorrlands län är arbetslösheten alltjämt omfattande -— länet uppvisar de högsta absoluta siffrorna. Den utgjorde i oktober innevarande år 2.1 % av befolkningen, en i och för sig betydande siffra, som dock väsentligt understiger den arbetslöshet, som var för handen vid samma tid 1933, eller 6.1 °/°. Inom Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), varest arbetslösheten i oktober 1933 uppgick till 4 %, hade den i oktober innevarande år sjunkit till 2.3 °/°, och för Blekinge län voro motsvarande siffror 4.1 % och 1.8 %.

I landets tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö, uppgick antalet arbetslösa den 31 oktober 1934 till 13,046 och den 31 oktober 1935 till 7,173, motsvarande 1.4 % respektive 0.8 % av befolkningen i dessa städer, d. v. s. vid båda tillfällena lika med riksmedeltalet. I återstående delar av landet uppgick totalantalet arbetslösa den 31 oktober 1935 till 39,872. Av detta antal belöpte sig på Blekinge, Göteborgs och Bohus (utom Göteborgs stad), Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län sammanlagt 22,623 arbetslösa. Ehuru på detta område är inrymd endast 26.4 % av den del av befolkningen, som icke bor i Stockholm, Göteborg och Malmö, omfattar detsamma 56.7 % av de hjälpsökande arbetslösa.

Genom brev den 12 juli 1935 har Kungl. Majit uppdragit åt kommissionen att med ledning av från arbetslöshetskommittéerna inhämtade uppgifter, avseende den 31 juli 1935, verkställa utredning angående samtliga de anmälda arbetslösas ålder, yrke och organisationstillhörighet, arbetslöshetsperiodens längd, arbetsförhet inom eget yrke och inom grovarbete, tidpunkten för vederbörande hjälpsökandes inflyttning till vistelsekommunen ävensom den form, vari hjälp lämnats. Tillika har Kungl. Majit föreskrivit, att kommissionen beträffande ett representativt urval av orter skall åvägabringa utredning jämväl angående orsaken till de hjälpsökandes arbetslöshet. För denna utredning kommer särskild redogörelse att överlämnas till Kungl. Maj :t. De resultat, som redan nu föreligga beträffande vissa ålders- och yrkesförhållanden, ingå dock i efterföljande framställning, varjämte i bilaga 6 lämnas en sammanställning rörande förhållandena i Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

Den under åren 1934—1935 inträffade minskningen i arbetslöshetens omfattning har naturligen utövat visst inflytande på arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning. Förskjutningarna belysas i en jämförelse mellan resultaten av den 30 november 1933, 31 oktober 1934 och 31 juli 1935 företagna åldersundersökningar rörande de hjälpsökande arbetslösa. Vissa huvudresultat av dessa undersökningar äro sammanförda i tab. 13. Vid jämförelse dem

emellan bör beaktas, att 1935 års undersökning är utförd under annan årstid än de föregående, vilket kan tänkas ha påverkat resultatet.

Tab. 13. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper. so/n 1933, 31/io 1934 och sl/7 1935. Procenttal.

Enligt uppgifterna per den 30 november 1933 befann sig största antalet hjälpsökande i åldern 31—40 år, medan antalet i åldersgruppen 21—25 år, oaktat denna omfattar endast fem år, var obetydligt lägre. En viss skillnad gjorde sig märkbar mellan landsbygd och städer, i det att å landsbygden antalet i åldern 21—25 år var något större än i åldern 31—40 år, under det att i städerna förhållandet var omvänt. Genomgående befunnos de yngre årsklasserna å landsbygden vara talrikare representerade än i städerna. Ett uttryck härför var, att å landsbygden 36.3 % av samtliga arbetslösa befunno sig i åldern 16—25 år, medan motsvarande procenttal för städerna var 28.9. I genomsnitt för hela landet kom 33.7 % av samtliga hjälpsökande arbetslösa på sistnämnda årsklasser.

Den 30 november 1933 rapporterades i hela landet omkring 170,000 arbetslösa och den 31 oktober 1934 84,000 samt den 31 juli 1935 43,000. Under de tjugu månader, som ligga mellan den förstnämnda och den sistnämnda undersökningen, har den totala arbetslösheten sjunkit med 127,000. Det visar sig, att dan inträffade sänkningen i främsta rummet kommit de yngre åldersklasserna tillgodo. Sålunda har antalet arbetslösa i åldrarna under 30 år relativt sett gått tillbaka hastigare än i de högre åldersklasserna. Detta har medfört, att antalet arbetslösa i åldern 16—30 år numera utgör en mindre del av totalantalet än tidigare, vilket särskilt framträder ifråga örn städerna. För landsbygden äro förskjutningarna väsentligt mindre.

Det kan förtjäna noteras, att åldersgruppen 21—25 år, som vid undersökningen den 30 november 1933 utgjorde en relativt sett större andel av total-

17 Tab. 14. Ungdomsarbetslöshetens omfattning i relation till hela autalet hjälpsökande arbetslösa. Juni 1934—oktober 1935.

antalet hjälpsökande än åldersgrupp 26—30 år, sedermera nedgått i betydelse, så att dessa båda åldersgrupper numera utgöra ungefär lika stor andel av totalantalet. Denna utveckling har emellertid icke ägt rum likformigt i städerna och på landsbygden. Åldersgruppen 21—25 år, som tidigare även i städerna varit av större omfattning än åldersgruppen 26—30 år, har nu för städernas vidkommande sjunkit, så att densamma den 31 juli 1935 utgjorde endast 12.3 % av totalantalet mot 15.0 % för grupp 26—30 år. På landsbygden intager alltjämt åldersgrupp 21—25 år ett större utrymme än åldersgrupp 26—30. Åldersgruppen 31—-40 år omfattar fortfarande högsta antalet arbetslösa.

Totalantalet hjälpsökande arbetslösa i åldern 16—25 år, som den 30 november 1933 uppgick till omkring 57,400, hade den 31 juli 1935 sjunkit till 10,600; samtidigt hade denna grupps relativa storlek gått tillbaka från 33.7 till 24.9 %. Antalet hjälpsökande arbetslösa i detta åldersavsnitt har för städernas vidkommande sjunkit synnerligen kraftigt -— från 28.9 till 16.1 % medan tillbakagången på landsbygden varit svagare -—- från 36.3 till 29.6 % av hela antalet hjälpsökande.

Vad beträffar den speciella ungdomsarbetslösheten, d. v. s. arbetslösheten i åldersavsnittet 16—21 år, meddelas i tab. 14 vissa uppgifter. Åv det ovanstående framgår redan, att arbetslösheten bland ungdomen gått förhållandevis starkt tillbaka. Medan det enligt åldersundersökningen den 30 november 1933

Bihang till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

lanns omkring 29,300 hjälpsökande arbetslösa i dessa åldersklasser, hade antalet ett halvår senare (juni 1934) sjunkit till 13,000 och i september 1935 till 3,800, d. v. s. till något mer än Vs av vad det var två år tidigare. Sommaren 1934 karakteriserades, såsom framgår av tabellen, av en fortgående förbättring, men i oktober inträdde ett omslag, i det att arbetslösheten bland de unga åter steg. Denna gång var stegringen anmärkningsvärt hög och uppgick till 29.2 %. En jämförelse med förloppet under 1935 visar emellertid, att efter en period av starkt vikande ungdomsarbetslöshet siffrorna för oktober detta år förete samma relativa stegring som för oktober 1934. Till någon del torde förklaringen härtill vara att finna däri, att arbetslösa ungdomar under höstmånaderna anmäla sig arbetslösa i större utsträckning än på sommaren, då de ökade arbetstillfällena giva föräldrarna bättre möjligheter att utan det allmännas hjälp draga försorg om ungdomen, vartill kommer att ett betydande antal av dem, som under månaden avslutat sin värnpliktstjänstgöring, icke omedelbart erhålla anställning på arbetsmarknaden.

De meddelade uppgifterna rörande ungdomsarbetslösheten giva vidare vid handen, att densamma i likhet med tidigare är väsentligen lokaliserad till landsbygden.

Arbetslöshetens utveckling under senaste kris tar sig jämväl uttryck i vissa förskjutningar i de arbetslösas yrkesfördelning. Under åren närmast före krisen var arbetslösheten väsentligen ett grovarbetareproblem. Sålunda utgjorde enligt kommissionens yrkesuppgifter rörande de hjälpsökande arbetslösa gruppen VI (omfattande arbete, ej hänförligt till annan grupp, inbegripet grov- och diversearbete, ej hänförligt till visst yrke) år 1928 42 % och år 1929 45 % av samtliga hjälpsökande. Under krisen minskades denna proportion. De försämrade sysselsättningsmöjligheterna medförde, att yrkeskunniga arbetare i större utsträckning än tidigare blevo utan arbete. Arbetslösheten inom skogsbruket ökades, såsom ovan vidrörts, till följd av de under vintern 1931— 1932 och i viss mån även 1932—1933 mindre omfattande avverkningarna, främst i de norrländska länen. För vintern 1933—1934 och framförallt 1934 —1935 visade skogsbruket åter en relativt sett mindre arbetslöshet än de närmast föregående åren. Det förbättrade läget å arbetsmarknaden under år 1934 återspeglas i att antalet hjälpsökande inom yrkesgrupp VI relativt sett åter stigit. Medan antalet i oktober 1933 utgjorde 30.4 % av samtliga, steg det år 1934 successivt och uppgick i oktober månad samma år till 33.5 %.

För år 1935 föreliggande uppgifter ansluta sig till den från årets början gällande förändrade yrkesfördelning, som fastställts av socialstyrelsen. På grund härav är kommissionens yrkesfördelning numera icke direkt jämförbar med föregående års annat än vid sammanslagning av ett flertal huvudgrupper, så som skett i tab. 15. Såsom ovan vidrörts, ha arbetslöshetskommittéerna även anmodats att vid yrkesklassificeringen, så långt sig göra låter, hänföra grovarbetare till den näringsgren, inom vilken de finna sin utkomst. Härigenom har t. ex. en grovarbetare inom verkstadsindustrien, som tidigare ofta nog hänförts till grupp VI, blivit överförd till metallindustrien. Yrkesgrupp VI,

som tidigare förutom grov- och diversearbetare i sig rymt även arbetslös ungdom utan yrkestillhörighet, motsvaras enligt den nu gällande yrkesfördelningen av grupperna tillfällighets- och diversearbetare samt ungdom utan särskildutbildning. Dessa båda grupper, vilka nu redovisas som »arbete, ej hänförligt till annan grupp», utgjorde i oktober 1935 33.6 % av totalantalet arbetslösa. I betraktande av att, som nyss nämnts, en del arbetslösa, tidigare redovisade som grovarbetare, överförts till andra yrkesgrupper, synes det alltså påtagligt,

Tat). 15. De hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning på olika yrkesgrupper

1929—1935. Oktober månad.

att arbetslösheten alltmer tenderar till att åter bliva ett problem för den mindre kvalificerade arbetskraften. Goda arbetare synas för närvarande, dock med undantag för vissa orter, icke ha allt för stora svårigheter att erhålla arbetsanställning, och i fråga örn fullt yrkeskunniga har på vissa områden tydlig brist förelegat.

Även under år 1935 noteras i likhet med föregående år inom samtliga yrken en markerad nedgång i arbetslösheten. Särskilt stark har denna nedgång varit inom byggnadsindustrien, trävaruindustrien, malmbrytning och metallindustri, landtransport samt ungdom utan särskild utbildning. En svagare tillbakagång än den genomsnittliga uppvisar, såsom redan nämnts, tillfällighets- och diversearbetaregruppen samt jord- och stenindustrien. För jordbrukets och skogsbrukets arbetslöshetsförhållanden är ovan redogjort. Arbetslösheten inom yrkesgruppen jord- och stenindustri har visserligen företett sänkning, men saväl under innevarande som nästföregående år väsentligt mindre än den genomsnittliga. Medan sålunda denna yrkesgrupp i oktober 1933 utgjorde 7.6 % av samtliga hjälpsökande arbetslösa, hade gruppens relativa storlek ett år senare vuxit till 10.1 % och utgjorde i oktober 1935 icke mindre än 13.0 %; bela antalet

20 Tab. IG. De hjälpsökande arbetslösa fördelade på yrkesgrupper år 1935.

hjälpsökande inom yrkesgruppen ifråga hade under denna tid sjunkit från 12,523 till 6,118. I någon mån är denna förhållandevis omfattande arbetslöshet att tillskriva läget inom glasindustrien. Den viktigaste orsaken är emellertid det svåra läget inom stenindustrien, vilket är särskilt framträdande inom Blekinge samt Göteborgs och Bohus län. För att närmare belysa utvecklingen inom stenindustrien meddelas i tab. 17 vissa uppgifter rörande arbetslöshetens omfattning inom bl. a. de kommuner i nyssnämnda båda län, inom vilka stenindustrien är att anse såsom huvudsaklig försörjningskälla för befolkningen.

Ehuruväl läget inom trävaruindustrien undergått en avsevärd förbättring under år 1935, är dock läget inom denna industri för Västernorrlands läns vidkommande alltjämt synnerligen bekymmersamt. Då på grund härav Västernorrlands läns sågverksdistrikt i arbetslöshetshänseende äro jämförbara med stendistrikten i Blekinge och Bohuslän, äro i tab. 17 intagna motsvarande uppgifter för dessa sågverksdistrikt och inom desamma hjälpsökande arbetslösa. Berörda kommuner äro förtecknade i bilaga 2.

21 Tab. 17. Antalet hjälpsökande arbetslösa inom stendistrikten i Blekinge och Göteborgs och Bohus län samt sågverksdistrikten 1 Västernorrlands län. Årsmedeltal.

Det svåra läget inom stendistrikten gav sig tillkänna redan år 1930, ehuru arbetslösheten detta år dock var av förhållandevis ringa omfattning. Under 1931 inträdde en hastig försämring, och arbetslösheten mångdubblades. Sedermera fortsatte arbetslösheten att stiga fram till 1934, då en mindre tillbakagång inträffade. För innevarande år ha siffrorna gått ned ytterligare men, såsom ovan framhållits, icke närmelsevis i samma proportion som för landet i dess helhet.

Utvecklingen inom sågverksindustrien i Västernorrlands län har i stort sett varit enahanda. I tab. 17 ha arbetslöshetssiffrorna för stendistrikten och sågverksdistrikten satts i relation till totala antalet hjälpsökande i riket för vart och ett av åren 1930—1935. För sågverkskommunerna ha vidare angivits icke blott de under trävaru- och pappersindustri rapporterade utan även diversearbetare, enär det övervägande flertalet sådana arbetare i dessa kommuner hava sin sysselsättning inom trävaruindustrien.

Sammanställningen illustrerar, att den under innevarande år inträffade förbättringen i väsentligt mindre utsträckning kommit dessa sten- och sågverksdistrikt tillgodo än riket i övrigt. I dessa distrikt, vilkas befolkning uppgår till sammanlagt 206,069 personer (den 1 januari 1935) och sålunda omfattar endast 3.3 % av hela landets, har innevarande år antalet arbetslösa i genomsnitt uppgått till 16.1 % av samtliga hjälpsökande.

Det svåra läget i dessa kommuner har medfört, att kommissionen här ansett sig böra meddela hjälp åt de arbetslösa i förhållandevis stor utsträckning. I efterföljande tab. 18 lämnas en sammanställning i fråga örn den del av statsverkets andel i arbetslöshetshjälpen, som i form av arbetslöner och understöd kommit de arbetslösa direkt till godo. Häri ingå sålunda ej kostna-

' Medeltal för januari—oktober.

ii

der för materiel och arbetsledning vid reservarbeten, central administration etc. och ej heller kommunernas bidrag.

Tan. 18. Statsverkets kostnader för arbetslöner vid statliga reservarbeten samt för statsbidrag till arbetslöner vid statskommunala reservarbeten oell kontnntunderstödsverksamliet inom stendistrikten i Blekinge och Göteborgs och Bohus län samt såg» verksdistrikten i Västernorrlands län. 1930—1934. Kronor.

Kostnaderna ha som synes år för år stegrats och uppgingo under 1934 för samtliga tre distrikten till icke mindre än 11,012,271 kronor.

Då en väsentlig del av den statliga arbetslöshetshjälpen utgått i form av hänvisning till statligt reservarbete, torde den enskilda arbetarens inkomster härav kunna vara av ett visst intresse. I tab. 19 ha sammanställts uppgifter rörande de från ifrågavarande kommuner hänvisade statliga reservarbetarnas avlöningar under år 1934 jämte uppgift på den tid, under vilken arbetslöshetshjälp i denna form i medeltal utgått till den enskilde individen. I ta,b. 19 lämnas vidare uppgifter angående den statliga arbetslöshetshjälpen per hjälpsökande arbetslös, per invånare och per skattekrona i stendistrikten och ifrågavarande sågverksdistrikt, ävensom motsvarande uppgifter för riket i dess helhet.

Såsom framgår av tabellen ha Bohusläns stenkommuner, med en medelarbetslöshet under året av 5,166 anmälda hjälpsökande (se tab. 17), haft 3,328 av dessa hänvisade till statligt reservarbete under i medeltal 5 2/3 månader, varvid medelförtjänsten utgjort 5:11 kronor per dag. Stenkommunerna i Blekinge lia av 3,027 arbetslösa haft 2,114 i statligt reservarbete med en inkomst a\ 4: 08 kronor per dag under 63/4 månader. För Västernorrlands läns såg-

23 Tab. 19. Arbetslöner rid statliga reservarbeten oell statsverkets kostnader för arbetslöner vid statliga och slatskomninnala reservarbeten och dagunderslöd till arbetslösa från stendistrikten i »lellinge och Göteborgs och Bolins län samt sågverksdistrikten i Västernorrlands län ävensom i hela riket. 1934.

verkskommuner äro motsvarande siffror: på 6,551 arbetslösa 2,465 statliga reservarbetare med en inkomst av 5: 25 kronor per dag under 4 månader. För samtliga statliga reservarbetare utgjorde medelarbetstiden 42/3 månader och medelinkomsten 4: 60 kronor per dag; för familjeförsörjare utgick dessutom i vissa fall ortstillägg. Beaktas bör, att dessa uppgifter avse samtliga statliga reservarbetare från respektive områden och att såväl medeldagsförtjänster som medelarbetstider röna en viss inverkan av att ett icke ringa antal hjälpsökande stanna endast en kort tid på arbetsplatsen.

Kommissionen anser sig alltjämt icke kunna bedöma stenindustriens och sågverksindustriens framtidsmöjligheter men av erfarenheterna under senare år kan dock dragas den slutsatsen, att ett betydande antal stenindustriarbetare och ett ej ringa antal sågverksarbetare näppeligen torde kunna vinna anställning i sitt gamla yrke. Redan i sin framställning till Kungl. Maj:t den 30 november 1934 uttalade kommissionen, att den alltid ansett sin uppgift väsentligt begränsad till att vid allmän eller mera speciell konjunkturarbetslöshet hjälpa de arbetslösa under den svåra perioden. Bleve arbetslösheten inom viss industri permanent, borde kommissionen därför icke genom sin hjälpverksamhet bidraga till att inom respektive orter kvarhalla arbetskraft, som uppenbarligen ej där kunde ha utsikter till självförsörjning, hamma uppfattning torde ha legat till grund för Kungl. Maj:ts pa initiativ av statsrådet och chefen för socialdepartementet vidtagna åtgärd att åt särskilda sakkunniga uppdraga utredningar av vissa med arbetslösheten sammanhängande förhållanden i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län. I bilaga 6 återfinnas några från arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935 erhållna uppgifter rörande de arbetslösas ålders- och yrkesförhållanden i nyssnämnda län.

24 Arbetslösheten bland kvinnorna har även under år 1935 nedgått förhållandevis hastigare än för männen. Medan i januari 472 kvinnor voro rapporterade arbetslösa, hade antalet i oktober sjunkit till 133.

Jämlikt beslut av statsmakterna gälla från den 1 juli 1934 vissa särskilda bestämmelser rörande icke hemortsberättigade hjälpsökande.

Tab. 20. Rapporterade hjälpsökande icke hemortsberättigade arbetslösa, som uppehållit sig minst nio månader i vistelsekommunen och därstädes innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet.

Av tab. 20 framgår, att antalet i hela landet hjälpsökande dylika arbetslösa är anmärkningsvärt litet; det motsvarar mindre än 1 % av hela antalet arbetslösa. Största delen förekommer i de större städerna. En orsak till det anmärkningsvärt ringa antalet anmälda torde vara, att många arbetslöshetskommittéer hänvisa dessa arbetslösa till fattigvården, ävensom att den icke hemortsberättigade arbetslöse, med kännedom örn de tidigare svårigheterna att erhålla arbetslöshetshjälp, mången gång direkt anhåller örn fattigvård utan att dessförinnan efterhöra möjligheterna till arbetslöshetshjälp.

25 II. Översikt över hjälpverksamheten under är 1935.

1. Arbetslinjen.

Enligt de av statsmakterna år 1933 fastställda reglerna rörande hjälpverksamheten för arbetslösa skulle den under kommissionens ledning bedrivna verksamheten inriktas på att så långt ske kunde bereda arbete at- största möjliga antal arbetslösa, varvid statskommunala reservarbeten företrädesvis borde anordnas. Dessa bestämmelser äro alltjämt gällande, men riksdagen har sedermera vid olika tillfällen uttalat, att en viss försiktighet borde iakttagas vid igångsättandet av mera omfattande statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunde anpassas efter arbetslöshetens växlande omfattning, och att stadgandet örn företrädesrätt för de statskommunala reservarbetena borde så tolkas, att hjälpverksamhetens ändamålsenlighet icke äventyrades. Riksdagen förutsatte, att särskilt materialkrävande statskommunala reservarbeten, där så utan eftersättande av behöriga arbetslöshetssynpunkter kunde ske, i görligaste mån undvekes. Vid disponerandet av de medel, riksdagen beviljat till reservarbeten, ägde kommissionen möjlighet att inom ramen av gällande bestämmelser företaga den avvägning mellan statliga och statskommunala reservarbeten, som påkallades av arbetslöshetssituationen och utvecklingen å arbetsmarknaden. Kommissionen hade enligt vedertagna principer vid urvalet av arbetsobjekt und-

Tab. 81. Kostnaderna för kontraherade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten. Januari 1984—oktober 1935.

*, Därav 1,227,000 kronor i form av aktier i Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag. * Häri ingår arbetet >Malö strömman med 3,846,000 kronor.

’ finni ma januari—oktober.

vikit att såsom reservarbeten anordna arbeten av beskaffenhet att böra under den närmaste framtiden utföras å öppna marknaden, och riksdagen vore övertygad örn att kommissionen alltjämt tillsåge, att urvalet av såväl statliga som statskommunala reservarbeten skedde i enlighet härmed. Riksdagen hade vidare endast med viss tvekan funnit gällande bestämmelser ifråga om statskommunala reservarbeten i vägstyrelses regi kunna bibehållas, varvid riksdagen utgått ifrån, att kommissionen, med beaktande av vad riksdagen i övrigt härom uttalat, vakade över att dessa arbeten uppfyllde de krav, som ur arbetslÖshetssynpunkt kunde ställas på dessa.

Till kommissionens förfogande stående arbetsobjekt ha under 1935 varit av den omfattning, att de möjliggjort hjälpverksamhetens bedrivande i nära anslutning till nyssnämnda regler, varigenom — såsom längre fram skall visas — kontantunderstödsverksamhet behövt ifrågakomma endast i förhållandevis begränsad omfattning.

a. Statliga reservarbeten.

Under år 1934 kontraherade kommissionen statliga reservarbeten för en summa av 49.4 milj. kronor, varav ersättningarna från uppdragsgivarna ut-

Tab. 22. Kostnaderna för kontraherade eller i annan ordning' till utförande antagna statliga reserrarbeten, fördelade länsvis. November 1934—oktober 1935.

Län

Stockholms stad........

Stockholms ..........

Uppsala............

Södermanlands.........

Östergötlands..........

Jönköpings ...........

Kronobergs...........

Kalmar............

Gotlands............ .

Blekinge............

Kristianstads..........

Malmöhus...........

Hallands............

Göteborgs stad.........

Göteborgs och Bohus län i övrigt Alvsborgs ...........

Skaraborgs........■ . .

Värmlands...........

Örebro.............

Västmanlands.........

Kopparbergs..........

Gävleborgs ...........

Västernorrlands.........

Jämtlands...........

Västerbottens..........

Norrbottens..........

Summa 28,312,870 3,852,837

1 Därav 1,227,000 kronor i form av aktier i Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag.

gjorde 5.4 milj. kronor. Den nyanskaffning, som kommissionen innevarande år bedrivit ifråga örn arbetsobjekt till de statliga reservarbetena, belyses av tab. 21. Under månaderna januari—oktober innevarande år ha sålunda arbeten för 23.9 milj. kronor anskaffats. Av kommissionen har sedan den 1 juli 1933 intill utgången av oktober 1935 för utförande såsom statliga reservarbeten antagits arbeten med en beräknad kostnad av i det närmaste 103 milj. kronor. Under 1935 lia hittills 79 nya arbetsföretag startats och 57 färdigställts. I tab. 22 meddelas uppgifter rörande fördelningen med hänsyn till län av under tiden november 1934—oktober 1935 antagna arbeten.

Det är vid anskaffandet av arbetsobjekt enligt sakens natur icke alltid möjligt att i den omfattning, som skulle ha kunnat vara önskvärd, förlägga de statliga reservarbetena till de delar av landet, inom vilka arbetslösheten varit särskilt omfattande. Emellertid framgar av tabellen, att i sådana län som Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands, inom vilka län omfattande arbetslöshet varit rådande, betydande engagement träffats. Inom Göteborgs och Bohus län kommer, på grund av Kungl. Maj :ts uppdrag, att av kommissionen utföras ett större arbete, upprensning av Malö strömmar, kostnadsberäknat till 3.85 milj. kronor.

Enligt verkställd beräkning per den 31 oktober 1935 uppgick värdet av icke utförda delar av de statliga reservarbetena till ett belopp av ungefär 69 milj. kronor.

Vid de statliga reservarbetena sysselsattes i oktober 1934 23,639 arbetslösa. I samband med vinterns inträde minskades arbetsstyrkan något men höll sig under de egentliga vintermånaderna vid omkring 19,000 man, för att efter en obetydlig ökning under juni innevarande år i samband med dagun-

Tab. 23. Antal arbetslösa sysselsatta vid statliga reservarbeten (enligt månadsrapporterna). November 1934—oktober 1935.

28 Tab. 24. Statliga reservarbetare (enligt arbetsplatsernas styrkebesked), fördelade med hänsyn till arbetsplatsens belägenhet i förhållande till hänvisningslän. "/» 1085.

derstödsverksamhetens inskränkning, varom mera här nedan, successivt sjunka, så att densamma vid oktober månads utgång utgjorde omkring 13,000 man. Antalet reservarbetare vid de statliga reservarbetena under tiden november 1934—oktober 1935 framgår av tab. 23.

Den förbättring, som arbetsmarknadsläget även innevarande år undergått, har medfört, att kommissionen, såsom framgår av tab. 21, under året kunnat begränsa arbetsanskaffningen. Anordnandet av statliga reservarbeten i den omfattning, som skett innevarande år, har främst syftat till att möjliggöra en minskning av kontantunderstödsverksamheten. Detta har medfört, att platserna vid de statliga reservarbetena tilldelats städerna i större utsträckning än förr. Medan vid ingången av år 1935 antalet reservarbetare från städerna uppgick till 5,173 och från landsbygden till 14,017, hade motsvarande antal * *

1 På arbetsplatser inom Stockholms län.

* På arbetsplats inom Älvsborgs län.

den sista oktober sjunkit för städernas vidkommande till 4,240 och för landsbygdens till 9,080. Antalet från landsbygden hänvisade har sålunda i likhet med under fjolåret gått kraftigt tillbaka, medan detsamma för städerna företer endast en obetydlig sänkning. Trots de påpekade förskjutningarna mellan stad och land dominerar dock alltjämt landsbygden, varifrån 2/3 av samtliga statliga reservarbetare hänvisats.

Såsom redan nämnts har kommissionen sökt att i möjligaste mån förlägga de statliga reservarbetena med hänsyn till förekomsten av arbetslöshet. Det har härigenom varit möjligt att vid dessa arbeten i förhållandevis stor utsträckning bereda sysselsättning åt arbetslösa i närheten av hemorten.

Antalet dagkolonister utgjorde enligt uppgifterna per den 30 september 1935 28.8 % av samtliga i de statliga reservarbetena sysselsatta (motsvarande uppgift för 1934 var 35.7 %). Såsom framgår av tab. 24 har det varit möjligt

Tab. 25. Antalet från olika län vid statliga reservarbeteu sysselsatta (enligt månadsrappnrt.erna). Oktober 1031—oktober 1985.

att bereda i genomsnitt 65 % (1934 72 %) av de statliga reservarbetarna arbete inom hänvisningslänet. Beträffande län med stor arbetslöshet har det i fråga örn Blekinge och Västernorrlands län varit möjligt sysselsätta tre fjärdedelar eller mera av de statliga reservarbetarna inom länet.

I tab. 24 lämnade uppgifter angående antalet statliga reservarbetare grunda sig på arbetsplatsernas styrkebesked till kommissionen. Då dessa avse ställningen vid varje veckas slut — sålunda endast i undantagsfall den sista dagen i månaden — och då kommittéerna erhålla kännedom örn reservarbetares avgång först någon tid efter det att densamma ägt rum, kunna uppgifterna i kommittéernas månadsrapporter avvika från styrkebeskedens.

Fördelningen av de statliga reservarbetarna med hänsyn till det län, varifrån hänvisning skett, framgår av tab. 25.

Antalet reservarbetare från de olika länen har förhållandevis jämnt varierat med den totala arbetsstyrkans växlingar. Undantag härifrån utgöra de största städerna, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Den ökning, som här ägt rum under året samtidigt med att arbetsstyrkan i sin helhet minskats, sammanhänger med kommissionens strävan att i anslutning till statsmakternas direktiv i största möjliga utsträckning bereda hjälp genom arbete i stället för genom dagunderstöd.

Den förändring, som arbetslöshetsklientelet i åldershänseende undergått innevarande år, har medfört ändringar jämväl beträffande reservarbetarnas ålder. Sålunda kan även för dessa noteras en fortskridande förskjutning mot de högre åldersklasserna. Den 31 oktober 1934 utgjorde åldersklasserna 18—25 år 32.9 % av totalantalet och hade den 31 juli 1935 sjunkit till 27.1 %. Det förhållandet, att årets undersökning gjorts vid annan årstid än fjolårets, kan dock tänkas i någon mån ha inverkat på resultatet.

Den under månaderna januari—augusti innevarande år förhållandevis rikliga tillgången på platser vid de statliga reservarbetena har medfört, att kommissionen under denna tid i stor utsträckning kunnat tillgodose efterfrågan

Tab. 26. Statliga reservarbetares fördelning på åldersgrupper so/n 1933, 31/io 1934 och

sl/7 1935.

1 Beträffande avvikelsen från månadsrapportens uppgift, se sid. 83.

31 Tab. 27. Omsättningen av arbetare vid de statliga reservarbetena 1929—1935. Medeltal.

härpå. Under våren och sommaren har det sålunda varit möjligt att bifalla flertalet av de ansökningar örn platser, som inkommit till kommissionen. Tillströmningen till och avgången från de statliga reservarbetena har varit förhållandevis stor under denna tid. Detta belyses närmare i tab. 27.

Omsättningen vid de statliga reservarbetena mätes av summan nykomna och avgångna i medeltal per vecka i procent av arbetsstyrkan. Den maximala omsättningen, d. v. s. nyrekrytering av hela arbetsstyrkan under en vecka, skulle sålunda betecknas med siffran 200. Det framgår av tab. 27, att omsättningen, som sedan de relativt gynnsamma åren 1929—1930 hållit sig under 10 %, under maj 1935 åter överskridit denna siffra. Omsättningen var även under år 1934 högst under maj månad och uppgick då till 9.7 %. I tabellen redovisas även orsakerna till reservarbetarnas avgång. Under sommarmånaderna dominera de med »arbete i öppna marknaden» och »egen begäran» betecknade orsakerna. Avgång på egen begäran torde i verkligheten ofta bero på att vederbörande erhållit arbete men ej meddelat platsledningen härom. Under 1935 har i större utsträckning än nästföregående år hemsändning förekommit på grund av kommissionens beslut. Orsakerna till dessa hemsändningar äro att söka i ett till följd av arbetslöshetens nedgång minskat hjälpbehov, i olika arbetsföretags avslutande och i vissa av kommissionen vidtagna, tidigare berörda åtgärder, sammanhängande med förhållandena på skogs- och jordbruksarbetsmarknaden.

De statliga reservarbetarnas yrkestillhörighet belyses av den undersökning

32 Tab. 28. Statliga reservarbetares fördelning på yrkesgrupper den sl/i 1036.

Jordbruk ................

Skogshushållning.............

Ingenjörsarbete och arbetsledning.....

Malmbrytning.......

Metallindustri.......

Stenindustri........

Glasindustri........

Annan jord- och stenindustri

Sågverksindustri......

Annan trävaruindustri ....

Pappersindustri.......

Grafisk industri.......

Livsmedelsindustri.....

Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri . . . .

Kemisk-teknisä industri..........

Väg- oeh anläggningsarbetare.......

Annan byggnadsverksamhet........

Kraft- och värmeproduktion...... . .

Sjöfart och fiske.............

Handelsarbetare.............

Kontorister m. fl..............

Hotell- och restaurangrörelse........

Landtransport..............

Allmän tjänst och fria yrken.......

Hus igt arbete (gårdskarlar m. fl.).....

Tillfällighets- och diversearbetare.....

Ungdom utan särskild utbildning.....

Samtliga yrkesgrupper

härom, som den 31 juli 1935 verkställts av kommissionen. Huvudresultaten äro sammanfattade i tab. 28.

Den yrkesindelning, som av kommissionen tillämpats vid innevarande års undersökning (se sid. 82), avviker så väsentligt från den som kommit till användning vid de föregående, att någon jämförelse icke låter sig göra. Vid bearbetningen av resultaten från undersökningen den 31 juli 1935 har bl. a. stor vikt lagts vid att alla arbetare med yrkestillhörighet hänförts till resp. yrken. Härigenom har yrkesgruppen tillfällighets- och diversearbetare undergått en betydande minskning, såväl absolut som relativt, och utgör nu endast 23.8 % av hela antalet statliga reservarbetare mot 34 % enligt undersökningen den 31 oktober 1934. I årets undersökning kommer, i olikhet mot tidigare, att redovisas grovarbetare inom vissa yrkesgrupper, men uppgifter härom kunna lämnas först i samband med den fullständiga redogörelse, som längre fram kommer att lämnas till Kungl. Maj :t. Anföras må här, att av arbetslösa väg- och anläggningsarbetare 40.8 % sysselsattes i statligt reservarbete och av stenindustriarbetare 58 °/°. Dessa båda yrkesgrupper representera 7.8 respektive 15.8 % av de statliga reservarbetarna den 31 juli 1935.

1 Häri ingå 187 arkivarbetare.

2 Beträffande avvikelsen från månadsrapportens uppgift, se sid. 88.

33 Tab. 29. De statliga reservarbetenas genomsnittliga kostnad pr 8-timmars dagsverke.

Juni 1934— maj 1935.

Reservarbetenas totalkostnader per dagsverke (inberäknat material, arbetsledning etc.) under årets olika månader framgå av tab. 29. Nettokostnaden motsvarar kommissionens kostnader, sedan uppdragsgivarnas bidrag frånräknats.

Den avsevärda förhöjningen i bruttokostnaden för december 1934 beror bl. a. på det till följd av julpermissionen låga antalet arbetstimmar, som medför att de fasta kostnaderna per dagsverke räknat bliva oproportionerligt höga.

Medeldagsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena under åren 1933— 1935 framgå av tab. 30.

Tab. 30. Medelförtjänster vid de statliga reservarbetena pr 8-timmars dagsverke.

(Specialarbetare ej medräknade.)

Det må erinras om att uppgifterna i tab. 30 uteslutande avse reservarbetarnas kontanta förmåner på arbetsplatsen. Sålunda ingå ej ortstillägg och ej heller de naturaförmåner, såsom fri bostad, läkarvård m. m., som de vid statliga reservarbeten sysselsatta i vissa fall åtnjuta.

På grund av de ändrade grunderna för reservarbetslönerna undergingo medeldagsförtjänsterna under senare hälften av 1933 en höjning. Den per den Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

1 maj 1934 verkställda lönerevisionen, som genomsnittligt medförde en sänkning av reservarbetslönerna, åstadkom att medeldagsförtjänsterna samtidigt sjönko något, men de hade vid årets utgång uppnått i det närmaste samma nivå som nästföregående år. Medeldagsförtjänsterna för olika månader äro emellertid icke utan vidare jämförbara, då medelförtjänstens storlek bl. a. påverkas av den utsträckning, i vilken arbeten utföras på reservarbetsplatser med högre eller lägre reservarbetslön. Under 1934 startades ett stort antal arbetsplatser, belägna i kommuner med förhållandevis låg reservarbetslön.

Grunderna för lönesättningen vid reservarbetena ha under året icke undergått någon förändring.

Hårt skattetyngd kommun kunde före den 1 juli 1935 av kommissionen helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet för ortstillägg åt familjeförsörjare, hänvisad till statligt reservarbete. Genom beslut av 1935 års riksdag kan från nyss nämnda dag statsbidrag, efter högst samma procentsats som för annan hjälpverksamhet inom kommunen, utgå till sådant ortstillägg, utan hänsyn till skattetrycket inom kommunen.

Familjeförsörjare med ortstillägg utgjorde den 30 september 1934 3,201, hänvisade från 140 kommuner, varav 53 åtnjöto statsbidrag till kostnaderna för ortstilläggen. Vid samma tid 1935 voro motsvarande uppgifter 3,484 familjeförsörjare från 113 kommuner, varav 72 åtnjöto statsbidrag.

Kungl. Majit uppdrog genom brev den 20 juni 1935 åt kommissionen att fortsätta de tidigare på Kungl. Majits uppdrag anordnade arkivarbetena, avsedda att motverka arbetslösheten bland kontorister och med dem jämställda. Genom nyssnämnda brev ställde Kungl. Majit ett belopp av 250,000 kronor

Tab. 31. Omfattningen av såsom statliga reservarbeten beviljade arkivarbeten januari

1934—oktober 1935.

1 Summa januari—oktober.

utöver förut beviljade 700,000 kronor till kommissionens förfogande för statliga arkivarbeten. Omfattningen av de av kommissionen beviljade arbetena under tiden februari 1934—oktober 1935 framgår av tab. 31. Till kommissionens förfogande för detta ändamål stående belopp, tillsammans 950,000 kronor, är till större delen disponerat.

Antalet vid arkivarbeten sysselsatta framgår jämväl av uppgifterna i tab. 31. Av de vid utgången av oktober vid dessa arbeten sysselsatta uppgick antalet kvinnor till 41.

De olika statliga reservarbetena tillföra kommunerna betydande skatteunderlag. Enligt de sammandrag av dylika uppgifter för specialarbetare och reservarbetare vid kommissionens arbetsplatser, som verkställts för år 1934, uppgick det sammanlagda beloppet av deklarationspliktiga inkomster till 34,101,758 kronor. Särskilt stora belopp ha tillförts Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.

b. Statskommunala reservarbeten.

Omfattningen av de under åren 1934—1935 bedrivna statskommunala reservarbetena åskådliggöres av efterföljande tab. 32.

Tab. 32. Antal statskommunala reservarbetare och kommuner med arbetslösa, sysselsatta vid statskommunalt reservarbete.

Till följd av arbetslöshetens stegring hade redan i början av 1933 de statskommunala reservarbetena erhållit en förhållandevis stor omfattning. Emellertid uppgick vid denna tid antalet kommuner med rätt att bedriva dylika arbeten till endast något över 200. Då kommissionen i anledning av statsmakternas beslut år 1933 i många fall ansåg sig böra göra medgivande att bedriva kontantunderstödsverksamhet beroende av kommunens egna bemödanden att igångsätta statskommunala reservarbeten, ökades antalet kommuner med rätt att bedriva dylika arbeten väsentligt under slutet av 1933 och första hälften

av 1934. Denna ökning sammanhänger emellertid, vad antalet kommuner beträffar, även med att, sedan vägstyrelse från 1 juli 1933 medgivits rätt att bedriva statskommunalt reservarbete, de kommuner — i regel ett flertal för varje arbete — som tilldelats platser vid sådant arbete, ingå i statistiken. Antalet arbetare, sysselsatta vid de statskommunala reservarbetena, steg emellertid icke i samma proportion som kommunantalet ökades, vilket huvudsakligen torde sammanhänga med nyss påpekade förhållande.

Den statskommunala arbetslinjen har under innevarande år successivt minstat i omfattning frånsett en obetydlig stegring under februari och mars. Denna minskning beror givetvis i första hand på det förbättrade arbetslöshetsläget men till stor del även på de förut berörda åtgärder, avseende inskränkning i eller indragning av tillstånd att bedriva statskommunala reservarbeten, som kommissionen vidtagit på grund av förbättringen på arbetsmarknaden.

Tab. 33. Beräknade kostnader för uuder åren 1934 och 1935 beviljade statskommunala

reservarbeten.

1935 har kommissionen från och med den 1 juli 1934 iakttagit viss återhållsamhet vid prövning av ansökningar örn rätt att igångsätta statskommunala reservarbeten. Detta belyses av tab. 33, i vilken totalkostnaderna för beviljade statskommunala reservarbeten under åren 1934—1935 månadsvis återgivits.

Tab. 33 åskådliggör jämväl omfattningen av såsom statskommunala reservarbeten beviljade allmänna vägar. Under förra hälften av år 1934 representerade de allmänna vägarna omkring 50 % av kostnaderna för samtliga beviljade statskommunala reservarbeten, men därefter ha dessa arbeten icke beviljats i närmelsevis samma stora omfattning som tidigare. Den anmärknings-

1 Summa januari—oktober.

värt höga siffran under augusti 1935 sammanhänger med ett arbete å närmare 1 milj. kronor, som av Kungl. Majit beviljats Mölndals stad.

Kostnaderna för under året beviljade andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar belöpa sig till 8,481,805 kronor. Fördelningen av dessa på arbetskostnader, materialkostnader och sådana kostnader, till vilka statsbidrag icke utgår, framgår av följande sammanställning.

Arbetskostnader .........

Materialkostnader .......

Kostnader utan statsbidrag

...... 5,028,738 kr.

...... 2,870,982 »

...... 582,085 »

Summa 8,481,805 kr.

Det må förtjäna noteras, att enligt tab. 33 arbeten, kostnadsberäknade till 12.4 milj. kronor, beviljats såsom statskommunala reservarbeten innevarande år. Då under tiden V? 1933—31/i2 1934 motsvarande kostnadssumma utgjorde 76.6 milj. kronor, har från 1 juli 1933 intill utgången av oktober 1935 beviljats statskommunala reservarbeten för 89.0 milj. kronor. De delar av beviljade statskommunala reservarbeten, varpå statsbidrag den 31 oktober 1935 icke utbetalats, motsvarade ett belopp av omkring 36 milj. kronor, varav något över 11 milj. kronor för allmänna vägar.

Tab. 34. Statskommunala reserrarbetare, fördelade på städer och landsbygd.

1934—1936.

38 Under perioden juli 1933—oktober 1935 ha kontraherats eller i annan ordning antagits statliga och beviljats statskommunala reservarbeten för sammanlagt 192 milj. kronor.

De statskommunala reservarbetarna utgöras till övervägande del av familjeförsörjare. Vid oktober månads utgång uppgingo sålunda av de 6,626 statskommunala reservarbetarna familjeförsörjarna till icke mindre än 5,383, medan 1,243 voro rapporterade som saknande försörjningsplikt.

Den statskommunala arbetslinjen har under året anlitats i ungefär samma proportion för städer och landsbygd. Dock företer landsbygdens andel tendens till stegring och städernas till sänkning.

Den statskommunala arbetslinjens omfattning i olika delar av landet framhår av den i tab. 35 lämnade sammanställningen.

Tab. 35. Antalet från olika län rid statskommunala reservarbeten sysselsatta år 1935.

39 Tab. 36. Statskommunala reservarbetares fördelning på åldersgrupper so/n 1933,

sl/io 1934 och S1A 1933.

Tab. 37. Statskommunala reservarbetares fördelning på yrkesgrupper den sl/7 1935.

1 Beträffande avvikelsen frän månadsrapportcns uppgift, Be sid. 83.

40 Den minskning antalet statskommunala reservarbetare undergått är ingalunda jämnt fördelad mellan olika landsändar. Så har antalet i Stockholms stad samt Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län minskats förhållandevis obetydligt, medan högst avsevärda minskningar förekommit inom Gotlands, Kristianstads och Västmanlands län.

_ I likhet med vad ovan noterats beträffande de statliga reservarbetarna, ha vissa förskjutningar i åldershänseende förekommit, så att de högre åldrarna nu äro talrikare företrädda. Saväl absolut som relativt har antalet ungdomar vid de statskommunala reservarbetena nedgått, något som torde sammanhänga med att ungdomen, framförallt i städerna, i den mån den icke funnit sysselsättning på arbetsmarknaden, beretts hjälp genom hänvisning till kurser eller genom sysselsättning vid arbetsläger och ungdomsreservarbeten. Det förhållandet, att årets åldersundersökning verkställts under annan årstid än de båda föregående, torde dock mana till viss försiktighet vid jämförelse mellan de i tab. 36 införda resultaten.

De statskommunala reservarbetarnas yrkestillhörighet återgives i tab. 37, i vilken uppgifter från yrkesundersökningen den 31 juli 1935 sammanställts. I fråga örn dessa uppgifters jämförbarhet med tidigare gäller vad här ovan sagts beträffande de statliga reservarbetarnas yrkesgruppering. Tillfällighetsoch diversearbetare och sågverksindustri representera 22.1, resp. 11.4 % av hela antalet statskommunala reservarbetare j väg- och anläggningsarbetare utgöra 9.5 %.

Vedel dagsfört jän stern a vid de statskommunala reservarbetena äro för åren 1933—1935 angivna i tab. 38.

Tab. 38. Medelförtjänster rid de statskomniiuiala reserrarbetena per 8-timinars dagsverke. (Specialarbetare ej medräknade.)

Månad

Januari . . . Februari . . Mars ....

kr

kr

kr

5.32 April . Maj . . Jani .

5.59 Juli . . Augusti . September

5.69 Oktober . November December

Dessa medelförtjänster ligga icke obetydligt högre än de vid de statliga reservarbetena. Detta förhållande sammanhänger med att de statskommunala reservarbetena i väsentligt större utsträckning än de statliga äro förlagda till kommuner med förhållandevis hög reservarbetslön. De variationer i lönerna, som återspeglas i ovanstående tabell, bero i likhet med vad fallet är för de statliga reservarbetena i viss mån på löneläget inom de kommuner, varest

arbetena bedrivas, i det att medeltalen icke hänföra sig till samma kommuner utan till dem som under respektive månader bedrivit arbeten.

Såsom statskommunala reservarbeten ha i mindre omfattning anordnats arkivarbeten för kontorister och med dem jämställda. Denna form av arbetslöshetshjälp tillämpas i huvudsak i städerna.

Statsbidraget till ett statskommunalt reservarbete fastställes enligt de från den 1 juli 1934 gällande bestämmelserna av kommissionen eller, därest fråga är örn bidragsprocent överstigande 75 %, av Kungl. Majit. Period, för vilken statsbidrag fastställts, har i regel omfattat ett halvår, varvid till grund för bidragsprocenten lagts bl. a. medelskattetrycket i kommunen under sistförfluten tre kalenderår samt medelantalet anmälda arbetslösa under sistförfluten kalenderhalvår i procent av invånarantalet i kommunen. Bidragsprocenterna till arbetslöner vid statskommunala reservarbeten ha varierat från 30 upp till 95 %. Genom särskilda beslut av Kungl. Majit har den bidragsprocent, som gällde för visst statskommunalt reservarbete före den 1 mars 1935, erhållit giltighet till 1935 års utgång.

Tab. 39. Omfattningen av medgivet' förhöjt statsbidrag till arbetslöner vidi statskommunala reservarbeten. Antal kommuner. ^

1 Avser läget enligt Kungl. Maj:ts eller kommissionens beslut t. o. m. den 30 november 1935.

42 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 juli 1935 ha vissa betydelsefulla förändringar rörande bestämmandet av bidragsprocenten till hjälpverksamheten vidtagits. Sålunda skall från och med 1936 statsbidragsprocent fastställas för kalenderår, och kommissionens beslut bör därvid fattas under loppet av september månad nästföregående år. Avsikten härmed är, att kommunerna vid budgetens uppgörande för påföljande år skola äga kännedom örn den bidragsprocent, de ha att påräkna till eventuell hjälpverksamhet för arbetslösa. Vidare har föreskrivits, att den bidragsprocent, som medgivits för statskommunalt reservarbete, skall gälla för hela den tid, varunder arbetet bedrives såsom statskommunalt reservarbete, sålunda oavsett de förändringar, bidragsprocenten till övrig hjälpverksamhet inom kommunen kan undergå. För att utjämna variationerna i antalet arbetslösa olika årstider emellan skall arbetslösheten under en tolvmånadersperiod i stället för, som tidigare var fallet, sexmånadersperiod läggas till grund för beräkningen av bidragsprocenten.

Fördelningen på olika förekommande procentsatser av de kommuner, som åtnjutit förhöjt statsbidrag, d. v. s. bidrag med mer än 50 °/°, till kostnaderna för arbetslöner, framgår av tab. 39. Då bidragsprocenterna nu äro fastställda för 1936, ha även dessa för jämförelsens skull medtagits. På grund av Kungl. Maj :ts ovan berörda beslut att giltighetstiden av den för ett statskommunalt reservarbete beviljade bidragsprocenten skall omfatta den tid, varunder arbetet bedrives som statskommunalt reservarbete, förekomma emellertid förhöjda statsbidrag i ett väsentligt större antal kommuner än som framgår av tab. 39.

Under första halvåret 1934 åtnjöto icke mindre än 220 kommuner förhöjt statsbidrag, vilket antal successivt minskats, så att detsamma för år 1936 uppgår till endast 101. Under första halvåret 1934 hade icke mindre än 44 kommuner tillerkänts 95 % i statsbidrag; för 1936 utgör motsvarande antal 10. Det är naturligt, att huvudparten av de kommuner, som beviljats förhöjt statsbidrag, utgöres av landskommuner.

Nedgången i antalet kommuner, som erhållit förhöjt statsbidrag, är direkt beroende på den minskade arbetslösheten, som i många fall medgivit hjälpverksamhetens nedläggande. Då, såsom ovan anförts, arbetslöshetens omfattning inom en kommun är en av de faktorer, med ledning av vilka statsbidraget awäges, har arbetslöshetens nedgång även indirekt bidragit till sänkning av statsbidragsprocenterna och sålunda även till sänkning av det antal kommuner, som medgivits bidrag utöver 50 %.

Den för en kommun fastställda procentsatsen gäller i allmänhet samtliga inom kommunen bedrivna statskommunala reservarbeten. I särskilda fall har dock statsbidrag medgivits att utgå med högre procentsats, nämligen då fråga varit örn sådana arbeten, vilka ansetts tillgodose ett statsintresse av något slag. Det kan sålunda förtjäna nämnas, att en kommun till ett kulturhistoriskt betydelsefullt arbete under året tillerkänts statsbidrag med 90 % på såväl arbetslöner som materialkostnaderna. För flygfältsarbeten utgår statsbidrag enligt förmånligare grunder än för andra statskommunala reservarbeten. Sålunda ha städerna Stockholm, Jönköping, Halmstad och Göteborg för sådant ändamål åtnjutit 90 % statsbidrag till arbetslöner.

43 Tab. 40. Antal statskommunala reser var hetslö reta", som efter den 1 juli 1034 upphört att bedrivas som reservarbete för att färdigställas i öppna marknaden, saint beviljade

och avarbetade kostnader.

Yad statsbidragen till materialkostnader beträffar, utgå de såsom regel i en viss bestämd relation till den för arbetslöner fastställda statsbidragsprocenten. Högre bidrag än 50 % har medgivits till vissa arbeten inom följande kommuner, nämligen Landskrona 90 %, Mölndal 80 %, Skee och Hässjö 75 %, Skee, Tidaholm, Agnetorp, Alnö och Skön 70 %.

Arbetsmarknadens allt större förmåga att åter upptaga arbetskraft har på många håll gjort det möjligt att nedlägga pågående statskommunala reservarbeten. I allmänhet reserveras därvid arbetsobjektet för eventuellt framtida hjälpbehov, men icke sällan ha kommuner ansett sig böra i öppna marknaden färdigställa arbeten, som nedlagts såsom statskommunala. I tab. 40 ha sammanställts några uppgifter rörande dylika arbeten, efter den 31 juli 1934 omförda till öppna marknadens arbeten.

Av dessa företag utgöras 23 av arbeten avseende allmän väg.

c. Kommunala reservarbeten.

Under år 1933 sysselsattes vid rent kommunala reservarbeten, till vilka statsbidrag icke utgår, ett större antal arbetare än vid de samtidigt anordnade

Tab. 41. Arbetslinjens omfattning'. Iren 1034—1935.

statskommunala reservarbetena. Den utvidgning av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten, som ägde rum under 1933, medförde en successiv nedgång av antalet kommunala reservarbetare. Sedan augusti 1933 har antalet dylika reservarbetare, örn man bortser från en enda månad, varit fallande, så att detsamma den 31 oktober 1934 utgjorde omkring 4,000 och vid samma tid innevarande år 2,800. Vid kommunala reservarbeten sysselsattes alltså den 31 oktober 1935 Vs av de arbetslösa, vilka bringats hjälp genom beredande av arbete. Närmare uppgifter rörande omfattningen under senare år av de kommunala reservarbetena äro införda i tab. 41, i vilken sammanställts vissa uppgifter rörande antalet vid statliga, statskommunala och kommunala reservarbeten sysselsatta.

d. Arbetslinjens omfattning.

Den relativt ökade omfattning, i vilken de arbetslösa beretts hjälp genom arbete, framgår av ovanstående tabell. Vid början av föregående år meddelades hjälp genom reservarbete åt endast 1/4 av samtliga hjälpsökande. Trots tillbakagången av antalet arbetare vid de kommunala reservarbetena har totalantalet reservarbetare stigit, så att detsamma efter att i oktober 1933 ha utgjort 28.4 % av samtliga hjälpsökande arbetslösa vid ingången av 1935 utgjorde 38 % och vid oktober månads utgång 48.4 %. Under sommarmånaderna ha reservarbetarna utgjort ännu större andel av de hjälpsökande. Arbetslinjen har sålunda mer och mer blivit den dominerande hjälpformen i den under kommissionens ledning bedrivna hjälpverksamheten.

2. Understödslinjen.

a. Dagunderstöd.

Ännu vid början av år 1934 var det med hänsyn till arbetslöshetens omfattning och svårigheterna att tillräckligt snabbt öka. arbetslinjen nödvändigt att i förhållandevis stor utsträckning tillgripa kontantunderstödsverksamhet såsom supplerande hjälpform. Sålunda uppgick antalet kontantunderstödda i januari 1934, förutom kursdeltagare, till något mer än 56,000. Denna understödsverksamhet bedrevs inom icke mindre än 297 kommuner. Under våren och försommaren kunde emellertid, samtidigt som arbetslösheten nedgick och de statliga reservarbetarnas antal ökades, betydande inskränkningar i understödstagarnas antal successivt göras. Under månaderna augusti—november understeg antalet understödsrum 10,000, men med vinterns inbrott måste naturligt nog en ökning äga rum. Denna behövde dock icke bliva av större omfattning än att det högsta antalet, som uppnåddes i februari 1935, uppgick till 17,450. Under den följande tiden har understödsverksamheten snabbt kunnat minskas, och under månaderna juni—september har den praktiskt

45 Tab. 42. Antal kommuner, som bedrivit understiidsverksamhet med statsbidrag, och antalet daguuderstödda (ej kursdeltagare). Åren 1934—1935.

taget varit nedlagd. Dagunderstödsverksamhet har under dessa månader förekommit endast i 8 stenkommuner i Bohuslän och i en av arbetslösheten inom glasindustrien betungad kommun i Värmland. Antalet understödsrum har för varje månad endast rört sig örn sammanlagt några hundratal. Med höstens inträde har återigen någon ökning av antalet understödsrum måst vidtagas, men denna hjälpform intager alltjämt ett förhållandevis obetydligt utrymme inom hjälpverksamheten.

Tidigare har påvisats huru som antalet statliga reservarbetare från stadskommuner under året nedgått endast obetydligt, under det att motsvarande antal från landsbygden såväl relativt som absolut minskats avsevärt. Möjligheten att bereda hjälp i form av arbete vid de statliga reservarbetena har varit det medel, som — örn man bortser från det till följd av arbetslöshetens nedgång direkt minskade hjälpbehovet — i främsta rummet bidragit till inskränkningen av kontantunderstödsverksamheten. Då samtidigt härmed även antalet statskommunala reservarbetare nedgått, torde förhållandet böra närmare belysas.

Med hänsyn till läget inom jord- och skogsbruk har kommissionen, såsom ovan berörts, vidtagit hemsändningar från de statliga reservarbetena i fråga örn lantbruks- och skogsarbetare, i den mån dessa icke självmant eller på grund av respektive arbetslöshetskommittéers åtgöranden lämnat arbetet. Härigenom har det varit möjligt att, trots nedgång i totalantalet reservarbetare från landsortskommuner, företaga nyhänvisningar. Sedan de dagunderstödda på detta sätt överförts till reservarbete eller till öppna marknaden, har understödsverksamheten kunnat nedläggas.

Genom beslut den 21 juni 1935 fann kommissionen ej skäl bifalla en av Stockholms stads arbetslöshetskommitté gjord framställning örn tillstånd att med statsbidrag få utgiva dagunderstöd åt hjälpsökande arbetslösa, över detta

46 Tab. 43. Antalet dagunderstödilu (ej kursdeltagare), fördelade på län. Åren 1934—1935.

beslut anförde arbetslöshetskommittén den 3 juli 1935 besvär hos Kungl. Maj :t, som den 1 november 1935 resolverade:

»Enär åtskilliga arbetslösa i Stockholm tillhöra yrken, vilkas utövare icke kunna hänvisas till reservarbeten, som för dem äro lämpliga, samt nödig hjälp icke bör beredas sådana arbetslösa i form av fattigvårdsunderstöd, finner Kungl. Majit arbetslöshetskommissionen hava bort tillåta staden att bedriva dagunderstödsverksamhet med statsbidrag.»

På grund av detta Kungl. Maj :ts beslut medgav kommissionen, efter inhämtande av erforderliga uppgifter, Stockholms stad rätt att från och med den 11 november 1935 bedriva kontantunderstödsverksamhet för 800 hjälpsökande arbetslösa, varav 50 i staden icke hemortsberättigade.

Orsaken till att understödsverksamhet under sommaren måst uppehållas inom vissa av Bohusläns stenkommuner är följande. På grund av att stendistrikten sedan länge hemsökts av svår arbetslöshet, ha hjälpmöjligheterna vid

de statliga reservarbetena för dessa kommuner måst utnyttjas i stor omfattning. Det har då varit naturligt att i första hand hänvisa personer utan försörjningsplikt — eller med endast mindre sådan — till arbetsplatser utom länet, medan övriga familjeförsörjare beretts sysselsättning i närheten av hemkommunen eller medgivits dagunderstöd. På grund av att detta hjälpprogram tillämpats under en följd av år, ha de dagunder stödda på senare tid utgjorts så gott som uteslutande av familjeförsörjare med större försörjningsbörda. Kommissionen har med hänsyn till väntade arbetstillfällen i öppna marknaden icke ansett sig böra i större utsträckning hänvisa sådana familjeförsörjare till arbetsplats utom hemorten och har därför medgivit dagunderstödsverksamhet i begränsad omfattning.

Kontantunderstödsverksamhetens geografiska fördelning vid olika tidpunkter innevarande år belyses av tab. 43. Det framgår, att dagunderstödsverksamhet vid årets början förekom inom samtliga län utom Jönköpings, Jämtlands och Västerbottens. Efter att, som nyss sagts, under sommaren ha förekommit endast i ett fåtal kommuner har denna hjälpform under oktober måst utökas något, så att densamma vid månadens slut omfattade 807 understödstagare inom 15 kommuner. Under november månad har ytterligare ett antal kommuner tillkommit.

Den under hösten 1935 bedrivna understödsverksamheten har med vissa undantag kunnat begränsas till att avse familjeförsörjare.

De förändringar i åldershänseende, som arbetslöshetsklientelet innevarande år undergått och vilka redan i annat sammanhang berörts, kunna på grund av det ytterst obetydliga antalet dagunderstödda vid tidpunkten för åldersundersökningens verkställande icke medgiva några säkra slutsatser beträffande förskjutningarna i de kontantunderstöddas ålder. I tab. 44 lämnas emellertid för jämförelsens skull uppgifter angående dessas fördelning på åldersgrupper den 30 november 1933, 31 oktober 1934 och 31 juli 1935.

Tab. 44. De dagunderstöddas (ej kursdeltagare) fördelning på åldersgrupper 30/u 1938,

31/io 1934 och 31/7 1935.

1 Beträffande avvikelsen från mSnadsrapportens uppgift, se sid. 83.

48 Med hänsyn till det förbättrade läget på ungdomsarbetsmarknaden beslöt kommissionen den 27 juli 1934 att avstänga arbetslösa, icke fyllda 22 år, från dagunderstödsverksamhet med undantag dock för det fall, att vederbörande samtidigt deltog i kursverksamhet. Från och med innevarande års början sänktes denna åldersgräns till 21 år, varjämte avstängningen inskränktes till att omfatta endast personer utan försörjningsplikt. Det torde, alldeles frånsett nu berörda förhållande, vara naturligt, att med dagunderstödsverksambetens minskade omfattning en förskjutning skett mot de högre åldersklasserna, så att åldersgrupperna över 30 år nu utgöra 90.1 % av hela antalet.

De kontantunderstöddas fördelning med avseende på yrken under innevarande år är av ovan berörd anledning av mindre intresse, men medtagas i tab. 45 uppgifter härom, utvisande bl. a. att 92.5 % av de den 31 juli dagunderstödda tillhörde stenindustrien.

Tab. 45. De dagnnderstöddas (ej kursdeltagare) fördelning på yrkesgrupper

den ilh 1985.

Under sommaren 1934 inskränktes dagunderstödsverksamheten till att omfatta endast män. Över kommissionens beslut den 2 november 1934, angående dagunderstödsverksamhet för Stockholms stad, vilket beslut icke medgav utbetalande av understöd till kvinnor, anförde Stockholms stads arbetslöshetskommitté besvär, och Kungl. Maj :t resolverade den 14 december 1934, att gällande författningsbestämmelser icke gåve stöd för ett generellt utestängande av arbetslösa kvinnor från att komma i åtnjutande av understöd.

Under maj—oktober 1935 har dagunderstöd till kvinnor icke ifrågakommit. Den ovan (sid. 24) omnämnda ytterligare nedgången i arbetslösheten bland kvinnorna har medfört, att hjälpverksamheten praktiskt taget helt kunnat avvecklas för dessa.

Dagunderstöd lämnas företrädesvis i kontant form, men hjälpkungörelsens bestämmelser, varigenom meddelandet av hjälp in natura medgives, ha under året tillämpats av vissa kommuner.

Den omfattning, i vilken kommunerna begagnat sig av hjälpkungörelsens föreskrifter örn arbetsplikt, belyses av tab. 46.

Under året ha följande kommuner, nämligen S:t Nikolai, Norrköping, Kalmar, Oskarshamn, Karlskrona, Sölvesborg, Hälsingborg, Landskrona, Halmstad, Göteborg, Lysekil, Gävle och Sundsvall medgivits rätt att lämna dag-

1 Beträffande avvikelsen från månadsrapportens uppgift, se sid. 83.

49 Tab. 46. Antal arbetspliktstillämpande

understöd till arbetslösa sjömän utan hemortsrätt i vederbörande kommun. För denna understödsverksamhet har kommunen åtnjutit statsbidrag med 75 %, där ej högre procenttal av Kungl. Majit medgivits. I flera av här nämnda kommuner har statsunderstödd kursverksamhet för sjömän anordnats med bidrag såväl av till kommissionens förfogande ställda medel som andra.

Tab. 47. Omfattningen av medgivet förhöjt statsbidrag till dagunderstöd.

Antal kommuner.

1 Avser läget enligt Kungl. Maj:ts eller arbetslösbetskommissionens beslut t. o. m. den 30 november 1935.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 19. (Bilaga.) 4

50 Statsbidrag till kontantunderstödsverksamhet utgår jämlikt gällande författningsföreskrift, där ej omständigheterna prövas föranleda lägre bidrag, med 50 % av det utbetalade dagunderstödsbeloppet. Med hänsyn till omfattande arbetslöshet och hårt skattetryck ha kommuner under innevarande år i likhet med tidigare och efter samma grunder som i fråga örn arbetslöner vid statskommunala reservarbeten tillerkänts förhöjt statsbidrag. Omfattningen härav framgår av tab. 47.

Till kontantunderstödsverksamhet har före den 19 juli 1935 icke ifrågakomma lägre statsbidrag än 50 %. Bidrag har utgått med den procentsats, som för olika kommuner fastställts att gälla för viss termin, vanligen kalenderhalvår. Under innevarande år ha 66 kommuner åtnjutit statsbidrag med 50 % av utbetalat dagunderstöd, och under årets första månader ha 92 kommuner åtnjutit förhöjt statsbidrag. Bör tiden efter den 1 mars ha endast 49 kommuner åtnjutit sadant förhöjt bidrag. Anledningen till denna skillnad är, att många kommuner kunnat helt nedlägga dagunderstödsverksamheten och att det allmänt förbättrade läget i vissa fall medfört en sänkning av bidragsprocenten. För tiden efter den 1 mars ha 17 kommuner medgivits rätt att åtnjuta statsbidrag med 95 %. Såsom ovan angivits förekommer nu ej understödsverksamhet inom samtliga de kommuner, som medgivits förhöjt statsbidrag.

Sedan Kungl. Majit genom sitt beslut den 19 juli 1935 fastställt ändrade grunder för bestämmandet av bidragsprocenten till hjälpverksamhet och då Kungl. Majit ej framställt erinran mot kommissionens i underdånig skrivelse den 20 september 1935 uttalade åsikt, att de väsentligt förbättrade arbetslöshetsförhå,Händena i vissa fall kunde för kontantunderstödsverksamhet motivera även lägre statsbidrag än 50 %, medgiver kommissionen numera vid beviljande av dagunderstödsverksamhet statsbidrag med enahanda procentsats, som fastställts att utgå till arbetslöner vid inom kommunen beläget statskommunalt reservarbete, beviljat under löpande bidragstermin. Från den 1 januari 1936 är bidragsterminen lika med kalenderåret.

Dagunderstöden per dag och arbetslös, v ilka efter olika orters reservarbetslön samt den arbetslöses ålder och försörjningsplikt kunna variera mellan 0: 55 och 5:33 kronor, ha i genomsnitt under året för hela landet uppgått till 2: 60 kronor, varav 1: 57 kronor i statsbidrag. Detta uppgår sålunda i genomsnitt till 60.5 % av dagunderstödet.

b. Hyreshjälpverlcsamhet.

Omfattningen av den under året bedrivna hyreshjälpverksamheten belyses av tab. 48, vari angives det antal kommuner, som under de olika kvartalen haft tillstånd till sådan verksamhet.

Jämväl vad denna hjälpform beträffar, har det för kommissionen varit möjligt att genomföra successiva begränsningar, sa att hyreshjälpverksamhet icke alls behövt förekomma under tredje kvartalet. Sådan verksamhet förekommer vid november månads utgång endast i 7 kommuner.

51 Tab. 48. Antal kommuner med rätt att utdela hyreshjälp. Januari—november 1935.

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

Städer.............. 25 18 — 5

Landsbygd......... . ■ • 20_15_—_^

Summa 45 33 — 7

c. Kommunal under stödsverksamhet.

Den enbart med kommunala medel bedrivna kontantunderstödsverksamheten hade år 1933 en förhållandevis stor omfattning. Det kan sålunda förtjäna noteras, att nämnda år i genomsnitt */*—7a av samtliga understödda beretts hjälp uteslutande med kommunala medel. Inom denna gren av hjälpverksamheten, som under sommaren 1933 minskade i betydelse, ökades antalet hjälpta omkring årsskiftet men sjönk redan i mars 1934 väsentligt och uppgick i september samma år till endast 2,600. Den med vinterns inträde naturliga stegringen blev förhållandevis måttlig, och högsta antalet på detta sätt understödda, vilket noterades i januari innevarande år, uppgick till icke fullt 6,000. Under sommaren 1935 har antalet kommunalt understödda understigit 2,000 men företer med höstens inträde åter någon ökning, så att det vid oktober månads utgång utgör 3,769. Den starka tillbakagång, som denna hjälpform undergått, torde vara ett belägg för att den av kommissionen successivt genomförda begränsningen av hjälpverksamheten icke varit för stark, då eljest de kommunala understöden skulle ha visat tecken på stegring tidigare än som skett. Närmare uppgifter rörande den kommunala understödsverksamheten återfinnas i tab. 49.

d. Understödslinjens omfattning.

Efterföljande tabell meddelar en sammanställning av vissa uppgifter beträffande understödslinjen för tiden januari 1933—oktober 1935.

Tab. 49. Understödslinjens omfattning (kursdeltagare inbegripna), iren 1933 -1935.

52 Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla den ökade betydelse, som arbetslinjen innevarande år erhållit, i det att genom densamma beredes hjälp åt mer än hälften av samtliga hjälpsökande. Det framgår av ovanstående tabell, att de kontantunderstöddas antal, som i januari månad föregående och innevarande år uppgingo till respektive 43 och 25 % av samtliga hjälpsökande, i oktober innevarande år omfattade endast 10 % och av dessa de statsbidragsunderstödda blott 2.1 % av totalantalet hjälpsökande.

3. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Hjälpverksamheten för unga arbetslösa har — med de undantag, som i det följande angivas —' i huvudsak bedrivits efter samma grunder som under 1934. Den särskilt för åldrarna 16—21 år under 1935 starka nedgången i antalet anmälda arbetslösa har medfört, att verksamhetens omfattning i jämförelse med föregående år minskats. En såväl absolut som relativ ökning av antalet arbetselever har dock skett, och dessas antal har under året varit det hittills största. Såsom tidigare anförts, har under oktober ungdomsarbetslösheten ökat med omkring 30 % i förhållande till september, vilken ökning nödvändiggjort ett återupptagande av en del av de tidigare under hösten nedlagda statliga arbetslägren.

a. Kursverksamhet.

Genom beslut vid 1934 års riksdag lämnades kommissionen möjlighet att medgiva statsbidrag även för undervisningsmateriel vid kursverksamhet. Härigenom underlättades det för kommunerna att anordna sådana praktiskt betonade kurser, vilka kräva materiel i större utsträckning. Denna möjlighet har även tillvaratagits i stor omfattning. Elever ha därvid beretts tillfälle att efter genomgång av elementära kurser deltaga i mera krävande arbetsuppgifter. Så har särskilt varit fallet beträffande vissa mekaniska kurser samt kurser i svetsning och motorkunskap. Kurserna ha i ökad omfattning varit yrkesbetonade.

Under budgetåret 1934/1935 beviljades till lärår- och kursledararvoden ett belopp av kronor 373,662 och till undervisningsmateriel ett belopp av kronor 40,446. Under den hittills förflutna delen av budgetåret 1935/1936 har kursverksamheten haft en i förhållande till motsvarande tid föregående budgetår minskad omfattning. Under det att under tiden 1 juli—15 november 1934 till lärår- och kursledararvoden beviljades 154,199 kronor samt till undervisningsmateriel 18,060 kronor, har under motsvarande lid i år beviljats 32,247 kronor till lärår- och kursledararvoden och 6,238 kronor till undervisningsmateriel.

Kursverksamheten, vilken brukar ha sin största omfattning under de senare vintermånaderna, omfattade den 31 oktober 1935 12 kurser med 190 elever från 3 städer. Kursernas längd har varierat från 4 veckor upp till 6 må-

nåder. Under november har antalet ansökningar örn statsbidrag till kursverksamhet ökats.

b. Frivillig arbetstjänst.

Det största antalet deltagare i frivillig arbetstjänst utgjordes under budgetåret 1934/1935 liksom under föregående budgetår av arbetselever i statliga arbetsläger. Statskommunala arbetsläger ha endast anordnats av några större städer samt av en landskommun.

Omfattningen av den frivilliga arbetstjänsten belyses närmare av tab. 50, i vilken vissa uppgifter rörande denna hjälpform sammanställts.

Tab. 50. Den frivilliga arbetstjiinstens omfattning. Antal läger och arbetselever.

Under budgetåret 1934/1935 öppnades 12 nya statliga arbetsläger. Under mars månad 1935 voro 26 statliga arbetsläger i gång, det hittills största antalet, och under oktober månad 8. På grund av ökat antal ansökningar från arbetslöshetskommittéer örn elevplatser utökades under november antalet arbetsläger till 10, varjämte ett öppnats i början av december. Härtill komma de i det följande omnämnda ungdomsreservarbetena. Antalet statskommunala läger ha varierat mellan 9 (juli månad 1934) och 4 (juni månad 1935).

Arbetselevernas sysselsättning med praktiskt arbete har något ökats och i regel omfattat 6 timmar per dag. Omkring 2 timmar lia sålunda ägnats undervisning samt gymnastik och idrott.

Från och med den 1 juli 1935 bestridas kostnaderna för arbetselevernas uppehåll vid statligt arbetsläger helt av kommissionen.

I fråga om de praktiska arbetena må, under hänvisning till vad kommissionen uttalat i sin framställning den 30 november 1934 angående medelsbehovet för budgetåret 1935/1936, anföras, att jordbruksarbete och i samband därmed husdjursskötsel försöksvis prövats vid några arbetsläger. Som mest utpräglat jordbruksarbetsläger kan det i Gävleborgs län belägna Ovansjö nämnas. Här få arbetseleverna deltaga i samtliga jordbruksgöromål, t. ex. brytning av mark för odlingsändamål, jordens bearbetning genom plöjning, harfning o. dyl., sådd och skörd, mjölkning och utfodring. Även vid läger, där

förutsättningar för jordbruksarbete ej varit för handen, har kommissionen hållit kor, så att ett flertal elever fått lära sig mjölkning och en del även ladugårdsskötsel.

Kommissionen har sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att arbetseleverna beredas ökade möjligheter till utbildning i jordbruks- och ladugårdsskötsel och har vidtagit åtgärder för tillgodoseende av detta önskemål. Sålunda pågå bl. a. vid arbetslägret Sörhångsta, Västernorrlands län, mjölkningskurser örn tre veckors längd, förlagda till Hussborgs lantmannaskola, varvid eleverna även erhålla teoretisk undervisning i lanthushållningslära. Kommissionen planerar igångsättande under den närmaste framtiden av dylik utbildning även på andra håll.

Vid det i Kalmar län belägna arbetsläget Hultsfred, som tidvis omfattat 140 elever, har under innevarande sommar bedrivits skogsodlingsarbeten å Målilla brandfält. Arbetet är utfört i samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse och har utgjorts av kultivering genom sådd av 196.6 har. Härtill har åtgått omkring 15,000 arbetstimmar och förbrukats 171 kg. frö av tall och gran. Å kulturfältet har skogsförsöksanstalten låtit utlägga provytor. Örn arbetslösheten så påkallar, kan resterande areal — 280 har — skogsodlas genom kommissionens försorg våren 1936.

Arbetslägren Pengsjöby i Västerbottens län och Karlsdal i örebro län ha omändrats till ungdomsreservarbeten. En omläggning på enahanda sätt planeras i fråga örn ytterligare några läger, där lämpliga och tillräckliga arbetsobjekt finnas.

Uddevalla stad har anordnat ett statskommunalt arbetsläger, där deltagarna fått lära sig stensättning.

De unga arbetslösas brist på annan utbildning än folkskolans har föranlett kommissionen att utöka den vid en del arbetsläger förekommande hantverksundervisningen. Verksamheten vid två av de statliga arbetslägren omlägges för närvarande till yrkesutbildning i träslöjd, mekaniskt verkstadsarbete samt smide med inriktning på sådana färdigheter, som böra kunna öka elevernas möjligheter att vinna arbetsanställning.

c. Ungdomsreservarbeten.

Under året lia försöken med ungdomsreservarbeten fortsatts i ökad omfattning. Sålunda ha 5 statliga ungdomsarbetsplatser varit i gång. I december pågår arbetet vid 5 ungdomsarbetsplatser med en sammanlagd arbetsstyrka av c:a 250 man. Dessa försök ha slagit väl ut.

Det praktiska arbetet vid ungdomsreservarbetena, som utgör sex timmar per arbetsdag, har omfattat följande arbetsobjekt: vid Lillsved, Stockholms län, anläggande av idrottsplan, vid Tylösand, Hallands län, anläggande av golfbana, vid Pengsjöby, Västerbottens län, anläggande av egnahem samt vid Sörbyn, Norrbottens län, skogsavverkning med praktisk undervisning i av-

verkningsteknik och verktygsvård. Tidigare under året har även vid ungdomsreservarbetet Nattavaara, Norrbottens län, bedrivits skogsavverkning m. m.

Då arbetsmarknaden inom Norrbottens län, vid bortseende från malmfälten, helt behärskas av skogshantering och sågverksindustri, syftar arbetet vid de tvenne sistnämnda ungdomsarbetsplatserna till att giva största möjliga antal ungdomar från länet en första övning i hanterandet av de vid skogsavverkning vanliga redskapen. Hänvisningstiden har därför varit kort, som regel en, högst två månader, och teoretisk undervisning har förekommit endast i strängt begränsad omfattning. Givetvis har det icke varit avsikten att hinna bibringa de hänvisade annat än mycket ofullständiga färdigheter i skogsarbetaryrket, men det har redan visat sig, att många av de unga haft god nytta av vistelsen vid dessa ungdomsreservarbeten (i Norrbottens län allmänt kallade »huggarskolor»), då deras möjligheter att utnyttja till buds stående ar-

Tab. 51. Den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning.

iren 1984—1935

1 Nedgången i antalet deltagare beror på uppehåll i verksamheten vid flertalet statliga läger mellan jul och nyår.

Tab. 52. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta arbetslösa. Åren 1932—1935,

05 För tiden före januari 1934 redovisas »Ungdomshjälpen» under »Understödslinjen».

betstillfällen i öppna marknaden avsevärt förbättrats tack vare vid reservarbetet förvärvade kunskaper.

Den till ungdomsreservarbetena hörande kursverksamheten har, då så varit möjligt, omfattat ämnen i anslutning till det praktiska arbetet.

Under år 1935 ha tvenne statskommunala ungdomsreservarbeten igångsatts nämligen i Göteborg och Uddevalla, vilket senare nu pagar.

4. Hjälpverksamhetens omfattning.

Vidstående tab. 52 samt diagram 2, sid. 70, giva en överblick över hjälpverksamhetens olika former och den betydelse var och en av dem äger.

Det framgår av tabellen, att under år 1932 i allmänhet omkring hälften av samtliga hjälpsökande arbetslösa omfattats av hjälpverksamheten. Redan vid ingången av år 1933 stegrades emellertid dess effektivitet, sa att den under 1934 och 1935 i genomsnitt omfattat 70 % av samtliga hjälpsökande. Det framgår vidare av tab. 52, att hjälpverksamheten även under vintermånaderna, trots den då stegrade arbetslösheten, haft en relativt stor omfattning. Under juli månad noterades såväl nästföregående som innevarande år en anmärkningsvärt hög procentsiffra, nämligen 76.3 resp. 76.5 %, vilket givetvis sammanhänger med den kraftiga nedgången i arbetslösheten under våren och försommaren. Ehuru kommissionen strävar efter hjälpverksamhetens nära anpassning till arbetsmarknadens växlingar, har det framför allt vid sjunkande arbetslöshet visat sig svårt att följa dessa växlingar tillräckligt snabbt, i synnerhet som de lokala organen ofta brustit i aktgivandet på utvecklingen. Till frågan, huruvida på grund av de i detta och andra avseenden vunna erfarenheterna, någon omläggning av verksamheten bör komma till stånd, återkommer kommissionen i samband med redogörelsen för klientelundersökningen.

Av de ovan å sid. 24 omnämnda icke hemortsberättigade arbetslösa, vilka vid oktober månads utgång uppgingo till 344, hade 193 eller 56.1 % erhållit hjälp.

Till belysande av omfattningen av arbetet å kommissionens centrala kansli må nämnas, att medan antalet ingående skrivelser (vecko- och månadsrapporter ej medräknade) för månaderna januari—oktober 1931 uppgick till omkring

3.000, motsvarande antal för angivna månader utgjorde 1932 66,000, 1933

106.000, 1934 142,000 och innevarande år 134,000.

Den i kommissionens tjänst anställda förvaltningspersonalens storlek (omfattande såväl det centrala kansliet som arbetsplatserna) utgjorde i oktober månad 1931 256, 1934 1,182 och innevarande år 1,155. Av sistnämnda antal voro 908 anställda vid arbetsplatserna och arbetslägren och 247 vid kommissionens centrala kansli. Personalen vid det senare uppgick i juli 1935 till 259 och i november till 225. Att större inskränkning ej skett, är beroende dels på

att kansliarbetets av reservarbetena betingade volym krymper i långsammare takt än reservarbetarstyrkan, dels på de personalkrävande extra arbetsuppgifter, som kommissionen nu har att utföra, nämligen verksamhetsberättelsen för tiden 1925—1934 och arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935.

lil. Besvärsnämnden för reservarbetslöner.

Till den år 1933 inrättade besvärsnämnden för reservarbetslöner inkommo under år 1934 288 klagomål, och under tiden 1 januari—30 november 1935 lia inkommit 61 klagomål. Under året ha sammanlagt till prövning upptagits och avgjorts 64 ärenden, varav 5 utgöra från föregående år balanserade ärenden. Av de avgjorda ha 33 avsett reservarbetslöner och 11 ackordssättningar. Övriga 20 klagomål har nämnden funnit falla utanför dess befogenhetsområde. Av de under året avgjorda ärendena ha av nämnden 38 remitterats till kommissionen för utredning och yttrande. Kommissionen har därvid i 8 fall höjt reservarbetslönen. Nämnden har i ett fall vidtagit ändring och därvid meddelat beslut örn höjning.

Hos besvärsnämnden anförde Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetsgivarnas centralförening den 7 februari 1935 besvär över kommissionens tillämpning av direktiven för lönesättningen vid reservarbeten.

En undersökning av de vid de olika reservarbetsplatserna föreliggande medeldagsförtjänsterna utvisade enligt klagomålet, att de vid de statliga reservarbetena tillämpade ackorden lämnade i genomsnitt för hela landet betydande merförtjänster utöver reservarbetslönen. I framställningen anförda siffror rörande dagsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena ådagalade, att ackorden vid dessa arbetsplatser i genomsnitt sattes till högre belopp än vederbort och att man sålunda frångått den för ackordsprissättningen gällande huvudgrunden, att priserna skulle sättas så, att de vid normal arbetsprestation lämnade en förtjänst svarande mot reservarbetslönen. Kommissionen hade — genom sin underlåtenhet att i överensstämmelse med givna direktiv gå i författning örn en sänkning av ackordsprisnivån -— felaktigt tillämpat grunderna för arbetslönens bestämmande. Det förtjänade i detta sammanhang påpekas, att dagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena i genomsnitt för hela landet utvisade föga eller ingen merförtjänst. De klagande hemställde, att besvärsnämnden måtte föreskriva för kommissionen, att denna med ändring av tidigare praxis droge försorg därom, att ackordsprissättningen vid de statliga reservarbetsplatserna handhades på sådant sätt, att den för ifrågavarande reservarbetarkår föreliggande genomsnittliga dagsförtjänsten komme att åtminstone ej överstiga reservarbetslönen. De klagande ville till undvikande av missförstånd understryka, att de ej avsett att åstadkomma någon rättelse av särskilda ackord utan sökte de ändring i den genom kommissionens underlåtenhet att lämna tillfredsställande direktiv för vederbörande arbetsledare av denna myndighet sanktionerade, av de klagande såsom författnings-

stridig angivna praxis rörande ackordsprissättningen vid de statliga reservarbetena.

I utlåtande avgivet den 17 maj 1935 anförde kommissionen, med överlämnande av en inom kommissionen av dess arbetschef upprättad promemoria i ärendet, bl. a. följande.

Ackordssättningen vid reservarbetena hade siktat på reservarbetslönen för vederbörande arbetsplats och ej på någon över densamma liggande lönenivå. Kommissionen hade ägnat oavlatlig uppmärksamhet at ackordssättningen och sökt att utjämna de ställvis stora överskridanden, som understundom förekommit. Fortlöpande kontroll av ackorden ägde sålunda rum genom kommissionens inspekterande ingenjörer, som vore tilldelade var sitt distrikt. En viktig uppgift för dem vore just att tillse, att riktiga och enhetligt bedömda arbetspriser tillämpades. Till ledning särskilt för dessa tjänstemäns arbete hade en handledning rörande ackordssättningen utarbetats. I denna handledning hade ackorden avvägts med hänsyn till att reservarbetslönen som regel skulle kunna uppnås vid normal arbetsprestation. Yad i den remitterade skrivelsen anförts, nämligen att variationerna uppåt och nedåt borde med hänsyn till reservarbetenas omfattning vid en riktig avvägning av ackorden taga ut varandra, så att genomsnittsförtjänsten per dag bleve lika stor som medelreservarbetslönen, syntes kommissionen äga teoretiskt berättigande. I verkligheten kunde dock icke ojämnheter undvikas, sa länge ackordspnncipen tilllämpades. I dess idé läge, att arbetaren skulle sträva att uppnå så stor inkomst som möjligt, varav både han själv och arbetsgivaren hade fördel. Detta resulterade ofrånkomligt i att arbetarna med ökad färdighet erhölle stegrade inkomster per tidsenhet, d. v. s. de av klagandena påtalade löneöverskridandena. Kommissionen uttalade sammanfattningsvis, att gällande direktiv beträffande reservarbetslönerna vållade betydande svårigheter vid deras tilllämpande. Sålunda kunde en någorlunda jämn lönekurva näppeligen åstadkommas. Stora hinder mötte vid ackordsförtjänsternas reglerande, örn en god arbetsintensitet samtidigt skulle bibehållas. Den ovan nämnda handledningen hade helt nyligen börjat tillämpas på samtliga arbetsplatser; ackordssättningen kunde därigenom förväntas bliva så korrekt som överhuvud taget vore möjligt, och man kunde motse en utveckling i föreliggande hänseende mot en närmare anpassning till det direktivenliga löneläget.

Mot kommissionens beslut, i vilket deltogo samtliga kommissionens ledamöter, anförde tvenne ledamöter reservation. Reservanterna anförde bl. a., att de icke i likhet med majoriteten funne att ackordssättningen vid de statliga reservarbetena under särskilt det sistförflutna året handhafts pa sadant sätt, att klagandenas anmärkningar kunde betraktas såsom obefogade. De kunde ej finna annat än att, på sätt klagandena framhållit, de i genomsnitt för hela landet under olika månader och år förekommande och under sistförflutet år särskilt accentuerade merförtjänsterna tydde på att förtjänstnivån vid en normalprestation bragts upp till ett till synes permanent läge, ej oväsentligt över den fastställda normala reservarbetslönen. Reservanterna ansåge ej, att berörda förhållande vore en oundviklig följd av en praktisk tillämpning av ackordsprincipen.

60 Med hänsyn till att föreliggande svårigheter att handhava ackordssättningen lett till en förtjänstniva, som konstant holle sig 10—20 % över medelsreservarbetslönen, vore det nödvändigt, att en korrigering åstadkommes genom en varlig och endast på nya arbeten tillämpad justering nedåt av de enhetliga priser, som funnes utarbetade i den för arbetsledningarna nu tillgängliga handledningen.

Den 20 juni 1935 meddelade nämnden följande beslut:

_ »Huvudregeln för ackordsprisernas fastställande vid reservarbetena bör enligt direktiven vara, att ackorden vid normal arbetsprestation böra lämna en dagsinkomst överensstämmande med den för orten fastställda reservarbetslönen.

Klagandena påtala i förevarande ärende, att den genomsnittliga dagsförtjänsten vid de statliga reservarbetena ej oväsentligt överstiger den genomsnittliga reservarbetslönen, och de förmena, att detta förhållande måste innebära, att arbetslöshetskommissionen i sin kontroll av lönedirektivens efterlevnad frångått den nyssnämnda huvudregeln. Utgångspunkten för klagomålen är det allmänna antagandet att den arbetsintensitet, som utvecklas av de vid reservarbetena sysselsatta arbetslösa, till sitt genomsnitt under normala förhållanden åtminstone ej överstiger en allmänt sett normal arbetseffaktivitet’. Med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen i avgivet yttrande anfört kan emellertid ej på grund av ett sådant allmänt antagande anses fastslaget, att vid ackordssättningen en felaktig riktpunkt allmänt tillämpats eller att arbetslöshetskommissionen eftersatt en sådan kontroll, som för iakttagande av direktivenlig ackordssättning är erforderlig.

En annan sak är att med hänsyn till reservarbetenas omfattning och antalet av de arbetsledare, som fastställa ackorden, en viss ojämnhet i ackordssättningen ofrånkomligt måste uppkomma och att därvid ackorden i vissa fall komma att ligga över vad de enligt direktiven böra utgöra, liksom i andra fall under. Vidare förekomma, såsom framhålles i en av arbetschefen författad, arbetslöshetskommissionens remissyttrande bifogad promemoria, åtskilliga omständigheter, som allmänt tendera att höja ackordsprisen. Arbetslöshetskommissionen har givetvis skyldighet att tillse, att en utjämning i ackordssättningen de olika arbetsplatserna emellan äger rum, att oriktiga prissättningar såvitt möjligt rättas och att obehöriga prishöjande inflytanden vid ackordssättningen undvikas. Arbetslöshetskommissionens remissyttrande ger emellertid vid handen, att arbetslöshetskommissionen har sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande förhållanden och är verksam för en anpassning till det direktivenliga löneläget. Icke heller i detta avseende kunna, såvitt omständigheterna ge vid handen, oriktiga grundsatser anses ha kommit till tillämpning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner besvärsnämnden klagomålen ej böra föranleda någon dess åtgärd.»

Vid oktober månads utgång voro 1,642 orter lönesatta. Antalet orter i varje löneklass framgår av tab. 53.

61 Tab. 53. Den 31 oktober 1935 gällande reservarbetslöner.

IV. Hjitlpverksamlietens beräknade kostnader under återstoden av innevarande budgetår.

Med ledning av de direktiv för hjälpverksamheten, som meddelats i kungörelsen nr 434/1934 och av vissa antaganden rörande arbetslöshetens sannolika utveckling har kommissionen sökt beräkna den omfattning, som de olika hjälpåtgärderna böra erhålla under återstoden av budgetåret 1935/1936 ävensom kostnaderna härför.

Kommissionen har i år liksom föregående år utgått från att hjälp i största möjliga utsträckning bör beredas genom arbete. Den väsentliga förbättring, arbetsmarknaden undergått, torde också underlätta en dylik hjälppolitik.

Med hänsyn till innebörden av Kungl. Maj:ts beslut den 1 november 1935 angående klagomål av Stockholms arbetslöshetskommitté i fråga örn anordnande av dagunderstödsverksamhet vågar kommissionen dock icke räkna med att kontantunderstödsverksamheten skall kunna begränsas till sådan omfattning, att den mot slutet av budgetåret kan helt nedläggas. Kommissionen är emellertid angelägen framhålla, att i hjälpkungörelsen givet direktiv örn arbetslinjens företräde skall tillämpas och att sålunda dagunderstödsverksamhet bör ifrågakomma endast såsom supplement till arbetslinjen.

Till statliga och statskommunala reservarbeten under budgetåret 1934/1935 stodo vid budgetårets ingång till kommissionens förfogande 48.2 milj. kronor. Härjämte beviljade 1935 års riksdag ett tilläggsanslag på 20 milj. kronor, av vilket 19 milj. kronor togos i anspråk. Statsverkets utgifter å anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten utgjorde sålunda för ifrågavarande

62 Tab. 54. Miltal sysselsatta i och kostnaderna för statliga och statskoniniunala reserv-

arbeten juli 1934—juni 1936.

(Beräknade uppgifter för tiden november 1935—juni 1936.)

budgetår 67.2 milj. kronor. Till förevarande ändamål under budgetåret 1935/1936 är av 1935 års riksdag anvisat ett belopp av 32 milj. kronor.

Kostnaderna för statliga ock statskommunala reservarbeten för månaderna juli—oktober 1935 ävensom de beräknade kostnaderna för tiden november 1935 —juni 1936 framgå av tab. 54. Härvid har hänsyn dock ej tagits till ersättningar från uppdragsgivare vid statliga reservarbeten. I sin framställning den 19 februari 1935 angående medelsbehovet för innevarande budgetår beräknade kommissionen, att i genomsnitt under året vid de statliga och statskommunala reservarbetena skulle sysselsättas respektive 15,000 och 5,000 man. I propositionen nr 232/1935 hemställde Kungl. Maj:t hos riksdagen örn anvisande av medel för sysselsättande av i genomsnitt 18,000 man, fördelade med ungefär hälften på var och en av de båda reservarbetsformerna. Riksdagens i skrivelsen nr 371/1935 gjorda uttalanden angående den avvägning mellan statliga och statskommunala reservarbeten, som kunde påkallas av arbetslöshetssituationen och utvecklingen på arbetsmarknaden, ha lett till att den statskommunala arbetslinjen givits ett mindre utrymme än den statliga. På grund härav har kommissionen under den hittills tilländalupna delen av budgetåret sysselsatt och beräknar i fortsättningen sysselsätta arbetslösa i statliga reservarbeten i sådan omfattning, att medeltalet för året, såsom framgår av tab. 54, beräknas uppgå till omkring 12,500 man; vid de statskommunala reservarbetena beräknas i genomsnitt 7,500 man.

Kommissionens utgifter för statliga och statskommunala reservarbeten under budgetåret 1935/1936 kunna sålunda, såsom framgår av tab. 54, beräknas 1

1 Häri ingå även kostnader för kommissionens centrala förvaltning och revision.

uppgå till 44.4 milj. kronor, vartill skulle komma det belopp av 1 milj. kronor, som Kungl. Maj :t jämlikt riksdagens beslut äger disponera till viss företagsverksamhet, ävensom 0.1 milj. kronor till ersättningar åt vägingenjörsassistenter; tillhopa sålunda 45.5 milj. kronor. Enär anslaget till denna gren av hjälpverksamheten utgör 32 milj. kronor, uppkommer sålunda en brist på 13.5 milj. kronor.

Till bestridande av kostnaderna för kontantunder stödsverk samhet och ungdomshjälp under budgetåret 1934/1935 stod till kommissionens förfogande från reservationsanslagen till bekämpande av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten ett belopp av sammanlagt 17 milj. kronor, varav enligt tab. 55 och 56 disponerades 9.1 milj. kronor. Efter frånräkning av vissa för särskilda ändamål reserverade belopp, avseende väglånefonden, åtgärder till främjande av företagsverksamhet, arvoden till sakkunniga i socialdepartementet och åt vissa länsstyrelser anvisade medel för yrkesundervisningen, återstod disponibelt för hjälpverksamheten under budgetåret 1935/1936 ett belopp av 6.95 milj. kronor. Till kontantunderstödsverksamhet m. m. har för budgetåret 1935/1936 anvisats ett belopp av 2 milj. kronor, vadan till kostnaderna för kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp under budgetåret stå till förfogande 8.95 milj. kronor.

Den av kommissionen utförda beräkningen av kostnaderna för dagunderstödsverksamheten återfinnes i tab. 55. Enligt denna skulle kostnaderna uppgå till 5 milj. kronor. Till sistnämnda belopp, som uteslutande avser kostnader för dagunderstöd, bör emellertid läggas beräknade kostnader för hyreshjälpverksamhet. Under tredje kvartalet innevarande år har ingen sådan verksamhet ifrågakommit, och för fjärde kvartalet beräknar kommissionen

Tab. 55. Antal dagunderstödda och kostnaderna för dagunderstödsverksauilieten.

Juli 1934—juni 1936.

(Beräknade uppgifter för nov. 1935—jani 1936. Dagunderstöd för knrsdeltagare ej inräknade.)

64 Tab. 56. Antal deltagare i kurser, arbetsläger och ungdomsreservarbeten samt kostnaderna för ungdomshjälpen. Juli 1934—juni 1936.

(Beräknade uppgifter för tiden november 1935—jnni 1936.)

kostnaderna till 50,000 kronor. För liela innevarande budgetår anser kommissionen desamma böra beräknas till 200,000 kronor. De utförda beräkningarnas osäkerhet synes kommissionen dock motivera, att totalkostnaderna för kontantunderstödsverksamheten beräknas till 5.25 milj. kronor.

Kostnaderna för ungdomshjälpen, i vilken innefattas kostnader för kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbeten, beräknas jämlikt uppgifterna i tab. 56 till 2.25 milj. kronor.

Då sålunda kostnaderna för kontantunderstödsverksamheten och ungdomshjälpen tillhopa kunna beräknas uppgå till 7.5 milj. kronor och till förfogande stå 8.95 milj. kronor, kan på anslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m. beräknas uppstå ett överskott av 1.45 milj. kronor.

Då, som ovan anförts, på anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten beräknas uppstå en brist på 13.5 milj. kronor, skulle sålunda på anslagen till hjälpverksamheten i dess helhet uppkomma en brist på 12.05 milj. kronor. Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till den väntade ökningen av de medel, som under budgetåret kunna beräknas inflyta från uppdragsgivare till statliga reservarbeten, och då den sjunkande omslutningen synes medgiva någon minskning av de i rörelsen bundna tillgångarna, synes det kommissionen försvarligt att räkna med ett ytterligare medelsbehov för budgetåret 1935/1936 av 11 milj. kronor.

65 Tab. 57. Sammanställning av hjälpverksamhetens beräknade omfattning oell utgifter för arbetslinjen, understödslinjen och ungdomshjälpen. Budgetåret 1935/36.

I tab. 57 meddelas en sammanställning av kostnadsberäkningarna beträffande arbets- och understödslinjerna samt ungdomshjälpen för budgetåret 1935/1936.

Den av kommissionen disponerade väglånefondens storlek utgjorde den 1 januari 1935 kronor 2,108,836, varav i utestående lån kronor 877,200 samt såsom reservation för beviljade men ej disponerade lån kronor 13,000. För utlåning tillgängliga medel uppgingo vid angivna tidpunkt till kronor 1,115,560. Under året har utlämnats ett lån å 50,000 kronor. Efter avdrag av utestående lån och reserverade belopp utgjorde den per den 1 november 1935 för utlåning disponibla summan 1,239,360 kronor. I likhet med föregående år synes, enligt kommissionens uppfattning, behov icke föreligga av anslag till förstärkande av fonden.

I efterföljande tvenne sammanställningar har för åstadkommande av överskådlighet redovisats hur de beräknade kostnaderna för hjälpverksamheten fördela sig på de olika anslagen.

k Härtill skall läggas hyreshjälpkostnader kr. 250,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

66 Sammanställning

över beräknade inkomster och utgifter & anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten budgetåret 1935/1936.

Av det anförda Damgar, att a anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten uppkommer en brist på 13.5 milj., kronor och å anslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m. ett överskott av 1.45 milj. kronor samt att med hänsyn till vissa angivna förhållanden ett ytterligare medelsbehov för budgetaret 1935/1936 av 11 milj. kronor kan väntas uppkomma.

Kommissionen, som beräknar, att behov av förstärkningsanslag för statliga och statskommunala reservarbeten kommer att göra sig gällande under februari eller mars manader 1936, far under hänvisning till ovan lämnade redogörelse anhålla, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för tillgodoseende av detta behov.

67 Y. Medelsbeliovet för budgetåret 1930/1937.

Med avseende på frågan om medelsbehovet för budgetåret 1936/1937 får kommissionen anföra följande.

Kommissionen har i denna sin framställning givit uttryck åt den uppfattningen, att den tendens till kraftig nedgång i arbetslösheten, som kännetecknat 1934 och första hälften av 1935, torde komma att under nästföljande budgetår väsentligt försvagas. Ehuru väl hjälpbehovet med all sannolikhet kan beräknas bliva mindre än under innevarande budgetår, synes försiktigheten dock bjuda, att man räknar med ett icke obetydligt behov av hjälp. För innevarande budgetår beräknas kostnaderna för statliga och statskommunala reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet med ungdomshjälp, ävensom kommissionens centrala kostnader komma att belöpa sig till omkring 53 milj. kronor. Med hänsyn till det minskade hjälpbehov, varmed kommissionen anser sig kunna räkna, synes för nästkommande budgetår i staten böra för angivna ändamål upptagas ett belopp av 32 milj. kronor, överslagsvis beräknat att disponeras till

statliga reservarbeten ......*......kronor 22,500,000

statskommunala reservarbeten . ......; » 5,000,000

kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp » 3,500.000

centrala administrationskostnader . ...... » 1,000,000

Summa kronor 32,000,000

För detta belopp beräknar kommissionen att i medeltal under året kunna

hjälpa genom

statligt reservarbete.............. 9,000 arbetslösa

statskommunalt reservarbete.......... 3,500 s>

kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp . 4,500 »

Givetvis är det kommissionens avsikt att i möjligaste mån avpassa hjälpverksamheten efter behovet under olika årstider och att sålunda under sommarhalvåret låta arbetsstyrkan i reservarbetena vara förhållandevis låg för att kunna utöka densamma under vintern, då större anspråk på det allmännas hjälpresurser äro att motse. Kontantunderstödsverksamheten bör under sommaren inskränkas så mycket som möjligt för att under återstoden av året kunna på effektivaste sätt supplera arbetslinjen.

Ifråga örn avvägningen mellan den statliga och den statskommunala reservarbetslinjen avser kommissionen, såsom den tidigare framhållit, att giva den statskommunala linjen mindre omfattning än den statliga, varvid proportionen de båda linjerna emellan skulle bli ungefär samma som den, kommissionen

beräknade i sin framställning den 19 februari 1935 angående medelsbehovet för budgetåret 1935/1936. Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla, att, ehuru väl den statskommunala arbetslinjen för statsverket ställer sig avsevärt billigare per dagsverke räknat än den statliga, ifråga om vilken senare staten betalar den ojämförligt större delen av kostnaden, den statliga arbetslinjen på ett annat och bättre sätt tillgodoser kravet på snabb anpassning till arbetsmarknadens behov, än vad fallet är med den statskommunala linjen.

Det har såväl under innevarande som under tidigare budgetår visat sig, att lokala arbetslöshetskommittéer icke varit skickade att på ett ur såväl den hjälpsökandes som samhällets synpunkter tillfredsställande sätt handlägga sin grannlaga uppgift, och riksdagen, som torde ha uppmärksammat detta förhållande, har vid upprepade tillfällen uttalat önskvärdheten av ytterligare skärpt kontroll över hjälpverksamheten. Genom en utbyggnad av kommissionens kontrollerande organ, framförallt anställning av ett flertal sociala ombud, har kommissionen blivit i tillfälle att på effektivare sätt och mera i detalj, än vad förut kunnat ske, granska den av kommunerna bedrivna statsunderstödda hjälpverksamheten. Därvid har förekommit, att kommissionen under längre eller kortare tid lämnat kommittéer bistånd icke blott beträffande den inre organisationen utan även i fråga örn den direkta kontakten med arbetslöshetsklientelet och härför nödvändiga anordningar. Då det synes kommissionen angeläget, att kommuner, som av olika anledningar kunna möta svårigheter att förvärva en person med kvalifikationer, som göra honom lämplig att handlägga en kommittéordförandes eller expeditionsföreståndares arbetsuppgifter, lämnas erforderlig hjälp härtill, torde kommissionen även i fortsättningen och i för varje särskilt fall passande form böra lämna sin medverkan i antydda avseende.

Med hänsyn till att omfattningen av arbetsuppgifterna vid kommissionens kansli icke omedelbart följa arbetslöshetens variationer och med hänsyn till att omkostnaderna för kansliet äro i hög grad beroende av det utrymme arbetslinjen gives inom hjälpprogrammet, anser kommissionen sig för närvarande icke kunna utföra en beräkning av kostnaderna för dess centrala kansli och anhåller få återkomma därmed vid en senare tidpunkt. Kommissionen hemställer, att Kungl. Maj :t i avvaktan härpå måtte för dessa kostnader upptaga ett belopp av 1 milj. kronor.

I den mån resultaten av arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935 därtill kunna giva anledning, anhåller kommissionen att längre fram få återkomma med de förslag, som kunna befinnas påkallade.

Under åberopande av det ovan anförda får kommissionen anmäla, att medelsbehovet för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet för budgetåret 1936/1937 synes kunna preliminärt uppskattas till 32 milj. kronor.

Då anledning att uppdela för hjälpverksamhet vid arbetslöshet anvisade medel på olika anslagstitlar numera ej torde föreligga, får kommissionen hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att sammanföra de båda an-

slagen till kontantunderstödsverksamhet m. m. och till statliga och statskommunala reservarbeten till ett anslag för arbetslöshetens bekämpande.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad Huss, ordförande, samt ledamöterna Hagman, Bergman, Carell, Falk och Brodén.

Stockholm den 4 december 1935.

Underdånigst

På Statens Arbetslöshetskommissions vägnar:

GUNNAR HUSS.

/

/ Birger Arnäs.

70 Antal

200,000

150,000

100,000

50,000

jan. 1930 1931 1932 1933 1934 1935

Diagram 1. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1930—1935.

Antal

75,000

50,000-

25,000

I statliga reservarbeten sysselsatta I statskommunala

Dagunder stödda med statsbidrag Ungdomshjälp Kommunalt hjälpta Ohjälpta

sept. okt. nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. Diagram 2. Hjälpsökande arbetslösa fördelade på elika hjälp/Örmer. September 1934—oktober 1935.

Bilaga 1.

Förteckning över rapportkommuner,

sorn någon månad under perioden oktober 1934—september 1935 ej rapporterat

arbetslöshet.

(Med * betecknade kommuner ha rapporterat arbetslöshet i oktober 1935.)

73 Län och kommun

Antal män. utan rapporterad arbetslöshet

Län och homman

Antal män. utan rapporterad arbetslöshet

Län och kommun

Antal män utan rapporterad arbetslöshet

74 Län och kommun

Antal mån. utan rapporterad arbetslöshet

Län och kommun

Antal mån. utan rapporterad ar betslöshet

Län och kommun

Antal mån. utan rapporterad arbetslöshet

Göteborgs och Bohus län.

Backa . . Forshälla Grinneröd Håby . .

ad

Krokstad * Kungälv Landvetter Laue-Ryr * Ljung* . . Marstrands s Råda *

Rödbo Sanne * Smögen Säve . Torslanda Ytterby .

Älvsborgs län.

Alingsås k. Rödene Angered .

Bollebygd Bredared Brunn * .

Brålanda Bäcke * .

Dalskog *

Fors * . .

Fritsla .

Gestad . Gunnarsnäs Gärdhem Holm * .

Järbo . . Kullings-Skövde Lerum * .

Mellerud *

Nödinge Rölanda .

Sandhult Sankt Peter Skepplanda Skogsbygden Starrkärr * Svenljunga Toarp . .

Tranemo Tunge . .

Vårvik .

Väne-Ryr Vänga Åmåls lk Ånimskog Årtemark Ödeborg Ödenäs .

Ör . . .

6 4 8

4 9

6 6 1 5 2 1 7 5 1

6 1

5 2

4 3 2

8 3

6 1

5 8

5 2 9 1 1

6 8 6

6 6 5 5

3 9

5 9 1 8

4 Skaraborgs län.

Acklinge . Annehärad *

Berg .

Bolum Bredvik Dimbo Ekeskog Finnerödja Grevbäck Grästorp Gudhem . Gustaf-Adolf Gösslunda Götlunda Habo . .

Halna . .

Järpås * Kinne-Vedum Kyrkefalla Kållands-Åsaka Leksberg < Locketorp Lugnås .

Mellby .

Norra Kyrketorp Rackeby Ransberg Råda . .

3 5

8 10 10

5 4

7 3 9 2

6 3

8 6 6 2 6

Silbodal * . . . Skillingmark * Svanskog . . . Södra Råda . . Trankil .... Visnums-Kil Väse * . . . . Västra Emtervik Ålvsbacka * . . Ölme * . . . . Östervallskog *

Orebro län. Askersunds stad Axberg . . Degerfors . Edsberg . . Fellingsbro Glanshammar Götlunda Hackvad Hallsbergs Hardemo Hidinge . Järnboås Lillkyrka Lännäs .

Mosjö . .

Nysund .

Näsby . Skagerhult Sköllersta Snavlunda Viker* .

lk

Västmanlands län Arboga lk . Badelunda Berg . .

Björksta Björskog Bro . . .

Dingtuna Enåker .

Gunnilbo Haraker .

Harbo * .

Hed . .

Himmeta Hubbo .

Huddunge *

Irsta .

Karbenning * Kolbäck Kumla Kung-Karl

Kärrbo

Malma

Medåker

6 10

7 10

4 9

4 3

8 2 7 3 2

5 9 3 3 7

3 9 9 9 5 5 8

6 3 6 6

6 2 2

6 9 5 8 8

76 Bilaga 2.

Förteckning

över kommuner i stendistrikten i Blekinge oell Göteborgs och Bohus län samt sågverksdistrikten i Västernorrlands län.

77 Bilaga 3.

Tablå över kostnaderna för kommissionens centralförvaltning.

78 De hjälpsökande arbetslösas fördelning

79 Bilaga 4.

efter län och yrken den 31 oktober 1935.

80 Översikt över arbetslöshetskommissionens

Tillgångar.

I. I statskontoret innestående belopp:

A. Reservationsanslag till bekämpande av arbetslösheten, litt. V.B. 8

1) Återstående den '/t 1934 å föregående budgetårs

anslag.................. 3,867,044:44

2) Reservationsanslag för löpande budgetår . . . 9.000,000: —

3) Återbetalat anslag............ 16,875:33 12.883.919:77

4) Disponerat '/, 34—M/e 35 ......... 8,’l29,’l34: 89

5) Lån till Tännäs kommun . .........

B. Reservationsanslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, litt. V.B. 9.

1) Reservationsanslag för löpande budgetår . . . 5,500,000: —

2) Återbetalat anslag............. 123:58 5.500.123: 58

3) Disponerat V» 34—so/o 35 ....... . . . 2,190,420: 56

C. Anvisat belopp till stat), och statskommnnala reservarbeten från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter, litt. 1934/1935: XII.

1) Anslaget belopp.............. 20,000,000: —

2) Anvisat mars—juni 1935 .......... 19,000,000: —

Icke anvisat belopp............ I,0u0,u00: — 20 000 000- —

4,754,784:88 3,000: —

3,309,703:02

II. I riksgäldskontoret innestående belopp:

Reservationsanslag till stat!, och statskommunala. reservarbeten, litt. U.f.k. IV A2.

1) Återstående den V7 1934 å föregående bud-

getårs anslag............... 969,484:42

2) Reservationsanslag för löpande budgetår . . . 46,000,000: —

3) Återbetalat anslag............. 1,884:36 46.971.368:78

4) Disponerat V? 34—1,0/e 35 ......... 46,11)8,693:03 ’ ’

överfört till anslaget för oförutsedda utgifter 862,675:75 46,971 368- 78

lil. I nrbetslöshctskommissionen innestående belopp:

A. Kassa- och bankbehållningar:

1) Litt. V.B.8..................

2) > V.B.9..................

B. Till betalning förfallna fordringar:

1) Litt. U. f. k. IV A 2 & 1934/1935: XII . . . .

a) Hos vägstyrelser m. 11. för utförda arbeten

b) Hos domänstyrelsen för avlöningar m. m. . ,

c) > kommuner för ortstiliägg.......

d) > diverse personer ...........

2) Litt. V. B. 9.

a) Hos kommuner för dagunderstöd......

b) Hos diverse personer...........

C. Förskottsmedel för redovisning

a) Vid statliga arbetsplatser.........

b) » > arb.läger 0. ungdomres.arb. . .

D. Inventarier

Arbetsmaskiner, arbetsredskap, förläggn.inv. m. m.

a) Vid statliga reservarbeten.........

b) » > arb.läger 0. ungdomsres.arb. . .

230,286: 52 141,482: 24

937,306: 72

46,518:14

1,263,542: 99 16,625: 22

3,082,496: 74

110,000: —

371,768: 76

983,824:86

1,280,168:21

3,192,496: 74

Kronor 13,895,746:47

ekonomiska ställning den 30 juni 1935.

Skulder.

Bilaga 5.

I. Av medel hos statskontoret reserverade belopp:

A.

B.

Reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten, litt. V.B.8.

1) Färdigställningsanslaget från år 1924 .......

varav utbetalats och överförts..........

3,100,000: — 3,082,424:97

2) Väglånefonden.............. 2,000,000: —

npplnpna räntor 1931—1934 ........ 108,836:37 2,108,836:37

avgår utestående lån....................789,400:

3) Diverse myndigheter

a) Till befrämjande av företagsverksamhet (2,000,000: —)

Resterande belopp; diverse myndigheter................

b) Övriga ändamål

Resterande belopp; diverse myndigheter ...............

Reservationsanslaget till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslös-

heten, litt. V.B. 9.

Resterande belopp; diverse myndigheter

17,575:03

1,319,436:37

178,947: 29 61,200:31

82,575:32

II. 1 statliga reservarbeten bundna tillgångar:

Fordringar, inventarier och arbetsplatsernas förskottsmedel

5,283,346:45

m. Till disposition för verksamheten står:

Av medel hos Statskontoret

Reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten, litt.

V. B. 8................... • • • . ' • •

Reservationsanslaget till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, litt. V. B. 9............

Av medel hos kommissionen

Reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten, litt.

V. B. 8.........................

Reservationsanslaget till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, litt. V. B. 9............

3,180,625:88 3,227,127:70

230,286:52 314,625: 60

6,952,665: 70

Kronor 13,895,746:47

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

82 Bilaga 6.

Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935.

Preliminär redogörelse för vissa resultat avseende Blekinge län, Göteborgs oell Bohus län (utom Göteborgs stad) samt Västernorrlands län.

Kungl. Majit har genom brev den 12 juli 1935 uppdragit åt kommissionen att verkställa utredning i fråga örn vissa förhållanden, berörande de hos arbetslöshetskommittéerna den 31 juli 1935 anmälda arbetslösa (se sid. 15). Bearbetningen av det insamlade materialet är ännu icke avslutad, men vissa slutgiltiga resultat ha dock framkommit, och kommissionen är i tillfälle att genom efterföljande tabeller lämna en bild av arbetslöshetsklientelets sammansättning inom Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län i fråga örn ålders- och yrkesförhållanden samt arbetslöshetsperiodens längd. Det bör observeras, att undersökningsmaterial från Göteborgs stad icke ingår i nu redovisade uppgifter för Göteborgs och Bohus län.

Primäruppgifterna för undersökningen utgöras av uppgifter, lämnade av de arbetslösa personligen. Dessa uppgifter ha efter granskning och kommentering av vederbörande arbetslöshetskommitté granskats och bearbetats inom kommissionen. Som allmänt omdöme kan uttalas, att de avlämnade uppgifterna allt för ofta visat sig otillförlitliga. Detta gäller såväl av de arbetslösa som av kommittéerna lämnade uppgifter. Påfallande är den ringa kännedom, många kommittéer synas äga beträffande den tid den arbetslöse sysselsatts i statligt reservarbete, en uppgift, som kunnat effektivt kontrolleras med hjälp av kommissionens kortregister.

Flertalet uppgifter ha bearbetats länsvis, varvid en indelning på 8 olika kommuntyper tillämpats, nämligen städer

med över 100 000 inv.

» 30 000—100 000 »

» 20 000— 30 000 »

» 5 000— 20 000 »

» under 5 000 » landskommuner (med köpingar) industrikommuner

blandade industri- och jordbrukskommuner jordbrukskommuner.

Till grund för yrkesgrupperingen har lagts en för ändamålet särskilt upprättad yrkesförteckning, baserad på Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling, varvid dock av praktiska skäl vissa i den sistnämnda upptagna yrken sammanslagits, så att i undersökningen redovisas 101 primära yrkesgrupper mot 172 i arbetsförmedlingens nyssnämnda yrkesförteckning. Arbetslöshetskommittéernas månadsrapportering till kommissionen omfattar 25 yrkesgrupper.

För bestämmandet av den arbetslöses yrkestillhörighet ha utnyttjats såväl arbetsförmedlingens och arbetslöshetskommitténs uppfattning därom som ock den arbetslöses egen uppgift, varjämte hänsyn tagits till hans uppgifter angående tidigare fasta och tillfälliga anställningar. Den verkställda yrkesbestämningen har i ett antal kommuner, i vilka specialundersökning verkställts, kunnat i detalj kontrolleras och har därvid visat sig vara förhållandevis tillfredsställande. Såsom yrkes-

arbetare ha nied nedan angivna undantag redovisats samtliga, om vilka med säkerhet kunnat konstateras, att de arbetat inom viss yrkesgren, oavsett örn de äro fullt utbildade yrkesarbetare eller icke. Det bristfälliga materialet har dock i en del fall omöjliggjort ett fullständigt särskiljande av kategorierna utbildade yrkesarbetare och grovarbetare inom yrket.

I anslutning till de principer, som tillämpas vid yrkesgrupperingen för kommittéernas månadsrapporter till kommissionen, har grovarbetaren hänförts till det yrke, inom vilket han haft anställning. Genom att hela materialet kunnat behandlas enhetligt har det varit möjligt att få fram en uppdelning av klientelet, i så nära överensstämmelse med nyssnämnda principer som möjligt. Detta har givetvis medfört, att gruppen tillfällighets- och diversearbetares andel i totalantalet minskats i jämförelse med tidigare undersökningar. I den fullständiga redogörelse, som senare kommer att avlämnas, kommer, i den mån det är möjligt, även antalet grovarbetare inom olika yrkesgrupper att redovisas.

Anmärkas bör i detta sammanhang, att vid den nu verkställda yrkesgrupperingen avvikelse från eljest tillämpade principer skett genom att utbildad yrkesarbetare, knuten såsom specialarbetare till annan näringsgren, hänförts till den näringsgren, till vilken hans yrke får anses höra. Sålunda har, i olikhet mot vad som är fallet i kommissionens månadsstatistik, stenindustriens smeder hänförts till gruppen metallindustri och icke till stenindustri. Vidare har yrkesbeteckningen springpojke eller militär icke kommit till användning, då annan yrkesbeteclcning kunnat ifrågakomma, och i ett fåtal fall ha, när den arbetslöse på grund av ålder icke ansetts ha utsikter att åter få anställning inom det yrke han tidigare lämnat, sådan person hänförts till tillfällighets- och diversearbetare. Detta har ägt rum bl. a. i fråga om en del äldre tändsticksarbetare å orter, där tändsticksindustrien är definitivt nedlagd.

Det ligger sålunda i öppen dag, att resultatet av den för undersökningen verkställda yrkesgrupperingen måste rätt väsentligt avvika från arbetslöshetskommittéernas. En uppfattning härom erhålles av tab. I (sid. 91).

De arbetslösas åldersförhållanden ha redovisats i åldersgrupper, i allmänhet omfattande 5 årsklasser, men med ytterligare uppdelning för årsklasserna 16—25 år. Med den arbetslöses ålder avses den ålder, han uppnått eller uppnår under år 1935.

Av särskilt intresse har varit att söka få arbetsförheten hos de hjälpsökande belyst. För bedömandet av arbetsförheten har man haft att utgå från den arbetslöses egen ävensom kommitténs uppfattning härom. Den arbetslöse har haft att besvara frågor rörande förekomsten av bestående lyte, försvagad hälsa m. m. samt huruvida han uppbär pensionstillägg eller livränta. På grundval av dessa uppgifter har en gruppering av de arbetslösa med hänsyn till arbetsförhet ägt rum. Den uppfattning, som på detta sätt erhålles örn den arbetslöses fysiska förutsättningar på arbetsmarknaden, torde dock bli rätt ofullständig med hänsyn till de felkällor, som äro tillfinnandes i materialet. Denna bedömning av de hjälpsökandes arbetsförhet kommer att i någon mån kunna kontrolleras genom den ovan vidrörda intensivare undersökning, som verkställes inom vissa kommuner. Först sedan detta skett, kunna resultaten av undersökningen sammanställas.

Enligt arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter till kommissionen utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa den 31 juli 1935 42,582. I den nu verkställda undersökningen redovisas emellertid endast 40,332. I vissa fall har den arbetslöse vägrat lämna de begärda uppgifterna, i andra har han försvunnit ur klientelet omedelbart efter sista anmälningsdagen i juli månad (som icke nödvändigtvis behövt vara den 31) och därefter icke kunnat anträffas. Slutligen ha i några fall kommittéer visat en beklaglig brist på förståelse för betydelsen av denna undersökning och helt enkelt, trots upprepade påstötningar, underlåtit insända begärda uppgifter. Där i årets statframställning uppgifter från arbetslöshetsundersök-

84 Tab. A. I)e arbetslösas fördelning: på yrkes- oell åldersgrupper. Blekinge län.

(Åldersgruppens procentuella andel är för de större yrkesgrupperna angiven nied kursiv stil.)

ningen kommit till användning, vilket skett i fråga örn tab. n:ris 13, 26, 28, 36, 37, 44 och 45, överensstämmer sålunda antalet i undersökningen redovisade arbetslösa icke med motsvarande uppgift, hämtad ur kommittéernas månadsrapporter.

Då undersökningen ej är slutförd, torde det för närvarande icke vara lämpligt att till diskussion upptaga de slutsatser, som kunna dragas ur nu föreliggande undersökningsresultat. Kommissionen anser sig därför böra inskränka sig till en kortfattad kommentar till de olika tabellerna.

I tabellerna A—O åskådliggöres de arbetslösas fördelning på yrkes- och åldersgrupper inom ifrågavarande tre län. Det är knappast ägnat att förvåna, att arbetslöshetsklientelet inom Blekinge och Bohuslän till stor del utgöres av stenindustri-

85 Tab. B. De arbetslösas fördelning på yrkes- oell åldersgrupper. Göteborgs oell

Bohus län.

(Åldersgruppens procentuella andel är för de större yrkesgrupperna angiven med kursiv stil.)

arbetare av förhållandevis hög ålder. Det senare är särskilt framträdande i Blekinge, där stenarbetare, 51 år och däröver, utgöra icke mindre än 29.8 % av yrkesgruppen. I Bohuslän är motsvarande siffra 19,3 % I åldershänseende synes det mest anmärkningsvärda vara den anhopning av arbetslösa tillhörande jordbruk och skogshushållning, som återfinnes i de lägsta åldersklasserna, 16—-25 år. För Västernorrlands läns vidkommande utgöra dessa i fråga om jordbruksarbetare 31.8 °/> av hela yrkesgruppen och i fråga örn skogshushållning icke mindre än 40.4 %.

Fördelningen på yrkesgrupper och åldersgrupper inom olika slag av kommuner

86 Tab. C. I)e arbetslösas fördelning på yrkes- och åldersgrupper. Västernorrlands län.

(Åldersgruppens procentuella andel är för de större yrkesgrupperna angiven med kursiv stil.)

åskådliggöres av tab. D—F. I Blekinge län utgöra stenindustriarbetama 41.2 % av arbetslöshetsklientelet oell tillfällighets- och diversearbetarna 25.2 %. Motsvarande uppgifter för Göteborgs och Bohus län äro 72.2 respektive 7.5 %. Inom Västernorrlands län kommer väl hälften av arbetslöshetsklientelet, 50.5 °/„, från sågverksindustrien jämte tillfällighets- och diversearbete, men jordbruk och skogshushållning äro även av stor betydelse, då de tillsammans representera 15.0 % av klientelet. Det har för Västernorrlands län ansetts vara av särskilt intresse att få närmare utrönt, i vilken utsträckning framför allt jordbruks- och skogsarbetare vid

87 Talj. D. De arbetslösns fördelning ]>& yrkesgrupper (A) och åldersgrupper (B) inom olika slag av kommuner. Blekinge län.

Städer med

A. Yrkesgrupper

20,000-

—30,000

inv.

(Karls-

krona)

5,000-

-20,000

inv.

under

5,000

inv.

(Solveg'

borg)

Jordbruk .........

Skogshushållning.....

Ingenjörsarbete och arbetsledning

Malmbrytning...... •

Metallindustri.......

Stenindustri........

Glasindustri........

Annan jord- och stenindustri

Sågverksindustri......

Annan trävaruindustri . . .

Pappersindustri.......

Grafisk industri......

Livsmedelsindustri.....

Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummi varning

Kemisk-teknisk industri . .

Väg- och anläggningsarbete Annan byggnadsverksamhet Kraft- och värmeproduktion Sjöfart och fiske.....

Kontorister, butikspersonal m. m

Handelsarbetare ......

Hotell- och restaurangrörelse

Landtransport......

Allmän tjänst och fria yrken

Husligt arbete......

Tillfällighets- o. diversearbetare Ungdom utan särskild utbildning

Samtliga yrkesgrupper

B. Åldersgrupper (Ålder uppnådd 1935)

16-17............

18—20............

21 ............

22—25 ............

26—30 ............

31-35............

36—40 ............

41-45............

46—50 ............

51—55............

56-60 ...........

61—66............

67—0»............

Summa

Antal kommuner .

1 I

8 8

3 7 6

4 3 3

88 Tab. E. De arbetslösas fördelning på yrkesgrupper (A) och åldersgrupper (B) inom olika slag av kommuner. Göteborgs och Bohus län.

89 Tab. F. De arbetslösas fördelning på yrkesgrupper (A) och åldersgrupper (B) inom olika slag ay kommuner. Västernorrlands län.

90 Tab. G. Antalet arbetslösa med biyrken inom Västernorrlands län.

Tab. H. Antalet arbetslösa och antalet grovarbetare inom olika åldersgrupper.

sidan av sitt liuvudyrke hade andra yrken såsom biyrken och även i vilken utsträckning skogs- eller jordbruksarbete förekomme såsom biyrke för arbetare, sysselsatta inom andra näringsgrenar. En bearbetning av biyrkesfrekvensen inom länet återfinnes i tab. G. Av de 164 arbetslösa jordbruksarbetarna hade 79 biyrken, vanligen inom skogsbruket, och av de 582 skogsarbetarna hade 253 biyrken, i 132 fall

91 Tab. I. Jämförelse mellan m&nndsrapporternas och undersökningens yrkesgruppering.

Antalet arbetslösa den 31/v 1935 i

Yrkesgrupper

Jordbruk ...........

Skogshushållning...... •

Ingenjörsarbete o. arbetsledning

Malmbrytning........

Metallindustri........

Stenindustri.............

Glasindustri.............

Annan jord- o. stenindustri......

Trävaruindustri............

Pappers- o. grafisk industri......

Livsmedelsindustri..........

Textil o. beklädnadsindustri......

Läder-, bår- o. gummiindustri.....

Kemisk-teknisk industri........

Byggnadsverksamhet.........

Kraft- o. värmeproduktion.......

Sjöfart o. fiske............

Handel...............

Hotell- o. restaurangrörelse ......

Landtransport............

Allmän tjänst o. fria yrken......

Husligt arbete............

Tillfällighets- o. diversearbetare . . . . Ungdom utan särskild utbildning . . .

Summa

Antalet i undersökningen ingående i % av antalet arbetslösa enligt månadsrapporterna............

inom jordbruk och i 80 fall inom vägarbete. Vidare framgår, att medan 164 personer erhållit yrkesbeteckningen jordbruksarbetare, ha 159 inom andra näringsgrenar sysselsatta haft jordbruk såsom biyrke och att 143 inom andra näringsgrenar, varav 63 jordbruksarbetare och 40 väg- och anläggningsarbetare, haft skogsarbete som biyrke. Det tredje mera betydande biyrket i Västernorrlands län är vägoch anläggningsarbete, vilket såsom biyrke innehades av 106 personer. Som jämförelse kan nämnas, att av 371 personer, yrkesbetecknade såsom väg- och anläggningsarbetare, 52 haft biyrke.

Antalet grovarbetare, varmed i detta fall förstås icke blott grovarbetare med sysselsättning enbart såsom tillfällighets- och diversearbetare utan även sådana nied viss yrkestillhörighet, återfinnes i tab. H, fördelat på åldersgrupper. För jämförelsens skull ha därvid medtagits uppgifter utom för de tre ifrågavarande länen även för hela riket. Det är påfallande, att för riket i dess helhet antalet grovarbetare i relation till totalantalet arbetslösa inom åldersgruppen i de yngsta årsklasserna är mycket högt men sjunker med stigande ålder upp till 40-årsåldern för att därefter åter stiga. Inom de tre särskilt redovisade länen förekomma emellertid

92 Talj. K. Åldersfördelning SI/io 1934 oell 31/j 1935.

Absoluta tal och procenttal; de senare med kursiv stil.

stora ojämnheter. I Göteborgs och Bohus län är grovarbetarefrekvensen inom åldersgrupperna fr. o. m. 22—25 år anmärkningsvärt obetydlig, men detta förklaras av att arbetslöshetsklientelet till övervägande del utgöres av yrkeskunniga stenarbetare. I Blekinge, där stenindustrien icke spelar samma dominerande roll som i Bohuslän, kan en liknande inverkan spåras endast i de högsta åldersklasserna; i åldrarna 26—45 år är däremot antalet grovarbetare förhållandevis högt. För Västernorrlands län ansluta sig siffrorna med vissa avvikelser ganska väl till riksmedeltalen.

En jämförelse av månadsrapporternas yrkesgruppering med undersökningens, som av ovan angiven anledning företer vissa olikheter, återfinnes i tab. I. För Blekinge och Göteborgs och Bohus läns vidkommande uppvisa jordbruk, metallindustri, byggnadsverksamhet och — i Blekinge — sjöfart och fiske högre siffror i undersökningen men stenindustri, allmän tjänst samt tillfällighets- och diversearbete lägre. För Västernorrlands län lia praktiskt taget alla yrkesgrupper utom de två stora grupperna trävaru- samt pappers- och grafisk industri i undersökningen blivit föremål för väsentliga förhöjningar på gruppen tillfällighets- och diversearbetares bekostnad. Den största skillnaden uppvisar gruppen skogshushållning, där antalet ändrats från 373 till 582, d. v. s. från 7.4 till 11.7 % av antalet arbetslösa. Även i detta län har gruppen byggnadsverksamhet erhållit ökad betydelse.

De arbetslösas åldersfördelning framgår ur flertalet här redovisade sammanställningar. Åldersfördelningen har givetvis sitt största intresse vid jämförelse med klientelets sammansättning vid tidigare tillfällen. I tab. K. har sådan jämförelse verkställts med åldersundersökningen den 31/10 1934. Vad som vid denna jämförelse frapperar är de förhållandevis obetydliga förskjutningarna i åldersfördelningen. Det förhållandet, att de båda undersökningarna utförts under olika årstider, synes dock påkalla en viss försiktighet vid resultatens bedömande. Alltjämt ligger tyngdpunkten på åldersgrupperna 22—40 år. Inom Blekinge län utgjorde år 1934 dessa åldersgrupper 58.1 % av hela antalet. Är 1935 var motsvarande siffra 57.1 %. Inom Göteborgs och Bohus län utgjorde ifrågavarande grupper år 1934 54.8 % av hela klientelet; motsvarande siffra år 1935 var 55.8 %. Inom Västernorrlands län voro siffrorna år 1934 56.2 % och år 1935 59.0 %. I samtliga tre länen ligger alltså alltjämt arbetslöshetens tyngdpunkt på de i eminent mening produktiva åldrarna. De för-

skjutningar, som sedan den senaste åldersundersökningen ägt rum, hava i huvudsak inneburit, att grupperna under 22 år fått mindre, de över 50 år ökad betydelse i klientelet. I fråga örn åldrar under 22 år har minskningen medfört, att deras andel sjunkit i Blekinge län från 10.9 till 6.5 %, i Göteborgs och Bohus län från 13.2 till 8.1 % och i Västernorrlands län från 19.2 till 15.9 %. De äldre gruppernas (51 år—co) andel har i motsvarande grad stegrats, i Blekinge län från 16.6 till 21.2 %, i Göteborgs och Bohus län från 16.9 till 19.5 % och i Västernorrlands län från 11.7 till 11.9 %. Att märka är emellertid, att denna förskjutning till ökad betydelse för de äldre åldersgrupperna ingenstädes inneburit, att arbetslösa 51 år och därutöver ökats i absoluta tal. Förskjutningen har förorsakats därav, att de yngre åldersgrupperna snabbare försvunnit ur arbetslöshetsklientelet än de äldre. Sålunda förefanns i Blekinge län år 1934 445 arbetslösa under 22 år, men år 1935 endast 168. Samtidigt har en minskning skett av personer över 50 år från 680 till 548. I Göteborgs och Bohus län bär antalet personer i de yngsta åldersgrupperna minskats från 752 till 360; i de äldsta åldersgrupperna har samtidigt antalet arbetslösa minskats från 967 till 874. I Västernorrlands län har antalet arbetslösa i de yngsta åldersgrupperna minskats från 1,668 till 790, en minskning med 878, medan arbetslösa över 50 år minskats från 1,019 till 592.

Arbetslöshetstidens längd är givetvis ett problem av största intresse. Undersökningen omfattar i detta hänseende förhållandena efter den 1/i 1933 och har grundats på de arbetslösas egna uppgifter. I tab. L. ha sammanställts uppgifter angående de s. k. heltidsarbetslösas åldersfördelning, varvid medtagits endast de åldersklasser, som kunnat ifrågakomma till arbetslöshetshjälp under hela undersökningstiden. Med heltidsarbetslösa förstås i förevarande sammanhang de personer, som varit arbetslösa under minst 50 veckor år 1933 eller 1934 eller minst 30 veckor år 1935. Ar 1933 utgjorde de i undersökningen ingående heltidsarbetslösa i Blekinge län 57.3 %, 1934 69.2 % och 1935 65.2 % av antalet. För Göteborgs och Bohus län har motsvarande procenttal stigit från 44.1 % 1933 till 63.1 % 1935. För Västernorr- Jands län åter har denna proportion varit förhållandevis konstant, i det att den för de tre åren utgjort respektive 58.4, 57.5 och 59.4 %. Heltidsarbetslöshet har i påfallande stor utsträckning förekommit bland ungdomen inom Blekinge och framför allt Göteborgs och Bohus län. Sålunda utgjorde år 1935 i sistnämnda län de heltidsarbetslösa 18—20-åringarna 67.8 % av hela antalet i åldersgruppen.

Antalet arbetslöshetsveckor och hjälp veckor i medeltal för olika åldersgrupper, dock ej 16—17 år, återfinnas i tab. M. Inom samtliga tre länen har antalet hjälpveckor i procent av antalet arbetslöshetsveckor från 1933 till 1935 stigit; i Blekinge län från 65.4 till 78.4 %, i Göteborgs och Bohus län från 65.7 till 79.1 % och i Västernorrlands län från 62.5 till 69.9 %.

I tab. M. har medeltalet för arbetslöshets- och hjälpveckor angivits utan decimaier. Den procentsats, som angiver förhållandet mellan dessa veckor är givetvis beräknad med ledning av summasiffror för respektive län och kan sålunda avvika från den som erhålles ur de i tabellen angivna medeltalen.

Den utsträckning, i vilken personer med lång arbetslöshet erhållit hjälp i form av statligt reservarbete, åskådliggöres i tab. O., varest antalet arbetslösa, sysselsatta i statligt reservarbete minst 40 veckor något av åren 1933 och 1934 eller minst 24 veckor år 1935, angivits fördelat på åldersgrupper. Även här har av ovan (tab. L.) angiven anledning 16- och 17-åringarna ej medtagits. Därjämte har i tabellen införts antalet personer, som under vart och ett av de tre åren haft sysselsättning i statligt reservarbete minst nyss angivna antal veckor. Antalet dylika personer, som sålunda haft sysselsättning i statligt reservarbete under större delen av undersökningstiden, utgör för Blekinge läns vidkommande icke mindre än 311 eller 12.0 % av totalantalet hjälpsökande arbetslösa, i Göteborgs och Bohus län 288 eller 6.4 % och i Västernorrlands län 96 eller 1.9 %. I hela riket funnos 1,507 sådana lång-

94 Tab. L. Antalet arbetslösa, vilkas arbetslöshet omfattat minst 50 veckor något av åren 1933 och 1934 och 30 veckor 1935 (heltidsarhetslösa). Blekinge, Göteborgs och Bohus

och Västernorrlands län.

95 Tab. M. Antalet arbctslöshetsveckor och hjälpveckor under tiden januari 1933—juli 1935 för arbetslösa, som 1935 uppnått minst 18 års ålder. Medeltal pr arbetslös oell år.

96 Tab. 0. Antalet arbetslösa, under längre tid sysselsatta i statligt reserrarbete.

Ålder

uppnådd

Blekinge län

antal arbetslösa sysselsatta i statligt reservarbeto minst

Göteborgs och Bohus län

antal arbetslösa sysselsatta i statligt reservarbete minst

tidsreservarbetare, utgörande 7.8 % av antalet statliga reservarbetare och 2.8 % av totalantalet hjälpsökande arbetslösa den 31 juli 1935.

I tab. P. lämnas en redogörelse lör de hjälpta arbetslösas fördelning på olika hjälpformer med hänsyn till civilstånd och försörjningsplikt mot hustru eller barn. Personer med försörjningsplikt endast mot föräldrar eller adoptant äro upptagna bland de icke försörjningspliktiga. I stort sett stiger hjälpprocenten med familjens storlek, men någon enhetlig tendens finnes icke. Detta sammanhänger givetvis med att vid utmätandet av hjälp hänsyn måste tagas till det föreliggande hjälp-

97 Tab. P. Antal den sl/i 1935 hjälpta arbetslösa inom olika hjälpformer, fördelade nied hänsyn till civilständ och försörjningsplikt.

Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

Procentuell fördelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)

98 Tab. S. De arbetslösas fördelning på

yrkes- och åldersgrupper. Hela riket.

behovet (s. k. behovsprövning). Det får anses naturligt, att inom samtliga tre lan de icke försörjningspliktiga till övervägande del erhållit hjälp genom statligt reservarbete och, frånsett Västernorrlands län, endast i förhållandevis obetydlig utsträckning genom statskommunalt reservarbete.

Inom Blekinge län utgjorde de statliga reservarbetarna 63.4 % och de statskommunala .28.3 % av hela antalet hjälpta. I genomsnitt voro av de försörjningspliktiga något över 50-o % hjälpta genom statligt och närmare 35-0 % genom statskommunalt reservarbete. I Göteborgs och Bohus län voro 65.4 % av hela antalet hjälpta genom statligt och 16.2 % genom statskommunalt reservarbete. För de försörjningspliktigas vidkommande vörö motsvarande siffror i genomsnitt 55 % och inemot 25 %. I detta län voro 14.1 ^ hjälpta genom dagunderstöd. Det skulle kunna anses anmärkningsvärt, att hjälp i form av dagunderstöd förekommer rikligast i fråga örn personer med försörjningsplikt mot endast en person, d. v. s. mot hustru eller mot ett barn, men detta torde sammanhänga med behovsprövningen, då ju dagunderstöd ger lägre inkomst än reservarbete. Inom Västernorrlands län utgjorde de statliga och statskommunala reservarbetarna ungefär lika stor del av hjälpklientelet eller 46.4 respektive 43.6 *. Här förekom alltså hjälp i form av statskommunalt reservarbete i större utsträckning än i de båda andra länen. De försörjningspliktl?a 4 tai-lg" yefervarhetarna utgjorde i genomsnitt omkring 30 % av hela antalet och de försörjningspliktiga statskommunala något mer än 60 %. Dagunderstöd till de icke försörjningspliktiga avser här understöd i samband med kursverksamhet tor ungdom.

Slutligen lämnas i tab. S. uppgifter örn de arbetslösas fördelning på yrkes- och åldersgrupper för hela riket. Med kommentering av denna tabell torde lämpligen kunna ansta till den fullständiga redogörelsen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. översikt över arbetslöshetsläget åren 1934 och 1935 ..........1

II. översikt över hjälpverksamheten under 1935 25

1. Arbetslinjen.........................25

a) statliga reservarbeten....................26

b) statskommunala reservarbeten.................35

c) kommunala reservarbeten...................43

d) arbetslinjens omfattning....... 44

2. Understödslinjen........................44

a) dagunderstöd........................44

b) hyreshjälpverksamhet....................50

c) kommunal understödsverksamhet......... 51

d) understödslinjens omfattning............ 51

3) Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.......52

a) kursverksamhet.......................52

b) frivillig arbetstjänst.....................53

c) ungdomsreservarbeten....................54

4. Hjälpverksamhetens omfattning.................57

HI. Besvärsnämnden för reservarbetslöner................58

IV. Hjälpverksamhetens beräknade kostnader under återstoden av innevarande

budgetår...........................61

V. Medelsbehovet för budgetåret 1936/1937 ............... 67

Diagram...............................70

Bilagor.

1. Förteckning över rapportkommuner, som någon gång under perioden oktober

1934—september 1935 ej rapporterat arbetslöshet...........71

2. Förteckning över kommuner i stendistrikten i Blekinge och Göteborgs och

Bohus län samt sågverksdistrikten i Västernorrlands län........76

3. Tablå över kostnaderna för kommissionens centralförvaltning......77

4. De hjälpsökande arbetslösas fördelning efter län och yrken den 31 oktober

1935 .............................. 78

5. översikt över arbetslöshetskommisionens ekonomiska ställning den 30 juni

1935 .............................. 80

6. Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. Preliminär redogörelse . . 82

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 19. (Bilaga.)