angående anslag till sta¬ tens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kon- tantunderstödsverksamhet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

1 Nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m.; given Stockholms slott den 8 maj 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1936.

N är varande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Wigforss, Möller, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför departementschefen, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 19, omnämnde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 4 december 1935 anmält, att kommissionen för nästa budgetår preliminärt uppskattade utgifterna för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten till 32,000,000 kronor, därav 1,000,000 kronor för kommissionens centrala administrationskostnader, 22,500,000 kronor för statliga reservarbeten, 5,000,000 kronor för stats-

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 266.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 266■

kommunala reservarbeten och 3,500,000 kronor för kontantunderstödsverksamhet m. m. Då anledning saknades att uppdela för hjälpverksamhet vid arbetslöshet anvisade medel å olika anslag, på sätt som skett för innevarande budgetår, hade kommissionen tillika föreslagit, att de båda anslagen till kontantunderstödsverksamhet m. m. och till statliga och statskommunala reservarbeten måtte sammanföras till ett anslag för arbetslöshetens bekämpande. Kommissionens ifrågavarande skrivelse finnes såsom bilaga fogad vid propositionen den 9 januari 1936, nr 19, angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln.

Jag anförde vidare, att jag vid mitt övervägande av medelsbehovet saknat anledning frångå kommissionens beräkningar av dess centrala administrationskostnader, medan jag för den av kommissionen bedrivna hjälpverksamheten, i avvaktan på ytterligare erfarenhet örn det ekonomiska lägets utveckling, ansett mig preliminärt böra beräkna ett belopp av 19,000,000 kronor. För ändamålet ansåg jag i likhet med kommissionen, att ett gemensamt reservationsanslag, lämpligen rubricerat reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., borde upptagas.

På min hemställan har Kungl. Maj:t under punkterna 19 och 20 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1936/1937 beräkna dels till Statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, dels ock till Reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 19,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga dessa frågor.

Beträffande de för tiden till och med budgetåret 1934/1935 anvisade anslagen till den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten och i samband därmed stående frågor torde jag kunna hänvisa till de redogörelser, som lämnats i propositionerna 250/1932, 216/1933, 235/1934 och 232/1935.

För innevarande budgetår anvisade 1935 års riksdag dels ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor till statens arbetslöshetskommission, dels ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor till kontantunderstödsverksamhet m. m., dels ock ett reservationsanslag av 32,000,000 kronor till statliga och statskommunala reservarbeten. Samtliga anslag äro uppförda under femte huvudtiteln.

Såsom jag redan antytt, har Kungl. Maj:t i en den 9 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 19, på min hemställan föreslagit riksdagen medgiva, att för förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till statliga och statskommunala reservarbeten finge från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 11,000,000 kronor. I skrivelse den 18 februari 1936, nr 23, har riksdagen anmält, att detta Kungl. Maj:ts förslag bifallits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

3 Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

De av 1933 års riksdag godkända grunderna för bedrivande av hjälpverksamhet vid arbetslöshet sammanfattades av Kungl. Maj:t i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse trädde i stället för kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Rörande innehållet av de sålunda meddelade bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnats i propositionen nr 235 till 1934 års riksdag.

I propositionen nr 232 till 1935 års riksdag, vartill jag jämväl torde få hänvisa, redogjordes för de ändringar beträffande hjälpbestämmelserna, som beslötos vid 1934 års riksdag. Med anledning av dessa ändringar utfärdades kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse ersatt 1933 års kungörelse i ämnet.

Även 1935 års riksdag har vidtagit vissa jämkningar i gällande regler för ifrågavarande hjälpverksamhet, varjämte Kungl. Maj:t av formella skäl förtydligat vissa äldre bestämmelser på sätt närmare framgår av kungörelsen den 28 juni 1935 om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Det torde vara tillfyllest att här i korthet angiva det huvudsakliga innehållet i de förändringar, som vidtagits år 1935.

Bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i arbetslöshets kommitté hava kompletterats med föreskrift om att val på landet skall ske av kommunalstämma, där fullmäktige ej finnas. Vidare har föreskrivits, att till arbetsförmedlingsombud icke bör utses ordförande i arbetslöshetskommitté.

Enligt tidigare bestämmelser fick ej som ordförande, ledamot eller suppleant tjänstgöra den, som var föremål för hjälpverksamhet enligt 3 eller 4 kap. i hjälpkungörelsen eller åtnjöt fattigvård. Nämnda kapitel avhandlade reservarbeten respektive kontantunderstödsverksamhet. Bestämmelsen har ändrats så att orden »3 eller 4 kap. i hjälpkungörelsen» utbytts mot »denna kungörelse». Formellt sett har föreskriften därigenom kommit att omfatta kungörelsens samtliga lijälpformer i enlighet med tilllämpad praxis (5 §).

Revision av särskild arbetslöshetskommittés verksamhet verkställes av revisorer, vilka enligt tidigare bestämmelser utsågos för samma tid som kommitténs ledamöter. I avseende härå har den ändringen vidtagits, att revisorerna skola utses för kalenderår.

Minst en av revisorerna skall utses av länsstyrelsen efter anmälan av vederbörande kommunala myndighet. I övrigt skall finnas av kommunen utsedda

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

revisorer. Då det ansetts lämpligt att tydligt utmärka, att sistnämnda revisorer skola var minst två, har uttryckligt stadgande därom införts.

Vidare har föreskrivits, att såsom revisor ej må tjänstgöra den, som är föremål för hjälpverksamhet enligt hjälpkungörelsen eller åtnjuter fattigvård (7 §)•

Vid 1935 års riksdag har beträffande statsbidrag till ortstillägg den förändringen vidtagits, att bidraget skall beräknas på samma sätt som till annan hjälpverksamhet inom vederbörande kommun. Förutom vissa formella förtydliganden i de föreskrifter, som gälla i fråga örn ortstillägg, har med anledning av riksdagens beslut föreskrivits, att arbetslöshetskommissionen äger på ansökan meddela kommun befrielse från återbetalningsskyldighet i den utsträckning, förhållandena finnas påkalla, därvid kommissionen dock har att tillse, att statsbidrag till ortstillägg icke må utgå efter högre procentsats än den, efter vilken statsbidrag till annan hjälpverksamhet inom kommunen enligt hjälpkungörelsen kan utgå (30 §).

Beträffande revision av sådana statskommunala reservarbeten, som bedrivas i landstings eller vägstyrelses regi, har införts samma bestämmelse som i fråga örn revision av arbetslöshetskommittés räkenskaper, nämligen att såsom revisor ej må tjänstgöra den, som är föremål för hjälpverksamhet enligt hjälpkungörelsen eller åtnjuter fattigvård (38 §).

Statsbidrag till beredande av hyreshjälp skulle enligt tidigare gällande föreskrift beviljas av arbetslöshetskommissionen för ett kalenderkvartal i sänder. Då det ansetts lämpligt att icke fastlåsa hyreshjälp verksamheten vid så långa perioder som ett helt kvartal, har föreskrivits, att dylikt bidrag må beviljas för högst ett kalenderkvartal i sänder (49 §).

Det har vidare ansetts skäligt att bereda möjlighet för utbetalning av arvode dt revisor, som utsetts av länsstyrelsen, för kortare tid än ett år. Enligt förut gällande bestämmelser skulle nämligen dylikt arvode utbetalas årsvis i efterskott. Den föreskriften har fördenskull införts, att arvode åt revisor må utbetalas i efterskott för tid, som arbetslöshetskommissionen äger bestämma (53 §).

För att undanröja den brist på föreskrift om sättet för utbetalande av statsbidrag till kostnader för material, transporter och arbetsledning vid annat arbete ån allmän väg, som beträffande statskommunala reservarbeten förefunnits i hjälpkungörelsen, har stadgats, att dylika bidrag skola i likhet med bidrag till arbete å allmän väg eller till marklösen m. m. utbetalas på sätt i varje särskilt fall föreskrives (53 §).

Utöver de förändringar av mer eller mindre formell innebörd, för vilka nu redogjorts, hava vissa smärre formella justeringar vidtagits, vilka emellertid här kunna lämnas åsido.

I fråga örn detaljerna i hjälpkungörelsen och av arbetslöshetskommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter hänvisar jag till den av kommissionen i juli 1935 utgivna publikationen: »Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa».

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

5 Ifrågasatt ändring av direktiven.

Vad angår de för hjälpverksamheten stadgade grunderna, saknar jag anledning att påkalla annan ändring än en jämkning i gällande bestämmelser för ortstillägg till reservarbetare. Förslag härom har av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen i proposition den 17 januari 1936, nr 38, vilket förslag avsetts skola träda i tillämpning redan under innevarande budgetår.

Av riksdagen påkallade utredningar.

Av 1933 års riksdag har i skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, hemställts om utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården, dels beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande, dels rörande en rationell planläggning av kommunernas arbeten, därvid jämväl spörsmålet örn den kommunala fondbildningen borde beaktas, dels ock beträffande ett mera definitivt ordnande av frågan om centralorganet för den statliga och statsunderstödda reservarbetsverksamheten samt för den statliga och statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen än som kunde anses ligga i bibehållandet av statens arbetslöshetskommission i dess nuvarande form och sammansättning.

Beträffande de bägge förstnämnda spörsmålen tillåter jag mig hänvisa till vad jag anfört vid min anmälan vid 1934 och 1935 års riksdagar av frågan cm anslag till bekämpande av arbetslösheten. Jag vill erinra, att ifrågavarande spörsmål nära sammanhänga med de förhållanden, som berörts av de s. k. organisationssakkunniga i deras den 11 december 1934 avgivna betänkande, samt att det varit min avsikt att samtidigt framlägga förslag i dessa ärenden. De yttranden, som avgivits över betänkandet, hava emellertid bibragt mig den uppfattningen, att dess huvudprinciper icke böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag vill vidare erinra, att riksdagen i år hemställt om fullföljd av de av 1933 års riksdag begärda utredningarna i förevarande hänseenden. Jag åsyftar att med beaktande av nytillkomna synpunkter föranstalta örn den utredning i hithörande spörsmål, vilken riksdagen sålunda påkallat.

Frågan örn en rationell planläggning av kommunernas arbeten har behandlats i proposition till innevarande års riksdag med förslag till lag örn kommunal fondbildning m. m. (prop. nr 202).

Vad slutligen angår ordnandet av frågan örn centralorganet för den statliga och statsunderstödda reservarbets- och kontantunderstödsverksamheten, har jag endast att meddela, att detta spörsmål ingår bland de utredningsuppgifter, som jag, jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 31 december

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

1934, anförtrott landshövdingen K. Tiselius. Enligt vad jag inhämtat är sagda utredning i det närmaste slutförd.

Med anledning av väckt motion hemställde 1935 års riksdag i skrivelse den 14 juni 1935, nr 371, örn undersökning rörande icke hemortsberättigade ur synpunkten av antal, förekomst m. m. Sedan statistiska centralbyrån avgivit utlåtande i ärendet, har skrivelsen i den del den icke beröres av den av mig förut denna dag behandlade undersökning av arbetslöshetsldientelet, som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av statens arbetslöshetskommission, överlämnats till ecklesiastikdepartementet för vidare handläggning, i den mån kyrkobokföringen må befinnas påkalla revision.

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1935.

En utförlig berättelse över arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1935 till och med utgången av oktober månad återfinnes i kommissionens skrivelse den 4 december 1935 angående medelsbehovet för nästa budgetår. Skrivelsen finnes, såsom jag förut omnämnt, fogad vid propositionen den 9 januari 1936, nr 19. Jag tillåter mig att beträffande den utförliga redogörelsen hänvisa till nämnda skrivelse. Här skall jag endast återgiva vissa sammanfattande statistiska uppgifter, kompletterade till och med utgången av år 1935.

I. Arbetslinjen.

Enligt de av statsmakterna år 1933 fastställda reglerna rörande hjälpverksamheten för arbetslösa skulle den under kommissionens ledning bedrivna verksamheten inriktas på att så långt ske kunde bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa, varvid statskommunala reservarbeten företrädesvis borde anordnas. Dessa bestämmelser äro alltjämt gällande, men riksdagen bär sedermera vid olika tillfällen uttalat, att en viss försiktighet bör iakttagas vid igångsättandet av mera omfattande statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunna anpassas efter arbetslöshetens växlande omfattning, och att stadgandet örn företrädesrätt för de statskommunala reservarbetena bör så tolkas, att hjälpverksamhetens ändamålsenlighet icke äventyras.

Summan av kommissionens kontrakterade statliga reservarbeten under år 1934 uppgick till i runt tal 49,400,000 kronor, varav ersättningarna från uppdragsgivarna utgjorde omkring 5,400,000 kronor. Den nyanskaffning, som kommissionen år 1935 bedrivit i fråga om arbetsobjekt till de statliga reservarbetena, belyses av följande tabell, av vilken de antagna arbetenas fördelning länsvis jämväl framgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

7 Kostnaderna för år 1935 kontrakterade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten, fördelade länsvis.

Kontrakts-

summa

kr.

Ersättning från upp dragsgivaren kr.

Summa 28,845,873:55

3,800,183:00

Av tabellen framgår, att betydande engagement träffats framför allt i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, inom vilka län omfattande arbetslöshet varit rådande. Emellertid utvisar tabellen jämväl, att det vid anskaffandet av arbetsobjekt enligt sakens natur icke alltid varit möjligt att i den omfattning, som varit önskvärt, förlägga de statliga reservarbetena till de delar av landet, inom vilka arbetslösheten varit särskilt omfattande.

Enligt verkställd beräkning per den 31 december 1935 uppgick värdet av icke utförda delar av de statliga reservarbetena till ett belopp av ungefär

62,000,000 kronor.

Relationen mellan arbetsförtjänster, material- och administrationskostnader framgår av följande tabell, i vilken jämväl uppgifter för budgetåren 1931/1932—1933/1934 medtagits.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 266•

De statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och de olika delkostnaderna i procent av arbetenas bruttokostnader.

1 Beräknad andel av kommissionens totala förvaltningskostnad.

2 D. v. s. efter avdrag av arbetsgivarnas

bidrag, som uppgått till.................... 0:01 0.1 0:01 0.1 0:02 0.3

0:04 0.5

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

9 De beräknade kostnaderna för under år 1935 beviljade statskommunala reservarbeten hava sammanförts i följande tabell, som jämväl innehåller motsvarande uppgifter för år 1934.

Beräknade kostnader för under åren 1934 och 1935 beviljade statskommunala

reservarbeten.

Såsom av tabellen framgår, har arbetslöshetskommissionen i överensstämmelse med riksdagens uttalanden 1934 och 1935 från och med den 1 juli 1934 iakttagit viss återhållsamhet vid prövning av ansökningar om rätt att igångsätta statskommunala reservarbeten.

Tabellen åskådliggör jämväl omfattningen av såsom statskommunala reservarbeten beviljade allmänna vägar. Under förra hälften av år 1934 representerade de allmänna vägarna inemot 50 % av kostnaderna för samtliga beviljade statskommunala reservarbeten, men därefter hava dessa arbeten icke beviljats i närmelsevis samma stora omfattning som tidigare. Den anmärkningsvärt höga siffran under augusti 1935 sammanhänger med ett arbete å närmare 1,000,000 kronor, som av Kungl. Majit beviljats Mölndals stad.

Kostnaderna för år 1935 beviljade andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar belöpa sig till 11,057,007 kronor. Härav avse 6,494,690 kronor arbetskostnader, 3,772,052 kronor materialkostnader och 790,265 kronor kostnader utan statsbidrag.

Arbetslinjens totala omfattning under åren 1930—1935 belyses i följande tabell, omfattande såväl statliga och statskommunala som kommunala reservarbeten.

Arbetslinjens omfattning åren 1930—1935.

Månad

Antal sysselsatta

vid kommunala reservarbeten

Summa sysselsatta vid olika slag av reservarbeten

Procent av hela antalet rapporterade hjälpsökande arbetslösa

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

11 Vid början av år 1934 meddelades hjälp genom reservarbete åt endast 1ji av samtliga hjälpsökande. Trots tillbakagången av antalet arbetare vid de kommunala reservarbetena har totalantalet reservarbetare stigit, så att detsamma, efter att i oktober 1933 hava utgjort 28.4 °/o av samtliga hjälpsökande arbetslösa, vid ingången av 1935 utgjorde 38.0 °/o och vid oktober månads utgång 48.4 %. Under sommarmånaderna hava reservarbetarna utgjort ännu större andel av de hjälpsökande. Arbetslinjen har sålunda mer och mer blivit den dominerande hjälpformen i den under kommissionens ledning bedrivna hjälpverksamheten.

II. Understödslinjen.

Ännu vid början av år 1934 var det med hänsyn till arbetslöshetens omfattning och svårigheterna att tillräckligt snabbt öka arbetslinjen nödvändigt att i förhållandevis stor utsträckning tillgripa kontantunderstödsverksamhet såsom supplerande hjälpform. Sålunda uppgick antalet kontantunderstödda i januari 1934, förutom kursdeltagare, till något mer än 56,000. Denna understödsverksamhet bedrevs inom icke mindre än 297 kommuner. Under våren och försommaren sagda år kunde emellertid, samtidigt som arbetslösheten nedgick och de statliga reservarbetarnas antal ökades, betydande inskränkningar i understödstagarnas antal successivt göras. Under månaderna augusti -—november understeg antalet understödsrum 10,000, men med vinterns inbrott måste naturligt nog en ökning äga rum. Denna behövde dock icke bliva av större omfattning än att det högsta antalet, som uppnåddes i februari 1935, uppgick till 17,450. Under den följande tiden har understödsverksamheten snabbt kunnat minskas, och under månaderna juni—september har den praktiskt taget varit nedlagd. Dagunderstödsverksamhet bär under dessa månader förekommit endast i 8 stenkommuner i Bohuslän och i en av arbetslösheten inom glasindustrien betungad kommun i Värmland. Antalet understödsrum har för varje månad endast rört sig örn sammanlagt några hundratal. Med höstens inträde har återigen någon ökning av antalet understödsrum måst vidtagas, men denna hjälpform intager alltjämt ett förhållandevis obetydligt utrymme inom hjälpverksamheten.

Understödsverksamheten under sommaren inom vissa av Bohusläns stenkommuner sammanhänger med att hjälpmöjligheterna vid de statliga reservarbetena för dessa kommuner på grund av den långvariga arbetslösheten inom stendistrikten måst utnyttjas i stor omfattning. Det har då varit naturligt att i första hand hänvisa personer utan försörjningsplikt — eller med endast mindre sådan — till arbetsplatser utom länet, medan övriga familjeförsörjare bereus sysselsättning i närheten av hemkommunen eller medgivits dagunderstöd. På grund av att detta hjälpprogram tillämpats under en följd av år, hava de dagunderstödda på senare tid utgjorts så gott som uteslutande av familjeförsörjare med större försörjningsbörda. Kommissionen har med hänsyn till väntade arbetstillfällen i öppna marknaden icke ansett sig böra i större utsträckning hänvisa sådana familjeförsörjare till arbetsplats utom

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 266•

hemorten och har därför medgivit dagunderstödsverksamhet i begränsad omfattning.

Antalet kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksamhet med statsbidrag, och antalet dagunderstödda under åren 1934 och 1935 finnas angivna i följande sammanställning.

Antal kommuner, som bedrivit understödsverksamhet med statsbidrag, och antalet dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1934 och 1935.

1934 1935

Med hänsyn till det förbättrade läget på ungdomsarbetsmarknaden beslöt kommissionen den 27 juli 1934 att avstänga arbetslösa, icke fyllda 22 år, från dagunderstödsverksamhet med undantag dock för det fall, att vederbörande samtidigt deltog i kursverksamhet. Från och med 1935 års början sänktes denna åldersgräns till 21 år, varjämte avstängningen inskränktes till att omfatta endast personer utan försörjningsplikt. Det torde, alldeles frånsett nu berörda förhållande, vara naturligt, att med dagunderstödsverksamhetens minskade omfattning en förskjutning skett mot de högre åldersklasserna, så att åldersgrupperna över 30 år den 31 juli 1935 utgjorde 90.1 %> av hela antalet.

Omfattningen av den under år 1935 bedrivna hgreshjålpverksamheten belyses av följande sammanställning, vari angives det antal kommuner, som under de olika kvartalen haft tillstånd till sådan verksamhet.

Antal kommuner med rätt att utdela hyresh]älp. Januari—december 1935.

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

Städer.......................... 25 20 — 6

Landsbygd...................... 18 15 — 6

Summa 43 35 — 12

Jämväl vad denna hjälpform beträffar, har det för kommissionen varit möjligt att genomföra successiva begränsningar, så att hyreshjälpverksamhet icke ansetts böra förekomma under tredje kvartalet.

I vidstående tabell meddelas en översikt över hyreshjälpbeloppens storlek inom ett antal kommuner med olika social struktur.

Hyreshjälpbeloppens storlek i vissa kommuner under år 1935.

1 April och maj.

3 April.

3 December.

4 November och december. 3 Februari och mars.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266■

Understödslinjens omfattning (kursdeltagare inbegripna) åren 1930—1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

15 En överblick över understödslinjens totala omfattning erhålles av den å föregående sida intagna tabellen, vilken jämväl omfattar enbart kommunala understödstagare.

lil. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Hjälpverksamheten för unga arbetslösa har i huvudsak bedrivits efter samma grunder som under 1934. Den särskildt för åldrarna 16—21 år under 1935 starka nedgången i antalet anmälda arbetslösa har medfört, att verksamhetens omfattning i jämförelse med föregående år minskats. En såväl absolut som relativ ökning av antalet arbetselever har dock inträtt och dessas antal har under året varit det hittills största.

Ifrågavarande hjälpåtgärder äro av tre slag, nämligen kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbeten.

Under budgetåret 1934/1935 beviljades till lärår- och kursledararvoden ett belopp av kronor 373,662 och till undervisningsmateriell ett belopp av 40,446 kronor. Under budgetåret 1935/1936 har kursverksamheten haft en i förhållande till föregående budgetår minskad omfattning. Till lärår- och kursledararvoden ha beviljats t. o. m. den 31 mars 1936 136,765 kronor och till undervisningsmateriell 29,316 kronor.

Kursverksamheten brukar hava sin största omfattning under de senare vintermånaderna. Kursernas längd har varierat från 4 veckor upp till 6 månader.

Under budgetåret 1934/1935 öppnades 12 nya statliga arbetsläger. Under mars månad 1935 voro 26 statliga arbetsläger i gång, det hittills största antalet, och under oktober månad 8. På grund av ökat antal ansökningar från arbetslöshetskommittéer om elevplatser utökades under november antalet arbetsläger till 10, varjämte ett öppnats i början av december. Antalet statskommunala läger har varierat mellan 9 (juli månad 1934) och 4 (juni månad 1935).

Arbetselevernas sysselsättning med praktiskt arbete har något ökats och i regel omfattat 6 timmar per dag. Omkring 2 timmar hava sålunda ägnats åt undervisning samt gymnastik och idrott.

Under år 1935 hava försöken med ungdomsreservarbeten fortsatts i ökad omfattning. Sålunda hava 5 statliga ungdomsarbetsplatser varit i gång. I december pågick arbetet vid 5 ungdomsarbetsplatser med en sammanlagd arbetsstyrka av c:a 250 man. Dessa försök hava slagit väl ut. Under året hava två statskommunala ungdomsreservarbeten igångsatts, nämligen i Göteborg och Uddevalla.

Den till ungdomsreservarbetena hörande kursverksamheten har, då så varit möjligt, omfattat ämnen i anslutning till det praktiska arbetet.

Hjälpverksamhetens omfattning framgår av följande tabell.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 266-

Den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning åren 1934 och 1935,

1 Nedgången i antalet deltagare beror på uppehåll i verksamheten vid flertalet statliga läger mellan jul och nyår.

IV. Arbetslöshetshjälpens totala omfattning.

Till belysning av de vidtagna statliga och kommunala hjälpåtgärdernas sammanlagda omfattning må hänvisas till följande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 266- Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1930—1935.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 266. 2

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

Det framgår av tabellen, att under åren 1930—1932 i allmänhet omkring hälften av samtliga hjälpsökande arbetslösa omfattats av hjälpverksamheten. Redan vid ingången av år 1933 stegrades emellertid dess effektivitet, så att den under 1934 och 1935 i genomsnitt omfattat 70 %> av samtliga hjälpsökande. Det framgår vidare av tabellen, att hjälpverksamheten även under vintermånaderna, trots den då stegrade arbetslösheten, haft en relativt stor omfattning. Under juli månad noterades såväl 1934 som 1935 en anmärkningsvärt hög procentsiffra, nämligen 76.3 respektive 76.5 °/o, vilket givetvis sammanhänger med den kraftiga nedgången i arbetslösheten under våren och försommaren.

Liksom föregående år anser jag mig beträffande fördelningen på län och större städer av de arbetslösa och de olika formerna av arbetslöshets hjälp böra lämna vissa uppgifter. Till större städer har jag därvid hänfört städer med mera än 15,000 invånare. Fördelningen i fråga framgår av den å sid. 20—21 intagna, från statens arbetslöshetskommission infordrade tabellen, avseende förhållandena den 29 februari 1936.

Från statens arbetslöshetskommission har jag jämväl infordrat uppgifter rörande utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten, understödsverksamhet, hyreshjälp samt frivillig årbetstjänst. Uppgifterna återfinnas i två vid detta protokoll fogade bilagor (Bilaga A och B).

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra, att statskommunala reservarbeten beviljas under hänsynstagande till omfattningen av den lokala arbetslösheten. Enär ansökningar avseende sådana reservarbeten såsom regel bifallas, såvida de äro motiverade ur arbetslöshetssynpunkt och uppfylla de fordringar, som författningsenligt måste ställas på dylika arbeten, torde de växlingar, som med avseende på dessa reservarbetens omfattning föreligga de olika länen emellan och som kunna avläsas i uppgifterna örn verkställda utbetalningar, väsentligen vara att hänföra, förutom till arbetslöshetens olika omfattning, till olika omfattande initiativ från vederbörande kommunala myndigheter.

De statliga reservarbetena anordnas och igångsättas efter andra principer. Medan vid de statskommunala reservarbetena i regel endast sysselsättas arbetare från vederbörande kommun eller vägdistrikt, anställas vid de statliga reservarbetena arbetare, vilka kunna vara hänvisade från olika delar av landet. Vid anordnandet av statliga reservarbeten har det i främsta rummet gällt att få fram för ändamålet lämpliga arbetsobjekt, varvid särskild hänsyn icke tagits till den inom orten eller länet föreliggande arbetslösheten. Den omfattning, i vilken de statliga reservarbetena bedrivas inom ett visst område, är således icke en mätare på de åtgärder, som i arbetslöshetslindrande syfte från kommissionens sida vidtagits för de arbetslösa just inom detta omiåde.

Beträffande fördelningen av arbetslösheten och de olika hjälpdtgärderna inom de skilda länen tillåter jag mig hänvisa till en vid propositionen nr 265 angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 266-

bilaga (Bilaga A) fogad förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till arbetslöshetskommissionen per den 31 mars 1936.

Slutligen anser jag mig liksom föregående år böra meddela en översikt rörande de av statens arbetslöshetskommission avtalade och beviljade statliga och statskommunala reservarbetenas fördelning å olika ändamål. De vid detta protokoll fogade av kommissionen gjorda sammanställningarna (Bilaga C—F) avse att belysa berörda förhållanden. Uppgifterna hänföra sig till den 31 december 1935.

Arbetslöshetsläget.

I samband med anmälan av frågan om anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har jag lämnat en närmare redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget i landet (prop. nr 265, sid. 2 ff.). Till denna redogörelse får jag hänvisa.

Anslagsbehovet under budgetåret 1936/1937 m. m.

Inledningsvis har jag i korthet redogjort för arbetslöshetskommissionens i skrivelse den 4 december 1935 gjorda anslagsberäkningar för nästa budgetår. Medan dessa beräkningar endast hade preliminär karaktär, har kommissionen i skrivelse den 27 mars 1936 framlagt definitiv uppskattning av medelsbehovet ifråga. Sistnämnda skrivelse finnes såsom bilaga fogad vid detta protokoll (Bilaga H).

Kommissionen erinrar till en början, att det belopp av 31,000,000 kronor, som kommissionen angivit i sin skrivelse den 4 december 1935 beräknats bereda hjälp åt följande antal arbetslösa, nämligen genom statliga reservarbeten

9.000, genom statskommunala reservarbeten 3,500 samt genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp 4,500 eller tillhopa 17,000 arbetslösa.

I skrivelsen den 27 mars 1936 har kommissionen uppskattat antalet under budgetåret 1936/1937 hos kommittéerna anmälda arbetslösa till i genomsnitt

35.000. Kommissionen utgår från att av dessa genomsnittligt 25,000 äro att betrakta såsom omedelbart hjälpbehövande. På sätt skett i Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1935 års riksdag räknar kommissionen med att 10,000 kunna väntas bisprungna genom rent kommunala åtgärder. Genom kommissionens försorg borde sålunda hjälp beredas i genomsnitt åtminstone 15,000 arbetslösa.

Av det sagda framginge, enligt kommissionen, att genomsnittligt 10,000 personer icke beräknades vara i behov av omedelbar hjälp. Detta innebure givetvis icke, att de skulle lämnas belt utan hjälp, men det förutsatte, att hjälpprogrammet utformades så, att det möjliggjorde skiftning i lämplig utsträckning mellan de hjälpsökande. Detta kunde emellertid äga rum endast örn arbetslinjen gåves ett dominerande utrymme, enär dagunderstödet som regel icke kunde beräknas möjliggöra sådan skiftning. Det syntes angeläget,

20 Kungl. May.ts proposition nr 266-

De arbetslösas och arbetslöshetsh]älpens fördelning

Kungl. Maj.ts proposition nr 266-

den 29 februari 1936 ur geografiska synpunkter.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

att hänsyn foges härtill vid avvägningen av de olika hjälpformerna, så mycket mer som en omfattande dagunderstödsverksamhet torde komma att verka höjande på hjälpsökandetalen och därmed påverka grunden för de framlagda beräkningarna.

Kommissionen uppskattar numera kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetåret 1936/1937 på följande sätt.

Antalet arbetslösa

H j ä 1 p f o r m som avses att hjf , Beräknad

pas i genomsnitt kostnad kr.

under budgetåret

Statligt reservarbete .............................. 7,750 19,400,000

Statskommunalt reservarbete ...................... 5,000 7,800,000

Kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp ____ 2,250 2,000,000

Summa 15,000 20,200,000

Såsom motivering för den sålunda föreslagna avvägningen anför kommissionen i huvudsak följande.

Kontantunderstödsverksamhet syntes i likhet med vad fallet varit under innevarande budgetår icke böra ifrågakomma under sommarhalvåret annat än i rena undantagsfall. De betänkligheter, som vid olika tillfällen rests mot kontantunderstödsverksamheten på grund av med densamma förbundna sociala vådor, torde få anses äga särskild styrka i fråga örn sådan verksamhet, bedriven under den varma årstiden, då arbetstillfällen kunde beräknas föreligga i förhållandevis stor omfattning.

Emellertid torde det bliva nödvändigt att under vintern räkna med kontantunderstödsverksamhet i viss utsträckning såsom supplement till arbetslinjen. De nyss vidrörda betänkligheterna syntes kommissionen icke äga samma aktualitet i fråga örn understödsverksamhet bedriven under en kortare tid på vintern.

I anslutning till vad sålunda anförts angående önskvärdheten av att hålla dagunderstödet borta under sommaren, ville kommissionen framhålla, att detta, enligt vad erfarenheten gåve vid handen, näppeligen läte sig göra annat än om tillgång funnes till en effektiv statlig reservarbetslinje.

Kommissionen funne, att ett arbetsprogram under budgetåret av följande omfattning kunde, samtidigt som det tillgodosåge måttliga fordringar på arbetenas ekonomiska bedrivande, beräknas på ett tillfredsställande sätt fylla

Detta program förutsatte, att under 3:dje kvartalet 1936 skulle sysselsättas

11,000 man, under vintern 6 å 7,000 och i medeltal under budgetåret 7,750. Totalkostnaden under budgetåret beräknades utgöra 19,400,000 kronor eller något mer än 2,500 kronor per man och år. Såsom framginge av följande beräkning av tidpunkten för arbetenas färdigställande, skulle de tekniska konsekvenserna bliva, att under 1936 kunde färdigställas 185 arbeten, medan 52 sommararbeten måste överhållas till 1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

23 I detta sammanhang torde även böra framhållas, att den vinterarbetsstyrka, 6 å 7,000 man, som här upptagits, vore den högsta, som kunde sysselsättas vid nu kontraherade arbeten. En ökning av arbetsstyrkan under vintern förutsatte sålunda, att underhandlingar örn ytterligare engagement omedelbart upptoges.

Kostnaderna för icke avarbetade stcitskommunaia reservarbeten beräknades den 31 juli 1936 komma att uppgå till i runt tal 30,000,000 kronor. Härav skulle omkring 60 °/o eller 18,000,000 kronor utgå i statsbidrag. Detta belopp vore emellertid ytterst approximativt, och i detsamma inginge ett stort antal arbeten, vilka knappast torde komma att slutföras som reservarbeten.

Kommissionen beräknade, att i medeltal under året vid statskommunala arbeten borde kunna sysselsättas 5,000 man för en kostnad av 7,800,000 kronor eller 1,560 kronor per man och år. Det förbättrade arbetslöshetsläget hade emellertid, frånsett de hårt betryckta orterna, möjliggjort en sänkning över lag av statsbidragsprocenten, vilken sänkning syntes motivera en beräknad årskostnad för ifrågavarande budgetår av här angivet belopp. Ehuru, som nyss sagts, arbeten beviljats för en betydligt högre summa, vore det med hänsvn till att dessa arbeten i stor utsträckning vore belägna inom kommuner, vilkas arbetslöshet numera vore obetydlig, icke möjligt att i de kommuner, där hjälpbehov förelåge, sysselsätta i genomsnitt 5,000 man, med mindre Ytterligare arbeten beviljades.

Behovet av ungdomshjälp under budgetåret vöre svårt att uppskatta med någon grad av säkerhet. Det förefölle emellertid, som örn denna hjälpform lämpligen skulle kunna koncentreras till arbetsläger och ungdomsreservarbeten med yrkesmässig inriktning.

Under budgetåret 1935/1936 torde, såvitt kunde bedömas, i genomsnitt

7,000 personer komma i åtnjutande av hjälp genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp. Under budgetåret 1936/1937 beräknade kommissionen att med dessa hjälpformer understödja i medeltal 2,250 personer för en beräknad kostnad av 2,000,000 kronor. Denna hjäll) beräknades till förhållandevis stor del komma att utgå i form av ungdomshjälp.

Kommissionen har sålunda beräknat kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetåret 1936/1937, förutom kommissionens centrala förvaltning, till 19,400,000 kronor för statliga reservarbeten 7,800,000 kronor för statskommunala reservarbeten och 2,000,000 kronor för kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp eller tillhopa 29,200,000 kronor. Detta belopp har emellertid ansetts kunna ytterligare reduceras. Kommissionen anför i avseende härå följande.

Genom brev den 2 september 1921 ställde Kungl. Majit till kommissionens förfogande ett belopp av högst 1,000,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet användas dels till förskotterande, mot av kommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden kunde komma att överskridas. Genom brev den 19 juni 1931 föreskrev Kungl. Majit, att det för nyssnämnda ändamål till kommissionens förfogande ställda beloppet .skulle redovisas såsom en särskild fond, och genom brev den 12 februari 1932 utökades fondens belopp till 2,000,000 kronor. Denna fond benämnes väglänef onden.

Fondens storlek utgjorde den 26 mars 1936, inklusive fonderade räntor, 2,132,678 kronor, varav i utestående lån 520,200 kronor. För utlåning tillgängliga medel uppgingo vid angivna tidpunkt sålunda till 1,612,478 kronor.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Utestående lån beräknades komma att återbetalas under loppet av budgetåret 1936/1937.

Väglånefonden hade tillkommit för att utan anlitande av de särskilda anslagen för lijälpåtgärder vid arbetslöshet underlätta igångsättandet av beslutade vägföretag på ett tidigare stadium än i gällande arbetsplaner beräknats. Härigenom skulle givetvis arbetslösheten i viss mån komma att motverkas. I mån som till vägväsendets förfogande ställts alltjämt ökade anslag av statsmedel, hade väglånefonden förlorat i betydelse. Kommissionen, som dock funnit, att fonden vid många tillfällen varit till obestridlig nytta, ville icke ifrågasätta, att möjligheterna för ett tillgodoseende av det med fonden avsedda syftet inskränktes. Det syntes emellertid kommissionen under rådande förhållanden mindre ändamålsenligt med en redovisning såsom särskild fond vid sidan av de medel, som för varje budgetår av riksdagen ställdes till förfogande för bedrivandet av hjälpverksamheten för oförvållat arbetslösa. Väglånefonden, inklusive fonderade räntor, borde kunna ingå i budgeten, varvid ur de till kommissionens förfogande stående medel lån skulle kunna få utlämnas på enahanda villkor, som för närvarande gällde för väglånefonden. Utestående lån skulle sålunda icke vid något tillfälle sammanlagt få överstiga

2,000,000 kronor.

Vid bifall till detta kommissionens förslag skulle under budgetåret 1936/1937 för reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp erfordras en medelsanvisning av 27,000,000 kronor.

Beträffande de centrala administrationskostnaderna anför kommissionen följande.

Även vid en kraftig sänkning av arbetsstyrkan vid de statliga reservarbetena komme det med dessa arbetens avveckling förbundna kansliarbetet att draga ut på tiden så avsevärt, att någon betydande minskning av personalbeståndet på kommissionens tekniska och kamerala avdelningar, vilka sysselsätta avsevärt större personal än övriga avdelningar tillsammans, icke kunde beräknas äga rum förrän under budgetårets senare hälft. Vad kommissionens övriga arbetsuppgifter beträffade, ville kommissionen särskilt framhålla de vid flera tillfällen av riksdagen upprepade kraven på skärpt kontroll såsom medförande rätt väsentliga kostnader. Framför allt i tider av vikande arbetslöshet torde det vara angeläget, att arbetslöshetskommittéerna gåves det stöd och den hjälp, som läge i ofta återkommande besök av kommissionens sociala ombud. Någon inskränkning härutinnan torde icke kunna äga rum, örn verksamheten skulle kunna på ett tillfredsställande sätt övervakas. Lämpligt syntes vara, att för kommissionens centrala kansli avsedda medel beräknades med en viss marginal och att åt kommissionen överlätes att bedöma, i vad mån kansliarbetet medgåve inskränkningar.

På grund härav hemställer kommissionen, att till de centrala administrationskostnaderna för budgetåret 1936/1937 beräknas ett belopp av 1,090,000 kronor.

Kommissionen har vidare till behandling upptagit vissa spörsmål, som enligt kommissionens mening borde underkastas utredning. Såsom sådant spörsmål angives arbetslöshetens struktur i kvarstående arbetslöshetscentra och därmed sammanhängande förhållanden ävensom möjligheterna att till andra orter och näringsområden överföra den övertaliga arbetskraften eller att på annat sätt omhändertaga densamma. Kommissionen anför följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

25 I den mån arbetslöshet i mera avsevärd omfattning förekomme bland yrkesutbildade, vore densamma lokaliserad till vissa orter (arbetslöshetscentra) och vissa näringsgrenar. Främst gällde detta Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, varest i de två förstnämnda stenindustrien och i det sistnämnda sågverksindustrien alltjämt noterade stort antal arbetslösa. Likartade förhållanden förekomme även på andra håll, såsom exempelvis i landskommunerna Forsmark (Sthlm), Södra Vram (Malm.), Grangärde (Kopp.), Byske (Vb.), Gällivare, Jukkasjärvi och Nederkalix (Nb.) samt städerna Oskarshamn och Söderhamn. Det syntes kommissionen angeläget, att utredning åvägabragtes rörande arbetslöshetens struktur i dessa arbetslöshetscentra och möjligheterna att främja den övertaliga arbetskraftens självförsörjning.

Dessa spörsmål hade till någon del varit föremål för behandling av sakkunniga rörande Bohusläns näringsliv och 1935 års Blekingeutredning. I framställning till Kungl. Maj :t hade Blekingeutredningen föreslagit vissa åtgärder, syftande till en effektivare försörjningshjälp åt en viss del av länets gatstenhuggare genom att bereda dem mera stadigvarande arbete i deras yrke. I samband härmed hade de sakkunniga ställt i utsikt att inom den närmaste tiden återkomma med utredning och förslag rörande utformningen av de hjälpåtgärder, som borde ifrågakomma för de arbetslösa stenhuggare i Blekinge, vilka icke skulle få draga nytta av den hjälpaktion, som de sakkunniga i sin nyssnämnda framställning förordat. I anslutning till vad Blekingeutredningen anfört om nödvändigheten av att planera åtgärder avseende arbetslösa, som icke kunde beräknas i framtiden få sin utkomst inom den näringsgren de tidigare tillhört, funne kommissionen det påkallat, att en utredning verkställdes rörande samtliga de orter i landet, som vore att betrakta såsom arbetslöshetscentra, varvid givetvis de rön, som gjorts av Blekingeutredningen, borde ägnas all uppmärksamhet. Med hänsyn till att likartade problem förelåge i de nyss nämnda orterna, och för att erhålla nödig överblick över samtliga härmed sammanhängande frågor, syntes en dylik utredning, enligt kommissionens förmenande, böra verkställas i ett sammanhang. I samband härmed torde det vara nödvändigt överväga, vilka åtgärder, som kunde tänkas befordra överflyttning av arbetskraft från arbetslöshetscentra till orter med mera gynnsamma arbetsförhållanden.

Kommissionen har vidare hemställt om en översr/n av alla de bestämmelser, som beröra den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Härutinnan anför kommissionen följande.

Det i klientelundersökningen ingående anmärkningsvärt stora antalet långvarigt arbetslösa torde påfordra särskild uppmärksamhet, varvid till övervägande borde upptagas hela det komplex av frågor, som sammanhängde därmed. Det syntes då vara av vikt att utröna, vilken eller vilka hjälpformer som lämpligen borde ifrågakomma för de långvarigt arbetslösa. Bland annat syntes därvid böra utredas frågan om den roll, som den kommunala hjälpen utan statsbidrag skulle spela i hjälpverksamheten. Kommissionen hänvisade i detta avseende till vad den uttalat i yttrande till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 24 januari 1936 över förslag till lag om kommunal kontantunderstödsverksamhet vid arbetslöshet. Det torde därvid även vara nödvändigt att söka uppdraga riktlinjer för behandlingen av den del av hjälpsökandeklientelet, vilken, ehuru den icke utgjordes av fattigvårdsfall i egentlig mening, dock hade små möjligheter eller ringa intresse för erhållande av stadigvarande utkomst på arbetsmarknaden. Kommissionen avsåge därvid närmast de personer, som av olika anledningar saknade den därför nödvän-

'26

Kungl. Maj:ts proposition nr 266

diga aktiviteten men sorn, när de hjälptes till arbete under ordnade förhållanden och under viss uppsikt, kunde vara goda arbetare.

Det berörda spörsmålet sammanhängde med frågan, huruvida säsongarbetare, som haft arbetssäsong av normal längd och med normala förtjänstmöjligheter, borde bli föremål för hjälpverksamhet genom kommissionen. Den grundläggande principen för den genom statens arbetslöshetskommission bedrivna verksamheten hade allt ifrån början varit, att hjälp skulle kunna lämnas vid oförvållad arbetslöshet, förorsakad av extraordinära förhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad. Normalt skulle sålunda säsongarbetare ej erhålla hjälp genom kommissionen under tid, som infölle mellan arbetssäsongerna. Detta hade även kommit till uttryck i hjälpkungörelsen 14 §, vari stadgades, att kommissionen, där så prövades lämpligt, ägde bestämma, att endast arbetslösa tillhörande vissa yrken finge åtnjuta arbetslöshetshjälp. Kommissionens verksamhet hade sålunda ej varit avsedd att verka standardlörbättrande. Emellertid torde vissa härmed sammanhängande förhållanden förtjäna ett närmare övervägande. Uppmärksamhet torde sålunda böra ägnas åt de förändringar, som på grund av arbetsmarknadens utveckling kunde hava inträtt i fråga om säsongarbetsperiodens längd ävensom säsongarbetarnas arbetsvillkor. I fall, där säsongarbetare normalt brukat arbeta inom tvenne yrken, vilket särskilt i Norrland torde vara vanligt i fråga om skogs- och flottningsarbetare, kunde utkomstmöjligheterna inom det ena av dessa yrken hava väsentligt försvårats eller helt uteblivit.1 En viss uppfattning örn den utsträckning, i vilken s. k. biyrken förekomme i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen har erhållits ur klientelundersökningen, vari angivits (sid. 37 f.), att inom dessa län av 7,629 den 31 juli 1935 anmälda arbetslösa, tillhörande yrkesgrupperna jordbruk, skogshushållning, sågverksindustri samt väg- och anläggningsarbete, 2,237 uppgivit sig normalt hava sökt sin utkomst inom två eller flera yrken. Här bör emellertid uppmärksammas, att undersökningen företagits vid en tidpunkt då säsongarbetare endast i mindre utsträckning voro anmälda hos kommittéerna. För södra Sveriges vidkommande torde böra observeras det alltmera vanliga anställandet inom jordbruksnäringen av s. k. sommardrängar — en av de viktigare anledningarna till arbetslösheten inom denna näringsgren.

I nära samband med de nämnda frågorna rörande säsongarbetslösheten stöde även ett annat spörsmål. I tider, då konjunkturförhållandena medfört avsevärd inskränkning av arbetet inom de lägre avlönade säsongyrkena, exempelvis skogsbruket, hade de sålunda arbetslösa genom den statliga hjälpverksamheten beretts arbete, som understundom, särskilt tack vare den mera kontinuerliga sysselsättningen, medfört högre årsinkomster än i säsongyrkena. Även i andra fall torde hjälpverksamheten för arbetslösa, där den avsett personer, vilkas normala arbetsförhållanden hänvisat dem till en mycket knapp försörjning, hava kommit att verka i viss mån höjande på deras levnadsstandard. Det syntes angeläget att klargöra, om hjälpverksamheten för arbetslösa skulle hava till mål även en dylik förbättring av de sämst lottades levnadsvillkor, i vilket fall gränserna för en sådan utvidgning av verksamheten torde böra uppdragas.

Den utredning, varom här vore fråga, syntes icke blott böra omfatta nu berörda hjälpkategorier utan, såsom kommissionen framhållit i sitt ovannämnda yttrande den 24 januari 1936, avse ett enhetligt reglerande av hela den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

1 Dessa spörsmål torde komma att belysas av den undersökning rörande skogsbygdens arbetsoch försörjningsförhållanden, som utföres inom socialstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

27 I annat sammanhang har jag utvecklat, att det nu är förbundet med än Departementastörre svårigheter än tillförne att åvägabringa hållpunkter för ett mera chetensäkert bedömande av arbetslöshetens och hjälpbehovets omfattning under instundande budgetår. Senast tillgängliga uppgifter rörande antalet hjälpsökande arbetslösa antyda, att konjunkturförbättringen alltjämt kan väntas medföra en minskning av hjälpbehovet. Med hänsyn härtill och till den kvarstående arbetslöshetens struktur samt i betraktande av den omfattning, vari av Kungl. Maj:t för budgetåret 1936/1937 äskats anslag för olika arbeten i den öppna marknaden, torde de av arbetslöshetskommissionen framlagda beräkningarna rörande behovet av medel till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. kunna något modifieras. Å andra sidan finner jag mig, på grund av vad från kommissionens sida anförts, föranlåten att för berörda ändamål beräkna högre anslagsbehov, än jag ansett mig böra preliminärt angiva.

Arbetslöshetskommissionen har i sin senast avlåtna framställning utgått från den förutsättningen, att i statliga reservarbeten skulle i genomsnitt under budgetåret sysselsättas 7,750 arbetslösa och i statskommunala reservarbeten 5,000; hjälp skulle vidare genom kontantunderstöd eller åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten lämnas 2,250 personer. I allt skulle lijälpåtgärderna sålunda omfatta 15,000 man i genomsnitt under budgetåret.

Till grund för dessa beräkningar har lagts en antagen genomsnittssiffra för antalet hos kommittéerna anmälda arbetslösa av 35,000. Kommissionen har förmenat, att av dessa genomsnittligt 25,000 äro att betrakta såsom omedelbart hjälpbehövande, varvid dock 10,000 ansetts komma att bispringas genom rent kommunala åtgärder.

De ifrågavarande beräkningarna synas mig i belysning av det föreliggande arbetslöshetsläget samt den gynnsamma konjunkturutveckling, vilken, såvitt nu kan skönjas, kan förväntas fortsätta jämväl under nästa budgetår, påkalla vissa jämkningar. För min del är jag benägen förutsätta, att genomsnittsantalet anmälda arbetslösa under nästa budgetår kommer att hålla sig omkring

25,000. Av dessa torde man emellertid böra räkna med att 19,000 äro omedelbart hjälpbehövande. Den rent kommunala hjälpverksamheten lär, i belysning av innevarande års förhållanden, knappast kunna komma att överstiga 5,000 man. Den statliga hjälpverksamheten genom arbetslöshetskommissionen skulle alltså avse 14,000 personer i genomsnitt under budgetåret.

Då det gäller sättet för hjälpbehovets tillgodoseende, kan jag icke finna de av arbetslöshetskommissionen uppdragna riktlinjerna ägnade att i allt motsvara det läge, som man har anledning att förutse vara för handen under budgetåret. Med hänsyn till förhållandena under innevarande år och den påräkneliga utvecklingen under budgetåret 1936/1937 synas skäl föreligga för att vidtaga någon jämkning i förhållandet mellan de olika hjälpformerna.

Vidare synes mig skäligt, att, då arbetslöshetens relativa omfattning inom stora delar av landet ej ens under vintern kan antagas bliva av en sådan storleksordning, att den motiverar mera betydande statsbidrag till kontantunderstödsverksamhet annat än vid samtidig förhandenvaro av högt skatte-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

tryck, statens andel i kostnaderna för denna hjälpform under senare hälften av budgetåret kan beräknas nedgå.

Med nyss angivna utgångspunkt, att den statliga hjälpverksamheten skulle planläggas att omfatta i genomsnitt 14,000 arbetslösa, synes det mig rimligt att beräkna reservarbetslinjens omfattning till 8,600 man. I nära anslutning till den av arbetslöshetskommissionen angivna fördelningen torde i statliga reservarbeten böra sysselsättas i genomsnitt 5,100 man och i statskommunala reservarbeten 3,500 man. Genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp skulle då i genomsnitt komma att bispringas 5,400 man.

På grundvalen av de av kommissionen tillämpade beräkningsgrunderna skulle erfordras för statliga reservarbeten 12,750,000 kronor, för statskommunala reservarbeten 5,500,000 kronor samt för kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp 4,250,000 kronor, tillsammans 22,500,000 kronor, mot i statsverkspropositionen beräknade 19,000,000 kronor.

Med ovan angivna utgångspunkter skulle genomsnittskostnaden för varje genom kommissionens försorg hjälpt arbetslös komma att uppgå till omkring 1,610 kronor. Motsvarande kostnad uppgick år 1929 till 1,785, 1930 till 1,660, 1931 till 1,250, 1932 till 955, 1933 till 1,055, 1934 till 1,295 och 1935 till 1,910 kronor. Med en anordning av hjälpverksamheten i enlighet med arbetslöshetskommissionens förslag skulle för nästa budgetår genomsnittskostnaden uppgå till 1,950 kronor. Även örn den påtagliga stegringen under det senaste året påverkas av förhöjda bidrag till vederbörande kommuner, vill det förefalla mig, som om den nyss angivna siffran, 1,610 kronor, vilken nära ansluter sig till förhållandena under år 1930 och överstiger de under åren 1931—1934 redovisade genomsnittskostnaderna, skulle medgiva en effektiv och rationell hjälpverksamhet inom den av mig angivna ramen.

Arbetslöshetskommissionen har föreslagit, att vid finansieringen av arbetslöshetshjälpen skulle kunna disponeras den s. k. väglånefonden. Storleken av sagda fond angives av kommissionen vid slutet av mars 1936 uppgå till

2,132,600 kronor, varav dock de utestående lånen uppgingo till 520,200 kronor. Dessa lån skulle emellertid under loppet av budgetåret 1936/1937 återbetalas. Efter samråd med chefen för finansdepartementet håller jag före, att fondens kapitalbehållning uppgående till 2,000,000 kronor bör kunna tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för hjälpverksamheten under instundande budgetår. Däremot synas, med hänsyn till eljest tillämpade budgetprinciper, redan influtna, reserverade räntor, ävensom framdeles inflytande räntor å fonden böra inlevereras till statskontoret och tillgodoföras inkomsttiteln »diverse inkomster».

Jag har vidare från arbetslöshetskommissionen inhämtat, att vid innevarande budgetårs utgång med säkerhet kan beräknas förefinnas en reservation å årets anslag till kontantunderstödsverksamhet m. m. av 1,500,000 kronor, som skulle kunna disponeras under budgetåret 1936/1937. Riksdagens medgivande till överförande av förefintliga reservationer å vederbörande anslag för budgetåret 1935/1936 till det nu äskade anslaget torde böra inhämtas.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter skulle alltså det omedelbara

Kungl. Maj:ts proposition nr 266

anslagsbehovet begränsas till 19,000,000 kronor. Med detta belopp torde följaktligen reservationsanslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. böra uppföras. Skulle på grund av nu icke förutsebara omständigheter arbetslösheten utvecklas i mindre gynnsam riktning, än vad jag i det föregående förutsatt, lär Kungl. Maj:t böra hos 1937 års riksdag utverka erforderligt förstärkningsanslag.

Vad därefter angår anslaget till statens arbetslöshetskommission för bestridande av kommissionens centrala administrationskostnader, har kommissionen uppskattat anslagsbehovet i denna del till 1,000,000 kronor. Med hänsyn till att motsvarande kostnader under budgetåret 1932/1933 utgjorde i runt tal 880,000 kronor, har jag visserligen funnit det angivna beloppet högt räknat. Då emellertid utgifterna under innevarande budgetår beräknas utgöra 1,260,000 kronor, har jag icke ansett mig böra vidtaga någon reduktion av det äskade beloppet, utan förordar, att förslagsanslaget i fråga upptages till 1,000,000 kronor. Jag har härvid beaktat, att förhållandena efter min mening göra en förnyad klientelundersökning under sommaren 1936 önskvärd och att densamma givetvis föranleder särskilda kostnader. Såväl dessa som kostnaderna för de i det följande angivna utredningarna synas mig lämpligen böra bestridas av nu ifrågavarande anslag.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att jag i syfte att bringa hjälp åt vissa grupper av arbetslösa i Blekinge ansett mig böra räkna med att disponera en del av de till Kungl. Majrts förfogande stående medlen till främjande av företagsverksamhet för vissa angivna syften. Någon ytterligare medelsanvisning för berörda ändamål synes mig emellertid icke därav påkallad.

I samband med sin framställning rörande anslag för budgetåret 1936/1937 har arbetslöshetskommissionen till behandling upptagit vissa spörsmål, som enligt kommissionens mening borde underkastas närmare utredning. Härvid har kommissionen påkallat uppmärksamhet för spörsmålet om arbetslöshetens struktur i kvarstående arbetslöshetscentra och därmed sammanhängande förhållanden, ävensom om möjligheterna att till andra orter med gynnsammare arbetsförhållanden överföra den övertaliga arbetskraften. I annat sammanhang (prop. nr 265) har jag uppehållit mig vid nu berörda spörsmål och jämväl betonat angelägenheten av att hithörande problem bliva närmare klarlagda. Såsom jag i nämnda sammanhang påvisat, har visserligen i någon omfattning överflödig arbetskraft från de svårast hemsökta delarna av landet sökt sig över till andra områden. En dylik utveckling bör givetvis även i fortsättningen främjas. Den yrkesutbildning i industri och jordbruk för unga arbetslösa, som genom samarbete mellan statsmyndigheter och lokala organ redan upptagits och som jag anser böra ytterligare utvidgas, syftar omedelbart att på längre sikt befordra en dylik överflyttning.

Kommissionen har vidare hemställt örn en översyn av de bestämmelser,

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

som beröra den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet, och därvid tillika angivit vissa frågor, som särskilt syntes förtjänta att närmare prövas med ledning av föreliggande erfarenheter. Jag är med kommissionen ense om önskvärdheten av att en sådan översyn kommer till stånd.

' ffj;.. •? -< >[],• V**:' . '{ ;•

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas, utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,000,000;

dels till Reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag av.............................. kronor 19,000,000;

dels föreskriva, att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1935/1936 under femte huvudtiteln anvisade reservationsanslagen till kontantunderstödsverksamhet m. m. samt till statliga och statskommunala reservarbeten skola överföras till förenämnda reservationsanslag;

dels ock godkänna de av mig förordade grunderna för användningen av nämnda reservationsanslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Henry Rooth.

BILAGOR

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten,

under tiden

Län och städer

l

Stockholms stad ..........

Stockholms län............

Uppsala stad..............

Uppsala län i övrigt ......

Eskilstuna stad............

Södermanlands län i övrigt

Linköpings stad ..........

Norrköpings stad..........

Östergötlands län i övrigt..

Jönköpings stad ..........

Jönköping län i övrigt ....

Kronobergs län............

Kalmar stad..............

Kalmar län i övrigt ......

Gotlands län..............

Karlskrona stad ..........

Blekinge län i övrigt......

Kristianstads län..........

Hälsingborgs stad..........

Landskrona stad

Lunds stad......

Malmö stad ____

Malmöhus län i övrigt ..........

Halmstads stad..................

Hallands län i övrigt............

Göteborgs stad..................

Mölndals stad ..................

Uddevalla stad..................

Göteborgs och Bohus län i övrigt

Borås stad......................

Älvsborgs län....................

Skaraborgs län..................

Karlstads stad..................

Värmlands län i övrigt..........

Örebro stad ....................

Örebro län i övrigt..............

Västerås stad....................

Västmanlands län i övrigt........

Kopparbergs län................

Gävle stad......................

Gävleborgs län i övrigt..........

Sundsvalls stad..................

Västernorrlands län..............

Jämtlands län ..................

Västerbottens län................

Norrbottens län..................

2 | 3

Hela riket

Statliga

reservar-

beten

264,718

4,238,294

23,623

626,367

2,998

526,021

6,584

2,714,147

3,151,690

7,486

2,384,893

30,233

2,699

2,820,276

1,881,329

6,249

7,392

1,229,868

4,228

496,851

58,804

3,100,947

464,961

15,605

2,362,304

1,937

2,094,246

3,272

865,625

2,573,056

3,512

1,733,205

3,500,556

1,487,811

1.303.330 3,307,983

47,888,754

Stats-

kommunala

reservar-

beten

1,374,798

568,498

13,006

336,968

64,376

224,950

37,221

42,920

231,334

324,782

308,014

114,363

280,313

666,157

139,964

46,574

701,741

366,310

370,490

239,032

147,978

167,618

491,301

143,383

136,306

256,373

208,455

128,462

718,889

129,549

544,946

306,823

271,495

769,808

85,437

320,737

90,850

413,176

960,257

47,958

725,188

29,088

2,338,234

326,880

565,775

513,048

17,289,849

Understöd

2,085,153

106,530

7,048

53,766

3,680

7,937

86,600

13,600

1,370

1,127

7,478

44,056

2,092

7.745 31,227

1,483

139,139

36,006

30,581

368,484

65,946

7,928

1,299,872

1,656

38,955

467,712

23,706

20,972

21,616

125,122

74,015

59,303

11,220

130,928

68,500

315,503

16,776

1,092,316

4,900

10,214

230,697

7,126,109

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

33 Bilaga A.

understödsverksamhet, hyreshjälp, kurser samt frivillig arbetstjänst

v» 1934—“/e 1935.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 266. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten,

under tiden

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

35 Bilaga B.

understödsverksamhet, hyreshjälp, kurser samt frivillig arbetstjänst V, 1935—29/2 1936.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Sammanställning per den 31 december 1935 av statliga

Sammanställning per den 31 december 1935 av statliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 266■

37 Bilaga C.

reservarbeten som avtalats under tiden */, 1934—30/6 1935.

Bilaga D.

reservarbeten som avtalats under tiden Vi 1935—31/is 1935.

38 Kungl. Majlis proposition nr 266-

Sammanställning per den 31 december 1935 av statskommunala

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

39 Bilaga E.

reservarbeten, som beviljats under tiden 1/t 1934—30/t 1933.

40 Kungl. Majlis proposition nr 266.

Sammanställning per den 31 december 1935 av statskommunala

Kungl. Majlis proposition nr 266.

41 Bilaga F.

reservarbeten, som beviljats under tiden V? 31 lii 1935.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Bilaga G.

P. M. med uppgifter om dispositionen av medel till främjande av

företagsverksamhet.

Av de för främjande av företagsverksamhet till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel av anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten (1935/1936: V. B. 16) ha enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut

anvisats:

till anläggande av enklare väg- och broförbindelser inom

Västerbottens län .................................... 250,000 kr.

» inköp av ved för utdelning åt arbetslösa stenhuggeriarbetare

inom Göteborgs och Bohus län ........................ 50,000 »

» utförande av vissa arbeten för en vatten- och avloppsled-

ningsanläggning i Byske municipalsamhälle............. ■ 55,000 »

355,000 kr.

Av återstoden av tidigare till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel för ifrågavarande ändamål, omkring 44,500 kronor, ha sedan den 5 april 1935 anvisats 36,000 kronor för inköp av gatsten för statens räkning för uppehållande av arbetet vid vissa stenhuggerier i Blekinge.

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

43 Bilaga H.

Till KONUNGEN.

I framställning till Kungl. Majit den 4 december 1935 har statens arbetslöshetskommission överlämnat bland annat preliminär beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1936/1937. I enlighet med vad kommissionen i sin nyssberörda framställning anfört, får kommissionen härmed överlämna ny beräkning av sagda medelsbehov. Kommissionen har samtidigt ansett sig böra framställa vissa förslag, vilka synts påkallade med hänsyn till resultaten av den nu avslutade arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935 eller motiverade av eljest vunnen erfarenhet.

I. Arbetslöshetens omfattning och karaktär.

Arbetslöshetens utveckling inom olika län under år 1935 framgår av nedanstående sammanställning, vari angivits antalet inom respektive län vid varje månads utgång till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa.

Även örn det i samtliga län konstaterats rätt stora förändringar under året och även örn arbetslöshetssituationen i stort sett förbättrats, i det att antalet hjälpsökande arbetslösa i hela riket nedgått från 93,000 i januari till 58,000 i december, är det dock påtagligt, att vissa län förete ett mera stabilt arbetslöshetsläge än andra.

Socialstyrelsens konjunktursiffror tyda på en fortgående förbättring av det ekonomiska läget under 1935, och det synes antagligt, att den stegring i antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa, som konstaterats under fjärde kvartalet 1935 och under januari månad 1936, är att betrakta uteslutande såsom en säsongföreteelse. Skillnaden mellan den lägsta arbetslöshetssiffran under 1935, vilken noterades i september med 41,190, och den högsta under innevarande vinter, noterad i januari 1936 med 61,400, skulle sålunda kunna antagas vara ett uttryck för denna säsongarbetslöshet. Med utgångspunkt härifrån skulle följande beräkning av antalet

Antalet hjälpsökande arbetslösa länsvis år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266■

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

arbetslösa under budgetåret 1936/1937 kunna verkställas. Kommissionen utgår därvid från att inga större förändringar i näringslivet komma att inträffa under året och att sålunda nu rådande goda konjunkturer skola bli bestående. Likaledes förutsätter kommissionen vid denna beräkning, att hjälpverksamheten skall bedrivas efter oförändrade principer och att sålunda ingen sådan förändring däri skall vidtagas, som kan påverka hjälpsökandefrekvensen.

Under budgetåret 1934/1935 utgjorde antalet hos kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa i medeltal 81,000. Under den hittills tilländalupna delen av innevarande budgetår (juli 1935—februari 1936) har motsvarande antal utgjort 50,500. Då hjälpsökandetalet vid februari månads utgång utgjorde 58,100, synes det icke sannolikt, att medeltalet för hela budgetåret kommer att nämnvärt understiga 50,000. Detta skulle innebära, att antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa skulle komma att med ett eller annat tusental överstiga det antal, som beräknades i Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1935 års riksdag, eller 45,000. Såvitt av nu rådande förhållanden kan bedömas och med hänsyn till att ingångsläget vid instundande budgetår kan förväntas bliva bättre än vad fallet var ett år tidigare, kan en ytterligare nedgång i antalet hjälpsökande arbetslösa emotses, men kommissionen vågar dock icke för budgetåret 1936/1937 räkna med en genomsnittlig arbetslöshet understigande 35,000.

I detta sammanhang vill kommissionen med några ord beröra frågan örn ungdomsarbetslösheten. Även örn denna på ett glädjande sätt gått tillbaka, påkallar den alltjämt uppmärksamhet; detta icke minst med tanke på att under de närmast följande åren de årskullar, som komma att tillföras arbetsmarknaden, bli av betydande storleksordning, samtidigt som avgången på grund av ålder kan beräknas bliva förhållandevis låg. I betraktande av den snart sagt på alla offentliga och enskilda näringsområden alltjämt fortgående rationaliseringen, syftande till att begränsa användandet av mänsklig arbetskraft, synes det sannolikt, att utan en väsentlig expansion av näringslivet svårigheter alltjämt skola uppstå för sysselsättande av detta ökade tillskott av arbetskraft. Anmärkas bör dock, att dessa befarade svårigheter torde bli av övergående natur, då under 1940-talet antalet personer, som inträda i arbetsför ålder, kommer att väsentligt nedgå.

Den på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställda arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935, här benämnd klientelundersökningen, som särskilt av trycket utgives, har avsett att lämna en såvitt möjligt fullständig bild av det vid en viss tidpunkt anmälda klientelets arbetslöshetsförhållanden, icke blott vid undersökningstillfället utan även under ett antal år tillbaka. Den uppfattning om arbetslöshetsläget i dess helhet eller inom viss kommun, som härigenom erhålles, kan givetvis icke utan vidare anses äga giltighet beträffande läget vid andra tidpunkter. Sålunda bör tagas i betraktande, att undersökningen företogs vid en tid, då understödsverksamhet förekom endast i ett fåtal kommuner och i ringa omfattning, vilket säkerligen medfört, att mindre

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

arbetsvilliga personer icke anmält sig i samma utsträckning som eljest. Vidare kan det ifrågasättas om icke genom valet av tidpunkt för undersökningen de spörsmål, som sammanhänga med den inom säsongyrkena förefintliga arbetslösheten, kommit att erhålla en alltför ofullständig belysning.

Med hänsyn till vad här anförts, synes en jämförelse mellan resultat från klientelundersökningen för vissa områden och här ovan (sid. 2) återgivna uppgifter vara av betydelse. Det visar sig då, att klientelundersökningen gav en förhållandevis god bild av arbetslöshetsläget under året i sådana län som Blekinge och Göteborgs och Bohus, varest variationerna i hjälpsökandetalen varit anmärkningsvärt ringa och de säsongbetonade förändringarna sålunda av underordnad betydelse. Särskilt inom stendistrikten variera arbetslöshetstalen obetydligt, varför variationerna i länssiffrorna äro att hänföra till övriga kommuner inom länet, varest sålunda med riket i övrigt likartade säsongmässiga förändringar förekommit. Annorlunda ställa sig förhållandena exempelvis i Västernorrlands län.

Antalet hos de lokala arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa i procent av hela invånarantalet i respektive län uppgick den 31 juli 1935 och den 31 januari 1936 till i Blekinge län 1.8 °/o resp. 2.0 %, i Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) 2.2 % resp. 2.3 %, i Västernorrlands län 1.8 % resp. 2.8 % samt för hela riket 0.7 % resp. 1.0 %. Den säsongmässiga stegringen för de två förstnämnda länen är obetydlig, under det att densamma för Västernorrlands län är avsevärd. Emellertid bli variationerna inom detta län än mera anmärkningsvärda, örn hänsyn tages till de väsentliga olikheter i arbetslöshetshänseende, som föreligga mellan sågverkskommunerna och länets övriga kommuner, vilka gemenligen äro skogskommuner. En uppfattning härom erhålles genom att jämföra å sid. 5 sammanställda uppgifter om antalet hjälpsökande arbetslösa i de s. k. sågverkskommunerna med antalet arbetslösa i länet.

Medan för Västernorrlands län i dess helhet hjälpsökandetalen variera från 8,909 i januari till 5,062 i juli och 7,291 i december, äro motsvarande tal för sågverkskommunerna 6,057, 2,982 och 4,597 samt för övriga kommuner i länet 2,852, 2,080 och 2,694. Sågverksdistrikten i Västernorrlands län äro sålunda betungade icke endast av där förefintlig permanent arbetslöshet, utan även av den säsongarbetslöshet av förhållandevis betydande omfattning, som under vinterhalvåret uppkommer som följd av permitteringar inom främst sågverksindustrien. Arbetslöshetsförhållandena inom övriga delar av länet kan däremot jämställas med dem som råda i andra, icke betungade orter i riket.

Det är alltså nödvändigt att vid övervägandet av de åtgärder, som böra vidtagas till lindrande av arbetslöshetens verkningar, taga hänsyn icke endast till de vid klientelundersökningen utvunna resultaten, utan även till andra omständigheter, bland annat de här anförda. Även om det arbetslöshetsproblem, som föreligger i Västernorrlands läns sågverkskommuner och i ett antal därmed jämställda kommuner på andra håll, är av i någon mån annan natur än de i Blekinge och Göteborgs och Bohus län för handen va-

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

47 Antalet hjälpsökande arbetslösa inom sågrrerkskommnnerna i Västernorrlands län

år 1935.

rande, vore det enligt kommissionens förmenande av värde, om detta problem bleve föremål för närmare utredning. Kommissionen återkommer nedan till detta spörsmål.

Under föregående högkonjunkturer har arbetslösheten ansetts vara huvudsakligen ett grovarbetarproblem. Ett försök har gjorts att vid klientelundersökningen utskilja grovarbetarna, men detta har på grund av ofullständigheter hos primärmaterialet icke lett till åsyftat resultat. Man har därför måst under benämningen »yrkestillhöriga» sammanföra de personer, som vid något tillfälle haft mera stadigvarande anställning inom viss yrkesgren eller innehaft mera regelbundet säsongarbete, oavsett om de varit att hänföra till egentliga yrkesarbetare eller till grovarbetare i yrket. Antalet personer, om vilka med säkerhet kunnat konstateras, att de icke innehaft någon yrkesutbildning, utgjorde 16,284 eller 40.4 °/o av de i undersökningen ingående arbetslösa. Örn vidare hänsyn tages till att de yrkesarbetare, vilka ansetts endast med svårighet kunna erhålla arbete i sitt yrke, väl torde vara hänvisade att söka sin utkomst som grovarbetare, synes det med fog kunna göras gällande, att arbetslösheten, med undantag för de s. k. arbetslöshetscentra (se sid. 27), även under nu rådande goda konjunkturer i huvudsak är att betrakta som ett grovarbetarproblem.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Vid klientelundersökningen har ett försök gjorts att utröna, i vad mån de vid undersökningstillfället anmälda arbetslösa vore till visst yrke knutna arbetare med god arbetsförmåga och med goda möjligheter att vid tillfredsställande efterfrågan på arbetskraft erhålla arbete i öppna marknaden; för de icke yrkestillhöriga grovarbetarna har en dylik undersökning ej kunnat verkställas. Då emellertid den fysiska arbetsförheten endast kan lämna en begränsad syn på problemet och det för angivet ändamål är nödvändigt med en mera allmän karakteristik av den arbetslöses förutsättningar, har vid bedömningen hänsyn tagits även till den sociala belastning, som i vissa fall kan verka hindrande på individens möjligheter till arbete. Denna undersökning har självfallet icke kunnat omfatta hela klientelet utan har måst begränsas till ett antal orter, vilka ansetts representera olika arbetslöshetstyper. Härtill korumer, att, utöver den arbetslöses egna uppgifter, som regel endast vederbörande arbetslöshetskommittés uppfattning stått undersökaren till buds. Det måste därför understrykas, att de erhållna upplysningarna äro i viss mån ofullständiga, varför resultaten kunna vara behäftade med fel, vilka sannolikt tendera till att framställa de arbetslösas möjligheter i angivet avseende såsom varande något bättre än vad verkligen är fallet. Uppgifterna om antalet personer, betecknade som fullgod arbetskraft, böra alltså betraktas såsom maximisiffror.

Inom de specialundersökta kommunerna (utom Stockholm1) visade sig de yrkestillhöriga — varmed förstås personer hänförliga till andra yrkesgrupper än tillfällighets- och diversearbete samt ungdom utan särskild utbildning — som tidigare innehaft mera stadigvarande anställning eller mera regelbundet säsongarbete, utgöra 69.2 % av samtliga den 31 juli 1935 hjälpsökande arbetslösa. Av dessa yrkestillhöriga voro omkring 80 % att anse såsom fullgod arbetskraft. Vid en tillämpning av sistnämnda procentsats på den yrkestillhöriga delen av hela klientelet, som uppgick till 29,375, skulle 23,500 yrkestillhöriga vara att hänföra till fullgod arbetskraft. Häri ingår emellertid ett antal grovarbetare i yrket ävensom jordbruks- och skogsarbetare. Arbetslösa tillhörande de sistnämnda yrkesgrupperna torde på grund av arbetets art mången gång vara att betrakta mera såsom tillfällighets- och diversearbetare, ehuru de i anslutning till de för Sveriges offentliga arbetsförmedlings yrkesgruppering gällande principerna hänförts till viss yrkesgren. Med reservation för vad ovan angivits om den osäkerhet, som vidlåder denna beräkning, kunna dessa grupper uppskattas till omkring 5,000. Den 31 juli 1935 skulle sålunda ha funnits i runt tal 18,500 yrkesarbetare (c:a 46 % av klientelet), vilka tidigare haft stadigvarande anställning eller mera regelbundet säsongarbete och vilka vore att betrakta såsom fullgod arbetskraft.

Av klientelundersökningen har framgått, att mer än hälften av de i undersökningen ingående arbetslösa, 52.1 °/o, utgjordes avs. k. långvarigt arbetslösa, d. v. s. personer, som under praktiskt taget hela tiden från den 1 januari 1933 till den 31 juli 1935 varit i avsaknad av arbete i öppna marknaden.

1 Specialundersökningen för Stockholm är ännu ej slutförd.

Kungl. Majlis proposition nr 266.

49 Att en så stor del av de arbetslösa icke kunnat förskaffa sig arbete under en starkt uppåtgående konjunktur, då på många håll rått och råder brist på arbetskraft, måste anses tyda på att även många arbetsföra och socialt oförvitliga dock sakna det initiativ, som fordras för att av egen drift söka göra sig oberoende av samhällets hjälpanordningar.

Antalet långvarigt arbetslösa är rikligt företrätt inom samtliga åldersgrupper men givetvis särskilt stort i de högre åldrarna. Anmärkningsvärt är emellertid, att en stegring äger rum redan i 40-årsåldern. Detta torde stå i samband med att det inom allt flera av näringslivets områden synes bliva förenat med svårigheter för den som fyllt 40 år och som under någon tid varit arbetslös, att åter erhålla anställning, även om hans arbetsförmåga är obruten.

Det kan i detta sammanhang vara anledning framhålla, att de långvarigt arbetslösa äro förhållandevis jämnt fördelade över hela riket och icke, såsom man möjligen skulle kunnat antaga, koncentrerade till de delar av landet, varest arbetslösheten är mera svårartad. För Blekinge och Västernorrlands län överstiger det procentuella antalet långvarigt arbetslösa (57.6 % resp. 55.1 %>) riksmedeltalet (52.1 %), men för Göteborgs och Bohus län är det väsentligt lägre (40.7 %>), vilket givetvis står i samband med att sistnämnda läns landskommuner i förhållandevis stor utsträckning varit föremål för statliga åtgärder till arbetslöshetens avhjälpande i andra former än dem kommissionen har att övervaka. De genom dylika särskilda åtgärder hjälpta skola nämligen, i olikhet mot vad fallet är med de statliga och statskommunala reservarbetarna, icke i kommittéernas månadsrapporter upptagas såsom arbetslösa, under den tid de åtnjuta sådan hjälp.

Såsom ovan framhållits äro de långvarigt arbetslösa förhållandevis jämnt fördelade över hela landet. I några fall förekomma dock större avvikelser från riksmedeltalet (52.1 %>). Sålunda utgjordes den 31 juli 1935 i Jämtlands län endast 20.3 °/o av klientelet av långvarigt arbetslösa, medan för Stockholms stad detsamma uppgick till 70.7 %. Inom olika kommuntyper varierar det relativa antalet långvarigt arbetslösa väsentligt. Det utgjorde inom storstäderna icke mindre än 68.6 °/o av hela antalet vid undersökningstillfället anmälda arbetslösa och inom övriga städer 56.1 °/o, i landsbygdens industrikommuner uppgick det till 55.2 %>, i de blandade kommunerna till 42.8 °/o och i jordbrukskommunerna till 31.2 %>. Det synes alltså vara påtagligt, att arbetslöshetens varaktighet haft ett intimt samband med kommuntypen och att densamma ökas med ökad urbanisering. Man skulle snarast tänka sig, att de mera tättbebyggda samhällena med sitt mera differentierade näringsliv borde erbjuda större möjligheter för anställning, åtminstone tidvis. De anförda siffrorna synas därför antyda, att åtminstone de arbetslösa i de urbaniserade orterna i mindre grad än annorstädes motsvara anspråken på duglighet. Av betydelse härutinnan har säkerligen också varit, att det allmännas hjälp i allmänhet är rikligare och lättare åtkomlig i städer och stadsliknande samhällen, vilket understundom medfört en icke önskvärd inflyttning till dessa orter.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 266.

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

I detta sammanhang torde även böra meddelas, att genom klientelundersökningen en viss uppfattning vunnits örn arbetslöshetsklientelets rörlighet. Det visar sig, att densamma såväl för städer som för landsbygd är icke oväsentligt mindre än för befolkningen i övrigt. Medan enligt 1930 års folkräkning av antalet män i åldern 16—65 år 47.6 °/o voro födda i vistelsekommunen, utgjorde motsvarande tal för de i undersökningen ingående arbetslösa 59.3 %. Förklaringen härtill torde mången gång vara att finna i den bristande aktivitet, som tager sig uttryck i passiv väntan på arbete i hemorten och som leder till att den arbetslöses ekonomiska resurser uttömmas och kanske även i viss mån hans psykiska motståndskraft. Han saknar då såväl tillräckligt initiativ som förutsättningar i övrigt för att förflytta sig till annan ort. Naturligen kan väl även intresset att stanna, där understöd står till buds, avhålla från sökande av arbete på annan ort.

Mellan socialstyrelsens byrå för arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling och kommissionen äger ett intimt samarbete rum. Med stöd av lagen örn offentlig arbetsförmedling den 15 juni 1934 (267/1934), som trädde i kraft den 1 januari 1935, har den offentliga arbetsförmedlingen undergått en snabb organisatorisk utveckling. Enligt uppgift från socialstyrelsen hade arbetsförmedlingens organisation den 26 mars 1936 följande omfattning:

Huvudkontor .................................. 29

Avdelningskontor .............................. 126

Fasta ombud .................................. 318

Tillfälliga ombud .............................. 487

Lokalombud .................................. 378

Fristående sjömansförmedlingar ................ 21

Summa 1,359.

Denna utveckling har möjliggjort en intimare kontakt mellan arbetslöshetsklientelet och den öppna arbetsmarknadens arbetstillfällen. Genom den varje vecka från socialstyrelsen distribuerade riksvakanslistan, som innehåller en sammanfattning av sådana arbetstillfällen på den öppna arbetsmarknaden inom landet, till vilka arbetskraft på respektive orter icke kunnat anskaffas och vilken lista distribueras bl. a. till samtliga statliga reservarbetsplatser, söker kommissionen att städse hålla reservarbetarna underkunniga örn de möjligheter, som föreligga för erhållande av anställning å den öppna arbetsmarknaden. Socialstyrelsen har genom cirkulär till respektive arbetsförmedlingsanstalter vid olika tillfällen erinrat om att samtliga reservarbetare äro aktuella arbetssökande, som böra hemkallas för tillträdande av anställningar på den öppna arbetsmarknaden, så snart dylika kunna erbjudas. I åtskilliga fall hava reservarbetare på så sätt erhållit anställning å den öppna arbetsmarknaden. Kommissionens sociala ombud bekräfta, att den offentliga arbetsförmedlingen tilldrager sig ett ständigt växande intresse i

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

olika delar av landet, och samarbetet mellan hjälpverksamhetens och den offentliga arbetsförmedlingens organ ute i landet är synnerligen livaktigt. Bestämmelsen i hjälpkungörelsen om att ordförande i arbetslöshetskommitté icke får vara ombud för den offentliga arbetsförmedlingen har haft fördelaktiga verkningar. Genom att dessa arbetsuppgifter ej längre sammanföras på en hand har det blivit möjligt för arbetsförmedlingens ombud att ägna större uppmärksamhet åt förmedlingsarbetet.

II. Hjälpformer.

Med hänsyn till de genom klientelundersökningen vunna resultaten och kommissionens på annat sätt gjorda erfarenheter, torde en kort redogörelse för de tre viktigaste hjälpformerna — statligt och statskommunalt reservarbete samt dagunderstöd — ävensom av vissa åtgärder till motverkande av arbetslösheten bland ungdomen, ungdomshjälpen, här böra lämnas.

Statliga reservarbeten.

Klientelundersökningen har givit vid handen, att de vid undersökningstillfället i statligt reservarbete sysselsatta, 17,087 personer, förete en icke oväsentlig förskjutning mot de högre åldersklasserna i jämförelse med tidigare av kommissionen företagna åldersundersökningar. Arbetsstyrkan utgjordes till 47.4 °/o av sten-, tillfällighets- och diverse- samt väg- och anläggningsarbetare, Av de långvarigt arbetslösa över 25 år — 16,248 — hade 5,401 eller 33.2 °/o under år 1933 varit sysselsatta i statligt reservarbete under i medeltal 35.1 veckor. Motsvarande uppgifter för 1934 voro 8,671 eller 53.4 % och 31.7 veckor och för tiden V*—31/7 1935 9,595 eller 59.1 % och 20.5 veckor. De långvarigt arbetslösa över 25 år ha sålunda under 1935 i avsevärd utsträckning erhållit hjälp genom statligt reservarbete. Av de i klientelundersökningen ingående arbetslösa, som till mer än hälften utgöras av långvarigt arbetslösa, lia endast 1,507 personer eller 3.7 % haft mera regelbunden sysselsättning i statligt reservarbete under tiden 1I1 1933—31/7 1935. Det förtjänar härvid påpekas, att av kommissionen under åren 1925 och 1926 verkställda undersökningar (se Sociala meddelanden 1926, nr 3 och 12) gåvo till resultat, att 7.2 °/o respektive 4.3 %> av de statliga reservarbetarna varit sysselsatta i reservarbete mer än 2 år. Vid en i mars 1929 företagen undersökning (se Sociala meddelanden 1930, nr 3) utgjorde motsvarande tal endast 1.4 %>.

Av de 1,507 personer, som under åren 1933—35 haft långvarig sysselsättning i statligt reservarbete, voro 311 hemmahörande i Blekinge län, 288 i Göteborgs och Bohus län samt 96 i Västernorrlands län; från riket i övrigt kommo sålunda 812.

Understundom har det ifrågasatts, att de statliga reservarbetena vore ur allmän arbetslöshetspolitisk synpunkt mindre lämpliga som hjälpform, enär

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

med densamma förbundna förmåner vore ägnade att kvarhålla de arbetslösa i reservarbetet och därmed förhindrade dem att i hemorten eller på annat håll söka och erhålla arbete. Det förhållandet, att, som ovan anförts, de i statligt reservarbete långvarigt sysselsatta endast utgjorde 3.7 % av det den 31 juli 1935 anmälda klientelet, synes knappast tala för riktigheten av en sådan uppfattning.

Väl är det så, att arbetslöshetskommittéerna som regel äro mindre böjda för att från statligt reservarbete på annan ort hemkalla personer för placering i öppna marknaden, annat än då efterfrågan på arbetskraft är stark. Kommissionen har emellertid städse i de fall, då behov av arbetskraft konstaterats och då risk ansetts föreligga, att reservarbetare icke skulle göras underkunniga härom, sökt att avväga sina åtgärder efter utvecklingen.

För att befordra anpassning till arbetsmarknaden och förhindra ett konserverande av arbetskraften vid de statliga reservarbetena har kommissionen vid olika tillfällen, framförallt under våren och försommaren, beordrat hemsändning av arbetare, hänvisade från kommuner, varest efterfrågan på arbetskraft varit för handen. Därvid har givetvis hänsyn tagits till vederbörandes yrkestillhörighet och övriga förutsättningar för det arbete, som kunde stå till buds. Under våren 1935, närmare bestämt under tiden mars—maj, hemsändes på grund av kommissionens åtgöranden från statligt reservarbete 2,218 personer, främst jordbruks- och vägarbetare. Motsvarande åtgärder ha av kommissionen vidtagits i fråga om skogsarbetare under avverkningssäsongerna 1935 och 1936. Med hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft i jordbruket nu börjat göra sig gällande i de södra delarna av landet, äro arbetsstyrkorna vid de statliga reservarbetena för närvarande föremål för granskning i avsikt att utröna, i vilken omfattning efterfrågad arbetskraft där kan vara tillfinnandes. Då såväl jordbruks- som skogsarbetare för närvarande äro avstängda från statlig arbetslöshetshjälp, i den mån dispens ej av kommissionen medgivits, äro arbetare av angivna kategorier innevarande år icke sysselsatta vid reservarbeten i samma utsträckning som föregående år. Eftersom emellertid kontroll över arbetslöshetskommittéernas yrkesbestämning i fråga om de hjälpsökande icke annat än i undantagsfall kan äga rum med stöd av hos kommissionen föreliggande handlingar, har kommissionen låtit sig angeläget vara att på ort och ställe genom sina sociala ombud närmare undersöka dessa förhållanden. Så lät kommissionen i samarbete med arbetsförmedlingen, omedelbart efter det att skogskonflikten i Dalarna innevarande år blivit bilagd, hjälpverksamheten i av densamma berörda kommuner bli föremål för noggrann inspektion. Härigenom tillfördes arbetsmarknaden omedelbart arbetskraft i större utsträckning än som skulle blivit fallet om respektive arbetslöshetskommittéer haft att verkställa erforderliga åtgärder utan kommissionens kontroll. Dylika ingripanden ha tydligen i hög grad bidragit till att tillgodose arbetskraftbehovet och till att återföra hjälptagare till självförsörjning, dymedelst minskande det allmännas hjälpkostnader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

53 Då fråga är om arbetslösa personer från trakter och yrken med allmänt förekommande och långvarig arbetslöshet, möta stora svårigheter att vidmakthålla rörligheten hos klientelet. I början av februari 1936 vände sig kommissionen till 11 stenindustrikommuner i Bohuslän med anhållan om deras yttrande rörande eventuellt utbyte av de personer, som varit anställda vid reservarbete i minst 2 år. Dessa en längre tid sysselsatta utgjorde till antalet 205. Av de 11 kommunerna avböjde 8 den ifrågasatta åtgärden beträffande 137 reservarbetare. Tre kommuner ansågo sig böra tillstyrka utbyte för 43 av 68. Härav torde framgå, att kommunerna endast till en ringa del ansågo, att utbyten borde äga rum, därvid motiverande sitt ställningstagande med att det icke funnes några möjligheter för de arbetslösa till anställning i den öppna marknaden, att de arbetslösas försörjning genom det statliga reservarbetet vore hjälpligt ordnad och att arbetslöshetshjälp eller fattigvård så gott som omedelbart måste tillgripas, om hemsändning bomme till stånd.

I detta sammanhang finnes det anledning redovisa resultaten av de åtgärder, som kommissionen vidtagit på grund av Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1933, varigenom kommissionen anmodades att till Gällivare och Jukkasjärvi kommuners förfogande ställa sammanlagt 2,000 platser vid statliga reservarbeten. Genom att ensamstående personer eller personer med obetydlig försörjningsplikt hänvisades till arbetsplatser i södra Sverige avsågs ej blott att minska hemkommunens understödsbörda utan även att underlätta arbetskraftens överflyttning till andra arbetsområden. Till de båda kommunernas förfogande ha under tiden 1]7 1933—2°l2 1936 ställts sammanlagt 2,035 platser vid statligt reservarbete, ungdomsreservarbete eller statligt arbetsläger utom Norrbottens län; av dessa platser besattes 1,987. Vidare ha dessa kommuner erhållit betydande antal platser (2,618) inom länet, vilka platser emellertid i detta sammanhang äro av mindre intresse. Av nyssnämnda 1,987 personer, hänvisade till arbetsplatser utom Norrbottens län under tiden 1/7 1933—2% 1936, ha i samband med omflyttningar av vissa arbetsstyrkor 247 överförts till arbetsplatser inom länet. Av återstående 1,740 personer (se Bil. 1) voro vid februari månads utgång föremål för hjälp utom hemorten endast 365. Föremål för arbetslöshetshjälp i hemorten voro 337. Arbete i öppna marknaden hade 459 erhållit, varav 182 utom hemorten. Ohjälpta voro vid februari månads utgång av olika anledningar 530. I detta antal ingå emellertid 85, huvudsakligen yngre personer, inom Jukkasjärvi kommun, vilka enligt arbetslöshetskommitténs uppgift anmäla sig endast i början av varje månad och sålunda ej återfinnas i den till kommissionen avlämnade månadsrapporten. Anledningen till att anmälan ej sker oftare angives icke.

Resultatet av dessa hänvisningar har sålunda blivit, alt 26.4 °/o erhållit arbete i öppna marknaden, under det att 40.3 % alltjämt åtnjuta hjälp genom statliga hjälpåtgärder. Detta senare behöver emellertid icke innebära, att dessa personer åtnjutit sådan hjälp oavbrutet sedan den 1 juli 1933.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

Ovan berörd anmärkning mot det statliga reservarbetets egenskap att förhindra arbetskraftens kontakt med hemarbetsmarknaden borde knappast äga aktualitet i fråga om de s. k. dagkolonisterna (29/2 1936 3,032 eller 28.6 °/o av hela antalet statliga reservarbetare), som ju — liksom de vid statskommunalt reservarbete anställda — redan befinna sig i hemorten. Dagkolonisten bör sålunda ej ha någon svårighet att direkt uppehålla nyss nämnda kontakt med hemmamarknaden. Å andra sidan har det kunnat konstateras, att dagkolonisterna i kommuner, där arbetslöshetskommittéerna ej ägna tillräcklig uppmärksamhet åt tillvaratagandet av den öppna marknadens arbetstillfällen, gärna kvarbliva vid reservarbetet. Här synes det ofta nödvändigt med en mera regelmässig omsättning, exempelvis genom utbyte av reservarbetare, ett förfarande som även bragts i tillämpning.

I övrigt anser kommissionen, att under ett ständigt aktgivande på arbetsmarknadens läge i de olika orterna de arbetslösas rörlighet bäst främjas genom åtgärder, vidtagna med ledning av erfarenheterna från de sociala inspektionerna och av de månatliga rapporterna från arbetslöshetskommittéer och arbetsförmedlingar.

Otvivelaktigt är det statskommunala reservarbetet, örn syftet uteslutande är att lämna en hjälp för stunden i omedelbar närhet av hemorten, att föredraga framför det statliga reservarbetet. Detta torde i synnerhet gälla för familjeförsörjare. Tages däremot hänsyn till att, då hemorten icke längre kan beräknas för framtiden erbjuda tillräckliga försörjningsmöjligheter, det är angeläget få den arbetslöse överflyttad till annan ort, ställer sig saken annorlunda. Här har det statliga reservarbetet med dess tvång till ombyte av vistelseort mången gång varit av värde för den arbetslöse, som därigenom kommit i kontakt med arbetsmarknaden på annat och bättre sätt än vad som skulle blivit fallet, om han kvarstannat i hemorten. Det torde även få anses värdefullt, att ungdomen, i likhet med vad av ålder varit brukligt, beredes tillfälle att arbeta och leva i annan miljö än hemortens.

Om sålunda de med det statliga reservarbetet förenade olägenheterna melån väl motvägas av påtagliga fördelar ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt, är det statliga reservarbetets lämplighet som hjälpform framträdande även om man undersöker, i vilken utsträckning arbetsobjekt stå till förfogande för de olika slagen av arbeten. Det förhållandet, att ett statligt reservarbete kan förläggas praktiskt taget var som helst i landet, gör att arbetsobjekt i erforderlig utsträckning alltid stå till förfogande. Förbises bör dock icke, att de i regel kunna mobiliseras omedelbart, endast örn de planerats sorgfälligt, enär formella och tekniska förberedelser kräva avsevärd tid, vanligen uppemot ett år.

Mot lämpligheten av att använda statliga reservarbeten som hjälpform i större utsträckning har anförts, att det utförda arbetet vanligen kommer en annan ort tillgodo än den, vars arbetslösa erhålla hjälp vid arbetet. Det är naturligt, att inom en av arbetslöshet hårt tryckt landsända de som re-

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

servarbeten lämpliga arbetsobjekten snabbt avarbetas och att på grund därav arbetsobjekt måste uppsökas inom orter, varest arbetslösheten icke påkallat ett forcerat utförande av vägar och andra passande arbetsföretag. Härvid bör dock ihågkommas, att den ort, inom vilken ett statligt reservarbete utföres, som regel får bidraga till detsamma med ett efter arbetets nytta för orten avpassat belopp, ävensom att de kostnader, som åvila kommunerna för arbetslösa hänvisade till statligt reservarbete — frånsett de fall, där höga ortstillägg utgå -—- äro obetydliga i förhållande till de kostnader, kommunen måste ikläda sig, då arbetslöshetshjälpen utgår i annan form. Det statliga reservarbetet synes därför vara en hjälpform särskilt lämpad för att bispringa ekonomiskt svaga kommuner med stor arbetslöshet.

Mot det statliga reservarbetet kan invändas, att detsamma är olämpligt för många yrkesarbetare, som genom detsamma riskera att helt eller delvis förlora sin yrkesskicklighet. För det nuvarande arbetslöshetsklientelet, huvudsakligen grovarbetare och f. d. yrkesarbetare (se sid. 5), ha dessa farhågor icke någon omfattande betydelse.

I viss mån belysande för den kommunala uppskattningen av det statliga reservarbetet som hjälpform torde även vara det förhållandet, att ansökningar örn platser vid statliga reservarbeten, i synnerhet från kommuner av nyss antydd kategori, inkommit och fortfarande inkomma till kommissionen i sådan utsträckning, att det med hänsyn till arbetslinjens planerade omfattning är möjligt att tillgodose endast en ringa del av desamma.

Här lämnad redogörelse för de statliga reservarbetena torde lämpligen böra kompletteras nied några uppgifter angående kostnaden per dagsverke vid dessa arbeten. Denna kostnad är, förutom av den för varje arbetsplats gällande reservarbetslönen, beroende av den utsträckning, i vilken kostnader för material m. m. ingå i kommissionens åtaganden. En dessa förhållanden belysande sammanställning lämnas nedan. Bruttokostnadernas procentuella fördelning på olika grupper av arbetsgivare under budgetåren 1926/1927— 1934/1935 angnes däri liksom samma kostnad per 8-timmars arbetsdag. Arbeten åt domänstyrelsen och flottningsföreningar, som vid periodens början utgjorde huvudparten av kommissionens engagement, ha successivt sjunkit i betydelse, så att de från att 1926/1927 ha utgjort 73.2 % numera representera endast några få procent av de statliga reservarbetena. Den absoluta omfattningen är emellertid ungefär densamma som vid periodens början.

Vid bedömandet av bruttodagsverkskostnaderna bör hänsyn tagas till i vad mån vissa kostnader, framför allt materialkostnader, ingå i kommissionens åtaganden eller ligga utanför desamma. Vid arbeten åt domänstyrelsen och åt flottningsföreningar gäldar kommissionen som regel inga materialkostnader, vilket däremot alltid är fallet vid arbeten åt vägstyrelscr och kommuner samt i regel vid arbeten åt andra statliga myndigheter än domänstyrelsen. Den väsentliga ökningen av vägstyrelsearbetena har medfört en motsvarande stegring av medeldagsverkskostnaden, vilken givetvis även paverkats av förhöjningar av reservarbetslöner.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

Bruttokostnaderna vid statliga reservarbeten, procentuellt fördelade på olika grupper ar arbetsgivare budgetåren 1926/1927—1934/1935.

Under budgetåret 1926/1927 utgjorde sålunda bruttodagsverkskostnaden 6: 04 kronor mot 8: 64 kronor under budgetåret 1934/1935. Under denna period har den statliga reservarbetslinjen undergått en avsevärd utvidgning, nämligen från en årskostnad av 4,200,000 kronor till 51,400,000 kronor. Ihågkommas bör, att uppdragsgivare, framför allt vägstyrelser och kommuner, som regel ha att bidraga till respektive arbeten med belopp, varierande från 5 till 25 % av kostnaderna.

Bruttokostnaderna (avrundade tal) för de statliga reservarbetena utgjorde per sysselsatt arbetare och år under

budgetåret 1933/1934 kronor 2,400

» 1934/1935................... » 2,410

och beräknas komma att utgöra för

budgetåret 1935/1936 ................... > 2,500.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

57 Statskommunala reservarbeten.

Enligt klientelundersökningen företer åldern hos de den 31 juli 1935 i statskommunalt reservarbete sysselsatta, i likhet med vad fallet är för de statliga reservarbetarna, en förskjutning mot högre åldersklasser. Av de 8,842 personer, som vid nämnda tidpunkt åtnjöto hjälp genom statskommunalt reservarbete, tillhörde 42.0 °/o yrkesgrupperna tillfällighets- och diversearbete, sågverksindustri samt väg- och anläggningsarbete. Av de 16,248 långvarigt arbetslösa över 25 år hade 3,748, eller 23.1 %>, under 1933 sysselsatts i statskommunalt reservarbete under genomsnittligt 21.1 veckor. Motsvarande uppgifter för 1934 voro 5,947 eller 36.6 °/o och 23.9 veckor och för tiden V,—S1/T 1935 6,172 eller 38.0 % och 17.2 veckor.

De statskommunala reservarbetena måste av naturliga skäl bli bundna till orter, där arbetslöshet förekommer. Urvalet av arbetsobjekt blir härigenom starkt begränsat. Härtill kommer, att, i mån som de lämpligaste arbetsobjekten avarbetas inom en ort, svårigheterna att finna som reservarbete lämpliga arbetsobjekt bli allt större. Kostnaderna för dessa arbeten torde därför komma att stiga år från år.

På grund av de från den 1 juli 1933 väsentligt förbättrade statsbidragsvillkoren, har statsverkets kostnader för statskommunala arbeten ökats synnerligen hastigt, såsom framgår av nedan lämnade uppgifter. Dessa kostnader uppgingo för budgetåret 1933/1934 till 850 kr. pr man och år;

beräknades (nov. 1934) » > 1934/1935 » 1,120 » > » » »;

uppgingo » » 1934/1935 > 1,315 » » » » »;

beräknades (nov. 1935) » » 1935/1936 » 1,385 > » » » »;

ha för tiden juli 1935—februari 1936 uppgått till ett

belopp motsvarande .......................... 1,780 » » » ».

Då dessa uppgifter, i vad de avse verkliga kostnader, äro baserade på rapporterat antal arbetare och under respektive tidsperioder utanordnade medel, kunna de, örn därunder större materialbidrag, avseende annan period utanordnats, bliva i någon mån missvisande. Så är fallet med den hittills tilländalupna delen av innevarande budgetår, varför det är antagligt, att den verkliga kostnaden per man för budgetåret 1935/1936 kommer att bli något lägre än den ovan angivna. Under alla förhållanden är emellertid kostnadsökningen för statsverkets andel i den statskommunala reservarbetslinjen påfallande. Statsverkets årskostnad för en statskommunal reservarbetare är sålunda ungefär densamma som kommissionens bruttokostnad för en statlig reservarbetare i ett arbete åt domänstyrelsen eller flottningsförening.

Under den hittills tilländalupna delen av budgetåret 1935/1936 lia i statskommunala reservarbeten sysselsatts i medeltal 7,125 man och under återstoden av budgetåret beräknas komma att sysselsättas i medeltal 6,000, d. v. s. att under året skulle genomsnittligt 6,750 erhålla hjälp genom statskommunalt reservarbete. Av kommissionen har under tiden 1 juli 1935— 13 mars 1936 avslagits ansökningar om tillstånd att utföra statskommunala

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

reservarbeten för en beräknad sammanlagd arbetskostnad av omkring

2,700.000 kronor, vilka arbeten skulle kunnat bereda sysselsättning åt i medeltal under budgetåret 1,340 man. Anledningarna till kommissionens avslag ha, förutom i det förhållandet, att arbetslöshetens omfattning i kommunen i vissa — dock jämförelsevis fåtaliga — fall ej motiverat ett bifall, varit att söka antingen i att arbetena kunnat beräknas i annan ordning komma till utförande under den närmaste framtiden eller att proportionen mellan materialkostnader och arbetskostnader icke varit sådan, att ett bifall ansetts försvarligt med hänsyn till gällande direktiv för urvalet av arbetsobjekt. Att kommuner i dylika fall ingivit ansökningar om de ifrågasatta arbetsföretagens utförande som reservarbeten, beror otvivelaktigt i främsta rummet på de i längden allt större svårigheterna att i önskvärd utsträckning tillgodose hjälpbehovet genom statskommunala reservarbeten.

Till de sålunda konstaterade svårigheterna att i fortsättningen kunna erhålla lämpliga statskommunala arbetsobjekt i de av arbetslöshet hårt betungade orterna kommer vidare, att, såsom kommissionen vid flera tillfällen uppvisat, den statskommunala arbetslinjen är förenad nied åtskilliga olägenheter. Kommissionen tillåter sig i detta avseende hänvisa till vad den uttalat i sin statframställning den 30 november 1934. Kommissionen framhöll därvid bland annat, att den alltid när det gällt utväljandet av arbetsobjekt för reservarbeten, i överensstämmelse med de uttalanden, som gjorts bland annat i särskilda utskottets utlåtande nr 17/1933, sökt undvika arbetsföretag, som vore avsedda att utföras i öppna marknaden. Det ligger sålunda i sakens natur, att svårigheterna att verkställa ett ur dessa synpunkter lämpligt urval äro större i fråga örn de statskommunala än de statliga reservarbetena, enär de enskilda kommunerna som regel blott ha ett ringa antal arbetsobjekt att välja på. Kommissionen har vid flera tillfällen kunnat konstatera en benägenhet från kommunernas sida att såsom statskommunala reservarbeten igångsätta arbetsföretag, vilka med sannolikhet inom en nära framtid skulle kommit till utförande på den öppna marknaden. Belysande härför torde vara vad här ovan anförts om de av kommissionen under senare tid avslagna ansökningarna örn statskommunala reservarbeten. Med den statskommunala arbetslinjen kan sålunda vara förenad en viss tendens till överförande av aktuella arbetsobjekt från den öppna marknaden till reservarbetena.

Kommissionen har även haft anledning konstatera, att kommuner med hänsyn till de förmånliga statsbidragsbestämmelserna frestas att igångsätta arbeten av en i förhållande till deras finansiella resurser anmärkningsvärd storleksordning. Enär möjligheterna att få utföra ett arbete som statskommunalt reservarbete ävensom i viss omfattning statsbidragsprocentens storlek äro beroende på antalet hjälpsökande, gör sig understundom gällande ett intresse att hålla arbetslöshetens omfattning i kommunen uppe. Den hjälpåtgärdernas smidiga anpassning till arbetslöshetens förändringar, som är en nödvändig förutsättning för en sund arbetslöshetspolitik, låter sig mången gång icke genomföra ifråga om statskommunala reservarbeten. Ehuru arbetslösheten i hela landet endast mera långsamt undergår förändringar, kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

för den enskilda kommunen hastiga variationer noteras. Återupptagandet av ett nedlagt industriföretag kan för en kommun innebära, att arbetslösheten belt försvinner. De statskommunala arbetena erbjuda i dylika fall, framförallt för smärre kommuner, icke denna anpassningsförmåga. Även torde böra framhållas de svårigheter, som mången gång uppstå för mindre kommuner att till reservarbeten anskaffa ledningspersonal, kompetent att leda arbetena på ett ändamålsenligt sätt.

Kommissionen söker emellertid övervaka de statskommunala reservarbetenas utförande på efter deras ändamål avpassat sätt. I detta syfte låter kommissionen, i den mån tillgängliga arbetskrafter det medgiva, dessa arbeten bli föremål för ofta återkommande sociala och tekniska inspektioner. Vidare övervakas noga, att de vid. dessa arbeten sysselsatta arbetsstyrkorna stå i lämplig relation till det inom kommunen förefintliga hjälpbehovet.

Med de statskommunala reservarbetena äro emellertid även förenade påtagliga fördelar. Den kanske mest framträdande är, att kommunerna genom dem beredas möjligheter att i hemorten åt familjeförsörjare meddela hjälp i form av arbete. Den sociala betydelsen härav torde icke behöva närmare utvecklas. Sysselsättandet av familjeförsörjare i hemorten innebär jämväl ur kommunens synpunkt den fördelen, att särskilt ortstillägg som regel icke behöver utbetalas. Genom att de arbetslösa beredas arbete i hemorten komma vidare de på arbetet ifråga nedlagda kostnaderna kommunen tillgodo. Genom att kommunen själv kan handhava ledningen av arbetet underlättas omplacering av de arbetslösa, valfid den meddelade hjälpen smidigt kan avpassas med hänsyn till det i varje särskilt fall föreliggande hjälpbehovet.

Den statskommunala reservarbetslinjen synes kommissionen alltjämt böra ingå såsom en viktig del av samhällets föranstaltningar för hjälp åt oförvållat arbetslösa, men kommissionen finner, såsom av det ovan sagda framgår, denna linje icke kunna givas alltför stor omfattning. I detta sammanhang kan även framhållas, att, ehuruväl de statskommunala arbetena för statsverket ställa sig billigare än de statliga, de förra dock belasta samhället i dess helhet med högre kostnader än de senare. Bruttokostnaden per dagsverke, som vid de statliga reservarbetena nu utgör mellan 8 och 9 kronor per dagsverke om 8 timmar, uppgår för de statskommunala reservarbetena till omkring 10 kronor. Allt efter som mera materialkrävande arbetsobjekt måste tillgripas, kommer sistnämnda kostnad att stiga ytterligare. I den mån de statskommunala arbetena koncentreras till de av arbetslösheten svårt betryckta orterna, vilka som regel åtnjuta förmånen av hög statsbidragsprocent, ökas statsverkets andel (jfr ovan sid. 15), varigenom skillnaden mellan statsverkets kostnader för statliga och för statskommunala arbeten minskas.

Kommissionen vill i detta sammanhang, under hänvisning till vad den uttalat i samtidigt härmed avgivet underdånigt utlåtande över arbetslöshetsutredningens betänkande II, ifrågasätta, örn icke statsbidrag till såväl statskommunala reservarbeten som kontantunderstödsverksamhet lämpligen kunde utgå

60 Kungl. Majlis proposition nr 266-

med lägre procentuellt bidrag än nu tillämpade, särskilt inom orter med i förhållande till förefintliga ekonomiska resurser mindre tryckande arbetslöshet.

Dagunderstöd.

Den 31 juli 1935 uppgick antalet med statsbidrag dagunderstödda till endast 586 och antalet kommunalt understödda till 1,631. Understödslinjen var sålunda ur hjälpsynpunkt vid undersökningstillfället av underordnad betydelse. Under åren 1933 och 1934 förekom emellertid för de i klientelundersökningen ingående understödsverksamhet i förhållandevis stor omfattning. Sålunda uppgick det procentuella antalet hjälpveckor, för vilka hjälp till det berörda klientelet utgivits i form av dagunderstöd, under tiden 1/1 1933—31/7 1935 till 30.6 % för långvarigt arbetslösa och 31.5 °/o för övriga arbetslösa. Av de 16,248 långvarigt arbetslösa över 25 år hade under 1933 9,317 eller 57.3 % åtnjutit hjälp i form av dagunderstöd med statsbidrag under i medeltal 26.7 veckor. Motsvarande uppgifter för 1934 voro 9,518, 58.6 % och

21.0 veckor samt för tiden */i—31/r 1935 5,912, 36.4 %> och 11.4 veckor.

De olägenheter och vådor av social art, som kunna vara förbundna med kontantunderstödsverksamheten, äro så ofta omvittnade, att en redogörelse för desamma ej torde vara av nöden. Här må dock framhållas det för individens självkänsla nedsättande, som ligger i ett understöd utan motprestation, och den risk för arbetsförmågans och arbetsviljans försvagande, som dessvärre följer i sysslolöshetens spår och som därför kan komma att på förhållandevis kort tid förvandla en god arbetare till notorisk understödstagare. Man synes även inom flertalet kommuner ha kommit till insikt härom. Det är påtagligt, att man, där dagunderstödsverksamheten en gång blivit nedlagd, ytterst ogärna tar upp den igen. Den ovan relaterade stora efterfrågan på platser vid statliga reservarbeten får ses mot bakgrunden av denna önskan att undvika dagunderstödet som hjälpform för arbetslösa. Lämpligheten av den i hjälpkungörelsen intagna föreskriften, att hjälp i första hand skall beredas genom arbete, synes allmänt vitsordas från kommunalt håll.

Kommissionen anser sig böra något ingå på frågan om dagunderstödsverksamhetens inverkan på de i form av anmälningar hos arbetslöshetskommittéerna synliga hjälpanspråken. Såsom kommissionen i sin statframställning den 4 december 1935 framhållit, kunde dagunderstödsverksamheten under våren och försommaren 1935 nedbringas så kraftigt, att den efter midsommar icke ifrågakom annat än i ett fåtal kommuner och där i obetydlig omfattning. Antalet dagunderstödda översteg på sommaren aldrig 600. Denna inskränkning av understödsverksamheten kunde äga rum, tack vare att kommissionen, samtidigt med att arbetsmarknaden ställde förhållandevis stora krav på arbetskraft, kunde anvisa platser vid statliga reservarbeten i tillräcklig utsträckning. Tvivel torde icke råda om att den avsevärda nedgången i arbetslöshetssiffrorna vid denna tid icke var beroende uteslutande

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

på att de arbetslösa självmant sökt sig ut på arbetsmarknaden. I ett betydande antal fall ställdes den arbetslöse, sedan dagunderstödet ej längre stod till buds, inför valet av statligt reservarbete eller ingen hjälp alls. Givet är, att flertalet av dem som därvid vägrade antaga hänvisning till statligt reservarbete, gjorde detta därför, att de ansågo sig ha utsikter till bättre lönande arbete i öppna marknaden, men helt säkert utgjordes en del av dem, som under denna period försvunno ur arbetslöshetsklientelet, av arbetsovilliga personer, vilkas hjälpbehov, därest sådant överhuvud förelåg, icke var av natur att böra tillgodoses medelst arbetslöshetshjälp.

Ungdomshjälp.

Ett arbetsområde, inom vilket påtaglig brist på lämplig arbetskraft för närvarande råder, är jordbruket. Åtgärder till underlättande av ungdomens utbildning i praktiskt jordbruksarbete och för väckande av dess håg för detta arbete synas därför i hög grad påkallade. Kommissionen har, i den mån det varit möjligt, sökt tillgodose detta önskemål genom utbildningskurser i praktiskt jordbruksarbete vid statliga arbetsläger och ungdomsreservarbeten. Särskilt är detta fallet vid jordbrukslägren Ovansjö, Skråmmen, Lång m. fl.

Kungl. Maj:t har genom brev av den 14 februari 1936 bemyndigat kommissionen att arrendera egendomen Lång i Grums socken, Värmlands län, för att därstädes bereda arbetslös ungdom tillfälle till yrkesutbildning i bland annat jordbruksarbete. Kommissionen har här upprättat ett s. k. jordbruksläger, till vilket hänvisas hjälpsökande arbetslös ungdom, som saknar utbildning eller som av någon anledning ej kan få sysselsättning i sitt förutvarande yrke. Verksamheten bedrives i samråd med länets hushållningssällskap. Tillgången på sådana arbetsobjekt, som normalt förekomma vid ett större jordbruk, är riklig, vadan utbildningen till jordbruksarbetare kan göras så allsidig som gärna är möjligt. Sysselsättning kommer att beredas åt omkring 100 ungdomar, som efter avslutad undervisning lämnas råd och bistånd vid sökande av arbete i öppna marknaden. Vad här sagts om utbildningen vid Lång gäller i tillämpliga delar även om den vid övriga jordbruksläger bedrivna verksamheten.

I avvaktan på realiserandet av vissa planerade åtgärder i fråga om yrkesundervisning för ungdom, har kommissionen i Västerbottens, Västernorrlands och Kopparbergs län igångsatt provisoriska yrkesskolor för utbildning i olika hantverk.

Då emellertid hithörande spörsmål torde vara föremål för övervägande av de enligt Kungl. Maj:ts beslut inom jordbruksdepartementet och handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande dels den lägre lanlbruksundervisningen, dels lärlingsutbildningen inom hantverket, anser sig kommissionen för närvarande icke ha anledning framlägga något förslag till omläggning eller utvidgning av den av kommissionen bedrivna hjälpverksamheten för unga arbetslösa.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

III. Kommissionens engagement i statliga reservarbeten den

1 juli 1936.

Innan kommissionen övergår till medelsbehovet för budgetåret 1936/1937, torde böra lämnas en redogörelse för omfattningen av de arbetsobjekt för statliga reservarbeten, som den 1 juli 1936 beräknas stå till förfogande, ävensom vissa uppgifter örn deras slutförande.

Den planläggning av den statliga arbetslöshetshjälpen för vinterhalvåret 1933—1934, som kommissionen jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1933 hade att verkställa, förutsatte, att arbetsstyrkan vid de statliga reservarbetena skulle, därest förhållandena funnes så påkalla, kunna successivt uppbringas till minst 30,000 man. Detta krävde nya engagement i stor omfattning.

Med hänsyn till den under 1934 önskvärda arbetsstyrkan var det oundvikligt att under sommarhalvåret i viss mån bearbeta även arbetsobjekt, som ur teknisk synpunkt med fördel kunnat anstå till efterföljande vinter. De under vintrarna 1933/1934 och 1934/1935 höga arbetsstyrkorna kunde hållas endast tack vare en intensiv arbetsanskaffning, som förutom erforderliga vinterarbeten tillförde kommissionen även sommararbeten i betydande omfattning. Ehuru arbetena under såväl 1934 som 1935 bedrevos så, att under sommarhalvåret en högre arbetsstyrka sysselsattes än under den påföljande vintern, disponerar kommissionen nu, på grund av nedgången i hjälpbehovet, alltjämt över ett betydande antal arbetsobjekt, vilka icke kunna utföras annat än sommartid.

Antalet arbeten utgör 398 med en per den 1 juli 1936 beräknad engagementssumma för icke slutförda arbeten av cirka 35,000,000 kronor. De verkligen uppkommande kostnaderna kunna emellertid avvika härifrån på grund av oförutsedda omständigheter, av uppdragsgivare begärda tilläggsarbeten eller förändringar av den ursprungliga arbetsplanen samt icke minst på grund av den takt, i vilken arbetena färdigställas. Å andra sidan ingår i ovan nämnda belopp den på uppdragsgivarna fallande andelen, vilken kan beräknas till omkring 10 %> av engagementssumman.

Här nedan lämnas en sammanställning av antalet man, som borde sysselsättas i statligt reservarbete under de olika kvartalen av budgetåret 1936/1937, därest arbetenas slutförande skulle planeras uteslutande med hänsyn till vad som ur teknisk och ekonomisk synpunkt får anses mest ändamålsenligt.

1936 1937 Medeltal

III kv. IV kv. I kv. II kv. under året Antalet man........ 18,000 12,000 6,000 7,000 10,750

Detta arbetsprogram förutsätter, att under 3:e kvartalet 1936 skulle sysselsättas 18,000 man och under 4:e kvartalet 12,000 samt under lia och 2:a kvartalen 1937 6,000 respektive 7,000. I medeltal under budgetåret skulle arbetsstyrkan uppgå till 10,750. Kostnaderna för budgetåret skulle under angivna förutsättningar belöpa sig till 26,000,000 kronor, eller c:a 2,400 kro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

nor per man och år. Under år 1936 skulle enligt denna plan 237 arbeten komma att färdigställas, d. v. s. samtliga arbeten, vilkas återstående delar huvudsakligen utgöras av sommararbeten. Ett fortsatt avarbetande enligt angivna principer skulle möjliggöra arbetenas färdigställande på nedan angivet sätt.

1936 1937 1938 1939 1940 1941 Summa

Antalet arbeten, som beräknas avslutade

angivet år............ 237 121 35 2 2 1 398

Det arbete, som upptagits såsom avsett att färdigställas först under 1941, är Malö strömmar i Göteborgs och Bohus län, vilket arbete Kungl. Maj:t genom brev den 5 juli 1935 anbefallt kommissionen att utföra.

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1936/1937.

Kommissionen övergår härefter till medelsbehovet för budgetåret 1936/ 1937. I sin statframställning den 4 december 1935 beräknade kommissionen detta anslagsbehov exklusive kostnader för kommissionens centrala förvaltning till 31,000,000 kronor, för vilket belopp i medeltal under året skulle kunna hjälpas följande antal arbetslösa, nämligen genom

statligt reservarbete ........................... 9,000

statskommunalt reservarbete .................. 3,500

kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp .. 4,500

Summa 17,000 hjälpta.

Såsom ovan framhållits, har kommissionen uppskattat antalet under budgetåret hos kommittéerna anmälda arbetslösa till i genomsnitt 35,000. Kommissionen utgår från att av dessa genomsnittligt 25,000 äro att betrakta såsom omedelbart hjälpbehövande. I likhet med Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1935 års riksdag räknar kommissionen med att 10,000 kunna väntas bisprungna genom rent kommunala åtgärder. Genom kommissionens försorg borde sålunda hjälp beredas i genomsnitt åtminstone 15,000 arbetslösa.

Av det ovan sagda framgår, att genomsnittligt 10,000 personer icke beräknas vara i behov av omedelbar hjälp. Detta innebär givetvis icke, att de skola lämnas helt utan hjälp, men det förutsätter, att hjälpprogrammet utformas så, att det möjliggör skiftning i lämplig utsträckning mellan de hjälpsökande. Detta kan emellertid äga rum endast om arbetslinjen gives ett dominerande utrymme, enär dagunderstödet som regel icke kan beräknas möjliggöra sådan skiftning. Det synes angeläget, att hänsyn tages härtill vid avvägningen av de olika hjälpformerna, så mycket mer som, enligt vad här ovan anförts, en omfattande dagunderstödsverksamhet torde komma att verka höjande på hjälpsökandetalen och därmed påverka grunden för de här framlagda beräkningarna.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Kommissionen uppskattar kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetåret 1936/1937 på följande sätt.

Hjälpform

Statligt reservarbete.............

Statskommunalt reservarbete.........

KontantunderstödBverksamhet och ungdomshjälp

Antalet arbetslösa, som avses att hjälpas i genomsnitt under budgetåret

. . 7,750

. . 5,000

. . 2,250

Summa 15,000

Beräknad kostnad kr.

19.400.000 7,800.000 2,000,000

29.200.000 Här nedan lämnas en kort motivering till den så föreslagna avvägningen mellan de olika hjälpformerna.

Kontantunderstödsverksamhet synes i likhet med vad fallet varit under innevarande budgetår icke böra ifrågakomma under sommarhalvåret annat än i rena undantagsfall. De tidigare å sid. 18 i korthet anförda betänkligheter, som vid olika tillfällen rests mot kontantunderstödsverksamheten på grund av med densamma förbundna sociala vådor, torde få anses äga särskild styrka i fråga om sådan verksamhet, bedriven under den varma årstiden, då arbetstillfällen kunna beräknas föreligga i förhållandevis stor omfattning.

Emellertid torde det bliva nödvändigt att under vintern räkna med kontantunderstödsverksamhet i viss utsträckning såsom supplement till arbetslinjen. De nyss vidrörda betänkligheterna synas kommissionen icke äga samma aktualitet i fråga om understödsverksamhet bedriven under en kortare tid på vintern.

I anslutning till vad nyss anförts angående önskvärdheten av att hålla dagunderstödet borta under sommaren, vill kommissionen framhålla, att detta, enligt vad erfarenheten giver vid handen, näppeligen låter sig göra annat än örn tillgång finnes till en effektiv statlig reservarbetslinje.

I redogörelsen här ovan för kommissionens engagement i statliga reservarbeten den 1 juli 1936 har angivits den ordning, i vilken dessa arbeten lämpligen borde färdigställas med hänsyn till ekonomiska och tekniska skäl. Arbetslösheten beräknas emellertid icke bli av den omfattning, att ett dyligt arbetsprogram behöver genomföras. Kommissionen finner, att ett arbetsprogram under budgetåret av nedan angiven omfattning kan, samtidigt som det tillgodoser måttbga fordringar på arbetenas ekonomiska bedrivande, beräknas på ett tillfredsställande sätt fylla de sociala kraven.

Detta program förutsätter, att under 3:dje kvartalet 1936 skulle sysselsättas 11,000 man, under vintern 6 å 7,000 och i medeltal under budgetåret 7,750. Totalkostnaden under budgetåret beräknas utgöra 19,400,000 kronor eller något mer än 2,500 kronor per man och år. Såsom framgår av

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

nedanstående beräkning av tidpunkten för arbetenas färdigställande, jämförd med motsvarande tablå på sid. 21, skulle de tekniska konsekvenserna bliva, att under 1936 kunde färdigställas 185 arbeten, medan 52 sommararbeten måste överhållas till 1937.

1936 1937 1938 1939 1940 1941 Summa

Antal arbeten, som beräknas avslutade

angivet år............ 185 103 77 29 3 1 398

I detta sammanhang torde även böra framhållas, att den vinterarbetsstyrka, 6 å 7,000 man, som här upptagits, är den högsta, som kan sysselsättas vid nu kontraherade arbeten. En ökning av arbetsstyrkan under vintern förutsätter sålunda, att underhandlingar örn ytterligare engagement omedelbart upptagas.

Kostnaderna för icke avarbetade statskommunala reservarbeten beräknas den 31 juli 1936 komma att uppgå till i runt tal 30,000,000 kronor. Härav skulle omkring 60 % eller 18,000,000 kronor utgå i statsbidrag. Detta belopp är emellertid ytterst approximativt, och i detsamma ingår ett stort antal arbeten, vilka knappast torde komma att slutföras som reservarbeten.

Kommissionen beräknar, att i medeltal under året vid statskommunala arbeten bör kunna sysselsättas 5,000 man för en kostnad av 7,800,000 kronor eller 1,560 kronor per man och år. Kommissionen har ovan (sid. 15) framhållit den avsevärda stegringen av statsverkets kostnader för de statskommunala arbetena. Det förbättrade arbetslöshetsläget har emellertid, frånsett de hårt betryckta orterna, möjliggjort en sänkning över lag av statsbidragsprocenterna, vilken sänkning synes motivera en beräknad årskostnad för ifrågavarande budgetår av här angivet belopp. Ehuru, som nyss sagts, arbeten beviljats för en betydligt högre summa, är det nied hänsyn till att dessa arbeten i stor utsträckning äro belägna inom kommuner, vilkas arbetslöshet numera är obetydlig, icke möjligt att i de kommuner, där hjälpbehov föreligger, sysselsätta i genomsnitt 5,000 man, med mindre ytterligare arbeten beviljas.

I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att om Kungl. Maj:ts förslag i 1936 års statsverksproposition om höjning av statsbidragsprocenten till företag avseende allmänna vägar vinner riksdagens bifall, häremot svarande ändringar påfordras av hjälpkungörelsens föreskrifter i hithörande avseende. Nu förevarande beräkningar påverkas emellertid ej i nämnvärd grad av en sådan förändring.

Behovet av ungdomshjälp under budgetåret är svårt att uppskatta med någon grad av säkerhet. Det förefaller emellertid som örn denna hjälpform lämpligen skulle kunna koncentreras till arbetsläger och ungdomsreservarbeten med yrkesmässig inriktning.

Under budgetåret 1935/1936 torde, såvitt nu kan bedömas, i genomsnitt

7,000 personer komma i åtnjutande av hjälp genom kontantunderstödsverk-

Bihang till riksdagens protokoll 19H6. 1 sami. Nr 2GG. !>

CG

Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

samhet och ungdomshjälp. Under budgetåret 1936/1937 beräknar kommissionen att med dessa hjälpformer understödja i medeltal 2,250 personer för en beräknad kostnad av 2,000,000 kronor. Denna hjälp beräknas till förhållandevis stor del komma att utgå i form av ungdomshjälp.

Kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetåret 1936/1937 utom kommissionens centrala förvaltning beräknas sålunda till för

statliga reservarbeten .............................. kronor 19,400,000

statskommunala reservarbeten ...................... » 7,800,000

kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp ...... » 2,000,000

Summa kronor 29,200,000

Detta belopp torde kunna avrundas till 29,000,000 kronor.

Genom brev den 2 september 1921 ställde Kungl. Majit till kommissionens förfogande ett belopp av högst 1,000,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet användas dels till förskotterande, mot av kommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden kunde komma att överskridas. Genom brev den 19 jimi 1931 föreskrev Kungl. Majit, att det för nyssnämnda ändamål till kommissionens förfogande ställda beloppet skulle redovisas såsom en särskild fond, och genom brev den 12 februari 1932 utökades fondens belopp till 2,000,000 kronor. Denna fond benämnes våglånefonden.

Fondens storlek utgjorde den 26 mars 1936, inklusive fonderade räntor, 2,132,678 kronor, varav i utestående lån 520,200 kronor. För utlåning tillgängliga medel uppgingo vid angivna tidpunkt sålunda till 1,612,478 kronor. Utestående lån beräknas komma att återbetalas under loppet av budgetåret 1936/1937.

Väglånefonden tillkom för att utan anlitande av de särskilda anslagen för lijälpåtgärder vid arbetslöshet underlätta igångsättandet av beslutade vägföretag på ett tidigare stadium än i gällande arbetsplaner beräknats. Härigenom skulle givetvis arbetslösheten i viss mån komma att motverkas. I mån som till vägväsendets förfogande ställts alltjämt ökade anslag av statsmedel, har väglånefonden förlorat i betydelse. Kommissionen, som dock funnit, att fonden vid många tillfällen varit till obestridlig nytta, vill icke ifrågasätta, att möjligheterna för ett tillgodoseende av det med fonden avsedda syftet inskränkas. Det synes emellertid kommissionen under nuvarande förhållanden mindre ändamålsenligt med en redovisning såsom särskild fond vid sidan av de medel, som för varje budgetår av riksdagen ställas till förfogande för bedrivandet av hjälpverksamheten för oförvållat arbetslösa. Väglånefonden, inklusive fonderade räntor, borde kunna ingå i budgeten, varvid ur de till kommissionens förfogande stående medel lån skulle kunna få utlämnas på enahanda villkor, som för närvarande gälla för väglånefonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

67 Utestående lån skulle sålunda icke vid något tillfälle sammanlagt få överstiga

2,000,000 kronor. Vid bifall till detta kommissionens förslag skulle de medel för kommissionens verksamhet under budgetåret 1936/1937, avseende reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp, som här ovan beräknats till 29,000,000 kronor, kunna minskas med i runt tal 2,000,000 kronor. Till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp skulle vid sådant förhållande erfordras anvisning av 27,000,000 kronor.

Här nedan lämnas först en sammanställning av till kommissionens förfogande för hjälpverksamheten under olika budgetår ställda medel.

Medel, disponibla för kommissionens verksamhet. Miljoner kronor.

Tilläggs- och Summa

Budgetär Reservationer1 Anslag förstärknings- anvisade

anslag medel

1931/1932 ....... 0.5 10.0 18.0 28.5

1932/1933 ....... 0.6 25.0 50.0 75.6

1933/1934 ....... 21.1 60.0 5.0 86.1

1934/1935 ....... 4.9 60.5 20.0 85.4

1935/1936 ....... 7.7 34.0 11.0 62.7

Kommissionen beräknade för budgetåret 1935/1936 ett medelsbehov för statliga och statskommunala reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp av 48,600,000 kronor. Riksdagen anvisade på Kungl. Maj:ts förslag 34,000,000 kronor, varav intill 1,000,000 kronor skulle för visst ändamål stå till Kungl. Maj:ts förfogande. Till kommissionens förfogande stodo dessutom vid budgetårets ingång reservationer, tidigare beräknade till 5,500,000 kronor men utgörande 7,700,000 kronor. De verkliga kostnaderna för kommissionens verksamhet, exklusive nyss nämnda till Kungl. Maj:ts förfogande stående 1,000,000 kronor, beräknas komma att uppgå till cirka 52,000,000 kronor. På grund härav har riksdagen anvisat ett tilläggsanslag av 11,000,000 kronor. Såvitt nu kan bedömas komma de för budgetåret 1935/1936 anvisade medlen att i sin helhet tagas i anspråk och sålunda, i motsats mot vad tidigare varit fallet, inga reservationer att uppstå.

De av kommissionen för budgetåret 1936/1937 här beräknade kostnaderna för statliga och statskommunala reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp, 29,000,000 kronor, böra sålunda vid en jämförelse med näst föregående budgetårs kostnader jämföras med ovan angivna 52,000,000 kronor. Kostnadsminskningen uppgår till icke mindre än 23,000,000 kronor.

Då Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen för här förevarande ändamål under budgetåret 1936/1937 upptagit ett belopp av 19,000,000 kronor, anser kommissionen sig böra verkställa en uppskattning av möjligheterna att för

1 Efter fränräkning av vissa för särskilda ändamål reserverade belopp, avseende väglånefonden, åtgärder till främjande av företagsverksamhet, arvoden till sakkunniga i socialdepartementet m. m.

68 Kungl. Majlis proposition nr 266-

detta belopp tillgodose hjälpbehovet för samma antal personer, som av kommissionen ansetts komma att vara i behov av omedelbar hjälp, eller i genomsnitt under budgetåret 15,000. Därvid måste givetvis det statliga reservarbetet såsom varande den för statsverket ekonomiskt mest betungande hjälpformen kraftigt beskäras. Så blir även fallet med de statskommunala reservarbetena, ehuru icke i samma proportion som de statliga. Kontantunderstödsverksamheten finge givetvis utökas väsentligt. Hjälp skulle då kunna beredas åt i medeltal under året tillhopa 15,000 arbetslösa enligt nedanstående sammanställning.

Den ringa omfattningen av de statliga reservarbetena skulle förorsaka en höjning av kostnaden per man och år till omkring 3,000 kronor; detta bleve även, ehuru i mindre grad, fallet i fråga om de statskommunala arbetena, vilka här beräknats kosta statsverket 1,650 kronor per man och år. Denna uppgift är emellertid osäker, och verkliga kostnaden kan bli avsevärt högre.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för kommissionens centrala administration vill kommissionen framhålla, att även vid en kraftig sänkning av arbetsstyrkan vid de statliga reservarbetena det med dessa arbetens avveckling förbundna kansliarbetet kommer att draga ut på tiden så avsevärt, att någon betydande minskning av personalbeståndet på kommissionens tekniska och kamerala avdelningar, vilka för närvarande sysselsätta avsevärt större personal än övriga avdelningar tillsammans, icke kan beräknas äga rum förrän under budgetårets senare hälft. Vad kommissionens övriga arbetsuppgifter beträffar, vill kommissionen särskilt framhålla de vid flera tillfällen av riksdagen upprepade kraven på skärpt kontroll såsom medförande rätt väsentliga kostnader. Framför allt i tider av vikande arbetslöshet torde det var angeläget, att arbetslöshetskommittéerna givas det stöd och den hjälp, som ligger i ofta återkommande besök av kommissionens sociala ombud. Någon inskränkning härutinnan torde icke kunna äga rum, om verksamheten skall kunna på ett tillfredsställande sätt övervakas. Lämpligt synes vara, att för kommissionens centrala kansli avsedda medel beräknas med en viss marginal och att åt kommissionen överlåtes att bedöma, i vad mån kansliarbetet medgiver inskränkningar. På grund härav hemställer kommissionen, att till detta ändamål för budgetåret 1936/1937 beräknas ett belopp av

1,000,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266•

69 V. Spörsmål, som böra utredas.

Arbetslöshetscentra.

I den mån arbetslöshet i mera avsevärd omfattning förekommer bland yrkesutbildade, är densamma lokaliserad till vissa orter (arbetslöshetscentra) och vissa näringsgrenar. Främst gäller detta Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, varest i de två förstnämnda stenindustrien och i det sistnämnda sågverksindustrien alltjämt notera stort antal arbetslösa. Likartade förhållanden förekomma även på andra håll, såsom exempelvis i landskommunerna Forsmark (Sthlm), Södra Vram (Malm.), Grangärde (Kopp.), Byske (Vb.), Gällivare, Jukkasjärvi och Nederkalix (Nb.) samt städerna Oskarshamn och Söderhamn. Det synes kommissionen angeläget, att utredning åvägabringas rörande arbetslöshetens struktur i dessa arbetslöshetscentra och möjligheterna att främja den övertaliga arbetskraftens självförsörjning.

Dessa spörsmål ha till någon del varit föremål för behandling av sakkunniga rörande Bohusläns näringsliv och 1935 års Blekingeutredning. I framställning till Kungl. Majit har Blekingeutredningen föreslagit vissa åtgärder, syftande till en effektivare försörjningshjälp åt en viss del av länets gatstenhuggare genom att bereda dem mera stadigvarande arbete i deras yrke. I samband härmed ha de sakkunniga ställt i utsikt att inom den närmaste tiden återkomma med utredning och förslag rörande utformningen av de hjälpåtgärder, som böra ifrågakomma för de arbetslösa stenhuggare i Blekinge, vilka icke skulle få draga nytta av den hjälpaktion, som de sakkunniga i sin nyssnämnda framställning förordat. I anslutning till vad Blekingeutredningen anfört om nödvändigheten av att planera åtgärder avseende arbetslösa, som icke kunna beräknas i framtiden få sin utkomst inom den näringsgren de tidigare tillhört, finner kommissionen det påkallat, att en utredning verkställes rörande samtliga de orter i landet, som äro att betrakta såsom arbetslöshetscentra, varvid givetvis de rön, som gjorts av Blekingeutredningen, böra ägnas all uppmärksamhet. Med hänsyn till att likartade problem föreligga i de nyss nämnda orterna, och för att erhålla nödig överblick över samtliga härmed sammanhängande frågor, synes en dylik utredning, enligt kommissionens förmenande, böra verkställas i ett sammanhang. I samband härmed torde det vara nödvändigt överväga, vilka åtgärder, som kunde tänkas befordra överflyttning av arbetskraft från arbetslöshetscentra till orter med mera gynnsamma arbetsförhållanden.

Långvarig arbetslöshet och säsongarbetslöshet.

Det i klientelundersökningen ingående anmärkningsvärt stora antalet långvarigt arbetslösa torde påfordra särskild uppmärksamhet, varvid till övervägande bör upptagas hela det komplex av frågor, som sammanhänger därmed. Det synes då vara av vikt att utröna, vilken eller vilka hjälpfor-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

iner som lämpligen böra ifrågakomma för de långvarigt arbetslösa. Bland annat synes därvid böra utredas frågan örn den roll, som den kommunala hjälpen utan statsbidrag skall spela i hjälpverksamheten. Kommissionen tillåter sig i detta avseende hänvisa till vad den uttalat i yttrande till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 24 januari 1936 över förslag till lag örn kommunal kontantunderstödsverksamhet vid arbetslöshet. Det lärer härvid även vara nödvändigt att söka uppdraga riktlinjer för behandlingen av den del av hjälpsökandeklientelet, vilken, ehuru den icke utgöres av fattigvårdsfall i egentlig mening, dock har små möjligheter eller ringa intresse för erhållande av stadigvarande utkomst på arbetsmarknaden. Kommissionen avser härvid närmast de personer, som av olika anledningar sakna den härför nödvändiga aktiviteten men sorn, när de hjälpas till arbete under ordnade förhållanden och under viss uppsikt, kunna vara goda arbetare.

Det berörda spörsmålet sammanhänger nied frågan, huruvida säsongarbetare, som haft arbetssäsong av normal längd och nied normala förtjänstmöjligheter, böra bli föremål för hjälpverksamhet genom kommissionen. Den grundläggande principen för den genom statens arbetslöshetskommission bedrivna verksamheten har allt ifrån början varit, att hjälp skulle kunna lämnas vid oförvållad arbetslöshet, förorsakad av extraordinära förhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad. Normalt skulle sålunda säsongarbetare ej erhålla hjälp genom kommissionen under tid, som infaller mellan arbetssäsongerna. Detta har även kommit till uttryck i hjälpkungörelsen 14 §, vari stadgas, att kommissionen, där så prövas lämpligt, äger bestämma, att endast arbetslösa tillhörande vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp. Kommissionens verksamhet har sålunda ej varit avsedd att verka standardförbättrande. Emellertid torde vissa härmed sammanhängande förhållanden förtjäna ett närmare övervägande. Uppmärksamhet torde sålunda böra ägnas åt de förändringar, som på grund av arbetsmarknadens utveckling kunna lia inträtt i fråga om säsongarbetsperiodens längd ävensom säsongarbetarnas arbetsvillkor. I fall, där säsongarbetare normalt brukat arbeta inom tvenne yrken, vilket särskilt i Norrland torde vara vanligt i fråga om skogs- och flottningsarbetare, kunna utkomstmöjligheterna inom det ena av dessa yrken ha väsentligt försvårats eller helt uteblivit.1 En viss uppfattning om den utsträckning, i vilken s. k. biyrken förekomma i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen har erhållits ur klientelundersökningen, vari angivits (sid. 37 f.), att inom dessa län av 7,629 den 31 juli 1935 anmälda arbetslösa, tillhörande yrkesgrupperna jordbruk, skogshushållning, sågverksindustri samt väg- och anläggningsarbete, 2,237 uppgivit sig normalt ha sökt sin utkomst inom två eller flera yrken. Här bör emellertid uppmärksammas det tidigare gjorda påpekandet av att undersökningen företagits vid en tidpunkt då säsongarbetare endast i mindre utsträckning oro anmälda hos kommittéerna. För södra Sveriges vidkommande torde

1 Dessa spörsmål torde komma att belysas av den undersökning rörande skogsbygdens arbetsoch försörjningsförhållanden, som utföres inom socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

böra observeras det alltmera vanliga anställandet inom jordbruksnäringen av s. k. sommardrängar — en av de viktigare anledningarna till arbetslösheten inom denna näringsgren.

I nära samband med de nämnda frågorna rörande säsongarbetslösheten står även ett annat spörsmål. I tider, då konjunkturförhållandena medfört avsevärd inskränkning av arbetet inom de lägre avlönade säsongyrkena, exempelvis skogsbruket, ha de sålunda arbetslösa genom den statliga hjälpverksamheten bereus arbete, som understundom, särskilt tack vare den mera kontinuerliga sysselsättningen, medfört högre årsinkomster än i säsongyrkena. Även i andra fall torde hjälpverksamheten för arbetslösa, där den avsett personer, vilkas normala arbetsförhållanden hänvisat dem till en mycket knapp försörjning, ha kommit att verka i viss mån höjande på deras levnadsstandard. Det synes angeläget att klargöra, om hjälpverksamheten för arbetslösa skall ha till mål även en dylik förbättring av de sämst lottades levnadsvillkor, i vilket fall gränserna för en sådan utvidgning av verksamheten torde böra uppdragas.

Den utredning, varom här är fråga, synes icke blott böra omfatta nu berörda hjälpkategorier utan, såsom kommissionen framhållit i sitt ovannämnda yttrande den 24 januari 1936, avse ett enhetligt reglerande av hela den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

Hemställan.

Under hänvisning till vad ovan anförts, hemställer statens arbetslöshetskommission, att Kungl. Majit

hos riksdagen äskar

dels . till Reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. för budgetåret 1936/1937 ett anslag av.......... kronor 27,000,000;

dels till Statens arbetslöshetskommission för samma budgetår ett anslag av.............................. » 1,000,000;

låter verkställa

dels utredning rörande arbetslöshetens struktur i kvarstående arbetslöshetscentra och därmed sammanhängande förhållanden ävensom möjligheterna att till andra orter och näringsområden överföra den övertaliga arbetskraften eller att på annat sätt omhändertaga densamma;

dels en översyn av alla de bestämmelser, som beröra den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit kommissionens samtliga ledamöter.

Stockholm deli 27 mars 1936.

Underdånigst

På Statens Arbetslöshetskommissions vägnar:

GUNNAR HUSS

nirger Arvas

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

Bil. 1.

Till arbetsplatser eller arbetsläger atom Norrbottens län under tiden '/? 1983—'*®/a 1930 hänvisade personer, hemmahörande i Jukkasjärvi och Gällivare kommuner.

Antalet avgångna fördelade efter avgångsorsaker.

Antalet avgångna fördelade efter vistelseort m. m.

Sammanfattning.

1 Häri ingå 18 personer sysselsatta vid arbetskolonicn Stjärnsund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 266-

73 Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen............................ 1

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet

vid arbetslöshet.......................... 3

Ifrågasatt ändring av direktiven.................... 5

Av riksdagen påkallade utredningar.................. 5

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under 1935 6

I. Arbetslinjen......................■ ... 6

II. Understödslinjen........................ 11

III. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten...... 15

IV. Arbetslöshetshjälpens totala omfattning.............. 16

Arbetslöshetsläget.......................... 19

Anslagsbehovet under budgetåret 1936/1937 m. m............. 19

Hemställan............................. 30

Bilaga A. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reserv-

arbeten m. m. Y, 1934—M/6 1935 32

B. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reserv-

arbeten m. m. Yt 1935—OT/s 1936 34

C. Sammanställning av statliga reservarbeten 1/7 1934—1935 .• 36

D. Sammanställning av statliga reservarbeten Y? 1935— 81/u 1935 . 36

E. Sammanställning av statskommunala reservarbeten 1/, 1934—*°/6

1935 38

F. Sammanställning av statskommunala reservarbeten Y7—sYi* 1935 40

G. P. M. med uppgifter örn dispositionen av medel till främjande av

företagsverksamhet.................. 42

H. Statens arbetslöshetskommissions skrivelse den 27 mars 1936 med

framställning angående medelsbehovet för budgetåret 1936/1937 43

Bihang till riksdagens protokoll 1936. I sami Hr '266. 6