med ändrade förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förord¬ ningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, m. m.
Kungl. Majlis proposition nr 269.
1 Nr 269.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med ändrade förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, m. m.; given Stockholms slott den 5 juni 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att under i statsrådsprotokollet angiven förutsättning antaga härvid fogade ändrade förslag till
1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;
2) förordning om särskild skatt å förmögenhet; samt
3) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 269.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
15 §.
Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en tvåhundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller en tvåhundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.
Det sålunda---kronor, bortfaller.
18 §.
1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 10,000 kronor, med visst tillägg till bottenskalten (tilläggsskatt).
Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:
a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:
när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 procent av det beskattningsbara beloppet; när det beskattningsbara beloppet överstiger
2.000 men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden;
4.000 » » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5.5 % » » ;
6.000 » » 8,000 » : 270 » » 6,000 » » 7 % »> » ;
8.000 kr. : 410 » » 8,000 » » 10 % »> * ;
b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska ekonomiska föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för utländska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:
1 Senaste lydelsen av 18 §, se SFS 1934: 291.
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
åtta procent av det beskattningsbara beloppet;
c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap:
nio procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för sparbanker:
sex procent av det beskattningsbara beloppet;
e) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—d) här ovan: fyra procent av det beskattningsbara beloppet.
3 mom. Tilläggsskatten utgör:
när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 15,000 kronor: 4 procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 10,000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger
(Se vidare anvisningarna.)
20 §.
För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av de i 18 § 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall för det året utgå.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.
Beträffande efterbeskattning till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat utgöras enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 269-
Förslag
till
förordning om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas ''årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit 15,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda förordning omförmäld familjestiftelse. 2
2 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom i 1 § förmäles.
Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse berörda skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
3 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 20,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 15,000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
4§.
För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.
5§-
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning. 6
6 §•
Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
7 §•
Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet.
8 §•
Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild skatt å förmögenhet.
9 §•
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt denna förordning.
1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet.
10 §.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.
11 §•
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 269.
7 Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 morn., 12 § 1 morn., 26 §
1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 §
2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 §•
Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn särskild skatt å förmögenhet och örn kommunal progressivskatt samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.
2 §•
1 mom. I denna---äger rum;
taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet och till kommunal progressivskatt; samt
virkestaxering: taxering---årlig taxering.
12 §.
1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.
Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma.
Vid kommuns---inom densamma.
1 Senaste lydelsen av 29 § 1 mom. se SFS 1930:192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 mom. se SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a § 1 mom. och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
26 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga---(självdeklaration), näm-
ligen:
1) verk eller---för förmögenhet;
2) fysisk person, därest han antingen
a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;
b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en tvåhundradedel av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och, i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller
c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 15,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn särskild skatt å förmögenhet.
Vid bedömandet — — — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.
Vid tillämpning —--den avlidne.
28 §.
Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.
Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom —--särskild kommun.
29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration---å försäkringstagarna.
Utländsk försäkringsanstalt---öretal bortfalla.
9 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
76 §.
Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxeringsdistriktet angår.
Inom samma---mellankommunala prövningsnämnden.
77 §.
2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som---särskilt taxeringsdistrikt.
80 §.
Kronoombudet har---åliggande särskilt
a) att, oavsett---av denne;
b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder behörigen iakttaget; samt
c) att, i---taxeringsnämndens sammanträden.
Med avseende — — — taxeringsnämndens sammanträden.
84 §.
2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.
Så snart---omförmälda taxeringsnämnd.
Har taxeringsnämnd — —- — omförmälda taxeringsnämnd.
86 §.
För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd) ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos den gemensamma taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 2 mom.
De beslutade---skattskyldiges namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende---beskattningsbar inkomst;
dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;
dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattningsbart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, samt skattens grundbelopp;
dels ock, till ledning för påföring av pensionsavgift enligt lagen örn folkpensionering, för envar, som vid taxeringsårets början uppnått sjutton men ej sextiofem års ålder, beräknat taxerat belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften här ovan.
1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter---och ledamöter.
90 §< __
2 mom. Har självdeklaration---eller upplysning.
1 enahanda--— därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att
avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, skall underrättelse, varom nu sagts, lämnas jämväl skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.
91 §.
2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
distrikt, skola genom vederbörande landskamrerare försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
95 §.
Prövningsnämnd beslutar —--i övrigt.
Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, såvitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar örn sådan befrielse från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och 7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen örn folkpensionering. Vad eljest ---särskild prövningsnämnd.
Om rätt —--och 129 §.
98 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.
Nämndens protokoll---— särskild prövningsnämnd.
' 99 §.
Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem,
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar.
105 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet. Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning av besvär enligt 123 §.
Justering av---deras riktighet.
114 §.
Taxering till kommunal progressivskatt verkställes av den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd, som förrätta skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik skatt. Ifrågakommer fördelning---och skoldistrikt.
Fördelning av---i kommunen.
119 §.
2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där sagda kommuner äro belägna.
Besvär, varom---nästföljande söckendag.
123 §.
2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,
den som---taxeringen skett,
den som---en ort,
den som--— är skattskyldig,
den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 § förordningen om dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
den som taxerats till kommunal progressivskatt, ehuru han enligt 2 § förordningen om kommunal progressivskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller som taxerats till kommunal progressivskatt för inkomst eller för förinögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,
den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,
den som taxerats för---hos kammarrätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.
124 §.
2 mom. Anföras besvär---omförmälda nämnd. Före överlämnan-
det skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna, därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 § tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande handlingar. Sedan besvärsakten---i ärendet.
Anföras besvär---, till kammarrätten.
124 a §.
1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmögenhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd iindring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den myndighet, som meddelat beslutet. Är sagda---i övrigt.
Rätt att---motsvarande tillämpning.
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
130 §.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt, som därav må föranledas.
136 §.
Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.
143 §.
1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller
1 särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, om det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undandraga, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor. Därest det — — — femtio kronor.
Har någon---femtio kronor.
145 §.
4 morn. Efter prövning--— fastighetstaxeringsnämndernas beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning såvitt angår årlig taxering åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 §
2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.
Vid fördelningen---av länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937; dock att i fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1937, äldre bestämmelser fortfarande skola gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
15 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 juni
1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn ändrade förslag till viss omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. och anför därvid följande:
Vid anmälan av de nya inkomstberäkningarna för budgetåret 1936/1937 har jag tidigare i dag erinrat örn att mycket betydande utgiftsökningar utöver de i statsverkspropositionen förutsedda vore att under de kommande åren förvänta på grund av beslut vid årets riksdag. Dessa ökningar gällde framför allt utgifterna till försvarsväsendet. Redan genom godkännande av i propositionerna nr 225, 228 och 229 framlagda förslag skulle försvarskostnaderna för budgetåret 1936/1937 ökas med omkring 16 miljoner kronor utöver de i statsverkspropositionen beräknade. Vid genomförande av en försvarsorganisation med i huvudsak den kostnadsram som förutsatts av särskilda utskottet kunna utgifterna för de närmaste åren beräknas stiga med åtminstone 45 miljoner kronor.
Under sådana omständigheter synes det, såsom jag också vid anmälan av de nya inkomstberäkningarna framhållit, bli nödvändigt att till förnyat övervägande upptaga frågan om fördelningen av skattebördan på olika medborgargrupper vid den i proposition nr 232 föreslagna nya inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Avgörande för denna fördelning är tydligen å ena sidan själva skatteskalornas utseende, å andra sidan avvägningen mellan de fasta och de rörliga delarna av beskattningen. Det rörliga elementet representeras av skalan för bottenskatten, som antages komma att efter behov uttagas med växlande procenttal av grundbeloppet. Fasta element finner man både i den tilläggsskatt, som skulle utgå på inkomster över en viss böjd, och i den fristående förmögenhetsskatten. Vid mera avsevärda ökningar eller minskningar av de skattebelopp, som skola uttagas, inträdei alltså uppenbart en förskjutning av proportionen mellan den fasta skattedelen och den rörliga, ökas skattebeloppet genom högre uttagningsprocent för den rörliga bottenskatten, blir den fasta skattedelen proportionsvis
16 Kungl. Majlis proposition nr 269.
mindre. Kan skattebeloppet och därmed uttagningsprocenten sänkas, blir den fasta skattedelen proportionsvis större. Det i proposition nr 232 framlagda skatteförslaget innebär, att en väsentlig del av skatten på större inkomster och huvudparten av skatten på de största uttages genom den fasta tilläggsskatten, medan i vårt nu gällande skattesystem den rörliga ordinarie skatten är den ojämförligt viktigaste även för de största inkomsttagarna. Även i fråga örn beskattningen av förmögenheter innebär det i nämnda proposition framlagda förslaget, att den rörliga delen proportionsvis minskas genom sänkningen av en sextiondedel till en tvåhundradedel, vilket icke uppväges av skärpningen i den fristående förmögenhetsskatten.
Det är sålunda naturligt, att inför utsikten till ännu mera stegrade utgifter, än tidigare beräknats, och därav föranledda ökade anspråk på avkastning av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, frågan om avvägningen av denna beskattning ånyo upptages till prövning. Vill man åstadkomma att vid behov av ökade inkomster från nämnda skattekälla den avsedda andelen faller på större inkomster och på förmögenhet, erfordras en justering av de i propositionen föreslagna skatteskalorna. I fråga om beskattningen av inkomst föreligga två möjligheter. Antingen kan den fasta tilläggsskatten höjas, vilket vid oförändrat skattebehov innebär, att bottenskatten uttages med procenttal under grundbeloppet. Eller också kan det genom tilläggsskatten uttagna beloppet behållas väsentligen oförändrat men bottenskattens spännvidd ökas genom att skatteprogressionen fortsätter ett stycke utöver den i propositionen nr 232 föreslagna högsta skiktprocenten, varvid bottenskatten vid oförändrat skattebehov likaledes kan uttagas med procenttal under grundbeloppet. Jag föreslår, att den senare vägen följes och att de 7 procent, varmed bottenskattens skala nu slutar för all inkomst över 6,000 kronor beskattningsbart belopp, uttagas av den del av det beskattningsbara beloppet som faller mellan 6,000 kronor och 8,000 kronor, varefter av återstoden uttagas 10 procent. Då det synes lämpligt att fortfarande låta tilläggsskatten taga sin början först ovanför inträdet av bottenskattens högsta skiktprocent, föreslås att tilläggsskatt börjar utgå vid beskattningsbara belopp över 10,000 kronor i stället för enligt propositionen nr 232 över 8,000 kronor. En jämkning av tilläggsskattens skala blir därvid nödvändig, om samma belopp som enligt propositionen skall erhållas av denna fasta skatt. Jag förordar, att tilläggsskatten uttages efter en skiktskala, som börjar med 4 procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som faller mellan 10,000 och 15,000 kronor, och stiger till 26 procent för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 200,000 kronor.
Den samlade intäkten av den här förordade tilläggsskatten och bottenskatten, uttagen vid grundbeloppsnivå, kan beräknas till 128.9 miljoner kronor eller omkring 10 miljoner kronor mera än som skulle erhållas vid de i propositionen nr 232 föreslagna skalorna, örn bottenskatten uttages med grundbeloppet. Samma intäkt som enligt sistnämnda skalor skulle vid den här förordade förändringen av skatteskalorna erhållas, om den nya bottenskatten uttages med omkring 80 procent av grundbeloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr . 269.
17 Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar, kan den åsyftade förskjutningen också ernås på olika vägar. Det är möjligt att böja den i propositionen nr 232 föreslagna tvåhundradedelen till en hundradedel, men mera tilltalande och i strängare överensstämmelse med i propositionen framförd motivering för en relativt ren inkomstskatt och vid sidan därav en fristående förmögenhetsskatt synes vara att genom jämkning av skatteskalan för denna fristående förmögenhetsskatt låta en något större andel av beskattningen falla på denna. Enligt propositionen nr 232 skulle förmögenheter upp till 20,000 kronor erhålla en väsentlig lättnad i förhållande till vad nu gäller. Jag föreslår att denna lättnad bibehålies upp till 15,000 kronor, men något minskas mellan 15,000 kronor och 20,000 kronor genom att den fristående förmögenhetsskatten med 1 promille börjar redan vid belopp över 15,000 kronor. För 20,000 kronor förmögenhet skulle skatten alltså utgöra 5 kronor. Även i övrigt jämkas skalan något. Avkastningen beräknas bli närmare 29 miljoner kronor i stället för enligt propositionen 21 miljoner kronor.
Den sammanlagda intäkten av här föreslagna ändrade skatteskalor skulle, om bottenskatten uttages vid grundbeloppsnivå, komma att uppgå till omkring 158 miljoner kronor. Vid de i proposition nr 232 föreslagna skatteskalorna beräknades den samlade intäkten under samma förutsättning uppgå till närmare 140 miljoner kronor. Genom den föreslagna förändringen av skatteskalorna erhålles alltså en förskjutning av skatteintäkten, som vid grundbeloppsnivå uppgår till 18 miljoner kronor.
Hur hela den föreslagna förändringen ter sig, framgår av vid statsrådsprotokollet fogade tabeller (bilaga). För att göra jämförelserna med nuvarande beskattning och den i föreliggande proposition förutsatta så klara som möjligt, trots att full jämförbarhet icke kan vinnas av hänsyn till bolagsbeskattningen, ha exempel utarbetats under olika antaganden. Dels antages att av fysiska personer behöver uttagas samma belopp som med nuvarande skatter erhålles, då den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten utgår efter 150 procent (tabellserie A). Vidare göres jämförelsen under antagande av samma avkastning av beskattningen av fysiska personer, som nu erhålles vid en uttagningsprocent av 170 (tabellserie B). Slutligen tages till utgångspunkt läget, om av fysiska personer uttagas 20 miljoner kronor mera i inkomst- och förmögenhetsskatt än som erhålles vid nu gällande skattesystem under förutsättning av en uttagningsprocent på 150, och en jämförelse skor mellan en uttagning av detta belopp på grundval av de i här föreliggande proposition jämkade skatteskalorna och en uttagning enligt nu gällande skattesystem med den höjning av extra inkomst- och förmögenhetsskatten som i den nya finansplanen (proposition nr 267) förutsättes (tabellserie C). I
I anslutning till vad nu anförts ha inom finansdepartementet utarbetats delvis ändrade förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, förordning örn särskild skatt å förmögenhet samt förord-
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 269. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
ning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379). Dessa nya förslag skilja sig allenast i vissa delar — 18 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 1 och 3 §§ förordningen örn särskild skatt å förmögenhet samt 26 § taxeringsförordningen -—från de i propositionen nr 232 framlagda förslagen rörande samma förordningar.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att, under i proposition nr 267 angiven förutsättning, antaga i proposition nr 232 framlagda författningsförslag med den ändrade lydelse av 18 § i förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, av 1 och 3 §§ i förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet samt av 26 § i förslaget till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), som framgår av inom finansdepartementet i dessa delar omarbetade författningsförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar MacDowall-Pihlström.
Kungl. Majlis proposition nr 269.
19 Bilaga.
P. M. med vissa beräkningar rörande de i propositionen föreslagna skatterna.
Skatternas avkastning.
Inom departementet hava verkställts beräkningar rörande avkastningen av de i propositionen föreslagna skatterna för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser ävensom i fråga om fördelningen av denna beskattning på skatt å inkomst och skatt å förmögenhet. Resultatet av beräkningarna sammanfattas i följande tabell, som tillika innehåller motsvarande uppgifter beträffande den nuvarande beskattningen samt det i propositionen nr 232 framlagda skatteförslaget.
') Beräknade debiterade belopp vid 1936 års taxering. — 2) Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter 150 % av grundbeloppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
Tab. A: 1, utvisande skatter för vissa inkomstbelopp dels enligt 1936 års statsverks-
proposition (150 %) och dels enligt förevarande proposition (80 %). Den taxerade
inkomsten utgöres i sin helhet av arbetsinkomst.
Ingen förmögenhet. Ortsavdrag 1,400 kronor.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 269-
21 Tab. A: 2, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhet skombina t loner
dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) och dels enligt förevarande pro-
position (80 %). Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter 4 % kapitaliserade värde.
Ortsavdrag 1,400 kronor.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
Tab. A: 3, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer
dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) och dels enligt förevarande
proposition (80 %). Den taxerade inkomsten utgöres till hälften av arbetsinkomst
och tili hälften av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvararjhalva den taxerade inkomstensgefter 4 % kapitaliserade värde.
Ortsavdrag 1,400 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 269-
23 Tab. A :4, utvisande skatter för vissa förmögenhetsbelopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) och dels enligt förevarande proposition (80 “«). Förmögenhet utan avkastning.
Även annan inkomst saknas. Ortsavdrag 1,400 kronor.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Tab. A: 5, utvisande skatter för vissa beskattningsbara belopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) och dels enligt förevarande proposition (80 %).
Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
25 Tab. B: 1, utvisande skatter för vissa inkomstbelopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (170 %) och dels enligt förevarande proposition (95 %). Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av arbetsinkomst.
Ingen förmögenhet. Ortsavdrag 1,400 kronor.
26 Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
Tab. B: 2, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer
dels enligt 1936 års statsverksproposition (170 %) och dels enligt förevarande pro-
position (95 %). Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter 4 % kapitaliserade värde.
Ortsavdrag 1,400 kronor.
27 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Tal». B: 3, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels enligt 1936 års statsverksproposition (170 %) och dels enligt förevarande proposition (95 %). Den taxerade inkomsten utgöres till hälften av arbetsinkomst och tili hälften av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvarar halva den taxerade inkomstens efter 4 % kapitaliserade värde.
Ortsavdrag 1,400 kronor.
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
Tab. B: 4, utvisande skatter lör vissa förmögenhetsbelopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (170 %) och dels enligt förevarande proposition (95 %). Förmögenhet utan avkastning.
Även annan inkomst saknas. Ortsavdrag 1,400 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
29 Tab. B: 5, utvisande skatter för vissa beskattningsbara belopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (170 %) och dels enligt förevarande proposition (95 %).
30 Kungl. Mai.ts proposition nr 269.
Tab. C: 1, utvisande skatter för vissa inkomstbelopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) dock med extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt propositionen nr 268 och dels enligt förevarande proposition (100 %). Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av arbetsinkomst.
Ingen förmögenhet. Ortsavdrag 1,400 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269-
31 Tab. C: 2, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) dock med extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt propositionen nr 268 och dels enligt förevarande proposition
(100 %). Den taxerade inkomsten utgöres i sin helhet av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag
1,400 kronor.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 269-
Tab. C: 3, utvisande skatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) dock med extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt propositionen nr268 och dels enligt förevarande proposition (100 %). Den taxerade inkomsten utgöres till hälften av arbetsinkomst och till hälf-
ten av kapitalinkomst.
Förmögenheten motsvarar halva den taxerade inkomstens efter 4 % kapitaliserade värde. Orts- ■ avdrag 1,400 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
33 Tab. C: 4, utvisande skatter för vissa förmögenhetsbelopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (130 %) dock nied extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt propositionen nr 268 och dels enligt förevarande proposition (100 %). Förmögenhet utan avkastning.
Även annan inkomst saknas. Ortsavdrag 1,400 kronor.
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 269.
34 Kungl. Maj.ts proposition nr 269-
Tab. C: 5, utvisande skatter för vissa beskattningsbara belopp dels enligt 1936 års statsverksproposition (150 %) dock med extra inkomst- och förmögenhetsskatt enligt propositionen nr 268 och dels enligt förevarande proposition (100 %).
367334. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.