angående överenskom¬ melser med arméns och marinens familjepensions- kassor samt tullstatens enskilda pensionsinråttning örn övertagande av dessa pensionsanstalters rörelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1 Nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelser med arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinråttning örn övertagande av dessa pensionsanstalters rörelse; given Stockholms slott den 26 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför departementschefen, statsrådet Wigforss:

Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) är avsett att äga tillämpning å alla befattningshavare, för vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gäller. Enligt särskild bestämmelse i reglementet skola emellertid genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen eller av Kungl. Majit efter riksdagens bemyndigande bestämmas tidpunkten för

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248. 1

“ Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas de avvikelser från reglementets bestämmelser, som därvid finnas påkallade beträffande befattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt på grund av sin statstjänst, samt beträffande de fall, då avgång från befattningen skett före ikraftträdandet.

Beiörda bestämmelse ansluter sig till 1934 års familjepensionsutrednings förslag, alt reglementet skulle vinna tillämpning successivt för de skilda förvaltningsområdena, allteftersom uppgörelse träffades om statens övertagande av den kassa, som nu ombesörjde de vid respektive förvaltningsområde anställda manliga ordinarie befattningshavarnas familjepensionering.

Genom proposition nr 245 till föregående års riksdag framlades för riksdagen förslag till överenskommelse med fullmäktige för civilstatens änkeoch pupillkassa samt fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa angående statens övertagande av dessa kassor. I propositionen nr 258 framlades därefter förslag till överenskommelse jämväl med fullmäktige för statens järnvägars änke- och pupillkassa. Det förutsattes i propositionerna, alt allmänna familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den 1 juli 1937 för de förvaltningsområden, som berördes av överenskommelserna.

Sedan bankoutskottet i sitt utlåtande (1936: 75) över propositionerna förordat vissa jämkningar i förslagen till överenskommelser, anmälde riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), att riksdagen bemyndigat Kungl. Majit att träffa överenskommelser med fullmäktige för en var av berörda kassor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i utskottets utlåtande anförts och att i enlighet med vad som föreslagits besluta örn reglementets ikraftträdande.

Härefter hava slutgiltiga överenskommelser enligt det av riksdagen sålunda lämnade bemyndigandet träffats med fullmäktige för en var av ifrågavarande kassor. Överenskommelserna, vilka för statens räkning undertecknats av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, hava dagtecknats, överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa den 19 november, överenskommelsen rörande telegrafverkets änke- och pupillkassa den 17 december samt överenskommelsen rörande statens järnvägars änke- och pupillkassa den 14 december, allt 1936.

1934 års familjepensionsutredning, som ingick de preliminära överenskommelserna rörande civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor, har numera med skrivelse den 14 januari 1937 till Kungl. Majit överlämnat preliminära, den 19 och 30 december 1936 samt den 7 januari 1937 dagtecknade överenskommelser jämväl med delegerade för en var av arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning. Överenskommelserna hava från utredningens sida ingåtls under förbehåll av Kungl. Majits och riksdagens godkännande samt från delegerades sida under förbehåll av godkännande, såvitt angår arméns och marinens familjepensionskassor, av kassornas fullmäktige och, beträffande tullstatens enskilda pensionsinrättning, av pensionsinrättningens delägare i vederbörlig ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

3 Sedan förutvarande byråchefen för lagärenden i finansdepartementet numera borgmästaren J. Laurin den 24 augusti 1936 erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av utredningen, varvid i hans ställe förordnats assessorn i Svea hovrätt S. L. Hammarskiöld, har utredningen bestått av generaldirektören och chefen för telegrafverket greve H. A. Hamilton, ordförande, samt chefen för försäkringsinspektionen filosofie doktorn O. A. Åkesson och Hammarskiöld. Byråchefen i försäkringsinspektionen filosofie doktorn Tim Jansson har jämlikt departementschefens förordnande biträtt utredningsmännen med verkställande av vissa försäkringstekniska undersökningar.

Då numera de tre senast ingångna preliminära överenskommelserna varit föremål för remiss, anhåller jag att få anmäla dessa frågor.

Kassornas nuvarande organisation m. m.

Arméns familjepensionskassa.

Såsom i propositionen nr 201 till 1936 års riksdag (s. 30) omnämnts, har den militära familjepensioneringen varit tämligen nära förbunden med de organ, som omhänderhaft de militära beställningshavarnas tjänstepensionering, nämligen arméns och flottans pensionskassor.

Med den år 1756 inrättade arméns pensionskassa har sålunda sedan gammalt varit förenad arméns änke- och pupillkassa, för vilken det första reglementet av Kungl. Maj:t fastställdes den 20 maj 1817. Till bildande av sistnämnda kassa, vilken i det följande benämnes arméns gamla änke- och pupillkassa, ålades samtliga delägare i arméns pensionskassa en »tillökningsavgift» av en procent å kassapensionen, motsvarande två procent av den blivande änkepensionen. Efter olika förslag till ombildning av kassan kom en dylik ombildning slutligen år 1883 till stånd, i det att beslut då fattades cm kassans avveckling och om bildande av en ny kassa, arméns nya änkeoch pupillkassa. Det för sistnämnda kassa senast gällande reglementet, som utfärdades den 30 december 1905, har trätt i kraft den 1 januari 1906. I det följande torde kassan för tiden före sistnämnda dag få betecknas såsom arméns nya änke- och pupillkassas äldre avdelning, varemot för tiden därefter beteckningen arméns nya änke- och pupillkassas yngre avdelning torde få användas. Kassans senaste reglemente ändrades i vissa delar genom kungörelse den 13 juli 1909 (nr 91).

Genom kungl, brev den 15 juni 1934 till direktionen över arméns pensionskassa — under vars förvaltning även änke- och pupillkassan då stod —hava därefter införts vissa ändrade grunder för familjepensioneringen, vilka som regel hava avseende jämväl å då befintliga delägare i kassans yngre avdelning samt i vissa fall gälla även för pensionsberättigade efter tidigare delägare.

I samband med upphörandet år 1935 av arméns pensionskassa har ar-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

filéns nya änke- och pupillkassa erhållit den ändrade benämningen arméns familjepensionskassa. Härvid hava också, genom två kungl, brev till arméns pensionskassa av den 15 juni 1935, nya bestämmelser utfärdats, avseende delägarskap i kassan samt kassans överstyrelse, direktion och tjänstemän m. m.

Arméns familjepensionskassa redovisas för närvarande i ett antal särskilda fonder. Två av dessa, pensionsfonden och delägarefonden, avse kassans egna förbindelser, varjämte en tredje fond, reservfonden, innefattar vissa av kassans övriga tillgångar.

Kassan har övertagit arméns gamla änke- och pupillkassas tillgångar och inkomster och har därför även till åliggande att ansvara för sistnämnda kassas alltjämt återstående förbindelser. Till fullgörande av detta åliggande, som vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 avsåg 32 pensionstagare, finnes avsatt en särskild fond, arméns gamla änke- och pupillkassas garantifond. Det åligger vidare kassan att handhava pensioneringen av dem, vilka äro berättigade till pension från ett före år 1884 å riksstaten uppfört anslag å 50,000 kronor »till pensionerande av militära ämbets- och tjänstemäns samt underofficerares med vederlikar i fattigdom efterlämnade änkor och barn», den s. k. allmänna militäränkepensionsstaten. Hithörande pensionsberättigade, vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till antalet 85, utgöras av efterlevande till sådana personer, vilka ej blevo delägare i arméns nya änkeoch pupillkassa och vilka vid sin död efterlämnat särskilt ringa kvarlåtenskap. Även för nu ifrågavarande pensioneringsändamål finnes hos arméns familjepensionskassa avsatt en särskild fond, allmänna militäränkepensionsstatens garantifond. I vissa fall kan pension åtnjutas från båda de sist omförmälda fonderna av samma person.

I 1905 års reglemente stadgas, att för delägare, som icke övergå till detta reglementes pensionsvillkor, vissa tidigare bestämmelser alltjämt skola gälla. Till fullgörande av dessa pensioneringsförbindelser finnas ytterligare fonder, arméns nya änke- och pupillkassas äldre avdelnings fonder, avsatta.

Enligt det ena av kungl, breven den 15 juni 1935 skall — förutom sådan befattningshavare eller f. d. befattningshavare, vilken vid utgången av juni månad 1935 var delägare i arméns nya änke- och pupillkassa — en var vara delägare i familjepensionskassan som efter nämnda tidpunkt tillträder beställning vid armén eller flygvapnet, vilken avses i 1 § 1 mom. a) militära tjänstepensionsreglementet, eller sålunda beställning, vid vilken utgår lön enligt löneplan i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Den, som tillträder beställning vid flygvapnet, skall emellertid ej vara delägare, om han före sin anställning vid flygvapnet förvärvat delaktighet i flottans pensionskassa (marinens familjepensionskassa).

Delägare i arméns familjepensionskassa, vilken överflyttas till reservstat — varvid militära tjänstepensionsreglementet icke längre blir tillämpligt — eller som överförts till övergångsstat eller som avgår från tjänsten med rätt till ålderspension, bibehåller även därefter sin delaktighet i kassan. Även

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

vid avgång med förtidspension och i vissa fall vid avgång med invalid- eller sjukpension bibehålies delaktigheten. Slutligen bibehålies delaktigheten, örn delägaren erhåller avsked från beställning på aktiv stat med rätt att kvarstå såsom lönlös över stat ävensom i visst fall vid övergång till annan (civil) statstjänst.

På grund av ovannämnda bestämmelse örn fortsatt delägarskap i kassan för den, som vid utgången av juni 1935 var delägare, finnas för närvarande — bortsett från reservstatspersonalen och avgången personal —- ett mindre antal personer, vilka äro delägare i kassan, ehuru icke militära och i vissa fall ej heller civila tjänstepensionsreglementet är å dem tillämpligt. Hit höra t. ex. vissa expeditionsvakter, vilka äro hänförliga under civila tjänstepensionsreglementet, samt bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, å vilka intetdera av tjänstepensionsreglementena är tillämpligt.

Delägarna i arméns familjepensionskassa utgjorde vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till antalet 7,812.

Som regel skall delägare, för vilken pensioneringsgrunderna i kungl, brevet den 15 juni 1934 gälla, tills den för beställningen fastställda pensionsåldern uppnåtts erlägga årsavgift med 4.7 procent å sin lön enligt den år 1921 gällande lönestaten (alltså ej å lönen enligt 1921 eller 1927 års avlöningsreglementen). För ogift delägare upphör emellertid skyldigheten att betala årsavgift senast från början av det kalenderår, under vilket han fyller 61 år, och för viss intendenturpersonal m. fl. upphör samma skyldighet senast från början av det kalenderår, under vilket vederbörande fyller 59 respektive 54 år. Även med avseende å årsavgiftens storlek gälla vissa mindre undantag från huvudregeln.

Retroaktiv årsavgift med 3.5 procent å nyssnämnda lön erlägges från början av det kalenderår, under vilket vederbörande fyller 20 respektive 22 och 30 år, av en var, som efter sålunda avsedd tidpunkt första gången tillträder officerslön respektive underofficerslön och civilmilitär lön. Delägare — dock icke underofficer m. fl. — har slutligen också att erlägga befordringsavgift, utgörande, då lön på stat första gången tillträdes, 20 procent å lönen enligt den år 1921 gällande lönestaten samt vid befordran samma procent å skillnadsbeloppet mellan den tillträdda lönen och den lön, för vilken befordringsavgift senast erlagts.

Årsavgiften utgår med en tolftedel för varje ingången månad. Befordringsavgift erlägges under loppet av ett år från tillträdet av ny eller förhöjd lön kvartalsvis med en tolftedel för varje månad. Retroaktiv årsavgift skall erläggas på en gång inom tre månader från den dag, då anledning till avgiftens påförande uppkommit. Emellertid äger delägare, örn han så vill, betala retroaktivavgiften genom avdrag å lönen under loppet av två år. För sådant fall höjes emellertid avgiften med 4 procent, varefter det uppkomna beloppet erlägges kvartalsvis med en tjugufjärdedel för varje månad.

Delägare, som avgått från tjänsten före inträdd pensionsålder med bibehållen delaktighet i kassan, skall till nämnda ålder erlägga, förutom den stadgade årsavgiften, jämväl vad som motsvarar det för beställningen eljest ut-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 248■

gående statsbidraget. Till delägare, som avgår utan bibehållen delaktighet, utbetalas för närvarande så mycket av erlagda avgifter, som enligt försäkringsteknisk beräkning utgör deras värde.

Familjepensionen utgår enligt 1905 års reglemente med viss procent av det avlöningsbelopp, efter vilket delägaren senast haft att erlägga årsavgift till kassan. För avlöningsbelopp t. o. m. 2,500 kronor är procenttalet 26. Berörda tal sjunker vid högre avlöningsbelopp samt utgör å belopp över 6,500 kronor 15. Emellertid skola enligt bestämmelserna i kungl, brevet den ^ 15 juni 1934 pensionerna från arméns nya änke- och pupillkassa höjas med 20 procent samt därjämte (för budgetåret 1936/1937; se kungl, brev den 11 december 1936) provisoriskt med 5 procent av det belopp, vartill pensionerna uppgå utan medräknande av den 20-procentiga förhöjningen. För pensionsberättigat barn är pensionen, då änka ej finnes, enligt 1934 års bestämmelser lika med beloppet av pensionen för änka ensam. För änka med ett barn ävensom för tva barn, örn änka ej finnes, utgör pensionen sist avsedda belopp, förhöjt med 50 procent. För varje ytterligare barn höjes pensionen med 20 procent.

Delägare, som övergått till reservstat, är jämlikt § 22 i förordningen den 23 juli 1936 angående arméns reservstater (nr 474) berättigad till familjepension för sina efterlevande efter den beställning han vid övergången till reservstat innehade. Sålunda äger exempelvis en major på reservstat, som vid sin övergång var kapten på aktiv stat, familjepensionsrätt som kapten. Avgiftsskyldigheten upphör emellertid ej förrän pensionsåldern för majorsbeställningen uppnåtts.

Åldersgränsen för pensionsberättigande äktenskaps ingående är 60 år. Barn i äktenskap åtnjuter pensionsrätt, tills det uppnått 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap. Emellertid kan ogift barn, som av sjukdom eller lyte är oförmöget till arbete och i saknad av tillgång att försörja sig, under vissa betingelser bibehålla pension även efter uppnådda 21 år till halva eller vid särskilt ömmande omständigheter till hela beloppet av den pensionssumma, som efter fadern kunnat utgå. Barn, som först efter 21 ai blir föräldralöst, kan också i vissa fall tilldelas pension. För bevarande av pensionsrätten i fråga örn barn över 21 år åligger det sådan pensionstagare att varje år förete vederbörliga bevis om fattigdom m. m. Enligt bestämmelse i kungl, brevet den 15 juni 1934 må emellertid barn efter delägare, som vunnit inträde i kassan efter den 30 juni 1934, icke medgivas att uppbära pension från kassan efter uppnående av 21 års ålder.

Å pensionerna från arméns familjepensionskassa utgå av statsmedel pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) och dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267). Enligt hos kassan rådande praxis får pensionstillägget åtnjutas, örn pensionen med frånräknande av ovannämnda 5-procentiga förhöjning uppfyller betingelserna för att tillägget i fråga skall utgå. Pensionstillägget beräknas sålunda icke på pensionen i dess helhet. Dyrtidstillägg utgår, enligt vederbörande bestämmelser, icke på den 5-procentiga förhöjningen. Kostnaderna för pensions- och dyrtidstill-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

läggen uppgingo under räkenskapsåret 1935/1936 till 77,777 kronor 90 öre respektive 516,949 kronor.

Såsom i föregående års stalsverksproposition under elfte huvudtiteln, punkten 38, berörts, hava de militära pensionskassorna för sin familjepensionering sedan lång tid tillbaka åtnjutit — förutom dessa pensions- och dyrtidstillägg samt indirekt understöd i form av att staten bestritt administrationskostnaderna för familjepensioneringen — jämväl direkt bidrag till familjepensionsverksamheten. För arméns familjepensionskassa bestämdes grunderna för detta bidrag genom beslut av 1883 års riksdag. Beslutet innebar, att bidraget skulle utgå med 1 1/s procent årligen å summan av de löner och beklädnadsbidrag, vilka enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid bestämmande av fyllnadspension. I dessa grunder har sedermera intill år 1936 någon ändring ej ägt rum i annan mån än att desamma kompletterats med bestämmelse örn bidrag beträffande personal, som övergått till reservstat. Efter samma norm som för militära befattningshavare har statsbidrag utgått till familjepensioneringen för pensionskassans personal.

Vid anmälan av nämnda punkt i föregående års statsverkproposition framhöll jag såsom föredragande departementschef, att de sålunda gällande grunderna för det direkta statsbidraget länge varit föråldrade. Jag anförde vidare:

Genom ny lönereglering för försvarsväsendets personal upphörde från och med år 1922 det lönesystem, på vilket bidragsberäkningen var grundad, och med genomförandet av 1925 års nya försvarsorganisation har successivt en väsentlig rubbning skett i personalstatema. Såväl till följd härav som på grund av vissa andra omständigheter lia bidragsgrunderna blivit alltmera svårtillämpade. Såsom än mera irrationella framstå dessa grunder, sedan numera en ny tjänstepensionslagstiftning genomförts. Denna lagstiftning har avskaffat begreppet fyllnadspension och därmed helt upphävt sambandet mellan pensionsförmånen och det tidigare lönesystemet, en omständighet som också beträffande familjepensionernas bestämmande påkallat förslag till nya bestämmelser, vilka för närvarande äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Nu berörda förhållanden synas nödvändiggöra en ändring i gällande grunder för statsbidrag till de militära familjepensionskassorna. Lämpligast synes vara att, såsom skett beträffande statens bidrag till vissa andra familjepensionsinrättningar för statstjänstemän, bidragen fastställas till vissa fixa belopp, oberoende av växlingar i personalstaternas omfattning. För en riktig och lämplig avvägning av bidragsbeloppen torde emellertid erfordras en närmare undersökning rörande de nuvarande bidragsgrundernas tillämpning, vilken undersökning nu icke medhunnits. I avvaktan på en dylik undersökning torde statsbidragen för nästa budgetår böra bestämmas till ungefär samma belopp, som på grundval av nuvarande bestämmelser utbetalats för innevarande budgetår, men med iakttagande av viss minskning pa grund av den nedgång i personalkadrerna, som betingas av den fortgående avvecklingen av försvarsväsendets övergångsstater.

Då det utbetalade beloppet för budgetåret 1935/1936 utgjorde 120,993 kronor för arméns familjepensionskassa, föreslog jag i anslutning till vad så-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

lunda anförts, att bidragsanslaget borde för budgetåret 1936/1937 beräknas till 118,000 kronor.

1936 års statsverksproposition och riksstaten för budgetåret 1936/1937 upptaga förutom sistnämnda belopp ett anslag å 55,100 kronor såsom förvaltningsbidrag till kassan.

Då, enligt vad i det följande avses, staten redan den 1 juli innevarande åtkommer att övertaga arméns familjepensionskassa, hava i 1937 års statsverksproposition dessa anslag icke upptagits.

Donationer, vilka för ändamål, som överensstämma med kassans syfte, overlamnas till denna, skola förvaltas enligt stiftelsebreven och göras fruktbärande såsom kassans egna medel.

Kassans kapitalbehållning enligt räkenskaperna uppgick vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till 32,257,734 kronor 71 öre, oberäknat donationsfonderna, för vilka närmare redogöres i det följande och som hade en sammanlagd behållning av 1,161,160 kronor 86 öre.

Utgifterna för pensioner från den nuvarande kassan (arméns familjepensionskassa eller arméns nya änke- och pupillkassas yngre avdelning) utgjorde under räkenskapsåret 1935/1936 833,050 kronor.

Allmänna militäränkepensionsstatens pensioner utgjorde samma år 4,183 kronor.

Pensionerna från arméns gamla änke- och pupillkassa uppgingo till 9,862 kronor 50 öre.

Pensionerna från kassans äldre avdelning slutligen belöpte sig till 240,186 kronor.

Sammanlagda pensionsutgifterna under räkenskapsåret 1935/1936 uppgingo således till 1,087,281 kronor 50 öre.

Kassan förvaltas enligt det ena av de kungl, breven den 15 juni 1935 av en direktion, bestående av ordförande, som förordnas av Kungl. Maj:t bland kassans delägare av generals eller överstes tjänsteställning, en verkställande direktör och två övriga direktörer. Fullmäktige, utsedda av kassans delägare, skola vara kassans överstyrelse. Emellertid har genom nyssnämnda kungl, brev tillika förordnats, att de år 1934 utsedda fullmäktige för arméns pensionskassa, arméns fullmäktige, tills vidare skola vara överstyrelse för familjepensionskassan. Dessa fullmäktige utgöras av en av Kungl. Majit bland delägarna i arméns pensionskassa förordnad generalsperson på stat såsom ordförande samt 15 av samma delägare valda ledamöter.

Fullmäktige sammanträda vart femte år, räknat från senaste sammanträde, savida Kungl. Maj :t icke skulle finna för gott att av särskilda skäl sammankalla den inom kortare tids förlopp. Fullmäktige hava att välja de tre direktörerna i direktionen. De äga därjämte att överlägga och fatta beslut i alla frågor, som röra kassans förvaltning eller ändringar och tillägg i gällande reglementen. För ändring eller tillägg i reglementen fordras för bifall tre femtedelar av de avgivna rösternas antal. I övriga frågor gälla de flesta rösterna. Beslut i ämnen, som angå grunderna för kassan eller reglementsändringar, bliva emellertid gällande endast såvitt de fastställas av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

9 Marinens familjepensionskassa.

Ursprunget till marinens pensionsväsende föreligger i en i Stockholm den 1 juli 1642 ingången frivillig, skriftlig överenskommelse mellan »underskrivne över- och underofficerare, båtsmän, bösseskyttar, timmermän, snickare, smeder m. fl.», som tjänade under rikets amiralitet och sjöstat, varigenom de medgåvo, att av varje daler, som de åtnjöto i lön, finge avdragas en fyrk. Dessa penningar, tillika med vad som kunde falla i »armbössan» hemma och på resor, skulle mottagas och redovisas av »bokhållaren». Holmaamiralen jämte superintendenten vid amiralitetet utsågos att vara tillsyningsmän över de insamlade medlen och deras förvaltning. Dispositionen av dessa förbehölls däremot amiralitetskollegium. Av denna överenskommelse utvecklade sig efter hand den s. k. amiralitetskrigsmanskassan, för vilken det första reglementet utfärdades av Kungl. Majit den 28 april 1696.

Efter åtskilliga förändringar fastställdes den 20 december 1825 nytt reglemente, enligt vilket kassan uppdelades i två särskilda fonder, pensions- och gratialfonderna, vilka tillädes var sin andel i kassans dåvarande tillgångar och inkomster, den förra avseende pensioneringen av ämbets- och tjänstemän samt gemenskapen, den senare (numera marinens familjepensionsfond) avseende pensioneringen av änkor och barn. Denna uppdelning har sedermera, trots de nya bestämmelserna för kassan, vilka tid efter annan utfärdats, i sina huvuddrag ägt bestånd, tills den militära tjänstepensioneringen år 1935 överflyttades till statskontoret. Genom reglementet den 22 januari 1892 ändrades^ kassans benämning till flottans pensionskassa.

Kassans reglemente av den 17 november 1899, vilket trädde i kraft den 1 januari 1900, är, enligt kungl, brev den 15 juni 1935, i fråga örn grunderna för familjepensioneringen alltjämt gällande med de ändringar, som vid olika tillfällen, däribland år 1913 och 1924, vidtagits. I fråga om delägarskap i kassan gälla vissa särskilda föreskrifter i nyssnämnda kungl, brev, och enligt samma kungl, brev skall beträffande kassans styrelse och förvaltning gälla vissa bestämmelser, som återfinnas i ett av fullmäktige för kassan vid sammanträde år 1935 antaget reglemente. Ett annat kungl, brev av samma den 15 juni 1935 reglerar förhållandena för kassans tjänstemän.

I samband med tjänstepensioneringens överflyttande å staten har kassan erhållit den ändrade benämningen marinens familjepensionskassa.

Delägare i marinens familjepensionskassa skall vara —- förutom sådan befattningshavare eller f. d. befattningshavare vid marinen eller flygvapnet, vilken vid utgången av juni månad 1935 var delägare i flottans pensionskassa och där grundlagt rätt till gratial (= familjepension) — en var, som efter nämnda tidpunkt tillträder sådan beställning vid marinen, som avses i 1 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet. Hit räknas dels beställning, vid vilken utgår lön enligt löneplan i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, dels beställning som marinöverdirektör, dels beställning vid flottans poliskår och dels beställning

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

som flaggkorpral eller högbåtsman. Efter en genom kungörelse den 30 juni 1936 (nr 408) företagen ändring i militära tjänstepensionsreglementet avses numera i momentet även beställning som chef för marinen m. fl. motsvarande beställningar inom försvarsväsendet.

På grund av bestämmelsen örn fortsatt delägarskap i kassan för den, som vid utgången av juni 1935 var delägare, finnas f. n. — bortsett från reservstatspersonal och ur statstjänst avgången personal —- befattningshavare, vilka äro delägare i kassan, ehuru de icke äro hänförliga under 1 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet. Hit höra exempelvis de s. k. månadslönarna, vilka avses i 1 § 2 mom. samma reglemente, ävensom vissa befattningshavare, tillhörande lotsväsendet.

Den, som efter att hava blivit delägare i kassan överflyttas till flygvapnet, till reservstat eller till övergångsstat eller som avgår ur tjänsten med rätt till tjänstepension, bibehåller därvid sin delaktighet i kassan. Likaså bibehålies gratialrätten av den, som erhållit avsked från beställning på aktiv stat med rätt att kvarstå som lönlös över stat.

Delägarna i marinens familjepensionskassa utgjorde vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till antalet 3,021.

Delägarna indelas med hänsyn till storleken av det gratial, som tillkommer efterlämnad änka, i fyra klasser. Enligt nu i allmänhet gällande gratialstat (1924 års gratialstat), vilken infördes vid ändring av 1899 års reglemente genom kungörelse den 8 september 1924 (nr 436) höra till första klassen, med ett gratial av 1,380 kronor, flaggmän och motsvarande beställningshavare. Andra klassen, som har ett gratial av 1,150 kronor, omfattar kommendörer och kommendörkaptener m. fl. Gratialet i tredje klassen utgör 920 kronor. Hit höra, bland andra, kaptener, löjtnanter, underlöjtnanter och fänrikar. Till fjärde klassen slutligen, med ett gratial av 460 kronor, höra underofficerare samt flaggkorpraler och högbåtsmän ävensom månadslönare m. fl. Gratialen från kassan äro för närvarande provisoriskt (se kungl, brev den 15 maj 1936) som regel förhöjda med 10 procent.

Till änka jämte ett barn utgår gratial med 15 procent förhöjning av det för änka ensam bestämda gratialet. För änka med två barn är motsvarande förhöjning 25 procent o. s. v. Om änka ej finnes, utgår gratial till ensamt barn med 2/3 av det för änka ensam bestämda gratialet, till två barn med hela detta gratial, till tre barn med samma gratial jämte 10 procent förhöjning o. s. v.

Delägare, som övergått till reservstat, är berättigad till gratial för sina efterlevande efter den beställning han vid övergången till reservstat innehade.

Ärlig avgift erlägges med 13.5 procent av gratialets belopp inom den klass, delägaren tillhör, och utgår med en tolftedel för varje månad från och med den, då delaktighet i kassan börjat, till och med den, under vilken delägaren avlider, gratialrätten förfaller eller delägaren uppnår, om han tillhör första klassen, 65 års ålder samt, örn han tillhör annan klass, en ålder av 55 år. Härjämte utgår retroaktivavgift av delägare, som efter fyllda 20 år grundlägger gratial eller förhöjning däri, med 9 procent av gratialet eller förhöjningen

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

för varje fullt kalenderår, som förflutit från det delägaren fyllde 20 år, tills delägarrätten eller förhöjningen vanns, dock ej för längre tid än 25 år. Tillläggsavgift erlägges av sådana personer, vilka tidigare på grund av bestämmelse i kassans reglemente efter särskild ansökan antagits till delägare, och utgår med belopp, som bestämmes efter försäkringstekniska grunder med hänsyn till delägarens ålder vid inträdet i kassan samt åldersskillnaden mellan honom och hans hustru. Såväl retroaktivavgiften som tilläggsavgiften utgår som en försäkringstekniskt beräknad förhöjning i årliga avgiften på sätt och under tid, som för sistnämnda avgift stadgats.

Till delägare, som avgår utan bibehållen delaktighet i kassan, utbetalas så mycket av erlagda gratialavgifter, som enligt försäkringsteknisk beräkning utgör deras värde.

Åldersgränsen för äktenskaps ingående är 65 år. Barn i äktenskap åtnjuter gratialrätt, tills det uppnått 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap. Dotter till delägare, som redan vid utfärdandet av 1892 års reglemente för kassan var delägare i denna, kan emellertid åtnjuta gratial även efter uppnådda 21 års ålder.

Å gratialen från marinens familjepensionskassa utgå pensions- och dyrtidstillägg av statsmedel. Dyrtidstillägg utgå icke på den 10-procentiga förhöjningen. Kostnaderna för pensions- och dyrtidstilläggen uppgingo under räkenskapsåret 1935/1936 till 18,758 kronor 15 öre respektive 168,460 kronor.

Förutom pensions- och dyrtidstillägg åtnjuter marinens familjepensionskassa, såsom förut vid redogörelsen angående bestämmelserna för arméns familjepensionskassa berörts, dels indirekt understöd i form av att staten bestrider administrationskostnaderna för pensioneiungen, dels ock ett direkt bidrag till familjepensionsverksamheten. Vid 1908 års riksdag fastställdes beträffande sistnämnda bidrag grunder av samma innebörd som de för arméns familjepensionskassa bestämda. Från det enligt dessa grunder uträknade statsbidragsbeloppet skulle emellertid avgå det anslagsbelopp å 16,650 kronor, som beviljats och ännu i riksstaten för budgetåret 1936/1937 finnes uppfört såsom ersättning till flottans pensionskassas gratialfond för vissa äldre, sedermera till statsverket indragna inkomster. Det utbetalade beloppet för budgetåret 1935/1936 utgjorde för marinens familjepensionskassa — utöver anslaget å 16,650 kronor — 44,440 kronor. Vid anmälan av ifrågavarande punkt i 1936 års statsverksproposition föreslog jag, att beloppet borde för budgetåret 1936/1937 beräknas till 43,000 kronor.

1936 års statsverksproposition och riksstaten för budgetåret 1936/1937 upptaga beloppen 16,650 och 43,000 kronor ävensom ett anslag å 29,800 kronor såsom förvaltningsbidrag till kassan. Motsvarande anslag hava icke upptagits i 1937 års statsverksproposition.

Med Kungl. Maj:ts tillstånd till kassan överlämnade donationsfonder förvaltas av direktionen i enlighet med donationsbrevens föreskrifter och tilllämpliga stadganden i 1935 års reglemente.

Kassans kapitalbehållning enligt räkenskaperna uppgick vid utgången av

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

räkenskapsåret 1935/1936 till 9,794,591 kronor 49 öre, oberäknat donationsfonderna, som hade en sammanlagd behållning av 972,059 kronor 25 öre.

Utgifterna för gratial från kassan uppgingo under samma räkenskapsår till 420,017 kronor 61 öre.

Kassans förvaltning omhänderhaves av en direktion, bestående av ordförande, som förordnas av Kungl. Majit bland kassans delägare av flaggmans eller kommendörs tjänsteställning, en verkställande direktör, som förordnas av direktionen, samt två av fullmäktige för kassans delägare valda ledamöter. Kassan står under överinseende av delägarna genom fullmäktige, vilka utgöras av en ordförande, som av Kungl. Majit förordnas bland delägarna i flaggmans tjänsteställning, samt sexton av delägarna valda ledamöter.

Fullmäktige sammanträda i Karlskrona under femte året efter deras senaste sammanträde, så framt icke Kungl. Majit av särskilda skäl eller i anledning av direktionens hemställan skulle finna för gott att sammankalla dem inom kortare tids förlopp. De förordna örn kassans förvaltning och hava, bland annat, att fatta beslut i alla frågor, som röra ökning eller minskning av pensioner, höjning eller nedsättning av pensionsavgifter samt ändring eller tillägg i övrigt i 1935 års reglemente. För ändring eller tillägg i reglementet fordras för bifall minst tre femtedelar av rösternas antal. I övriga frågor gälla de flesta rösterna. Beslut, som avser ändring eller tilllägg i reglementet eller avvikelse från någon av dess bestämmelser, är gällande endast såvitt detsamma av Kungl. Majit fastställes.

Tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Tullstatens enskilda pensionsinrättning, som är den äldsta av de alltjämt existerande pensionskassorna för pensionering av efterlevande till civila tjänstemän, stiftades år 1805 och byggde ursprungligen på frivillig anslutning.

Det för pensionsinrättningen nu gällande reglementet, som utfärdades den 28 september 1934, trädde i kraft den 1 oktober samma år.

Delägare i pensionsinrättningen äro de manliga ordinarie befattningshavarna vid tullverket; dock att den, som uppnått 60 års ålder, icke äger inträda såsom delägare, varjämte för generaltulldirektören och kustbevakningsinspektören inträdet i pensionsinrättningen under vissa betingelser är valfritt.

Delägare, som avgår ur tjänst med rätt till tjänstepension, bibehåller sitt delägarskap i pensionsinrättningen, varemot delägare, som avgår utan dylik rätt, i regel förlorar sin delaktighet. Därvid bibehålies emellertid viss familjepensionsrätt i förhållande till de inbetalda avgifternas försäkringstekniska värde.

Pensionsinrättningens delägare voro vid utgången av räkenskapsåret 1935/ 1936 till antalet 3,374.

Enligt huvudbestämmelserna i pensionsinrättningens reglemente indelas

Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

delägarna i avgiftshänseende i elva klasser med månadsavgifter från 6 kronor i lägsta avgiftsklassen, omfattande lönegraderna B 1—B 4, till 40 kronor i högsta avgiftsklassen, avseende generaltulldirektören. Avgiften utgår till och med den månad, under vilken delägaren uppnår 65 års ålder, avlider eller utträder ur pensionsinrättningen. Delägare, som uppnått 60 års ålder, uppflyttas ej till högre avgiftsklass. Åldersavgift erlägges av en var, som efter utgången av den månad, under vilken han fyller 29 år, inträder som delägare eller uppflyttas till högre avgiftsklass. Nämnda avgift beräknas i förhållande till månadsavgiften respektive ökningen av denna enligt särskilda, vid reglementet fogade tabeller. Åldersavgiften fördelas med lika belopp å varje månad som regel under loppet av tio år vid inträde som delägare och under loppet av fem år vid uppfattning till högre avgiftsklass.

Då för närvarande enligt övergångsbestämmelserna till reglementet flertalet delägare äro berättigade att alltjämt erlägga avgifter enligt pensionsinrättningens före den 1 oktober 1934 gällande bestämmelser, torde böra omnämnas, att enligt dessa bestämmelser delägarna intill sin död eller, såsom det provisoriskt bestämts, intill fyllda 70 år erlägga årsavgift, utgående med viss, av inträdesåldern beroende procent å tjänstepensionsunderlaget, nämligen 3 procent för åldern under 30 år, 4 procent för åldern 30—40 år, 5 procent för åldern 40—50 år samt 6 procent för åldern över 50 år. Av dessa delägare utgöra de, som sålunda erlägga avgift efter 3 eller 4 procent, den ojämförligt större delen. Avgifterna för sistnämnda delägare äro undantagslöst mindre än om de skulle beräknas enligt huvudbestämmelserna i 1934 års reglemente.

Enligt de gällande huvudbestämmelserna för pensionsinrättningen utgå från denna dels fasta avgiftspensioner, s. k. A-pensioner, dels ock, i den mån pensionsinrättningens ekonomiska ställning det medgiver, rörliga avgiftspensioner, s. k. B-pensioner, samt tilläggspensioner s. k. C-pensioner. A- och B-pensionerna beräknas i förhållande till del pensionstal, som gällde för delägaren vid hans frånfälle. Pensionstalet beräknas, med tillämpning av reglementet bifogade tabeller, i förhållande till vederbörande delägares månadsavgift och utökas i förekommande fall med ett mot åldersavgiften svarande tillägg. A-pensionen motsvarar ett belopp av, för änka ensam 60 gånger pensionstalet, för änka med ett barn 100 gånger pensionstalet, för änka med två barn 120 gånger pensionstalet samt för änka med flera än två barn 120 gånger pensionstalet jämte en förhöjning för varje barn, utöver de två, med 10 gånger pensionstalet. Örn änka ej finnes, motsvarar A-pensionen ett belopp av, för ensamt barn 70 gånger pensionstalet, för två barn 105 gånger pensionstalet, för tre barn 123 gånger pensionstalet samt för flera än tre barn 123 gånger pensionstalet jämte en förhöjning för varje barn, utöver de tre, med 18 gånger pensionstalet. B-pension utgår i allmänhet till änka med belopp, motsvarande lägst hälften av pensionstalet och högst 20 gånger pensionstalet. C-pension utgår av sådana diverseinkomster, som ej erfordras för täckande av pensionsinrättningens förvaltningskostnader. Där B- och C-pension finnas kunna utgå, skola dessa fast-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

ställas av direktionen genom beslut, som underställes Kungl. Maj:ts prövning och meddelas att gälla tills vidare under fem år. För närvarande utgå (se kungl, brev den 12 april 1935) såväl B- som C-pension t. o. m. den 30 juni 1939, B-pension med högst ett belopp motsvarande 20 gånger pensionstalet, samt C-pension med 90 kronor.

Jämväl efterlevande efter dem, som omedelbart före 1934 års reglementes ikraftträdande voro delägare i pensionsinrättningen, åtnjuta A-, B- och Cpension. Enär emellertid i här avsedda fall i fråga örn pensionstalet vissa särskilda föreskrifter i reglementets övergångsbestämmelser skola gälla, bliva pensionerna för dessa efterlevande lägre än enligt huvudbestämmelserna. Ifrågavarande delägare hava därför genom övergångsbestämmelserna beretts tillfälle att i vissa fall bereda sina efterlevande en särskild tilläggspension, s. k. D-pension. För denna pension torde redogörelse få lämnas vid behandlingen av detaljbestämmelserna i överenskommelsen.

Beträffande efterlevande efter delägare, som avlidit före den 1 oktober 1934, skola enligt reglementets övergångsbestämmelser i fråga örn pensionerna fortfarande tillämpas förut gällande bestämmelser med vissa undantag. Pensionerna för dessa efterlevande (grundpensioner och tilläggspensioner) äro lägre än pensionerna för ovannämnda övriga kategorier av efterlevande.

För änka utgår hel pension enligt 1934 års reglemente allenast under förutsättning, att äktenskapet ingåtts, innan delägaren uppnått 60 års ålder. Har äktenskapet ingåtts senare, utgår för änkan pension med belopp, som understiger beloppet av hel pension med 10 procent för varje helt eller påbörjat år, varmed delägarens ålder vid äktenskapets ingående översteg 60 år. Därvid skall, om genom äktenskapet barn legitimerats, så anses, som hade äktenskapet ingåtts vid barnets födelse. Före tillkomsten av 1934 års reglemente fanns någon åldersgräns icke bestämd för ingående av pensionsberättigande äktenskap. Barn i äktenskap åtnjuter pensionsrätt, tills det uppnått 19 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.

Pensionstillägg enligt 1922 års kungörelse utgå å pensionerna. Av statsmedel utgå därjämte dyrtidstillägg, dock ej å B-, C- och D-pensioner. Kostnaderna för pensions- och dyrtidstillägg uppgingo under räkenskapsåret 1935/ 1936 till 15,402 kronor 95 öre respektive 106,692 kronor 4 öre.

Såsom statsbidrag åtnjuter pensionsinrättningen därjämte enligt 1934 års reglemente: 1) andel av böter och vitén samt värdet av förbrutet gods i vissa fall ävensom av vissa andra till tullverket inflytande belopp; 2) gottgörelse för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster med årligt belopp, som fastställes av Kungl. Majit; 3) behållna försäljningssumman för handlingar, som utgallras vid tullverket; samt 4) 3 procent av den inkomst, tulltjänsteman i egenskap av beslagare erhåller av böter eller av försäljningssumman för förverkad egendom eller av belopp, som utgives i ersättning för sådan egendom, i de fall då böter, förverkande eller ersättningsskyldighet ådömts i mål, däri verkställigheten ankommer på tullverket, ävensom 2 procent av dylik inkomst, som tillfaller annan beslagare än tulltjänsteman. Beloppet

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

av samtliga dessa statsbidrag uppgick för räkenskapsåret 1935/1936 till 63,811 kronor 14 öre.

För budgetåret 1936/1937 finnes under elfte huvudtiteln uppfört ett sär* skilt förslagsanslag under rubriken »bidrag till tullstatens enskilda pensions* inrättning» å 55,000 kronor. Häri inräknas dels ett belopp å 13,000 kronor, utgörande gottgörelse, enligt vad ovan berörts, för mistade andelar av avlöning, dels ock belopp, motsvarande andel av böter m. m. (enligt nyssnämnda punkterna 1 och 4).

I 1937 års statsverksproposition har sistnämnda anslag upptagits till lägre belopp (35,000 kronor), enär pensionsinrättningen, enligt vad i det följande avses, den 1 januari 1938 kommer att övertagas av staten.

Slutligen är att märka, hurusom under senare år ett förslagsanslag anvisats å 25,000 kronor till bestridande av familjepensioner åt tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och barn enligt en författning av den 16 februari 1833. Dessa pensioner, som hava ren understödskaraktär och icke handhavas av pensionsinrättningen, utgå endast om den avlidne tjänstemannens kvarlåtenskap icke utvisar så stor kapitalbehållning, att räntan därav, beräknad efter 3 procent, uppgår till beloppet av den pension, som enligt de i författningen närmare angivna grunderna kan ifrågakomma. Emellertid har i kungl, brev den 12 april 1935 förordnats, att vad i 1833 års författning föreskrives icke skall hava avseende å efterlevande efter sådan delägare i pensionsinrättningen, som avlidit efter den 30 september 1934.

Pensionsinrättningens kapitalbehållning uppgick vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till 9,239,010 kronor 15 öre, oberäknat donationsfonder, för vilka redogöres i det följande.

Pensionsinrättningens utgifter för familjepensioner uppgingo under samma räkenskapsår till 366,515 kronor 95 öre.

Förvaltningen av pensionsinrättningen omhänderhaves av en direktion, bestående av ordförande, som utses av Kungl. Majit, en ledamot, som utses av generaltullstyrelsen, samt fem ytterligare ledamöter, vilka väljas av delägarna. Pensionsinrättningen står i övrigt i nära beroende av staten. Delägarna hava inga fullmäktige och ej heller några sammanträden. Kungl. Majit utfärdar instruktion för direktionen, och generaltullstyrelsen utser revisorer samt beslutar om ansvarsfrihet. Om ändring och tillägg i reglementet stadgas, att förslag därom kan väckas av direktionen hos generaltullstyrelsen, som, därest den anser sig kunna biträda förslaget, infordrar delägarnas mening i form av ja eller nej till detsamma. Vinner nej — kvalificerad majoritet erfordras icke — är förslaget förkastat, men om ja-rösterna äro i majoritet, skall generaltullstyrelsen hos Kungl. Majit anhålla örn ändringens eller tilläggets fastställande.

Utredningsmaterialet.

De med familjepensionsutredningens omförmälda skrivelse den 14 januari 1937 överlämnade preliminära överenskommelserna angående statens övertagande av arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatcns en-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

skilda pensionsinrättning ävensom ett i 10 mom. av överenskommelsen rörande marinens familjepensionskassa omförmält reglemente för stiftelsen H. af Cristiernins invalidinrättning, vilken inrättning förvaltas av direktionen över sistnämnda kassa, torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilagor A, B, Bl och C. Till en var av överenskommelserna med de militära kassorna hör ett av vederbörande delegerade vid undertecknandet avgivet särskilt yttrande rörande överenskommelsen, vartdera med 3 bilagor. Det huvudsakliga innehållet i dessa yttranden, vilka jämväl överlämnats med utredningens skrivelse, kommer senare att återgivas. Bilagorna till yttrandena torde få bifogas statsrådsprotokollet såsom bilagor D—I.

Familjepensionsutredningen har vidare överlämnat fyra av byråchefen Jansson utarbetade promemorior, vilka torde få bifogas såsom bilagor K—N. Av dessa avser den första »grunder för beräkningar angående arméns och marinens familjepensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden av ett statens övertagande av verksamheten (självkostnadsgrunder)»; till denna promemoria höra tabeller m. m. (bilagor Kl—Kil). De övriga promemoriorna utgöra utredningar angående den ekonomiska innebörden av ifrågavarande överenskommelser. Till en var av sistnämnda promemorior höra dels vissa balansräkningar (bilagor TA, Ml och N5) och dels en uppställning rörande vederbörande kassas kapitaltillgångar (bilagor L2, M2 och N6). Till promemorian rörande arméns kassa hör också en uppställning rörande vissa änkepensioner m. m. (bilaga L3), varjämte till promemorian rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning höra vissa tabeller (bilagor NI —N4).

Rörande vissa juridiska spörsmål, som sammanhänga med frågan om statens övertagande av kassornas verksamhet, har familjepensionsutredningen i sin skrivelse hänvisat till ett utlåtande av professor R. Malmgren, vilket finnes intaget såsom bilaga D till förenämnda proposition nr 245 till 1936 års riksdag angående överenskommelser med civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor örn övertagande av kassornas rörelse, m. m.

Utredningen har vidare till belysande av familjepensionsfrågans tidigare behandling hänvisat dels till nyssnämnda proposition nr 245, dels till de vid 1936 års riksdag framlagda propositionerna nr 201 med förslag till allmänt familjepensionsreglemente m. m. samt nr 258 angående överenskommelse med statens järnvägars änke- och pupillkassa om övertagande av kassans rörelse, m. m., dels till bankoutskottets utlåtande nr 75 till 1936 års riksdag och dels till riksdagens skrivelse nr 366 samma år.

Sedan arméns familjepensionskassas överstyrelse eller således arméns fullmäktige samt fullmäktige för marinens familjepensionskassa den 18—23 januari 1937 sammanträtt för behandling av vederbörande förslag till överenskommelse, hava fullmäktige sistnämnda dag, efter särskilda remisser, avgivit var sitt yttrande i ärendet.

Arméns fullmäktige hava i samband härmed även avgivit ett den 23 januari 1937 dagtecknat förslag angående familjepensioneringens ordnande för

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

sådan personal å arméns reservstater, vilken icke omfattas av överenskommelsen. Detta förslag torde jag senare få återgiva.

över familjepensionsutredningens skrivelse med därvid fogade bilagor hava vidare infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, generaltullstyrelsen och direktionen över tullstatens enskilda pensionsinrättning ävensom av allmänna civilförvaltningens lönenämnd och försvarsväsendets lönenämnd.

Arméförvaltningen och marinförvaltningen hava avgivit infordrade utlåtanden över nyssnämnda förslag angående familjepensioneringens ordnande för viss reservstatspersonal, varjämte samma myndigheter även yttrat sig över en av vissa personer till mig den 29 januari 1937 skriftligen gjord framställning angående familjepensionsförhållandena för viss personal å övergångsstat, för vilken framställning jag senare torde få redogöra.

Beträffande storleken av familjepensioner och avgifter enligt olika skalor torde jag få hänvisa till en med ledning av uppgifter från de olika kassorna i tabellform gjord sammanställning, vilken torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga O.

Överenskommelsernas allmänna förutsättningar och huvudgrunder.

Såsom en utgångspunkt vid ordnandet av familjepensionsväsendets centralisering har gällt, att även familjepensionskassornas nuvarande delägare såvitt möjligt borde erhålla de i ett nytt statligt familjepensionsreglemente bestämda pensionsförmånerna. Utredningsarbetet inriktades därför på sin tid till en början på frågan, vilka förmåner staten kunde beräknas bereda dessa delägare utan kostnad för statsverket, därest kassornas tillgångar, inberäknat rätten att av delägarna uppbära de i vederbörande reglementen bestämda avgifterna, överlätes till statsverket. För utrönande härav verkställdes beträffande de tre av statsmakterna föregående år behandlade kassorna försäkringstekniska undersökningar, vilkas resultat framgå av de vid propositionerna nr 245 och 258 till 1936 års riksdag fogade promemoriorna jämte balansräkningar. I dessa balansräkningar upptogos såsom tillgångar kapitalbehållningen jämte kapitalvärdet av återstående avgifter, medan såsom skuld i huvudsak upptogs kapitalvärdet av kassans dåvarande förpliktelser mot i tjänst varande delägare, med pension avgångna delägare samt pensionärer. Vid beräkningarna tillämpades därvid icke s. k. betryggande grunder med sådana säkerhetsmarginaler, att man vid ett normalt förlopp av verksamheten skulle hava att vänta sig överskott, utan i stället s. k. självkostnadsgrunder, vilka, i följd av att bestämda säkerhetsmarginaler saknas, innebära, att normalt varken vinst eller förlust kan väntas uppstå å verksamheten. Räntefoten antogs vid beräkningarna utgöra 4 procent, och värderingen av kassornas kapitalbehållning, frånsett fastigheterna, skedde efter en effektiv ränta av samma procent. Preliminärt verkställda beräkningar

Bihang till riksdagens protokoll 1031. 1 sami. Nr 218. 2

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

av detta slag utvisade för alla de tre kassorna överskott. De olika kassornas pensionsbelopp till ensam änka vid en procentuell förhöjning efter de sålunda uppkomna överskotten utgjorde vad staten vid övertagandet av tillgångarna och rätten till avgifter beräknades kunna bjuda kassornas delägare och pensionärer. Vid övervägande av de på detta sätt uppkomna olika pensionsskalornas »lutning» m. m. ansågs skalan för statens järnvägars kassa i stort sett representera de änkepensionsbelopp, som utan anlitande av framtida statsbidrag skäligen borde utgå för de olika lönegraderna. Det framgick också, att, om dessa grundpensionsbelopp skulle få åtnjutas av efterlevande till samtliga vid kassornas övertagande befintliga, i tjänst varande delägare i kassorna med nyreglerad lön, härför skulle, örn ej övriga intressenters rätt till andel i överskotten skulle trädas för nära, beträffande civilstatens kassa erfordras bortåt 8 miljoner kronor, medan beträffande såväl telegrafverkets som statens järnvägars kassa en del av överskottet skulle återstå.

I sitt utlåtande nr 75 till föregående års riksdag framhöll bankoutskottet förutsatte, att förslag till överenskommelser med åtminstone de tre större av då återstående familjepensionskassor komme att föreläggas 1937 års riksdag att det enligt utskottets mening vid överenskommelsernas träffande borde tillses, att dessa kassors nuvarande delägare och pensionärer såvitt möjligt bereddes åtminstone proportionsvis motsvarande pensionsförhöjningar, som för de redan behandlade kassorna föreslagits. Givetvis borde dock även i fråga om dessa överenskommelser beaktas resultaten av de försäkringstekniska utredningarna.

Familjepensionsutredningen har anfört, att den tolkat detta uttalande så, att de allmänna principer, på vilka de av riksdagen år 1936 gillade uppgörelserna med civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor baserats, borde komma till användning även i fortsättningen, i den mån de ekonomiska betingelserna härför kunde anses vara för handen.

Härutöver har utredningen i denna del anfört:

De försäkringstekniska undersökningarna rörande de nu behandlade kassornas ekonomiska ställning hava emellertid ådagalagt, att full paritet i fråga om övergångsvillkoren med de förut behandlade kassorna icke utan betydande uppoffringar från statens sida skulle kunna åvägabringas. Anledningen till det mindre gynnsamma resultat, som undersökningarna utvisa beträffande de militära familjepensionskassorna och tullstatens enskilda pensionsinrättning, är till väsentlig del att söka i de betydligt lägre avgiftsskalor. som dessa kassor länge tillämpat i jämförelse med de tre förut behandlade kassorna. Tullstatens enskilda pensionsinrättning har visserligen erhållit nytt reglemente med höjda avgifter, vilket trätt i kraft den 1 oktober 1934, men dessa avgifter tillämpas endast beträffande delägare, som efter nämnda tidpunkt vunnit inträde i pensionsinrättningen eller ock befordrats till högre tjänst. Vad speciellt de militära familjepensionskassorna angår torde svårigheten för dem att bereda tillräckliga pensioner bland annat bero på militärpersonalens låga pensionsåldrar och vissa övriga på den militära familjepensioneringen i fördyrande riktning inverkande faktorer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 24S.

19 Det för familjepensionsregleringen uppställda syftemålet — en för statens befattningshavare enhetligt ordnad familjepensionering — torde dock få anses så behjärtansvärt och ur administrativ synpunkt angeläget, att staten icke bör tveka att för ett övertagande av de svagare kassorna ikläda sig större bördor, än som befunnits påkallat beträffande de ekonomiskt mera gynnsamt ställda kassorna.

Vid de tidigare träffade överenskommelserna har den principen följts, att i tjänst varande kassadelägare även sedan de blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementet skulle fortsätta att betala sina gamla avgifter, omvandlade till familjepensionsavdrag. Denna princip har familjepensionsutredningen på grund av vad ovan anförts icke ansett vara möjlig att upprätthålla i de nu träffade överenskommelserna, vilka i stället grunda sig på förutsättningen, att ifrågavarande delägare efter statens övertagande av vederbörande kassa omedelbart skola underkasta sig den ökning i avgiftsbördan, som i regel skulle för dem följa av en tillämpning av de nya familjepensionsavdragen. Dessutom skulle de i allmänhet vara pliktiga att slutbetala de retroaktivavgifter eller motsvarande avgifter, för vilka de kunna sägas häfta i skuld vid övertagandet och genom vilkas erläggande de tillförsäkrat sina efterlevande oavkortad familjepension.

Den sålunda ökade avgiftsplikten skulle tjäna det dubbla syftet att dels nedbringa statens kostnader för övertagandet av pensionsförpliktelserna på de i allmänna familjepensionsreglementet angivna, förmånligare villkoren, dels bereda ytterligare medel för en välbehövlig ökning av de familjepensioner, som enligt nuvarande grunder tillkomma de vid kassans övertagande befintliga familjepensionstagarna hos kassan och de då pensionerade kassadelägarnas blivande efterlevande; för marinens familjepensionskassas vidkommande har därvid såsom särskilt önskvärt framstått att åstadkomma en förbättring av barnpensionerna, vilka i denna kassa utgå enligt för pensionstagarna mindre förmånliga grunder än i de båda övriga kassorna.

I fråga om de allmänna villkoren för statens övertagande av kassornas rörelse utgå överenskommelserna eljest i stort sett från samma förutsättningar, som legat till grund för de vid föregående års riksdag träffade avtalen.

Sålunda förutsättes:

att staten övertager vederbörande kassas alla rättigheter och förpliktelser enligt för kassan gällande bestämmelser eller på annan grund;

att till staten överlåtes så stor del av kassans tillgångar, som jämte kapitalvärdet av delägarnas blivande avgifter motsvax-ar av staten i detta sammanhang åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett den del av pensionerna, som skall bekostas av staten;

att allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet som regel blir tillämpligt beträffande därvid i tjänst kvarstående delägare med nyreglerad lön, dock med det undantaget, att sådan avkortning av familjepensionens grundbelopp, som i reglementet förutsättes, i allmänhet ej skall äga rum beträffande delägare, som enligt de för kassan nu gällande bestämmelserna är berättigad till full pension för sina efterlevande;

att den, som sålunda normalt blir underkastad allmänna familjepensionsreglementet, äger frihet all före övertagandet hos Kungl. Majit anmäla sin önskan att bliva undantagen från reglementets tillämpning; samt

att för sådana delägare, som ej bliva underkastade allmänna familjepen-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

sionsreglementet, ävensom för nu befintliga familjepensionstagare hittillsvarande bestämmelser för kassan skola gälla, dock med de undantagen, att avgiftsbefrielse alltid skall inträda för delägare senast vid avgång ur tjänst med tjänstepension samt att nu gällande pensionsförmåner — oberäknat statliga pensionstillägg och dyrtidstillägg — skola höjas på visst här nedan ».närmare angivet sätt.

Förutsättningen att till staten skall överlåtas så stor del av vederbörande kassas tillgångar som jämte kapitalvärdet av delägarnas avgifter motsvarar av slaten åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett vad som bekostas av staten, innebär, på grund av ifrågavarande kassors svagare ekonomiska ställning, att staten — på sätt även gällde beträffande civilstatens änke- och pupillkassa — övertager kassornas samtliga tillgångar.

Den avsedda förhöjningen av pensionsförmånerna sker på två olika sätt. Delsjäkas nämligen de nu gällande kassapensionerna — respektive för tullstatens enskilda pensionsinrättning huvudpensionerna — med ett fast procentuelli. tillägg, och dels ökas samma pensioner, i den mån de understiga visst minimibelopp, så att detta minimibelopp uppnås.

Beträffande det fasta procentuella tillägget i tullstatens pensionsinrättning har familjepensionsutredningen anfört, att detsamma bestämts med hänsyn till det jöverskott, som framkommit vid beräkningen av pensionsinrättnin- \^_ gens ekonomiska ställning på basis av nuvarande pensionsförmåner. Skulle härvid, yttrar utredningen, nuvarande pensionsavgifter hava tillämpats, hade samtliga huvudpensioner kunnat höjas med 16 procent. Genom att allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala i stället tillämpats, hade skapats en ytterligare tillgång, av vilken viss del utnyttjats för höjande av pensioner till nuvarande änkor och barn samt blivande efterlevande till tjänstepensionärer. Enligt överenskommelsen hade förhöjningen för sistnämnda katego- . ider bestämts till 20 procent. Vad sedan beträffade de båda militära kassorna hade utgångspunkten varit den, att statens kapitaltillskott per delägare, räknat enligt s. k. civila självkostnadsgrunder, borde vara större för dessa kassor än för tullstatens enskilda pensionsinrättning med hänsyn till de förras oförmånligare ekonomiska ställning, men att på denna grund pensionsförmånerna i de militära kassorna ej skäligen i genomsnitt borde överstiga pensionsförmånerna från tullstatens enskilda pensionsinrättning. Tillägget för de militära kassorna hade sålunda kunnat bestämmas, för arméns familjepensionskassa till 25 procent och för marinens familjepensionskassa till 14 procent å kassapensionen. Att procenttalet för marinens familjepensionskassas del blivit så mycket mindre än procenttalet för arméns familjepensionskassa berodde enligt utredningen bland annat därpå, att, såsom i det föregående berörts, den förbättring i kassornas ställning, som framkommit genom en tillämpning av allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala, för marinens familjepensionskassas del i viss omfattning använts för åstadkommande av en höjning av barnpensionerna.

I fråga om den närmare innebörden av begreppen civila respektive militära självkostnadsgrunder får jag hänvisa till förenämnda, såsom bilaga K

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

betecknade promemoria. Här skall emellertid nämnas, att, enligt vad av berörda promemoria framgår, de beräkningar, å vilka pensionsbeloppen i överenskommelserna vila, för de militära kassornas vidkommande verkställts med tillämpning av civila självkostnadsgrunder i stället för att de ur kassadelägarnas synpunkt mindre fördelaktiga militära grunderna använts. Ett användande av civila grunder hade nämligen, enligt vad i promemorian anförts, av utredningen ansetts skäligt med hänsyn till det synnerligen stora behov av pensionsförbättring, som förelåge i fråga om de militära kassorna. Då det å andra sidan gällt att beräkna statens faktiska kostnader för övertagandet av sistnämnda kassor, hade kassornas egen erfarenhet, d. v. s. militära självkostnadsgrunder, tillämpats för erhållande av jämförbarhet med motsvarande beräkningar angående civila kassor, vilka byggt på de civila kassornas erfarenhet.

Rörande höjningen av de särskilt låga pensionerna till visst minimibelopp anför /amiliepensionsutredningen:

Vidkommande de vid kassans övertagande redan befintliga familjepensionstagarna samt pensionsberättigade efter sådana i tjänst varande eller pensionerade delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet icke blivit tillämpligt, förete bestämmelserna i de nu träffade överenskommelserna icke någon annan principiell olikhet mot tidigare överenskommelser, än att man funnit sig böra fastställa ett visst lägsta belopp vid beräknande av den kassapension, som skall ligga till grund för bestämmande av de sammanlagda pensionsförmånerna efter övertagandet. Under förhandlingarna mellan familjepensionsutredningen och delegerade för de olika pensionskassorna har nämligen framförts det önskemålet, att de lägsta pensionerna skulle erhålla en särskild förhöjning. Utredningen har även funnit starka skäl tala för ett tillmötesgående av detta önskemål, något som — vid den i förslaget gjorda gränsdragningen — med hänsyn till den relativa fåtaligheten av härvid ifrågakommande pensioner kan ske utan någon avsevärdare ekonomisk uppoffring från statens sida.

Vid bestämmandet av den särskilda förhöjningen har utredningen utgått från de änkepensionsbelopp, som enligt de tre kassornas nuvarande bestämmelser för delägare med reglerad lön lägst kunna ifrågakomma, ökade med de pensions- och dyrtidstillägg samt den procentuella förhöjning av kassapensionen, som enligt respektive överenskommelser skall utgå i fall, då allmänna familjepensionsreglementet ej blir tillämpligt. Ifrågavarande lägsta belopp utgöra vid en levnadskostnadsindex av 157

för arméns kassa (lönegrad o 1).............................

» marinens » (underofficerare m fl).....................

» tullens » (lönegrad B 5, om B-pensionen = 0, övergångs-

bestämmelserna till 1934 års reglemente) . .

546 kronor 835 »

538 »

Familjepensionsutredningen har ansett sistnämnda i fråga örn tullens kassa angivna belopp, 538 kronor, utgöra ett lämpligt avpassat minimum för de tre kassornas totala änkepensioner vid berörda indexläge; den särskilda förhöjningen kommer i följd härav enligt utredningens förslag alt i princip utgå i de fall, då änkepensionen eljest skulle understiga 538 kronor, och med

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

det belopp, som erfordras för att höja pensionen till nämnda summa. För barnpensioner räknas med häremot svarande belopp enligt 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet.

För det tekniska genomförandet av minimeringen har utredningen emellertid ansett lämpligast att inlägga förhöjningen i kassapensionen och sålunda ej i totalpensionen. Detta innebure, enligt utredningen, att kassapensionen lägst borde bestämmas för arméns familjepensionskassas vidkommnde till 240 kronor, för marinens familjepensionskassas vidkommande till 262 kronor samt för tullstatens enskilda pensionsinrättnings vidkommande, om dyrtidstillägg utginge enligt nyreglerade grunder, till 380 kronor men, om dyrtidstillägget — liksom i fråga om de militära kassorna — utginge enligt oreglerade grunder, till 250 kronor.

Enligt allmänna familjepensionsreglementet utgör statens bidrag till familjepensioneringen 120 kronor av familjepensionsunderlaget jämte den rörliga pensionsdelen. Ifrågavarande överenskommelser innebära emellertid enligt de uppgjorda balansräkningarna (bilagor L 1, M 1 och N 5) en ytterligare kostnad för staten — av övergångsnatur — med ett kapitalvärde beträffande arméns kassa av omkring 10,064,000 kronor, beträffande marinens kassa av 5,180,000 kronor samt beträffande tullstatens kassa av omkring 2,490,000 kronor. Kassornas tillgångar, inberäknat värdet av blivande avgifter, förslå med andra ord icke, vid tillämpning av militära självkostnadsgrunder beträffande de militära kassorna och civila självkostnadsgrunder beträffande tullstatens kassa, att bringa upp pensionsförmånerna til! vad enligt överenskommelserna föreslagits, minskat med statens ovannämnda bidrag. Härför erfordras tillskott av staten, vilkas kapitalvärden kunna beräknas till nämnda belopp.

Beträffande den föreslagna skyldigheten att slutbetala retroaktivavgifter och motsvarande avgifter hava delegerade för arméns familjepensionskassa i sitt till överenskommelsen fogade särskilda yttrande hemställt, att bestämmelserna härom måtte utgå. Den börda, som dessa bestämmelser vid samtidigt erläggande av de högre årsavgifterna pålade vissa officerare och underofficerare m. fl., bleve nämligen för individen mycket betungande, särskilt som retroaktivavgifterna erlades av de i lönehänseende sämst ställda. Det vöre enligt delegerades mening att förvänta, att stora grupper av delägare — särskilt ogifta — vilka bleve försatta i dessa villkor, komme att anmäla sin önskan att ej övergå till de nya bestämmelserna, vilka för dem i alla fall bleve gällande vid befordran. De undginge därigenom att vidkännas de nya högre avdragen för den tid, som aterstode till befordringen. Ur statens synpunkt hade uteblivandet av dessa avgifter mindre betydelse.

Delegerade hava i fråga om huvudgrunderna för överenskommelsen rörande arméns familjepensionskassa eljest framhållit, hurusom för närvarande de militära familjepensionerna icke kunde anses vara tillfyllest för åstadkommande av en någorlunda tryggad existens åt pensionstagarna. Härvidlag hava delegerade också erinrat om ett av mig gjort uttalande vid anmälan

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

av förslag till allmänt familjepensionsreglemente m. m. till föregående års riksdag (propositionen nr 201 s. 45). I detta uttalande påpekade jag, hurusom en förbättring av nu gällande grunder för pensioner till efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst länge framstått som ett behjärtansvärt önskemål, varjämte jag betonade, att pensionsvillkoren för närvarande ställde sig särskilt oförmånliga för de militära befattningshavarna, för vilka familjepensionerna i allmänhet kunde betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål.

Delegerade, som anse pensionstagarna ur allmänna militäränkepensionsstaten, arméns gamla änke- och pupillkassa samt nya kassans äldre avdelning i rimlig utsträckning tillgodosedda, anföra vidare bland annat:

Genom det allmänna familjepensionsreglementets tillämpning å den aktiva militärpersonalen skulle de efterlevande till denna personal nu jämställas med övriga statsanställdas efterlevande och sålunda erhålla pensionsbelopp, som torde få anses väl avvägda. Så blir emellertid icke förhållandet genom den föreslagna 25 %-förhöjningen för blivande efterlevande till nu pensionerad militärpersonal och för nuvarande änkor m. fl. På grund av de synnerligen låga pensionerna komma flera kategorier pensionstagare inom dessa personalgrupper även efter en sådan relativt stor procentuell förhöjning ändock icke upp till rimliga pensionsbelopp. Särskilt ogynnsamt ställda i detta avseende skulle efterlevande efter de lägsta befattningshavarna allt fortfarande bliva. Även efter en allmän pensionsförhöjning med 25 °/o torde, såsom ock framgår av den i bil. 1 a1 gjorda sammanställningen, det ovan citerade yttrandet av statsrådet och chefen för finansdepartementet rörande pensionernas fullständiga otillräcklighet för sitt ändamål äga giltighet, åtminstone för en stor del av delägarna. Sålunda skulle en sergeantänkas pensionsförmåner — nu 570 kronor — endast ökas med 78 kronor till 648 kronor, en fanjunkares — nu 615 kronor —- med 105 kronor till 720 kronor och en fänriks — nu 484 kronor — med 62 kronor till 546 kronor. Liknande äro förhållandena för förvaltar- och löjtnantsänkor. För de högre graderna bliva förhållandena något gynnsammare men kunna knappast heller där betecknas såsom tillfredsställande. En ytterligare procentuell förhöjning — exempelvis med 10 °/o — av pensionerna skulle verka så, att dessa för högre grader bleve relativt tilfredsställande, medan pensionerna för de lägre graderna fortfarande skulle förbliva otillräckliga.

Vill man därför söka åstadkomma en rimlig förbättring av änkepensionerna för de nu berörda personalgrupperna, synes en framkomlig och tilltalande väg vara att, med godtagande i stort av de pensionsbelopp, som för ett flertal grader erhållas genom den i-överenskommelsen ingående 25 °/oförhöjningen, dock tillse, att ingen pension understiger en viss procentuell del av de i allmänna familjepensionsreglementet fastställda pensionerna, vilka som ovan angivits, numera fastslagits som skäliga för olika grader.

I fråga örn det lämpliga procenttalet ligger det närmast till hands att stanna vid 75. Detta procenttal innebär nämligen, alt man för flertalet grader kommer mycket nära de summor, som erhållas genom den träffade överenskommelsen. En sådan höjning torde för övrigt icke kunna anses vara en obillig fordran. Såsom närmare framgår av bil. 1 a1 och b2, skulle en dylik procentsats innebära någon pensionsförhöjning för de högsta graderna, fullt rättvis med hänsyn till deras, även relativt sett, gjorda högre insatser. För rcge-

1 Bilaga D till detta protokoll.

s Bilaga E > > >

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

mentsofficersgraderna ligga de belopp, som framkomma med de bägge be- Fa nin.^ssat* *eni mycket nära varandra. För den ur statsekonomi synpunkt betydelsefulla kaptensgraden är förhållandet enahanda; änkepensionen skulle komma att höjas med endast 31 kronor. Den egentliga höjningen skulle inträda för de lägre graderna, där behovet av en sådan, som ovan framhållits, ar mest framtradande. Pensionsförhöjningen för fänriks- och löjtnansgraderna ar ur statsekonomisk synpunkt skäligen betydelselös, då änkor efter befattningshavare i dessa grader äro relativt fåtaliga. Den största återverkan ~ sayal„.tor individen som ur statsekonomisk synpunkt — skulle förändringen ta för sergeants-, fanjunkar- och förvaltargradernas innehavare jämte motsvarande civilmilitära befattningshavare. Orsakerna till att deras familjepensioner nu äro alltför låga och även efter 25 %-förhöjningen fortfarande sa skulle förbliva, äro främst att söka i deras förut gjorda små insatser, i sin åWra r°en^e Pa *lcb^are ^ner och personalens i allmänhet låga pensions-

Även med den här påyrkade förhöjningen skulle i allt fall dessa familjepension^ bliva betydligt lägre än de pensioner, som civilstatens motsvarande pensionärer komma i åtnjutande av, såsom ock närmare framgår av de i bil. 7,? °.ck k gjorda sammanställningarna. Även de högsta militära graderna hilva i förhållande till civilstaten ogynnsamt ställda. Så skulle exempelvis en generalsänka erhålla 813 kronor lägre pension än en änka efter motsvarande befattningshavare vid civilstaten.

I bifogade utredning (bil. 2)8 har familjepensionskassans konsulent angivit vad de föreslagna förbättringarna i pensionshänseende ekonomiskt komma att innebära.

Förbättringen för nu befintliga pensionärers blivande efterlevande representerar försäkringstekniskt sett ett kapitalvärde av omkring:

för officerare ...................................... 276,000 kronor

» underofficerare ................................ 1,877,000 »

eller tillhopa 2,153,000 kronor.

Motsvarande förbättring för nu befintliga änkor och barn representerar ett kapitalvärde av omkring:

för officerare ...................................... 525,000 kronor

» underofficerare .................................. 2,320 000 »

* barn .......................................... 217,000 »

eller tillhopa 3,062,000 kronor.

De delegerade finna förbättringen för bägge dessa personalgrupper synnerligen behjärtansvärd. Vid nödtvunget val dem emellan måste förbättringen för den förra gruppen anses mest trängande.

Delegerade anföra slutligen:

Då statens underhandlare icke kunnat tillmötesgå fullmäktiges delegerade i nu berörda punkter, hava delegerade hellre än att riskera ett dröjsmål med träffandet av hela överenskommelsen ansett sig böra underteckna avtalet i det skick detsamma föreligger. Detta innebär dock icke, att de delegerade frångått sin uppfattning angående det berättigade i de ändringar, som påyrkats. Delegerade förutsätta fastmera, att statsmakterna skola, oav-

1 Bilaga D till detta protokoll. a Bilaga E » » » .

* Bilaga F > » »

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

sett den avfattning elen preliminära överenskommelsen erhållit, vid ärendets fortsatta behandling behjärta de av de delegerade framförda synpunkterna och bereda de ovan berörda personalgrupperna de påyrkade förbättringarna samt medgiva avskrivning av påförda icke slutbetalda retroaktivoch befordringsavgifter.

Delegerade för marinens familjepensionskassa hava i sitt till överenskommelsen fogade särskilda yttrande —- med förmälan att de ej åsyftade förhöjning, utöver vad i överenskommelsen stadgades, av de pensioner, som utginge enligt de före år 1913 gällande bestämmelserna — rörande pensionernas storlek hävdat liknande synpunkter som dem, vilka framförts av delegerade för arméns kassa. Härutöver hava marinens delegerade, som erinrat örn att överskottet i marinens kassa ej försloge till samma högre förhöjning av kassapensionerna som i de övriga kassorna, anfört följande:

Med anledning av att dåvarande flottans pensionskassas gratialfonds ställning vid företagen försäkringsteknisk utredning befunnits synnerligen svag, beviljade 1908 års riksdag bidrag av statsmedel, motsvarande 1 V2 % årligen på summan av de löner m. m., vilka enligt gällande stadganden läge till grund för bestämmande av fyllnadspension för beställningshavarna. När sedan 1913 års fullmäktige skulle taga ställning till användningen av detta statsbidrag, beslöto de (sid. 24 punkt VI i fullmäktiges underdåniga berättelse 1913) att gratialavgifternas storlek skulle beräknas under den förutsättningen, att kapitalvärdet av statsbidraget skulle fördelas på dåvarande och senare blivande delägare i proportionen: summan av kapitalvärdet av utgående gratial och av gratial efter dåvarande delägare till kapitalvärdet av gratial efter senare blivande delägare. Detta beslut, som av Kungl. Maj:t fastställdes, innebar att fullmäktige, trots att statsbidraget utgick med viss procent av de i tjänst varande delägarnas löner, dock avsågo en avsevärd del av detsamma, c:a 30 °/o, för redan pensionerade änkor och barn samt redan pensionerade delägares efterlevande. Denna anordning medförde, att samtliga utgående familjepensioner omedelbart kunde höjas med 20 %>. Härigenom gingo givetvis de i tjänst varande delägarna för sin familjepensionering förlustiga motsvarande andel i statsbidraget, med följd att familjepensionerna för deras efterlevande blevo lägre, än eljest skulle blivit fallet. I stället för att fondera hela statsbidraget till förmån för i tjänst varande delägares efterlevande, utbetalades alltså omedelbart en stor del av detsamma för förbättrande av samtliga, alltjämt dock otillfredsställande pensionsbelopp.

Hade 1913 års fullmäktige ej på detta med hänsyn till kassans uppgift och traditioner enligt vår uppfattning fullt riktiga sätt disponerat statsbidraget, hade uppenbarligen familjepensionerna för den nuvarande generationen varit mindre otillfredsställande ävensom kassans fonder varit större.

Da nu detta statsbidrag, vilket använts att lill stor del finansiera avgångna och avlidna delägares familjcpensionering, icke vidare tages i betraktande, synes det delegerade vara önskligt, att anförda omständigheter måtte beaktas. Det är visserligen sant, att de för överenskommelsen använda beräkningsgrunderna äro fördelaktiga, men dessa utgöra intet undantag llän de grunder, som tillämpats för övriga familjepensionskassor. Däremot torde icke för någon annan kassa bortseendet från hittillsvarande statsbidrag och den användning man gjort av detsamma hava medfört samma ingrepp i kassans möjligheter att i samband med statens övertagande av familjepen-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

sioneringen förbättra redan utgående pensioner, som för marinens familjepensionskassa.

Inom marinens familjepensionskassa tillämpas sedan äldre tider vid familjepensionsbeloppens bestämmande en för kassan säregen indelning av delägarna i fyra klasser, anslutande sig till indelningen av den militära personalen i flaggmän, regementsofficerare, kompaniofficerare och underofficerare, i vilken sistnämnda grupp sedermera även de till manskapet hörande beställningarna såsom flaggkorpral och högbåtsman infogats. Denna indelning kunde visserligen på sin tid med då gällande löne- och organisationsförhållanden anses förklarlig, men den är föråldrad och ställer efterlevandes familjepensioner i mycket ojämn relation till motsvarande beställningshavares löneförmåner. Sålunda får änkan efter en underofficer i högsta lönegraden UO 4, som beräknar en årsinkomst i högsta löneklassen på E-ort av omkring 5,700 kronor, samma änkepension — utgörande samtliga förmåner medräknade 752 kronor — som änkan efter en högbåtsman med en årsinkomst av blott omkring 2,900 kronor, en pension som för övrigt naturligtvis i båda fallen är otillräcklig. Liknande förhållanden uppstå även inom övriga gratialklasser.

När nu en nyordning på familjepensioneringens område skall genomföras, vore det uppenbarligen ur flera synpunkter synnerligen önskvärt, därest man samtidigt kunde förmedla övergång till en med allmänna familjepensionsreglementets pensionsskala sidolöpande skala. Detta önskemål ernås naturligtvis ej genom att öka pensionsbeloppen inom de nuvarande klasserna med viss procent, ty alldeles oavsett den pensionsförbättring, som härigenom uppkommer, så kvarstår dock uppenbarligen helt och fullt de med den nuvarande klassindelningen förenade olägenheterna. Dessa komme däremot att helt elimineras, därest familjepensionsbeloppen bestämdes till viss procent av de belopp, som skulle tillkommit efterlevande, örn allmänna familjepensionsreglementet blivit för dem tillämpligt. Därigenom skulle familjepensionen komma att sta i visst förhållande även till vederbörande beställningshavares tjänstepension, örn ock familjepensionsbeloppen stannade vid att utgöra blott en del av allmänna familjepensionsreglementets motsvarande belopp. Men det fordras för genomförande av en dylik i hög grad önskvärd anordning, att den utjämnande pensionsskalan icke förlägges så lågt i förhållande till allmänna familjepensionsreglementets skala, att familjepensionerna enligt överenskommelsen — örn de ock för vissa grader komme att överskridas — dock i andra fall komme att underskridas. Endast i det fall att de totala pensionsförmånerna för de avgångnas och avlidnas efterlevande bestämmas till lägst 75 °/o av de enligt allmänna familjepensionsreglementet utgående kan detta undvikas; eljest komme familjepensionerna inom de till en och samma pensionsklass hörande högre lönegraderna att tillgodoses på de lägre lönegradernas bekostnad, vilket skulle medföra betydande och kännbar orättvisa. Då här föreslagen utjämning, genom vilken även det alltför stora svalget mellan pensionsbelopp, beräknade med 14 % tillägg på nu utgående kassapension, och motsvarande pensionsbelopp enligt allmänna familjepensionsreglementet skulle minskas, icke kan genomföras enbart med anlitande av kassans härför otillräckliga överskott, hemställa vi, att staten till förmån för de efterlevande till ur tjänst avgångna och till avlidna beställningshavare måtte tillskjuta så stort belopp, att totala pensionsförmånerna komma att utgöra 75 % av de enligt allmänna familjepensionsreglementet utgående. Härigenom komme, såsom ock av bilagda tabell (bil. I)1 och grafiska översikt (bil. 2)2 framgår, de av oss nu föreslagna pensionerna att,

1 Bilaga G till detta protokoll.

a Bilaga H > > >

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

utom beträffande flaggkorpraler, högbåtsmän och några från äldre organisationer kvarstående beställningshavare, alla tillsammantagna utgörande endast ett tjugotal personer, ligga något över de med anlitande av 14 %-tillägget ökade pensionerna. För nämnda undantagsfall bör givetvis en särskild bestämmelse införas, att de efter 75 °/o av allmänna familjepensionsreglementets pensionsskala avvägda änkepensionerna ej få understiga nu utgående pensionsförmåner ökade med 14 % av kassapensionerna.

Så länge arméns och marinens familjepensionskassor var för sig existerat, hava familjepensionerna utgått efter olika grunder, vilket föranlett att nu utgående pensioner inom den ena kassan för vissa grader äro lägre, stundom väsentligt lägre, än inom den andra och tvärtom. Detta bestyrkes av följande tabell, utvisande pensionerna för vissa lönegrader inom de olika kassorna, dels enligt nu gällande bestämmelser med å desamma belöpande dyrtidstilllägg, dels enligt den med 1934 års pensionsutredning träffade överenskommelsen.

När avsikten med statens övertagande av familjepensioneringen bland annat är att göra familjepensionsbeloppen för alla beställningshavare inom samma lönegrad enhetliga, vore det mycket önskvärt, att även familjepensionsbeloppen för avgångna och avlidna militära beställningshavares efterlevande bleve lika. Detta jämväl med hänsyn till att inom vissa grenar, exempelvis flygvapnet och kustartilleriet, en del beställningshavare tillhöra eller tillhört den ena kassan, en del den andra.

Även med den här ifrågasatta förhöjningen skulle emellertid marinens familjepensioner för alla grader bliva betydligt lägre än motsvarande för den civila statsförvaltningen, såsom ock närmare framgår av den i bil. I1 gjorda sammanställningen.

I bifogade utredning (bil. 3)2 har marinens familjepensionskassas konsulent angivit vad de föreslagna förbättringarna i pensionshänseende ekonomiskt komme att innebära.

Förbättringen för nu avgångnas (pensionerades) blivande efterlevande representerar sålunda försäkringstekniskt ett kapitalvärde av omkring 390,000 kronor.

Motsvarande förbättring för nu befintliga pensionstagande änkor och barn representerar ett kapitalvärde av omkring 575,000 kronor.

1 Bilaga G till detta protokoll.

‘ Bilaga I > > >

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

De delegerade finna förbättringen för bägge dessa personalgrupper synnerligen behjärtansvärd. Vid nödtvunget val dem emellan måste förbättringen för den torra gruppen, blivande efterlevande till nu avgången (pensionerad) personal, anses mest angelägen.

Familjepensionsutredningen har rörande frågan om befrielse från erläggande av retroaktivavgifter och motsvarande avgifter anfört, att även under överläggningarna med delegerade för de olika kassorna erinringar riktats mot att i avtalen skulle intagas bestämmelser örn slutbetalning av dylika avgifter. Utredningen ville gärna vitsorda det behjärtansvärda i de framställda önskemålen härutinnan men hade dock av principiella skäl och med hänsyn till den av statsmakterna redan intagna ståndpunkten funnit sig förhindrad att medverka till en dylik avgiftsbefrielse. I detta sammanhang erinrade utredningen örn mitt uttalande i detta ämne i propositionen nr 245 till 1936 års riksdag s. 40.

Beträffande den av delegerade för arméns och marinens kassor föreslagna ytterligare höjningen av pensionerna i vissa fall framhåller utredningen, att den funne önskemålet i fråga behjärtansvärt och den föreslagna anordningen tilltalande. Emellertid hade utredningen för sin del icke ansett sig kunna i förslagen till överenskommelser intaga bestämmelser, som skulle ytterligare öka de kostnader, vilka staten för den militära familjepensioneringens ordnande måste ikläda sig. Därest emellertid delegerades hemställan funnes böra vinna beaktande, mot vilket inga principiella erinringar syntes kunna göras, torde konsekvensen bjuda, att en liknande övergångsanordning genomfördes även för tullstatens enskilda pensionsinrättning, vars pensioner hittills liksom de militära familjepensionerna i allmänhet måste betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål.

Arméns familjepensionskassas överstyrelse, arméns fullmäktige, hava i sitt yttrande den 23 januari 1937 angående sin allmänna ståndpunkt till den föreslagna överenskommelsen örn kassan anfört, att vid den granskning av det föreliggande förslaget, som fullmäktige verkställt, fullmäktige icke kunnat undgå att finna, att förslaget såväl beträffande de i tjänst varande kassadelägarnas avgifter som i fråga örn storleken av de pensioner, som skulle utgå till nuvarande änkor och barn eller efterlevande till tjänstepensionärer, ställde sig åtskilligt ogynnsammare än den liknande överenskommelse, som tidigare träffats med civilstatens motsvarande kassa. Såsom familjepensionsutredningen i sitt utlåtande i ämnet framhållit, vore emellertid dessa olikheter föranledda av den olikhet, som i ekonomiskt avseende rådde mellan kassorna. Med hänsyn härtill hade fullmäktige icke ansett sig böra, såsom förutsättning för sin anslutning till överenskommelsen, resa krav på ändring beträffande nu angivna delar av förslaget. Då fullmäktige även i övrigt funnit överenskommelsen antagbar, bade fullmäktige alltså ansett sig böra biträda densamma.

Beträffande de av delegerade för arméns familjepensionskassa angivna önskemålen angående befrielse från erläggande av retroaktiv- och befordringsavgifter samt örn höjning av pensionsförmånerna i vissa fall hava ar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

måns fullmäktige anslutit sig till vad delegerade anfört och därvid hemställt, att önskemålen måtte beaktas.

Även fullmäktige för marinens f amilie pensionskassa hava i sitt yttrande godkänt vederbörande förslag till överenskommelse. De hava därvid förklarat, att de skulle önska, att delegerades förslag örn höjning av vissa pensioner kunnat ingå i överenskommelsen, och uttryckt den förhoppningen, att delegerades förslag emellertid måtte vinna tillmötesgående vid ärendets fortsatta behandling. Fullmäktige hava också sagt sig förutsätta, att, örn önskemålet beträffande arméns familjepensionskassa rörande befrielse från retroaktiv- och befordringsavgifter vunne beaktande, motsvarande befrielse även komme marinens personal till del.

Ej heller i de avgivna yttrandena i övrigt har någon erinran framställts mot överenskommelsernas allmänna förutsättningar och huvudgrunder. Såväl arméförvaltningen som även försvarsväsendets lönenämnd ansluter sig emellertid till det av delegerade framförda särskilda önskemålet örn höjning av vissa pensioner, varjämte arméförvaltningen även tillstyrker förslaget örn befrielse från retroaktiv- och befordringsavgifter. Flygförvaltningen framhåller önskvärdheten av att viss lindring i avdragsskyldigheten enligt allmänna familjepensionsreglementet stadgas för sådana personer, vilka hava att erlägga retroaktiva avgifter.

Marinförvaltningen anför:

Den föreslagna överenskommelsen synes tillgodose vederbörande efterlevandes intressen i den utsträckning, som ur kostnadssynpunkt skäligen kan begäras av statsverket. Givetvis hade det dock varit önskvärt, att efterlevande efter nu pensionerade eller avlidna delägare kunnat erhålla viss ytterligare förbättring i sina pensionsförmåner. Med hänsyn emellertid till den kostnadsökning, som härav bleve följden, finner sig ämbetsverket icke kunna, trots det behjärtansvärda ändamålet, åtminstone för närvarande föreslå någon åtgärd till realiserande av detta önskemål.

Vissa ledamöter av marinförvaltningen, som ej deltagit i förevarande ärendes handläggning inom verket, hava i särskild skrivelse såsom sin uppfattning uttalat, att marinförvaltningen saknat anledning att avstyrka åtgärder för familjepensionernas förbättring i överensstämmelse med de riktlinjer, som föreslagits av representanterna icke allenast för marinens utan jämväl för arméns familjepensionskassa och som familjepensionsutredningen för sin del funnit tilltalande. De vore vidare, anföra de, övertygade därom, att, därest ärendet inom marinförvaltningen handlagts inför ämbetsverkets samtliga ledamöter — något som enligt deras mening skulle bäst överensstämt med instruktionens anda och mening och med tillämpad praxis — marinförvaltningens beslut skulle gått i tillstyrkande riktning. I anslutning till vad sålunda anförts förklara de sig helt instämma i det yttrande i frågan, som avgivits av fullmäktige för marinens familjepensionskassa.

Statskontoret har anfört, att, med den principiella inställning, som statsmakterna redan tagit till frågan örn en centralisering i statens hand av stat-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

liga befattningshavares familjepensionering och om åvägabringande i samband därmed av skäliga familjepensionsförmåner efter enhetliga grunder åt dessas efterlevande, det syntes skäligt och rimligt, att staten åtoge sig de större kostnader, som vid ett inordnande av den hittills genom olika pensionskassor ombesörjda familjepensioneringen i detta system uppkomme på grund av vissa kassors ekonomiskt svagare ställning.

Beträffande det av delegerade för de militära kassorna framställda önskemålet örn en särskild höjning av vissa pensioner har statskontoret förklarat sig anse, att billighetsskäl talade för ett tillmötesgående av önskemålet, varigenom bland annat en bättre anpassning skulle vinnas till de pensionsskalor, som förekommit i de tidigare avtalen. Emellertid måste, yttrar ämbetsverket, statskontoret med hänsyn till de dryga kostnader, som vore förenade redan med den pensionsreglering, som skulle följa av de nu föreslagna överenskommelserna, finna det i hög grad tveksamt, om staten borde ataga sig den väsentliga kostnadsökning, som skulle föranledas av ett bifall till önskemålet. Särskilt i betraktande av att statens kostnader enligt överenskommelserna komme att fördela sig över en lång tidsperiod, ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att en jämkning skedde i överenskommelserna för tillgodoseende av önskemålet i fråga.

Vad angår önskemålet om befrielse från skyldigheten att erlägga resterande retroaktiv- och befordringsavgifter har statskontoret på de grunder, som familjepensionsutredningen härutinnan anfört, ansett sig ej kunna förorda ett tillmötesgående av detsamma.

I byråchefen Janssons promemorior angående den ekonomiska innebörden av överenskommelserna rörande de militära kassorna (bilagor L och M) angles, i anslutning till vad delegerade för dessa kassor anfört, kapitalvärdet enligt militära grunder av den kostnadsökning, som vid bifall till delegerades förslag om höjning av vissa pensioner genom kassornas övertagande skulle uppstå för staten.

Sålunda framgår, beträffande armén, att berörda kapitalvärde (pensionsoch dyrtidstillägg inräknade) vid en levnadskostnadsindex av 156 eller 157 utgör omkring 5,650,000 kronor. Vad angår marinen är motsvarande kapitalvärde 1,048,000 kronor.

Enligt en inom tullstatens enskilda pensionsinrättning företagen utredning skulle kapitalvärdet av kostnadsökningen för staten vid en höjning av pensionsförmånerna för samtliga nuvarande änkor efter delägare i pensionsinrätlningen och för änkorna efter samtliga nuvarande tjänstepensionärer från den i överenskommelsen bestämda nivån till 75 procent av förmånerna enligt allmänna familjepensionsreglementet belöpa sig, för de nuvarande änkornas och barnens del till 871,000 kronor samt för de övrigas del till 68,000 kronor.

Debiterade men ej inbetalade befordrings- och retroaktivavgifter uppgingo i arméns familjepensionskassa per den 30 juni 1935 till ett belopp av 36,522 kronor (bilaga L 2). Motsvarande belopp i marinens familjepensionskassa torde utgöra omkring 260,000 kronor, oberäknat avgifterna för flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka torde uppgå till 109,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

31 Jag skall härefter närmare genomgå de särskilda punkterna i överenskommelserna, därvid jag beträffande marinens och tullstatens kassor kommer att redogöra för bestämmelserna allenast i den mån särskilda yttranden föreligga eller bestämmelserna i sakligt hänseende skilja sig från motsvarande bestämmelser i överenskommelsen angående arméns kassa.

Överenskommelsen angående arméns familjepensionskassa.

1 mom.

Detta moment upptager det allmänna stadgandet om övertagandet av kassans alla rättigheter och förpliktelser. Härvid föreskrives tillika, att vad som gäller för kassan framdeles skall hava avseende å staten, och att myndighet, som Kungl. Majit bestämmer, skall fullgöra vad som för närvarande ankommer på kassans direktion och fullmäktige.

Momentet innehåller även en förbindelse från statens sida att svara för alla rättsanspråk, som i anledning av överenskommelsen eller eljest på grund av kassans överlåtelse må kunna riktas mot fullmäktige, direktionen eller någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk elier anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

2 mom.

I 2 mom. angivas till en början de olika kategorier av delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet med vissa i efterföljande moment omförmälda undantag från övertagandet skall bliva tillämpligt.

Hit höra vid övertagandet förefintliga:

a) beställningshavare på aktiv stat, för vilka militära tjänstepensionsreglementet gäller;

b) beställningshavare på övergångsstat, för vilka militära tjänstepensionsreglementet gäller;

c) befattningshavare, för vilka civila tjänstepensionsreglemenlet gäller;

d) beställningshavare på reservstat; samt

e) de, vilka efter avsked från beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet gäller, med vederbörligt tillstånd kvarstå utan lön.

Såsom villkor för att en delägare, tillhörande någon av dessa kategorier, skall bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser gäller emellertid även, enligt stadgande i momentets första stycke, att delägaren icke får vara undantagen från tillämpningen av pensioneringsbestämmelserna i reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och pupillkassa eller i kungl, brevet den 15 juni 1934 till arméns pensionskassa, att han icke trots sitt kvarstående i tjänst redan på grund av 3 mom. i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet är undantagen från detta reglementes tillämpning, samt att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej bliva underkastad reglementet.

Det första av dessa villkor ansluter sig till en bestämmelse i 1905 års regie-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

mente, i vilken det stadgas, alt frivillig övergång till detta reglementes pensioneringsyillkor ej må ske efter den 1 juli 1906. På grund av denna bestämmelse finnas nämligen alltjämt enstaka delägare i tjänst, vilka sålunda äro underkastade äldre pensioneringsvillkor.

Undantagna från pensioneringsbestämmelserna i kungl, brevet den 15 juni 1934 äro sådana den 30 i samma månad i tjänst varande delägare, tillhörande nya änke- och pupillkassans yngre avdelning, vilka före den 1 augusti samma år anmält sin önskan att kvarstå å de äldre bestämmelserna och sedermera icke vunnit befordran till beställning med högre familjepensionsrätt. Ifrågavarande undantag torde för närvarande gälla högst ett nittiotal delägare i tjänst.

För delägare i tjänst, vilka vid övertagandet äro undantagna från 1905 eller 1934 års pensioneringsbeslämmelser och sålunda då ej bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet, blir, på sätt i 8 mom. i överenskommelsen stadgas, detta reglemente tillämpligt efter sedermera skedd befordran.

Bestämmelsen om att anmälan till Kungl. Majit medför delägarens undantagande från allmänna familjepensionsreglementets tillämpning står i överensstämmelse med den i professor Malmgrens förenämnda utlåtande uttalade uppfattningen, att en delägare bör tillerkännas frihet att, örn han inom viss tid uttalar önskan därom, bibehållas vid rättigheter och skyldigheter enligt den gamla ordningen.

I momentets andra stycke stadgas, att delägare, som vid övertagandet är berättigad till familjepension, beräknad efter högre lönegrad än den, till vilken hans bestallning är hänförlig, i familjepensionshänseende skall anses tillhora den högre lönegraden. Bestämmelsen gäller exempelvis för det fall att en delägare, som haft avsked med rätt att kvarstå utan lön, återinträtt i tjänst men därvid — då hans tidigare beställning ej varit ledig — nödgats inträda i en lägre beställning. För sådant fall gäller enligt familjepensionskassans nuvarande bestämmelser, att delägaren äger rätt att bibehållas vid den högre pensionsrätter Ett speciellt fall, då vederbörande vid övertagandet åtnjuter famdjepensionsrätt enligt en högre lönegrad än den han tillhör skall emellertid, enligt en särskild undantagsbestämmelse i förevarande stycke av överenskommelsen, icke föranleda, att delägaren anses tillhöra den högre lönegraden. s

Familjepensionsutredningen har härom anfört följande: somndlYtyCke1t aV 2 mom- innehåller föreskrift därom, att sådan delägare

anses Ska"

innehållet i stycket framgår, det Se

sträcka denna Tege även till de i 9 4 mom. 6 i 1905 åm réglemenfe fö! år

mmfiiå^Pfss

re pensionsavgiften, förvärva pensionsrätt beräknad rftefkapUI £ sami

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

innehavare av sergeants lön kunnat i enahanda ordning förvärva pensionsrätt beräknad efter fanjunkares lön, varjämte motsvarande förmån tillkommit vissa andra delägare. Med hänsyn till de betydande pensionsförbättringar, som efter ikraftträdandet av allmänna familjepensionsreglementet skulle inträda för efterlevande till beställningshavare i nu avsedda lönegrader, varigenom behovet av en extra förhöjning av det för den innehavande beställningen fastställda familjepensionsunderlaget minskat eller helt bortfallit, och då skyldigheten att vidkännas det mot den högre tjänsten svarande familjepensionsavdraget kan befaras medföra en oberäknat stor börda för vederbörande, har en avvikelse från regeln om bibehållande av den högre ställningen i familjepensionshänseende synts vara påkallad.

Beställningshavare å övergångsstat jämställas enligt överenskommelsen med personalen å aktiv stat.

Härutinnan bör erinras örn att enligt 17 § kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater till övergångsstat tvångsvis överförd löjtnant, underlöjtnant eller sergeant, vilken vid tiden för överföringen uppnått högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad, må kunna vinna uppflyttning till närmast högre löneklass, när han uppnått en tjänsteålder av 15, respektive 5 år såsom officer eller 17 år såsom sergeant och furir.

1934 års militärpensionssakkunniga anförde i sitt i december 1934 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1934: 49 s. 147) med förslag till tjänstepensionsreglemente för befattningshavare vid försvarsväsendet, att det vore obestridligt, att de, som sålunda med stöd av nämnda paragraf uppflyttats till högre löneklass, intoge en särställning i förhållande till annan personal i samma lägre lönegrad, som de tillhörde. Vid bestämmande av tjänstepensionsunderlag i allmänhet hade tillämpats principen, att underlaget skulle utgöra två tredjedelar av slutlönen å A-ort. Tillräcklig anledning att frångå denna grundsats beträffande ifrågavarande personal torde, enligt de sakkunniga, knappast föreligga. Med hänsyn härtill föreslogo de sakkunniga, att särskilda tjänstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag fastställdes för denna personal, uträknade efter nyss angiven grund. Så har även skett. Sålunda hava enligt punkt 1 b) i övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet tjänstepensionsunderlagen för ifrågavarande beställningshavare bestämts, för löjtnant till 3,444 kronor, för underlöjtnant till 2,076 kronor och för sergeant till 2,400 kronor.

I förenämnda skrivelse till mig av den 29 januari 1937 hava nu kaptenen i Jönköpings-Kalmar regemente, löjtnanten på övergångsstat vid samma regemente F. Clason i uppgiven egenskap av delegerad för ifrågavarande officerare på övergångsstat samt ombudsmannen i Svenska Underofficersförbundet Fr. Josephson framhållit, att det syntes följdriktigt samt med rättvisa och billighet förenat, att även familjepensionsunderlagen för ifrågavarande personal beräknades på grundval av den efter uppflyttningen uppnådda högre lönen. De hemställa därför, alt bestämmelser i dylikt hänseende måtte meddelas.

Enligt tillgängliga uppgifter synas de beställningshavare vid armén, vilka

Bihang lill riksdagens protokoll 19.37. 1 sami. Nr 248. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

sådana bestämmelser skulle komma att gälla, utgöra högst 15 löjtnanter, 4 underlöjtnanter och 6 sergeanter.

Arméförvaltningen har för sin del tillstyrkt förslaget.

Till den i 2 mom. av överenskommelsen angivna delägarkategori, som utgöres av befattningshavare, för vilka civila tjänstepensionsreglementet gäller, äro vissa expeditionsvakter att hänföra.

Bland de kategorier, å vilka allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet som regel förutsättes bliva tillämpligt, påkallar härjämte reservstatspersonalen en särskild uppmärksamhet. I motsats till de övriga kategorierna gäller nämligen beträffande nämnda personal, att densamma icke är underkastad vare sig militära eller civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser. Detta oaktat föreslog familjepensionsutredningen i sitt den 23 januari 1936 framlagda förslag till militärt familjepensionsreglemente, att reglementet skulle äga tillämpning jämväl å reservstatspersonalen. Som skäl härför anfördes, att beställningshavarna på reservstat, vilka undantagslöst rekryteras ur personalen på aktiv stat, även efter övergången innehade med lön och rätt till tjänstepension förenade beställningar samt för närvarande vore delägare i familjepensionskassorna med de rättigheter och skyldigheter, som åtföljde vederbörandes senast innehavda beställning på aktiv stat.

Utredningens förslag i denna del innnebar, att beställningshavare å reservstat skulle vidkännas familjepensionsavdrag — liksom för övriga befattningshavare intill pensionsåldern — och räkna tjänstår även för anställningstiden å reservstat. Avdrag och familjepensionsunderlag skulle emellertid beräknas enligt reglerna för den beställning å aktiv stat, från vilken övergången till reservstat ägt rum.

I de föregående år över förslaget avgivna yttrandena riktades icke någon erinran mot att hänföra reservstatspersonalen under reglementets tillämplighetsområde. I fråga örn de särskilda bestämmelserna anförde emellertid chefen för generalstaben, med instämmande av arméförvaltningen, hurusom en major på reservstat, som vid övergången varit kapten på aktiv stat, för erhållande av kaptens familjepensionsrätt enligt förslaget skulle vidkännas för kapten stadgat familjepensionsavdrag till pensionsålderns inträdande (55 år). Ehuru denna princip i viss mån kunde jämställas med den princip, som tilllämpades beträffande t. ex. de kaptener, vilka hade en pensionsålder av 55 år (intendenturkåren), syntes rätt och billighet tala för att reservstatspersonalen — med dess begränsade löner och tjänstepensioner — gåves bättre familjepensionsvillkor, än vad som föreslagits. Principiellt borde familjepensionsavdrag icke krävas utöver den för personalen på aktiv stat i den beställning, för vilken pensionsrätt åtnjötes, gällande pensionsåldern. I samband med frågan angående reservstatspersonalens familjepensionering borde emellertid beaktas den möjlighet till vinnande av befordran inom reservstaten, som förelåge genom beslut av 1925 års riksdag. Ifrågavarande beslut hade visserligen ännu icke bringats i tillämpning, men 1930 års försvarskommission förutsatte att så för framtiden skulle ske. Vidare borde beaktas den möj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

lighet för furirer på aktiv stat att vinna reservstatsanställning, som med sannolikhet komme att bliva en följd av försvarskommissionens förslag till reservstatsrekryteringens rationalisering. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden syntes skäl föreligga att taga reservstatspersonalens familjepensionering under förnyad omprövning, varvid personalens berättigade anspråk att vid befordran komma i åtnjutande av den högre tjänstegradens lamiljepensionsrätt borde tillgodoses.

Vid min anmälan föregående år av frågan om allmänt familjepensionsreglemente anförde jag, att jag då icke kunde tillstyrka familjepensionsutredningens förslag i vad detsamma avsåge reservstatspersonalens inordnande under allmänna familjepensionsreglementet. Denna personals hänförande till reglementets tillämplighetsområde innebure nämligen, framhöll jag, ett avsteg från den eljest grundläggande principen, att reglementet skulle vara tilllämpligt för de befattningshavare, å vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gällde. Reservstatspersonalens tjänstepensionering reglerades nämligen icke genom sistnämnda reglemente utan genom särskilda äldre bestämmelser. Redan denna omständighet i och för sig gåve anledning till övervägande, huruvida icke även familjepensioneringen för denna personal borde regleras i särskild ordning. Nyss återgivna yttranden från militärt håll syntes tala för en sådan lösning, enär därav framginge, att trots de i förslaget upptagna olika särbestämmelserna för denna personal ytterligare sådana vore av nöden, om ej vissa mindre tillfredsställande konsekvenser skulle följa av personalens inordnande under reglementet. Härtill kommer att, såsom chefen för generalstaben erinrat, försvarskommissionens på Kungl. Maj:ts prövning beroende betänkande innefattade vissa förslag, som ganska ingripande berörde denna organisations ställning. Jag framhöll emellertid, att reservstatspersonalens familjepensionsfråga borde erhålla en lösning senast i samband med framläggande för riksdagen av sådana förslag till överenskommelser med de militära kassorna, som vore en förutsättning för allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande för den militära personalen.

Kungl. Majit och riksdagen följde mitt förslag, på grund varav reservstatspersonalen alltså för det dåvarande icke hänfördes under allmänna familjepensionsreglementets tillämplighetsområde.

I sin skrivelse den 14 januari innevarande år har familjepensionsutredningen, som i huvudsak refererat de militära myndigheternas ovan angivna yttranden ävensom mitt uttalande, i denna del anfört följande:

Familjepensionsutredningen har med anledning av vad sålunda förekommit i samråd med de militära kassornas delegerade upptagit förevarande spörsmål till förnyat övervägande och därvid kommit till den slutsatsen, att det — åtminstone vad nuvarande kassadelägare angår -— måste anses mindre lämpligt att föreslå regler i fråga örn reservstatspersonalens familjepensionering, vilka skulle skapa en för densamma nu icke förefintlig särställning i familjepensionshänseende och därigenom eventuellt försvåra reservstatens rekrytering, som uteslutande äger rum från personal i aktiv tjänst. Då numera, i motsats till vad förhållandet var vid framläggandet av förenämnda proposition 1930:201, efter den nya försvarsordningen anpassade bestämmelser rörande reservstatspersonalens tjänstepensionering blivil

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

utfärdade (beträffande arméns reservstater, se S. F. S. 1936:474) och möjlighet sålunda förefinnes att överblicka konsekvenserna även i familjepensionshänseende av ett förslag i den ena eller andra riktningen, har det synts familjepensionsutredningen riktigt att åter upptaga den tidigare tanken på sagda personals hänförande under allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser; i varje fall såvitt angår beställningshavare, som vid övertagandet äro delägare i någon av de militära familjepensionskassorna. Det förtjänar emellertid framhållas, att reservstatspersonalens familjepensionsfråga vid ett bifall till det föreliggande förslaget endast vunnit en partiell lösning. Ehuru nämligen överenskommelserna visserligen reglera familjepensionsförhållandena icke blott för sådana beställningshavare, som redan vid kassornas övertagande övergått till reservstat, utan även (7 mom.) för kassadelägare, vilkas övergång till reservstat inträffar först efter övertagandet, hava överenskommelserna givetvis icke avseende å beställningshavare, som tillträda första med familjepensionsrätt förenad militär beställning efter kassornas övertagande och sedermera övergå från aktiv stat till reservstat (se allmänna familjepensionsreglementet 16 § andra stycket). För sistnämnda beställningshavare erfordras sålunda särskilda bestämmelser. Som dylika bestämmelser icke äro direkt betingade av familjepensionsutredningens uppdrag att träffa överenskommelse angående de militära kassornas överlåtelse på staten, lärer förslag i ämnet icke förväntas från utredningen.

Såsom av tredje stycket i 2 mom. framgår, har vidare vid utformningen av bestämmelserna angående reservstatspersonalens familjepensionering de i de militära yttrandena framhållna synpunkterna såtillvida vunnit beaktande, att det förutsatts, att avdrag och familjepension för sådan reservstatspersonal, som innehade högre beställning än som kompaniofficer, skulle beräknas enligt reglerna för motsvarande beställning på aktiv stat, varemot beträffande lägre reservstatspersonal, än vad nu är sagt, den beställning skulle vara avgörande för beräkningen, som vederbörande vid sin övergång till reservstat innehaft.

I detta sammanhang torde böra redogöras för de huvudsakliga hithörande bestämmelser, som enligt omförmälda förordning och i övrigt numera gälla angående arméns reservstater.

Förordningen i fråga (S. F. S. 1936: 474) stadgar, att två reservstater skola finnas vid armén, av vilka den ena skall omfatta officerare och underofficerare samt den andra fältläkarkåren. Å förstnämnda reservstat finnas beställningar för 1 generalmajor, 5 överstar, 81 majorer, 204 kompaniofficerare samt 230 underofficerare. Å fältläkarkårens reservstat äro uppförda 2 fältläkarbeställningar och 1 regementsläkarbeställning. Beställningarna besättas med personal, som överflyttas från aktiv stat, eller ock med personal, som erhållit avsked från beställning på aktiv stat med tillstånd att kvarstå över stat. Till generalmajorsbeställningen må överflyttas generalmajor eller överste, till överstebeställning överste eller överstelöjtnant, till majorsbeställning major eller kapten, till kompaniofficersbeställning (beställning såsom kapten och löjtnant) kapten eller löjtnant, till underofficersbeställning (beställning såsom fanjunkare och sergeant) fanjunkare, sergeant eller furir, till fältläkarbeställning fältläkare eller regementsläkare samt till regementsläkarbeställningen regementsläkare eller bataljonsläkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

37 Löjtnant och sergeant å reservstat kunna vinna befordran till kapten respektive fanjunkare å reservstat. Sådan befordran medför emellertid icke ändrad ställning i lönehänseende. Befordran, som även avser ställningen i lönehänseende, kan inom reservstaten vinnas av kapten till major samt av

regementsläkare till fältläkare.

Reservstatspersonalen, som i fredstid som regel har en tjänstgöringsskyldighet av 45 dagar under loppet av varje under tjänstetiden infallande period av två år, åtnjuter lön och tjänstepension med belopp, som för vederbörlig beställning angives å en i § 10 i förordningen intagen löne- och pen-

sionsplan av följande innehåll:

Beställning

Lönegrad

Generalmajorer.

Överste .......

Major.........

Kompaniofficer.

Underofficer ....

Fältläkare......

Regementsläkare

O 7 O 6 O 4

O 3

O 2

Uo 3 Uo 2

C 13 C 11

Tjänstepensionen utgår, såsom framgår av ovanstående plan, med omkring 90 °/o av lönen. Innehavare av reservstatsbeställning, för vilken lön och pension utgå efter olika klasser, skall — örn han utan att vinna befordran överflyttats till reservstat — så länge han kvarstår i den beställning, dit han överflyttats, hänföras till klass, som till nummer motsvarar den, han såsom beställningshavare på aktiv stat senast tillhört.

Pensionsåldern utgör för generalmajor, överste, fältläkare och regementsläkare 60 år, för major och kompaniofficer, tillhörande fälttygkåren, fortifikationskåren eller intendenturkåren, 55 år samt för annan kompaniofficer och underofficer 50 år.

Slutligen gäller enligt förordningen, att den, som vid överflyttning till reservstat är delägare i arméns familjepensionskassa, är skyldig att där kvarstå med den pensionsrätt han vid övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet för denna kassa stadgar.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

Arméns fullmäktige, som förklarat sig anse, att familjepensioneringen för all reservstatspersonal borde ordnas enligt i huvudsak samma grunder som för den aktiva personalen, hava i sitt särskilt avgivna förslag angående familjepensioneringens ordnande för sådan personal å arméns reservstater, vilken icke omfattas av överenskommelsen, anfört bland annat:

Sedan reservstatspersonalens ställning i löne- och tjänstepensionshänseende numera blivit reglerad genom 1936 års försvarsbeslut och Kungl. Maj:ts i anslutning till detta beslut utfärdade förordning den 23 juli 1936 (nr 474) angående arméns reservstater, varvid lönerna anpassats efter samma lönesystem, som gäller för personal på aktiv stat, synas starka skäl tala för att jämväl familjepensionsfrågan för den blivande reservstatspersonal, varom här är fråga, i huvudsak ordnas efter samma grunder som för den aktiva personalen. Bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet torde sålunda böra läggas till grund även då det gäller att ordna denna personalgrupps lamiljepensionsförhållanden, varvid dock följande synpunkter synas böra röna beaktande:

1. Enär befordran inom kompaniofficers- och underofficersgraderna å reservstat icke medför någon ändrad ställning i lönehänseende, torde för dessa beställningshavare såsom hittills böra gälla, att beställningshavaren, så länge lian kvarstår i dylik beställning, bibehålies vid den familjepensionsrätt, han vid övergången till reservstat innehade, och med skyldighet att vidkännas mot denna familjepensionsrätt svarande avdrag i likhet med personal å aktiv stat i motsvarande beställning.

2. För innehavare av beställning som generalmajor, överste, major, fältläkare och regementsläkare å reservstat torde familjepensionsrätten och familjepensionsavdragen böra vara desamma som för motsvarande beställningshavare på aktiv stat, varvid generalsperson på aktiv stat, som övergår till reservstat, bör bibehållas vid den familjepensionsrätt, han vid övergången innehade.

3. Familjepensionsrätt synes vidare böra tillförsäkras en nytillkommande personalgrupp, nämligen till underofficerare på reservstat befordrade furirer, vilka före sådan anställning icke innehaft dylik pensionsrätt. Den lön dessa beställningshavare erhålla å reservstat är emellertid relativt liten, i det de under hela sin tjänstetid åtnjuta avlöning enligt lägsta för underofficer gällande löneklass. Därest ifrågavarande beställningshavare skulle erhålla samma familjepensionsrätt som sergeant å aktiv stat, skulle därmed förenade avgifter med hänsyn till den ringa lönen bliva allt för betungande. Med hänsyn härtill synes för sådan underofficer å reservstat familjepensionsunderlaget lämpligen böra bestämmas till 600 kronor och familjepensionsavdraget till 55 kronor per år.

4. Såsom tjänstår för fastställande av familjepensionens grundbelopp torde böra gälla:

att beställningshavare på reservstat skall såsom tjänstår äga tillgodoräkna dels den tid, han före överflyttningen till sådan stat ägt tillgodoräkna för bestämmande av tjänstepension enligt militära tjänstepensionsreglementet, dels ock tiden från överflyttningen till reservstat intill pensionsåldern, samt

att till underofficer å reservstat befordrad furir skall såsom tjänstår äga tillgodoräkna dels den lid, han efter fyllda 21 år innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet, dels ock tiden från överflyttningen till reservstat intill pensionsåldern.

Därest reservstatspersonalens familjepensionering ordnas efter nu angivna grunder, torde familjepensioneringen för såväl denna personalgrupp som den aktiva personalen komma att efter den 1 nästkommande juli omhänderliavas av statskontoret.

39 Kungl. Maj.ts proposition nr 24S.

I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra erinra örn att enligt nu gällande bestämmelser samma enhetlighet icke förefinnes beträffande tjänstepensioneringen, i det att densamma för den aktiva personalen omhänderhaves av statskontoret men för reservstatspersonalen av arméförvaltningen.

I anslutning till redan vidtagna eller nu förestående rationaliseringsåtgärder på pensionsväsendets område synes emellertid enhetlighet i fråga örn tjänstepensioneringen böra eftersträvas även i det avseendet, att handhavandet av bestyret med denna pensionering för såväl den aktiva personalen som för reservstatspersonalen uppdrages åt en och samma myndighet, nämligen statskontoret. Därigenom skulle full enhetlighet komma att vinnas 1 anträffande både tjänste- och familjepensioneringen för försvarsväsendets hela personal.

Angående arméns fullmäktiges förslag, har arméförvaltningen, som i princip tillstyrkt förslaget, rörande vissa detaljer anfört:

I fråga örn familjepensionsrätt för till underofficerare på reservstat befordrade furirer hava fullmäktige beaktat att, därest dessa beställningshavare tillförsäkrades sergeant på aktiv stat tillkommande familjepensionsrätt, skulle för dem familjepensionsavdragen, med hänsyn till den ringa lon, de uppbära å reservstaten, bliva alltför betungande. Fullmäktige hava därför stannat vid alt föreslå ett familjepensionsunderlag av 600 kronor och ett familjepensionsavdrag av 55 kronor. Den sadan underofficer tillkommande tjänstepension, 1,236 kronor, svarar mot en extra ordinarie tjänsteman i 1. lönegraden enligt avlöningsreglementet nr 215/1928 tillkommande pension. Arméförvaltningen ifrågasätter därför, örn icke familjepensionsunderlaget för ifrågavarande underofficer å reservstat bör bestämmas till samma belopp, som gäller för sådan extra ordinarie tjänsteman, eller 720 kronor för år, med ett familjepensionsavdrag av 69 kronor för år. Visserligen blir detta avdrag 14 kronor högre för år räknat än det avdrag, fullmäktige föreslagit, men i stället kommer familjepensionen att bliva avsevärt högre än enligt fullmäktiges förslag. Skulle däremot ett familjepensionsunderlag av 600 kronor anses böra gälla för ifrågavarande underofficerare på reservstat, synes familjepensionsavdraget, för att erhålla ett med 12 delbart belopp, böra fastställas till 54 eller till 57 kronor för år.

Slutligen hava fullmäktige, som förutsatt, att familjepensioneringen för reservstatspersonalen etter den 1 juli 1937 kommer att handhavas av statskontoret, föreslagit, att ärenden rörande reservstatspersonalens tjänstepensionering, vilka ärenden nu handläggas inom arméförvaltningens civila departement, skola överflyttas till statskontoret. Detta förslag synes vila på den onekligen välgrundade uppfattningen, att kostnaderna för pensioneringen av reservstatspersonalen — liksom pensionskostnader i allmänhet — böra gäldas av medel under riksstatens elite huvudtitel. Den omständigheten, att kostnaderna för tjänstepensionerna till reservstatspersonalen komme att bestridas av andra medel än under riksstatens fjärde huvudtitel anslagna, lärer emellertid icke böra utgöra hinder för att ifrågavarande pensionsärenden fortfarande handläggas av civila departementet. Avgörandet av dessa ärenden har hittills merendels krävt ingående utredning rörande den av vederbörande beställningshavare under anställning å reservstaten fullgjorda tjänstgöringen. Med den avfattning, som föreskrifterna örn reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet erhållit i nu gällande reservstatsförordning (S. F. S. 1936: 474), synes man emellertid kunna utgå från att någon detaljgranskning inom civila departementet av uppgifterna örn tjänstgöringens fullgörande icke längre skall visa sig nödvändig. Därest

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

alltså något^ dubbelarbete icke föranledes av ifrågavarande ärendens överflyttning från civila departementet till annan myndighet och en sådan åtgärd skulle anses lämplig ur synpunkten av pensionsärendenas enhetliga handläggning, har arméförvaltningen icke något att häremot erinra.

3 mom.

I 3 mom. av överenskommelsen upptages det allmänna stadgandet, att påförda retroaktiv- och befordringsavgifter skola slutbetalas. I denna del har familjepensionsutredningen papekat, hurusom ifrågavarande betalningsförpliktelser skulle fullgöras i samma ordning, som gällde i fråga örn familjepensionsavdrag i allmänhet. Skulle vederbörande, yttrar utredningen, hava avsked med rätt att kvarstå såsom lönlös över stat, förefunnes sålunda icke någon avdragsskyldighet. Trädde han emellertid åter i tjänst, började därmed avdragsskyldigheten på nytt även med avseende å förevarande återstående avgifter. Bortsett från dylik, av själva avdragssystemet betingad förskjutning, hade avsikten icke varit att ändra nuvarande betalningsterminer, utan skulle retroaktiv- och befordringsavgifterna erläggas successivt, i den mån de förfölle till betalning.

4 mom.

Momentet innehåller den förut angivna regeln, att sådan avkortning av familjepensionens grundbelopp, som i allmänna familjepensionsreglementet förutsättes, i allmänhet ej skall äga rum beträffande delägare, som enligt de för kassan nu gällande bestämmelserna är berättigad till full pension för sina efterlevande.

Härvid avses i andra stycket i momentet en delägare, som vid övertagandet, efter erhållet avsked från beställning på aktiv stat, med bibehållen befordringsrätt kvarstar såsom lönlös över stat. För det fall däremot, att vederbörande först efter övertagandet fått avsked utan rätt till tjänstepension, finnes ej någon bestämmelse i överenskommelsen, som hindrar pensionens avkortning. Tillstånd att kvarsta såsom lönlös över stat kan avse en tidrymd av högst två år.

Tredje stycket i förevarande moment innehåller föreskrift om att såsom tjänstår i familjepensionshänseende skall räknas jämväl tid, under vilken vederbörande haft beställning på reservstat.

5 mom.

Såsom av redogörelsen angående arméns familjepensionskassas organisation framgår, upphör avgiftsskyldigheten för närvarande i vissa fall tidigare än vid pensionsålderns inträde. För ogift delägare upphör sålunda avgiftsskyldigheten senast från början av det kalenderår, under vilket han fyller 61 år, och för viss intendenturpersonal m. fl. upphör samma skyldighet senast från början av det kalenderår, under vilket vederbörande fyller 59 respektive, i andra fall, 54 år.

Förevarande moment innehåller nu stadganden därom, att berörda förmaner skola bibehållas för kassans nuvarande delägare. Den för viss inten-

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

denturpersonal m. fl. gällande förmånen, vilken har ringa praktisk betydelse, skall emellertid allenast avse viss lindring i avgiftspliklen samt gälla endast för sådana, vilka redan före övertagandet uppnått den avsedda åldern och icke sedermera vinna befordran. Bestämmelsen om avgiftsbefrielse för ogift delägare har, såsom familjepensionsutredningen framhållit, givits en avfattning, som bättre ansluter sig till pensionsrättens omfattning enligt allmänna familjepensionsreglementet.

6 mom.

I detta moment bibehålies delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet blir tillämpligt, vid rätten till familjepension för sina barn, tills de fylla 21 år eller dessförinnan träda i äktenskap. Motsvarande förmån för delägarna förekommer även i överenskommelserna rörande civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor.

7 mom.

16 § första stycket allmänna familjepensionsreglementet innehåller den bestämmelsen, att befattningshavare, som övergår till en med tjänstepensionsrätt förenad anställning i statens tjänst, å vilken varken civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller tjänstepensionsreglementet för arbetare gäller, i allmänhet fortfarande skall vara underkastad bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet. Dock skall vad sålunda stadgats, enligt 16 § andra stycket, icke äga tillämpning för den, som övergår från aktiv stat till reservstat. För sådan beställningshavare blir allmänna familjepensionsreglementet sålunda icke längre gällande.

Emellertid har, såsom förut är nämnt, i överenskommelsen förutsatts, att samtliga delägare å reservstat skola hänföras under allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser. Stadganden härom hava införts, beträffande vid övertagandet befintlig reservstatspersonal, i 2 mom. samt i fråga om vid övertagandet befintliga delägare, vilka då eller sedermera övergå till beställningar å reservstat, i förevarande moment av överenskommelsen.

8 mom.

Detta moment upptager det allmänna stadgandet, att hittillsvarande bestämmelser alltjämt skola gälla för delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt.

Dessa delägare utgöras i stort sett av sådana, som vid övertagandet antingen

a) avgått med rätt till tjänstepension;

b) innehava beställningar med oreglerad lön (bataljonsläkare vid fältläkarkåren) ;

c) innehava beställningar med reglerad lön men undantagits från tillämpningen av pensioneringsbestämmelserna i 1905 års reglemente eller i kungl, brevet den 15 juni 1934 eller ock, jämlikt 3 mom. i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet, undantagits från sistnämnda reglementes bestämmelser;

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

d) innehava beställningar eller befattningar med reglerad lön men före övertagandet anmält sin önskan att ej bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet; eller

e) äro befattningshavare hos kassan och före övertagandet gjort anmälan, som under d) sägs.

Från regeln, att hittillsvarande bestämmelser alltjämt skola gälla, stadgas i momentets första stycke de undantagen, att delägare i intet fall skall bidraga till sina efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension, samt afl, där delägare enligt de hittillsvarande bestämmelserna har att erlägga ett mot visst statsbidrag svarande belopp, det skall så anses som örn statsbidraget alltjämt utginge.

Förstnämnda undantag, vilket står i överensstämmelse med den av statsmakterna vid familjepensionsfragans behandling föregående år intagna principiella ståndpunten, har uti ifrågavarande kassa, där avgiftsskyldigheten som regel upphör vid pensionsålderns inträde, betydelse för sådana delägare, vilka avgått med sjuk-, invalid- eller förtidspension.

Det andra undantaget svarar mot för kassan gällande bestämmelser, att den, som avgått från tjänsten före inträdd pensionsålder med bibehållen delaktighet i kassan, skall till nämnda ålder erlägga, förutom den stadgade årsavgiften, jämväl vad som motsvarar det för beställningen utgående statsbidraget. Undantaget avser sådana, vilka avgått utan rätt till tjänstepension.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena i förevarande moment stadga, alt allmänna familjepensionsreglementet, med vissa undantag från detsamma, framdeles kan komma att gälla även för delägare, vilka icke jämlikt 2 mom. vid övertagandet bliva underkastade reglementet. Vinner delägare, som vid övertagandet innehar tjänst med reglerad lön men som är undantagen från pensioneringsbestämmelserna i 1905 års reglemente eller i kungl, brevet den 15 juni 1934, befordran till annan dylik tjänst eller till beställning å reservstat, blir nämligen, såsom även vid redogörelsen beträffande 2 mom. här ovan berörts, allmänna familjepensionsreglementet därmed om delägaren icke redan enligt 3 mom. i övergångsbestämmelserna undantagits från dettas tillämpning — i princip gällande. Att tillträdet av den nya tjänsten skall ske på grund av befordran innebär, att det för stadgandets tillämpning erfordras, alt den tillträdda tjänsten bär högre familjepensionsunderlag än den frånträdda. Vad nu sagts om de från nämnda pensioneringsbestämmelser undantagna delägarna gäller även en delägare, som vid övertagandet, på grund av att han anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet, undantagits från dettas tillämpning.

Även delägare, som vid övertagandet — utan att vara på reservstat — hava oreglerad lön samt under e) här ovan avsedda delägare, kunna få allmänna familjepensionsreglementet å sig tillämpat. Detta skall nämligen enligt tredje stycket i förevarande moment ske, då vederbörande, exempelvis på grund av lönereglering, blir innehavare av beställning eller befattning, för vilken militära respektive civila tjänstepensionsreglementet gäller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

9 mom.

I detta moment angivas de pensionsförmåner, vilka skola utgå till de vid övertagandet befintliga familjepensionärerna samt till blivande pensionsberättigade efter delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet varken vid övertagandet eller sedermera blivit tillämpligt.

För den särskilda förhöjningen av de lägsta pensionerna har jag förut redogjort. Dock torde härutinnan böra erinras örn att för närvarande en person kan åtnjuta pension från allmänna militäränkepensionsstaten och arméns gamla änke- och pupillkassa samtidigt. Enligt vad familjepensionsutredningen anfört hade det för ett dylikt fall förutsatts, att vid tillämpningen av gränsbeloppet 240 kronor pensionsförmånerna i fråga skulle behandlas som en enhet. Det hade vidare enligt utredningen icke ansetts nödvändigt att införa särskilda lägre gränsbelopp för det fåtal fall — vid utgången av räkenskapsåret 1935/1936 till antalet 28 — där enligt bestämmelserna för allmänna militäränkepensionsstaten pensionen utginge med två tredjedelar eller en tredjedel av grundpensionen.

Även för den 25-procentiga förhöjningen har tidigare redogjorts.

Familjepensionsutredningen har beträffande innehållet i förevarande moment i övrigt anfört följande:

Å kassapensionen, varmed betecknats den författningsenliga pensionen jämte, i förekommande fall, fast och tillfällig förhöjning, skall vidare utgå pensionstillägg enligt 1922 års kungörelse ävensom dyrtidstillägg. Beträffande sättet för beräknande av det särskilda pensionstillägget är härvidlag att märka, hurusom inom kassan den praxis utbildat sig, att pensionstillägget bestämts i förhållande till kassapensionen med undantagande av den tillfälliga förhöjningen, vilket för pensionstagaren varit fördelaktigare än om pensionstillägget beräknats på kassapensionen i dess helhet. Ehuru det måhända kan ifrågasättas, huruvida denna beräkningsmetod står i överensstämmelse med gällande författningar, har familjepensionsutredningen dock icke funnat skäl påyrka någon ändring i hittillsvarande praxis på denna punkt. Vidare har utredningen ansett sig böra förorda sådan mindre jämkning i de nuvarande bestämmelserna för beräkning av dyrtidstillägg å familjepensioner från kassan, att dylikt tillägg skall utgå jämväl å den tillfälliga pensionsförhöjningen, vilket hittills icke varit fallet. I och med ett slutligt fixerande av de pensionsförmåner, som skola tillkomma pensionstagare med pension enligt äldre grunder, bortfaller nämligen den hittillsvarande anledningen till att från dyrtidstillägg undantaga sådana tillfälliga pensionsförhöjningar, vilkas konsekvenser i fråga om dyrtidstilläggen man tidigare icke kunnat på förhand överblicka.

10 mom.

10 mom. innehåller stadgande därom, att efter övertagandet nya pensioner icke må beviljas åt barn, som uppnått 21 års ålder.

Detta stadgande ansluter sig till den nu gällande bestämmelsen för kassan, att ogift son eller ogift dotter, som av sjukdom eller lyte är oförmögen till' arbete och i saknad av tillgång att försörja sig, under vissa betingelser kan bibehålla eller tilldelas pension även efter uppnådda 21 års ålder. Familjepensionsutredningen har i denna del anfört, hurusom

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

en dylik anordning, som icke hade någon motsvarighet i allmänna familjepensionsreglementet, i och med statens övertagande av kassan icke längre torde böra upprätthållas. Nya pensioner borde sålunda icke få beviljas till barn, som uppnått 21 års ålder, varemot barn, som redan fått sig tillerkända en förmån av detta slag, givetvis borde bibehållas vid densamma, så länge förutsättningarna därför i övrigt vore för handen.

11 mom.

Bestämmelserna i detta moment hava avseende å kassans egna befattningshavare.

De befattningshavare, som härvid komma i fråga, äro en sekreterare-ombudsman, en revisor och en expeditionsvakt, samtliga ordinarie, samt en kvinnlig icke ordinarie kansliskrivare, som kom i kassans tjänst med början av år 1903, och ett kvinnligt icke ordinarie kontorsbiträde, som kom i tjänst med början av år 1921.

Samtliga dessa befattningshavare åtnjuta, enligt kungl, brev den 15 juni 1935, lön enligt den i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplanen: * I

Sekreteraren-ombudsmannen

Revisorn.........

Expeditionsvakten Kansliskrivaren . Kontorsbiträdet .

I nämnda kungl, brev har vidare föreskrivits, bland annat, dels att ifrågavarande befattningshavare — med undantag av revisorn — skulle vara pliktiga att underkasta sig den utvidgade eller ändrade tjänstgöring ävensom den förflyttning till annan befattning vid familjepensionskassan eller till tjänst vid statligt verk, som en förändrad organisation av det militära familjepensionsväsendet kunde medföra, dels att beträffande tjänstepension för sekreteraren-ombudsmannen, revisorn och expeditionsvakten de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade grunderna för ordinarie tjänstemän, vilka tillsattes genom fullmakt eller konstitutorial, skulle äga tillämpning, därvid emellertid skulle iakttagas, att expeditionsvakten i pensionshänseende skulle anses tillhöra lönegraden B 5, samt att vid tjänstårsberäkning för pension anställning hos arméns pensionskassa skulle räknas lika med tjänstetid i med pensionsrätt förenad statstjänst, dels att fråga örn rätt till pension åt här avsedd befattningshavare skulle prövas av statskontoret, som även hade att utbetala sådan tjänsteman tillkommande pensionsförmåner,

dels att nämnda pensionsberättigade befattningshavare skulle vara skyldi-

Kungl. Majlis proposition nr 248-

ga att underkasta sig den ändring i fråga om pension, som kunde bliva beslutad för i lönehänseende motsvarande tjänstemän vid statliga verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen, och

dels att samtliga de fem befattningshavarna skulle vara berättigade att å dem tillkommande nettolön — d. v. s. den enligt förut angivna grunder utgående avlöningen minskad i förekommande fall med det för befattningshavaren gällande pensionsavdraget — åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vid varje tidpunkt gällande grunderna.

Pensionsåldern inträder vid en ålder av, för sekreteraren-ombudsmannen 65 år, för revisorn 66 år och för expeditionsvakten 63 år.

Enligt beslut av kassans direktion den 24 juli 1935 skall å de båda kvinnliga befattningshavarna tillkommande avlöningsbelopp innehållas och till kassan inlevereras pensionsavgifter för deras egen pensionering i enlighet med bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet.

Sekreteraren-ombudsmannen, revisorn och expeditionsvakten äro delägare i kassan samt åtnjuta således för sina efterlevande familjepensionsrätt i denna.

Familjepensionsutredningen har med avseende å detta moment anfört:

De föreskrifter, som avse att reglera, vad som efter statens övertagande av kassan skall gälla i fråga om kassans befattningshavare för det fall, att de antingen övergå till befattning i statens tjänst eller ock icke kunna beredas statsanställning, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, ansluta sig tämligen nära till de bestämmelser i motsvarande ämne, som meddelats i den med civilstatens änke- och pupillkassa träffade överenskommelsen. Den omständigheten, att vissa av de berörda befattningshavarna, nämligen kansliskrivaren och kontorsbiträdet, icke erhållit ordinarie anställning, ehuru deras anställningstid uppgår till lägst 16 år, har icke ansetts böra föranleda annan och för vederbörande ogynnsammare behandling vid kassans avveckling.

Vad angår expeditionsvakten har utredningen på grund av särskild remiss den 12 november 1936 haft att till övervägande upptaga, vilken ställning som i tjänstepensionshänseende bör beredas honom. Goda skäl har därvid synts föreligga för ett bifall till den gjorda framställningen om att hans pension måtte beräknas efter vad som gäller för befattningshavare, tillhörande lönegraden B 7 i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Sekreteraren-ombudsmannen och revisorn hos kassan, vilka den 1 juli 1937 skulle uppnå en levnadsålder av ungefär 62 respektive 64 år, hava ansetts böra överföras å indragningsstat, dock med skyldighet att på anmodan biträda vid kassans avveckling. I avlönings- och pensionshänseende synas de böra likställas med statliga befattningshavare å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Famil jepensionsutredningen förutsätter emellertid, att de, i den mån de tågås i anspråk under avvecklingsarbetet, beredas en ersättning, som minst motsvarar den minskning av dyrtidstillägget, som blir en följd av övergången på indragningsstat.

Statskontoret har angående bestämmelserna i detta och motsvarande moment i överenskommelsen rörande marinens kassa sagt sig icke finna den omständigheten, att befattningshavarna i vissa fall trots lång anställningstid ej erhållit en fastare anställning, böra föranleda annan och för vederbörande ogynnsammare behandling vid kassans avveckling.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

12 mom.

Under detta moment fastslås, att övertagandet av kassans förpliktelser även innefattar skyldighet för staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna, med undantag av Överstelöjtnanten Paul Grices fond, som enligt vederbörande testamente efter kassans upphörande skall förvaltas av Direktionen över Strandbergska läkareinrättningen. Härjämte förklaras, att det från delegerades sida förutsattes, att förvaltningen av två av fonderna skulle anförtros åt en inom försvarsväsendet befintlig personalsammanslutning, ävensom att denna personalsammanslutning skulle äga att besluta i fråga om pensioner m. m. från samtliga fonderna, med undantag av Grices fond.

De angivna fondernas behållning vid utgången av räkenskapsåret 1935/ 1936 framgår av följande tablå:

Grevinnan Horns stiftelse för änkor och döttrar efter

avlidna militärer .............................. kronor 841,515:01

Hovfröken friherrinnan Maria von Stendingks donation .......................................... » 500:—

Dahlgrenska fonden .............................. » 34,737:98

Juris doktor H. Cavallis donationsfond ............ » 149,361: 16

Carl och Amelie Ahlgréns ålderdomshem............ » 84,746:24

Svenska härens officerares och underofficerares minnesfond ...................................... » 39,800:47

Överstelöjtnanten Paul Grices fond................ » 10,500:_

Summa kronor 1,161,160:86. Familjepensionsutredningen har anfört, att vad från delegerades sida för-

utsatts rörande donationsfondernas förvaltning icke föranlett någon erinran från utredningens sida.

Statskontoret har beträffande förvaltningen erinrat om sitt föregående år havda uttalande i motsvarande hänseende i fråga örn civilstatens änke- och pupillkassa. Däri heter det:

Statskontoret, som antager, att förvaltningen av kassans egentliga pensionsfonder kommer att uppdragas åt ämbetsverket, vill ifrågasätta, huruvida icke åt ämbetsverket lämpligen bör anförtros förvaltningen av kassans samtliga donationsfonder. Vad angår den föreslagna understödsnämnden kan statskontoret svårligen finna tillräckliga skäl föreligga för skapande av en särskild organisation enbart för att besluta om ifrågakommande utdelning av pensioner, understöd och andra förmåner från fonderna, allrahelst som det här allenast torde gälla en tillämpning av för fonderna i sådant avseende meddelade bestämmelser. Det förefaller statskontoret, som om de uppgifter, vilka skulle åvila understödsnämnden, borde kunna anförtros åt den fondförvaltande myndigheten, varigenom förvaltningskostnaderna för den föreslagna understödsnämnden skulle inbesparas.

De synpunkter, för vilka ämbetsverket sålunda föregående år gjort sig till tolk, syntes, yttrar ämbetsverket, i tillämpliga delar kunna gälla även de särskilda anordningar, som för nu ifrågavarande kassor i förevarande sammanhang föreslagits.

Kungl. Majda proposition nr 248.

13 mom.

I 13 mom. upptages bestämmelsen, att kassan vid övertagandet överlåter samtliga tillgångar till staten. Därvid förutsättes emellertid, enligt momentet, från delegerades sida, att kassans lösa inventarier disponeras för sådant statligt ändamål, som chefen för armén bestämmer, ett önskemål, som fctmiljepensionsutredningen funnit sig kunna tillstyrka.

Andra stycket i momentet innehåller föreskrifter om revision och fullmäktigemöte efter övertagandet ävensom angående ersättning härför samt till direktionen, i den mån så påfordras.

74 mom.

Enligt 14 mom. gäller den ingångna överenskommelsen under förutsättning, att den å ömse sidor godkänts före 1937 års utgång. Såsom motivering för att en dylik tidsgräns fastställts, anförde familjensionsutredningen föregående år vid sitt överlämnande av överenskommelsen angående civilstatens änke- och pupillkassa, att det ur såväl statens som kassans synpunkt finge anses mindre lämpligt att hålla avgörandet i en ekonomisk fråga av denna räckvidd svävande under någon längre tid med hänsyn till de rubbningar, som kunde tänkas inträffa i de olika förutsättningar, vilka legat till grund för överenskommelsen.

Momentet innehåller också föreskrift därom, att dagen för övertagandet skall fastställas i samband med godkännandet.

Härom har familjepensionsutredningen anfört:

Ehuru tidpunkten för kassans övertagande och allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande av naturliga skäl icke kunnat i överenskommelsen närmare bestämmas, må såsom angeläget framhållas, att den nya ordningen såvitt möjligt genomföres från och med den 1 juli 1937 eller samma dag, som övertagandet av civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor är bestämt att äga rum. Skulle emellertid detta icke medhinnas, lärer genom särskilda övergångsbestämmelser böra sörjas för att det betydande antal beställningshavare, som lämna den aktiva tjänsten med utgången av september 1937, icke på grund av ett eventuellt dröjsmål med ikraftträdandet komma i sämre ställning, än de kunnat påräkna vid ett övertagande av kassan per den 1 juli samma år.

Enligt militära tjänstepensionsreglementet inträder pensionsåldern, där stadgad levnadsålder uppnås under tiden 1 oktober—31 mars, vid utgången av mars månad, men eljest vid utgången av september månad.

Överenskommelsen angående marinens familjepensionskassa.

2 mom.

Det i överenskommelsen angående arméns kassa uppställda villkoret för allmänna familjepensionsreglementets tillämpning, att delägaren vid övertagandet icke får vara undantagen från tillämpningen av pensioneringsbestämmelserna i reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

pupillkassa eller i kungl, brevet den 15 juni 1934 till arméns pensionskassa motsvaras i förevarande överenskommelse av villkoret, att delägaren icke får vara undantagen från tillämpningen av den s. k. 1924 års gratialstat. Ifrågavarande undantag gäller för närvarande 40—50 delägare i tjänst.

Även här gäller emellertid, att allmänna familjepensionsreglementet, om villkoret ej är uppfyllt, det oaktat kan bliva tillämpligt efter sedermera skedd befordran.

Bland de delägare i kassan, å vilka allmänna familjepensionsreglementet vid övertagandet förutsättes bliva tillämpligt, finnas två grupper, flaggkorpraler och högbåtsmän, vilkas avlöningsförhållanden reglerats genom avlöningsreglementet för fast anställt manskap vid försvarsväsendet den 11 maj 1928 (nr 128). Dessa delägare innehava nämligen beställningar å aktiv stat, för vilka militära tjänstepensionsreglementet gäller.

Vad som vid redogörelsen för överenskommelsen angående arméns kassa anförts örn viss personal på övergångsstat gäller i tillämpliga delar även för marinens vidkommande. Ifrågavarande personal utgör här, enligt tillgängliga uppgifter, högst 19 underofficerare av andra graden samt 17 av tredje graden. Tjänstepensionsunderlaget utgör för förstnämnda underofficerare 2,400 kronor och för de senare 2,016 kronor.

Enligt gillande bestämmelser skall någon reservstatsinstitution framdeles icke finnas vid flottan. Emellertid kvarstå alltjämt å den år 1914 inrättade reservstaten 4 officerare, av vilka en har högre beställning än som kompaniofficer. Familjepensionsutredningen anför, att jämväl för dessa beställningshavare ställningen i familjepensionshänseende i förevarande moment ansetts böra regleras.

Kustartilleriets reservstat skall för framtiden bestå och upptager beställningar för 1 överste, 2 majorer, 5 kompaniofficerare samt 6 underofficerare Hithörande bestämmelser (S. F. S. 1936:476) motsvara dem, som gälla för armén, dock att pensionsåldern för underofficer vid kustartilleriet utgör 55 år.

Marinförvaltningen, som tillstyrkt arméns fullmäktiges förslag beträffande den nytillträdande reservstatspersonalen och hemställt, att motsvarande bestämmelser måtte utfärdas för marinens vidkommande, har härjämte i denna del anfört bland annat, hurusom ämbetsverket särskilt ville understryka önskemålet, att tjänstepensioneringen av såväl den aktiva personalen som reservstatspersonalen skulle i likhet med familjepensioneringen omhänderhavas av statskontoret. I samband härmed ifrågasätter emellertid marinförvaltningen, huruvida icke även pensioneringen av personalen i marinens reserver borde uppdragas åt samma myndighet, varigenom en viss ehuru relativt obetydlig avlastning av marinförvaltningens stora arbetsbörda skulle äga rum.

Beträffande detaljerna i övrigt i förevarande moment hava fullmäktige för marinens familjepensionskassa, med instämmande av marinförvaltningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

anfört, hurusom 2 mom. syntes i första hand böra omfatta alla de delägare, som innehade beställning eller befattning, för vilken något av de båda tjänstepensionsreglementena gällde. Emellertid vore i momentet icke upptagna vissa på egen begäran i kassan inträdda delägare (de s. k. månadslönarna), som innehade icke-ordinarie befattningar, för vilka militära tjänstepensionsreglementet vore tillämpligt, exempelvis verkmästare och mästare vid flottans varv. Med anledning härav hava fullmäktige hemställt om ändring av momentet i denna del.

Fullmäktige hava vidare framhållit, bland annat, att vissa i kassan obligatoriskt inträdda skeppsgosselärare med gratialrätt i fjärde klassen icke vore hänförliga till 2 mom. på den grund, att de icke hade reglerade löner. Det syntes fullmäktige önskvärt, att dessa delägare i samband med eventuell reglering av lönerna bereddes möjlighet att komma i åtnjutande av pensionsbelopp enligt allmänna pensionsreglementets bestämmelser, eller att särskilda undantagsbestämmelser i detta syfte intoges i överenskommelsen, liknande de bestämmelser, som införts i fråga om familjepension för kassans tjänstemän.

Slutligen hava fullmäktige påpekat, att vid fall av frivilligt inträde i kassan de, som sålunda inträtt, enligt överenskommelsen kunna komma i sämre läge än de, som underlåtit att söka inträde. De sistnämnda få nämligen efter övertagandet allmänna familjepensionsreglementet å sig tillämpat, medan däremot de, vilka dessförinnan frivilligt blivit delägare, icke bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet, om de ej övergått å 4924 års gratialstat. På grund härav hemställa fullmäktige, att med avseende å dylika fall (enligt tillgänglig uppgift 10—15 beställningshavare vid flottans poliskår) ändring måtte göras i överenskommelsen.

3 mom.

Familjepensionsutredningen har angående innehållet i detta moment anfört:

I överensstämmelse med huvudregeln har även beträffande delägare i marinens familjepensionskassa förutsatts, att de skola vara skyldiga att utöver de i allmänna familjepensionsreglementet fastställda familjepensionsavdragen slutbetala dem eventuellt åvilande retroaktivavgifter. Emellertid har det synts motiverat att därvid helt bortse från den särskilda tilläggsavgift, som enligt § 24 mom. 4 i 1899 års reglemente för flottans pensionskassa i vissa fall skall erläggas och vilken bestämmes med hänsyn tagen till delägarens ålder vid inträdet i kassan samt åldersskillnaden mellan honom och hans hustru. Ifrågavarande tilläggsavgifter, som numera icke förekomma i någon större omfattning, hava nämligen befunnits vara av alltför speciell art för att böra tagas med i de särskilda övergångsbestämmelserna. Vidare har utredningen och kassans delegerade enats om att föreslå befrielse för den i ekonomiskt hänseende svagast ställda gruppen av kassans delägare, nämligen högbåtsmän oell flaggkorpraler, från skyldigheten att slutbetala resterande retroaktivavgifter, alldenstund ifrågavarande delägare icke ansetts kunna belastas med den ytterligare avgiftsökning, som retroaktivavgiftens betalande utöver de reglementsenliga avdragen skulle innebära.

Beträffande andra stycket i förevarande moment må påpekas, att deläga-

Hihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

re, som redan före övertagandet uppnått 55 års ålder, givetvis icke på grund av ifrågavarande bestämmelse blir avgiftspliktig för tiden från fyllda 55 år till övertagandet.

Den särskilda tilläggsavgiften erlägges för närvarande, såsom vid redogörelsen för kassans organisation anförts, av sådana personer, vilka tidigare efter särskild ansökan antagits till delägare, således av månadslönarna m. fl.

Beträffande den avgiftslindring, som enligt andra stycket i momentet efter fyllda 55 år kommer viss personal till del, är att märka, hurusom lindringen i fråga motsvarar den avgiftsbefrielse, som för närvarande från samma ålder gäller i samtliga gratialklasser utom den första. Bestämmelsen blir av betydelse för kommendörer och civilmilitära beställningshavare m. fl.

Fullmäktige för marinens familie pensionskassa hava hemställt om förtydligande av momentet såtillvida, att däri måtte utmärkas, att flaggkorpralerna icke heller efter befordran till underofficerare skulle vara skyldiga att slutbetala sina retroaktivavgifter. (Befordran av högbåtsman till underofficer förekommer ej.)

Härutöver hava fullmäktige beträffande detta moment anfört, att det syntes fullmäktige, som om det icke vare sig av familjepensionsutredningens motivering eller av överenskommelsen med tillräcklig tydlighet framginge, att delägare icke i något fall skulle vidkännas familjepensionsavdrag efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension.

4 mom.

Rörande detta moment har familjepensionsutredningen anfört:

De i förevarande moment meddelade bestämmelserna angående beräknande av familjepension efter delägare, som blir hänförlig under allmänna familjepensionsreglementet, hava givits en avfattning, som avser att förhindra, att familjepensionen i något fall skall komma att understiga de sammanlagda pensionsförmåner vederbörande enligt förut gällande bestämmelser varit tillförsäkrad. På grund av de säregna och från allmänna familjepensionsreglementet helt avvikande grunder, enligt vilka familjepensionerna (»gratialen») i reglementet för marinens familjepensionskassa utgå, med delägarna sammanförda i allenast fyra gratialklasser, ehuru lönebeloppen inom samma gratialklass kunna förete betydande olikheter, kan det i vissa undantagsfall inträffa, att familjepensionen enligt allmänna familjepensionsreglementet understiger tidigare utgående pensionsförmåner, nämligen i fråga örn efterlevande till fänrik eller underlöjtnant. Fördenskull har i detta avtal, förutom den i de övriga avtalen intagna garantien om oavkortad pension enligt allmänna familjepensionsreglementet, jämväl måst inryckas det förbehållet, att familjepensionen ej heller skall understiga förut gällande pensionsförmåner.

Då i jämförelsen mellan de gamla och de nya pensionsförmånerna skall medräknas bland annat dyrtidstillägg enligt före övertagandet gällande grunder, torde böra påpekas, att detta givetvis icke innebär ett fastlåsande av tillägget vid det vid tiden för övertagandet gällande indextalet utan endast har avseende å själva grunderna för dyrtidstilläggets beräknande.

5 mom.

Då åldersgränsen för ingående av pensionsberättigande äktenskap i denna kassa är 65 år, har, på sätt förut skett beträffande civilstatens änke- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

pupillkassa, delägarna bibehållits jämväl vid denna i förhållande till allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser förefintliga förmån.

8 mom.

Rörande detta moment har familjepensionsutredningen anfört, bland annat:

Från den allmänna förutsättningen, att de vid övertagandet befintliga familjepensionstagarna ävensom efterlevande till delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt, skola i huvudsak bibehållas vid dem före övertagandet tillförsäkrade pensionsförmåner med ett fast tilllägg å kassapensionen, har här liksom i fråga om arméns familjepensionskassa gjorts vissa avvikelser.

Den viktigaste nyheten i fråga örn marinens kassa är den väsentliga förbättring av barnpensionerna, som ett godkännande av den träffade överenskommelsen skulle medföra. De för dessa pensioner hittills tillämpade grunderna, vilka på sätt i det föregående framhållits äro mindre förmånliga än i övriga kassor, skulle sålunda ersättas av de i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet angivna reglerna. Detta i förening med den föreslagna bestämmelsen örn kassapensionens minimering skulle innebära, att den lägsta sålunda utgående pension för år till änka med ett barn komme att, oberäknat pensions- och dyrtidstillägg ävensom det fasta 14-procentstillägget, uppgå till 393 kronor (262 + 131) och till änka med två barn 445 kronor 40 öre (262 + 131 + 52: 40).

Undantagna från rätten till ovan avsedda förhöjningar av kassapensionen skulle däremot vara gratialberättigade barn över 21 år, vilka ansetts böra bibehållas allenast vid dem nu tillförsäkrade förmåner.

Utredningens sistnämnda yttrande har avseende å döttrar till delägare, vilka redan vid utfärdandet av 1892 års reglemente för kassan voro delägare i denna.

Även beträffande marinens kassa gäller, att dyrtidstillägg för närvarande icke utgår å den provisoriska förhöjningen.

9 mom.

Kassans egna befattningshavare utgöres dels av en t. f. kamrerare med fullmakt såsom assistent från och med år 1909, dels av en t. f. förste revisor, som kom i kassans tjänst år 1909 men ej blivit ordinarie, dels av en vaktmästare med konstitutorial sedan 1909 och dels slutligen av ett kvinnligt kontorsbiträde, som kom i kassans tjänst år 1920.

T. f. kamreraren är född 1883, t. f. förste revisorn ävensom kontorsbiträdet 1886 samt vaktmästaren 1872.

Enligt kungl, brev den 15 juni 1935 åtnjuta befattningshavarna i fråga följande årliga avlöningsförmåner:

t. f. kamreraren 6,400 kronor, varav 500 kronor ålderstillägg, 2,000 kronor tjänstgöringspengar, 900 kronor tillfällig löneförbättring (lönetillägg) och återstoden lön;

t. f. förste revisorn 5,400 kronor, varav 500 kronor ålderstillägg, 1,800 kronor tjänstgöringspengar, 900 kronor tillfällig löneförbättring och återstoden lön;

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

vaktmästaren 1,990 kronor, varav 300 kronor ålderstillägg, 550 kronor tjänstgöringspengar, 240 kronor tillfällig löneförbättring och återstoden lön; saint

kontorsbiträdet 2,700 kronor såsom arvode.

De tre förstnämnda vidkännas årlig tjänstepensionsavgift med 96 respektive 70 och 36 kronor.

I nämnda kungl, brev har vidare föreskrivits, bland annat, dels att ålderstillägg utöver ovan angivna belopp icke finge av statsmedel utgå,

dels att tjänstgöringspengar finge uppbäras endast för den tid, under vilken befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester,

dels att en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren skulle vara berättigad att å honom tillkommande nettoavlöning erhålla dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare i statens tjänst vid oreglerade verk vid varje tidpunkt gällande grunderna,

dels att t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren skulle vara underkastade den ökning eller jämkning i sina tjänståligganden, som framdeles kunde bliva beslutad, liksom även, om kassan förflyttades från Karlskrona till annan ort, att dit överflytta,

dels att en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren skulle vara pliktig att, då han uppnått 65 levnads- och 35 tjänstår, avgå från tjänsten, med rätt att därvid av statsmedel komma i åtnjutande av pension (kassapension), fyllnadspension och pensionsförhöjning enligt för honom hittills gällande bestämmelser jämte dyrtidstillägg å pensionsförmånerna enligt för f. d. befattningshavare i statens tjänst vid varje tidpunkt i sådant avseende gällande föreskrifter,

dels att fråga om rätt till pension åt här avsedd befattningshavare i kassan skulle prövas av statskontoret och

dels att avlöning eller annan ersättning — utöver vad som utginge av statsmedel — icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande beredas hos kassan anställd befattningshavare av kassans egna medel.

T. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren äro delägare i kassan samt åtnjuta således för sina efterlevande familjepensionsrätt i denna.

Slutligen är att märka, hurusom 1934 års militärpensionssakkunniga i sitt förenämnda, i december 1934 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1934: 49 sid. 177) med förslag till tjänstepensionsreglemente för befattningshavare vid försvarsväsendet på tal om avvecklingen av flottans pensionskassa förutsatt, att kontorsbiträdet vid kvarstående i tjänst intill pensionsåldern finge efter särskild framställning komma i åtnjutande av en mot avlöning och tjänstetid svarande skälig pension av statsmedel.

Familjepensionsutredningen har angående befattningshavarna hos kassan anfört:

Beträffande kassans befattningshavare torde efter övertagandet böra gälla i huvudsak motsvarande bestämmelser, som fastställts i fråga om de ordinarie befattningshavarna hos civilstatens änke- och pupillkassa, och detta oavsett den olikheten i anställningsförhållandena, att tre av de fyra befattnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

havarna i marinens familjepensionskassa icke blivit ordinarie innehavare av de tjänster de för närvarande uppehålla. Den långa tid, som de tjänat kassan, torde här liksom i fråga om personalen vid arméns familjepensionskassa motivera huvudsaklig likställighet med ordinarie tjänstemän beträffande deras ställning i löne- och pensionshänsende efter kassans övertagande.

Den för kontorsbiträdet föreslagna tjänstepensionen överensstämmer till beloppet med vad som gäller för kvinnlig ordinarie tjänsteman, tillhörande lönegraden B 4 i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Fullmäktige för marinens familjepensionskassa hava i denna del anfört:

Beträffande kassans tjänstemän märkes att, för den händelse kassan icke komme att överlåtas tili staten och ålderstillägg i vanlig ordning skulle tillerkännas tjänstemännen, såväl t. f. kamreraren som t. f. förste revisorn skulle komma i åtnjutande av ett andra ålderstillägg av 500 kronor, den förre från den 1 januari 1938 och den senare från den 1 januari 1939, enär de innehaft förordnande å sina befattningar under 10 år den 27 maj 1937 (sålunda redan före statens övertagande av kassan) respektive den 26 januari 1938. Med hänsyn härtill och till att nämnda tjänstemän icke fått sina löner reglerade, oaktat fullmäktige upprepade gånger härom gjort framställning, anse fullmäktige skäligt, att de tillerkännas ett andra ålderstillägg i samband med kassans överlåtande till staten. Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra om att tjänstemän med reglerad lön i motsvarande lönegrader redan efter 9 år komma i åtnjutande av sitt tredje ålderstillägg.

Enligt före den 1 juli 1935 gällande avlöningsstat av år 1908 skulle lönen för kamreraren och förste revisorn ökas, efter 5 ars väl vitsordad tjänstgöring med 500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor.

10 mom.

Donationsfondernas behållning per den 30 juni 1936 framgår av följande tablå:

H. af Cristiernins invalidinrättning ..................

Kontrollör J. F. Blomstedts donationsfond............

Kommendör C. J. Blomstedts pensionsinrättning ......

Överstelöjtnant H. W. Blomstedts testamentsfond......

Ida Wollins testamentsfond ........................

Gyllengranatska änkefonden ........................

Kassör Berghs donationsfond........................

Kommendör A. J. Rosengrens testamentsfond ........

1884 års officerares minnesfond ....................

Landshövding Nordenfelts minnesfond ..............

Konteramiral Sten Ankarcronas understödsfond ......

Generalmajor Otto Ludvig Beckmans minnesfond......

Matrosers m. fl.:s förutvarande gratialsinrättnings fond . .

kronor 534,355: 61

» 1,927:15

» 28,016: 18 » 88,083:62

» 32,846:08

» 50,385:35

» 45,444:96

» 68,746:43

» 1,000: —

» 2,448: 76

» 104,062:64

» 5,392:82

» 9,349:65

Summa kronor 972,059: 25.

Vad som från delegerades sida förutsatts beträffande den framtida förvaltningen av donationsfonderna har, enligt vad familjepensionsutredningen anfört, icke föranlett någon erinran från utredningen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Fullmäktige för marinens familjepensionskassa hava rörande det vid överenskommelsen fogade förslaget till reglemente för stiftelsen H. af Cristiernins invalidinrättning framhållit, att där omförmäld revision icke borde bindas till viss kalendermånad utan i stället anknytas till räkenskapsårets utgång och vara verkställd inom två månader därefter. Revisorernas berättelse borde avgivas, förutom till Kungl. Maj:t, jämväl till samtliga de personalsammanslutningar inom marinen, som berördes av invalidinrättningens verksamhet.

11 mom.

Rörande detta moment har familjepensionsutredningen anfört:

Enligt förevarande moment skall kassan vid övertagandet överlåta samtliga tillgångar till staten. Därvid har såsom ett särskilt önskemål från delegerades sida framhållits, att kassans nuvarande fastighet i Karlskrona även i fortsättningen måtte användas för något statligt ändamål, ett önskemål, till vilket utredningen vill giva sin anslutning.

Momentets andra stycke innehåller en av praktiska skäl förestavad bestämmelse, att, där delägare på grund av gällande stadgande i § 79 i 1899 års regiemente för flottans pensionskassa är berättigad att under vissa betingelser få till sig återbetald viss del av erlagda avgifter till kassan, dylik återbetalning skall verkställas före övertagandet, oberoende av örn vederbörande vid denna tidpunkt uppnått den för stadgandets tillämplighet fastställda levnadsåldern. Som nämligen den åsyftade förmånen äger en synnerligen begränsad räckvidd och ringa ekonomisk betydelse, har det ansetts lämpligast att avlösa densamma redan före statens övertagande av kassan.

Fullmäktige för marinens familjepensionskassa hava hemställt, att motsvarande bestämmelse som i överenskommelsen angående arméns kassa örn ersättning för revision och fullmäktigemöte samt till direktionen måtte meddelas i detta moment.

Härjämte uttala fullmäktige önskvärdheten av att kassans fastighet om möjligt disponerades för något marinens ändamål.

Överenskommelsen angående tullstatens enskilda pensions-

inrättning.

1 mom.

Reträffande innehållet i detta moment har generaltullstgrelsen framhållit, att bestämmelsen om statens övertagande av pensionsinrättningens alla rättigheter jämlikt det för pensionsinrättningen vid övertagandet gällande reglementet jämväl komme att innefatta rätt för staten att åtnjuta den i reglementet omförmälda förmånen av tre respektive två procent av beslagare tillkommande andel av böter eller av försäljningssumman för förverkad egendom eller av belopp, som utgåves i ersättning för sådan egendom. Denna andel hade under de senaste tio räkenskapsåren uppgått till härefter angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

55 Det hade, yttrar styrelsen vidare, synts kunna ifrågasättas, huruvida berörda förmån varit avsedd att eller i varje fall i fortsättningen borde tillkomma staten, som därigenom komnie att erhålla ett särskilt tillskott till kronan i beslagsmålen enligt lag eller särskild författning tillerkänd andel. Den avvägning mellan kronan och beslagare, som i gällande lag eller författning skett, bleve således därigenom förskjuten. Till förekommande av att överenskommelsen finge till följd en dylik icke önskvärd förskjutning hade därför egentligen bort till momentet fogas ett tillägg, däri den i reglementet angivna förmånen uttryckligen undantagits. Med hänsyn likväl till att ett av styrelsen i utlåtande den 3 december 1936 tillstyrkt förslag om beslagarandelarnas borttagande stöde inför slutlig behandling och att omförmälda del av beslagares andelar visat sig stanna vid jämförelsevis ringa belopp, hade styrelsen ansett sig kunna för underlättande av överlåtelseärendets slutliga avgörande avstå från att såsom villkor för överenskommelsens godtagande påyrka införande av ett sådant undantag i överenskommelsen.

2 morn.

I momentet angivas de delägare, för vilka allmänna familjepensionsreglementet med vissa i efterföljande moment omförmälda undantag från övertagandet skall gälla. Sålunda stadgas, att reglementet skall bliva tillämpligt beträffande en var vid övertagandet i tullverkets tjänst kvarstående delägare, som icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej bliva underkastad reglementet. Delägare, som före övertagandet övergått från befattning med högre avgifter till befattning, där avgifterna äro lägre, skall alltjämt anses innehava den högre befattning, för vilken avgifterna vid övertagandet erlades.

3 mom.

Fcimiljepensionsutredningen har rörande bestämmelsen i detta moment anfört, att det ansetts motiverat att efter övertagandet icke påfordra betalning av resterande åldersavgift i anledning av inträde såsom delägare, och detta på den grund, att befattningshavare, vilka haft att erlägga dylik avgift, inträtt i pensionsinrättningen först efter den 30 september 1934 eller således å tid, då 1934 års reglemente vunnit tillämpning med månadsavgifter, vilka i stort sett låge på samma nivå som avdragen enligt allmänna familjepensionsreglementet.

5 mom.

I detta moment bibehållas delägarna vid dem enligt pensionsinrättningens nuvarande reglemente tillförsäkrad rätt till viss avkortad pension för änka, även örn äktenskapet ingåtts efter det delägaren fyllt 60 år.

6 mom.

Detta moment upptager det allmänna stadgandet, alt hittillsvarande bestämmelser alltjämt skola gälla för delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Dessa delägare utgöras av sådana, som vid övertagandet antingen

a) avgått med rätt till tjänstepension;

b) kvarstå i tullverkets tjänst men före övertagandet anmält sin önskan att ej bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet; eller

c) avgått utan rätt till tjänstepension och därvid bibehållit delaktighet i pensionsinrättningen, vilket kan förekomma på grund av de före den 1 oktober 1934 gällande bestämmelserna.

Från regeln att för nu angivna delägare hittillsvarande bestämmelser alltjämt skola gälla, stadgas de undantagen, att delägare i intet fall skall bidraga till sina efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension eller, beträffande delägare, som avgått utan dylik pension, efter det han uppnått en levnadsålder av 70 år, samt att eventuell rätt till D-pension icke alltid skall bibehållas.

Beträffande förstnämnda undantag torde böra erinras, att avgift enligt nu gällande huvudbestämmelser som regel utgår, tills vederbörande fyllt 65 år, men att för delägare, som ej övergått å huvudbestämmelserna, avgiftsplikten upphör först vid vederbörandes död eller, såsom för närvarande provisoriskt gäller, vid en dessförinnan uppnådd ålder av 70 år.

Vad angår det undantag, som har avsende å D-pensionen, har fawiljcpensionsutredningen anfört:

Enligt § 37 i 1934 års reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättmng ha vissa delägare, som vid samma reglementes ikraftträdande icke uppnått 60 års ålder, förklarats kunna få rätt att genom erläggande av tilläggsavgift bereda sina efterlevande särskild tilläggspension, s. k. D-pension,^ på vissa i paragrafen närmare angivna villkor. Åtskilliga ansökningar om rätt att förvärva dylik pension ha inkommit till pensionsinrättningen, men ansökningarna lia ännu icke slutbehandlats, och några avgifter för ändamålet hava sålunda icke uttagits. Det har i överenskommelsen förutsatts, att rätten till D-pension — utom beträffande sådana delägare, vilka avlidit eller tjänstepensionerats före statens övertagande av pensionsinrättningen — icke vidare skall bibehållas, försåvitt icke vederbörande delägare i sin anmälan om att få förbliva vid de tidigare pensionsbestämmelserna uttalat särskild önskan, att berörda rätt måtte äga bestånd. Självfallet är, att staten berättande sådana vid överagandet i tjänst kvarstående delägare, som ansökt om Dpension men ej i samband med övertagandet på nämnda sätt förnyat sin ansökan, icke skall kunna utkräva de särskilda D-pensionsavgifter, som vederbörande förbundit sig att erlägga, räknat från tiden för ikraftträdandet av 1934 års reglemente för pensionsinrättningen.

Såsom vid redogörelsen för pensionsinrättningens nuvarande organisation är nämnt, kan rätt att bereda efterlevande D-pension medgivas sådana, som omedelbart före ikraftträdandet av 1934 års reglemente voro delägare i pensionsinrättningen. Ansökan örn dylik rätt skulle enligt reglementets bestämmelser hava inkommit till direktionen inom tre månader efter berörda ikraftträdande. Det ankommer på direktionens prövning, huruvida med hänsyn till sökandens hälsotillstånd ansökningen må kunna bifallas. Avgiften för D-pensionen utgår för tiden från ikraftträdandet t. o. m. den månad, under vilken delägaren uppnår 65 års ålder eller avlider eller med vars utgång han

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

utträder ur pensionsinrättningen. Ansökan om rätt lill D-pension kan under vissa omständigheter frånträdas.

7 mom.

Med grundpension och tilläggspension avses de pensioner, vilka utgå till efterlevande efter delägare, som avlidit före den 1 oktober 1934.

Dyrtidstillägg skall enligt momentet utgå även å B- och C-pension, ehuru så icke tidigiare skett. Härom anför familjepensionsutredningen, att samma skäl, som föranlett utredningen att föreslå, att dyrtidstillägg skulle få beräknas å den tillfälliga pensionsförhöjningen i militärkassoma, ansetts gälla jämväl i här avsett fall.

Momentets andra stycke innefattar särskilda regler för beräknande av D-pension, varjämte, såsom familjepensionsutredningen anför, av billighetshänsyn här föreskrivits, att avgift för dylik pension icke skulle utkrävas, då vederbörande delägare avlidit före övertagandet.

Familjepensionsutredningen har påpekat, hurusom de pensioner, vilka enligt den vid redogörelsen för pensionsinrättningens nuvarande organisation omnämnda författningen av den 16 februari 1833 direkt av tullmedel utginge till vissa tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och barn, icke rönte inflytande av den träffade överenskommelsen.

8 mom.

S. E. Widéns donationsfond hade per den 30 juni 1936 en behållning av 51,688 kronor 52 öre.

Följande donationsfonder, som redovisas per kalenderår, hade den 31 december .1935 en behållning, som utgjorde för

f. d. Generaltulldirektören N. A. G:son Hennichs fond..

Jakob Lindströms pensionsfond ....................

Helmer Schotts fond ..............................

kronor 17,382:— » 2,104:93

» 1,519:59

Summa kronor 21,006: 52.

Reinhardtska fonden samt Tullförvaltare Hildings fond hava först under år 1936 avskiljts såsom särskilda fonder från pensionsinrättningens övriga tillgångar. Nämnda fonder hade per den 31 december 1936 en behållning av 8,699 kronor 13 öre respektive 4,936 kronor 86 öre.

Vad som från delegerades sida förutsatts rörande statens framtida förvaltning av donationsfonderna har, enligt vad familjepensionsutredningen anfört, icke gjvit anledning till erinran från utredningen.

Ytterligare uttalanden i samband med överenskommelserna.

Familjepensionsutredningén har framhållit, hurusom en överlåtelse av tullstatens enskilda pensionsinrättning torde påkalla en del smärre ändringar i vissa författningar, där pensionsinrättningen för närvarande funnes omnämnd.

58 Kungl. Alaj:ts proposition nr 248.

Härutinnan har generaltullstyrelsen erinrat om att enligt § 8 i reglementet för pensionsinrättningen densamma åtnjöte andel av böter och vitén samt värdet av förbrutet gods i vissa fall ävensom av vissa andra till tullverket inflytande belopp efter vad därom i lag eller särskild författning vore stadgat, samt att dylikt stadgande funnes intaget i åtta av styrelsen angivna författningar, av vilka två utfärdats med riksdagens medverkan.

Generaltullstyrelsen yttrar vidare i denna del bland annat, att, därest staten övertoge pensionsinrättningens rörelse, antingen därav påkallade ändringar borde vidtagas i en var av de uppräknade författningarna eller ock genom särskild lag borde stadgas, att pensionsinrättningens ifrågavarande rätt skulle upphöra. Styrelsen ville förorda sistnämnda alternativ. Den föreslagna lagen borde, enligt styrelsens mening, träda i kraft den dag, från och med vilken pensionsinrättningens rörelse övertoges av staten och reglementet för inrättningen upphörde att gälla. Särskild övergångsbestämmelse torde icke erfordras. Där verkställighet av utslag, varigenom pensionsinrättningen tillerkänts andel i böter eller dylikt, ägde rum efter det lagen trätt i kraft och reglementet upphört att gälla, torde nämligen redovisning av pensionsinrättningens andel till annan än kronan icke kunna ifrågakomma.

Slutligen hava fullmäktige för marinens familjepensionskassa anfört i huvudsak följande: Den 1 juni 1942 infölle 300-årsdagen av kassans grundande. Med anledning härav hade redan 1935 års fullmäktige givit direktionen för kassan i uppdrag att vidtaga åtgärder för utgivande av en skrift till hugfästande av detta minne. En skrift av ifrågavarande art hade emellertid redan dessförinnan utarbetats. För dennas utgivande erfordrades viss omarbetning m. m. Härför och för skriftens tryckning beräknades ett anslag av högst 7,000 kronor vara erforderligt. Då fullmäktige funne det högeligen önskvärt, att efter kassans förestående upphörande en berättelse örn densammas organisation och verksamhet bevarades till eftervärlden och gjordes tillgänglig för forskningen, hemställde fullmäktige, att av kassans tillgångar ett belopp av 7,000 kronor finge avsättas för utgivande av berörda skrift, och att bestämmelse härom måtte intagas i överenskommelsen.

Departementschefen.

Allmänna familjepensionsreglementet är enligt sin lydelse avsett att gälla för alla sådana befattningshavare, manliga och kvinnliga, ordinarie och ickeordinarie, för vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gäller. Ikraftträdandet skall emellertid ske successivt för olika förvaltningsområden, allteftersom de kassor, vilka nu omhänderhava familjepensioneringen för ordinarie manliga befattningshavare inom respektive förvaltningsområden, träffa överenskommelser med staten. Det har nämligen ansetts vara förenat med alltför stora olägenheter att inom samma förvaltningsområde under en längre tidsperiod tillämpa skilda familjepensionssystem för å ena sidan de befattningshavare, som en gång vunnit delaktighet i någon av familjepensionskassorna, och å andra sidan övriga befattningshavare.

Kunni. Maj.ts proposition nr 24S.

59 Föregående års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t att träffa överenskommelser med civilstatens samt telegrafverkets och statens järnvägars änkeoch pupillkassor. Förslag till överenskommelser med åtminstone de tre större av återstående kassor förutsattes komma att föreläggas 1937 års riksdag. Under år 1936 hava i enlighet härmed överenskommelser träffats rörande de nyss angivna tre kassorna. Preliminära överenskommelser föreligga nu även mellan 1934 års familjepensionsutredning, å ena sidan, samt delegerade för envar av arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning, å andra sidan, rörande sistnämnda tre pensionsanstalter. Dessa sistnämnda överenskommelser äro träffade från utredningens sida under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande samt från delegerades sida under förbehåll av godkännande, såvitt angår arméns och marinens familjepensionskassor, av kassornas fullmäktige och, beträffande tullstatens enskilda pensionsinrättning, av pensionsinrättningens delägare i vederbörlig ordning. Överenskommelserna rörande de militära kassorna hava redan i princip — med vissa erinringar — godkänts av kassornas fullmäktige. Överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning, som på grund av bestämmelse i pensionsinrättningens nuvarande reglemente ansetts böra för godkännande underställas såväl inrättningens direktion som även generaltullstyrelsen och delägarna i inrättningen, har godkänts i förstnämnda två instanser. Delägarnas mening örn överenskommelsen däremot, vilken kan avse allenast bifall till eller avslag å densamma, kommer icke att bliva känd förrän vid utgången av innevarande mars månad, till vilken tidpunkt generaltullstyrelsen infordrat vederbörandes yttranden. Oavsett att resultatet av omröstningen bland delägarna i tullstatens enskilda pensionsinrättning ännu ej föreligger, torde Kungl. Maj:t nu böra inhämta riksdagens bemyndigande att träffa överenskommelser av närmare angivet innehåll rörande ifrågavarande tre kassor.

I den mån så med hänsyn till de ekonomiska betingelserna ansetts kunna ske, hava de tre nu föreliggande preliminära överenskommelserna grundats på samma allmänna principer som riksdagen föregående år godtagit för de då behandlade kassorna.

Dessa principer innebära för de nu ifrågavarande kassornas vidkommande, att staten i samband med övertagande av kassornas samtliga tillgångar jämväl övertager alla dem tillkommande rättigheter och åvilande förpliktelser, därvid emellertid samtidigt förklaras, att vid övertagandet i tjänst varande delägare med nyreglerad lön, som icke anmäler sig föredraga, att de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpas, i allmänhet skall vara underkastad allmänna familjepensionsreglementets stadganden med vissa avvikelser särskilt i fråga örn avdragsbestämmelserna samt rörande föreskrifterna örn avkortning i vissa fall av familjepensionen. Beträffande delägare eller t pensionstagare, för vilken allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt, skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas av staten, som där-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

vid emellertid dels efterskänker de familjepensionsavgifter, som skulle utgå efter avsked med tjänstepension, dels ock ökar pensionsförmånerna med visst procentuellt tillägg.

Den vid utredningsarbetet rörande familjepensionsväsendets centralisering iakttagna principen, att även kassornas nuvarande delägare såvitt möjligt borde erhålla de i ett nytt statligt familjepensionsreglemente bestämda pensionsförmånerna, har sålunda även i förevarande överenskommelser såtillvida upprätthållits, att allmänna familjepensionsreglementet med vissa avvikelser i allmänhet förutsättes bliva tillämpligt å vid övertagandet i tjänst varande delägare med reglerad lön. Avvikelserna från allmänna familjepensionsreglementet i fråga om familjepensionsavdragen beträffande förevarande kassor äro emellertid av annan innebörd än motsvarande avvikelser för delägarna i de förut behandlade kassorna. Vid de tidigare träffade överenskommelserna har den principen följts, att i tjänst varande kassadelägare även sedan de blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementet betala sina gamla avgifter. Förevarande överenskommelser grundas i stället på förutsättningen, att ifrågavarande delägare efter statens övertagande av vederbörande kassa omedelbart skola vidkännas familjepensionsavdrag av i allmänna familjepensionsreglementet fastställd storlek. För såväl ifrågavarande som de tidigare behandlade kassorna gäller, enligt de preliminära överenskommelserna, att delägarna i allmänhet skola vara pliktiga att slutbetala påförda retroaktivavgifter och andra avgifter av liknande slag.

Nyssnämnda procentuella tillägg å pensionsförmånerna, vilket utgår jämväl enligt de tidigare träffade överenskommelserna och för de där behandlade kassorna motsvara vederbörande kassas beräknade överskott vid tillämpning av en räntefot av 4 procent och i övrigt av sådana s. k. självkostnadsgrunder, som begagnats vid beräknande av familjepensionsavdragen enligt allmänna familjepensionsreglementet, skulle, med anlitande av samma beräkningsgrunder, för tullstatens enskilda pensionsinrättning hava uppgått till ungefär 16 procent. Genom att allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala förutsättes tillämplig för delägare i tjänst, har emellertid en ytterligare tillgång skapats, av vilken en del ansetts möjlig att betrakta såsom täckning av kostnaden vid en höjning av pensioner till nuvarande änkor och barn samt blivande efterlevande till tjänstepensionärer. Procenttalet har därför kunnat bestämmas till 20. Vad de militära kassorna angår hava utgångspunkterna uti ifrågavarande hänseende varit desamma som i fråga örn tullstatens enskilda pensionsinrättning, dock med det tillägget, att beträffande dessa kassor även beaktats, att pensionsförmånerna ej skäligen i genomsnitt borde överstiga pensionsförmånerna från tullstatens enskilda pensionsinrättning. Härjämte har, vad marinens familjepensionskassa angår, med tillgodoräknande av en del av berörda nyskapade tillgång en höjning av de utgående barnpensionerna vidtagits till den procent av änkepensionen, som är bestämd i allmänna familjepensionsreglementet. Procenttalen för tilläggen i de militära kassorna äro enligt dessa principer i överenskommelserna fixerade till 25 respektive 14.

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

De för närvarande utgående familjepensionerna från förevarande tre kassor äro som regel avsevärt lägre än familjepensionerna från de förut behandlade kassorna. För åstadkommande av en förbättring, utöver den procentuella förhöjningen, av de allra lägsta pensionerna hava därför i förevarande överenskommelser, i olikhet mot vad tidigare gjorts, bestämmelser intagits, som leda till, att de sammanlagda pensionsförmånerna icke komma att understiga ett visst av levnadskostnadsindex beroende minimibelopp, som vid ett indextal av 156 eller 157 utgör ungefär 538 kronor för ensam änka samt vad beträffar barnpensioner och barntillägg häremot svarande belopp enligt 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet.

Allmänna familjepensionsreglementets regelmässiga tillämpning^ för nuvarande delägare i tjänst innebär, att staten till pensioner, som utgå till dessa delägares efterlevande, lämnar ett bidrag motsvarande dels den beräknade kostnaden för viss del av de fasta~pensiönsförmånerna, dels ock den rörliga pensionsdelen. Den årliga kostnaden för förstnämnda del av bidraget kan beträffande förevarande kassor sägas ungefärligen motsvara de nuvarande statsbidragen till kassorna.

Såsom av byråchefen Janssons promemorior framgår komma, vad de militära kassorna angår, dyrtidstilläggen, därest överenskommelserna godkännas, på grund av företagen höjning av underlagen för dyrtidstilläggsberälcningen att till en början något ökas i förhållande till de belopp, som skulle utgå vid oförändrade grunder. Å andra sidan komma de rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familjepensionsreglementet äger tillämpning, att, räknat efter nuvarande mdexlage, högst avsevärt (i genomsnitt omkring 40 procent för arméns kassa och 50 procent för marinens kassa) understiga de sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder. Beträffande tullstatens kassa gäller, att dyrtidstilläggen i förhållande till kostnaden enligt nuvarande grunder för nuvarande pensionärsbestånd och vid nuvarande indexläge efter en överslagsberäkning kommer att ökas med cirka 10,000 kronor om året. De rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familjepensionsreglementet äger tillämpning, synas, enligt vad byråchefen Jansson i sin promemoria angående sistnämnda kassa uppgiver, vid nuvarande indexläge tämligen nära överensstämma med dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder (utan höjning av tilläggsunderlaget).

Överenskommelserna innebära emellertid ytterligare for envar av förevarande kassor — liksom fallet var med överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa — en särskild kostnad av övergångsnatur.

De verkställda beräkningarna beträffande förevarande tre kassor utvisa nämligen, vid tillämpning av militära självkostnadsgrunder (jfr bilaga K) i fråga örn de militära kassorna och civila självkostnadsgrunder i övrigt, att __ med bortseende från alla statliga bidrag — kassornas av staten övertagna tillgångar, inberäknat värdet av blivande avdrag enligt allmänna familjepen-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

sionsreglementet för de nuvarande delägarna i tjänst, icke förslå att bringa upp pensionsförmånerna till vad i överenskommelserna stadgats. Härför erfordras i stället tillskott, vilkas kapitalvärden uppgå i arméns kassa till omkring 10,064,000 kronor, i marinens kassa till 5,180,000 kronor samt i tullstatens kassa till ungefär 2,490,000 kronor. Om av den tillgång, som skapats genom att allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala och icke de nuvarande pensionsavgifterna tillämpats, en del, på sätt förut nämnts, betraktas som täckning för en höjning av nuvarande pensioner och pensioner till efterlevande efter nuvarande tjänstepensionärer, så kan återstoden tillgodoräknas vid uppskattningen av de erforderliga tillskotten, vilka sålunda eljest blivit större än nyss angivits.

I fråga örn övergångskostnader av nu angivna slag anförde jag vid min anmälan av de preliminära överenskommelserna angående civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor, att en grundtanke i planen för de större familjepensionskassornas övertagande varit den, att kassornas beräknade överskott vid tillämpning av en räntefot av 4 procent och i övrigt av s. k. självkostnadsgrunder i stort sett skulle kunna finansiera förbättringen av pensionsförmånerna, om man bortsåge från statsbidragen. Emellertid vore kassornas ställning, bland annat på grund av olikheter i avgifter och de växlande grunderna för statsbidrag, givetvis så olika, att berörda princip måste leda till att i vissa kassor överskottet mer än väl försloge, medan i andra kassor brist uppstode. Liksom förevarande reglering av familjepensionsförhållandena för statens befattningshavare åsyftade införande av enhetliga grunder för framtiden, borde staten, framhöll jag, under övergången träda emellan för vinnande av en utjämning genom att, inom rimliga gränser, påtaga sig kostnaden för att täcka en brist av nämnda slag.

Vad nu ifrågavarande kassor angår kan visserligen såsom skäl för att de erforderlig*a tillskotten skulle anses rimliga icke åberopas det av mig beträffande civilstatens kassa anförda skälet, att vederbörande kassa hitintills allenast åtnjutit skäligen ringa bidrag från statens sida. Statsbidragen till förevarande kassor hava nämligen relativt sett varit betydande. (Jfr sammanställningen å s. 122—123 i prop. 201/1936.) Emellertid måste, såsom familjepensionsutredningen anfört, det uppställda syftemålet — en för statens befattningshavare enhetligt ordnad familjepensionering — anses så behjärtansvärt och ur administrativ synpunkt angeläget, att staten icke bör tveka att för ett övertagande av dessa svagare kassor ikläda sig större bördor, än som befunnits påkallat beträffande de ekonomiskt mera gynnsamt ställda kassorna. Härvidlag torde jämväl böra beaktas, att de från statens sida för dessa kassor erforderliga större tillskotten så långt möjligt begränsats genom att delägarna ålagts större uppoffringar än i de övriga kassorna. Såsom jag förut berört har nämligen i förevarande överenskommelser förutsatts, att delägare i tjänst efter statens övertagande av vederbörande kassa omedelbart skola underkasta sig allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser i avgiftshänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

63 Förevarande överenskommelser, som frånsett vissa särskilda punkter lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena, äro enligt min mening godtagbara även såvitt de i övrigt beträffande de allmänna principerna skilja sig från de förut behandlade. Jag åsyftar härvid de bestämmelser, som avse förhöjning av de lägsta pensionerna till visst minimibelopp, ävensom det sätt, på vilket det procentuella tillägget för pensionerna till nuvarande änkor och barn samt till nuvarande tjänstepensionärers efterlevande m. fl. bestämts.

I samband med vad nu anförts torde jag få till behandling upptaga det särskilda önskemål angående en förbättring av pensionerna för nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, som framställts av delegerade för de militära kassorna. Berörda önskemål, som åsyftar en förhöjning av nämnda pensioner till 75 procent av allmänna familjepensionsreglementets, har särskilt motiverats därmed, att de militära familjepensionerna för närvarande vore så låga, att de även med den i vederbörande överenskommelse förutsatta procentuella förhöjningen i många fall icke skulle komma upp till sådana belopp, att huvudsyftet med statens övertagande av familjepensioneringen ernåddes. Detta huvudsyfte finge nämligen anses vara, att familjepensionärerna skulle kunna beredas sådana pensionsbelopp, att deras existens därigenom bleve någorlunda tryggad. Marinens delegerade hava även bland annat framhållit, att, därest såsom de förutsatte, ifrågavarande pensioner bestämdes till att utgöra viss procentuell del av allmänna familjepensionsreglementets, den i marinens kassa förefintliga indelningen av delägarna i olika klasser komme att försvinna. Detta skulle vara en fördel, då klassindelningen i fråga vore föråldrad och ställde de efterlevandes familjepensioner i mycket ojämn relation till motsvarande beställningshavares löneförmåner. Att just procenttalet 75 valts för den önskade förhöjningen har av delegerade för arméns kassa motiverats därmed, att man vid tillämpning av detta procenttal för flertalet grader komme mycket nära de pensionsbelopp, som ernåddes enligt överenskommelsen. Den egentliga och största betydelsen skulle förhöjningen vid detta procenttal få för de lägsta graderna, där behovet av en pensionsförhöjning även vore mest framträdande. Beträffande marinens kassa hava liknande skäl åberopats. Delegerade för arméns kassa hava vidare förutsatt, att den önskade pensionsförhöjningen icke skulle gälla dem, vilka erhölle pension från allmänna militäränkepensionsstaten eller vilkas män (fäder) varit delägare i arméns gamla änke- och pupillkassa eller i nya kassans äldre avdelning. I dylika fall vore nämligen pensionstagare i rimlig utsträckning tillgodosedda antingen tidigare genom kassans egen försorg eller ock numera genom överenskommelsen. På liknande sätt hava delegerade för marinens kassa förutsatt, att pensionsförhöjningen icke skulle gälla nuvarande pensionstagare, som åtnjöte pension enligt före år 1913 meddelade bestämmelser. Slutligen hava delegerade för båda kassorna uttalat, att pensionsförhöjningen, därest bestämmelser örn en dylik icke kunde meddelas såväl för nuvarande änkor och barn som för de nuvarande tjänstepensionä-

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

rernas efterlevande, i främsta rummet borde komma sistnämnda kategori till del.

Det har utrönts, att ifrågavarande pensionsförhöjning, därest den genomfördes, skulle medföra en ytterligare ökning av statens sammanlagda kostnader med ett kapitalvärde (beräknat efter militära grunder och enligt en ievnadskoslnadsindex av 156 eller 157 ) av för armén omkring 5,650,000 kronor samt för marinen omkring 1,050,000 kronor. Motsvarande ökning skulle leir tullstaten belöpa sig till omkring 939,000 kronor. Det är vidare att märka, att, därest bestämmelser om ifrågavarande pensionsförhöjning den 30 juni 1935 varit i kraft, då utgående pensioner, samtliga förmåner inräknade, enligt verkställda beräkningar skulle hava ökats med ett årligt belopp, utöver vad som skulle hava utgått enligt överenskommelserna, av omkring 250,000 kronor för armén och 55,000 kronor för marinen. För tullstaten är motsvarande siffra för pensioner per den 1 februari 1937 95,000 kronor.

Familjepensionsutredningen har funnit ifrågavarande önskemål behjärtansvärt men icke ansett sig kunna i överenskommelsen tillgodose detsamma. Statskontoret har icke velat motsätta sig önskemålet. Av övriga myndigheter, som yttrat sig i denna del, har allenast marinförvaltningen — med hänsyn till kostnadsökningen — funnit sig ej kunna föreslå ett bifall.

Av det anförda framgår, att ett tillgodoseende av förevarande önskemål förutsätter ytterligare utgifter — av övergångsnatur — från statens sida, vilkas kapitalvärde i och för sig måste anses vara av betydande storlek. Härvid är också att märka, att, ehuru dessa utgifter givetvis fördela sig över en lång tidsperiod, desamma likväl äro av den art, att de komma att visa sig särskilt kännbara under de närmaste åren efter kassornas övertagande för att sedermera så småningom avtaga. Såsom delegerade anfört och såsom jag själv i samband med förslaget om allmänt familjepensionsreglemente tidigare framhållit, måste emellertid de militära familjepensionerna för närvarande betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål. Visserligen förklaras detta till en väsentlig del av de tillämpade låga avgiftsskalorna, men hänsyn får tagas även till militärpersonalens låga pensionsåldrar och vissa andra på den militära familjepensioneringen i fördyrande riktning inverkande faktorer. Genom allmänna familjepensionsreglementets tillämplighet å framtida befattningshavare och å nuvarande delägare i aktiv tjänst bliva svårigheterna i familjepensionshänseende för dessa kategorier helt avhjälpta. Så är emellertid icke fallet för de kategorier, vilka med önskemålet avses. Oaktat den procentuella förhöjning av pensionsförmånerna, som överenskommelserna för dem innebära, synas billighetsskäl tala för bifall lill framställningen örn en generell pensionsförhöjning av föreslagen art. Emellertid måste beaktas, att motsvarande synpunkter, som av delegerade åberopats till stöd för det av dem framförda önskemålet, göra sig gällande jämväl inom andra delar av det statliga pensionsväsendet. Då det är önskvärt, att ifrågavarande spörsmål vinner en, såvitt möjligt, enhetlig lösning inom de olika områden, där det kan äga aktualitet, är jag för närvarande icke beredd att framlägga förslag om den av delegerade ifrågasatta pensionsförhöjningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

65 Ett annat önskemål, som framförts av delegerade för de olika kassorna, berör de i överenskommelserna intagna bestämmelserna om slutbetalning av vid kassornas övertagande resterande retroaktivavgifter samt andra avgifter av motsvarande slag och avser, att bestämmelserna i fråga måtte utgå. Jag torde vid behandlingen av detta önskemål till en början få erinra därom, att, medan enligt nu gällande bestämmelser dylika avgifter erläggas i ett flertal familjepensionskassor, däribland de förevarande, motsvarande avgifter icke uttagas enligt allmänna familjepensionsreglementet. Detta reglemente förutsätter i stället, att familjepensionerna icke alltid skola utgå med fulla belopp utan skola kunna avkortas i proportion till vederbörandes tjänstetid. I arméns kassa utgå retroaktivavgifter och befordringsavgifter. De förra skola i princip betalas vid inträdet i kassan men kunna få amorteras under loppet av två år. Befordringsavgifterna skola erläggas under loppet av ett år. I marinens kassa erläggas retroaktivavgifter och, i ett mindre antal fall, tillläggsavgifter, vilka bådadera utgå som en förhöjning i årsavgiften under samma tid som denna. Tullstatens kassa slutligen har åldersavgifter för sådana, som efter den 30 september 1934 inträda såsom delägare eller vinna uppflyttning till högre månadsavgiftsklass. Åldersavgifterna skola som regel betalas under loppet av tio år vid inträde såsom delägare men eljest under loppet av halva denna tid.

De preliminära överenskommelserna angående förevarande kassor stadga nu som en allmän princip, att ifrågavarande vid övertagandet ej betalda avgifter skola slutbetalas jämväl av sådana delägare, för vilka allmänna familjepensionsreglementet och således även detta reglementes jämförelsevis höga avdragsskala får tillämpning. Det har nämligen ansetts, att vederbörande delägare, i den mån vid övertagandet slutbetalning icke skett, då kunde sägas häfta i skuld för avgifter, genom vilkas erläggande han tillförsäkrat sina efterlevande oavkortad familjepension. Från regeln om, att avgifterna skola slutbetalas, stadgas emellertid i överenskommelserna de undantagen, beträffande marinens kassa, att regeln ej skall gälla tilläggsavgifterna, som ansetts vara av alltför speciell art, och ej heller retroaktivavgifterna för flaggkorpraler och högbåtsmän på grund av dessa beställningshavares i ekonomiskt hänseende svaga ställning. Ej heller skall, i fråga örn tullstatens kassa, huvudregeln gälla de åldersavgifter, vilka påförts i anledning av inträde såsom delägare.

Till jämförelse med vad sålunda enligt förevarande överenskommelser gäller må, beträffande överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa, erinras, att för sådana delägare i denna kassa, för vilka allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet skall gälla, avdragsskalan i reglementet som regel icke blir tillämplig förrän vid befordran. Då befordran sker, får vederbörande välja mellan befrielse från slutbetalning av då resterande tidigare befordringsavgifter, därvid oavkortad familjepension ej garanteras honom, eller att fullgöra slutbetalningen, med påföljd att någon avkortning av familjepensionen ej får ske. Härom anförde generalpoststyrelsen föregående år i sitt då avgivna yttrande angående överenskommelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

(prop. 245/1936 s. 19), att syftet med bestämmelsen, nämligen att bereda nuvarande kassadelägare tillfälle att, liksom för närvarande, för sina efterlevande förvärva rätt till den för vederbörande tjänst stadgade högsta familjepensionen, måste anses synnerligen behjärtansvärt. Bestämmelsen bomme emellertid att i praktiken medföra vissa administrativa olägenheter. Med hänsyn härtill ville styrelsen ifrågasätta, huruvida icke full familjepensionsrätt i dylika fall borde tillförsäkras vederbörande utan skyldighet att slutbetala befordringsavgifter för tidigare befordran. Med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal fall, varom det härvidlag kunde bliva fråga, syntes inkomstminskningen för staten vid en ändring av bestämmelserna i antydd riktning icke vara av den storleksordning, att den borde förhindra en eljest önskvärd ändring. Vid anmälan av överenskommelsen framhöll jag i anledning härav, att, även om stadgad slutbetalning av befordringsavgift i anledning av tidigare befordran kunde vara förenad med vissa administrativa olägenheter och örn än frågan vore av mindre ekonomisk betydelse för statsverket, slutbetalningsskyldigheten syntes, för undvikande av alltför stora ojämnheter vid olika fall av befordran, böra bibehållas. Jag erinrade därvid också örn att de administrativa olägenheterna bomme att bestå endast under en kort övergångstid.

Delegerade för arméns familjepensionskassa hava framhållit, att skyldigheten att utöver allmänna familjepensionsreglementets avdrag erlägga de resterande avgifterna av förevarande slag i det enskilda fallet skulle bliva mycket betungande. Härvid erinra delegerade också om att retroaktivavgifterna erläggas av de i lönehänseende sämst ställda. Det vore även att förvänta, att stora grupper av delägare — särskilt ogifta -— vilka hade att underkasta sig dessa villkor, komme att anmäla sin önskan att bibehållas vid de äldre familjepensionsbestämmelserna. Familjepensionsutredningen, med vilken statskontoret instämt, har vitsordat det behjärtansvärda i förevarande önskemål men av principiella skäl och med hänsyn till den av statsmakterna redan intagna ståndpunkten härutinnan funnit sig förhindrad att medverka till ifrågavarande avgiftsbefrielse. Av övriga hörda myndigheter hava samtliga de, som särskilt yttrat sig om önskemålet (arméns fullmäktige, arméförvaltningen och flygförvaltningen), ställt sig välvilliga till detsamma.

Såväl enligt nuvarande bestämmelser för kassorna som då i överenskommelserna vederbörande delägare, trots att allmänna familjepensionsreglementet med dess eljest avkortade pensioner blir å honom tillämpligt, som regel uttryckligen tillförsäkras förmånen av oavkortad pension, har syftet med ifrågavarande avgifter varit att vederbörande genom erläggande av desamma skall ersätta förmånen av oavkortad familjepension för sina efterlevande. Då under föregående år vid behandlingen av överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa ifrågasattes, att befrielse från berörda skyldighet borde medgivas, anfördes, på sätt nyss är nämnt, såsom motiv för en dylik åtgärd, att avgiftsskyldigheten i praktiken komme att medföra olägenheter av administrativ art. Det framhölls därvid också, att statens inkomst-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

minskning, om åtgärden vidtoges, icke syntes vara av den storleksordning, att den borde förhindra en eljest önskvärd ändring. Båda dessa synpunkter torde även kunna göras gällande i fråga örn förevarande kassor. De administrativa olägenheterna synas här hava en något större räckvidd, då beträffande delägarna i marinens kassa gäller, att retroaktivavgifterna komma att utgå under en väsentligt längre övergångstid än i övriga kassor. Vad angår statens inkomstminskning, örn avgiftsbefrielsen medgives, kan beträffande de båda militära kassorna anföras, att debiterade men ej inbetalta avgifter av detta slag per den 30 juni 1935 uppgingo i arméns kassa till 36,522 kronor och i marinens kassa till omkring 260,000 kronor, avgifter, för vilka befrielse redan enligt överenskommelsen medgivits, ej inräknade. För tullstatens del torde motsvarande belopp, med hänsyn till att det i denna kassa allenast gäller avgifter för tiden efter den 30 september 1934, vara tämligen ringa. Ett skäl, som enligt min mening med styrka talar för att frågan om avgiftsskyldighetens bibehållande bör lösas på annat sätt för delägarna i förevarande kassor än för delägarna i de tidigare behandlade kassorna, utgör den omständigheten, att förstnämnda delägare, i motsats till de senare, redan vid övertagandet få vidkännas allmänna familjepensionsreglementets högre farniljepensionsavdrag. Medan alltså, vad civilstatens kassa angår, skyldigheten att utöver allmänna familjepensionsreglementets avdrag vidkännas även befordringsavgifter kan förligga endast för det fall, att vederbörande efter övertagandet vinner befordran, blir i förevarande kassor motsvarande skyldighet regelmässigt gällande redan i och med statens övertagande av dessa. Då erläggandet av retroaktivavgifter i nu avsedda fall med hänsyn till skyldigheten att vidkännas de nya avdragen ofta skulle bliva mycket betungande och då större ojämnheter vid olika fall av befordran i fråga örn förevarande kassor icke torde behöva befaras, anser jag mig böra förorda sådan ändring i överenskommelserna, att bestämmelserna örn slutbetalning av retroaktivavgifter och andra motsvarande avgifter helt utgå.

Vad angår spörsmålet om personalen å övergångsstat vid försvarsväsendet anser jag, att de ifrågavarande befattningshavare, vilka, på sätt i gällande författning stadgas, vunnit uppfattning till löneklass i högre lönegrad än den de tillhöra, böra erhålla särskilda familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, svarande mot de särskilda underlag och avdrag, vilka i tjänstepensionshänseende för dem fastställts. I enlighet härmed synes i vederbörande militära överenskommelse böra införas bestämmelse örn att för dylik personal skall gälla ett familjepensionsunderlag och ett familjepensionsavdrag av, för löjtnant 1,590 kronor respektive 192 kronor, för underlöjtnant 1,038 kronor respektive 120 kronor, för sergeant och underofficer av andra graden 1,182 kronor respektive 141 kronor samt för underofficer av tredje graden 1,008 kronor respektive 114 kronor. I

I de båda militära överenskommelserna hava beträffande delägare å reservstat intagits bestämmelser av innebörd, att dessa delägare i princip bliva

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

underkastade allmänna familjepensionsreglementet. I samband härmed Ilar av arméns fullmäktige föreslagits, att nämnda reglemente även skulle bliva tillämpligt å sådan reservstatspersonal, som ej omfattades av överenskommelserna, nämligen underofficerare, vilka befordrats från beställningar som furir å aktiv stat samt de beställningshavare, vilka framdeles vunne inträde å aktiv stat och sedermera överflyttades till reservstat. Såsom förut är nämnt åsyftade 1934 års familjepensionsutredning redan med sitt år 1936 avgivna förslag till militärt familjepensionsreglemente, att därunder skulle hänföras jämväl personalen å reservstat, oaktat densamma icke åtnjöte tjänstepensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet. Såsom motivering för nämnda ståndpunkt åberopades därvid, att även dessa beställningshavare innehade med lön och rätt till tjänstepension förenade beställningar, varjämte de för närvarande vore delägare i familjepensionskassorna med de rättigheter och skyldigheter, som åtföljde senast innehavda beställning å aktiv stat. Någon erinran mot ståndpunkten i fråga anfördes icke i de över förslaget avgivna yttrandena. Själv anförde jag emellertid vid min anmälan av frågan, att denna personals hänförande till reglementets tillämplighetsområde innebure ett avsteg från den eljest grundläggande principen, att reglementet skulle vara tillämpligt för de befattningshavare, å vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gällde. Redan den omständigheten i och för sig, att reservstatspersonalens tjänstepensionering reglerades i särskild ordning, gåve anledning till övervägande, framhöll jag, huruvida icke även familjepensioneringen för denna personal borde regleras särskilt. Dessutom syntes de militära yttrandena, vilka innehölle påpekanden örn vissa erforderliga särbestämmelser, tala för en sådan lösning. Slutligen vore, anförde jag, vissa förslag då beroende på Kungl. Majrts prövning, vilka ganska ingripande berörde reservstatsorganisationens ställning. Med hänsyn till dessa omständigheter kunde jag för det dåvarande icke biträda familjepensionsutredningens ståndpunkt, vilket även blev statsmakternas beslut.

Då nu frågan om familjepensioneringens ordnande ånyo upptagits, har det berott på att berörda fråga, såsom jag föregående år vid behandlingen av densamma anförde, borde erhålla en lösning senast i samband med framläggande för riksdagen av förslag till överenskommelser angående de militära kassorna. Orsaken till att reservstatspersonalen även enligt nu föreliggande förslag ansetts böra hänföras under allmänna familjepensionsreglementets tillämplighet har, enligt familjepensionsutredningen, varit den, alt man kommit till den uppfattningen, att det —■ åtminstone vad nuvarande kassadelägare anginge — måste anses mindre lämpligt att föreslå regler i fråga om reservstatspersonalens familjepensionering, vilka skulle skapa en för personalen nu icke förefintlig särställning i familjepensionshänseende och därigenom eventuellt försvåra reservstatens rekrytering, som uteslutande ägde rum från personal i aktiv tjänst. Härjämte vore att märka, att efter den nya försvarsordningen anpassade bestämmelser rörande reservstatspersonalens tjänstepensionering numera utfärdats, varigenom möjlighet förefunnes att överblicka konsekvenserna även i familjepensionshänseende av ett förslag i ena

69 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

eller andra riktningen. Såväl överenskommelserna som även arméns fullmäktiges förslag innebära, liksom föregående års förslag, att beställningshavare å reservstat skola vidkännas familjepensionsavdrag och räkna tjänstår även för anställningstiden å reservstat. Medan enligt 1936 års förslag avdrag och familjepensionsunderlag städse skulle beräknas enligt reglerna för den beställning å aktiv stat, från vilken övergången till reservstat ägt rum, innebära förevarande bestämmelser däremot, att reglerna för beställningen å reservstat skola vara avgörande för beräkningen, då övergången sker i samband med befordran i lönehänseende. Likaså skola reglerna för den högre reservstatsbeställningen vara avgörande för beräkningen vid befordran i lönehänseende inom reservstaten, överflyttning till beställning som kompaniofficer eller underofficer å reservstat innebär icke befordran av nämnda slag, och samma är förhållandet med vissa befordringar inom reservstaten, såsom exempelvis från löjtnant till kapten samt fran sergeant till fanjunkare.

Möjligheter förefinnas givetvis att reglera reservstatspersonalens familjepensionsförhållanden i annan ordning än den av utredningen föreslagna. Härvid är emellertid att märka, att, därest man vill undvika, att beställningshavarna å reservstat erhålla sämre familjepensionsvillkor än dem, för vilka de dessförinnan å aktiv stat betalat, familjepensionsunderlagen icke kunna sättas lägre än underlagen för motsvarande beställningar å aktiv stat. Då vidare reservstatsorganisationens gestaltning enligt den nya härordningen numera kan överblickas samt de föreliggande förslagen synas i och för sig väl avvägda, biträder jag såväl ståndpunkten örn reservstatspersonalens inordnande under allmänna familjepensionsreglementet som även, i huvudsak, de härutinnan föreslagna detaljbestämmelserna, trots att härigenom i verkligheten ett visst avsteg göres från principen, att allmänna familjepensionsreglementet och de civila och militära tjänstepensionsreglementena skola äga samma tillämpningsområde.

Frågan huruvida inordnandet skall ske i den formen, att erforderliga ändringar vidtagas i allmänna familjepensionsreglementet, eller på det sätt, att i särskild författning stadgas, att reglementets bestämmelser med vissa angivna avvikelser skall vinna tillämpning å ifrågavarande personal, torde jag senare få anmäla för Kungl. Majit. De särskilda föreskrifter, som i varje fall erfordras, utgöras i första hand av grundläggande stadganden örn reglementsbestämmelsernas tillämplighet å personalen i fråga. Därjämte bör utsägas, att även för den, vilken vid sin död åtnjöt reservstatspension, familjepensionens grundbelopp skall vara lika med familjepensionsunderlaget, såframt tjänståren uppgå till i 4 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet föreskrivet antal. Vidare böra angivas de reservstatsbeställningar, beträffande vilka det för hel familjepension erforderliga antalet tjänstår skall utgöra tjugufem. Delta bör gälla leservstalsbeställning som fältläkare, regementsläkare och kompaniofficer, annorstädes än vid fälttygkåren, forth ikationskåren och intendenturkåren, varest pensionsåldern är 55 år, ävensom dylik beställning såsom underofficer, dock cj vid marinen, varest likaledes pensionsåldern är 55 år. Härjämte bör meddelas bestämmelse örn att såsom

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 24S-

tjänstår skall räknas hela den tid, under vilken vederbörande innehaft reservstatsbeställningen. För reservstatsbeställningarna gällande familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag böra angivas. Härvidlag anser jag, att lamiljepensionsunderlaget och familjepensionsavdraget för underofficer, som övergått från beställning såsom furir å aktiv stat, bör bestämmas till de av arméförvaltningen föreslagna beloppen 720 respektive 69 kronor. Underofficer vid marinen, som övergått från beställning såsom flaggkorpral, bibehåller därvid sitt tidigare underlag. Även en generalmajor å reservstat, som övergått från beställning såsom generalmajor å aktiv stat, bör, på grund av stadgandet i 12 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet, vara bibehållen vid sitt tidigare familjepensionsunderlag. Därest reservstatspersonalen inordnas under allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser, torde de militära överenskommelserna böra ändras i motsvarande hänseenden. Sålunda kunna då 2 mom. tredje stycket i överenskommelsen örn arméns kassa, 4 mom. tredje stycket i båda överenskommelserna samt 7 § och 8 § andra stycket sista punkten i förstnämnda överenskommelse ävensom 2 mom. tredje stycket första punkten, 6 § och 7 § andra stycket sista punkten i överenskommelsen om marinens kassa helt utgå. Härjämte bör i dylikt fall 2 mom. tredje stycket andra punkten i sistnämnda överenskommelse ändras till att avse allenast den å reservstat vid flottan alltjämt kvarstående kommendörkaptenen av andra graden.

Jag torde slutligen i samband med frågan om reservstatspersonalens familjepensionering, i anledning av vad därom i de avgivna yttrandena anförts, böra omnämna, att jag icke för närvarande är beredd att upptaga frågan om en eventuell överflyttning till statskontoret av ärenden vare sig rörande denna personals tjänstepensionering eller rörande pensionering av personalen i försvarsväsendets reserver.

Fullmäktige för marinens kassa hava anfört, att det varken av vederbörande överenskommelse eller av familjepensionsutredningens skrivelse syntes med tillräcklig tydlighet framgå, att delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet bleve tillämpligt, icke i något fall skulle vidkännas familjepensionsavdrag efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension. Erinringen i fråga synes mig befogad, dock allenast såtillvida, att det icke framgår, att även skyldigheten att slutbetala retroaktivavgifter definitivt upphör vid avgång ur tjänst med tjänstepension. Därest emellertid, såsom jag föreslagit, vederbörande bestämmelser om slutbetalning av retroaktivavgifter och motsvarande avgifter helt utgå ur förevarande överenskommelser, förfaller givetvis erinringen i berörda del. Ej heller erfordras för sådant fall bestämmelse av innebörd, att flaggkorpral, såsom fullmäktige för marinens kassa föreslagit, även efter eventuell befordran till underofficer skall vara fri från skyldigheten att slutbetala retroaktivavgifter.

Enligt 2 mom a) i överenskommelsen om marinens kassa skall allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet bliva tillämpligt beträffande delägare, som därvid innehar beställning å aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet gäller. Emellertid finnas i marinens kassa ett

71 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

flertal delägare, de s. k. månadslönarna, vilka innehava extra ordinarie befattningar, för vilka militära tjänstepensionsreglementet gäller. Dessa delägare innefattas enligt ordalydelsen icke under 2 mom. a) och ej heller under momentet i övrigt. Då det emellertid måste anses uppenbart, att jämväl dessa böra hänföras under allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser, torde, såsom fullmäktige för marinens kassa föreslagit, momentet i fråga i detta hänseende böra förtydligas.

Såsom villkor för att allmänna familjepensionsreglementet skall bliva tilllämpligt beträffande delägare i marinens kassa stadgas i 2 morn., att vederbörande vid övertagandet icke får vara undantagen fran tillämpningen av den s. k. 1924 års gratialstat. Emellertid hava fullmäktige för marinens kassa hemställt, att detta villkor icke måtte bliva gällande för delägare, vilka ej haft skyldighet att inträda i kassan men som frivilligt gjort detta. Sådana delägare komma nämligen, om de ej övergått å 1924 års gratialstat och om villkoret i fråga tillämpas, i sämre läge än andra motsvarande delägare, vilka, ehuru även de haft möjligheten öppen att inträda i kassan, försummat detta men från övertagandet ändock komma att hänföras under allmänna familjepensionsreglementet. Enär den ogynnsammare ställning, som sålunda i här avsedda fall kommer de frivilligt inträdda till del, vid angivna förhållande icke kan anses tilltalande, anser jag, att berörda hemställan bör bifallas, och att vederbörlig ändring i överenskommelsen därför bör göras.

I anledning av vad fullmäktige för marinens kassa anfört därom, att vissa i kassan obligatoriskt inträdda lärare vid skeppsgosseskolor, vilka för närvarande ej innehade reglerade löner, i samband med en eventuell lönereglering borde beredas möjlighet att komma i åtnjutande av allmänna familjepensionsreglementets förmåner, torde böra framhållas, att, örn en delägare, som vid övertagandet icke innehar reglerad lön, senare blir innehavare av befattning, för vilken civila tjänstepensionsreglementet gäller, allmänna familjepensionsreglementet därmed enligt 7 mom. tredje stycket i överenskommelsen rörande marinens kassa blir med de vanligen gällande avvikelserna å honom tilllämpligt. Emellertid bör det också erinras örn att enligt 1936 års försvarsordning skeppsgosseinstitutionen är avsedd att upphöra. Någon lönereglering för denna personal torde sålunda icke vara att förvänta. Att, såsom fullmäktige alternativt föreslagit, från övertagandet bereda ifrågavarande lärarpersonal familjepensionsförmåner enligt allmänna familjepensionsreglementet, trots att intetdera av tjänstepensionsreglementena är å dem tillämpligt, torde ej böra ifrågakomma.

Vad i 8 mom. andra stycket första punkten i överenskommelsen rörande arméns kassa samt i motsvarande punkt i överenskommelsen rörande marinens kassa stadgas torde enligt min mening böra gälla icke blott den, som vid övertagandet innebar beställning eller befattning, vara militära eller civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, utan även den, som vid övertagandet innehar beställning å reservstat.

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

I fråga om t. f. kamreraren och t. f. förste revisorn i marinens kassa synes det mig rimligt att de, såsom fullmäktige för kassan föreslagit, tillerkännas var sitt ålderstillägg å 500 kronor. Ålderstilläggen böra, om förslaget vinner bifall, utgå för t. f. kamreraren från och med år 1938 samt för t. f. revisorn från och med år 1939.

Fullmäktige för marinens kassa hava hemställt, att i överenskommelsen örn denna kassa måtte, i likhet med vad som gjorts beträffande arméns kassa, intagas bestämmelse örn ersättning för revision och fullmäktigemöte m. m. efter kassans övertagande av staten. Slutligen hava fullmäktige även hemställt, att i överenskommelsen måtte intagas bestämmelse därom, att av kassans tillgångar ett belopp av 7,000 kronor finge avsättas för utgivande av en minnesskrift angående kassan, som, därest den fått fortbestå, år 1942 skulle hava uppnått en ålder av 300 år. Båda ifrågavarande önskemål böra enligt min mening uppfyllas.

Vad angår den preliminära överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning har generaltullstyrelsen framhållit, att den i 1 mom. intagna bestämmelsen örn statens övertagande av pensionsinrättningens alla rättigheter jämlikt det för pensionsinrättningen vid övertagandet gällande reglementet jämväl komme att innefatta rätt för staten att åtnjuta den i reglementet omförmälda förmånen av tre respektive två procent av beslagare tillkommande andel av böter m. m. Styrelsen har också anfört, att det hade synts kunna ifrågasättas, huruvida berörda förmån i fortsättningen borde tillkomma staten, som därigenom komme att erhålla ett särskilt tillskott till kronan i beslagsmålen enligt lag eller särskild författning tillerkänd andel. Den avvägning mellan kronan och beslagare, som i gällande lag eller författning skett, bleve således därigenom förskjuten. Med hänsyn till att ett av styrelsen tillstyrkt förslag örn beslagarandelarnas borttagande stöde inför slutlig behandling och att omförmälda del av beslagares andelar visat sig stanna vid jämförelsevis ringa belopp, hade emellertid styrelsen ansett sig kunna avstå från att såsom villkor för överenskommelsens godtagande påyrka ändring av överenskommelsen i denna del. Liksom generaltullstyrelsen anser jag, att ändring av överenskommelsen härutinnan ej bör ske.

Familjepensionsutredningen har framhållit, att överlåtelsen å staten av tullstatens enskilda pensionsinrättning påkallade smärre ändringar i vissa författningar, där för närvarande funnes stadgat, att pensionsinrättningen i fråga skulle åtnjuta andel av vissa böter och vitén m. m. Generaltullstyrelsen har anfört, att antingen dylik ändring kunde ske i en var av berörda författningar, av vilka några beslutats med riksdagen, eller ock genom särskild lag stadgas, att pensionsinrättningens ifrågavarande rätt skulle upphöra.

Eftersom staten i samband med övertagandet av pensionsinrättningens samtliga tillgångar, därvid pensionsinrättningen upphör, enligt 1 mom. i överenskommelsen även kommer i åtnjutande av pensionsinrättningens alla rättigheter jämlikt pensionsinrättningens reglemente, råder ingen tvekan därom, att ifrågavarande bötesandelar m. m. efter övertagandet skola tillkomma staten. Emellertid synas pensionsinrättningens tidigare rättigheter härutinnan

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 73

böra uttryckligen upphävas. Förslag härom torde jag senare få anmäla för Kungl. Maj:t.

I samtliga de preliminära överenskommelserna stadgas, att övertagandet av vederbörande kassas förpliktelser även innefattar skyldighet för staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna, dock att beträffande arméns kassa skyldigheten i fråga icke omfattar förvaltningen av en av fonderna, för vilken särskilda föreskrifter finnas meddelade i vederbörande testamente. Angående de närmare bestämmelserna rörande dispositionen av fonderna torde det ankomma å Kungl. Maj:t att besluta. Sedan vederbörliga yttranden inhämtats angående vad i fråga om fonderna föreslagits, torde jag framdeles få ånyo anmäla även denna fråga för Kungl. Maj:t.

Beträffande detaljerna i överenskommelserna torde jag slutligen få nämna, att i överenskommelserna bör utsättas viss dag för kassornas övertagande. Från och med samma dag förutsättes allmänna familjepensionsreglementet bliva satt i kraft för det förvaltningsområde, vars ordinarie manliga befattningshavare dessförinnan varit skyldiga att tillhöra den kassa, som sålunda övertages. Beträffande denna tidpunkt har i fråga örn de militära kassorna anförts, att den nya ordningen såvitt möjligt borde genomföras redan från och med den 1 juli innevarande år eller således samma dag, som bestämts i fråga om civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor. Det har därvid även framhållits, att, om ikraftträdandet icke skulle kunna hinna ske per den 1 juli 1937, genom särskilda övergångsbestämmelser borde sörjas för att det betydande antal beställningshavare, som skulle lämna den aktiva tjänsten med utgången av september 1937, icke komme i sämre ställning, än de kunnat påräkna, om de nya bestämmelserna då gällt. För min del anser jag, beträffande de militära kassorna, att de nya bestämmelserna böra träda i kraft från och med den 1 juli 1937. Visserligen erfordras, sedan definitiva överenskommelser kommit till stånd mellan Kungl. Maj:t och fullmäktige, en mångfald olika författningsbestämmelser. Utfärdandet av dessa torde emellertid kunna medhinnas till nämnda dag. Vad angår tullstatens kassa finner jag däremot det icke vara möjligt att utsätta samma dag som tidpunkt för ikraftträdandet. Därest nämligen den preliminära överenskommelsen rörande sistnämnda kassa i något mera väsentligt avseende ändras till nackdel för delägarna, måste delägarnas yttranden ånyo infordras. Detta kan enligt vederbörande bestämmelser icke ske på kortare tid än två månader. På grund av angivna förhållande torde de nya bestämmelserna i fråga örn tullstatens kassa icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1938.

Såsom föregående år skedde vid behandlingen av överenskommelserna rörande civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor torde i fråga örn förevarande förvaltningsområden böra inhämtas riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att efter överenskommelsernas ingående förordna örn allmänna fainiljepensionsreglementets ikraftträdan-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

de. I samband därmed böra, i enlighet med punkt 1 i reglementets slutbestämmelser, fastställas de avvikelser från reglementets bestämmelser, som betingas av överenskommelserna i fråga om nuvarande delägare, vilka avses ilga) reglementet, ävensom — på sätt föregående år bestämdes i fråga örn kvinnliga befattningshavare vid då ifrågakomna förvaltningsområden — motsvarande avvikelser för kvinnliga befattningshavare vid tullverket, å vilka civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.

I samband med överenskommelsernas ikraftträdande erfordras vidare bestämmelser för fastställande av vad som skall gälla för delägare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt, ävensom för kvinnliga befattningshavare vid tullverket, vilka vid ikraftträdandet redan tillträtt tjänstepension, samt för de efterlevande till manliga eller kvinnliga befattningshavare, vilka vid övertagandet tillträtt familjepension. Även dessa och övriga bestämmelser, som direkt erfordras för överenskommelsernas genomförande, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela.

Jag vill slutligen rörande den ekonomiska innebörden av ifrågavarande tre kassors övertagande av staten meddela resultatet av en approximativ beräkning av jämlikt överenskommelserna uppkommande inkomster och utgifter för familjepensionsändamål under budgetåret 1937/1938 beträffande förevarande förvaltningsområden. Enligt denna beräkning kan avkastningen av de från kassorna övertagna tillgångarna — oberäknat vad som belöper å donationsfonderna — uppskattas till omkring 1.2 miljon kronor för armén,

0.3 miljon kronor för marinen och 0.3 miljon kronor för tullstaten. Familjepensionsavdragen kunna på enahanda sätt uppskattas till 0.9 respektive 0.3 och 0.4 miljon kronor. Kassapensionerna, jämte den procentuella förhöjningen m. m., enligt överenskommelserna kunna uppskattas till 1.75 miljon kronor för armén, 0.5 miljon kronor för marinen samt 0.5 miljon kronor för tullstaten. Med dessa utgångspunkter skulle således erhållas ett nettotillskott till budgeten å omkring 0.35 miljon kronor för armén, 0.1 miljon kronor för marinen och 0.2 miljon kronor för tullstaten. Härvid hava kostnaderna för pensions- och dyrtidstillägg ej medräknats. Den mindre ökningen av kostnaden för dyrtidstilläggen har jag tidigare berört.

Hemställan.

Åberopande vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att

dels träffa överenskommelser med arméns fullmäktige, fullmäktige för marinens familjepensionskassa samt tullstatens enskilda pensionsinrättning i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts;

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

dels besluta om allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1937 för försvarsväsendet samt därvid fastställa de avvikelser, som betingas av överenskommelserna rörande arméns och marinens familjepensionskassor;

dels besluta örn allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den 1 januari 1938 för tullverket samt därvid fastställa de avvikelser, som betingas av överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning samt av vad i det föregående anförts rörande kvinnliga befattningshavare;

dels ock meddela de bestämmelser, som i övrigt erfordras för genomförande från och med den 1 juli 1937 av överenskommelserna rörande arméns och marinens familjepensionskassor samt från och med den 1 januari 1938 av överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning ävensom för tillämpning enligt vad i det föregående anförts av motsvarande regler rörande kvinnliga befattningshavare vid tullverket och deras efterlevande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition till riksdagen skall avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

BILAGOR.

Bilaga A.

Överenskommelse mellan staten och arméns familjepensionskassa.

Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt undertecknade delegerade för arméns familjepensionskassa, under förbehåll av fullmäktiges godkännande, å andra sidan, har denna dag överenskommelse träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan angivas.

Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i kassan.

1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt det för kassan vid övertagandet gällande reglementet eller på annan grund.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion eller någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för kassan skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som Kungl. Majit bestämmer, fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans direktion eller fullmäktige.

2. Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—7 mom. här nedan — från övertagandet bliva tillämpligt beträffande delägare, som därvid

a) innehar beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt;

b) innehar beställning på övergångsstat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt;

c) innehar befattning, för vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt;

d) innehar beställning på reservstat; eller ock,

e) efter erhållet avsked från beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, kvarstår som lönlös över stat,

under förutsättning tillika, att delägaren vid övertagandet icke är undantagen från tillämpningen av pensioneringsbestämmelserna i reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och pupillkassa eller i punkterna I—Hl i kungl, brevet den 15 juni 1934 till direktionen över arméns pensionskassa, att han jämlikt 3 mom. i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet icke är undantagen från dettas tillämpning, eller att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet.

Beträffande sådan i första stycket a) avsedd delägare, som vid övertagandet •—- av annan anledning än i § 4 mom. 6 i reglementet den 30 december

Kungl. Maj:ts proposition nr 248■

1905 för arméns nya änke- och pupillkassa enligt dess genom kungörelsen den 13 juli 1909 (nr 91) erhållna förändrade lydelse sägs -— är berättigad till familjepension beräknad efter högre lönegrad, än den, till vilken hans vid övertagandet innehavda beställning är hänförlig, skall i familjepensionshänseende så anses som om han vid övertagandet innehade beställning i den högre lönegraden.

I fråga om sådan i första stycket d) avsedd delägare, som innehar annan beställning på reservstat än som kompaniofficer eller underofficer, skall i familjepensionshänseende så anses som örn han innehade beställning i den lönegrad i löneplanerna för officerare (O) och för civilmilitär personal m. fl. (G) som till nummer motsvarar den lönegrad, till vilken hans beställning enligt § 10 i förordningen angående arméns reservstater den 23 juli 1936 (nr 474) är hänförlig. Däremot skall beträffande sådan under d) avsedd delägare, vilken innehar beställning på reservstat som kompaniofficér eller underofficer, i familjepensionshänseende så anses som om han alltjämt innehade beställning i den lönegrad, till vilken hans närmast före övergången till reservstat innehavda beställning är hänförlig.

3. Har i 2 mom. avsedd delägare icke slutbetalt honom påförd x-etroaktivavgift eller befordringsavgift, skall han utöver eljest bestämda avdrag vidkännas avdrag, motsvarande återstående del av nämnda avgifter.

4. Familjepensionens grundbelopp må för sådan i 2 mom. avsedd delägare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, icke i något fall bestämmas till belopp, understigande familjepensionsundedaget för den beställning eller befattning, som han vid dödsfallet eller avgången med tjänstepension innehade eller enligt 2 mom. skall anses inneha.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande sådan i 2 mom. första stycket e) avsedd delägare, vilken vid sin död alltjämt kvarstod såsom lönlös över stat.

För i 2 mom. avsedd delägare skall såsom tjänstår i familjepensionshänseende räknas jämväl tid, under vilken delägaren innehaft beställning på reservstat.

5. Utan hinder av vad i 3 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas skall sådan i 2 mom. här ovan avsedd delägare, som vid utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 60 års ålder, ej har hustru eller barn med rätt till familjepension efter honom, från nämnda tidpunkt vinna befrielse från skyldigheten att vidkännas avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet eller eljest enligt denna överenskommelse.

Har i 2 mom. första stycket a), b), d) och e) avsedd delägare — på grund av bestämmelsen i § 4 mom. 1 första stycket i reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och pupillkassa enligt dess genom kungörelsen den 13 juli 1909 (nr 91) erhållna förändrade lydelse angående upphörande i vissa fall av skyldigheten att betala årsavgift från början av det kalenderår, under vilket delägaren fyller 59 respektive 54 år — före övertagandet vunnit befrielse från årsavgift, skall han, därest han ej vid eller efter övertagandet blir innehavare av beställning eller befattning med högre familjepensionsunderlag, icke vidkännas avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet till högre belopp, än som motsvarar skillnaden mellan det avdrag, som sistnämnda reglemente stadgar, och den årsavgift, som han närmast före övertagandet skulle lia haft att erlägga, därest han icke haft avgiftsbefrielse.

6. För arvsberättigat barn till i 2 mom. avsedd delägare skall rätten till familjepension upphöra först vid 21 års ålder eller den tidigare tidpunkt, då barnet träder i äktenskap.

7. övergår i 2 mom. a) eller e) avsedd delägare vid eller efter övertagan-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

det till beställning på reservstat, skall utan hinder av innehållet i 16 § allmänna familjepensionsreglementet för honom gälla vad här ovan stadgats beträffande under d) avsedd delägare.

8. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. bär ovan allmänna famil jepensionsreglementet icke blir tillämpligt, skola — vad angår befattningshavare hos kassan dock endast beträffande sådan, som före övertagandet hos Kungl. Maj:t anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet — nied avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande bestämmelserna i tillämpliga delar gälla; dock att härvid skall iakttagas, att delägare i intet fall skall vidkännas bidrag till sina efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension, samt att, där delägare enligt reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och pupillkassa har att erlägga ett mot visst statsbidrag svarande belopp, det skall så anses som örn statsbidraget alltjämt utginge.

Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som icke jämlikt 3 mom. i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet är undantagen från dettas tillämpning och som vid övertagandet innehar beställning eller befattning, varå militära respektive civila tjänstepensionsreglemenlet är tillämpligt, vid sistnämnda tillfälle eller därefter befordran till dylik beställning eller befattning eller till beställning på reservstat, högre än som kompaniofficer, skall allmänna familjepensionsreglementet därmed träda i tillämpning för honom, med iakttagande dock att vad i 3 morn., 4 mom. första och tredje styckena, 5 mom. första stycket samt 6 och 7 moni. sägs skall äga motsvarande tillämpning. Härjämte skall i fråga om nu avsedd befordran till beställning på reservstat gälla vad i 2 mom. tredje stycket första punkten sägs.

Vad i förevarande moment andra stycket första punkten stadgats skall ock gälla för det fall, att annan i första stycket avsedd, från allmänna familjepensionsreglementets tillämpning jämlikt dess 3 mom. ej undantagen delägare, vilken vid övertagandet icke avgått med tjänstepension, därvid eller sedermera blir innehavare av beställning eller befattning, varå militära respektive civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.

9. Till vid övertagandet befintliga pensionstagare i kassan samt till pensionsberättigade efter delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet icke blivit tillämpligt, skall utgå dels kassapension (författningsenlig pension jämte, i förekommande fall, fast och tillfällig förhöjning) till belopp, som skolat av kassan gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock lägst med tvåhundrafyrtio kronor för änka ensam och i andra fall lägst med ett däremot svarande belopp, beräknat enligt reglerna i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet, dels pensionstillägg å berörda kassapension, minskad med vad som motsvarar ovan avsedda tillfälliga förhöjning, i den mån dylikt tillägg vid övertagandet utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg å kassapensionen och pensionstilllägget enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga om dyrtidstilllägg åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, och dels ett fast tillägg av tjugufem procent å kassapensionen.

10. Efter övertagandet må nya pensioner icke beviljas åt barn, som uppnått 21 års ålder.

11. För en var av expeditionsvakten, kansliskrivaren och kontorsbiträdet hos kassan skall, därest han övergår till befattning i statens tjänst, gälla:

a) att hans avlönings- och tjänstepensionsförmåner icke må understiga dem han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kas-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

san, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt de grunder, som varje tidpunkt gälla; skolande beträffande expeditionsvakten i tjänstepensionshänseende anses som örn han vore ordinarie befattningshavare i lönegraden B 7 i den i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) intagna löneplanen; samt

b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som för beräkning av tjänslår för rätt till tjänstepension den tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom om han därunder innehaft med pensionsrätt förenad anställning i statens tjänst.

Därest och så länge tillfälle icke beredes ovan avsedd befattningshavare hos kassan att övergå till sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall lian bibehållas vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla; skolande beträffande expeditionsvakten även i nu avsett fall i tjänstepensionshänseende anses som örn han vore ordinarie befattningshavare i ovannämnda lönegrad B 7. Därjämte skall en var av dessa befattningshavare, även i den mån detta icke följer av första stycket b), i detta fall äga att såsom tjänstår för bestämmande av pension tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet till dess han uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern eller dessförinnan beredes likvärdig statsanställning.

En var av sekreteraren-ombudsmannen och revisorn hos kassan skall vid övertagandet överföras å indragningsstat och därvid — med skyldighet att på anmodan biträda vid kassans avveckling — bibehållas vid de avlöningsoch tjänstepensionsförmåner han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet halva dyrtidstillägget å lönen respektive hela dyrtidstillägget å pensionen; skolande vid bestämmande av tjänstetid för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension här avsedd befattningshavare äga att tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet till dess han uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern.

Beträffande en var av sekreteraren-ombudsmannen, revisorn och expeditionsvakten skola ■— utom i de hänseenden, som angivas i 4 mom. första stycket, 5 mom. första stycket och 6 mom. här ovan — bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet äga tillämpning, under förutsättning tillika, alt han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej bliva underkastad nämnda reglemente, samt med iakttagande av att så länge lian icke innehar högre befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, skall intill den för honom bos kassan gällande pensionsåldern anses som om han alltjämt innehade ordinarie tjänst i den lönegrad, till vilken hans befattning enligt den för kassan senast gällande tjänsteförteckningen varit i lönehänseende hänförd.

Vid övertagandet tjänstepensioncrad förutvarande befattningshavare hos kassan skall bibehållas vid de tjänstepensionsförmåner, som han vid tiden för övertagandet åtnjöt för sin tjänst hos kassan. Å dessa pensionsförmåner skall utgå dyrtidstillägg enligt de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst gällande grunderna.

12. övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna, med undantag av Överstelöjtnanten Paul Griccs fond, som enligt vederbö-

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

rande testamente vid kassans upphörande skall förvaltas av Direktionen över Sundbergska läkareinrättningen.

Det förutsättes från delegerades sida, att förvaltningen av Carl och Amelie Ahlgréns ålderdomshem, inberäknad fastigheten i Gränna, samt

Svenska härens officerares och underofficerares minnesfond skall, på sätt Kungl. Majit bestämmer, anförtros åt Föreningen Pensionerade Officerare eller annan inom försvarsväsendet befintlig personalsammanslutning,

ävensom att sistnämnda förening eller annan sammanslutning av angivet slag skall äga att, i enlighet med av Kungl. Maj :t givna, närmare föreskrifter, besluta i fråga om pension, understöd eller annan förmån såväl från nu uppräknade fonder, med undantag av Överstelöjtnanten Paul Grices fond, som ock från övriga donationsfonder, nämligen

Grevinnan Horns stiftelse för änkor och döttrar efter avlidna militärer, Hovfröken friherrinnan Maria von Stedingks donation,

Dahlgrenska fonden samt

Juris doktor H. Cavallis donationsfond.

13. Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten. Därvid förutsättes emellertid från delegerades sida, att kassans lösa inventarier disponeras för sådant statligt ändamål, som chefen för armén bestämmer.

På sätt Kungl. Majit närmare bestämmer skola efter övertagandet dels de av fullmäktige senast utsedda revisorerna förrätta sedvanlig granskning av kassans räkenskaper och förvaltning samt avgiva berättelse över revisionen, dels ock de fullmäktige, som senast utsetts, sammanträda för granskning av direktionens och revisorernas berättelser för tiden efter den 30 juni 1935 eller den senare tidpunkt, efter vilken granskning förut icke skett, samt för prövning av frågan om ansvarsfrihet för direktionen ävensom för behandling av de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling. Ersättning härför samt i den mån så påfordras jämväl till direktionen skall, beräknad enligt tidigare gällande bestämmelser, gäldas av staten.

14. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastställes dagen för övertagandet.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten tagit ett.

Stockholm den 19 december 1936.

1934 års familjepensionsutredning:

A. Hamilton.

O. A. Åkesson.

S. Hammarskiöld.

Delegerade för arméns familje pensionskassa:

H. Söderbom.

R. von der Lancken.

Bengt Kjellman.

Birger Hedqvist.

Aug. Almroos.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

81 Bilaga B.

Överenskommelse mellan staten och marinens familje-

pensionskassa.

Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt undertecknade delegerade för marinens familjepensionskassa, under förbehåll av fullmäktiges godkännande, å andra sidan, har denna dag överenskommelse träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan angivas.

Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i kassan.

1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt för kassan vid övertagandet gällande bestämmelser eller på annan grund.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion ejler någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för kassan skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans direktion eller fullmäktige.

2. Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—6 mom. här nedan -— från övertagandet bliva tillämpligt beträffande delägare, som därvid

a) innehar beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt;

b) innehar beställning på övergångsstat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt;

c) innehar befattning, för vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt;

d) innehar beställning på reservstat; eller ock,

e) efter erhållet avsked från beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, kvarstår som lönlös över stat,

under förutsättning tillika, att delägaren vid övertagandet icke är undantagen från tillämpningen av 1924 års gratialstat, sådan denna angives i reglementet den 17 november 1899 för flottans pensionskassa enligt dess genom kungörelsen den 8 september 1924 (nr 436) erhållna ändrade lydelse, eller att han icke före övertagandet hos Kungl. Maj t anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet.

Beträffande sådan i birsta stycket avsedd delägare, som vid övertagandet — på grund av att han tidigare innehaft högre beställning — är berättigad till gratial enligt högre klass än den, till vilken hans vid övertagandet inne-

Bihang Ull riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248. 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

havda beställning är hänförlig, skall i familjepensionshänseende så anses som om han vid övertagandet innehade den högre beställningen.

I fråga örn sådan i första stycket d) avsedd delägare, vilken innehar beställning på reservstat som kompaniofficer eller underofficer, skall i familjepensionshänseende så anses som örn han innehade beställning i den lönegrad, till vilken hans närmast före övergången till reservstat innehavda beställning är hänförlig. Däremot skall beträffande sådan under d) avsedd delägare, som innehar högre beställning på reservstat än vad ovan sägs, i familjepensionshänseende så anses som örn han innehade beställning enligt löneplanen för officerare (O), överste i lönegraden O. 6 samt kommendörkapten av 2. graden och major i lönegraden O. 4.

3. 12 mom. avsedd delägare — med undantag av högbåtsmän och flaggkorpraler — skall utöver eljest bestämda avdrag vidkännas avdrag, motsvarande den retroaktivavgift, som han närmast före övertagandet enligt då gällande bestämmelser haft att gälda; dock att vad i andra stycket här nedan sägs i där avsedda fall skall äga tillämpning.

I 2 mom. avsedd delägare skall från och med kalendermånaden efter den, under vilken han uppnår 55 års ålder — så länge han icke innehar beställning eller befattning i löneställning motsvarande lägst lönegraden O. 8 — i stället för avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet och enligt första stycket, vidkännas avdrag motsvarande skillnaden mellan de i sistnämnda reglemente bestämda avdragen och den årsavgift, som han senast före övertagandet erlagt.

4. Familjepensionen må för sådan i 2 mom. avsedd delägare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, icke i något fall understiga vare sig kassapensionen (författningsenligt gratial jämte provisorisk förhöjning) med pensions- och dyrtidstillägg, allt enligt före övertagandet gällande grunder, eller oavkortad familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet för den beställning eller befattning, som han vid dödsfallet eller avgången med tjänstepension innehade eller enligt 2 mom. skall anses inneha.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande sådan i 2 mom. första stycket e) avsedd delägare, vilken vid sin död alltjämt kvarstod såsom lönlös över stat.

För i 2 mom. avsedd delägare skall såsom tjänstår i familjepensionshänseende räknas jämväl tid, under vilken delägaren innehaft beställning på reservstat.

5. Utan hinder av vad i 2 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas skall änka efter i 2 mom. här ovan avsedd delägare äga pensionsrätt även om äktenskapet ingåtts efter det delägaren uppnått en levnadsålder av 60 men ej 65 år, och skall för arvsberättigat barn till delägare, som i nyssnämnda moment avses, rätten till familjepension upphöra först vid 21 års ålder eller den tidigare tidpunkt, då barnet träder i äktenskap.

6. övergår i 2 mom. a) eller e) avsedd delägare vid eller efter övertagandet till beställning på reservstat, skall utan hinder av innehållet i 16 § allmänna familjepensionsreglementet för honom gälla vad här ovan stadgats beträffande under d) avsedd delägare.

7. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. här ovan allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt, skola -—- vad angår befattningshavare hos kassan dock endast beträffande sådan, som före övertagandet hos Kungl. Maj:t anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet — med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande bestämmelserna i tillämpliga delar gälla; dock att härvid skall iakttagas, att del-

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 2IS.

ägare i intet fall skall bidraga till sina efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension.

Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som vid övertagandet innehar beställning eller befattning, varå militära respektive civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, vid sistnämnda tillfälle eller därefter befordran till dylik beställning eller befattning eller till beställning på reservstat, högre än som kompaniofficer, skall allmänna familjepensionsreglementet därmed träda i tillämpning för honom, med iakttagande dock att vad i 3 morn., 4 mom. första och tredje styckena samt 5 och 6 morn. sägs skall äga motsvarande tillämpning. Härjämte skall i fråga örn nu avsedd befordran till beställning på reservstat gälla vad i 2 mom. tredje stycket andra punkten sägs.

Vad i förevarande moment andra stycket första punkten stadgats skall ock gälla för det fall, att annan i första stycket avsedd delägare, som vid övertagandet icke avgått med tjänstepension, därvid eller sedermera blir innehavare av befattning, varå civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.

8. Till vid övertagandet befintliga gratialtagare i kassan samt till gratialberättigade efter delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet icke blivit tillämpligt, skall, utom i de fall, då andra stycket blir gällande, utgå dels kassapension (författningsenligt gratial jämte provisorisk förhöjning) till belopp, som skolat av kassan gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock med iakttagande av att förhöjningen för barn ävensom barnpension ensam skall beräknas enligt reglerna i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet samt att kassapensionen icke må understiga tvahundrasextiotva kronor för änka ensam och i andra fall ett däremot svarande belopp, beräknat enligt nyssnämnda regler i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet, dels pensionstillägg å berörda kassapension, minskad med vad som motsvarar ovan avsedda provisoriska förhöjning, i den man pensionstillägg vid övertagandet utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg å kassapensionen och pensionstillägget enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga örn dyrtidstillägg at efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, och dels ett fast tillägg av fjorton procent å kassapensionen.

Till gratialberättigade barn över 21 år skall utgå dels kassapension (författningsenligt gratial) enligt före övertagandet gällande grunder, dels ock, i förekommande fall, dyrtidstillägg å kassapensionen enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga örn dyrtidstillägg åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst.

9. För en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren bos kassan skall, därest lian övergår till befattning i statens tjänst, gälla:

a) att hans avlönings- och tjänstepensionsförmåner icke må understiga deni han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst bos kassan, däri inbegripet dyrtidstillägg enligt de grunder, som vid varje tidpunkt

gälla; samt . .

b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i loneklass som för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension den tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom örn han därunder innehaft med pensionsrätt förenad anställning i statens tjänst.

Därest och så länge tillfälle icke herodes ovan avsedd befattningshavare hos kassan att övergå till sådan statstjänst, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall lian bibehållas vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner lian vid tiden finövertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst bos kassan, däri inbegripet dyr-

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

tidstillägg enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla. Därjämte skall en var av dessa befattningshavare äga att såsom tjänstår för bestämmande av pension tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet till dess han uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern eller dessförinnan beredes likvärdig statsanställning.

För kontorsbiträdet skall gälla, att hon såväl vid övergång till befattning i statens tjänst som även intill dess tillfälle beredes henne att övergå till sadan statstjänst, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än tidigare befattningen hos kassan, skall äga uppbära minst det arvode för ar, som hon vid tiden för övertagandet åtnjöt för sistnämnda befattning. Därjämte skall hon äga att såsom tjänstår för placering i löneklass tillgodoräkna sig den tid, under vilken hon innehaft anställning hos kassan. V'd en uppnådd levnadsålder av 60 år skall hon vara pliktig att avgå ur statstjänst ävensom äga rätt att erhålla tjänstepension till belopp av 1,476 kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Beträffande en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren skola utom i de hänseenden, som angivas i 3 morn., 4 mom. förslå stycket samt 5 mom. här ovan — bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet äga tillämpning, under förutsättning tilllika, att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan aU ej bliva underkastad nämnda reglemente, samt med iakttagande av att sa länge han icke innehar högre befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, skall intill den för honom hos kassan gällande pensionsåldern i familjepensionshänseende anses som om han innehade ordinarie tjänst, t. f. kamreraren i lönegraden B 24, t. f. förste revisorn i lönegraden B 21 och vaktmästaren i lönegraden B 5 i den i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) intagna löneplanen.

10. Övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna. Därvid förutsattes emellertid från delegerades sida, att

H. af Cristiel nins invalidinrättning förvaltas såsom en fristående stiftelse av en interimsstyrelse med den sammansättning och de befogenheter, som framgå av härvid såsom bilaga fogade »Reglemente för stiftelsen H. af Cristiernins invalidinrättning»,

ävensom att inom försvarsväsendet befintliga personalsammanslutningar skola aga att, i enlighet med av Kungl. Majit givna, närmare föreskrifter, besluta i fråga örn pension, understöd efter annan förmån från övriga donationsfonder, nämligen

Kontrollör J. F. Blomstedts donationsfond,

Kommendör C. J. Blomstedts pensionsinrättning,

Överstelöjtnant H. W. Blomstedts testamentsfond,

Ida Wollins testamentsfond,

Gyllengranatska änkefonden,

Kassör Berghs donationsfond,

Kommendör A. J. Rosengrens testamentsfond,

1884 års officerares minnesfond,

Gratialet: Landshövding Nordenfelts minne,

Konteramiral Sten Ankarcronas understödsfond,

Generalmajor Otto Ludvig Beckmans minnesfond, samt Matrosers m. flis förutvarande gratialsinrättnings fond.

11- . Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten Till delägare, som jämlikt § 79 i reglementet den 17 november 1899 för

Kungl. Majlis proposition nr 248.

flottans pensionskassa enligt dess genom kungörelsen den 5 december 1913 (nr 320) erhållna ändrade lydelse äger att vid där närmare angiven levnadsålder av kassan få till sig återbetald viss del av erlagda avgifter, skall dylik återbetalning verkställas före övertagandet med ett efter 4 °/o räntefot och utan hänsyn till dödlighet beräknat belopp.

På sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer skola efter övertagandet dels de av fullmäktige senast utsedda revisorerna förrätta sedvanlig granskning av kassans räkenskaper och förvaltning samt avgiva berättelse över revisionen, dels ock de fullmäktige, som senast utsetts, sammanträda för granskning av direktionens och revisorernas berättelser för tiden efter den 30 juni 1935 eller den senare tidpunkt, efter vilken granskning förut icke skett, samt för prövning av frågan om ansvarsfrihet för direktionen ävensom för behandling av de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling.

12. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastställes dagen för övertagandet.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten tagit ett.

Stockholm den 30 december 1936.

1934 års familjepensionsutredning: Delegerade för marinens familjepen-

sionskassa:

A. Hamilton Otto Lybeck

O. A. Åkesson S. Hammarskiöld C. Ekman M. Giron

Fr. von Otter. Hugo Lagström.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

Bilaga B 1.

Reglemente för stiftelsen H. af Cristiernins invalidinrättning.

§ 1.

H. af Cristiernins invalidinrättning, vilken bildats genom kammarherre M. af Cristiernins och dennes hustrus donation av den 16 mars 1836 och vilken hittills enligt Kungl, brevet den 10 oktober 1840 förvaltats av direktionen över amiralitetskrigsmanskassan, sedermera benämnd flottans pensionskassa och marinens familjepensionskassa, skall i och med statens övertagande av sistnämnda kassa förvaltas såsom en fristående stiftelse på sätt här nedan sägs.

§ 2.

Stiftelsens uppgift är att i enlighet med vad i donationsbrevet föreskrivits på egendomen Bodele vid Uddevalla upprätta en invalidinrättning för blesserade, utfattiga eller ålderstigna befäl, underbefäl och manskap tillhörande marinen eller att på annat sätt, som kan av Kungl. Maj:t godkännas, nyttja stiftelsens avkastning i överensstämmelse med donatorernas önskemål.

§ 3.

1. Intill dess i § 2 nämnd uppgift kan förverkligas, skall förvaltningen av stiftelsen handhavas av en interimsstyrelse med säte i Karlskrona, bestående av en av Kungl. Majit utsedd ordförande, en ledamot, vald av sjöofficerssällskapet i Karlskrona, en ledamot, vald av sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona, samt en av nyssnämnda tre personer vald ledamot, som skall vara stiftelsens verkställande direktör.

2. För envar av nämnda ordförande och ledamöter utses enligt enahanda grunder en suppleant att vid förfall för ordinarie ordförande eller ledamot inträda i dennes ställe.

§ 4.

Interimsstyrelsen åligger att handhava stiftelsens angelägenheter i överensstämmelse med vad i donationsbrevet och kungl, brevet den 26 juni 1925 angående viss provisorisk användning av donationen är föreskrivet. I samband med åtgärders vidtagande för stiftelsens trädande i verksamhet enligt § 2, skall interimsstyrelsen avgiva underdånigt förslag till reglemente för stiftelsen, sedan densamma trätt i verksamhet.

§ 5.

Interimsstyrelsen sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta göromålens behöriga gång det fordrar.

Interimsstyrelsen är beslutmässig, då minst tre ledamöter eller suppleanter för dem deltagit i sammanträde. Som styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta rösterna förena sig. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

§ 6.

Stiftelsens medel skola vara placerade på sätt för förmyndaremedel är föreskrivet.

§ 7.

Stiftelsens obligationer och säkerhetshandlingar för utlämnade lån skola förvaras i brandfritt kassavalv under tvenne olika lås, till vilket nycklarna innehavas, den ena av verkställande direktören, den andra av den ledamot, som härtill av styrelsen utses.

§ 8.

1. Revision av stiftelsens förvaltning samt inventering av dess tillgångar förrättas årligen i februari månad av tvenne revisorer, som jämte tvenne suppleanter därtill utses av i § 3 nämnda sällskap. _

2 Revisorerna avgiva berättelse över granskningen till Kungl. Majit samt till de i § 3 nämnda sällskap. Har vid granskningen anledning till erinran förekommit, skall interimsstyrelsens förklaring i anledning av erinran inhämtas och bifogas berättelsen.

§ 9.

Interimsstyrelsen utfärdar instruktion för verkställande direktören.

§ 10.

1. Verkställande direktören åtnjuter ett årligt arvode av 600 kronor. Ordföranden och övriga ledamöter eller suppleanter för dem äga uppbära en ersättning av 10 kronor för varje sammanträde, i vilket de deltaga.

2 Revisor åtnjuter ett årligt arvode av 50 kronor.

3. För resor i stiftelsens ärenden äger styrelseledamot eller revisor uppbära ersättning enligt 1 B av gällande resereglemente.

§ Il-

Ändringar i detta reglemente fastställas av Kungl. Majit på förslag av interimsstyrelsen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Bilaga C.

Överenskommelse mellan staten och tullstatens enskilda pensionsinrättning.

19^rr ais faJ?llJePensi°nsutredning å svenska statens vägnar, under

i ‘l laV,iKl!ML Marits och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt fdrhPh na 6 d,e,le?erade för tullstatens enskilda pensionsinrättning, under

deläsare ä nnHrdk-ran? 1, vederJ?örlig ordning av pensionsinrättningens delägare, a andra sidan, har denna dag överenskommelse träffats örn statens

övertagande av pensionsinrättningens rörelse på villkor, som här nedan an-

.Zlv ' denna- överenskommelse sägs örn delägare avser, där ej annat uttryckligen angnes, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i pensionsinrattningen. ueidgaie i

iäi'rmtaief dvertager Pensionsinrättningens alla rättigheter och förpliktelser jämlikt det för pensionsinrättningen vid övertagandet gällande reglementet elier pa annan grund.

1 samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av pensionsinrättningens överlåtelse till staten må kunna riktas mot pensionsinrättningens direktion eller någon pensionsinrättningens tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för direktionsledamot eller någon pensionsmrattningens tjänsteman på grund av sådana anspråk eller anspråk vilka eljest avse pensionsinrättningens förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för pensionsinrattnmgen skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som Kungl. Majit bestämmer, fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på pensionsinrättningens direktion eller generaltullstyrelsen.

2 Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542)

skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—5 mom. här nedan_ från

övertagandet bliva tillämpligt beträffande en var därvid i tullverkets tjänst kvarstående delägare, som icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sm önskan att ej bliva underkastad reglementet. Härvid skall beträffande delägare, som vid övertagandet erlade avgift till pensionsinrättningen beräknad för en tidigare innehavd befattning, för vilken månadsavgiften respektive ~ enll8t det för pensionsinrättningen närmast före den 1 oktober 1934 gällande reglementet — årsavgiften är högre än samma avgift för den befattning han vid övertagandet innehade, så anses som om han alltjämt innehade torstnamnda befattning.

3: ?ar * 2 mom- avsedd delägare före övertagandet icke slutbetalt åldersavgift i anledning av uppflyttning till högre avgiftsklass, skall han utöver de i allmänna familjepensionsreglementet bestämda avdragen vidkännas avdrag, motsvarande återstående del av nämnda avgift, dock i intet fall efter det han avgått ur tjänst.

4- För i 2 morn. avsedd delägare, vilken vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, må familjepensionens grundbelopp icke i något fall bestämmas till belopp, understigande familjepensionsunderlaget för den be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S-

fattning lian vid dödsfallet eller avgången nied tjänstepension innehade eller enligt 2 mom. skall anses inneha.

5. Utan hinder av vad i 2 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas skall änka efter i 2 mom. här ovan avsedd delägare äga pensionsrätt även örn äktenskapet ingåtts efter det delägaren uppnått en levnadsålder av 60 år; dock att i sådant fall det belopp, som änkan enligt 5 § allmänna familjepensionsreglementet skulle äga åtnjuta, skall för varje helt eller påbörjat år, varmed delägarens ålder vid den tidpunkt, då äktenskapet ingicks eller enligt andra stycket här nedan skall anses ingånget, översteg 60 år, minskas med tio procent.

Har genom äktenskap, som ingåtts av i 2 mom. avsedd delägare, barn legitimerats, skall vid prövning av änkans pensionsrätt så anses, som hade äktenskapet ingåtts vid tiden för barnets födelse.

6. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. här ovan allmänna familjepensionsreglementet icke blir tillämpligt, skola med avsende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande bestämmelserna i tillämpliga delar gälla; dock att härvid skall iakttagas, att delägare i intet fall skall vidkännas bidrag till sina efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension eller, beträffande delägare, som avgått utan dylik pension, efter det han uppnått en levnadsålder av 70 år, samt att — för delägare, som gjort anmälan, varom i 2 mom. förmäles — eventuell rätt till D-pension och den däremot svarande avgiftsplikten icke skall bibehållas, örn ej delägaren i sin anmälan förklarat sig önska, att berörda rätt måtte äga bestånd.

Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som gjort anmälan, varom i 2 mom. förmäles, vid eller efter övertagandet befordran till befattning, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken familjepensionsunderlaget är högre än underlaget för den tidigare innehavda befattningen, skall allmänna familjepensionsreglementet därmed å honom tillämpas, med iakttagande dock att vad i 3—5 mom. här ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning.

7. Till vid övertagandet befintliga pensionstagare i inrättningen samt till pensionsberättigade efter sådan delägare, som avses i 6 mom. första stycket, skall utgå dels huvudpension (A-, B- och C-pension respektive grundpension och tilläggspension) till belopp, som vid varje särskild tidpunkt skolat av pensionsinrättningen gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock under iakttagande av att huvudpensionen skall vid tillämpning av § 5 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) utgöra lägst 380 kronor och eljest lägst 250 kronor för änka ensam samt i övriga fall lägst däremot svarande belopp, beräknade enligt reglerna i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet, dels pensionstillägg å huvudpensionen, i den mån sådant vid övertagandet utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg å huvudpensionen och pensionstillägget enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga örn dyrtidstillägg åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, dels ett fast tillägg, motsvarande tjugu procent å nämnda huvudpension, dels ock i fall, varom i andra stycket förmäles, särskild tilläggspension (D-pension) enligt de regler, som där angivas.

Har delägare, som avlidit före övertagandet medan han kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, eller delägare, som vid övertagandet icke kvarstod i tjänst, eller ock delägare, som i anmälan enligt 2 inom. förklarat sig önska, att eventuell rätt lill D-pension måtte äga bestånd, och vilken icke enligt 6 inom. andra stycket blivit underkastad allmänna familjepensions-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

reglementet, rätteligen fullgjort vad honom enligt § 37 morn. 1 andra stycket reglementet den 28 september 1934 för tullstatens enskilda pensionsinrättning åligger för beredande av D-pension åt sina efterlevande, skall under de förutsättningar, som i nämnda paragraf angivas, till vederbörande pensionsberättigade utgå dylik pension till belopp, bestämt för dessa gemensamt och motsvarande den A-pension, som skulle hava utgått för änka efter ett pensionstal, beräknat i det förhållande till tilläggsavgiften, som angives i den vid reglementet fogade tabell III; skolande härvid emellertid, beträffande pensionsberättigade efter delägare, som avlidit före övertagandet, iakttagas, att avgift för D-pensionen icke skall utkrävas.

8. Övertagandet av pensionsinrättningens förpliktelser innefattar även skyldighet för staten att förvalta de under pensionsinrättningens förvaltning ställda donationsfonderna.

Härvid förutsättes från delegerades sida:

att generaltullstyrelsen inrättar en särskild nämnd, bestående av ordförande och två övriga ledamöter, som skall hava att enligt gällande bestämmelser besluta i fråga örn understöd från

f. d. Generaltulldirektören N. A. G:son Hennichs fond,

Jakob Lindströms pensionsfond,

Helmer Schotts fond,

Reinhardtska fonden samt Tullförvaltare Hildings fond;

att nämndens ledamöter jämte suppleanter till motsvarande antal av generaltullstyrelsen för sex år i sänder utses bland i Stockholm bosatta ordinarie manliga befattningshavare vid tullverket;

att sådan ledamot, som ej förordnas till ordförande, utses bland befattningshavare av angivet slag, vilka till ett antal av minst dubbelt så många, som erfordras, på anmodan föreslås av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening beträffande den ena ledamoten samt av Svenska tullmannaförbundet beträffande den andra;

att suppleanterna för sistnämnda ledamöter utses på enahanda sätt som dessa ledamöter;

att den, som är försatt i konkurstillstånd eller är förklarad omyndig eller eljest av generaltullstyrelsen befunnits vara uppenbart olämplig för sitt uppdrag, ej må vara ledamot eller suppleant;

att nämnden skall vara beslutför allenast då samtliga ledamöter eller suppleanter för dessa äro närvarande;

att som nämndens beslut skall gälla den mening, örn vilken de flesta rösterna förena sig;

att vid lika röstetal den mening skall gälla, som ordföranden biträder; att ledamot eller suppleant icke skall äga åtnjuta arvode för sitt upp- • drag;

att av omständigheterna påkallade ändringar i dessa för nämnden givna bestämmelser kunna meddelas av Kungl. Maj:t;

att de bestämmelser i övrigt, som erfordras för nämndens tillsättande och verksamhet, skola meddelas av generaltullstyrelsen;

att generaltullstyrelsen såsom hittills skall hava att besluta i fråga örn understöd från S. E. Widéns donationsfond; samt

att, sedan ansökningar örn erhållande av understöd från sistnämnda donationsfond inkommit till generaltullstyrelsen, det skall åligga generaltullstyrelsen att införskaffa yttranden över ansökningarna från nämnden.

9. Pensionsinrättningen överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten.

Efter övertagandet skall i sedvanlig ordning dels granskning ske av direk-

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

tionens förvaltning och räkenskaper för tiden till övertagandet samt berättelse därom avgivas, dels ock ansvarsfrihet meddelas för den sålunda granskade förvaltningen eller de åtgärder vidtagas till vinnande av rättelse, vilka i anledning av gjorda anmärkningar finnas påkallade. Arvode till revisorerna

skall gäldas av staten. . „ _

10 Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den a omse sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastställes dagen för övertagandet.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten tagit ett.

Stockholm den 7 januari 1937.

1934 års familjepensions- Delegerade för tullstatens enskilda

utredning:

A. Hamilton.

O. A. Åkesson. S. Hammarskiöld.

pensionsinr ättning:

J. F. H. Hilding. J. A. Reinman. Oscar Werner.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Bilaga D.

Tabell,

utvisande sammanlagda pensionsförmåner (grundpension, fast och tillfällig pensionsförhöjning, pensionstillägg, dyrtidstillägg och 25 %>- resp. 20 %-förhöjningen) för nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, enligt mellan 1934 års familjepensionsutredning och av överstyrelsen för arméns familjepensionskassa utsedda delegerade, resp. Kungl. Majit och fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa, träffad överenskommelse om statens övertagande av nämnda kassor. För jämförelse har även intagits 75-procentbeloppen av pensionsförmånerna enligt allmänna

familjepensionsreglementet.

Anm.

1 I denna kolumn upptagna

belopp avse änka med pensions-

rätt enligt 1905 års reglemente

för arméns nya änke- och pupill-

kassa sådan denna pensionsrätt

är fastställd genom K. br. den 15 juni 1934 angående ändrade grun-

der för pensionering av änkor och barn efter delägare i kassan, vilken icke anmält att han önskar kvarstå å äldre bestämmelser.

8 I denna kolumn har angivits belopp motsvarande olika militära lönegrader. Pensionsbeloppen hava härvid uträknats på basis av gällande militära tjänstepensionsunderlag enligt samma regler, som tillämpats i civilstatens kassa vid beräkning av familjepensionsbelopp svarande mot visst tjänstepensionsunder-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

93 Bilaga E.

0.1 CJ C.2 Uo.2 C3 Uo3 C* Oe4 02 CS C6 Cl C6 C3 0.3 CIO 04 Cll 0.5 C.I2 C.I3 C/4 06 0.7 0.8 C.I6 L önegrader

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Bilaga F.

Till Arméns Familjepensionskassas Delegerade.

Åt undertecknad har uppdragits att verkställa beräkning av kapitalvärdet av skillnaden mellan å ena sidan 75 °/o av de familjepensioner jämte rörlig del, som utgå enligt allmänna familjepensionsreglementet, och å andra sidan från arméns familjepensionskassa utgående pensioner, inkl. fast och tillfällig förhöjning, ökade med 25 °/o samt pensions- och dyrtidstillägg, de senare dock ej beräknade å den 25-procentiga förhöjningen, dels för nuvarande tjänstepensionärers efterlevande,

dels för nuvarande änkor och barn.

Beräkningarna skulle endast avse dem, på vilka 1905 års reglemente äger tillämpning (nya kassans yngre avdelning).

De differenser, vilkas kapitalvärden det alltså gäller att beräkna, utgöra

enligt från kassan lämnade uppgifter

För beräkningarna har jag från kassan erhållit uppgifter avseende den 30 juni 1936 å pensionerade delägare tillhörande nya kassans yngre avdelning fördelade på födelseår och lönegrad samt å änkor tillhörande yngre avdelningen fördelade på födelseår och av mannen innehavd lönegrad. I avsaknad av motsvarande uppgifter för de barn, som nu åtnjuta pension, har jag nöjt mig med att uppskatta kapitalvärdet av barnpensionernas ökning till så stor del av kapitalvärdet av nu utgående barnpensioner, som kapitalvärdet av änkepensionernas ökning utgör av kapitalvärdet av nu utgående änkepensioner.

Beräkningarna hava givit till resultat, att kapitalvärdet den 30 juni 1936

av ovannämnda differenser utgör för pensionerade delägare

a) officerare ....................

b) underofficerare ................

för nuvarande änkor

a) officersänkor ..................

b) underofficersänkor ............

för nuvarande pensionsberättigade barn

....... kronor 276,235

....... » 1,877,694

....... » 524,675

....... > 2,320,472

....... » 217,261

Summa kronor 5,216,337.

Stockholm den 12 december 1936.

Reinh. Palmqvist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

95 Bilaga G.

Tabell,

utvisande sammanlagda pensionsförmåner, grundpension, fast och tillfällig pensionsförhöjning, pensionstillägg, dyrtidstillägg och 14 %>- resp. 20 %-förhöjningen för nuvarande änkor och tjänstepensionärers efterlevande, enligt mellan 1934 års familjepensionsutredning och delegerade för marinens familjepensionskassa resp. Kungl. Majit och fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa träffad överenskommelse om statens övertagande av nämnda

kassor.

Pens iöns b e / o pp

Bilaga H.

, .. C. to

Lonegrader

cr>

C5

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

97 Bilaga I.

Till Marinens familjepensionsdelegerade.

Undertecknad, som anmodats verkställa beräkningar rörande kostnaden för ett antagande av Delegerades förslag om viss förbättring, i samband med Marinens familjepensionskassas överlåtande till staten, av de från kassan redan utgående gratialen ävensom av de familjepensioner, som skulle tillförsäkras sådana kassans nuvarande delägare vilka redan avgått ur tjänst, får härmed vördsamt meddela följande rörande de med anledning härav utförda kalkylerna.

Vid kalkylerna hava samma beräkningsgrunder tillämpats som vid uppgörandet av den balansräkning, som legat till grund för föreliggande förslag till avtal mellan staten och kassan rörande dennas överlåtande till staten, nämligen de s. k. civila självkostnadsgrunderna och 4 % räntefot.

Kalkylerna avse, liksom nämnda balansräkning, tidpunkten den 30 juni 1935.

Vidare omfatta beräkningarna endast efterlevande till delägare, vilken innehaft beställning eller befattning, för vilken lönen numera reglerats, och endast sådana efterlevande, vilka äro tillförsäkrade mot 1924 års gratialstat svarande gratial.

Den av Delegerade ifrågasatta förbättringen innebär, att familjepensionerna för nämnda efterlevande skulle utgå med 75 °/o av i Allmänna familjepensionsreglementet stipulerade belopp, dock lägst med i avtalsförslaget fixerade belopp.

Vid kalkylerna har hänsyn tagits till samtliga förmåner, d. v. s. å ena sidan till, förutom den förhöjda kassapensionen, såväl pensionstillägg som dyrtidstillägg och å andra sidan till även den rörliga delen av familjepensionen. Härvid har till grund lagts innevarande kvartals levnadskostnadsindex 157.1

I nedanstående tabell angivas för den talrikaste gruppen av pensionerade delägare inom varje gratialklass familjepension dels enligt föreliggande avtalsförslag, dels enligt Delegerades förslag samt den årliga kostnadsökning, ett antagande av sistnämnda förslag i stället för avtalsförslaget skulle medföra. i

i Den rörliga delen av familjepensionen har, liksom nuvarande dyrtidstillägg, här antagits utgå endast å det i den per månad beräknade fasta delen ingående hela krontalet och i förekommande fall med nedåt till helt krontal per månad avrundat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Tabell. Exempel å familjepensionsbelopp, inklusive samtliga mot levnadskostnadsindex 157 svarande förmåner, enligt förslaget till avtal, Jämförda med motsvarande pensioner enligt Delegerades förslag.

Verkställda kalkyler rörande den totala kostnadsökningen hava givit till resultat ett kapitalvärde å densamma per den 30 juni 1935 av för de pensionerade delägarna kronor 390,000 och för gratialisterna kronor 575,000.

Vidare kan om den ekonomiska innebörden av Delegerades förslag nämnas, att, om kassan överlåtits den 30 juni 1935, skulle denna dag utgående gratial, samtliga förmåner inräknade, hava ökats med ett årligt belopp å inalles 55,000 kronor utöver vad de skulle hava utgjort enligt avtalsförslaget.

Stockholm den 29 december 1936.

Josef Östlind.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

99 Bilaga K.

P. M.

Grunder för beräkningar angående arméns och marinens familjepensionskassors ställning i och „ för bedömande av den ekonomiska innebörden av ett statens övertagande av verksamheten

(självkostnadsgrunder).

Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.

Genom beslut den 15 juni 1935 har Kungl. Maj:t åt mig uppdragit att inom finansdepartementet biträda med försäkringstekniska utredningar i samband med behandlingen av frågan om enhetliga grunder beträffande familj epensioneringen för personal vid försvarsväsendet.

I en P. M. januari 1936, ingående som Bil. D i proposition nr 201 till 1936 års riksdag, har jag, bland annat, redogjort för de av mig på grund av detta uppdrag utförda beräkningar angående familj epensionsavdrag för militära befattningshavare.

Som ett ytterligare led vid fullgörandet av ifrågavarande uppdrag hava utförts de utredningar angående militära beräkningsgrunder, för vilka redogörelse nedan lämnas. De i avdelning II: 2 givna beräkningsgrunderna hava tillämpats i två samtidigt härmed avlämnade promemorior angående den ekonomiska innebörden av de mellan 1934 års familj epensionsutredning och delegerade för arméns och marinens familjepensionskassor träffade preliminära överenskommelserna angående statens övertagande av kassornas verksamhet.

I. Statistiska undersökningar angående dödlighet och familjestruktur.

Det må förutskickas, att de i det följande använda beteckningarna högre och lägre lönegrader avse (jfr proposition nr 201 till 1936 års riksdag, sid. 128)

1) beträffande ordinarie militära beställningshavare

högre lönegrader (H): samtliga officersgrader ävensom civilmilitära grader högre än C 4;

lägre lönegrader (L): samtliga underofficersgrader, högbåtsmän, flaggkorpraler samt de civilmilitära graderna C 1—C 4;

2) beträffande manliga icke ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

högre lönegrader (H): 15:e och högre lönegrader

lägre lönegrader (L): 1—14:e lönegraderna. il.

il. Undersökning av dödligheten för delägare i arméns nya änke- och pupillkassa och flottans pensionskassa.

Med hänsyn till den avsevärda nedgång i den allmänna dödlighetsnivån, som inträtt ungefär från och med år 1921 och som även motsvaras av en samtidig nedgång av dödligheten inom olika åldersgrupper för delägare i de militära kassorna, kommer jag i det följande att i stort sett begränsa mig till dödlighetsförhållandena efter år 1920.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Med utgångspunkt från undersökningar av byråchefen E. Stridsberg beträffande delägare i arméns nya änke- och pupillkassa V, 1921—30/e 1931 och av byråchefen

J. Östlind beträffande delägare i flottans pensionskassa 1921—1930 ävensom egna undersökningar angående civila befattningshavares dödlighet 1921—1932 (statens offentliga utredningar 1934:29, sid. 99—101, 117—121) har jag tidigare verkställt en jämförelse mellan militära och civila befattningshavares dödlighet (statens offentliga utredningar 1934: 49, sid. 235, 236, 240 och 241). Det verkliga antalet dödsfall för försvarsväsendets personal jämfördes härvid med beräknat antal dödsfall för samma personal vid tillämpning av civil dödlighet. Det befanns, att förhållandet mellan verkligt och beräknat antal dödsfall, vilket även kunde anses angiva relationen mellan militär och civil dödlighet, varierade åtskilligt från åldersintervall till åldersintervall, men att den militära dödligheten i allmänhet översteg den civila, i genomsnitt för samtliga intervaller med ungefär 4 % inom armén och 17 % inom marinen, för armén och marinen sammantagna med ungefär 7 %. Den civila dödligheten, beräknad enligt tabellen O M (2.5 H+L), hade härvid grundats på en »vägning» efter försäkringsbelopp, medan dylik vägning ej skett beträffande den militära dödligheten. Enär den »ovägda» civila dödligheten i stort sett understiger den »vägda» skulle en jämförelse mellan ovägcla dödlighetssiffror för militärer och civila alltså i stort sett lia utvisat en ännu större överdödlighet för militärernas vidkommande.

Beträffande de civila befattningshavare, vilka under åren 1921—1932 voro delägare i de fyra större civila familjepensionskassorna (statens järnvägars, civilstatens, telegrafverkets och tullens) visade det sig vid en jämförelse mellan förhållandena inom de olika kassorna att dödligheten för en bestämd åldersgrupp låg på en tämligen enhetlig nivå för de lägre (1—12:e) lönegraderna inom kassorna och likaså på en i stort sett enhetlig men i genomsnitt högre nivå för de högre (13:e och högre) lönegraderna inom de fyra kassorna. Vid en jämförelse mellan det verkliga antalet dödsfall och ett enligt dödligheten för den manliga befolkningen 1921—1930 beräknat antal befanns dödligheten inom de lägre lönegraderna ligga i genomsnitt 12 % under befolkningsdödligheten, inom de högre lönegraderna i genomsnitt 19 % över befolkningsdödligheten. En av mig sedermera företagen utjämning av den civila dödligheten (se en P. M. den 26 februari 1936 i proposition nr 245 till 1936 års riksdag, sid. 68) ledde till följande utjämnade dödlighets-

intensiteter:

för högre lönegrader /ux= 0.000l46-cx; log c = 0.037 .......... (1)

för lägre lönegrader ^= 0.0017-1-0.000029 • cj log c = 0.045 .......... (2).

a) Arméns kassa.

Då det ansetts önskvärt, att en undersökning svarande mot den nyssnämnda angående civila befattningshavare, med uppdelning på högre och lägre lönegrader, även företoges beträffande delägare i arméns kassa, har åt kassans konsulent fil. doktor R. Palmqvist uppdragits att i samband med förevarande utredningar verkställa en motsvarande undersökning i fråga örn dessa. Palmqvists undersökning, daterad den 3 december 1935, bifogas (bilaga 1).

Av undersökningen framgår, att dödligheten för delägarna i arméns kassa i genomsnitt utgjort

för officerare 1/7 1921—“/e 1931 107.2 % av dödligheten för den manliga befolkningen 1921—1930,

för officerare x/7 1931—30/6 1935 107.6 % av dödligheten för den manliga befolkningen 1921—1930,

för underofficerare 1/7 1921—1931 106.8 % av dödligheten för den manliga befolkningen 1921—1930,

för underofficerare l/? 1931—30/6 1935 105.1 % av dödligheten för den manliga befolkningen 1921—1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

101 Vid jämförelse mellan officersgraderna och de civila högre lönegraderna visar sig de senares dödlighet i stort sett överväga, medan en jämförelse mellan underofficersgraderna och de civila lägre lönegraderna, visar att underofficersgradernas dödlighet överväger. För samtliga delägare sammantagna ligger även enligt denna undersökning den faktiska dödligheten 1/7 1921—*°/e 1935 i genomsnitt 4 % över den till jämförelse valda civila dödligheten, såsom framgår av nedanstående sammanställning.

De meddelade siffrorna synas i övrigt visa, att inom arméns kassa — i olikhet mot vad som var fallet på det civila området — någon mera påtaglig skillnad mellan de högre och de lägre lönegradernas dödlighet ej föreligger. För erhållande av ett mått beträffande dödlighetsnivåernas inbördes förhållande för arméns högre och lägre lönegrader har jag på grundval av de i bilaga 1 givna uppgifterna för femårsgrupper utjämnat dödligheten inom var och en av de bägge grupperna av befattningshavare för perioden 1/7 1921-—30/e 1935 enligt Makeham’s formel med tillämpning av den s. k. momentmetoden. För de centrala dödskvoterna (mx = = a + b-cx) erhöllos följande konstantvärden a och b vid nedan angivna tre olika alternativ för c-värdet

^-minimum inträder för officerare vid log c = 0.0 4 3, 103a = 2.76 och 105b = 4.64 samt för underofficerare vid log c = 0.0 4 0, 103a = 0.93 och 105b = 8.04. På grund av den goda överensstämmelsen mellan b-värdena för de bägge grupperna och den ej alltför stora avvikelsen mellan a-värdena har jag ansett mig kunna vid konstruktionen av en dödlighetstabell för praktiskt bruk beräkna dödligheten för högre och lägre lönegrader gemensamt.

Den sålunda företagna utjämningen av dödligheten för samtliga lönegrader i arméns kassa har skett på grundval av från doktor Palmqvist erhållna uppgifter angående antal observationsår och antal dödsfall för ettårsgrupper. ^-minimum uppnås för log c = 0.04 2, 103a = 1.91 och 105b = 5.70. Övergår man från centrala dödskvoter till dödlighetsintensiteter bliva Makeham-konstanterna 103a = 1.91 och 106/9 = 5.43. Utjämningens resultat kan alltså efter avrundning av konstanterna återges genom formeln

= 0.0019 + 0.000054 • cx; log C = 0.042

(3).

102 Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

b) Marinens kassa.

Beträffande marinens kassa har jag icke ansett det föreliggande materialet tillräckligt omfattande för att en dödlighetsundersökning med åtskillnad mellan högre och lägre lönegrader lämpligen skulle kunna ske. Materialet från byråchefen Östlinds inledningsvis omnämnda dödlighetsundersökning beträffande delägare 1921—- 1930, vilket omfattar 375 dödsfall, har jag, utan fördelning på lönegrupper, utnyttjat för en utjämning enligt Makeham’s formel med tillämpning av momentmetoden på femåriga åldersgrupper.

^-minimum uppnås ungefärligen för log c = 0.0465. Av praktiska skäl har jag valt det närliggande värdet log c = 0.046, varvid 103a = 3.98 och 105/? = 3.00. Vid jämförelse med dödlighetsundersökningar beträffande delägare i flottans pensionskassa under äldre tidsperioder visar det sig, att utjämningen medfört justeringar av de outjämnade siffrorna för 1921—1930 i huvudsak i den riktning, att sådana större relativa avvikelser från äldre erfarenhet, vilka förefalla vara av mera tillfällig art, elimineras. Utjämningens resultat kan efter avrundmng av konstanterna sammanfattas i formeln

Px — 0.0040 + 0.000030 -C*; log C = 0.046 ................ (4).

En jämförelse mellan dödlighetsintensiteterna enligt formlerna (1)—(4) samt enligt statistiska centralbyråns tabell för män i Sverige 1921—1930 meddelas i bilaga 2.

2. Familjestruktur och beräkning av familjepensionsvärden.

För beräkning av familjepensionsvärden hava införskaffats uppgifter från ordinarie och pensionerade f. d. ordinarie militära beställningshavare ävensom från tjänstepensionsberättigade icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Uppgifterna, som avse förhållandena den 1 juli 1935, hava avlämnats på kort med rubriker för befattningshavarens, hustruns och barnens födelsedata m. m.

Antal inkomna kort utgjorde

för ordinarie och pensionerade ordinarie beställningshavare vid armén.. 7,364,

för ordinarie och pensionerade ordinarie beställningshavare vid marinen 2,810,

för ordinarie och pensionerade ordinarie beställningshavare vid flygvap-

net ............................................................. 165,

för icke ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet.............. 669,

eller tillhopa 11,008.

Vid bearbetningen av materialet hava de båda huvudgrupperna högre lönegrader och lägre lönegrader genomgående behandlats var för sig.

Antalet anställda med fördelning på femåriga åldersgrupper ävensom medelåldern inom de olika femårsgrupperna meddelas i bilaga 3.

Antalet gifta i procent av hela antalet samt den genomsnittliga åldersskillnaden mellan befattningshavaren och hans hustru redovisas i bilagorna 4 och 5, där även vissa siffror angående civila tjänstemän meddelas till jämförelse. Det framgår av dessa bilagor, att för ordinarie tjänstemän såväl det relativa antalet gifta som åldersskillnaden mellan tjänstemannen och hans hustru vid intervaller representerande ett större antal befattningshavare i huvudsak är större för de militära grupperna än för motsvarande civila grupper. Förutom befattningshavares dödlighet inverka alltså ytterligare två faktorer i kostnadshöjande riktning för de militära befattningshavarna.

103 Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

Följande definitioner förutskickas, vilka förutsätta en tillämpning av allmänna familjepensionsreglementet, dock med gränsåldern 21 år för barnpensioner i stället för 19 år (jfr vad nedan sägs beträffande bilaga 6):

1) fx = genomsnittliga kapitalvärdet vid tidpunkten för x-årig befattningshavares frånfälle av genast börjande pension till hans efterlevande motsvarande en pension för änka ensam av 1 krona1; betecknas den på änkepension resp. barnpension fallande andelen av ifrågavarande varde tx resp. tx , ar lx = lx tx .

2) F = nuvärdet av x-årig befattningshavares rätt att, när han framdeles avlider, *för sina efterlevande erhålla familjepension motsvarande en pension för änka ensam av 1 krona; betecknas den på änkepension resp. barnpension fallande andelen av ifrågavarande värde Fx resp. Fx21, är Fx = Fx + Fx" .

Den genomsnittliga pensionskostnaden för änkor efter befattningshavare avlidna vid olika åldrar, d. v. s. fx, har uträknats efter räntesatser av alternativt 4 och 3.5 %, varvid änkornas dödlighet antagits följa tabellen R 32, medan omgiftessannolikheten liksom vid beräkningar angående de civila kassorna antagits utgöra

för x< 70: gx = 0.03 • 10-°-001(x-17)2, för x> 70, gx = 0. Hänsynstagande till olika gränsåldrar för äktenskaps ingående har, vid konstruktion av utjämnade värden, för gränsåldern 65 år skett genom en »avveckling» av hustrubeståndet på sätt angives å sid. 71 i proposition nr 245 till 1936 års riksdag, varefter värdena för gränsåldern 60 år uträknats genom den »differensmetod», som beskrives å nyssnämnda sida i proposition nr 245. De outjämnade fx-värdena återgivas ej här, ej heller de utjämnade; ifrågavarande värden kunna emellertid för vissa huvudgrupper härledas ur bilagorna 6 och 7, resp. bilaga 8 på grund av relationen fx =

| ^b21

Den genomsnittliga pensionskostnaden för barn efter befattningshavare, avlidna vid olika åldrar, d. v. s. fx21 (outjämnade värden efter 4 %2) framgår för huvudgrupperna i bilaga 6. .... ..

Barnpensionerna hava i anslutning till familj epensionsbestämmelserna i de träffade preliminära överenskommelserna med arméns och marinens kassor antagits utgå till 21 års ålder men i övrigt i den relation till änkepensionen, som stadgas i 5 § 2 mom. i allmänna familj epensionsreglementet. Dödligheten för barn har antagits vara 0. Hänsyn har tagits till höjning av barnpensionerna vid änkas frånfälle eller omgifte, varvid antagits, att åldersdifferensen mellan änka och barn genomgående utgör 30 år. Beräkningar efter en räntefot av 3.5 % hava även verkställts under i övrigt oförändrade antaganden; de outjämnade värdena redovisas emellertid icke här. Jämförelsen mellan outjämnade militära och civila fx21-värden efter 4 %1 visar,] att dessa förete avvikelser från varandra i olika riktningar, varvid de militära värdena i regel äro högst för de lägsta åldrarna och lägst för de högsta åldrarna utan att någon bestämd tendens till högre genomsnittskostnad för de militära eller de civila befattningshavarna synes föreligga.

Outjämnade värden för fx(= fx + fx_1) beräknade efter 4 % och under förutsättning att pension utgår oberoende av befattningshavares ålder vid äktenskaps ingående meddelas i bilaga 7. Såsom redan kunnat väntas av jämförelserna i bilagorna 4 och 5 uppvisa intervaller representerande ett större antal ordinarie befattningshavare i genomsnitt högre fx-värden än motsvarande civila grupper.

Av bilaga 7 framgår, att för en och samma ålder och grupp av lönegrader vär-

1 Vid beräkningarna tages ej hänsyn till frånskild hustrus pensionsrätt.

a Räntefoten 4 % har tillämpats som huvudalternativ, enär denna enligt givna direktiv ligger till grund för samtliga i detta sammanhang verkställda beräkningar angående statens övertagande av den militära familjepensioneringen.

101 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

dena förete med hänsyn till materialens storlek rätt oväsentliga avvikelser från varandra inom de olika vapenslagen. Jag har därför ansett lämpligast, att vid tillämpning av värdena göra en gemensam tabell med utjämnade värden för samtliga befattningshavare i högre lönegrader, resp. för samtliga befattningshavare i lägre lönegrader. Någon utjämning av värdena för icke-ordinarie befattningshavare har icke erfordrats för utredningarna i samband med kassornas övertagande och har därför ej heller verkställts.

De utjämnade fx-värdena återfinnas i bilaga 8.

I bilaga 9 angivas de uträknade Fx-värdena ochFx21 -värdena efter"4~%""för arméns kassa med försörj aredödlighet enligt formel (3) och ^-vården för gränsåldern 60 år hämtade från bilaga 8.

I bilaga 10 angivas motsvarande värden för marinens kassa med försörj aredödlighet enligt formel (4) och ^-vården för gränsåldern 65 år (jfr 5.mom. i den preliminära överenskommelsen angående marinens kassa) hämtade från bilaga 8.

I bilaga 11 gives en jämförelse mellan militära och civila Fjärden, vilken för de lägre lönegradernas vidkommande utvisar en avsevärt högre relativ familj epensionskostnad för militärerna än för de civila: för de lägre lönegraderna inom armén minst 20 % och inom marinen minst 26 % högre kapitalvärde av 1 kronas familjepension än inom motsvarande civila lönegrader. Vad beträffar de högre lönegraderna äro differenserna mellan de militära och de civila Fx-värdena mindre men utvisa även här åtminstone för marinens vidkommande en högre genomsnittskostnad för militärer än för motsvarande civila tjänstemän.

II. Val av beräkningsgrunder för undersökning av den militära familjepensioneringens ekonomi.

De principer, som av Kungl. Majit och riksdagen år 1936 godkänts i fråga om familjepensionering för befattningshavare i statens tjänst, innebära beträffande familjepensioneringens ekonomi, att staten icke skall göra någon vinst på övertagandet av familjepensioneringen (jfr proposition nr 245 till 1936 års riksdag, sid. 65 och 66). De s. k. självkostnadsgrunder, som enligt dessa principer lagts till grund för beräkningarna i Kungl. Maj:ts propositioner i familjepensionsfrågan vid 1936 års riksdag, kunna, enär de härletts ur material avseende civila tjänstemän, benämnas civila självkostnadsgrunder. Självkostnadsgrunder, som bygga på ett motsvarande material beträffande militära befattningshavare (jfr undersökningarna ovan under I), kunna benämnas militära självkostnadsgrunder. 1

1. Beräkningar angående familjepensionsavdragsskalan.

Familjepensionsavdragsskalan i allmänna familjepensionsreglementet (svensk författningssamling nr 542/1936) har på sätt närmare angivits i promemorior fogade vid proposition nr 201 till 1936 års riksdag (bil. D) och vid 1936 års riksdags bankoutskotts utlåtande nr 75 (bil. 2) konstruerats med tillämpning av beräkningsgrunder utan säkerhetsmarginaler, självkostnadsgrunder (räntefot enligt givna direktiv 4 %) — det må redan nu förutskickas, att självkostnadsgrunderna vid skalans konstruktion av skäl, som sedermera skola nämnas, varit i viss mån andra än i fråga örn kassornas övertagande.

De tillämpade riskmåtten hava vid konstruktion av familjepensionsavdragsskalan härletts ur statistik angående dödlighetsförhållanden och familj esammansättning för civila tjänstemän, detta även vid beräkningar avseende militära befattningshavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S. 105

I berörda promemoria i proposition nr 201 anföres häröver följande (sid. 127 —128).

»Vad beträffar den militära familjepensioneringen avse de nu verkställda beräkningarna endast framtida befattningshavare. För dessa hava såväl i fråga om dödlighet för befattningshavarna, familjepensionsvärden fx och Fx som hänsynstagande till avgiftsbefrielse vid befattningshavares avgång från tjänsten med sjuk- eller invalidpension tillämpats samma antaganden och principer som för civila tjänstemän. Bland annat har alltså i fråga örn de manliga befattningshavarna tillämpats den för civila tjänstemän konstruerade dödlighetstabellen O M (2.5 H+L). Möjligen kunde en modifikation av dessa antaganden ha verkställts för militärernas vidkommande, i varje fall vad beträffar familjepensionsvärdena. I avvaktan på slutförandet av vissa på denna punkt pågående utredningar hava emellertid de civila familjepensionsvärdena tillämpats, något som dock icke torde medföra annat än oväsentliga avvikelser från de familjepensionsavdrag, som för samtliga civila och militära befattningshavare sammantagna skulle erhållits, därest för militär personal använts de för militärer speciella familjepensionsvärdena. Vad beträffar dödligheten för de militära beställningshavarna, alla lönegrader sammantagna, ligger denna enligt erfarenheten från sistförflutna decennium högre än för civila tjänstemän; i genomsnitt för alla åldrar räknat låg den militära dödligheten under nämnda period 7 % över tabellen O M (2.5 H+L) (jfr 1934 års militärpensionssakkunnigas betänkande sid. 235, 236, 240, 241). Skulle de militära befattningshavarnas dödlighet läggas till grund vid nu förevarande beräkning i stället för den valda civila dödligheten, bleve familjepensionsavdragen alltså högre än de nu beräknade. Olika synpunkter, ledande till olika resultat, kunna anläggas på frågan om valet av dödlighetstabell för den militära personalen; jag har för min del låtit det skälet överväga, att man vid beräkningen av familj epensionsavgifter, därest tjänste- och familjepensioneringen handhaves av en och samma försäkringsgivare, bör såvitt möjligt tillämpa en gemensam dödlighetstabell för framtida befattningshavare inom olika tjänstemannagrupper, detta även om en dylik tabell ej skulle kunna tillämpas genomgående vid en fristående familj epensionering. Valet av den lägre civila dödligheten innebär, om man så vill, ett indirekt statsbidrag till den militära familjepensioneringen; detta bidrag skulle, efter en preliminär mycket ungefärlig uppskattning, vara av storleksordningen 60,000 kr. örn året, sedan den nya pensioneringsordningen fullt genomförts.»

Sedan de ovan under I meddelade utredningarna angående speciella militära grunder verkställts, får jag meddela följande angående betydelsen av de förändringar av familj epensionsavdragen, som skulle bliva följden av ett direkt tilllämpande av utredningsresultaten. Vad beträffar dödligheten för befattningshavarna saknar jag, av de skäl, som anföras i ovan givna citat, anledning att i fråga örn familjepensionsavdragens beräkning frångå tabellen O M (2.5 H+L). Beträffande familjepensionsvärdena fx och Fx medför dessas beräkning för de militära befattningshavarnas vidkommande ur material avseende dessa och ej civila tjänstemän, att de för civila och militära befattningshavarna gemensamma familj epensionsavdragen vid i övrigt oförändrade beräkningsgrunder komma att höjas med endast ungefär 0.9 %, något som bekräftar riktigheten av det citerade uttalandet angående approximationsfelet vid en beräkning med genomgående civila familjepensionsvärden.

2. Beräkningar angående de militära familjepensionskassornas övertagande av staten.

De ovan under I refererade undersökningarna visade, att riskförloppet inom de militära familjepensionskassorna i olika avseenden är ogynnsammare än i de hittills behandlade civila kassorna. Beträffande konsekvenserna härav för valet av

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

beräkningsgrunder angående de militära kassornas övertagande må följande anföras.

Vid beräkning av familjepensionsavdragsskalan i allmänna familjepensionsreglementet betraktades uteslutande framtida befattningshavare. Här tillämpades genomsnittsgrunder för hela den civila och militära förvaltningen.

Beträffande ifrågavarande tjänstemän finnas ju ännu inga avtal örn vare sig tjänstepension eller familjepension, och man hade därför friare händer, när det gällde att göra en gruppindelning av dessa för de försäkringstekniska beräkningarna. Såsom redan nämnts, visade det sig lämpligt att tillämpa en enhetlig dödlighetstabell för dessa nämligen tabellen O M (2.5 H -f- L). Beträffande de nuvarande delägarna i familjepensionskassorna kunna dessa sägas hava haft ett avtal med staten om tjänstepension efter en dödlighetstabell, som är lika för de olika kassorna, och ett avtal med sina resp. kassor örn familjepension efter en annan tabell, vilken är beroende på vederbörande kassas särskilda förhållanden. Bland annat beroende på de bägge dödlighetstabellernas inbördes förhållande intaga de olika kassorna en mer eller mindre gynnad ställning. I en kassa, där den faktiska genomsnittsdödligheten är mycket låg, såsom till exempel i statens järnvägars kassa, åtnjuta delägarna en ekonomisk förmån framför andra tjänstemän därigenom, att delägarna i fråga om familjepensioneringen fått i förhållande till pensionsförmånerna betala lägre avgifter på grund av den lägre dödligheten, men däremot ej, såsom hade varit konsekvent, högre avgifter i fråga om den i statens egen regi drivna tjänstepensioneringen. Denna gynnade ställning, som närmast torde få anses tillhöra tjänstepensionsområdet, har icke rubbats genom de nu träffade överenskommelserna mellan staten och kassorna, vilka genomgående bygga på ett antagande beträffande delägaredödlighet, som ansetts motsvara förhållandena inom vederbörande kassa.

Vad beträffar de militära familjepensionskassorna uppvisa dessa, såsom framgår av redogörelsen under I, en hög genomsnittsdödlighet bland delägarna. Enär emellertid tjänstepensionsavgifterna ändock på grund av de låga pensionsåldrarna täcka en avsevärt mindre del av tjänstepensionskostnaderna för dessa delägare än som gäller för motsvarande civila befattningshavare, bör ur ren försäkringssynpunkt icke något missgynnande av de militära kassorna anses ske, om uppgörelserna beträffande dessa bygga på den militära dödligheten.

Familjepensionsutredningen har dock ansett sig böra betrakta denna fråga även ur andra synpunkter än rent försäkringsmässiga. Ehuru en siffermässig analys av orsakerna till den högre militära dödligheten i avsaknad av därför erforderligt statistiskt material icke kunnat utföras, har utredningen ansett sig kunna utgå från att orsakerna åtminstone till väsentlig del ligga i förhållanden, som sammanhänga med själva den militära tjänstgöringen.1 Med hänsyn till det synnerligen stora behov av pensionsförbättring, som föreligger just i fråga om dessa kassor, har utredningen därför ansett skäligt, att de beräkningar, på vilka pensionsbeloppen i överenskommelserna mellan staten och kassorna vila, verkställas enligt den i genomsnitt lägre civila dödligheten.

Även beträffande familjepensionsvärdena, vilka såsom i avdelning I framhållits, också innebära en större pensionskostnad för militärer än för civila, har utredningen med hänsyn till det stora behovet av pensionsförbättring ansett beräkning av pensionsbeloppen kunna ske enligt civila grunder. Härigenom kommer alltså, såsom synes rimligt, ett indirekt statsbidrag att utgå bland annat till täckande av den merkostnad för militärernas vidkommande, som ligger i det för denna grupp

1 Ett påtagligt exempel är den stora risken vid militärflygning. Det må i detta sammanhang erinras örn att Kungl. Majit i ett fall på grund av därom från flottans pensionskassa gjord framställning (jfr marinens familjepensionskassas revisionsberättelse 1935—1936) förordnat, att den på grund av dödsfall vid flygolycka uppkommande familjepensionskostnaden helt skulle ersättas av statsmedel.

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

större relativa antalet gifta. Det må framhållas, att den relativa merkostnaden för den militära familjepensioneringen jämförd med den civila, vilken alltså negligeras vid överenskommelsernas uppbyggande, framför allt gäller de lägre lönegraderna (jfr bilaga 11).

De civila självkostnadsgrunderna, som alltså tillämpats i nyss angivna hänseende, finnas meddelade i den tidigare berörda promemorian av den 26 februari 1936 (sid. 65—79 i proposition nr 245 till 1936 års riksdag).

När det gäller att beräkna statens faktiska kostnader för övertagandet av de militära kassorna, har däremot dessa kassors egen erfarenhet, d. v. s. militära sjä.lvkostnadsgrunder, tillämpats för erhållande av jämförbarhet med motsvarande tidigare beräkningar angående civila kassor, vilka byggt på dessas egen erfarenhet.

De militära grunderna avvika såsom nämnts från de civila vad gäller dödlighet för befattningshavare och familj epensionsvärden. Beträffande befattningshavares dödlighet tillämpas formlerna (3) resp. (4) för arméns resp. marinens kassa, beträffande familjepensionsvärden tillämpas bilagorna 8 och 9 för arméns kassa och bilagorna 8 och 10 för marinens kassa. Beträffande dödligheten för änkor och barn och omgiftessannolikheter för änkor hava de militära grunderna däremot ansetts kunna väljas helt överensstämmande med de civila. Beträffande hänsynstagande till befattningshavares avgång från tjänsten med sjuk- eller invalidpension har med utgångspunkt från ett enligt »militär dödlighet» beräknat temporärt livräntevärde, den teknik tillämpats, som angives i avdelning 4 å sid. 70 i proposition nr 245 till 1936 års riksdag.

Räntefoten har enligt lämnade direktiv genomgående antagits utgöra 4 %.

Stockholm i januari 1937.

108 Kungl. Majlis proposition nr 248.

Bilaga K1.

Undersökning av dödligheten bland delägarna i arméns nya änke' [och pupillkassa */, 1921—so/6 1935.

Uppgifterna "rörande delägareantal och inträffade dödsfall hava hämtats ur kassans matriklar.

Vid undersökningen har uppdelning gjorts på officers- och underofficersgrader varjämte materialet uppdelats på

observationstiden 1/7 1921—30/6 1931 och » Vy 1931—30/e 1935.

Antalet observationsår Ex inom åldersintervallet (x, x + 1) år har beräknats enligt formeln

E = 2 (K + K

v = 20

—dr+f—U,

x+*—ux+$'

där

Ix = antalet x-åriga delägare vid observationstidens början, ix = antalet under observationstiden inträdda x-åriga delägare, ux = antalet under observationstiden av annan orsak än dödsfall utträdda x-åriga delägare,

dx = antalet under observationstiden avlidna x-åriga delägare,

Ux = antalet x-åriga delägare vid observationstidens slut.

Åldern har satts lika med skillnaden mellan kalenderåret och födelseåret. Beräknad dödlighet har uträknats med tillämpning av dels befolkningsdödligheten för män i Sverige 1921—-1930, varvid dödlighetsintensiteten /ux+| antagits lika medj

2 (q.

(1921—25)

+ q:

(1926—SO)

)

4 _ (q (1921-25) q (1926-30) ^

dels — för officerare — dödlighetstabellen OMH, definierad av dödlighetsintensiteterna

p-x = 0.000146 cx log c = 0.037

och — för underofficerare — dödlighetstabellen OML, definierad genom dödlighetsintensiteterna

|UX = 0.0017 4- 0.000029 cx log C = 0.045

Resultatet av undersökningen framgår av efterföljande tabeller och grafiska tablåer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

109 Otficerare. Observationstid */, 1921—“/, 1931.

Underofticerare. Observationstid */» 1921—*°/« 1931.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Officerare. Observationstid */7 1931—*"/, 1935,

Underofficerare. Observationstid »/, 1931—“/, 1935.

Stockholm den 3 december 1935.

R. Palmqvist.

(Diagrammen hava här ej återgivits.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

lil

Bilaga K 2.

Jämförelse mellan utjämnade dödlighetsintensiteter uT för olika grupper av manliga ordinarie beställningshavare eller tjänstemän.

fix i promille.

1 Dödlighetsintensitetema för denna grupp hava uträknats ur tab. 45 i Statistisk årsbok 1936

x—1 — •x+l = ~ 2 lx

enligt formeln jjl.

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Militära befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare 1/, 1935 (ute-

Militära befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare

Till jämförelse uppförda motsvarande procenttal

1 Samtliga gifta befattningshavare hava medtagits oberoende av deras ålder vid äktenskapets

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

113 Bilaga K 3.

slutande manliga). Antal (n) och medelålder (å) inom olika åldersintervaller.

Bilaga K 4.

V, 1935 (uteslutande manliga). Antal gifta i procent av hela antalet.1

för civila manliga tjänstemän 1/i 1933.

ingående.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248. 8

Bilaga K 5.

Militära befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare V, 1935 (uteslutande manliga). Genomsnittlig ålders-

differens i år räknat mellan befattningshavaren och hans hustru.1

Till jämförelse motsvarande åldersdifferenser för civila manliga tjänstemän */, 1933.

* Samtliga gifta befattningshavare hava medtagits oberoende av deras ålder vid äktenskapets ingående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

115 Bilaga K 6.

Militära befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare V, 1935 (uteslutande manliga). Outjämnade värden på fb^ (med hänsyn till änkas

omgifte). Räntefot 4

Till jämförelse motsvarande värden för civila manliga tjänstemän */* 1933.

02 Bilaga K 7.

Militära befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare */7 1935 (uteslutande manliga). Outjämnade värden på

tx= f“ + fb21 (med hänsyn till änkas omgifte).1 Räntefot 4%.

Till jämförelse motsvarande värden för civila manliga tjänstemän >/7 1933.

* Samtliga gifta befattningshavare hava medtagits oberoende av deras ålder vid äktenskapets ingående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248•

117 Bilaga K 8.

Utlämnade familjepensionsvärden fx (= f + f*21) för ordinarie militära beställningshavare ävensom däri ingående barnpensionsvärden f^21, på grundval av material per den 1 juli 1935. Pensionsrätt för änka endast örn bestäilningshavaren ingått äktenskap före i tabellen angiven gränsålder; hänsyn tagen till änkas förlust av pensionsrätt vid omgifte. Barnpensioner intill 21 års ålder.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 248■

Bilaga K 8 (forts.).

Lägre lönegrader | Högre lönegrader

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248-

119 Bilaga K 9.

Familjepensionsvärden F ( = Fä + Fb21) för ordinarie beställningshavare vid armén ävensom däri ingående barnpensionsvärden Fb21, uträknade p& grundval av fx- och fb31-värdena i bil. 8; gränsålder 60 år; dödlighetsintensiteter för såväl

X

högre som lägre lönegrader enligt formeln u = 0.0019 + 0.000054 • cx; log c = 0.042.

Räntefot 4 %.

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 248•

Bilaga K10.

Familjepensionsvärden (= F* + F"1) för ordinarie beställningshavare vid marinen ävensom däri ingående barnpensionsvärden Fb21, uträknade på grundval av

*x" °ch »r-Värdena 1 bil- K 8; Sränsålder 65 år; dödlighetsintensiteter för såväl högre som lägre lönegrader enligt formeln .« = 0.0040 + 0.000030 • cx, log e = 0.046.

X

Räntefot 4 %,

Kungl. Maj:t$ proposition nr 248-

121 Bilaga K11.

Jämförelse mellan familjepensionsvärden Fx för militära ordinarie beställningshavare (se bil. K 9 och K 10) och för civila manliga ordinarie tjänstemän (tab. 2, sid. 77 och 78, prop. 245 till 1936 års riksdag). Räntefot 4 %.

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Bilaga L.

P. M.

angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1934 års familjepensionsutredning och delegerade för arméns familjepensionskassa den 19 december 1936 träffad preliminär överenskommelse angående statens övertagande av kassans verksamhet.

Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.

Förevarande beräkningar angående arméns familj epensionskassa äro, där en beräkning av de faktiska pensionskostnaderna avses, verkställda med tillämpning av »militära självkostnadsgrunder) (räntefot 4 %) angivna i en av mig samtidigt härmed avlämnad P. M.1 med grunder för beräkningar angående arméns och marinens familj epensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden av ett statens övertagande av verksamheten; för vissa ändamål hava, såsom framgår av det följande, »civila självkostnadsgrunder» (räntefot 4 %) tillämpats. De här företagna beräkningarna få med hänsyn till arten av de sålunda tillämpade grunderna ej användas för bedömande av ifrågavarande kassas ställning under förutsättning att den faktiskt skulle fortsätta sin verksamhet; för ett dylikt ändamål måste nämligen tillämpas »betryggande grunder» (jfr en i proposition nr 245 till 1936 års riksdag återgiven P. M.1 2 den 26 februari 1936, sid. 65 och 66).

Kassans ställning vid en tänkt fortsatt tillämpning av de för kassan nu gällande bestämmelserna har undersökts på grundval av förhållandena den 30 juni 1935 utan hänsyn till framtida befordringar. Statsbidrag och förvaltningskostnader hava ej medräknats. I bilaga L 1 meddelas en balansräkning upprättad efter dylika förutsättningar och med tillämpning av militära grunder, betecknad nr 1. Bland kassans förpliktelser hava såväl för nuvarande änke- och barnpensionärer' som för nuvarande delägares efterlevande medräknats, utan tidsbegränsning, även de s. k. fasta och tillfälliga förhöjningarna. Beräkningen av de i denna liksom övriga här nämnda balansräkningar förekommande olika kapitalvärdena har i huvudsak utförts av aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget Thule fil. doktor R. Palmqvist.

Vid tillämpning av de bokförda värdena för kapitaltillgångarna blir kassans överskott enligt balansräkning nr 1 3,778,478 kronor. En värdering av kapitaltillgångarna efter en effektiv ränta av 4 % (jfr avdelning 6 i den förut berörda P. M. den 26 februari 1936) har år 1935 företagits av f. d. byråchefen K. Dickman; Dickmans värdering bifogas (bilaga L 2). Denna värdering har tillämpats i de olika här meddelade balansräkningarna för erhållande av det s. k. korrigerade överskottet. Det korrigerade överskottet i balansräkning nr 1, vilken såsom nämnts är uppgjord enligt militära grunder, utgör 4,471,276 kronor eller 14.78 % av pensioners kapitalvärde 30^245,221 kronor. ----—-

1 Bilaga K till detta protokoll.

2 Bilaga B till proposition nr 245/1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

123 Såsom närmare framgår av den av mig samtidigt härmed avlämnade promemorian angående militära grunder har familj epensionsutredningen ansett sig böra välja ett för delägarna gynnsammare utgångsläge för bedömande av förutsättningarna för pensionsförhöjningar än som skulle framgå vid en beräkning enligt militära grunder. Utgångsläget har sålunda varit balansräkningar upprättade enligt civila grunder; de fullständiga balansräkningarna återgivas ej här utan endast vissa slutresultat korresponderande mot överskott m. m. i balansräkning nr 1. Vid tillämpning av civila grunder stiger det korrigerade överskottet i balansräkning nr 1 till 5,536,794 kronor eller till 19.00 % av pensioners kapitalvärde, vilket kapitalvärde enligt civila grunder utgör 29,140,329 kronor.

Vid upprättandet av balansräkning nr 1 förutsattes, såsom framgår av det redan nämnda, att avgifterna skulle utgå enligt nuvarande bestämmelser. Höjas årsavgifterna för samtliga delägare i tjänst till belopp lika med familjepensionsavc tragen enligt allmänna familj epensionsreglementet, samtidigt som avgiftsbefrielse införes vid avgång från tjänsten — enligt nuvarande bestämmelser inträder avgiftsbefrielsen först vid uppnådd pensionsålder, även om delägaren dessförinnan sjuk- eller invalidpensionerats — stiger avgifternas kapitalvärde räknat enligt militära grunder med 2,969,573 kronor, varigenom det korrigerade överskottet enligt militära grunder ökas till 7,440,849 kronor eller till 24.60 % av pensioners kapitalvärde. Räknat enligt civila grunder blir ökningen i avgifternas kapitalvärde 3,011,882 kronor och det korrigerade överskottet stiger till 8,548,676 kronor eller till 29.34 % av pensioners kapitalvärde.

Beträffande vid tidpunkten för övertagandet förefintliga delägare i tjänst med reglerad lön har i samtliga kassor, med vilka förhandlingar förts, förutsatts att pensionerna till dessas efterlevande, bortsett från ett mindre antal undantagsfall, skola utgå enligt allmänna familjepensionsreglementet. När det sedan gäller att avgöra, vilka pensionsförhöjningar böra utgå till nuvarande änke- och barnpensionärer samt till nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, har denna fråga behandlats i ett sammanhang för tullstatens enskilda pensionsinrättning samt arméns och marinens familj epensionskassor. Utgångspunkten har varit den att, bortsett från pensions- och dyrtidstillägg, förhöjningen för dessa pensionärsgrupper i princip bör utgå med ett för varje kassa särskilt bestämt enhetligt procenttal å kassapensionen enligt nuvarande bestämmelser. För fixerande av förhöj ningsprocenten har i varje kassa först undersökts, vilken procent det korrigerade överskottet i en balansräkning upprättad enligt civila grunder och under förutsättning av nuvarande avgifts- och pensionsbestämmelser (balansräkning nr 1) utgör i förhållande till pensioners kapitalvärde.1 För arméns kassa är ifrågavarande procent, såsom redan nämnts, 19.00.

Den princip med proportionell överskottsfördelning, som tillämpats vid de av Kungl. Maj:t och Riksdagen redan godkända överenskommelserna skulle här närmast medföra, att de nyssnämnda beräknade överskottsprocenterna tillämpades som förhöjninsprocenter i resp. överenskommelser. De tidigare överenskommelserna stipulerade emellertid som regel, att avgifterna i nuvarande tjänst ej skulle höjas. De avgiftsförhöjningar, innebärande övergång till allmänna familjepensionsreglementets skala, vilka följa av de nu ifrågavarande överenskommelserna, belöpa ju enbart å nuvarande aktiva delägare och borde därför strängt taget ej påverka förhöjningsprocenten för nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande. Familj epensionsutredningen Ilar emellertid ansett det nödvändigt att för erhållande av en mera effektiv pensionsförhöjning använda viss del av värdet av avgiftsförhöjningarna för sistnämnda gruppers räkning, och med hänsyn härtill har även tagits i betraktande det större överskott, som uppkommer i balansräkning nr 1 enligt civila grunder, därest vid beräkningen

1 Beträffande vissa för marinens kassa särskilda omständigheter, som härvid böra iakttagas, hänvisas till noten ä sid. 5 (följande sida, not 1).

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

av avgifters kapitalvärde de nuvarande avgifterna ersättas med de nya. Överskottet beräknat med tillämpning av civila grunder enligt den ena eller andra förutsättningen angives nedan för de tre kassorna uttryckt i procent av pensioners kapitalvärde.

För tullstatens enskilda pensionsinrättning utgör det högre procenttalet 21.33, och överenskommelsen med pensionsinrättningen bygger på procenttalet 20. Förutom pensions- och dyrtidstillägg för nuvarande tjänste- och familjepensionärer samt 120-kronorstillägg och rörlig pensionsdel för nuvarande aktiva måste staten i detta fall vid övertagandet av pensionsinrättningen ge ett ytterligare tillskott till pensioneringen med ett kapitalvärde av 2,490,564 kronor. Per delägare

utgör tillskottet

2,490,564

3,325

= 749 kronor, ett belopp, som överstiger tillskottet

per delägare i statens järnvägars, telegrafverkets och civilstatens kassor.

Vid val av förhöj ningsprocent för arméns och marinens kassor har beaktats, att dessa på grund av sin relativt oförmånliga ekonomiska ställning under alla förhållanden måste kräva ett större tillskott per delägare än tullstatens pensionsinrättning, detta även vid den beslutade tillämpningen av civila grunder för de militära kassorna, vilken leder till en ej oväsentlig underskattning av tillskottets faktiska storlek. Man bör likaså taga hänsyn till att de militära kassorna nu erhålla och framdeles vad beträffar nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande fortfarande skulle erhålla pensionstillägg, vilka däremot ej utgå för reglerade tjänster i tullstatens pensionsinrättning, ävensom dyrtidstillägg enligt högre procenttal än för reglerade tjänster i tullstatens pensionsinrättning samt även till att de militära befattningshavarna i genomsnitt erlagt avgifter till lägre belopp och under kortare tid än tulltjänstemän i motsvarande ställning; en viss roll torde möjligen också kunna tillmätas den omständigheten, att det direkta statsbidraget till arméns kassa (23: 75 kronor per år och delägare)2 samt till marinens kassa (32: 60 kronor per år och delägare)2 nu är relativt större än för tullstatens pensionsinrättning (17: 69 kronor per år och delägare).2 Det förefaller under de angivna förhållandena naturligt, att total-

1 Dessa procentsatser beträffande marinens kassa hava erhållits på det sätt, att först en balansräkning grundad på approximativ beräkning enligt civila grunder upprättats på grundval av nuvarande bestämmelser även i fråga om barnpensioner. En överskottsfördelning i förhållande till pensioners kapitalvärde har därefter gjorts, varvid såsom två särskilda grupper upptagits 1) delägare i tjänst med nyreglerad lön, vilka övergått å 1924 års gratialstat, 2) övriga delägare samt nuvarande änkor och barn. Sedan barnpensionsprocenten höjts enligt allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser, återstår ett överskott, som inom den förstnämnda gruppen utgör 4.35 % och inom den sistnämnda gruppen 7.42 % av pensioners kapitalvärde. Sistnämnda procenttal har upptagits i ovanstående sammanställnings vänstra kolumn; det högre procenttalet framkommer genom ett tillägg svarande mot avgiftsförhöjningens värde i förhållande till samtliga pensioners kapitalvärde. — Inom var och en av tullstatens och arméns kassor, för vilka överenskommelserna icke medföra någon höjning av barnpensionsprocenterna, har överskottsfördelningen skett med tillämpning av samma procenttal för delägare i tjänst och övriga intressenter.

a Enligt uppgifter i prop. nr 201 till 1936 års riksdag, sid. 123, avseende för tullstatens enskilda pensionsinrättning budgetåret 1932/1933 och för de militära kassorna budgetåret 1933/1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

pensionerna för nuvarande tjänste- och familj epensionärer, pensions- och dyrtidstillägg samt procentförhöjningar inräknade, i varje fall ej bliva i genomsnitt högre inom de militära kassorna än inom tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Det har ansetts önskvärt, att tillskottet per delägare, räknat efter civila grunder, blir ungefär lika stort i de bägge militära kassorna.

Även sedan de ovannämnda principerna fixerats, tillåter förevarande problem olika lösningar i fråga om förhöj ningsprocentens storlek. Giver man däremot en bestämd lösning för exempelvis arméns kassa, blir frågan på samma gång löst även för marinens kassas räkning, om villkoren i övrigt äro givna.

På grund av en jämförelse mellan änkepensionsbeloppen för de tre kassorna med tillämpning av olika förhöj ningsprocenter har det befunnits, att vid iakttagande av ovannämnda principer en förhöjning för arméns kassas vidkommande av 25 % är den högsta tänkbara. Med hänsyn till önskvärdheten av att pensionerna i kassan förbättras så mycket som möjligt har familjepensionsutredningen ansett ifrågavarande procenttal böra tillämpas, och detsamma ingår i den med kassan avslutade preliminära överenskommelsen. Statens tillskott till kassan får i så fall enligt civila grunder ett kapitalvärde av 7,634,649 kronor, d. v. s.

= 975 kronor per delägare.1

7,oo4:

Enligt de angivna principerna borde nu marinens kassa erhålla ungefär samma tillskott per delägare som det nyss angivna 975 kronor, d. v. s. sammanlagt ungefär 3,013 X 975 = 2,938,000 kronor. Förutsätter man vidare, att årsavgifterna ersättas med familj epensionsavdrag enligt allmänna familj epensionsreglementet, varvid löpande retroaktivavgifter fortsättnignsvis utgå, dock ej längre än till avgång ur tjänsten,2 finnas räknat enligt civila grunder medel disponibla för att dels genomgående höja barnpensionerna till det procenttal av änkepensionen, som stadgas i allmänna familj epensionsreglementet, dels därefter förhöja pensionerna till nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande med 14 %. En förhöjningsprocent av 14 har i övrigt i och för sig ansetts lämplig med hänsyn till de enligt resp. överenskommelser framkommande pensionsnivåerna i de båda övriga här behandlade kassorna.

Förhöj ningsprocenterna utgöra alltså enligt de träffade överenskommelserna: för tullstatens enskilda pensionsinrättning 20 %, för arméns kassa 25 % och för marinens kassa 14 %.

I bilaga L 3 meddelas för några viktigare lönegrader änkepensionsbelopp ökade med pensions- och dyrtidstillägg samt procentförhöjningar för de tre kassorna, varjämte till jämförelse även meddelas motsvarande siffror för civilstatens kassa samt änkepensionsbelopp inklusive rörlig pensionsdel enligt allmänna familj epensionsreglementet; därjämte angivas årsavgifter för de olika kassorna samt familj epensionsavdrag enligt allmänna familj epensionsreglementet. Vad beträffar tullstatens och civilstaten kassor bör framhållas, att även för dessa angivits belopp för olika militära lönegrader, ehuru befattningshavare med exakt motsvarande löneställning i många fall saknas i dessa kassor. Änkepensions- och årsavgiftsbeloppen hava för dylika fall uträknats på basis av gällande militära tjänstepensionsunderlag enligt samma regler, som eljest tillämpas i tullstatens och civilstatens kassor vid beräkning av familjepensionsbelopp och familjepensionsavgifter svarande mot visst tjänstepensionsunderlag. Tillfälliga förhöjningar resp. Boch C-pensioner hava i förekommande fall medräknats för de fyra kassorna. Levnadskostnadsindex har antagits vara 156 eller 157, vadan dyrtidstillägget beräknats utgöra för arméns och marinens kassor 28 % av tilläggsunderlaget (oregle-

1 Hänsyn lini- ej tagits till den överenskomna minimeringen av kassapensionen till 240 kronor.

* Hänsyn har ej tagits till vissa sedermera företagna mindre korrektioner i de preliminära siffrorna, ej heller lill de lättnader i fråga om erläggandet av retroaktivavgifter oell årsavgifter för vissa befattningshavare oell den minimering av kassapensionen, som sedermera överenskornmils.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

rade grunder, pensionstillägg av statsmedel även utgående) och för tullstatens och civilstatens kassor 15 % av tilläggsunderlaget; den rörliga pensionsdelen enligt allmänna familj epensionsreglementet har beräknats till 10 % av den fasta pensionsdelen. Pensions- och dyrtidstillägg hava i enlighet med överenskommelserna beräknats å kassapensionen inklusive B- och C-pension resp. tillfällig förhöjning ökad med pensionstillägg men utan hänsyn till den nya procentförhöjningen. Detta innebär en för pensionärerna gynnsammare dyrtidstilläggsberäkning än vid nu gällande ordning, enligt vilken B- och C-pensioner resp. tillfälliga förhöjningar för arméns och marinens kassor ej få ingå i det s. k. tilläggsunderlaget.

För de lägsta pensionerna (i allmänhet äldre oreglerade pensioner) Ilar vidtagits en extra förhöjning utöver den procentuella, avseende att åstadkomma, att de sammanlagda pensionsförmånerna icke i något fall komma att understiga ett visst av levnadskostnadsindex beroende minimibelopp, som vid ett indextal av 156 eller 157 utgör ungefär 538 kronor för ensam änka samt vad beträffar barnpensioner och barntillägg häremot svarande belopp enligt 5 § 2 mom. allmänna familj epensionsreglementet.

Tekniskt genomföres inom de olika kassorna minimeringen så, att den extra förhöjningen i förekommande fall inlägges i kassapensionen, varefter pensionsoch dyrtidstillägg jämte procentuell förhöjning på vanligt sätt beräknas på denna höjda kassapension.

För arméns kassas vidkommande uppbringas den totala änkepensionen vid nuvarande indexläge till minst ungefär 538 kronor därigenom, att pensioner, vilka med inräknande av den tillfälliga förhöjningen men ej pensions- och dyrtidstillägg understiga för ensam änka räknat 240 kronor erhålla en pensionsfyllnad, så att de stiga till nämnda gränsbelopp jämte mot gränsbeloppet svarande pensions- och dyrtidstillägg samt 25 %-förhöjning. Kostnaden för ifrågavarande pensionsfyllnad, vars kapitalvärde inklusive kostnaden för 25 %-förhöjning men exklusive kostnaden för höjda pensions- och dyrtidstillägg ungefärligen uppskattats till sammanlagt 191,001 kronor för nuvarande änkepensionärer och för överåriga döttrar på allmänna militäränkepensionsstaten samt till 4,302 kronor för blivande änkepensionärer, har tillagts vid beräkningen av resp. passivposter i nedannämnda balansräkning nr 2.

I balansräkning nr 2 i bilaga L 1 hava pensionsbeloppen upptagits i enlighet med överenskommelsen den 19 december 1936 utan hänsyn till befordringar och under förutsättning av ett tänkt övertagande per den 1 juli 1935. Det har förutsatts, att alla delägare i tjänst komma att övergå å allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser med de mindre modifikationer härutinnan, som angivas i överenskommelsen. Det har alltså bortsetts från att avgifterna och pensionerna för sådana delägare i tjänst, vilka anmäla, att de önska kvarstå å nuvarande reglementes bestämmelser, egentligen borde upptagas till lägre belopp. Enär det icke är möjligt att på förhand uppskatta, i vilken utsträckning och av vilka delägare dylik anmälan kommer att göras, kan för närvarande ingen bestämd uppgift lämnas angående de avvikelser från balansräkning nr 2, vilka härav föranledas; det synes emellertid ej sannolikt, att avvikelsernas saldo kommer att uppgå till något mera avsevärt belopp.

Det framgår av balansräkning nr 2, att staten, oaktat de uppoffringar delägarna själva göra genom avgiftsförhöjningen, måste lämna ett tillskott, vars kapitalvärde är 10,064,061 kronor, för att möjliggöra en höjning till den nya pensionsnivån, detta utan att kostnaden för 120-kronorstillägget till avgiftspensionen, pensionsoch dyrtidstillägg eller rörliga pensionsdelar medräknats.

För 120-kronorstillägget till delägare i tjänst med reglerad lön, vilket i likhet med den rörliga pensionsdelen för dessa ej ingår i balansräkningen, tillkommer en ytterligare kostnad med ett kapitalvärde per den 30 juni 1935 av 1,954,295 kronor.

Vad beträffar inverkan av befordringar är att märka, att det förutsatts, att del-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

ägare i tjänst redan från tidpunkten för övertagandet i stort sett övergått å allmänna familj epensionsreglementets bestämmelser, såväl beträffande avgiftsplikt som pensionsrätt. I anledning härav inverka befordringar i huvudsak på samma sätt som för befattningshavare, å vilka allmänna familj epensionsreglementet ägt tillämpning under hela tjänstetiden, vilket innebär, att för ifrågavarande befattningshavare tagna för sig avgiftsförhöj ningen vid befordran ej kan väntas helt täcka den med befordran följande pensionsförhöj ningen. För täckande av det sålunda uppkomna underskottet erfordras ett ytterligare statsbidrag.

Bedömt efter de tillämpade beräkningsgrunderna skulle alltså statens kostnader för övertagandet, bortsett från befordringar och från ändringar i dyrtidstillägg eller utbytande av pensions- och dyrtidstillägg mot rörliga pensionsdelar enligt överenskommelsen, utgöras av

dels ett tillskott, vars kapitalvärde per den 30 juni 1935 utgör 10,064,061 kronor, för täckande av bristen i balansräkning nr 2;

dels kapitalvärdet av de fasta 120-kronorstilläggen för delägare i tjänst, räknat per den 30 juni 1935 1,954,295 kronor; dessa tillägg avse att ersätta de nuvarande direkta statsbidragen1.

Eftersom beräkningarna avse tidpunkten den 30 juni 1935, hava konsekvenserna av 1936 års försvarsreform beträffande kadrernas storlek ej här kunnat beaktas.

Därest kapitalvärdena 10,064,061 kronor och 1,954,295 kronor tänkas amorterade på ett antal år under tillänipning av lika stora annuiteter, bliva dessas årsbelopp följande för de nedan angivna alternativa amorteringstiderna.

Statsbidraget enligt nuvarande grunder till kassan utgjorde under budgetåret 1935/1936, utan inräknande av pensions- och dyrtidstillägg, 179,805 kronor, varav 121,110 kronor till beredande av pensioner och 58,695 kronor förvaltningsbidrag.

Vad beträffar dyrtidstilläggen komma dessa på grund av den genom överenskommelsen åstadkomna höjningen av underlaget för dyrtidstilläggsberäkningen att till en början obetydligt ökas i förhållande till de belopp, som skulle utgå vid oförändrade grunder. A andra sidan komma de rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familjepensionsreglementet äger

1 Det synes vara av ett visst intresse att undersöka, vilket konstant årligt statsbidrag, som kapitaliserat tor all framtid har samma värde som 120 kronorstilläggen för nuvarande delägare i tjänst (gränsålder för barnpensioner 21 år) och framtida ordinarie manliga befattningshavare (gränsålder för barnpensioner 19 år). Beloppet kan beräknas som ett års ränta å sammanlagda kapitalvärdet av nyssnämnda tillägg. Utgår man från alt antalet aktiva befattningshavare för framtiden icke ändras, finner man, fortfarande efter 4 % räknat, att detta tänkta årsbidrag, som alltså kan sägas vara ekvivalent med 120-kronorstilläggen, bör uppgå till 127,000 kronor vid en antagen inträdesålder för framtida befattningshavare av 24 år för högre lönegrader och 32 år för lägre lönegrader.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

tillämpning, att, räknat efter nuvarande indexläge, högst avsevärt (i genomsnitt med över 40 %) understiga de sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder.

I ett till överenskommelsen fogat särskilt yttrande hemställa arméns familj epensionskassas delegerade, att de sammanlagda pensionsförmånerna till nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, därest de understiga 75 % av motsvarande förmåner enligt allmänna familjepensionsreglementet, skola höjas till detta belopp.

Enligt av doktor Palmqvist utförda beräkningar med tillämpning av civila grunder skulle ett bifall till denna framställning för pensioner, å vilka 1905 års reglemente för kassan äger tillämpning, medföra en ytterligare ökning av statens sammanlagda kostnader (pensions- och dyrtidstillägg inräknade) med ett kapitalvärde utgörande, om rörlig pensionsdel å ena sidan och dyrtidstillägg å andra sidan beräknas enligt en levnadskostnadsindex av 156 eller 157

för nuvarande änkor och barn.............\............. 3,062,000 kronor

för nuvarande tjänstepensionärers efterlevande............. 2,154,000 » .

5,216,000 kronor.

Vid en beräkning efter militära grunder förblir den förstnämnda posten 3,062,000 kronor oförändrad, medan den sistnämnda posten höjes med cirka 20 %.

Stockholm i januari 1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

129 Bilaga L 1.

Arméns lanni jepensionskassa. Balansräkningar per den 30 Juni 1935 efter “militära självkostnadsgrunder" (räntefot 4 %) utan hänsyn till framtida befordringar.

(Statsbidrag och förvaltningskostnader ej medräknade.)

1 Avgifter enligt allmänna familjepensionsreglementet, löpande intill avgång från tjänsten.

2 125 % av värdet i balansräkning nr 1 jämte 191,001 kronor på grund av den särskilda förhöjningen av vissa lägre pensioner.

3 125 % av värdet i balansräkning nr 1.

1 Kapitalvärdet av avgiftspensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet; sammanlagda kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen för de nuvarande delägarna i tjänst, vilka tillägg ej ingå i balansräkningen, utgör för högre lönegrader 1,043,869 kronor och för lägre lönegrader 910,426 kronor eller tillhopa 1,954,295 kronor.

5 125 % av värdet i balansräkning nr 1 jämte 4,302 kronor på grund av den särskilda förhöjningen av vissa lägre pensioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248.

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Bilaga L 2.

Arméns familjepensionskassa. Kapitaltillgångar 3% 1935.

Specifikation angående inteckningslånens läge i förhållande till taxeringsvärdet.

1 Häri ingå debiterade, ännu ej inbetalda befordrings- och retroaktivavgifter, 36,522 kronor, si f.ok 774

* Beräknat till ° - = 0.9741370 av ovanstående saldo.

32,362,774

Bilaga L 3.

Änkepensioner inklusive pensions- och dyrtidstillägg samt procentförhöjningar resp. rörlig pensionsdei (levnadskostnads-

index 156 eller 157) ävensom årsavgifter.

I tjänstepensionshänseende närmast motsvarande civila lönegrader äro:

1 B 6 (tjänstepensionsunderlag 1,716 kr,) och B 7 (tjänstepensionsunderlag 1,824 kr.).

2 B10 ( > 2,160 > ) » B 11 ( » 2,304 » ).

* B12 ( > 2.436 > ) » B 13 ( > 2,640 > ).

* B 22 ( > 4,476 » ) > B 23 ( > 4,764 > ).

5 B 25 ( . 5,400 » ) » B 26 ( > 5,724 > ).

6 För marinens kassa må de sammanlagda pensionsförmånerna beräknade enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna ej t-*

underskridas. £2

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Bilaga M.

P. M.

angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1934 års familjepensionsutredning och delegerade för marinens familjepensionskassa den 30 december 1936 träffad preliminär överenskommelse angående statens övertagande av kassans verksamhet.

Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.

Förevarande beräkningar angående marinens familjepensionskassa äro, där en beräkning av de faktiska pensionskostnaderna avses, verkställda med tillämpning av »militära självkostnadsgrunder» (räntefot 4 %) angivna i en av mig samtidigt härmed avlämnad P. M.1 med grunder för beräkningar angående arméns och marinens familj epensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden av ett statens övertagande av verksamheten; för vissa ändamål hava, såsom framgår av det följande, »civila självkostnadsgrunder» (räntefot 4 %) tillämpats. De här företagna beräkningarna få med hänsyn till arten av de sålunda tillämpade grunderna ej användas för bedömande av ifrågavarande kassas ställning under förutsättning att den faktiskt skulle fortsätta sin verksamhet; för ett dylikt ändamål måste nämligen tillämpas »betryggande grunder» (jfr en i proposition nr 245 till 1936 års riksdag återgiven P. M.2 den 26 februari 1936, sid. 65 och 66).

Kassans ställning vid en tänkt fortsatt tillämpning av de för kassan nu gällande bestämmelserna, dock med iakttagande av vad nedan sägs beträffande barnpensioner, har undersökts på grundval av förhållandena den 30 juni 1935 utan hänsyn till framtida befordringar. Statsbidrag och förvaltningskostnader hava ej medräknats. I bilagan M 1 meddelas en balansräkning upprättad efter dylika förutsättningar och med tillämpning av militära grunder, betecknad nr 1. Pensionerna till minderåriga barn — till vilka räknas såväl barntillägg i fall där pensionsberättigad änka finnes, som pensioner till minderåriga barn i övriga fall — hava i balansräkning nr 1 vad beträffar nuvarande barnpensionärer antagits utgå med den procent av änkepensionen, som gäller enligt kassans nuvarande bestämmelser (15, 10, 10, —

--då pensionsberättigad änka finnes; 662/3, 332/3, 10, 10 --- — för moderlösa

barn); vad beträffar nuvarande delägares efterlevande har däremot tillämpats den

procent av änkepensionen (50, 20, 20,---; 100, 50, 20, 20, — — —) som är

bestämd i allmänna familjepensionsreglementet. I överensstämmelse med kassans nuvarande bestämmelser antagas barnpensionerna upphöra vid 21 års ålder. Bland kassans förpliktelser hava såväl för nuvarande änke- och barnpensionärer som för nuvarande delägares efterlevande medräknats, utan tidsbegränsning, även de s. k. fasta och tillfälliga förhöjningarna.

1 Bilaga K till detta protokoll. a Bilaga B till proposition nr 245/1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S-

133 Beräkningen av de i denna liksom övriga här nämnda balansräkningar förekommande olika kapitalvärdena Ilar i huvudsak utförts av byråchefen J. Östlind. Ett speciellt beräkningsantagande har måst givas beträffande ogifta döttrar. Häröver anför Östlind följande:

»Till den del pensionsrätt grundlagts enligt vid 1891 års utgång gällande stadgande^ omfattar densamma även pensioner till ogifta döttrar efter fyllda 21 år, då annan pensionsberättigad icke finnes. I de fall pensioner på grund härav utgå till föräldralösa döttrar, ha kapitalvärdena uppskattats enligt samma antaganden angående dödlighet och giftermålsfrekvens som utgående änkepensioner. Då modern, men ej fadern, lever, har den dottern tillförsäkrade överlevelseräntan uppskattats på grundval av 1928 års pensionsförsäkringskommittés dödlighetstabell för kvinnor. Någon hänsyn till giftermålsfrekvensen här därvid icke tagits. Då fadern fortfarande lever, har pensionsrätten för ogifta döttrar över 21 år uppskattats med tillämpning av de värden å pensionsrätten för delägare i olika åldrar, som härleddes år 1934 vid en beräkning inom kassan av dess ekonomiska ställning pr den 1 juli 1934. Då ifrågavarande pensionsrätts kapitalvärde på grund av berörda delägares ringa antal och höga ålder endast motsvarar omkring 7 % av det totala värdet å ogifta döttrars pensionsrätt efter fyllda 21 år, torde det icke vara erforderligt att här närmare redogöra för härledningen av nämnda värden.»

Vid tillämpning av de bokförda värdena för kapitaltillgångarna utvisar balansräkning nr 1 en brist av 822,000 kronor. En värdering av kapitaltillgångarna efter en effektiv ränta av 4 % (jfr avdelning 6 i den förut berörda P. M. den 26 februari 1936) har år 1935 företagits av f. d. byråchefen K. Dickman; Dickmans värdering bifogas (bilaga M 2). Denna värdering har tillämpats i de olika här meddelade balansräkningarna för erhållande av det s. k. korrigerade brist- (överskotts-)beloppet. Det korrigerade bristbeloppet i balansräkning nr 1, vilken såsom nämnts är uppgjord enligt militära grunder, utgör 424,000 kronor.

Såsom närmare framgår av den av mig samtidigt härmed avlämnade promemorian angående militära grunder har familjepensionsutredningen ansett sig böra välja ett för delägarna gynnsammare utgångsläge för bedömande av förutsättningarna för pensionsförhöjningar än som skulle framgå vid en beräkning enligt militära grunder. Utgångsläget har sålunda varit balansräkningar upprättade enligt civila grunder; de fullständiga balansräkningarna återgivas ej här utan endast vissa slutresultat korresponderande mot överskott m. m. i balansräkningarna n:ris 1 och 2. Vid tillämpning av civila grunder, dock med oförändrade grunder beträffande överåriga döttrar, övergår det korrigerade bristbeloppet i balansräkning nr 1 till ett överskott av 835,000 kronor eller 7.9 8 % av pensioners kapitalvärde (exklusive ogifta överåriga döttrar), vilket kapitalvärde enligt civila grunder utgör 10,473,000 kronor. Tillämpas fortfarande civila grunder men höjas även de nu utgående barnpensionerna till att motsvara procenttalen enligt allmänna famiijepensionsreglementet, blir överskottet 613,000 kronor eller 6.03 % av pensioners kapitalvärde 10,665,000 kronor.

Vid upprättandet av balansräkning nr 1 förutsattes, såsom framgår av det redan nämnda, att avgifterna skulle utgå enligt nuvarande bestämmelser. Höjas årsavgifterna för samtliga delägare i tjänst till belopp lika med familjepensionsavdragen enligt allmänna familjepensionsreglementet samtidigt som avgiftsbefrielse införes vid avgång från tjänsten, detta utan att de redan utgående retroaktivavgifterna härvid ändras, stiger avgifternas kapitalvärde räknat enligt militära grunder till

1,152,000 kronor för högre lönegrader och 1,681,000 kronor för lägre lönegrader. Enligt överenskommelsen skall (lock avgiftsplikten Idiva något mindre omfattande jin som motsvarar den nyss angivna anordningen, varigenom sistnämnda kapitalvärden komma att minskas med följande belopp:

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 24

borttagande av tilläggsavgifter................

minskning av vissa pensionsavdrag efter 55 års

ålder .....................................

bortfallande av vissa retroaktivavgifter

för flaggkorpraler .........................

» högbåtsman ...........................

tillhopa

Avgifters kapitalvärde utgör härefter 1,096,000 kronor för högre lönegrader och

1.550.000 kronor för lägre lönegrader. I balansräkning nr 2 hava avgifternas kapitalvärden upptagits till sistnämnda belopp, varjämte barnpensionerna även för nuvarande barnpensionärer höjts till att motsvara procenttalen enligt allmänna familjepensionsreglementet. Det korrigerade överskottet i balansräkning nr 2 enligt militära grunder utgör 152,000 kronor eller 1.28 % av pensioners kapitalvärde 11,897,000 kronor. — Räknat preliminärt enligt civila grunder blir överskottet i balansräkning nr 2 1,589,000 kronor eller 14.90 % av pensioners kapitalvärde

10.665.000 kronor. Om överskottsfördelningen enligt civila grunder ej göres i samma proportion för alla passivposter utan på det sätt som angives i en not till den särskilda promemorian angående arméns kassa, stiga procenttalen för nuvarande änkors och barns, tjänstepensionärers m. fl. vidkommande från 6.03 % till 7.42 % resp. från 14.90 % till 16.29 %.

Beträffande vid tidpunkten för övertagandet förefintliga delägare i tjänst med reglerad lön har i samtliga kassor, med vilka förhandlingar förts, förutsatts, att pensionerna till dessas efterlevande, bortsett från ett mindre antal undantagsfall, skola utgå enligt allmänna familj epensionsreglementet. När det sedan gäller att avgöra, vilka pensionsförhöjningar böra utgå till nuvarande änke- och barnpensionärer samt till nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, har denna fråga behandlats i ett sammanhang för tullstatens enskilda pensionsinrättning samt arméns och marinens familj epensionskassor. En redogörelse för denna fråga återfinnes i den särskilda promemorian angående arméns familj epensionskassa. Förhöjningsprocenten för marinens kassa har fastställts till 14.

Vad beträffar de lägsta pensionsbeloppen skola dessa (jfr den särskilda promemorian angående arméns kassa) erhålla en extra förhöjning utöver den procentuella så att den totala änkepensionen vid nuvarande indexläge uppgår till minst ungefär 538 kronor. Detta ernås enligt överenskommelsen därigenom, att pensioner, vilka med inräknande av den tillfälliga förhöjningen men ej pensionstillägg och dyrtidstillägg understiga vad som enligt allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser angående barnpension motsvarar en änkepension av 262 kronor, erhålla en pensionsfylland, så att de uppbringas till nämnda gränsbelopp jämte mot gränsbeloppet svarande pensions- och dyrtidstillägg samt 14 %-förhöjning; dylik pensionsfyllnad utgår dock ej, liksom ej heller den vanliga 14 %förhöjningen, för överåriga barn. Kostnaden för här ifrågavarande pensionsfyllnad utgör inklusive kostnaden för motsvarande 14 %-förhöjning men exklusive kostnaden för höjda pensions- och dyrtidstillägg ungefärligen 15,000 kronor och har tillagts vid beräkning av skuldposten för nuvarande änkepensioner i nedannämnda balansräkning nr 3.

I balansräkning nr 3 i bilaga M 1 hava pensionsbeloppen upptagits i enlighet med överenskommelsen den 30 december 1936 utan hänsyn till befordringar och under förutsättning av ett tänkt övertagande per den 1 juli 1935. Det har

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

förutsatts, att alla delägare i tjänst å 1924 års gratialstat komma att övergå å allmänna familj epensionsreglementets bestämmelser med de mindre modifikationer härutinnan, som angivas i överenskommelsen. Det har alltså bortsetts från att avgifterna och pensionerna för sådana delägare i tjänst, vilka anmäla, att de önska kvarstå å nuvarande reglementes bestämmelser, egentligen borde upptagas till lägre belopp. Enär det icke är möjligt att på förhand uppskatta, i vilken utsträckning och av vilka delägare dylik anmälan kommer att göras, kan för närvarande ingen bestämd uppgift lämnas angående de avvikelser från balansräkning nr 3, vilka härav föranledas; det synes emellertid ej sannolikt, att avvikelsernas saldo kommer att uppgå till något mera avsevärt belopp.

Det framgår av balansräkning nr 3, att staten, oaktat de uppoffringar delägarna själva göra genom avgiftsförhöjningen, måste lämna ett tillskott, vars kapitalvärde är 5,180,000 kronor, för att möjliggöra en höjning till den nya pensionsnivån, detta utan att kostnaden för 120-kronorstillägget till avgiftspensionen, pensionsoch dyrtidstillägg eller rörliga pensionsdelar medräknats.

För 120-kronorstillägget till delägare i tjänst med reglerad lön å 1924 års gratialstat, vilket i likhet med den rörliga pensionsdelen för dessa ej ingår i balansräkningen, tillkommer en ytterligare kostnad med ett kapitalvärde per den 30 juni 1935 av 1,072,000 kronor.

Vad beträffar inverkan av befordringar är att marka, att det förutsatts, att delägare i tjänst redan från tidpunkten för övertagandet i stort sett övergått å allmänna familj epensionsreglementets bestämmelser, såväl beträffande avgiftsplikt som pensionsrätt. I anledning härav inverka befordringar i huvudsak på samma sätt som för befattningshavare, å vilka allmänna familj epensionsreglementet ägt tillämpning under hela tjänstetiden, vilket innebär, att för ifrågavarande befattningshavare tagna för sig avgiftsförhöj ningen vid befordran ej kan väntas helt täcka den med befordran följande pensionsförhöjningen. För täckande av det sålunda uppkomna underskottet erfordras ett ytterligare statsbidrag.

Bedömt efter de tillämpade beräkningsgrunderna skulle alltså statens kostnader för övertagandet, bortsett från befordringar och från ändringar i dyrtidstillägg eller utbytande av pensions- och dyrtidstillägg mot rörliga pensionsdelar enligt överenskommelsen, utgöras av

dels ett tillskott, vars kapitalvärde per den 30 juni 1935 utgör 5,180,000 kronor, för täckande av bristen i balansräkning nr 3;

dels kapitalvärdet av de fasta 120-kronorstilläggen för delägare i tjänst, räknat per den 30 juni 1935 1,072,000 kronor; dessa tillägg avse att ersätta de nuvarande direkta statsbidragen.1

Eftersom beräkningarna avse tidpunkten den 30 juni 1935, hava konsekvenserna av 1936 års försvarsreform beträffande kadrernas storlek ej här kunnat beaktas.

Därest kapitalvärdena 5,180,000 kronor och 1,072,000 kronor tänkas amorterade på ett antal år under tillämpning av lika stora annuiteter, bliva dessas årsbelopp följande för de i efterföljande tabell angivna alternativa amorteringstiderna.

Statsbidraget enligt nuvarande grunder till kassan utgjorde under budgetåret 1935/1936, utan inräknande av pensions- och dyrtidstillägg, 107,318 kronor, varav 68,229 kronor till beredande av pensioner och 39,089 kronor förvaltningsbidrag.

Vad beträffar dyrtidstilläggen komma dessa på grund av den genom överenskommelsen åstadkomna höjningen av underlaget för dyrtidstilläggsberäkningen

1 Det synes vara av ett visst intresse att undersöka, vilket konstant årligt statsbidrag, som kapitaliserat för all framtid har samma värde som 120-kronorstilläggen för nuvarande delägare, i Haust (gränsåldrar 65 och 21 år) och framlida ordinarie manliga befattningshavare (gränsåldrar 60 och 19 år). Beloppet kan beräknas som ett års ränta å sammanlagda kapitalvärdet av nyssnämnda tillägg. Utgår man från att antalet aktiva befattningshavare för framtiden icke ändras, finner man efter en överslagskalkyl, fortfarande efter 4 °/Q räknat, att detta tänkta arsbidrag, som alltså kan sägas vara ekvivalent ined 120-kronorstilläggen, bör uppgå till 68,000 kronor.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

att till en början något ökas i förhållande till de belopp, som skulle utgå vid oförändrade grunder. Å andra sidan komma de rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familj epensionsreglementet äger tillämpning, att, räknat efter nuvarande indexläge, högst avsevärt (i genomsnitt med bortåt 50 %) understiga de sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder. I

I ett till överenskommelsen fogat särskilt yttrande hemställa marinens familj epensionskassas delegerade, att de sammanlagda pensionsförnånerna till nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande, därest de understiga 75 % av motsvarande förmåner enligt allmänna familj epensionsreglementet, skola höjas till detta belopp.

Byråchefen Östlind har med tillämpning av militära grunder utfört beräkningar angående kostnaderna för ett bifall till denna framställning. Härvid förutsättes, att ifrågavarande pensionsförhöjning endast tillkommer efterlevande, vilka äro tillförsäkrade mot 1924 års gratialstat svarande gratial, under villkor tillika, att den avlidne delägaren innehaft beställning eller befattning, för vilken lönen numera reglerats. Statens sammanlagda kostnader (pensions- och dyrtidstillägg inräknade) skulle vid ett genomförande av delegerades förslag ytterligare ökas med belopp, vilkas kapitalvärde, örn rörlig pensionsdel å ena sidan och dyrtidstillägg å andra sidan beräknas enligt en levnadskostnadsindex av 156 eller 157, utgör

för nuvarande änkor och barn.......................... 575,000 kronor

för nuvarande tjänstepensionärers efterlevande............ 473,000 »

Stockholm i januari 1937.

1,048,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

137 Bilaga M 1.

Marinens familjepensionskassa. Balansräkningar per den 30 juni 1935 efter “militära självkostnadsgrunder“ (räntefot 4 %) utan hänsyn till framtida befordningar.

(Statsbidrag och förvaltningskostnader ej medräknade.)

I.

II.

III.

IV.

Tillgångar.

Kapitalbehållning enligt räkenskaperna Kapitalvärdet av återstående avgifter

högre lönegrader................

lägre lönegrader.................

Brist (okorrigerad siffra)...........

Balansräkning nr 1

Kassans nuvarande avgifts- och pensionsbes tämmelser, dock barnpension sprocenter enligt allmänna famil jepensionsreglementet vad angår nuvarande delägare, gränsålder däremot genomgående 21 år.

I pensionerna hava inräknats såväl fasta förhöjningar som tillfällig förhöjning, den senare uppgående till 10 av den fasta pensionen

kr.

822.000 Balansräkning nr 2

Avgifter enligt överenskommelsen den 30 december 1936. Pensioner enligt kassans nuvarande bestämmelser, dock barnpensionsprocenter enligt allmänna farn ilj epensionsr eglementet såväl beträffande utgående som blivande pensioner, gränsålder däremot 21 år. I pensionerna hava inräknats såväl fasta förhöjningar som tillfällig förhöjning, den senare uppgående till 10 % av den fasta pensionen kr.

Balansräkning nr 3

Avgifter och pension er enligt överenskommelsen den 30 december 1936 (utan inräknande av pensions- och dyrtidstillägg eller vad angår delägare i tjänst, 120-kronors tillägg och rörlig pensionsdel; hänsyn ej tagen till pensionsrätt för frånskild hustru)

kr.

9,550,000

11.550.000 246,000

Summa

Skulder.

II.

III.

Kapitalvärdet av utgående pensioner (gratial) till änkor och minderåriga barn

änkor............................

minderåriga barn..................

Kapitalvärdet av gratial till ogifta döttrar över 21 år (redan utgående eller

blivande).........................

Kapitalvärdet av förefintliga delägares rätt till familjepension för änkor och minderåriga barn

a) delägare i tjänst med nyreglerad lön, vilka övergått till 1924 års gratialstat

högre lönegrader...............

lägre lönegrader................

övriga delägare (delägare, som ej övergått till 1924 års gratialstat, ävensom tjänstepensionärer m. fl.)

högre lönegrader.............

lägre lönegrader..............

Återbäring av retroaktivavgifter.. ..

Summa

12,250,000

3,706,000

147,000

b)

12,442,000

3,706,000

339,000

17,774,000

! 4,240,000 3 386,000

Därest kapitalbehållningen värderas efter 4 % effektiv ränta, varvid dock fastigheten upptages till sitt taxeringsvärde, ökas kapitalbehållningens värde med.............

Det med hänsyn härtill korrigerade brist- (överskotts-)beloppet utgör...........

1 Avgifter enligt allmänna familjepensionsreglementet löpande intill avgång från tjänsten, i vissa fall reducerade efter 55 års ålder, samt enligt överenskommelsen kvarstående retroaktivavgifter.

2 114 % av värdet i balansräkning nr 2 jämte 15,000 kronor på grund av den särskilda förhöjningen av vissa lägre pensioner.

3 114 % av värdet i balansräkning nr 2.

* Kapitalvärdet av avgiftspensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet; sammanlagda kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen för de nuvarande delägarna i tjänst å 1924 års gratialstat, vilka tillägg ej ingå i balansräkningen, utgör för officcrsgrader 266,000 kronor och för underofficcrsgrader 806,000 kronor eller tillhopa 1,072,000 kronor.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Bilaga M 2.

Marinens familjepensionskassa (Gratialfonden) 3% 1935.

1 Taxeringsvärde.

2 Beräknat till = 0.9873361 av ovanstående saldo.

9,ovis,ollo

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

139 Bilaga N.

P. M.

angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1934 års familjepensionsutredning och delegerade för tullstatens enskilda pensionsinrättning den 7 januari 1937 träffad preliminär överenskommelse angående statens övertagande av pensionsinrättningens verksamhet.

Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.

1. Grunder och allmänna förutsättningar för beräkningarna.

I en den 26 februari 1936 dagtecknad P. M., fogad som bilaga B till proposition nr 245 vid 1936 års riksdag, meddelades allmänna grunder för beräkningar angående civila familj epensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden av ett statens övertagande av verksamheten (självkostnadsgrunder). Härvid avsågos närmast statens järnvägars, civilstatens och telegrafverkets änkeoch pupillkassor, beträffande vilkas övertagande förslag vid denna tidpunkt förelågo eller förbereddes. Emellertid vilade ifrågavarande grunder på statistiska undersökningar, vilka avsågo huvudparten av de civila ordinarie manliga statstjänstemannen och även omfattade material från tullstatens enskilda pensionsinrättning; resultaten för de högre lönegraderna tagna för sig och de lägre lönegraderna tagna för sig hava visat sig tillämpliga även å tullstatens enskilda pensionsinrättning (jfr nyssnämnda P. M. ävensom en P. M. ingående i Statens offentliga utredningar 1934: 29, sid. 99—151).

De här meddelade beräkningarna angående tullstatens enskilda pensionsinrättning hava på sätt nedan närmare framgår i tillämpliga delar verkställts med användning av nyssnämnda allmänna grunder (civila självkostnadsgrunder). Beräkningarna få med hänsyn till arten av de tillämpade grunderna ej användas för bedömande av pensionsinrättningens ställning under förutsättning att den faktiskt skulle fortsätta sin verksamhet; för ett dylikt ändamål måste nämligen tillämpas betryggande grunder.

Räntefoten vid beräkningar angående pensionsinrättningens övertagande Ilar enligt lämnade direktiv fastställts till 4 %, och dödlighetsantaganden för tjänstemän och för änkor och barn ävensom omgiftessannolikheter för änkor och antaganden angående befattningshavares avgång från tjänsten med sjuk- eller invalidpension hava valts enligt avdelningarna 2—4 i nyssberörda P. M. den 26 februari 1936 (proposition nr 245, sid. 66—70).

Vad beträffar familjepensionsvärdena nödvändiggöra de speciella förhållandena inom tullstatens enskilda pensionsinrättning införandet av vissa antaganden utöver de i avdelning 5 i promemorian (proposition nr 245, sid. 70—72) meddelade. Såsom framgår av nedanstående tab. 1 är sålunda proportionen mellan barnpensioner och änkepensioner en helt annan enligt pensionsinrättningens nuvarande reglemente än enligt allmänna familjepensionsreglementet.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Tab. 1.

För varje barn utgör pensionen (resp. ökas änkepensionen med) nedanstående kvotdel av

pension till änka ensam.

Då pensionsberättigad änka finnes

Då pensionsberättigad änka icke finnes

Jag erinrar om att i nyssberörda P. M. den 26 februari 1936 fx betyder genomsnittliga kapitalvärdet vid tidpunkten för x-årig tjänstemans frånfälle av genast börjande pension till hans efterlevande enligt det av Kungl. Majit i proposition nr 201 till 1936 års riksdag föreslagna allmänna familjepensionsregiementet, motsvarande en pension för änka ensam av 1 krona samt att

Fx betyder nuvärdet av x-årig tjänstemans rätt att, när han framdeles avlider, för sina efterlevande erhålla familjepension enligt reglerna i nyssnämnda av Kungl. Majit föreslagna allmänna familjepensionsreglemente, motsvarande en pension för änka ensam av 1 krona.

Den antagna proportionen mellan barn- och änkepensioner vid f - och F -värdenas beräkning återfinnes i ovanstående tabell under B.

Familjepensionsvärdena fx och Fx bygga på grund av den givna definitionen i enlighet med Kungl. Majits förslag till 1936 års riksdag på förutsättningen av en gränsålder för barnpensioner av 21 år, medan den faktiska gränsåldern i samtliga vid nu förevarande beräkning avsedda fall utgör 19 år. Det den 16 oktober 1936 utfärdade allmänna familj epensionsreglementet, vars bestämmelser på denna punkt äro avsedda att bliva gällande för i huvudsak alla delägare i tjänst, vilka förefinnas vid statens övertagande av pensionsinrättningen, stadgar sålunda på gr urul av ändringar vidtagna av 1936 års riksdag en gränsålder av 19 år; samma gränsålder gäller även enligt nuvarande reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning, vilket bildar utgångspunkten för överenskommelsens bestämmelser angående övriga delägare.

För genomförandet av beräkningarna angående tullstatens enskilda pensionsinrättning böra värdena fx resp. Fx uppdelas på en del fx resp. F“ avseende änkepension och en del fx21 resp. Fx21 avseende barnpension. På grund av relationerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

och Fx = Fx + Fb21

är det härvid tillräckligt att tabulera fx och Fx (se tab. 1 i nyssberörda P. M. den 26 februari 1936) samt fb2X och Fb21 (se bilaga N 1 till denna P. M.). f^1 och F^21 antagas i olikhet mot fx och Fx vara oberoende av gränsåldern för äktenskaps ingående. I tullstatens enskilda pensionsinrättning sänkes enligt 1934 års reglemente och även enligt huvudbestämmelserna i överenskommelsen den 7 januari 1937 änkepensionen, därest äktenskap ingås sedan delägare uppnått 60 års ålder, med 10 procent för varje helt eller påbörjat år, varmed delägarens ålder vid äktenskapets ingående översteg 60 år; enligt pensionsinrättningens äldre bestämmelser, vilka i förevarande hänseende delvis ännu äga tillämpning, utgår änkepensionen oberoende av delägares ålder vid äktenskapets ingående. Vid beräkningarna har antagits, att dessa regler medföra samma pensionskostnad, som örn en absolut gränsålder av 65 år hade gällt.

Sänkes gränsåldern för barnpensioner till 19 år, medan antagandena i övrigt förbli oförändrade, nedgå barnpensionsvärdena till belopp, som kunna betecknas f'f och Ff. Differenserna bf(21-19, = C1-fxb 19 och Bf(21~19) = Ff1 -Fbl9 meddelas i bilaga N 2; de hava uträknats på grundval av samma statistiska material, som legat till grund för värdena fx, Fx, f x21 och Fx •

Vid beräkningar angående pensionerna enligt överenskommelsen för sådana tjänstemän, för vilka allmänna familjepensionsreglementet skall äga tillämpning, har alltså i stället för fx och Fx, lagts till grund fx —b f<21_19) och Fx—B ;f(21~19) (gränsålder 65 år).

Vid beräkningar under förutsättning av barnpensionsvillkor enligt pensionsinrättningens nuvarande reglemente har antagits, att nuvärdet av x-årig tjänstemans rätt att, när han framdeles avlider, för sina barn erhålla A-pension intill 19 års ålder efter ett pensionstal av 1 krona utgör 80 (Fx21 — B f(21 19)) kronor.

Enligt 1934 års reglemente för pensionsinrättningen skall den s. k. B-pensionen till änka alltid utgå med sitt maximibelopp när änkan uppnått 65 års ålder; redan före 65 års ålder beviljad pension höjes vid nämnda ålder till maximibeloppet. Av denna anledning erfordras ett antagande angående genomsnittliga kapitalvärdet Bx kronor vid tidpunkten för x-årig delägares frånfälle av 1 kronas årlig pension till hans änka från 65 års ålder eller den högre ålder hon må hava uppnått vid delägarens frånfälle. Svärdén grundade på statistiskt material avseende civila tjänstemän i högre och lägre lönegrader sammantagna meddelas i bilaga N 3.

Slutligen erfordras även ett antagande angående kapitalvärdet Fx(10) kronor av x-årig tjänstemans rätt att, när han framdeles avlider, för änka och barn gemensamt erhålla 1 kronas s. k. C-pension. På grundval av nyssnämnda statistiska material har jag redan tidigare för gränsåldern 21 år för barnpensioner uträknat värden A£, vilkas betydelse framgår av bilaga N 4. Fx(21>’ för gränsåldern 21 år uträknas med tillhjälp av dessa värden enligt formeln

p 3*(21) _ p p b21 , ^ b.

För övergång till gränsåldern 19 år har jag ansett mig kunna räkna enligt den approximativa formeln

.,1(19) = i, 1 (21)__q 2--A \

X X X

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

Vid familjepensionsvärdenas tillämpning har hänsyn till eventuellt oförmånligt urval i anledning av aktiva delägares valfrihet att övergå å allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser eller att kvarstå å nuvarande reglementes bestämmelser ej tagits.

2. Beräkningsresultat.

Pensionsinrättningens ställning vid en tänkt fortsatt tillämpning av dess nuvarande reglemente har undersökts på grundval av förhållandena den 30 september 1934 utan hänsyn till framtida befordringar. Statsbidrag och förvaltningskostnader hava ej medräknats, ej heller s. k. D-pensioner eller däremot svarande avgifter. I bilaga N 5 meddelas en balansräkning upprättad efter dylika förutsättningar, betecknad nr 1.

Med hänsyn till den valda tidpunkten för balansräkningen avser denna uteslutande sådana delägare samt änke- och barnpensionärer, å vilka övergångsbestämmelserna i pensionsinrättningens reglemente den 28 september 1934, vilket trädde i kraft den 1 oktober 1934, äga tillämpning.

Enligt bestämmelser i kungl, brev den 12 april 1935 skola under tiden den 1 oktober 1934—30 juni 1939 avgifterna för ifrågavarande delägare upphöra vid 70 års ålder, B-pensionerna utgå med högsta i reglementet medgivna belopp och C-pensionerna samt tilläggspensionerna med 90 kronor. Det har vid upprättandet av balansräkning nr 1 förutsatts, att bestämmelserna i nyssnämnda kungl, brev äga fortsatt giltighet även efter den 30 juni 1939; i kapitalvärdet av pensioner medräknas alltså utan tidsbegränsning B- och C-pensioner, i kapitalvärdet av avgifter däremot inga avgiftsbelopp efter 70 års ålder. I enlighet med reglementets bestämmelser hava barnpensionerna antagits utgå till 19 år samt utgöra den kvotdel av pensionen till ensam änka, som framgår under A) i ovan meddelade tab. 1.

Jämlikt § 36 i pensionsinrättningens reglemente må sammanlagda pensionen till efterlevande efter delägare, som omedelbart före 1j1Q 1934 var delägare i pensionsinrättningen, icke understiga den pension, som enligt förut gällande bestämmelser skulle hava utgått efter det tjänstepensionsunderlag eller den lön eller pension, i förhållande vartill delägaren erlade årsavgift närmast före 1/10 1934. Erforderlig avsättning för täckande av härigenom uppkommande extra pensionskostnader har beräknats approximativt och redovisas som skuldpost nr III; det rör sig här om ett jämförelsevis obetydligt belopp.

Vid tillämpning av de bokförda värdena för kapitaltillgångarna blir kassans överskott enligt balansräkning nr 1 1,436,353 kronor. En värdering av kapitaltillgångarna efter en effektiv ränta av 4 % (jfr avdelning 6 i min förut berörda P. M. den 26 februari 1936) har år 1935 företagits av f. d. byråchefen K. Dickman. Dickmans värdering bifogas (bilaga N 6). Denna värdering har tillämpats i de två här meddelade balansräkningarna för erhållande av det s. k. korrigerade överskottet. Det korrigerade överskottet i balansräkning nr 1 utgör 1,648,497 kronor eller 16.05 % av pensioners kapitalvärde 10,268,827 kronor.

Vid upprättandet av balansräkning nr 1 förutsattes, såsom redan nämnts, att avgifterna skulle utgå enligt nu gällande bestämmelser. Höjas årsavgifterna för samtliga delägare i tjänst till belopp lika med familjepensionsavdragen enligt allmänna familj epensionsreglementet, samtidigt som avgiftstiden avkortas i enlighet med sistnämnda reglementes bestämmelser, så att de upphöra att utgå vid befattningshavares avgång från tjänsten, stiger avgifternas kapitalvärde för de högre lönegraderna till 1,381,000 kronor och för de lägre lönegraderna till 2,265,000 kronor, varigenom det korrigerade överskottet ökas med ungefär 541,000 kronor till 2,189,864 kronor eller 21.33 % av pensioners kapitalvärde 10,268,827 kronor.

Enligt överenskommelsen mellan familjepensionsutredningen och pensions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

inrättningens delegerade skola pensionerna för efterlevande till delägare i tjänst med reglerad lön, förefintliga vid tidpunkten för övertagandet, i regel utgå enligt allmänna familj epensionsreglementet, för vilket ändamål dessa delägare skola underkasta sig en avgiftshöjning av nyss nämnd art. Det härigenom uppkommande mervärdet av avgifterna, vilket ju egentligen helt avser nuvarande delägare i tjänst och därför bort helt användas till täckande av pensionsförhöjningar för dessa, har med hänsyn till det stora behovet av pensionsförhöjningar till nuvarande änkor och barn samt nuvarande tjänstepensionärers efterlevande till viss del utnyttjats för sistnämnda gruppers räkning, varigenom dessas nuvarande kassapensioner (A- + B- + C-pensioner, i överenskommelsen benämnda huvudpensioner) kunnat höjas med 20 %. Vad beträffar procenttalet 20 bör framhållas, att frågan angående valet av förhöj ningsprocent för tullstatens enskilda pensionsinrättning samt arméns och marinens familjepensionskassor behandlats gemensamt för de tre kassorna samt att en redogörelse för frågan sedd i ett sammanhang för dessa, behandlas i den särskilda promemorian angående arméns familj epensionskassa.

Vad beträffar de lägsta pensionsbeloppen skola dessa (jfr den särskilda promemorian angående arméns kassa) erhålla en extra förhöjning utöver den procentuella, så att den totala änkepensionen vid nuvarande indexläge uppgår till minst ungefär 538 kronor. Detta ernås enligt överenskommelsen därigenom, att pensioner, vilka med inräknande av B- och C-pensioner men ej pensionstillägg och dyrtidstillägg understiga vad som enligt allmänna familj epensionsreglementets bestämmelser angående barnpension motsvarar en änkepension i fråga örn pensioner med dyrtidstillägg enligt nyreglerade grunder av 380 kronor och i fråga om pensioner med dyrtidstillägg enligt oreglerade grunder av 250 kronor, erhålla en pensionsfyllnad, så att de uppbringas till nämnda gränsbelopp jämte mot gränsbeloppet svarande pensions- och dyrtidstillägg samt 20 %-förhöjning; kostnaden härför, vars kapitalvärde inklusive kostnaden för 20 %-förhöjning men exklusive kostnaden för höjda pensions- och dyrtidstillägg ungefärligen uppskattats till 15,398 kronor för nuvarande änkepensionärer och 6,000 kronor för blivande änkepensionärer, har tillagts vid beräkning av respektive passivposter i nedannämnda balansräkning nr 2.

I balansräkning nr 2 i bilaga N 5 hava pensionsbeloppen upptagits i enlighet med överenskommelsen den 7 januari 1937 utan hänsyn till befordringar och under förutsättning av ett tänkt övertagande per den 1 oktober 1934. Det har förutsatts, att alla delägare i tjänst komma att övergå å allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser med de mindre modifikationer härutinnan, som angivas i överenskommelsen. Det har alltså bortsetts från att avgifterna och pensionerna för sådana delägare i tjänst, vilka anmäla, att de önska kvarstå å nuvarande reglementes bestämmelser, egentligen borde upptagas till lägre belopp. Enär det icke är möjligt att på förhand uppskatta, i vilken utsträckning och av vilka delägare dylik anmälan kommer att göras, kan för närvarande ingen bestämd uppgift lämnas angående de avvikelser från balansräkning nr 2, vilka härav föranledas; det synes emellertid ej sannolikt, att avvikelsernas saldo kommer att uppgå till något mera avsevärt belopp. De kostnader för D-pensioner, vilka föranledas av överenskommelsen, hava negligerats.

Det framgår av balansräkning nr 2, att staten, oaktat de uppoffringar delägarna själva göra genom avgiftsförhöjningen, måste lämna ett tillskott, vars kapitalvärde

2 490 564

är 2,490,561 kronor eller —’ ^ = 749 kronor per delägare, för att möjliggöra

en höjning till den nya pensionsnivån, detta utan att kostnaden för 120-kronorstillägget till avgiftspensionen, pensions- oell dyrtidstillägg eller rörliga pensionsdelar medräknats.

För 120-kronorstillägget till delägare i tjänst, vilket i likhet med den rörliga

144 Kungl. Majlis proposition nr 248.

pensionsdelen för dessa ej ingår i balansräkningen, tillkommer en ytterligare kostnad för staten med ett kapitalvärde per den 30 september 1934 av 1,119,383 kronor.

Vad beträffar inverkan av befordringar är att märka, att det förutsatts, att de aktiva delägarna redan från tidpunkten för övertagandet i stort sett övergått å allmänna familj epensionsreglementets bestämmelser, såväl beträffande avgiftsplikt som pensionsrätt. I anledning härav inverka befordringar i huvudsak på samma sätt som för befattningshavare, å vilka allmänna familjepensionsreglementet ägt tillämpning under hela tjänstetiden, vilket innebär, att för ifrågavarande befattningshavare tagna för sig avgiftsförhöj ningen vid befordran ej kan väntas helt täcka den med befordran följande pensionsförhöjningen. För täckande av det sålunda uppkomna relativt obetydliga underskottet erfordras ett ytterligare statsbidrag.

Bedömt efter de tillämpade beräkningsgrunderna skulle alltså statens kostnader för övertagandet, bortsett från befordringar och från ändringar i dyrtidstillägg eller utbytande av pensions- och dyrtidstillägg mot rörliga pensionsdelar enligt överenskommelsen, utgöras av

dels ett tillskott, vars kapitalvärde per den 30 september 1934 utgör 2,490,564 kronor, för täckande av bristen i balansräkning nr 2;

dels kapitalvärdet av de fasta 120-kronorstilläggen för delägare i tjänst, räknat per den 30 september 1934 1,119,383 kronor; dessa tillägg avse att ersätta de nuvarande direkta statsbidragen.1

Därest kapitalvärdena 2,490,564 och 1,119,383 kronor tänkas amorterade på ett antal år under tillämpning av lika stora annuiteter, bliva dessas årsbelopp följande för de nedan angivna alternativa amorteringstiderna:

Statsbidraget enligt nuvarande grunder till pensionsinrättningen utgjorde under budgetåret 1935—1936, utan inräknande av pensions- och dyrtidstillägg, 63,811 kronor. Ett belopp svarande mot ifrågavarande bidrag kommer efter övertagandet i stället att tillföras statsverket.

1 Det synes vara av ett visst intresse att undersöka, vilket konstant årligt statsbidrag, som kapitaliserat för all framtid har samma värde som 120-kronorstilläggen för nuvarande delägare i tjänst (gränsålder för äktenskaps ingående beräkningsmässigt 65 år) och framtida ordinarie manliga befattningshavare (gränsålder för äktenskaps ingående 60 år). Beloppet kan beräknas som ett års ränta å sammanlagda kapitalvärdet av nyssnämnda tillägg. Utgår man från att antalet befattningshavare för framtiden icke ändras, finner man, fortfarande efter 4 % räknat, att detta tänkta årsbidrag, som alltså kan sägas vara ekvivalent med 120-kronorstilläggen, bör uppgå till

66.000 kronor vid en antagen gemensam inträdesålder för framtida befattningshavare av 25 år,

72.000 kronor vid en inträdesålder av 30 år och 79,000 kronor vid en inträdesålder av 35 år. Därest antalet ordinarie tjänstemän hos tullverket framdeles kommer att ändras, ändras givetvis de nämnda beloppen.

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Vad beträffar dyrtidstilläggen komma dessa på grund av den genom överenskommelsen åstadkomna höjningen av underlaget för dyrtidstilläggsberäkningen att i viss mån ökas; ökningen i förhållande till kostnaden enligt nuvarande grunder uppgår för nuvarande pensionärsbestånd vid nuvarande indexläge efter en överslagsberäkning till cirka 10,000 kronor om året. De rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familj epensionsreglementet äger tillämpning, synas vid nuvarande indexläge tämligen nära överensstämma med dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder (utan höjning av tilläggsunderlaget).

Stockholm i januari 1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Bilaga N 1.

fb21 och F*>21

I de familjepensionsvärden fx och Fx för manliga ordinarie civila tjänstemän, vilka meddelas i bilagorna B 1 och B 2 till proposition nr 245 till 1936 års riksdag, ingå nedanstående delvärden fx21 och Fx21 för barnpensionskostnaden (årsbelopp

till 21 års ålder 0.50, 0.20, 0.20.....då pensionsberättigad änka finnes; 1.00.

0.50, 0.20, 0.20 ... för moderlösa barn). Värdena äro gemensamma för olika gränsåldrar för äktenskaps ingående.

Kungl. Majlis proposition nr 248-

147 Bilaga N 1 (forts.).

148 Kungl. Maj.ts proposition nr 248-

Bilaga N 2.

tyden—19) _ fb21 Ibis och uden-19) _ Fb21 pbl9

X XX x X X

Om slutåldern för barnpensioner och barntillägg sänkes från 21 år till 19 år (årsbelopp svarande mot 1 kronas änkepension i båda fallen 0.50, 0.20, 0.20.

---; 1.00, 0.50, 0.20, 0.20,--- —), minskas fx och dess barnpensionsdel

fx21 med nedanstående värde bx 1—19) samt Fx och dess barnpensionsdel Fx21 med nedanstående värde B^<21—19>. I stället för fx och Fx i bilagorna B 1 och B 2, s. 75—78, prom nr 245 till 1936 års riksdag skall alltså i förevarande fall tillämpas f - b^21-150 och F - B^;21-19).

* X X XX

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

149 Bilaga N 2 (forts.)

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Bilaga N 3.

Genomsnittliga kapitalvfirdet Sx kronor vid tidpunkten för x-årig delägares frånfälle av 1 kronas årlig pension till hans änka från 65 års ålder eller den högre ålder hon må hava uppnått vid delägarens frånfälle.]

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

151 Bilaga N 4.

Jo _ F1(21)_/F _F>)21 \

X V X X / *

Kapitalvärdet F*(21) av x-årig tjänstemans rätt att, när han framdeles avlider, för änka och barn under 21 år gemensamt erhålla 1 kronas C-pension beräknas enligt formeln Fx 21) = Fx — Fx21 -f Jbx, där Jbx meddelas i nedanstående tabell samt gäller såväl lägre som högre lönegrader och såväl räntesatserna 4 som 3.5 %.

(Betydelsen av beteckningarna Fx och Fx21 framgår av bilaga N 1.)

152 Kungl. Majlis proposition nr 248.

Bilaga N 5.

Tullstatens enskilda pensionsinrättning. Balansräkningar per den 30 september 1934 elter “självkostnadsgrunder" (räntefot 4 %) utan hänsyn till framtida befordringar.

(Statsbidrag och förvaltningskostnader ej medräknade.)

I.

II.

lil.

II.

Balansräkning nr 1. Nu gällande reglemente för tullstatens enskilda pensions inrättning under antagande av fortsatt giltighet även efter den 30 juni 1939 av bestämmelserna i kungl, brevet den 12 april 1935 (avgiftsbetalning högst intill 70 års ålder; B-pensioner utgående med högsta i reglementet medgivna belopp; C pensioner 90 kr.; barnpensionsprocenter enligt reglementet; slutålder för barnpensioner 19 år) kr.

Tillgångar.

Kapitalbehållning enligt räkenskaperna Kapitalvärdet av återstående avgifter för förefintliga delägare

högre lönegrader..................

lägre lönegrader...................

Brist (okorrigerad siffra).............

Summa

S k'u Ider.

Kapitalvärdet av utgående pensioner till änkor och barn

a) grundpension

änkor.........................

minderåriga barn...............

b) tilläggspension (C-pension)........

c) understöd enligt § 10 i pensionsin-

rättningens reglemente............

Kapitalvärdet av förefintliga delägares rätt till familjepension för efterlevande

a) delägare i tjänst högre lönegrader:

A-pension...................

B-pension...................

C-pension....................

lägre lönegrader:

A-pension...................

B-pension...................

C-pension....................

Transport

Balansräkning nr 2.

Avgifter och pensioner enligt överenskommelsen den 7 januari 1937 (utan inräknande av pensions- och dyrtidstillägg eller vad angår delägare i tjänst 120-kronorstillägg och rörlig pensionsdel; hänsyn ej tagen till pensionsrätt för frånskild hustru)

kr.

8,604,029

11,115,289 11,989,344

11,708,662

2,445,839

196,865

521,895

1,877,541

521,693

230,682

2,220,948

611,248

553,213

9,179,924

8,604,029

• 1,381,000 »2,265,000 2,702,708

14,952,737

* 2,950,405 1236,238 ‘626,274

* 4,326,784

«5,500,353 [13,640,054

1 Härav belöper på tiden efter avgång ur tjänst för högre lönegrader 207,000 kr. och för lägre lönegrader 514,000 kr. eller tillhopa 721,000 kr. (efter approximativ beräikning.)

2 Avgifter enligt allmänna familjepensionsreglementet, löpande intill avgång från tjänsten. * 120 % av värdet i balansräkning nr 1 jämte 15,398 kr. på grund av den särskilda förhöjningen

av vissa lägre pensioner.

4 120 % av värdet i balansräkning nr 1.

s Kapitalvärdet av avgiftspensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet; sammanlagda kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen för de nuvarande delägarna i tjänst, vilka tillägg ej ingå i balansräkningen, utgör för högre lönegrader 332,146 kr. och för lägre lönegrader 787,237 kr. eller tillhopa 1,119,383 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

1 120 % av värdet i balansräkning nr 1.

* 120 % av värdet i balansräkning nr 1 jämte 6,000 kr. på grund av den särskilda förhöjningen av vissa lägre pensioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Bilaga N 6.

Tullstatens enskilda pensionsinrättning. Kapitaltillgångar 3% 1934.

-i.**

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 248-

Samman-

utvisande dels (kol. 2—13) sammanlagda familjepensionsförmånerna1 för änka ensam

ter (avdrag) enligt

1 Öretal utelämnade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248■

157 Bilaga 0.

stallning

(levnadskostnadsindextal 158 eller 159), dels ock (kol. 14—19) årliga familjepensionsavgifolika skalor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 248-