angående jordbruksför¬ sök m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Kr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående jordbruksförsök m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Då jag nu går att för Kungl. Majits prövning anmäla vissa frågor rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet torde jag få erinra, att efter förslag av Kungl. Majit i proposition nr 167 till 1936 års riksdag riktlinjer för dylik verksamhet godkändes av riksdagen men att riksdagens beslut jämväl innebar avvikelser från förslaget och att i beslutet förutsattes ny utredning på vissa punkter att föreläggas 1937 års riksdag. I anledning därav har så-

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

dan utredning genom departementets försorg verkställts. Vidare hava i samband därmed upptagits frågor, som innefatta en närmare reglering i vissa hänseenden av statsmakternas beslut år 1936 angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 18 december 1931 givna bemyndigande tillkallades av chefen för jordbruksdepartementet för utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på bland annat växtodlingens område såsom utredningsmän (här kallade 1931 års utredningsmän) föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt professorn B. O. H. Witte, vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap godsägaren O. A. Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening numera professorn fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och dåvarande t.f. föreståndaren numera föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet professorn K. G. U. Sundelin. Utredningsmännen avgåvo jämte tillkallad sakkunnig för trädgårdsförsöken den 16 december 1933 betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten pä växt- och trädgårdsodlingens område (stat. off. utr. 1934:4).

Vidare tillkallades av departementschefen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1935 såsom utredningsman dåvarande statssekreteraren, numera landshövdingen C. Mannerfelt (här benämnd 1935 års utredningsman) för att verkställa fortsatt utredning om dels ifrågasatt samband mellan lantbruksförsöksverksamheten och lantbrukshögskolan, dels särskiljande av å ena sidan upplysnings- och propagandaverksamheten samt å andra sidan den egentliga forsknings- och försöksverksamheten på betes- och vallodlingens samt mossodlingens områden ävensom föreningsväsendets bibehållande för sistnämnda slag av verksamhet, dels ock anordnandet av husdjursförsöksverksamhet. För att med utredningsmannen överlägga i avseende å frågor angående lantbruksförsöksverksamheten tillkallade departementschefen den 29 april 1935 ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, disponenten O. V. E. Risberg, Hasselfors, föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen dr. phil. A. Elofson, professorn Sundelin samt föreståndaren för svenska mosskulturföreningen fil. lic. G. A. Rappe. Utredningsmannen avlämnade dels med skrivelse den 13 juni 1935 betänkande angående husd furs försöksverksamhetens organisation (stat. off. utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935 promemoria angående upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksverksamheten i övrigt.

Med ledning av nämnda utredningar och däröver infordrade yttranden har Kungl. Maj:t i berörda proposition nr 167 till 1936 års riksdag föreslagit, bland annat, att såsom centralorgan för försöksverksamheten skulle vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 inrättas två särskilda institutioner, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök, att den statliga försöksorganisationen skulle i sig upptaga de försöksuppgifter, som nu omhänderhavas av de statsunderstödda föreningarna svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, samt att de till svenska mosskulturföreningen hörande försöksgårdarna Flahult i Jönköpings län och Gisselås i Jämtlands län ävensom kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk i Norrbottens län skulle vid samma tidpunkt övergå i statens ägo och underställas den statliga försöksorganisationen. Enligt förslaget skulle svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen fortbestå eller eventuellt sammanslås till en förening, men föreningarna eller den sammanslagna föreningen skulle icke omhänderliava försöksuppgifter utan allenast utöva upplysnings- och konsulterande verksamhet med understöd av statsmedel.

I särskilda motioner vid 1936 års riksdag, 1:366 och 11:702, förordades föreningarnas sammanslagning och fortbestånd utan förändring i deras arbetsuppgifter och sålunda med bibehållen försöksverksamhet.

Enligt berörda motioner ävensom motionerna 1:367 och 11:701 vid samma riksdag framfördes yrkanden om vissa förändringar i Kungl. Maj:ts förslag angående personal, dels för jordbruksförsöken, dels för föreslaget kemiskt analyslaboratorium vid lantbrukshögskolan.

Vidare framställdes i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 373 och II: 727 särskilda önskemål rörande sammansättningen av i propositionen föreslagna försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1936, nr 320, har riksdagen under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 83 anmält, att riksdagen i anledning av propositionen samt i ämnet väckta motioner beslutat, att i överensstämmelse med av utskottet i huvudsak tillstyrkt förslag skulle anordnas försöksverksamhet på, bland annat, jordbrukets och husdjursskötselns områden.

Riksdagens beslut avvek från Kungl. Maj:ts förslag därutinnan, att svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen förutsattes skola även efter berörda omorganisation utföra försök, som läge inom ramen av deras arbetsområden och vore av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet. Däremot biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag örn statens övertagande av försöksgårdarna Flahult och Gisselås, därvid emellertid beräknades, att föreningarna efter överenskommelse med försöksanstalten även i fortsättningen finge dit förlägga försök. Likaledes bifölls förslaget örn överförande till det statliga försöksväsendet av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. På motsvarande sätt, som nyss angivits beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås, har förutsatts, att kemisk-växtbiologiska anstalten efter överenskommelse med den statliga försöksanstalten även i fortsättningen skulle beredas tillfälle att till Alträsk förlägga vissa försök.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beslutet rörande svenska mosskulturföreningens samt svenska betes- och vallföreningens fortsatta försöks- och upplysningsverksamhet Ilar ansetts medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas och å andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov, därav givetvis ifrågavarande institutioners behov av statsanslag beräknades komma att påverkas. Riksdagen har med hänsyn därtill förutsatt, att berörda förhållanden bleve föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida, så att frågan i denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag. I samband härmed har enligt riksdagens uttalande ansetts böra övervägas vissa erinringar, som framförts i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 367 och II: 701 angående förändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande personal för jordbruksförsöken och för kemiskt analyslaboratorium.

Vidare må omnämnas, att riksdagen lämnat vissa anvisningar angående ändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande sammansättningen av i propositionen angivna försöksnämnd samt försöksråd.

Med hänvisning till riksdagens uttalanden i förevarande avseende har jag i skrivelse den 3 oktober 1936 anmodat lantbrukshögskolans styrelse att efter hörande av föreståndarna för svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen upprätta förslag till de ändringar i Kungl. Maj:ts genom propositionen nr 167 framlagda förslag, som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut i frågan. Vidare har jag anmodat högskolestyrelsen att därvid taga under övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov, som för nämnda föreningars del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938. Jag erinrar i detta sammanhang, att enligt innevarande års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 100 och 101, i avvaktan på slutlig beredning av frågorna rörande föreningarnas anslagsbehov i riksstatsförslaget för nästkommande budgetår i överensstämmelse med förslag av lantbruksstyrelsen beräknats såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen 120,500 kronor och till svenska betes- och vallföreningen 111,500 kronor. f

Kungl. Majit har efter framställning av lantbrukshögskolans styrelse enligt beslut den 16 oktober 1936 dels förordnat länsassessorn E. Rolander att såsom särskild sakkunnig biträda styrelsen vid fullgörandet av dess uppdrag, dels bemyndigat mig att tillkalla ytterligare högst tre sakkunniga för att med styrelsen deltaga i överläggningar rörande ifrågavarande spörsmål. I enlighet med detta bemyndigande har jag såsom sakkunniga för angivet ändamål tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, f. d. landshövdingen G. R. Sederholm, Ålberga gård, samt avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening professorn E. Å. Åkerman, Svalöv.

Lantbrukshögskolans styrelse har sedermera i skrivelse den 18 december 1936 yttrat sig i ärendet och därvid i huvudsak åberopat ett den 13 november 1936 dagtecknat av förenämnda sakkunniga och särskilda inom styrelsen utsedda kommitterade, nämligen lantbrukshögskolans rektor professorn Chr. Barthel, professorn B. O. H. Witte samt t. f. domänintendenten A. von Ber-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249

gen, efter hörande av föreståndarna för jordbruks- och husdjursavdelningarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt förståndarna för svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, avgivet utlåtande. Sedan i detta utlåtande, som i den följande framställningen benämnes kommittéutlåtandet, lämnats en kortfattad resumé över de för utredningen avsedda frågorna, framlägges utredningens resultat i följande huvudpunkter: 1. Svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens behov av statsanslag efter genomförandet av den under år 1936 beslutade omorganisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. 2. Behovet av personal vid den statliga organisationen för jordbruksförsök. 3. Behovet av personal vid lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium. 4. Ovannämnda föreningars anslagsbehov för budgetåret 1937 1938.

I kommittéutlåtandet anföres beträffande riksdagens anvisningar för sammansättningen av försöksråden och försöksnämnden att dessa anvisningar torde vara avsedda att vinna beaktande vid fastställandet av de instruktioner för nämnda organ, som ankomme på Kungl. Maj:t att fastställa, samt att med hänsyn därtill spörsmålen ej torde bliva föremål för förnyade överväganden av riksdagen.

Det är även min åsikt, att riksdagens uttalanden rörande ifrågavarande försöksorgans sammansättning så långt möjligt böra beaktas i de föreskrifter för försöksorganens verksamhet, som det lärer tillkomma Kungl. Majit att utfärda, samt att riksdagen sålunda icke nu förväntar ytterligare förslag i berörda hänseende.

På viss punkt har lantbrukaren Gustafsson reserverat sig emot förslag i kommittéutlåtandet. Jag torde i det följande få återkomma till den genom lantbrukshögskolans skrivelse åvägabragta utredningen liksom till berörda reservation.

över utredningen, som åtföljts av protokoll innefattande yttrande av lantbrukshögskolans lärarråd, hava infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 oktober 1936 har vidare uppdragits åt länsassessorn Rolander att efter förhandlingar med svenska mosskulturföreningen samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå angående statens övertagande av de till nämnda institutioner hörande försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk till Kungl. Majit inkomma med förslag till överenskommelser och andra därmed sammanhängande åtgärder, som erfordrades för genomförande av statsmakternas beslut i ärendet.

Vidare har Kungl. Majit genom särskilda remisser den 26 oktober 1936 och den 26 november 1936 anmodat Rolander att i samband med fullgörandet av honom genom förut omnämnda brev den 16 oktober 1936 lämnade uppdrag avgiva yttranden över dels en av Norrbottens läns hushållningssällskap till jordbruksdepartementet inkommen promemoria den 8 oktober 1936 rörande försöksverksamheten i nämnda lilli, dels en från styrelsen för svenska mosskulturföreningen till departementet inkommen skrivelse den 24 november 1936

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

innefattande framställning om anslag till ombyggnad av kreatursstallet vid Gisselås försöksgård m. m.

Utredningsmannen, som för erforderliga värderingar jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande såsom sakkunniga anlitat, vid värdering av Flahult tillförordnade domänintendenten i Jönköpings län P. B. Nilsson och vid värdering av försöksgårdarna Gisselås och Alträsk kamreraren i Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd agronomen A. V. Zingmark, har med skrivelse den 28 januari 1937 till Kungl. Maj :t överlämnat utredning och förslag angående överenskommelser örn statens övertagande av vissa försöksgårdar jämte därmed sammanhängande åtgärder.

I utredningen hava de spörsmål, som ansetts uppstå vid ett genomförande av statsrpakternas beslut örn angivna försöksgårdars införlivande med den statliga försöksverksamheten, behandlats efter deras samband med var och en av försöksgårdarna. Framställningen har sålunda upptagit tre huvudavdelningar avseende den första Flahults försöksgård, den andra Gisselås försöksgård och den tredje Alträsks försöksgård. Såsom underavdelningar under varje huvuddel hava behandlats förutsättningar för avtal om försöksgårdarnas övertagande av staten samt förslag till huvudgrunder för avtalen, organisationsförslag och, beträffande Flahult och Gisselås försöksgårdar, beräkningar av gårdarnas årliga anslagsbehov efter övertagandet. Vidare hava anmälts vissa byggnadsfrågor rörande försöksgårdarna m. m. Särskilt må härvid omnämnas, att utredningsmannen till skärskådande upptagit av lantbruksstyrelsen den 3 september 1935 till departementet överlämnad skrivelse från styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå innefattande hemställan om ett anslag å 70,000 kronor till uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur vid den under nämnda anstalts ledning ställda försöksgården vid Alträsk.

Då frågor om avlöningar åt de blivande statliga försöksgårdarnas föreståndare ansetts äga samband med den löneställning, som gäller för föreståndarna för statens nuvarande försöksgårdar Lanna Borregården och Offer, har utredningsmannen framställt förslag om reglering jämväl av dessa försöksgårdsföreståndares avlöningar.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit, att föreningarna å extra sammanträden preliminärt uttalat sig för föreningarnas uppgående i en gemensam förening.

över den av länsassessorn Rolander verkställda utredningen hava infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt lantbrukshögskolans styrelse.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande hänseende framträtt, kommer jag att anmäla dem under följande huvudavdelningar.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom statsunderstödd förening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda försöksgårdarna (utom löner till befattningshavare).

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende budgetåret 1937/1938.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende budgetåret 1937/1938.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom

statsunderstödd förening.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöks- och upplysningsverksamhet på jordbrukets område av bland andra svenska' mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen. Angående dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års utredningsmäns förut åberopade betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Här må beträffande föreningarnas organisation och huvudsakliga uppgifter m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25 juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen i mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att a) såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant kontrollerade försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma, b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om torvmarkerna och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar mosskultur och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag, broschyrer, möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga sätt sprida kunskap örn bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens styrelse består av sju för Ire år utsedda ledamöter, för vilka finnas sex suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver tre ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, för söks jord m. m. I föreningens ägo finnas: 1) Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, om c:a,108 hektar, vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr örn 17 hektar. Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdrif-

Nuvarande

anordning.

8 Kungl. Majlis proposition nr 249.

ten, vissa sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen i Jämtland vid Gisselås station, 9 mil norr örn Östersund, omfattande cirka 100 hektar myr jord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med byggnader för driften. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö aktiebolag tillhöriga gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder örn Umeå, omfattande cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å denna egendom har bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra försök.

P e rsonal, Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av: en föreståndare, som har att övervaka och leda verksamheten; en botanist och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-, upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök: 1kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla i Jönköping. \ idare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd av år bestått i statsanslag. Detta har under de senare åren utgjort för huvudanstalten med Flahult samt Gisselås tillhopa omkring 110,000 kronor. För innevarande budgetår är statsanslaget uppfört med 111,500 kronor varav 96,000 kronor beräknats till föreningens verksamhet och 15,500 kronor till täckande av driftkostnaderna vid Gisselås. Av landsting och hushållningssällskap hava för budgetåret 1935/1936 utgått anslag till huvudanstalten jämte Flahult med 5,850 kronor och till Gisselås med 1,200 kronor. Föreningen bär jämväl mottagit gåvor av konstgödsel för sin verksamhet. Vidare erhåller föreningen viss inkomst i form av medlemsavgifter, under nästlidna budgetår utgörande 2,876 kronor. Vid nämnda budgetårs slut uppgick antalet medlemmar till 685. Därav voro 22 utlänningar.

Beträffande försöksgårdarnas utgifter och inkomster torde jag i följande huvudavdelning få tillfälle att därom lämna närmare redogörelse.

Angående svenska betes- och vullf öreningen må här lämnas följande kortfattade uppgifter.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens stadgar har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre metoder för deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt mindre skall behöva tågås i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande frågor och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och erfarenheter, att härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att överhuvud taget verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags fodervall. Beträffande styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser som nyss angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen upphör med sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande av allmänna medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande ledningar och andra för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda anläggningar övergå i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas, uppdrages åt lantbruksakademien att förvalta föreningens återstående tillgångar.

Institution, för söksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrende-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

rar den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta om 21.5 hektar, vilken år avsedd för försök och driftekonomiska beräkningar m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives huvudsakligen på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar (Boda i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten avser två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 föreståndare med uppgift att leda och övervaka verksamheten; 1 försöksledare, som har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för den botaniska analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka dels handhava konsultationsärenden, dels biträda vid försöksverksamheten m. m., 2 assistenter, 1 räkne- och bokföringsbiträde, 1 extra ängsmästare, 1 skrivbiträde och 1 vaktmästare.

Betes- och vallföreningens inkomster hava i huvudsak härrört av statsanslag. Detta har under föreningens tillvaro starkt stegrats. Det utgår för innevarande budgetår med 90,300 kronor, varav 75,300 kronor avses för uppehållande av föreningens huvudverksamhet och 15,000 kronor för bestridande av driftkostnader för två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer. Föreningens inkomster utöver statsbidraget hava utgjort något över 20,000 kronor. Enligt uppgift i föreningens år 1936 utkomna årsskrift har antalet medlemmar vid nämnda års ingång utgjort 1,171, därav 24 utlänningar.

I förut berörda betänkande med utredning och förslag rörande organisatio- 1931 års ut nen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område hava rednlngsman 1931 ars utredningsmän framhållit, att vid uppgörandet av'förslag till närmare ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på bästa sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av enhetlighet och planmässighet och att dubbelarbete i möjligaste mån borde undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna, då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation, vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer ut vecklat sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex. svenska mosskulturföreningen och svenska botes- och vallföreningen, vilkas verksamhet nu lill största delen bekostades av statsmedel och vilka för sin existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär. Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas. Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet, som gällde betenas utnyttjande och som till övervägande del vore en utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen utan helt naturligt också centralanstaltens liusdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen. 1 sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och mosskulturföreningen hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att lösa, ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar.

I anslutning till sålunda anförda synpunkter hava utredningsmännen diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående. Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan, då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens liusdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och måsta intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet. På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den effektivitet och planmässighet i fråga om försöksverksamheten, som från skilda håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till denna fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves av de båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande organisationen i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större enhetlighet inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra eller i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor, som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen, och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem, enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötsel^ område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att de olika organisationernas resurser ifråga örn försöksgårdar, laboratorier, bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet.

1935 års ut- Den av landshövdingen Mannerfelt under år 1935 verkställda utredningen

redmngsman. omfattade bland annat frågan örn bibehållande enbart för upplysnings- och propagandaverksamhet av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt, huruvida ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning, att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar, kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. Praktiska rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor. Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså att förse upplysningsverksamheten med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften, måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt. Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten. I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad, närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet. En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras, att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor, som befunnes aktuella oell i behov av utredning. Detta organ skulle på detta sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas. Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, örn alla hithörande verksamhetsgrenar odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett även i fråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen inriktats på utrönande, huruvida dessa organ lämpligen borde utgöra avdelningar inom en statlig jordbruksförsöksanstalt eller örn de enskilda föreningarna borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning har utredningsmannen anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen, att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan ali man förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme all uppväga olägenheterna.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med det praktiska jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande av deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av statliga försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde runi, vöre säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd. Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna, enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök av liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan om en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening, att föreningarna borde behållas såsom tva självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning överhuvud taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar samt möjligheter för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet avökade möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning att handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större organisationsändringar. Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående forsö k suppgifternas fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid anfört följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksuppgifter inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret för undersökningar rörande foderproduktionen pa vallar och betesmarker, med huvudvikten lagd vid undersökningar pa fastmarksjord. Svenska mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodiingsverksamlieten å dylika jordar.

I fråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök, försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtod- Iingsförsök i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen, som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrvtning, röjning, torrläggning, jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap i jordbearbetningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena jordar med andra än betes- oell vallväxter planlades av mosskulturföreningen och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa försök borde i första hand tillkomma mosskulturföreningen, jordbruksförsöksinstitutionen dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen. — Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt planlägga försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få utföra sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget alt bedriva sin upplysnings- och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat. . ......

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skal talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk, då det gällde att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas till åker eller bete.

Här torde även få erinras, att utredningsmannen övervägt, huruvida de till föreningarna hörande forsö k sgård arna borde kvarstanna bos föreningarna eller överföras till den statliga organisationen. Han bar härom anfört följande.

Flahult och Lilla Sunnersta lage i omedelbar närhet av respektive föreningars huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vöre alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa bada gårdar syntes därför böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgard. Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därpå odlade;s huvudsakligen betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komma alltså, enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföremn-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Proposition nr 167/1936.

gen. Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes icke något av värde vara att vånna. Gisselås försöksgård föresloges alltså skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. — Självfallet borde de av betesoch vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda kvarbliva hos föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han ansett det vara av vikt, att deras anslag av statsmedel fixerades för viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek har utredningsmannen anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar vara erforderliga. Frågan örn det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra, innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka 30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas, bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles, torde — så vitt nu kunde bedömas — för föreningarnas del ej erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till omkring 15,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet avseende propositionen nr 167 till 1936 års riksdag anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet rörande försöksverksamhetens allmänna planläggning, att de förslag, vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottnade i en strävan att åstadkomma större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare användning av de medel, vilka ställdes i försöksverksamhetens tjänst, samt att tillika torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som kunde erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande för utredningsmännen, syntes icke finnas anledning till erinran. Departementschefen anförde vidare:

Såsom framginge av redogörelsen hade utredningsmännen bland annat undersökt, i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom sammanförande till en organisation av de håda var för sig verksamma statsunderstödda föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska

Kungl. Majlis proposition nr 249.

mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda Sveriges utsädeslörening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hade utredningsmännen anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden, och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i en statlig försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kunde departementschefen instämma.

Vad anginge frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då beträffande försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestode av mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik vore i stor utsträckning gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning hade emellertid resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt. Det vore även departementschefens uppfattning, att ej mycket därigenom skulle stå att vinna. För honom framstode som den avgörande frågan huruvida, då nu omorganisation av försöksverksamheten på växtodlingens område avsåges, den försöksverksamhet, som hittills bedrivits av föreningarna, skulle fortfarande med understöd av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida verksamheten borde införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga finge erinras, att bidrag av staten för föreningarnas verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under årens gång hade föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit till avsevärda summor. De utginge under budgetåret 1935/1936 med 110,000 kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska betes- och vallföreningen. Av yttranden från föreningarnas styrelser framginge, att dessa belopp ansåges otillräckliga för bestridande av kostnaderna för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd av staten kunde förväntas från föreningarnas sida, därest de skulle bibehållas vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga om arbetsuppgifterna bereddes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad ställning. Förslaget innebure, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för undersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen örn uppdelning av arbetsuppgifterna läge emellertid redan i utredningsmannens uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att el t visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Departementschefens uppfattning vore också, att angivna förslag skulle vara svårt att genomföra. Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet, där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor undersöktes, i längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betesoch mossodlingsspörsmålen. Men jämväl föreningarna, som .skulle syssla med spccialuppgilter, torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och

/lilläng till riksdagens protokoll 19.'I7. I sand. Nr 219 :i

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

försöksverksamhet orientera sif» inom de allmänna discipliner, i vilka deras verksamhetsområden inginge. Härtill komme, att ett sammanförande av tillgångar i personal och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens allmänna uppgifter erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing för statsverket. Nämnas kunde ytterligare, att den enhetliga ledning och allmänna överblick över försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande av verksamheten organisatoriskt sett skulle medföra, ej torde ersättas av föreslaget samarbete mellan statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare helt visst skulle komma att på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget om föreningsformens bibehållande torde hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden. Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks- och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan de till föreningarna anslutna medlemmarna, finge betydelsen av utredningsmannens berörda skäl icke underskattas. Ett större antal utövare av jordbruksnäringen torde emellertid särskilt betes- och vallföreningen hava nått indirekt genom de utbildningskurser, som genom föreningens medverkan hållits för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap m. fl. Dessutom torde även den direkta påverkan hava sträckt sig långt utöver medlemmarnas krets genom spridandet av populära skrifter, anordnandet av föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning toges till frågan om föreningarnas bibehållande i deras nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd med modern instrumentell utrustning. I propositionen erinrades vidare därom, att enligt samtidigt fattat beslut till samma plats skulle överflyttas de till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks- och husdjursavdelningarna. Det i propositionen framställda förslaget förutsatte utbyggnad av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande förflyttning. Genom dessa anordningar beräknades vid Ultuna uppstå en koncentration av krafter för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga bidrag borde kunna förväntas till lösande även av spörsmål, som vore av omedelbar betydelse för produktionen. Man finge ej bortse från detta nya läge vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills vårdats av föreningarna, fortfarande skulle med bidrag av statsmedel omhänderhavas av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förlädes till Ultuna, syntes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis borde härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter och andra resurser gjordes beredd för ändamålet. Om denna anordning, vilken sålunda förordades, bleve genomförd, torde därav följa, att jämväl de till föreningarna anslutna försöksgårdarna borde överföras till den statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kunde träffas med föreningarna. Däremot ifrågasattes icke förvärvande för statens räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Departementschefen erinrade vidare därom, att 1931 års utredningsmän förordat, att jämväl föreningarnas upplysnings- och konsulterande verksamhet skulle undandragas statsunderstöd. I stället skulle den allmänna upplysningsverksamheten och till viss del även den rent konsulterande verksamheten omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan inom den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen i

Kungl. Majlis proposition nr 249.

landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna uppgiften hade emellertid från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav på förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens förslag genomfördes. Vidare hade i åtskilliga yttranden framhållits, att även om föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ, föreningarna likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Departementschefen delade den meningen, att upplysning och propaganda med större framgång kunde spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en statsanstalt. Nu hade föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan verksamhet förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven försöksverksamhet. En dylik åsikt hade framförts jämväl av 1935 års utredningsman samt funnit uttryck i vissa över utredningarna avgivna yttranden. Ehuru det ej kunde bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet kunde verka stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten, torde det emellertid vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer med varandra ägde ett oupplösligt sammanhang. De, vilka dreve upplysnings- och propagandaverksamhet, borde naturligtvis sättas i tillfälle att kontinuerligt få del av de vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll följa försöksverksamheten. Härför fordrades emellertid ej, att de själva utövade sådan verksamhet. Det erinrades, att även nu verksamheten inom föreningarna vore genom befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig grad uppdelad i försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet. Då departementschefen tillstyrkte, att föreningarna alltjämt erhölle anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avsåge upplysning och propaganda, utginge han alltså från, att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för sin uppgift, som skäligen kunde ifrågakomma. Det borde ihågkommas, att den statliga försöksverksamheten härvid ägde samma intresse som föreningarna, nämligen att, sedan sådana resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunde anses utgöra en säker ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen av deras näring, resultaten snabbt kunde förås ut till därav intresserades kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsatts icke skola vidare driva försöksverksamhet, utan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens försöksanordningar, borde de däremot ej sakna möjlighet till upprätthållande av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De borde även erhålla medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten, m. m. För demonstrationsändamål kunde jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten i viss utsträckning upplåtas till föreningarnas disposition. Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet borde förutom genom demonstrationer fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet i sådan press, sorn lästes av befolkningslager, vilkas upplysande verksamheten åsyftade, och dylikt. Föreningarna ansåges även böra beredas tillfälle att utgiva en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift borde också ingå skyldighet att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För denna gren av verksamheten kunde i tillämpliga delar gälla vad nyss anförts rö-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

rande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten borde utövas genom den fackliga försöksledningen med dess bundenhet till arbetet vid de centrala försöksanordningarna, bleve det naturligt, att verksamheten närmast komme att vända sig till konsulenter och lärare och blott mera indirekt till den breda allmänheten. Det kunde givetvis förväntas, att föreningarna jämte hushållningssällskapen bleve i stånd att inom sina områden bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den statliga försöksledningens direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning behövde tagas i anspråk.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt i propositionen föreslagits, tillädes en statlig organisation, vore det uppenbart, att denna hade att planlägga försöksverksamheten och svara för uppgjorda planers utförande. Intet hinder borde likväl möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen vore inriktade på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen väcka förslag om utförande av försök, som ansåges vara av vikt för produktionen på jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle av försöksorganisationen anses vara av avsevärd betydelse och böra komma till utförande, kunde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna för försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid yppa sig att få det föreslagna försöket genomfört. Ett särskilt belopp borde därför årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för möjliggörande i viss utsträckning genom försöksorganisationen av sådana föreslagna försök, som ansetts äga stor betydelse för produktionen, men som ej kunde komma till utförande inom ramen för de planlagda försöken. Det ansåges kunna förväntas, att särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och icke minst statsunderstödda sådana skulle begagna sig av den möjlighet, som därigenom bereddes, att få frågor, som uppstode under verksamhetens utövning, prövade genom metodiska försök. Genom denna anordning borde mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose de behov av ledning för upplysningsverksamheten, som dittills skett genom de egna försöken.

Departementschefen, som sålunda uttalade sig för att den av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna försöksverksamheten borde överflyttas till statens försöksorgan samt att för föreningarna borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avsåge upplysning och propaganda, anförde i en senare avdelning av propositionen angående årliga understöd åt de av förslaget till omorganisation berörda icke statliga organen bland annat följande.

Vid anslagens beräknande kunde man utgå ifrån att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för sin uppgift, som skäligen kunde ifrågakomma, samt att för demonstrationsändamål jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten i viss utsträckning ställdes till föreningarnas disposition. Vidare hade förutsatts, att föreningarna skulle begagna sig av den möjlighet att få under deras verksamhet uppkomna frågor prövade genom sådana å statlig institution utförda försök, för vilkas utförande särskilda medel ansetts böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade uppgifter vore det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål medel erfordrades och i vilken utsträckning det kunde beräknas, att medelsbehovet täcktes annorledes än genom statsanslag. De schematiska

21 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits, lämnade helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av nämnda behov. Föreningarnas personalbehov minskades givetvis avsevärt vid den förutsatta inskränkningen i deras verksamhet. Likväl ansågs vardera föreningens lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtginge avsevärda belopp. Vidare borde kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för ett antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet, administration m. m. Dessa omkostnader uppskattades till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan kunde föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasätta organisationsförändringen påräkna inkomster i form av medlemsavgifter, ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna kunde, lågt räknat, uppskattas till omkring 5,000 kronor för varje förening.

Det beräknades, att föreningarna kunde driva den avsedda verksamheten, om ett årsanslag av 50,000 kronor ställdes till förfogande av statsmedel för var och en av föreningarna. I propositionen förordades alitsa, att angivna belopp utginge till föreningarna, sedan staten övertagit deras försöksverksamhet och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de till föreningen hörande försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Då effekten av föreningarnas verksamhet ansåges avsevärt ökas, därest de ombildades till en enda förening för upplysning och propagandaverksamhet inom mosskulturens samt betes- och vallkulturens områden, vilken förening därvid skulle komma att äga tillgång till ett statsbidrag å 100,000 kronor för det gemensamma ändamålet, vöre det ett önskemål, att en sådan sammanslagning av föreningarna komme till stånd. Det finge emellertid bero på föreningarna själva att härutinnan fritt besluta.

I den avdelning av propositionen, som berör frågor örn övergången till föreslagen organisation av försöksverksamheten, har beräknats, att lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 skulle övertaga ledningen av den statliga försöksverksamheten samt att från och med nämnda tidpunkt statsanslag till svenska mosskulturföreningen och svenska betesoch vallföreningen borde utgå allenast med föreslagna belopp för understödjande av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet.

I motioner till 1936 års riksdag, nämligen 1:366 likalydande med Motioner. II: 702, har anförts bland annat, att åtskiljandet av försöks- och upplysningsverksamhet berövade den senare en av dess viktigaste grundvalar och den förra betydelsefulla impulser från praktiken och kunde alltså endast lända till skada för besluten. Enhetlig planläggning och behandling av olika försöksärenden vore enligt motionärernas mening önskvärd och möjlig att åstadkomma genom organisatoriskt samarbete. Mycket skulle i detta avseende vinnas genom sammanslagning av de båda föreningarna. Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte besluta, att försöksverksamheten på jordbruksområdet måtte med bibehållen föreningsform för verksamheten på betes- och vall- samt mosskulturområdet organiseras enligt grunder, som närmare angivits i motionerna.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande (nr 83) Riksdagen hade utskottet i likhet med dåvarande departementschefen funnit, att svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen fortfarande hor-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Lantbruks-

högskolans

styrelse.

de bestå såsom av staten understödda institutioner. Deras sammanslagning till en, varför deras styrelser uttalat sig, hade synts utskottet välbetänkt icke minst på grund därav att deras verksamhetsfält till stora delar sammanfölle samt en rationalisering av organisationen och driften därigenom borde kunna ernås. Denna sammanslagning syntes alltså snarast böra genomföras.

Utskottet erinrade, att förutom mera praktiskt inriktad forskning inom föreningarnas arbetsområde samt den betydande upplysnings- och konsulterande verksamhet, som de utövat, i anslutning därtill en ganska omfattande försöksverksamhet bedrivits. Utskottet ansåg i likhet med motionärerna, att töreningarnas möjlighet att själva utöva försöksverksamhet vöre av väsentlig betydelse för förtroendet till och framgången av deras konsulterande och upplysande verksamhet. Det hade av utskottet ansetts naturligt, att ifrågavarande försök skulle ligga inom ramen av föreningarnas arbetsområde samt vara av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet.

Utskottet anförde vidare:

Om utskottet alltså ansåge, att föreningarna fortfarande borde få utföra försök inom nu angiven ram, syntes dock anordningar böra vidtagas så att föreningarnas försök planlades på ett för samarbetet mellan föreningarna och de statliga försöksanstalterna lämpligt sätt. I detta syfte borde föreningarnas försöksplan efter samråd mellan ifrågavarande institutioners ledare, underställas jordbruksförsöksrådet, inom vilket en representant för föreningarna borde äga säte och stämma, för att slutligt fastställas av högskolans styrelse.

Utskottet delade departementschefens mening, att försöksgårdarna Flahult och Gisselås borde överföras i statens ägo och underställas den statliga försöksanstaltens omedelbara förvaltning, varvid emellertid förutsattes, att föreningarna efter överenskommelse med försöksanstalten även i fortsättningen finge dit förlägga försök.

Ett realiserande av de synpunkter utskottet givit uttryck åt angående svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vailföreningens fortsatta verksamhet, särskilt med avseende på försöksverksamheten, kunde ej undgå att medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas, å andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov. I ej mindre grad bomme ifrågavarande institutioners behov av statsanslag att därav påverkas. Utskottet förutsatte därför, att under året dessa förhållanden gjordes till föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida så att frågan i denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag.

I det av lantbnikshögskolans styrelse åberopade förut berörda kommittéutlåtandet har erinrats om beloppen av de statsunderstöd, som enligt vad förut angivits för innevarande budgetår utgå till svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen. Vidare har erinrats, att för nästkommande budgetår mosskulturföreningen äskat anslag med 106,000 kronor för upprätthållande av föreningens allmänna verksamhet och därutöver 17,500 kronor för verksamheten vid Gisselås, att för samma budgetår betesoch vallföreningen hemställt om statsbidrag med 102,000 kronor för föreningens allmänna verksamhet och därutöver 15,000 kronor för föreningens förut berörda kultiveringsförsök och kontrollgårdar, samt att lantbruksstyrelsen i yttranden över föreningarnas framställningar tillstyrkt sådana bidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

till mosskulturföreningen med 120,500 kronor, därav 17,500 kronor för Gisselås, och till betes- och vallföreningen med 111,500 kronor, därav 15,000 kronor till omförmälda kultiveringsförsök och kontrollgårdar.

Vid kommittéutlåtandet hava fogats uppställningar över föreningarnas nuvarande kostnader för avlöningar åt sina befattningshavare, upptagande för mosskulturföreningen ett årligt belopp av 74,517 kronor och för betesoch vallföreningen av 66,267 kronor. Beträffande omkostnaderna har hänvisats till föreningarnas tryckta styrelse- och revisionsberättelser, tillika innehållande redogörelser för föreningarnas verksamhet. Dessa berättelser hava jämväl bilagts utlåtandet.

Såsom tidigare anförts hava föreningarnas styrelser uttalat sig för en sammanslagning av föreningarna. Jämväl jordbruksutskottet har såsom i det föregående återgivits förordat en sådan sammanslagning. Kommitterade hava enligt utlåtandet ansett sig böra utgå ifrån att statsanslag för de ändamål föreningarna nu var för sig avsåge att främja borde från och med den tidpunkt då den år 1936 beslutade omorganisationen av försöksväsendet på jordbrukets område skulle träda i tillämpning eller den 1 januari 1939 beräknades för en sammanslagen förening för upplysnings- och försöksverksamhet i mosskultur samt betes- och vallfrågor.

Beträffande de nuvarande föreningarnas försöksverksamhet anföres i kommittéutlåtandet, att denna verksamhet synts ligga inom föreningarnas arbetsområde samt vara av betydelse för deras upplysningsoch konsulterande verksamhet samt att omfattningen av densamma enligt kommittérades mening icke överstege vad som enligt riksdagens uttalande kunde anses önskvärt och lämpligt. Kommilterade hava därför vid uppgörande av sitt förslag räknat därmed. I utlåtandet anföres i detta sammanhang vidare:

De arbetsfält som, så vitt anginge försöksverksamheten, nu stöde till förfogande för betes- och vallföreningen torde i stort sett även i framtiden kunna disponeras av den ombildade föreningen. Vad åter anginge mosskulturföreningens försöksverksamhet hade denna i huvudsak varit knuten till föreningens försöksgårdar, Flahult och Gisselås, vilka vore avsedda att övertagas av den statliga försöksorganisationen. Visserligen skulle enligt riksdagens beslut föreningarna eller den ombildade föreningen efter överenskommelse med den statliga anstalten få även i fortsättningen förlägga försök till nämnda gårdar, men det torde vara uppenbart att mossodlingsförsök genom 1'öreningspersonal å dessa gårdar bomme att avsevärt reduceras, sedan staten övertagit gårdarna och för försöksverksamheten därstädes anställt egen personal. Med hänsyn därtill torde det visa sig behövligt, att föreningen bereddes tillfälle att i stället härför utföra mossodlingsförsök å andra platser i skilda delar av landet. Det vore uppenbart att härigenom även borde kunna vinnas en vidsträcktare och mångsidigare kunskap örn mossmarkernas odlingsförhållanden i vårt land till fromma för de ändamål försöksverksamheten avsåge att tjäna.

Kommitterade framhålla härefter vissa särskilda förutsättningar för deras förslag örn medelstilldelning åt föreningarna. De anföra därutinnan följande.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I jordbruksutskottets utlåtande angåves, såsom förut anförts, att föreningarnas försök skulle planläggas på ett för samarbetet mellan föreningarna och den statliga försöksverksamheten lämpligt sätt. Med hänsyn härtill torde det vara av vikt att föreningarna i likhet med den statliga organisationen vöre så försedda med personal och annan utrustning att föreningarnas försök även i fortsättningen kunde utföras med anspråk på tillförlitlighet.

Dei torde vidare få erinras, att enligt departementschefens uttalande i propositionen nr 167, sid. 141, den av staten kontrollerade försöksverksamheten boede frigöras trän det beroende av enskilda konstgödselfirmor, som uppstått därigenom att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel till kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Nämnda uttalande hade då ej avseende på försöksverksamhet genom föreningarna, enär föreningarna enligt propositionen ej förutsattes skola utöva sådan verksamhet. Det torde emellertid bliva naturligt, att uttalandet finge tillämpning även på föreningarna i deras enligt riksdagens beslut i förhållande till propositionen förändrade uppgift och att sålunda vid blivande medelsanvisning åt den här förutsatta ombildade föreningen hänsyn foges jämväl till nu anförda förhållande. Enligt uppgifter av föreningarnas föreståndare hade under de senare åren föreningarna kostnadsfritt erhållit konstgödsel av olika firmor till ett ungefärligt värde beträffande mosskulturföreningen av 10,000 kronor och beträffande betes- och vallföreningen av 5,500 kronor om året. Härvid vore alt anmärka, att av angivna värde avseende mosskulturföreningen omkring 6,200 kronor uppgivits hava tillförts försöksgårdarna Flahult och Gisselås.

Även med direkta penninggåvor torde föreningarna hava erhållit understöd för sin verksamhet genom affärsintressena inom konstgödselproduktionen. Till ett frigörande av försöksverksamheten från nämnda intressen hörde givetvis även avstående från gåvor av dem även i annan form än genom kostnadsfritt mottagande av konstgödselprodukterna, överhuvud taget syntes det icke hava varit odelat till fördel för föreningarnas verksamhet, att de i relativt stor utsträckning varit beroende av gåvor. Ej minst torde planmässigheten i deras arbete och behovet från de ledande befattningshavarnas sida att ostört kunna ägna sig åt sina egentina arbetsuppgifter hava blivit lidande därav att medelsanskaffningen till avsevärd del skett gåvovägen. Det torde böra förordas, att för framtiden den statliga medelstilldelningen till den avsedda ombildade föreningen gjordes tillräcklig för att systemet med gåvoanskaffning skulle kunna avskrivas och gåvomedel i huvudsak mottagas allenast då de av rent ideella bevekelsegrunder lämnades föreningen. Givetvis kunde det dock inträffa att för verkställande av särskilda försök medel lämpligen skulle kunna ställas till förfogande av enskilda, som jämväl hade direkt nytta av försöken. Mottagandet av dylika medel borde emellertid städse få ske allenast efter medgivande av Kungl. Majit eller den offentliga myndighet, åt vilken Kungl. Majit kunde uppdraga tillsynen över dylika medels användning.

Vid bedömandet av föreningens anslagsbehov torde jämväl hänsyn böra tagas därtill att föreningarna hittills icke i tillräcklig utsträckning syntes hava förmått att inom någorlunda god tid efter del försöken blivit utförda verkställa publikation av försöksresultaten. Såsom orsaker härtill hade av föreningarna angivits bristande arbetskrafter för försökens skyndsamma bearbetning samt otillräckliga medel för bestridande av kostnaderna för försöksberättelsernas publicering. Det torde vara uppenbart att värdet av de gjorda försöken i hög grad äventyrades, örn deras bearbetning och tolkning måste uppskjutas under åratal. Likaledes måste förtroendet för försökens tillförlitlighet undergrävas, örn slutledningar i anledning

Kungl. Mcij.ts proposition nr 249.

av försöken begagnades i upplysningsverksamheten utan att materialet för slutledningarna återgivits i offentliggjorda försöksberättelser, som sålunda funnits tillgängliga för sakkunnig kritik. Om alltså härav torde följa, att behövliga medel borde ställas till förfogande för bearbetning av försök och tryckning av försöksberättelser, torde det å andra sidan vara angeläget att föreningen noga aktgåve på sina möjligheter att inom tillmätt personal- och kostnadsram på angivet sätt bringa försöksresultaten till allmän kännedom. Det måste nämligen vara mycket betydelsefullt alt resultaten kunde framläggas i god tid, så att deras aktualitet och värde bevarades.

Med sålunda angivna utgångspunkter hava kommittérade velat förorda, att den ombildade föreningens statsanslag så bestämmes, att föreningen blir i stånd att liksom de nuvarande föreningarna utöva sin upplysnings- och försöksverksamhet. Den rationalisering, som en sammanslagning av föreningarna till en torde innebära, bör enligt kommitterades mening i första hand komma den ombildade föreningens effektivitet till godo och ej väsentligen avse att nedbringa statsanslagets storlek. I samband härmed har anförts följande.

Åtskilliga av de nuvarande föreningarnas i växtodling skolade arbetskrafter vore starkt specialiserade inom föreningarnas olika verksamhetsområden och kunde sålunda ej lämpligen ersätta varandra. Härtill komme, att arbetsuppgifternas omfattning icke syntes möjliggöra avsevärd inskränkning i den botaniskt eller kemiskt utbildade personalens numerär. Kommitterade hade övervägt, huruvida ur vissa systematiska synpunkter en uppdelning av försöksuppgifter mellan den förutsatta ombildade föreningen och den statliga försöksorganisationen borde komma till stånd. En sådan uppdelning hade icke synts tillrådlig. Härav ansåges följa, att det bleve en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan beslutade organ för försöksplaners utarbetande och fastställande borde tilldelas den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet.

Kommitterade förutsätta, att efter genomförd ombildning av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen till en enda förening förläggningen av föreningens centrala verksamhet bestämmes till betes- och vallföreningens anstalt vid Ultuna. Kommitterade framhålla, att den ombildade föreningen därigenom skulle kunna draga nytta av betes- och vallföreningens nästan nya institutionsbyggnad och av närheten till lantbrukshögskolans olika institutioner. Geografiskt sett torde anstaltens belägenhet i mellersta Sverige medföra åtskilliga fördelar för en riksförening som den avsedda.

Den ombildade föreningens styrelse har förutsatts komma att utses efter mönstret av nu rådande förhållanden inom de befintliga föreningarna med aktgivande därpå att inom styrelsen de speciella mossodlingssamt betes- och vallintressena bliva företrädda.

Beträffande avlöningsförhållandena vid de nuvarande föreningarna och vid den förutsatta ombildade föreningen erinra kommitterade, att nu utgående avlöningar till befattningshavarna vid betes- och vallförcningens till Ultuna förlagda verksamhet i vissa fall äro högre än de till mosskul-

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

turföreningens motsvarande tjänstemän utgående avlöningarna. Kommitterade anföra, att efter föreningarnas ombildning dylika av befattningarnas beskaffenhet ej motiverade skillnader i avlöning icke vidare kunna upprätthållas.

Kommitterade ingå härefter i diskussion av behovet av befattningshavare inom den nya föreningen. Härom anföres i huvudsak följande.

Genom den förutsatta ombildningen komme givetvis allenast en föreståndare för föreningens samlade verksamhet att erfordras. En uppdelning av verksamheten på två avdelningar syntes emellertid naturlig allt efter dess huvudsakliga inriktning på mossodlings- eller betes- och vallfrågor. Kommitterade föresloge, att varje sådan avdelning utrustades med en för angivna specialiteter utbildad föreståndare. En av dessa borde därjämte betros med uppgiften att vara föreståndare för föreningens samlade verksamhet. Kommitterade hade med hänsyn till de rätt omfattande administrationsuppgifter, som komme att åvila verksamhetens huvudföreståndare, övervägt, huruvida denne borde vara befriad från de särskilda arbetsuppgifter, som tillkomme avdelningsföreståndare. Det hade emellertid synts vara av stor vikt att huvudföreståndaren stöde i nära förbindelse med föreningens fackliga verksamhet och själv i egenskap av specialist inom sin verksamhetsgren vore i stånd att oavlåtligt följa dess utveckling och bidraga till dess förkovran. Härigenom ansåges ock i längden tilltron till föreningens upplysningsarbete bäst befrämjas. För frigörande av erforderlig tid för de administrativa och representativa plikter, som tillkomme huvudföreståndaren, torde det vara nödvändigt, att han genom lämplig personaluppsättning bereddes möjlighet till väl kvalificerade biträden såväl fackligt som administrativt sett.

För stationering vid föreningens anstalt vore förutom de två avdelningsföreståndarna avsedda tre konsulenter-kulturingenjörer, motsvarande betes- och vallföreningens två konsulenter samt en av mosskulturföreningens tre kulturingenjörer. Dessa befattningshavare, vilkas benämning det finge ankomma på den blivande föreningen att själv bestämma, borde vara bibehållna vid i huvudsak nuvarande arbetsuppgifter. Vidare borde vid anstaltens fackavdelningar tjänstgöra dels två botanister, den ene med inriktning på mossodlingsfrågor, den andre på betes- och vallfrågor, dels tre assistenter för biträde huvudsakligen vid försök och materialbearbetning, dels en assistent för biträde huvudsakligen vid skötsel av vegetationsgård och anstalten närliggande försöksfält, dels botaniskt biträde för arbete med höanalyser och dylikt.

Vid den kemiska analysverksamheten vore för båda föreningarnas räkning för närvarande sysselsatta tre personer. Genom den förutsatta sammanslagningen torde kunna uppnås, att allenast två befattningshavare erfordrades för nämnda analysarbete, nämligen en kemist och en assistent åt denne.

Av de nuvarande föreningarnas fem konsulenter-kulturingenjörer hade nyss förordats, att tre stationerades vid den ombildade föreningens anstalt å Ultuna. Av de återstående två befattningshavarna i angiven ställning borde en hava sin verksamhet i norra Sverige med stationsort exempelvis i Östersund, den andre i södra Sverige med stationsort exempelvis i Jönköping. För särskilt föreningarnas försöksverksamhet torde å samma eller andra till äventyrs lämpligare platser i norra och södra delarna av landet böra under vegetationsperioderna avdelas sammanlagt två assistenter.

Föreningen ansåges vidare vara i behov av biträde vid mera kvalificerat räknearbete för försöksresultatens tolkning. Å denne befattningshavare torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

jämväl kunna läggas föreningens bokföring. Därutöver torde böra anställas två korrespondenter och en vaktmästare. Den ene av korrespondenterna borde tillika biträda bokföraren exempelvis genom liandhavandet av löpande kassagöromål.

Beträffande avlöningar åt befattningshavare hava kommitterade ej ansett lämpligt, att avlöningsbeloppen åt föreningens befattningshavare bindas vid löneplan motsvarande den för statens befattningshavare gällande utan föreslå, att istället den friare form härför tillämpas, som för närvarande gäller i avseende å mosskulturföreningens samt betes- och vallföreningens befattningar. Sålunda föreslås för de olika befattningarna avlöningar i form av grundlön, ålderstillägg samt dyrtidstillägg med samma procent å grundlön och ålderstillägg som för nämnda föreningars befattningshavare eller 15 procent. Beträffande assistenterna, som ej i allmänhet beräknas i sådan tjänsteställning på mera stadigvarande sätt knytas till föreningen, föreslås ej ålderstillägg.

Kommitterade övergå härefter till frågan om särskilda löneställningar för olika befattningshavare och anföra därvid i huvudsak följande.

För erhållande av fullt kvalificerade avdelningsföreståndare torde det ej vara tillrådligt att sätta dessas grundlön lägre än till 7,700 kronor. Härjämte borde dessa befattningshavare vara berättigade till tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Då en av avdelningsföreståndarna, enligt vad ovan angivits, föresloges att tillika vara föreningens chef, borde särskilt arvode till denne utgå med hänsyn till ökat arbete och ansvar samt de ökade utgifter hans ställning som chef torde medföra. Detta arvode borde lämpligen kunna bestämmas till 1,500 kronor örn året.

Avlöningar till konsulenter-kulturingenjörer syntes böra utgå efter samma grunder som de för konsulenterna hos betes- och vallföreningen nu gällande eller 5,200 kronor i grundlön samt tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Enahanda avlöningar borde jämväl tillerkännas de specialutbildade innehavarna av befattningar som kemist och botanister.

Assistenternas grundavlöningar hade tänkts växla inom relativt vida gränser allt efter dessa befattningshavares utbildning och användbarhet. För den såsom räknehiträde och bokförare avsedde assistenten hade beräknats årsarvode av 4,500 kronor, för en assistent 3,900 kronor, för var och en av fyra assistenter 3,400 kronor, för en assistent, avsedd såsom botaniskt biträde, 2,600 kronor och för ytterligare en assistent, avsedd att biträda i vegetationsgård m. m., 2,400 kronor om året.

För övriga befattningshavare föresloges följande avlöningar: en koiTespondent med skyldighet tillika att utföra vissa kassagöromål 2,400 kronor i grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 200 kronor, en korrespondent 2,200 kronor i grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 150 kronor samt för vaktmästaren 2,400 kronor i grundavlöning samt tre ålderstillägg å 150 kronor. Därjämte borde vaktmästaren, vars tjänstgöring beräknades bliva avsevärt betungande och bunden, tillerkännas rätt att hyresfritt bebo den till betesoch vallföreningens anstalt hörande vaktmästarbostaden å 2 rum och kök.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Med beräknande av i det föregående angivet personalbehov för den förutsatta ombildade föreningen och med tillämpning av angivna grunder för personalens avlöning hava kommitterade uppgjort följande förslag till avlöningsstat för föreningen:

Avlöningsstat.

1 avdelningsföreståndare (mosskultur) ........

1 avdelningsföreståndare (betes- och vall)

1 konsulent-kulturingenjör....................

4 konsulenter-kulturingenjörer ................

1 kemist ....................................

1 botanist (mosskultur) ......................

1 » (betes- och vall)....................

1 assistent vid föreningens institution..........

1 > > > » ..........

1 assistent i kemi............................

2 assistenter i Jönköping och Östersund

1 assistent ..................................

1 > ..................................

1 » ..................................

1 korrespondent..............................

1 > ..............................

1 vaktmästare ..............................

Chefsarvode................................

Kronor

Summan av de högsta avlöningsbelopp, som enligt de i kommittéutlåtandet angivna grunder skulle utgå till förutsatta befattningshavare, utgör alltså 125,124 kronor. Emellertid framhålla kommitterade, att liksom nu är fallet beträffande svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen befattningshavare med mera stadigvarande anställning böra vara i pensionshänseende anslutna till statens pensionsanstalt. Härigenom ökas kostnaderna för befattningshavarnas avlöning med omkring 2,500 kronor eller till (125,124 + 2,500 =) 127,624 kronor, vilket belopp avrundats till

128,000 kronor.

Kommitterade anföra vidare:

Det torde vara naturligt att, i den mån den nybildade föreningens tjänstemannastab rekryterades från de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarnas personal, dithörande befattningshavare finge vid anställning i den nya föreningen tillgodoräkna förut i de nuvarande föreningarna intjänade ålderstillägg. Ehuru det finge anses önskvärt att i största möjliga utsträckning en överflyttning av dessa föreningars personal till den nya föreningen komme till stånd, torde det, särskilt med tanke därpå att personalen i den ombildade föreningen bleve fåtaligare än summan av de nuvarande föreningarnas befattningshavare, icke vara möjligt att exakt angiva i vilken omfattning de i avlöningsförmånerna ingående ålderstilläggen foges i anspråk vid den tidpunkt då försöksväsendets omläggning vöre avsedd att träda i verksamhet eller den 1 januari 1939. En preliminär överslagsberäkning

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hade emellertid givit vid handen, att av de till högsta möjliga belopp enligt statförslaget beräknade ålderstilläggen, 16,500 kronor, allenast omkring 12,500 kronor torde behöva tagas i anspråk vid nu nämnda tidpunkt. Beräknades å skillnaden mellan sistnämnda belopp, 4,000 kronor, 15 procent dyrtidstilllägg, uppstode ytterligare minskning med 600 kronor eller tillhopa [128,000 — (4,000 + 600) =] 123,400 kronor, oavsett den naturaförmån, som enligt det föregående föreslagits för vaktmästaren.

Den föreslagna avlöningsstaten skulle alltså under den nybildade föreningens första verksamhetstid medföra en utgiftssumma av omkring 123,400 kronor om året.

Kommitterade övergå därefter till beräkning av föreningens omkostnader. De anföra, att avsevärda kostnader måste beräknas för befattningshavarnas resor i deras upplysnings-, demonstrations- och försöksverksamhet. Även arbetskostnader m. m. vid olika försöksanordningar samt kostnader för tryckning av såväl populära publikationer som försöksberättelser torde stiga tili ej obetydliga belopp. De allmänna förvaltningskostnaderna för den ombildade föreningen beräknas emellertid medföra besparing, jämförda med de befintliga föreningarnas sammanlagda kostnader för ifrågavarande ändamål.

Angående de olika ändamål, för vilka omkostnader beräknas, anföra kommitterade i huvudsak följande.

För de förrättningar som efter rekvisition av jordbrukare verkställdes av de vid föreningens anstalt stationerade konsulenter eller kulturingenjörer, huvudsakligen avseende resekostnader, torde böra beräknas omkring 11,000 kronor.

Motsvarande verksamhet genom de förslagsvis i Ostersund och Jönköping stationerade konsulenter eller kulturingenjörer jämte till vars och ens av nämnda befattningshavares arbetsområde i viss utsträckning anknuten assistent beräknades draga en kostnad av tillhopa omkring (5,000 + 5,000 =)

10.000 kronor. Dessa siffror överensstämde i huvudsak med motsvarande kostnader för de nuvarande föreningarnas konsulenter och kulturingenjörer, dock hade därutöver beräknats omkring 1,000 kronor i resekostnader för var och en av de två assistenterna.

Resekostnader för andra befattningshavare vid anstalten än de ovan angivna ansåges kunna upptagas till omkring 6,000 kronor, vilket belopp vore något lägre än summan av de nuvarande föreningarnas kostnader för motsvarande ändamål.

För kurser och möten beräknades ungefär samma kostnader som nu sammanlagt uppstode för båda föreningarnas vidkommande eller 2,000

kronor. . .

Svenska betes- och vallföreningens kostnader för f o r s o k s - och dera onstr a tionsverksa nili et vid Ultuna beräknades för närvarande utgöra omkring 10,000 kronor. Genom ifrågasatt överflyttning till Ultuna av svenska mosskulturföreningens nu i Jönköping befintliga lösa anordningar för vegetationsgård, genom mossodlingsförsök vid Bälinge mosse i Uppsala län och genom upprätthållande av försöksverksamhet vid den av betes- och vallföreningen arrenderade, Uppsala universitet tillhörande, invid Ultuna belägna egendomen Lilla Sunnersta om 21.5 hektar, torde kostnaderna för nu angivna verksambetskomplex stiga från 10,000 kronor till omkring

16.000 kronor. ,

Enligt beräkning i riksstaten ställdes, såsom i annat sammanhang angivits, sedan en följd av år lill svenska betes- och vallföreningens förfogande

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

anslag dels för verksamhet vid två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer, dels för två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland. Årskostnaderna för angivna kontrollgårdar i mellersta Sverige (Blombacka och Boda) utgjorde 10,000 kronor. Verksamheten vid dessa gårdar syntes böra fortgå. Dessutom förordades, att den ombildade föreningen bereddes möjlighet att fullfölja och komplettera redan anordnad försöks- och kontrollverksamhet vid Bjärka-Säby, Uddeholm, Bollnäs m. fl. platser i mellersta Sverige. Behovet av ett större fält för mossodlingsförsök på Gotland hade länge varit insett inom mosskulturföreningen, men av brist på resurser ej kunnat tillgodoses. För nu angivna ändamål och för fortsättande av de befintliga föreningarnas demonstrationsverksamhet inom mellersta Sverige borde beräknas, inklusive kostnader för konlrollgårdsverksamheten, 18,000 kronor.

Ovanberörda kultiveringsförsök å betesmark i Norrland bedreves å egendomarna Nordvik och Brattby. För dessa försök beräknades en årskostnad av 5,000 kronor. Härutöver borde i norra delen av landet fullföljas nu pågående mossodlingsförsök vid Sörbyn och försök i fjällbygden vid Medstugan ävensom norrländska demonstrationsförsök. Nya försök planerades i Västerbottens läns lappmark. Inberäknat kostnaden för de två lcultiveringsförsöken borde nu berörda verksamhet draga en kostnad av omkring 8,500 kronor.

Försöks-, kontroll- och demonstrationsverksamhet i södra delen av landet planerades såväl på betes- och vallområdet som i avseende å mossodling. Försöken vore avsedda att förläggas dels inom sydvästra Sveriges regnrikaste område, dels inom sydöstra Sverige, dels därjämte å viss mark i Skåne. Pågående demonstrationsförsök i södra Sverige vore avsedda att fullföljas. Kostnaden för denna verksamhet, vars ändamålsenlighet kunde vitsordas, beräknades till 5,500 kronor om året.

Driftkostnaderna — frånsett personalkostnader — för de befintliga föreningarnas kemiska laboratorier utgjorde tillhopa omkring 4,000 kronor. Genom föreningarnas sammanförande till en beräknades laboratoriekostnaderna kunna nedgå till 3,000 kronor om året.

Den ombildade föreningen torde böra i likhet med betes- och vallföreningen utgiva en årsbok innefattande, förutom föreningsnotiser och dylikt, populärt hållna uppsatser inom föreningens verksamhetsfält. Vidare borde diverse tryckalster i lämplig omfattning kostnadsfritt spridas bland den jordbrukande allmänheten samt löpande meddelanden från föreningen och försöksberätlelser utgivas. Tryckningskostnaden för så beskaffade publikationer hade för båda de befintliga föreningarna i runt tal uppgått till 16,000 kronor om året. De beräknades för den blivande föreningens del kunna stanna vid omkring 14,000 kronor.

Omkostnaderna för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet skulle alltså enligt förberörda beräkning utgöra omkring (11,000 +

10,000 + 6,000 + 2,000 + 16,000 + 18,000 + 8,500 + 5,500 + 3,000 + 14,000=) 94,000 kronor.

Allmänna förvaltningskostnader, frånsett avlöningar, hava för den ombildade föreningen beräknats enligt följande uppställning:

Telefon- och telegramavgifter . Porto, skriv- och ritmaterial

Byggnadsunderhåll ...........

Bränsle, lyse och elektrisk kraft

kronor 1,500 » 2,500

» 1,500

» 2,000

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Fastighetens renhållning, städning o. d................... kronor 1,000

Inventariers underhåll m. m........................... » 1,000

Inköp av böcker, prenumeration å tidskrifter m. m. samt in-

bindning ........................................... » 1,500

Styrelsens resor ...................................... » 1,800

Lokalhyra för kulturingenjör-konsulent samt assistent å de föreslagna stationsorterna Östersund och Jönköping .... » 1,600

Försäkringar ......................................... » 500

Diverse utgifter ............................... »__LOOO^

Summa kronor 15,900.

Kommitterade angiva, att de allmänna förvaltningskostnaderna i huvudsak beräknats med ledning av de befintliga föreningarnas motsvarande utgifter. Därvid har den förutsatta sammanslagningen av föreningarna ansetts kunna medföra besparingar å åtskilliga poster. Förslaget om stationsorter i Östersund och Jönköping åt två konsulenter-kulturingenjörer jämte assistenter hava å andra sidan angivits medföra med nuvarande organisationsform ej behövliga utgifter för lokalhyra åt dessa befattningshavare, beräknad till inalles 1,600 kronor.

Föreningens sammanlagda utgifter hava enligt kommitterades förslag beräknats utgöra

för avlöningar ...................................... kronor 123,400

» egentliga omkostnader avseende upplysnings-, demonstrations- och försöksverksamhet ................ » 94,000

» allmänna förvaltningskostnader .................. » 15,900

Summa utgifter kronor 233,300.

De befintliga föreningarna erhålla, såsom kommitterade framhålla, förutom statsbidrag till angivna belopp inkomster i form av medlemsavgifter, ersättningar (huvudsakligen vad angår betes- och vallföreningen) för konsultationer och uppgörande av odlingsplaner, ersättning för annonser intagna i föreningarnas publikationer, ersättning för vissa analyser, hyror samt diverse räntor. Dessutom mottaga föreningarna vissa understöd av landsting och hushållningssällskap. Dessa understöd lära enligt uppgift icke vara att påräkna i framtiden.

Med ledning av föreningarnas nuvarande inkomster och eljest inhämtade upplysningar hava kommitterade beräknat den ombildade föreningens inkomster, frånsett statsanslag, enligt följande plan.

Medlemsavgifter ...................................... kronor 8,000

Ersättningar för konsultationer m. m................... » 2,400

Annonser ............................................ » 1,500

Ersättningar för analyser ............................ » 500

Hyra för föreståndarens bostad ........................ » 1,500

Räntor .............................................. » 2,000

Summa inkomster kronor 15,900.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Då utgifterna beräknats till 233,300 kronor och inkomsterna till 15,900 kronor, uppstår en brist av 217,400 kronor. Kommitterade föreslå, att föreningen erhåller årliga anslag av statsmedel motsvarande den sålunda angivna bristen.

Vad slutligen angår den ombildade föreningens behov av lokaler hava kommitterade undersökt detta behov och möjligheterna att tillgodose detsamma. De anföra härom följande.

Såsom förut angivits beräknades, att två konsulenter-kulturingenjörer jämte två assistenter skulle vara stationerade på andra orter än vid Ultuna. Vid huvudanstalten skulle enligt förslaget vara stationerade 16 befattningshavare. För dessa borde beräknas 13 ä 14 arbetsrum förutom laboratorie- och preparationsutrymmen. I betes- och vallföreningens institutionsbyggnad funnes 16 större eller mindre arbetsrum, därav dock ett för närvarande användes såsom lunchrum. Behovet av arbetsrum för personalen syntes sålunda kunna tillgodoses genom befintliga utrymmen i nämnda institutionsbyggnad.

Beträffande behovet av biblioteksutryninie hade kommitterade inhämtat att betes- och vallföreningens bibliotek vore av jämförelsevis ringa omfattning, men att mosskulturföreningens boksamling vöre mera betydande. Kommitterade erinrade att det bibliotek för lantbrukshögskolan, till vars byggande riksdagen innevarande år anvisat medel, komme att med hänsyn till högskolans bokbestånd innehålla stora reservutrymmen under lång tid framåt. Det torde vara lämpligt, att föreningarna läte i högskolans bibliotek deponera den del av deras bokförråd som kunde lämpa sig därför. Böckerna bleve därigenom lätt tillgängliga för föreningens egna behov och kunde därjämte komma bibliotekets allmänna verksamhet till godo. Härigenom skulle betes- och vallföreningens biblioteksrum tillsvidare bliva tillräckligt för handbibliotek efter den förutsatta ombildningen.

Betes- och vallföreningens kemiska laboratorium upptoge två rum med en yta av nära 70 kvm i källarvåningen. Därjämte funnes i denna våning två uppackningsrum. Betes- och vallföreningens egen kemiska laboratorieverksamhet hade icke varit betydande. De för ändamålet använda lokalerna och dessas utrustning torde icke kunna nöjaktigt tjäna den ombildade föreningens kemiska analysverksamhet. Enligt kommitterades uppfattning skulle frågan om laboratorieutrymme för föreningens analysbehov bäst lösas därigenom att föreningens kemist och dennes assistent bereddes tillträde till lantbruks högskolans analyslaboratorium och där finge för föreningens räkning utföra analyser av olika slag. Härvid förutsattes att föreningens tjänstemän i ordningsfrågor underställdes analyslaboratoriets ledning, att de kunna erhålla kemisk reagens och annan materiel genom analyslaboratoriets försorg samt att föreningen efter rationell grund toge del i allmänna kostnader för laboratoriet såsom för förbrukningsmateriel, bränsle, renhållning, gas, elektrisk kraft m. m. Man borde emellertid kunna utgå ifrån att föreningen ej behövde vidkännas hyreskostnader för ifrågavarande befattningshavares tillgång till arbetsplatser å laboratoriet.

De i betes- och vallföreningens institutionsbyggnad befintliga laborationslokalerna torde lämpligen kunna av den ombildade föreningen tagas i bruk såsom botaniskt laboratorium.

Institutionsbyggnaden för betes- och vallföreningen innehölle jämväl bostad för föreningens föreståndare innehållande 6 rum jämte jungfrukammare och kök. I händelse av behov syntes dessa bostadsutrymmen kunna helt eller delvis tagas i anspråk såsom arbetslokaler, varav skulle följa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

att bostad bereddes föreståndaren genom nybyggnad eller på annat sätt. En dylik anordning torde emellertid icke nu vara aktuell.

Invid betes- och vallföreningens institutionsbyggnad funnes uppförd en försökslada. Efter tillkomsten av den nya föreningen torde det visa sig nödvändigt att uppföra ytterligare en lada med utrymmen för förvaring av skördeprov, för preparering och förmälning, för botaniska analyser av mera skrymmande materiel, för tröskning och rensning av frö m. m. Kostnaden för uppförande av sådan lada ansåges ej behöva överstiga 25,000 kronor. Kommitterade ville ej ifrågasätta, att statsmedel anvisades för bestridande av byggnadskostnaden, då det syntes kommitterade antagligt, att efter försäljning av mosskulturföreningens fasta egendom och viss del av dess inventarier så stort överskott skulle uppstå, att detta utan svårighet lämnade tillgång till berörda utgift.

Av enahanda skäl ansågo sig kommitterade icke böra föreslå, att kos tnaden för flyttning till Ultuna av försöksanordningar eller inventarier av olika slag ersattes av statsmedel.

Såsom tidigare angivits har lantbrukshögskolans styrelse åberopat kommittéutlåtandet såsom eget förslag men såsom tillägg därtill gjort vissa uttalanden i avlöningsfrågor, innefattande dels att de befattningshavare, som vid ifrågasatt organisationsförändring tillhört svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen och som antagas till befattningshavare i föreslagen gemensam förening, ansetts böra för ålderstillägg få tillgodoräkna föregående tjänstgöring inom någon av de två förstnämnda föreningarna samt att sådana befattningshavares löner ej heller ansetts böra bliva lägre under verksamheten i den nya föreningen än dessförinnan, dels att i kommittéutlåtandet föreslagna befattningar som bokförare och botaniskt biträde måtte med hänsyn till den långa anställningstid, som finge förutsättas för dessa befattningars innehavare, förenas med rätt till ålderstillägg.

Beträffande förslaget i kommittéutlåtandet att arbetsplats åt föreningens kemistpersonal borde beredas i lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium har högskolestyrelsen med åberopande av innehållet i bilagt protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd framhållit, att dylik anordning ej borde erhålla definitiv karaktär, innan anordningens lämplighet blivit under viss tid prövad, samt att garantier borde erhållas, att föreningens personal vore tillräckligt kvalificerad för tjänstgöring inom analyslaboratoriet, vilket ansetts kunna uppnås exempelvis genom personalens godkännande av lantbrukshögskolans styrelse efter lärarrådets hörande.

Enligt sagda protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd hava särskilda förslag framförts av ett antal reservanter inom lärarrådet, i huvudsak syftande dels därtill att en uppdelning av försöksverksamheten mellan den statliga försöksorganisationen och den avsedda föreningen borde verkställas med hänsyn till olikhet i försöksmetodik, dels därtill att vissa befattningar, som enligt kommittéutlåtandet föreslagits skola tilldelas föreningen, borde överföras till det statliga försöksviiscndet ävensom att vissa nya befattningar borde inrättas för den statliga försöksverksamhetens be-

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 219. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

hov. Vidare hava reservanterna avstyrkt kommitterades förslag om arbetsplats för föreningens kemistpersonal vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

I anledning av reservanternas förslag har högskolestyrelsen erinrat, att kommitterade övervägt, huruvida en uppdelning av försöksuppgifter mellan den förutsatta ombildade föreningen och den statliga försöksorganisationen borde komma till stånd, men att enligt kommitterades mening det borde bliva en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan beslutade organ för försöksplaners utarbetande och fastställande skulle tilldelas den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet. Högskolestyrelsen har ansett sig böra understryka riktigheten av den i kommittéutlåtandet uttalade uppfattningen. Styrelsen anför härom vidare:

Enligt jordbruksutskottets av riksdagen godkända uttalande skulle även föreningens försök anordnas enligt plan, som efter förslag av jordbruksförsöksrådet fastställdes av lantbrukshögskolans styrelse. Det syntes naturligt att dessa organ finge gå till sin uppgift utan att genom försöksuppgifternas konkretisering hinder i förväg rests för ett ordnande efter lämplighet av försöksarbetet i landet. Svårigheterna för reservanterna att angiva en praktiskt genomförbar grund för en uppdelning av försöksarbetet hade stärkt styrelsen i dess sålunda uttalade uppfattning.

Beträffande reservanternas förslag om överförande till den statliga försöksorganisationen vid lantbrukshögskolan av vissa för föreningen enligt kommittéutlåtandet avsedda befattningar samt örn nyinrättande av vissa befattningar för nämnda statliga organisation framhåller högskolestyrelsen, att det givetvis åligger styrelsen att hos Kungl. Majit anmäla de personalbehov, som vid olika tider må framträda vid högskolans institutioner och anför vidare i huvudsak följande.

Det utredningsuppdrag högskolestyrelsen nu erhållit torde ej avse att i vidare utsträckning än som skett i kommittéutlåtandet framställa förslag angående befattningar vid högskolans institutioner. Vad särskilt anginge anmält behov av skrivhjälp vid högskolans analyslaboratorium vore det styrelsens uppfattning att sådant behov med hänsyn till laboratoriets storlek och mångskiftande arbetsuppgifter förelåge. Intill dess särskilt anslag för ändamålet beviljats, torde hinder ej möta att, om så ansåges lämpligt, för avlönande av skriv- och kontorsbiträde toges i anspråk beräknat anslag för tillfälliga arbetsbiträden vid laboratoriet.

I fråga om föreslagen planläggning avden ombildade föreningen hava lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd i huvudsak ej framfört anmärkningar. Statskontoret har däremot funnit planen medföra alltför stora kostnader för statsverket. Samtliga nu nämnda myndigheter hava på särskilda punkter gjort erinringar i anledning av den framlagda utredningen.

Ur de avgivna yttrandena må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har icke velat göra någon direkt erinran emot framställt förslag att erforderlig arbetsplats åt de sammanslagna föreningar-

35 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nas kemistpersonal såsom en provisorisk anordning beredes i lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium, men har framhållit önskvärdheten därav att, när anordningen icke längre befinnes lämplig, den nya föreningen måtte genom statsmakternas försorg beredas erforderliga lokaler för sin kemiska analysverksamhet på annat håll. I samband härmed har lantbruksstyrelsen yttrat sig angående behovet av befattningshavare för nämnda analysverksamhet, varefter styrelsen övergått till en granskning av föreslaget personalbehov för föreningen i övrigt och av föreslagna löneställningar för vissa befattningshavare. Lantbruksstyrelsen anför därvid bland annat följande.

Det för den nya föreningens kemiska laboratorieverksamhet föreslagna antalet kemister — en kemist och en assistent i kemi — syntes icke vara tillfyllest för ifrågavarande arbetsuppgifter. För närvarande funnes nämligen två kemister anställda hos svenska mosskulturföreningen och en laboratorieassistent i kemi hos svenska betes- och vallföreningen. Dessutom hade föreningarna vid vissa tillfällen varit nödsakade dels att anställa extra arbetskraft för utförande av kemiska analyser och dylikt, dels, vilket särskilt gällde betes- och vallföreningen, att låta verkställa kemiska analyser på annat håll. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde därför tagas under övervägande, huruvida den nya föreningen icke borde erhålla ytterligare en assistent i kemi.

Vid riksdagens förordande av att ifrågavarande föreningar skulle sammanslås till en gemensam förening, syntes hava förutsatts, att befattningshavarna hos nuvarande föreningar skulle erhålla i huvudsak motsvarande anställning hos den nya föreningen. I föreliggande förslag till avlöningsstat för den nya föreningens tjänstemän syntes emellertid icke hava medtagits några befattningar, motsvarande befattningarna såsom botanist hos mosskulturföreningen och såsom försöksledare hos betes- och vallföreningen. Även om en av dessa befattningshavare efter nuvarande föreståndarens för betes- och vallföreningen snart förestående avgång med pension kunde tänkas bliva placerad som avdelningsföreståndare i den nya föreningen — en möjlighet, som dock styrelsen icke kunde närmare bedöma — syntes den andra av ovannämnda tvenne befattningshavare icke kunna erhålla någon mot sin nuvarande tjänst svarande befattning hos den sammanslagna föreningen.

Den föreslagna grundlönen, 3,900 kronor, till assistent vid föreningens institution borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande även tillkomma assistenten i kemi, vilken sistnämnde befattningshavare i utbildningshänseende torde vara jämställd med assistent vid föreningens institution.

Uti det till grund för lantbruksliögskolans styrelses förslag liggande kommittéutlåtandet hade för den nya föreningen föreslagits en assistent, avsedd såsom räknebiträde och bokförare, med ett årsarvode av 4,500 kronor, och en assistent, avsedd såsom botaniskt biträde, med ett årsarvode av 2,600 kronor. Högskolestyrelsen hade föreslagit, att dessa befattningar skulle förenas med rätt till ålderstillägg. Häremot hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. I så lall syntes emellertid grundlönen för nämnda befattningshavare böra sättas något lägre, så att slutlönen bleve i huvudsak den i förevarande utredning föreslagna. Befattningen såsom botaniskt biträde syntes böra i avlöningshänseende jämställas med befattningen som andre korrespondent och befattningshavaren sålunda erhålla en grundlön av 2,200 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och eli å 150 kronor. De i föreslagen avlöningsstat angivna avlöningsförmånerna till befattningshavare vid den nya föreningen syntes i huvudsak överensstämma med de avlöningsförmåner, som tillkomme motsvarande befattningshavare hos Sveriges utsädesförening. Då dessa förenin-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

gar för sin verksamhet torde vara i lika mån beroende av statsbidrag, syntes förslaget om likartade avlöningsförhållanden dem emellan vara motiverat.

Lantbruksstyrelsen erinrar vidare, att efter sammanslagning av de båda här ifrågavarande föreningarna nyreglering av befattningarna torde erfordras för vinnande av delaktighet i statens pensionsanstalt. Styrelsen anför i samband härmed följande.

Då det nu utgående pensionstillägget efter nvreglering bortfölle, komme detta att medföra en minskning i pensionen för en del befattningshavare. Pensionen för föreståndarna hos nuvarande föreningar skulle efter nyreglering minskas med 768 kronor. Beträffande vidare botanist- och kemistbefattningarna vid mosskulturföreningen skulle nyregleringen medföra en minskning i pensionen för envar av respektive befattningshavare med cirka 588 kronor. Styrelsen ville föreslå, att de pensionsberättigade befattningshavare hos de nuvarande betes- och vall- samt mosskulturföreningarna, vilka komme att tillträda befattningar hos den föreslagna nya föreningen, måtte befrias från skyldighet att vid nyreglering av dessa befattningar erlägga ifrågakommande engångsavgifter, samt att dessa befattningshavare jämväl måtte tillförsäkras en pension, som icke understege den till vilken de vore berättigade på grund av sin anställning hos nuvarande föreningar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har av den föreliggande utredningen icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning rörande lämpligheten av de föreslagna lönebeloppen men har anfört, att dessa I stort sett syntes överensstämma med dem som för närvarande utginge till mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens personal. Det föreslagna chefsarvodet 1,500 kronor har emellertid synts nämnden väl högt och ansetts böra minskas till förslagsvis 1,000 kronor eller samma belopp som nu utginge till den av växtskyddsanstallens avdelningsföreståndare, vilken tillika vore chef för anstalten.

Vidare har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke dyrtidstilläggen å avlöningarna borde beräknas efter de för nyreglerade verk gällande grunderna, vilket skulle föranleda en omräkning av grundavlöningsbeloppen.

Statskontoret framför inledningsvis vissa allmänna synpunkter i anledning av det föreliggande förslaget och erinrar, att i förhållande till de för innevarande budgetår utgående anslagen till svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, tillhopa 201,800 kronor, förslaget innebure en kostnadsökning för statsverket med 15,600 kronor. Ämbetsverket anför vidare:

Detta förhållande syntes ägnat att ingiva desto större betänkligheter, som den rent statliga försöksverksamheten vid blivande omorganisation torde komma att utvidgas. Med hänsyn härtill borde utgifterna för föreningens verksamhet på området kunna väsentligen nedbringas under de nuvarande, vartill komme, att den rationalisering av organisationen och driften, som förutsatts skola ernås genom en sammanslagning av föreningarna, enligt statskontorets mening borde redan i och för sig medföra en sänkning av kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet. Att märka vore jämväl, att statsbidraget till driften av mosskulturföreningens försöksgård Gisselås — för innevarande budgetår beräknat till 15,500 kronor •— skulle upphöra att utgå i och med försöksgårdens övertagande av staten. Statskontoret kun-

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

de för övrigt icke värja sig för den uppfattningen, att med den relativt stora personal, som enligt förslaget skulle tillföras föreningen, och med de arbetsuppgifter, som tillagts de olika befattningshavarna, risk förelåge för att ett onödigt dubbelarbete komine att utföras av föreningen och den statliga försöksinstitutionen.

Statskontoret bar i övrigt anfört i huvudsak följande beträffande den ifrågasatta föreningens personalkostnader.

Ämbetsverket hade i huvudsak icke något att erinra mot de för de olika tjänstemännen föreslagna lönerna. Såsom en uttrycklig förutsättning för bifall till styrelsens förslag i denna del torde dock böra gälla, att dyrtidstilllägget till föreningens befattningshavare icke utginge efter förmånligare grunder än de, som gällde för statens befattningshavare med nyreglerad avlöning. Dyrtidstillägget borde alltså fixeras i enlighet härmed. Vidare torde böra föreskrivas, att den dagliga tjänstgöringstiden för personalen icke finge understiga den för statens ordinarie tjänstemän bestämda. Statskontoret utginge från att befattningshavarna själva skulle bära dem enligt allmänt tillämpade grunder åvilande kostnader för sin pensionering och att således de av styrelsen beräknade utgifterna för befattningshavarnas anslutning till statens pensionsanstalt avsåge allenast på huvudmannen ankommande pensionsavgift.

Under dessa förutsättningar ville statskontoret ej motsätta sig, att avlöning till avdelningsföreståndare bestämdes till föreslaget belopp. Det särskilda arvodet till den av avdelningsföreståndarna, som samtidigt skulle fungera såsom föreningens chef, syntes dock böra sättas till högst 1,000 kronor.

För den assistent, som skulle tjänstgöra såsom föreningens redogörare (räknebiträde och bokförare), hade kommitterade föreslagit ett årsarvode av 4,500 kronor utan rätt till ålderstillägg. Styrelsen för lantbrukshögskolan hade däremot ansett, att med befattningen i fråga borde förenas dylik rätt. Statskontoret ville för sin del föreslå, att arvodet sattes till 3,500 kronor för år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Befattningen syntes lämpligen böra benämnas redogörare.

Förslaget, att ålderstillägg skulle utgå jämväl till innehavaren av tjänsten såsom botaniskt biträde (arvode 2,600 kronor), saknade statskontoret anledning tillstyrka.

Ämbetsverket hade vidare uppmärksammat, att föreningens vaktmästare enligt förslaget skulle erhålla fri bostad örn två rum och kök i betes- och vallföreningens anstaltsbyggnad. Då detta förslag icke stöde i överensstämmelse med numera tillämpade regler i fråga om naturaförmåner åt statens befattningshavare, kunde ämbetsverket icke tillstyrka detsamma. I likhet med den nuvarande föreståndaren för sagda förening borde vaktmästaren erlägga bostadshyra med skäligt belopp, förslagsvis 300 kronor för år.

Statskontoret anför slutligen, att med hänsyn till de framställda erinringarna det enligt ämbetsverkets mening vore uppenbart, att statsanslaget till den nybildade föreningen borde avsevärt begränsas.

Såsom jag inledningsvis meddelat hava svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit, att de å extra föreningssammanträden, hållna den 16 februari 1937, preliminärt uttalat sig för föreningarnas u p p gående i e n g e m onsa m förening. Mosskulturföreningen har därvid anfört, att uttalandet skedde i anslutning till det av lantbrukshögskolans styrelse framlagda förslaget till

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

organisation av och statsanslag till den ombildade föreningen samt att definitivt ställningstagande till frågan om samgåendet med betes- och vallföreningen kunde ske först sedan kännedom vunnits om statsmakternas beslut angående medelstilldelning till en sammanslagen förening. Betes- och vallföreningen har å sin sida såsom huvudgrunder för sammanslagningen upptagit, att den ombildade föreningens verksamhet skulle bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivits i jordbruksutskottets utlåtande nr 83 vid 1936 års riksdag, samt att uppgörelse mellan staten och svenska mosskulturföreningen skulle träffas i huvudsaklig överensstämmelse med det av länsassessorn Rolander därom framlagda förslaget.

^ 1936 års riksdag uttalat sig för att svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen även i fortsättningen böra få utföra försök, som ligga inom ramen för deras arbetsområde och äro av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet, torde därav följa, att föreningarna bliva i behov av avsevärt större resurser i personal och utrustning än om deras verksamhet, såsom i propositionen nr 167 till nämnda års riksdag föreslagits, avsåges att omfatta allenast upplysnings- och konsulterande verksamhet utan samband med försök. Den medelstilldelning, som i nämnda proposition föreslogs för däri förutsatt verksamhet eller 50,000 kronor för var och en av föreningarna och 100,000 kronor för ifrågasatt sammanslagen förening, blir därigenom icke tillräcklig under de genom riksdagens beslut ändrade förutsättningarna.

Den utredning, som under medverkan av utsedda sakkunniga verkställts inom lantbrukshögskolans styrelse, utmynnar ock i förslag örn avsevärt större statsanslag än nyss angivna. Förslaget är utarbetat under förutsättning att de båda föreningarna ombildas till en förening. Då såsom förut angivits föreningarna å särskilda sammanträden numera uttalat sig för en dylik ombildning, torde det vara befogat utgå ifrån att en sådan jämväl kommer till stånd i behörig ordning. I händelse därav torde blivande stadgar för föreningen böra underställas Kungl. Maj:ts godkännande. Det torde ock böra ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa de närmare föreskrifter i avseende å föreningens verksamhet som må finnas påkallade.

Trots den rationalisering i åtskilliga hänseenden den avsedda sammanslagningen får anses medföra, innebär det framlagda förslaget ett beräknat årligt anslagsbehov av 217,400 kronor eller 15,600 kronor mer än de statsanslag som för närvarande utgå till de båda ifrågavarande föreningarna tillhopa. I utredningen framhållas vissa särskilda omständigheter som ansetts böra inverka på blivande medelstilldelning. Så anföres, att den blivande föreningen bör i huvudsak frigöras från beroendet av gåvor, särskilt i form av konstgödsel och penningmedel från affärsintressena inom konstgödselproduktionen. Vidare har framhållits, att de anslag som hittills lämnats föreningarna icke möjliggjort för dem att fullt tillfredsställande handhava sina försöksuppgifter. Särskilt har påtalats, att föreningarna till följd av otillräckliga arbetskrafter och bristande medel till tryckningskostnader icke förmått

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

att inom någorlunda god tid efter det försöken blivit utförda verkställa bearbetning därav och publikation av försöksresultaten.

Då sålunda enligt utredningen åsyftas, att föreningen bör beredas tillräckliga medel för att göras oberoende av gåvomedel, särskilt från vissa affärsintressens sida, samt för att på rätt sätt kunna handhava sina försöksuppgifter, ej minst i avseende å bearbetning och publicering av vunna försöksresultat, finner jag mig helt kunna instämma i dessa utgångspunkter. Det torde även i övrigt stå klart att då nu riksdagen förutsatt, att försök på växtodlingens område skola även i framtiden utföras i samband med den upplysningsoch konsultationsverksamhet, som hittills bedrivits av svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen, detta beslut icke får göras illusoriskt genom en så knapp medelstilldelning att de försök, som utföras, genom bristen på kvalificerad personal eller andra resurser bliva värdelösa. Det torde särskilt böra erinras, att enligt riksdagens uttalande försöksplan för föreningen skall liksom den rent statliga försöksverksamhetens försöksplaner underställas jordbruksförsöksrådet. Härvid torde vara nödvändigt, att erforderlig garanti förefinnes för ett tillförlitligt och sakkunnigt utförande av försök även enligt den för föreningen gällande försöksplanen.

I det jag sålunda framhåller vikten av att föreningens försöksverksamhet ur kvalitetssynpunkt hålles på ett tillfredsställande plan och därvid i huvudsak kan biträda de synpunkter beträffande verksamheten, som angivits i utredningen, är det likväl min åsikt, att föreningen även med något mindre resurser i personal- och omkostnadsmedel än de i utredningen föreslagna skall bliva i stånd att utöva en tillförlitlig och gagnanda. verksamhet för försök, upplysning och konsultation inom de nuvarande föreningarnas arbetsområden.

Den i kommittéutlåtandet i viss utsträckning föreslagna uppdelningen av föreningens personal för verksamhet avseende mosskultur eller betes- och vallfrågor finner jag alltför starkt markerad. Jag har övervägt, huruvida önskvärd större enhet i verksamhetens organisation skulle kunna vinnas genom anordning med en föreståndare för föreningen och uteslutning av de i kommittéutlåtandet föreslagna avdelningsföreståndarna. En dylik anordning har emellertid befunnits innebära en alltför snäv begränsning av föreningens högst kvalificerade personal. Men då jag sålunda uttalar mig för bibehållande av två befattningshavare i den ställning som motsvarar de föreslagna avdelningsföreståndarnas sker det under framhållande av att ett enhetligt och översiktligt skärskådande av de uppgifter, som ingå i föreningens program, ej bör hindras genom personalens inriktning på specialområden i större utsträckning än som av omständigheterna oundgängligen påfordras.

Föreningen har enligt förslaget utrustats med två botanister, den ene för mosskultur, den andre för betes- och vallverksamheten. I anslutning till vad jag nyss uttalat synes mig likväl en dylik specialisering onödigt långt driven med hänsyn till ifrågavarande försöksverksamhets praktiska inriktning. .Tåg finner det tillräckligt, att i föreningens personal ingår en botanist.

Vidare synes den minskning i personal jag velat förorda böra tillämpas i avseende å de i utredningen föreslagna två försöksassistenterna med place-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ring å olika orter inom norra och mellersta Sverige, förslagsvis Östersund och Jönköping. Erforderliga fasta organisationer för försöksverksamhet å vissa trakter av landet synas mig nämligen böra tillgodoses genom de statliga försöksgårdar, som nu finnas eller framdeles komma till stånd såväl å fastmark som å mossjord. Arvoden till de ifrågasatta två försöksassistenterna torde sålunda böra utgå ur personalkostnadsberäkningen.

Mot de i utredningen föreslagna lönerna till återstående befattningshavare har jag i huvudsak icke anledning till andra erinringar än följande.

För den i kommittéutlåtandet föreslagne assistenten med tjänstgöring såsom botaniskt biträde synes med hänsyn till befattningens karaktär böra beräknas grundlön och ålderstillägg. I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag grundlönen böra beräknas till 2,200 kronor och ålderstilläggen till 150 kronor efter 5, 10 respektive 15 års väl vitsordad tjänstgöring.

Assistenten i kemi torde böra erhålla avlöning beräknad med hänsyn till förekommande arvode för motsvarande befattning vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium, där jag förutsätter att föreningens kemister skola åtminstone tillsvidare erhålla arbetsplats, eller sålunda 3,600 kronor utan ålderstillägg.

Beträffande den för tjänstgöring såsom räknebiträde och bokförare avsedde assistenten har jag övervägt, huruvida icke för denne borde, såsom av vissa ämbetsmyndigheter föreslagits, beräknas grundlön med visst i förhållande till förslaget i kommittéutlåtaridet reducerat belopp jämte ålderstillägg. Då emellertid någon ovisshet kan anses råda angående omfattningen av denne befattningshavares framtida arbetsuppgifter, har jag icke' ansett mig böra förorda annan avlöningsform för honom än den i kommittéutlåtandet föreslagna.

I likhet med statskontoret finner jag, att vaktmästaren bör liksom i förslaget förutsatts beträffande föreståndaren erlägga bostadshyra. Denna finner jag liksom ämbetsverket kunna beräknas till 300 kronor. Då emellertid vaktmästarens avlöningsförmåner synts mig i stort sett riktigt avvägda enligt utredningen, skulle därav bliva en följd, att hans kontanta grundlön beräknades till ett i förhållande till utredningens förslag med 300 kronor förhöjt belopp eller till 2,700 kronor.

Vissa ämbetsmyndigheter hava föreslagit sänkning från 1,500 kronor till 1,000 kronor av det i utredningen förordade chefsarvodet. Med hänsyn tagen till beloppet av chefens sammanlagda avlöning enligt utredningen förner jag ej anledning till erinran mot där föreslaget arvode.

Med iakttagande av de personalbegränsningar och lönejämkningar jag här angivit skulle personalkostnaderna nedgå till ett årligt belopp av 109,691 kronor. Jag har därvid utgått ifrån den i utredningen föreslagna grunden för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavarna. Enligt min mening bör statsanslaget till föreningen utgå med oförändrat belopp under en period av tre budgetår. Det torde därför vara erforderligt, att en marginal till garanterande i viss utsträckning av dyrtidstilläggens tillräcklighet beräknas. I likhet med gällande grunder för dyrtidstillägg åt Sveriges utsädesförenings be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

fattningshavare torde dyrtidstillägget böra beräknas med 15 procent å utgående grundavlöning och ålderstillägg.

Till förut angivna belopp för avlöningar, 109,691 kronor, får läggas belopp motsvarande huvudmannens andel i avgifter till statens pensionsanstalt, vilket torde kunna upptagas till 2,200 kronor. Å andra sidan bör fråndragas ett belopp av 4,600 kronor, som enligt uppskattning i kommittéutlåtandet motsvarar i avlöningssumman inräknade men vid föreningens trädande i funktion år 1939 ej intjänade ålderstillägg för olika befattningshavare. För anslagsberäkningen torde jag alltså få utgå ifrån ett medelsbehov till avlöningar för föreningen under dess första verksamhetstid av (109,691 + 2,200—4,600 = ) 107,291 kronor.

I avseende å vissa befattningshavares delaktighet i statens pensionsanstalt delar jag lantbruksstyrelsens mening därutinnan, att pensionsberättigade befattningshavare hos de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarna må, då de tillträda befattningar hos den ombildade föreningen, få tillgodoräkna förut erlagda pensionsavgifter dels för vinnande av befrielse från skyldighet att vid nyreglering erlägga engångsavgifter, dels för erhållande av pension som icke understiger den till vilken de äro berättigade på grund av anställning hos nuvarande föreningar.

Beträffande omkostnaderna hava dessa i utredningen beräknats till 94,000 kronor för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet och till 15,900 kronor för allmänna förvaltningskostnader eller tillhopa sålunda till 109,900 kronor. I omkostnadssumman ingå resekostnader, 2,000 kronor, för de med förläggning till olika platser i norra och mellersta Sverige föreslagna assistenterna. Då jag enligt det föregående funnit dessa befattningar överflödiga, avgår från omkostnadssumman angivna belopp för ifrågavarande befattningshavares resor.

Mot planläggningen enligt kommittéutlåtandet av föreningens verksamhet i övrigt har jag i princip icke något att erinra. Omkostnaderna för verksamheten hava emellertid synts höga, särskilt vad angår försöksverksamheten. Innan närmare erfarenhet av arbetet vunnits, torde en omfattning av verksamheten som nödvändiggör så stora omkostnader som de föreslagna böra undvikas. En anpassning av arbetsuppgifterna efter den enligt mitt förslag minskade personalen vid föreningen synes jämväl böra föranleda en begränsning av omkostnaderna. Med hänsyn härtill förordar jag att, frånsett nyssnämnda avförande från omkostnaderna av 2,000 kronor för bestridande av två assistenters resor, de i kommittéutlåtandet beräknade omkostnaderna nedbringas med ytterligare 10,000 kronor. Omkostnaderna skulle genom anförda minskningar nedgå till 97,900 kronor.

Föreningens årliga inkomster hava beräknats till 15,900 kronor. Häremot har jag icke något annat att erinra än som följer av tidigare uttalande att föreningens vaktmästare bör erlägga hyra för bostad med 300 kronor örn året. Inkomstsumman skulle därigenom ökas till 16,200 kronor.

En sammanställning av de beräkningar jag i det föregående förordat i avseende å föreningens utgifter och inkomster giver till resultat följande tablå:

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

Utrednings-

mannen.

Avlöningar ............................ kronor 107,291

Omkostnader .......................... 97,900 kronor 205,191

Avgå inkomster ...................................... » 16,200

Återstår att täckas av statsmedel kronor 188,991.

För föreningens verksamhet i den av mig i huvudsak förutsatta omfattningen får jag med hänvisning till angivna siffror förorda, att statsbidrag beräknas med ett till 189,000 kronor om året avrundat belopp.

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

a. Flahults försöksgård.

Av den genom länsassessorn Rolander verkställda utredningen inhämtas angående tillkomsten av Flahults försöksgård, att svenska mosskulturföreningen, som bildades år 1886, till en början lät utföra sina försök allenast hos olika föreningsmedlemmar. Utredningsmannen anför vidare:

Föreningen utvidgade sina försöksmöjligheter genom arrenderande av ett mindre område av Strömsbergs egendom invid Jönköping samt en större areal ouppodlad vitmossmark vid Flahult i Barnarps socken av Jönköpings län, omkring 17 kilometer från Jönköpings stad. Försöksfältet vid Strömsbergs egendom nedlades år 1894. Emellertid förvärvade mosskulturföreningen av Norrahammars bruk med äganderätt försöksarealen vid Flahult samma år och erhöll lagfart därå den 4 juni 1894.

Fastigheten är, enligt utredningen, i jordregister och fastighetsbok betecknad såsom Flahult Skattegård l3, utgörande lägenheten Mossfältet, avsöndrad från Flahult Skattegård l2, l3 och l5. Lägenhetens areal är i jordregistret upptagen till 81.7690 hektar. Från densamma hava emellertid genom avsöndringar avskilts följande områden, nämligen Flahult Skattegård l9 å 6.9160 hektar, Flahult Skattegård l10 å 1.4570 hektar, Flahult Skattegård l11 å 7.6790 hektar samt Flahult Skattegård l12 å 0.9341 hektar. Avsöndringarna hava fastställts under åren 1914—1919. Sammanlagda arealen av de områden som efter mosskulturföreningens förvärvande av lägenheten Flahult Skattegård l8 avskilts från densamma utgör alltså 16.9861 hektar och återstoden av samma lägenhet 64.7729 hektar.

Vidare har mosskulturföreningen enligt ett av kammarkollegium den 26 oktober 1899 utfärdat köpebrev av Kungl. Maj:t och kronan förvärvat ett område å 42.95 hektar under komministerbostället V2 mantal Granarp n:r 1 i Barnarps socken. Området, som enligt jordregister och fastighetsbok utgör 1 ägenheten Granarp l2 och benämnes Mossfältet n:r 2, har lagfarits för mosskulturföreningen den 17 januari 1900. Från denna lägenhet har icke avskilts något område.

Sammanlagda arealen av lägenheten Flahult Skattegård l8 (Mossfältet) samt lägenheten Granarp l2 (Mossfältet nr 2) utgör alltså 107.7229 hektar.

Enligt av utredningsmannen åberopat protokoll vid förrättning för värde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

ring av egendomen genom tillförordnade domänintendenten i Jönköpings län P. B. Nilsson den 3 december 1936 fördelas den angivna arealen på följande sätt i olika ä g o s 1 a g :

Åker ................................................ 30.8140 hektar

Betesvallar .......................................... 10.0000 »

Trädgård, tomt, vägar, diken.......................... 3.8900 »

Skogsmark .......................................... 14.9000 »

Högmosse .......................................... 42.9500 »

Impediment ................................ 5.1689___»_

Summa 107.7229 hektar.

Ur protokollet vid angivna värdering av egendomen må vidare återgivas följande uppgifter.

Åkern utgjordes till någon del av lätt sandjord, en mindre del kärrjord samt 19 hektar väl dikad vitmossjord. Å sistnämnda jord hade påförts sand såsom jordförbättringsmedel.

Betesvallarna utgjordes till största delen av vitmossjord. Såväl åkerjorden som betesvallarna vore i hög kultur. Skogsmarken bestode av mosand. Den oodlade mossmarken utgjordes av vanlig vitmosstorv.

Å egendomen funnes följande byggnader:

1. Inspektorsbostad (huvudbyggnad) av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 7 rum, därav 2 ej vinterbonade, kök, skafferi och tambur jämte veranda, i gott skick; brandförsäkrad för 17,800 kronor.

2. Magasin i två våningar, av timmer, rödfärgat, täckt med tegel, i gott skick; brandförsäkrat för 11,000 kronor.

3. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 lägenheter om 1 rum och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 12,000 kronor.

4. Vagn- och konstgödselhus samt magasin och 1 bostadsrum, av storvirke, rödfärgat, täckt med stickor, i gott skick; brandförsäkrat för 8,000 kronor.

5. Svinhus och gödselhus av timmer, rödfärgat, täckt med stickor, i gott skick; brandförsäkrat för 10,000 kronor.

6. Ladugård innehållande häst- och kostall ävensom logbyggnad av timmer och stolpvirke, rödfärgat, täckt med stickor, i medelgott skick; brandförsäkrat för 35,000 kronor.

7. Svinhus för statfolkets behov, i medelgott skick; brandförsäkrat för 1,700 kronor.

8. Vagnskjul, i gott skick; brandförsäkrat för 800 kronor.

9. Vagnskjul, beläget bakom sistnämnda svinhus, i medelgott skick.

10. Redskapsbod av storvirke, rödfärgad, täckt med stickor, i gott skick; brandförsäkrad för 3,500 kronor.

11. Hölada på fältet, rödfärgad, täckt med stickor, i knappt medelgott skick; brandförsäkrad för 1,000 kronor.

12. Torvlada å mossen, i gott skick; brandförsäkrad för 750 kronor.

13. Rättarbostad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 rum och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

14. Vedbod och visthusbod, av storvirke, i medelgott skick; brandförsäkrad för 600 kronor.

15. Klosett, i medelgott skick; brandförsäkrad för 400 kronor.

16. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 2 rum och kök, i gott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

17. Statbyggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

18. Vedbod, hönshus och klosett i medelgott skick; brandförsäkrad för 400 kronor.

19. Byggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 400 kronor.

20. Byggnad av betong och glas för förgrening av potatis, i gott skick; brandförsäkrad för 1,900 kronor.

21. Byggnad avsedd för samma ändamål som föregående, i gott skick; brandförsäkrad för 1,900 kronor.

22. Källare av betong med tak av glas, avsedd för samma ändamål; brandförsäkrad för 800 kronor.

Alla byggnader å försöksgården vore enligt värderingsinstrumentet synnerligen väl underhållna.

Totala försäkringssumman för ovan beskrivna byggnader utgjorde alltså 127,450 kronor.

Vid värderingen hade allenast de under nr 1—12 antecknade byggnaderna ansetts erforderliga med hänsyn till en normal jordbruksdrift å egendomen, övriga byggnader hade ansetts betingade av den genom jordbruksförsöken utsträckta verksamheten.

Egendomen hade ej del i allmänning.

Ägarna till förut angivna från Mossfältet avsöndrade lägenheter vore tillförsäkrade rätt att utan ersättning begagna vägar, som ledde från lägenheterna över stamfastighetens mark mot Norrahammar och Smålands Taberg.

I fråga örn vissa försöksgården berörande nyttjande rätter anför utredningsmannen följande.

Enligt skriftlig överenskommelse den 10 november 1898 mellan svenska mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W. Spånberg, å andra sidan. hade avtalats, att mosskulturföreningen för tjugu år räknade från och med den 1 januari 1899 erhölle nyttjanderätten till omkring 10 tunnland skogsmark å fastigheten Flahult mellangård, enligt överenskommelsen tillhörande karta betecknad litt. A och belägen utmed västra gränsen av Mossfältet, emot att mosskulturföreningen för samma tid uppläte en motsvarande areal skogsmark av Mossfältet, å kartan betecknad som litt. B och belägen vid Mossfältets östra gräns. Denna överenskommelse hade enligt påteckning på upplåtelsehandlingen den 4 november 1919 mellan mosskulturföreningen och dåvarande ägaren av fastigheten Flahult mellangård, Norrahammars bruk, förlängts på fyrtio år.

A den såsom litt. A betecknade marken vore de under nr 16 och 17 här ovan upptagna statbyggnaderna uppförda.

Enligt skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936 hade nuvarande ägaren av det sålunda av mosskulturföreningen bebyggda markområdet, litt. A, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, förklarat sig medgiva, att området finge med full äganderätt tillfalla mosskulturföreningen utan annat vederlag än att det med litt. B betecknade området med äganderätt överlätes till aktiebolaget.

I samdrift med mosskulturföreningens egendom, Mossfältet och Mossfältet nr 2, brukades ett område benämnt Svartekärr örn 17 hektar, beläget omkring en kilometer från egendomens byggnader och ej omedelbart angränsande egendomen. Området, som vore bebyggt med ett bostadshus innehållande ett rum och kök samt en mindre ladubyggnad, utgjorde inägor till Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag tillhörande fastigheten Flahult, och hade enligt kontrakt den 23 januari 1925 av aktiebolaget utarrenderats till mosskulturföreningen för en lid av 49 år från den 14 mars 1925. Arrendesum-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

man utgjorde 600 kronor om året. Jorden finge ej användas till annat än jordbruksdrift. Arrendatorn vore tillförsäkrad rätt till 15 fm3 skog årligen efter jordägarens utsyning å Flahults skog antingen i form av stämplade träd eller i form av toppar o. d. vid jordägarens avverkningar.

Aktiebolaget hade i skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936 förklarat sig medgiva, att staten finge från och med den 1 januari 1939 övertaga arrenderätten till Svartekärr på de villkor, som funnes intagna i berörda arrendekontrakt den 23 januari 1925.

Av utredningsmannen åberopat gravationsbevis den 3 november 1936 utvisar följande.

A) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) besvärades av den inteckning, som däri meddelats:

1) 1900 den 12 mars, § 91, efter ansökan den 27 november 1899, § 128, till säkerhet för ett vid försäljningen av lägenheten träffat avtal varigenom föreningen förbundit sig att kring lägenheten där så erfordrades uppföra och underhålla lämpligt stängsel mot boställets (Granarp l1) övriga ägor enligt köpebrev den 26 oktober 1899, vilken inteckning satts att gälla med förmånsrätt såsom för ogulden köpeskilling;

B) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) och Flahult Skattegård l8 (Mossfältet) av de inteckningar, som däri meddelats:

2) 1922 den 6 november, § 284, och förnyats den 4 maj 1931, § 585, för tjuguettusen (21,000) kronor med fem procent ränta, förvaltningsbidrag, dröjsmålsränta, gottgörelse vid förtidig inbetalning och till 150 kronor beräknade indrivnings- och bevakningskostnader enligt skuldebrev den 28 oktober 1922 av svenska mosskulturföreningen till Smålands med flera provinsers hypoteksförening;

3) 1928 den 11 juli, § 939, för tiotusen (10,000) kronor med sex procent ränta enligt skuldebrev den 16 maj 1928 av svenska mosskulturföreningen till innehavaren.

I övrigt hade icke förelegat någon omständighet beträffande ifrågavarande lägenheter av beskaffenhet att böra anmärkas i gravationsbevis.

Utredningsmannen har beträffande de i gravationsbeviset upptagna penninginteckningarna anfört följande.

Den under B: 2) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 21,000 kronor utgjorde säkerhet för Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran hos mosskulturföreningen för dels lån nr 1879 L, ursprungligen å 17,000 kronor, lyft 1933, dels lån nr 8482 E, ursprungligen å 4,000 kronor, lyft 1934. Lånet av år 1933 löpte med 41/* %> ränta, 1934 års lån

med 4 % ränta. Annuiteterna utgjorde för 1933 års lån 850 kronor, förfallande till betalning den 4 september årligen, samt för 1934 års lån 184 kronor, förfallande till betalning den 4 juni årligen. I enlighet härmed beräknades hypoteksföreningens fordran hos mosskulturföreningen den 1 januari 1939 utgöra

på grund av 1933 års lån:

kapital ........................ kronor 16,535: —

ränta från 4/9 1938 .............. _241: 82 kronor 16,776: 82

på grund av 1934 års lån:

kapital ........................ kronor 3,915:07

ränta från 4/6 1938 ............ .»___92: 34 „ 4,007:41

Summa kronor 20,784: 23.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De av hypoteksföreningen utlämnade lånen kunde enligt föreskrift i hypoteksföreningens reglemente uppsägas till inlösning först efter 10 år från utlämnandet. Uppsägningstiden vore därefter ett år. Lånen skulle sålunda kunna regelmässigt inlösas under åren 1944 och 1945. Enligt vad utredningsmannen inhämtat hade emellertid enligt medgivande av hypoteksföreningens förlagsgivare, Sveriges allmänna hypoteksbank, dylika nu ej uppsägbar lån kunnat inlösas under förutsättning att såsom likvid för lånens återstående kapitalskuld överlämnades vissa av hypoteksbanken utgivna ej uppsagda obligationer, vilka vid likviden avräknades till parikurs. Sålunda hade under fjärde kvartalet 1936 för lån nr 1879 L godtagits 4J/2 % obligationer av år 1931 och 4 % obligationer av år 1878 samt för lån nr 8482 E 41/* % obligationer av år 1931, 4 %> obligationer av år 1878 samt 4 % obligationer av åren 1931 och 1933. Villkoren för låns inbetalning fastställdes av hypoteksbanken för allenast ett kvartal i sänder. Det kunde därför ej nu förutses, vilka villkor, som för inlösningen kunde ställas vid den tidpunkt då försöksgården vore avsedd att övergå i statens ägo eller vid ingången av år 1939.

Den under B: 3) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 10,000 kronor innehades av aktiebolaget Jordbrukarbankens avdelningskontor i Jönköping och utgjorde säkerhet för lån å samma belopp. Detta lån borde givetvis utan omgång kunna vid egendomens tillträde inlösas av staten, därest detsamma då kvarstode.

I utredningen upplystes, att mosskulturföreningens ifrågavarande fasta egendom, lägenheterna Flahult Skattegård l8 (Mossfältet) och Granarp l2 (Mossfältet nr 2), för år 1936 åsatts taxeringsvärde å sammanlagt 47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500 kronor. A fastigheterna jämte det arrenderade området Svartekärr vinterföddes för närvarande 4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 35 å 40 kor samt 15 å 20 ungkreatur.

Vid den av domänintendenten Nilsson verkställda värderingen hade föreningens fastigheter uppskattats till ett saluvärde av i runt tal 89,700 kronor enligt följande specifikation:

Åker å 1,500 kr. pr hektar............ kronor 46,221: —

Betesvall å 1,200 kr. pr hektar........ » 12,000: —

Trädgård, tomt, vägar, diken ä 100 kr.

Särskilt skogsvärde .................................... » 13,000: —

Särskilt värde å de för försöksverksamheten erforderliga byggnaderna ........................................ » 14,800: —

Summa kronor 89,738:19.

Beträffande vissa av värderingsförrättaren tillämpade grunder vid uppskattningen av åbyggnadernas värde anföres i utredningen följande.

I angivna markvärden hade inräknats värdet av åbyggnader, som ansetts nödiga för vanlig jordbruksdrift. Då värdet av dessa byggnader icke kunde till fullo förräntas och amorteras genom jordbrukets avkastning, hade enligt vad värderingsförrättaren i åberopat instrument anfört det icke ansetts skäligt att beräkna byggnaderna till deras fulla värde ur byggnadskostnadssynpunkt. Värderingsförrättaren hade å andra sidan ansett att hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

måste tagas därtill, att byggnaderna till största delen fyllde behovet även för det av mosskulturföreningen arrenderade området Svartökärr, varigenom de enligt värderingsförrättarens mening ägde ett mervärde utöver det angivna.

Värdet å de byggnader, som tillkommit för att fylla det av försöksverksamheten föranledda ökade byggnadsbehovet hade av värderingsförrättaren upptagits i en särskild post och beräknats med hänsyn tagen till byggnadskostnaderna och därefter uppkomna värdeminskningar.

Vidare upplyses i utredningen, att det i värderingsinstrumentet angivna särskilda skogsvärdet framkommit efter uppskattning verkställd av jägmästare hos skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län.

Levande och döda inventarier vid försöksgården hava upptagits och värderats enligt en på uppdrag av mosskulturföreningen den 1 december 1936 av godsägaren D. Kjellerstedt, Klämestorp, Jönköping, upprättad förteckning. I denna hava angivits följande värden:

Levande inventarier:

4 hästar.......................... kronor 2,550: —

39 kor ............................ » 14,530: —

17 kvigor och kalvar................ » 3,940: —

1 tjur............................ > 1,500: —

4 dragoxar ...................... »__1,740: — kronor 24,260: —

Döda inventarier

15,688

Summa kronor 39,948

Angående inventarierna anföres i utredningen vidare:

Hästar och nötkreatur hade befunnits vara i god kondition. Koma vöre tämligen unga. Medelmjölkningen inom hela besättningen hade under femårsperioden 1931/1932—1935/1936 utgjort 3,865 kg. per ko och år med en medelfetthalt av 3.87 %. De döda inventarierna vore väl hållna och genomsnittligt taget i gott skick.

Vid den värdering av inventarierna som företagits genom domänintendenten Nilsson hade ansetts, att de i ovan berörda inventarieförteckning angivna värden upptagits väl höga även med hänsyn till nu rådande stegrade marknadspriser. I anledning härav hade inventariernas nuvarande värden ansetts böra uppskattas till följande belopp:

Levande inventarier:

Hästar ............................ kronor 2,200: —

Nötkreatur ........................ .> 17,400: — kronor 19,600: —

Döda inventarier................................ » 15,000: —

Summa kronor 34,600: —.

Vidare har vid försöksgården beräknats förefinnas följande kvantiteter spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet 1936/1937, enligt uppgift ungefär motsvarande normal storlek av dylikt lager å gården vid årsskifte:

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beloppet har i utredningen avrundats till 9,800 kronor.

Enligt det föregående hava alltså följande värdeposter framkommit:

för fast egendom.......................... kronor 89,700: —

» inventarier............................ » 34,600: —

» varulager.............................. » 9,800: —

Summa kronor 134,100: —.

Utredningsmannen har beträffande den fasta egendomen erinrat, att dess taxeringsvärde för år 1936 utgjorde 47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500 kronor. Skillnaden mellan taxeringsvärdet och det av domänintendenten Nilsson uppskattade värdet å egendomen har synts utredningsmannen anmärkningsvärt hög och föranlett en särskild undersökning. För att erhålla material för en bedömning av egendomsvärdet har utredningsmannen från domänstyrelsen införskaffat en sammanställning över saluvärden å kronoegendomar i Jönköpings län avsedda att försäljas år 1937. Med ledning av denna sammanställning som bilagts utredningen har utredningsmannen uppgjort följande beräkning av värdena å olika ägor tillhörande försöksgården, frånsett skogsmark och skogsvärde.

hektar åker ........................

> betesvall ....................

» trädgård, tomt, vägar och diken » mosse ......................

> impediment ..................

Ytterligare anför utredningsmannen angående grunderna för värderingen och tillvägagångssättet därvid följande.

I den av domänintendenten Nilsson gjorda värderingen hade utöver markvärdet och däri inräknat värde å de för egendomens normala drift erforderliga byggnaderna upptagits en särskild post å 14,800 kronor för byggnader föranledda av egendomens karaktär av försöksgård. Vid en försäljning av egendomen i öppna marknaden torde föreningen kunna påräkna allenast ett ringa värde för dylik överbyggnad. Då nu egendomen i statens hand vore avsedd att bestå såsom försöksgård, torde emellertid billigheten fordra att ifrågavarande byggnader ersattes. Mot det av domänintendenten Nilsson åsätta värdet av dessa byggnader hade utredningsmannen icke funnit anledning till erinran.

För erhållande av en betryggande värdering av skogsmark och

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

skog hade utredningsmannen vidare hos domänstyrelsen anhållit örn anvisande av lämplig person för verkställande av värderingen. 1 anledning därav hade uppskattning av värdet å skog och skogsmark skett vid besök på platsen av skogstaxatorn i domänverkets södra skogstaxatorsdistrikt jägmästaren Axel Olsson. Enligt tillgängligt värderingsinstrument hade jägmästaren Olsson uppskattat värdet av skog och skogsmark å egendomen till 7,400 kronor. Detta värde ansåges av utredningsmannen skäligt.

Utredningsmannen sammanställer slutligen av honom godkända värden i följande tablå:

Ägor med undantag av skogsmark och skogsvärde

Särskilt byggnadsvärde ......................

Skogsmark och skogsvärde ....................

...... kronor 40,543:18

....... » 14,800: —

....... » 7,400: —

Summa kronor 62,743: 18.

Summan har av utredningsmannen ansetts kunna skäligen avrundas uppåt till 63,000 kronor.

Utredningsmannen framställer vidare förslag angående statens övertagande av mosskulturföreningens arrenderätt till det av Husqvarna vapenfabriksaktiebolag ägda området Svartekärr. Han anför härom följande.

Detta område utgjordes huvudsakligen av djup kärrjord. Då föreningens egen odlade mark vid försöksgården väsentligen bestode av vitmossjord, förelåge möjlighet att utföra försök på båda dessa viktiga torvjordstyper allenast om försöksgården även i fortsättningen finge äga tillgång till sådan jord som representerades av Svartekärr. Med hänsyn därtill och då vid försöksgården befintliga arbetarbostäder, foderutrymmen, djurstallar m. fl. byggnader vore tillräckliga även för driften av Svartekärr, torde det vara lämpligt, att detta område även i fortsättningen brukades i samdrift med försöksgården och att sålunda staten övertoge nyttjanderätten till detsamma på villkor, som funnes angivna i det emellan Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag och mosskulturföreningen ingångna kontraktet den 23 januari 1925. Den i kontraktet angivna arrendesumman torde få anses skälig. Mosskulturföreningen hade, liksom Vapenfabriksaktiebolaget, icke något att erinra emot statens övertagande av arrenderätten. Det skulle säkerligen tvärtom medföra svår olägenhet för föreningen att bibehålla arrendet av detta område, sedan föreningen avhänt sig den egna försöksgården.

I avseende å vissa villkor vid försöksgårdens övertagande av staten anför utredningsmannen i huvudsak följande.

Alla byggnader vid försöksgården vore såsom framgår av värderingsinstrumentet för närvarande väl underhållna. Vid avtal om statens övertagande av försöksgården borde kunna förutsättas, att byggnaderna även i fortsättningen medan de befunne sig i mosskulturföreningens ägo underhölles med stor omsorg. Vidare förutsattes dels att befintlig skog allenast i normal utsträckning användes för gårdens eget behov, dels att frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning vore verkställd vid tiden för gårdens övertagande av staten den 1 januari 1939 enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Särskild ersättning härför borde ej påräknas av föreningen.

Under senare delen av oktober månad 1938, då höstplöjning och sådd finge anses hava verkställts, borde besiktning ske av gårdens byggnader och

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

brukningssätt. Denna besiktning kunde lämpligen uppdragas åt en nämnd bestående av tre personer, av vilka Kungl. Majit torde böra utse en och mosskulturföreningens styrelse en, varefter de sålunda utsedda enade sig om valet av den tredje. På denna nämnd borde ankomma att, därest brist kunde anses föreligga i avseende å angivna förutsättningar för byggnadernas bestånd och underhåll, skogsförbrukningen samt jordens hävd och brukningssätt, beräkna därav föranledd minskning i eljest utgående köpeskilling.

Redogörelse hade tidigare lämnats för de lån, som av svenska mosskulturföreningen under åren 1933 och 1934 mot inteckning i egendomen upptagits hos Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening. Då lånen löpte mot ränta av 41/2 respektive 4 procent och kunde regelmässigt inlösas först under åren 1943 och 1944 under det att lån i hypoteksförening som nu utlämnades förräntades efter 31/* % och utlåningsräntan i exempelvis sparbanker vore ännu lägre, kunde det ifrågasättas att särskilt avdrag från en eljest beräknad köpesumma gjordes med hänsyn till skillnaden mellan den ränta, som tilllämpades å de för försöksgården upptagna lånen och lägsta räntan å lån, som nu lyftes. I betraktande därav att egendomen vore avsedd att tillträdas av staten först med ingången av år 1939 och räntan vid ifrågavarande tidpunkt ju ej kunde förutses, finge det anses lämpligast att vid köpesummans bestämmande hänsyn ej toges därtill, att vissa lån mot inteckning i egendomen löpte mot nu relativt hög ränta.

Inventarierna vid försöksgården hade värderats till sammanlagt 34,600 kronor samt behållet lager av spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet 1936/1937 tili omkring 9,800 kronor. Då en successiv omsättning av inventarier skedde under tiden till dess försöksgårdens övertagande av staten beräknades komma till stånd samt givetvis inventariernas värde liksom varubehållningens myckenhet och värde kunde fluktuera avsevärt under sagda tid, borde de nu angivna värdena å inventarier och varubehållning endast tjäna såsom grund för beräkning av anslagsbehov. Den definitiva värderingen av sådan lösegendom, som borde övertagas av staten i samband med förvärvet av den fasta egendomen, torde lämpligen ske under senare delen av december 1938 och verkställas av samma nämnd, som ovan föreslagits skola verkställa besiktning av byggnader m. m. Därvid torde till normalt saluvärde i orten böra av staten övertagas vid gården befintlig för dess drift behövlig lös egendom i den huvudsakliga omfattning, vari sådan egendom nu förefunnes vid gården enligt de uppgjorda förteckningarna.

Utredningsmannen upplyser, att svenska mosskulturföreningen såsom ägare av Flahults försöksgård förvärvat medlemskap i vissa ekonomiska föreningar och framhåller med hänsyn därtill följande.

Frågor örn överlåtelse av mosskulturföreningens andelar i dessa ekonomiska föreningar å den statliga institution, som finge sig anförtrodd förvaltningen av försöksgården, eller sålunda lantbrukshögskolan, kunde givetvis uppstå och föreningen tillgodoföras därav föranledda ersättningar. Det torde emellertid böra överlåtas åt den blivande förvaltningen av försöksgården att själv avgöra, huruvida den lämpligen borde förvärva medlemskap i ifrågavarande ekonomiska föreningar eller icke. I händelse av behov bomme givetvis belopp motsvarande dylika ersättningar att upptagas i lantbrukshögskolans anslagsäskanden för försöksgården.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen föreslagit följande huvudgrunder för statens övertagande av Flahults försöksgård jämte inventarier och varubehållning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid årsskiftet 1936/1937 befunnits och tillträdes den 1 januari 1939.

2. Köpeskillingen utgör .......................... kronor 63,000: —

och skall erläggas på följande sätt:

Köparen övertager betalningsansvaret för svenska mosskulturföreningens skulder

dels till Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening enligt mosskulturföreningens lån nr 1879 L, lyft årl933,

kapital ......................... kronor 16,535: —

ränta från “/» 1938 .............. » 241:82 » 16,776:82

dels till samma hypoteksförening enligt mosskulturföreningens lån nr 8482 E, lyft år 1934,

kapital .......................... kronor 3,915:07

ränta från 4/e 1938 ................ » 92:34 » 4,007:41

dels till aktiebolaget Jordbrukarbanken (avdelningskontoret i Jönköping),

kapital .......................................... » 10,000: —.

Återstående del av köpeskillingen betalas kontant vid tillträdet av egendomen eller ........................ » 32,215:77.

3. Sedan staten må hava inlöst de inteckningar, som av mosskulturföreningen lämnats såsom säkerhet för föreningens under 2 här ovan angivna lån, äger staten helt disponera dessa inteckningar.

4. Det förutsättes att mosskulturföreningen i god tid före den 1 januari 1939 vidtagit alla på densamma ankommande åtgärder för att med äganderätt förvärva det å karta tillhörande skriftlig överenskommelse den 10 november 1898 mellan mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W. Spånberg, å andra sidan, med litt. A betecknade området å cirka 10 tunnland utmed västra gränsen av lägenheten Mossfältet mot avstående till områdets nuvarande ägare, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, av motsvarande område vid lägenheten Mossfältets östra gräns, vilket senare område å berörda karta betecknats som litt. B.

5. Vid försöksgårdens övertagande av staten skola gårdens byggnader vara väl underhållna samt frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning, utan att särskild ersättning därför må beräknas, vara verkställda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Skog må före övertagandet allenast i normal utsträckning användas för gårdens eget behov.

Besiktning av gården skall äga rum under senare delen av oktober månad 1938 genom en nämnd bestående av tre personer, av vilka Kungl. Maj:t utser en och mosskulturföreningens styrelse en, varefter de sålunda utsedda ena sig örn valet av den tredje. Därest vid besiktningen befinnes, att efter årsskiftet 1936/1937 brister uppstått i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders underhåll, jordens hävd och brukningssätt samt skogsförbrukningen vid gården, har denna nämnd att uppskatta värdet av dessa brister, vilket därefter fråndrages eljest utgående köpeskilling.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

6. Efter besiktning och värdering under senare delen av december månad 1938 genom den under 5 här ovan omförmälda nämnd övertager staten vid tillträdet till normalt försäljningspris i orten vid gården befintliga levande och döda inventarier, huvudsakligen i den omfattning, vari sådana inventarier enligt upprättad förteckning förefunnits vid gården i december 193(5 ävensom gårdens varubehållning i huvudsakligen samma omfattning som framgår av upprättad uppgift över varubehållningen vid årsskiftet 1936/1937.

7. Det förutsättes att staten övertager föreningens arrende av Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag tillhörande området Svartekärr.

Utredningsmannen har meddelat, att vid förhandling med svenska mosskulturföreningens styrelse den 19 februari 1937 styrelsen förklarat sig för sin del godkänna sålunda uppgjort förslag till grunder för avtal örn överlåtelse till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier m. m.

Föreningens styrelse häri särskild skrivelse till Kungl. Maj:t sistnämnda dag angående överlåtelsen i huvudsak anfört följande.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att i avtalsförslaget angivet värde å försöksgården vore omkring 20 procent lägre än densamma bort betinga vid värdering under rådande relativt gynnsamma förhållanden på fastighetsmarknaden, därvid styrelsen särskilt framhållit gårdens gynnsamma läge ur ekonomisk synpunkt samt åkerjordens högt uppdrivna avkastningsförmåga. Styrelsen har vidare framhållit, att den av utredningsmannen såsom sakkunnig vid gårdens värdering anlitade domänintendenten Nilsson i Landeryd åsatt egendomen ett värde, som med 42 procent överstege det i avtalsförslaget angivna värdet, samt att staten för erhållande av motsvarande gård genom nyanläggning skulle åsamkas kostnader, som vida överstege nu ifrågasatta värden. Då överlåtelsen av föreningens försöksgårdar enligt styrelsens uppfattning borde ses i sammanhang med föreningens framtida verksamhet och då överlåtelsesummans storlek i och för sig ansetts äga vida mindre intresse för föreningens framtid än att statsmakternas välvilliga behandling av dess framtida anslagsäskanden befrämjades, hade styrelsen under förutsättning att föreningen, som för behandling av frågan inkallats till extra sammanträde, godkände åtgärden, förklarat sig villig överlåta Flahults försöksgård emot’erhållande av minst den i förberörda avtalsförslag angivna köpeskillingen samt under förutsättning att vid överlåtelse av fastighetens inventarier och förråd tillämpades i avtalsförslaget angivna grunder.

Vidare har styrelsen i nämnda skrivelse velat fästa uppmärksamheten därpå att vid en eventuell sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen den blivande föreningens möjligheter att med egna medel bestrida kostnaderna för erforderliga kompletteringsbyggnader vid föreningens blivande institution i högsta grad sammanhänga med de realisationspris, som mosskulturföreningen kunde erhålla för sina försöksgårdar.

Sedan styrelsens skrivelse överlämnats till utredningsmannen, har denne i anledning av styrelsens sistberörda erinran framhållit, att enligt utredningsmannens uppfattning värderingarna av föreningens egendom borde göras efter fullt objektiva grunder och sålunda utan hänsyn till huruvida föreningen allenast genom relativt höga köpeskillingar skulle kunna bliva i stånd att bi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

draga till byggnadsföretag och dylikt vid den förutsatta ombildade föreningens institution. Utredningsmannen har vidare yttrat:

Skulle det visa sig, att föreningen efter avveckling av sin försöksgårdsverksamhet bleve i behov av statligt engångsanslag för att kunna enligt blivande plan fortsätta sin verksamhet eller uppgå i ny förening med delvis vidgade uppgifter, borde frågan örn anvisande av sådant anslag prövas i särskild ordning. I utredningsmannens uppdrag hade ej ingått att verkställa undersökning angående förutsättningarna för dylikt engångsanslag.

Mot utredningen, såvitt däri avses förslag till avtal örn statens övertagande Yttranden, av Flahults försöksgård, hava vissa erinringar framställts av lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen. Ämbetsverken hava därvid huvudsakligen uppehållit sig vid utredningsmannens värdering av försöksgården.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det av utredningsmannen åsätta värdet syntes för lågt. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Försöksgårdens värde hade av domänintendenten Nilsson uppskattats till i runt tal 90,000 kronor. Utredningsmannen, som funnit detta värde för högt beräknat, hade på grund av tillgängliga uppgifter angående saluvärdering av kronoegendomar i Jönköpings län, avsedda till försäljning år 1937, beräknat värdet till närmare 63,000 kronor. Enligt vad som framginge av utredningsmannens redogörelse, hade mosskulturföreningens styrelse i skrivelse till Kungl. Majit framhållit, att sistnämnda värde vore omkring 20 procent lägre, än försöksgården bort betinga under rådande förhållanden på fastighetsmarknaden.

Det syntes lantbruksstyrelsen, som örn värdet av Flahult knappast kunde beräknas på grund av medelvärden för vissa egendomar inom Jönköpings län, såsom utredningsmannen syntes hava gjort. Flahults jord befunne sig, såvitt lantbruksstyrelsen hade sig bekant, i sådan kultur, att särskild hänsyn härtill borde tagas vid värderingen. Detta gällde såväl åkerjorden som framför allt dåvarande kulturbeten. Örn också domänintendentens värdering tåge något högt, framför allt i fråga om skogen och skogsmarken, talade enligt lantbruksstyrelsen uppfattning allt för den mening, som härutinnan gjorts gällande av mosskulturföreningens styrelse. Det syntes lantbruksstyrelsen icke skäligt att vid förestående uppgörelse med mosskulturföreningen värdet av försöksgården Flahult underskattades, så mycket mindre som utredningsmannen förutsatt, att föreningen ensam skulle svara för de skulder, varmed dess försöksgård Gisselås belastats utan Kungl. Majlis medgivande, en förutsättning som jämväl lantbruksstyrelsen funne befogad.

Styrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att det av utredningsmannen åsätta värdet höjdes med cirka 20 procent till i avrundat tal 75,000 kronor, vilket belopp dock understege det av domänintendenten beräknade med cirka 15,000 kronor.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra emot det i avtalsförslaget upptagna skogsvärdet. Däremot har styrelsen funnit det för gårdens inägor uppskattade värdet högt, men med hänsyn tili föreliggande omständigheter ansett sig kunna godkänna även detta.

I fråga örn övriga för statens övertagande av försöksgården i utredningen angivna grunder har domänstyrelsen med erinran att enligt utredningen särskilda avtal med svenska mosskulturföreningen förutsattes för övertagande av Flahults försöksgård och Gisselås försöksgård framhållit, att, såvitt icke

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Departementschefen .

några särskilda omständigheter förelåge, hela affären med mosskulturföreningen borde uppordnas i ett sammanhang. Styrelsen anför härom vidare:

Härigenom komme en eventuell fordran på ett håll att gå i avräkning å en eventuell skuld på ett annat håll. I överensstämmelse härmed torde följaktligen köpeskillingarna för ifrågavarande gårdar böra gäldas genom avskrivning av kronans fordran hos föreningen å 120,000 kronor, och först i den mån köpeskillingarna överstege detta belopp genom övertagande av inteckningslån i Flahult eller kontant utbetalning. Skulle mosskulturföreningen för sin fortsatta verksamhet vara i behov av anslag, torde denna fråga efter särskild prövning av föreningens anslagsbehov böra avgöras särskilt för sig.

Domänstyrelsen har slutligen ifrågasatt, huruvida icke befogenheten hos den i utredningen föreslagna nämnden för uppskattning av brister i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders underhåll, jordens hävd och brukningssätt samt skogsförbrukningen vid gården borde närmare bestämmas.

Svenska mosskulturföreningen, som enligt vad tidigare omnämnts å föreningssammanträde den 16 februari 1937 behandlat fråga örn uppgående med svenska betes- och vallföreningen i ny förening, har vid detta sammanträde enligt inkommet utdrag av protokoll vid föreningssammanträdet jämväl förehaft frågan om försöksgårdens överlåtande till staten och därvid förklarat sig godkänna överlåtelse till det pris och i övrigt på de villkor, som föreslagits av utredningsmannen.

Utredningsmannen föreslår särskilda avtal rörande statens övertagande av var och en av försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Enligt den mening som framförts av domänstyrelsen borde båda egendomarna överlåtas enligt ett enda avtal, därvid statens fordringar på grund av inteckningar i Gisselås försöksgård till ett belopp av 120,000 kronor skulle gå i avräkning mot beloppet av sammanlagda köpeskillingarna för ifrågavarande två försöksgårdar. I anledning av domänstyrelsens uttalande torde få erinras, att Flahults försöksgård av mosskulturföreningen köpts utan anlitande av statsanslag. Lån av staten hava ej heller sedermera lämnats mot inteckning i Flahult eller eljest för bedrivande av föreningens verksamhet där. Beträffande Gisselås försöksgård åter har såsom i det följande skall närmare påvisas såväl den fasta egendomen som befintliga inventarier så gott som helt anskaffats genom statsmedel, vilka utlämnats som räntefria lån och under förutsättning, att de ej skulle återfordras, så länge föreningen innehade och såsom försöksgård brukade egendomen. Då egendomen till följd av en genom statsmakterna vidtagen omorganisation av försöksverksamheten övertages av staten, torde det ej vara berättigat att påfordra realisation av föreningens övriga tillgångar för täckande så långt ske kan av angivna skuld. Enligt min mening bör därför såsom utredningsmannen föreslagit särskilda avtal träffas angående övertagande av var och en av försöksgårdarna, därvid hänsyn tages till olika förhållanden, som kunna påverka överlåtelsevillkoren.

Värdet av Flahults försöksgård har av utredningsmannen upptagits till

63,000 kronor. Förslaget har godtagits av styrelsen för mosskulturföreningen vid förhandlingar med utredningsmannen. Därjämte har emellertid styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat, att enligt styrelsens mening angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

värde vore omkring 20 procent för lågt, men att överlåtelsesummans storlek i och för sig ansetts äga vida mindre intresse för föreningens framtid än att statsmakternas välvilliga behandling av dess framtida anslagsäskanden befrämjades samt att med hänsyn därtill styrelsen ansett sig böra godkänna det av utredningsmannen framställda avtalsförslaget. Mosskulturföreningen har därefter å särskilt sammanträde utan villkor godkänt utredningsmannens förslag. Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen biträtt föreningsstyrelsens uppfattning angående försöksgårdens saluvärde och föreslagit förhöjning av köpeskillingen med cirka 20 procent till 75,000 kronor samt anfört, att beräkningen, såvitt den avsåge inägorna, knappast kunde, såsom utredningsmannen syntes hava gjort, verkställas på grund av medelvärden för vissa egendomar inom Jönköpings län. Domänstyrelsen har å andra sidan funnit det för gårdens inägor uppskattade värdet högt men med hänsyn till föreliggande omständigheter ansett sig kunna godkänna detsamma.

Vid en närmare granskning av den sammanställning av saluvärden å kronoegendomar i Jönköpings län, avsedda att försäljas år 1937, vilken åtföljer utredningen och som enligt utredningsmannens uppgift tjänat till ledning vid bedömning av värdet å Flahult tillhörande inägor, befinnes, att utredningsmannen ingalunda såsom lantbruksstyrelsen förutsätter begagnat sig av sammanställningens medelvärden utan av dess toppvärden. Härtill kommer, att utredningsmannen med hänsyn till egendomens användning såsom försöksgård funnit billigheten fordra, att särskild ersättning lämnas med avsevärt belopp för viss överbyggnad. Jag finner i likhet med domänstyrelsen utredningsmannens värdering hög men biträder densamma med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka överlåtelsen kommer till stånd. Även i övrigt biträder jag utredningsmannens i särskild sammanfattning lämnade förslag till huvudgrunder för avtal örn försöksgårdens övertagande av staten. Det torde härvid böra framhållas, att den nämnd som angives under punkterna 5 och 6 i berörda sammanfattning icke skall hava till uppgift att såsom skiljenämnd bestämma värdet av eventuella brister i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders underhåll m. m. eller värdet av inventarier och varubehållning vid gården. Nämnden bör allenast uppskatta angivna värden och däröver upprätta instrument avsedda att ligga till grund för definitiva uppgörelser i berörda hänseenden mellan Kungl. Majit och föreningen.

b. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen anför att tillkomsten ov Gisselås försöksgård äger samband med statens åtgärder för befrämjande av uppodlingen av myrmark i Norrland och Dalarna. Då såsom utredningsmannen framhållit villkoren för försöksgårdens överlåtande till staten väsentligen få anses äga samband med de omständigheter, under vilka gården tillkommit och utvecklats, torde det vara nödigt att jämförelsevis utförligt återgiva dessa förhållanden. Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

I skrivelse nr 170 den 6 juni 1916 med anledning av enskild motion hade riksdagen anhållit, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida

Utrednings-

mannen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

oeh i vad män åtgärder från statens sida kunde vidtagas till befrämjande av myrong™ i Norrland och Dalarna samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motionen hade bland annat föreslagits, att ett anslag av 34,000 kronor måtte ställas till svenska mosskulturföreningens förfogande för anläggande av två f ö r s ö k s g å rdar a myr jord.

i. nS^r-.ve^s? ansående statsanslag för år 1919 hade sedermera svenska mosskultu rf oren ingen hemställt, bland annat, om anvisande av 10,000 kronor till anläggande av fasta försöksfält i Norrland för prövande av olika metoder för dikning och bearbetning av slåltervallar på myrjord samt anläggning och skötsel av betesvallar på samma jordslag. Försöksfälten, för vilka anläggningskostnaderna beräknades bliva rätt avsevärda, avsåges att förläggas till ett pär olika platser, där de kunde kvarbliva under en tid av minst io ar hos olika myrägare, som genom kontrakt skulle tillförbindas att följa av föreningens kulturingenjör givna föreskrifter samt sköta fälten mot skälig ersättning.

... Enligt avgiven proposition till 1919 års riksdag framhöll dåvarande chefen „ Jordbruksdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t lämpligheten av att statsmakternas åtgärder för främjande av myrodlingen i Noi Hand inriktades på att åstadkomma fasta försöksgårdar samt anförde däiyid, att även örn det syntes ovisst, huruvida mosskulturföreningens förslag avsage en dylik försöksgård, det dock vore önskligt att det utvecklades därhan. Departementschefen uttalade jämväl, att försöksgårdarna borde förses med kreatursbesättning även om därigenom skulle föranledas ytterligare kostnader. I överensstämmelse med Kungl. Mairts förslag anvisade riksdagen till mosskulturföreningen 10,000 kronor för inrättande av fasta försök i Jamtland. Riksdagen framhölle därvid särskilt att i ärendet förebragt utredning givit vid handen att anläggandet å myrjord i Norrland av fasta försöksgardar vore ett kraftigt medel till nämnda landsdel snara kolonisation

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 31 december 1918 hade såsom villkor för mosskulturföreningens åtnjutande av det till fast försöksverksamhet i Jämtland avsedda anslaget å 10,000 kronor föreskrivits, att planerna för försöken skulle uppgöras gemensamt av mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, under vars ledning skulle ställas en försöksgård vid Alträsk i Överluleå socken, att tillfälle skulle beredas centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att få vid föreningens liksom vid kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksplatser utföra sådana i centralanstaltens försöksplan upptagna försök, som det synts fördelaktigt att få förlagda dit, samt att för åstadkommande av enhetlighet i det av staten bedrivna försöksväsendet styrelserna för mosskulturföreningen och för kemisk-växtbiologiska anstalten skulle varje år delgiva styrelsen för centralanstalten plan för följande års försök vid ifrågavarande försöksplatser för att granskas i samband med uppgörandet av centralanstaltens försöksplan.

I skrivelse till Kungl. Maj:t angående anslagsbehov för år 1920 hade styrelsen för mosskulturföreningen erinrat, att den av föreningen avsedda fasta försöksverksamheten i Norrland enligt statsmakternas mening helst borde förläggas till en fast försöks- och mönstergård. Styrelsen, som tillfullo anslöte sig till denna uppfattning, hade låtit verkställa en utredning rörande härför erforderliga kostnader utöver det belopp å 10,000 kronor, som för år 1919 anslagits för anordnande av försöksfält. Enligt utredningen skulle för anläggning och skötsel av en verklig försöksgård förutom anvisade medlen erfordras ett engångsbelopp av 22,595 kronor, inkluderande bland annat kostnad för levande inventarier, ett par hästar och 5 kor, samt redskap m. m. Den gård som härvid avsåges böra ifrågakomma borde innehålla omkring 25 hektar odlingsjord, därav 5 hektar odlad jord. Föreningen utginge ifrån

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

att en sådan gård skulle erhållas på arrende. Efter framställning av Kungl. Maj:t anvisade riksdagen för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst, till anläggningskostnader och inventarier för en av svenska mosskulturföreningen anordnad försöksgård å myrjord i Jämtland 22,600 kronor, varjämte anvisades särskilda medel till driftkostnader vid försöksgården.

Sedermera hade föreningen under år 1920 anmält till Kungl. Majit, att någon lämplig gård för försöksändamål icke kunnat erhållas på arrende och att föreningen därför företagit inköp av en större myr omedelbart intill Gisselås järnvägsstation i Jämtland. Anläggningskostnaderna beräknades av föreningen enligt följande tablå:

Inköp av myr ........................................ kronor 8,000

Förberedande undersökningar .......................... » 500

Byggnader ............................................ » 31,000

Dikning .............................................. » 8,925

Odling och plöjning .................................. » 10,000

Stängsel .............................................. » 2,640

Vägar ................................................ » 1,300

Kalk ................................................ » 1,500

Utsäde .............................................. » 4,000

Levande inventarier .................................. » 10,000

Döda inventarier ...................................... » 12,000

Summa kronor 89,865.

Föreningen hade utgått ifrån att till anläggningskostnader kunde även under de ändrade förhållanden, som inträtt genom att föreningen inköpt i stället för arrenderat behövlig mark, få användas de för åren 1919 och 1920 anvisade anslagen av 10,000 och 22,600 kronor. Vidare hade föreningen beräknat att genom försäljning av foder under åren 1921, 1922 och 1923 kunna för anläggningskostnadernas likvidering taga i anspråk 13,500 kronor. Om dessa anslags- och inkomstbelopp avdroges från förenämnda totala kostnadssumma för anläggning, 89,865 kronor, erhölles en skillnad av 43,765 kronor. Föreningen hemställde med hänvisning härtill örn statsanslag med sistnämnda belopp, därav å tilläggsstat för år 1921 34,065 kronor och för år 1922 9,700 kronor. Vidare hemställde föreningen om driftkostnadsanslag.

Ifrågavarande myrområde omfattade enligt ett den 16 oktober 1920 dagtecknat utlåtande av lantbruksstyrelsen 100 hektar borrdikad utmärkt myrjord och 6 hektar skogbeväxt fastmark. Den uppfyllde enligt lantbruksstyrelsens förmenande alla fordringar som billigtvis kunde uppställas i fråga om läge, storlek, jordmån samt lämplighet för försöksverksamhet. Då för de närmast planerade försöken icke erfordrades större område än 25 hektar, beräknades att ett avsevärt område funnes tillgängligt som reserv för framtida utvidgning av försöksverksamheten. Lantbruksstyi'elsen uttalade vidare, att därest sådan utvidgning icke ansåges böra ifrågakomma, möjligheten givetvis återstode att efter hand försälja den obehövliga marken.

Enligt proposition i ämnet till 1921 års riksdag beräknades, att det belopp av 10,000 kronor, som för år 1919 anslagits åt mosskulturföreningen för anläggande av fasta försöksfält och sedermera av föreningen uppburits, finge tagas i anspråk för nu ifrågakomna anläggning av försöksgård vid Gisselås. Det av 1919 års riksdag beviljade anslaget å 22,600 kronor till anläggningskostnader och inventarier för försöksgård å myrjord i Jämtland hade åter såsom förslagsanslag, högst, överförts till kassafonden vid 1920 års utgång. Föreningens beräknade inkomster av foderförsäljning ansåges i propositionen böra tagas i anspråk för täckande av driftkostnader.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Kungl. Majit föresloge nu, att, frånsett ovanberörda av mosskulturföreningen lyftade belopp av 10,000 kronor, 80,000 kronor skulle ställas till svenska mosskulturföreningens disposition såsom låneunderstöd för bestridande av ifrågavarande anläggningskostnader för försöksgård samt att därav 60,000 kronor skulle anvisas å tilläggsstat för år 1921 och 20,000 kronor anvisas för år 1922. Beloppen föresloges att uppföras under utgifter för kapitalökning. Lånen borde vara räntefria. Såsom säkerhet för desamma borde föreningen lämna inteckningar med bästa rätt i försöksgården vid Gisselås, dock att mindre betydande inteckning för nyttjanderätt eller dylikt, som eventuellt kunde belasta egendomen, skulle få kvarstå framför kronans inteckning. Genom låne- och inteckningsförfarandet ansåges de svårigheter undanröjas, som eljest skulle uppstå därigenom, att föreningen vore ägare till en fastighet, vars inköp och iordningställande helt och hållet bekostades av kronan. De närmare villkoren för lånet borde framdeles kunna bestämmas av Kungl. Maj hetter vederbörandes hörande.

Vad Kungl. Majit sålunda hemställt hade bifallits av 1921 års riksdag.

Enligt brev den 9 december 1921 har Kungl. Majit ställt det beviljade låneunderstödet till svenska mosskulturföreningens förfogande att av statskontoret till föreningen utbetalas sedan föreningen dels genom intyg av lantbruksstyrelsen styrkt, att under år 1921 å försöksgården uppodlats minst 15 hektar myrjord och uppförts byggnader, som kunde tillsvidare anses erforderliga för verksamheten därstädes, dels förbundit sig att under år 1922 uppodla minst 10 hektar myr jord, dels till statskontoret överlämnat behörig skuldförbindelse å hela låneunderstödet, 80,000 kronor, samt såsom säkerhet härför inteckning med bästa rätt i försöksgården, därvid av låneunderstödet

20,000 kronor finge utlämnas först efter ingången av 1922. Låneunderstödet, som löpte utan ränta, skulle få åtnjutas av svenska mosskulturföreningen så länge föreningen innehade och såsom försöksgård enligt de närmare bestämmelser, som i förenämnda brev stadgades eller eljest kunde komma att av lantbruksstyrelsen ytterligare föreskrivas, brukade det av föreningen för ändamålet inköpta området vid Gisselås station å järnvägen Östersund— Strömsund. Enligt villkoren stadgades slutligen skyldighet för mosskulturföreningen att uppgöra försöksplaner i samråd med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, att underställa dessa centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt att lämna centralanstalten tillfälle att utföra egna försök å försöksgården.

Sedermera har mosskulturföreningen i skrivelse den 22 juli 1922 anhållit, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka ett statsunderstöd åt föreningen av 67,000 kronor för inköp av kreatursbesättning och uppförande av byggnader vid föreningens försöksgård Gisselås.

Till stöd för framställningen anfördes i huvudsak följande.

Genom Kungl. Majits beslut den 9 december 1921 hade föreskrivits, att föreningen för erhållande av det av 1921 års riksdag beviljade statslån skulle uppodla 25 hektar myrjord samt uppföra de byggnader, som tillsvidare kunde anses vara erforderliga för verksamheten på gården. Så hade emellertid icke blott skett, utan då det under arbetets gång erhållits möjlighet att på till synes billiga villkor verkställa odlingen med en fräsmaskin, hade en betydligt större areal, över 50 hektar, blivit uppodlad och utlagd i försök, en åt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

gärd, som såväl från försökssynpunkt som i driftekonomiskt hänseende vore att anse såom särdeles välbetänkt. Då härigenom försöksgårdens öppna areal blivit mer än dubbelt så stor som från början planerats, vore det klart, att den ursprungliga planen varken kunde eller borde till alla delar följas och gällde detta särskilt den omständigheten, att gårdens drift vore avsedd att baseras på en kreatursbesättning av endast 5 kor och att det producerade fodret sålunda till huvudsaklig del skulle direkt försäljas. Då varje jordbruk på myrjord i Norrland till övervägande del måste producera kreatursfoder, borde en dylik försöksgård för att kunna bliva ett i driftbänseende verkligt efterföljansvärt föredöme, i stor utsträckning förädla det producerade fodret till animala produkter av olika slag. I sin egenskap av försöksgård torde det dock kunna vara lämpligt att driften ordnades så, att minst hälften av foderskörden förädlades på nyss nämnt sätt, under det att återstoden direkt försåldes. Härigenom skulle också kunna vinnas utredning örn. vilkendera av dessa driftplaner som vore mest lönande. För att gården skulle kunna ordna sin drift efter nyssnämnda riktlinjer, måste den emellertid förses med en kreatursbesättning av lämplig storlek — 25 å 30 djur — och såväl på grund härav som genom den betydligt utökade arealen erfordrades större byggnader än som från början planerats. Först och främst behövdes en ladugård med plats för 30 nötkreatur och 6 hästar. Vidare en med ladugården sammanbyggd lada, rymmande omkring 50.000 kilogram hö, samt arbetarbostäder för fyra familjer och bostad för försöksgårdens föreståndare. Den byggnad, som enligt den ursprungliga planen uppförts till arbetarbostad och ladugård, behövdes mer än väl dels till bostad för rättare och dels till kontor och arbetslokal för diverse vägningar, utförande av höanalyser och dylikt.

Då det ansåges vara av synnerlig vikt, att försöksgården — belägen i en trakt med stora odlingsmöjligheter, där statens kolonisationskommitté för kolonisering godkänt enorma arealer —- snarast möjligt sattes i tillfälle att fylla sin betydelsefulla uppgift, och då de medel, som hittills beviljats, på grund av att större areal blivit uppodlad och genom ogynnsamma omständigheter vid odlingsarbetena, vore förbrukade och ytterligare medel måst upplånas, påkallade föreningen Kungl. Maj:ts bistånd och anhölle örn ett anslag eller lån, på samma villkor som det föreningen tidigare beviljade, till belopp av 67,000 kronor att användas till försöksgårdens bebyggande och till anskaffande av kreatursbesättning av ren fjällras enligt följande beräkning:

Ladugård, gjuten, brädfodrad med sågspånsfyllning, under

tegeltak, med cementerad gödselstad, vattenledning, hiss

och med installation av mjölkningsmaskin »Omega» .... kronor 24,500

Lada sammanbyggd med ladugården .................... » 3,500

Redskapshus med loft för torkning av höprov............ » 2,000

2 arbetarbostäder, vardera för 2 familjer, å 8,000 kronor. . » 16,000

Föreståndarbostad .................................... » 15,000

Kreatursbesättning: 20 kor och 1 tjur.................... >___6,000

Kronor 67,000.

Först sedan föreningen erhållit möjlighet att på anfört sätt ordna driften på sin försöksgård, kunde enligt föreningens mening gården i drifthänseende bliva ett verkligt efterföljansvärt exempel och först härigenom bleve det möjligt att anordna en rationell betesdrift på den betesvall örn 10 hektar, som blivit utlagd på försöksgården. Ett praktiskt påvisande av rationell betesgångs ekonomiska bärighet på Norrlands myrjordar skulle säkerligen kraf-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tigt bidraga till ett snabbare tillgodogörande av de norrländska myrarna för odlingsändamål, vilket skulle bliva av betydelse för hela landet genom den ökade produktion av animala produkter, som därigenom skulle kunna åvägabringas.

I utlåtande över mosskulturföreningens framställning anförde lantbruksstyrelsen, bland annat, följande.

Enligt det ursprungliga förslaget för försöksgårdens drift skulle större delen av jordens avkastning tillgodogöras genom försäljning av foder, under det att endast så många djur skulle hållas på platsen, som kunde anses nödvändiga för fyllande av gårdens behov. Planen omfattade jämväl betesförsök örn 10 hektar. För utnyttjande av denna betesareal, i den mån densamma icke kunde utnyttjas för gårdens eget behov, skulle betesdjur mottagas. Denna möjlighet hade emellertid i en ort med så stora betestillgångar knappast visat sig stå öppen. Då emellertid lämpligheten att för verkliga betesförsök anlita främmande betesdjur kunde ifrågasättas, syntes enligt lantbruksstyrelsens mening starka skäl tala för en ökning av försöksgårdens kreatursstam — som i det ursprungliga förslaget beräknats till endast 4 kor — så att möjlighet till utnyttjande av betesmarkerna med egna djur förelåge. För detta ändamål syntes en djurbesättning av omkring 20 kor jämte ungdjur och dragare vara behövlig. Enligt vad lantbruksstyrelsen övertygat sig om, funnes i orten avsättningsmöjlighet för avkastningen från en ladugårdsbesättning av sådan storlek. Genom en djuruppsättning av angiven storlek skulle enligt lantbruksstyrelsens förmenande hela betestillgången samt något mera än hälften av den producerade fodermängden kunna tillgodogöras vid försöksgården. Den återstående delen av fodret finge följaktligen avsättas genom försäljning. Genom en sådan anordning skulle en jämförelse ur ekonomisk synpunkt mellan dessa båda slag av jordbruksdrift kunna anställas. Emellertid ansåge lantbruksstyrelsen det icke nödvändigt att gårdens hela djuruppsättning anskaffades på en gång. Enligt styrelsens mening torde det vara tillfyllest, att till en början 15 kor, 1 tjur och 3 hästar anskaffades. Föreningen hade beräknat den sammanlagda kostnaden härför till 6,000 kronor. Detta belopp syntes dock lantbruksstyrelsen vara för knappt och holle styrelsen före, att för ändamålet erfordrades i runt tal 8,000 kronor.

För en drift i angiven omfattning erfordrades ladugård för 20 kor, ungdjur och 6 hästar jämte hölada, gödselhus och redskapshus. Med hänsyn till svårigheten att i orten anskaffa arbetskraft till mjölkning torde maskinmjölkning böra anordnas. Av antydda skäl borde lämpligen även höhiss anskaffas. Ur försökssynpunkt komme härtill behovet av vagnvåg. Enligt lantbruksstyrelsens mening borde uppförandet av ifrågavarande byggnader, därest de planlades ekonomiskt och med iakttagande av tillbörlig enkelhet, inklusive kostnaderna för mjölkningsmaskin, höhiss och vagnvåg, kunna ske för en kostnad av omkring 25,000 kronor.

I orten vore såsom förut framhållits tillgången på arbetskraft ej stor. Lantbruksstyrelsen erinrade, att med hänsyn därtill enligt föreningens åsikt vid gården borde beredas fast anställning åt fyra arbetare, förutom rättaren, som beräknades erhålla bostad i redan befintlig byggnad. För beredande av bostäder åt nämnda arbetare hade föreningen ansett två nybyggnader, vardera till en beräknad kostnad av 8,000 kronor, erforderliga. I varje byggnad skulle två lägenheter inrymmas.

Mot den föreslagna kostnadsberäkningen hade styrelsen ingen erinran att göra. Emellertid ansåge styrelsen sig i samband härmed böra fästa uppmärksamheten på möjligheten av att, genom upplåtande av en del utav det ännu ouppodlade området vid försöksgården till kolonat, erhålla tillgång till

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

arbetskraft i sådan utsträckning, att uppförande av bostadslägenheter kunde inskränkas till endast en byggnad. Under denna förutsättning skulle behovet av medel till byggande av arbetarbostäder kunna inskränkas till 8,000 kronor.

Vad anginge frågan om föreståndarbostad funne lantbruksstyrelsen en sådan väl behövlig. Då emellertid föreståndaren tillsvidare under någon kortare tid syntes kunna bibehålla sin nuvarande bostad, ansåge lantbruksstyrelsen sig under dåvarande ekonomiska förhållanden icke böra tillstyrka anvisande av medel till uppförande av ifrågavarande byggnad. o Lantbruksstyrelsen erinrade slutligen att belopp tidigare anvisats såsom låneunderstöd åt föreningen för bestridande av anläggningskostnaderna för ifrågavarande försöksgård. Då föreliggande medelsbehov, vilket av lantbruksstyrelsen beräknats till sammanlagt 41.000 kronor, jämväl avsåge att täcka dylika kostnader, syntes statens mellankomst för ändamålet även nu böra ske under form av låneunderstöd.

Enligt proposition till 1923 års riksdag framhölle dåvarande departementschefen, att det vore en angelägenhet av vikt, att för kolonisationen å myrmark i Norrland föreningen sattes i tillfälle att genom utökning av kreatursstocken driva försöksgården på ett med vanlig jordbruksdrift jämförligt sätt. I propositionen föresloges ett statsunderstöd för de av lantbruksstyrelsen förordade ändamålen till ett belopp av i runt tal 40,000 kronor. Understödet föresloges böra få form av lån att löpa mot samma ränta som beträffande egnahemslån och att enligt närmare bestämmelser, som borde ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa, amorteras under viss tid ej överstigande 20 år. Riksdagen hade bifallit detta förslag.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juli 1923 hade angående villkoren för detta låneunderstöds åtnjutande bestämts i huvudsak följande.

Såsom säkerhet för lånet skulle ställas inteckningar i försöksgården vid Gisselås till ett belopp av 40,000 kronor, gällande med förmånsrätt näst efter de inteckningar å tillhopa 80,000 kronor, som staten i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 9 december 1921 erhållit såsom säkerhet för mosskulturföreningen tilldelade låneunderstöd för bestridande av anläggningskostnaderna för försöksgården. För ett vart av de första fem åren, räknat från och med den 1 juli 1923, skulle föreningen erlägga ränta å lyftat låneunderstöd med fyra procent samt under tiden 1 juli 1928—30 juni 1943 återbetala lånet medelst annuiteter, uppgående, beräknat efter en räntefot av fyra och tre fjärdedels procent, under de första fjorton åren till 3,789 kronor årligen och under femtonde året^ till 3,785 kronor 73 öre. Slutligen föreskreves, att räkenskaperna för Gisselås skulle föras utan sammanblandning med föreningens övriga räkenskaper. Lånet utlämnades mot mosskulturföreningens skuldebrev till riksgäldskontoret den 15 augusti 1923. Inteckning till säkerhet för lånet beviljades den 30 augusti 1923, varefter inteckningen den 24 oktober 1932 förnyats.

Enligt uttalande av departementschefen i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag beräknades att försöksgården från och med den 1 juli 1923 skulle kunna drivas utan statsbidrag. Något anslag till driftkostnad för budgetåret 1923/1924 begärdes ej av föreningen. Efter framställningar anvisades emellertid såsom driftkostnader vid försöksgården såsom extra anslag för budgetåret 1924/1925 3,000 kronor, för budgetåret 1925/1926 10,000 kronor och för budgetåret 1926/1927 12,600 kronor.

Utredningsmannen framhåller i fortsättningen, att det torde hava visat sig, alt, emot vad som beräknats, försöksgårdens avkastning icke räckt till att täcka de med försöken förenade kostnaderna. Den vid utlämnandet av bo-

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

rörda amorteringslån å 40,000 kronor bestämda räntan hade måst tagas i betraktande vid beräkning av statsunderstöd åt föreningen. Med all säkerhet kunde förutses, att då amorteringarna enligt lånevillkoren skulle taga sin början med budgetåret 1928/1929 en mot amorteringsbeloppen svarande höjning bleve erforderlig för att föreningen skulle kunna fullgöra amorteringsskyldigheten.

Då mosskulturföreningen för Gisselås försöksgård fått vidkännas särskilda kostnader till avsevärda belopp, hade härav uppstått svårigheter för fullföljande av föreningens övriga verksamhet. Sådana särskilda kostnader för försöksgården hade av föreningen bokförts såsom försöksgårdens skuld till föreningen. Utredningsmannen anför vidare:

I detta läge anhölle mosskulturföreningen i en år 1926 till Kungl. Maj :t inkommen skrivelse dels att det till försöksgården av 1923 års riksdag beviljade amorteringslånet å 40,000 kronor måtte avskrivas eller ändras till ett lån på samma villkor som det av 1921 års riksdag beviljade ränte- och amorteringsfria lånet, dels ock om ett anslag för upprätthållande av verksamheten vid försöksgården, därvid visst belopp beräknades till ränta och amortering av försöksgårdens »skuld» till föreningen.

Till stöd för sin ansökan åberopade föreningen en av särskilda kommitterade verkställd utredning, innefattande förslag till ordnande av de ekonomiska förhållandena vid försöksgården m. m.

Lantbruksstyrelsen anförde beträffande förslaget om reglering av uppkomna skulder för försöksgården i yttrande den 27 augusti 1926 huvudsakligen följande.

Till en början funne sig lantbruksstyrelsen böra med stöd av ansökningen och däri meddelade eller styrelsen eljest till buds stående uppgifter lämna en sammanfattning av föreningens ekonomiska ställning.

Enligt det sammandrag av räkenskaperna för Gisselås försöksgård den 31 december 1925, som bifogats föreningens berättelse över verksamheten under år 1925, hade föreningen sistnämnda dag följande skulder:

Statslån .......................................... kronor 120,000: —

Amorteringslån hos Jämtlands läns hushållningssällskap

(dikningslån) .................................. » 5,250: —

Skuld till mosskulturföreningen:

av föreningen upplånade medel .. kronor 35,502:90

av den så kallade Torestorpsfonden » 34,040: 59 » 69,543:49

Summa kronor 194,793:49.

Oavsett försöksgårdens lager av skördeprodukter m. m. och det osäkra värdet av två föreningen tillhörande andelar i en fräsmaskin, svarade emot dessa skulder följande bokförda tillgångar:

Fastigheten ...................................... kronor 60,000: —

Döda inventarier .................................. » 17,063: 15

Levande inventarier ........................ »_6,350: —

Summa kronor 83,413: 15.

Skulderna skulle således med mer än 100,000 kronor överskrida tillgångarna. Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde bedöma, syntes emellertid dessa tillgångar jämförelsevis lågt upptagna. Fastigheten, vars byggnader vore

Kungl. Majlis proposition nr 249.

brandförsäkrade till ett belopp av 61,000 kronor, vore taxerad till 60,000 kronor. Detta taxeringsvärde åsattes fastigheten innan ladugård ännu byggts och torde, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, vid nästa taxering komma att höjas. Då ladugården med tillhörande lador, enligt uppgift, i uppförande kostat över 30,000 kronor, syntes det antagligt, att taxeringsvärdet komme att höjas till omkring 80,000 kronor. De levande inventarierna torde vara upptagna till ett lämpligt realiseringsvärde och de döda inventarierna något högre än realiseringsvärdet. Med hänsyn till det i denna översikt ej upptagna växlande värdet på inneliggande lager syntes det, som örn de verkliga tillgångarna borde kunna värderas till något över 100,000 kronor och den verkliga skillnaden mellan skulder och tillgångar till cirka 90,000 kronor.

En närmare granskning av de ovan omförmälda olika skuldposterna visade följande.

Statslånet utgjordes av förut omförmälda två lån, det ena ett räntefritt. .stående lån å 80,000 kronor och det andra ett amorteringslån å 40,000 kronor. Dessa lån hade använts huvudsakligen för fastighetens inköp, uppodling och partiella bebyggelse.

I samband med åkerjordens uppodling beviljade Jämtlands läns hushållningssällskap den 16 december 1920 föreningen till dikning ett lån å 8,750 kronor av medel, som av statens odlingskommitté ställts till sällskapets förfogande. Lånet, som vore räntefritt, skulle återbetalas under åren 1924— 1928 med en femtedel eller 1,750 kronor årligen. Sista amorteringen av detta lån utginge således under budgetåret 1927/1928.

Det belopp svenska mosskulturföreningen gottskrivit sig såsom fordran hos försöksgården utgjorde den 31 december 1923 sammanlagt 43,138 kronor 60 öre, men hade under 1924 sjunkit, så att detsamma vid årets slut utgjorde 42,272 kronor 53 öre. Under 1925 stegrades emellertid försöksgårdens »skuldsumma» till 69,543 kronor 49 öre. Denna stegring hade, såvitt lantbruksstyrelsen kunnat utröna, i huvudsak uppstått dels genom nybyggnader till en kostnad av 10,823 kronor, dels ock genom nyinköp av levande och döda inventarier till ett belopp av 7,529 kronor. Till en del hade stegringen jämväl förorsakats därav att inkomsterna av försålda skördeprodukter från försöksgården under 1925 endast uppgått till cirka 3,000 kronor emot beräknade cirka 10,000 kronor, vilken siffra dock delvis uppvägdes därav, att det vid årets slut inneliggande lagret av skördeprodukter varit osedvanligt stort.

För att tillgodose försöksgårdens behov hade föreningen dels anlitat 34,040 kronor 59 öre från den så kallade Torestorpsfonden, som uppstått genom försäljning av föreningens försöksgård å kärrmark Torestorp och avsetts för upprättande av en ny försöksgård å kärrmark, dels ock själv upplånat ett belopp av 35,502 kronor 90 öre.

I likhet med mosskulturföreningen funne lantbruksstyrelsen försöksgårdens ekonomiska ställning ohållbar. Ett rationellt ordnande av dess ekonomi ansåges oundgängligt.

Föreningen hade såsom en åtgärd i denna rikting hemställt, dels att föreningens senaste statslån måtte avskrivas eller förändras till ett stående räntefrilt lån, i vilket fall föreningen för sin del vore villig avskriva 20,000 kronor å försöksgårdens skuld till Torestorpsfonden, dels ock att i försöksgårdens stat för de närmaste 10 åren måtte få upptagas ett så stort belopp, att gårdens återstående skuld utöver de räntofria statslånen bleve gäldad.

Sedan lantbruksstyrelsen härefter redogjort för de villkor, varunder berörda amorteringslån å 40,000 kronor utlämnats till mosskulturföreningen, anförde styrelsen vidare.

Utan att lantbruksstyrelsen i detta sammanhang ville ingå på den bokfö-

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ringstekniska frågan om det lämpliga uti att staten, i stället för att å respektive anslagstitlar bevilja erforderliga anslag till räntor, utlämnade räntefria lån, holle lantbruksstyrelsen med hänsyn till rådande praxis i detta hänseende och särskilt till de villkor, varunder 1921 års statslån för försöksgården beviljats, före, att villkoren för tillgodonjutande av det föreningen utav 1923 års riksdag beviljade lån borde ändras. Att därvid, såsom föreningen i första hand hemställde, helt och hållet avskriva lånet, funne lantbruksstyrelsen ur statens synpunkt icke lämpligt, utan vidhölle tidigare uttalad uppfattning, att lånet borde vara stående och räntefritt. Som styrelsen redan anfört, vore fastigheten visserligen för närvarande icke taxerad till högre belopp än 60,000 kronor, men torde dess värde såsom nämnt överstiga detta belopp, och tänkbart vore, att framdeles med hänsyn till penningvärdets fall värdet kunde ytterligare stiga. Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen det ur statssynpunkt riktigast, att slaten icke efterskänkte ifrågavarande skuld.

Såsom villkor för föreslagen förändring av villkoren för statslånet borde i första hand fordras, att föreningen avskreve en del av sina fordringar hos försöksgården. Detta vore visserligen icke möjligt i fråga om de medel, föreningen själv upplåna! för ändamålet, men kunde däremot ske i fråga om medel, som anlitats ur Torestorpsfonden. Föreningen hade också själv föreslagit, att av det härur lånade beloppet

20,000 kronor skulle avskrivas. Ifrågavarande fond uppginge den 1 januari 1926 till 41,327 kronor 83 öre, varav, enligt vad ovan angivits, 34,040 kronor 59 öre utlånats till försöksgården Gisselås. Det kunde givetvis ifrågasättas, att hela denna fond foges i anspråk för gäldande av föreningens skulder för försöksgården. Då emellertid fonden såsom nämnt utgjordes av köpeskillingen för en försåld försöksgård å kärrjord och avsatts för inköp av en ny sådan, ville lantbruksstyrelsen icke påyrka en sådan åtgärd. Däremot funne styrelsen det skäligt, att 20,000 kronor av fondens medel avskreves för ändamålet.

Därigenom skulle försöksgårdens skuldsumma utöver de stående statslånen och det 1928 slutamorterade dikningslånet, därest icke sedan den 1 januari 1926 nya skulder gjorts, utgöra 49,543 kronor 49 öre eller i runt tal 50,000 kronor.

För att försöksgårdens ekonomi icke ånyo skulle rubbas, vore det emellertid enligt lantbruksstyrelsens förmenande oundgängligen nödvändigt, att såsom villkor för den sålunda föreslagna regleringen ytterligare stadgades, att nyssnämnda skuldbelopp icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande ökas, vid äventyr att det skulle åligga föreningen att av tillgängliga medel i fonder eller eljest omedelbart täcka lån, som upptagits utan dylikt medgivande.

Emellertid måste, om försöksgårdens ekonomi skulle anses ordnad, jämväl den återstående räntebärande skuldsumman å 50,000 kronor åtminstone så småningom försvinna. Föreningen hemställde därför också om medgivande att årligen i sin stat för ränta och amortering av berörda skuld upptaga så stort belopp, att skulden genom jämna annuiteter försvunne under loppet av 10 år. Lantbruksstyrelsen funne åtgärder i detta syfte nödvändiga och ville i detta sammanhang erinra därom, afl Kungl. Maj:t och riksdagen under en följd av år medgivit, att i det statförslag, som legat till grund för bestämmande av statsbidrag till Sveriges utsädesförening, finge förutom räntor upptagas jämväl 5,000 kronor till amortering av föreningens skulder. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke amorteringstiden lämpligen borde utsträckas något. Enligt styrelsens beräkning skulle för en amortering av nämnda summa under 10 år och efter en till 4V2 procent beräknad räntefot behövas ett årligt belopp av 6,318 kronor eller i runt tal 6,300 kronor. Vid en amorteringstid åter av 15 år skulle för ändamålet behövas endast 4,655

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kronor 22 öre per år, en summa, som med hänsyn till att skuldbeloppet icke uppinge till fullt 50,000 kronor skäligen torde kunna avrundas till 4,500 kronor. Lantbruksstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka, alt detta belopp finge medräknas i den stat, som lades till grund för beviljande av årliga anslag till försöksgårdens drift. Efter 15 år eller från och med budgetåret 1942/1943 skulle försöksgården då vara fri från räntebärande skulder.

Statskontoret, vars yttrande över föreningens ansökan inhämtades, anförde i skrivelse den 28 september 1926 följande beträffande den ifrågasatta skuldregleringen.

Oaktat statens understöd till försöksgården betydligt överstigit vad som ursprungligen varit avsett, hade försöksgårdens ekonomiska ställning alltjämt försämrats och syntes för det dåvarande fullständigt ohållbar. Det kunde därför starkt ifrågasättas, huruvida statsunderstöd längre borde lämnas ett företag, som, efter allt att döma, torde hava ringa utsikter att bära sig.

Därest emellertid statsmedel ansåges fortfarande böra anvisas för ändamålet, funne statskontoret i likhet med lantbruksstyrelsen det vara nödvändigt att rationellt ordna försöksgårdens ekonomi. Statskontoret ville därför icke motsätta sig ändring av villkoren för åtnjutande av statslånet på sätt lantbruksstyrelsen hemställt.

Departementschefen yttrade enligt statsverkspropositionen till 1927 års riksdag i huvudsak följande.

I anledning av statskontorets uttalande rörande den bristande ekonomiska bärigheten av verksamheten vid försöksgården erinrade departementschefen därom, att här icke vore fråga om ett affärsföretag, vars drift i första hand måste vara inriktad på att lämna ett direkt ekonomiskt utbyte. Gården hade anskaffats såsom medel för en försöksverksamhet avseende utforskande av lämpligaste metoderna för ett ekonomiskt lönande jordbruk på myrjord i inre Norrland. Först vid omsättning i det praktiska jordbruket av de vid försöksgården vunna resultaten kunde prövas vinsten för den enskilde och det allmänna av där nedlagda kostnader. Departementschefen holle före, att försöksgården vid Gisselås hade en mycket betydelsefull uppgift att fylla för det norrländska jordbruket och att värdet av den vid försöksgården bedrivna verksamheten väl torde motsvara statens uppoffringar därför.

För uppredande av det brydsamma ekonomiska läge, vari försöksgården vid Gisselås befunne sig, ville departementschefen tillstyrka det av lantbruksstyrelsen därutinnan framställda förslaget, innebärande bland annat en förändring till stående, räntefritt lån av förut berörda av 1923 års riksdag beviljade låneunderstödet till mosskulturföreningen. Förslaget, vilket tillika innebure en avskrivning från mosskulturföreningens sida av 20,000 kronor å dess tillgodohavande hos försöksgården, syntes med minsta möjliga uppoffring för staten ägnat att på ett effektivt sätt lösa förevarande fråga. Beträffande de av lantbruksstyrelsen föreslagna villkoren, mot vilka departementschefen icke hade något att erinra, ville departementschefen särskilt betona nödvändigheten av att föreningens skulder efter den föreslagna regleringen icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande okas.

Med avseende å beräknandet av anslag för försöksgårdens drift för budgetåret 1927/1928 syntes intet vara att erinra mot att, liksom skett beträffande Sveriges utsädesförening, ett visst belopp beräknades för amortering av mosskulturföreningens återstående räntedragande skuld. Ej heller gåva: det av lantbruksstyrelen i sådant avseende föreslagna beloppet 4,500 kronor anledning till invändning.

Med bifall till förslag av Kungl. Majit medgav 1927 års riksdag, all det av 1923 års riksdag såsom låneunderstöd åt mosskulturföreningen anvisade an-

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 soini. Nr 219.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

slaget å 40,000 kronor finge förändras från räntebärande amorteringslån till stående ränte fritt lån att fortfarande tillgodonjutas under de av departementschefen angivna villkoren. Något nytt statligt låneunderstöd har därefter ej anvisats för försöksgården.

Utredningsmannen anför vidare, att enligt tillgängligt äganderätt sbevis mosskulturföreningen den 9 januari 1922 erhållit lagfart å försöksgården, Vso mantal Gisselås 230 i Hammerdals socken, varefter icke någon förändring i äganderättsförhållandena rörande fastigheten förekommit.

Ett den 3 november 1936 utfärdat gravationsbevis angående fastigheten utvisar, att densamma icke besvärades av andra inteckningar än följande, som däri fastställts nedan angivna dagar:

1) 1851 den 28 februari, § 25, och senast förnyats den 11 oktober 1877, § 43, uti bland annat 1 tunnland, Wifsta Varvs bolag till säkerhet för fri dispositionsrätt till stränder och vattendrag m. m. enligt avhandling den 30 oktober 1850 och tillägg den 20 januari 1851 med Nils Nilsson d. y.;

2) 1919 den 13 januari, § 9, efter ansökan den 16 januari 1918, ä? 24, uti 13/240 mantal, Anders Nilsson och hans hustru Karin Nilsson till säkerhet för födorådsförmåner enligt kontrakt den 25 oktober 1917 med Nils och Anders Andersson;

3) 1922 den 9 januari, § 6, och förnyats den 4 maj 1931, § 351, uti här ifrågavarande fastighet för tjugutusen (20,000: —) kronor med 5 °/o ränta enligt skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till innehavaren, vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den 22 juli 1936, § 335, innehades av statskontoret;

4) samma dag, § 7, och förnyats den 4 maj 1931, § 352, uti här ifrågavarande fastighet för sextiotusen (60,000:—) kronor med 5 % ränta enligt skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till innehavaren, vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den 22 juli 1936, § 336, innehades av statskontoret;

5) 1923 den 30 augusti, § 159, och förnyats den 24 oktober 1932, § 149, uti här ifrågavarande fastighet för fyrtiotusen (40,000: —) kronor med ränta enligt skuldebrev den 15 augusti 1923 av svenska mosskulturföreningen till Riksgäldskontoret eller order.

Av utdrag av jord register har inhämtats, att fastigheten har en ägovidd av tillhopa 96.42 hektar. Denna areal är i jordregistret redovisad som avrösningsjord.

Enligt uppgift utgöres 56 hektar av fastighetens areal av åkerjord. Denna är till en yta av 41.8 hektar insådd till vall. Återstoden, 14.2 hektar, är öppen jord, som årligen upplöjes.

Enligt ett av utredningsmannen åberopat instrument över den 7 december 1936 genom agronomen A. V. Zingmark, Umeå, jämte nämndemannen Andreas Andersson, Gisselås, verkställd beskrivning och värdering av fastigheten jämte tillhörande inventarier finnas å fastigheten följande byggnader.

Huvudbyggnad i två våningar, upptagande i längd 15.4 m., i bredd

7.0 m. och i höjd på väggband 5.3 m. Byggnadens sockel vore av betong. Väggar, av timmer, vore utvändigt försedda med stående panel och läkt. Yttertaket vore av spån. Byggnaden, uppförd år 1920, vore i gott stånd, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kunde, etter komplettering med uppvärmningsanordning för rum belägna i byggnadens norra del, användas för bostadsändamål.

Följande utrymmen funnes: i nedre våningen:

runi, 4.2 X 7.4 m., försett med öppen spis,

» , 4.0 X 2.3 m., utan värmeanordning,

» , 4.1 X 3.26 m., försett med användbar kakelugn,

jungfrukammare, 2.7 X 2.0 m., uppvärmes genom elektriskt element, kök, 3.5 X 3.3 m., försett med järnspis, serveringsrum, 3.2 X 2.3 m., utan värmeanordning, hall med trappunngång, utan värmeanordning, skafferi, anbringat i utbyggnad för köksingång, garderob;

i övre våningen:

rum, 3.6 X 4.45 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 3.6 X 4.9 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 4.0 X 5.3 m., försett med kakelugn, användbar, kök, 3.3 X 3.5 m., försett med järnspis, passage, 2.1 X 3.9 m., utan värmeanordning, badrum, 1.6 X 3.3 m., utan värmeanordning, hall, utan värmeanordning,

2 st. garderober.

I rum belägna i byggnadens norra del vore uppvärmningsanordningarna såsom ovan berörts bristfälliga eller oanvändbara. I nedre våningens stora rum kunde där befintlig öppen spis icke tillfredsställande uppvärma rummet.

En detalj i byggnadens konstruktion, som med tiden ansetts medföra fara för byggnadens bestånd, hade omnämnts. Sockeln, som ursprungligen vöre anlagd för ladugård, ginge c:a 6 cm. utanför vägglivet. På den utskjutande sockelkanten samlades nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke och medförde fara för virkets förstörelse.

Jordkällare med väggar och tak av "trä; i bristfälligt skick. Uthusbyggnad i mindre gott skick, innehållande avträden, vedbodar och en mindre ladugård.

Byggnaden hade beräknats få stå kvar tills vidare i befintligt skick. Ekonomibyggnad, uppförd 1924—1925, omfattande i en avdelning å 60 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd på väggband. Djurstallar med utrymmen för foder och strö och gödselrum samt i en med denna i vinkel tillbyggd länga av 25 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd, loge, redskapslider och magasin.

Längan för djurstallar vore uppförd med väggar av hålteglet »Centa». Samtliga bjälklag vore av järn med inbyggd isolering av trä och överbyggt skullegolv av betong. Rymlig foderskulle funnes ovanför stallarna med väggar och takkonstruktion av trä. Yttertaket vöre av spån.

Djurstallarna innehölle följande utrymmen. Ladugård med plats för 28 klavbundna djur, kalvkättar, rovrum samt mjölkrum. Golv av cementplattor. Häststall med plats för 5 hästar och unghäststall med plats för 8 djur.

Den i vinkel tillbyggda längan vore uppförd av stolpresning med stående vtterpanel och läkt under spåntak. Från stallängan hade denna byggnad en längd av 25 meter, varav loge omfattade 10 meter, övrig del av byggnaden, 15 meter i längd, innehölle i bottenvåningen redskapslider och därovanför två magasinsutrymmen örn vardera 150 m2 golvyta.

Ekonomibyggnaden hade befunnits vara i gott skick. Särskilt hade ari-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

märkts, att densamma med undantag av yttertaket av spån, vore byggd på ett varaktigt sätt.

Några smärre anmärkningar hade dock anmälts. Väggarna i djurstallarna vore icke tillräckligt isolerade för att förhindra fuktbildning, vartill även varmtakens konstruktion i någon mån bidroge. Ävenledes vore socklarna icke isolerade mot frost. Någon större olägenhet av att en tid framåt använda stallarna i befintligt skick hade icke ansetts uppstå. Den elektriska installationen, som vore av undermåligt utförande, hade ansetts snarast böra omläggas.

Arbetarbostad, längd 12.3 m., bredd 8.8 m., höjd på väggband 3.5 m., innehållande utrymmen för två lägenheter om vardera 2 rum och kök. Byggnaden vore uppförd år 1923. Dess sockel vore av betong, väggarna av hålteglet »Centa», taket av spån. Endast en lägenhet vore fullt färdig. Byggnaden, enligt beskrivningen till synes i gott skick, hade uppgivits vara kall och fuktig.

Foderlada, 16 X 8 m. och 5 m. höjd på väggbandet, av resvirke och med tak av spån. Byggnaden vore i gott skick.

Som av förestående framginge, vore samtliga yttertak av spån. Då taken nu vore 11—16 år gamla, finge de inom en nära framtid, 5 å 10 år, omläggas. Takkonstruktionerna vöre så väl tilltagna, att även tyngre och mera varaktiga tak kunde påläggas.

Fastigheten är enligt tillgänglig handling för år 1936 åsatt ett tax eringsvärde av 50,000 kronor.'

Beträffande saluvärdet å fastigheten anför utredningsmannen följande.

De anlitade värderingsförrättarna funne, att med hänsyn till jordbrukets omfattning och ensidiga karaktär av torvmarksjordbruk saluvärdet torde bliva lågt, förslagsvis 30,000 kronor. Mot ett sådant värderingssätt hade å andra sidan ansetts tala, att jordbruket vore väl lämpat för en försöksgård av ifrågavarande slag, och att jordens ensidiga karaktär icke vöre en nackdel, då odlingsfrågor beträffancte torvmark skulle undersökas. Ett annat sätt för värdering hade angivits beft i ett beräknande av anläggningsvärdet, varifrån finge avdragas husröta och dylikt samt den nytta innehavaren haft av egendomen. Denna värderingsform hade heller icke ansetts giva godtagbart resultat.

Värderingsförrättarna hade därför ansett lämpligast att såsom värde å fastigheten angiva taxeringsvärdet. Fastigheten hade sålunda saluvärderats till 50,000 kronor.

Det har synts utredningsmannen lämpligast, att köpeskillingen för fastigheten utginge i överensstämmelse med taxeringsvärdet, 50,000 kronor.

Svenska mosskulturföreningen tillhörande inventarier å fastigheten hava upptagits i särskild förteckning med värden angivna av värderingsförrättarna. De levande inventarierna, utgörande 1 arbetshäst, 1 tjur, 27 kor och 6 ungdjur, hava därvid upptagits till ett värde av 7,805 kronor, de döda inventarierna till 6,421 kronor. Ifrågavarande inventarier ha sålunda tillsammans värderats till 14,226 kronor. Beloppet har synts utredningsmannen godtagbart men ansetts böra skäligen avrundas till 14,000 kronor.

Vidare har angivits, att vid försöksgården funnes ett parti inventarier tillhörande gårdens föreståndare agronomen M. Stenberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

69 Dessa inventarier hava jämväl förtecknats i instrumentet och upptagits till ett värde av 1,145 kronor. Utredningsmannen anför härom:

Inventarierna hade ansetts erforderliga för försöksgårdens brukning och torde lämpligen böra övertagas av staten vid tillträdet av försöksgården. Åsätta värden å de Stenberg tillhöriga inventarierna torde ej böra äga annan betydelse än att tjäna till ledning vid medelsanvisningen vid tillträdet. Lämpligen borde kort före tillträdet slutlig värdering av ifrågavarande inventarier ske genom den institution som finge sig anförtrodd förvaltningen av försöksgården eller således lantbrukshögskolan.

I köpet av försöksgården har ansetts böra ingå mosskulturföreningens inventarier å gården ävensom varubehållning vid tiden för tillträdet den 1 januari 1939. Denna varubehållning, bestående av hö och torkat grönfoder av 1938 års skörd ävensom halm, har ansetts böra beräknas vara tillräcklig för födande av kreaturen vid gården intill dess betesgången på marken normalt beräknas taga sin början. Värdet har uppskattats till omkring 3,000 kronor.

Utredningsmannen har vidare anmält, att vid gården funnes tio unghästar, 1 å 2 år gamla, tillhöriga mosskulturföreningen och anskaffade för att erhålla möjlighet för föreningen att genom utfodring av dessa finna åtgång för en del av den höskörd, som produceras å gården men för vilken avsättning genom försäljning icke under de senaste åren kunnat erhållas. Härom anföres vidare:

Dessa unghästar inginge sålunda icke i den besättning, som normalt funnes å gården för dennas drift. De köpeskillingar, som erhölles vid försäljning av unghästarna, kunde ur synpunkten av föreningens rätt att förfoga över dem jämställas med erhållna likvider för försålt stråfoder. Med hänsyn härtill borde unghästarna icke inräknas bland de inventarier, som i samband med det avsedda köpet av försöksgården överginge till staten.

Beträffande fastigheten graverande statslån anför utredningsmannen följande.

Såsom torde hava framgått av lämnad beskrivning över försöksgårdens tillkomst och omständigheterna vid dess utveckling och därför erforderlig kreditgivning, hade det icke varit statsmakternas mening att av mosskulturföreningen återfordra lämnade lån för försöksgården, tillhopa 120,000 kronor, så länge föreningen dreve densamma. Då nu genom statsmakternas beslut försöksgården förutsattes skola övergå till staten, kunde återbetalning till någon del för de erhållna statslånen icke skäligen påfordras. Å andra sidan borde föreningen, som verkställt uppodling av fastigheten och anskaffning av levande och döda inventarier huvudsakligen med anslag av statsmedel och som årligen erhållit statsanslag för försöksgårdens drift, ej annat än kvittningsvis tillerkännas likvid för fastigheten, inventarierna och den påräknade varubehållningen.

Ytterligare anför utredningsmannen i huvudsak följande angående ifrågasatta villkor för försöksgårdens överlåtande till staten.

Såsom tidigare nämnts tillförsäkrades mosskulturföreningen genom beslut vid 1927 års riksdag ett årligt anslag av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1941/1942 för amortering och förräntning av vissa kost-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Hader för försöksgårdar, upptagna till ett belopp av 49,543 kronor 49 öre. Vid annuiteternas bestämmande räknades med en räntefot av 4 V2 procent. Denna räntefot torde ej hava ansetts såsom fixerad för den tid varunder annuiteterna utginge utan närmast hava tjänat till ledning vid beräkningen av annuiteternas belopp och den tid som behövde förflyta innan försöksgården bleve frigjord från räntedragande skuld. Föreningen hade under den tid annuiteterna utgått tillämpat en växlande ränta, beräknad å hela den skuld som föreningen enligt dess räkenskaper påfört försöksgården, och vilken skuld ej med konsekvens hänfört sig till det belopp, som enligt förutsättningarna för statsmakternas beslut år 1927 tänktes enbart skola belasta försöksgården. A ena sidan hade föreningen vid ett tillfälle i räkenskaperna för försöksgården avskrivit föreningens beräknade tillgodohavande för återstoden av den s. k. Torestorpsfonden, då utgörande 14.263 kronor 69 öre. Ä andra sidan hade föreningen vid åtskilliga tillfällen i räkenskaperna för försöksgården påfört denna olika belopp såsom nytillkommen skuld till föreningen. Härav hade uppstått det resultat, att försöksgården enligt räkenskaperna påförd skuld till föreningen vid utgången av sistförflutna budgetår varit större än den skulle hava varit vid en strikt tillämpning av den år 1927 fastställda amorteringsplanen. Föreningens representanter hade såsom skäl till försöksgårdens belastande med nya »skulder» till föreningen angivit, att de årligen anvisade statsanslagen för gårdens drift varit alltför knappa och tvingat föreningen till upprepad skuldsättning för försöksgårdens räkning. Vidare hade vissa av försöksgårdens föreståndare gjorda utlägg för gården icke blivit av föreningen återbetalade, utan påförts försöksgården såsom skuld till föreståndaren. Sålunda hade försöksgårdens skuld till föreningen och föreståndaren, efter rättelse av viss felföring i tidigare bokslut, enligt räkenskaperna för sistförflutna budgetår skolat utgöra 29,516 kronor 44 öre. Föreningsrepresentanterna hade till en början gjort anspråk på ersättning dels för det belopp, som enligt 1927 års beslut skolat av statsmedel utgå tili föreningen i ersättning för föreningens utlägg för försöksgården efter avdrag av redan erlagda amorteringsbelopp, dels för de ytterligare belopp, vilka i anledning av anslagens otillräcklighet anskaffats för gårdens drift och därefter påförts densamma såsom skuld.

Det syntes utredningsmannen vara rättvist att föreningen, som genom 1927 års riksdagsbeslut tillförsäkrades rätt till ersättning för en del av dess utlägg för försöksgården, nämligen 49,543 kronor 49 öre, vid försöksgårdens övertagande av staten den 1 januari 1939 erhölle vad som vid denna tidpunkt ej amorterats å nu nämnda summa. För bestämmande av det resterande beioppet vore givetvis nödvändigt att känna den räntefot, som under amorteringstiden skolat tillämpas. Såsom förut anförts hade ett strikt följande av amorteringsplanen räkenskapsmässigt ej skett. Härav hade blivit en följd, att de räntebelopp, som enligt räkenskaperna tillgodoförts föreningen, ej gåve ett fullt tillfredsställande resultat och därigenom icke lämpligen kunde begagnas vid framräknande av annuiteternas amorteringsdel. 1 stort sett skulle en tillämpning av bokföringen på denna punkt lända föreningen till någon förlust. Så hade exempelvis under viss tid över huvud taget icke någon ränta å kapitalet beräknats, varigenom givetvis en alltför stor del av annuiteten för ifrågavarande period kommit att i räkenskapen förås såsom amortering.

För att vinna en rationell lösning av förevarande spörsmål hade utredningsmannen och föreningens styrelse enat sig därom, att för hela amorteringsperioden borde beräknas en ränta av fyra procent. Denna räntesats överstege bankernas inlåningsränta, men understege den högsta ränta, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

enligt det föregående utginge för av föreningen i hypoteksförening upplånat kapital. Vidare understege denna räntesats något den ränta, varmed räknats vid fastställandet av omförmälda amorteringsplan för försöksgården.

Med tillämpning av den sålunda föreslagna beräkningsmetoden har erhållits vid utgången av budgetåret 1935/1936 en rest å det ursprungliga beloppet, 49,543 kronor 49 öre, av 22,892 kronor 74 öre. Vid tidpunkten för statens övertagande av försöksgården eller den 1 januari 1939 har resten beräknats utgöra' 13,642 kronor 41 öre. Detta belopp har av utredningsmannen ansetts böra utbetalas till svenska mosskulturföreningen.

Då föreningen enligt vad i det föregående anförts genom riksdagens beslut år 1927 befriats från skyldighet att förränta och amortera ett tidigare till föreningen för försöksgårdens räkning utlämnat lån å 40,000 kronor, på villkor att föreningen ej utan Kungl. Maj:ts medgivande iklädde sig nya skulder för försöksgården samt något sådant medgivande ej inhämtats, har utredningsmannen ansett sig förhindrad att föreslå anlitande av statsanslag för betalning av försöksgården påförd skuld utöver ej amorterad del av föreningens tillgodohavande enligt 1927 års riksdags berörda medgivande. Utredningsmannen har härjämte erinrat, att frågan om försöksgårdens driftanslag blivit årligen prövad av Kungl. Majit och riksdagen och framhåller, att föreningen icke torde kunna vid försöksgårdens försäljning påräkna en revision av berörda anslagsbeslut. Utredningsmannen anför vidare:

I tidigare framställt förslag angående grunder för statens övertagande av Flahults försöksgård hade föreslagits, att på visst sätt utsedda syne- och värderingsmän skulle under senare delen av 1938 träda i verksamhet för besiktning av fastigheten och värdering av inventarier m. m. För försöksgården Gisselås vidkommande erfordrades ej värdering av mosskulturföreningen tillhörande inventarier, enär dessa förutsattes ingå i köpet. En inventering av den lösa egendomen borde likväl komma till stånd, lämpligen i samband med ovan föreslaget övertagande av försöksgårdsföreståndaren tillhörande å försöksgården brukade inventarier. Denna inventering hade lämpligen ansetts böra ske genom person, som utsåges av lantbrukshögskolans styrelse, under vars förvaltning försöksgårdarna bleve ställda. Det bleve därvid naturligt att till inventeringsman utsåges Ultuna egendoms förvaltare, som enligt den nya försöksorganisationen komme att utöva den närmaste tillsynen över försöksgårdarnas drift. Denna inventering borde beräknas ske under senare delen av december månad 1938.

Gården tillhörande byggnader finge förutsättas skola underhållas väl före tillträdet. Frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning borde vara utförda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Härför finge föreningen ej påräkna ersättning av staten.

Till kontroll att dessa förutsättningar vid köpet blivit iakttagna borde lantbrukshögskolans styrelse ombesörja att .särskild besiktning av gårdens byggnader och brukningssätt kommit till stånd. Besiktningen torde böra ske under senare delen av september månad 1938.

Instrument över besiktnings- och inventeringsförrättningarna borde givetvis upprättas och insändas till Kungl. Majit eller den myndighet, åt vilken Kungl. Majit kunde hava uppdragit att fullgöra köpet. Det finge sedan ankomma på Kungl. Majit eller berörda ställföreträdande myndighet att pröva verkan av eventuellt framställda anmärkningar enligt instrumenten.

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Utredningsmannen har sammanfattat de föreslagna huvudgrunderna i avseende å statens övertagande av försöksgården i följande punkter.

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid årsskiftet 1936/1937 befunnits, och tillträdes den 1 januari 1939.

2. I köpet ingå vid försöksgården befintliga mosskulturföreningen tillhörande levande och döda inventarier huvudsakligen i den omfattning, vari sådana inventarier enligt upprättad inventarieförteckning nu förefinnes vid gården, ävensom varubehållning vid gården av 1938 års skörd, tillräcklig för födande av kreaturen, intill dess betesgången på marken normalt beräknas taga sin början.

I köpet ingå icke å försöksgården vid årsskiftet 1936/1937 befintliga 10 st. unghästar, 1 å 2 år gamla, vilka i anledning av uppkomna svårigheter att erhålla eljest beräknad avsättning för stråfoderskörd av mosskulturföreningen inköpts för uppfödning och försäljning.

3. Köpeskillingen utgör:

för den fasta egendomen ............................kronor 50,000: —

* levande och döda inventarier .................... » 14,000: —

» varubehållning av 1938 års skörd ................ » 3,000:_

Summa kronor 67,000

Köpet fullgöres i följande ordning:

Svenska staten, som år 1927 tillförsäkrat mosskulturföreningen ett årsanslag av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1941/1942 för amortering och förräntning av vissa till 49,543 kronor 49 öre angivna kostnader för försöksgården och som vid tillträdet beräknas hava genom dylika årsanslag utgivit i ränta tillhopa 15,848 kronor 92 öre och för kapitalavbetalning tillhopa 35,901 kronor 8 öre, erlägger vid tillträdet resterande kapitalbelopp 13,642 kronor 41 öre.

Mosskulturföreningen befrias från sin skuld till staten för lån mot inteckningar i fastigheten å tillhopa 120,000 kronor.

4. Det förutsättes, att försöksgårdens byggnader underhållas väl före tillträdet samt att därvid frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning, utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit verkställd enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels under senare delen av september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande av huruvida densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare delen av december månad samma år inventering av den till gården hörande i köpet ingående lösa egendom förrättas. Skulle vid dessa förrättningar förekomma anledning till anmärkning i avseende å fastighetens eller den lösa egendomens tillstånd, skall anmälan därom före tillträdesdagen göras hos Kungl. Majit.

Enligt tillkännagivande av utredningsmannen har styrelsen för svenska mosskulturföreningen vid förhandlingar med honom den 19 februari 1937 förklarat sig för sin del godkänna det uppgjorda förslaget till huvudgrunder

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

för avtal om överlåtelse till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier m. m. Utredningsmannen erinrar, att mosskulturföreningens styrelse såsom förut anförts vid behandlingen av förslaget till avtal om statens övertagande av Flahults försöksgård framfört vissa erinringar i anledning av föreslagen köpeskilling. Dessa erinringar gälla i huvudsak även Gisselås försöksgård, som av styrelsen ansetts äga ett försäljningsvärde, som med 20 procent överstiger det i avtalsförslaget angivna. Även beträffande Gisselås försöksgård har godtagandet av avtalsförslaget gjorts beroende av blivande beslut å föreningsstämma.

Mot utredningen såvitt den avser förslag till avtal om statens övertagande Yttranden, av Gisselås försöksgård hava erinringar gjorts allenast av domänstyrelsen. Ämbetsverket har såsom tidigare angivits i samband med förslaget om grunder för statens övertagande av Flahults försöksgård och på därvid anförda skäl förordat, att ifrågasatt uppgörelse med svenska mosskulturföreningen borde i ett sammanhang avse övertagandet av både Flahults och Gisselås försöksgårdar. Vidare har ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke det av utredningsmannen föreslagna saluvärdet för Gisselås försöksgård vore för högt.

Svenska mosskulturföreningen har å sitt förut omnämnda föreningssammanträde den 16 februari 1937 förklarat sig godkänna överlåtelse av försöksgården till det pris och i övrigt på de villkor, som föreslagits av utredningsmannen.

Jag finner mig böra biträda de av utredningsmannen föreslagna och a\ Departement». svenska mosskulturföreningen godkända huvudgrunderna för överlåtelse till cheftnstaten av Gisselås försöksgård med tillhörande inventarier och varubehållning. Jämväl förslaget angående övertagande av vissa inventarier, som tillhöra försöksgårdens föreståndare, finner jag mig kunna förorda.

I anledning av uttalande av mosskulturföreningens styrelse, att försöksgården enligt styrelsens uppfattning äger ett försäljningsvärde som med 20 procent överstiger det i avtalsförslaget angivna, torde jag få erinra, att det angivna saluvärdet 50,000 kronor för fastigheten överensstämmer med taxeringsvärdet samt att då inteckningar i fastigheten å 120,000 kronor till säkerhet för statens lån till mosskulturföreningen skola gå i avräkning å köpeskillingen det icke kan anses äga något praktiskt värde för föreningen, huruvida saluvärdet fastställes till 50,000 kronor eller 20 procent däröver. Enligt min mening visar den förebragta utredningen, att det i avtalsförslaget angivna saluvärdet icke kan anses för lågt.

c. Alträsks försöksgård.

Tidigare har framhållits, att tillkomsten av svenska mosskulturföreningens försöksgård Gisselås ägt samband med statens åtgärder för befrämjande av myrodlingen i Norrland och Dalarna. Detsamma bär såsom utredningsmannen erinrar varit fallet beträffande kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. Utredningsmannen har vidare omnämnt, att statsmak-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

terna år 1909 beslutat, att ett område å Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog finge, i den mån det befunnes lämpligt, indelas till nybyggeslägenheter enligt plan, som fastställdes av Kungl. Maj:t.

Därvid skulle lända till efterrättelse, att i regel finge till varje lägenhet läggas minst tio hektar odlingsvärd jord samt att varje lägenhets sammanlagda areal, impedimenter oberäknade, ej finge överstiga tjugu hektar; att den huvudsakligaste skogsmarken skulle avsättas till en för gemensamt skogsfång och bete avsedd allmänning, varjämte i övrigt för nybyggarnas gemensamma begagnande skulle undantagas mark till nödiga vägar samt lämpliga torvoch grustäkter, upplagsplatser och dylikt; att, där så funnes önskligt, finge tillsvidare avsättas jämväl område, som lämpade sig för inrättande av ett till nybyggarnas undervisning och ledning avsett mönsterbruk ävensom tomter, som avsåges i framtiden kunna bliva behövliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar; att närmaste tillsynen över nybyggesväsendet å området skulle uppdragas åt en särskild nämnd, som skulle utses av Kungl. Majit; att de utlagda nybyggeslägenheterna finge av nämnden upplåtas till enskilda med äganderätt, dock att nämnden under de första femton åren efter upplåtelsen, vilken tid vore att anse såsom försökstid, skulle äga rätt att under vissa angivna förutsättningar fordra upplåtelsens hävande; att det skulle tillkomma Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas gemensamma nytta av angivna allmänning och samfälligheter, dels sättet för tillgodogörande av vissa undantagna områden; samt att Kungl. Majit likaledes finge i fråga örn nämndens verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter, som kunde finnas erforderliga.

Utredningsmannen anför vidare angående försöksgårdens tillkomst och utveckling:

Kungl. Majit hade fastställt plan för indelning i numrerade kolonat av vissa delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog samt för förvaltning av kolonatområdet utsett särskilt organ, Alträsks nybyggesnämnd.

Samtidigt som svenska mosskulturföreningen, enligt vad ovan vid framställningen rörande Gisselås försöksgård angivits, gjorde sin första ansökan örn statsanslag för anläggande av fasta försöksfält i Norrland eller år 1918, anmälde Alträsks nybyggesnämnd i skrivelse till Kungl. Majit att byggnaderna å ett såsom normalkolonat betecknat område å Alträsks kronopark, till vars bebyggande och iordningställande framlidne grosshandlaren Moritz Fraenckel ställt medel till förfogande, vore färdiga samt att med hänsyn därtill det syntes nämnden böra tillses på vad sätt detta kolonat skulle bäst fylla sin uppgift att vara i första hand ett stöd för kolonisterna vid Alträsk och indirekt gagna hela Norrland, något som bäst borde kunna ske om kolonatet bleve en försöksgård under inseende av kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Nämnden hemställde därför, att det måtte uppdragas åt densamma att i samråd med kemisk-växtbiologiska anstalten anordna en försöksgård å normalkolonatet, samt att 10,000 kronor måtte anvisas därtill. Efter framställning av Kungl. Majit anvisade ock riksdagen nämnda belopp,

10,000 kronor, för anordnande under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning av den föreslagna försöksgården vid Alträsk. Den 31 december 1918 fastställde Kungl. Majit närmare villkor för statsanslagets åtnjutande. Dessa villkor överensstämde med förut återgivna, för svenska mosskulturföreningen samma dag fastställda villkor för åtnjutande av motsvarande anslag till anordnande av fast försöksverksamhet i Jämtland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

75 Efter framställning av styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå anvisades sedermera av 1919 års riksdag till anstalten 15,600 kronor till inköp av levande och döda inventarier för försöksgården vid Alträsk ävensom visst anslag till driftkostnader för gården under år 1920.

Enligt jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse den 11 november 1921 hade Kungl. Maj:t på framställning av Alträsks nybyggesnämnd medgivit, att sådan ändring i fastställd plan för indelning i kolonat av vissa delar av omförmälda kolonatområde å Alträsks och Svanå kronoparker m. m. finge vidtagas, att den samfällda torvtäkten och det huvudsakliga myrmarksområdet på ett med nr 1 å åberopad karta betecknat kolonat sammanlades med det för Alträsks försöksgård upplåtna kolonatet, betecknat som nr 14, och den återstående delen av kolonatet nr 1 lades till den för nybyggarna samfällda skogsmarken.

Sedermera hade styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse till Kungl. Majit den 27 juli 1922 anfört, att sedan till försöksgård anvisats omförmälda å Alträsks kolonisationsområde belägna kolonat nr 14, det s. k. normalkolonatet, uppodlingen därå börjat hösten 1919, att därefter hela myrjordsarealen, omfattande cirka 11 hektar, lagts under kultur samt att kreatursbesättningen å försöksgården utgjordes av fem kor och en häst, förutom ortens tjurförening tillhörande tjur, som vore uppställd å gården. Den förefintliga myrjordsarealen vöre emellertid så knappt tillmätt, att endast ett par för övre Norrlands myrodling betydelsefulla spörsmål kunnat upptagas i försöksplanen, nämligen dels försök med mångåriga slåttervallar med öppen avdikning till olika tegbredd, omkring 6 hektar, dels försök med insådda betesvallar å täckdikad jord, omkring 5 hektar. Bland viktiga försök berörande myrodlingen, vilka sålunda tillsvidare ej kunnat upptagas å Alträsks försöksgård, finge nämnas försök med dikning till olika dikesdjup, växtföljdsförsök, gödslingsförsök, kultur- och sortförsök med råg, korn, havre, rovor samt olika gräsarter. Ej heller hade det varit möjligt att lämna plats för försök åt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken enligt villkoren för beviljande av statsbidrag till driftkostnader vid försöksgården skulle beredas tillfälle till anställande av försök därstädes. Med hänvisning till Kungl. Majits ovan berörda medgivande att myrjorden m. m. å ett försöksgården angränsande kolonat finge läggas till densamma, anhölle styrelsen att för uppodlingen av nytillkommen areal måtte anvisas ett .statsbidrag av 6,000 kronor. Vidare begärdes driftkostnadsanslag.

Enligt hemställan av Kungl. Majit anvisade riksdagen till driftkostnader för och utvidgning av försöksgården vid Alträsk för budgetåret 1923/1924 ett extra anslag av 12,000 kronor, därav 5,000 kronor beräknades avse utvidgningen.

I anledning av uppkommen brist vid försöksgården, enligt yttrande av lantbruksstyrelsen härrörande av överskridet anslag för nyodling åren 1922— 1924, anvisades till bristens täckande ett belopp av 4,000 kronor för budgetåret 1926/1927.

Sedermera anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse lill Kungl. Majit under år 1926 örn nytt anslag för täckande av brist vid försöksgården, vilken brist genom nödtvång att uppföra en foderlada och av andra angivna skäl under 1925 vuxit till 12,000 kronor.

1 yttrande över framställningen anförde lantbruksstyrelsen, bland annat, följande.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Av ansökningen framginge tydligt, att forsöksgårdens ekonomi belastades av sknlder, som innebure allvarliga svårigheter för försöksverksamhetens bedrivande. Dessa skulder hade åtminstone i avsevärd mån uppkommit dels till följd av rådande ogynnsamma ekonomiska betingelser vid tiden för försöksgårdens anläggande och uppodling, dels ock på grund av icke fullt tillfredsställande beräkningar över kostnaderna för anläggningen. Ställningen funne i stort sett sin motsvarighet i förhållandena uti förevarande avseende vid svenska mosskulturföreningens försöksgård vid Gisselås i Jämtland, vilken anlagts ungefär samtidigt och vars ekonomi syntes böra ordnas på sätt lantbruksstyrelsen i annat sammanhang föreslagit. Av samma skäl, som sålunda anförts beträffande Gisselås, funné lantbruksstyrelsen sig jämväl ifråga örn försöksgården vid Alträsk böra föreslå ett ordnande från grunden av ekonomien, så att för framtiden endast måtte behöva räknas med ett givetvis nödvändigt driftanslag till försöksverksamheten.

Av en i ärendet ingiven promemoria inhämtades, att, sedan försöksgården ställts under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning, å densamma nedlagts i uppodlingskostnader 33,701 kronor 39 öre och i byggnadskostnader 9,767 kronor 92 öre eller sammanlagt 43,469 kronor 31 öre. För forsöksgårdens anordnande samt nyodlingsändamål hade riksdagen anvisat — förutom medel till inköp av levande och döda inventarier — för 1919 10,000 kronor, för budgetåret 1923/1924 5,000 kronor och för löpande budgetår, till täckande av befintlig brist, 4,000 kronor, vilket belopp såvitt lantbruksstyrelsen kunnat bedöma avsåge nyodlingskostnader. De av statsmakterna sålunda anvisade medlen, tillhopa 19,000 kronor, täckte således endast delvis den verkliga kostnaden för forsöksgårdens anordnande och uppodling. Skillnaden utgjorde 24,469 kronor 31 öre. Enligt vad anstaltsstyrelsen i skrivelse den 27 juni 1922 med hemställan om bidrag till utvidgning av försöksgården anmält, förefunnes för nyodlingsändamål från lokalt håll 10,000 kronor. Frånräknades detta belopp, skulle den verkliga, av anordnande och nyodlingar föranledda bristen uppgå till 14,469 kronor 31 öre.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, uppginge den 1 januari 1926 försöksgårdens bokförda skuld till 21,773 kronor 49 öre. Frånräknades de 4,000 kronor till täckande av brist, som av 1926 års riksdag anvisats för detta ändamål, återstode en bokförd skuld av 17,773 kronor 49 öre eller ett något mer än 3,000 kronor högre belopp än som syntes hava betingats av anläggningskostnaderna. Sistnämnda belopp skulle emellertid enligt av lantbruksstyrelsen inhämtade upplysningar mer än väl uppvägas av vid balansens uppgörande förefintligt lager av för direkt försäljning avsedda skördeprodukter, beräknade till ett värde av omkring 6,000 kronor. Den verkliga bristen, för vilken sådan täckning icke förefunnes, skulle således, såsom också anstaltsstyrelsen anfört, hålla sig inom ett belopp av 12,000 kronor.

En granskning av kemisk-växtbiologiska anstaltens balansräkning för den 31 december 1925 visade, att forsöksgårdens bokförda skuld vid denna tid uppgått till förutnämnda belopp, 21,773 kronor 49 öre, för vars täckande anstalten dels ådragit sig skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap med 14,417 kronor 95 öre, dels ock anlitat den så kallade Kempeska fonden till ett belopp av 7,355 kronor 54 öre. Denna fond vore emellertid donerad för särskilda ändamål och ansåges av anstalten icke för framtiden kunna disponeras för ifrågavarande försöksgård.

Mot den bokförda skulden den 1 januari 1926 — efter avdrag av de för löpande budgetåret till täckande av brist anvisade medel, 4,000 kronor — svarade forsöksgårdens tillgångar. Här kunde emellertid icke, såsom ifråga örn Gisselås, räknas med fastighetens värde. Fastigheten torde nämligen icke för ändamålet hava upplåtits med äganderätt. Därest försöksverksam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

heten skulle upphöra eller ej bedrivas på sätt, statsmakterna funne ändamålsenligt, torde fastigheten icke vidare få disponeras av kemisk-växtbiologiska anstalten. Därå nedlagda odlings- och byggnadskostnader representerade alltså ej något värde ur bokföringssynpunkt eller såsom ekvivalent emot skulder.

Vid försöksgården befintliga inventarier och lager av skördeprodukter lii. m. torde däremot vara att anse såsom för anstalten disponibla tillgångar. Någon verklig uppgift örn dessa tillgångars värde hade icke stått lantbruksstyrelsen till buds. Emellertid hade till döda och levande inventarier av statsmakterna anvisats 15,600 kronor.

Vid försöksgården befintliga lager av skördeprodukter m. m. representerade också givetvis ett icke obetydligt värde. Särskilt vid tiden för uppgörande av den balansräkning, som lantbruksstyrelsen lagt till grund för fastställande av försöksgårdens skulder, vore detta lager jämförelsevis stort. Frånräknades emellertid från lagrets värde det belopp av cirka 6,000 kronor, som av anstaltsstyrelsen beräknats kunnat inflyta genom försäljning, och foges detta belopp i anspråk för täckande av försöksgårdens skulder, torde återstoden dock icke representera högre belopp, än som måste finnas såsom ständigt rörelsekapital vid ett jordbruk av ifrågavarande storlek. Ett vidare utnyttjande av försöksgårdens inventarier och lager i syfte att minska försöksgårdens skulder torde enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke kunna ifrågasättas.

Lantbruksstyrelsen förutsatte i sitt yttrande med anledning av anstaltsstyrelsens hemställan örn anslag för budgetåret 1926/1927 till täckande av då befintlig brist, att denna borde delvis täckas genom tillskott från lokalt håll. Anstaltsstyrelsen anförde emellertid i avgiven framställning, att någon utsikt att anslag för bristens täckande skulle kunna erhållas vare sig av länets hushållningssällskap eller landsting eller annan lokal bidragsgivare icke torde förefinnas. Då således det ifrågasatta ekonomiska stödet från lokalt håll på grund av inom Norrbotten rådande ekonomiska svårigheter syntes uteslutet, fann lantbruksstyrelsen sig böra hemställa, att Kungl. Majit ville föranstalta därom, att försöksgårdens ekonomi måtte bliva slutgiltigt ordnad. Styrelsen anför härom:

För ändamålet måste först omförmälda brist å cirka 12,000 kronor täckas. Härtill komme emellertid erforderligt belopp av 2,300 kronor till nybyggnad av en lada, varom anstaltsstyrelsen i ansökning om driftanslag till försöksgården för budgetåret 1927/1928 gjort framställning. Toges detta belopp i betraktande vid ordnandet av försöksgårdens ekonomi för framtiden, erfordrades för ifrågavarande ändamål ett belopp av i runt tal 14,000 kronor.

I utredningen upplyses, att 1927 års riksdag efter förslag av Kungl. Majit i statsverkspropositionen anvisat 14,000 kronor såsom räntefritt låneunderstöd åt kcmisk-växtbiologiska anstalten till täckande av uppkommen brist för försöksgården och för uppförande därå av foderlada till en beräknad kostnad av 2,300 kronor. Såsom villkor för låneunderstödets erhållande hade stipulerats, att anstaltsstyrelsen icke finge utan Kungl. Majits medgivande vidtaga åtgärder, som kunde föranleda ökad skuldsättning, samt att anstalten skulle vara skyldig att föra särskilda räkenskaper för försöksgår-

78 Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

den. Anstalten hade utbekommit ifrågavarande låneunderstöd under år 1928. Utredningsmannen anför vidare:

Försöksgården utvidgades ytterligare år 1933. Enligt jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse till lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1933 hade Kungl. Majit efter hörande av lantbruksstyrelsen och statskontoret lämnat styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten tillstånd att för inköp av en intill försöksgården vid Alträsk gränsande. Erik Anton Stenlund tillhörig lägenhet om 19.5 hektar för försöksgårdens räkning upptaga ett räntefritt, sedermera med ränta efter 4 procent löpande, lån å 8,500 kronor hos Norrbottens läns hushållningssällskap, på villkor dock att hushållningssällskapet utfäste sig att icke uppsäga lånet till återbetalning, dels ock att inköpet av lägenheten icke föranledde anspråk på ökat statsbidrag till driften vid försöksgården, innan frågan örn den därstädes bedrivna försöksverksamhetens ordnande blivit slutgiltigt avgjord.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som enligt köpehandling den 31 oktober 1933 inköpte ifrågavarande lägenhet av nämnde Stenlund för 8,500 kronor, erhöll enligt tillgängligt av utredningsmannen åberopat bevis lagfart därå den 1 november 1933. Lägenheten, benämnd Södra Brännberg eller Johannisfors l10, har genom en den 18 juni 1928 fastställd förrättning avsöndrats från 3U mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1 (l1) inom Överluleå socken och tingslag. Lagfart å lägenheten har första gången särskilt sökts och meddelats den 17 januari 1929 för bemälde Stenlund på grund av förvärv enligt köpebrev den 19 augusti 1927 av Kungl. Majit och kronan.

Enligt av utredningsmannen åberopat den 3 november 1936 angående lägenheten utfärdat gravationsbevis besväras densamma icke av andra inteckningar än dem, som däri fastställts nedan nämnda dagar:

A. uti 3/* mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1

1) 1898 den 17 januari, § 22, för rättighet till en damm för vattning av ängar samt rätt att anlägga väg enligt avhandling den 25 juli 1897 mellan Enock Pettersson, J. A. Granqvist och E. A. Wahlberg, å ena, samt Oskar Sundström, å andra sidan.

B. uti ifrågavarande lägenhet

2) 1929 den 17 januari, g 3, för 3,000 kronor med fyra procent ränta till och med den 31 december 1933 samt därefter med fyra och en halv procent ränta ävensom till högst femtio kronor beräknade låneomkostnader enligt skuldebrev den 10 november 1928 av E. A. Stenlund till Norrbottens läns hushållningssällskap eller order.

3) 1929 den 11 maj, g 494, för 500 kronor med sex procent ränta enligt skuldebrev den 8 april 1929 av E. A. Stenlund till innehavaren.

Utredningsmannen upplyser, att lån, som utlämnats mot säkerhet av de under B i gravationsbeviset angivna penninginteckningarna, äro inlösta och att inteckningarna innehavas av kemisk-växtbiologiska anstalten samt att enligt den under A i gravationsbeviset intecknade avhandlingen den 25 juli 1897 anlagd väg ej berör ifrågavarande lägenhets mark.

Lägenheten var, enligt vad utredningsmannen upplyser, då den inköptes av kemisk-växtbiologiska anstalten bebyggd med bostadshus och uthus. Des-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

sa byggnader voro enligt uppgift i förfallet skick och kunde ej av anstalten begagnas för försöksgårdens behov. Det har inhämtats, att byggnaderna av anstalten försålts för omkring sexhundra kronor, varefter de bortflyttats från försöksgården.

Den odlade åkerarealen å ifrågavarande lägenhet har uppgivits utgöra sex hektar, varav två hektar fastmarksjord och fyra hektar torvmossjord. Ytterligare tre hektar fastmarksjord hava ansetts kunna uppodlas å lägenheten.

Vid värdering den 9 och 10 december 1936 av utredningsmannen biträdande värderingsförrättare har lägenheten åsatts ett saluvärde av 4,150 kronor.

Utredningsmannen uppger, att försöksgårdens åbyggnader äro belägna å kolonatet nr 14 (normalkolonatet) och till någon del å det område, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1921 avskilts från kolonatet nr 1 (det s. k. mönsterkolonatet). Dessa byggnader äro enligt instrument över värdering förut angivna dagar följande.

Manbyggnad, i storleken 8 X 9.6 m, uppförd av timmer med stående ytterpanel och läkt, sockel av kilad sten, yttertak (brutet) av spån. Nedre våningen vore inredd med kök, skafferi, kammare med sovalkov, förstuga med trappuppgång samt glasveranda. Å övre våningen funnes 2 rum och 3 garderober. Vidare funnes kökskällare av trä.

Undergrund saknades. Då marken vore tjälskjutande vore grundförållandena icke tillfredsställande. Byggnaden sades vara kall samt otillräcklig för gårdens behov av bostadsutrymme.

Ekonomibyggnad, innehållande ladugård, gödselrum, tvättstuga, rovrum, port, foderlada, redskapsbod samt foderskulle. Byggnaden vore 28.7 m lång, 8.8 m bred och 2.7 m hög på väggband.

Ladugårdsrummet, 6.9 X8.5 m golvyta, höjd i tak 2.3 m, innehölle plats för 6 kor, 1 häst. Härtill komme 2 kättar för smådjur. Väggarna vore av timmer med ut- och invändig brädfodring. Golv och inredning av trä.

Tvättstugans väggar vore av timmer med brädfodring.

Byggnaden vore i övrigt utförd av stolpresning med stående panel och läkt. Sockeln bestode under ladugård, tvättstuga och gödselrum av kilad sten och i övrigt av cementplintar. Taket av spån.

Byggnaden vore i mindre gott skick. Sålunda hade anmärkts, att timmerväggarna delvis vore angripna av röta samt att undergrund för socklar och delvis för plintar saknades. Som en följd härav hade förskjutningar i byggnaden skett.

Foder lador till antalet fyra och av följande storlekar:

1 lada, 27 m lång, 9 m bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 25 m lång, 9 jn bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 20 m lång, 8 m bred, 3.7 m på väggband, i gott skick.

1 lada, 20 m lång, 8 m bred, 3.7 m på väggband, i gott skick.

Ladorna, på cementplintar, vore uppförda av resvirke med väggar av .stående panel med läkt och under tak av spån. I de två förstnämnda ladorna hade en del plintar ändrat läge, varigenom sättningar i byggnaden uppstått. De övriga ladorna vore nyligen uppförda och ännu i gott stånd.

Jordbruket å normalkolonatet och försöksgården tillagd del av mönsterkolonatet omfattar enligt utredningen 36 hektar åker, varav 3.7 hektar

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

utgöres av fastmark och 32.3 hektar av torvmark. Härav upplöjes årligen c:a 3 hektar.

Byggnaderna hava värderats till följande belopp:

Manbyggnaden ........................................ kronor 3,500

Ekonomibyggnaden .................................... » 3,000

Foderladorna .......................................... » 4,600

Summa kronor 11,100.

Försöksgården i dess helhet är för år 1936 taxeringsvärderad till 34,500 kronor.

Vid försöksgården befintliga levande inventarier, utgörande 2 arbetshästar, 6 kor och 1 kalv, hava värderats till sammanlagt 3,210 kronor.

De döda inventarierna hava förtecknats och värderats till sammanlagt 1,937 kronor.

Särskild värdering av varubehållning har ej skett. Emellertid har beräknats, att vid årsskifte behållen höskörd å lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 normalt utgör 12,000 å 15,000 kg.

Beträffande denna lägenhets saluvärde erinrar utredningsmannen, att värderingsförrättaren upptagit detsamma allenast till 4,150 kronor. Utredningsmannen framhåller emellertid, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå så sent som 1933 förvärvat lägenheten av enskild person för 8,500 kronor samt att anstalten efter tillstånd av Kungl. Maj:t upptagit lån å motsvarande belopp hos Norrbottens läns hushållningssällskap för fullgörande av köpeskillingslikviden. Utredningsmannen anför, att man torde böra utgå ifrån att Kungl. Maj:t och de myndigheter, som hörts i låneärendet, jämväl prövat skäligheten av det pris, som av anstalten erlagts för lägenheten. Han anför vidare:

Det torde kunna antagas, att detta pris till viss del betalts med hänsyn till försöksgårdens behov att erhålla tillgång till fastmarksjord för ny bebyggelse vid försöksgården och att till följd av lägenhetens särskilda värde ur angiven synpunkt ett högre pris ansetts kunna av säljaren begäras än lägenhetens saluvärde i allmänna marknaden. Lägenhetens taxeringsvärde för år 1933 utgjorde 4,000 kronor.

Det lån som av anstalten upptagits för att möjliggöra förvärvet utestode ännu oguldet. Det syntes knappast förenligt med billighet att vid ifrågavarande köp av staten upptaga värdet lägre än den av anstalten erlagda köpeskillingen. Genom en köpeskilling motsvarande den av anstalten erlagda bereddes anstalten medel att återbetala sin nu ifrågavarande skuld till hushållningssällskapet. Utredningsmannen erinrade att enligt upplysning i statsverkspropositionen till 1937 års riksdag kemisk-växtbiologiska anstalten vid utgången av år 1935 häftade i skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap med 14,800 kronor samt att Kungl. Maj:t i nämnda proposition förordat att vid beräkning av anstaltens anslagsbehov för nästa budgetår finge bland utgifterna medräknas ett belopp av 1,000 kronor till amortering av anstaltens lån hos hushållningssällskapet. Då det måste förutsättas, att föreslagen köpeskilling för lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10,

8,500 kronor, användes för avbetalning å anstaltens skuld till hushållningssällskapet, komme skulden därigenom att avsevärt nedgå. Huruvida även

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

därefter statsbidrag skulle bliva erforderligt för avvecklande av anstaltens skuld till hushållningssällskapet kunde givetvis ej nu med tillräcklig säkerhet bedömas.

Beträffande vissa andra förutsättningar för statens övertagande av försöksgården anför utredningsmannen följande.

Före tillträdet borde anstalten hava låtit verkställa d ö d n i n g av de i lägenheten beviljade penninginteckningarna, vilka såsom ovan anförts innehades av anstalten. Skulle emellertid inteckningarna likväl icke hava dödats före tillträdet, skulle de givetvis övergå till staten vid tillträdet.

Utredningsmannen har slutligen sammanfattningsvis upptagit förslag örn följande huvudgrunder för överenskommelse om statens övertagande av försöksgården.

1. Försöksgården består av följande områden:

a) Det s. k. normalkolonatet, betecknat med nummer 14, innehållande i areal 19.3420 hektar, därav 15.1759 hektar odlingsmark, 3.8950 hektar skogsmark och 0.2711 hektar impediment;

b) områden som enligt Kungl. Maj.ts beslut den 11 november 1921 avskilts från kolonat n:r 1 (det s. k. mönsterkolonatet), innehållande tillhopa 25 hektar odlingsmark; samt

c) den av Erik Anton Stenlund till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå enligt köpehandling den 31 oktober 1933 försålda lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10, motsvarande kolonatet n:r 15, och innehållande 19.7400 hektar, därav 15.8994 hektar odlingsmark, 3.6100 hektar skogsmark och 0.2306 hektar impediment.

Den sammanlagda arealen av de under a), b) och c) avsedda områdena utgör alltså 64.0820 hektar.

De under a) och b) angivna områdena ägas av Kungl. Majit och kronan, men hava ställts till kemisk-växtbiologiska anstaltens förfogande för försöksgårdsverksamhet. Den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 tillhör med äganderätt kemisk-växtbiologiska anstalten.

2. Staten övertager försöksgården med tillträde den 1 januari 1939.

3. Vid försöksgården befintliga levande och döda inventarier, huvudsakligen i den omfattning vari sådana inventarier nu förefinnas vid gården enligt upprättad inventarieförteckning, skola vid tillträdet överlämnas till staten utan ersättning. Likaledes överlämnas utan ersättning vid tillträdet å gården befintlig varubehållning av 1938 års skörd. Det förutsättes att denna varubehållning skall vara tillräcklig för födande av kreaturen intill dess betesgången på marken normalt beräknas taga sin början.

4. För den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 erlägger staten vid tillträdet en köpeskilling av 8,500 kronor.

5. Det förutsättes att kemisk-växtbiologiska anstalten före tillträdesdagen låtit döda de i lägenheten beviljade inteckningarna den 17 januari 1929, § 3, för tretusen kronor med ränta samt den 11 maj 1929, § 494, för femhundra kronor med ränta. Skulle dödning av inteckningarna icke hava skett, skola de vid tillträdet utlämnas lill köparen.

liihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2-19-

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttrande.

Departements-

chefen.

6. Kemisk-växtbiologiska anstalten befrias från sin skuld till staten å

14,000 kronor för lån utbekommet under år 1928.

7. Å försöksgården befintliga byggnader skola före tillträdet väl vårdas, varjämte förutsättes, att frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning, utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit före tillträdet verkställda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels vid mitten av september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande örn densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare delen av december månad samma år inventering av den till gården hörande lösa egendomen förrättas. Skulle vid dessa förrättningar förekomma anledning till anmärkning i avseende å fastighetens eller den lösa egendomens tillstånd, skall anmälan därom före tillträdesdagen göras hos Kungl. Maj:t.

Utredningsmannen åberopar skriftligt godkännande från anstaltsstyrelsens sida av föreslagna huvudgrunder för statens övertagande av försöksgården.

Mot utredningsmannens avtalsförslag har erinran framställts allenast av domänstyrelsen, som anför att styrelsen ej kan dela utredningsmannens uppfattning att den till Alträsks försöksgård hörande lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 bör av staten inköpas för 8,500 kronor, ehuru den saluvärderats till 4,150 kronor och taxeringsvärderats till 4,000 kronor.

Såsom framgår av utredningen består Alträsks försöksgård i huvudsak av Kungl. Majit och kronan tillhörande mark, som för försöksändamål upplåtits till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. En del av försöksgården, nämligen lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10, har emellertid genom köp förvärvats av anstalten under år 1933 för en köpeskilling av

8,500 kronor, vilket belopp i sin helhet upplånats av Norrbottens läns hushållningssällskap och för vilket lån anstalten ännu häftar. Ehuru lägenheten för sistnämnda år varit taxeringsvärderad till allenast 4,000 kronor och vid värderingsförrättning i december 1936 ansetts betinga ett saluvärde av allenast 4,150 kronor, vill jag på de av utredningsmannen anförda skälen förorda, att vid lägenhetens överlåtelse till staten i samband med försöksgårdens övergång i övrigt samma köpeskilling beräknas som gällde vid kemisk-växtbiologiska anstaltens fång av lägenheten. Jag förutsätter härvid, att anstalten begagnar köpeskillingen i dess helhet till inbetalande av dess berörda lån å motsvarande belopp hos hushållningssällskapet.

Även i övrigt biträder jag utredningsmannens av kemisk-växtbiologiska anstalten godkända förslag till huvudgrunder för försöksgårdens övertagande av staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

Statens nuvarande fasta försöksgårdar för jordbruket äro Lanna Borre- Nuvarande gården i Saleby socken av Skaraborgs län samt Offers gård i Boteå socken organisatlonav Västernorrlands län.

Enligt det förslag till upprättande av fast försöksgård vid Lanna Borregården, vilket av Kungl. Maj:t förelädes 1928 års riksdag (prop. nr 136) och vann riksdagens bifall, beräknades -— förutom visst belopp såsom engångskostnad för försöksgårdens upprättande — ett årligt driftkostnadsanslag.

Från detta anslag, som för innevarande budgetår uppförts i riksstaten i form av förslagsanslag med 22,000 kronor, skola enligt av Kungl. Majit den 24 april 1936 fastställd inkomst- och utgiftsstat bestridas bland annat arvoden till belopp av sammanlagt 11,300 kronor, därav till föreståndare 6,300 kronor och till assistent 5,000 kronor, samt dyrtidstillägg, förslagsvis beräknat till 1,300 kronor. Dyrtidstillägg utgår, jämlikt Kungl. Majits beslut den 8 februari 1929, enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder.

Beträffande Offers gård har enligt det förslag örn inrättande därstädes av fast försöksgård, vilket förelädes 1930 års riksdag och bifölls av riksdagen (prop. nr 250; R. skr. nr 273) beräknats jämte visst belopp såsom engångskostnad för försöksgårdens upprättande ett årligt driftkostnadsanslag.

I riksstaten för innevarande budgetår är för försöksgården uppfört ett förslagsanslag av 39,000 kronor, därav 15,000 kronor äro att anse såsom engångsanslag, avsett för bestridande av kostnaderna för förvärv av vissa skogsområden. Kungl. Majit har den 24 april 1936 fastställt inkomst- och utgiftsstat för försöksgården, upptagande bland annat arvoden till belopp av 11,756 kronor och dyrtidstillägg till belopp av förslagsvis 1,294 kronor. Från arvodesposten skola bestridas till föreståndaren ett arvode av 6,756 kronor och till assistenten ett arvode av 5,000 kronor. Enligt Kungl. Majits beslut den 19 december 1930 utgår dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder.

Såsom framgår av statsverkspropositionen för innevarande år, punkterna 17 och 18, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i skrivelse den 15 september 1936 gjort framställning örn lönereglering för föreståndarna och assistenterna vid Lanna Borregården och Offers försöksgårdar och därvid föreslagit, att föreståndarna skulle placeras såsom ordinarie befattningshavare i lönegraden B 24, under det att assistenterna borde åtminstone tillsvidare betraktas som extra ordinarie och hänföras till 21 :a lönegraden.

Sedan statskontoret hörts i anledning av framställningen, har jag i likhet med detta ämbetsverk ansett att med lönereglering för befattningshavarna vid ifrågavarande försöksgårdar borde anstå något samt för nästkommande budgetår föreslagit oförändrad beräkning av avlöningsmedel för dessa befattnings-

84 Utrednings-

mannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

havare. Spörsmålet syntes mig lämpligen böra upptagas i samband med den slutliga prövningen av övriga befattningshavares ställning i den av 1936 års riksdag beslutade nya försöksorganisationen.

Utredningsmannen erinrar, att berörda under år 1936 beslutade försöksorganisation förutsätter ett försökssystem, i vilket jämte de nyssnämnda statliga försöksgårdarna Lanna och Offer samt de för övertagande av staten avsedda försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk senare skall ingå ytterligare ett antal försöksgårdar i olika delar av landet. I jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har uttalats, att den ytterligare utvecklingen på området självfallet bör komma till stånd inom en snar framtid. Utredningsmannen finner det emellertid troligt, att en relativt lång utvecklingsperiod är att emotse och framhåller, att något av statsmakterna antaget program för denna utveckling ej kan anses förefinnas i vidare man än att jordbruksutskottet i berörda utlåtande uttalat sig för inrättande i första hand av en försöksgård som förfogar över sandjord, exempelvis belägen i Kristianstads län.

I fortsättningen ingår utredningsmannen på frågor om personalorganisation och avlöningar samt anför därvid i huvudsak följande.

Då det gällde att fastare ordna försöksgårdsföreståndarnas avlöningsförhållanden, kunde ett fortsatt utbyggande av försöksgårdsväsendet icke skäligen böra avvaktas. Den försöksgårdsorganisation, som under flera år prövats vid Lanna och Offers försöksgårdar, hade så vitt anginge behovet av försöksgårdsföreståndare med nuvarande befattningshavares kvalifikationer, visat sig lämplig. Med hänsyn härtill torde man kunna utgå ifrån, att dessa befattningshavare erhölle ordinarie löneställning i lönegrad, som närmast motsvarade deras nuvarande avlöningsvillkor eller sålunda B 24.

Beträffande de försöksgårdar, som äro avsedda att den 1 januari 1939 övertagas av staten, anför utredningsmannen i avseende å Flahults försöksgård, att ledningen av försöksverksamheten där utövas av mosskulturföreningens föreståndare och att bearbetning av försöksmaterialet sker i huvudsak vid föreningens institution i Jönköping. Utredningsmannen föreslår, att den blivande föreståndaren vid denna gård i lönehänseende likställes med föreståndarna för de nu befintliga försöksgårdarna och sålunda placeras som ordinarie befattningshavare i löneställningen B 24.

Försöksuppgifterna vid försöksgården hava ansetts alltför krävande för att kunna omhänderhavas av föreståndaren utan skolat biträde (assistent). I likhet med rådande förhållanden vid Lanna och Offers försöksgård har även assistenten ansetts böra hava agronoms kompetens. Angående assistentens tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anför utredningsmannen följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att assistenten såsom fallet vore vid nuvarande statliga försöksgårdar året örn skulle bo på försöksgården. Hans verksamhet vid gården vöre givetvis erforderlig under själva vegetationsperioderna, då utläggning och tillsyn av försök försigginge samt skörd å för-

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

söksparcellerna skedde. Men därest assistenten skulle mellan vegetationsperioderna hava sin verksamhet på annan plats, kunde utan olägenhet dit i tillräcklig utsträckning transporteras material från försöksgården för bearbetning. ' Den arbetsplats, som därvid skulle komma i fråga, vöre givetvis den blivande anstalten för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan. Därigenom skulle en naturlig förbindelse emellan den centrala anstalten och försöksgården erhållas, då givetvis assistenten i sitt arbete komme att stå under ledning av anstaltens föreståndare. Denne skulle genom det material, som tillfördes anstalten från försöksgården på ett intimare sätt än eljest komma i beröring med försöksproblemen vid försöksgården, vilket torde kunna bliva till stort gagn för samarbetet mellan honom och försöksgårdens föreståndare och gynnsamt påverka försökens planläggning och tolkning. Det torde därvid få erinras, att de nuvarande statliga försöksgårdarna icke till någon del vore utlagda på torvmossjord och att den statliga försöksverksamheten hittills i mycket ringa utsträckning sysslat med växtodlingsfrågor av speciell betydelse för dylik jord. Härav finge anses följa, att då nu genom den beslutade omorganisationen av försöksverksamheten statens organ torde komma att övertaga det huvudsakliga ansvaret för utvecklingen av mossjordsförsöken, en penetrering av mossjordsproblemen utan dröjsmål från de statliga befattningshavarnas sida vore en angelägenhet av stor vikt.

Den nu föreslagna anordningen förutsatte enligt utredningsmannens mening, att en på angivet sätt verksam assistent vore såsom tjänsteman knuten till anstalten för jordbruksförsök och tillhörde denna anstalts stab av assistenter. Det finge därvid visserligen anses lämpligt, att assistenten för att vinna förtrogenhet med försöksgårdsverksamheten bereddes tillfälle till upprepad sådan verksamhet, men det vore ock ett intresse att olika assistenter för vinnande av insikt i mossodlingsproblemen under skilda perioder i lämplig utsträckning tilldelades tjänstgöring a här avsedd typ av försöksgardar. Efter ett antal år beräknades härigenom en mera utbredd kunskap förefinnas örn dylika problem än därest en assistent under åratal vore i ständig verksamhet på samma försöksgård.

Enligt propositionen till 1936 års riksdag angående försöksverksamheten på jordbrukets område hade föreslagits, bland annat, ett årsanslag å 25,200 kronor för avlönande vid anstalten för jordbruksförsök av sju assistenter med en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sedan riksdagen enligt joidbiuksutskottets hemställan, i motsats mot Kungl. Maj:ts förslag, beslutat, att vissa försök på växtodlingens område skola utövas av andra organ än nämnda anstalt, hade detta ansetts böra föranleda omprövning av behovet av personal för den statliga försöksanstalten. Efter uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet hade lantbrukshögskolans styrelse i december 1936 avgivit förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts proposition, som kunde föranledas av riksdagens beslut i frågan. Vissa förändringar i tidigare^ föreslaget personalbestånd vid berörda anstalt syntes kunna komma till stånd, men ett årsanslag för avlöning av assistenter vid anstalten bleve givetvis under alla omständigheter erforderligt.

Då enligt utredningsmannens förslag assistent för nu ifrågavarande försöksgård borde tillhandahållas genom anstalten för jordbruksförsök, föranleddes därav en ökning av nyssnämnda anslag till assistenter. För den avsedda krävande befattningen sorn assistent vid försöksgården kunde icke skäligen beräknas det till 3,600 kronor genomsnittligt beräknade assistentarvodet. Å andra sidan torde det icke vara lämpligt att binda försöksgårdsassistentens verksamhet vid ett sä högt avlöningsbelopp, att därigenom försvårades den cirkulation bland assistentpersonalen som förordats. Härav finge anses följa, att lägre avlöning i många fall borde kunna beräknas för dessa

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

assistenter än de vid nuvarande statliga försöksgårdar ständigt verksamma assistenter, vilka såsom förut angivits avlönades efter 5,000 kronor om året. Assistent, som enligt nu framställt förslag avdelades för tjänstgöring vid Flahults försöksgård under vegetationsperioden och vid anstalten för jordbruksförsök under övriga delen av året, borde lämpligen tillhöra en grupp av assistenter, som avlönades med årsarvoden av omkring 4,200 kronor. Med detta belopp skulle alltså anslaget till assistenter vid nämnda anstalt böra ökas för genomförande av det framställda förslaget.

Beträffande Gisselås försöksgård anför utredningsmannen, att den omedelbara ledningen av gården nu handhades av en agronomutbildad föreståndare, tidigare kulturingenjör hos svenska mosskulturföreningen. På skäl som anförts beträffande Flahult har även vid Gisselås ansetts böra finnas anställd en föreståndare med agronomutbildning i löneställningen B 24. Assistent för växtodlingsförsöken har ansetts böra tillhandahållas av anstalten för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan, för vilket ändamål anslaget för assistenter vid anstalten förutsatts bliva ytterligare ökat med 4,200 kronor motsvarande arvode till ifrågavarande assistent.

Angående organisationen av Alträsks försöksgård erinrar utredningsmannen, att denna står under ledning av kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, som jämte verksamhet som kemisk station och frökontrollverksamhet bedriver jordbruksförsök å fasta försöksfält vid Hagalund i Luleå och vid Norrbottens läns lantmannaskolor i Gran och Matarengi samt vid anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk, varjämte anstalten handhar ledningen av Norrbottens läns lokala försök. Utredningsmannen anför vidare:

Den närmaste uppsikten över anstaltens försöksverksamhet med undantag av de lokala försöken utövades av en för detta ändamål anställd assistent med agronomutbildning. Dennes grundlön utgjorde 4.200 kronor, vartill komme kallortstillägg å 600 kronor jämte dyrtidstillägg efter samma grunder som gällde beträffande statens befattningshavare. Assistenten vore därjämte tillförsäkrad ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Då assistentens tjänstgöring hänförde sig till kemisk-växtbiologiska anstaltens totala fasta försöksverksamhet, vöre kostnaderna för hans avlöning upptagna under utgiftsposten för avlöningar m. m. i den allmänna staten för anstalten och belastade sålunda icke specialstaten för Alträsks försöksgård. Assistenten vore i likhet med anstaltens föreståndare och övriga personal bosatt i Luleå och besökte försöksgården i erforderlig utsträckning under olika perioder. Det vore givet att även anstaltens föreståndare som ansvarade för anstaltens verksamhet i dess helhet vid behov besökte försöksgården för planläggning av försök och inspektion av försöksgården.

A själva försöksgården bodde året om allenast en befattningshavare, nämligen förmannen för försöksgården. Denne erhölle en lön av 2,700 kronor örn året inberäknat ålderstillägg jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt samma grunder, som gällde beträffande statens befattningshavare. Anstalten erlade vidare avgift för hans pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna för förmannens avlöning inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200 kronor. Förmannen åtnjöte vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme och lyse samt dagligen 4V2 liter mjölk.

Kostnader för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

87 Såsom tidigare anförts beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås har statsmakternas beslut angående försöksgårdarnas övertagande av staten icke innefattat fastställande av plan för deras organisation. I förut omnämnda betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten på växtoch trädgårdsodlingens område har räknats med en samorganisation för Sunderbyns och Alträsks forsö k sgårdar, vilka båda i betänkandet föreslagits till övertagande av staten. Ledningen av försöksverksamheten borde enligt betänkandet utövas av en föreståndare, under det att gårdarnas närmare skötsel tänktes skola såsom hittills handhavas av förmän. I betänkandet anfördes vidare:

Föreståndaren borde vara bosatt i Luleå dels emedan han under en stor del av året ej behövde vistas på försöksgårdarna, dels emedan han från nämnda stad lättare kunde handhava honom såsom försöksgårdslöreståndare, enligt framställt förslag i betänkandet, tillkommande ledning och inspektion av den lokala försöksverksamheten i Norrbottens län, dels ock emedan det kunde ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt att han mot särskilt arvode fungerade såsom föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten, vars verksamhet, örn det i betänkandet framställda förslaget genomfördes, huvudsakligen komme att omfatta kemiskt analysarbete och frökontroll.

Utredningsmannen erinrar, att i nämnda betänkande framställts det alternativet, att kemisk-växtbiologiska anstalten fortfarande finge innehava sina båda försöksgårdar och erhölle statsanslag till deras drift men att försöksverksamheten vid gårdarna skulle ställas under den statliga huvudanstaltens överledning.

Utredningsmannen erinrar vidare, att i en av Kungl. Majit till honom remitterad promemoria Norrbottens läns hushållningssällskap anfört i huvudsak följande rörande organisationen av försöksverksamheten i länet.

Genom 1936 års riksdags beslut skulle Alträsks försöltsgård övertagas och drivas av staten, d. v. s. ställas under ledning av försöksanstalten för jordbruksförsök. Konsekvenserna av detta beslut vore sådana, att någon modifiering i dess tillämpning vore nödvändig. Genom beslutet skulle tvenne olika institutioner komma att arbeta för samma ändamål inom länet. Ur såväl praktisk som ekonomisk synpunkt måste man starkt ifrågasätta lämpligheten av en dylik anordning. För närvarande sköttes båda försöksgårdarna av föreståndaren och försöksassistenten vid kemisk-växtbiologiska anstalten, båda boende i Luleå, samt av en arbetsförman vid vardera gården. Örn Alträsks försöksgård skulle organiseras i analogi med statens förutvarande försöksgårdar i Offer och Lanna, skulle för ledningen av försöksgården vid Alträsk tillkomma en föreståndare och en assistent förutom arbetsförmannen, för vilka då bostads- och institutionsbyggnader måste uppföras. Samtidigt erfordrades en föreståndare och eventuellt en assistent för kemisk-växtbiologiska anstalten. Möjligen kunde denne försöksassistent anställas endast under kortare tid av året. Ett faktum vore, att kostnaderna för försöksverksamheten i Norrbotten genom en sådan uppdelning, som även ur försökssynpunkt måste anses synnerligen olämplig, bleve avsevärt drygare än under nuvarande ordning. I anledning därav ifrågasattes, örn ej ett sådant samarbete mellan statens försöksanstalt å ena sidan och kemisk-växtbiologiska anstalten och hus-

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

hållningssällskapet å den andra kunde ordnas, att onödiga och fördyrande omkostnader kunde undvikas.

För anordnande av ett dylikt samarbete hade hushållningssällskapet framställt följande alternativ:

I. Kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänstemän skulle handhava även i fortsättningen skötseln av den av staten ägda Alträsks försöksgård, men i detta hänseende vara underställda statens försöksanstalt. Eventuellt skulle för Alträsks försöksgård anställas en extra assistent under sommarmånaderna.

II. Staten skulle anställa föreståndare och assistent, vilka hade ledningen av såväl statens försöksgård Alträsk som kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksverksamhet med bostadsort i Luleå. Föreståndaren skulle tjänstgöra jämväl som föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten.

III. All försöksverksamhet i länet skulle övertagas av staten i samarbete med hushållningssällskapet. Åtminstone föreståndaren borde bo i Luleå. Kemiska stationen och frökontrollanstalten skulle bilda en särskild institution med en av tjänstemännen som föreståndare.

Frågan om inrättande av en särskild försöksnämnd för Norrbottens län hade ansetts böra diskuteras i samband med försöksorganisationen.

I alla tre alternativen tänktes Luleå som bostadsort för försöksledningen. De speciella klimatiska förhållandena med mycket kort vegetationsperiod motiverade väl denna placering. På grund av växtodlingens relativt ensidiga inriktning på vallväxter krävde icke försöken ett så oavbrutet övervakande, som fallet vöre vid till exempel en växtförädlingsanstalt eller vid andra försöksinstitutioner i^ sydligare delar av landet, där växtslag och problem vore betydligt mera mångskiftande. Arbetet under de långa mellantiderna torde utan olägenhet kunna förläggas till Luleå för uppehållande av kontakten och samarbetet med övriga på jordbruksområdet verksamma institutioner. För en del växtbiologiska iakttagelser och försök, som fordrade en mera stadigvarande övervakning, hade anstalten till förfogande ett av Luleå stadsfullmäktige upplåtet försöksfält Hagalund.

I varje fall finge ihågkommas, att Sunderby försöksgård utgjorde donation till förmån för försöksverksamheten inom Norrbottens län, varför donators eventuella önskemål behövde inhämtas vid förändrad disposition av densamma.

Då Norrbottens läns hushållningssällskap i sin promemoria förutsatt möjligheten därav att Alträsks försöksstation organiserades i analogi med de nuvarande statliga försöksgårdarna Lanna och Offer och att institutionsbyggnad samt bostadsbyggnad för föreståndare och assistent uppfördes vid Alträsk, erinrar utredningsmannen, att han beträffande de båda större försöksgårdarna Flahult och Gisselås, vilka, särskilt vad anginge Flahult, representerade en mera skiftande försöksverksamhet, föreslagit, att var och en av dessa försöksgårdars föreståndare men icke assistent skulle vara stadigvarande bosatt vid försöksgården. Utredningsmannen anför vidare:

En i förhållande till nämnda försöksgårdar förstärkt lokal organisation torde för Alträsks vidkommande icke vara påkallad. Givetvis borde för försöksgården finnas en föreståndare. Däremot syntes med hänsyn till försöksgårdens för närvarande mindre krävande karaktär den ytterligare förenklingen kunna vidtagas, att särskilt anslag för försöksassistent på anstaltens för jordbruksförsök stat icke beräknades. Därmed vore icke sagt, att utgift för

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

assistent från försöksanstalten borde helt undvikas. Tvärtom torde för vinnande av närmare anknytning mellan försöksanstalten och försöksgården det vara önskvärt att assistent från anstalten tidvis biträdde vid göromålen på försöksgården och så långt möjligt gjorde sig förtrogen med dess problem. Men sådan assistent torde icke med hänsyn till behovet av arbetskraft vid försöksgården avdelas dit för större delen av vegetationsperioden eller hela denna period. Avlöningen för sådan assistent syntes böra bestridas av anstaltens tillgängliga anslag för assistenter och kostnaderna för hans resor av lantbrukshögskolans resekostnadsanslag, därest anstalten ej bereddes eget sådant anslag.

Vad anginge stationsorten för föreståndaren funne utredningsmannen på skäl, som anförts såväl av hushållningssällskapet som i förenämnt betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område, att föreståndaren borde vara bosatt i Luleå.

Utredningsmannen upptar härefter till granskning av Norrbottens läns hushållningssällskap i dess promemoria framförda alternativa förslag. Han anför härom följande.

Samtliga de av hushållningssällskapet i dess promemoria angivna alternativ avsåge en gemensam organisation för försöksverksamheten i Norrbottens län, men skilde sig därigenom att enligt alt. I kemisk-växtbiologiska anstalten skulle handhava skötseln av försöken genom sina tjänstemän, att enligt alt. II staten skulle handhava, förutom verksamheten vid Alträsk, anstaltens återstående försöksverksamhet i Norrbottens län och ställa föreståndaren för Alträsks försöksgård till förfogande såsom föreståndare även för kemisk-växtbiologiska anstalten i dess helhet, samt att enligt alt. III staten i förening med hushållningssällskapet skulle handhava all försöksverksamhet i länet, under det att anstalten skulle bilda särskild institution såsom kemisk station och frökontrollanstalt.

Det under I framställda alternativet skulle innebära, att statens försöksgård sköttes av andra än statens egna tjänstemän. Dessa skulle förutom skötseln av försöksgården innehava andra uppgifter för sin egentlige arbetsgivares räkning. Tjänstemännen komme enligt detta förslag icke att tillsättas av statsmyndighet. Förslaget syntes organisatoriskt sett icke vara hållbart.

Alternativen II och III vore båda oförenliga med statsmakternas beslut år 1936, att allenast Alträsks försöksgård skulle övertagas av staten under det att Sunderbyns försöksgård förutsattes skola kvarstå under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning. Alternativ II, som förutsatte gemensam föreståndare för den statliga försöksgården och för kemisk-växtbiologiska anstalten, vore dessutom ur organisatorisk synpunkt olämpligt.

Alternativ lil avsåge en uppdelning av försöksverksamheten och kemiskväxtbiologiska anstaltens övriga uppgifter. Mot förslaget funnes principiellt knappast något att invända. Ur ekonomisk synpunkt syntes den föreslagna anordningen rationell. Men för dess genomförande erfordrades ändring av statsmakternas beslut år 1936 angående den statliga försöksgårdsverksamheten i Norrbottens län, medgivande av donator att Sunderbyns försöksgård finge övergå i statens ägo samt omorganisation av kemisk-växtbiologiska anstalten.

Med hänvisning till det anförda finner utredningsmannen en närmare u ndersökning angående betingelserna för en uppdelning av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska anstaltens övriga uppgifter välbetänkt. Då en änd-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

rad lösning av försöksgårdsfrågan har ansetts kunna tänkas inverka på befattningarnas ställning har i utredningen föreslagits, att föreståndaren för Alträsks försöksgård uppföres på extra stat i lönegraden B 24.

I anledning av utredningsmannens förslag rörande organisationen vid för söksgårdar n a hava särskilda uttalanden gjorts av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom —- i skrifter bilagda lantbrukshögskolans styrelses yttrande — av högskolans lärarråd samt föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Statskontoret har i stort sett icke något att erinra beträffande frågan om den föreslagna organisationen av försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Ämbetsverket anför emellertid:

Beräkningarna rörande avlöningar och omkostnader vid nämnda försöksgårdar anslöte sig i huvudsak till vad som gällde i fråga om de statliga försöksgårdarna Lanna och Offer. Vid envar av gårdarna Flahult och Gisselås skulle placeras en assistent, som skulle vara knuten som tjänsteman till anstalten för jordbruksförsök men tjänstgöra vid vederbörande försöksgård. Statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka förslaget om att dessa assistenter erhölle årsarvoden av 4,200 kronor. Därtill skulle komma förmånen av fri bostad örn ett enkelrum vid tjänstgöringen under vegetationsperioderna. I fråga om föreståndarna vid Flahult och Gisselås hade utredningsmannen föreslagit deras placering såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden B 24. Statskontoret ville erinra om, att -— såsom framginge av årets statsverksproposition —- föreståndarna vid statens försöksgårdar Lanna och Offer ansetts även under budgetåret 1937/1938 böra bibehållas vid nu utgående årsarvoden, vilka motsvarade avlöningen enligt lägsta löneklassen i lönegraden B 24 för befattningshavare å ordinarie stat. Vid statens övertagande av försöksgårdarna Flahult och Gisselås torde de blivande föreståndarna för dessa gårdar lämpligen böra placeras i lönegraden B 24 å extra stat, varigenom pensionsfrågan för dem skulle komma att ordnas. Statskontoret förutsatte därvid att i samband med statens övertagande av dessa gårdar — vilket enligt förslaget skulle ske från och med den 1 januari 1939 — även spörsmålet örn ändrade anställnings- och löneförhållanden för föreståndarna vid statens nuvarande försöksgårdar upptoges till förnyat och slutligt övervägande.

Vad anginge frågan örn försöksverksamhetens organisation vid Alträsks försöksgård erinrade statskontoret, att i utredningen alternativa lösningar framställts samt att i avvaktan på slutligt ståndpunktstagande föreståndaren för försöksgården ansetts böra anställas såsom tjänsteman å extra stat i lönegraden B 24. Statskontoret ville framhålla, att nämnde föreståndares placering i lönegrad torde böra bliva beroende av vilken lösning, som komme att givas åt frågan om den blivande organisationen vid Alträsk och om formerna för den försöksverksamhet, som framdeles skulle bedrivas av kemiskväxtbiologiska anstalten i Luleå. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret för närvarande icke kunna närmare uttala sig örn detta spörsmål, liksom angående organisationen av Alträsks försöksgård överhuvud taget, utan borde med avseende därå avvaktas resultatet av den fortsatta utredning i ämnet, som av utredningsmannen förordats.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att nämnden tidigare i utlåtande över 1931 års utredningsmäns betänkande

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

med förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område icke framställt någon erinran mot den då föreslagna löneställningen för försöksgårdsföreståndarn a såsom ordinarie tjänstemän i lönegraden B 24. Lönenämnden anför vidare:

Ej heller nu hade lönenämnden något att erinra mot en placering av befattningarna i 24:e lönegraden. Emellertid ansåge lönenämnden övervägande skäl tala för, att desamma i avvaktan på försöksgårdssystemets vidare utbyggande uppfördes å extra stat, detta så mycket mer som utredningsmannen själv föreslagit, att föreståndaren vid försöksgården vid Alträsk tillsvidare anställdes å extra stat.

Beträffande assistenternas avlöningsförmåner ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida icke de assistenter vid anstalten för jordbruksförsök, som avdelades för tjänstgöring vid försöksgårdarna, lämpligen borde erhålla samma genomsnittliga arvode som övriga assistenter vid anstalten, eller 3,600 kronor om året. Vid tjänstgöring å försöksgård syntes härutöver böra utgå tjänstgöringstraktamente med lämpligt belopp, förslagsvis 3 kronor för dygn.

Lantbrukshögskolans lärarråd har uttalat, att utredningsmannens förslag om assistenter med tjänstgöring vid försöksgårdarna allenast under vegetationsperioderna ej kunde anses på tillfredsställande sätt tillgodose försöksgårdarnas behov av assistentens arbetskraft. De nya assistenterna borde enligt lärarrådets mening organiseras med assistenter, som året om hade bostad vid försöksgårdarna och även i övrigt samma ställning som assistenterna vid statens nuvarande försöksgårdar Lanna och Offer.

Föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har framhållit, att det för husdjursavdelningens försöksverksamhet vore av stort intresse, att avdelningen under fullt fasta former kunde disponera en försöksgård avsedd för experimentella undersökningar beträffande sådana uppfödnings-, utfodrings- och efterverkansproblem, som stöde i samband med extensiv husdjursskötsel, och att Gisselås av allt att döma borde äga stora förutsättningar för upptagande just av sådana försök. Föreståndaren anför i fortsättningen följande.

Avdelningens budget medgåve icke under övergångsåren, att medel avsattes för avlöning av en till Gisselås detacherad assistent och att även den för den omorganiserade verksamheten fastställda budgeten icke tagit hänsyn till möjligheten av att en för den extensiva nötkreatursskötseln avsedd försöksgård upprättades.

Enligt föreståndarens mening borde husdjursavdelningen uppehålla fast försöksverksamhet vid Gisselås, men dess anslag som en följd därav också ökas med ett belopp motsvarande assistentarvode för minst 8 månader samt med en förhöjning av reseanslaget med 400 å 500 kronor.

Den av utredningsmannen förutsatta utökningen av gårdens besättning erbjöde särskilt gynnsamma förutsättningar för upptagande av vissa undersökningar. Det vore därför av vikt, att husdjursavdelningens av verksamhetens upptagande härledda anslagsbehov tillgodosåges redan i samband med omorganisationsförslagets utarbetande och framläggande. Utan garantier för alt den för uppehållande av försöksverksamheten erforderliga arbets-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Departements-

chefen.

kraften kunde disponeras, torde Gisselås övertagande av staten knappast kunna betraktas som ett led i den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns område och därför icke heller vara av något större intresse för husdjursskötselns representanter.

Lantbrukshögskolans styrelse, som vid sitt yttrande fogat nämnda av högskolans lärarråd och föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning gjorda uttalanden, har tillstyrkt utredningsmannens förslag. Föreståndaren för centralanstaltens jordbruk sa vdelning har i avgivet yttrande, som jämväl bifogats högskolestyrelsens utlåtande, förklarat sig icke hava anledning till anmärkning mot förslaget.

I samband med frågor om omorganisationen av de försöksgårdar, som enligt statsmakternas beslut år 1936 äro avsedda att från och med den 1 januari 1939 övertagas av staten, nämligen svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås samt den kemisk-växtbiologiska anstalten tillhörande Alträsks försöksgård, har utredningsmannen jämväl upptagit spörsmålen örn reglering av föreståndarnas löneställning vid de nuvarande statliga försöksgårdarna Lanna i Skaraborgs län och Offer i Västernorrlands län. Såsom förut erinrats, har jag i årets statsverksproposition på given anledning anfört, att spörsmålet om lönereglering för befattningshavarna syntes böra upptagas i samband med den slutliga prövningen av övriga befattningshavares ställning i den nya försöksorganisationen. Då en sådan prövning är avsedd att nu komma till stånd beträffande såväl statlig som statsunderstödd försöksverksamhet, finner jag, i likhet med statskontoret, tidpunkten inne att i samband därmed granska även de nuvarande försöksgårdsföreståndarnas och försöksgårdsassistenternas avlöningsförhållanden.

Vad angår försöksgårdsföreståndarna har utredningsmannen föreslagit, att dessa vid de nu befintliga statliga försöksgårdarna Lanna och Offer samt vid Flahult och Gisselås efter dessas övertagande av staten erhålla ordinarie löneställning och placeras i lönegraden B 24. Beträffande föreståndaren vid Alträsks försöksgård har föreslagits, att denne tilldelas samma lönegrad men som befattningshavare på extra stat. Då försöksgårdarna vid Lanna och Offer ägt bestånd under ett flertal år samt rådande organisation med avseende å försöksgårdsföreståndare med de nuvarandes kvalifikationer befunnits lämplig, torde skäl ej föreligga att uppskjuta ifrågavarande befattningshavares placering i ordinarie löneställning. De böra därvid tilldelas den lönegrad, som närmast motsvarar deras nuvarande arvodesbefattning, eller B 24. Dessa redan befintliga försöksgårdsföreståndare böra redan från början av budgetåret 1938/1939 inträda i nämnda löneställning.

De till övertagande av staten från och med den 1 januari 1939 avsedda försöksgårdarna Flahult och Gisselås äro båda såsom försöksgårdar tillkomna avsevärt tidigare än de nuvarande statliga. Behovet av föreståndare för dessa med motsvarande kvalifikationer, som förutsättas för föreståndarna för statens nuvarande försöksgårdar, torde få anses fullt ådagalagt. Jag biträder med hänsyn därtill utredningsmannens förslag jämväl i vad angår inrät-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tande av ordinarie befattningar i lönegraden B 24 för försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Jag förutsätter emellertid därvid, att tjänsterna under någon tid, exempelvis ett år, uppehållas på förordnande för utrönande av avsedd befattningshavares lämplighet, därest denne ej genom tidigare verksamhet kan anses hava till fullo styrkt sin kompetens.

Hushållningssällskapet i Norrbottens län, som enligt reglementet för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå har att jämte nämnda läns landsting bekosta och underhålla laboratorier och försöksfält för anstalten, har såsom förut angivits framfört vissa alternativa förslag, åsyftande en gemensam organisation för försöksverksamheten i länet. Utredningsmannen har förordat en närmare undersökning angående betingelserna för en uppdelning av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska anstaltens övriga uppgifter. Då enligt min mening starka skäl tala för ett inordnande av försöksverksamheten i Norrbottens län under en och samma organisation särskilt i vad angår försöksgårdsverksamheten, biträder jag utredningsmannens förslag om utredning i detta hänseende. Då denna utredning torde böra igångsättas utan dröjsmål, torde resultatet därav kunna föreligga i så god tid, att proposition i frågan bör kunna föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn härtill lärer ej vara behövligt att nu taga slutlig ställning till frågan om organisationen av Alträsks försöksgård.

De vid statens nuvarande försöksgårdar anställda och där stationerade assistenterna avlönas med ett arvode av 5,000 kronor för var och en. Styrelsen för centralanstalten har föreslagit deras placering som extra ordinarie tjänstemän i 21 :a lönegraden. Utredningsmannen föreslår för de nytillkommande försöksgårdarna Flahult och Gisselås assistenter, som allenast under vegetationsperioderna uppehålla sig vid försöksgårdarna men under mellantiderna hava tjänstgöring vid anstalten för jordbruksförsök, till vilken i lämplig utsträckning material från försöksgården sändes för bearbetning av assistenten under försöksledningens inseende. Jag biträder utredningsmannens förslag, vilket åsyftar vinnande av bättre förbindelse mellan försöksgårdarna och den centrala organisationen samt ■—- genom ombyten med lämpliga mellanrum av assistenter ur anstaltens personal för tjänstgöring vid försöksgårdar — en mera utbredd kunskap om verksamheten vid ifrågavarande försöksgårdar. Avlöningarna för dessa assistenter, (2 X 4,200 =) 8,400 kronor, skulle sålunda uppföras bland anstaltens för jordbruksförsök personalkostnader.

De vid Lanna och Offers försöksgårdar anställda assistenterna torde tillsvidare böra behållas vid nuvarande löneställning.

Av föreståndaren för liusdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framställt yrkande örn medelsanvisning för anställande av särskild assistent för husdjursförsök vid Gisselås försöksgård finner jag icke för närvarande böra föranleda åtgärd.

Enligt mitt förslag skulle för försöksgårdsföreståndarna utgå följande årsavlöningar, upptagna enligt 24:e lönegraden högsta löneklassen, frånsett dyrtidstillägg och beträffande Gisselås kallortstillägg, men med iakttagande av

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Utrednings-

mannen.

minskning svarande mot pensionsavdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet.

Föreståndaren för Lanna försöksgård ortsgrupp A............. kronor 7,056

» » Offers » » C............. » 7,536

» » Flahults » » A............. » 7,056

» » Gisselås » » C............. » 7,536

Summa kronor 29,184.

För assistenterna vid Lanna och Offers försöksgårdar skulle såsom hittills årligen utgå (2 X 5,000 =) 10,000 kronor. Avlöningar åt de för tjänstgöring vid Flahults och Gisselås försöksgårdar avsedda assistenterna, (2 X 4,200 —) 8,400 kronor, upptagas såsom förut angivits under personalkostnaderna vid anstalten för jordbruksförsök.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda försöksgårdarna (utom löner till befattningshavare).

a. Flahults försöksgård.

Enligt i utredningen lämnade uppgifter utövas den omedelbara tillsynen över verksamheten liksom av jordbruksdriften vid försöksgården av en å gården boende inspektor. Vid gården äro vidare stadigvarande anställda 1 rättare, 2 ladugårdskarlar, 4 lantarbetare och 2 mjölkerskor. Under vegetationsperioden, V4—15/io, sysselsättas vid gården 3 elever, varjämte under sommaren plägat anställas tillfällig personal, huvudsakligen minderåriga, för utförande av rensnings arbete. I utredningen lämnas följande uppgifter örn personalens avlöningsförhållanden.

Inspektoren åtnjöte i kontant lön 4,300 kronor om året. Såsom avlöningsförmån torde vidare kunna anses, att den hyra inspektoren erlade till föreningen för bostad bestående av sju rum och kök, två av rummen dock ej vinterbonade, vartill bomme kostnadsfritt brukad trädgård, utginge med allenast 300 kronor om året.

Beträffande avlöningsförhållandena finge vidare anföras följande.

Ladugårdskarlarnas lön utginge med 4 kronor 60 öre om dagen under 6 månader och med 4 kronor 25 öre om dagen under 6 månader.

Två lantarbetare avlönades envar med

kr. 4: 35 örn dagen under 6 månader

» 4: 10 » » » 2 »

» 3:85 » » » 4 » .

En rättare avlönades enligt samma grund, som angivits beträffande lantarbetarna, men erhölle dessutom ett särskilt arvode av 50 kronor om året.

Två lantarbetare (äldre) avlönades med kr. 4: 10 om dagen under 6 månader

» 3:85 » » »2 »

» 3:60 » » »4 »

95 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Tva mjölkerskor, som var och en utförde mjölkning varannan månad, erhölle var och en i ersättning 425 kronor om året jämte en liter söt mjölk under arbetsperioderna.

Tre elever avlönades var och en efter 60 kronor i månaden jämte mat och bostad.

Ersättning till minderåriga för rensningsarbete hade utgjort omkring 3 kronor om dagen. Svårigheter hade emellertid enligt uppgift mött att under senare år erhålla dylik arbetskraft.

Ladugårdskarlar, rättare och övriga lantarbetare åtnjöte fri bostad, rättarens bestående av tre rum och kök, de övrigas av ett rum och kök. Var och en av dessa anställda erhölle vidare potatisland å 9 ar av gårdens åkerjord.

Sammanlagda arbetskostnaderna vid gården inberäknat inspektörens lön hade under senaste budgetåret utgjort omkring 18.700 kronor.

Föreningens samtliga utgifter för Flahult under budgetåret 1935/ 1936 utgjorde enligt följande i styrelseberättelsen för angivna budgetår in-

tagna sammandrag:

Inköpt utsäde......................................... kronor 1,063:71

» kraftfoder...................................... » 2,210:42

» skummjölk och vassla........................... » 292:70

» halm........................................... » 272:88

» konstgödsel..................................... » 3,349:96

» elektrisk energi................................. » 422:41

» bränsle och fotogen............................. » 707; 95

» hästar.......................................... » 1,750: —

» oxar........................................... » 781:90

» tJur............................................ » 1,200: —

» svin........................................... » 861: —

Diverse utgifter:

Inspektörens lön jämte dyrtidstillägg.................... » 4,340:_

Arbetskostnader........................................ » 14’392:75

Försäkringar........................................... » *431: 13

Diverse utgifter för husdjuren........................... » 1,251:39

» » » jordbruket.......................... » 272:33

Byggnadsunderhåll..................................... » 235:20

Grundförbättringar, tegelrör............................. » i87;

Döda inventarier:

Nyinköp............................................

Underhåll...........................................

Allmänna omkostnader.................................

Skatter................................................

Räntor................................................

Amortering till Hypoteksföreningen......................

Amortering å andelar i Mejeriföreningen.................

Arrende...............................................

Försöksverksamheten...................................

Mjölkavgift............................................

Betald skuld från föregående år.........................

Kassabehållning vid årets slut...........................

Summa

Avgående vid årets slut obetalda poster.................

Summa kontanta utgifter

* 260:25

» 322: 57

» 615:76

» 264:66

» 1,148:68

» 88:82

» 184:85

» 600: — » 348:08

» 456:47

» 1,668:67

» 1,145:97

kronor 41,163: 51. »__1,993: 70

kronor 39,169: 81.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Inkomsterna för Flahult under samma budgetår hade enligt räkenskapssamman-

draget upptagits på följande sätt:

Kassabehållning vid årets början........................ kronor 1,184: 11

Anslag från Jönköpings läns hushållningssällskap.......... » 500: —

Försålt:

Spannmål........................................... » 994:94

Potatis.............................................. » 2,283:32

Beteslegor........................................... » 184:25

Häst................................................ » 220: —

Oxar................................................ » 957:60

Tjur................................................ » 360:-—

Ladugårdsprodukter.................................. » 17,708:21

Svin................................................ » 2,026:26

Diverse inkomster...................................... » 310:26

Gåvor till försöksverksamheten.......................... » 2,523: 56

Från huvudanstalten................................... » 9,917:30

Summa kontanta inkomster kronor 39,169: 81.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan skuldbetalning samt kassabehållning samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget gjorda avdraget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde..........

...................................................... kronor 37,112: 34.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag, gåvor och tillskott från huvudanstalten, utgjorde......... kronor 25,044:84

Bristen utgjorde sålunda kronor 12,067: 50.

Den efter angivna grunder uträknade bristen utgjorde för budgetåren 1930/ 1931 omkring 8,500 kronor, 1931/1932 omkring 9,700 kronor, 1932/1933 omkring 18,600 kronor, 1933/1934 omkring 11,300 kronor och 1934/1935 omkring 12,300 kronor. Den särskilt stora bristen för budgetåret 1932/1933 härrörde bland annat av mera omfattande byggnadsverksamhet än eljest och kompenserades av rikligare gåvomedel.

Efter återgivande av gällande inkomst- och utgiftsstater för statens nuvarande försöksgårdar Lanna och Offer anför utredningsmannen följande beträffande beräkning av inkomster och omkostnader vid Flahults försöksgård.

Såsom framginge av beskrivningen över försöksgården funnes vid densamma en huvudbyggnad av trä innehållande sju rum, därav två ej vinterbonade, kök, skafferi och tambur jämte veranda, brandförsäkrad för 17,800 kronor. Denna byggnad användes för närvarande såsom inspektorsbostad och torde efter försöksgårdens införlivande med det statliga försöksväsendet och i samband därmed skeende personalförändring böra bliva bostad för försöksgårdsföreståndaren. Två av rummen i nedre botten borde användas såsom arbetsrum åt föreståndaren och för assistenten under de tider denne uppehölle sig vid försöksgården. För försöksgårdsföreståndarens personliga behov torde sålunda återstå fem rum, inberäknat de ej vinterbonade två rummen. Dessa rum borde i samband med statens övertagande av försöksgården försättas i sådant skick, att de kunde utnyttjas för bostadsändamål under vintern. Staten ansåges med hänsyn till byggnadens beskaffenhet icke kunna betinga sig samma bostadshyra av försöksgårdsföreståndaren vid Flahult som av

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

motsvarande befattningshavare vid Lanna och Offers försöksgårdar. Vid Flahult syntes hyressumman ej skäligen böra överstiga 600 kronor.

Enligt ovanstående förslag skulle assistent ej vara boende vid försöksgården annat än under vegetationsperioderna. För dessa tider kunde enkelrum beredas honom vid försöksgården. För sådan bostad torde hyresersättning ej böra beräknas. För assistent med ständig tjänstgöring vid gården skulle erfordras uppförande av ny tjänstebostad.

Vid beräkning av utgifter och inkomster för försöksgården, frånsett avlöningar åt föreståndare och assistent, vore det naturligt att verkställa denna beräkning med ledning av de senare årens räkenskaper för försöksgården. Härvid vore emellertid att iakttaga, att gåvor av konstgödselmedel och dylikt för framtiden icke komme att tillföras försöksgården. Hänsyn finge även tagas till omkostnadsberäkningen vid nu befintliga statliga försöksgårdar. Förslagsvis beräknades följande

Omkostnader.

1.

2.

Expenser......

Övriga utgifter:

kronor 2,000

» 25,000

Summa kronor 27,000.

Av försöksgården kunde beräknas följande

Inkomster.

a. av växtodling........................................... kronor 3,000

b. » kreatursskötsel....................................... » 16,000

c. » hyresintäkter................................ »_600

Summa kronor 19,600.

En sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning till föreståndare och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade assistenten, och av inkomsterna av försöksgården skulle alltså utvisa en nettoutgift av (27,000 — 19,600 =) 7,400 kronor. Örn till omkostnaderna lades avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp som utginge för Lanna försöksgård, 12,600 kronor, skulle härigenom uppstå något mindre nettoutgift än som angivits i innevarande års utgifts- och inkomststat för nämnda försöksgård eller 20,000 kronor mot 22,000 kronor för Lanna.

Det läge i sakens natur, att det nu framräknade resultatet vore att betrakta såsom approximativt och att först en tids erfarenhet av försöksgårdsdriften på mossjord under de förändrade förutsättningar den statliga regin i vissa hänseenden torde medföra kunde giva större stadga åt beräkningarna av omkostnader och inkomster i avseende å nu ifrågavarande försöksgård.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

Departementschefen.

Utrednings-

mannen.

Mot utredningsmannens beräkningar hava erinringar ej framställts i avgivna yttranden.

Såsom utredningsmannen framhåller kunna de framlagda beräkningarna av inkomster och omkostnader allenast betraktas som approximativa. De synas mig emellertid ägnade att tillsvidare läggas till grund vid medelsanvisningen för försöksgården.

b. Gisselås försöksgård.

Förutom föreståndaren äro enligt uppgifter i utredningen vid Gisselås försöksgård stadigvarande anställda två gifta ladugårdsskötare. I övrigt har anlitats tillfällig arbetskraft för försöksgårdens skötsel. Ladugårdskarlarnas avlöning har utgått med 150 kronor i månaden för den ene och 125 kronor i månaden för den andre. Tillfälliga arbetare under vegetationsperioderna hava avlönats med växlande belopp, under senast förflutna året med 6 kronor per 10 timmars arbetsdag. Utredningsmannen återger ur mosskulturföreningens styrelseberättelse för senaste budgetåret följande sammanställningar av samtliga utgifter och inkomster för försöksgården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. Inkomster.

99 Statsanslag..................................

Anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap

Försålt tegel.................................

Försålda ladugårdsprodukter..................

Räntor......................................

Diverse inkomster............................

Konstgödselgåva.............................

Betalda fordringar från föregående år..........

Avgående för vid årets slut obetalda poster

Utgifter utöver inkomster

kronor 15,000: — » 1,200: —

» 2: —

»> 6,867:25

» 1:32

»> 87:70

» 3,686: 99

» 862:03

Summa kronor 27,707: 29. ....... » 603:94

Summa kronor 27,103: 35.

..........» 7,567: 54

Summa kronor 34,670: 89.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan skuldbetalning samt den normalt ej förekommande posten för inköpta unghästar samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget gjorda av-

draget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde...... kronor 25,326: 15.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag, räntor, gåva och betalda fordringar, utgjorde...... » 6,956: 95

Bristen utgjorde sålunda kronor 18,369: 20.

Efter angivna grunder uträknad brist utgjorde för budgetåret 1933/1934 omkring 12,000 kronor och för budgetåret 1934/1935 omkring 14,200 kronor. Det år från år allt mer accentuerade underskottet hade delvis sin grund i de ökade svårigheterna att erhålla avsättning för försöksgårdens hö. Under det senaste budgetåret hade överhuvud taget icke någon inkomst av höförsäljning erhållits.

Utredningsmannen har i detta sammanhang erinrat, att svenska mosskulturföreningen i yttrande över den tidigare berörda den 28 augusti 1935 avgivna promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch vall- samt mossodlingsområdena m. m. framhållit vissa behov vid Gisselås försöksgård, däribland anslagsökning för driften å 6,500 kronor om året samt åtgärder för att möjliggöra hållandet av ett betydligt större antal kor vid försöksgården, så att åtminstone av det producerade höet kunde omsättas. Vidare erinrar utredningsmannen, att även i det den 16 december 1933 avgivna betänkandet med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område framhållits, att den befintliga besättningen vore för liten för att kunna omsätta gårdens normala foderproduktion.

I skrivelse, som den 25 november 1936 inkommit till jordbruksdepartementet och därefter överlämnats till utredningsmannen för yttrande, har styrelsen för svenska mosskulturföreningen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för att möjliggöra, att höprodukterna vid Gisselås bleve tillgodogjorda genom deras omsättande i mjölk- och köttproduktion. Till stöd för framställningen har föreningens styrelse i huvudsak framhållit följande.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Jordbruksdriften vid Gisselås försöksgård hade hittills varit så organiserad, att hälften av produkterna från växtodlingen omsatts genom en kreatursbesättning av omkring 30 vuxna nötkreatur och den andra hälften, huvudsakligen myrhö, kontant försålts i öppna marknaden. Alla skördar till och med år 1934 hade på så sätt kunnat omsättas i penningar. Av 193f> års skörd hade emellertid ännu intet hö kunnat försäljas, och allt talade för, att detsamma skulle bliva fallet även med 1936 års skörd. Vid utgången av bokföringsåret 1936 1937 komme föreningen alltså att innehava en behållning av höprodukter, motsvarande halva höproduktionen 1935 och halva höproduktionen 1936. 1937 års höskörd komme icke att kunna bärgas i gårdens ladu-

byggnad utan måste helt lagras i stackhässjor, om försäljningar icke kunde komma till stånd.

Vid en värdering av höbalansen vid bokföringsårens slut efter 3 öre per kg, måste, med hittills erhållna skördar, 2,500—3,000 kronor för varje år balanseras till efterföljande år. Örn ingen försäljning under budgetåret 1936/ 1937 kunde komma till stånd, komme balanssumman för höförrådet den xh 1937 att vara uppe i 5,000—6,000 kronor vid så låg värdering av höet som efter 3 öre per kg. Ytterligare lagring av 1937 års skörd vore ogenomförbar. Mer än vad som konsumerades under året kunde icke förvaras på stackhässjorna. Även det i ladan lagrade höet toge skada av ytterligare förvaring. Med hänvisning till det anförda, ansåge styrelsen det ofrånkomligt, att kreatur anskaffades i tillräcklig utsträckning för att på gården omsätta hela produktionen från växtodlingen. Styrelsen hade under hösten 193o inköpt 10 st. fölungar, för att genom dem en del av höet skulle kunna omsättas i penningar. Medlen till detta inköp hade styrelsen måst anskaffa genom upplåning av 3,000 kronor. Denna åtgärd vöre emellertid ingalunda tillräcklig. Ett nötkreatursantal av 60 vuxna djur och en del kalvar skulle utom hästarna vara erforderligt för att helt omsätta gårdens produktion. Då mejeri funnes strax intill gården, och detsamma dreves synnerligen ekonomiskt och alltså kunde betala mjölken väl, syntes det styrelsen naturligast, att mjölkproduktionen utvidgades och att icke exempelvis hästuppfödningen erhölle större omfattning än den genom styrelsens fölinköp redan erhållit. Genom hållande vid gården av 3—4 hästar, alla avelsston, vilka årligen betäcktes, skulle en jämn produktion av unghästar utan fölinköp kunna upprätthållas i framtiden. 4 st. av de år 1935 inköpta fölen vore avsedda till

framtida avelsston. ,

Styrelsen vore av den uppfattningen, alt ett omedelbart utökande av antalet mjölkkor genom inköp av minst 25 st. vore den rationellaste vägen till anpassning efter den nuvarande situationen. Härigenom och genom tillväxande ungdjur skulle antalet vuxna nötkreatur sommaren 1937 kunna uppgå till c:a 60 st. och hela 1937 års skörd kunna omsattas pa garden.

Utredningsmannen framhåller, att en så långt möjligt ekonomiskt lönsam drift vid ifrågavarande försöksgård, som är avsedd att mom kort övergå i statens ägo, givetvis är ett intresse av stor vikt. Då försöksgården, hittills närmast avsedd för växtodlingsförsök, kunde tänkas få utvidgad betydelse för försöksverksamheten genom anordnande där jämväl av husdjursforsok, har på utredningsmannens anmodan föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet H. Edin uppgjort en promemoria angående försöksgårdens användbarhet för undersökningar, som falla inom husdjursskötselns område. Ur denna promemoria, som i viss mån avser även andra försöksgårdar, men huvudsakligen tar sikte på Gisselås försöksgård, må återgivas följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

101 Den av 1936 års riksdag godtagna organisationsplanen för försöksverksamheten på husdjursskötselns område innebure, att denna starkt centraliserades. Av de staten tillhörande gårdarna skulle en, Ultima, helt och en annan, Alnarp, partiellt disponeras för försöksverksamheten. Men man förutsatte därjämte, att ytterligare ett antal (två till fyra) stora gårdar tillhöriga staten (exempelvis Svartsjö), lantbruksskolor eller privatpersoner genom betryggande, för vissa följder av år bindande avtal skulle kunna disponeras för utfodrings- och betesförsök.

Centraliseringen vore motiverad därav, att gruppförsök med djur — den jämte respirationsförsök viktigaste metoden för bestämning av värdet av olika fodermedel och prövning av olika principer för utfodring, vård och skötsel — förutsatte tillgång på mycket stora besättningar och därav att de för praktiken viktigaste problem, vilka försöksverksamheten i den nära framtiden måste upptaga till behandling, förutsatte undersökningar, som kunde fullföljas efter samma plan under flera på varandra följande år.

En mycket stor olägenhet med denna av metodikens förutsättningar betingade centralisering av försöksverksamheten vore, att vidsträckta områden av vårt land och just de områden, inom vilka husdjursskötsel!!, spelade den förhållandevis största rollen, på så sätt icke skulle komma i åtnjutande av en fast husdjursförsöksverksamhet. Inom Norrland samt Smålands och Bergslagens bondedistrikt vore exempelvis de enskilda besättningarna i regel alldeles för små för att kunna användas för gruppförsök. Men just inom dylika områden vore på samma gång den till de naturliga odlingsbetingelserna — klimat, jordmån, skiftenas storlek och jämnhet, tillgången på arbetskraft — anpassade växtföljden med föga omfattande odling av rotfrukter och fodersäd så lagd, att den för djuren reserverade huvuddelen av årsskörden i genomsnitt finge betydligt lägre nettoenergikoncentration än fallet vore inom den av försöksverksamheten representerade slättbygden.

Jämvikt mellan foder- och animalieproduktion kunde uppnås på tre vägar:

1) Inköp av kraftfoder i så stor mängd, att dagsfodrets nettoenergikoncentration bleve optimal även i fråga örn de högst producerande djurklasserna.

2) Foderproduktionens omläggning och införandet av konserveringsmetoder, som medgåve vallväxternas skörd och konservering på tidigt utvecklingsstadium. 3) Modifiering av besättningens kapacitet att omsätta fodret uppnådd genom avelsurval och förändringar i uppfödningsmetoder.

Av dessa möjligheter vore den under 1 antydda den för närvarande mest utnyttjade, ofta dock utan att vederbörlig hänsyn tagits till ekonomiska realiteter. Den som 2 betecknade hade under senare år blivit mycket diskuterad och även gjorts till föremål för så pass ingående experimentella prövningar, att man beträffande våra viktigaste foderväxter numera torde vara rätt väl orienterad angående deras värde och användning på olika utvecklingsstadier och deras lämplighet för konservering enligt olika konserveringsmetoder. I fråga örn en del andra foderväxter och däribland just en del av de för det extensiva jordbruket viktigaste måste dessa undersökningar emellertid fullföljas. Av stor betydelse vore vidare, att man genom utsträckta kombinerade jordbruks- oell husdjursförsök klarlade sambandet mellan skördetiden och skördens kvalitets- respektive kvantitetsresultat och bestämde, vilken efterverkan skörd på olika tidigt utvecklingsstadium hade på växtbeståndets följande utveckling. Man borde vidare genom kombinerade husdjurs- och mejeriförsök fastställa, vilka konsekvenser tillämpningen av olika konserveringsmetoder hade på mjölkens användning. Detta vore så mycket viktigare, som tillverkningen av specialostar ofta spelade stor roll inom områden med extensiv! jordbruk och i många lall rent av förutsatte en på övervägande höutfodring baserad mjölkproduktion.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Det tredje medlet för uppnående av bättre balans mellan jordbruk och husdjursskötsel hade visserligen officiellt tillämpats i mycket stor utsträckning genom den av föreningar av olika slag bedrivna verksamheten, djurpremieringar, stamboksföring m. m. Då man härvid helt naturligt icke hade kunnat taga någon hänsyn till skillnaderna i de olika kreatursrasernas, stammarnas och individernas förmåga att upptaga och omsätta grovfoder och icke heller till uppfödningsmetodens modifierande inverkan på anlagens utveckling, hade detta arbete emellertid i stort sett bedrivits efter samma principer oavsett skillnaderna i lantbrukets naturliga förutsättningar inom olika jordbruksområden. Det torde därför icke heller vara uteslutet, att resultaten därav just beträffande de områden, inom vilka en mera extensiv jordbrukstyp vore ekonomiskt berättigad, blivit, att skillnaden mellan de av växtföljden och de av besättningens produktionsvillkor betingade naturliga förutsättningarna för kreatursskötseln blivit allt större och större. Arbetet på att höja djurens kroppsvikt och den individuella produktionsförmågan hade resulterat i djur med större fordringar på vinterutfodringens nettoenergikoncentration och betets riklighet än gårdens drift medgåve, med större krav på kompletterande kraftfoderinköp än som kanske vore förenat med god ekonomi. För stora delar av vårt land vore det av största betydelse, att man genom experimentella undersökningar kunde klargöra, i vad mån dessa farhågor vore ekonomiskt motiverade, i vad mån ärftligt betingade olikheter förelåge beträffande nötkreaturens förmåga att utnyttja grovfodret och i vad mån dessa kunde modifieras genom uppfödningssättet.

Från denna synpunkt finge det anses vara i hög grad angeläget, att just de försöksgårdar, som representerade sådana jordbruksområden, vilkas naturliga förutsättningar syntes motivera mera extensiva driftsformer, kompletterades med motsvarande möjligheter för husdjursförsök avseende ovan antydda problem. Början torde lämpligen kunna göras med Gisselås, vars ladugård i så fall skulle utökas så långt möjligt vore med hänsyn till foderväxtodlingens omfattning. Ladugården borde om möjligt därjämte kompletteras med ett farstad för undersökningar av förutsättningarna för fårskötsel (lantras) inom områden med extensiv! jordbruk och svårigheter för animalieprodukternas kontinuerliga försäljning.

Det vore av vikt, att uppmärksamheten fästes därpå, att en enbart på jordbruksproblem inriktad försöksverksamhet icke utgjorde någon säker basis för beräkningar av räntabiliteten av olika driftstyper eller av olika åtgärder för höjande av jordens avkastning. Det vore ju icke tillräckligt att veta, att exempelvis höproduktionen kunde ökas med viss kvantitet genom den ena eller den andra åtgärden. Man måste även veta, i vad mån och till vilket pris det producerade höet kunde realiseras genom på platsen bedriven animalieproduktion eller genom regelbunden försäljning.

En ökning i kreatursbeståndet vid Gisselås försöksgård bar sålunda, såsom utredningsmannen framhåller, av försöksgårdens nuvarande ledning ansetts påkallad av driftekonomiska skäl. Husdjursavdelningens föreståndare vid centralanstalten har funnit en ökning önskvärd ur försökssynpunkt.

Vad angår det driftekonomiska spörsmålet har av utredningsmannen förut framhållits, att den år från år minskade lönsamheten av jordbruket vid Gisselås till stor del hörrörde av svårigheten eller omöjligheten att erhålla avsättning för gårdens höproduktion. Utredningsmannen anför vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

103 Ej ens till ett beräknat pris av 3 öre per kg funnes numera köpare av försöksgårdens hö. Orsaken härtill hade av föreningen angivits vara dels en minskning i efterfrågan på hö, vilken i första hand ansetts drabba hö från myrodlingar, dels det förhållandet att Gisselås höprodukter under de senaste åren kommit att successivt försämras. Ängsgröe och tuvtåtel angåves dominera arealerna. Endast genom en omläggning av vallarna ansåges en höjning av höets kvalitet kunna erhållas. Föreningen hade med de tillgångar, varöver den förfogat, icke ansett sig kunna bestrida kostnaderna för dylik omläggning.

Det ansåges bliva en angelägenhet för den blivande statliga driftsledningen att söka tillse, att betesvallarna på nytt bomme i god hävd. En försöksgård, på vilken odlarna riktade sina blickar för att finna efterföljansvärda exempel, borde givetvis icke vara så hållen, att dess skördeprodukter ratades till följd av deras undermålighet i kvalitetshänseende. Men även om en förbättring i höets beskaffenhet så småningom finge beräknas inträda, ansåges därav ej med sannolikhet följa, att höförsäljning från försöksgården med tillfredsställande resultat kunde ske. Det hade upplysts, att höförsäljningen från Jämtland ett antal år försiggått trögt och att försäljarna av hö, särskilt myrhö, från landskapet utan optimism såge framtiden an.

Å andra sidan hade erfarenheten visat, att husdjursprodukter från landskapet försåldes med jämförelsevis gott resultat. Vad särskilt anginge mjölkproduktionen vid Gisselås försöksgård erinrades, att i försöksgårdens omedelbara närhet vid Gisselås station funnes ett andelsmejeri, där försöksgårdens mjölk avlämnades. Det pris, som därvid tillgodofördes försöksgården, utgjorde för närvarande 14 öre per liter.

Nu angivna förhållanden syntes häntyda på, att en förbättring i jordbrukets ekonomi vid försöksgården skulle inträda, därest tillfälle erhölles att utöka kreatursbesättningen. Vissa omständigheter torde dock medföra, att en mindre omfattande ökning av kreatursbesättningen borde tillrådas än den av mosskulturföreningens styrelse förordade, vilken skulle medföra en besättning av 60 vuxna nötkreatur och en del kalvar jämte ett antal avelsston och unghästar.

Skörden vid Gisselås beräknades för närvarande utgöra omkring 120,000 kg hö, 30.000 kg grönfoder och 10,000 kg halm. Vid en beräkning av omkring 250 foderdagar och en stråfodergiva av omkring 12 kg per djur och dag i genomsnitt skulle en skörd av angiven storlek icke vara tillräcklig för födande år från år av en så stor besättning som den nyss angivna. Erforderlig försiktighet syntes bjuda att ej beräkna större djurantal vid gården än omkring 45 kor samt därutöver ett fåtal hästar.

Enligt de angivna riktlinjerna för driften vid försöksgården, åsyftande dels åtgärder för förbättrande av betesvallarnas hävd och därigenom både kvalitativt och kvantitativt förbättrad skörd, dels ökat utnyttjande av skörden för husdjursskötsel, skulle givetvis vissa förändringar uppstå i olika omkostnadsposter för försöksgården. En höjning av arbetskostnaderna syntes påkallad. Så borde efter statens övertagande av gården denna förses med två fast anställda jordbruksdrängar. Den ene av dessa borde såsom fördräng erhålla något högre lön än den andre. För spridande av kunskap örn myrjordars rationella skötsel, men därjämte för utfyllande av försöksgårdens behov av arbetspersonal, borde ett antal elever anställas under sommarmånaderna. Dessa torde böra beredas fri bostad å försöksgården och därjämte erhålla kontant avlöning.

Det erinrades, att gåvor av konstgödselmedel efter statens övertagande av försöksgården icke vidare skulle mottagas. För senaste budgetåret hade försöksgården i själva verket icke vidkänts någon utgift för konstgödsel. Den

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i försöksgårdens bokföring under utgiftsuppställningen intagna posten: »Inköp —---— konstgödsel 3,686: 99» utgjordes i sin helhet av konstgödsel-

gåva, som till angivet belopp upptagits under inkomstredogörelsen. Genom den föreslagna ökade djurbesättningen och därav följande ökad mängd kreatursgödsel och genom åtgärder för bättre tillvaratagande för gödning av kreaturens urin, ansåges utgifterna för konstgödsel kunna begränsas till 3,000 kronor.

Utredningsmannen framhåller, att bland utgiftsposterna för försöksgården torde böra upptagas hyra av arbetsrum och gästrum med 350 kronor, vilket står i samband därmed, att byggnaderna vid försöksgården ej medgiva disposition av lokaler för angivna ändamål. Såsom närmare skall utvecklas i nästa huvudavdelning, kunna ifrågavarande lokaler till angiven kostnad förhyras i lägenhet, som tillhör nuvarande försöksgårdsföreståndaren personligen.

För försöksgården har av utredningsmannen framlagts följande sammanställning av beräknade årliga omkostnader och inkomster:

Omkostnader.

1. Expenser............................................... kronor 1,600

2. Övriga utgifter:

10,800 600 800 1,200 2,000

3,000 250 500 500

350 » 20.650

Summa kronor 22,250.

Skördarna vid försöksgården uppgåves vara mycket jämna från år till år, sedan tidigare förekommande marksjukdomar försvunnit. Genom den, bland annat, såsom följd av ökade arbetskrafter beräknade förbättringen i betesvallarnas hävd och genom den utökade husdjursskötseln torde en icke obetydlig ökning i försöksgårdens avkastning kunna vinnas. Denna kunde givetvis ej genast i full utsträckning komma till stånd, men det syntes möjligt att till en början kunna räkna med en avkastning å omkring 10,000 kronor av kreatursskötsel och unghästuppfödning.

Viss inkomst torde numera kunna påräknas genom rotfruktsodling, tidigare enligt uppgift ej möjlig genom ymnig förekomst av kålflugelarver.

Det ansåges sålunda vara försvarligt att av försöksgården beräkna följande:

Inkomster.

a. av växtodling m. m..................................... kronor 500

b. kreatursskötsel och uppfödning av unghästar.............. » 10,000

a. Avlöningar till jordbrukspersonal m. m. kronor

b. Underhåll av byggnader.............. »

c. Inköp och underhåll av inventarier.... »

d. Skatter och försäkringar.............. »

e. Inköp av kraftfoder och melass....... »

f. Inköp av konstgödsel och kalk....... »

g. Diverse utgifter för växtodlingen...... »

h. Diverse utgifter för husdjur........... »

i. Inköp av utsäde..................... »

j. Diverse omkostnader för lanthushållning-

en samt oförutsedda utgifter........ »

k. Hyra av arbetsrum och gästrum...... »

Summa kronor 10,500.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 249.

105 Vid sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning till föreståndaren och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade assistenten, med de beräknade inkomsterna av gården erhölles en nettoutgift av omkring (22,500— 10,500=) 11,750 kronor. Örn till kostnaderna lädes avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp, som nu utginge vid Offers försöksgård, 13,050 kronor, skulle härigenom erhållas en siffra, som något överstege den i innevarande budgetårs inkomst- och utgiftsstat för sistnämnda försöksgård angivna totala nettoutgiften, eller 24,800 kronor för Gisselås mot 24,000 kronor för Offer.

I avgivna yttranden över av utredningsmannen gjorda beräkningar och Yttranden, förslag hava ej framställts erinringar i vidare mån, än att statskontoret funnit inkomstberäkningen för Gisselås i någon mån osäker.

Mot utredningsmannens beräkningar rörande utgifter och inkomster vid Departements- Gisselås försöksgård har jag i stort sett ej någon erinran att framställa. Det chelentorde emellertid ligga i sakens natur, såsom jag jämväl framhållit i samband med beräkningarna av driftkostnader vid Flahults försöksgård, att beräkningarna äro approximativa och få vid behov jämkas efter erfarenheten.

Vad särskilt angår den av utredningsmannen förordade utsträckta husdjursskötsel vid försöksgården biträder jag i huvudsak hans uppfattning därom. Tillgängliga uppgifter om gårdens foderavkastning synas emellertid giva vid handen, att intill dess förbättrade skörderesultat vid gården må hava vunnits en ökning av den nuvarande till omkring 30 klavbundna nötkreatur uppgående besättningen med omkring 10 kor kan anses lämplig. Härigenom torde nödig marginal i avseende å foderkvantiteten vid gården erhållas. Jag avser att under en senare avdelning föreslå anvisande av medel för inköp av sistnämnda antal kor.

I utredningen hava berörts vissa frågor rörande husdjursförsök vid försöksgården. Ehuru gården väsentligen är avsedd för växtodlingsförsök torde hinder ej böra föreligga att efter beprövande av blivande ledning för försöksverksamheten dit förlägga husdjursförsök, därest detta kan ske med användande av eljest för husdjursförsök anvisade medel. Såsom jag i en tidigare avdelning anfört synes för närvarande särskild personal för husdjursförsök vid Gisselås försöksgård ej böra anställas.

c. Alträsks försöksgård.

Såsom tidigare anförts, står Alträsks försöksgård under ledning och till- Utredningssyn av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå föreståndare och assistent. mann0n- Dessa äro bosatta i Luleå och besöka försöksgården i erforderlig utsträckning under olika perioder eller vid särskilda tillfällen. Å själva försöksgården bor, såsom utredningsmannen framhåller, året örn allenast en befattningshavare, nämligen en förman. Angående kostnaderna för förmannen och tillfällig personal anför utredningsmannen följande.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements-

chefen.

Förmannen åtnjöte en lön av 2,700 kronor om året inberäknat ålderstillägg jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt samma grunder, som gällde beträffande statens befattningshavare. Anstalten erlade vidare avgift för hans pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna för förmannens avlöning inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200 kronor. Förmannen åtnjöte vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme och lyse samt dagligen 4V2 liter mjölk.

Kostnaderna för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500 kronor.

För vinnande av översikt över försöksgårdens inkomster och utgifter har utredningsmannen återgivit följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse (för år 1935) hämtade sammanställning.

Inkomster.

Statsanslag............................................. kronor 8,350: —

Anslag till gödningsämnen............................... » 909: 52

Inkomst från ladugården................................ » 1,322:57

» » jordbruket................................. » 4,808:38

Kontant............................................... » 0:46

Kronor 15,390: 93.

Utgifter.

Avlöningar............................................. kronor 2,932: —

Underskott å jordbruket................................. » 7,806: 52

» » ladugården................................ » 428:67

» » häststallet................................. » 295: —

Inköp av inventarier.................................... » 373: 52

Kostnader för nybyggnaderna............................ » 786:49

Resor.................................................. » 1,094: 10

Pensionsavgifter......................................... » 72: —

Diverse utgifter......................................... » 1,262:77

Tryckningskostnader.......... » 325: —

Överskott.............................................. » 14:86

Kronor 15,390: 93.

Utredningsmannen, som enligt vad tidigare angivits föreslagit särskild undersökning angående försöksgårdsverksamheten i Norbottens län, har i förevarande sammanhang inskränkt sig till uttalanden, att efter försöksgårdens övertagande av staten bland inkomsterna ej finge påräknas fri konstgödsel samt att utgiftsposterna finge beräknas bliva ökade med kostnad för hyra av arbetslokal åt försöksgårdsföreståndaren.

Resultatet av den särskilda av mig förordade utredningen angående betingelserna för en uppdelning av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå övriga uppgifter torde icke kunna undgå att påverka frågan om driftkostnaderna för Alträsks försöksgård. Med hänsyn härtill torde för närvarande någon beräkning av försöksgårdens inkomster samt omkostnaderna för densamma icke lämpligen böra göras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m. a. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen erinrar, att enligt lämnad beskrivning av byggnaderna Utredningsvid Gisselås två av dessa äro bostadshus, nämligen huvudbyggnaden och arbe- mannentarbostadsbyggnaden. Angående byggnadernas användning och behovet av deras iordningställande anför utredningsmannen följande.

Huvudbyggnaden användes icke såsom bostad för föreståndaren, som bebodde egen fastighet omedelbart invid försöksgården. I den egna fastigheten holle föreståndaren även gårdskontor. De bostadsändamål för vilka huvudbyggnaden foges i anspråk kunde anses som mera tillfälliga. Med den föreslagna arbetsorganisationen vid försöksgården efter statens övertagande av densamma, torde byggnaden komma alt fullt utnyttjas för stadigvarande behov. Därvid beräknades nedre våningens rum, jungfrukammare och kök bliva bostad för gift fördräng. Det största rummet i denna våning borde disponeras som matsal för elevhushåll och det i samma våning ytterligare befintliga rummet kunde användas som bostad åt elever. I övre våningen syntes södra gavelrummet lämpligen böra beräknas som bostad åt assistent, köket omändras till bostadsrum för ogift dräng och de övriga rummen disponeras som elevrum.

I beskrivningen över byggnaden hade angivits, att byggnadens sockel sköte fram något utanför väggarna. På den utskjutande sockelkanten samlade sig nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke och medförde fara för virkets bestånd. Denna olägenhet borde avhjälpas. Det hade undersökts, huruvida i samband därmed källare kunde anordnas under byggnaden. Härigenom skulle möjliggöras åvägabringande av en värmecentral för hela byggnaden. Emellertid hade det visat sig, att byggnadsplatsen vore för lågt belägen i förhållande till befintliga avlopp, vilka icke utan avsevärda kostnader kunde ändras. Med hänsyn därtill föresloges en mindre värmeanläggning, avsedd för de rum som nu saknade tillfredsställande uppvärmning.

Enligt förslag av agronomen Zingmark hade värmeanläggningen ansetts böra utföras på det sätt, att en värmepanna, Iv. S. hallpanna n:r 33 eller däremot svarande, placerades i serveringsrummet i bottenvåningen och förenades med där befintlig skorstenspipa. Från denna plats skulle dragas erforderliga ledningar till de två angränsande rummen och hallen samt vidare till den s. k. passagen, badrummet samt två bostadsrum i övre botten. Radiatorernas avsedda läge hade utmärkts å tillgängliga skissritningar över byggnaden. Kostnaden för anläggningen med tillkommande lagningsarbeten hade beräknats till 1,700 kronor.

Arbetarbostadsbyggnadens rum hade av de diir boende uppgivits vara kalla och fuktiga. Orsaken härtill hade av agronomen Zingmark ansetts härröra därav, att väggarna, som vore uppförda av hålteglet »Centa», icke vöre tillräckligt isolerade. Detta fel hade ansetts kunna avhjälpas genom att väggarna utvändigt försåges med ett lager 3 cm korkbetong, som utvändigt putsades. Kostnaden därför hade beräknats uppgå till 650 kronor.

Såsom i beskrivningen över denna byggnad angivits innehölle densamma utrymmen för två bostadslägenheter. Av dessa vore allenast den ena fullt färdig. Kostnaden för iordningställande av den andra hade beräknats till 600 kronor.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beträffande behovet av förändringar i avseende å andra byggnader anför utredningsmannen följande.

Huvudbyggnaden tillhörande jordkällare hade i beskrivningen angivits vara i bristfälligt skick. Den hade ansetts böra ombyggas och därvid eventuellt flyttas till lämpligare plats. Kostnaden för den ombyggda källaren med en inre golvyta av 2.5 X 3 m beräknades av agronomen Zingmark till 450 kronor.

Beträffande ekonomibyggnaden må erinras, att styrelsen för svenska mosskulturföreningen i dess tidigare berörda skrivelse till Kungl. Majit den 24 november 1936 hemställt om åtgärd för att möjliggöra hållande av en kreatursbesättning vid försöksgården uppgående till omkring 60 vuxna nötkreatur jämte kalvar ävensom ett antal hästar. Styrelsen anför härom vidare.

En sådan åtgärd skulle kräva en motsvarande utvidgning av ladugårdsutrymmet med ytterligare 32 båsplatser. Sådan utvidgning kunde belt inrymmas inom nuvarande byggnads väggar och tak genom att den inom byggnaden belägna gödselstaden flyttades utanför ladugården. Kostnaden för sådan omändring av gödselstadsutrymmet, till båsplatser för 32 vuxna nötkreatur, hade av tillkallade fackmän på byggnadsområdet i gårdens omgivning beräknats till sammanlagt 6,000 kronor, varvid 4,500 kronor beräknats för själva byggnaden och 1,500 kronor för urinbrunns anläggande vid sidan av ladugården. Sådan vore givetvis nödvändig, när byggnaden skulle användas till husdjursförsök. Anläggning av gödselstad utanför ladugården, under samma tak som en konstgödselbod, ett rum för torvströ, ett avträde och en vedbod för ladugårdspersonalen, skulle betinga en kostnad av sammanlagt 4,500 kronor. Denna anläggning behövde emellertid icke nödvändigt utföras samma år som utvidgningen av ladugården utan kunde eventuellt uppskjutas till år 1938 eller tills statsmakterna tillträtt gården. Det angelägnaste behovet nu vore att erhålla det ökade ladugårdsutrymmet.

Med åberopande av det anförda hemställde styrelsen om dels ett anslag av

6,000 kronor för utvidgning i kreatursstallet vid Gisselås år 1937, dels ett anslag av 8,000 kronor för inköp av 25 mjölkkor till Gisselås år 1937, dels ock ett anslag av 4,500 kronor för anläggande av gödselstad m. m. år 1938.

Utredningsmannen har under närmast föregående avdelning föreslagit en viss utökning av besättningen vid försöksgården, men med hänsyn till skördens beräknade storlek icke ansett sig kunna förorda utökning i den utsträckning som av mosskulturföreningens styrelse avsetts. I samband härmed anföres i utredningen följande.

Vid undersökning av befintliga utrymmesmöjligheter i ekonomibyggnaden hade befunnits, att den av mosskulturföreningens styrelse föreslagna förändringen därstädes, som enligt vad företedd ritning utvisade skulle avse utvidgning av ladugården med 32 platser genom att för nötkreatursbås taga i anspråk nuvarande gödselstad jämte ett stallutrvmme, lämpligen kunde inskränkas till iordningställande av gödselstadsutrymmet. Härigenom skulle erhållas båsplatser till ett antal av 20. Efter denna förändring kunde i ladugården uppställas 48 nötkreatur. I vilken utsträckning detta platsantal i framtiden skulle kunna utnyttjas finge bli beroende av, bland annat, den utsträckning, vari höskörden toges i anspråk för utfodring av hästar

I samband med nämnda förändring borde två urinbrunnar, vardera rymmande 24 kbm, anläggas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 1C9

Enligt kostnadsförslag, som lämnats av byggmästaren Olof Mattson i Strömsund, hade ombyggnaden av nuvarande gödselstad till ladugård samt anläggning av urinbrunnarna med ledningar, vattenlås och gödselvattenpumpar beräknats till en kostnad av sammanlagt 5,000 kronor.

Då det vore av vikt, att nu nämnda anordningar komme till stånd snarast möjligt, ville utredningsmannen föreslå, att de finge utföras utan att den tidpunkt avvaktades, då statens övertagande av försöksgården skedde. Likaledes föresloges, att åtgärd vidtoges för utökande av kreatursbesättningen vid försöksgården med högst 15 kor, medan försöksgården ännu befunne sig i mosskulturföreningens ägo. För detta ändamål ansåges erfordras ett anslag av 4,500 kronor. Genom vidtagande utan uppskov av de föreslagna anordningarna torde en möjlighet erhållas, att utan olägenhet för staten överskottsfoder vid försöksgården komme till ekonomiskt försvarlig användning och att därigenom ett bidrag lämnades till lösningen av försöksgårdens driftsvårigheter under de närmaste två åren.

Då kreatursbesättningen vid försöksgården kunde komma att tjäna även försöksändamål, borde de till inköp föreslagna djuren utväljas under medverkan av föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning. Det förutsattes givetvis, att dessa djur av mosskulturföreningen utan ersättning överlämnades till staten vid tillträdet av försöksgården.

I övrigt syntes de av styrelsen för svenska mosskulturföreningen föreslagna åtgärderna utan större olägenhet kunna anstå till dess försöksgården övertagits av staten och gårdens behov närmare prövats av blivande ledning för försöksverksamheten.

Tidigare hade framhållits, att den elektriska installationen i ekonomibyggnaden vore otillfredsställande. En omläggning av denna hade enligt beräkning av disponenten för Hammerdals elektriska kraftverks aktiebolag angivits draga en kostnad av 2,800 kronor. Omläggningen hade av den vid värderingen av Gisselås såsom biträde anlitade agronomen Zingmark ansetts böra snarast komma till utförande. Enligt uppgift av försöksgårdsföreståndaren hade det brandstodsbolag, hos vilket brandförsäkring av försöksgårdens byggnader erhållits, ej särskilt påkallat omläggning såsom villkor för försäkringens bestånd. Försiktigheten torde likväl bjuda, att i samband med övriga föreslagna ändringsarbeten i ekonomibyggnaden omförmäld omläggning av den elektriska installationen i byggnaden verkställdes och att för detta ändamål beräknades ett anslag av 2,800 kronor.

Utredningsmannen sammanfattar de av honom till utförande så snart ske kan föreslagna åtgärderna i följande punkter, medförande nedan angivna anslagsbehov:

Åtgärder beträffande huvudbyggnaden....................... kronor 1,700

' » » källaren............................... » 450

» » ekonomibyggnaden

b. omläggning av elektriska ledningarna..... » 2,800 » 7,800

Åtgärder beträffande arbetarbostadsbyggnaden................ » 1,250

Inköp av 15 kor........................................... (> 4,500

Summa kronor 15,700.

Utredningsmannen upptager vidare till skärskådande för försöksgården betydelsefulla frågor om bostad för försöksgårdsförest å n d aren med flera lokalbehov. Ilan erinrar härvid, att nuvarande för-

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

söksgårdsföreståndaren icke har bostad i försöksgården tillhörande byggnad utan bebor egen fastighet samt att enligt förut framställt förslag försöksgårdens huvudbyggnad avsetts för jordbrukspersonal och elever samt assistent. Utredningsmannen framhåller vidare, att lokaler i försöksgården tillhörande byggnad fattas, förutom för bostad åt föreståndaren, jämväl för vissa andra ändamål. Han anför härom följande.

Utrymmen saknades för gårdskontor och gästrum, det sistnämnda erforderligt med hänsyn till gårdens avlägsna belägenhet från samhälle med hotell eller pensionat. Ej heller funnes i byggnad vid försöksgården sådan plats för utförande av vissa enklare laboratoriearbeten, som beräknats vid de nuvarande statliga försöksgårdarna.

Det erinrades, att i berörda betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område uttalats, att den av försöksgårdens nuvarande föreståndare ägda och av honom bebodda lägenheten vid behov i framtiden möjligen skulle kunna förvärvas av staten. Denna bostadslägenhet vore uppförd på hel källarvåning av betong med väggar av trä med stående ytterpanel och under tak av tegel. Uppvärmning skedde från värmecentral i källarvåningen. Byggnaden innehölle i bottenvåningen två rum, jungfrukammare, hall, kök, skafferi och garderobsutrymmen, i våningen en trappa upp tre rum, stor hall, badrum och garderobsutrymmen samt i vindsvåningen två mindre rum. Härtill komme goda källarutrymmen. Byggnaden vore brandförsäkrad för 35,000 kronor.

Det markområde, varå byggnaden uppförts, vore beläget i rå med försöksgården och hade en areal av 15 hektar, varav 5 hektar åker och i övrigt huvudsakligen skogsmark med yngre, glest tallbestånd. I samma ägares hand funnes ett annat markområde invid försöksgården. Detta utgjorde en areal av 62.5 hektar, varav omkring 55 hektar skogsmark, beväxt med gran och tall. Skogen vore av medelstorlek till stor del 60- å 70-årig. Dess slutenhet vore i huvudsak god. Markområdenas årliga skogsavkastning hade av agronomen Zingmark beräknats till omkring 120 fm3 ved och gagnvirke.

Försöksgårdsföreslåndaren agronomen M. Stenberg, som alltså ägde nu beskrivna fasta egendom, hade av utredningsmannen tillfrågats, huruvida och på vilka villkor han kunde tänkas villig att, örn tillfälle därtill gåves, till staten överlåta ifrågavarande egendom antingen i sin helhet eller till den del, som bestode av bostadsbyggnaden med tillhörande markområde å 15 hektar. Härvid hade erhållits besked, att överlåtelse kunde komma till stånd på villkor, att hela ifrågavarande fasta egendom köptes för en summa av 39,000 kronor, därav 31,000 kronor beräknats belöpa på det bebyggda markområdet och 8,000 kronor på det obebyggda skogsskiftet.

Genom ett övertagande av äganderätten till denna fasta egendom skulle förutom bostad åt försöksgårdsföreståndare jämte gårdskontor, gästrum, laboratorieurymmen i källarvåningen m. m. vinnas att försöksgården erhölle den för bränsle- och byggnadsvirkesförsörjningen värdefulla skogstillgångem

Ägaren hade vidare åtsports, huruvida han, därest köp ej komme till stånd, skulle vara villig uthyra bostadsbyggnaden till staten, samt i anledning därav förklarat sig beredd uthyra byggnaden i dess helhet för ett belopp av 1,200 kronor, därest han av uppkommande anledning bosatte sig på annan ort.

Utredningsmannen anför vidare:

Det torde förr eller senare bliva nödvändigt, att försöksgården förvärvade byggnad, som kunde disponeras till bostad för föreståndare, gårdskontor m. m. Utredningsmannen hade emellertid ej ansett erforderligt att nu utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lil

närmare undersökningar om förutsättningarna för ett avtal örn köp av agronomen Stenbergs berörda fasta egendom. Enligt inhämtade upplysningar förelåge starka skäl för antagandet, att agronomen Stenberg såsom framstående kännare av odlingsförhållanden i mossjordar och ledare av ifrågavarande försöksgård allt sedan dess tillkomst bereddes tillfälle att förestå försöksgården även efter dess förutsatta övertagande av staten. I ett dylikt fall skulle ju föreståndaren utan statens åtgärd hava tillgång till bostad och därigenom, i motsats mot föreståndarna vid statens nuvarande försöksgårdar, ej behöva erlägga bostadshyra. Då föreståndaren naturligen ej finge anses skyldig att av sitt bostadsutrymme hålla gårdskontor, gästrum och eventuella laboratorieutrymmen i källarvåningen, skulle det i stället ankomma på staten att ersätta föreståndaren för upplåtandet av dessa lokaler. Enligt erbjudande av agronomen Stenberg skulle samtliga nu angivna utrymmen få hyras av staten för en summa av 500 kronor örn året. Därest anspråket på utrymmen inskränktes till gårdskontor och gästrum kunde dessa utrymmen hyras för 350 kronor om året. Om agronomen Stenberg skulle åtaga sig annan befattning än den angivna, kvarstode berörda erbjudande till staten att hyra byggnaden för 1,200 kronor, vilket pris finge anses fullt skäligt med hänsyn till byggnadens storlek och synnerligen goda beskaffenhet.

Under angivna förhållanden föresloge utredningsmannen icke nu åtgärd för köp av byggnaden jämte markområden, som enligt ägarens villkor skulle ingå i köpet.

Enligt förut framställd beräkning av omkostnadsstat för Gisselås försöksgård bade utredningsmannen utgått ifrån, att det bleve erforderligt för staten att från början erlägga hyra allenast för gårdskontor och gästrum. Behovet för försöksgården av laboratorieutrymmen och därav eventuellt följande ytterligare hyresanslag ansåges först senare kunna tänkas anmäla sig.

Särskilda uttalanden i anledning av utredningsmannens förslag rörande Yttranden, byggnadsfrågor m. m. hava i avgivna yttranden gjorts av statskontoret samt byggnadsstyrelsen. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Statskontoret, som yttrat sig rörande spörsmålet om bostad åt föreståndaren, anför därom följande.

Frågan om den blivande hyran för bostad åt föreståndaren vid Gisselås borde bliva beroende av huruvida för statens räkning inköptes en av den nuvarande föreståndaren därstädes ägd bostadsbyggnad. Då det erbjudna försäljningspriset för byggnaden och tillhörande markområde syntes vara väl högt, kunde det ifrågasättas, örn det icke vore för staten förmånligare att för den likaledes erbjudna hyressumman av 1,200 kronor för år förhyra nämnda byggnad.

Byggnadsstyrelsen upptar frågor örn föreslagna ändrings- och reparationsarbeten samt anför därom följande.

Ifrågavarande ändringsarbeten beträffande Gisselås försöksgård, vilka av utredningsmannen beräknats draga en sammanlagd kostnad av 11,200 kronor, avsage, bland annat, införande av en partiell värmeledning i huvudbyggnaden. Denna anläggning, som beräknats draga en kostnad av 1,700 kronor, omfattade inmontering av en värmepanna i serveringsrummet i byggnadens bottenvåning, varifrån skulle uppvärmas vissa rum, som enligt utredningsmannens uppgift nu saknade tillfredsställande uppvärmning. Emellertid linge byggnadsstyrelsen framhålla, att uppvärmningen av övriga utrymmen icke kunde anses motsvara de krav, som numera uppställdes i

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements-

chefen.

sådant avseende. Det torde därför enligt byggnadsstyrelsens mening vara önskvärt, att huvudbyggnaden i dess helhet försåges med värmeledning. Kostnaderna för en dylik värmeledning, inklusive en varmvattencistem, kunde beräknas till 3,700 kronor, i vilket belopp emellertid icke inginge kostnader för eventuellt erforderliga byggnadsarbeten. Därest värmeledningspanna icke lämpligen kunde anordnas inom källarvåningen under huvudbyggnaden, torde emellertid hela bygnaden kunna uppvärmas med en värmeledningspanna, placerad i byggnadens bottenvåning.

Arbetarbostadsbyggnaden, som uppgåves vara uppförd av cementhåltegel och som ansåges vara kall och fuktig, torde, ehuru byggnaden vöre nyuppförd, i sitt nuvarande skick icke vara att anse såsom ett tillfredsställande bostadshus. Den föreslagna utvändiga isoleringen med 3 cm korkbetong, varå anbringades puts, torde därför vara oundgängligen nödvändig, men kunde byggnadsstyrelsen icke utan närmare uppgifter rörande byggnadens konstruktion bedöma, huruvida den sålunda angivna tjockleken å korkbetongen vore tillräcklig.

Beträffande den föreslagna genomgripande ombyggnaden av ekonomibyggnaden samt övriga vid Gisselås försöksgård föreslagna arbeten kunde byggnadsstyrelsen icke heller närmare uttala sig utan besiktning på platsen. Styrelsen ville emellertid framhålla, att det syntes styrelsen, som örn kostnaderna för dessa arbeten vore genomgående knappt beräknade.

Mot den av utredningsmannen föreslagna användningen av försöksgårdens byggnader har jag icke någon erinran att framställa. Jag anser vidare i likhet med utredningsmannen, att åtgärd icke för närvarande bör vidtagas för förvärvande av nuvarande försöksgårdsföreståndarens lägenhet, men alt erbjudande om förhyrande av densamma bör begagnas helt eller delvis, allt efter behovet, för begärd hyra under olika förutsättningar.

De av utredningsmannen föreslagna ändringsarbetena vid försöksgårdens byggnader synas mig ändamålsenliga och nödiga. Jag instämmer emellertid med byggnadsstyrelsen därutinnan, att huvudbyggnaden i dess helhet bör förses med värmeledning inklusive varmvattencistern. Likaså torde såsom byggnadsstyrelsen påpekat de upptagna kostnaderna för omändringsarbetena vara knappt beräknade. Enligt under hand hos byggnadsstyrelsen inhämtade upplysningar torde en uppräkning av de i utredningen uppskattade kostnaderna böra ske med omkring femton procent.

Med hänsyn till lämnade uppgifter om skördarnas normala storlek vid försöksgården har jag tidigare angivit, att en utökning av besättningen med tio kor för närvarande synes lämplig. Jag förordar, att ett belopp av 3,000 kronor anvisas för nästkommande budgetår för att sätta svenska mosskulturföreningen i stånd att utan dröjsmål ombesörja berörda utökning. Jag förutsätter givetvis, att dessa djur vid försöksgårdens övertagande av staten från och med 1939 utan ersättning övergå i statens ägo i likhet med andra inventarier enligt de för gårdens övertagande fastställda grunderna.

Enligt vad jag nu anfört bör alltså såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen för budgetåret 1937/1938 anvisas medel till omändringsarbeten m. m. vid Gisselås försöksgård, avseende följande ändamål, nämligen anordnande av värmeledning i huvudbyggnaden 4,000 kronor, ombyggnad av

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

huvudbyggnaden tillhörande jordkällare 500 kronor, ändringsarbeten i ekonomibyggnaden 5,750 kronor, omläggning av elektriska ledningar i ekonomibyggnaden 3,200 kronor, iordningställande av arbetarbostadsbyggnaden 1,450 kronor samt inköp av 10 kor 3,000 kronor eller tillhopa sålunda (4,000 + 500 + 5,750 + 3,200 + 1,450 + 3,000 —) 17,900 kronor. Detta belopp torde anvisas å ett särskilt reservationsanslag.

Jag förutsätter, att ifrågavarande åtgärder och inköp vidtagas i samförstånd med lantbrukshögskolans styrelse, under vilken försöksgården efter nyorganisationens genomförande kommer att sortera.

b. Alträsks försöksgård.

Såsom utredningsmannen erinrar, anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå i en den 3 september 1935 till jordbruksdepartementet inkommen framställning om statsanslag å 7 0,000 kronor till uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förman sbostad vid Alträsks försöksgård samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur för försöksgården. Utredningsmannen anför, att kostnaderna beräknades till 45,000 kronor för ekonomibyggnaden, till 20,000 kronor för nybyggnaden av bostadshus åt förmannen, till 1,000 kronor för reparation av befintlig förmansbostad, till

2,000 kronor för maskinell utrustning och till 2,000 kronor för utökning av kreatursbesättningen. Vid framställningen hade fogats byggnadsritningar samt arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning, utförda av arkitekten R. Höök, Luleå.

Såsom motiv till framställningen anförde anstaltsstyrelsen i huvudsak följande:

Byggnaderna, som från början varit avsedda för ett helt annat ändamål, visade sig redan tidigt otillräckliga och föga lämpade till de krav, som måste ställas på en försöksgårds lokaler.

Såväl ladugård som boningshus vore uppförda helt av trä på dålig grund. Cementgolv saknades i ladugård och gödselstad. I ladugården funnes plats för 6 kor och 1 häst. Vid egendomen skulle kunna hållas ett avsevärt större antal kor, vilket ur driftekonomisk synpunkt visserligen icke vore oundgängligen nödvändigt men dock säkerligen fördelaktigt, enär kreatursgödsel i måttlig mängd även för myrmarkernas vidkommande visat sig ha betydelse för jordens bördighet. Ett annat och starkare skäl för en ökning av kreatursbesättningen vore emellertid, att försöksverksamheten varit direkt lidande av den nu rådande nödtvungna inskränkningen i djurantalet. Gårdens försöksplan upptoge nämligen som en huvudpunkt genomförande av betesförsök, vilka fordrade tämligen stora arealer och större antal kreatur för att säkra slutsatser skulle kunna dragas. Vid gården funnes för närvarande 2 hästar, av vilka en bereus en provisorisk plats i ett rotfruktsrum. För jordbruksdriften krävdes under sommaren minst 3 hästar, vilka sålunda icke kunde nöjaktigt inhysas. Speciella lokaliteter för försöksverksamheten saknades helt.

Bostadshuset inrymde å nedre botten lägenhet örn 1 rum och kök för förmannen samt å vinden 1 rum för lantbrukselever och 1 gästrum. Vid gården vore under sommarhalvåret 3—4 elever anställda, för vilka kosthållet ålagts förmannen. Härav framginge, att utrymmet för såväl förman som elever vore

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 249. 8

Utrednings-

mannen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

alldeles otillräckligt och att de hygieniska förhållandena måste bliva allt annat än tillfredsställande. Under den brådaste slåttertiden måste tillfällig arbetskraft anställas. På grund av något förbättrade arbetsförhållanden i orten hade det de senaste åren visat sig svårt att erhålla denna från de närliggande kolonaten. Då gården helt saknade inkvarteringsmöjligheter, hade det även varit stora svårigheter att anställa nödig arbetskraft från avlägsnare trakter.

Byggnadsgrunden vore av olämplig beskaffenhet. Genom sättningar och förskjutningar hade husens väggar och tak råkat i dåligt skick och bostaden måste i sitt nuvarande tillstånd med å orten rådande stränga vintrar betecknas som direkt hälsovådlig, varför gårdens byggnadsfråga knappast torde tåla vidare uppskov. För att åter sätta åbyggnaderna i fullgott stånd skulle erfordras synnerligen genomgripande och dyrbara reparationer, vartill bomme, att den dåliga grunden och de otillräckliga utrymmena fortfarande skulle kvarstå som hämmande för gårdens utveckling.

Anstaltens styrelse hade länge övervägt möjligheterna att åstadkomma en förbättring i anförda förhållanden men varit tvingad att uppskjuta sina åtgärder, då lämplig byggnadsplats saknades.

Anstaltsstyrelsen redogör härefter för huru lämplig byggnadsplats för såväl bostadshus som ekonomibyggnad erhållits genom inköp av förut berörda lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 och anför beträffande föreslagna byggnaders anordning i huvudsak följande.

Bostadshusets utrymmen hade beräknats i överensstämmelse med motsvarande vid anstaltens försöksgård i Norra Sunderbyn. Nuvarande förmansbostad skulle efter en del mindre reparationer användas såsom bostad åt lantbrukselever och extra arbetskraft under sommaren.

Vid uppgörande av förslaget till ny ekonomibyggnad hade de erfarenheter, som vunnits vid Sunderby försöksgård, beaktats i största möjliga utsträckning. Byggnaden borde uppföras av tegel under tak av icopalpapp. Utrymme hade beräknats för stall med plats för 3 hästar och för ladugård med plats för 16 kor jämte ungdjur. Detta kreatursantal hade styrelsen ansett lämpligast, då man därmed hade möjlighet att genomföra planerade försök och därtill även i fortsättningen kunde försälja överbliven skörd med god ekonomi.

Beträffande kreatursbesättningens utökning vågade styrelsen föreslå, att denna finge ske genom inköp av 6 stycken prima mjölkkor till ett pris av i medeltal 300 kronor och 2 stycken ungdjur till ett pris av i medeltal 100 kronor eller tillhopa 2,000 kronor.

För att på effektivaste och mest ekonomiska sätt sköta en besättning av denna storlek torde mjölkningsmaskiner vara ofrånkomliga. Ett komplett aggregat beräknades draga en kostnad av 750 kronor.

Till ekonomibyggnadens maskinella utrustning hade förutom mjölkningsmaskiner upptagits ett mindre tröskverk jämte elektrisk motor, vilket för närvarande helt saknades vid gården. Då genom det senaste markförvärvet gården kommit i besittning av ett område god fastmarksjord, komme i framtiden betydande vallfröodlingar att anläggas, varjämte under den gångna sommaren vissa större fröodlingsförsök blivit utlagda, vilka krävde en synnerligen omsorgsfull behandling särskilt vid tröskningen. En dylik speciell omvårdnad kunde omöjligt påräknas vid tröskningens bortarrendering till utomstående, varför inköp av ett eget tröskverk vore oundgängligen nödvändigt. Såsom mest lämpligt för gårdens behov vore ett mindre tröskverk av den för försöksändamål speciellt konstruerade typ, som för närvarande funnes i bruk vid statens försöksgård Offer och en del av Sveriges utsädesförenings filialer. Kostnaden härför belöpte sig på cirka 1,000 kronor. Härtill ford-

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

rades en elektrisk motor, vilken även kunde tagas i bruk vid vedkapning, utsädets rensning, rivning av torvströ m. m. Priset för en dylik uppginge till omkring 250 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet yttrande över ansökningen anfört, att förslaget till ekonomibyggnad behövde genomgå en fullständig omarbetning. Mot förslaget till bostadshus framställdes blott en mindre erinran. Mot den totala kostnadsberäkningen förelåge ej anmärkning.

Lantbruksstyrelsen, som jämväl yttrat sig över framställningen, fann del klart, att ett ordnande av bebyggelsen vid Alträsk vöre av behovet påkallat. Styrelsen anförde vidare:

Försöksgården hade tillkommit etappvis och befintliga byggnader vöre ingalunda tillfyllest för försöksgårdens drift. Huruvida en nybyggnad av den omfattning och för den kostnad, som av anstaltens styrelse nu ifrågasattes, vöre av behovet påkallad, syntes styrelsen dock tveksamt. Lantbruksstyrelsen funne sig emellertid icke nu böra taga slutgiltig ställning härtill eller till formen för eventuellt statligt stöd för ändamålet.

Frågan angående den statligt bedrivna och statligt understödda försöksverksamhetens ordnande vore föremål för utredning. Det syntes lantbruksstyrelsen, som om ett ställningstagande till föreliggande fråga i viss mån kunde innebära ett föregripande av resultatet av sagda utredning, som örn möjligt borde undvikas.

Utredningsmannen erinrar, att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i propositionen nr 167 till 1936 års riksdag uttalat, att frågan örn anvisande av medel till omförmälda byggnader m. m. för försöksgården borde upptagas först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande av staten. Utredningsmannen anför vidare:

Vid den besiktning av Alträsks försöksgård, som verkställts av utredningsmannen med förut angivna sakkunniga biträden, hade klart framstått behovet av nya personal- och ekonomibyggnader. Det vore emellertid enligt utredningsmannens mening icke lämpligt att utan trängande skäl verkställa nybyggnader i den av anstaltsstyrelsen föreslagna omfattningen, innan den nya ledningen för försöksgården varit i tillfälle att närmare taga kännedom örn försöksgårdens behov såväl ur vanlig driftsynpunkt som med hänsyn till försöksverksamhetens speciella fordringar. Ekonomibyggnaden vore såsom framginge av tidigare lämnad beskrivning i mindre gott stånd, men den kunde enligt anlitade sakkunnigas utsago utan risk för djur eller materiel användas i befintligt skick ännu ett antal år. Den blivande statliga försöksledningen torde utan tvivel låta sig angeläget vara att utan uppskov framkomma med det byggnadsförslag i berörda hänseende, som efter ingående behovsprövning kunde befinnas lämpligt.

Svårare olägenhet medförde ett uppskov med uppförande av nytt bostadshus, ej minst med hänsyn till de otillräckliga utrymmena i det nuvarande. Utredningsmannen ansåge det likväl icke försvarligt att föreslå nybyggnad för bostadsändamål, innan försöksgårdens nya ledning haft tillfälle till omsorgsfull prövning av det bostadsbehov m. m., som föranleddes av viss driftplan. Det vore emellertid helt naturligt av stor vikt, att den befintliga byggnaden försattes i sådant skick, att inneboendes hälsa ej äventyrades. Ett särskilt förslag till reparation av byggnaden hade utarbetats av agronomen Zingmark med biträde av byggmästaren E. Karlsson, Umeå. Detta förslag, som

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

bilades utredningen, hade kostnadsberäknats till 750 kronor. Utredningsmannen hemställde, att nämnda belopp måtte för det angivna ändamålet anvisas av statsmedel.

Yttranden. 1 de avgivna yttrandena har erinran i anledning av utredningsmannens förslag beträffande förevarande spörsmål ej framställts i vidare mån, än att byggnadsstyrelsen funnit beräkningen av kostnader för föreslagen reparation knapp.

Departements- Det torde icke vara lämpligt att, kort innan Alträsks försöksgård övertages chefen. av staten och därmed underställes ny ledning, vidtaga större ombyggnadsarbeten och andra mera kostsamma åtgärder för gården, innan den nya ledningen erhållit tillfälle pröva gårdens behov. Den av utredningsmannen föreslagna reparationen av bostadshuset vid försöksgården synes emellertid utan dröjsmål böra komma till utförande. I likhet med byggnadsstyrelsen finner jag den beräknade kostnaden för reparation knapp och förordar, i analogi med vad jag tidigare föreslagit beträffande omändringsarbeten vid Gisselås försöksgård, att kostnaden enligt utredningsmannens förslag uppräknas med omkring femton procent.

I överensstämmelse härmed föreslår jag, att till reparation av bostadshuset för budgetåret 1937/1938 ställes till kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå förfogande ett belopp av 900 kronor.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

1931 års Såsom medelpunkt för den statliga försöksverksamheten hade 1931 års ut- Utr^ngS redningsmän föreslagit upprättande av en statens lantbruksförsöksanstalt under särskild styrelse, sorterande direkt under Kungl. Majit. Denna anstalt tänktes skola innehålla tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning och en husdjursavdelning. Beträffande jordbr uksavdelningen förutsattes, att denna skulle i stort sett arbeta med samma uppgifter, som vore tilldelade centralanstaltens jordbruksavdelning. Därjämte betonades, att avdelningen borde inom sig rymma full kompetens för upptagande av torvjords- och vallproblem. I utredningsmännens betänkande anfördes härom, bland annat, följande.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation hade utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna eller huruvida avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd av en försöksledare. Även örn den förra organisationsformen förefölle vara den smidigaste, särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas verksamhetsområden alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen det dock lämpligast att välja den senare. Utredningsmännen ansåge nämligen, att alla behöriga intressen bäst tillgodosåges, om avdelningen på ett rationellt sätt uppdelades på underavdelningar, och särskilt ville

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

utredningsmännen framhålla, att man därigenom torde få de bästa garantier för att de speciella uppgifter, som förut åvilat mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen, alltjämt komrne att bliva tillgodosedda. Vid förslag om benämning på respektive underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat, att orden »mosskultur» och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten sedan decennier varit van att vända sig till institutioner med dessa namn. För att åstadkomma en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar föresloge utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans område, varvid den ena inriktades på agrikulturfysikalisk och den andra på agrikulturkemisk försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes växtodlingsbetonade, den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning och den andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hade utredningsmännen föreslagit inrättande av underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning samt för betes- och vallodling.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem, huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen, i den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning. Till denna underavdelning hörde jämväl frågor om tillämpandet av kemiska metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen vöre att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras. I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig vid bearbetning av resultaten från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning även i fråga om försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning. Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling. Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det vore av stor vikt, atl denna underavdelning organiserade en ordnad försöks-

118 Kungl. Maj-.ts proposition nr 249-

verksamhet för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige sorn i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruksområdet snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den män det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten hade beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts, att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1 föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare (B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning, 4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4). Lönebeloppen för nu nämnda befattningshavare hade angivits till sammanlagt 86,796 kronor och beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta lönekiassen i respektive lönegrader. Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen hade, bland andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hade vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels året om anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hade utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hade utredningsmännen beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen till 20,000 kronor. De hade anfört, att kostnaderna för extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

1935 Ars 1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den UtImå™gS' av sv€nska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän ifrågasatta. Han anför vidare:

Enligt utredningsmannens mening borde följande ordinarie befattningshavare finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare (B 30) i professors ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre försöksledare (B 24), 4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt (B 7) samt 3 skriv- och räknebiträden (B 4). Den härför erforderliga anslagssumman utgjorde i runt tal 80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva syssel-

119 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

satta med de lokala försöken, hade av utredningsmannen beräknats ett belopp av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang hade angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens förslag borde åvila föreståndaren och de tva förste försöksledarna. Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter föresloge utredningsmannen, att den andra försöksledaren borde handhava arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna borde, under tillsyn av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna ansåges böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen. _ ..

Kassören borde syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen uppskattade jordbruksförsöksinstitutionens totala lönekostnader till i runt tal 95,000 kronor samt uttalade, att detta belopp, som med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, i sin helhet borde utgå av statsmedel.

I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag förordade dåvarande chefen för Propositionen jordbruksdepartementet, att såsom centralorgan för försöksverksamheten nr 167/1836. skulle vid lantbrukshögskolan inrättas två särskilda institutioner, underställda högskolans styrelse men med avgränsade uppgifter, den ena för jordbruksförsök, »anstalten för jordbruksförsök», den andra för husdjursförsök »anstalten för husdjursförsök». Departementschefen anförde beträffande försöksinstitutionernas administration m. m., bland annat, följande.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation behövde frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner.

Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stöde under gemensam ledning av högskolans rektor, bleve detta fallet jämväl med cheferna för försöksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild administrations- och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då genom en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna de uppgifter torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola åvila sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov, såsom av driftlaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, borde tillgodoses i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att för tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillfördes högskolan.

Beträffande huvudlinjerna för organisationen av institutionen för jordbruksförsök anförde departementschefen i huvudsak följande.

De försöksuppgifter, som skulle åvila institutionen för jordbruksförsök, syntes i huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 ars utredningsmän ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen fram-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hållit, de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss mån sträckte sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt departementschefens mening vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök inom underavdelningar, på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter, som ställdes till förfogande å försöksinstitutionen, borde med större frihet kunna användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och personliga förutsättningar. Det vöre uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare skulle utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava vissa bestämda huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen borde ej utgöra hinder för en rationell användning av arbetskrafter, som till äventyrs vore skickade att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

Såsom departementschefen anförde, motsvarades i organisatoriskt avseende den av honom föreslagna institutionen för jordbruksförsök ej fullt varken av 1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan. Härigenom uppstode givetvis andra personalbehov för institutionen än de av nämnda utredningsmän angivna. Departementschefen anförde härutinnan:

1931 års utredningsmäns förslag förutsatte en i särskild lantbruksförsöksanstalt ingående jordbruksavdelning, vilken i sin tur uppdelades på tre olika underavdelningar med avgränsade uppgifter, varje underavdelning med sin föreståndare, under det att departementschefen räknade med allenast en föreståndare, nämligen för institutionen i dess helhet. Vidare skulle enligt nämnda utredningsmäns förslag inrättas en med fackavdelningarna sidoställd administrations- och upplysningsavdelning, däri vissa för lantbruksförsöksanstalten och sålunda även för dess fackavdelningar gemensamma befattningshavare tänktes ingå. Detta förslag biträddes ej. Enligt 1935 års utredningsmans förslag hade inom försöksinstitutionen arbetskrafter ej beräknats för den av vissa föreningar bedrivna försöksverksamheten, enär denna enligt hans mening fortfarande borde åvila föreningarna. Det av departementschefen förordade förslaget förutsatte åter, att föreningarnas försöksuppgifter handhades av den statliga försöksverksamhetens organ. I följd av dessa skiljaktigheter i fråga örn planläggning och organisation av försöksverksamheten kunde de olika utredningsmännens beräkningar icke utan vidare läggas till grund vid bestämmandet av personalbehovet för den föreslagna institutionen för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens uppgifter enligt de huvudlinjer, som förut angivits, torde det stå klart, att institutionens föreståndare skulle innehava lika hög kompetens inom sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans nuvarande professorer. Ilan borde alltså hänföras till lönegraden B 30. Då Ultuna tillhörde ortsgrupp F, beräknades föreståndarens lön, efter minskning med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp avrundades till 11,300 kronor. Till institutionen borde överflyttas såsom dess förste föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehade motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän hade föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av jordbruksavdelningen skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas förste försöksledare. Å andra sidan hade 1935 års utredningsman med sin uppfattning om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande där av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hade i hans förslag placerats i lönegraden B 26. Efter departementschefens mening torde erforderlig specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter en-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ligt det av honom förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid densamma av, förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens jämförlig nied laborators vid lajntbrukshögskolan. Dessa borde, i likhet med vad nu gällde beträffande nämnda laborator samt Överassistent vid centralanstaltens jordbruksavdelning och i enlighet med 1935 års utredningsmans förslag, hänföras till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De kunde lämpligen benämnas slatsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande ortsgruppen och efter minskning med pensionsavdrag beräknades avlöningen för varje befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre föreslagna statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det finge ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter, som skulle åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen för deras anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande hade räknats med 2 andre försöksledare, och 1935 års utredningsman bade upptagit 1 andre försöksledare å jordbruksavdelningen respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda förslagen skulle dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års ut-

redningsman bade angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Då departementschefen delade statskontorets och lönenämndens mening örn behovet att iakttaga stor försiktighet vid nyinrättandet av ordinarie tjänster, kunde han icke då tillstyrka inrättande av föreslagna befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften borde kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda uppgift hade på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor. Denne assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitutionen. Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande befattningshavarens tjänstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500 kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman bade föreslagits anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna bade ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten å institutionen. Det finge i detta sammanhang erinras, att 1931 års utredningsmän föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden B 26 för en försöksmatematiker. Liksom departementschefen ej ansett sig' kunna förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som föreslagits att handhava de lokala gödslingsförsöken, kunde lian ej heller förorda ordinarie anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt bans mening borde jämväl den förste assistent, som torde erfordras för biträde vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras lill 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. I samina lönegrad borde placeras sådan förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende svara för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp avrundades till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens verksamhet, som i jämförelse med 1935 år utredningsmans förslag av departementschefen förordats, bleve det nödigt att anvisa ett avsevärt be-

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lopp till avlöning åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna. Departementschefen tillstyrkte, att medel beräknades för 7 assistenter med en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för dessa assistenters avlöning krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver ansåges erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras, då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsattes. Däremot finge den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution otvivelaktigt medförde, böra så långt som möjligt besörjas av lägre kvalificerad personal än den, som erfordrades för själva försöksarbetet och försökens tolkning. För sådan korrespondens syntes i allmänhet ej kunna beräknas, att skriv- och kontorsbiträden kunde användas. Därför föresloges, att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen (B 11) inrättades en ordinarie kansliskrivarbefattning. Arsavlöningen för innehavare av sådan befattning beräknades, under förutsättning att befattningshavaren vore kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp avrundades till 3,900 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden i lönegraden B 4 gjordes icke annan invändning, än att dessa befattningshavare borde, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden. För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor örn året eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kunde avrundas nedåt till 8,050 kronor.

Å centralanstaltens jordbruksavdelning funnes anställd en vaktmästare i lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande vaktmästaren vid avdelningen torde böra överföras, borde avses jämväl för jordbruksinstitutionen. Arsavlöningen beräknades till 3,303 kronor eller i runt tal 3,300 kronor.

Departementschefen erinrade, att han tidigare förordat, att areal av Ultuna egendom ställdes till förfogande för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet, och därvid förutsatt, att egendomens förvaltning tillhandahölle, bland annat, arbetskraft för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig skötsel, som kunde ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel borde däremot beräknas särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen. I propositionen föresloges, att för den närmaste ledningen av arbetet med fältförsöken enligt givna anvisningar inrättades en befattning som fältassistent med årsarvode av 3,600 kronor. Härutöver borde för specialarbeten å fältet beräknas anslag för tillfälliga arbetskrafter med förslagsvis 6,000 kronor om året.

En sammanfattning av det anförda utvisade, att enligt departementschefens förslag årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen borde beräknas för ordinarie befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 + 8,050 + 3,300 = ) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare till (15,900 + 1,500 =) 17,400 kronor, för assistenter till (25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till (20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 + 17,400 + 28,800 + 26,000 =) 127,100 kronor.

Motioner till I motionerna 1:366 och II: 702 till 1936 års riksdag gjordes gällande, att riksdag"8 Kungl- Maj:ts förslag till personalstat för institutionen för jordbruksförsök innebure en minskning av antalet kvalificerade tjänstemän inom jordbruks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

försöksverksamheten i jämförelse med dem, som då arbetade inom de båda föreningarna och vid centralanstaltens jordbruksavdelning. Motionärerna, vilka såsom i det föregående angivits huvudsakligen åsyftade sådan ändring av propositionen, att svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen finge även i fortsättningen med anslag av statsmedel utöva försöksverksamhet, anförde angående institutionens personaluppsättning i huvudsak följande.

Av föreningarnas nuvarande tjänstemän kunde en föreståndare, samtliga fem konsulenter och kulturingenjörer samt en botanisk och en kemisk laborator tänkas kvarstanna vid en sammanslagen propagandaförening. Av deras mera kvalificerade personal återstode då en föreståndre, mosskulturföreningens botanist och torvgeolog och dess assistent vid vegetationsgården samt betes- och vallföreningens försöksledare, alltså tillsammans fyra personer. Vid centralanstaltens jordbruksavdelning funnes f. n. en föreståndare, en Överassistent samt tre stadigvarande, kvalificerade assistenter, alltså tillsammans fem personer. Mot dessa nio kvalificerade arbetskrafter (samtliga med minst agronomexamen eller likvärdig utbildning) sattes i Kungl. Maj:ts förslag en föreståndare, tre statsagronomer och tre förste assistenter, alltså sammanlagt sju personer. I övrigt räknades endast med assistenter å 3,600 kronor, för vilken lön ingen kvalificerad stadigvarande arbetskraft kunde erhållas.

Förslaget innebure alltså icke något utbyggande av den nuvarande försöksverksamheten, utan snarast tvärtom en viss inskränkning.

Motionerna 1:367 och 11:701 innefatta yrkande, att angivna av departementschefen föreslagna tre befattningar för förste assistenter i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare skulle ombildas till ordinarie befattningar med löneställningen B 24. Motionärerna anföra vidare:

Härigenom hade avsetts att för handhavandet av de lokala gödslings- och växtodlingsförsöken kunna påräkna befattningshavare, lämpade alt mera självständigt utöva den direkta ledningen av nämnda till omfattningen alltmer växande försöksverksamhet. Motionärerna hade för dessa befattningshavare föreslagit benämningen »inspektörer för den lokala försöksverksamheten». Såsom motiv till förändrad löneställning för den befattningshavare, som enligt departementschefens förslag skulle syssla med försöksmatematiska frågor, angåve motionärerna svårigheten att för nämnda ändamål erhålla tillräckligt kvalificerad person, om befattningens löneställning sattes lägre än till B 24.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har beträffande personalbehovet för jordbruksförsöken i huvudsak ej framställts erinran mot Kungl. Maj:ts förslag. Då emellertid ett bifall till vad utskottet tillstyrkt därom, att vissa försök på växtodlingens område skulle utövas av svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen, medförde en del förändringar i fråga örn föreningarnas personalbehov, borde med anledning därav även företagas en omprövning av behovet av personal för den statliga försöksanstalten. Utskottet anför vidare:

I samband därmed borde övervägas dels de erinringar, som framförts i motionerna 1:366 och 11:702 gent emot antalet befattningshavare å jord-

Riksdagen

1936.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Lantbruks-

högskolans

styrelse.

bruksförsöksområdet enligt Kungl. Maj:ts framställning, dels ock yrkandena i motionerna 1:367 och II: 701 att anställa i stället för tre förste assistenter i 21 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare två inspektörer för den lokala försöksverksamheten och en försöksmatematiker med löneställningen B 24.

I det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet har uttalats, att riksdagens beslut, att svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen skulle beredas möjlighet att utöva viss försöksverksamhet, ej lämpligen borde föranleda därtill, att en uppdelning av d e n statliga försöksverksamhetens och den avsedda ombildade föreningens uppgifter inom dess verksamhetsområde sker efter på förhand fastställd systematisk grund, som i sin ordning blir utslagsgivande för en fördelning av försöksresurser. I utlåtandet uttalas därom följande.

Både de statliga försöken och föreningens försök torde principiellt sett kunna avse likartade forskningsobjekt. Det finge sedan bli en praktisk fråga för de organ, som föresloge och fastställde försöksplaner, att tilldela den ena eller den andra försöksorganisationen försöksuppgifter allt efter lämplighet. Kommitterade hade från ett sådant utgångsläge bedömt försöksorganens personalbehov. Särskilt kunde framhållas, att den statliga anstalten för jordbruksförsök skulle jämte redan befintliga statliga försöksgårdar handhava ledningen av mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. Den syntes inom en snar framtid komma att se sitt försöksgårdssystem ytterligare utvecklat. Med hänsyn härtill kunde det icke vara möjligt och icke heller av riksdagen avsett, att den i Kungl. Maj:ts proposition angivna personalen för institutionen för jordbruksförsök skulle avsevärt reduceras.

I samband härmed hava kommitterade med beaktande av jordbruksutskottets direktiv övervägt i motionerna 1:366 och II: 702 gjorda erinringar gent emot antalet av Kungl. Maj:t föreslagna befattningshavare å jordbruksförsöks området. De anföra därom följande.

Kommitterade hade väl funnit, att motionärerna underskattat värdet av Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseende, då de icke velat i antalet kvalificerade tjänstemän inräkna föreslagna sju assistenter med genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Motionärerna torde därvid hava förbisett dels att assistenterna vid lantbrukshögskolans institutioner i allmänhet avlönades med 3,600 kronor jämte dyrtidstillägg och att för dessa befattningar kunnat förvärvas agronomutbildade för sina uppgifter väl skickade personer, dels att avlöningarna i Kungl. Maj:ts förslag beräknats genomsnittligt till 3,600 kronor och att alltså hinder ej förelåge, att inom det för ifrågavarande assistenters avlönande avsedda totalbeloppet 25,200 kronor jämka avlöningsbeloppen på ändamålsenligt sätt. Emellertid vore det även kommitterades åsikt, att ifrågavarande avlöningsbelopp vore låga. Då en höjning av assistentavlöningarna för jordbruksförsöksanstalten finge anses böra medföra motsvarande avlöningsförhöjningar ej blott beträffande lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner utan även i avseende å institution för husdjursförsök, vars av Kungl. Maj:t föreslagna personalstat av riksdagen lämnats utan

Kungl. May.ts proposition nr 249.

erinran, syntes kommitterade ej nu lämpligen böra upptaga frågan om beloppet av assistenternas arvoden till närmare granskning.

Frånsett det nu anförda ansåge sig emellertid kommitterade icke kunna undgå att uttala, att personalbehovet för jordbruksanstalten under de förutsättningar för dess verksamhetsområde, som gällde enligt propositionen, beräknats väl knappt. Den enligt riksdagens beslut vidtagna förändringen i Kungl. Maj:ts förslag med avseende å föreningarnas verksamhet torde i sin mån hava avsett att avhjälpa denna knapphet rörande försöksverksamheten i sin helhet. Genom tilldelande till föreningarna eller en ombildad förening av viss för försök avsedd personal och genom denna försöksverksamhets ställande under samma ledning som den statliga försöksverksamheten torde det med fog kunna sägas, att den statliga försöksverksamhetens arbetsbörda lättades. Såsom i det föregående framhållits finge emellertid därav ej följa, att så stora beskärningar gjordes i den statliga organisationens personalstat, att organisationen bleve mindre väl skickad att handhava de viktiga uppgifter, som redan från början väntade densamma och som inom kort därefter torde komma att utvidgas, överhuvud taget torde böra få uttryckas en bestämd förväntan, att vid tilldelning av statsanslag för försöksverksamhet genom både statlig anstalt och genom förening under tidigare utredningsarbete uttalade farhågor för alltför stor njugghet vid medelstilldelningen till skada för landets försöksväsen skulle visa sig ogrundade. Särskilt torde lantbrukshögskolans styrelse hava anledning understryka, att den förutsatte en bedömning av den statliga försöksverksamhetens behov, som ej gåve grund för en uppfattning, att dessa behov bleve mindre väl tillgodosedda till följd av de olika försöksorganens konkurrens örn anslag för försöksuppgifterna. Sålunda torde efter försöksgårdssystemets utbyggnad och därigenom erhållet rikare forskningsmaterial exempelvis antalet statsagronomer, som i propositionen föreslagits till tre, knappast kunna förbliva inskränkt till detta antal. Vid verksamhetens början efter omorganisationen syntes emellertid en viss personalminskning kunna företagas såsom följd av föreningens deltagande i försöksarbetet. Kommitterade ansåge sig sålunda, örn ock med tvekan, våga föreslå, att statsagronomernas antal, intill dess någon ny försöksgård införlivades med den statliga verksamheten, bestämdes till två och att assistenternas antal, frånsett fältassistent, beräknades till sex i stället för sju såsom föreslagits i propositionen. Vidare torde de i propositionen med benämningen kontorsbiträden föreslagna skriv- och räknebiträdenas antal kunna med verkan tillsvidare inskränkas från tre till två. Genom dessa inskränkningar skulle en besparing uppstå i lönekostnaderna å institutionen för jordbruksförsök av (9,450 + 3,600 + 2,685 =) 15,735 kronor.

Beträffande motionsvis yrkad ombildning till ordinarie befattningar i lönegrad B 24 av de i propositionen i lönegraden 21 för extra ordinarie befattningshavare föreslagna förste assistenterna med förut beskrivna arbetsuppgifter anföres i kommittéutlåtande följande.

Befattningarna i B 24 beräknades medföra en lönekostnad av 8,541 kronor. Kommitterade ville instämma i de skäl för sådan ombildning, som framförts av motionärerna. Av dessa föreslagna benämningar »inspektörer för den lokala försöksverksamheten» för två befattningshavare syntes kommitterade ej fullt lyckliga med hänsyn till tänkta arbetsuppgifter. I stället ville komfnitterade föreslå benämningen statsagronom även för dessa två befattningshavare. Även försöksmatematikern torde lämpligen kunna tilldelas sagda benämning. Då tidigare berörda statsagronomer i B 2(5 I i k viii borde vid tjänsternas benämning kunna på lämpligt sätt skiljas från de nu före-

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

slagna i B 24, torde de förra kunna benämnas statsagronomer av lia klass och de senare statsagronomer av 2:a klass. Ifrågasatt ombildning av tjänster föranledde en ökning i avlöningsstaten för jordbruksförsöksinstitutionen av [8,541 X 3 ■— (15,894 + 1,500) =] 8,229 kronor.

Genom de förordade förändringarna i avseende å personalen vid jordbruksförsöksinstitutionen uppstode en total minskning i lönekostnaderna för densamma med (15,735 — 8,229 =) 7,506 kronor.

I enlighet med vad kommitterade anfört beträffande personalbehovet för institutionen för jordbruksförsök hava kommitterade förordat följande lönestat för densamma, därvid för ordinarie befattningshavare beräknats avlöningar enligt högsta löneklass i vederbörande lönegrad efter minskning med fastställt pensionsavdrag och med tillämpning av för Ultuna gällande ortsgrupp F.

Förslag till avlöningsstat lör institutionen lör jordbrukstörsök.

1 föreståndare i professors ställning B 30................... kronor 11,300

2 statsagronomer av Usta klass B 26 (9,450 + 9,450)....... » 18,900

3 statsagronomer av 2:dra klass B 24 (8,541 X 3)........... » 25,623

1 kansliskrivare B 11..................................... » 3,876

1 vaktmästare B 7........................................ » 3,303

2 kontorsbiträden B 4 (2,685 + 2,685)..................... » 5,370

6 assistenter, genomsnittlig avlöning 3,600 (3,600 x 6)....... » 21,600

1 fältassistent............................................. » 3,600

Tillfälliga biträden, huvudsakligen för bearbetning av resultat

vid lokala försök........................................ » 20,000

Tillfälliga biträden, för försöksfältet vid Ultuna.............. »_6,000

Summa kronor 119,572.

Mot det i kommittéutlåtandet framställda förslaget om ombildning till ordinarie befattningar i lönegraden B 24 av vissa i propositionen nr 167 till 1936 års riksdag i lönegraden 21 för extra ordinarie tjänstemän föreslagna förste assistentbefattningarna har reservation anmälts av lantbrukaren E. A. Gustafsson, som därom anfört, att med den fördelning av försöksuppgifterna mellan den avsedda föreningen och den statliga försöksinstitutionen, som riksdagens beslut och jämväl förslaget enligt kommittéutlåtandet innebure, de av departementschefen anförda skälen för nämnda befattningshavares bibehållande i 21 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän blivit förstärkta.

I två av de inkomna yttrandena hava berörts i denna avdelning upptagna frågor, nämligen i yttrandena av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret finner i likhet med kommitterade och på av dem anförda skäl, att i förhållande till förslaget i fjolårets proposition en begränsning av antalet befattningshavare vid den statliga institutionen för'jordbruksförsök bör kunna äga rum. Ämbetsverket anför vidare:

Kungl. Maj.ts proposition nr 219-

127 I enlighet med det nu föreliggande förslaget förordades, att antalet statsagronombefattningar i lönegrad B 26 bestämdes till två samt att assistenttjänsterna, frånsett fältassistenttjänsten, bestämdes till sex. Statskontoret kunde däremot icke finna tillräckliga skäl föreligga att förändra de i fjolårets proposition föreslagna extra ordinarie förste assistenttjänsterna i 21 lönegraden till ordinarie befattningar i lönegrad B 24. Då en höjning av dessa tjänster skulle kunna medföra, att krav på avlöningsförhöjningar komme att framställas av befattningshavare i motsvarande löneställning vid såväl 'antbrukshögskolans undervisningsinstitutioner som högskolans institution för husdjursförsök, vars personalstat fastställts så sent som förra året, avstyrkte statskontoret —' med instämmande i vad reservanten bland de kommitterade anfört — bifall till förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att ett genomförande av den föreslagna personalorganisationen skulle medföra, att en jämförelsevis betydande del av befattningshavarna komme att intaga en relativt hög löneställning. Lönenämnden har funnit det tveksamt, huruvida den förordade ombildningen av förste assistentbefattningarna borde komma till stånd. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande de för befattningshavarna tilltänkta arbetsuppgifterna har det synts lönenämnden vara lämpligast, att befattningarna -—- såsom i propositionen 1936: 167 föreslagits — upptoges såsom extra ordinarie i 21 :a lönegraden.

Den av lantbrukshögskolans styrelse föreslagna personalinskränkningen DepartemenUvid den statliga institutionen för jordbruksförsök finner jag på lämpligt sätt CÄe/enavvägd. Beträffande föreslagen förändring från 21 :a lönegraden för extra ordinarie tjänstemän till ordinarie ställning i lönegraden B 24 för tre i propositionen nr 167 till fjolårets riksdag upptagna förste assistenter finner jag i likhet med reservationsvis framfört yrkande, att sådan ändring icke för närvarande kan anses påkallad. Vid detta förhållande torde den i kommittéutlåtandet föreslagna benämningen för dessa befattningshavare, statsagronomer av 2:a klass, icke heller böra komma till användning.

Jag erinrar, att enligt det av mig tidigare under avdelningen 3 framställda förslaget två assistenter för verksamhet vid Flahults och Gisselås försöksgårdar avses skola avlönas med 4,200 kronor för var och en från försöksinstitutionernas anslagspost för assistenter. Denna post, frånsett avlöning till fältassistent utgörande enligt den i kommittéutlåtandet gjorda beräkningen 21,600 kronor, bör sålunda ökas med (2 X 4,200 =) 8,400 kronor till 30,000 kronor.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att, med iakttagande av minskning i avlöningsbeloppen svarande mot avdrag enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet som allmänna familjepensionsreglementet, årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas, för ordinarie befattningshavare, nämligen 1 föreståndare, B 30, 2 statsagronomer, B 26,

1 kansliskrivare, B 11, 1 vaktmästare, B 7, och 2 kontorsbiträden, B 4, till (10,889 + 2 X 9,123 + 3,741 + 3,204 + 2 X 2,604 =) 41,288 kronor eller i runi tal 41,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare, nämligen 3 förste assistenter i 21 :a lönegraden, av vilka för en beräknas av-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

löningsförhöjning med förslagsvis 1,500 kronor, till (3 X 5,079 + 1,500 =) 16,737 kronor eller i runt tal 16,800 kronor, för 9 assistenter, inberäknat fältassistenten, 33,600 kronor samt för tillfälliga arbetskrafter

26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (41,300 + 16,800 + 33,600 +

26,000 =) 117,700 kronor.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska

analyslaboratorium.

Propositionen I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag föreslogs, att den för de statliga nr 167/1936. försöksinstitutionerna erforderliga kemiska analysverksamheten borde fullgöras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Analysverksamheten skulle ställas under ledning av chefen för lantbrukshögskolans kemiska institution och under direkt tillsyn av denna institutions laborator. I övrigt hava arbetskrafterna vid analyslaboratoriet enligt Kungl. Maj:ts proposition i ämnet beräknats till 1 förste kemist i lönegraden B 24, motsvarande en årsavlöning av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare, motsvarande en avlöning av 5,298 kronor, 1 assistent med arvode av 4,800 kronor och 1 assistent med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga biträden har beräknats ett belopp av 5,000 kronor. Tillhopa voro enligt propositionen avlöningskostnaderna för kemiska laboratoriet sålunda avsedda att utgöra (8,541 + 5,298 + 4,800 + 3,600 + 5,000 =) 27,239 kronor.

till Enligt motionerna nr I: 366 och II: 702 hava motionärerna med hänvisning riksdag8 en i propositionen nr 167/1936 å sid. 165 återgiven plan angående behovet av analyser och därav följande personalbehov anfört, att denna plan syntes mycket hårt spänd, men att det oaktat personalen avsevärt reducerats i Kungl. Maj:ts förslag. Följden därav bleve, att analysarbetet försenades och att därigenom hela bearbetningen av försöken och försöksresultatens publicering fördröjdes. Motionärerna yrkade, att för den händelse Kungl. Maj:ts organisationsförslag i princip skulle godkännas, för analyslaboratoriet måtte beräknas ytterligare en förste kemist och en förste assistent.

Riksdagen I jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har framhålår 1936. lits betydelsen därav, att analysarbetet vid laboratoriet icke komme att försenas till följd av personalbrist, men då utskottet icke ansett sig kunna bedöma det kommande personalbehovet vid laboratoriet, har utskottet, som i princip biträtt Kungl. Maj:ts organisationsförslag, allenast velat uttala det önskemålet, att Kungl. Maj:t vid frågans fortsatta behandling ägnade detta spörsmål ytterligare överväganden.

Lantbruks- Enligt det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet ^styrelse18 hava kommitterade från det vid avgivande av Kungl. Majrts förslag till 1936 års riksdag föreliggande utredningsmaterialet rörande befattningsha-

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-19. 129

vare och deras avlöning för analysverksamheten inhämtat följande.

Av 1931 års utredningsmän föresloges följande personal för kemisk analysverksamhet vid den av dem avsedda fristående lantbruksförsöksanstalten. nämligen 1 laborator i lönegraden B 26 (avlöning 9,450), 1 förste assistent i lönegraden B 21 (7,227), 1 laboratoriebiträde i lönegraden B 5 (2,982) samt extra biträden (15,000). Kostnaden för denna personal skulle sålunda utgöra (9,450 + 7,227 + 2,982 + 15,000 =) 34,659 kronor. 1935 års utredningsman, som utgått därifrån att föreningarna skulle vara bibehållna vid hittillsvarande verksamhet, hade föreslagit, att de vid centralanstaltens jordbruksavdelning befintliga arbetskrafterna, 3 assistenter och tillfälliga biträden, tillhopa avlönade för budgetåret 1934/1935 med 16,065 kronor, skulle förstärkas med personal genom ytterligare anslag av sammanlagt 15,000 kronor örn året. varigenom kostnaden för avlöning åt analyslaboratoriets personal skulle uppgå till 31,065 kronor. I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria har lantbrukshögskolans lärarråd framställt förslag örn tillgodoseende av analyslaboratoriets personal genom anvisande av medel till anställande av 1 förste kemist i lönegraden B 24 (avlöning 8,541 kronor), 3 andre kemister i lönegraden B 21 (7,227 X 3 — 21,681), 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4 (2,685), 2 assistenter med arvode för var och en av 4,800 kronor (9,600), 2 assistenter med arvode för var och en av 3,600 kronor (7,200), 4 årsanställda tekniska biträden med genomsnittlig avlöning av 1,500 kronor (6,000) samt tillfälliga tekniska biträden med sammanlagd avlöning av 4,800 kronor. Avlöningskostnaderna per år skulle sålunda enligt lärarrådets förslag utgöra (8,541 + 21,681 + 2,685 + 9,600 + 7,200 + 6,000 + 4,800 =) 60,507 kronor.

Med nu angivna siffror för ögonen syntes det antagligt, att åtminstone till viss del den stora skillnaden mellan utredningsmännens och lantbrukshögskolans lärarråds beräkningar sammanhängde därmed, att utredningsmännen tagit hänsyn allenast till försöksverksamhetens behov, under det att lärarrådet jämväl avsett, att analyslaboratoriet skulle tillföras arbetskrafter för tillgodoseende av undervisningsinstitutionernas behov av analyser.

Departementschefen hade i propositionen 167/1936 anfört, att då en avsevärt utvidgad försöksverksamhet påfordrade förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet, undervisningsinstitutionernas behov ävenledes syntes kunna i någon mån tillgodoses genom den av honom föreslagna personalen. Kommitterade ville understryka det för forskningen och undervisningen vid högskolan i hög grad trängande behovet, att sistnämnda institutioners befattningshavare bereddes den för deras verksamhet nödiga tillgången till analyser genom det för detta ändamål utrustade speciallaboratoriet. I nu förevarande sammanhang torde emellertid främst böra betonas den av såväl motionärerna som utskottet framhållna angelägenheten därav, att ej analysarbetet till skada för försöksarbetct försenades. Kommitterade ansåge sig därför, med ledning bl. a. av tillgänglig erfarenhet från centralanstaltens analysbehov och svårigheterna att fylla detsamma med en fåtalig analyspersonal, böra förorda, alf såsom motionärerna påyrkat den av Kungl. Majit föreslagna statsanställda personalen vid högskolans analyslaboratorium ökades med ytterligare en förste kemist och en förste assistent. Löneställningen för förste kemist utgjorde enligt Kungl. Majlis förslag B 24, motsvarande en avlöning av 8,541 kronor. Förste assistent beräknades ingå i 21 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare med avlöning av 5,298 kronor. Lönekostnaderna för ifrågavarande personal vid analyslaboraloriet skulle sålunda i förhållande' lill Kungl. Majlis förslag ökas med (8,541 H- 5,298 = j 13,839 kronor.

Milano lill riksilaqcns protokoll 10117. 1 saini. Nr 240. 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ttranden.

Med åberopande av det anförda förordas alltså i kommittéutlåtandet avlöningsstat för lantbrukshögskolans analyslaboratorium enligt följande förslag, därvid avlöningsberäkningarna skett i överensstämmelse med de i kommitterades tidigare förslag till avlöningsstat för institutionen för jordbruksförsök tillämpade grunder:

Förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

2 förste kemister B 24 (8,541 + 8,541)......................

2 förste assistenter 21 lönegraden för e. o. befattningshavare

(5,298 + 5,298)..........................................

1 assistent.................................................

1 » .................................................

Tillfälliga arbetsbiträden....................................

kronor 17,082

» 10,596

» 4,800

» 3,600

» 5,000

Summa kronor 41,078.

Kommitterade anföra vidare:

Det lokalutrymme, som föranleddes av den jämförelsevis betydande analysverksamheten, torde icke kunna helt erhållas inom de lokaler, som för närvarande disponerades av lantbrukshögskolans kemiska institution. Ett tillägg i form av källarutrymme av omkring 50 kvm yta ansåges erforderligt. Detta skulle kunna erhållas genom att nuvarande snickarverkstaden i källarvåningen av institutionsbyggnaden för kemi, marklära m. m. foges i anspråk för ändamålet. På vad sätt ny snickarverkstad skxdle erhållas i stället för det utrymme, som sålunda ifrågasattes till införlivande med kemiska institutionen, hade kommitterade icke definitivt kunnat taga ställning till. Kommitterade vågade emellertid förutsätta, att i samband med den avsevärda byggnadsverksamhet, som enligt statsmakternas beslut innevarande år angående försöksverksamhetens omorganisation skulle komma till stånd vid Ultuna, det icke torde erbjuda större svårighet att genom lämplig byggnadsdisposition utvinna ny lokal för snickarverkstad, om icke större lokalutrymme påfordrades än den nuvarande verkstaden innehölle.

Härutöver torde emellertid erfordras, att analyslaboratoriet bereddes särskilt anslag för komplettering av den vid centralanstalten och högskolan nu tillgängliga utrustningen. Enligt särskild vid högskolans kemiska institution i samråd med centralanstaltens kemister uppgjord utredning bilagd plan beräknades kostnaden för denna utrustning till omkring 30,000 kronor. Kommitterade förordade, att ett anslag å detta belopp ställdes till förfogande för ändamålet.

Såsom angivits i det föregående har förutsatts, att den ombildade föreningen för upplysnings- och försöksverksamhet på mosskulturens samt betes- och vallodlingens områden skulle beredas tillträde till högskolans analyslaboratorium för utförande genom egna befattningshavare av de analyser, som erfordrades för föreningens verksamhet. Kommitterade uttala att, så vitt de kunnat finna, därav ej föranledas särskilda kostnader för ökat utrymme eller ökad laboratorieutrustning.

Beträffande personalbehovet för det kemiska driftlaboratoriet hava i avgivna yttranden särskilda uttalanden gjorts av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

131 Statskontoret har därvid framhållit angelägenheten av att försiktighet iakttages vid inrättandet av nya tjänster, innan tillräcklig erfarenhet vunnits i fråga om behovet av dylika tjänster. Med hänsyn därtill har statskontoret icke kunnat tillstyrka, att nya befattningar vid laboratoriet inrättas i större utsträckning än i propositionen nr 167/1936 föreslagits.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det svårt att på grundval av den verkställda utredningen intaga någon mera bestämd ståndpunkt i frågan. Lönenämnden har dock velat ifrågasätta, huruvida icke det med personalökningen avsedda syftet skulle uppnås redan genom inrättande av en förste assistentbefattning utöver vad i propositionen föreslagits.

Det torde för försöksverksamheten i landet vara av den största vikt, att det Departementskemiska analyslaboratoriet äger tillräcklig kapacitet för att de av försöksverk- c Ä/en' samheten påkallade analyserna må snabbt kunna verkställas och sålunda för försöksarbetet menliga förseningar med avgivande av analysresultatet i största möjliga grad undvikas. Jag delar den i kommittéutlåtandet framförda meningen, att arbetskrafterna vid analyslaboratoriet böra i förhållande till förslaget i propositionen nr 167,1936 utökas med två befattningshavare men finner de i utlåtandet avsedda löneställningarna för dessa befattningshavare onödigt höga med hänsyn tagen till övrig i nyss berörda proposition angiven laboratoriepersonal. Jag föreslår, att utöver de i fjolårets proposition upptagna befattningshavarna personalen å laboratoriet ökas med 1 assistent avlönad med arvode å 4,800 kronor om året samt 1 assistent avlönad med 3,600 kronor örn året.

En sammanfattning av föreslagna årsavlöningar för det kemiska analyslaboratoriet utvisar, med iakttagande av löneminskningen svarande mot avdrag enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet som allmänna familjepensionsreglementet, följande medelsbehov till avlöningar, nämligen för ordinarie befattningshavare, 1 förste kemist, B 24, 8,256 kronor eller i runt tal 8,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare, 1 förste assistent, 21 :a lönegraden, 5,079 kronor eller i runt tal 5,100 kronor, för 4 assistenter, därav 2 med årsavlöning av 4,800 kronor och 2 med 3,600 kronor i årsavlöning, 16,800 kronor, samt för tillfälliga arbetsbiträden 5,000 kronor, eller tillhopa (8,300 -j- 5,100 + 16,800 + 5,000=)

35,200 kronor.

Jag biträder slutligen det i kommittéutlåtandet framställda yrkandet örn anslag för utrustning av det kemiska analyslaboratoriet med 30,000 kronor. Beloppet torde ej böra anvisas förrän under budgetåret 1938/1939.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende budgetåret 1937 1938.

Riksdagen Ilar från och nied 1890 årligen anvisat anslag till understöd åt svenska mosskulturföreningen. För budgetåret 1936/1937 är anslaget uppfört med 111,500 kronor, varav 15,500 kronor beräknats för försöksgården Gisselås i Jämtlands län samt för försöksverksamheten i övrigt, inberäknat verksamheten vid försöksgården Flahult i Jönköpings län, ett belopp av

96,000 kronor.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med remissutlåtande den 31 augusti 1936 överlämnade framställningar, har styrelsen för föreningen under åberopande av bifogat förslag till inkomst- och utgiftsstater anhållit örn dels 106,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet under budgetåret 1937/1938, dels ock 17,500 kronor för upprätthållande av verksamheten vid Gisselås försöksgård under samma budgetår. Föreningsstyrelsen har tillika anhållit, att nämnda belopp å 106,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet måtte bestämmas att årligen utgå intill den dag planerad nyorganisation av föreningen bleve genomförd.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

1 avvaktan på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) tili 1936 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens anslagsbehov efter den av riksdagen beslutade sammanslagningen av nämnda föreningar, hade lantbruksstyrelsen vid behandlingen av föreliggande framställningar ansett sig bland annat böra förorda vissa av föreningen ifrågasatta utgiftsökningar, som finge anses nödvändiga för att föreningen skulle kunna bearbeta och publicera sitt nu förefintliga försöksmaterial, innan nämnda sammanslagning komme till stånd. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid, att därvid endast sådana försök, som fortfarande hade aktuellt intresse, bearbetades och publicerades samt att sådan bearbetning, som lämpligen borde ske i samarbete med betes- och vallföreningen, bleve verkställd i sådan ordning.

Beträffande den del av statsbidraget, som avsåge föreningens verksamhet

— vari även inberäknades understöd för föreningens försöksgård vid Flahult

— ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka de av föreningen ifrågasatta förhöjningarna å sammanlagt 1,250 kronor för löner till ordinarie tjänstemän. Denna ökning av utgifterna för ändamålet berodde av att dels tre av föreningens tjänstemän tillerkänts ålderstillägg med sammanlagt 750 kronor, dels ock föreståndarens lön höjts från 8,000 kronor till 8,500 kronor eller den för befattningshavaren vid reglering av föreningens befattningar beslutade minimilönen. Nämnda reglering hade den 10 december 1921 godkänts av lantbruksstyrelsen. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka, att lönen till assistenten vid föreningens kemiska laboratorium, vilken vore utexaminerad kemist från högre tekniskt institut, höjdes från 3,000 kronor till 3,600 kronor. Utgiftsposten »Flahults andel i statsanslaget» föresloges bliva höjd med 3,000 kronor till 14,000 kronor, för att föreningen härigenom skulle kunna anställa en assistent åt inspektoren vid sagda försöksgård. Lantbruksstyrelsen hade för sin del intet att erinra mot förslaget att i avvaktan på

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

genomförandet av den utav riksdagen beslutade omorganisationen av föreningens försöksgårdar anställa en assistent åt inspektoren i stället för anställande av ny inspektor. Vid en jämförelse mellan de verkliga inkomsterna av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936 — vilka uppgifter ställts till lantbruksstyrelsens förfogande — syntes emellertid framgå, att inkomsterna av försålda skördeprodukter m. m. utgjort omkring 5,000 kronor mer än föreningen beräknat för budgetåret 1937/1938. Det syntes lantbruksstyrelsen, som örn en marginal här förelåge, som borde sätta föreningen i tillfälle att anställa ovannämnde assistent utan förhöjning av det förut beräknade statsbidraget till driften vid Flahult, 11,000 kronor.

Höjningen av utgiftsposten för tidskriften och smärre trycksaker med

2,000 kronor till 9,000 kronor ävensom upptagandet av en post å 500 kronor till extra arbetskraft för bearbetning av försöksmaterial ansåge lantbruksstyrelsen väl motiverade.

Övriga förhöjningar av utgiftsposterna hade företagits med ledning av de verkliga utgifterna för olika ändamål under budgetåret 1935/1936, varför lantbruksstyrelsen icke ansåge sig böra avstyrka desamma.

Föreningsstyrelsen hade för försöksgården vid Gisselås begärt ett med 2,000 kronor till 17,500 kronor förhöjt statsbidrag. Vid en jämförelse med de verkliga inkomsterna av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936 syntes framgå, att inkomsten av försålda ladugårdsprodukter nr. m. under sagda budgetår uppgått till allenast omkring 7,200 kronor, under det att föreningen för budgetåret 1937/1938 räknat med en inkomst av nämnda försäljning utav 8,500 kronor. Likaledes syntes framgå, att arbetskostnader och utgifter för lejda dragare uppgått till cirka 8,700 kronor under budgetåret 1935/1936, medan föreningen beräknat, att löner till ladugårds- och jordbrukspersonal under budgetåret 1937/1938 skulle belöpa sig till endast 7,500 kronor. Övriga utgiftsposter vore i huvudsak beräknade med ledning av de verkliga utgifterna under budgetåret 1935/1936.

Om verksamheten vid sagda försöksgård skulle kunna upprätthållas i önskvärd omfattning, intill dess densamma i enlighet med beslut av 1936 års riksdag överfördes i statens ägo, syntes en höjning av statsbidraget till 17,500 kronor vara av behovet påkallad.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt för försöksgården Gisselås ett belopp av (15,500 + 2,000=) 17,500 kronor samt för verksamheten i övrigt, häri inbegripen verksamheten vid Flahults försöksgård, ett belopp av (96,000 + 7,000=) 103,000 kronor.

Lantbrukshögskolans s ty reise, som anmodats att i samband med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet, som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut örn vissa ändringar i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under övervägande jämväl spörsmålet örn det anslagsbehov, som för svenska mosskulturföreningen del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938, bär enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag.

Sta ts kontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före den allmänna omläggningen av försöksverksamheten anvisades högre statsbidrag än det för innevarande budgetår utgående.

I huvudsak delar jag statskontorets mening därutinnan, alt kort före verkställandet av beslutad omläggning av försöksverksamheten på jordbrukets

Departement-

chefen.

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

område, vilken jämväl för föreningens del torde komma att medföra betydande förändringar, en höjning av statsbidraget icke är tillrådlig. Vissa undantag från denna ståndpunkt synas dock böra göras.

Beträffande avlöningarna äro enligt tillämpad löneplan tre befattningshavare, nämligen botanisten samt två kulturingenjörer, berättigade till ålderstillägg, utgörande för var och en 500 kronor om året. Enligt föreningsstyrelsens av lantbruksstyrelsen tillstyrkta hemställan förordar jag, att för möjliggörande av ålderstilläggens utgående under ett halvt budgetår beräknas ökning i bidraget till föreningen med 750 kronor jämte motsvarande dyrtidstillägg eller med i runt tal 900 kronor. Vidare förordar jag, att föreningen för bearbetning och publikation av försöksresultat beredes ökning i bidraget med 2,500 kronor. Jag förutsätter därvid, att publikationsverksamheten bör avse allenast försöksresultat, som kunna anses äga aktualitet och värde för det praktiska jordbruket.

Beträffande Gisselås försöksgård har verkställd utredning givit vid handen, att gårdens hävd icke kunnat med hittills utgående anslag hållas på tillfredsställande nivå. Det torde vara ett önskemål, att redan före försöksgårdens övertagande av staten rättelse härutinnan så vitt möjligt vidtages. Med hänsyn därtill vill jag föreslå, att för försöksgården under budgetåret 1937/ 1938 i enlighet med lantbruksstyrelsens tillstyrkande beräknas ett anslag av

17,500 kronor.

Sammanfattningsvis torde alltså få beräknas såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen för nästkommande budgetår (96,000 + 900 + 2,500 + 17,500 =) 116,900 kronor.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende

budgetåret 1937/1938.

Riksdagen har till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens verksamhet från och med budgetåret 1925/1926 årligen anvisat anslag, som för budgetåret 1936/1937 upptagits med 90,300 kronor. Av sistnämnda anslag avses 75,300 kronor för uppehållande av föreningens verksamhet och

15,000 kronor för bestridande av driftkostnader för två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 28 september 1936 överlämnade framställningar har svenska betes- och vallföreningens styrelse, under åberopande av förslag till inkomst- och utgiftsstat, anhållit att för budgetåret 1937/1938 komma i åtnjutande av dels ett statsbidrag av 102,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet och dels ett statsunderstöd av 15,000 kronor för bedrivande av verksamheten vid av föreningen anordnade kultiveringsförsök och kontrollgårdar eller sålunda tillhopa 117,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

135 Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Riksdagen hade numera fattat beslut angående omorganisation av förenämnda försöksverksamhet, innefattande bland annat sammanslagning av betes- och vallföreningen samt svenska mosskulturföreningen. 1 avvaktan på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) till 1936 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande nämnda föreningars anslagsbehov efter den sålunda beslutade sammanslagningen, ansåge lantbruksstyrelsen sig böra förorda sådana av föreningen ifrågasatta utgiftsökningar, som finge anses nödvändiga, för att föreningen skulle kunna i full omfattning bedriva sin verksamhet och redan nu bearbeta och publicera förefintligt försöksmaterial. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid, att härvid endast försök, som hade aktuellt intresse för praktiken, bearbetades och publicerades samt att sådan bearbetning i lämpliga fall skedde i samarbete med mosskulturföreningen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig till en början böra tillstyrka den ifrågasatta höjningen av avlöningar och dyrtidstillägg för föreningens tjänstemän. Denna höjning innebure endast, att föreningens vaktmästare skulle komma i åtnjutande av ett andra ålderstillägg.

Under utgiftsposten »demonstrationsfält, samarbete med hushållningssällskapen» hade föreningen uppfört ett belopp av 500 kronor. Med hänsyn till betydelsen av ifrågavarande demonstrationsfält ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka det för ändamålet ifrågasatta anslaget.

Föreningens administrationskostnader hade beräknats till 9,360 kronor, vilket belopp med omkring 1,200 kronor överstege de verkliga kostnaderna för samma ändamål under 1935. Förut nämnda slutbearbetning av föreningens försöksmaterial torde emellertid medföra ökade kostnader härför. Lantbruksstyrelsen hade därför icke något att erinra mot de beräknade utgifterna för ändamålet. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka de under rubriken »övriga utgifter» beräknade ökade kostnaderna för inköp och underhåll av inventarier och arrende för försöksjord, enär dessa syntes motsvara de verkliga utgifterna för respektive ändamål under 1935.

\ idare hade föreningen beräknat driftkostnaderna för Lilla Sunnersta demonstrations- och försöksgård till 5,000 kronor. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, hade nämnda driftkostnader hittills bekostats med gåvomedel. Då sådana emellertid icke längre stöde till förfogande och då riksdagen uttalat sig för ett bibehållande av föreningens försöksverksamhet även efter förenämnda omorganisation av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden, funne lantbruksstyrelsen ingenting tala däremot, att sagda driftkostnader redan nu bestredes nied statsmedel. Då några beräkningar över medelsbehovet för försöksverksamheten vid sagda demonstrations- och försöksgård icke bifogats framställningen, ansåge lantbruksstyrelsen sig icke närmare kunna bedöma desamma. Emellertid torde ifrågavarande försöksverksamhet medföra ganska betydande kostnader. Styrelsen hade därför icke något alt erinra mot det av föreningen begärda anslaget för ändamålet. Driftkostnaderna för Lilla Sunnersta syntes dock böra sammanföras med föreningens utgifter för försöksverksamhet i allmänhet. För föreningens centrala försök hade utgifterna beräknats till 12,000 kronor, v ilket belopp med omkring 2,000 kronor överstege de bokförda kostnaderna för ändamålet under 1935. Lantbruksstyrelsen ansåge emellertid, att sagda kostnader borde begränsas lill 10,000 kronor. Anslagsbehovet för föreningens centrala försök jämte driftkostnaderna för Lilla Sunnersta skulle således kunna beräknas lill sammanlagt 15,000 kronor.

13G

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements-

chefen.

Vid jämförelse med de verkliga utgifterna under 1935 hade lantbruksstyrelsen funnit, att kostnaderna för rekvirerade förrättningar och specialverksamhet i Norrland hörde kunna begränsas till 2,000 kronor för vartdera ändamålet. Likaledes syntes kostnaderna för avkastningskontroll med lokala undersökningar och för laboratorieverksamheten, vilka kostnader under 1935 uppgått till omkring 500 kronor respektive 1,200 kronor, icke böra höjas till iner än respektive 1,000 kronor och 2,000 kronor. Övriga utgiftsposter vore i huvudsak beräknade med ledning av de verkliga utgifterna under 1935.

Till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens verksamhet skulle med iakttagande av vad nu anförts ett sammanlagt statsunderstöd av 96,500 kronor vara erforderligt.

Beträffande föreliggande framställning örn understöd till bestridande av kostnaderna för föreningens kontrollgårdar och kultiveringsförsök hade lantbruksstyrelsen ingen erinran att göra mot de av föreningens styrelse härutinnan gjorda kostnadsberäkningarna, utan ansåge styrelsen sig böra tillstyrka det därför ifrågasatta statsbidraget av 15,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt ett med 21,200 kronor till 111,500 kronor höjt statsbidrag till föreningens verksamhet inbegripet anslag å

15,000 kronor till bestridande av kostnader för föreningens kontrollgårdar och kultiveringsförsök.

Lantbruks högskolans styrelse, som anmodats att, i samband med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet, som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut om vissa ändringar i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov, som för svenska betes- och vallföreningens del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938, har enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag.

Statskontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före den beslutade omläggningen av försöksverksamheten tilldelades högre statsbidrag än det för innevarande budgetår utgående.

Såsom jag anfört i samband med förslag om bidrag för nästa budgetår till svenska mosskulturföreningen torde det icke vara lämpligt, att kort före genomförandet av beslutad omorganisation av försöksväsendet på jordbruksområdet, av vilken omorganisation föreningen nära beröres, föreslå mera avsevärda förändringar i nu utgående anslag. Emellertid finner jag på motsvarande grunder som av mig anförts beträffande höjning av medelstilldelningen till svenska mosskulturföreningen för att möjliggöra utbetalning av ålderstillägg åt befattningshavare samt intensivare bearbetning och publikation av föreningens försöksresultat skäligt föreslå, att utöver nuvarande anslagsbelopp för betes- och vallföreningen beräknas 100 kronor till alderstillägg åt föreningens vaktmästare samt 2,500 kronor för bearbetning och publicering av försöksresultat. I likhet med vad jag anfört beträffande föreslaget bidrag till svenska mosskulturföreningen för bearbetning och publicering av dess försöksresultat förutsätter jag, att allenast sådana resultat

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■ 137

bringas till publicitet, som kunna anses aktuella och av betydelse för det praktiska jordbruket.

För uppehållande av föreningens verksamhet under nästa budgetår torde alltså få beräknas utgå av statsmedel (75,300 + 100 + 2,500 =) 77,900 kronor. För beteskulturens främjande medelst uppehållande av två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland och två kontrollgårdar i mellersta Sverige tillstyrker jag oförändrat anslag av 15,000 kronor, vilket belopp torde ställas till föreningens förfogande på hittills gällande villkor. Sammanlagda anslaget för föreningen torde sålunda böra beräknas till (77,900 + 15,000 =) 92,900 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) besluta, att försöksverksamhet på jordbrukets område m. m. skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående tillstyrkta förslag;

2) godkänna av mig framlagda förslag till grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar samt för organisation m. m. av nämnda samt statens nuvarande försöksgårdar;

3) för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till svenska mosskulturföreningen ett anslag av 116,900 kronor,

b) till Bidrag till svenska mosskulturföreningen för omändringsarbeten m. m. vid Gisselås försöksgård ett reservationsanslag av 17,900 kronor,

c) till Bidrag till svenska betes- och vallföreningen ett anslag av 92,900 kronor,

d) till Kemiska stationer m. m.: Bidrag till kemisk-våxtbiologiska anstalten inom Norrbottens län för vissa omändringsarbeten ett reservationsanslag av 900 kronor;

4) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som vid genomförande av ifrågavarande organisationsförändringar må befinnas erforderliga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.