angående löneregle¬ ring för personalen vid serafimerlasarettet och karo¬ linska sjukhuset m. in.

Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

1 Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. in.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 273.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

u-

Förslag

till

Förordning

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är boende, att till sjukhuset såsom bidrag till kostnaderna för vården erlägga ett belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom, vården avser, eller ock att han erhållit hänvisning till karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar. Sådan hänvisning skall ske skriftligen och må meddelas av lasaretts-, sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid lasarett, sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget, så ock av vederbörande tjänsteläkare. Med lasarettsläkare, som nyss sagts, skall i förevarande hänseende jämställas överläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar gälla stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften med ett häremot svarande belopp.

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) örn fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, är för handen, eller

b) örn den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården, eller

c) om den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket, samt ej heller

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3 §•

Är den intagne boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från Stockholms stad eller Stockholms län vårdas å plats vid karolinska sjukhuset, som staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten, har staden respektive Stockholms läns landsting att för varje vårddag erlägga bidrag till driften uträknat i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, intages å allmän avdelning vid serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Under punkten 90 i 1937 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1937/1938

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Avlöningar ett förslagsanslag av 41,400 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Omkostnader ett förslagsanslag av 2,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett förslagsanslag av 412,500 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet ett förslagsanslag av 900,000 kronor.

Ärendet är numera färdigberett, och jag får därför ånyo anmäla detsamma.

Under berörda punkt av huvudtiteln har erinrats, att enligt beslut av

1936 års riksdag staten skall enligt vissa grunder från och med den 1 juli

1937 övertaga serafimerlasarettets drift, och att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset torde kunna tagas i bruk omkring den 1 oktober 1937.

Med hänsyn härtill ämnar jag nu till behandling i tur och ordning upptaga följande frågor, nämligen

örn bidrag från landsting och vissa städer till vårdkostnaderna vid berörda s j ukvårdsinrättningar,

örn villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet, örn lönereglering och personalbehov vid lasarettet ävensom örn anslag till lasarettet för nästa budgetår, samt

örn lönereglering och personalbehov vid karolinska sjukhuset ävensom frågor örn anslag till sjukhuset för nästa budgetår.

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

5 I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna för vård å s. k. riksplatser vid karolinska sjukhuset och å serafimerlasarettet m. m.

1930 och 1931 års riksdagar. Den under uppförande varande första etappen av karolinska sjukhuset inrymmer sammanlagt 900 vårdplatser. Härav hava 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik bekostats av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm. Av återstående 843 vårdplatser äro 108 avsedda för garnisonens behov, 106 förlagda till hel- eller halvenskilda rum och 629 till allmänna avdelningar. Av dessa 629 vårdplatser disponera Stockholms stad och Stockholms läns landsting enligt särskilda överenskommelser med staten 315 respektive 110 vårdplatser, medan 204 äro avsedda för sjuka från riket i övrigt (»riksplatser»). Av de 50 allmänna vårdplatserna å jubileumskliniken, som jubileumsfonden och cancerföreningen bekostat, äro 20 i första hand avsedda för sjuka från Stockholms stad och 30 i första hand avsedda för sjuka från riket i övrigt.

Enligt särskilda överenskommelser erlägga Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidrag till sjukhusets uppförande, utrustning och drift (jfr propositionen nr 132/1931, sid. 15 ff.).

I sitt den 24 oktober 1928 överlämnade betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. (statens offentliga utredningar 1928: 26) berörde 1926 års sjukhuskommission frågan om bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna för de 204 vårdplatser, varöver dessa områden skulle förfoga, och anförde därvid bland annat:

Enligt kommissionens mening borde staten i första hand påtaga sig kostnaderna för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom så att säga övertoge en del av landstingens uppgift att anskaffa erforderliga lasarettsplatser, sammanhängde med att staten för att tillgodose ett annat behov — undervisningsbehovet — måste ställa sjukvårdsplatser till förfogande.

En stor del av de sjuka, som komme att belägga dessa vårdplatser, måste på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till Stockholm för att kunna erhålla vård å karolinska sjukhuset. Med hänsyn härtill syntes det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastställd legosängsavgift, erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna syntes rimligen böra betalas av respektive sjukvårdsområden.

De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset innehölle bland annat bestämmelser örn att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inbcriiknat kostnaderna för poliklinikerna, skulle bestridas så, att alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms garnison skulle erlägga fastställd legosängsavgift, att för medellösa legosängsavgiften skulle betalas av veder-

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

börande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun, att de kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bleve täckta, däri inbegripet kostnader för sjukhusets underhåll m. m., skulle fördelas på antalet vårddagar samt att Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län därvid skulle erlägga vad som belöpte å antalet vårddagar för stadens respektive länens sjuka, dock med iakttagande av att dagskostnaden ej finge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag.

Kostnaderna för karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) borde staten sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband härmed syntes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för varje vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda nied sjuka från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift borde fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet. Kommissionen hade vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift för dessa 204 vårdplatser — i nära anslutning till de platskostnadsavgifter Stockholms stad och Stockholms län skulle utgiva för dem tillförsäkrade vårdplatser å sjukhuset — borde beräknas till 2 kronor 50 öre per vårddag.

För att staten skulle kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift från respektive sjukvårdsområden vore nödvändigt att i särskild författning meddela härför erforderliga bestämmelser.

Vad sjukhuskommissionen föreslagit rönte emellertid motstånd från olika håll (se propositionen nr 232/1930, sid. 209 ff). Av särskilt intresse är här det av svenska landstingsförbundets styrelse avgivna yttrandet, vari kritiserades finansieringsförslaget, i vad det avsåg bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län.

Styrelsen kunde icke godtaga förslaget, att samtliga landsting och städer, som ej deltogo i landsting, med undantag för Stockholms stad och Stockholms län skulle för samtliga inom respektive städer och landstingsområden hemmahörande patienter, som erhölle vård å rikssjukhuset, erlägga dels ett platskostnadsbidrag örn 2 kronor 50 öre per vårddag, dels den driftkostnad, som belöpte på sagda patienter med avdrag av legosängsavgiften.

Sjukhuskommissionen hade tydligen vid framläggande av sitt förslag till bidrag från landstingen i allmänhet utgått ifrån, att det icke vöre mer än rättvist, att landstingens och vissa städers bidragsskyldighet till rikssjukhusets uppförande och drift bleve densamma, som ålåge Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Därvid hade man emellertid förbisett, att Stockholms stad och län och invånare därstädes genom rikssjukhusets uppförande och de träffade överenskommelserna tillförsäkrades högst väsentliga fördelar, som däremot icke skulle komma övriga landsting och »storstäder» till del. Stockholms stad och län skulle sålunda inom eller invid sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens och länets respektive behov avpassade sjukvårdsavdelningar med garanterat antal sängar å de olika specialavdelningarna. Staden och landstinget kunde vid sina sjukvårdsplaner räkna med dessa avdelningar och sängar såsom med egna sjukvårdsinrättningar. De övriga landstingen och »storstäderna» skulle däremot allenast tillsammantagna få disponera över ett visst antal platser, på intet sätt avvägt efter vart och ett landstings eller varje stads behov. Något bestämt platsantal ä olika avdelningar finge sagda landsting eller

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

städer var för sif? icke räkna med, och patienterna från de olika landstingsområdena och städerna skulle nödgas företaga långa, kostsamma resor för att erhålla den önskade vården vid rikssjukhuset. Det föreslagna bidragssystemet vore riktigt och rättvist vad anninge Stockholms stad och län men oriktigt och orättvist beträffande övriga landstingsområden och städer utanför landsting.

Vad särskilt anginge byggnads- eller platskostnadsbidraget, så innebure ju ett dylikt för Stockholms stads och läns vidkommande allenast, att de för ett relativt billigt pris finge åt sig uppförda förstklassiga sjukvårdsavdelningar, avpassade efter stadens och länets behov. Övriga landsting och städer däremot finge knappast större fördel av rikssjukhusets uppförande än av uppförandet genom landstings eller stads försorg av ett förstklassigt sjukhus i landsorten med tillgång till specialvård av olika slag. Styrelsen finge, med underkännande av vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit, hemställa, att byggnadskostnaderna för de avdelningar av rikssjukhuset, som vore avsedda för patienter utanför Stockholms stad och län, måtte helt gäldas av staten.

Vad därefter anginge driftbidragen till rikssjukhuset för patienter utanför Stockholms stad och län, så skulle ju dessa bidrag i själva verket motsvara den höjning i legosängsavgiften, som vederbörande hade att betala, då de erhölle vård å främmande landstings anstalt. Men denna höjning i legosängsavgiften drabbade ju i vanliga fall patienten själv, och något skäl att härutinnan göra undantag, då det gällde rikssjukhuset, förelåge i det stora hela taget icke. Ville en patient icke åtnöja sig med den vård, hemlandstinget beredde å sina sjukvårdsinrättningar, utan i stället söka sig in på rikssjukhuset, borde han i allmänhet själv få betala den härav föranledda merkostnaden.

Genom svenska landstingsförbundets initiativ hade emellertid numera ett stort antal landsting — 18 stycken — helt frivilligt gått in för ett sådant system, att, i det fall att en icke fattigvårdsbehövande patient insjuknade i främmande län och intoges å detta läns lasarett eller sjukstuga å allmän sal, det egna landstinget bidroge med det merbelopp, som vederbörande patient betalade i patientavgifter utöver vad han skolat betala, om han varit intagen å landstingets motsvarande anstalt, dock att landstingsbidraget i intet fall finge överstige 2 kronor 50 öre per patient och dag. Genom ett dylikt system, något olika utformat av olika landsting, hade landstingen velat bringa en välbehövlig vårdhjälp åt de patienter, som under sin vistelse utanför hemlänet bleve i behov av vård och till följd därav, oberoende av eget val, måste söka denna å främmande anstalt. Bidraget kunde också sägas vara motiverat därav, att det egna landstinget på grund av de låga legosängsavgifterna för inomlänspatienter, vilka avgifter ju ej på långt när täckte självkostnaderna för vården, faktiskt gjorde en ekonomisk vinst på att länsinvånare, som själv gäldade sin avgift, erhölle vård å främmande anstalt.

Styrelsen funne fullt riktigt, att det sålunda skisserade systemet utsträcktes till att gälla jämväl vård å rikssjukhuset för patienter, som ej hörde hemma i Stockholms stad eller län, och hade heller intet att erinra mot, att detta system för rikssjukhusets vidkommande lagfästes, så att följaktligen landstingen eller städer utanför landsting med undantag för Stockholms stad och Stockholms läns landsting skulle för de patienter från respektive städer och län, som insjuknat i Stockholm och intagits å rikssjukhuset, erlägga ett bidrag till legosängsavgiften örn 2 kronor 50 öre per dag.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Även för det fall, att insjuknandet skedde annorstädes än i Stockholm, men den behandling, som krävdes, icke kunde lämnas å hemlänets sjukvårdsinrättningar, syntes ett dylikt bidrag till legosängsavgiften från landstinget vara motiverat. För att landstinget i detta fall skulle vara betalningsskyldigt, borde emellertid krävas remiss från någon av hemlänets lasarettsläkare, utvisande att den vård, som krävdes, ej stöde att erhålla å någon av det egna landstingets sjukvårdsinrättningar.

Då ärendet anmäldes för Kungl. Majit (propositionen nr 232/1930), uttalade departementschefen (sid. 226), att han funne de ifrågasatta platskostnadsavgifterna oberättigade samt ansåge, att byggnadskostnaderna för omförmälda 204 vårdplatser helt borde bestridas av staten. Beträffande frågan om driftbidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län kunde departementschefen (sid. 227) icke godtaga kommissionens förslag.

Vad landstingsförbundets styrelse härutinnan föreslagit syntes departementschefen riktigt och borde realiseras. I enlighet härmed skulle för de 204 för patienter från hela riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift, motsvarande avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid landets lasarett. Beträffande dels patienter, som insjuknat i huvudstaden eller i Stockholms län och sökte vård å karolinska sjukhuset, dels patienter, som av vederbörande lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av vård, som ej stöde att få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden av vårdavgiften skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot skulle själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system, som i stort sett innebure tillämpning av redan på förevarande område praktiserat förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning av vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen föreslagit, utan allenast reglera förhållandena mellan patienterna och vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, om detta system kunde lagfästas, men departementschefen hade ej ansett sig böra för det dåvarande föreslå detta med hänsyn till att lång tid förf löte, innan sjukhuset stöde färdigt, och att statens sjukvårdskommitté dessförinnan kunde förväntas framlägga förslag rörande uppdelningen av sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avsåge specialvård.

1930 års riksdag, som med anledning av nämnda proposition hos Kungl. Majit anhöll om viss överarbetning av det föreliggande förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset (skrivelse nr 386/1930 sid. 10), tog icke ställning till förevarande fråga.

I propositionen nr 132/1931 (sid. 55) föreslog Kungl. Majit riksdagen att besluta, bland annat, att ifrågavarande byggnadsföretag skulle finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen nr 232/1930 av vederbörande departementschef förordade grunderna.

1931 års riksdag, som definitivt beslöt byggandet av sjukhusets första etapp, anförde i sin skrivelse nr 286 bland annat följande:

Riksdagen hade ansett sig böra bifalla vad i förevarande avseende av Kungl. Majit föreslagits. Dock funne riksdagen nödigt att på en punkt göra ett förtydligande uttalande, nämligen ifråga örn erläggandet av s. k. plats-

9 Kungl. Marits proposition Nr 272.

kostnadsavgift för de 204 för »landet i övrigt» avsedda vårdplatserna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vederbörande sjukvårdsområden — frånsett Stockholms stad och län — vara befriade från att betala sådan avgift. Däremot framginge det icke fullt klart av propositionen, huru det i detta hänseende skulle ordnas för Stockholms stad och Stockholms län. Enligt riksdagens mening förelåge inga skäl att låta staden och länet komma i åtnjutande av dylik befrielse från platskostnadsavgift, utan de borde i den mån, de beläde omförmälda 204 platser, gälda nämnda avgift på sätt ursprungligen varit avsett även för övriga sjukvårdsområden.

Nu föreliggande förslag. I skrivelse den 15 januari 1937 har karolinska sjukhusets direktion framlagt förslag till bestämmelser angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Direktionen har därvid i allt väsentligt anknutit till den av departementschefen i propositionen nr 232/1930 intagna ståndpunkten.

Över direktionens förslag hava yttranden avgivits av styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, av landstingens förvaltningsutskott, av vederbörande stadsmyndigheter i de städer, som ej deltaga i landsting, ävensom den 9 februari 1937 av medicinalstyrelsen och den 5 februari 1937 av statskontoret.

Direktionen har i huvudsak anfört följande:

Med hänsyn till att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset avsåges att kunna tågås i bruk omkring den 1 oktober 1937, funne direktionen erforderligt, att föreskrifter nu utfärdades för reglerare av den bidragsskyldighet till sjukhusets drift, som borde åvila andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län.

Direktionen ville i detta sammanhang erinra, att statens sjukvårdskommitté i sitt den 17 maj 1934 överlämnade betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte därmed sammanhängande spörsmål (statens offentliga utredningar 1934: 22) föreslagit (sid. 510) intagande i 17 § lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus av en bestämmelse av innebörd, att person, som under vistelse i främmande sjukvårdsområde där insjuknade och för vård intoges å allmän sal vid sjukhus inom området, skulle i fråga örn legosängsavgift likställas med inomlänspatient samt att skillnaden mellan avgifter för utomläns- och inomlänspatient i sådant fall skulle av det egna områdets myndigheter erläggas till det främmande områdets. Statsmakterna hade dock ännu icke tagit ställning till detta förslag.

Då direktionen haft att taga frågan om hemlandstingens bidragsskyldighet flir vård å karolinska sjukhuset under övervägande, hade direktionen icke funnit någon sådan omständighet hava efter 1931 års riksdags beslut förekommit, som borde föranleda frångående av den av departementschefen i propositionen nr 232/1930 intagna ståndpunkten. Ur de vårdsökandes synpunkt syntes det vara synnerligen ömkligt, att kostnaderna för vården nedbringades. Jämväl ur landstingens synpunkt syntes ifrågavarande bidrag vara motiverat med hänsyn till att landstingets kostnader för den sjukes vård å en landstingets egen anstalt skulle bliva betydligt större än bidragets belopp.

Uidragsskyldighctcn syntes ej böra avse andra fall än sådana, i vilka det ål åge vederbörande landsting att ombesörja anstaltsvård av det slag,

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27:2.

för vilket intagning å karolinska sjukhuset ägde rum. Dessa fall angåves i 1 § första stycket lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. I enlighet härmed skulle det ifrågasatta bidraget icke utgå vid vård å en blivande psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

I fråga om den remiss av de sjuka, som enligt departementschefens förslag skulle utgöra förutsättning för landstingens bidragsskyldighet, kunde skäl anföras för att remisser skulle få meddelas även av andra läkare än lasarettsläkare. Direktionen hade emellertid ansett sig böra stanna vid att föreslå en avvikelse från de av departementschefen angivna grunderna i det avseendet, att remissen av vederbörande lasarettsläkare borde, när det gällde intagning å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset, kunna ersättas med remiss av vederbörande tjänsteläkare. I fråga örn de sjukdomar, för vilka kliniken vöre avsedd, syntes nämligen denne likaväl som lasarettsläkaren kunna avgöra, om intagningen borde äga rum å nämnda klinik. Det erinrades, att i landet avsåges att inrättas tre centralanstalter för radioterapi vid kräfta, en i Stockholm, nämligen denna klinik, en i Göteborg och en i Lund, var och en avsedd för ett visst upptagningsområde. Det syntes vidare onödigt att betunga ifrågavarande sjuka, som vanligen vore mindre väl ställda i ekonomiskt hänseende, med en resa till något av det egna landstingets lasarett.

Såsom jämväl svenska landstingsförbundets .styrelse framhållit i sitt yttrande över sjukhuskommissionens förslag borde det egna sjukvårdsområdets bidrag utgå endast för icke fattigvårdsbehövande patienter. Därest den sjuke åtnjöte fattigvård enligt 1 § lagen om fattigvården, vore nämligen det fattigvårdssamhälle, där den sjuke hade hemortsrätt, enligt 42 §, jämförd med 40 § 1 mom. nämnda lag, berättigat att för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det landsting, inom vars område fattigvårdssamhället vore beläget.

Enligt 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar ägde könssjuk, för vilken sjukhusvård funnes erforderlig, att utan avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus i enlighet med vad därom funnes särskilt stadgat. En härtill anslutande bestämmelse, att personer, som å sjukhus vårdades för könssjukdom i smittsamt skede, skulle kostnadsfritt åtnjuta underhåll och övriga sjukhusförmåner, återfunnes i 18 § lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Därest person, som avsåges i 4 § förstnämnda lag, intoges å karolinska sjukhuset, skulle hans vård och underhåll sålunda vara kostnadsfria. För detta fall borde alltså göras ett undantag från regeln om hemlandstingets bidragsskyldighet.

Då skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården vore en staten åvilande angelägenhet, borde vidare försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjöte fri sjukhusvård, uttryckligen undantagas från nämnda regel.

Enligt 1936 års riksdags beslut skulle staten från och med den 1 juli 1937 övertaga serafimerlasarettets drift, varvid lasarettet skulle stå under direktionens för karolinska sjukhuset förvaltning. Med anledning härav hade direktionen tagit under övervägande, om icke förevarande principer örn bidrag från främmande sjukvårdsområden borde tillämpas jämväl vid serafimerlasarettet.

Enligt avtal av år 1927 mellan direktionen över lasarettet och Stockholms stad ägde staden allt framgent disponera 200 sängar å lasarettet. För sjuka från staden erlades sjukvårdsavgift. I avtalet föreskreves vidare, att för lasarettet vid tiden för avtalets träffande fastställda sjukvårdsavgifter för vård i allmänt rum av betalande sjuka från staden icke finge höjas under den tid, för vilken överenskommelsen vöre gällande, utan stadsfullmäktiges medgivande. Enligt avtal av år 1929 mellan lasaretts-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

direktionen och Stockholms läns landsting skulle för så beskaffade sjuka från länet, att de enligt de för sjukas mottagande å lasarettet gällande allmänna regler finge därstädes vinna inträde, tillhandahållas å lasarettet i mån av behov minst 100 sängar förutom vissa friplatser. För sjuka från länet erlades den bestämda vårdavgiften. Enligt avtalen skulle staden och landstinget efter vissa i avtalen närmare angivna, delvis olika grunder erlägga staden 62 procent och landstinget 63,5 procent av skillnaden mellan den verkliga kostnaden för sjuka frän staden respektive länet och influtna vårdavgifter. Avtalen funnes återgivna i de av särskilda sakkunniga avgivna betänkandena rörande serafimerlasarettets ekonomi samt rörande lasarettets ställning och verksamhet (statens offentliga utredningar 1936: 1 sid. 48 ff.).

Den vid lasarettet hittills tillämpade avgiften för vård å allmän avdelning. som till skillnad från vad som gällde vid de flesta andra sjukhus varit lika för alla oavsett det sjukvårdsområde, inom vilket de vöre hemmahörande, utginge nu med 2 kronor 50 öre. Undantag härifrån gällde blott patienter, vilkas vård bekostades av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, samt utländska medborgare, som vid intagningen ej varit mantalsskrivna i Sverige. Förutom lägre inkomster för lasarettet hade detta system medfört bland annat den konsekvensen, att vården av en person, bekostad av fattigvårdssamhälle eller kommun enligt lagen örn fattigvården eller barnavårdslagen, betingat en högre avgift än örn den sjuke själv direkt till lasarettet erlagt legosängsavgift.

Direktionen hade därför ansett, att en ändring i det rådande förhållandet borde vidtagas. Enligt direktionens uppfattning borde vid lasarettet och karolinska sjukhuset tillämpas såvitt möjligt överensstämmande taxor. Vården å dessa båda, av staten drivna sjukhus, syntes bliva så överensstämmande, att någon skillnad i avseende å avgifterna för vård å allmän avdelning icke vore motiverad.

För båda sjukhusen borde legosängsavgiften å allmän avdelning för sjuka från andra delar av riket än Stockholms stad och län fastställas till vad som i allmänhet tillämpades vid landets lasarett flir utomlänspatienter eller omkring 5 kronor för vårddag. I fråga örn sjuka från Stockholms stad och Stockholms län bestämdes vårdavgifterna å karolinska sjukhuset av stadens och länets myndigheter, medan beträffande serafimerlasarettet avgiften för sjuka från staden icke finge ökas utan. stadsfullmäktiges medgivande. Då såsom förut anförts staden och landstinget erlade.en viss kvotdel av skillnaden mellan den på visst sätt beräknade verkliga kostnaden och de taxeenliga vårdavgifterna, förelåge för statens vidkommande icke anledning att vidtaga åtgärder för höjning av de för sjuka från staden och länet gällande vård avgifterna å serafimerlasarettet.

Ett genomförande av det angivna avgiftssystemet förutsatte dock för erhållande av likställighet mellan de båda sjukhusen, att hemlandstingen under samma förutsättningar sorn vid karolinska sjukhuset .skulle bidraga till kostnaden för vård å serafimerlasarettet. Någon anledning att sedan .staten övertagit lasarettets drift upprätthålla någon skillnad i detta avseende förelåge enligt direktionens förmenande icke.

Direktionen föresloge alltså, att de av departementschefen i propositionen nr 232/1930 förordade, av 1931 års riksdag godtagna grunderna för hemlandstingens bidragsskyldighet till vårdkostnad å karolinska sjukhuset även tillämpades vid serafimerlasarettet.

Vad i det föregående anförts örn landstingen syntes jämväl böra avse städer, som ej dcltoge i landsting.

Såsom förut berörts disponerade Stockholms stad och Stockholms läns

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

landsting 315 respektive 110 vårdplatser å karolinska sjukhuset. För dessa platser erlade staden och landstinget — förutom bidrag till uppförande och utrustning — dels platskostnadsavgift, motsvarande annuiteten å de i forns av lån till sjukhusets uppförande lämnade bidragen, beräknade för staden till 2 kronor 68 öre och för landstinget till 2 kronor 53 öre per vårddag under förutsättning av 40-åriga amorteringslån med 4Vi procent ränta, dels ock bidrag till driften efter den verkliga medeldagkostnaden, dock högst den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive landstingets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

I överenskommelserna funnes ingen föreskrift, huru skulle förfaras, då överbeläggning av sjuka från staden eller länet ägde rum, så att dessa vårdades å platser, avsedda för patienter från riket i övrigt. I anslutning til! den av 1931 års riksdag intagna ståndpunkten funne direktionen, att staden och landstinget i dylikt fall borde erlägga förutom platskostnadsavgift jämväl driftbidrag efter samma grunder som beträffande de kontrakterade platserna. Platskostnadsavgiften vid överbeläggning ansåges böra utgå med samma belopp som vid beläggning av sistnämnda platser.

Till stöd för denna sin uppfattning åberopade direktionen, att tillämpande av principen om vårdbidrag med 2 kronor 50 öre vid beläggning av de för riket i övrigt avsedda platserna med sjuka från Stockholms stad och Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget finge erlägga väsentligt lägre belopp än vid beläggning av kontraktsplatserna. Vidare skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna för de icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och länet skulle komma att i avgiftshänseende behandlas olika allteftersom de läge å det ena eller andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra ett invecklat redovisningssystem. Därjämte ville direktionen framhålla, att karolinska sjukhuset så att säga inginge som ett led i stadens och landstingets planer för sin anstaltsvård och förty intoge en annan ställning till dem än till övriga sjukvårdsområden i riket. Direktionen ville vidare åberopa det förhållandet, att enligt överenskommelserna platskostnadsavgift ej skulle utgå, därest staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller länet tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård å sina egna sjukhus. Påpekas kunde ock, att då innehållet i överenskommelserna genom underhandlingar mellan intressenterna utformades, förutsattes, att vid beläggning av de s. k. riksplatserna samma principer i avseende å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser.

Av de 100 allmänna platserna å jubileumskliniken hade 50 bekostats av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm, vilka emellertid ej lämnade något bidrag till sjukhusets drift. För dessa platser syntes de allmänna reglerna örn hemlandstingets bidragsskyldighet böra gälla. I den mån dessa platser belädes med sjuka från Stockholms stad och län borde staden och landstinget bidraga efter samma grunder som vid beläggning av riksplatserna, det vill säga, erlägga platskostnadsavgift och driftbidrag enligt de i överenskommelserna stadgade grunderna.

Direktionen ville slutligen erinra därom, att statens sjuk vårdskommitté i sitt betänkande föreslagit, att staten skulle övertaga landstingens kostnader för viss centraliserad vård. Sålunda hade föreslagits, att staten skulle övertaga landstingens kostnader för cancervården. I övrigt innehölle sjukvårdskommitténs betänkande icke något förslag, som innebure ändring i förhållandet mellan staten och de särskilda sjukvårdsområdena i avseende å kostnaderna för specialvård av de slag, som meddelades vid de i karolin-

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ska sjukhusets första etapp ingående klinikerna. Beträffande den specialvård, som meddelades vid serafimerlasarettet, hade ej heller någon sådan förändring föreslagits i vidare mån än att kommittén (sid. 415) uttalat, att då den neurokirurgiska avdelningen vid lasarettet avsåge att i möjligaste mån tillgodose hela landets behov av specialvård för neurokirurgiska sjukdomar, kostnaderna för densammas drift borde, i den mån influtna patientavgifter och avkastningen från för ändamålet tillgängliga fonder icke försloge, täckas av statsmedel.

Till dessa förslag hade statsmakterna ännu icke tagit ställning.

Direktionen hade vid sådant förhållande ansett sig för sin del sakna anledning att förorda någon ändring i principerna för bidrag från vederbörande sjukvårdsområden.

Skulle framdeles bestämmas, att staten skulle i stället för landstingen vidkännas kostnaderna för någon form av specialvård, som meddelades vid något av de båda sjukhusen, syntes undantag böra stadgas från de allmänna reglerna.

Direktionen har upprättat följande utkast till bestämmelser angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Närmare bestämmelser angående erläggande av ifrågavarande bidrag syntes direktionen lämpligen böra meddelas antingen i sjukhusens reglementen eller i föreskrifterna om medelsförvaltningen vid sjukhuset.

Utkast till

bestämmelser angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § första stycket lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är bosatt, att till sjukhuset såsom bidrag till kostnaden för vården erlägga ett belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom, vården avser, eller ock att han av lasaretts- eller sanatorieläkare vid av landstinget drivet lasarett eller sanatorium eller, där intagningen skett å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, av vederbörande tjänsteläkare skriftligen hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande av vård, som ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar gälla stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften med ett häremot svarande belopp.

2 §.

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, är för handen, eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården, eller

c) örn den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket,

14 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård.

3 §.

Är den intagne bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från staden eller länet vårdas å plats, som staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten, har staden respektive Stockholms läns landsting att för varje vårddag erlägga platskostnadsavgift och bidrag till driften uträknade i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län, intages å serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1937.

Myndigheterna. De över direktionens förslag hörda myndigheterna hava i allmänhet lämnat sin anslutning till förslaget. I en del fall hava dock framställts erinringar. Härutinnan inhämtas av handlingarna i ärendet följande:

Direktionen över Malmö allmänna sjukhus har med instämmande av drätselkammarens i Malmö första avdelning motsatt sig förslaget, att hemlandstinget respektive hemstaden, inom vilken den sjuke är bosatt, skulle vara skyldig att erlägga vårdkostnadsbidrag, därest vederbörande insjuknat under vistelse i Stockholms stad eller län. Detta förslag, anföres det, betydde införandet av en ny princip för regleringen av ersättning för vård å sjukhusinrättning utanför det egna sjukhusområdet. Även om det sjukhus, det här gällde, i viss mån intoge en särställning, ansåge dock sjukhusdirektionen, att man icke utan mycket starka motiv — och sådana hade ej i den föreliggande framställningen anförts — borde ge karolinska sjukhuset en särställning i detta hänseende. Ty karolinska sjukhuset syntes böra vara en anstalt, vars beläggning ej bestämdes av tillfälligheter utan av en medvetet fattad fördelningsprincip. Stockholms stad hade sina, landstingen och städerna utom landstingen sina sjukhus. Stockholmare kunde insjukna i landsorten, liksom landsortsbor kunde insjukna under vistelse i Stockholm. Att för sistnämnda alternativ skapa en särbestämmelse, som till sina konsekvenser knappt kunde sägas vara utredd, syntes opåkallat. Allmänna sjukhusets direktion ansåge också, att här åsyftade bestämmelse erbjöde stora möjligheter till missbruk och till att bli ett permanent fungerande medel för produktion av ett konstlat behov av vårdplatser vid ifrågavarande sjukhus.

Att vårdkostnadsbidrag borde lämnas, då den sjuke av lasaretts- eller sanatorieläkare skriftligen hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande av vård, som ej eljest kunde beredas honom, funne direktionen däremot vara riktig.

Åtskilliga förvaltningsutskott ävensom styrelsen för svenska landstingsförbundet hava föreslagit ändring i grunderna för beräknandet av vårdbidragets storlek.

Sålunda har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott beträffande detta spörsmål anfört i huvudsak följande:

15 Kungl. Majlis 'proposition Nr 272.

Enligt det föreliggande förslaget skulle för vård å riksplatserna uttagas en dagavgift av 5 kronor för vård å allmän sal av patient, som ej vore bosatt i Stockholms stad eller län. Härav skulle självbetalande erlägga 2 kronor 50 öre och vederbörande landstingsområde lika mycket. För fattigvårdsbehövande patient, ej hemmahörande i Stockholms stad eller län, kunde emellertid vid serafimerlasarettet jämlikt av Kungl. Maj:t fastställd taxa för närvarande ej uttagas högre dagavgift än 4 kronor 50 öre. Högre avgift syntes ej heller komma att kunna uttagas vid karolinska sjukhuset, när detsamma toges i bruk. Detta innebure, att ifrågavarande båda sjukhus hade att debitera 5 kronor för självbetalande och 4 kronor 50 öre för fattigvårdsbehövande. Det syntes förvaltningsutskottet, att för enkelhetens skull blott en dagavgift borde införas om 4 kronor 50 öre. Då någon anledning ej funnes att sänka den del av avgiften, som självbetalande patient nu erlade, eller 2 kronor 50 öre för dag, motsvarande den i Stockholms stad allmänt gällande dagavgiften för värd av patient å allmän säl, borde vederbörande landstings bidrag enligt utskottets mening kunna begränsas till 2 kronor för dag.

I samma riktning hava förvaltningsutskotten vid Södermanlands, Älvsborgs, Skaraborgs och Jämtlands läns landsting ävensom svenska landstingsförbundets styrelse uttalat sig.

Beträffande rätten för vissa läkare att utfärda hänvisningar för intagning å ifrågavarande sjukhus hava erinringar framställts av vissa myndigheter.

I fråga om den föreslagna rätten för tjänsteläkare att hänvisa till intagning å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik har sålunda direktionen över Malmö allmänna sjukhus med instämmande av drätselkammarens i Malmö första avdelning yttrat, att det med skäl syntes kunna ifrågasättas, huruvida en tjänsteläkare vore mer kapabel att avgöra, örn hemortslasarettets resurser räckte till eller örn över huvud taget något lasaretts resurser räckte till, när det gällde fall, som krävde radium- eller röntgenbehandling, än när det gällde t. ex. en sjukdom i centrala nervsystemet. Men frånsett vederbörande tjänsteläkares kunskaper och därav betingade förmåga att göra ett riktigt urval syntes undantagsbestämmelsen ifråga särskilt ägnad att låta ovidkommande omständigheter, såsom patientens eller anförvanternas påtryckningar och vederbörande tjänsteläkares personliga inställning till hemortslasarettet och där anställda läkare komma att spela en avgörande roll vid fördelningen av klientelet mellan hemortslasarettet och karolinska sjukhuset. Av allt att döma konnne denna bestämmelse att alstra ett konstlat behov av platser på karolinska sjukhuset och därigenom störa en förnuftig uppdelning av sjukvården mellan landsbygd och huvudstad.

Förvaltningsutskottet vid Skaraborgs läns landsting har ställt sig tveksamt lill lämpligheten av förslaget örn tjänsteläkares rätt att remittera till jubileumskliniken. Förvaltningsutskottet vid Älvsborgs läns landsting har ansett, att sådan remiss bör ske allenast av lasaretts- och sanatorieläkare.

Svenska stadsförbundets styrelse har erinrat, att motivet till nu ifrågavarande hänvisningsrätt varit, att man velat bespara den sökande resan till landstingets egen anstalt för att få hänvisning av lasaretts- eller sanatorieläkare. För sjuka i städer utom landsting förelåge icke någon motsvarande olägenhet, då respektive läkare där vore lätt tillgängliga. För staden åter vore det av vikt, att hänvisningen till sjukvårdsinrättning utom sjukvårdsområdet verkställdes av läkare, som ägde möjlighet att fullt bedöma området s egna möjligheter till special värd av olika slag. I vart fall borde för städernas del bestämmelsen örn tjänsteläkares remissriitt utgå.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Drätselkammaren i Hälsingborg har uttalat önskemålet, att jämväl sjukstugeläkare borde hava remissrätt enligt de i 1 § av utkastet föreslagna best ämmelserna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att enligt ordalydelsen av det framlagda förslaget till bestämmelser skulle rätt att remittera patienter till ifrågavarande sjukhus icke tillkomma läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala, då detta, ehuru det fungerade såsom länets centrallasarett, icke dreves av landstinget utan av universitetet. Visserligen syntes behovet av remisser från detta sjukhus med dess långt drivna uppdelning på högt kvalificerade specialavdelningar vara relativt begränsat, men det förelåge dock i varje fall i fråga örn remisser till jubileumsklinilcen och serafimerlasarettets neurokirurgiska avdelning. Det syntes därför förvaltningsutskottet önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser erhölle en sådan formulering, att rätt att remittera sjuka till ifrågavarande sjukhus tillförsäkrades även läkarna vid akademiska sjukhuset.

Stadsfullmäktige i Göteborg hava, under erinran om, att en centralanstalt för radioterapi vid kräfta avsåges inom kort bliva upprättad i staden, hemställt, att för Göteborgs del remissrätt måtte tillerkännas beträffande jubileumskliniken blott överläkaren vid nuvarande radiologiska avdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset och efter centralanstaltens tillkomst överläkaren därstädes, samt vidkommande sådan specialvård i övrigt vid karolinska sjukhuset, som vore representerad i Göteborg, blott överläkaren vid stadens vederbörande specialavdelning.

Gävle stads drätselkammare har tillstyrkt det nu föreliggande förslaget allenast under den förutsättningen, att den legosängsavgift, som med frånräknande av det föreslagna vårdbidraget, skulle erläggas av sådana sjuka, som intoges å ifrågavarande båda sjukhus i enlighet med de föreslagna bestämmelserna, icke bleve mer betungande än den legosängsavgift, som skulle erläggas av vårdsökande från Stockholms stad och län.

Beträffande storleken av den del av legosängsavgiften, som patienten själv skulle svara för, har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott yttrat:

Ehuru förslaget om vårdkostnadsbidrag från hemlandstinget innebure vissa fördelar och gåve större möjlighet för vårdbehövande att söka erforderlig specialvård, kunde det dock ifrågasättas, om denna förmån borde bli obligatorisk även för den, som utan ekonomisk uppoffring kunde erlägga hela vårdavgiften själv. Utskottet hade intet att erinra mot att lättnader gåves för dem, som vore i behov därav, och att landstinget för dessa svarade för viss föreslagen del i vårdavgiften. Västerbottens läns landsting hade under ett flertal år visat sin förståelse härför och lämnat särskilda resebidrag till dem, som hänvisades att söka specialvård och varit i behov av bidrag härför. Att nu lägga ungefärligen halva vårdkostnaden på landstingen, oavsett örn den enskilde själv kunde ersätta hela kostnaden, syntes vara ett spörsmål, som allvarligt borde prövas. En lämplig avvägning av bestämmelserna kunde tänkas genomförd, som dock gåve den mindre bemedlade möjlighet att erhålla denna specialvård, örn landstingen själva bereddes möjlighet att genom ansvarsförbindelser svara för viss del av vårdavgiften för de remitterade fall, som befunnes vara i behov härav. En dylik anordning skulle alltfort bibehålla principen örn den enskildes ansvar att, där inga olägenheter funnes, bära egen börda.

17 Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Vidkommande serafimerlas arettets ställning i nu förevarande avseende föreligga tre från förslaget avvikande yttranden. Hallands oell Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige i Göteborg hava nämligen ansett kostnadsbidrag icke böra utgå för vård å nämnda lasarett. Förstnämnda förvaltningsutskott har anfört, att lasarettet icke syntes intaga den särställning bland rikets sjukvårdsinrättningar, att sådana bidrag kunde anses motiverade.

Beträffande slutligen de föreslagna särskilda bestämmelserna för Stockholms stad och län ärodeav Stockholms stad och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott avgivna yttrandena av intresse.

Sistnämnda förvaltningsutskott har — med tillstyrkande av direktionens förslag i övrigt — såsom sm asikt uttalat, att Stockholms läns landsting vid platsbeläggning utöver ackordsplatserna skäligen borde erhålla samma förmån som övriga landsting. .....

Stockholms stadsfullmäktige hava under hänvisning till stadens sjukhusdirektions och stadskollegiets utlåtanden i ämnet avstyrkt bifall till förslaget, i vad detsamma rör Stockholms stad.

Stockholms sjukhusdirektion har i sitt berörda utlåtande anfört bland annat:

Förslaget innebure, att Stockholms stad och Stockholms Ian vid eventuell beläggning av de s. k. riksplatserna (inklusive de allmänna platserna å jubileumskliniken) skulle erlägga bidrag efter andra och väsentligt ofördelaktigare grunder än landstingen i övrigt. Medan vårdavgiften i allmänhet skulle utgå med omkring 5 kronor per vårddag, varav 2 kronor 50 öre skulle erläggas av vederbörande landsting och resten av patienten själv, skulle nämligen vårdavgiften för patienter från Stockholms stad^ enligt de föreslagna bestämmelserna utgå med ett belopp, som för budgetåret 1037/ 1938 beräknats till 10 kronor 12 öre per vårddag. Denna avgift skulle enligt förslaget erläggas av staden till sjukhuset, varvid staden dock skulle äga att räkna sig till godo vad patienten själv erlagt i legosängsavgift till sjukhuset. När direktionen för karolinska sjukhuset sålunda ifrågasatte, att Stockholms stad vid beläggning av de s. k. riksplatserna skulle betala en dubbelt så hög vårdavgift som den för riket i övrigt gällande legosangsavgiften, måste enligt direktionens mening mycket starka skäl kunna åberopas för en dylik undantagsställning för staden.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade till stöd för sitt förslag i förevarande avseende anfört, att en tillämpning av principen om ett vårdbidrag å 2 kronor 50 öre vid beläggning av riksplatserna med sjuka från Stockholms stad och Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget finge erlägga väsentligt lägre belopp än vid beläggningen av kontraktsplatserna. Vidare skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna för de icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och länet skulle komma att i avgiftshänseende behandlas olika allt eftersom de läge å det ena eller det andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra ett invecklat redovisningssystem.

Gentemot denna erinran ville sjukhusdirektionen framhålla, att ett likställande av staden och Stockholms län med landstingen i övrigt ej syntes medföra de befarade olägenheterna. För stadens vidkommande kunde nämligen frågan med fördel ordnas på sadant sätt, att sjukhuset uttoge avgift av patient, som vårdades å riksplats, enligt samma grunder, som

Bihang till riksdagens protokoll 1U87. 1 sami. Nr 272. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

gällde beträffande kontrakterad vårdplats, och att staden därefter ersatte sjukhuset det belopp, som svarade mot skillnaden mellan den för riksplatserna enhetligt fastställda legosängsavgiften (cirka 5 kronor) och den av patienten själv erlagda vårdavgiften. Genom ett sådant betalningssystem vunnes den fördelen, att den sjuke finge erlägga vårdavgift enligt de för stadens egna lasarettssjukhus^ gällande bestämmelserna, vare sig han vårdades å sadant sjukhus eller a kontrakterad vårdplats eller å riksplats vid karolinska sjukhuset.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhölle vidare, att sjukhuset så att säga inninge som ett led i stadens och landstingets planer för sin anstaltsvård och förty intoge en annan ställning till dem än till övriga sjukvårdsområden i riket. Detta påstående vore oriktigt, åtminstone i vad det gällde staden. Förslaget örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm hade icke tillkommit på stadens initiativ utan föranletts av statens intresse att få undervisningen koncentrerad. Staden hade endast med tvekan lämnat sin medverkan till sjukhusets uppförande och ej velat sträcka denna medverkan längre än till 315 vårdplatser. Sedermera hade staden vid planläggningen av sitt sjukhusväsen endast räknat med den å karolinska sjukhuset kontrakterade tillgången å 315 vårdplatser och sålunda icke tagit någon som helst hänsyn till den eventuella möjligheten att belägga ytterligare platser å sjukhuset. Vid tillgodoseendet av stadens sjukvårdsbehov bomme givetvis platsutrymmet pä stadens egna sjukvärdsanstalter jämte de kontrakterade vårdplatserna å karolinska sjukhuset att i första hand tågås i anspråk. En beläggning av riksplatser å sistnämnda sjukhus bomme sålunda ej ifråga, förrän en sådan extraordinär situation inträffat, att stadens egna och kontrakterade vårdresurser blivit till fullo utnyttjade.

Direktionen för karolinska sjukhuset åberopade vidare det förhållandet, att enligt överenskommelsen platskostnadsavgift ej skulle utgå, därest staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller länet tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård å sina egna sjukhus. Sjukhusdirektionen ville emellertid erinra, att denna bestämmelse endast åsyftade att befria staden och länet från skyldigheten att bidraga till vårdkostnaden i sådana fall, där staden eller länet förhindrats att utnyttja kontrakterad vårdplats på grund av åtgärder från sjukhusets sida. Bestämmelsen vöre sålunda fullt befogad i och för sig och finge på intet vis betraktas såsom någon förmån för staden eller länet, som nu skulle kompenseras genom oskäliga bestämmelser rörande stadens och länets bidrag till eventuell vårdkostnad å riksplatserna.

Slutligen påpekade direktionen för karolinska sjukhuset, att man vid utformandet av överenskommelsen genom underhandlingar med intressenterna förutsatt, att vid beläggning av riksplatserna samma principer i avseende å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser. För så vitt direktionen härmed ville göra gällande, att stadens representanter vid underhandlingarna godtagit den nu föreslagna anordningen, vore påpekandet felaktigt. Godtagandet förutsatte likställighet mellan å ena sidan staden och Stockholms län samt å andra sidan riket i övrigt beträffande de då tilltänkta strängare villkoren för riksplatsernas beläggning. När dessa villkor numera lindrats, syntes det vara fullt konsekvent, att staden med fasthållande vid likställighetsprincipen krävde att lika med övriga sjukvårdsområden bliva delaktig i lindringen.

Härutöver ville direktionen framhålla, att den föreslagna ogynnsamma

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

särställningen för staden och Stockholms län syntes särskilt orimlig sa tillvida, som det ifrågasattes, att staden och länet skulle vid beläggning av riksplats erlägga ej blott driftkostnadsbidrag, motsvarande den verkliga medeldagskostnaden, dock högst den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar, utan även samma platskostnadsavgift, som enligt avtalet skulle erläggas för de kontrakterade platserna. Denna platskostnadsavgift vore avsedd som kompensation folden skyldighet att förränta och amortera stadens och länets bidrag till sjukhusets'uppförande, som ålåge sjukhuset enligt avtalet. Emellertid hade det aldrig ifrågasatts, att staden eller länet skulle bidraga till sjukhusets uppförande i vidare mån än vad avsåge de kontrakterade platserna. Skulle platskostnadsbidrag nu erläggas jämväl för eventuellt utnyttjade riksplatser, skulle dessa avgifter falla utom ramen för amorteringsplanen och följaktligen tillföra sjukhuset en omotiverad extra inkomst. _

Sjukhusdirektionen hade ovan framhållit, att direktionen icke räknat med att behöva anlita karolinska sjukhusets riksplatser. Vid sådant förhållande saknade det större reell betydelse för staden, vilka bestämmelser som utfärdades beträffande vårdavgiften å dessa platser. Ur principiell synpunkt funne direktionen emellertid, såsom ovan utvecklats, att giltiga skäl saknades för att ställa staden i en ogynnsammare ställning vid platsernas eventuella beläggning än landstingen i övrigt. På grund härav ville direktionen bestämt avstyrka de föreslagna bestämmelser, som funnes intagna i 3 §, 2 stycket, av det föreliggande utkastet.

Skulle de nu föreslagna vårdavgifterna för riksplatser likväl komma att fastställas, kunde staden icke tillförbinda sig att bestrida vårdkostnad för sådana platser i annan mån, än att patienten erhållit remiss till karolinska sjukhuset av stadens sjukhuscentral.

Stadskollegiet har för egen del anfört:

De föreslagna, på skilda sätt differentierade avgifterna lede av en påfallande brist på enkelhet, reda och lättillämplighet. Därjämte ledde de till den anmärkningsvärda olikformigheten, att å en och samma vårdplats skulle utgå olika avgift, beroende på vilken del av riket den vårdade tillhörde. Bestämmelsen innebure en diskriminering av huvudstaden, som syntes både obillig och kronan ovärdig. Då staden efter det nya södersjukhusets tillkomst normalt icke syntes behöva taga flera platser i bruk vid karolinska sjukhuset än de kontrakterade 315 — redan nu förefunnes enligt uppgift under tiden juni—november ett väsentligt antal lediga platser å stadens sjukhus — tvingades stadens sjukvårdsorgan, därest de föreslagna bestämmelserna bleve verklighet, att tillse, att riksplatserna ej belädes med patienter från staden, förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad. Då i följd av sjukhus väsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar vid länslasaretten remisser av patienter från liinen till sjukhuset syntes komma att nedgå, syntes följden kunna antagas snart bliva, att riksplatserna komme att stå obegagnade. En sådan utveckling skulle föga motsvara sjukhusets syfte att vara ett undervisningssjukhus.

Den föreliggande framställningen visade emellertid, att enkla och likformiga bestämmelser vore av behovet påkallade. En omarbetning av förslaget vore därför önskvärd. Därvid borde även observeras, att utkastet använde —- tydligen efter förebild av en lagtekniskt felaktig bestämmelse i sjukhuslagen — uttrycket »bosatt», där avsikten tydligen vöre »boende».

Departementschefen. Direktionens föreliggande förslag örn bidrag från vederbörande sjukvårdsområden till kostnaderna för vård å allmän avdel-

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ning vid karolinska sjukhuset står i överensstämmelse med de grunder, som väl icke av statsmakterna beslutats men som vid den tidigare behandlingen av frågan om inrättande av ifrågavarande sjukhus förutsatts skola fastställas, då sjukhuset nalkades sin fullbordan.

Av det förut sagda framgår, att direktionens förslag, som innefattar jämväl vissa detaljföreskrifter, vilka tidigare ej upptagits till behandling, förbehållslöst tillstyrkts av flertalet i ärendet hörda myndigheter. De erinringar gentemot förslaget, som från vederbörande i Malmö anförts i avseende å den av direktionen förordade föreskriften om att vårdkostnadsbidrag skulle utgå jämväl för patienter, insjuknade under vistelse i Stockholms stad och län, synas mig icke vara av natur att behöva föranleda ett frångående av vad härutinnan tidigare förutsatts. Ej heller torde de förslag örn en sänkning av vårdkostnadsbidragets storlek, som framförts från vissa håll, böra vinna beaktande.

Vad beträffar frågan om rätt att meddela hänvisning till sjukhuset av sjuka för erhållande av vård, som ej kan beredas å landstingets eller vederbörande städers sjukvårdsinrättningar, har direktionen i sitt förslag begränsat remissrätten till att gälla lasaretts- eller sanatorieläkare vid av landsting eller vederbörande städer drivet lasarett eller sanatorium samt, i fråga om Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, jämväl vederbörande tjänsteläkare. I detta förslag har i vissa yttranden ifrågasatts den ändringen, att tjänsteläkare ej skulle medgivas rätt att remittera ens i den av direktionen föreslagna snävare omfattningen. I ett yttrande har däremot föreslagits, att remissrätten skulle utsträckas till att gälla jämväl sjukstuguläkare och i ett annat, att även läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka på grund av de ifrågasatta bestämmelsernas formulering ej skulle erhålla remissbefogenhet, skulle tillerkännas sådan befogenhet. Jag anser mig böra framhålla, att frågan synes mig böra helt bedömas ur synpunkten av vad som för de vårdbehövande själva är lämpligast. För att undvika onödiga kostnader och vinna tid — fall kunna tänkas förekomma, då en för lång tidsutdräkt kan vara för behandlingens resultat avgörande — synas de vårdbehövande hava intresse av att erhålla så bekväm tillgång till remissberättigade läkare som omständigheterna medgiva. Jag vill därför förorda, att remissrätten utsträckes till att gälla sjukstuguläkare och att tjänsteläkare erhåller rätt att meddela hänvisning också till andra avdelningar av sjukhuset än till jubileumskliniken. Överläkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala böra givetvis likställas med läkare vid landstingssjukhus. Med vad nu föreslagits har ståndpunkt jämväl tagits till de yrkanden, som framställts av stadsfullmäktige i Göteborg.

En fråga, som av direktionen ägnats särskild uppmärksamhet, är spörsmålet örn den bidragsskyldighet, som skulle ankomma på Stockholms stad och län. Staden och länet hava som nämnts med staten kontrakterat om visst antal platser vid sjukhuset och erlägga för dessa platser efter vissa grunder dels platskostnadsbidrag, avsett att bestrida en del av kostnaderna för sjukhusets uppförande, dels ock bidrag till driften av sjukhuset. Där-

21 Kungl. May.ts 'proposition Nr 272.

emot har överenskommelse icke träffats rörande i vilken utsträckning staden och länet skola bidraga, då staden och länet taga i anspråk jämväl platser, som ej avses i stadens och länets avtal. Direktionen har nu föreslagit, att staden och landstinget skulle i dylika fall erlägga förutom, i överensstämmelse med 1931 års riksdags ovanberörda uttalande, platskostnadsavgift jämväl driftbidrag efter samma grunder, som beträffande de kontrakterade platserna. Förslaget innebär, att staden och landstinget skola erlägga samma belopp för vård å icke-kontrakterad plats, som av staden och landstinget gäldas för vård å kontrakterad plats. Detta förslag har framkallat starka erinringar i synnerhet från Stockholms stads sida, som funnit bestämmelsen innebära en diskriminering av huvudstaden, som syntes både obillig och kronan ovärdig. Därest de föreslagna bestämmelserna bleve verklighet, skulle — har det anförts — stadens sjukvårdsorgan tvingas att tillse, att riksplatserna ej belädes med patienter från staden, förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad. Staden befarar, att följden kunde antagas bliva, att riksplatserna komme att stå obegagnade, enär på grund av sjukhusväsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar vid länslasaretten remisser av patienter från länen till sjukhuset torde komma att nedgå.

Det är uppenbart, att frågan om respektive sjukvårdsområdens bidragsskyldighet till riksplatsernas uppförande och drift kan bedömas mycket olika från olika synpunkter.

Det synes emellertid under alla omständigheter rimligt, att sjukhusägare, som blivit i tillfälle att belägga någon av riksplatserna med patient, som annars vore berättigad erhålla motsvarande vård å hemortens sjukhus, ålägges ett bidrag till driftkostnaden, som ungefärligen motsvarar hans kostnader för denna vård å hemortens sjukhus, dock med någon kompensation för de extra kostnader och besvär, som förorsakas genom att patienten måste förflyttas mer eller mindre långt från det egna sjukvårdsområdet.

Jag har därför för min del kommit till den uppfattningen, att vad från Stockholms stads och Stockholms läns sida anförts beträffande stadens och länets driftkostnadsbidrag vid beläggning av riksplatserna vid karolinska sjukhuset, inklusive de för hela riket avsedda vårdplatserna vid jubileumskliniken, icke utgör skäl för ett frångående av direktionens förslag, vilket förslag jag alltså biträder i denna del.

Vid prövning av frågan angående platskostnadsbidrag från Stockholms stad och län vid beläggning av för hela riket avsedda vårdplatser å karolinska sjukhuset, inklusive de av jubileumsfonden och cancerföreningen bekostade vårdplatserna å jubileumskliniken, har jag däremot kommit till en annan uppfattning än direktionen, som härutinnan anslutit sig till 1931 års riksdags uttalande i ämnet.

Dessa riksplatser hava upprättats dels för att skaffa utrymme vid ifrågavarande undcrvisningssjukhus åt för undervisningens särdeles värdefullt klientel från avlägsnare områden av landet och jämväl från Stockholms stad och län, diirest dessas ackorderade platser vid sjukhuset skulle vara

22 Kungl. Martts 'proposition Nr 272.

fullt belagda; dels för att bereda patienter från hela riket tillfälle till konsultation eller specialvård vid detta nied särskild sakkunskap och särskilda medel för undersökning och behandling utrustade statssjukhus.

Det är jämväl att märka, att antalet för riket i dess helhet avsedda vårdplatser efter noggranna beräkningar fastställts med hänsyn till att dessa platser i regel skulle kunna beläggas med patienter från annan ort än Stockholms stad och län, och att de således uppförts i främsta rummet med hänsyn till landsortens sjukvårdsbehov. Vid de tillfällen, då den avsedda beläggningen av platserna eventuellt ej kan äga rum, är det för undervisningen ett betydelsefullt önskemål, att platserna utan svårighet kunna beläggas med patienter från Stockholms stad eller län.

Riksplatserna äro vidare avsedda att förse sjukhuset med en stadigvarande tillgång på för undervisningen betydelsefullt material. Varken för Stockholms stad eller Stockholms läns landsting eller för övriga storstäder eller landsting kunna däremot riksplatserna utgöra en så stadigvarande och lätt beräknelig tillgång, att de kunna föranleda en motsvarande begränsning av hemortens sjukhusbyggnader och alltså en motsvarande ekonomisk besparing. Det synes mig således obestridligt, att riksplatserna hava tillkommit på grund av ett utpräglat statsintresse och för att tillfredsställa ett för hela riket gemensamt sjukvårdsbehov och att alltså deras uppförande bör helt bekostas av staten.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då samtliga riksplatser vid karolinska sjukhuset i första hand skola stå till förfogande för övriga storstäder och landsting, vilka alls ej ekonomiskt bidragit till sjukhusets uppförande och ej skola erlägga platsavgift, synes ej heller Stockholms stad och Stockholms läns landsting böra åläggas platsavgift vid beläggande av lediga riksplatser vid sjukhusets kliniker.

Anmärkas må, att vad i det föregående yttrats beträffande bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna för vård å riksplatserna, torde böra avse jämväl de fall, då för sådan vård tagas i anspråk platser, som äro avsedda för patienter från Stockholms stad eller län.

Direktionen har enligt det ovanstående föreslagit, att de av direktionen ifrågasatta principerna för bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län skulle äga tillämpning jämväl vid serafimerlasarettet. Mot detta förslag, som står i överensstämmelse med vad jag i propositionen nr 171/1936 anförde rörande önskvärdheten av en samverkan mellan de båda ifrågavarande sjukhusen i avseende å vårdavgifter, har jag ingen erinran att framställa.

Likaledes anser jag mig böra biträda direktionens förslag i de delar, som av mig icke särskilt berörts. Inom ecklesiastikdepartementet har på grundval av de av direktionen föreslagna bestämmelserna utarbetats ett förslag till förordning i ämnet, vilket torde böra föreläggas riksdagen för antagande.

Kungl. Majlis 'proposition Nr 272.

23 II. Serafimerlasarettet.

A. Villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet.

1936 års riksdags beslut m. m. Med bifall till Kungl. Maj:ts därutinnan i propositionen nr 171/1936 framlagda förslag beslöt riksdagen, att staten skulle enligt avtal, som i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i propositionen angivna grunderna kunde komma att träffas mellan Kungl. Majit och direktionen över serafimerlasarettet, från och med den 1 juli 1937 övertaga lasarettets drift, ävensom, under förutsättning härav, att från och med samma dag lasarettet och karolinska sjukhuset skulle stå under gemensam förvaltning av direktionen för sistnämnda sjukhus.

Beträffande ifrågavarande avtal hade jag i propositionen anfört följande:

De sakkunniga hade förordat, att mellan staten och stiftelsen skulle träffas ett avtal, reglerande statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter. På lasarettet skulle ankomma att upplåta sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm (den egentliga sjukhusfastigheten) för av staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild överenskommelse, härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr 2, 3 och 4 i samma kvarter. Vidare skulle lasarettet på staten överlata till lasarettet hörande fasta och lösa inventarier samt förråd ay förbrukningsartiklar ävensom de rättigheter, som tillkomme lasarettet pa grund av sjukvardsavtal med staden och länet. Slutligen skulle lasarettet ställa för sjukvårdsändamål disponibel del av avkastningen på sitt fondkapital till statens förfogande för täckande av kostnad för sjukvården.^ Staten skulle å andra sidan ikläda sig ansvaret för underhållet av de upplåtna byggnaderna ävensom ansvaret för underhåll och förnyelse av inventarierna. Härjämte skulle staten övertaga ej mindre stiftelsens ansvar för räntor och amorteringar på de ovannämnda lån, som av lasarettet upptagits för den nyligen avslutade ombyggnaden, än även de förpliktelser, lasarettet genom nämnda sjukvårdsavtal samt genom mottagna donationer till frisängar iklätt sig. Likaledes skulle staten övertaga den vid lasarettet anställda sjukvårds-, ekonomioch kontorspersonalen ävensom läkarpersonalen, i den mån denna icke redan vore statsanställd, samt lasarettets förpliktelser gentemot redan pensionerad sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal.

Nämnda förslag hade i allmänhet tillstyrkts av de i ämnet hörda myndigheterna. Medicinalstyrelsen syntes dock önska en annan form för övertagandet. Enligt styrelsens mening borde staten övertaga stiftelsens samtliga tillgångar med skyldighet för staten att ansvara för de skyldigheter, som enligt meddelade donationsbestämmelser och ingångna avtal ålåge stiftelsen. Stiftelsen skulle alltså enligt detta förslag helt upphöra.

I valet mellan nämnda båda förslag — de sakkunnigas och medicinalstyrelsens — ansåge jag mig böra i nuvarande läge föredraga de sakkunnigas. Detta förslag syntes göra mindre ingrepp i de bestående förhållandena än medicinalstyrelsens utan att ändock vålla några olägenheter för vare sig stiftelsen eller statsverket eller försvåra verksamhetens bedrivande. En av

24 Kungl. May.ts proposition Nr '272.

byråchefen Fallenius verkställd utredning syntes hava givit vid handen, att hinder icke mötte att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital för att med dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för annat undervisningssjukhus, exempelvis karolinska sjukhuset. Därest det framdeles skulle befinnas lämpligt att helt avveckla serafimerlasarettet i dess nuvarande form och överflytta den där bedrivna verksamheten till karolinska sjukhuset, torde — örn överenskommelsen mellan staten och stiftelsen gåves en lämplig utformning — åtgärder av nämnda art icke försvåras av att det rättsliga förhållandet mellan staten och stiftelsen dessförinnan reglerats på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Vid den jämkning i de föreslagna avtalsbestämmelserna, som med anledning härav torde böra vidtagas, syntes det vara möjligt att tillgodose även de erinringar, som av statskontoret på denna punkt framförts (jfr nedan). I samband härmed stöde det av universitetsmyndigheterna framförda önskemålet om att i avtalet infördes en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. En klausul av denna innebörd torde böra fogas till det blivande avtalet. Anmärkas finge i detta sammanhang, att någon avhändelse av stiftelsens fasta egendom icke syntes kunna ifrågakomma utan Kungl. Maj:ts medgivande. Jag ansåge mig kunna i huvudsak biträda statskontorets förslag om sådan ändring i de av de sakkunniga föreslagna avtalsbestämmelserna, att all avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som ej vore erforderlig för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. De sakkunnigas förslag till avtalsbestämmelser torde i övrigt i huvudsak kunna läggas till grund för den vidare prövningen av denna fråga. Lämpligen borde detaljerna i avtalet icke nu fixeras utan Kungl. Maj:t äga rätt att för kronans del härutinnan överenskomma örn de jämkningar, som kunde befinnas erforderliga. Följaktligen syntes riksdagens beslut i ämnet böra innefatta bemyndigande för Kungl. Majit att för kronans del träffa avtal med stiftelsen rörande statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet m. m. av den huvudsakliga innebörd, som ovan angivits.

Riksdagen lämnade vad sålunda anförts utan erinran.

Föreliggande förslag till avtal. Kungl. Majit anbefallde den 19 juni 1936 direktionen för karolinska sjukhuset att upptaga förhandlingar med direktionen över serafimerlasarettet rörande upprättande av ifrågavarande avtal ävensom att till Kungl. Majit inkomma med förslag till avtal och till de föreskrifter, som kunde böra av Kungl. Majit med anledning av riksdagens omförmälda beslut meddelas.

På grund härav har direktionen för karolinska sjukhuset efter vederbörliga förhandlingar i skrivelse den 11 november 1936 hemställt bland annat, att Kungl. Majit måtte dels godkänna av direktionen tillstyrkt förslag till avtal, dels ock låta föranstalta örn utredning, huru med ovannämnda fastighet nr 8 borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

statens intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras.

Det av direktionen förordade avtalet är av följande lydelse:

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet, här nedan kallad stiftelsen, å andra sidan, är följande avtal träffat rörande statens övertagande av driften av stiftelsens sjukvårdsinrättning serafimerlasarettet i Stockholm, här nedan kallad lasarettet.

§ 1.

Kungl. Majit och kronan, som vid lasarettet redan bedriver undervisningsverksamhet för utbildning av läkare, övertager från och med den 1 juli 1937 driften av lasarettet i dess helhet under iakttagande av de i detta avtal angivna bestämmelserna.

§ 2.

Stiftelsen upplåter till Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm.

I den mån sådant från Kungl. Majits och kronans sida påkallas för tillgodoseende av sjukvårdens eller undervisningens behov, upplåter stiftelsen till Kungl. Majit och kronan bostads- och övriga lägenheter.inom stiftelsens fastighet nr 2, 3 och 4 i nämnda kvarter mot den ersättning, varom överenskommelse i varje särskilt fall träffas.

§ 3.

Stiftelsen överlåter till Kungl. Majit och kronan ali den stiftelsen tillhöriga lösa egendom, som användes för lasarettets drift.

§ 4.

Kungl. Majit och kronan äger, i den mån så befinnes lämpligt, förflytta verksamheten till annan sjukvårdsinrättning.

§ 5.

Kungl. Majit och kronan svarar för underhåll och brandförsäkring av fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet intill dess lasarettets verksamhet förflyttas till annan sjukvårdsinrättning.

§ 6.

I den mån annat ej föranledes av vid mottagna donationer fästade villkor, föreskrifter meddelade av Kungl. Majit, gällande avtal med Stockholms läns landsting, eller föreskrifter, som före den 1 juli 1935 meddelats av direktionen över serafimerlasarettet, skall nettoavkastningen av stiftelsens tillgångar, däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet i Stockholm, ställas till Kungl. Majits och kronans förfogande för täckande av driftkostnader vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten jämlikt 4 § må komma att flyttas.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr %72.

Stiftelsen äger att vid förvaltningen av fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet i Stockholm göra nödiga avsättningar till reparations- och ombyggnadsfond (nu benämnd Reparations- och besparingsfond för fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4).

Avkastningen av Allmänna lasarettsfonden må av stiftelsen såsom hittills disponeras för med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej kan hänföras till driftkostnader i egentlig mening, såsom beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter och personal, m. m., dock att vad som för sådant ändamål ej åtgår skall ställas till förfogande som i första stycket sagts.

§ 7.

Kungl. Maj:t och kronan övertager betalningsansvaret för det lån å ursprungligen 3,200,000 kronor, som stiftelsen år 1927 upptagit hos pensionsstyrelsen för gäldandet av kostnaderna för lasarettets ombyggnad.

§ 8.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan samtliga de rättigheter, som tillkomma stiftelsen på grund av mellan stiftelsen samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting gällande överenskommelser angående vård å lasarettet av sjuka från staden och länet.

Kungl. Majit och kronan övertager ansvaret för fullgörande av samtliga de förpliktelser, som åvila stiftelsen på grund av nämnda överenskommelse.

§ 9.

Kungl. Majit och kronan förbinder sig att fullgöra de förpliktelser i fråga om tillhandahållande av frisängar och rum för Regnellska stipendiater, som stiftelsen må hava iklätt sig genom mottagna donationer.

§ 10.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan alla de fordringar och övriga rättigheter, som uppkommit för stiftelsen på grund av att stiftelsen omhänderhaft lasarettets drift.

Kungl. Majit och kronan övertager alla stiftelsens skyldigheter på grund av nämnda förhållande.

§ 11.

Kungl. Majit och kronan övertager den vid lasarettet anställda kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna ej redan är statsanställd.

§ 12.

Kungl. Majit och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den av stiftelsen pensionerade kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt deras efterlevande.

Direktionen har i sin skrivelse anfört bland annat följande:

Genom bestämmelserna i § 6 i avtalet rörande dispositionen av allmänna lasarettsfonden hade avsetts att bereda stiftelsen möjlighet att såsom hittills skett disponera dess avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

27 Kungl. Mciy.ts proposition Nr 272.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet hade departementschefen erinrat om ett av universitetsmyndigheterna framfört önskemål att i avtalet infördes en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål stiftelsen hade till uppgift att fylla. Departementschefen hade uttalat, att en klausul av denna innebörd syntes böra fogas till det blivande avtalet.

Härtill ville direktionen påpeka, att stiftelsens fastighet nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet i Stockholm inköpts för medel tillhöriga stiftelsens fonder. Stiftelsens förvärv av denna fastighet vore alltså att likställa med placering av fondmedel exempelvis i obligationer eller i inteckningslån. Fastigheten vore i viss utsträckning upplåten till personalbostäder m. m. för lasarettsdriftens behov men i övrigt uthyrd för andra ändamål. Vid det förhållandet, att fastigheten vore att anse som ett placeringsobjekt för stiftelsens fondmedel, hade direktionen ansett någon föreskrift av den innebörd, departementschefen angivit, ej vara påkallad beträffande denna fastighet.

Annorlunda ställde sig förhållandet beträffande den egentliga lasarettsfastigheten nr 8 i nämnda kvarter. Departementschefens uttalande torde också hava avseende å denna. Emellertid vöre att märka, att Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka bidragit till lasarettets ombyggnader, enligt gällande överenskommelser disponerade visst antal platser å lasarettet. På grund härav syntes vid ett eventuellt nedläggande av lasarettsdriften å denna fastighet hänsyn böra tagas jämväl till stadens och länets berättigade intressen i detta avseende. Hithörande frågor vöre emellertid av så pass invecklad beskaffenhet, att direktionen ej ansett sig kunna tillstyrka, att en bestämmelse av det innehåll, departementschefen antytt, intoges i förevarande avtal. Direktionen ansåge det emellertid högeligen önskligt, att genom en utredning klarhet kunde vinnas rörande förhållandet mellan staten, stiftelsen, staden och landstinget vid ett nedläggande av den nuvarande lasarettsdriften. Denna utredning syntes böra avse, huru med ifrågavarande fastighet borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne statens intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras. Härigenom skulle lösningen av hithörande spörsmål icke behöva verka hindrande, därest det i en framtid skulle finnas lämpligt att nedlägga driften och genom försäljning eller på annat sätt utnyttja det betydande värde, som lasarettsfastigheten tvivelsutan representerade. En sådan utredning, som förutsatte särskild sakkunskap, varöver direktionen icke förfogade, syntes lämpligen böra verkställas på Kungl. Majlis föranstaltande.

Av ett vid direktionens skrivelse fogat protokollsutdrag framgår, att direktionens vice ordförande, t. f. expeditionschefen C. A. Löwenhielm anmält skiljaktig mening och anfört:

Med hänsyn till departementschefens uttalande i omförmälda proposition rörande dispositionen av köpeskillingen vid en eventuell försäljning av lasarettets fasta egendom borde till § 4 i avtalet fogas ett stycke av föl-

jande lydelse:

»Därest stiftelsens fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet pa grund harav skulle bliva överflödig för sitt nuvarande ändamål, skall det ankomma på Kungl.

28 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Maj:t att efter vederbörandes hörande besluta angående dispositionen av fastigheten ävensom, därest denna kommer att försäljas, beträffande användningen av därvid inflytande köpeskillingsmedel.»

I fråga om allmänna lasarettsfonden borde föreskrift angående användning av dess avkastning ej inflyta i avtalet utan på särskild framställning meddelas av Kungl. Maj:t. I enlighet härmed borde § 6 första stycket lyda:

»All avkastning av de under stiftelsens förvaltning stående tillgångarna skall, i den mån den ej erfordras etc.»

samt tredje stycket i samma paragraf utgå.

Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget. Stockholms stadsfullmäktige hava i utlåtande den 14 december 1936 åberopat ett yttrande av stadskollegiet, som anfört:

Då det icke varit möjligt för staden att under den korta tid, som lämnats för besvarande av remissen, verkställa den för ett ståndpunkttagande erforderliga utredningen rörande lasarettets rättsliga ställning i förhållande till staden och stadens anspråk på lasarettets egendom, torde fullmäktige böra förklara sig icke kunna nu yttra sig över förslaget, i vad det sammanhängde med dessa frågor, och följaktligen kunna biträda ett av stadens sjukhusdirektion avgivet yttrande allenast under förbehåll, att kronans övertagande av sjukvården icke finge beröra stadens och lasarettets befogenhet att träffa uppgörelse örn dem berörande förhållanden.

I berörda yttrande hade stadens sjukhusdirektion anfört följande:

Direktionen förutsatte, att den ifrågasatta utredningen rörande fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet även komme att omfatta den oklara frågan om äganderätten till fastigheten. Vid sådant förhållande hade direktionen ej ansett sig böra framställa någon erinran mot att bestämmelserna i avtalets § 2 givits en avfattning, vilken kunde tydas som serafimerlasarettets äganderätt till fastigheten vore obestridd.

Ej heller i övrigt hade direktionen funnit anledning till erinran mot förslaget.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 31 december 1936 yttrat:

I förslaget till avtal hade icke på sätt enligt statsrådsprotokollet av departementschefen syntes hava förutsatts för ett bifall från statens sida till det ifrågasatta avtalet inryckts någon bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna staten skulle äga att taga i anspråk jämväl försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. Något hinder för nu berörda bestämmelses införande i avtalet på den grund, att stadens, landstingets eller stiftelsens intressen därigenom skulle bli lidande, syntes ej föreligga, försåvitt, såsom sakkunnigutredningar i ämnet även torde ge vid handen, äganderätten till lasarettsfastigheten tillkomme stiftelsen. För de förpliktelser, som nu åvilade stiftelsen till följd av de bidrag, staden och landstinget lämnat till lasarettets ombyggnad, skulle det ju ankomma på staten att svara. Bärande skäl talade emellertid för att den av direktionen begärda utredningen ändock borde komma till stånd, ty förr eller senare,

29 Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

då frågan om ett överflyttande av sjukhusdriften från serafimerlasarettet till annan sjukvårdsinrättning bleve aktuell, måste uppenbarligen de nämnda förpliktelsernas innebörd närmare fixeras.

I avtalsförslagets § 6 hade intagits en bestämmelse örn rätt för stiftelsens styrelse att även i fortsättningen i första hand disponera avkastningen av allmänna lasarettsfonden för annat ändamål än driftkostnader, exempelvis till beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter och personal. Härigenom hade visserligen ett avsteg skett från statsmakternas direktiv med avseende å avkastningen av stiftelsens fondkapital. De synpunkter, som kunde anföras till stöd för förslaget, torde emellertid få anses vara synnerligen beaktansvärda, och bestämmelserna syntes därför böra i sak få kvarstå oförändrade i ett blivande avtal. Härtill komme, att stiftelsens praxis i fråga om dispositionen av nämnda avkastning ägt rum under en så lång följd av år, att den kunde anses ha fått viss hävd för sig.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har i utlåtande den 17 december anfört:

Förvaltningsutskottet hade uppmärksammat, att i fråga örn fastigheten nr 8 olika meningar gjort sig gällande inom karolinska sjukhusets direktion. För egen del gjorde utskottet med bestämdhet gällande, att icke från statsmakternas sida några åtgärder finge vidtagas rörande den framtida användningen och utnyttjandet av denna tomt, innan en fullständig utredning skett, huru äganderätten till tomten i verkligheten kunde anses rent rättsligt sett vara ordnad. Det finge nämligen erinras därom, vilket jämväl framginge av tidigare beträffande äganderätten till nämnda tomt gjorda utredningar, att i nämnda hänseende landstinget hade direkta ekonomiska mellanhavanden med serafimerlasarettets stiftelse att taga hänsyn till, vilka mellanhavanden även avtalsenligt i vissa hänseenden blivit reglerade.

Vad beträffade allmänna lasarettsfonden måste förvaltningsutskottet med styrka hävda, att, såsom denna fond i huvudsak tillkommit och med den användning densamma under de senaste åren kommit att få inom serafimerlasarettet, även framdeles behov funnes att taga avkastningen av fonden i anspråk för vissa ändamål, vilka vid landstingslasarett i allmänhet tillgodosåges antingen genom vissa särskilda anslag från landstinget eller ock genom fondmedel. I likhet med de sakkunniga och serafimerlasarettets direktion gjorde därför utskottet även i detta fall gällande, att denna fond allt fortfarande borde stå till en mera fri disposition för sjukhuset. Detta syntes utskottet lämpligast kunna ske på sådant sätt, att allmänna lasarettsfonden stöde till stiftelsens förfogande, men att dess avkastning, i den mån den icke erfordrades för de ändamål, till vilka densamma hittills plägat användas, överlämnades till karolinska sjukhusets direktion i likhet med avkastningen av övriga stiftelsens tillgångar, vilken avkastning skulle tagas i anspråk för sjukhusets drift.

Med nu angivna erinringar ansåge sig förvaltningsutskottet kunna tillstyrka de framlagda avtalsförslagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i utlåtande den 30 december 1936 instämt i förvaltningsutskottets yttrande.

Justitiekanslersäm betet har i utlåtande den 27 november 1936 anfört:

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ur synpunkten av behörigt iakttagande av vederbörliga stiftelseintressen torde intet vara att erinra mot att Kungl. Majit godkände förevarande avtal.

Emellertid syntes avtalets godkännande i förevarande skick näppeligen låta sig förena med det bemyndigande i fråga om avtal rörande lasarettet, som Kungl. Majit erhållit av 1936 års riksdag och som avsåge ett sakkunnigförslag med vissa av vederbörande departementschef förordade jämkningar. Förutsättning för godkännande syntes vara att i avtalet intoges bestämmelser dels att vid eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna försälj ningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar måtte kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade att fylla, dels ock att all avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som ej erfordrades för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder.

Enligt § 6 i avtalsförslaget skulle, i den mån ej annat föranleddes av vid donationer fästade villkor m. m., nettoavkastningen av stiftelsens tillgångar, däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, ställas till kronans förfogande för täckande av driftkostnader vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten enligt § 4 kunde komma att flyttas.

Den meddelade upplysningen, att nyssberörda fastighet inköpts för medel tillhöriga stiftelsens fonder, syntes alltså icke innebära, att fastighetens avkastning i dess helhet skulle på grund av donationsbestämmelser m. m. användas för vissa specialändamål. Hinder borde väl därför icke ur den av direktionen antydda synpunkten möta att med en reservation motsvarande den i förslagets § 6 medgiva kronan att vid eventuell försäljning av fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet få disponera köpeskillingen eller därför förvärvad sjukvårdsinrättning för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade att fylla.

Vad anginge fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, hade enligt remisshandlingarna mot av riksdagen antydd avtalsklausul uppkommit betänkligheter med hänsyn till eventuella anspråk från Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Justitiekanslersämbetet saknade anledning avstyrka ifrågasatt utredning på denna punkt men holle före, att riksdagens önskan även beträffande nu avsedda fastighet borde kunna vinna tillmötesgående under förutsättning, att reservation gjordes för eventuella rättsligen grundade anspråk från stadens och landstingets sida.

Beträffande slutligen allmänna lasarettsfonden hade väl under utredning, som föregått propositionen till riksdagen, uttalats önskvärdheten av att avkastningen av densamma finge användas åtminstone i någon mån för med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej vore att hänföra till driftkostnader i egentlig mening. En sådan användning skulle stå i överensstämmelse med vad som tidigare skett. Utredningen torde dock icke hava givit vid handen, att meddelade donationsbestämmelser utgjorde ovillkorligt hinder för att fondens avkastning i dess helhet användes för driftkostnader som nyss nämnts. Ej heller på denna punkt borde alltså stiftelsehänsyn hava utgjort hinder för avtal i överensstämmelse med av riksdagen antydda villkor.

31 Kungl. Marits proposition Nr 272.

Statskontoret har i utlåtande den 8 december 1936 anfört:

I § 2 av avtalsförslaget hade föreskrivits, att »stiftelsen upplåter till Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm». I gengäld härför skulle staten på grund av bestämmelserna i § § 5 och 7 i avtalet svara för fastighetens underhåll och brandförsäkring intill dess lasarettets verksamhet förflyttades till annan sjukvårdsinrättning, varjämte staten skulle övertaga betalningsansvaret för ett inteckningslån å ursprungligen 3,200,000 kronor.

Gentemot en dylik form för statens förfoganderätt till lasarettsfastigheten hade statskontoret i sitt utlåtande den 29 februari 1936 i anledning av då föreliggande sakkunnigbetänkande beträffande lasarettets ekonomi m. m. framhållit, att, såvitt ämbetsverket kunde finna, staten allenast skulle tillerkännas nyttjanderätt till lasarettsfastigheten, så länge driften därstädes upprätthölles, medan den äganderätt, som stiftelsen för närvarande kunde hava till samma fastighet, icke skulle överlåtas på staten. Ämbetsverket hade vidare anfört, att, därest i framtiden en förflyttning av serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset eller till annan plats komme att genomföras, staten näppeligen på avtalet skulle kunna grunda någon rätt till fastigheten, oaktat staten skulle ikläda sig ansvaret för de betydande lån, som upptagits. Ämbetsverket, som icke funnit förslaget på denna punkt fullt tillfredsställande, ville här förorda en jämkning.

De erinringar beträffande statens och stiftelsens rättsliga förhållande till varandra vid en framtida disposition av själva lasarettsfastigheten, som av statskontoret och i propositionen nr 171/1936 framförts vid denna frågas tidigare behandling, syntes icke hava tillräckligt beaktats vid uppgörandet av nu föreliggande avtalsförslag.

Förslaget innebure, att staten av stiftelsen övertoge driften av lasarettet och därmed gentemot donatorer, staden, länet, anställd personal och andra iklädde sig samtliga de förpliktelser, som tidigare åvilat stiftelsen på grund av att denna omhänderhaft lasarettets drift (avtalsförslaget § 8, st. 2, § 10, st. 2), samt därjämte att staten, såsom tidigare framhållits, åtoge sig att — med bidrag av staden och länet — svara för i fastigheten intecknad gäld (§ 7) samt för fastighetens underhåll och brandförsäkring (§ 5). I motprestation häremot skulle staten erhålla endast nyttjanderätt till fastigheten så länge driften vid lasarettet upprätthölles. Skulle däremot lasarettets sjukvårdande verksamhet förläggas till annan plats, komme stiftelsen att återinträda i dispositionen av lasarettsfastigheten och ensam hava att besluta angående fastighetens framtida användning, ehuru staten genom sina åtaganden alltjämt vore förbunden att fylla de förpliktelser, som åvilade den på grund av avtalet.

Enligt statskontorets mening skulle det ligga närmast till hands, att — i överensstämmelse med vad som föreslagits skola ske med den lösa egendomen — stiftelsen genom avtalet på staten överläte äganderätten jämväl till lasarettsfastigheten, givetvis på det villkoret, att fastigheten eiler genom dess försäljning uppkommet kapital finge av staten disponeras endast för det med stiftelsen avsedda ändamålet. Därest denna väg icke ansåges böra beträdas, funne sig statskontoret böra giva sin anslutning till det av en reservant inom direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslaget i fråga örn utformningen av § 4 i förslaget.

Statskontoret hade intet att erinra mot att den av direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasatta utredningen komme till stånd. Enligt ämbets-

32 Kungl. May.ts 'proposition Nr 272.

verkets mening borde detta dock ej förhindra, att frågan om statens rättsläge gentemot stiftelsen beträffande den framtida dispositionen av lasarettsfastigheten gåves en tillfredsställande lösning i avtalet, innan staten iklädde sig de förpliktelser, ett ingående av detsamma innebure. Någon risk för ett åsidosättande av stadens och länets berättigade anspråk på grund av föreliggande avtal eller särskilda mellanhavanden med stiftelsen torde härigenom icke behöva befaras, då staten enligt avtalet skulle förbinda sig att övertaga alla de skyldigheter, som tidigare åvilat stiftelsen på grund av att denna omhänderhaft lasarettets drift.

Vad därefter anginge dispositionsrätten över avkastningen av stiftelsens fonder — vilken reglerades i § 6 av förslaget — ville statskontoret erinra, hurusom ämbetsverket i sitt ovannämnda utlåtande föreslagit, att denna bestämmelse skulle utformas på sådant sätt, att därav franninge, att all avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som ej vore erforderlig för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. Departementschefen biträdde i huvudsak statskontorets förslag på denna punkt.

I det nu föreliggande förslaget till avtal (§ 6 st. 3) hade emellertid stiftelsens styrelse ansetts böra bibehållas vid förfoganderätten över allmänna lasarettsfonden, som skulle disponeras för sådana med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej kunde hänföras till driftkostnader i egentlig mening, såsom för beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter och personal m. m., dock att vad som för sådant ändamål ej åtginge skulle ställas till statsverkets förfogande för täckande av egentliga driftkostnader.

Direktionen hade framhållit, att genom detta stadgande avsetts att bereda stiftelsen möjlighet att såsom hittills skett disponera allmänna lasarettsfondens avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

Statskontoret funne icke anledning frångå vad ämbetsverket tidigare anfört i detta hänseende. Då emellertid avkastningen av allmänna lasarettsfonden icke torde belöpa sig till mer än i runt tal 15,000 kronor årligen, ville ämbetsverket med beaktande av vad direktionen härutinnan anfört icke motsätta sig, att nämnda avkastning finge användas jämväl för sådana särskilda utgifter, som av direktionen förutsatts. Förfoganderätten över dessa medel syntes dock icke böra tillkomma stiftelsen utan lasarettets blivande styrelse efter av Kungl. Majit givna direktiv. Ämbetsverket ansåge sålunda att avtalet på denna punkt borde givas den utformningen, att jämväl avkastningen av lasarettsfonden ställdes till statsverkets förfogande för täckande av utgifter vid lasarettet. Det torde sedermera ankomma på Kungl. Majit att rörande dispositionen av fondens avkastning meddela sådana föreskrifter, som kunde vara erforderliga för tillgodoseende av ovanberörda syfte.

I övrigt föranledde det föreliggande avtalsförslaget icke till särskilt uttalande från ämbetsverkets sida.

Departementschefen. De förutsättningar, på vilka 1936 års riksdags beslut örn statsövertagande av driften vid serafimerlasarettet grundade sig, hava i viss mån rubbats genom det förslag till avtal mellan staten och stif-

33 Kungl. Marits 'proposition Nr '272.

telsen serafimerlasarettet, om vilket enligt det ovanstående enighet vunnits mellan direktionen för karolinska sjukhuset och direktionen över serafimerlasarettet. Det har bland annat av denna anledning synts mig påkallat, att förevarande avtalsfråga ännu en gång underställes riksdagens bedömande, innan avtal i ämnet för Kungl. Majits och kronans del definitivt godkännes.

I två principiellt betydelsefulla hänseenden hava i avtalsförslaget gjorts avvikelser från den ståndpunkt, som av mig intogs i propositionen nr 171/1936 och som av riksdagen lämnades utan erinran, nämligen i fråga om förfoganderätten över det vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna inflytande försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar samt i fråga örn dispositionen av allmänna lasarettsfonden.

I förstnämnda hänseende anförde jag i omförmälda proposition, att till det blivande avtalet torde böra fogas en klausul av innehåll, att vid en eventuell försäljning av ifrågavarande fastigheter jämväl försälj ningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett någon föreskrift av denna innebörd ej vara påkallad beträffande fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, eftersom denna fastighet vore att anse som ett placeringsobjekt för stiftelsens fondmedel. Ej heller har direktionen ansett sig böra tillstyrka en liknande föreskrift beträffande fastigheten nr 8, enär hänsyn måste tagas till stadens och länets berättigade intressen vid ett eventuellt nedläggande av den till fastigheten nu förlagda sjukhusverksamheten. Direktionen har i stället ifrågasatt en utredning rörande hithörande spörsmål. En reservant inom direktionen har dock uttalat sig för en avtalsföreskrift, utformad i anslutning till den av mig företrädda ståndpunkten.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det erforderligt, att ifrågavarande angelägenhet, i stället för att i sin helhet skjutas på framtiden, närmare regleras i avtalet. En efter omständigheterna lämplig lösning, som synes lämna eventullt uppstående rättsligt grundade anspråk oförkränkta och därför lärer kunna biträdas ej blott av stiftelsen utan också av staden och länet, har anvisats av justitiekanslersämbetet i dess i ärendet avgivna yttrande. Jag anser mig därför böra föreslå, att till § 4 i avtalsförslaget fogas en klausul, utformad i anslutning till ämbetets yttrande. Denna klausuls innebörd bör alltså vara, att Kungl. Majit och kronan tillerkännes befogenhet att vid eventuell försäljning av fastigheten nr 2, 3 och 4 och fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, i den mån hinder ej möter på grund av förekommande donationsvillkor eller rättsligen grundade anspråk från stadens eller länets sida, förfoga över köpeskillingsmedlen eller för desamma förvärvad sjukvårdsinrättning för

Mimny lill riksdagens protokoll 1937. I sami. Nr 272.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har att fylla. Den av direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasatta utredningen rörande hithörande spörsmål torde icke äga omedelbar aktualitet. Jag förutsätter emellertid, att direktionen i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden.

Beträffande dispositionen av allmänna lasarettsfonden ansluter jag mig till statskontorets uppfattning, att fondens avkastning bör stå till statsverkets förfogande för utgifter vid serafimerlasarettet och dispositionsrätten tillkomma lasarettets blivande styrelse enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Såsom statskontoret anfört, torde detta icke böra hindra, att fondens avkastning användes jämväl för sådana särskilda utgifter, som av direktionen förutsatts.

I övrigt lärer avtalsförslaget, frånsett i vissa hänseenden erforderliga formella jämkningar, kunna för kronans del godtagas. § 11 i avtalsförslaget torde böra erhålla den lydelsen, att Kungl. Majit och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den vid lasarettet anställda kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna ej redan är statsanställd.

Då de ovan av mig framlagda förslagen ansluta sig till 1936 års riksdags beslut i ämnet, synes riksdagen ej behöva på nytt fatta särskilt beslut i anledning av vad sålunda föreslagits.

B. Lönereglering för serafimerlasarettet» personal.

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem.

Nuvarande förhållanden. Enligt gällande reglemente för serafimerlarettet, av Kungl. Majit fastställt den 16 september 1932, bestämmer Kungl. Majit avlöningsförmånerna för lasarettets tjänstemän (till vilka räknas även underläkarna) och villkoren för förmånernas åtnjutande. Lasarettets direktion bestämmer, inom de gränser som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar, avlöningsförmånerna för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen.

Beträffande de nu utgående avlöningsförmånerna hänvisas till sid. 124 ff. omförmälda proposition nr 171/1936 och till det följande. Anmärkas må, att senast 1935 och 1936 års riksdagar anvisat medel till bestridande av kostnaderna för på staten ankommande andel i provisorisk löneförbättring för en del av personalen. De i nyssnämnda proposition angivna löneförmånerna inbegripa den för budgetåret 1935/1936 utgående provisoriska löneförbättringen. För budgetåret 1936/1937 har ifrågavarande löneförbättring i vissa fall förhöjts. Då det i berörda proposition och av riksdagen förutsattes, att denna förhöjning ej finge föregripa den slutliga löneregleringen, torde de i propositionen lämnade uppgifterna rörande löneförmånerna för

35 Kungl. May.ts proposition Nr 272.

budgetåret 1935/1936 i allmänhet kunna tjäna till ledning vid bedömandet av personalens avlöningsförmåner.

Löneregleringsfrågans behandling vid 1936 års riksdag m. m. Vid 1936

års riksdags behandling av frågan örn statsövertagande av driften vid lasarettet förelågo två förslag till lönereglering för lasarettets personal. Det ena framlades år 1934 av lasarettets direktion och det andra hade framlagts av utav inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga (statens offentliga utredningar 1936:1). Sistnämnda sakkunniga, som jämväl av andra skäl avvisade det av direktionen framlagda löneregleringsförslaget, ansågo konsekvensen av ett statsövertagande av driften vid lasarettet vara, att löneförmånerna för all personal vid lasarettet anpassades till det statliga lönesystemet.

Beträffande möjligheterna för och tillvägagångssättet vid en sådan anpassning yttrade de sakkunniga bland annat:

Åtskilliga svårigheter mötte vid överförande till det statliga lönesystemet av de personalgrupper, vilka erhållit en avlöning, som i huvudsak anslöte sig till den, som tillerkänts Stockholms stads motsvarande befattningshavare, för vilka i avseende å vissa grupper kollektivavtal gällde. Otvivelaktigt vore också, att om Stockholms stad beslutade höja dessa personalgruppers avlöning och vid serafimerlasarettet skulle tillämpas löner, som mera avsevärt understege dem, som tillkomme motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, ett sådant förhållande komme att menligt inverka på rekryteringen av lasarettets personal. Denna synpunkt hade redan föranlett, att serafimerlasarettets ifrågavarande personal haft sin avlöning i huvudsak bestämd efter samma grunder, som vid olika tillfällen tillämpats vid stadens sjukhus.

Vid sjukhus i allmänhet läge synnerlig vikt uppå att kunna erhålla basta möjliga personer även i lägre befattningar beträffande såväl sjukvårds- som ekonomipersonal. Detta bidroge i hög grad till skapandet och vidmakthållandet av en god anda, vilket vore än mera betydelsefullt vid ett sjukhus än vid företag i allmänhet och alldeles särskilt viktigt vid ett undervisningssjukhus, där blivande läkare och bland dem ett stort antal blivande sjukhusläkare inhämtade grundläggande intryck och erfarenhet för sin framtida verksamhet. Men den goda andan inom ett sjukhus berodde ej enbart på den å vårdavdelningarna arbetande personalen utan även i hög grad på ekonomipersonalen och på det goda samarbetet mellan denna personal och den sjukvårdande. Det vore därför viktigt, att biträdespersonalen i ekonomiavdelningarna avlönades så, att de icke kände sitt arbete värderat lägre än biträdespersonalens på vårdavdelningarna.

Vid övergång till det statliga lönesystemet måste tågås hänsyn till de bär anmärkta omständigheterna. Mera betydelsefulla avvikelser beträffande särskilda förmåner i förhållande till vad motsvarande befattningshavare i Stockholms stads tjänst åtnjöte borde i möjligaste mån undvikas.

Med beaktande härav och med hänsyn jämviil till de avlöningsförmåner, som nu utginge till vissa i statens tjänst anställda befattningshavare med likartade arbetsuppgifter och ställning, hade de sakkunniga sökt i det statliga avlöningssystemet inpassa serafimerlasarettets personal av olika kate-

36 Kungl. Maj:ts -proposition Nr ,'72.

gorier. För denna frågas bedömande hade samråd med representanter för karolinska sjukhusets direktion ägt rum.

Vid verkställandet av lasarettspersonalens överflyttning till det statliga lönesystemet måste till en början uppmärksammas, att nämnda personal för närvarande icke erlade några pensionsavgifter vare sig för egen pensionering eller för familjepensionering. Det syntes därför icke vara lämpligt att bringa det statliga lönesystemet i full tillämpning, innan frågan örn personalens pensionering blivit ordnad, vilket dock torde kunna ske inom en nära framtid i händelse de sakkunnigas förslag om samarbete mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet genomfördes och samtidigt serafimerlasarettets personal överginge i statens tjänst. Vid bestämmandet av avlöningen till serafimerlasarettets personal borde emellertid tillsvidare hänsyn tagas till att statens befattningshavare hade att vidkännas avdrag å sin avlöning för avgifterna till egen pensionering och familjepensionering. De sakkunniga ansåge sig därför böra föreslå, att motsvarande avdrag skedde för personalen vid serafimerlasarettet och att nämnda avgifter i avvaktan på personalens övergång i statens tjänst av direktionen fonderades för att, sedan pensionsfrågan ordnats, tagas i anspråk. Vad sålunda anförts beträffande pensionsavdrag gällde givetvis allenast sådana befattningshavare, vilkas lön fastställts att utgå efter de grunder, som gällde för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst. För den händelse Kungl. Maj:t och riksdagen godkände de sakkunnigas förslag örn ett samordnande för framtiden av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, torde lasarettets personal böra erhålla samma ställning som i statens tjänst anställd motsvarande personal. De sakkunniga hade därför vid framläggande av sitt löneregleringsförslag utgått från, att vissa grupper befattningshavare skulle erhålla ordinarie ställning, varvid i huvudsak skulle tillämpas samma synpunkter, som legat till grund för den vid statens sinnessjukhus genomförda löneregleringen. Andra personalgrupper åter torde lämpligen böra erhålla ställning som icke-ordinarie befattningshavare. Den underordnade läkarpersonalen torde lämpligen böra jämställas med extra befattningshavare i statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt att ålägga denna personal att betala pensionsavgifter. I övrigt hade de sakkunniga sökt vidtaga sådana anordningar, att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga örn sådana personalgrupper, där detta över huvud taget vore möjligt.

Vid uppgörandet av löneregleringsförslaget hade de sakkunniga i åtskilliga fall funnit, att vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet på grund av särskilda förhållanden kommit att erhålla en löneställning, som knappast kunde anses motiverad med för framtiden förefintligt behov och som ej gärna läte anpassa sig efter de grunder, som tillämpats i motsvarande fall för statsanställd personal. Det hade också varit nödvändigt att vid uppgörande av löneregleringsförslaget taga hänsyn till vissa förhållanden, som bleve aktuella, när karolinska sjukhusets lönestat framlades. I de fall, då löneförmånerna för redan anställd personal skulle komma att överstiga dem, vilka skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, syntes fyllnad i form av personligt lönetillägg böra beredas nämnda befattningshavare för den avlöningsminskning, som kunde komma att inträda vid jämförelse med löneförmånerna enligt den nu gällande lönestaten med den provisoriska a vlöningsf örhö j ningen.

Kungl. May.ts proposition Nr 272. 37

Av yttrandena över de sakkunnigas omförmiilda förslag inhämtas bland annat följande.

Direktionen för karolinska sjukhuset fann de sakkunnigas löneregleringsförslag väl motiverat och lämpligt avvägt samt i princip ej föranledande någon erinran från direktionens sida. Vidare anförde direktionen, att löneregleringen vid lasarettet i stor utsträckning torde komma att bliva förebildlig vid bestämmandet av avlöningarna åt motsvarande personal vid karolinska sjukhuset, ehuru självfallet jämkningar i vissa hänseenden kunde ifrågakomma. Kanslern för rikets universitet, medicinalstyrelsen och riksräkenskapsverket ifrågasatte, huruvida icke det definitiva fastställandet av lasarettets avlöningsstat borde uppskjutas, till dess behandlingen av karolinska sjukhusets stat komme att äga rum. Statskontoret fäste i sitt yttrande över förslaget uppmärksamheten på att, med undantag i stort sett för sinnessjukhusen, någon statligt anställd sjukhuspersonal hittills icke funnits, samt att, när det gällde reglering av löneställning och tjänstevillkor för personal av de kategorier, varom fråga vore, i ett flertal hänseenden säregna förhållanden vore för handen, vilka påkallade uppmärksamhet. Innan en tillämpning av de statliga lönebestämmelserna på detta område genomfördes, borde på grund härav en närmare utredning, som toge hänsyn till dylika särförhållanden, företagas. Med det intima samband, som vore avsett att komma till stånd mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, torde det därvid ock vara av synnerlig vikt, att personalbestånd och lönesättning avpassades med beaktande av behov och förhållanden vid såväl den ena som den andra av nämnda sjukvårdsanstalter, liksom ock givetvis annat tillgängligt jämförelsematerial borde vederbörligen beaktas.

För egen del anförde jag i omförmälda proposition, att jag delade den av de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna uttalade uppfattningen örn behovet av en närmare reglering av de nuvarande, mycket oenhetliga löneförmånerna vid serafimerlasarettet och av en höjning av de i vissa fall även efter 1935 års provisoriska lönereglering alltför knappt tillmätta lönerna. Såsom av redogörelsen för myndigheternas yttranden närmare framginge, yttrade jag, hade emellertid flertalet myndigheter ej sett sig i tillfälle att i detalj granska det framlagda förslaget till lönereglering. Det torde vara erforderligt att göra detsamma till föremål för ett grundligare övervägande än som under nuvarande förhållanden varit möjligt. Härvid torde även hänsyn böra tagas till de konsekvenser i pensionshänseende, som en nyreglering av lönerna vid serafimerlasarettet komme att medföra.

Vad jag sålunda yttrat föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Genom beslut den 19 juni 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen för karolinska sjukhuset att, under beaktande av vad i ärendet förekommit,

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

i samråd med direktionen över serafimerlasarettet taga det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget under förnyad prövning, varvid tillfälle jämväl borde beredas vederbörande personalorganisationer att framföra sina synpunkter och önskemål.

I skrivelse den 8 december 1936 har direktionen för karolinska sjukhuset i anledning härav och efter samråd med delegerade för direktionen över serafimerlasarettet samt efter att hava inhämtat personalorganisationernas synpunkter och önskemål avgivit utlåtande och förslag rörande lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet.

Över förslaget, vars detaljer i det följande närmare beröras, hava avgivits utlåtanden den 16 december 1936 av direktionen över serafimerlasarettet, den 23 januari 1937 av kansler sämb etet för rikets universitet, som i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, den 23 januari 1937 av medicinalstyrelsen, den 29 januari 1937 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet, den 2 februari 1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 14 januari 1937 av statens pensionsan\stalt, den 23 januari 1937 av riksräkenskapsverket och den 25 januari 1937 av statskontoret. I anledning av förslaget har svensk sjuksköterskeförening gjort en framställning i ärendet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i sitt omförmälda utlåtande utgått ifrån att en lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, grundad på det statliga lönesystemet, bör genomföras från och med den 1 juli 1937.

Till stöd härför har yttrats följande:

Ett ytterligare uppskjutande av löneregleringen funne direktionen icke påkallat med hänsyn till att staten skulle övertaga lasarettets drift från och med den 1 juli 1937 och att förvaltningen av lasarettet skulle ombesörjas av direktionen för karolinska sjukhuset. Därtill komme, att en första del av karolinska sjukhuset, nämligen Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, skulle tagas i drift under senare halvåret 1937, varför förslag till lönereglering för den för denna klinik erforderliga personalen måste föreläggas 1937 års riksdag.

Genomförandet av en lönereglering vid serafimerlasarettet torde ej heller behöva möta betänkligheter från den synpunkten, att befattningar där skulle kunna bliva överflödiga genom organisatoriska förändringar, som funnes lämpliga vid karolinska sjukhusets tagande i drift, eller genom ett eventuellt framtida nedläggande av lasarettet i dess helhet eller vissa avdelningar av detsamma. Direktionen hade nämligen utgått från att löneregleringen vid de båda sjukhusen skulle ske efter samma normer samt att en befattningshavare vid det ena sjukhuset i enlighet med 13 § avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, bleve skyldig att — med bibehållna löneförmåner — underkasta sig förflyttning till likartad befattning vid det andra sjukhuset. En dylik överflyttning torde lätt genomföras, då de båda sjukhusen skulle stå under gemensam förvaltning och

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

verksamheten vid desamma vore överensstämmande. I samband nied staternas årliga fastställande torde en befattning kunna flyttas fran det ena sjukhusets stat till det andras allteftersom förhållandena pakallade sadan

karolinska sjukhuset skulle vissa av de till lasarettet förlagda klinikerna överflyttas, då sjukhuset toges i drift. Den vid lasarettet anställda personalen, som tjänstgjorde vid dessa kliniker, syntes i första liand böra överföras till motsvarande kliniker vid karolinska sjukhuset, därest ej av organisatoriska skäl en annan ordning borde tillämpas. På samma sätt borde förfaras med personalen vid serafimerlasarettets tvättinrättning, om det skulle befinnas lämpligt att nedlägga denna, då karolinska sjukhusets tvättinrättning kunde tagas i bruk.

De avdelningar vid serafimerlasarettet ater, som komme att anvandas för sjukvård och undervisning, sedan de till första etappen hörande byggnaderna vid karolinska sjukhuset uppförts och sjukhuset mera allmänt trätt i verksamhet, syntes icke kunna nedläggas, innan en motsvarande utbyggnad av karolinska sjukhuset kommit till stånd. Huruvida och när detta kunde tänkas ske, vore ett spörsmål, för vars bedömande säkra hållpunkter ännu saknades. När så skedde, syntes emellertid som allmän princip böra gälla, att de befattningshavare, som vore anställda vid serafimerlasarettet, i första hand borde beredas möjlighet till fortsatt anställning vid karolinska sjukhuset.

Därest lasarettet framdeles skulle nedläggas, syntes ej osannolikt, att innehavarna av vissa befattningar vid serafimerlasarettet icke kunde överföras till motsvarande befattningar vid karolinska sjukhuset, till exempel syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna, maskinmästare, maskinist och en del eldare. I fråga örn dessa tjänster vore att märha, att motsvarande befattningar vid karolinska sjukhuset kunde finnas böra tillhöra en högre lönegrad och som ordinarie tjänster förklaras lediga till ansökan. Därest någon av ifrågavarande befattningshavare vid serafimerlasarettet icke skulle söka motsvarande tjänst vid karolinska sjukhuset eller, om han sökte, icke skulle bliva antagen, torde han böra placeras på övergångs- eller indragningsstat. Att låta denna möjlighet så inverka på föreliggande frågor om lönegradsplacering av nuvarande syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna och maskinmästare, att vid statens övertagande av serafimerlasarettets drift deras innehavande befattningar ej skulle placeras å ordinarie stat, ansåge direktionen uteslutet. Föreskrift borde emellertid meddelas, att vid uppkommande ledighet å någon av nu nämnda tjänster vid lasarettet åtgärder för befattningens återbesättande med ordinarie innehavare icke finge vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att åt direktionen i övrigt borde medgivas rätt att bestämma örn en ledig ordinarie tjänst skulle återbesättas eller tillsvidare upprätthållas å förordnande, vilket direktionen ansåge betingat av de krav på smidighet, som måste ställas vid en sjukhusförvaltning.

Myndigheterna. I de över direktionens nyssberörda förslag avgivna yttrandena har med ett undantag icke tillkännagivits någon tvekan i avseende å lämpligheten av att nu skrida till en lönereglering av definitiv karaktär för personalen vid serafimerlasarettet.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

Undantaget gäller riksräkenskapsverket, som i sitt utlåtande erinrat om att ämbetsverket redan i sitt yttrande över de sakkunnigas löneregleringsförslag ifrågasatt, huruvida icke, med hänsyn till det nära samband, som skulle uppstå mellan serafimerlasarettet och det blivande karolinska sjukhuset, lönestaten för lasarettet — i avbidan på att karolinska sjukhuset komme att tagas i bruk för sitt ändamål och innan erfarenhet vunnits om möjligheterna att i besparingssyfte anställa viss gemensam personal för de båda sjukhusen — allenast borde erhålla provisorisk karaktär. Vad direktionen i sitt nu framlagda förslag anfört hade icke givit riksräkenskapsverket anledning att frångå sitt berörda uttalande. Skulle redan i samband med lasarettets övertagande av staten en del av lasarettets personal anses böra placeras å ordinarie stat, funne ämbetsverket, att å ordinarie stat borde uppföras endast sådana befattningar, som vid ett eventuellt framtida nedläggande av lasarettet kunde överflyttas till karolinska sjukhuset.

Rörande direktionens ovanberörda förslag örn att den borde medgivas rätt att bestämma, om en ledig tjänst skulle återbesättas eller tills vidare upprätthållas på förordnande, har statskontoret anfört, att vad till stöd härför andragits icke övertygat ämbetsverket om nödvändigheten av ett dylikt undantagsmedgivande.

Departementschefen. Om behovet av en reglering av lönerna för personalen vid serafimerlasarettet lärer icke råda någon tvekan. I likhet med de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna håller jag före, att denna lönereglering bör träda i kraft samtidigt med att staten övertager verksamheten vid lasarettet, alltså den 1 juli 1937.

Vad riksräkenskapsverket anfört, synes icke kunna åberopas som ett skäl för att åt löneregleringen giva provisorisk karaktär. Frågan örn en överflyttning av den vid lasarettet bedrivna verksamheten i dess helhet till karolinska sjukhuset är icke och torde ej heller under överskådlig tid bliva aktuell. Däremot är det, såsom riksräkenskapsverket antytt och direktion nen närmare angivit, ej uteslutet, att vissa delar av lasarettets verksamhet kunna komma att inom en mera näraliggande framtid överflyttas till karolinska sjukhuset. I syfte att underlätta åtgärder av denna art och över huvud taget bereda möjligheter till en för det allmänna gagnelig samverkan på olika områden mellan de båda sjukhusen, exempelvis i fråga om personalorganisationen och i förvaltningshänseende, komma de båda sjukhusen, såsom av det ovanstående och av propositionen nr 171/1936 framgår, att ställas under gemensam ledning av direktionen för karolinska sjukhuset. Med hänsyn härtill och då, såsom direktionen påpekat, vederbörande befattningshavare vid serafimerlasarettet bliva skyldiga att underkasta sig förflyttning till likartade befattningar vid det andra sjukhuset, lärer ur statens synpunkt och under förutsättning, att motsvarande löneregle-

41 Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ring företages vid karolinska sjukhuset, hinder icke böra möta mot att i skälig utsträckning nu bereda ordinarie ställning och reglera lönerna jämväl för sådan personal, som möjligen kan i en framtid bliva överflödig vid serafimerlasarettet. Härmed åsyftar jag också sådana befattningshavare vid lasarettet, som icke kunna överföras till karolinska sjukhuset vid ett eventuellt nedläggande av serafimerlasarettets verksamhet i dess nuvarande gestaltning. Föreskrift bör dock i enlighet med direktionens förslag meddelas om att åtgärder för återbesättande av ledigbliven tjänst av sistnämnda slag med ordinarie befattningshavare ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande vidtagas. I övrigt synes, på sätt direktionen förutsatt, direktionen böra äga bestämma, örn ledig ordinarie tjänst skall återbesättas eller uppehållas på förordnande.

I likhet med de sakkunniga och vederbörande myndigheter filmer jag det naturligt, att löneregleringen sker i anslutning till det inom civila statsförvaltningen gällande lönesystemet för nyreglerade verk, dock, såsom av det följande kommer att framgå, med visst förbehåll beträffande en del av sjukvårds- och ekonomipersonalen. Jag biträder därför med nyss antydda modifikation i princip de sakkunnigas och direktionens härutinnan framlagda förslag och återkommer i det följande till detaljerna i detsamma.

I ett senare sammanhang ämnar jag till behandling upptaga motsvarande spörsmål i fråga om karolinska sjukhusets personal.

Chefen för finansdepartementet torde komma att framdeles anmäla vissa med löneregleringen sammanhängande pensionsfrågor, som icke äro av beskaffenhet att böra här beröras.

Vissa uppgifter rörande kostnaderna för den ifrågasatta löneregleringen återfinnas mot slutet av detta kapitel.

2. Lasarettets direktör.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet förordnar direktionen en av direktionens båda självskrivna ledamöter (de till tjänståren äldsta professorerna i medicin, respektive kirurgi vid karolinska institutet) eller annan överläkare vid lasarettet att vara lasarettets inför direktionen ansvarige styresman, direktör. Förordnandet kan när som helst återkallas.

Direktören åtnjuter arvode av 300 kronor för år samt dessutom enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 3 juli 1931, därest han icke åtnjuter fri bostad, 7,500 kronor för år räknat, att utgå av lasarettets medel.

Beträffande sistnämnda hyresersättning må erinras, att direktionen över serafimerlasarettet, i skrivelse den 20 december 1930 anförde, att det visat sig önskvärt att inom lasarettsområdet bereda bostäder för så många som möjligt av lasarettets lägre personal samt att en möjlighet diirtill förelåge i upplåtande till bostadsrum åt sådan personal av, bland annat, den våning på femton rum, som för det dåvarande disponerades av lasarettets direktör.

42 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Direktionen hemställde därför, att direktören måtte medgivas rätt att i stället för dittills åtnjuten bostadsförmån uppbära årlig hyresersättning. Hyresersättningen uppskattades av direktionen till 500 kronor för rum, alltså till omförmälda belopp av 7,500 kronor. Statskontoret anförde i utlåtande den 5 juni 1931, att det ville synas som örn tjänstebostaden vore större än som kunde anses motsvara vederbörandes behov samt att, i analogi med förhållandena inom den statliga förvaltningen, vid bestämmandet av den ersättning, befattningshavare finge uppbära för avstådd förmån av kostnadsfri tjänstebostad, hänsyn borde tagas endast till bostadsutrymme, som kunde anses motsvara vederbörandes verkliga behov. På grund härav ville det synas statskontoret, som om i förevarande fall en ersättning av

6,000 kronor för år vore tillfyllest.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. Varken de sakkunniga eller omförmälda direktion hava ifrågasatt någon ändring i direktörens berörda förmåner. Enligt direktionens förslag skulle arvodet å 300 kronor utgå till den, som uppehölle tjänsten. Tjänstebostadsersättningen skulle utgå, därest lämplig bostad ej kunde beredas inom lasarettet, och i avlöningshänseende vara att jämställa med tjänstebostad.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet lämnat förslaget utan erinran. Karolinska institutets lärarkollegium har dock ifrågasatt, att den till vikarie för direktören ifrågasatta ersättningen av 25 kronor i månaden, som vore orimligt låg, skulle bestämmas så, att vikarien även finge åtnjuta den på vikariatstiden belöpande delen av bostadsersättningen. Därest detta av tekniska skäl icke läte sig göra, syntes i stället arvodet och bostadsersättningen böra sammanföras till ett arvode åt direktören å 7,800 kronor, att utgå till den som uppehölle befattningen.

Kanslern har framhållit, att ett bifall till lärarkollegiets förslag skulle kunna för direktören medföra synnerligen betänkliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende, enär direktören vid förhyrande av bostad borde kunna räkna med tjänstebostadsersättningen. Då emellertid det av direktionen föreslagna vikariatsarvodet vore mycket otillfredsställande, har kanslern ifrågasatt, huruvida icke vikarien borde, utöver vederbörlig del av det årliga arvodet av 300 kronor, därutöver tillerkännas en särskild vikariatsersättning, förslagsvis 700 kronor för år.

Lönenämnden har för sin del ansett, att tjänstebostadsersättningen närmast vore att betrakta såsom ett ansvarsarvode och följaktligen borde utgå till den, som uppehölle direktörsbefattningen. Med hänsyn till storleken av den för närvarande utgående ersättningen syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke densamma till någon del utgjorde arvode för direktörssysslan. Då lönenämnden för sin del ansåge en dylik anordning icke vara principiellt riktig, ville nämnden förorda, att beloppet begränsades till vad som finge anses motsvara en rimlig hyresersättning, samt att frågan om direktörsarvodets storlek i samband därmed toges under omprövning.

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr '27%.

Departementschefen. Jag delar lönenämndens mening rörande storleken av den nuvarande tjänstebostadsersättningen. En ej obetydlig sänkning av denna ersättning är motiverad. Då emellertid den nuvarande innehavaren av direktörssysslan vid förhyrandet av tjänstebostad torde hava utgått från de hittillsvarande förhållandena, lärer den ifrågasatta sänkningen böra ske först från och med budgetåret 1938/1939. I samband därmed bör det särskilda direktörsarvodet, vilket för en institution av serafimerlasarettets storlek synes vara för lågt, regleras uppåt. Direktionen för karolinska sjukhuset bör med beaktande av vad nu anförts framlägga erforderligt förslag i samband med anslagsäskandena för sistnämnda budgetår.

Frågan om ersättning åt vikarie för direktören torde Kungl. Maj:t böra framdeles upptaga till övervägande.

3. Överläkare.

Nuvarande förhållanden. Vid lasarettet finnas två medicinska avdelningar, två kirurgiska avdelningar,1 en oftalmologisk avdelning,

en neurologisk avdelning, alla förenade med polikliniker, samt vidare

en avdelning för vård av neurokirurgiska fall,

en röntgenavdelning,

en gymnastikavdelning,

en gynekologisk poliklinik,

en otiatrisk poliklinik, samt

en psykiatrisk poliklinik.

Överläkare vid de förstnämnda sex avdelningarna med därtill hörande polikliniker äro professorer vid karolinska institutet. Överläkaren vid röntgenavdelningen och föreståndarna för gynekologiska polikliniken, otiatriska polikliniken, psykiatriska polikliniken och gymnastikavdelningen äro likaledes professorer vid karolinska institutet. Genom särskilda bestämmelser den 31 maj 1935 har Kungl. Maj:t bland annat givit den på gymnastiska centralinstitutets stat uppförde läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära överläkares ställning vid lasarettets gymnastikavdelning för den tid, centralinstitutets utbildning av sjukgymnaster är förlagd till sagda avdelning.

Från lasarettets stat utgå arvoden med 1,500 kronor för år till 2 överläkare (de till tjänståren äldsta) — en vid medicinska och en vid kirurgiska avdelningen — samt med 1,000 kronor för år till 4 överläkare — en vid medicinska, en vid kirurgiska, en vid oftalmologiska och en vid neurologiska avdelningen.

Däremot åtnjuta de befattningshavare, som förestå gynekologiska, otia-

1 Så länge professorn E. Key är befriad från tjänstgöring vid lasarettet, upprätthålles enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932 vid lasarettet allenast en kirurgisk avdelning.

44 Kungl. Marits proposition Nr 272.

triska och psykiatriska poliklinikerna samt röntgen- och gymnastikavdelningarna, icke särskilt arvode.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1930 förordnades, att till biträde åt lasarettets Överkirurg å den ena av de två kirurgiska avdelningarna finge förordnas en läkare, som under benämningen biträdande Överkirurg skulle närmast under överkirurgen ansvara för sjukvården å denna avdelning och i övrigt till direktionen intaga samma ställning som andra biträdande läkare, samt att till arvode åt biträdande överkirurgen finge användas den till andre överkirurgen vid lasarettet i stat anslagna, ovannämnda ersättningen å 1,000 kronor för år och därutöver 4,500 kronor för år. Sedan innehavaren av förordnandet, H. Olivecrona, blivit professor med lön från karolinska institutets stat, har genom särskilda beslut den 19 juni 1936 föreskrivits, att han skulle för budgetåren 1935/1937 i egenskap av överläkare å avdelningen för neurokirurgiska fall äga uppbära ett särskilt arvode av 1,000 kronor, att utgå av lasarettets medel. Tillika föreskrevs, att i följd härav det ovannämnda arvodet till en biträdande Överkirurg icke skulle utgå under nämnda tid.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. De sakkunniga funno icke anledning yttra sig angående överläkararvodena.

Direktionen däremot har i anslutning till ett av karolinska institutets lärarkollegium framlagt förslag förordat arvoden jämväl för överläkarna vid röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen med 1,000 kronor för vardera.

Myndigheterna. Direktionens sistberörda förslag har tillstyrkts av de myndigheter, som yttrat sig över detsamma, utom av statskontoret, som ansett de skäl, som anförts till stöd för att överläkarna vid röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen skulle framför vissa av poliklinikföreståndarna erhålla överläkararvoden, icke övertygat ämbetsverket om nödvändigheten härav.

I en promemoria har ordföranden i karolinska sjukhusets direktion, generaldirektören A. Örne i anledning av statskontorets yttrande anfört följande:

Jämte sin verksamhet för undervisning och forskning utförde överläkaren vid röntgenavdelningen ett stadigvarande arbete för lasarettets sjukvård, vilket vöre av stor omfattning och betydelse. Han utförde praktiskt arbete för undersökning och behandling av lasarettets patienter under 6 å 8 timmar om dagen. Därvid ledde han och övervakade arbetet på hela avdelningen, innebärande, förutom den sjukvårdstekniska ledningen och vad här nedan närmare beröres, ledning och övervakning av att avdelningens omfattande och dyrbara instrumentella utrustning väl vårdades och att den handhades med tillbörlig hänsyn till ekonomien. Överläkaren utförde personligen en stor del av röntgenundersökningarna och bildgranskningen och dikterade därpå grundade protokoll, vilka vore av stor betydelse för den kliniska undersökningen och i flertalet fall vore grundläggan-

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

de för diagnosen. Han utförde vidare dagliga demonstrationer av röntgenbilder och hade därvid ingående överläggningar med lasarettets över- och underläkare angående utförda röntgenundersökningar ävensom behandling av respektive klinikers patienter. Lasarettets förmåga att vid sina olika avdelningar meddela en effektiv sjukvård vore sålunda i hög grad beroende på röntgenöverläkarens personliga verksamhet.

Överläkaren å gymnastikavdelningen hade med nu gällande organisation att övervaka sjukvårdsarbetet å två sjukgymnastiska polikliniker, å vilka obligatoriskt arbetades under tiden 8.15 f. m. till 2 e. m. I överläkarens arbete inginge dessutom ronder å de kirurgiska och medicinska klinikerna. Han hade därjämte en ganska betydande konsultativ verksamhet, bestående i undersökningar och skriftliga utlåtanden beträffande patienter, vilka för rådfrågning sändes från polikliniker och kliniker samt från personalläkaren. Överläkaren anlitades vidare konsultativt i fråga om operationer. Då den sjukgymnastiska avdelningen vore ett resultat av nyligen skedd omorganisation, och då arbetet därför enligt nya riktlinjer vöre under inarbetande, hade överläkarens arbetstid å serafimerlasarettet hittills varierat. Det torde också framgent, beroende på variationer i arbetskvantiteten, komma att växla från minst en timme till högst 5 timmar per dag. Överläkaren å gymnastikavdelningen utförde sålunda ett arbete, som vore av väsentligt behov för sjukhuset och komme ett flertal av dess po- 1 ikliniska och kliniska avdelningar till godo.

De professorer åter, som förestode de gynekologiska, otiatriska och psykiatriska poliklinikerna, deltoge ej i det löpande sjukvårdsarbetet. De intoge i stället en allmänt övervakande ställning till verksamheten å poliklinikerna, deltoge i planläggningen av arbetet och fyllde en del administrativa funktioner.

Det anförda torde giva vid handen, att det vore väl motiverat att tillerkänna överläkararvoden åt överläkarna å röntgen- och gymnastikavdelningarna, vilka utförde ett arbete för lasarettet, vilket vöre till art och omfattning samt ansvar jämförligt med det, som övriga överläkare vid lasarettet utförde. Likaså syntes goda skäl tala för att nämnda två överläkare tillerkändes dylika arvoden framför omförmälda tre professorer.

Departementschefen. Det av direktionen framlagda förslaget örn tillerkännande av två nya överläkararvoden kan av mig för närvarande biträdas allenast i vad angår överläkaren vid röntgenavdelningen. I de nu utgående arvodena ifrågasätter jag ingen ändring.

Kungl. Majit torde böra framdeles fatta beslut i anledning av vissa av direktionen framlagda förslag till särskilda föreskrifter beträffande ifrågavarande arvoden.

4. Underordnade läkare.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet äro såsom biträdande vid sjukvården vid lasarettet anställda underläkare och amanuenser. Vid sjukvården biträda jämväl enligt reglementet de s. k. Regnellska stipendiaterna, extra ordinarie underläkare, extra ordinarie amanuenser samt vid lasarettet tjänstgörande medicine studerande. Underläkartjänst tillsättes av direktionen genom förordnande på viss tid, som ej utan Kungl. Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Enligt den föreliggande utredningen kunna de vid lasarettet tjänstgörande underordnade läkarna uppdelas i följande kategorier, nämligen

vissa biträdande lärare, vilkas befattningar äro uppförda å staten för karolinska institutet och som på grund härav äro i viss utsträckning tjänstgöringsskyldiga som biträdande läkare vid lasarettet; de åtnjuta avlöning endast från institutets stat;

biträdande läkare vid poliklinikerna, vilka närmast under vederbörande överläkare leda arbetet där; de hava arvode på lasarettets stat;

två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen, av vilka den enes avlöning utgår från särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildning, den andres från lasarettets allmänna stat; båda dessa läkare äro tillika biträdande lärare vid sjukgymnastutbildningen och åtnjuta i sådan egenskap arvode från gymnastiska centralinstitutets stat;

underläkare och andre underläkare, vilka åtnjuta avlöning endast från lasarettets stat, utgående i form av kontant avlöning jämte fri kost samt, för vissa befattningar, fritt bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt; samt

amanuenser, vilka åtnjuta kontant avlöning från karolinska institutets stat och från lasarettets stat fri kost samt, för vissa befattningar, fritt bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt.

De biträdande läkarna, som i motsats till underläkare och amanuenser äga rätt att utöva enskild praktik utanför lasarettet, åtnjuta under budgetåret 1936/1937 avlöning på sätt framgår av efterföljande sammanställning:

47 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande de till underläkarna och andre underläkarna samt amanuenserna under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningsförmånerna hänvisas till sid. 124—126 i propositionen nr 171/1936 (en sammanställning rörande de för budgetåret 1936/1937 utgående lönerna återfinnes bland handlingarna i ärendet).

Beträffande vissa till ifrågavarande befattningshavare utgående löneförmåner inhämtas av föreliggande utredning följande:

Jourpengar utgå med mindre belopp (högst 300 kronor per år) till vissa å avdelningarna jourhavande underläkare och amanuenser samt till fem vid polikliniken alternerande jourhavande läkare.

Regnellska stipendier å 120 kronor för år utgå till vardera av 4 underordnade läkare, 2 vid medicinska och 2 vid kirurgiska avdelningen. I stället för stipendiet åtföljande bostadsförmån kunna de 2 stipendiaterna vid medicinska kliniken få vardera 480 kronor årligen.

Med poliklinikmedel bestridas avlöning och dyrtidstillägg till vissa av förenämnda underläkare (1 vid röntgenavdelningen och 1 vid medicinska polikliniken) samt arvode till semestervikarier för vissa underordnade läkare (1 underläkare vid röntgenavdelningen, 1 underläkare vid medicinska polikliniken, 1 biträdande läkare vid otiatriska och 1 vid psykiatriska polikliniken).

Av de avgifter, som inflyta för undersökning och behandling vid polikliniken av sådana skadade, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger tillämpning, utgår (Kungl. Maj:ts medgivande den 5 december 1919) viss andel till respektive läkare.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom hava underordnade läkare på lasarettets stat hittills avstått hela sin avlöning.

Till en personalläkare vid lasarettet utgår arvode med 1,000 kronor utan rätt till dyrtidstillägg. Till den läkarpersonal, som verkställer s. k. elektrokardiografiska undersökningar vid lasarettet samt vissa för sjukvården därstädes erforderliga ämnesomsättning sunder sökning ar, utgå arvoden örn sammanlagt 1,000 kronor, varå dyrtidstillägg ej får beräknas.

De sakkunniga. De sakkunnigas löneregleringsförslag omfattar icke de biträdande lärarna, vilka som nämnts avlönas från karolinska institutet.

Vad angår de biträdande läkarna, hava de sakkunniga förutsatt, att ifrågavarande befattningshavare skulle i staten upptagas såsom arvodister. I de nu utgående arvodena hava de sakkunniga föreslagit endast följande ändringar, nämligen dels att den biträdande läkaren å röntgenavdelningen skulle utöver arvodet från karolinska institutet tillerkännas ett arvode av

1,000 kronor från serafimerlasarettet jämte dyrtidstillägg, dels ock att de biträdande läkarna vid neurologiska och — med någon tvekan — gynekologiska poliklinikerna skulle erhålla samma avlöning som biträdande läkaren vid oftalmologiska polikliniken.

Beträffande underläkarna och amanuenserna innebär de sakkunnigas förslag, att ifrågavarande befattningshavare skulle såsom extra tjänstemän placeras i följande lönegrader:

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2712.

Anledningen till att de sakkunniga ansett ifrågavarande läkarpersonal böra jämställas med extra befattningshavare i statens tjänst har i det föregående angivits vara, att det icke synts de sakkunniga lämpligt att ålägga denna personal att betala pensionsavgifter. De sakkunniga hava emellertid utgått ifrån, att för dessa befattningshavare skulle i fråga örn ersättning för vikariat samt avlöning under tjänstledighet för sjukdom, enskilda angelägenheter m. m. i regel tillämpas vad som gäller för extra ordinarie tjänstemän i statens tjänst. De underordnade läkare, som hava år sförordnande — däribland även de, som enligt förslaget skulle hänföras till arvodister — böra dock enligt de sakkunnigas mening liksom hittills vara berättigade att erhålla semester under en månad.

Vad angår de befattningshavare — amanuenserna — vilka enligt det föregående nu erhålla en del av sin avlöning i form av arvode å staten för karolinska institutet, synas de sakkunniga hava förutsatt, att skillnaden mellan å ena sidan lönen för dessa befattningshavare enligt nyss angivna lönegrader och å andra sidan arvodet från institutet skulle utbetalas från lasarettet, varvid samtidigt de från lasarettet utgående naturaförmånerna skulle inräknas i den kontanta avlöningen samt avdrag framdeles ske å lönen för värdet av dessa förmåner (jfr nedan).

Till stöd för det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande löneförmåner för underläkarna och amanuenserna hava de sakkunniga yttrat bland annat:

Vid bedömandet av de löneförmåner, som framdeles borde tillerkännas läkarpersonalen vid serafimerlasarettet, borde lönerna fastställas såsom bruttolöner och alltså innefatta nu utgående naturaförmåner såsom kost och bostad. Därjämte syntes jourpenningar böra inräknas i löneförmånerna. Uppmärksammas finge även, att vid avlönandet av den läkarpersonal vid serafimerlasarettet, vilken jämväl uppbure avlöning å karolinska institutets stat, dyrtidstillägg borde utgå särskilt för sig såväl å avlöningen på karolinska institutets stat som å den på serafimerlasarettets stat, men att i övrigt gällande bestämmelser om dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst borde äga tillämpning; dock att det dyrtidstillägg, som utbetalades vid serafimerlasarettet, skulle ingå bland lasarettets driftkostnader.

I avseende å de läkare, som enligt vad ovan framhållits för närvarande till ett antal av fyra tillerkänts Regnellska stipendier, vilka innefattade bostadsförmån, värderad till 480 kronor per år, samt kontant 120 kronor, hade de sakkunniga funnit lämpligt att dessa förmåner upptoges vid sidan av de förmåner, som eljest kunde komma att tillerkännas vederbörande. De sakkunniga utginge nämligen från att framdeles de Regnellska stipendierna, såsom ursprungligen varit avsett, skulle kunna tilldelas vid lasarettet tjänstgörande medicine kandidater.

49 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Vad så beträffade de löneförmåner, som borde utgå till de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet, hade de sakkunniga beaktat, att uttrycken underläkare och amanuens dels var för sig hänförde sig till befattningar, som borde inordnas under olika lönegrader, dels icke helt kunde jämställas med motsvarande benämningar vid t. ex. Lunds lasarett. Dår betecknade benämningen amanuens en mera underordnad befattning än underläkare; vid serafimerlasarettet betecknade ej blott de 0 första underläkarna utan jämväl de 2 första amanuenserna och 5 av de 10 amanuenserna de befattningshavare bland de underordnade läkarna, vilka närmast under vederbörande överläkare handhade vården vid lasarettets olika sjukavdelningar. Beteckningen amanuens hänförde sig här allenast till den omständigheten, att ifrågavarande underordnade läkare åtnjöte lön på karolinska institutets Stelt.

Med beaktande härav hade de sakkunniga uppdelat de underordnade läkarbefattningarna i lönehänseende. I likhet med nu gällande avlöningsförhållanden hade de sakkunniga dock givit något försteg åt förste underläkarna och förste amanuenserna framför de 5 ovannämnda amanuenserna. De sakkunniga hade jämfört de 8 första befattningarna med de främsta underläkarbefattningarna vid vissa andra sjukhus och hade med stöd härav ansett sig kunna föreslå en något högre lönegrad åt dessa än den, som skulle motsvara den av direktionen (över serafimerlasarettet) föreslagna. De sakkunniga föresloge här en avlöning, som motsvarade 23:e lönegraden för extra tjänstemän i statens tjänst, under det att de 5 nämnda amanuensernas avlöning skulle bestämmas efter 22:a lönegraden. Även för dessa senare skulle denna avlöning dock komma att överstiga den, som utginge under budgetåret 1935/1936. De sakkunniga funne dessa förslagga mycket mera befogade, som ifrågavarande befattningshavare kunde påräkna ålderstilllägg allenast för det fall, att de under mera än 3 år innehade tjänst inom en och samma lönegrad.

De fyra andre underläkare — två å medicinska klinikens laboratorier och två å kirurgiska kliniken — som nu uppbure Regnellska stipendier, men vilka icke hade någon avlöning från karolinska institutet, syntes böra erhålla avlöning enligt Ilie lönegraden för extra tjänstemän. Samma avlöning torde böra utgå till den nuvarande andre underläkaren å kliniska laboratoriet ävensom å medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna.

Beträffande personalen å röntgenavdelningen gällde redan nu i viss mån i förhållande till övriga befattningshavare vid lasarettet avvikande lönebestämmelser, och denna personal uppbure viss andel i avgifterna för röntgenundersökningar av sådana från polikliniken remitterade patienter, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete ägde tillämpning. Även här ville de sakkunniga föreslå, att de tvenne underläkarna vid denna avdelning placerades med en avlöning motsvarande 18:e lönegraden för extra befattningshavare i statens tjänst, varjämte nuvarande amanuensen, som från karolinska institutet uppbure 2,400 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg, syntes böra avlönas enligt 17:e lönegraden för extra befattningshavare i statens tjänst. Vad sålunda föreslagits innefattade för amanuensen en förhöjning i vad som för ovannämnda budgetår tillerkänts honom. På samma grunder förordade de sakkunniga, att jämväl de nuvarande underläkarna vid medicinska och otiatriska poliklinikerna skulle avlönas enligt 18:e lönegraden för extra befattningshavare i statens tjänst, samt att de nuvarande amanu-

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 27%. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

enserna vid medicinska, kirurgiska, oftalmologiska och otiatriska poliklikerna skulle beredas avlöning, motsvarande 17:e lönegraden för extra befattningshavare i statens tjänst.

Vad beträffade de elektrokardiografiska m. fl. undersökningarna hava de sakkunniga, under framhållande av att ifrågavarande undersökningar fortfarande kunnat utföras av i annan tjänst vid lasarettet anställd läkare, vid sidan av den egentliga tjänsten, ansett sig icke kunna tillstyrka ett av lasarettsdirektionen framfört förslag örn inrättande av en särskild föreståndartjänst vid elektrokardiografiska laboratoriet. De sakkunniga hava i stället förordat, att till vid lasarettet anställda läkare, som utförde ifrågavarande undersökningar, skulle i fortsättningen tillsvidare utgå särskild ersättning, för de elektrokardiografiska undersökningarna med sammanlagt 1,500 kronor för år och för ämnesomsättningsundersökningarna med sammanlagt 300 kronor för år.

Direktionen för karolinska sjukhuset. Direktionen har inledningsvis anfört vissa principiella synpunkter rörande löneförmånerna för de underordnade läkarna.

Att jämföra läkarna vid lasarettet med läkarna vid de statliga sinnessjukhusen hade icke synts direktionen befogat. I stället borde de, såsom de sakkunniga även gjort, jämföras med läkarna vid de av landstingen och kommunerna drivna kroppssjukhusen. Med hänsyn till att en betydande omsättning av underordnade läkare ägde rum mellan å ena sidan dessa sjukhus och å den andra undervisningssjukhusen, vore det enligt direktionens uppfattning nödvändigt att tillse, att de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet ej komme att intaga en mer avsevärt avvikande ställning i fråga örn avlöning och särskilda förmåner gentemot motsvarande befattningshavare vid jämförbara kommunala eller landstingssjukhus. Direktionen hade med andra ord i likhet med de sakkunniga utgått ifrån att de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet skulle, sedan staten övertagit driften av detsamma, i huvudsak bibehållas vid de särskilda förmåner, som de hittills åtnjutit och som de erhölle vid landets övriga kroppssjukhus i enlighet med bestämmelserna i den för dessa gällande lagstiftningen.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag hade riksräkenskapsverket, utan att vilja framlägga något direkt förslag, ifrågasatt, örn ej de underordnade läkarna borde uppdelas i dels extra ordinarie, dels ock extra tjänstemän.

I anledning härav har direktionen påpekat, att de underordnade läkarbefattningarna vid serafimerlasarettet — med undantag av dem, som vore förenade med arvode — hade varit och vore alltjämt till övervägande del passagetjänster. Flertalet underläkare och amanuenser stannade ej längre än sex å sju år vid lasarettet. Å andra sidan vore läkartjänsterna betingade av ett stadigvarande behov. Skäl syntes därför kunna anföras för att innehavarna skulle betraktas som extra ordinarie tjänstemän. Direktionen hade likväl icke ansett lämpligt att bereda dem sådan ställning i alla avseenden, särskilt i fråga örn pensionsrätten, då de därigenom dels skulle komma att intaga en annan ställning än motsvarande befattningshavare vid landstingens sjukvårdsinrättningar dels, såsom de sakkunniga framhållit, skulle

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

få vidkännas pensionsavdrag och pensionsavgifter, vilka för de lönegrader, där flertalet föreslagits placerade, uppginge till ganska stora belopp. Da undantag från sådan skyldighet för extra ordinarie tjänsteman ej syntes kunna komma i fråga, funne direktionen de sakkunnigas förslag att placera de underordnade läkarna vid lasarettet såsom extra tjänstemän eller arvodestagare, med rätt till vissa av de extra ordinarie tjänstemän tillkommande särskilda förmåner, vara ändamålsenligast.

Härmed skulle direktionen också kunna sägas hava tagit ställning till ett av underläkarföreningen framfört önskemål, att den underordnade läkarpersonalen skulle beredas extra ordinarie anställning. Direktionen ville emellertid nämna, att inom direktionen fråga uppkommit att bereda en underläkare vid varje klinik extra ordinarie befattningshavares ställning i alla avseenden och med högre avlöning än enligt den av de sakkunniga föreslagna högsta lönegraden för underläkare. Vidare hade föreslagits, att biträdande läkaren vid röntgenavdelningen och biträdande läkarna vid medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna skulle beredas en fastare ställning än för närvarande vöre fallet, svarande mot deras ställning och betydelse för sjukvården. Direktionen komme att överväga dessa spörsmål i samband med prövningen av motsvarande frågor för karolinska sjukhuset. Denna omständighet finge emellertid icke tagas som intäkt för ett uppskjutande av den lönereglering för ifrågavarande befattningshavare, som de sakkunniga föreslagit, eller de ändringar i berörda förslag, direktionen i det följande förordade.

Vad anginge uppdelningen av de underordnade läkarna å lasarettets och å karolinska institutets stat, har direktionen — med hänsyn till att departementschefen i propositionen nr 171/1936 förklarat sig anse att med prövningen av ett av universitetsmyndigheterna framfört förslag om att överföra lönerna för amanuensbefattningarna från institutets till lasarettets stat m. m. borde anstå, till dess motsvarande frågor vid karolinska sjukhuset komme före — förklarat sig icke vilja för närvarande närmare ingå på denna fråga. Direktionen har emellertid ansett sig böra föreslå vissa åtgärder, som icke torde föregripa den nyssnämnda prövningen men som torde avhjälpa de olägenheter i formellt avseende, vilka vore och skulle bliva förknippade med den nuvarande anordningen.

I sådant avseende har direktionen förordat, att jämväl den del av vid serafimerlasarettet tjänstgörande amanuensers avlöning, som vore upptagen i karolinska institutets avlöningsstat, jämte därå belöpande dyrtidstillägg skulle utbetalas vid lasarettet, att ifrågavarande arvoden jämte dyrticlstillägg .skulle utbetalas från karolinska institutet till lasarettet, att häremot svarande belopp skulle uppföras å inkomstsidan i lasarettets stat samt att å den sammanlagda avlöningen till var och en av dessa amanuenser skulle få tillämpas de avlöningsbestämmelser, som komme att gälla för underläkare vid lasarettet. Dessa amanuenser borde vidare från och med den 1 juli 1937 tillsättas, entledigas och beviljas tjänstledighet av direktionen för karolinska sjukhuset i samma ordning som gällde för underläkare, varjämte i disciplinärt hänseende för amanuenserna borde gälla enahanda bestämmelser som för underläkare. Föreskrifter i dessa avseenden borde inflyta i reglementet för lasarettet.

Ett motsvarande förfarande syntes böra tillämpas även beträffande det i institutets stat uppförda arvodet till biträdande lärare och läkare vid röntgeninstitutet a serafimerlasarettet saint i fråga örn i gymnastiska cen-

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tralinstitutets stat upptagna tilläggsarvodena åt en lärare i medicinsk sjukgymnastik, en lärare i kirurgisk sjukgymnastik, en förste instruktionsgymnast och fem instruktionsgymnaster, vilka vore respektive biträdande läkare och sjukgymnaster vid serafimerlasarettet. Dock torde i fråga örn den biträdande läraren-läkaren vid röntgeninstitutet fortfarande kanslern för rikets universitet böra meddela förordnande och tjänstledighet enligt nu gällande bestämmelser. För ifrågavarande befattningshavare vid lasarettet, som åtnjöte tilläggsarvoden från gymnastiska centralinstitutets stat, gällde redan, att de tillsattes av direktionen över serafimerlasarettet.

De sakkunnigas förslag till lönereglering för de underordnade läkarna hade, erinrar direktionen, framkallat erinringar från vissa håll.

Sålunda hade direktionen över gymnastiska centralinstitutet framfört förslag beträffande ändrad tjänsteställning och avlöning för de underordnade läkarna vid gymnastikavdelningen.

Underläkarföreningen önskade få avlöningen för underordnade läkare vid röntgenavdelningen och poliklinikerna höjd »till samma nivå som klinikläkarna i de sakkunnigas förslag uppnått» och att de underordnade läkarna skulle erhålla ställning som extra ordinarie tjänstemän.

Direktionen över serafimerlasarettet hade funnit de av underläkarföreningen framförda synpunkterna på förhållandena mellan klinik- och poliklinikläkarnas löner motivera en ytterligare prövning. Därjämte hade understrukits, att direktionen ej funne anledning frångå sitt tidigare förslag, att underläkare och amanuenser med samma arbetsuppgifter skulle jämställas i lönehänseende.

Karolinska institutets lärarkollegium hade yttrat bland annat följande:

I lönestaten för underordnade läkare hade de sakkunniga för underläkare och amanuenser vid kliniska avdelningarna upptagit väsentligt högre lönebelopp än för motsvarande tjänster vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen, under det att »andre-underläkar»-tjänsterna skulle avlönas efter samma normer vid samtliga avdelningar. Som motiv för nämnda skillnad i lönen hade anförts dels motsvarande löneskillnad i nu gällande lönebestämmelser och i lasarettsdirektionens löneregleringsförslag, dels den omständigheten, att personalen vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen skulle uppbära viss andel i avgifterna för undersökning av sådana patienter, å vilka lagen angående olycksfall i arbete ägde tillämpning. Härtill anmärkte kollegiet, att inkomsten av undersökningarna på olycksfallsskadade endast komme vissa av underläkarna och i mycket olika utsträckning till del. Örn med hänsyn till denna extra inkomst en reduktion av läkarlönerna ansåges böra äga rum, borde denna endast beröra sådana befattningshavare, som åtnjöte nämnda inkomst. Det torde icke numera såsom ännu för några år sedan finnas skäl att genomgående tilldela de icke kliniska underläkarna löner efter en lägre skala än som gällde för motsvarande befattningar vid de kliniska avdelningarna. De förra läkarnas arbete vore nämligen lika självständigt, lika ansvarsfullt, lika riskfyllt och lika kvalificerat som de kliniska underläkarnas, varjämte deras arbetsbörda vid vissa avdelningar vore väl jämförlig med de kliniska underläkarnas. Därtill komme den psykologiskt icke oväsentliga omständigheten, att lasarettet genom ifrågavarande läkares arbete tillfördes avsevärda inkomster. En förnyad avvägning av lönerna för dessa läkare med beaktande av de nu anförda synpunkterna f dref olle därför kollegiet önskvärd.

53 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset har förklarat sig sakna anledning yttra sig angående den från direktionen över gymnastiska centralinstitutet framförda erinringen rörande tjänsteställningen m. m. för de underordnade läkarna vid gymnastikavdelningen, enär statsmakterna redan tagit ställning till denna fråga (jfr propositionen nr 171/1936 och riksdagens skrivelse nr 214/1936). Enligt direktionens uppfattning hade däremot bärande skäl anförts för att underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen och poliklinikerna borde komma i samma lönenivå som underläkare och amanuenser vid klinikerna. Direktionen hade alltså ansett sig böra förorda en dylik ändring i de sakkunnigas förslag.

Denna höjning av löneförmånerna för underläkare och amanuenser vid poliklinikerna och röntgenavdelningen kunde, yttrar direktionen, åstadkommas antingen genom höjning av den fasta avlöningen eller genom tilllägg av vissa belopp till den fasta avlöningen, att utgå av poliklinikmedel. Det senare alternativet torde icke böra ifrågakomma. Då inkomsterna från poliklinikerna bleve i sin helhet tillgängliga för täckande av driftkostnaden för poliklinikerna, syntes det vara en onödig omgång att bokföra vissa avlöningar såsom utgående av poliklinikmedel.

Fråga uppkomma också med vilka kliniska underläkare poliklinikunderläkarna borde likställas. De sakkunniga hade sökt vidtaga sådana anordningar, att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga om sådana personalgrupper, där detta över huvud taget vore möjligt. I dylikt syfte syntes de sakkunniga ha på klinikerna jämställt endast förste amanuenserna med förste underläkare, medan övriga amanuenser placerats en lönegrad lägre.

Med utgångspunkt från denna anordning och då passagen till underläkare- och amanuenstjänsterna vid klinikerna i regel skedde från poliklinikerna, tillstyrkte direktionen, att underläkarna och amanuenserna vid röntgenavdelningen och poliklinikerna uppflyttades till lönegraden e.22.

En av underläkarna vid röntgenavdelningen borde dock under benämning förste underläkare placeras i samma lönegrad som förste underläkare vid klinikerna, nämligen e. 23. Han hade nämligen i sitt fack en motsvarande utbildning, varjämte genom en sådan placering en viss befordringsmöjlighet bomme att finnas för de underordnade läkarna vid röntgenavdelningen.

Med hänsyn till de göromål, som åvilade de s. k. andre underläkarna vid poliklinikerna, vilka av de sakkunniga placerats i samma lönegrad som innehavare av lika benämnda tjänster vid klinikerna och laboratorierna, hade direktionen ansett, att de borde i lönehänseende likställas med övriga underläkare vid poliklinikerna och benämnas underläkare och förty placeras i lönegraden e. 22.

En höjning av lönerna för underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen och poliklinikerna aktualiserade frågan örn lönereglering även för de biträdande läkarna vid berörda avdelningar.

En sådan höjning vöre emellertid även av andra skäl motiverad. Särskilt, stora krav ställdes på dessa läkare, som under chefskap av vederbörande professor förestode och ledde det dagliga arbetet vid respektive avdelningar. Det vore av yttersta vikt för både sjukvård och undervisning,

54 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr £78.

att arvodena så avvägdes, att till dessa poster kunde förvärvas och behållas högt kvalificerade läkare. Det vore ej omotiverat att jämföra dessa med prosektorer och laboratorer vid karolinska institutet. Dessa biträdande läkare vore jämväl läkare med långvarig teoretisk och praktisk utbildning och i regel docenter. Framhållas finge även, att i det dagliga arbetet de biträdande läkarna vid otiatriska, gynekologiska och psykiatriska poliklinikerna (sedan oftalmologiska kliniken flyttat till karolinska sjukhuset även oftalmologiska polikliniken) stöde till förfogande som konsulterande för de medicinska och kirurgiska klinikerna. Kliniker i anförda specialiteter saknades som bekant vid lasarettet.

Beträffande storleken av läkarpersonalen vid lasarettets polikliniker och besöksfrekvensen å desamma hänvisar direktionen till följande sammanställning för år 1935:

Inalles gjordes röntgenundersökning på 9,017 poliklinikpatienter.

Bruttoinkomsten av poliklinikpatienter hade under budgetåret 1935/1936 varit

för olycksfall i arbete............................ kronor 63,915: 50,

varav 10,611 kronor för röntgenundersökning;

för övriga ...................................... kronor 240,751:48,

varav 37,802 kronor för röntgenundersökning.

På grund av det anförda och i betraktande av de kvalifikationer, som krävdes av de olika tjänstinnehavarna och det arbete och det ansvar, som åvilade dem, syntes ifrågavarande biträdande läkare, oberoende av den förut berörda frågan om beredande åt dem av en fastare anställningsform än som arvodestagare, böra från och med den 1 juli 1937 beredas en däremot svarande avlöning. Direktionen hade tänkt sig, att biträdande läkarna vid röntgenavdelningen, medicinska polikliniken och kirurgiska polikliniken vardera skulle erhålla ett arvode, inklusive dyrtidstillägg, av omkring

9,000 kronor för år, biträdande läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna vardera omkring 7,000 kronor för år, biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken något över 5,000 kronor för år samt biträdande läkaren vid psykiatriska polikliniken omkring 3,500 kronor för år. Den biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken hade för närvarande en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg, med 1,400 kronor understege det arvode biträdande läkaren vid oftalmologiska polikliniken uppbure. Detta berodde på att han för närvarande ej vore tjänstgöringsskyldig hela den tid, arbetet påginge, utan endast den tid, då den på karolinska institutets stat uppförda biträdande läraren ej vore tillstädes. Denne vore en-

55 Kungl. Majlis proposition Nr '272.

ligt av Kungl. Maj:t den 29 juni 1925 fastställd instruktion tjänstgöringsskyldig såsom biträdande läkare vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik tre timmar dagligen. Då den obligatoriska undervisningen numera gåves vid Sabbatsbergs sjukhus, funnes ej samma motiv för den biträdande lärarens tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik sorn tillförne. Anordningen med två biträdande läkare (poliklinikföreståndare) vore för övrigt icke tillfredsställande ur organisatorisk synpunkt, varför föresloges, att tjänstinnehavaren på lasarettets stat skulle åläggas samma skyldighet som övriga poliklinikföreståndare och arvodet regleras lika som biträdande läkarens vid oftalmologiska polikliniken.

Med utgångspunkt från det nu anförda hade direktionen ansett sig kunna föreslå, att de från lasarettet utgående arvodena till ifrågavarande biträdande läkare bestämdes till följande belopp:

röntgenavdelningen ...............................

medicinska polikliniken ...........................

kirurgiska » ...........................

oftalmologiska » ...........................

otiatriska » ...........................

neurologiska » ...........................

gynekologiska » ...........................

psykiatriska » ..................

till vilka belopp avsåges skola komma dyrtidstillägg.

kronor 3,600 » 8,100

» 8,100

» 6,300

» 6,300

» 6,300

» 4,800

» 3,000,

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen, i sitt yttrande över de sakkunnigas löneregleringsförslag berört frågan om vissa till läkarna för närvarande utgående inkomster vid sidan av lönen och i detta avseende anfört följande:

I betänkandet hade beträffande de underordnade läkarnas löneförmåner föreslagits dels att jourpenningar borde inräknas i löneförmånerna, dels ock att personalen å röntgenavdelningen skulle äga rätt att uppbära viss andel av avgifter för röntgenundersökningar av sådana från polikliniken remitterade patienter, å vilka lagen örn försäkring för olycksfall i arbete ägde tillämpning. Någon utredning angående storleken av de belopp, som sålunda skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, hade dock ej framlagts och ej heller framginge av den förebragta utredningen, huruvida och i vad mån hänsyn tagits till dessa inkomster vid bestämmandet av lönebeloppen för ifrågavarande läkare.

Rörande ifrågavarande inkomsters storlek har direktionen meddelat bland annat följande:

Rätten till andel i ersättning, som av lasarettet uttoges från vederbörande försäkringsinrättning eller arbetsgivare, för undersökning och behandling av poliklinikpatient, då lagen om försäkring för olycksfall i arbete skulle tillämpas, bestämdes av direktionen över serafimerlasarettet genom beslut den 27 december 1918 beträffande de vid polikliniker tjänstgörande läkarna och den 26 september 1919 beträffande de vid röntgenavdelningen tjänstgörande läkarna (då en biträdande läkare och en amanuens). Att vcderbörandes fasta avlöning därvid varit beaktad, framginge ej direkt av protokollet, men väl av vid protokollet den 26 september 1919 fogade bilagor. Sedan dess hade ifrågavarande läkares fasta avlöningar höjts utan att ändring av rätten till andel i ersättning för undersökning och helland-

56 Kungl. Majlis 'proposition Nr 272.

ling av nu berörda patienter skett. Lasarettsdirektionen underställde sina båda omförmälda beslut Kungl. Maj:ts prövning genom skrivelse av den 28 oktober 1919, varvid även omnämndes, att ifrågavarande läkare jämväl utfärdade uti 21 § av olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna läkarbetyg mot åtnjutande av den ersättning härför, som utbetalades av vederbörande försäkringsanstalt. Kungl. Majit godkände den 5 december 1919 besluteri och förklarade »hinder ej möta för ovannämnda läkare att komma i åtnjutande av omförmälda ersättning för utfärdande av läkarbetyg». Nu anförda omständigheter torde hava föranlett de sakkunniga att ej närmare ingå på läkarnas här omtalade andelar i ersättningen för vissa undersökningar och behandlingar, liksom ej heller direktionen över serafimerlasarettet ifrågasatt någon ändring vid avgivande av sitt förslag till lönereglering.

Sedan år 1919 hade vid lasarettet uttagits sådan ersättning av vederbörande försäkringsinrättning eller arbetsgivare (dock ej för dem, som skadats i statens eller Stockholms stads tjänst), numera 5 kronor för första och i regel 2 kronor för varje efterföljande behandling å polikliniken. Härav tillfölle hälften vederbörande läkare.

Beträffande ersättningen för behandlingen å poliklinikerna hade det praktiskt taget hittills endast varit de vid kirurgiska och ögonpoliklinikerna tjänstgörande läkarna, som fått del därav. Vid ögonpolikliniken torde dock den biträdande läkaren, åtminstone de senare åren, hava avstått denna förmån åt honom underordnade läkare.

Summan av de belopp, som tillfallit poliklinikläkarna, hade under budgetåren 1931/1932—1935/1936 varit respektive 18,966 kronor, 15,421 kronor, 15,023 kronor, 20,471 kronor och 21,498 kronor, eller i medeltal 18,276 kronor per budgetår. Stegringen av dessa inkomster torde sammanhänga med inträdd förbättring i det ekonomiska läget och därav följande ökad verksamhet inom industri och byggnadsverksamhet. Totalbeloppet för budgetåret 1935/1936 fördelades på ungefär följande sätt:

1) biträdande läkare vid kirurgiska polikliniken...... kronor 10,868: 50

2) amanuens vid kirurgiska polikliniken............. » 5,214: 50

3) läkare vid kirurgiska kliniken (4 stycken) vid jourtjänst vid polikliniken.......................... » 2,622

4) amanuens och andre underläkare vid ögonpolikliniken » 2,545

5) jourhavande läkare på ögonkliniken (2 stycken) .... » 200

6) diverse andra läkare............................ » 47

50 Medeltalet för de under 3) nämnda läkarna bleve 655 kronor. Beräknade man, att amanuensen vid kirurgiska polikliniken, innan han komme till denna befattning, tjänstgjort minst ett år på befattning, som avsåges under 3) och efter slutat förordnande som poliklinikamanuens hade att passera tvenne befattningar vid kliniken, innan han lämnade lasarettet, finge man följande inkomst av poliklinikmedel:

1 år 655 kronor, om 2 år 1,310 kronor 1 » 5,215 » » 1 » 5,215 »

1» 0 » »1» 0»

1 » 0 » » 1 » 0 »

S:a 5,870 kronor S:a 6,525 kronor

eller i medeltal

1,467 kronor, resepektive 1,305 kronor per år.

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande läkarna vid ögonpolikliniken, som i regel torde ha minst fyra års passage, varav två år vid kliniken, kunde man göra följande beräkning:

2 år 2,545 kronor 2 » 200 >

Summa 2,745 kronor eller i medeltal 686 kronor.

För röntgenundersökning av patient, varom här vore fråga, uttoges kostnaden för filmen med tillägg av en krona för varje film. Därjämte uttoges för undersökningen 10 kronor, som tillf olle läkaren. I fråga örn denna senare ersättning hade underläkarföreningen framhållit, att den i regel komme den biträdande läkaren-läraren vid röntgenavdelningen tillgodo. Den ersättning för sådana röntgenundersökningar, som läkaren uppburit under budgetåren 1931/1936, hade uppgått till respektive 4,770 kronor, 5,630 kronor, 5,920 kronor, 7,250 kronor och 7,320 kronor eller i medeltal 6,178 kronor per budgetår. Den stegring, som skett de båda senast förflutna budgetåren, torde jämväl bero på den rådande högkonjunkturen inom industri och byggnadsverksamheten.

Då direktionen, på sätt av det föregående franninge, förordat förbättrade avlöningsförmåner till läkarpersonalen vid röntgenavdelningen och poliklinikerna, hade direktionen jämväl tagit under övervägande, huruvida och i vad mån rätt för läkarna att uppbära ifrågavarande inkomster borde bibehållas.

De undersökningar och behandlingar, varom här vore fråga, inginge, yttrar direktionen, i vederbörande läkares tjänsteåligganden. Örn de fasta lönerna sinsemellan vore avvägda efter arbetets omfattning och de krav, som ställdes på tjänstinnehavarna, syntes icke finnas anledning att bibehålla ett extra avlöningstillskott för en del av dessa läkare, i ali synnerhet ej, om avlöningarna höjdes till samma nivå som de sakkunniga föreslagit för de kliniska underläkarna.

Den rätt, som vid polikliniken tjänstgörande läkare — däri inbegripna de kliniska underläkare och amanuenser, som hade jourskyldighet vid polikliniken — haft till andel i ersättning för undersökning och behandling vid polikliniken av sådana patienter, på vilka lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skulle tillämpas, borde alltså borttagas i sammanhang med ett genomförande av direktionens förslag om förbättrad löneställning för dem.

Däremot borde någon inskränkning ej ske i de vid röntgenavdelningen tjänstgörande underordnade läkarnas rätt att såsom ersättning för i samband med undersökning av nyss nämnda patienter avgivna skriftliga utlåtanden uppbära ersättning, för närvarande utgående med 10 kronor per undersökning. Denna ersättning vore väsentligen motiverad av det avgivna utlåtandet, vilket vore att likställa med liikarbetyg, för vilket vederbörande läkare vore berättigad utfå ersättning. Samtliga vid lasarettet tjänstgörande läkare vore nämligen enligt nu gällande reglemente berättigade att för utfärdande av läkarintyg och utlåtanden uppbära ersättning enligt en av medicinalstyrelsen utfärdad taxa. Sådan rätt förelåge vid de sjukhus, å vilka sjukhuslagen vore tillämplig. Att göra något undantag från denna princip för serafimerlasarettets vidkommande, när staten övertoge driften av detsamma, hade direktionen ej ansett befogat.

Att, som förhållandena utvecklats, borttagandet av rätten till andel i vissa poliklinikinkomster komme att medföra en avsevärd minskning av

58 Kungl. Marits proposition Nr 87®.

löneförmånerna för biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken, framginge av tidigare anförda siffror. Kompensation för den tid den nuvarande innehavarens förordnande gällde, syntes därför erforderlig. Nämnda förordnande utginge den 31 augusti 1938.

Denna kompensation syntes böra bestämmas med ledning av ifrågavarande inkomster under de sista fem åren. Medeltalet av vad befattningshavaren personligen uppburit för denna tid utgjorde 4,292 kronor och tjänstgöringstiden 7 månader per år eller i medeltal 613 kronor per månad. Den 1 juli 1937 återstode av tiden för hans förordnande fjorton månader. Av denna tid skulle han med ledning av ovanstående medeltal kunna beräknas komma att tjänstgöra åtta månader. Direktionen föresloge, att nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck måtte för tid, som han efter den 1 juli 1937 uppehölle sagda befattning, dock högst för åtta månader, få uppbära ett personligt lönetillägg av 375 kronor per månad, vilket tillägg, såsom av nedan gjord beräkning framginge, ungefärligen motsvarade skillnaden mellan å ena sidan det tidigare fasta arvodet jämte andel i poliklinikinkomster och å andra sidan det nya fasta arvodet.

Tidigare arvode 5,500 kronor = 458: 33 per månad

Dyrtidstillägg ä 10 %........ 45: —

Andel i poliklinikinkomster. . . . 613:— 1.116:33 Nytt arvode 8,100 kronor = . . . 675: — per månad Dyrtidstillägg ä 10 %........ 67: — 742: —

Skillnad................... kronor 374: 33

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen vidare, framhållit, att några bestämmelser ej funnes örn och i vad mån underläkare och amanuenser skulle äga rätt att uppbära ersättning från patienter, som vårdades å lasarettet.

Härtill anmärker direktionen, att enligt hittills gällande reglemente för lasarettet föreskrifterna i 19 §* lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus ägde tillämpning därstädes.

I 25 § i reglementet föreskreves, att vid poliklinikerna tjänstgörande läkare icke finge uppbära ersättning av de sjuka för vården.

I fråga om förstnämnda bestämmelser ansåge direktionen i anslutning till sin allmänna uppfattning av personalens ställning vid statens övertagande av lasarettsdriften, att någon ändring i detta avseende ej borde vidtagas.

Jämväl den senare föreskriften syntes alltfort böra upprätthållas. Det syntes nämligen helt naturligt, att de vid poliklinikerna vårdade sjuka ej skulle erlägga ersättning för vården till de därstädes tjänstgörande läkarna.

Direktionen erinrar, att de sakkunnigas förslag i fråga om arvode för elektrokardiografiska undersökningar och ämnesomsättningsundersökningar väckt gensaga hos direktionen över serafimerlasarettet, som beträffande de elektrokardiografiska undersökningarna uttalat, att direktionen ej kunde dela de sakkunnigas uppfattning, att dessa undersökningar skulle kunna utföras såsom bisyssla av i annan tjänst vid lasarettet anställd läkare. 1

1 Innehåller i huvudsak, att läkare må mottaga allenast frivilligt tillbjuden ersättning för vård av person, som intagits å halvenskilt eller enskilt rum.

59 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Elektrokardiodiagnostiken hade utvecklats synnerligen raskt och hade numera stor betydelse icke endast för de medicinska klinikerna utan även för de övriga. Handhavandet av dess tekniska hjälpmedel krävde en betydande träning. Skulle klinikerna draga vederbörlig nytta av den dyrbara för ändamålet anskaffade apparaturen, måste undersökningarna skötas av en fullt kvalificerad person. Det vore en tillfällighet att för närvarande en sådan funnes bland lasarettets underläkare. Att denne nu utom sin maktpåliggande verksamhet som underläkare vid medicinska kliniken även måste ägna betydande tid åt elektrokardiografiska undersökningar för hela sjukhuset vore utan tvivel till förfång för sjukvården.

Direktionen för karolinska sjukhuset har för egen del uttalat sympatier för ett av professorn Jacobaeus i utlåtande till direktionen framfört förslag om inrättande av en ny laboratorsbefattning för ändamålet. Vid sin prövning av ärendet hade emellertid direktionen ej ansett sig nu böra framlägga förslag härom utan stannat vid att förorda ett av Jacobaeus angivet alternativ, innebärande att driften av det elektrokardiografiska laboratoriet skulle fortsätta i stort sett som förut och att laboratorieföreståndarens arvode skulle höjas. Enligt direktionens uppfattning borde samma person svara för såväl de elektrokardiografiska som ämnesomsättningsundersökningarna. Hans arvode syntes skäligen icke kunna bestämmas till lägre belopp än 2,000 kronor, vilket skulle innebära en utgiftsökning i förhållande till nu utgående arvoden av 200 kronor. Vidare borde ämnesomsättningsundersökningarna under nämnda persons ledning omhänderhavas av en särskild sköterska.

Direktionen har förordat, att det nu utgående arvodet å 1,000 kronor till personalläkare, som av de sakkunniga tillstyrkts i särskild skrivelse den 11 januari 1936, skulle även i fortsättningen utgå.

Sammanfattningsvis må anföras, att direktionens förslag beträffande den underordnade läkarpersonalen innebär följande avvikelser i jämförelse med de sakkunnigas, nämligen

a) beträffande arvodestagare:

1 Härav från karolinska institutets stat arvode å 4,500 kronor (jämte dyrtidstillägg).

2 Härav från gymnastiska centralinstitutets stat arvode ä 2,000 kronor (jämte dyrtidstillägg). s Dyrtidstillägg utgår icke.

60 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

b) beträffande i lönegrad såsom extra befattningshavare placerade tjänstemän:

1 1 vid röntgenavdelning, 4 vid polikliniken.

2 2 » » 2 » >

3 Härav 4 vid polikliniken.

4 » 1 » röntgenavdelningen

6 1 1 > » och 4 vid polikliniken.

6 > 1 » » >6» »

Av ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att ledamoten av direktionen, statskommissarien K. Tottie i särskilt yttrande anfört, att åtskilliga av de av direktionen föreslagna uppflyttningarna i lönehänseende för vissa personalgrupper, vilka uppflyttningar icke tidigare ifrågasatts av serafimerlasarettets direktion och följaktligen ej heller varit föremål för prövning av de sakkunniga, synts honom i stort sett vara att hänföra till sådana förändringar av organisatorisk art, som borde kunnat anstå, till dess frågan örn uppgörandet av stat för karolinska sjukhusets personal i en nära framtid bleve aktuell. I anslutning härtill borde bland annat spörsmålet örn de biträdande läkarnas ställning underkastas ytterligare överväganden, innan förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Mot direktionens förslag i denna del hava av de myndigheter, som yttrat sig över detsamma, anförts följande erinringar.

Kanslern för rikets universitet har instämt i vad av lärarkollegiet vid karolinska institutet i ämnet anförts. Kollegiet har funnit övervägande skäl tala för att samtliga de vid lasarettet anställda underläkarna erhålla extra ordinarie ställning och till stöd härför yttrat i sammandrag följande:

Den rätt till semester och övriga förmåner, som enligt direktionens förslag skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, utgjorde beaktansvärda förmåner framför många extra statstjänster. Pensionsskyddet för vederbörande själva samt deras familj, vilket skulle tillfalla dem såsom extraordinarie, hade möjligen av nuvarande befattningshavare något överskattats. De fördelar, under ett fåtal år inbetalda pensionsavgifter medförde, vore relativt obetydliga. Förordnande såsom extraordinarie skulle för lasarettets underläkare självfallet endast utfärdas för viss, kortare tid, varierande exempelvis mellan ett och tre år eller föga längre. Efter förord-

Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

61 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ilandets utgång berättigade det inbetalda beloppet, i den mån vederbörande i framtiden icke inträdde i statstjänst, allenast till uppskjuten livränta, vars storlek helt berodde av det inbetalda beloppets. I städers och landstings tjänst anställda, underordnade läkare hade, åtminstone i allmänhet, ingen pensionsrätt alls och vid ernående av med pension förenad tjänst hos dessa huvudmän tillgodoräknades inbetalda statliga pensionsavgifter icke i någon form vederbörande; militärläkarnas penisonsförhållanden vore oberoende av andra statstjänster. Den enda fördel i pensionshänseende, som vid senare tillträdd statstjänst skulle tillkomma förutvarande underläkare, som erlagt pensionsavgifter, vore, att de sålunda förvärvade tjänståren inräknades vid beräkning av rätt till full pension.

Örn alltså för befattningshavarna själva fördelarna av att under kortare tid inneha nied pensionsrätt förenad statstjänst, vore relativt små, ställde sig saken annorlunda beträffande deras familjer, då vederbörande avlede under sin tjänstetid. Medelåldern hos lasarettets underordnade läkare vore numera 32% år. Dess medlemmar hade tillbragt omkring 12—15 år efter studentexamen nied högre studier och specialutbildning. Medelåldern för nytillträdande befattningshavare i överordnad ställning på den medicinska banan hade under de sista decennierna stigit ofantligt. Familjebildning började bli regel bland nutida svenska läkare i underordnad ställning. Med andra ord hade hela sakläget i ekonomiskt och socialt hänseende undergått en ytterst markerad förskjutning från tiden för en generation tillbaka, då underläkarbefattningarna i långt högre grad än nu varit verkliga, kortfristiga passageplatser, i det att utsikterna till tryggad existens redan efter ett års specialutbildning vid sjukhus vore synnerligen goda.

Ytterligare en sida av saken förtjänade efter kollegiets mening att tagas i betraktande. Rätt till semester skulle vara en undantagsförmån för lasarettets underläkare vid anställning såsom extra statstjänstemän. Den prejudicerande betydelsen härav — eventuellt olägliga konsekvenser — undvekes, om deras ställning bleve den extraordinarie tjänstemannens, till vilken semesterrätt hörde utan särskilt stadgande.

Ehuru kollegiet ansåge de för lasarettets underläkare föreslagna avlönings- och andra förmåner väl motiverade och avvägda, och ehuru den med anställningen som extraordinarie statstjänstemän förenade pensionsrätten i själva verket för dessa, relativt kortfristiga befattningshavare knappast torde komma att få någon större praktisk betydelse, önskade kollegiet som sin åsikt framhålla, att det funne i denna fråga anförda synpunkter övervägande tala för extraordinarie statstjänstemans ställning för samtliga vid lasarettet anställda underläkare.

Mot direktionen avvikande mening hyser emellertid kollegiet framför allt i fråga örn de biträdande läkarna, vilka syntes böra tillerkännas extra ordinarie ställning och avsevärt förbättrade löneförmåner.

T likhet med direktionen ville kollegiet understryka den praktiskt betydelsefulla, högkvalificerade verksamhet, dessa läkare utövade. Sjukhuspoliklinikerna, som i de sista decenniernas socialmedicinska diskussioner intagit en så framskjuten plats och som utan tvivel även i den närmaste framtiden komme att intressera det allmännas representanter såsom högst betydelsefulla organ i den offentliga sjukvården, måste tillförsäkras en mot sin betydelse och maktpåliggande uppgift svarande organisation, även i fråga örn där arbetande liikares ställning. Serafimerlasarettets polikliniker

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

stöde visserligen under chefskap av vederbörande klinikföreståndare, men dessa deltoge icke egentligen i det löpande arbetet, som alltså helt och hållet åvilade de biträdande och underordnade läkarna. Till dessa polikliniker sökte sig eller hänvisades allvarligt sjuka från stora delar av vårt land, fall som ofta krävde och förväntade sig högsta till buds stående sakkunskap till sin hjälp.

Erinring måste göras mot de av direktionen anförda grunderna för gruppering inbördes av de olika tjänsterna som biträdande läkare vid poliklinikerna. Antalet besök eller besökande per dag kunde icke utan vidare läggas till grund för bedömande av arbetets kvantitet. De neurologiska fallen vore exempelvis kiinda för sin tidsödande beskaffenhet, likaså de psykiatriska. För övrigt visade sig antalet besök per dag och läkare, enligt den av direktionen lämnade översikten, vara praktiskt taget identiskt för den medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska polikliniken, för den gynekologiska och psykiatriska väsentligt mindre. Den dagliga arbetstiden vore för de förstnämnda läkarna i själva verket tämligen nära överensstämmande, 6—8 timmar per dag. Med anledning av det sålunda anförda måste kollegiet bestämt framhålla, att intet, vare sig i kompetens eller arbetstid för vederbörande läkare grundat skäl förelåge för lägre lönegrad beträffande neurologiska, otiatriska eller oftalmologiska poliklinikens biträdande läkare. Dessutom måste kollegiet föreslå, att alla dessa befattningar placerades såsom extra ordinarie statstjänster.

Kollegiet skulle alltså vilja påyrka, att samtliga biträdande läkare vid röntgeninstitutet samt de medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna måtte anställas såsom extra ordinarie statstjänstemän samt att alla dessa uppflyttades till samma, den högsta i förslaget angivna löneklassen, motsvarande med dyrtidstillägg 9,100 kronor, dock ville kollegiet allvarligt ifrågasätta uppflyttning till laborators lönegrad såsom mera adekvat. Beträffande den psykiatriska polikliniken, vilken öppnades så sent som 1933 och som hittills endast arbetat två dagar i veckan, ville kollegiet framhålla, att tillströmningen av patienter till de båda mottagningarna vore så stor, att poliklinikens kapacitet vore långt över hövan utnyttjad. Redan det av direktionen såsom medeltal angivna antalet hjälpsökande per mottagning (17 patienter) överstege betydligt det antal, som en läkare kunde tillgodose under en mottagning. Därest icke frivilliga läkarkrafter (en eller två amanuenser från psykiatriska kliniken å psykiatriska sjukhuset) stöde till förfogande, skulle de nu hjälpsökande icke kunna mottagas. Vid vissa mottagningar hade antalet patienter överskridit 30 och till och med varit uppe i 35. Då arbetets behöriga fortgående icke kunde få vara beroende av frivillig läkarassistans, vore det oundgängligen nödvändigt att antingen anställa ännu en läkare eller ock att fördela patienterna på flera mottagningar. Kollegiet funne, att den senare åtgärden för närvarande vore att föredraga, och finge därför påyrka, att arvodet för den biträdande läkaren beräknades efter en prestation av tre mottagningar i veckan.

För den biträdande läkaren på psykiatriska polikliniken förelåge tills vidare icke önskemålet om hans anställande såsom extra ordinarie tjänsteman, enär detta skulle försvåra, att befattningen förenades med ordinarie läkartjänst på psykiatriska sjukhuset, något som vore synnerligen önskvärt, så länge psykiatriska kliniken vore förlagd dit. Ej heller beträffande den biträdande läkaren å gynekologiska polikliniken förelåge anledning att för närvarande giva honom ställning som extra ordinarie befattningshavare.

63 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ytterligare ville kollegiet tillstyrka det av de biträdande läkarna yttrade önskemål, att tjänsterna måtte få benämningen »biträdande överläkare». Visserligen benämndes klinikchefen-föreståndaren för närvarande icke »överläkare», men kollegiet ville i samband med denna angelägenhet föreslå, att i ett kommande reglemente för serafimerlasarettet klinikcheferna måtte benämnas »överläkare», var och en för sin klinik med ansluten poliklinik.

Vidare må framhållas, att lärarkollegiet uttalat sin anslutning till det av professorn Jacobaeus enligt det ovanstående framförda förslaget rörande inrättande av en laboratorsbefattning m. m.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har framhållit betydelsen av att någon av de underordnade läkartjänsterna vid gymnastikavdelningen anordnades såsom utbildningsplats.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot de av direktionen föreslagna höjningarna av arvodena för de biträdande läkarna, dock endast under förutsättning att jämväl rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande de poliklinikpatienter, på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning, upphävdes.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Köersner anfört följande:

Då det torde vara av stor vikt att till tjänsterna som biträdande läkare vid lasarettets polikliniker förvärva och behålla väl kvalificerade läkare, hade lönenämnden bort tillstyrka extra ordinarie anställning för de biträdande läkarna vid röntgen- och gymnastikavdelningarna samt medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna. Pensionsrätten, såväl för egen del som för familjen, torde för dessa läkare vara av större värde än det av direktionen föreslagna förhöjda arvodet. I detta sammanhang kunde framhållas, att direktionen föreslagit extra ordinarie anställning för två biträdande läkare vid jubileumskliniken. För de mindre bemedlade sjuka, vilka för sin läkarvård vore hänvisade till poliklinikerna, då de icke hade råd att anlita privatläkare med deras fria taxor, vore det av synnerlig betydelse, att poliklinikerna förestodes av skickliga och erfarna läkare.

Riksräkenskapsverket har funnit det av direktionen anförda icke utgöra tillräckligt skäl mot en uppdelning — på sätt riksräkenskapsverket enligt det ovanstående i ett tidigare yttrande ifrågasatt — av de underordnade läkarna i extra ordinarie och extra tjänstemän. Beträffande de biträdande läkarna har ämbetsverket funnit vägande skäl hava anförts för att dessa läkare med vissa angivna undantag borde tillförsäkras minst lika förmånliga anställningsvillkor som underläkarna. Riksräkenskapsverket har härvidlag hänvisat till en vid direktionens utlåtande fogad skrivelse från föreningen biträdande läkare, vari hemställts, att direktionen ville föreslå, att de biträdande läkarna vid medicinska, neurologiska, kirurgiska, oftalmiatriska och otiatriska poliklinikerna samt biträdande läkaren vid röntgenavdelningen måtte anställas såsom extraordinarie befattningshavare.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

Statskontoret har anfört följande:

I och för sig hade statskontoret icke något att erinra mot att de för extra tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna gjordes tillämpliga på underläkarna och amanuenserna. En förutsättning härför måste emellertid vara att för dem komme att i huvudsak tillämpas samma bestämmelser, som gällde för befattningshavare med motsvarande anställningsform vid förvaltningen i övrigt. Att på olika punkter göra avsteg från sagda bestämmelser och sålunda bryta sönder avlöningssystemet borde enligt ämbetsverkets mening ej få förekomma. Därest sådana avsteg ansåges erforderliga, finge statskontoret därför förorda, att jämväl underläkare och amanuenser — i likhet med vad som föreslagits för de biträdande läkarna — i avvaktan på ytterligare övervägande angående läkarpersonalens anställningsförhållanden bibehölles vid sin ställning som arvodister. En dylik anställningsform torde vara att föredraga även med hänsyn till den omständigheten, att underläkarnas verksamhet vid lasarettet måste betraktas som en övergångsform till kommande allmän tjänst eller enskild verksamhet. Den rätt till en löneklassuppflyttning, som tillkomme extra tjänstemän, torde för övrigt, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, vara utan betydelse för flertalet av dem, då deras tjänstgöring vid lasarettet vore så lagd och av så kort varaktighet, att nämnda förmån icke mera allmänt skulle kunna utnyttjas.

Enligt statskontorets mening borde således tillsvidare hela den vid lasarettet anställda läkarpersonalen i avlöningshänseende behandlas som arvodister.

I samband med berörda överväganden syntes även de biträdande läkarnas ställning böra göras till föremål för ytterligare utredning, varvid särskilt borde beaktas dessa läkares i många fall högst väsentligt avkortade tjänstgöringstid, deras rätt till enskild praktik, röntgenläkares rätt till ersättning för utlåtanden m. m. Ämbetsverket ansåge alltså någon lönereglering för sagda läkare utöver vad de sakkunniga föreslagit icke för närvarande böra komma till stånd. Skulle det anses önskvärt att detta oaktat redan nu verkställa indragning av läkarnas rätt till poliklinikinkomster, hade ämbetsverket icke någon erinran att framställa häremot. I så fall torde emellertid det personliga lönetillägget till den biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken böra bestämmas till 600 kronor.

Statskontoret hade icke något att erinra mot att arvodena till underläkare och amanuenser bestämdes till belopp, motsvarande avlöningen i de löneklasser, som av direktionen förordats. Förste amanuenser och förste underläkare syntes sålunda böra tillerkännas arvoden, motsvarande 20:e löneklassen, medan amanuenser och underläkare skulle erhålla arvode enligt 19:e löneklassen och andre underläkare enligt 8:e löneklassen.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit uppflyttning av fyra andre underläkare vid poliklinikerna till underläkare. Då emellertid vid klinikerna funnes inrättade andre underläkarbefattningar, medan efter den föreslagna uppflyttningen några dylika befattningar icke längre skulle finnas vid poliklinikerna, skulle därigenom den av direktionen i annat sammanhang åberopade befordringsmöjligheten för underläkarna i betänklig grad minska. Som ej heller de av direktionen förebragta skälen övertygat statskontoret örn nödvändigheten av den föreslagna uppflyttningen, ansåge sig statskontoret icke kunna förorda bifall till direktionens förslag i denna del.

65 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Departementschefen. Övervägandena rörande de underordnade läkarnas avlöningsförmåner hava enligt det ovanstående, förutom frågan om läkarnas faktiska löneställning, jämväl haft till föremål spörsmålet vilken tjänsteställning dessa befattningshavare för framtiden böra erhålla. I sistnämnda avseende föreligga i huvudsak följande förslag, nämligen

a) de biträdande läkarna erhålla ställning som arvodister, underläkarna och amanuenserna såsom extra tjänstemän, i båda fallen med vissa särskilda förmåner i avseende å semester, kostnadsfri sjukvård och avlöning under olika slag av ledigheter (de sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset);

b) flertalet av ifrågavarande befattningshavare erhålla extra ordinarie ställning (lärarkollegiet vid karolinska institutet och universitetskanslern);

c) samtliga de nämnda befattningshavarna erhålla ställning som arvodister (statskontoret).

De biträdande läkarna, vilka ju i motsats till de övriga underordnade läkarna hava rätt att utöva enskild praktik, böra enligt min mening på grund av denna omständighet även i fortsättningen erhålla ersättning i form av arvode.

I fråga örn storleken av denna ersättning föreligga i stort sett tre förslag. De sakkunniga och statskontoret utgå i huvudsak från de nu gällande arvodesgrunderna. Direktionen för karolinska sjukhuset har ifragasatt ganska väsentliga arvodeshöjningar och därvid, örn här bortses från de två biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen, indelat ifrågavarande läkare i huvudsakligen tre kategorier, nämligen läkarna vid röntgenavdelningen samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode med 8,100 kronor, vidare läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode med 6,300 kronor, och slutligen läkarna vid gynekologiska och psykiatriska poliklinikerna vilka skulle avlönas med 4,800 kronor, respektive 3,000 kronor. Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser, att flertalet av ifrågavarande läkare böra avlönas efter ensartade grunder, eventuellt i laborators lönegrad.

För egen del vill jag, under erinran örn sjukhuspoliklinikernas betydelse för den offentliga sjukvården, framhålla, att de av de sakkunniga och statskontoret ifrågasatta arvodesbeloppen knappast torde kunna sägas utgöra en fullgod ersättning för det ansvarsfulla och krävande arbete, som ankommer på ifrågavarande läkare, vilka ju hava att närmast under vederbörande överläkare leda arbetet vid poliklinikerna. De av direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrkta arvodena synas mig dock medföra alltför betydande höjningar, i vad angår de biträdande läkarna vid röntgenavdelningen samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna. För en var av dessa läkare synes mig ett arvode av 7,500 kronor skäligt. Vad däremot beträffar läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna, ha.r lärarkollegiet anfört enligt min mening vägande skäl för en ytterligare hoj-

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 2/2. J

66 Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ning av dessa arvoden. Då anledning emellertid synes föreligga att i stort sett bibehålla den av sjukhusdirektionen förordade graderingen av läkartjänsterna i arvodeshänseende, föreslår jag, att arvodet för ifrågavarande läkare höjes från det av direktionen ifrågasatta beloppet av 6,300 kronor till 6,500 kronor. Med denna ståndpunkt har jag biträtt direktionens förslag, att biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken bör åläggas samma tjänstgöringsskyldighet som övriga poliklinikföreståndare. I det av direktionen för biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken föreslagna arvodet av 4,800 kronor ifrågasätter jag ingen ändring. Däremot torde arvodet för motsvarande befattningshavare vid psykiatriska polikliniken böra höjas från av direktionen ifrågasatta 3,000 kronor till 3,600 kronor. I överensstämmelse med direktionens förslag böra de biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen erhålla ersättning med 6,800 kronor. Jag vill framhålla, att jag vid prövningen av förevarande arvodesfrågor beaktat nu omhandlade befattningshavares möjligheter att vid sidan av tjänsten bedriva enskild praktikverksamhet ävensom tjänstgöringens värde ur meritsynpunkt.

Här bör inskjutas, att den av direktionen för gymnastiska centralinstitutet berörda frågan om anordnande såsom utbildningsplats av någon av de underordnade läkartjänsterna vid gymnastikavdelningen redan vid 1936 års riksdag varit föremål för övervägande och icke torde böra på nytt upptagas till prövning. Vidare vill jag i anledning av vad statskontoret yttrat rörande tjänstgöringstiden för de biträdande läkarna framhålla, att jag låtit från serafimerlasarettet införskaffa vissa uppgifter i detta hänseende, som finnas fogade vid handlingarna i ärendet och som — i den mån sådana synpunkter kunna anläggas på frågan — synas mig tala för skäligheten av de ifrågasatta arvodesbeloppen.

De underordnade läkarna i övrigt — underläkare och amanuenser — hava icke rätt att vid sidan av sin tjänst utöva enskild praktik. Vissa skäl kunna onekligen anföras för förslaget örn att bereda dessa läkare extra ordinarie ställning. Det vill emellertid förefalla, som om befattningshavarna själva i viss mån överskattat betydelsen av en sådan åtgärd. Uppmärksammas må även, att utredning icke föreligger rörande vilken återverkan ett beslut i den antydda riktningen skulle hava på motsvarande avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen i Uppsala och Lund. Jag anser mig icke böra för närvarande gå längre än att förorda förslaget om att ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning som extra tjänstemän med vissa förmåner därutöver och utgår alltså vid kostnadsberäkningarna i det följande från denna förutsättning.

De sakkunniga och direktionen, som båda uttalat sig för den av mig nyss förordade uppfattningen rörande ifrågavarande läkares tjänsteställning, hava i vissa hänseenden skiljaktiga meningar i fråga om deras löner. Direktionen, som eljest i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag, har för-

67 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ordat den ändringen i detsamma, att underläkarna och amanuenserna vid röntgenavdelningen och poliklinikerna skulle erhålla i stort sett samma lön som underläkare och amanuenser vid klinikerna. För denna ståndpunkt har direktionen anfört enligt min mening vägande skäl, och jag anser mig därför kunna vid kostnadsberäkningarna här nedan i huvudsak följa direktionens förslag rörande löneställningen för ifrågavarande underordnade läkare. Visserligen blir genom sist berörda ändring det omtalade önskemålet örn befordringsmöjlighet inom underläkargraden mindre väl tillgodosett, men jag anser detta intresse ej böra tillmätas någon avgörande betydelse med hänsyn till ifrågavarande tjänsters ganska utpräglade karaktär av passageplatser.

Den av direktionen föreslagna löneregleringen för läkarpersonalen vid röntgenavdelningen och poliklinikerna vilar på den förutsättningen, att vissa till läkarna vid sidan av lönen utgående inkomster skola indragas. Örn direktionens härutinnan framlagda förslag råder i stort sett enighet och även jag anser mig böra biträda detsamma. Ett av lönenämnden framfört förslag om ett upphävande jämväl av rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning, torde Kungl. Majit böra framdeles taga under omprövning. Jag har intet att erinra mot direktionens av myndigheterna i princip tillstyrkta förslag örn tillerkännande åt nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken av ett personligt lönetillägg under högst åtta månader av den tid, som återstår av hans förordnande, såsom kompensation för mistad andel i vissa poliklinikinkomster.

Såsom av det sagda framgår, innefattar den lön, som ovan föreslagits skola utgå till vissa amanuenser m. fl. befattningshavare, jämväl de arvoden, som utgå till ifrågavarande befattningshavare från staten för karolinska institutet, respektive gymnastiska centralinstitutet. För att i möjligaste män överbygga de olägenheter i formellt avseende, som föranledas av att lönen till en och samma befattningshavare bestrides från två stater, har direktionen ifrågasatt en anordning, innebärande i huvudsak, dels att lönen i sin helhet skulle utbetalas vid lasarettet och ett belopp, motsvarande de från staten för karolinska institutet respektive centralinstitutet utgående ifrågakommande arvodena jämte dyrtidstillägg härå, uppföras å inkomstsidan i lasarettets stat, dels ock att å den till envar av sagda befattningshavare utgående sammanlagda lönen skulle tillämpas de avlöningsbestämmelser, som enligt direktionens förslag skulle gälla för underläkare vid lasarettet. Detta uppslag torde vid bifall till det i det följande framlagda förslaget örn redovisning å riksstaten av de vid lasarettet inflytande inkomsterna icke kunna biträdas, i vad avser omföring till lasarettets inkomstsida av berörda å staterna för karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet uppförda arvodesbelopp. Förslaget i övrigt

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27'2.

synes emellertid innebära en acceptabel anordning, som bör kunna tillämpas till dess i en framtid ställning definitivt tages till frågan, till vilken stat lönen för ifrågavarande befattningshavare bör i sin helhet hänföras. Kungl. Maj :t torde böra i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Frågan örn de förmåner, som förutom lönen böra tillgodokomma de underordnade läkarna, ävensom rörande läkartjänsternas benämning torde icke böra i detta sammanhang närmare beröras utan lärer böra av Kungl. Maj:t i sinom tid tagas under närmare omprövning.

Mot direktionens förslag i avseende å arvode för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar ävensom till personalläkare har jag i likhet med myndigheterna intet att erinra.

Till frågan örn antalet underordnade läkare återkommer jag i det följande.

I detta sammanhang må nämnas, att underläkare och amanuenser vid karolinska mediko-kirurgiska institutets annorstädes än till serafimerlasarettet förlagda kliniker och polikliniker den 4 februari 1937 hos Kungl. Majit anhållit, att för riksdagen måtte framläggas förslag till lönereglering jämväl för dessa befattningshavare. I utlåtande den 26 februari 1937 över denna framställning har lärarkollegiet vid sagda institut anfört, att det syntes befogat, att institutets samtliga kliniska och polikliniska underläkare och amanuenser komme i åtnjutande av avlöningsförmåner, som utginge efter i huvudsak likartade grunder, och har förklarat sig hava för avsikt att — med anledning av vad i sådant hänseende komme att beslutas för serafimerlasarettets vidkommande — i samband med utarbetande av sina petita till 1938 års riksdag taga under övervägande, om ej förbättrade avlöningsvillkor borde beredas även de ifrågavarande befattningshavarna. Kanslern har i utlåtande den 27 februari 1937 åberopat vad lärarkollegiet anfört.

Berörda fråga, som är sent väckt, synes ej kunna till behandling upptagas i detta sammanhang. Såsom av det sagda framgår, hava de akademiska myndigheterna sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet.

5. Sjukvårdspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till sjukvårdspersonalen kan enligt föreliggande utredning räknas inspektionssköterska, sköterskepersonal (assistentsköterskor däri inbegripna), sköterskebiträden, sjukgymnaster, fotografibiträden vid röntgenavdelningen, baderska, badbiträden och kvinnlig vaktmästare.

Avlöningsförmånerna bestämmas av lasarettets direktion inom de gränser, som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Den under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningen framgår av sid. 127—129 i propositionen nr 171/1936.

Ovannämnda sakkunniga hava lämnat följande allmänna redogörelse för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalens löneförhållanden:

69 Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Senaste allmänna lönereglering för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen genomfördes från och med den 1 juli 1930. Därvid blevo de befattningshavare, som förut hade lägre avlöning än motsvarande befattningshavare i Stockholms stads tjänst, i stort sett jämställda med dessa. Detta gällde i allmänhet fortfarande för innehavare av sådana tjänster, vilka vid Stockholms stads sjukhus hänfördes till ordinarie. Beträffande åter personal, motsvarande den som vid Stockholms stads sjukhus fatt avlöningen reglerad genom kollektivavtal, kom avlöningen för ekonomipersonalen redan från och med år 1931 och för sjukvårdspersonalen från och med år 1932 att väsentligt understiga den motsvarande befattningshavare vid stadens sjukhus tillkommande.

Avlöningssystemet vore för flertalet befattningshavare bruttolön, från vilken avdrag skedde för mottagna naturaförmåner med belopp, som av direktionen fastställdes. Det anslöte sig nära till de löneplaner, som år 1930 gällde för befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus.

Älderstilläggen utginge för den mera kvalificerade personalen efter 3, 6 och 9 års tjänst, för ett mindre antal befattningshavare, kvarstående å äldre lönestater, efter 1, 3, 5, 7 och 10 år, och för övrig sjukvårds- och ekonomipersonal, i den mån ålderstillägg förekomme, efter 1, 4 och 7 års tjänst.

Dyrtidstillägg utginge å bruttolönen enligt samma grunder, som gällde för det till Stockholms stads befattningshavare utgående rörliga lönetillägget, dock med de modifikationer, direktionen funne påkallade. För ett mindre antal befattningshavare med enligt andra grunder reglerad avlöning utginge dyrtidstillägg såsom vid reglerade statstjänster, i den mån dyrtidstillägg vore av direktionen medgivet.

Provisorisk avlöningsförhöjning utginge enligt Kungl. Maj:ts beslut vid vissa befattningar i avvaktan på lönereglering.

Avlöningssystem kontant lön samt fritt vivre gällde tillsvidare för inspektionssköterskan, husmodern, första köksföreståndarinnan, köksföreståndarinnans närmaste biträde, en sömmerska och eleverna i köksavdelningen.

Kontant avlöning jämte fri lunch erhölle sjukgymnasterna, en kontorselev och en springpojke.

Fritt vivre tillkomme eleverna och provsköterskorna, som enligt särskilt avtal tillhandahölles av Sophiahemmet. För provsköterskorna hade Sophiahemmet, med undantag för en, betingat sig även kontant gottgörelse, för vissa 400 och för andra 600 kronor per år.

Semester tillkomme här ifrågavarande personal, med undantag av Sophiahemmets provsköterskor och elever, enligt av direktionen bestämda grunder. För inspektionssköterskan, sköterskorna och husmodern vore semestern i regleringsbestämmelser, godkända av medicinalstyrelsen, för erhållande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, bestämd till en månad. Sköterskorna vid röntgenavdelningen hade av direktionen tillerkänts sex veckors semester årligen, sammalunda ock fotografi- och sköterskebiträden vid nämnda avdelning. En månads semester hade vidare sjukgymnasterna, kontorspersonalen (dock ej elev), kvinnliga assistenter, köks- och tvättföreståndarinnor samt förste maskinist. Kökseleverna hade vid årsanställning 15 dagars semester. Sköterskebiträden med regelbundet återkommande vakning, sköterskebiträden, som tjänstgjorde på poliklinik eller operationsavdelning, baderskor och telefonister hade efter 1 års tjänst 14

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dagar, 2 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Portvakterna, andre maskinist, reparatörer, förste eldare och eldare hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14 dagar, 5 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Övrig sjukvårds- och ekonomipersonal hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14 dagar, 10 år 21 dagar, 20 år 1 månad.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa med styrkt oförmåga till tjänstgöring erhölle personalen under högst tre månader av kalenderår, dock på en sammanhängande tjänstledighetsperiod ej mer än högst 90 dagar, samma kontanta lön som vid tjänstgöring. För tid därutöver beslutade direktionen i varje särskilt fall.

Vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter finge den ledige vidkännas kostnaden för vikarie, även om denna bleve större än den lediges lön.

De sakkunniga. Beträffande sjukvårdspersonalen hava de sakkunniga framlagt följande förslag till lönegradsplacering:

Inspektionssköterskan (vid andra sjukhus benämnd husmoder eller föreståndarinna) torde böra erhålla ordinarie tjänsteställning med placering i den statliga lönegrad, som närmast motsvarade vid befattningen nu utgående förmåner, nämligen B 11.

Vad beträffade övrig sköterskepersonat, som erhållit fullständig sjuksköterskeutbildning, vore att märka, att 14 sköterskor enligt direktionens statberäkningar för budgetåret 1936/1937 skulle vara anställda såsom assistentsköterskor, medan övriga sköterskor (52 st.) kunde anses vara mera fast anställda. De sakkunniga utginge från att sistnämnda slag av sköterskor skulle erhålla ställning såsom ordinarie befattningshavare, medan de 14 assistentsköterskorna borde upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare.

I fråga om den lönegrad, till vilken lasarettets sköterskor borde hänföras, syntes som utgångspunkt kunna tagas det fall, där redan nu sjuksköterska vore anställd i statens tjänst (tandläkarinstitutet). I anslutning härtill föresloge de sakkunniga, att ordinarie sköterskor placerades i lönegraden B 7 för ordinarie och assistentsköterskor i 5:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. Detta skulle innebära, att de ordinarie komme att erhålla i stort sett samma slutavlöning som den nu på lasarettets stat utgående, medan däremot på grund av att ålderstilläggen (skillnaden mellan löneklasserna) vore mindre i det statliga lönesystemet än det vid lasarettet nu tillämpade systemet, som anslöte sig till vad som gällde för Stockholms stads vidkommande, en icke obetydlig höjning inträdde i fråga om begynnelseavlöningen särskilt för de ordinarie sköterskorna. Inom ramen av tillgängliga medel skulle lasarettets direktion äga anställa ytterligare assistentsköterskor, medan däremot antalet ordinarie sköterskor skulle fastställas i den avlöningsstat, som framdeles skulle enligt beslut av Kungl. Maj:t gälla för lasarettet.

Den till antalet största gruppen bland sjukvårdspersonalen vid lasarettet utgjordes av sköterskebiträdena (i stat för 1936/1937 beräknat 105). Dessa hade tidigare i huvudsak haft samma löneställning som motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, men hade de senaste åren varit väsentligt lägre avlönade. Genom den provisoriska avlöningsförhöjning, som gällde för budgetåret 1935/1936, hade dock skillnaden blivit mindre. Avlöningen syntes böra av direktionen så fastställas, att den kunde

71 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

anses i huvudsak motsvara vad som tillkomme motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus. Vid personalens inpassande i det statliga lönesystemet syntes avlöningen böra utmätas enligt följande lönpplan U, vilken löneplan i viss mån byggts på en av medicinalstyrelsen år 1925 för en del personalgrupper vid statens sinnessjukhus fastställd löneplan. Den anslöte sig till de allmänna löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Förslag till särskild löneplan för vissa icke-ordinarie befattningar vid serafimerlasarettet, förslagsvis benämnd löneplan U.

Anmärkning. Kvinnlig extra ordinarie befattningshavare äger icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

De sakkunniga ansåge sig böra förorda, att sköterskebiträdena efter tre års anställning skulle kunna erhålla extra ordinarie ställning, varmed följde rätt till viss pension eller livränta. De första tre åren, då vederbörande endast borde innehava extra anställning, torde böra betraktas såsom en prövningstid. Den extra ordinarie ställningen borde under inga förhållanden tilldelas andra än dem, som visade sig vara lämpliga för fortsatt anställning. Med den föreslagna anordningen i fråga om sköterskebiträdena följde, att antalet extra ordinarie dylika biträden kunde variera från ett år till ett annat, beroende på huruvida personalen medhunnit de tre första anställnings- och prövningsåren. Då vid statens sinnessjukhus motsvarande personal icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, hade de sakkunniga icke funnit anledning att för serafimerlasarettets del ifrågasätta dylik anställning för sköterskebiträden. Det torde emellertid böra framhållas,

72 Kungl. Marits -proposition Nr 272.

att den extra ordinarie anställningen numera medförde betydligt större förmåner än tidigare varit fallet och även trygghet för framtiden genom den därmed förenade pensionsrätten. Vad nu anförts i fråga örn sköterskebiträden gällde även i fråga örn badbiträden.

I fråga örn placering av sköterskebiträden och badbiträden i löneplanen hade de sakkunniga tänkt sig lönegraden e. o. U 5 för extra ordinarie sköterskebiträden och badbiträden samt e. U 4 för extra sköterskebiträden.

Beträffande de två biträden vid röntgenavdelningen, vilkas huvudsakliga arbete vore förlagt till framkallnings- och fixeringsrummen, ansåge de sakkunniga, att den mest yrkeskunniga — nuvarande fotografibiträdet — borde erhålla ordinarie ställning med benämningen första fotografibiträde och den andra erhålla extra ordinarie ställning med benämningen andra fotografibiträde. I fråga örn den förstnämnda hade de sakkunniga förslagsvis placerat befattningen i lönegraden B 5, innebärande ungefär samma slutlön som den nu utgående. Andra fotografibiträdet syntes böra placeras i lönegrad e. o. U 6.

_ Den befattningshavare, som nu benämndes kvinnlig vaktmästare och vilkens huvudsakliga arbete vore förlagt till medicinska klinikens laboratorier, syntes i fortsättningen lämpligen kunna benämnas laboratoriebiträde. De sakkunniga ansåge sig jämväl böra föreslå, att denna befattning gjordes till ordinarie med placering i lönegraden B 2. För närvarande funnes endast en befattningshavare av detta slag, men det oaktat syntes härigenom kunna skapas en befordringsmöjlighet för den kvinnliga biträdespersonalen.

Vidkommande därefter baderskan holle de sakkunniga före, att denna befattningshavares avlöning borde utgå förslagsvis enligt lönegraden e. o. U 6.

Lasarettet hade för närvarande sex sjukgymnaster, vilka alla hade i huvudsak samma löneförmåner å lasarettets stat. Begynnelselönen utgjorde

3,000 kronor, vartill kunde komma tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor. Dyrtidstillägg utginge såsom för reglerad statstjänst. Utöver dessa löneförmåner åtnjöte sjukgymnasterna fri lunch vid lasarettet. Två av dem ägde dessutom uppbära ett mindre arvode för biträde vid undervisningskurser för medicine kandidater under förutsättning, att kurserna vore förlagda utom den ordinarie arbetstiden. Så länge gymnastiska centralinstitutets utbildning av sjukgymnaster vore förlagd till serafimerlasarettet, tjänstgjorde lasarettets sex gymnaster även som instruktionsgymnaster och uppbud därför från centralinstitutet arvoden, uppgående för första instruktionsgymnasten till 1,500 kronor och för var och en av de andra till 1,000 kronor, jämte dyrtidstillägg. Två av ifrågavarande sex sjukgymnastbefattningar hade inrättats på grund av sjukgymnastutbildningens förläggande till lasarettet. Då undervisningens förläggande till lasarettet betraktats såsom ett provisorium, avsett att upphöra när karolinska sjukhuset trädde i verksamhet, syntes de två senast inrättade befattningarna böra betraktas som extra. Av de fyra äldre befattningarna torde två böra göras till ordinarie och två till extra ordinarie.

De ordinarie befattningarna syntes böra placeras i lönegrad B 9, vilket skulle medföra, att begynnelselönen bleve något högre men slutlönen något lägre än nu utgående. De icke-ordinarie sjukgymnasterna hade de sakkunniga ansett böra placeras i 9:e lönegraden för respektive extra ordinarie och extra tjänstemän. Löneförmånerna bleve därigenom ej oväsentligt

73 Kungl. May.ts proposition Nr '272.

lägre, för de extra avsevärt lägre, än de nu utgående. \id en jämförelse med de för sköterskor föreslagna lönerna funné man emellertid, att de extra ordinarie sjukgymnasternas begynnelseavlöning skulle bliva densamma som ordinarie sköterskas och slutlönen något högre, medan för de extra sjukgymnasterna begynnelseavlöningen skulle bli densamma som lönen efter 9 år i lönegraden e. o. 5, i vilken assistentsköterskorna tänkts placerade. Med hänsyn till den utbildning, som krävdes för de jämförda befattningarna, kunde de sakkunniga icke finna anledning att i ett organisationsförslag placera sjukgymnasterna högre än som här skett. Redan anställda befattningshavare borde dock beredas kompensation genom personliga lönefyllnader.

Avslutningsvis framhålla de sakkunniga, att av en å sid. 186 och 187 i betänkandet intagen jämförelse med avlöningsförmånerna vid vissa andra sjukhus syntes framgå, att den teoretiskt utbildade sköterskepersonalen blivit väl tillgodosedd och att jämväl den stora gruppen sköterskebiträden föreslagits till en ekonomisk ställning, som väl motsvarade denna grupps placering inom de båda sjukvårdsområden (Stockholms stad; Malmöhus län), där dessa befattningshavare hittills varit högst avlönade.

Sammanfattningsvis må anföras, att de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering av sjukvårdspersonalen innebär följande:

Ordinarie:

Löne-

grad

1 inspektionssköterska. ... B 11

52 sköterskor...........B 7

2 sjukgymnaster........B 9

1 första fotografibiträde

(röntgenavdelningen). ... B 5 1 laboratoriebiträde......B 2

Extra ordinarie:

14 sköterskor (assistent-) e. o. 5

Löne-

grad

2 sjukgymnaster...... e. o. 9

1 andra fotografibiträde

(röntgenavdelningen) . e. o. U 6 c:a 70 sköterskebiträden e. o. U 5

1 baderska..........e. o. U 6

2 badbiträden........e. o. U 5

Extra:

2 sjukgymnaster...... e. 9

c:a 35 sköterskebiträden e. U 4

Karolinska sjukhusets direktion. Vid sin granskning av de sakkunnigas förslag i fråga örn sjukvårdspersonalen har direktionen funnit anledning till erinran föreligga endast såtillvida, att benämningen fotografibiträde, vilken vore missvisande, borde ändras till fotograf och i anslutning härtill benämningen andra fotografibiträde ändras till fotografibiträde. Direktionen har biträtt sakkunnigförslaget i fråga om dessa befattningars lönegradsplacering.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas för vissa av direktionen anförda synpunkter av mera principiell art, som hava avseende också på en del av ekonomipersonalen (jfr nedan):

Från den lägre ekonomi- och sjukvårdspersonalen hade, erinrar direktionen, framförts förslag, att denna personalgrupps löneförhållanden och anställningsvillkor skulle regleras vid sidan av det statliga lönesystemet genom ett kollektivavtal med direktionen.

74 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Därtill ville direktionen erinra, att vid statens sinnessjukhus, varest ifrågavarande befattningshavargrupper vore av betydande storlek, dylika avtal ej funnes. Veterligen hade detta ej förorsakat några olägenheter för sjukhusdriften. Enligt direktionens uppfattning hade bärande skäl ej anförts för tillämpningen av kollektivavtalsformen. Någon anledning att bestämma dessa personalgruppers löneförmåner efter andra normer än dem, som gällde annan statlig personal, syntes ej föreligga. Direktionen hade sålunda ej ansett sig kunna förorda, att åt direktionen skulle medgivas att genom särskilt avtal bestämma lönen åt ifrågavarande personal.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de sakkunnigas löneregleringsförslag påpekat, att 1934 års avlöningsrevision för icke ordinarie personal ansett extra ordinarie tjänster med pensionsrätt icke böra inrättas för utförande av arbete, för vilket ersättning befunnes böra utgå med lägre lönebelopp än som motsvarade den i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän upptagna lägsta löneklassen. Befattningshavare, som anställdes för sådant arbete, syntes nämnden böra erhålla avlöning såsom extra tjänstemän enligt den av revisionen för extra personal föreslagna löneplanen eller, där så ej lämpligen kunde ske, i form av arvode eller annan liknande ersättning. Lönenämnden hade emellertid, med hänsyn till att Kungl. Majit i allt fall medgivit införande tillsvidare av extra ordinarie befattningar vid sinnessjukhusen i lönegrader lägre än de i löneplanen i kungörelsen 397/1935 upptagna, icke velat motsätta sig, att en liknande löneplan fastställdes jämväl för serafimerlasarettet. Pensionsrätten vore emellertid ännu icke avgjord av Kungl. Majit.

Direktionen funne i anslutning till vad som ansetts lämpligt för de statliga sinnessjukhusen en dylik löneplan behövlig jämväl för lasarettet och föresloge, att den av de sakkunniga framlagda löneplanen U måtte av Kungl. Majit fastställas. Vidare ansåge direktionen, att pensionsrätt borde tillkomma de å denna löneplan uppförda befattningarna, i vilket fall det ankomme på Kungl. Majit att jämlikt 28 § tredje momentet civila tjänstepensionsreglementet fastställa pensionsunderlag och pensionsavdrag. Därest frågan örn pensionsrätten för dessa befattningshavare ej skulle ha kommit till avgörande före den 1 juli 1937, hade direktionen för avsikt att tillsvidare från och med juli månad sagda år innehålla de av de sakkunniga förslagsvis angivna pensionsavgiftsbeloppen.

Då den sålunda föreslagna löneplanen U anslöte sig till de i 7 och 26 §§ av kungörelsen nr 397/1935 upptagna löneplanerna för icke ordinarie tjänstemän, förutsatte direktionen, i likhet med de sakkunniga, att å löneplan U placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier för dem bleve berättigade erhålla för Stockholm gällande provisoriskt dyrortstillägg. Direktionen förutsatte, att detta komme att gälla även för befattningshavare vid karolinska sjukhuset.

Direktionen har vidare berört den av de sakkunniga ifrågasatta provtjänstgöringstid för viss personal, som skulle föregå anställning som extra ordinarie tjänsteman, och i detta hänseende föreslagit vissa modifikationer, som ej torde behöva här beröras.

Myndigheterna. Myndigheterna hava, i den mån de yttrat sig över direktionens förslag i förevarande del, tillstyrkt detsamma med följande erinringar.

75 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen har anfört, att serafimerlasarettets sjuksköterskor innehade samma ställning som motsvarande befattningshavare vid länslasaretten, där nettolönsystemet allmänt praktiserades, och kunde antagas i viss utsträckning rekryteras från dessa lasarett. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att kost och bostad regelmässigt torde tillhandahållas dessa befattningshavare på serafimerlasarettet, syntes det styrelsen ur jämförelsesynpunkt lämpligt att de erhölle avlöning enligt samma grunder som länslasarettens sköterskor och därvid tillerkändes lönebelopp, som fullt motsvarade dessa sköterskors. Därest emellertid avlöningarna till serafimerlasarettets sköterskor ansåges böra utgå enligt bruttolönsystemet, funne styrelsen utredningen icke utvisa tillräckliga skäl för beredande åt dem av högre löneställning än den, som tillkomme översköterskor vid statens sinnessjukhus, vilka vore upptagna i lönegraden B 6.

I anledning av medicinalstyrelsens berörda yttrande har ordföranden i karolinska sjukhusets direktion, generaldirektören A. Örne i en promemoria anfört följande:

Av kungl, brevet den 30 december 1930 till medicinalstyrelsen franninge, att för erhållande av befattning som Översköterska vid statens sinnessjukhus, utöver vissa års tjänstgöring vid statens eller med statens jämförligt sinnessjukhus samt ådagalagd särskild duglighet ävensom skicklighet i sinnessjukvård, icke krävdes särskild skolunderbyggnad och ej heller annan utbildning än att hava genomgått de vid sinnessjukhusen anordnade utbildningskurserna. Dessa vore enligt inhämtade upplysningar relativt korta (för sköterska: praktisk del, omfattande minst 15 lektioner, teoretisk del, omfattande minst 30 lektioner; för Översköterska dessutom högre föreläsningskurs, omfattande minst 30 lektioner).

Enligt mellan serafimerlasarettets direktion och styrelsen för Sophiahemmet träffat avtal besatte direktionen reglerade befattningar vid lasarettet med sjuksköterskor, som vore anslutna till Sophiahemmet eller Sophiaförbundet. De sköterskor, som sålunda vunnit anställning, hade genomgått hemmets sjuksköterskeskola med en utbildningstid av 3 K år och hade därjämte haft en ofta långvarig tjänstgöring i sjukvården vid lasarettet och andra därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar. För inträde vid hemmets sjuksköterskeskola erfordrades fullständig elementarskolebildning eller däremot svarande utbildning.

De åligganden, som utfördes av en ordinarie sköterska på lasarettet, mäste också enligt vad den inom direktionen företrädda medicinska sakkunskapen kraftigt hävdat, anses betydligt mera maktpåliggande och ansvarsfulla än översköterskans på ett sinnessjukhus. A ett lasarett, där arbetsuppgifterna för sköterskan vore betydligt mera varierande och därför krävde större mångsidighet, vore därjämte omsättningen av de sjuka avsevärt större än på ett sinnessjukhus. Därigenom bleve den individuella sjukvården av ännu större betydelse, och de krav på omdöme, duglighet och kunnighet, som ställdes på den ordinarie sköterskan, vilken närmast under läkarna svarade för vården å avdelningen, måste därför bliva mycket stora. Det vore därför en angelägenhet av synnerlig vikt att för dessa befattningar de bästa krafterna kunde förvärvas. Detta gällde i icke mindre grad även beträffande specialsköterskor såsom röntgen-, operations-, poliklinik- och laboratoriesköterskor.

76 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Redan genom här anförda omständigheter syntes de sakkunnigas, av direktionen tillstyrkta förslag, att lasarettets sköterskor skulle placeras i lönegraden B 7, vara fullt motiverat. Men därtill kunde åberopas den konkurrens, som lasarettet hade att räkna med från Stockholms stad.

Vissa likartade synpunkter hava anförts av svensk sjuksköte rskeförening, som anhållit, att sjuksköterskorna måtte placeras i lönegraden B 9 och inspektionssköterskan i lönegraden B 15.

Statskontoret har icke velat motsätta sig, att avlöningen till den personal vid serafimerlasarettet, vilken skulle avlönas jämlikt löneplanen U, utmättes i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av de sakkunniga förordats. I avvaktan på resultatet av en kommande utredning angående löneförhållandena för personal med motsvarande anställningsform vid sinnessjukhusen torde emellertid dessa anställningshavare icke böra för närvarande genom något generellt bemyndigande medgivas pensionsrätt. Med hänsyn härtill kunde statskontoret icke tillstyrka, att, som direktionen föreslagit, Kungl. Maj:t fastställde den för dessa befattningshavare föreslagna löneplanen U, utan torde detta böra ankomma på direktionen.

Ämbetsverket har i detta sammanhang berört frågan om avvägningen inom de olika personalgrupperna mellan extra ordinarie och extra tjänstemän och gjort vissa erinringar i fråga örn de sakkunnigas och direktionens förslag rörande befordran av extra befattningshavare till extra ordinarie sådan. Samtidigt har statskontoret framhållit, att övervägande skäl syntes tala för att Kungl. Majit, i likhet med vad som skedde vid vissa andra förvaltningsgrenar, fastställde antalet extra ordinarie tjänstemän. Detta syntes ofrånkomligt, därest — som direktionen föreslagit — någon maximering av posten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke skulle genomföras.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, i likhet med de sakkunniga föreslagit inrättande av en ordinarie befattning som laboratoriebiträde i lönegraden B 2. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i tidigare avgivet utlåtande erinrat, att befattningshavare med benämningen laboratoriebiträde vore inom den civila statsförvaltningen placerade i avsevärt högre lönegrader och fullgjorde arbete av långt mera kvalificerad art än som uppenbarligen åvilade ifrågavarande kvinnliga befattningshavare. Statskontoret ville med hänsyn härtill ifrågasätta, huruvida icke förevarande befattning lämpligen borde erhålla beteckningen handräckningsbiträde.

Lönenämnden har beträffande frågan om beredande av kollektiv anställningsform åt viss personal erinrat, att representanter för vederbörande personalorganisationer hos direktionen för karolinska sjukhuset hemställt, att den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöningsförmåner och anställningsförhållanden måtte regleras på antytt sätt. Till stöd härför hade anförts, att dylika avtal vore gällande, förutom vid de större städernas sjukhus, även vid. åtskilliga landstings sjukvårdsinrättningar, och att dessa i tillämpningen visat sig icke medföra några olägenheter för driften utan skapat ordning och reda, varför både vederbörande sjukhus, där dylika avtal gällde, och personalen därstädes vore nöjda med anordningen. Ytterligare hade erinrats, att en del statliga verk vid sidan av det vanliga avlöningssystemet tillämpat kollektivavtal. Så funnes exempelvis vid statens järnvägar dylika avtal för verkstads- och banarbetare. På grund av den

77 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

stora rörlighet, som karakteriserade den nu ifrågavarande personalen, vore det olämpligt att inordna densamma i det statliga lönesystemet.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag hade lönenämnden förklarat, att nämnden icke velat motsätta sig fastställande av den ifrågasatta löneplanen U för lasarettet. Emellertid hade två av lönenämndens ledamöter i en vid utlåtandet fogad reservation uttalat, att lasarettets direktion syntes böra medgivas rätt att fastställa avlöningsförmånerna för en del av sjukvårds- och ekonomipersonalen. I första hand borde till en dylik grupp befattningshavare enligt reservanternas mening hänföras sådana anställda, vilka av de sakkunniga föreslagits skola hänföras till löneplan U, men en motsvarande anordning kunde även ifrågasättas för en del andra befattningshavare, exempelvis manliga biträden. — En tredje ledamot hade uttalat sig i den riktningen, att ifrågavarande personal icke borde givas tjänstemannaställning.

Vid övervägande av den nu föreliggande frågan om tillämpning av kollektivavtalsformen för vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet, hade lönenämnden funnit de från personalhåll framförda skälen härför böra vinna beaktande. Lönenämnden finge fördenskull förorda, att direktionen medgåves rätt att fastställa avlöningsförmånerna för sådan personal, som ansåges böra avlönas enligt lägre lönegrad än de i löneplanerna för ickeordinarie tjänstemän upptagna. Ifrågavarande personal syntes böra erhålla pensionsrätt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare.

Två av nämndens ledamöter, herrar S. G. Almgren och K. Magnusson hava reserverat sig till förmån för den av nämnden tidigare intagna ståndpunkten. Ledamoten Berta Koersner har i särskilt yttrande förklarat, att inspektionssköterskan borde uppflyttas till lönegraden B 12.

Departementschefen. Av det sagda framgår, att de sakkunnigas förslag förordats av direktionen för karolinska sjukhuset och myndigheterna i övrigt med erinringar — frånsett rörande vissa benämningsfrågor — i huvudsak allenast beträffande sjuksköterskornas lönegradsplacering och löneförmånerna för en del av den lägst avlönade personalen.

Vad först angår sjuksköterskornas lönegradsplacering, hava de sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset med utgångspunkt från motsvarande förhållanden vid tandläkarinstitutet föreslagit en placering i lönegraden B 7. Medicinalstyrelsen däremot, som funnit vissa skäl tala för att beträffande ifrågavarande befattningshavare tillämpa nettolönesystem, har — därest bruttolönesystem ändock ansåges böra genomföras — icke funnit tillräckliga skäl föreligga att bereda sköterskorna högre löneställning än den, som tillkommer översköterskor vid statens sinnessjukhus, nämligen lönegraden B 6.

Enligt min mening äro de av medicinalstyrelsen anförda skälen icke tillfyllest för att beträffande sjuksköterskorna motivera ett avsteg från den inom statsförvaltningen i övrigt som regel tillämpade bruttolöneprincipen. Vad lönenivån beträffar, synes mig den av medicinalstyrelsen ifrågasatta lägre lönegradsplaceringen icke bereda rättvisa åt här ifrågavarande sjukskö terskepersonak Medicinalstyrelsen synes mig icke hava beaktat, att det

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

här gäller ett statligt undervisningssjukhus, där på grund av utbildningsuppgiften särskilt höga fordringar måste ställas även på sköterskepersonalen, som till icke ringa del medverkar i utbildningsarbetet och som därför i sin helhet närmast torde kunna jämställas med specialutbildade sköterskor vid vanliga kroppssjukhus. Detta förhållande gör enligt min mening, att man i förevarande hänseende måste ställa sjukhuset utom jämförelse med sjukvårdsinrättningar i allmänhet. Jag anser för min del, att den särställning, sjukhuset sålunda intager, motiverar, att vid detsamma anställda sjuksköterskor placeras i lönegraden B 7.

Vad angår löneförmånerna för den ovannämnda lägst avlönade sjukvårds- och ekonomipersonalen, hava de sakkunniga enligt det föregående funnit erforderligt att, i anslutning till motsvarande förhållanden vid sinnessjukhusen, föreslå en särskild löneplan — benämnd U — för personal med lägre löneförmåner än de, som utgå till en icke-ordinarie befattningshavare i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen. Vederbörande personalorganisationer hava påyrkat, att ifrågavarande befattningshavares löneförmåner skulle regleras genom kollektivavtal. De sakkunnigas förslag har i princip tillstyrkts av flertalet myndigheter. Lönenämnden, som tidigare anslutit sig till samma uppfattning, har emellertid i sitt nu föreliggande yttrande funnit de från personalhåll framförda skälen för tillämpning av kollektivanställningsformen böra vinna beaktande.

Jag är för närvarande icke beredd att taga slutlig ställning till sistnämnda fråga, som äger betydelse jämväl för andra allmänna sjukvårdsinsti tu tioner än den nu förevarande och som därför torde böra prövas i ett vidare sammanhang. För att icke föregripa en sådan prövning har jag funnit erforderligt, att den personal, som enligt föreliggande förslag skulle inplaceras å löneplan U, tills vidare erhåller ställning allenast såsom extra befattningshavare. Kostnadsberäkningarna i det följande utgå från denna förutsättning.

Direktionen har i likhet med de sakkunniga förutsatt, att å löneplanen U placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier för dem skulle bliva berättigade att erhålla för tjänstemän i Stockholm utgående provisoriskt dyrortstillägg. I anledning härav må erinras, att provisoriskt dyrortstillägg enligt gällande bestämmelser tillkommer, bland andra, extra ordinarie eller extra tjänsteman, som åtnjuter lön enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan. Därest Kungl. Maj:t fastställer den ifrågasatta särskilda löneplanen, utgår sålunda dyrortstillägg automatiskt till de befattningshavare, som avlönas jämlikt löneplanen. Kommer åter direktionen att fastställa löneplanen, möter icke hinder för direktionen att — i den mån anslagna medel därtill lämna tillgång — tillerkänna ifrågavarande befattningshavare ett mot det provisoriska dyrortstillägget svarande lönetillägg.

79 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Direktionens förslag om ändrad benämning av fotografibiträdena och statskontorets förslag, att laboratoriebiträdet skulle benämnas handräckningsbiträde, hava icke givit mig anledning till erinran. Jag saknar här anledning att ingå på den av de sakkunniga berörda och i yttrandena över de sakkunnigas förslag avhandlade frågan om den prövotid, som vissa biträden skulle undergå, innan de erhölle extra ordinarie anställning.

I övrigt anser jag mig kunna i likhet med myndigheterna i huvudsak biträda de sakkunnigas förslag. Jag återkommer i det följande till den av statskontoret berörda frågan om fastställande av antalet extra ordinarie tjänster vid lasarettet.

6. Ekonomipersonal.

Nuvarande förhållanden. Hit kunna enligt föreliggande utredning hänföras husmoder, sömmerskor, telefonister, städerskor, köks-, tvätt- och maskinpersonal, trädgårdsmästare, snickare, vaktmästare, portvakter samt manliga biträden.

Liksom i fråga örn sjukvårdspersonalen bestämmas avlöningsförmånerna för närvarande av lasarettets direktion inom de gränser, som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Utredning rörande de under budgetåret 1935/1936 utgående löneförmånerna återfinnes å sid. 130—137 i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. Av de sakkunnigas betänkande inhämtas följande rörande den av dem föreslagna löneplaceringen för ifrågavarande personal:

Husmodern hade vid serafimerlasarettet icke alla de uppgifter, som en husmoder vid sjukhus i allmänhet hade, utan endast rent ekonomiska. Hon åtnjöte kontant lön och fritt vivre. Å den kontanta lönen utginge dyrtidstillägg såsom för reglerad statstjänst. Direktionen över serafimerlasarettet hade icke beslutat någon ändring i dessa förmåner, frånsett att nuvarande innehavaren av tjänsten tillåtits bo utom lasarettet och få kontant ersättning i stället för bostadsförmånen. De sakkunniga hade vid angivandet av nuvarande löneförmåner (se omförmälda proposition, sid. 130) evalvera! värdet av naturaförmånerna enligt de grunder, som direktionen tillämpat vid avdrag på lönen för de befattningshavare, som hade bruttolön men åtnjöte naturaförmåner. De sakkunniga ansåge, att tjänsten borde vara ordinarie med placering förslagsvis i lönegrad B 6.

Sömmerskorna syntes böra vara extra ordinarie och extra i enlighet med de principer, som av de sakkunniga anförts beträffande sköterskebiträden, och placeras en lönegrad högre än sköterskebiträdena.

Telefonisterna hade av direktionen över serafimerlasarettet i dess löneregleringsprogram placerats i samma lönegrad som sköterskebiträden, i likhet med vad förhållandet vore vid Stockholms stads sjukhus. De sakkunniga hade förslagsvis placerat dem en lönegrad högre, vilket syntes motiverat med hänsyn både till det krävande och viktiga arbetet, och till den omständigheten att en befordringsmöjlighet vunnes för städerskor, som visade sig lämpade för arbete av nu ifrågavarande slag. Då tjänsterna för

80 Kungl. Marits proposition Nr 272.

närvarande ej vore fler än två, hade båda ansetts böra få extra ordinarie ställning.

Städerskorna borde enligt, de sakkunnigas mening placeras i samma lönegrad som sköterskebiträdena.

Köksföreståndarinnorna hade av direktionen över serafimerlasarettet i dess löneregleringsprogram beretts löneförmåner, som vore större än de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående. Direktionen hade ej heller tänkt sig någon ändring av löneförmånerna för köksföreståndarinnorna. De sakkunniga funne väl ifrågavarande löner höga, men med hänsyn till vikten av att för dessa befattningar kunna påräkna de bäst kvalificerade krafter, som stöde till buds, torde placering i statlig lönegrad böra ske sa, att slutlönen bleve praktiskt taget lika med den nuvarande. Vissa skäl syntes tala för att båda befattningarna bleve ordinarie med placering förslagsvis i ll:e respektive 7:e lönegraden.

Såsom ordinarie befattning syntes även dietkokerska böra placeras i lönestaten. Tjänsten vore den mest kvalificerade av kokerskebefattningarna. Det vore av vikt att för densamma få en god kraft. Direktionen över serafimerlasarettet hade också i sitt löneregleringsprogram tänkt att placera henne i högre lönegrad än de andra kokerskorna. Vid den av de sakkunniga förslagsvis gjorda placeringen i lönegrad B 1 bleve slutlönen ej oväsentligt högre än den av direktionen tänkta.

Kokerskor i övrigt borde enligt de sakkunnigas mening få extra ordinarie ställning med placering i lönegrad e. o 1.

Av köks- och servering sbiträdena borde fyra erhålla en något högre lön än de övriga, vilket med hänsyn till arbetsuppgifterna och även befordringsmöjligheterna syntes lämpligt. Dessa biträden skulle enligt de sakkunnigas mening intaga extra ordinarie ställning och benämnas första köksrespektive serveringsbiträden. Beträffande övriga köks- och serveringsbiträden åberopades vad ovan anförts i fråga örn städerskor.

De sakkunniga ansåge, att tvättjöreståndarinnan borde intaga ställning som ordinarie befattninghavare. Tvätten utgjorde visserligen ett område, där samarbete med karolinska sjukhuset kunde tänkas komma i fråga, i vilket fall väl serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas helt eller delvis. Men de sakkunniga menade, att i sådant fall tvättföreståndarinnan vid serafimerlasarettet skulle överflyttas till karolinska sjukhuset antingen såsom föreståndarinna eller biträdande föreståndarinna. Man torde få utgå från, att vid karolinska sjukhusets tvättinrättning bomme att krävas två föreståndarinnor. Den placering i lönegraden B 5 i det statliga lönesystemet, de sakkunniga förslagsvis gjort, torde icke utgöra hinder för en sådan överflyttning. Placeringen skulle innebära en något örn än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående, men, liksom i fråga örn sköterskorna och andra köksföreståndarinnan, en ganska stor höjning i de lägre löneklasserna.

Tvättföreståndarinnans närmaste biträde torde böra intaga extra ordinarie ställning. Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt förslag tänkt henne placerad i samma lönegrad som vissa andra tvättbiträden, vilka intoge en ställning, innebärande större ansvar än de övriga biträdenas och som därför hade placerats en lönegrad högre än dessa. De sakkunniga menade, att tvättföreståndarinnans närmaste biträde borde stå ännu en lönegrad högre, emedan någon biträdande föreståndarinna icke funnes.

Mot direktionens placering av tre tvättbiträden en lönegrad högre än övriga torde icke vara något att erinra. De syntes böra benämnas första tvättbiträden och samtliga erhålla extra ordinarie ställning.

81 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr °27£.

Beträffande övriga tvättbiträden åberopades vad ovan anförts i fråga om städerskor. Av en vid betänkandet fogad bilaga nr 11 framginge, att städerskorna och de personalgrupper, beträffande vilka hänvisning gjorts till städerskorna, komme att med de sakkunnigas förslag erhålla löneförmåner ungefär som de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående. De sakkunniga kunde här än en gång framhålla angelägenheten av att avlöningen till serafimerlasarettets personal ej komme att mera avsevärt skilja sig från den, som utginge till motsvarande personal vid Stockholms stads sjukhus.

Förste maskinisten (maskinmästaren) torde böra intaga ordinarie tjänsteställning och syntes böra placeras i lönegrad B 14 med benämningen maskinmästare. Detta innebure en något lägre begynnelselön och likaledes en något örn än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående. Den föreslagna placeringen överensstämde med placeringen av maskinmästare av första klass vid statens sinnessjukhus. Utöver nuvarande löneförmåner från lasarettet uppbure förste maskinisten (maskinmästaren) ett mindre arvode för tillsyn av ledningar för gas, elektricitet och vatten samt värmeanläggning med därtill hörande ledningar i den lasarettsstiftelsen tillhöriga egendomen nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, vilket arvode fortfarande skulle utgå av nämnda fastighets medel. Beträffande andre maskinist hade de sakkunniga tänkt sig, att tjänsten skulle vara ordinarie och placeras i lönegrad BIO med benämningen maskinist, eller lika med maskinist av lia klass vid statens sinnessjukhus. Detta innebure en något lägre lön än vad för närvarande utginge vid befattningen.

Förste reparatör och andre reparatör torde böra få ordinarie tjänsteställning och erhålla lön enligt respektive lönegrad B 7 och B 6, innebärande att avlöningen bleve något högre än den nu utgående (slutlönen för den förre 145 och för den senare 33 kronor högre per år, varvid hänsyn dock ej tagits till avdrag för pensionsavgifter). Som jämförelse nämnes, att eldare av l:a klass vid statens sinnessjukhus vore placerad i lönegrad B 6.

Förste eldare vore av direktionen placerade en lönegrad högre än övriga eldare. Direktionen över serafimerlasarettet hade — efter mönster av Stockholms stads löneplan — i sitt löneregleringsförslag placerat alla eldare i samma lönegrad. De sakkunniga hade med hänsyn till inhämtade upplysningar om förste eldarnas arbete och för närvarande utgående löner förslagsvis placerat dem såsom ordinarie i lönegrad B 5, innebärande en något lägre begynnelselön men högre slutlön än enligt direktionens förslag. Övriga eldare torde böra få extra ordinarie ställning efter tre års ställning som extra tjänstemän — enligt samma princip som av de sakkunniga angivits beträffande sköterskebiträden m. fl. Den av de sakkunniga föreslagna placeringen i det statliga lönesystemet (e. o. 5) innebure en lägre begynnelselön än den av direktionen över serafimerlasarettet tänkta och även lägre än den nu utgående, men något högre slutlön. Slutlönen komme dock först efter 15 år men enligt direktionens löneplan redan efter (i år. Försåvitt en skillnad i avlöningen mellan eldare och förste eldare med bibehållande av föreslagen skillnad mellan förste eldare och andre reparatör skulle erhållas, kunde någon bättre placering i det statliga lönesystemet än i lönegrad e. o. 5 ej beredas eldarna. Nu anställda eldare, som vid inplacering i det statliga lönesystemet enligt de sakkunnigas förslag finge lägre Ilin iin den nu utgående, torde i överensstämmelse med de sakkunnigas ovan anförda allmänna synpunkter på lönefrågan böra beredas personlig lönefyllnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Trädgårdsmästaren borde enligt de sakkunnigas mening såsom ordinarie befattningshavare placeras i lönegraden B 7. Samma placering och ställning föresloge de sakkunniga också för snickaren, vilken för närvarande åtnjöte samma lön som trädgårdsmästaren. Direktionen över serafimerlasarettet hade visserligen i sitt löneregleringsprogram icke föreslagit någon höjning för snickaren, men det syntes konsekvent, att snickaren även i fortsättningen erhölle samma ställning som trädgårdsmästaren.

Lasarettet hade tre vaktmästare, av vilka två erhållit en löneställning, närmast motsvarande den statliga lönegraden B 7. De sakkunniga tillstyrkte, att två av dessa vaktmästare skulle fä ordinarie ställning med placering i sagda lönegrad, i vilken bland annat vaktmästarna vid karolinska institutet vöre placerade. Med hänsyn till arbetsuppgifterna ifrågasattes dock, huruvida icke den nuvarande vaktmästartiteln borde utbytas mot förste expeditionsvakt. Även den tredje av vaktmästarna borde få ordinarie tjänsteställning. Placering i lönegraden B 5 kunde tyckas ligga närmare till hands, emedan ett flertal expeditionsvakter i departementen och de centrala ämbetsverken vore placerade i lönegrad B 5. Arbetstiden för vaktmästarna vid lasarettet torde emellertid vara väsentligt längre än för berörda expeditionsvakter. Placering i lönegrad B 6 torde därför kunna tillstyrkas. Det ifrågasattes, om icke tjänstetiteln för denne vaktmästare borde ändras till expeditionsvakt. De här ifrågavarande tre vaktmästarna hade hittills uppburit beklädnadsbidrag. Detta ansåge de sakkunniga icke böra utgå för framtiden. Dock borde vid utmätande av lön till nuvarande innehavare av de två högre avlönade befattningarna tagas hänsyn även till beklädnadsbidraget för utbetalning av fyllnad i lönen. Den tredje tjänsten hade enligt vad de sakkunniga inhämtat nyligen blivit vakant.

Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt löneregleringsprogram tänkt sig en lönereglering för de tre portvakterna från och med den i juli 1936, innebärande att en av dem skulle få samma lön som de två högst avlönade vaktmästarna och två en lön lika med den, som beslutats för den tredje vaktmästaren. I stället för beklädnadsbidrag hade portvakterna uniform. Portvakterna torde lika väl som vaktmästarna eller — såsom de eventuellt skulle komma att benämnas — expeditionsvakterna böra bliva ordinarie tjänstemän. Placering av en portvakt i lönegrad B 7 och två i B 6 tillstyrkte de sakkunniga. Nuvarande befattningshavare torde få bibehålla förmånen av fri uniform.

Återstode slutligen att behandla gruppen manliga biträden. Av dessa, som till antalet för närvarande vore 10, torde en böra få ordinarie ställning och placeras i lönegrad B 4. De sakkunniga funne detta motiverat med hänsyn till vinnande av en befordringsmöjlighet även för sådana manliga biträden, som ej kunde vara lämpade för befordran till vaktmästare eller portvakt. Övriga manliga biträden hade de sakkunniga tänkt skulle få ställning som extra ordinarie och extra enligt den princip, som angivits beträffande eldare, med placering i 4:e lönegraden för respektive extra ordinarie och extra tjänstemän.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag i fråga örn ekonomipersonalen följande lönegradsplacering:

83 Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Karolinska sjukhusets direktion. I sitt utlåtande i anledning av de sakkunnigas förslag har karolinska sjukhusets direktion yttrat följande:

Husmodern, av de sakkunniga placerad i lönegraden B 6, omhänderhade vården om lasarettets förråd av möbler, linne och förbrukningsartiklar samt biträdde sysslomannen vid de årliga inventeringarna av sjukvårdsavdelningarnas förråd och av linne och andra inventarier i personalbostäderna. Å befattningshavaren vilade ett betydande ansvar. Hon innehade en markerad förmansställning och å henne måste ställas stora krav på duglighet och ordningssinne. Med beaktande av befattningshavarens kvalificerade och ansvarsfulla arbete hade direktionen funnit sig böra föreslå befattningens placering i lönegraden B 7. Härigenom skulle hon komma i samma löneställning som sköterskorna, vilka hon i vissa avseenden hade att kontrollera. Därigenom möjliggjordes ock, att befattningen, örn så skulle vara ömkligt, kunde besättas med en sjuksköterska.

Beträffande eldarna hade erinringar mot den av de sakkunniga gjorda placeringen framställts från kommunalarbetarnas samorganisation i skrivelse till direktionen över serafimerlasarettet. Samorganisationen hade framhållit, att eldarna skulle få en betydligt sämre löneställning enligt de sakkunnigas förslag än enligt sagda direktions och att den även skulle bliva sämre än med nuvarande provisoriska löneförbättring. Eldarpersonalen vid sjukhus hade i stor utsträckning natt-, sön- och helgdagsarbete och allt större krav ställdes på denna yrkesgrupp i fråga om kompetens och påpasslighet för bränslesparande eldning. Vidare vore större delen av eldarpersonalen gift och därför ytterligare i behov av löneförbättring. Därest statliga löneplaner skulle användas, föresloges placering i samma grupp som andre reparatör (lönegraden B 6).

Direktionen över serafimerlasarettet hade i anledning av de sakkunnigas

84 Kungl. Marits proposition Nr 273.

förslag uttalat, att den intet hade att erinra, om eldare kunde beredas en bättre löneställning än den, förslaget innebure.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade påpekat, att frågan om eldarpersonals anställnings- och löneförhållanden varit föremål för lönenämndens särskilda prövning i anledning av en av byggnadsstyrelsen gjord framställning om beredande av tjänstemannaställning och uppförande å ordinarie eller extra ordinarie stat av vissa maskinister, värmeledningsskötare och eldare vid kronans fastigheter i Stockholm. I anslutning till den principiella ståndpunkt lönenämnden då intagit, vilken även godtagits av Kungl. Majit, uttalade lönenämnden, att de till placering som ordinarie föreslagna befattningarna såsom förste eldare borde tillsvidare anordnas som extra ordinarie tjänster och i övrigt att anledning saknades till differentieringen förste eldare—eldare, då fråga vore örn tjänster i samma lönegrad.

För egen del har direktionen anfört, att eldarbefattning vore en av de tjänster vid serafimerlasarettet, där en direkt jämförelse med statens sinnessjukhus vore fullt befogad, förste eldare med eldare av första klass och eldare med eldare av andra klass. Förste eldare vid serafimerlasarettet vore icke i egentlig mening eldare utan biträdde med diverse inom maskinavdelningen förekommande arbeten samt med reparationsarbeten inom sjukhuset. De tre förste eldarna borde därför under benämningen eldare av första klass placeras som ordinarie i lönegraden B 6 och eldarna under benämningen eldare av andra klass som ordinarie i lönegraden B 5. En sådan placering innebure för ordinarie eldare av andra klass en slutlön, som något överstege den motsvarande befattningshavare i Stockholms stads tjänst erhölle efter sex års anställning. Slutlönen i den statliga lönegraden B 5 infölle dock tidigast efter tolv års tjänst, i regel torde den tidigast infalla efter femton års tjänst (varav tre i extra ordinarie tjänst). Emellertid torde ej alla tjänster kunna eller böra göras till ordinarie. Av de fem egentliga eldartjänsterna borde tre vara icke-ordinarie.

Beträffande den manliga b iträd espe rso nald i hade samorganisationen påpekat den försämrade löneställning, de sakkunnigas förslag skulle innebära, samt ifrågasatt lämpligheten av uppdelningen i ordinarie, extra ordinarie och extra, då arbetet vore likartat. Därest statlig löneplan skulle användas, hade föreslagits placering i lönegraden B 5.

I fråga örn benämningen »manligt biträde» hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit, att den med hänsyn till bestämmelser i lag (nr 249/1925) borde ändras.

Beträffande de manliga biträdena torde enligt direktionens mening en ändring av deras benämning på sätt lönenämnden påpekat vara nödvändig. I dagligt tal benämndes dessa biträden vid serafimerlasarettet numera sjukbärare. Detta uttryck täckte emellertid icke allt det arbete, som av dessa befattningshavare utfördes, för en del icke alls. Vid Stockholms stads sjukhus hade man i senaste kollektivavtalet gjort en skillnad mellan egentliga sjukbärare å ena sidan samt gårdskarlar och manliga köksbiträden å den andra. De hade även åtskilts ifråga örn lön, i det sjukbärarna stöde en grad över de övriga.

En motsvarande skillnad hade de sakkunniga icke tänkt sig. De hade placerat samtliga här ifrågavarande befattningshavare i 4:e lönegraden, dock med den skillnaden att en befattning satts som ordinarie och de övriga som icke-ordinarie. Någon annan skillnad syntes ej heller böra

85 Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

ifrågakomma. Den vid sinnessjukhusen använda benämningen ekonomist på vissa befattningar, som i viss mån vore jämförbara med nu berörda vid serafimerlasarettet, syntes ej lämpad för lasarettets förhållanden. Med hänsyn till svårigheten att finna en lämplig gemensam benämning å ifrågavarande tjänster förordade direktionen, att de betecknades som sjukbärare samt gårdskarlar.

Dessa befattningar vore liksom eldarbefattningarna från början avsedda att innehavas av ogifta personer, som hade bostad och kost på sjukhuset. Omsättningen hade också varit större, särskilt bland den manliga biträdespersonalen. Numera hade förhållandena utvecklats så, att biträde av här ifrågavarande slag blivit ett yrke, där man stannade och ville söka möjlighet att bilda familj. Av lasarettets tio manliga biträden vore för närvarande sex gifta eller försörjningspliktiga mot barn i äktenskap. En förbättring av dessa biträdens ställning vore på grund av anförda förhållanden och jämväl vid jämförelse med den löneställning, den kvinnliga biträdespersonalen erhållit i förslaget, icke omotiverad. En sådan förbättring hade direktionen ansett böra genomföras på det sättet, att tre av ifrågavarande tio befattningar placerades som ordinarie i lönegraden B 4.

En naturlig följd av att vissa eldare placerades som ordinarie i lönegraden B 6, bleve, att andre reparatören uppflyttades till lönegraden B 7. Denna uppfattning syntes under alla förhållanden motiverad både med hänsyn till förhållanden inom statsförvaltningen i övrigt och med hänsyn till förhållandena inom lasarettet. Därmed skulle också differentieringen förste och andre reparatör försvinna och båda befattningarna nämnas reparatör.

Beträffande vaktmästare och undervaktmästare, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle benämnas respektive förste expeditionsvakt och expeditionsvakt, hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt, att de skulle benämnas respektive förste vaktmästare och vaktmästare.

Däremot torde enligt direktionens mening intet vara att erinra.

Det hade vidare synts nämnden tveksamt, huruvida de göromål, som åvilade portvakterna vid lasarettet, kunde anses vara lika kvalificerade som de, vilka åvilade de vid sjukhuset anställda vaktmästarna respektive undervaktmästaren. Utredningen hade emellertid ej givit tillräckligt underlag för ett bestämt yrkande.

Vad först uppdelningen av portvaktstjänsterna på två lönegrader — en i lönegraden B 7 och två i lönegraden B 6 —__ anginge, så motsvarades denna, framhåller direktionen, icke av att göromålen vore olika, utan torde de sakkunniga hava bibehållit den förutvarande graderingen i lönehänseende såsom en slags befordringsmöjlighet. Portvakternas och vaktmästarnas göromål kunde sinsemellan icke direkt jämföras, lika litet som till exempel vaktmästarens på en av karolinska institutets teoretiska institutioner med en förste expeditionsvakts inom ett centralt ämbetsverk, vilka befattningshavare båda vore placerade i lönegraden B 7. Men portvaktstjänsterna vid serafimerlasarettet hade alltid ansetts såsom viktiga befattningar, krävande ej endast påpasslighet vid den synnerligen livliga trafiken utan även gott omdöme och takt. De hade för övrigt att nattetid passa telefonväxeln och att på dagen mottaga försändelser, som skulle distribueras till de olika avdelningarna — bud från leverantörer finge icke gå in på sjukavdelningar eller personalrum — föra bok över försändelserna och hålla kontroll (iver att. dessa komme respektive avdelningar eller personer tillhanda. Vidare skulle portvakt erna handhava ett kortregister över patienterna, vilket ijii-

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

nade till kontroll av besökande hos de sjuka. Allt detta hade gjort, att direktionen över serafimerlasarettet själv hade beslutat en höjning av portvakternas avlöning till en nivå, som väl motsvarade den de sakkunniga föreslagit. Vid övervägande av denna fråga hade direktionen med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvilade portvakterna, velat förorda, att de under benämningen förste vaktmästare, respektive vaktmästare placerades i lönegraden B 7 respektive lönegraden B 6.

Direktionens förslag innebär alltså följande ändringar i de sakkunnigas:

a) husmodern placeras i lönegraden B 7 i stället för B 6;

b) i stället för 3 förste eldare i lönegraden B 5 anställas 3 eldare av första klass i lönegraden B 6;

av de återstående (egentliga) eldarna, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla extra ordinarie eller extra tjänsteställning med placering i 5:e lönegraden, placeras 2 i lönegraden B 5 såsom eldare av andra klass;

c) de 10 manliga biträdena, av vilka enligt de sakkunniga 1 skulle bliva ordinarie med placering i lönegraden B 4 och de återstående extra ordinarie eller extra befattningshavare med placering i 4:e lönegraden, benämnas »sjukbärare samt gårdskarlar»; 3 av dem placeras såsom ordinarie i lönegraden B 4;

d) i stället för en förste reparatör i lönegraden B 7 och 1 andre reparatör i lönegraden B 6 inrättas 2 reparatörstjänster i lönegraden B 7;

e) förste expeditionsvakterna respektive expeditionsvakten och 1 portvakt respektive 2 portvakter benämnas förste vaktmästare respektive vaktmästare.

Myndigheterna. De myndigheter, som yttrat sig över nyssberörda av direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslag, hava anfört följande:

Medicinalstyrelsen. Vad anginge direktionens förslag i fråga örn den lägre kvinnliga ekonomipersonalen finge styrelsen framhålla, att motsvarande personal vid statens sinnessjukhus för närvarande icke åtnjöte extra ordinarie anställning och att pensionsfrågan för denna personal ännu icke vore slutgiltigt ordnad. Då provisoriskt dyrortstillägg icke författningsenligt kunde utgå till ifrågavarande personal, hade styrelsen beviljat de i Stockholm placerade befattningshavarna, tillhörande denna personal, lönetillägg till motsvarande belopp. I avbidan på att den enligt direktionens förslag på löneplan U uppförda personalen kunde tillerkännas extra ordinarie anställning, syntes i fråga om denna personal kunna förfaras på motsvarande sätt.

I fråga örn eldarna, finge styrelsen framhålla, att den uppdelning av eldarbefattningarna vid statens sinnessjukhus i två klasser, den ena i lönegrad B 6 och den andra i lönegrad B 5, som gjorts vid statens sinnessjukhus, för närvarande vore stadd under avveckling. Vid inrättande av nya sinnessjukhus hade anställts allenast eldare av 2:a klass. I följd härav funnes eldare a,v l:a klass endast vid de äldre sinnessjukhusen. Vid inträffade ledigheter å dylika befattningar hade desamma ersatts med eldare av 2:a klass. I följd härav hade antalet eldare av l:a klass, som under budgetåret

87 Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

1925/1926 uppgått till 15, numera minskats till 13, medan antalet eldare av 2:a klass under samma tid ökats från 69 till 96.

I fråga örn serafimerlasarettet torde i överensstämmelse med vad fallet varit vid de nyinrättade sinnessjukhusen, samtliga egentliga eldare böra hänföras till samma lönegrad, förslagsvis lönegraden B 5, varvid 3 syntes böra beredas ordinarie och 2 extra ordinarie anställning. Denna arbetsstyrka syntes vara tillräcklig för själva eldningsarbetet. De tre av direktionen föreslagna eldarna av l:a klass hade uppgivits icke vara eldare i egentlig mening, utan biträda med diverse arbeten i maskinavdelningen och med reparationsarbeten. Då därutöver två reparatörer skulle finnas anställda vid lasarettet, syntes antalet för ifrågavarande arbeten avsedda befattningshavare vara väl stort och utan olägenhet kunna beskäras, särskilt med hänsyn till att lasarettets belägenhet i Stockholn! innebure möjlighet att vid behov få reparationer utförda genom utomstående arbetare.

Lönenämnden. Såväl de sakkunniga som direktionen hade upptagit telefonisterna såsom extra ordinarie befattningshavare i 6:e lönegraden uti löneplanen U. Till jämförelse ville nämnden erinra om att länsstyrelseutredningen i sitt betänkande med förslag angående länsstyrelsernas organisation beträffande telefonist föreslagit extra ordinarie anställning i högst 4:e lönegraden i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän, mot vilken löneställning lönenämnden i sitt den 26 januari 1937 avgivna utlåtande icke framställt någon erinran. Tillika ville nämnden framhålla, att telefonistbefattningarna i ett flertal verk för närvarande vore placerade i 2:a lönegraden i sistnämnda löneplan. Enligt lönenämndens mening torde telefonisterna vid serafimerlasarettet böra placeras i lägst 2:a lönegraden i sagda löneplan med möjligheter att i sinom tid kunna uppföras å ordinarie stat. o o

Beträffande eldarpersonalens avlöningsförhållanden ansåge sig lönenämnden böra framhålla, att med hänsyn till gällande pensionsbestämmelser eldare på sistone icke plägat anställas såsom ordinarie befattningshavare.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden Berta Koersner förklarat sig finna, alf husmodern borde uppflyttas till lönegraden B 8 samt dietkokerska och tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden B 2 ävensom att sömmerska, fotografibiträde och baderska borde beredas extra ordinarie ställning i lia lönegraden.

Vidare hava ledamöterna C. P. Wahlmark och J. A. Rehnvall i särskilda yttranden anfört:

På grund av vad som — med undantag för sinnessjukhusen — i allmänhet gällde inom statsförvaltningen, nämligen att manlig befattningshavare icke placerades i lägre lönegrad än den 5:e, borde de nuvarande manliga biträdena vid serafimerlasarettet vid statens övertagande av sjukhuset placeras i nämnda lönegrad.

Då för uppvärmning av serafimerlasarettet användes en högtrycksanläggning och eldningsarbetet där på den grund måste anses mera kvalificerat än vid en lågtrycksanläggning, borde samtliga eldare vid lasarettet placeras i 6:e lönegraden.

Samtliga med reparatörsarbete vid lasarettet sysselsatta befattningshavare borde i anslutning därtill placeras i 7:e lönegraden.

Därjämte syntes skäligt, att nämnda befattningshavarkategorier bered-

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

des ordinarie anställning i den utsträckning, som eljest vore vanlig inom statsförvaltningen.

Statskontoret. Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit en höjning av den av de sakkunniga i lönegraden B 6 placerade husmodersbefattningen till lönegraden B 7. Ämbetsverket ansåge sig böra erinra, att i de fall, då dylika befattningar funnes uppförda i gällande tjänsteförteckning för ordinarie tjänstemän, inplacering skett i lönegraden B 6. Statskontoret ville emellertid icke motsätta sig en uppflyttning till lönegraden B 7, då en sådan uppflyttning kunde anses motiverad med hänsyn till arten av befattningshavaren åliggande arbetsuppgifter.

Köksföreståndarinnorna^ hade föreslagits skola placeras i lönegraderna Bil och B 7. De sakkunniga hade framhållit, hurusom lasarettets direktion berett dessa befattningshavare löneförmåner, som vore större än de, som utginge till motsvarande befattningshavare vid de av Stockholms stad drivna lasaretten. Statskontoret, som i likhet med de sakkunniga ansåge de föreslagna lönerna förhållandevis höga, ville erinra, att motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen placerats i lönegraderna B 7 och B 6. I vad män köksföreståndarinnorna vid sinnessjukhusen och motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet kunde jämställas i fråga örn dem tillkommande arbetsuppgifter undandroge sig ämbetsverkets bedömande. Det förefölle emellertid statskontoret, som om en jämkning nedåt av den föreslagna lönegradsplaceringen borde tågås i övervägande.

Förste vaktmästarna hade av direktionen föreslagits skola inplaceras i lönegraden B 7. Detta föranledde icke någon erinran från statskontorets sida. Däremot kunde ämbetsverket icke tillstyrka direktionens förslag, att vaktmästarna skulle placeras i lönegraden B 6. Inom civilförvaltningen vore det en genomgående regel, att vaktmästare, vilken icke hade speciella arbetsuppgifter vid sidan av sina vaktmästarsysslor, placerades i lönegraden B 5. Den högre placeringen hade av de sakkunniga motiverats med att arbetstiden för lasarettets vaktmästare vore väsentligt längre än för annan vaktmästarpersonal. Enligt vedertagen praxis borde nämnda omständighet icke vara av betydelse för lönegradsplaceringen, utan torde vaktmästarna böra inordnas i lönegraden B 5.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att husmodern måtte placeras i lönegraden B 10.

Departementschefen. Med hänsyn till vad direktionen för karolinska sjukhuset i ämnet anfört föreslår jag i likhet med direktionen och de i ärendet hörda myndigheterna, att husmodern placeras i samma lönegrad som sjuksköterskorna, alltså i lönegraden B 7.

Beträffande eldarna har jag funnit mig böra i huvudsak biträda de sakkunnigas förslag med den ändringen, att förste eldarna — dessa befattningshavare böra enligt min mening lämpligen erhålla denna beteckning — placeras i lönegraden B 0. Denna placering synes mig riktig på grund av dessa befattningshavares speciella arbetsuppgifter. Sistnämnda omständighet motiverar också att förste eldarna, med avsteg från på sistone tilllämpade principer, erhålla ordinarie ställning. Dock torde med hänsyn till medicinalstyrelsens erinringar försiktigheten bjuda att för närvarande placera endast två av de ifrågasatta förste eldarna på ordinarie stat och

89 Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

giva den återstående förste eldaren extra ordinarie anställning i 6:e lönegraden. Med den av mig intagna ståndpunkten böra de återstående eldarna erhålla icke-ordinarie anställning med placering i 5:e lönegraden.

Den av de sakkunniga och direktionen för köksföreståndarinnorna föreslagna lönegradsplaceringen synes mig välmotiverad med hänsyn till de krävande arbetsuppgifter, som på ett undervisningssjukhus ankomma på dessa befattningshavare. Jag anser mig därför icke böra taga fasta på statskontorets antydan örn önskvärdheten av en jämkning nedåt av dessa löner.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret anledning saknas att placera andra vaktmästare än förste vaktmästarna i en högre lönegrad än B 5. Jag förordar därför, med biträdande i övrigt av direktionens förslag i fråga om vaktmästarna och portvakterna, att vid lasarettet inrättas befattningar som förste vaktmästare i lönegraden B 7 och som vaktmästare i lönegraden B 5.

I anslutning till lönenämndens förslag utgår jag vid de efterföljande kostnadsberäkningarna från att telefonisttjänsterna placeras såsom extra ordinarie tjänster i 2:a lönegraden.

Vad beträffar medicinalstyrelsens påpekande i avseende å möjligheterna att tillerkänna den lägre kvinnliga ekonomipersonalen provisoriskt dyrortstillägg hänvisar jag till vad jag i motsvarande avseende enligt det föregående yttrat beträffande sjukvårdspersonalen.

I övrigt anser jag mig kunna biträda direktionens förslag med de ändringar, som betingas av vad i det föregående anförts rörande viss ekonomipersonals placering tills vidare såsom extra befattningshavare med hänsyn till den svävande frågan om kollektivavtals tillämpning vid lasarettet.

7. Kontorspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till denna personalkategori har i den föreliggande utredningen hänförts, förutom sysslomannen, jämväl bokhållare, kassör, socialt biträde, kontorsskrivare, kontorselev samt kontors- och skrivbiträden.

Löneförmånerna för denna personal bestämmas på i huvudsak samma sätt som för sjukvårds- och ekonomipersonalen (jfr ovan). De under budgetåret 1935/1936 utgående löneförmånerna finnas angivna å sid. 137 och 138 i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. De sakkunniga hava som motiv för av dem för kontorspersonalen ifrågasatt lönegradsplacering anfört följande:

Till sysslomannen utginge enligt för budgetåret 1935/1936 fastställd stat i grundavlöning 6,750 kronor, vartill kommc tre ålderstillägg, vartdera å 400 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Å grundavlöningen jämte ålderstilläggen utginge dyrtidstillägg efter de grunder, som gällde för reglerade verk. Provisorisk avlöningsförbättring vore för budgetåret 1935/ 1936 tillerkänd sysslomannen med 90 kronor i månaden eller med tillhopa

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27-2.

1,080 kronor för år. För av sysslomannen disponerad bostad betalade han en hyra till lasarettet av 1,900 kronor för år. Liksom övrig fast anställd personal vid lasarettet vore sysslomannen icke skyldig att erlägga några avgifter för egen pensionering eller familjepensionering. Grundavlöningen till sysslomannen utgjorde alltså med beräkning av dyrtidstilkigg efter 10 procent ungefär 8,500 kronor. Enligt samma beräkning skulle sysslomannens slutavlöning utgöra ungefär 9,825 kronor. I anslutning till vad direktionen över serafimerlasarettet i sitt löneregleringsförslag föreslagit i avseende å sysslomannen ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att sysslomannen placerades i 24:e lönegraden, varvid med inräknande av dyrtidstillägg efter ovannämnda grunder samt för Stockholm numera fastställt dyrortstillägg hans grundavlöning skulle utgöra, efter avdrag av avgift för egen pensionering, ungefär 9,980 kronor. Det torde uppmärksammas, att sysslomannen icke åtnjöte några särskilda ersättningar eller förmåner från lasarettet med undantag av ett mindre arvode för skötseln av den till lasarettsstiftelsen hörande, delvis uthyrda fastigheten Pilträdet nr 2—4. De sakkunniga ville slutligen i detta sammanhang omnämna, att sysslomannen enligt det nu framlagda förslaget skulle komma att i stort sett jämställas med syssloman av första klass vid statens sinnessjukhus.

Bokhållare- och kassörstjänsterna vore reglerade enligt de statliga lönegraderna B 15 respektive Bil. De sakkunniga tillstyrkte, att båda dessa tjänster bleve ordinarie med angiven placering.

På sysslomanskontoret vore utöver bokhållare och kassör anställda tre kontorsskrivare och en elev. Kontorsskrivarna hade erhållit både denna benämning och en avlöning, som vore lika med den motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus tillkommande. Direktionen över serafimerlasarettet hade icke ifrågasatt någon ändring i dessa förhållanden. De sakkunniga funne för sin del, med hänsyn till både arbetsuppgifterna för berörda tjänstemän, den förut tillkännagivna principiella uppfattningen örn beredande av befordringsmöjligheter samt förhållandena inom statsförvaltningen i övrigt, att dessa befattningar icke borde vara lika avlönade. Två av tjänsterna syntes kunna jämställas med kameralbiträde vid statens sinnessjukhus. De sakkunniga ansåge lämpligt, att tjänstetiteln för dessa två befattningar även bleve kameralbiträde och att den ena tjänsten bleve ordinarie, den andra extra ordinarie, med placering förslagsvis i lönegrad B 8 respektive e. o. 8. En sådan placering skulle, beträffande den ordinarie tjänsten, för kvinna innebära någon, örn än ringa minskning i slutlönen, för manlig tjänsteman åter någon ökning. I den extra ordinarie tjänsten skulle begynnelselönen visserligen bliva något högre än den nu utgående men lägre i fråga örn slutlön, särskilt för kvinna. Den tredje av nyssnämnda tjänster ansåge de sakkunniga med hänsyn till de huvudsakliga arbetsuppgifterna kunna under benämning kontorsbiträde placeras i lönegrad B 4 för ordinarie tjänstemän. En sådan ställning innehade i de centrala ämbetsverken en mängd personer, vilkas arbetsuppgifter icke kunde anses mindre krävande än dc med ifrågavarande befattning vid lasarettet förenade. Även vid de större sinnessjukhusen förekomme kontorsbiträden med placering i lönegrad B 4. Denna placering av ifrågavarande tjänst vid serafimerlasarettet innebure en avsevärd sänkning i avlöningen, särskilt i fråga örn slutlönen. De sakkunniga ville emellertid åberopa sitt allmänna förslag, att ingen nu anställd befattningshavare skulle lida minskning i avlöningen. Eleven åtnjöte för närvarande en avlöning av 1,200 kronor för år jämte fri

91 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 27%.

lunch. Då enligt vad de sakkunniga inhämtat denna elev fyllde ett stadigvarande behov av arbetskraft på sysslomanskontoret, kunde det ifrågasättas, om icke elev efter en viss prövotid borde upptagas som extra kontorsbiträde med placering i lönegrad e. 4 och att möjlighet bereddes honom till placering som extra ordinarie i samma lönegrad efter en tjänstetid av tre år. De sakkunniga hade förslagsvis räknat med sådan placering. Härav följde, att den fria lunchen bortfolle.

Till sysslomanskontorets personal ansåge de sakkunniga också böra räknas det sociala biträdet. Denna befattning, som vore jämförelsevis ny, ansåge de sakkunniga icke böra ännu göras till en ordinarie tjänst utan till extra ordinarie. En placering i lönegrad e. o. 10 syntes kunna ske utan risk för rekryteringsmöjligheterna.

Under rubriken kontorspersonal hade de sakkunniga fört jämväl de skrivbiträden, som under benämningen kvinnliga assistenter (ej sköterskeut bildade) funnes på vissa läkar expeditioner. Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt löneregleringsförslag ej heller för dessa ifrågasatt någon ändring av nu utgående löneförmåner. De sakkunniga hade ansett, att ifrågavarande biträden borde få extra ordinarie ställning och att de under benämningen kontorsbiträde å läkarexpedition borde placeras i lönegraden e. o.4. Detta skulle innebära praktiskt taget samma slutlön som den för närvarande utgående. I

Den av de sakkunniga ifrågasatta placeringen i det statliga lönesystemet för förevarande personal återgives sammanfattningsvis här nedan:

kunnigas här förevarande förslag har lett till följande erinringar:

I ett av direktionen över serafimerlasarettet infordrat yttrande över de sakkunnigas förslag hade bokhållaren Heimer — med stöd av under tidigare tjänstgöring vid större sinnessjukhus vunnen erfarenhet — beträffande kontorspersonalen gjort jämförelser med sinnessjukhusen och funnit, att båda kameralbiträdesbefattningarna vid serafimerlasarettet borde vara ordinarie och att en av de sakkunniga föreslagen ordinarie kontorsbiträdesbefattning borde ändras till extra ordinarie kameralbiträdesbefattning i 8:e lönegraden. Han hade vidare funnit det icke vara omotiverat, att den, som skötte rullföringen (och därmed sammanhängande göromål såsom avräkning med patienterna, granskning av ansvarsförbindelser och infordrande av sådana, infordrande av likvider och övervakning att förskott i rätt tid förnyades, upptagande av förhörsprotokoll jämlikt fattigvårdslagen och andra dylika uppgifter, som krävde takt och omdöme) placerades i högre lönegrad än B 8. Bokhållare och kassör stöde redan tidigare i samma löneställning som bokhållare och kassör vid sinnessjukhusen.

Bokhållaren Heimer hade örn kontorspersonalen vidare uttalat, att det sociala biträdet syntes väl högt placerat (e. o. 10) i förhållande till kameral-

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

biträdestj anstern a och särskilt då »rullförartjänsten», som han funne i flera avseenden mera krävande.

Det vore givetvis av stor betydelse för administrationen, yttrar direktionen för karolinska sjukhuset för egen del, att även de underordnade befattningarna på lasarettskontoret sattes i en lönegrad, som svarade mot de krav, som ställdes på innehavarna och gjorde det möjligt att förvärva och behålla väl kvalificerade personer för desamma. Det hade också stor betydelse att vid sjukdomsfall och semestrar hava tillgång på väl kvalificerade ersättare för de mest krävande posterna, detta sä mycket mera som det omfattande bokslutsarbetet infölle under den tid på året, då semester i regel borde uttagas för att därmed avsedd verkan skulle nås. Ehuru den av Heimer ifrågasatta förbättrade löneställningen för vissa av kontorspersonalen i och för sig torde få anses motiverad, ville direktionen, med hänsyn till förhållanden, som kunde inträda, då karolinska sjukhuset toges i drift, likväl inskränka sig till att föreslå, att det av de sakkunniga såsom ordinarie i lönegraden B 4 placerade kontorsbiträdet under benämningen kanslibiträde flyttades till lönegraden B 7. Direktionen ansåge detta motiverat även av den anledningen, att ifrågavarande befattningshavare jämväl biträdde sysslomannen med kontroll av rekvisitioner och med inventeringar av förråd å vårdavdelningarna.

Från den nuvarande innehavaren av befattningen som socialt biträde hade direktionen fått mottaga en vid direktionens betänkande fogad översikt över den sociala kuratorns verksamhet vid kroppssjukhus.

Då direktionen över serafimerlasarettet år 1930 införde avgiftsbetalning vid lasarettets poliklinik, hade det, yttrar direktionen, blivit nödvändigt att anställa en person med uppgift att kontrollera, att den rätt till fri vård, som alltjämt skulle tillkomma medellösa patienter, icke komme obehöriga till del. Någon instruktion för befattningen hade direktionen icke utfärdat, men i protokollet den 1 september 1930 sades arbetsuppgiften vara »att biträda vid prövningen av medellöshetsfrågor å poliklinikerna och att i övrigt utföra henne anvisat arbete». Dit hade bland annat hört att föra anteckningar örn besök av sådana patienter, vilka medfört ansvarsförbindelse från arbetsgivare, och att utskriva räkning för sådana besök. I lasarettets årsrapport för 1930 hade dåvarande direktören, professorn Israel Holmgren örn befattningen anfört följande: »Vid polikliniken har inrättats en ny befattning, kallad socialt biträde, med uppgift bland annat att lämna råd och hjälp åt de medellösa, som söka polikliniken, samt därjämte utgöra en förbindelseled mellan klinikernas läkare och sådana från klinikerna utskrivna patienter, vilkas fortsatta levnadsöden man önskat följa». Befattningen hade varit och vore underställd sysslomannen.

Mottagningstiderna för de polikliniker, där besöken vore avgiftsbelagda, sträckte sig från klockan 8 till 13. Det växande antalet patienter skulle hava lämnat det sociala biträdet föga tid övrig för annat arbete än prövning av medellöshetsfrågor, men tack vare med socialpolitiska institutet etablerat samarbete, varigenom en oavlönad arbetskraft erhållits, hade det blivit möjligt för befattningens innehavare att i större utsträckning bistå med råd och hjälp än eljest skulle varit fallet. Befattningens huvudändamål måste emellertid alltjämt anses vara det i ovannämnda direktionens över serafimerlasarettet protokoll angivna. Direktionen funne av det anförda dock ingen anledning att för närvarande föreslå någon ändring i de sakkunnigas förslag örn lönegradsplacering för ifrågavarande befattning. Dess nuvaran-

93 Kungl. Ma]:ts proposition Nr 272.

de innehavare skulle enligt de sakkunnigas av direktionen tillstyrkta förslag till övergångsbestämmelser icke lida någon minskning i löneförmånen, frånsett skyldighet att betala pensionsavgifter.

Att kunna lämna obemedlade eller mindre bemedlade patienter råd och anvisningar om hjälp i deras ekonomiska förhållanden, så att de med lugn kunde finna sig i sjukhusvistelsen och efter utskrivningen eller under poliklinisk vård följa läkarens ordinationer tillmättes allt större betydelse i strävandena att genom förkortande av vårdtiden på sjukhuset allt effektivare utnyttja tillgängliga sjuk vårdsplatser. Önskemålet att vid åtminstone de större sjukhusen kunna få en för uppgiften lämpad person, som helt kunde disponeras för sådan rådgivande verksamhet, gjorde sig allt starkare påmint. Direktionen vore dock ej beredd att för närvarande föreslå en sådan anordning vid serafimerlasarettet. Den torde böra övervägas i samband med motsvarande spörsmål vid karolinska sjukhuset.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag gjort erinran mot storleken av de felräkning spengar kassören uppbure — 300 kronor eller lika med kassör vid de största sinnessjukhusen. En minskning av dessa felräkningspengar syntes direktionen icke skälig, emedan dels kassarörelsen vid serafimerlasarettet vore av betydligt större omfattning i förhållande till antalet vårdplatser än vid sinnessjukhus, dels i många avseenden vore av annan art än den vid sinnessjukhusen förekommande och lättare medförde felräkning.

Beträffande kontorspersonalen i övrigt hade direktionen ansett sig böra förorda en förbättrad löneställning för kontorsbiträden å läkarexpeditionerna.

Tre sköterskebefattningar med i huvudsak samma arbetsuppgifter, som åvilade ifrågavarande biträden, hade sedan länge funnits vid lasarettet (en vid medicinska kliniken, en vid kirurgiska polikliniken och en vid medicinska polikliniken). Dessa inginge i sakkunnigförslaget fortfarande som sköterskebefattningar och skulle sålunda tillhöra lönegraden B 7, under det att biträdena å övriga läkarexpeditioner skulle tillhöra lönegraden e. o. 4.

Ifrågavarande befattningshavare hade en mycket ansvarsfull arbetsuppgift i sjukvårdens tjänst med en självständigare ställning och mera krävande specialuppgifter än någon av de befattningshavare, som blivit uppförda i lönegraden e. o. 4. De kompetenskrav, som numera ställdes på dessa befattningshavare, vore goda betyg från åttaklassigt läroverk eller studentexamen, utmärkt färdighet i maskinskrivning och stenografi, goda språkkunskaper och praktisk erfarenhet beträffande de speciella arkiv- och expeditionsgöromål, det här gällde, samt en snabb och säker uppfattning och gott omdöme.

De uppgifter, som ålåge dessa befattningshavare, vore bland annat förande av diarier över de å respektive avdelningar vårdade eller undersökta patienterna; journalskrivning efter diktamen; införande av åtskilliga uppgifter i journalerna, såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll och skriftliga meddelanden från patienterna; vård av journalarkiv och samlingar, såsom filmarkiv, skioptikonarkiv o. s. v.; expedition av handlingar från respektive avdelningar; korrespondens med patienter samt med inoch utländska läkare, enligt uppdrag eller efter diktamen; förande av räkenskaper beträffande vissa avgifter; sekreterargöromål åt klinikchefen; biträde vid det vetenskapliga arbetet, såsom till exempel utförande av utdrag ur journaler och ur vetenskapliga skrifter och sammanförande av hand-

94 Kungl. Marits proposition Nr 272.

lingar beträffande fall, som skulle studeras; i många fall handledning av tillfälligt för vetenskapligt arbete anställd extra personal o. s. v.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen hand, och framgången av arbetet på institutionen vore i hög grad beroende på hennes erfarenhet, uppfattningsförmåga, omdöme och takt. Hon utgjorde på en modern klinik ett oumbärligt organ för sjukvårds- och forskningsarbetets organisation. En mycket god rekrytering av dessa platser måste betraktas som en angelägenhet av synnerlig betydelse för sjukhuset.

Innehavarna av dessa befattningar utförde ett arbete som med hänsyn till ansvar och kompetenskrav fullt motsvarade en avdelningssköterskas. De borde därför ställas i samma lönegrad som sjuksköterskorna. Sådana anställningsvillkor skulle ock göra det möjligt att på dessa platser anställa därtill lämpliga sköterskor, vilket i vissa fall visat sig lämpligt. Örn flera befattningshavare av denna art anställdes vid samma institution, torde någon eller några av desamma böra anställas såsom extra ordinarie befattningshavare.

Vid olika statsinstitutioner hade den personal, som syntes utföra ett kvalitativt motsvarande kansliarbete, placerats minst i lönegraden B 7. Sådana biträden å de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet och vid universiteten i Uppsala och Lund, som hade en motsvarande bildningsgrad och kvalitativt motsvarande arbetsuppgifter, vore även placerade i lönegraden B 7.

I Stockholms stads tjänst hade den vid röntgenavdelningen å S:t Görans sjukhus anställda kontorsskriverskan placerats i sjunde lönegraden, närmast motsvarande B 7 (med en begynnelselön av 3,114 kronor och en slutlön av 4,147 kronor inklusive dyrtidstillägg). I det nyligen från stadens lönekommitterade till stadens lönenämnd inlämnade förslaget till lönestat för stadens sjukhus hänfördes ifrågavarande befattningshavare till sjunde lönegraden.

Direktionen hade på grund av det sålunda anförda ansett sig kunna förorda, att ifrågavarande befattningshavare under benämningen kanslibiträde uppfördes i lönegraden B 7, en på varje läkarexpedition, samt att vid avdelning, där två dylika befattningshavare funnes, den andra placerades som extra ordinarie tjänsteman i 7:e lönegraden.

Enligt det ovanstående har alltså direktionen ifrågasatt följande ändringar i de sakkunnigas förslag:

a) i stället för ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 inrättas ett kanslibiträde i lönegraden B 7;

b) i stället för 3 kontorsbiträden å läkarexpeditionerna i lönegraden e. o. 4 inrättas å varje läkarexpedition ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 samt dessutom i vissa fall extra ordinarie sådana tjänster i lönegraden e. o. 7.

Enligt ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag har ledamoten av direktionen, statskommissarien K. Tottie ansett spörsmålet om behovet av biträden å läkarexpeditionerna och samtliga dessa biträdens placering i lönegraden B 7 böra underkastas ytterligare överväganden, innan förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i följande hänseenden framfört erinringar mot direktionens omförmälda förslag:

95 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Löne nämnden har funnit bärande skäl knappast hava anförts för den av direktionen förordade förändringen av en kontorsbiträdesbefattning till en kanslibiträdestjänst. De för befattningen avsedda göromålen syntes närmast vara sådana, som plägade utföras av personal i kontorsbiträdesgraden. Ej heller hade nämnden ansett sig kunna biträda förslaget örn inrättande av ordinarie kanslibiträdestjänster å läkarexpeditionerna. I avvaktan på ytterligare erfarenheter rörande sistnämnda befattningshavares arbetsuppgifter, syntes de för närvarande böra erhålla anställning allenast såsom extra ordinarie i 7:e lönegraden.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Koersner hemställt, att en kuratorstjänst i lönegraden B 12 måtte inrättas vid lasarettet i stället för det extra ordinarie sociala biträdet i 10:e lönegraden.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att sociala kuratorn måtte placeras i lönegraden B 12.

Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga att, som direktionen föreslagit, inrätta ordinarie befattningar i både 7:e och 8:e lönegraderna å sysslomanskontoret. Enligt ämbetsverkets mening borde de i 8:e lönegraden som kameralbiträden upptagna befattningshavarna inplaceras i 7:e lönegraden under benämningen kanslibiträden. Den av direktionen förordade uppflyttningen av den av de sakkunniga föreslagna kontorsbiträdesbefattningen ansåge sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka.

I likhet med en reservant inom direktionen ansåge statskontoret, att behovet av biträden å läkarexpeditionerna borde underkastas ytterligare överväganden och finge för den skull avstyrka direktionens framställning om inrättande av sådana biträdesbefattningar.

Departementschefen. Med hänsyn till den betydande omfattningen av de kamerala uppgifterna vid serafimerlasarettet, som i detta hänseende torde kunna jämföras med de statliga sinnessjukhusen, har jag intet att erinra mot de sakkunnigas och direktionens förslag om inrättande av kameralbiträden i 8:e lönegraden. Däremot synas mig bärande skäl ej hava av direktionen anförts för ett frångående av de sakkunnigas förslag om inrättande av en kontorsbiträdestjänst i lönegraden B 4. Jag kan därför i likhet med statskontoret icke biträda direktionens förslag om uppflyttning av sistnämnda befattning.

Vad sedan angår biträdena å läkarexpeditionerna, hava de sakkunniga enligt det ovanstående ifrågasatt, att tre sådana biträden, som nu finnas, skulle bibehållas såsom extra ordinarie i 4:c lönegraden. Direktionen för karolinska sjukhuset har, under åberopande av dessa biträdens betydelse för verksamheten vid lasarettet och de stora krav som ställas på dem, förordat, att sådana biträden skulle anställas vid alla lasarettets läkarexpeditioner och att befattningarna som regel skulle göras till ordinarie med placering i kanslibiträdesgraden, lönegraden B 7. Även om, såvitt jag kan bedöma, direktionen förebragt starka skäl för sin ståndpunkt, anser jag mig i likhet med lönenämnden icke kunna tillstyrka, att nämnda befattningar redan nu göras till ordinarie tjänster. Jag biträder lönenämndens förslag,

96 Kungl. Marits proposition Nr 272.

att sagda biträden erhålla extra ordinarie anställning med placering i 7:e lönegraden.

Mot direktionens förslag i övrigt, såvitt här är i fråga, har jag icke funnit något att erinra.

8. Övrig personal.

Nuvarande förhållanden. Den vid serafimerlasarettet i övrigt anställda personalen åtnjuter enligt föreliggande utredning följande löneförmåner (i förekommande fall utgående provisorisk löneförbättring har inräknats):

1 sekreterare och ombudsman.....................kronor 1,200

1 kamrerare................................... * 1,200

1 predikant................................... * l,364l

1 organist.................................. • • • * 400

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikavdelningen ................................ ■ • * 3,2801 2

6 provsköterskor vid poliklinik och operationsavdelning3 » 600

7 provsköterskor vid vårdavdelning3................ » 400

1 provsköterska vid medicinska laboratorierna3....... » —

41 sköterskeelever3............................... » —

3 kökselever4 5.................................. * 240

1 springpojke.................................. » 9390

De sakkunniga. De sakkunniga hava yttrat bland annat följande:

Arvodena till sekreterare, kamrerare och predikant hade fastställts av Kungl. Majit. Arvodet till predikanten torde lämpligen böra regleras till ett fast arvode, såsom redan skett i fråga om sekreteraren och kamreraren. De sakkunniga ansåge 1,410 kronor utgöra lämpligt belopp. Nuvarande innehavaren av predikantbefattningen torde dock böra tillförsäkras, att löneregleringen icke för honom skulle kunna medföra minskning i löneförmånerna. Beträffande arvodena till sekreteraren, som tillika vöre direktionens ombudsman, och kamreraren, vilken även fungerade som direktionens kassakontrollant, hade de sakkunniga ej funnit anledning vidare yttra sig.

Arvode till biträdande sjukgymnast, och assistent utginge enligt Kungl. Maj:ts medgivande av å gymnastikavdelningen inflytande inkomster. De sakkunniga hade ej heller i fråga örn detta arvode funnit anledning att här yttra sig i annan mån än att den fria lunchen borde bortfalla och det kontanta arvodet i stället höjas, förslagsvis till 3,300 kronor för år.

I den mån fråga örn ändring av arvode, som vore fastställt av Kungl. Majit, uppkomme, torde den böra underställas Kungl. Maj:ts prövning såsom hittills skett. Beträffande övriga i översikten angivna arvoden torde

1 Härav 150 kronor från Sederholms fond; 1,384 kronor innefattar dyrtidstillägg ä 28 procent på 950 kronor.

2 Häri ingår beräknat värde på fri lunch, men icke dyrtidstillägg.

3 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet. Enligt detta avtal erhålla provsköterskor och elever fritt vivre å lasarettet; provsköterska vid laboratoriet dock endast fri kost. För var och en av övriga provsköterskor erlägger lasarettet angivna belopp till Sophiahemmet.

* Antagas för ett år; erhålla fritt vivre samt 40 kronor per månad under senare halvåret av anställningen.

5 Härutöver fri tjänstekostym samt t pär skor årligen. Värdet av fri lunch ingår i 939 kronor.

97 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

direktionen liksom hittills böra fastställa dessa. De sakkunniga ville endast framhålla, att nuvarande löneförmån av fri lunch och ett par skor årligen, som utginge till en springpojke, lämpligen borde ersättas genom en höjning av det kontanta arvodet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har gjort närmare uttalanden endast i fråga örn arvode för sekreterargöromål och för kassankontroll samt i dessa hänseenden yttrat:

Sekreteraren hos direktionen för karolinska sjukhuset åtnjöte för närvarande ett arvode av 2,000 kronor. I anslutning till ett av departementschefen i propositionen nr 171/1936 gjort uttalande syntes med hänsyn till det väsentligt ökade arbete, som direktionens övertagande av lasarettets förvaltning komme att medföra för honom, det till honom utgående arvodet böra höjas med det för närvarande å lasarettets stat upptagna sekreterararvodet av 1,200 kronor. Härigenom skulle sammanlagda sekreterararvodet uppgå till 3,200 kronor. Det skulle kunna ifrågasättas, örn icke hela detta belopp borde inräknas i direktionens för karolinska sjukhuset avlöningsanslag. Då emellertid nämnda å lasarettets stat upptagna belopp av 1,200 kronor hittills inräknats i de driftkostnader för lasarettet, till vilka enligt gällande avtal Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidroge, skulle en sådan anordning medföra, att staden och landstinget icke skulle betala någon del av de för serafimerlasarettet erforderliga sekreterargöromålen. Vid sådant förhållande hade direktionen ansett sig böra förorda bibehållande av den nuvarande anordningen på så sätt, att sekreteraren utöver sitt nuvarande arvode av 2,000 kronor å direktionens avlöningsanslag skulle uppbära ett särskilt å lasarettets stat upptaget belopp av 1,200 kronor till bestridande av sekreterargöromål.

Det i serafimerlasarettets stat upptagna arvodet å 1,200 kronor till en kamrerare syntes fortfarande böra utgå, men såsom arvode till den person, som av direktionen utsåges till kassakontrollant.

Enligt direktionens förslag skulle till här ifrågavarande vid lasarettet tjänstgörande personal utgå följande arvoden (vari direktionen inbegripit jämväl de arvoden, som från gymnastiska centralinstitutets stat utgå till de i det föregående omförmälda instruktionsgymnasterna):

a. Arvoden, fastställda av Kungl. Majit:

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikav-

delningen ...................................kronor 3 3001

1 första instruktionsgymnast...................... » 1,5001 2 * *

5 instruktionsgymnaster......................... » 1,0002

Sekreterargöromål.............................. » 1,200'

Kassakontroll................................. » 1,200'

1 predikant................................... » 1,410'8

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Från gymnastiska centralinstitutets stat (jämte dyrtidstillägg).

8 Härav 150 kronor från Sederholmska fonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

b. Arvoden, fastställda av direktionen:

1 organist.....................................kronor 4001

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelning2 » 6001

13 » » vårdavdelning2................ » 4001*

1 provsköterska » medicinska laboratoriet2......... » —

47 sköterskeelever2............................... » — *

3 köksele ver8.................................. » 2401

1 springpojke4................................. » 9601

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet; erhålla enligt detta fritt vivre å lasarettet, provsköterskor vid laboratoriet dock endast fri kost; angivna kontanta belopp erläggas till Sophiahemmet.

3 Antagas för ett år, erhålla fritt vivre samt under senare halvåret av anställningen därutöver 40 kronor per månad.

4 Erhåller utöver kontant arvode fri tjänstekostym; arvodet kan efter ett år höjas med 120 kronor.

Myndigheterna. I utlåtandena över direktionens förslag i den del, varom nu är fråga, hava icke anförts några erinringar mot detsamma.

Departementschefen. Direktionens ifrågavarande förslag biträdes av mig i vad angår arvodesbeloppen. Till frågan om personalbehovet återkommer jag i det följande.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser beträffande ordinarie tjänstemän.

De sakkunniga. De sakkunniga hava ifrågasatt, att beträffande personalen vid serafimerlasarettet skulle i vissa hänseenden meddelas bestämmelser, som avvika från motsvarande för nyreglerade verk i övrigt gällande föreskrifter. Vidare hava framlagts förslag till bestämmelser i fråga örn övergången till det nya lönesystemet.

I detta sammanhang torde till behandling böra upptagas allenast berörda förslag, i vad de avse den ordinarie personalen.

Härutinnan inhämtas ur betänkandet följande:

Sköterskor och fotografibiträden vid röntgenavdelningen hade jämte andra på grund av de egenartade arbetsförhållanden, som sammanhängde med dylikt arbete, åtnjutit och syntes även för framtiden böra åtnjuta semester under 42 dagar årligen (2 veckor under vintern och 4 veckor under sommaren). Sköterskorna i övrigt torde även böra bibehålla den semester av en månad årligen (30 dagar), som de genom särskilda, av medicinalstyrelsen fastställda regleringsbestämmelser hade tillförsäkrats.

Den förmån av fri sjukvård, som tillförsäkrats viss personal vid lasarettet genom föreskrift i 26 § av reglementet för lasarettet, torde även i fortsättningen böra tillförsäkras dem.

De sakkunniga ansåge skäligt, att icke någon vid övergången till det nya lönesystemet redan anställd befattningshavare skulle i innehavande befatt-

* Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

99 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27,1.

ning gå miste om någon del av den avlöning, som tidigare till honom utgått eller vilken han enligt före övergången gällande bestämmelser finge anses berättigad att uppbära, liksom ej heller beträffande rätt till semester. Däremot borde personalen i fråga om övriga förmåner vara underkastad de jämkningar, som kunde ifrågakomma, när det gällde dess överflyttande från en lönestat till en annan. Dock syntes direktionen böra beträffande redan anställd personal i möjligaste mån söka vidtaga sådana åtgärder, att icke mera avsevärda rubbningar i fråga om nu utgående förmåner inträdde. Vad beträffade nyanställd personal syntes någon anledning icke föreligga att i vidare mån än som ovan beträffande semester m. m. sagts frångå de bestämmelser, som i regel tillämpades för statens befattningshavare i motsvarande ställning. Vid övergången borde i tjänst varande befattningshavare vid placering i löneklass och framdeles vid uppflyttning i högre löneklass tillgodoräknas den tjänstetid, han förut ägt tillgodoräkna för vinnande av ålderstillägg; dock borde, med undantag för bland annat sköterskor, i fråga om ordinarie tjänst, som i fråga örn tjänstgöringens art och omfattning ägde motsvarighet i extra ordinarie befattning med samma benämning, avräknas tre år.

Den, som med iakttagande av detta eller eljest vid tillämpning av nya lönesystemet skulle få lägre avlöning än den, han enligt före övergången gällande avlöningsbestämmelser, provisorisk avlöningsförhöjning däri inbegripen, åtnjöte eller skulle komma att åtnjuta, borde erhålla motsvarande lönefyllnad. Härvid borde dock ej tagas hänsyn till pensionsavgifter, utan jämförelse borde göras mellan bruttolönerna.

Nuvarande portvakter borde bibehållas vid förmånen av fri uniform.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag i fråga örn rätt till semester och fri sjukvård för vissa befattningshavare samt härutöver, såsom av det efterföljande framgår, i sitt förslag upptagit en del av de för sinnessjukhusen utfärdade särbestämmelserna, dock i vissa avseenden modifierade efter serafimerlasarettets förhållanden.

I detta sammanhang bör erinras, att direktionen i likhet med de sakkunniga förutsatt, att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid lasarettet skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, dock med undantag för assistentsköterskor, vilka på grund av sin ställning och av andra skäl i allmänhet ej torde komma att kvarstå i sina befattningar mer än ett eller ett par år. Dessa skulle såsom hittills hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

I anslutning härtill har direktionen i avseende å sjuksköterskepersonalens semesterrätt erinrat, att lönenämnden i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande föreslagit, att för serafimerlasarettets ordinarie sköterskor skulle i fråga örn semester tillämpas vad som gällde för den ordinarie sköterskepersonalen vid sinnessjukhusen, nämligen rätt till semester i 25 dagar årligen intill det år, vederbörande fyllde 40 år, och därefter i 35 dagar årligen.

Då för extra ordinarie sköterskor (assistentsköterskor) skulle gälla rätt till 30 dagars semester årligen, funne direktionen icke liimpligt, att de ordinarie sköterskorna skulle under någon del av sin tjänstetid ha kortare semester än de extra ordinarie, utan anslöte sig till de sakkunnigas förslag.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ändring i förslaget örn rätt till 30 dagars årlig semester för de extra ordinarie sköterskorna torde icke kunna ske, emedan denna rätt innefattades i de regleringsbestämmelser, som läge till grund för pensionsrätten i statens pensionsanstalt.

Direktionen har härutöver i fråga om sjukvårds- och ekonomipersonalen yttrat följande:

Serafimerlasarettet hade sedan en lång följd av år haft avtal med Sophiahemmet om tillhandahållande av sköterskor, provsköterskor och elever, vilket förhållande varit till ömsesidigt gagn. Särskild överenskommelse örn tillhandahållande av vikarier för sköterskor hade träffats. Ett sådant samarbete vore alltjämt önskvärt och torde medgivande därtill böra av Kungl. Majit lämnas, innefattande även medgivande att, oberoende av vad eljest kunde vara föreskrivet, överenskomma örn ersättning till vikarierande sköterska.

Medgivande av sistberörd art torde även böra lämnas i vad avsåge avlöning åt annan vare sig för kortare vikariat, exempelvis vid sjukdomsfall, eller för fyllande av behov av extra arbetskraft tillfälligt anställd sjukvårds- och ekonomipersonal. Det torde icke vara möjligt att för dylika fall få en sköterska eller ett sköterskebiträde under den taxa, vederbörande sköterskebyrå tillämpade, eller understigande vad som för dylik arbetskraft betalades vid andra sjukhus i Stockholm. Det sistnämnda gällde även beträffande ekonomipersonal. Framhållas finge även, att den fasta sjukvårdsoch ekonomipersonalens antal icke vore så tillmätt, att anställande av vikarier eller extra arbetskraft vid särskilda tillfällen kunde undgås. Praktiskt taget vore också allt det arbete, som utfördes av ifrågavarande personal, av den art, att det ej kunde uppskjutas.

Direktionen har framlagt följande förslag till särskilda bestämmelser, att meddelas vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för serafimerlasarettet:

1. Utan hinder av vad i 21 § föreskrives må semester åtnjutas under 42 dagar årligen av sköterska vid röntgenavdelningen, under 30 dagar årligen av annan sköterska samt under 42 dagar årligen av fotograf vid röntgenavdelningen.

2. Då åt befattningshavare, mot ersättning i behörig ordning, anvisas tjänstebostad, skola de i 22 § i avlöningsreglementet givna eller avsedda föreskrifter lända till efterrättelse, vare sig bostaden är försedd med möbler och sängkläder eller ej.

3. De i 23 § i avlöningsreglementet innefattade bestämmelser i fråga om bränsle skola jämväl äga motsvarande tillämpning i fråga om lyse, då för tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles befattningshavare.

4. Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in natura; dock äger direktionen, när skäl därför föreligga, medgiva honom att själv sörja för sitt kosthåll.

5. Gift befattningshavare handhar själv sitt kosthåll men är skyldig att mottaga kost in natura från lasarettet i fall, då sådant enligt direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat. Gift befattningshavare må även kunna medgivas att efter egen ansökan, i den utsträckning direk-

Kungl. Majlis 'proposition Nr %72. 101

tionen finner lämplig, mottaga kost in natura i någon av lasarettets matsalar.

6. För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser direktionen må utfärda.

7. Verkställes vid lasarettet tvätt för befattningshavares enskilda räkning, skall befattningshavaren därför utgiva ersättning i enlighet med grunder, som direktionen äger bestämma.

8. Befattningshavare må även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten avgiftsfritt erhålla den läkarvård, som lämpligen kan vid lasarettet beredas, jämte läkemedel.

Vad därefter angår övergångsbestämmelserna, har direktionen ansett sig böra utesluta den av de sakkunniga föreslagna begränsningen för vissa befattningshavare i fråga om rätt att tillgodoräkna föregående tjänstgöring vid lasarettet för uppflyttning i löneklass. I fråga om ordinarie befattningshavare skulle nämnda begränsning endast få tillämpning på 2 sjukgymnaster, 2 eldare av andra klass, 1 kokerska, 3 sjukbärare (manligt biträde), 5 kanslibiträden och 1 kameralbiträde. Direktionen ansåge det icke lämpligt, att dessa ställdes i en undantagsställning gentemot övriga, som komme att placeras i ordinarie tjänst.

Vid serafimerlasarettet hade, yttrar direktionen, ersättning för upplåten tjänstebostad hittills, utom beträffande sysslomannen, uttagits i efterskott.

Direktionen hade på grund därav ansett sig böra bland övergångsbestämmelserna föreslå en reglering av detta förhållande för juli månad 1937, som direktionen funnit vara ur praktisk synpunkt lämpligare än att tilldela vederbörande en motsvarande kontant lönefyllnad för juli månad.

De av direktionen föreslagna övergångsbestämmelserna innehålla bland annat följande:

1. Den, som vid övergången förordnats till ordinarie befattningshavare, äger att för placering i löneklass inom- vederbörande lönegrad tillgodoräkna den tid han i innehavande befattning vid lasarettet förut ägt tillgodoräkna för vinnande av ålderstillägg.

2. Befattningshavare, som före övergången åtnjutit högre avlöning, däri inbegripet provisorisk avlöningsförhöjning, än den han med iakttagande av vad ovan sagts skulle vid placering i den statliga löneskalan erhålla, äger uppbära lönefyllnad motsvarande skillnaden mellan den förutvarande avlöningen och avlöningen i den löneklass han blir placerad; vid jämförelse därutinnan må hänsyn dock ej tagas till pensionsavdrag utan jämförelse göras mellan bruttobeloppen. På samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna framdeles skulle hava erhållit högre avlöning än han erhåller i den löneklass han då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna .skulle erhålla, skall han behålla sagda rätt.

4. Ersättning för upplåten tjänstebostad skall för juli månad 1937 anses vara innefattad i det motsvarande avdrag, som skett på avlöningen för juni

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

månad 1937. Befattningshavare, som före övergången i statens tjänst åtnjutit fri bostad, skall vara befriad från erläggande av hyresersättning för juli månad 1937.

Myndigheterna. Karolinska institutets lärarkollegium har i denna del tillstyrkt direktionens förslag. Av ett vid lärarkollegiets yttrande fogat protokollsutdrag framgår,

att professorn Nordenson ansett det nu bestående avtalet med Sophiahemmet örn uteslutande rätt för hemmets sköterskor att erhålla anställning vid lasarettet vara ogynnsamt för sjukvården och sköterskeutbildningen vid lasarettet, enär det i många fall tvingade lasarettet att anställa mindre dugande sköterskor, än vad som kunde erhållas, därest tjänsterna stöde öppna för alla. När lasarettet övertoges av staten, borde enligt reservantens mening detta avtal uppsägas och fullt fri ansökan till dessa tjänster införas.

Lönenämnden vidhåller, att bestämmelserna om semester för de icke läkarutbildade befattningshavarna vid serafimerlasarettet borde ansluta sig till de föreskrifter, som gällde för motsvarande befattningshavare vid exempelvis sinnessjukhusen. Dock borde genom övergångsbestämmelse stadgas, att den nuvarande personalen icke skulle lida minskning i nu åtnjutna semesterförmåner. Mot de föreslagna särbestämmelserna rörande längre semester för viss personal vid röntgenavdelningen hade nämnden icke något att erinra. Vad anginge direktionens förslag till övergångsbestämmelser, hade nämnden ansett tillräckliga skäl icke hava anförts att utesluta den av de sakkunniga förordade begränsningen för vissa befattningshavare i fråga om rätten att tillgodoräkna föregående tjänstgöring vid lasarettet för uppflyttning i löneklass.

Statskontoret har yttrat följande:

Enligt ämbetsverkets förmenande förelåge icke tillräckliga skäl att undantaga den extra ordinarie sköterskepersonalen från civila tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde, utan syntes jämväl denna personal, på sätt förut satts i fråga örn personalen i övrigt, böra hänföras under reglementet. Då med en sådan anordning dessa sköterskors pensionsförhållanden icke komme att lägga hinder i vägen för en tillfredsställande reglering av semester frågan, ville statskontoret förorda lönenämndens förslag i vad det avsåge regleringen av semesterförhållandena för de ordinarie sköterskorna.

Vid avvägningen av de lönefyllnader, som i vissa fall skulle Wiva erforderliga vid övergången till det nya avlöningssystemet, hade direktionen föreslagit, att hänsyn skulle tagas till den provisoriska avlöningsförhöjning, som för närvarande utginge till befattningshavare vid lasarettet.

I anledning härav finge statskontoret erinra, att 1935 års riksdag vid sitt beslut om provisorisk avlöningsförhöjning till befattningshavare vid lasarettet framhållit, hurusom det givetvis måste tillses, att icke statsmakternas handlingsfrihet vid bedömandet av ett framtida utredningsförslag rörande serafimerlasarettet i förväg bundes. Med beaktande av vad riksdagen anfört måste det enligt ämbetsverkets mening anses otvetydigt, att de förbättringar i avlöningarna till befattningshavarna vid lasarettet, som möjliggjorts genom de vid 1935 och 1936 års riksdagar beslutade provisoriska avlöningsförhöjningarna, icke voro avsedda att inverka på den slutliga lönesättningen för befattningshavarna vid lasarettet. Statskontoret kunde där-

103 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

för icke tillstyrka, att vid bestämmandet av eventuella lönefyllnader till befattningshavarna hänsyn toges till åt personalen för närvarande utgående provisorisk avlöningsförhöjning.

Vidare skulle enligt direktionens förslag lönefyllnad framdeles utgå jämväl i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna i framtiden komme att erhålla högre avlöning än vad som skulle utgå till honom i högsta löneklassen i den lönegrad, han skulle komma att tillhöra efter löneregleringen. Enligt statskontorets mening borde sådan lönefyllnad icke ifrågakomma, utan torde i de fall, då vederbörande varit tillförsäkrad dylik rätt till högre avlöning, valrätt böra medgivas honom att antingen kvarstå å nu gällande stat eller också helt övergå på den nya lönestaten.

Svensk sjuksköterskeförening har hemställt, att sjuksköterskor med tjänstgöring å röntgenavdelning, måtte erhålla 2 månaders semester.

Departementschefen. Vad först angår den ordinarie sköterskepersonalens seme sterförhållanden, vill jag framhålla, att någon avsevärdare skillnad icke synes föreligga mellan den ståndpunkt, som i detta hänseende intagits av de sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset å ena sidan, av lönenämnden och statskontoret å den andra. För de äldre sköterskorna synes lönenämndens och statskontorets förslag vara att föredraga. För de yngre sköterskorna innebär sistnämnda förslag, att de skulle till en början erhålla fem dagar kortare semester än enligt de sakkunnigas och direktionens. Jag anser mig böra förorda lönenämndens och statskontorets ståndpunkt men biträder samtidigt direktionens förslag örn att befattningshavare, som före övergången till det nya lönesystemet åtnjöt rätt till längre semester än den, vederbörande enligt de nya bestämmelserna skulle erhålla, skall bibehållas vid sagda rätt. Med hänsyn till arbetsförhållandena vid röntgenavdelningen torde de sakkunnigas och direktionens av lönenämnden biträdda förslag rörande semester för ifrågakommande, vid denna avdelning anställd personal böra bifallas. Anmärkas må, att jag i detta sammanhang ej har anledning ingå på frågan om assistentsköterskornas pensionsförhållanden.

Den av direktionen berörda frågan om avtal med Sophiahemmet örn tillhandahållande av sköterskor, provsköterskor och elever lärer i detta sammanhang påkalla uppmärksamhet allenast i den mån, den har samband med frågan om ersättning till vikarierande sköterska. För egen del anser jag det av omständigheterna motiverat, att direktionen medgives rätt att, oberoende av vad i gällande avlöningsbestämmelser i ämnet är föreskrivet och så länge berörda omständigheter föreligga, överenskomma örn ersättning till vikarierande sköterska. Vad nu anförts synes böra gälla också den av direktionen i övrigt angivna personalen. Kungl. Majit torde böra i sinom tid meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.

De sakkunnigas och direktionens förslag rörande beredande av lönefyllnad åt sådan personal, som vid övergången till det nya lönesystemet skulle

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

erhålla lägre lön än enligt det gamla, synes — såsom statskontoret framhållit — ej stå i god överensstämmelse med statsmakternas avsikter, såvitt nämnda förslag avser, att vid beräkningen av avlöningen enligt det gamla systemet jämväl skulle inbegripas den provisoriska avlöningsförhöjning, som medgivits genom beslut av 1935 och 1936 års riksdagar. Jag kan därför ej biträda de sakkunnigas och direktionens förslag på denna punkt. I övrigt anser jag mig kunna tillstyrka, att de sakkunnigas och direktionens förevarande förslag läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Majit meddelas.

I likhet med lönenämnden anser jag övervägande skäl tala för den av de sakkunniga hävdade uppfattningen rörande tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för uppfattning i lönegrad. Jag kan alltså ej biträda direktionens förslag, att befattningshavare skulle kunna utan inskränkning tillgodoräkna sådan tjänstgöring.

Vad direktionen eljest föreslagit föranleder icke någon erinran från min sida. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i anslutning till vad ovan framhållits meddela de föreskrifter, som betingas av övergången till det nya lönesystemet.

C. Serafimerlasarettet» personalbehov under budgetåret 1937/1938.

De sakkunniga. Av det redan sagda framgår den personaluppsättning, med vilken de sakkunniga räknat och som synes i huvudsak bygga på de förhållanden, vilka förelågo, då de sakkunniga avgåvo sitt betänkande.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt det föregående har direktionen vid behandlingen av de sakkunnigas löneregleringsförslag som regel utgått från den av de sakkunniga angivna personaluppsättningen. I sitt utlåtande har emellertid direktionen framhållit, att — sedan sakkunnigbetänkandet avgavs — anspråk i olika avseenden framförts om utökning av personalen vid lasarettet. Direktionen har med tillmötesgående i viss utsträckning av dessa anspråk framlagt förslag om personalökningar, vilkas innebörd belyses av vad direktionen enligt det följande yttrat:

1. Sjukvårdspersonal.

N emokirur giska kliniken. Serafimerlasarettets direktion hade, anför direktionen för karolinska sjukhuset, ansett sig icke kunna underlåta att omedelbart vidtaga åtgärder för tillgodoseende i viss utsträckning av resta krav på personalökning för denna klinik. Lasarettsdirektionen hade funnit oundgängligt att vid kliniken anställa ytterligare en assistentsköterska. Klinikens personal vöre trots denna ökning hårt ansträngd och ytterligare ökning krävdes. Vidare hade direktionen för vinnande av ytterligare förbättrad sjukvård vid polikliniken där anställt en nattsköterska. Genom dessa av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärder hade alltså en ökning i förhållande till sakkunnigförslaget skett med två befattningar.

105 Kungl. Majus proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset funne för sin del dessa personalförstärkningar påkallade och förordade därför, att nämnda befattningar bibehölles.

Klinikens överläkare, professorn Olivecrona, hade hos lasarettsdirektionen gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för beredande av ökat antal vårdplatser för kliniken. Lasarettsdirektionen hade i anledning därav beslutat, att såsom ett provisorium och under förutsättning, att medel ställdes till förfogande, upplåta ytterligare tio allmänna vårdplatser å kirurgiska kliniken för neurokirurgiska sjukdomsfall. Till neurokirurgiska kliniken hade tidigare å kirurgiska kliniken upplåtits 42 vårdplatser, varav 8 i helenskilda eller halvenskilda rum.

Olivecrona hade till stöd för denna framställning anfört bland annat följande:

»Sedan flera år har denna avdelning varit kroniskt överbelagd och sedan åtminstone fyra år tillbaka har efterfrågan på neurokirurgiska vårdplatser varit så stor, att det endast undantagsvis varit möjligt att intaga patienter, som kommit hitresande utan att de förut varit anmälda till intagning. Upprepade gånger ha vi därför varit nödsakade att, trots att vippenbart behov av vård å neurokirurgisk avdelning förelegat, avvisa patienter, som av sina läkare i hemorten tillråtts att söka vård här men av okunnighet om här rådande platsbrist underlåtit att på förhand ansöka om plats. Till belysande av konsekvenserna av den nuvarande platsbristen har jag för tiden 1 maj 1935—30 april 1936 uträknat medel väntetiden för hit anmälda fall sammanförda i några stora grupper. Denna beräkning har givit vid handen att, för såsom säkra ansedda hjärntumörer, väntetiden utgjort i medeltal 32 dagar, för misstänkta hjärntumörer, utredningsfall och epilepsier 43 dagar, för trigeminusneuralgier 53 dagar, för ryggmärgstumörer 112 dagar samt för övriga fall av diverse olika kategorier 95 dagar. Av de under nämnda tidsperiod anmälda patienterna Iva 20 avlidit, innan plats kunnat beredas, en på grund av suicidium, och de övriga, så vitt detta av tillgängliga uppgifter kunnat bedömas, av den sjukdom, för vilken de sökt inträde. Redan det förhållandet att svårt sjuka människor få vänta i flera veckor innan de kunna beredas nödig vård med de risker, som detta medför såväl beträffande den med en operation förbundna omedelbara livsfaran, som beträffande uppkomsten under väntetiden av, måhända irreparabla, defekter såsom blindhet etcetera, motiverar i och för sig en ökning av de neurokirurgiska vårdplatsernas antal. Att under ett enda år 20 patienter avlidit innan plats kunnat beredas dem är ett missförhållande av så allvarlig natur, att jag skulle utsätta mig för förebråelsen av a ^svarslöshet , örn jag ej gjorde vad på mig ankommer för att få denna brist avhjälpt.»

Då de neurokirurgiska sjukdomsfallen krävde en ännu mera skärpt övervakning och tidskrävande skötsel jin andra patienter, erfordrades emellertid anställande av ytterligare vårdpersonal. Vidare måste operationspersonalen utökas. Sammanlagt påkallades i anledning av berörda utökning av neurokirurgiska kliniken anställande av en operationssköterska (sköterska i lönegraden B 7) och tre assistentsköterskor.

Vitt sitt övervägande av denna fråga hade direktionen för karolinska sjukhuset med hänsyn till de omständigheter, Olivecrona åberopat, funnit den av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärden väl motiverad och tillstyrkte därför, att den erforderliga personalökningen komme till stånd.

Neurologiska kliniken. Överläkaren vid denna klinik, professorn Antoni,

106 Kungl. Majlis proposition Nr 27-i.

hade begärt anställande vid kliniken av en assistentsköterska. Till belysning av den stegrade utveckling, verksamheten under senare år undergått, hade han lämnat följande uppgifter rörande antalet intagna sjuka:

Under innevarande år vöre intagningsfrekvensen hittills ytterligare väsentligt stegrad.

»Denna enorma stegring» — fortsatte Antoni — »tyder på ett växande behov av de resurser, kliniken och lasarettet ha till sitt förfogande, för sjuka från hela landet. Behovet är dock ännu mycket större än vad som motsvarar vår omsättning, i det att exspektantlistan, trots den nästan tiodubbelt stegrade intagningssiffran, befinner sig i ständigt stigande och för närvarande uppgår till bortåt 300. Ytterligare må anmärkas, att exspektantlistan säkerligen skulle vara ännu större, om icke läkarna i Stockholm med omgivning, troligen också i andra delar av landet, efter hand fått klart för sig, att det ej lönar sig stort att remittera patienter till oss, då vi ej äro i stånd att mottaga dem.

Även den polikliniska verksamheten vid den till kliniken anslutna polikliniken har kvantitativt ökats ofantligt.

Arbetets ökning vid kliniken är emellertid icke ens tillnärmelsevis angiven med ovanstående siffror. Den under de sista decennierna ojämförligt utvecklade undersökningstekniken — med encefalogram, liquorundersökningar, dubbelpunktioner beträffande det laboratoriemässiga, fordringarna på förfinad semiologisk genomgång av de sjuka med motsvarande detaljerad journalföring — innebär en ännu mycket starkare ökning av arbetet vid kliniken, än. vad som motsvarar blotta stegringen av intagningsfrekvensen. Vår institution, som alltså anlitas i en så starkt stegrad omfattning, får alltjämt med sina 34 platser, sin ende avlönade läkare och sitt magra statsanslag tjäna hela landets behov av modernt utvecklad neurologisk specialverksamhet. Endast ett exempel. Under sistlidna år utfördes hos oss 52 ventrikelpunktioner, 76 kombinerade cistern- och lumbalpunktioner med automatisk registrering och 332 encefalografier.»

Till klinikens förfogande stöde, erinrar direktionen, för närvarande i viss utsträckning sköterskan vid psykiatriska polikliniken. Den starkt intensifierade verksamheten syntes väl motivera anställande i enlighet med Antonis förslag av en uteslutande för kliniken avsedd assistentsköterska. Direktionen tillstyrkte också detta förslag.

Övriga kliniker. Men även på andra avdelningar, yttrar direktionen, hade behovet av ökad kvalificerad personal blivit trängande på grund av sjukvårdens intensifiering. Vid ytterligare fem av lasarettets sexton avdelningar saknades assistentsköterska. Avdelningssköterskorna bleve därigenom hårt pressade och kunde ofta ej uttaga dem tillkommande ledigheter. Det torde vara ofrånkomligt att tillgodose detta behov, och direktionen hade därför ansett sig böra räkna med anställande av ytterligare fem assistentsköterskor jämte en assistentsköterska (ambulerande) för beredande av en helt ledig dag i veckan åt dessa fem samt den ovan nämnda nya assistentsköterskan vid neurologiska kliniken.

107 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27'?..

Undersökning srummen för elektrokardiografi, ämnesomsättning m. m. Direktionen erinrar, att direktionen i anslutning till ett av professorn Jacobaeus framlagt förslag förordat anställande av en sköterska, som, under ledning av den läkare, som utförde de elektrokardiografiska undersökningarna, skulle utföra ämnesomsättningsundersökningar och i övrigt biträda vid sjukvården i elektrokardiografiska laboratoriet, barospiratornoch syrgaskammaren (jfr. ovan). Vid bifall till berörda förslag bleve sålunda ytterligare en sköterska i lönegraden B 7 erforderlig.

Gymnastikavdelningen. Hos direktionen över serafimerlasarettet hade överläkaren vid lasarettets gymnastikavdelning, docenten Silfverskiöld, gjort framställning om anvisande av medel för ytterligare två sjukgymnaster.

Arbetet för sjukgymnasterna hade enligt Silfverskiöld ökat så väsentligt, sedan gymnastikavdelningen utvidgats, att arbetet ej längre rimligen kunde medhinnas av de nuvarande gymnasterna. Antalet behandlade patienter hade således under budgetåret 1933/1934 utgjort 1,889, under budgetåret 1934/1935 2,020 och under budgetåret 1935/1936 2,383. Antalet behandlingar under budgetåret 1935/1936 hade varit 40,391. Inkomsterna från gymnastikavdelningen under sistnämnda budgetår hade varit omkring

4,000 kronor större än under närmast föregående budgetår. Visserligen hade antalet sjukgymnaster utökats i samband med sjukgymnastutbildningens förläggande till lasarettet, men denna utökning hade endast räckt för att täcka undervisningens behov och hade därför varit nödvändig även örn patientantalet ej ökat. Det syntes därför nödvändigt, att ytterligare två extra sjukgymnaster anställdes för att möta den ökade patienttillströmningen. En annan utväg vore att avvisa en del patienter, men detta alternativ syntes mindre tilltalande. Sedan semestertiden i år hade två sjukgymnaster stått till förfogande utan lön, men det vore ovisst, örn man i längden kunde räkna med sådan frivillig arbetskraft.

Vidare föresloge Silfverskiöld, dels att medel måtte beräknas för anställande av ytterligare två extra gymnaster under elevernas ferier, 1 månad vid julhelgen och 3 månader under sommaren, dels ock att arvoden måtte beräknas till semestervikarier för samtliga sjukgymnaster. Det hade nämligen visat sig, att patienttillströmningen under ifrågavarande tider ej vore mindre än under övriga delar av året.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett sig kunna beräkna medel för ifrågavarande ändamål, 2% extra sjukgymnastbefattningar jämte ersättning till vikarier under semester för såväl dessa som förutvarande sjukgymnastbef attningar.

Sammanfattning. Enligt direktionens förslag skulle alltså sjukvårdspersonalen ökas med

3 ordinarie sjuksköterskor,

11 icke-ordinarie assistentsköterskor och 2"A icke-ordinarie sjukgymnaster.

Å andra sidan borde den icke-ordinarie sjukvårdspersonalen minskas med 10 sköterskcbitrådén. Denna minskning motsvaras (jfr nedan) av en ökning med 6 provsköterskor och 4 elever. Direktionen ansåge sig böra vid kostnadsberäkningarna räkna med att hela antalet sköterskebiträde!! bleve extra ordinarie befattningshavare.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Ekonomipersonal.

Direktionen ansåge sig icke böra räkna med någon till siffror angiven ökning av antalet befattningar under denna rubrik. I övrigt framhålles, att direktionen, i anslutning till vad under rubriken sjukvårdspersonal anförts, angivit samtliga sömmerske-, städerske-, köks-, serverings- och tvättbiträdesbefattningar såsom extra ordinarie. Av samma skäl hade ingen eldare eller sjukbärare upptagits såsom extra. Såsom ordinarie hade i anslutning till direktionens i det föregående berörda ändringsförslag, utöver av de sakkunniga angivna, placerats två eldare och två sjukbärare-gårdskarlar.

3. Kontorspersonal.

_ Neurokirurgiska kliniken. Professorn Olivecrona hade under hänvisning till den starka ansvällningen av verksamheten vid denna klinik hos lasarettsdirektionen begärt anställande av tre biträden å läkarexpeditionen. Lasarettsdirektionen, som från och med ingången av år 1936 medgivit anställande av ett dylikt biträde, hade förordat anställande av ytterligare en sådan befattningshavare.

I betraktande av den omfattande verksamheten vid kliniken och med hänsyn till därstädes rådande säregna förhållanden (så till exempel funnes där inga tjänstgörande medicine kandidater, vilka å andra kliniker utförde journalskrivning m. m.) hade direktionen för karolinska sjukhuset ansett sig böra förorda, att å klinikens läkarexpedition anställdes två kanslibiträden i 7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie.

Neurologiska och kirurgiska klinikerna. Professorn Antoni hade påkallat anställande av ett biträde å neurologiska klinikens läkarexpedition med en daglig tjänstgöringstid av fem timmar.

Denna åtgärd, anförde Antoni, motiverades av den mängd skrivarbete, som vore förenad med institutionens rutinarbete, nämligen den voluminösa och tidsödande journalskrivningen. Därtill måste framhållas den nödvändiga, myckna korrespondensen med inträdessökande och inremitterande läkare. Ytterligare tillkomme vården av institutionens journalarkiv och bibliotek (samt övriga samlingar, vilka åtminstone till en del tjänade sjukvårdens behov), duplicering av journaler respektive utdrag till tjänst för främmande sjukvårdsinstitutioner, som därom gjorde framställning och som kliniken för närvarande icke vore i stånd att effektuera. Även skulle möjligheten att stå i fortsatt kontakt med utskrivna patienter eller de sjukvårdsinstitutioner, som övertoge vården efter utskrivningen, verkställa katamnestiska efterforskningar m. m. vara av den utomordentligaste betydelse för en vetenskapligt bedriven sjukvård.

Direktionen hade med hänsyn till vad Antoni anfört och då behov av ytterligare sådan arbetskraft förelåge vid kirurgiska klinikens expedition minst under två timmar dagligen funnit sig kunna tillstyrka anställande av ett ordinarie kanslibiträde med hel daglig tjänstgöring, varav fem timmar vid neurologiska och två timmar vid kirurgiska kliniken.

Sysslomanskontoret. Intensifieringen i sjukvården, avspeglad i ökat antal intagna patienter och ökat antal personal, återverkade givetvis på administrationen. Personalen å sysslomanskontoret ökades år 1932 med en elev, vilken befattning de sakkunniga i sitt förslag upptagit som en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Denna befattning innebure en ökning, som då avhjälpte det mest trängande behovet, men icke vore tillräcklig. Arbetet hade sedan ökats i hög grad, så att ytterligare en arbets-

109 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

kraft på sysslomanskontoret vore fullt motiverad redan vid nuvarande förhållanden. Övertidsarbete förekomme på vissa befattningar permanent, särskilt för den så kallade rullföraren och för kassören, men även för bokhållaren och övrig kontorspersonal. Till belysning av sjukvårdens utveckling och fortgående intensifiering anföres, att antalet intagna, som budgetåret 1927/1928 varit 5,312, nu stigit så, att det för senast förflutna budgetår — 1935/1936 — utgjorde 7,513. Antalet vårdade patienter i enskilt och halvenskilt rum hade stigit från 647 det förstnämnda budgetåret till 1,110 under budgetåret 1935/1936. Det sade sig självt, att en ökning sådan som den anförda måste medföra ett i betydande grad ökat arbete med patientbokföring av olika slag. Då vidare sjukvårds- och ekonomipersonalens antal ökats med mer än 50 procent och de underordnade läkarnas antal med ungefär 45 procent, så framginge än ytterligare den väldiga ökningen av administrationen. Att denna ökning krävde ytterligare och mera kvalificerad och stadigvarande arbetskraft än en elev vore uppenbart. Men härtill bomme den personalökning, som ifrågasattes vidselet statförslag, som framlades för budgetåret 1937/1938.

Direktionen hade ansett oundgängligen erforderligt att ytterligare en befattningshavare i lcameralbiträdesgraden anställdes vid sysslomanskontoret. Denna borde emellertid för närvarande endast erhålla extra anställning.

Sammanfattning. Inalles hade direktionen sålunda uppfört i sina statberäkningar följande nya befattningar av kategorien kontorspersonal:

2 ordinarie och 1 icke-ordinarie kanslibiträden å läkarexpeditionerna samt

1 icke-ordinarie kameralbiträde.

Därjämte hade, såsom av det förut sagda framgår, fyra i de sakkunnigas förslag såsom kontorsbiträden i 4:e lönegraden upptagna befattningar — en ordinarie och tre extra ordinarie — placerats i 7:e lönegraden under benämning kanslibiträden — tre ordinarie och en extra ordinarie.

4. Läkarpersonal.

Neurokirurgiska kliniken. Såsom ovan nämnts under rubriken sjukvårdspersonal hade direktionen över serafimerlasarettet preliminärt beslutat upplåta ytterligare tio vårdplatser till den neurokirurgiska kliniken. Denna ökning av vårdplatserna, som utgjorde ett provisorium i avvaktan på att ytterligare vårdplatser definitivt skulle kunna ställas till förfogande, medförde givetvis en betydande ökning även av det operativa arbetet. Detta i förening med den omständigheten, att läkarpersonalens antal redan förut vöre knappt (se sakkunnigas betänkande sid. 112), gjorde att ytterligare två underläkare måste anställas, varav den ene borde placeras i 23:e och den andre i ll:e lönegraden för extra tjänstemän.

Neurologiska kliniken. Professorn Antoni hade gjort framställning om anställande av en underläkare utöver den, som under benämningen amanuens funnes vid neurologiska avdelningen. En sådan ökning hade även förordats av de sakkunniga (se sid. 112 i betänkandet).

Enligt vad direktionen inhämtat kunde den forcerade verksamheten vid kliniken uppehållas endast tack vare arbetsvilligheten hos ett stort antal yngre läkare, vilka såsom extra ordinarie, oavlönade amanuenser uträttade hela rutinarbetet med semiologisk genomgång av patienterna, journalskrivning på maskin och samtliga laborationer. Direktionen funné goda

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

skäl tala för anställande av ytterligare en läkarkraft vid kliniken och tillstyrkte därför, att medel anvisades för ändamålet. Denne läkare borde placeras som extra tjänsteman i 23:e lönegraden.

Sammanfattning. Ifrågasatt ökning av läkarpersonalen utgjorde alltså sammanlagt

2 underläkarbefattningar i lönegraden e. 23 och

1 andre underläkarbefattning i lönegraden e. 11.

5. Arvodestagare.

Antalet provsköterskor beräknades till inalles 20 mot 14 enligt de sakkunnigas förslag och antalet sköterskeelever till 47 mot 41 enligt de sakkunnigas förslag. Ökningen utgjorde för vardera kategorien 6. Den verkliga ökningen utgjorde emellertid endast 2 personer, emedan 6 provsköterskor och 4 elever skulle ersätta tidigare i stat upptagna 10 sköterskebiträden (jfr ovan un*der rubriken sjukvårdspersonal).

Vad beträffade de två eleverna, så hade dessa måst anskaffas för nedbringande av sköterskeelevernas arbetstid till sextio timmar i veckan och beredande åt dem av en helt ledig dag varje vecka. Visserligen hade därför beräknats en ökning i staten för budgetåret 1936/1937, men det visade sig icke möjligt att utan anställande av ytterligare två elever nå det åsyftade målet. Direktionen hade funnit åtgärden påkallad och ansett sig böra för budgetåret 1937/1938 räkna med det sålunda höjda antalet.

6. Medicinalstyrelsens anvisningar rörande ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

Medicinalstyrelsen hade i cirkulärskrivelse den 30 maj 1936 till samtliga sjukvårdsanstalter, med undantag för statens sinnessjukhus, utfärdat anvisningar rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Med anledning därav gjordes på serafimerlasarettet en approximativ beräkning av den kostnad, som ett efterföljande av dessa anvisningar skulle medföra. Med utgångspunkt från nuvarande organisation och personalbestånd beräknades den ökade kostnaden till omkring 68,500 kronor, varav kunde beräknas att staten finge vidkännas omkring 42,000 kronor. Då vid tillämpningen av ifrågavarande anvisningar den lägre sjukvårdspersonalen vid lasarettet (sköterskebiträden med flera) skulle få arbetstiden avkortad till 216 timmar per fyraveckorsperiod, vilken arbetstid redan gällde för motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, beräknades även den ökade kostnad, som skulle uppstå vid avkortning i arbetstiden för viss ekonomipersonal (kökspersonal och sjukbärare), så att även denna bleve i fråga om arbetstidens längd jämställd med motsvarande befattningshavare vid stadens sjukhus. Sistnämnda kostnad beräknades bliva omkring 6,500 kronor, varav staten kunde antagas få bestrida omkring

4,000 kronor. Direktionen ansåge, att dessa båda frågor borde prövas och avgöras i ett sammanhang.

Vid de överläggningar, som i anledning av medicinalstyrelsens berörda cirkulärskrivelse ägt rum först inom svenska lasarettsläkareföreningen och sedermera inom svenska landstingsförbundet, hade framhållits de betydande kostnader, som ett efterföljande av anvisningarna komme att medföra, och andra omständigheter, främst bristen på kvalificerad vårdperso-

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nal och bostäder, som lade hinder i vägen för ett genomförande av ifrågavarande anordningar omedelbart. Detta finge ske successivt och med beaktande av de möjligheter till en rationalisering av arbetsordningen, som kunde finnas.

Direktionen, som delade denna uppfattning, ville dock framhålla, att med den starka intensifiering av sjukvården, som redan skett, icke minst vid serafimerlasarettet, en i och för sig tänkbar rationaliseringsåtgärd kunde visa sig icke genomförbar, emedan den skulle leda till förfång för de sjuka. För att icke sakna möjlighet att vidtaga åtgärder för genomförande av den arbetstid per fyraveckorsperiod för sjukvårdspersonalen, som medicinalstyrelsen i sin ifrågavarande cirkulärskrivelse ansett icke böra överskridas, ävensom i anslutning därtill avkortning i arbetstiden för viss ekonomipersonal, ansåge sig direktionen böra bland avlöningskostnaderna inräkna ett belopp av (68,500 -f 6,500 =) 75,000 kronor för berörda ändamål. Härvid ville direktionen likväl framhålla, att den till följd av den nya arbetsordningen behövliga personalökningen till huvudsaklig del kunde komma att hänföra sig till kvalificerad personal, och att kostnadsökningen därigenom kunde komma att bliva större än 75,000 kronor.

7. Kostnadsberäkningar.

Frånsett kommande avlöningsförhöjningar, ersättning till vikarier under semester och sjukdom m. m. skulle den av direktionen förordade ökningen av antalet befattningshavare medföra en utgiftsökning av netto 73,816 kronor eller, om hänsyn toges jämväl till kostnadsökningen vid tillämpning av medicinalstyrelsens nyssberörda anvisningar, 148,816 kronor.

Myndigheterna. Universitetskanslern har instämt i ett av karolinska institutets lärarkollegium gjort uttalande av innebörd, att neurologiska kliniken borde tilldelas ett heltidstjänstgörande kanslibiträde.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, för den händelse framställningen örn utökning av antalet sjukgymnaster vid gymnastikavdelningen skulle bifallas, föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/1938 anvisa ytterligare tilläggsarvoden å 1,000 kronor åt två instruktionsgymnaster.

M e d i c inalstyrelsen, som enligt det ovanstående ifrågasatt en beskärning av antalet med reparationsarbeten m. m. sysselsatta befattningshavare, är tveksam i fråga om direktionens förslag om utökning av antalet underordnade läkare och har rörande denna fråga anfört följande:

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkanden hade styrelsen, i anledning av vad de sakkunniga anfört om att antalet vid lasarettet anställda underordnade läkare icke kunde anses vara större än vid andra likställda sjukhus, framhållit, att enligt tillgängliga uppgifter antalet dylika befattningar vid serafimerlasarettet om 510 vårdplatser för det dåvarande uppginge till 41, vid akademiska sjukhuset i Uppsala om 636 vårdplatser till 21 och vid Lunds lasarett örn 1,089 vårdplatser till 27. Styrelsen hade vidare anfört, att av de vid serafimerlasarettet anställda underordnade läkarna 18 tjänstgjorde å lasarettets polikliniker, men att lasarettet, även

112 Kungl. Majlis proposition Nr 872.

om hänsyn toges till nämnda förhållande, syntes vara väl tillgodosett med dylika arbetskrafter.

Beträffande den av direktionen över karolinska sjukhuset nu gjorda framställningen, såvitt beträffade förslaget om ytterligare utökande av antalet läkare, ställde sig medicinalstyrelsen också tveksam.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida det kunde anses erforderligt att redan nu utöka antalet underläkare, då lasarettets läkarbehov så sent som under år 1936 blivit föremål för omprövning av särskilt tillkallade sakkunniga. Därest emellertid en utökning skulle anses ofrånkomlig, syntes i första hand neurokirurgiska kliniken böra bliva tillgodosedd med förslagsvis en andre underläkare. Ehuru lasarettets behov av sjukvårdspersonal i huvudsak undandroge sig ämbetsverkets bedömande, förefölle det dock, att — därest någon utökning skulle anses ofrånkomlig för åstadkommande av lättnader i arbetsbördan — detta i första hand borde ske genom anställande av ytterligare assistentsköterskor. Ämbetsverket ville icke, vad kontorspersonalen beträffade, motsätta sig att personalen å sysslomanskontoret utökades med ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde. Statskontoret beaktade behovet av en reglering av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. För åvägabringande av en dylik reglering syntes i enlighet med medicinalstyrelsens cirkulär sjukhusledningen böra uppgöra en plan för sjukvårdsarbetets bedrivande vid lasarettet, vilken plan borde inrymma såväl bestämmelser örn arbetets omfattning och arbetstidens längd för både dag- och nattpersonal som föreskrifter rörande de ledigheter, som skulle tillkomma personalen. Med utgångspunkt härifrån och från nu gällande bestämmelser angående arbetstidens längd torde icke alltför stora svårigheter behöva möta att mera exakt beräkna, vilka personalökningar skulle bliva erforderliga genom en dylik omläggning av arbetstiden. I avvaktan härpå ville statskontoret — som icke kunde tillstyrka direktionens nyssberörda förslag örn anvisande av ett ospecificerat belopp av 75,000 kronor — dock icke motsätta sig, att ett mindre belopp ställdes till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen. Direktionens utredning ställer i belysning den fortgående tillväxten av verksamheten vid serafimerlasarettet och de härigenom ökade anspråken på arbetskrafter för verksamhetens upprätthållande. Även om det torde vara möjligt att vid en institution av serafimerlasarettets storlek möta en ganska betydande ökning i arbetsbördan med hjälp av den redan anställda personalen, lärer det icke vara tillrådligt att med hänsyn härtill bygga lasarettets personalorganisation på en för snäv grundval. Sedan verksamheten vid lasarettet lagts under statens omedelbara ledning och kontroll, synes staten hava anledning intaga en mindre tveksam hållning gentemot lasarettets önskemål i detta avseende än måhända tidigare varit fallet. Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang fästa

113 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

uppmärksamheten på de risker med hänsyn till de sjukas vård, som en allt för stark arbetsbelastning å personalen kan medföra. Direktionens föreliggande framställning, som enligt min mening uttömmande klarlägger behovet av en utökad personal vid vissa av lasarettets avdelningar, torde kunna i det väsentliga biträdas.

Vad först angår läkar- och sjukvårdspersonalen vill det förefalla, som om särskilt vid neurokirurgiska och neurologiska klinikerna förhållandena äro sådana, att en omedelbar och ej oväsentlig personalförstärkning är nödvändig. Jag vill tillstyrka direktionens förslag, att för förstnämnda kliniks räkning anställas en underläkare, en andre underläkare, 2 sköterskor och

4 assistentsköterskor samt att den neurologiska kliniken tillgodoses med en underläkare och en assistentsköterska. Härutöver har direktionen äskat anslag till ytterligare 6 assistentsköterskor, av vilka 5 avses för envar av

5 lasarettsavdelningar, vilka nu sakna sådan sköterska, och den sjätte skulle vara ambulerande och användas för att bereda de nya assistentsköterskorna möjlighet till en dags ledighet i veckan. Även detta förslag anser jag mig böra biträda. Däremot har jag icke blivit övertygad örn att arbetsökningen å gymnastikavdelningen motiverar den av direktionen för denna avdelning ifrågasatta personalförstärkningen. Anmärkas må, att ett bifall till direktionens förslag i denna del syntes nödvändiggöra ändring jämväl i staten för gymnastiska centralinstitutet. Det synes önskvärt, att frågan kan prövas i dess samband med centralinstitutets anslagsförhållanden, vilket nu ej låter sig göra. På grund härav anser jag mig böra för närvarande avstyrka direktionens förslag i denna del. Behovet av en särskild för de elektrokardiografiska undersökningarna m. m. avsedd sköterska synes ej vara av så trängande beskaffenhet, att det bör redan nu tillgodoses. Jag avstyrker direktionens härutinnan framlagda förslag. Enligt min mening bör alltså läkarpersonalen för nästa budgetår utökas med 2 underläkare och en andre underläkare samt sjukvårdspersonalen med 2 sköterskor och 11 assistentsköterskor. Härförutom torde medel böra beräknas för sköterskebiträden och provsköterskor på sätt direktionen föreslagit.

I fråga örn kontorspersonalen har direktionen förordat, att vid neurokirurgiska klinikens läkarexpedition skulle anställas två kanslibiträden i 7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie. I det föregående har jag förklarat mig icke kunna för närvarande tillstyrka, att befattningar av denna art placeras på ordinarie stat. På grund härav föreslår jag, med biträdande i övrigt av direktionens förslag, att vid denna klinik anställas 2 extra ordinarie kanslibiträden. Medel torde vidare böra anvisas för avlönande av ytterligare ett sådant biträde, utöver de redan anställda, avsett för de neurologiska och kirurgiska klinikerna. I anslutning till statskontorets förslag bör vid sysslomanskontoret anställas ett extra kontorsbiträde. Inalles bör alltså kontorspersonalen utökas med 3 extra ordinarie kanslibiträden och ett extra kontorsbiträde.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1037. 1 sami. Nr 272.

114 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Vad till sist angår den av direktionen berörda frågan om ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, hava medicinalstyrelsens härutinnan meddelade anvisningar en i ekonomiskt hänseende mycket vittutseende innebörd. Jag beaktar emellertid, på sätt jag nyss antytt, den stora betydelsen av att förhållandena på detta område regleras och anser mig därför böra biträda direktionens förslag om beräknande för nästa budgetår av ett belopp av 75,000 kronor för detta ändamål.

Till kostnadsberäkningarna i övrigt återkommer jag i det följande. Redan här må emellertid uppmärksamheten fästas på att direktionen vid sina kostnadskalkyler betraktat alla sköterskebiträden och åtskilliga biträdesbefattningar bland ekonomipersonalen såsom extra ordinarie tjänstemän. Även om detta betingas allenast av en önskan att erhålla en utgångspunkt för beräkningarna rörande anslagets storlek och alltså icke innebär, att alla de ifrågavarande befattningshavarna skulle omedelbart erhålla extra ordinarie anställning, kan jag icke förorda, att anslagsberäkningarna verkställas på ett sätt, som skulle medföra, att vederbörande anslagspost skulle beräknas till större belopp än som i verkligheten skulle åtgå.

Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag skulle personalen vid lasarettet under nästa budgetår erhålla den sammansättning, som framgår av efterföljande sammanställning:

Ordinarie tjänstemän:

Sjukvårdspersonal.

1 inspektionssköterska..................... Bil

2 sjukgymnaster.......................... B 9

54 sköterskor............................. B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen............B 5

1 handräckningsbiträde .................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare ......................... B14

1 första köksföreståndarinna ................ Bil

1 maskinist.............................. B 10

1 husmoder.............................. B 7

1 andra köksföreståndarinna................ B 7

3 förste vaktmästare...................... B 7

1 trädgårdsmästare........................ B 7

1 snickare............................... B 7

2 reparatörer ............................ B 7

2 förste eldare........................... B 6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 113

3 vaktmästare ..............B 5

1 tvättföreståndarinna.................. . . . B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar . . . .............B 4

1 kokerska, diet- ..................... ... . Bl

Kontorspersonal.

1 syssloman............................. B 24

1 bokhållare............................. B15

1 kassör................................ Bil

1 kameralbiträde......................... B 8

1 kontorsbiträde.......................... B 4

Extra ordinarie tjänstemän: Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster.......................e. o. 9

25 assistentsköterskor.................... e. o. 5

Ekonomipersonal.

1 förste eldare......................... e. o. 6

4 andre eldare ........................e. o. 5

7 sjukbärare och gårdskarlar ............. e. o. 4

2 telefonister......... e. o. 2

3 kokerskor............... e. o. 1

1 tvättföreståndarinnans närmaste biträde ... e. o. 1

Kontorspersonal.

1 socialt biträde....................... e. o. 10

1 kameralbiträde....................... e. o. 8

6 kanslibiträden å läkarexpeditionerna......e. o. 7

1 kontorsbiträde......... e. o. 4

Extra tjänstemän:

Underordnade läkare.

9 förste underläkare...................... e. 23

2 förste amanuenser...................... e. 231

10 amanuenser........................... e. 22l

7 underläkare........................... e. 22

6 andre underläkare...................... e. 11

1 En del av lönen utgår från karolinska institutets stat.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster......................... e. 9

1 fotografibiträde vid röntgenavdelningen......e. U 5

1 baderska............................. e. U 5

95 sköterskebiträden....................... e. U 4

2 badbiträden........................... e. U 4

Ekonomipersonal.

1 andre eldare.......................... e. 5

3 sömmerskor........................... e. U 5

4 första köks- och serveringsbiträden.........e. U 5

19 köks- och serveringsbiträden..............e. U 4

3 första tvättbiträden..................... e. U 5

11 tvättbiträden.......................... e. U 4

28 städerskor............................ e. U 4

Kontorspersonal.

1 kontorsbiträde......................... e. 4

Arvodister:

A. Arvoden, fastställda av Kungl. Majd.

1 direktör, arvode...................... 300

ersättning, därest han icke åtnjuter

fri bostad.................. 7,500

1 överläkare vid medicinska avdelningen .... 1,500

1 » » » » .... 1,000 1 » » kirurgiska » .... 1,500

1 » » neurokirurgiska » .... 1,000

1 » » oftalmologiska » .... 1,000

1 » » neurologiska » .... 1,000

1 » » röntgen- » .... 1,000

1 biträdande läkare vid röntgenavdelningen . . 7,5001

2 » » » gymnastikavdelningen

å 6,800 kronor.... 13,6001 2

1 » » » medicinska polikliniken ............ 7,500

1 » » » kirurgiska polikliniken 7,500

1 » » » oftalmologiska polikliniken ........... 6,500

1 Härav å karolinska institutets stat 4,500 kronor.

2 Härav å gymnastiska centralinstitutets stat 2 arvoden å 2,000 kronor, alltså tillhopa 4,000 kronor.

117 Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

1 biträdande läkare vid otiatriska polikliniken 6,500

1 » » » neurologiska polikliniken ............ 6,500

1 » » » gynekologiska polikliniken ........... 4,800

1 » » » psykiatriska polikliniken ........... 3,600

Arvode för utförande av elektrokardiografiska

med flera undersökningar................ 2,000

Arvode till personalläkare................. 1,000

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid

gymnastikavdelningen.................. 3,300

Arvode till första instruktionsgymnast....... 1,5001

Arvode till fem instruktionsgymnaster ä 1,000

kronor.............................. 5,0001

Arvode för sekreterargöromål.............. 1,200

Arvode för kassakontroll.................. 1,200

1 predikant........................... 1,410

Summa kronor 96,410.

B. Arvoden, fastställda av direktionen:

Organist .............................. 400

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelningar ä 600 kronor 3,600

13 » » vårdavdelningar ä 400 kronor ................. 5,200

1 provsköterska » medicinska laboratoriet. . —

47 sköterskeelever....................... —

3 kökselever å 240 kronor................ 720

1 springpojke.............. 960

Summa kronor 10,880.

Härtill kommer den personal, som anställes med anlitande av ovanberörda anslagsbelopp å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden (jfr ovan) samt extra personal för vakning, rengöring m.m. (jfr nästföljande avsnitt).

Förteckningen över de ordinarie tjänstemännen bör av riksdagen godkännas. De ovan under A. upptagna arvodena böra fastställas av Kungl. Majit. I likhet med direktionen för karolinska sjukhuset och vederbörande myndigheter anser jag, att Kungl. Majit bör — samtidigt med att den anslagspost, varur grundavlöningarna till den icke-ordinarie personalen i

1 Från gymnastiska centralinstitutets stat.

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

övrigt skola bestridas, betecknas förslagsvis — maximera antalet extra ordinarie tjänstemän av olika slag, sorn ej uppehålla ordinarie tjänst, samt antalet underordnade läkare (jfr nästföljande avsnitt). I övrigt bör direktionen äga samma befogenhet som andra myndigheter i fråga om anställande och avlönande av extra ordinarie och extra tjänstemän. Sammanställningen här ovan avses alltså icke skola vara i vidare mån, än vad som framgår av det ovanstående, för direktionen bindande.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret 1937/1938.

Karolinska sjukhusets direktion har i förutnämnda skrivelse av den 8 december 1936 framlagt förslag till personalförteckning, avlöningsstat och pensionsstat för lasarettet. Sedermera har direktionen i skrivelse den 15 januari 1937 gjort framställning om anvisande av anslag till lasarettet för budgetåret 1937/1938. Över sistberörda skrivelse hava avgivits yttranden av direktionen över serafimerlasarettet den 26 januari 1937, medicinalstyrelsen den 23 januari 1937 och statskontoret den 3 februari 1937.

7. Anslag till avlöningar m. m.

Karolinska sjukhusets direktion. Av direktionens sistnämnda skrivelse framgår, att direktionen icke velat motsätta sig ett förslag i fråga örn statuppställningen för lasarettet, vilket framkommit vid överläggningar mellan representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen och som till sina huvuddrag innebär, att vid lasarettet inflytande inkomster skulle redovisas å en härför å riksstatens inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet uppförd titel »Inkomster vid serafimerlasarettet i Stockholm», att under åttonde huvudtiteln skulle uppföras särskilda anslag till avlöningar och omkostnader, att dyrtidstillägg skulle utgå från det under huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg, samt att pensionskostnader skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte huvudtiteln. Vidare innebär förslaget, att Kungl. Majit skulle fastställa en sammanfattande utgifts- och inkomststat för lasarettet, sedan riksdagen beslutat örn anslag till avlöningar och omkostnader. Genom denna sammanfattande stat skulle erhållas en uppfattning örn nettokostnaderna för lasarettet, av värde vid bestämmandet av Stockholms stads och läns andelar i kostnaderna för lasarettet. Enligt förslaget skulle härjämte den delpost till grundavlöningar m. m. till icke-ordinarie tjänstemän, som skulle uppföras i avlöningsstaten för lasarettet, i motsats till vad som vanligen gäller för nyreglerade verk betecknas förslagsvis. Dock skulle antalet extra ordinarie tjänstemän, som ej uppehålla ordinarie tjänst, samt antalet underordnade läkare maximeras

119 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit. Kostnad för förhyrda våningar skulle tills vidare hänföras till oinkostnadsstaten.

Av direktionens förstberörda skrivelse inhämtas, att motivet till att nämnda post bör betecknas förslagsvis är att söka i svårigheten att något så när tillförlitligt beräkna omfattningen av behovet av vikarierande och extra personal samt i den omständigheten, att ersättning åt vikarier under semester, vid sjukdomsfall ävensom ersättning till extra personal pa grund av särskilda förhållanden måste i stor utsträckning utgå med högre belopp än de i löneplanen upptagna grundavlöningarna.

Direktionen har framhållit, att hinder för en sådan beteckning ej syntes behöva möta, då så förfarits med motsvarande post i avlöningsstaten för statens sinnessjukhus.

Beträffande vissa i fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet rådande särskilda förhållanden har direktionen yttrat följande:

Dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare gällande grunder hade redan tidigare, enligt för varje år av Kungl. Majit meddelade beslut, utgått till läkare och vissa tjänstemän vid lasarettet. Kungl. Majit har därvid föreskrivit, att »summan av dyrtidstillägg från lasarettet och å avlöning eller pension från statsverket ej må uppgå till högre belopp än som skulle utgått, om dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare eller pensionärer gällande bestämmelser beräknats å summan av de löne- eller pensionsförmåner, varå dyrtidstillägg skall utgå». En särbestämmelse av liknande art syntes erforderlig även sedan staten övertagit driften av lasarettet. Denna bestämmelse borde även innehålla, att å lasarettets stat icke skulle utgå dyrtidstillägg å avlöning, som en lasarettets befattningshavare uppbure från annat statens verk utan att motsvarande belopp tillfördes lasarettet. Direktionen erinrar härvid även örn sina i det föregående framställda förslag, att arvoden till vissa läkare och sjukgymnaster, upptagna å karolinska institutets eller gymnastiska centralinstitutets stater, skulle utbetalas vid lasarettet. Vidare torde av praktiska skäl i övrigt böra gälla, att om en lasarettets befattningshavare skulle i egenskap av befattningshavare eller före detta befattningshavare vid annat statens verk vara berättigad till erhållande av dyrtidstillägg, sådant dyrtidstillägg skulle beräknas och utbetalas å vederbörande anslag utan hänsyn till den å lasarettets stat utgående avlöningen, men att vid lasarettet skulle iakttagas, att dyrtidstilllägg till ifrågavarande befattningshavare icke finge utgå med högre belopp, än att summan därav och det från annat anslag utgående dyrtidstillägget stannade vid det belopp, som enligt gällande bestämmelser högst finge tillkomma en statens befattningshavare.

Enligt direktionens beräkningar skulle avlöningsanslaget vid bifall till direktionens löneregleringsförslag för nästa budgetår uppföras med 1,187,275 kronor, vartill skulle komma kostnader för dyrtidstillägg, beräknade till 125,500 kronor. Beträffande detaljerna i den av direktionen föreslagna avlöningsstaten hänvisas till handlingarna i ärendet. Pensionsstaten slutar på ett belopp av 18,000 kronor, varav 3,200 kronor belöpa på dyrtidstillägg.

120 Kungl. Marits proposition Nr 272.

Vad särskilt angår sistberörda pensionsstat, må erinras, att inspektionssköterske-, sköterska- och husmodersbefattningarna i regel äro reglerade för pensionsrätt i statens pensionsanstalt samt att i övrigt några särskilda bestämmelser om pensionering av lasarettets personal icke äro utfärdade. Uppkommande pensionsfrågor hava av Kungl. Majit avgjorts från fall till fall och kostnaderna hava bestritts från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till understöd och ersättningar till serafimerlasarettet i Stockholm.

De sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset hava förutsatt, att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare efter löneregleringen skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet — dock med undantag för en av de vid lasarettet anställda personalkategorierna — respektive enligt civila familjepensionsreglementet. Ovannämnda pensionsstat avser sådana befattningshavare, som redan pensionerats eller som före den 1 juli 1937 uppnå pensionsåldern, samt änkor och barn efter sådana befattningshavare.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket har framställt vissa tekniska erinringar mot direktionens förslag till avlöningsstat. Statskontoret har icke haft något att erinra mot att grundavlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal betecknades förslagsvis, såframt antalet extra ordinarie befattningshavare, vilka icke uppehölle ordinarie befattningar, fastställdes av Kungl. Majit. Statskontoret ansåge sig härutöver böra ifrågasätta, huruvida icke nämnda post eller viss grupp av de utgifter, vilka skulle bestridas från utgiftsposten, borde av Kungl. Majit i regleringsbrevet maximeras. Vid avvägningen av ett sådant högstbelopp borde vederbörlig hänsyn tagas till lasarettets behov av tillfällig arbetsförstärkning. Givetvis förelåge möjlighet för direktionen att, därest de sålunda anvisade medlen under budgetåret skulle befinnas otillräckliga, till Kungl. Majit inkomma med särskild framställning om ytterligare medel.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot de principer beträffande serafimerlasarettets ställning i budgetärt hänseende, örn vilka myndigheterna enats. Jag utgår alltså från att under åttonde huvudtiteln för lasarettet uppföras två anslag, det ena till avlöningar och det andra till omkostnader, samt förutsätter vidare dels att utgifterna för dyrtidstillägg åt i tjänst varande befattningshavare bestridas från det under huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, dels ock att ifrågakommande kostnader för pension åt till statens pensionsanstalt icke anslutna befattningshavare vid lasarettet, vilka pensionerats eller uppnått pensionsåldern före den 1 juli 1937, samt för änkor och barn efter sådana befattningshavare avföras å det under elfte huvudtiteln upp-

121 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

förda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Dyrtidstillägg å berörda pensionskostnader torde få bestridas från vederbörligt anslag under elfte huvudtiteln. Jag förutsätter vidare, att å riksstatens inkomstsida under avdelningen Uppbörd i statens verksamhet uppföres en inkomsttitel, å vilken redovisas de vid lasarettet inflytande inkomsterna. Sistberörda fråga torde i annat sammanhang komma att upptagas av chefen för finansdepartementet. Likaledes biträder jag förslaget örn att Kungl. Majit till ledning för beräkningen av stadens och landstingets bidrag till kostnaderna för lasarettet skall fastställa en sammanfattande utgifts- och inkomststat för lasarettet. De härmed förenade detaljfrågorna torde Kungl. Majit böra framdeles taga under övervägande.

I detta sammanhang upptager jag till närmare behandling berörda frågor örn anslag till avlöningar, till dyrtidstillägg och till pensioner.

Anslaget till avlöningar bör disponeras jämlikt en av riksdagen godkänd avlöningsstat. Vid bifall till de i det föregående framställda förslagen bör denna stat utformas på följande sätt.

Den anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken bör uppföras i staten, bör beräknas till summan av de med vederbörliga tjänste- och familjepensionsavdrag minskade lönerna i högsta förekommande löneklass för den personal, som enligt det ovanstående avses skola placeras på ordinarie stat. Enligt mina beräkningar utgör denna summa i avrundat tal 281,700 kronor. Härtill böra emellertid läggas felräkningspengar för kassören och för poliklinikkassören, vilka här beräknas till 300 kronor, respektive 120 kronor. Anmärkas må, att som poliklinikkassör för närvarande tjänstgör en ordinarie sjuksköterska, och att poliklinikinkomsterna uppgå till betydande belopp. Anslagsposten torde böra uppföras med i avrundat tal förslagsvis 282,000 kronor.

I avlöningsstaten bör vidare uppföras en anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken bör fördelas på en obetecknad delpost till grundbelopp och en förslagsvis betecknad delpost till vikariatsersättningar m. m.

Under delposten till grundbelopp böra upptagas bland annat vissa av ovannämnda arvoden, som avses skola fastställas av Kungl. Majit. Summan av dessa arvoden utgör enligt det föregående 96,410 kronor. Detta belopp bör emellertid minskas med dels den del av det för biträdande läkaren vid röntgenavdelningen ifrågasatta arvodet, som finnes uppförd å staten för karolinska institutet, alltså 4,500 kronor, dels ock ovanberörda från gymnastiska centralinstitutet utgående arvoden, tillhopa (4,000 -f- 1,500 +

5,000 ==) 10,500 kronor. Å andra sidan bör posten höjas med det personliga lönetillägg, som enligt det förut sagda bör utgå till nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken, d. v. s. med i runt tal 3,400 kronor för nästa budgetår. Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit: Grundbelopp bör alltså uppföras med (96,410 — 4,500 — 10,500 + 3,400 =) 84,810 kronor.

Delposten till vikariatser sättning ar m. m. torde i anslutning till vissa av direktionen för karolinska sjukhuset gjorda kalkyler kunna beräknas till förslagsvis 7,400 kronor.

Under en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra uppföras en delpost till grundavlöningar m. m. och en delpost till avlöningsförhöjningar m. m.

Under förstnämnda delpost böra först och främst beräknas medel för bestridande av dels de till ovanberörda extra ordinarie och extra tjänstemän utgående grundavlöningarna, i förekommande fall minskade med vederbörliga tjänste- och familjepensionsavdrag, dels omförmälda utgiftsbelopp å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, dels ock de arvoden, som enligt det ovanstående skola bestämmas av direktionen. För dessa ändamål erfordras enligt mina beräkningar i runt tal 634,800 kronor. Från sistnämnda belopp bör dragas den del av lönen för de 12 ovannämnda amanuenserna, som skall bestridas från staten för karolinska institutet, 34,200 kronor. Det återstående beloppet utgör 600,600 kronor, med vilket alltså förevarande delpost skulle uppföras. Emellertid har direktionen ansett sig böra under delposten beräkna särskilda medel för bestridande av dels vikariatsersättningar under semester för underläkare och amanuenser (10,605 kronor), dels sådana ersättningar för övrig icke-ordinarie personal (20,209 kronor), dels ock kostnader för extra personal för vakning, rengöring m. m. (13,500 kronor). Med hänsyn till det stora antal icke-ordinarie befattningshavare, som enligt ovanstående förslag skulle finnas anställda vid lasarettet, lärer det vara erforderligt att beräkna särskilda medel för förstberörda båda ändamål. Vid en institution av lasarettets storlek torde det också vara nödvändigt att avsätta ett ej obetydligt belopp för berörda extra personalkostnader. Jag anser mig böra för ifrågavarande tre ändamål beräkna ett belopp av inalles 40,000 kronor. Under delposten torde vidare böra avses medel för biträde vid de undervisningskurser i medicinsk rörelsebehandling, för vilka vissa anslagsbelopp till materiel och till ersättning åt lasarettet för av undervisningen ökade kostnader m. m. finnas uppförda å staten för karolinska institutet. För ändamålet erfordras enligt direktionen 600 kronor. Förevarande delpost bör alltså uppföras med (600,600 -f- 40,000 -f- 600 =) 641,200 kronor. I likhet med myndigheterna anser jag skäl tala för att posten — i motsats till vad som vanligen brukas men i likhet med vad som gäller exempelvis vid sinnessjukhusen — betecknas förslagsvis. Enligt vad jag redan nämnt, torde Kungl. Majit böra meddela erforderliga maximeringsföreskrifter.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. beräknar jag till förslagsvis

80,000 kronor.

123 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Under en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie tjänstemän böra uppföras följande tre delposter, nämligen en post till provisoriskt dyrortstillägg, som jag beräknar till förslagsvis 70,090 kronor, vidare en post till lönekompensation för extra ordinarie tjänstemän på grund av familjepensionering, som torde kunna beräknas till 2,500 kronor, samt slutligen en post till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser. Sistnämnda delpost, som bör betecknas förslagsvis, torde kunna uppskattas till 15,000 kronor. Ifrågavarande anslagspost bör alltså uppföras med (70,090 -f- 2,500 + 15,000 =) 87,590 kronor. Sedan närmare erfarenhet vunnits beträffande fördelningen av de utgifter, som böra bestridas från delposten till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser, böra dessa utgifter bestridas från ifrågakommande poster i staten, vilka då böra beräknas med hänsyn härtill.

Summan av de ovannämnda beloppen utgör (282,000 -f- 84,810 + 7,400 -f- 641,200 + 30,000 + 87,590 =) 1,133,000 kronor, med vilket belopp alltså ifrågavarande avlöningsanslag bör för nästa budgetår uppföras. De av mig beräknade avlöningskostnaderna understiga med 54,275 kronor de av direktionen angivna.

Ovanberörda förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst torde på grund av de nu föreslagna åtgärderna böra för nästa budgetår höjas med i runt tal 125,000 kronor (direktionen har beräknat höjningen till 125,500 kronor). Förslag härom ämnar jag i annat sammanhang framlägga. Kungl. Maj:t torde böra framdeles meddela de bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet, som kunna befinnas erforderliga med anledning av vad direktionen i ämnet anfört.

Någon anledning att höja omförmälda under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslag till diverse pensioner och understöd m. m. — i årets statsverksproposition beräknat till 1,799,824 kronor — på grund av att till anslaget överföras berörda pensionskostnader lärer icke föreligga. Erinras må, att den av direktionen framlagda pensionsstaten, som jämväl innesluter till ett belopp av 3,200 kronor beräknade kostnader för dyrtidstillägg åt pensionstagare, enligt det ovanstående slutar på ett belopp av endast 18,600 kronor. Riksdagen torde böra bemyndiga Kungl. Maj:t att taga anslaget i anspråk för ändamålet.

Jag återkommer mot slutet av detta avsnitt till en jämförelse mellan de nu framlagda kostnadsberäkningarna och anslagsförhållandena under innevarande budgetår.

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i omförmälda skrivelse den 15 januari 1937 redogjort för resultatet av de överläggningar rörande utformningen av omkostnadsstaten för lasarettet, som ägt rum mellan representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen. Härutinnan hänvisas till handlingarna i ärendet.

Den av direktionen med beaktande av de principer, örn vilka enighet nåtts vid berörda överläggningar, föreslagna omkostnadsstaten ter sig som följer (till jämförelse meddelas samtidigt de verkliga utgifterna för budgetåret 1935/1936):

Omkostnadsstat:

I. Reseersättningar, förslagsvis...... 500: —

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten,

förslagsvis........ 103,000: —

b. Expeditionskostnader, förslagsvis..... 29,000: —

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers under-

håll och komplettering, förslagsvis .... 122,500: — utgifter av engångskaraktär ........ 60,200: —

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis.... 14,500: —

c. Kosthåll, förslagsvis 408,000: —

d. Läkemedel, förslagsvis .............. 88,000: —

e. Förbrukningsartiklar

m. m. för sjukvården, förslagsvis........ 208,500: —

f. Diverse, förslagsvis. . 6,900: —

g. Hyror, förslagsvis . . 47,000: —

h. Särskild verksamhet, s j ukgymnastutbild-

ning, förslagsvis.... 12,500: —

k. Ränta och amortering å lån hos pensions-

styrelsen ........ 198,800: —

m. Fastighetens underhåll ............. 45,600: —

132,000: —

1,212,500: —

Summa kronor 1,345,000: —

Verkliga utgifter för budgetåret 1935/1936

74: 50

112,640: 33

27,378: 84 140,019: 17

83,307: 55

13,354: 45 318,544: 67

87,583: 37

206,085: 70 33,571: 25 44,032: —

8,651: 23 198,770: 51

40,015: 68 1,033,916: 41

1,174,010: 08

125 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

En mer ingående specifikation av de särskilda posterna har också lämnats. Denna är av följande utseende:

Specifikation av förslaget till omkostnadsstat.

I. Reseersättningar, förslagsvis .

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten:

1. Värme, förslagsvis . . .

2. Lyse (även elektrisk

energi i allmänhet), förslagsvis .........

3. Vatten, förslagsvis . . .

4. Övriga..........

b. Expeditionskostnader:

1. Skrivmaterialier, tryck-

nings-, annonskostnader, förslagsvis........

2. Telefon- och telegramavgifter, förslagsvis. . .

3. Övriga, förslagsvis . . .

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och

komplettering:

1. Röntgeninstrument . . .

2. Övriga instrument för den egentliga sjukvården

3. Möbler och dylikt . . .

4. Linne, gång- och sängkläder, förslagsvis ....

5. Övriga, förslagsvis . . .

6. För särskilda behov . .

7. Utgifter av engångskaraktär .........

b. Tvätt och renhållning:

1. Tvätt, förslagsvis . . . .

2. Renhållning, förslagsvis

3. Övriga, förslagsvis . . .

c. Kosthåll:

1. För serafimerlasarettet,

förslagsvis........

För användning av smör

i stället för margarin

2. För Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik, förslagsvis ............

d. Läkemedel, förslagsvis . . .

e. Förbrukningsartiklar m. m.

för sjukvården:

1. Förbandsartiklar, förslagsvis .........

Beräknade utgifter.

500: — 500: —

49,000: —

32,500: —

19,200: —

2.300: ~ 103,000: —

16,500: —

12,300: —

.. 200:.~ 29,000: — 132,000: —

6,500: —

28,000: —

25,000: —

30,000: —

13,000: —

20,000: —

40,000: —

20,000: — 182,700: —

4,000: —

5,000: —

5,500: — 14,500: —

332,000: — 19,000: —

57,000: — 408,000: —

88,000: —

46,500: —

Verkliga utgifter 1935/1936.

74: 50 74: 50

42,773: 52

46,783: 91 20,794: 16

2.288: 74i 112,640: 33

16,661: 82 10,239: 25

-477: 77 27,378: 84 140,019: 17

4,181: 45

23,295: 36 20,002: 27

22,691: 73 13,136: 74

~ 83,307: 55

3,300: 95 4,970: 86

5>082: 64 13,354: 45

318,544: 67

87,583: 37

44,444: 39

Härav 500 kronor beräknat för poliklinikbiljetter m. m.

Efter avdrag av kronor 4,545: 05 för ersatta telefonsamtal och telegram. Härav 120 kronor felräkningspengar till poliklinikkassör.

126 Kungl. Majits proposition Nr 272.

Beräknade utgifter. Verkliga utgifter 1935/1936.

2. Röntgen-och ljusbehand-

Summa kronor 1,315,000: — 1,174,010: 08

Såsom motivering till den föreslagna omkostimdsstaten har direktionen — efter att hava redogjort för vissa av ovanberörda sakkunniga framställda förslag — anfört följande:

Huvudrubrikerna — I, II och III — vore desamma som i omkostnadsstaten för statens sinnessjukhus. Underrubrikerna åter anknöte nära till ett av medicinalstyrelsen den 15 februari 1936 fastställt nytt statistikformulär för lasarettens årliga uppgifter örn inkomster och utgifter.

De mest betydande ökningarna visade titlarna Inventariers underhåll och komplettering — 99,392: 45 —, Kosthåll — 89,455: 33 —, Fastighetens underhåll — 5,584: 32 — och Sjukgymnastutbildningen — 3,848: 77.

Vad sjukgymnastutbildningen beträffade, inskränkte sig direktionen till framhållande av att den icke innebure någon ökning i förhållande till vad för budgetåret 1936/1937 anvisats samt att ifrågavarande verksamhet ej varit i full gång hela budgetåret 1935/1936.

Beträffande inventariers underhåll och komplettering finge till en början anmärkas, att, i överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit, beteckningen »förslagsvis» icke givits de i specifikationen upptagna delposterna 1, 2 och 3. Den rörelsefrihet för direktionen, som de sakkunniga i sitt förslag avsett med en post på 10,000 kronor under rubrik »Till direktionens förfogande för oförutsedda utgifter», föresloges nu utvidgad till 20,000 kronor, vilka vore upptagna under specifikationen i delposten nummer 6 »för särskilda behov» under nu ifrågavarande utgiftstitel. De sakkunniga anförde i sin skrivelse av den 11 januari 1936, att ett belopp av 10,000 kronor till oförutsedda utgifter i förhållande till arten och omfattningen av lasarettets verksamhet utan tvivel vore lågt; den fortlöpande verksamheten borde få fälla utslaget i frågan, huruvida en ökning av detta belopp fram-

127 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

deles kunde vara erforderlig. Direktionen över serafimerlasarettet hade ansett en ökning påkallad och direktionen för karolinska sjukhuset anslöte sig till denna uppfattning. För delposterna 1, 2 och 3 hade de sakkunniga beräknat respektive 7,500, 25,000 och 26,800 kronor. Posterna 1 och 3 upptoges nu något lägre, posten nummer 2 något högre, beroende på annan kontofördelning. Samtliga dessa poster vore upptagna högre än de verkliga utgifterna för budgetåret 1935/1936. Det borde emellertid framhållas, att stor återhållsamhet iakttagits i fråga örn kompletteringar under sistnämnda budgetår. Detta gällde även posten nummer 4, som upptoges omkring 7,000 kronor högre än de verkliga utgifterna för 1935/1936. Anskaffning av filtskydd till samtliga allmänna sängar (»sängtäcken» av bomullstyg) samt utökning av förrådet av skyddsrockar och förkläden på grund av den planerade personalökningen avsåges skola ske för en kostnad av omkring 5,500 kronor. Anskaffning av filtskydd vore även ur hygienisk synpunkt betydelsefull. Sådana funnes vid de flesta sjukhus men hittills endast i ringa utsträckning vid serafimerlasarettet.

Bland beräknade utgifter av engångskaraktär, tillhopa 60,200 kronor, gällde den största nya, med effektiv anordning för beröringsskydd försedda, högspänningsförande elektriska ledningar i röntgenavdelningen. Den nuvarande anordningen uppfyllde enligt sakkunnigutlåtande icke i någon mån de skyddsföreskrifter, som gällde för andra slag av högspänningsanläggningar inom till exempel industrien. Program eller anbud förelåge icke, men kostnaderna beräknades approximativt uppgå till 40,000 kronor. Den därnäst största utgiften avsåge ökning av utrustningen på den neurokirurgiska klinikens operationsavdelning, beräknad till omkring 12,000 kronor, varav 4,000 kronor för ett så kallat skallbord för röntgenundersökningar och 2,500 kronor för ytterligare ett operationsbord med tillbehör. Detta sammanhängde med den i direktionens skrivelse den 8 december 1936 omnämnda provisoriska ökningen av de till berörda klinik upplåtna vårdplatserna. Oavsett huru därmed kunde bliva, vore ytterligare nämnda operationsbord oundgängligen nödvändigt. För samma avdelning erfordrades även en diktafon, vilken betingade en kostnad av 2,700 kronor. — Då en betydande del av lasarettets sjukvårds- och ekonomipersonal numera vore bosatt utom lasarettet, torde vara oundgängligt att åt denna del av personalen tillhandahålla låsbara skåp till förvaring av ytterkläder å lasarettet. Anskaffning av dylika skåp hade beräknats draga en kostnad av omkring 5,500 kronor.

Den för kosthållet beräknade utgiftsökningen motvägdes i fråga om

57,000 kronor av en motsvarande inkomstpost. Det avsåges, att serafimerlasarettet för tiden till dess karolinska sjukhusets kök kunde tagas i drift skulle leverera mat till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid sjukhuset, vars verksamhet beräknades kunna börja, omkring den 1 oktober 1937. Omkring 19,000 kronor av utgiftsökningen avsåge ökad användning av smör i stället för margarin, vilken kostnad jämlikt kungörelsen den 30 juni 1936 (nr 426) särskilt angåves. Återstående ökning — omkring 13,500 kronor — motiverades av den planerade personalökningen samt stegrade priser.

Den beräknade kostnadsökningen för fastighetens underhåll motiverades av väntad kostnadsökning för målningsarbeten samt plåtslageriarbeten å tak m. m. med målning ävensom av nödvändiga dränerings- och förstärkningsarbetcn ä körvägarna på lasarettsområdet.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ökning av kostnaden för telefon m. m. vöre beroende på att fullt berättigade klagomål framförts från allmänheten, telegrafverket och lasarettets personal över att antalet linjer till lasarettets telefonväxel vore otillräckligt. En fullt tillfredsställande lösning kunde icke vinnas med nuvarande telefonväxel, men direktionen över serafimerlasarettet hade ansett frågan om anskaffning av ny, större växel böra uppskjutas till dess karolinska sjukhuset tagits i bruk i full utsträckning efter avslutandet av nu pågående byggnadsetapp. En avlastning i telefontrafiken kunde möjligen tänkas i det sambandet. För att i någon mån avhjälpa de rådande missförhållandena borde vissa provisoriska åtgärder vidtagas, vilka beräknades draga en ökad årlig abonnemangskostnad av 1,870 kronor.

Ökningen å posten hyror berodde i huvudsak på att hyresersättning ä 40 kronor per månad beräknats till 6 Regnellska stipendiater. Det syntes vara för sjukvården fördelaktigare att upplåta motsvarande rum till sjukvårdspersonal. Serafimerlasarettet vore på grund av donation förpliktat till ifrågavarande prestation.

Minskningar beräknades å posten II a — värme, lyse, vatten — beroende dels på sänkta avgifter för vatten, dels på att lasarettet, sedan kostnaden för övergång till växelström nu amorterats, finge ograverat tillgodonjuta den fördelaktigare taxan för sådan elektrisk energi. Dessa sänkningar motvägdes i viss utsträckning av beräknat högre kolpris. Lasarettet hade, med hänsyn till den nya omfattande bostadsbebyggelsen i närheten, efter samråd med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning nödgats övergå till användning av en mindre rökalstrande, men dyrare kolsort än den förut använda.

I fråga om posten III f »Diverse» märktes, att delposten 5 minskats med 28,800 kronor, motsvarande läkarnas andelar i poliklinikinkomster. Rätten till dylika andelar skulle, med undantag för röntgenläkarna, bortfalla, om av direktionen föreslagen lönereglering vunne bifall. Röntgenläkarnas ifrågavarande andelar skulle, enligt vad från riksräkenskapsverket föreslagits, bokföras på motsvarande inkomstpost. Delposten 3 hade ökats med hänsyn till ökad ersättning till tandläkare, varjämte även ersättning till tandsköterskehjälp beräknats förd på denna titel.

Myndigheterna. Statskontoret, som anser det föreliggande statförslaget böra läggas till grund för dispositionen av de medel, som anvisas till lasarettet för omkostnader, har endast beträffande några mindre detaljer i förslaget förordat jämkning.

Sålunda syntes beteckningen »Expeditionskostnader» av delposten II b i staten böra utbytas mot den vedertagna benämningen »övriga expenser» samt delposten erhålla karaktär av högstpost. Likaledes borde delposterna Ulf »Diverse» och III h »Särskild verksamhet, sjukgymnastikutbildning» anvisas som högstposter. Då statskontoret förutsatte, att endast omkostnadsstaten men icke den angivna specifikationen till samma stat i sinom tid skulle fastställas av Kungl. Majit, ansåge ämbetsverket övervägande skäl tala för att även delposten III a »Inventariers underhåll och komplettering» med hänsyn till karaktären av de utgifter, som skulle bestridas från densamma, i omkostnadsstaten redovisades som högstpost.

En dylik begränsning av medelsanvisningen under dessa utgiftsposter syntes icke böra föranleda betänkligheter, då i det fall, att de i det kommande regleringsbrevet till lasarettet anvisade högstbeloppen under om-

129 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

kostnadsstaten skulle befinnas otillräckliga, möjlighet givetvis förelåge för Kungl. Majit att framdeles efter särskild framställning av lasarettet medgiva beloppens överskridande.

Då den ifrågasatta omläggningen av högspänningsanläggningen i röntgenavdelningen syntes erforderlig ur säkerhetssynpunkt, hade statskontoret icke något att erinra mot att medel beräknades för sådant ändamål. Beträffande övriga särskilt angivna engångsutgifter — utrustning av neurokirurgiska kliniken, en diktafon och skåp för ytterkläder — föreställde sig statskontoret, att anskaffningen borde kunna ske successivt med anlitande av det belopp å 122,500 kronor — i vilket inräknats 20,000 kronor för oförutsedda behov — som direktionen beräknat för det mera permanenta behovet av medel för underhåll och komplettering av inventarier. Medelsbehovet under delposten »Inventariers underhåll och komplettering» torde under sådana förhållanden kunna begränsas till (122,500 + 40,000 =) 162,500 kronor.

Departementschefen. Direktionens förslag anser jag mig kunna biträda med de av statskontoret ifrågasatta ändringarna, dock anser jag, att utöver vad statskontoret förordat ytterligare ett belopp av 10,000 kronor bör anslås till särskilda engångsutgifter. Till omkostnader torde följaktligen böra anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 1,835,000 kronor. Stat för anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

3. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin sistberörda skrivelse har direktionen — under åberopande av vissa vid skrivelsen fogade beräkningar — framlagt följande förslag till inkomststat för serafimerlasarettet för nästa budgetår (motsvarande inkomster för budgetåret 1935/1936 angivas till jämförelse) i

Inkomststat:

Förslagsvis beräknade

Verkliga inkomster under budgetåret 1935/1936

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Poliklinikavgifter: Förslagsvis beräknade Ferkligainkcnisterunder

6 budgetaret 1935/1936

a. för undersökning och be-

handling av sådana patienter, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall äga tillämpning ................ 56,500: — 63,923: 50

b. för undersökning och be-

handling av andra poliklinikpatienter ........ 240,000: — 296,500: —8 240,751: 48* 304,674: 98

Ersättningsmedel:

a. ersättning för privatpati-

enter vid röntgenavdelningen m. m.......... 34,000: —

b. gottgörelse från karolinska mediko-kirurgiska institutet för upplåtelse av lokal m. m. för undervisning i medicinsk rörel-

sebehandling .......... 4,250: —

av medicinska kliniken

för reagens........... 2,000: —

c. Stockholms stads anslag

till poliklinik......... 20,800: —

d. fattigbössemedel och bur-

skapsavgifter......... 50: —

e. ersättning från friska per-

soner, vilka såsom sällskap åtföljt de sjuka under sjukhusvistelsen .... 1,000: —7

Ersättning för åt befattningshavare och extra personal tillhandahållna naturaförmåner m. m.................

Ersättning för kost till radiumhemmet

34,809: 05

4,250: —

2,000: —8

20,800: —

60: 54 61,919: 59

62,100: —'8

220,000: {22,109: 739} 22,109: 73

57,000: —8 --

Räntemedel

levererade av stiftelsen serafimerlasarettet ........................

36,000: — 36,217:958 36,217:95

Övriga inkomster:

försålt köksavfall, lump, skrot m. m. utdelning från Stockholms stads brandförsäkringskontor...........

diverse.......................

5,000: —8 5,506: 658

470: —8 470: 808

|25fr—8j 12>540.97s « 18)518; 42

Summa kronor 1,892,110: —

1,428,239: 08

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

131 Anmärkningar.

1 Härutöver till täckande av byggnadskostnad för de enskilda och halvenskilda rummen å kirurgiska kliniken kronor 8,680: 57.

2 Härav använt till: täckande av avlöningar och andra driftutgifter kronor 97,261: 25; annuitet å det mindre ombyggnadslånet m. m. kronor 127,979:62; t. v. reserverat kronor 15,510:61.

3 De med detta nottecken försedda posterna äro tillhopa lika med i redogörelse för sjukvården och ekonomien upptagna inkomstposten »diverse försäljnings- och ersättningsmedel» kronor 42,628: 15.

4 Någon motsvarande inkomstpost för budgetåret 1935/1936 finnes ej, emedan avlöningarna bokförts netto efter avdrag för naturaförmåner.

6 Härutöver gottgjordes tillfälligt för budgetåret 1935/1936 kronor 24,000: —.

9 Härav återburen avlöning m. fl. inkomster av den natur, att de enligt riksräkenskapsverkets uttalande i samband med granskning av det av särskilda sakkunniga uppgjorda förslaget till statuppställning för lasarettet böra

gottgöras å respektive utgiftstitlar....... kronor 10,381: 37

brandskadeersättning...................... > 1,300: —-

försåld äldre ångmangel.................... » 500: —

försålt extrakt, tillverkat vid kliniska laboratoriet m. m. . » 359: 60

7 Sådan ersättning har tidigare bokförts som sjukvårdsavgift; avgift debiteras å 5 kronor per dag för sällskap till patient i enskilt eller halvenskilt rum och å kronor 2: 50 per dag för sällskap till patient, som vårdas i allmänt rum.

8 Dessa inkomster, tillhopa kronor 641,320:—, avdragas från utgifterna vid beräkning av de avgifter, som Stockholms stad och Stockholms län skola erlägga för sina å lasarettet vårdade sjuka.

Direktionen har yttrat bland annat följande:

I propositionen nr 171/1936 anförde departementschefen (sid. 91), att de sakkunniga varit ense med lasarettets direktion, att någon höjning av vårdavgifterna vid lasarettet ej för det dåvarande borde företagas. Departementschefen fann, att denna fråga, som likväl med hänsyn till statens dryga kostnader för serafimerlasarettet vore förtjänt av att närmare övervägas, lämpligen borde dryftas i samband med taxefrågorna för karolinska sjukhuset. Emellertid förutsatte han, att den blivande ledningen för serafimerlasarettet, så snart ske kunde, toge nämnda fråga under noggrant övervägande och framlade de förslag, som därav kunde föranledas.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade med anledning av detta^ uttalande ansett sig böra, örn än med viss tvekan, föreslå en höjning av vårdavgifterna och hade vid beräkning av inkomsterna utgått från att de höjda avgifterna skulle kunna tillämpas från och med den 1 juli 1937. E>en inkomstökning, som därigenom skulle tillföras lasarettet, beräknades till omkring 127,000 kronor. Tvekan kunde emellertid råda om möjligheten eller lämpligheten att genomföra höjningen redan från och med den 1 juli 1937.

Den ifrågasatta taxehöjningen belyses av efterföljande översikt, som jämväl innehåller uppgifter rörande vårdavgifterna vid vissa andra sjukhus:

132 Kungl. Majlis 'proposition Nr ‘272.

Anmärkningar.

1 För serafimerlasarettet räknas Stockholms stad och Stockholms län som eget sjukvårdsområde.

2 Utländsk medborgare, ej mantalsskriven i Sverige.

3 Av 66,158 vårddagar år 1934 vid Maria sjukhus voro 44,404 å kronor 2: 50, 10,443 å kronor 2: —, 3,131 å kronor 1: 50 och 8,180 å kronor 1: — = kronor 2:176 i medeltal per dag.

4 Av 79,353 vårddagar år 1934 vid centrallasarettet voro 54,357 å kronor 1: 50, 24,862 å kronor 1: — och 134 å kronor 0: 75 = kronor 1:342 i medeltal per dag.

5 Av 162,042 vårddagar år 1934 vid akademiska sjukhuset voro 2,225 å kronor 3: 50, 699 å kronor 3: —, 4,849 å kronor 2: 50, 1,350 å kronor 2: —, 99,281 ä kronor 1: 25 och 53,638 å kronor 1: — = kronor 1:249 i medeltal per dag.

6 Av 251,280 vårddagar år 1934 vid Lunds lasarett voro 599 ä kronor 5: —, 1,478 å kronor 4: —, 6,611 å kronor 3: —, 34,809 ä kronor 2: —, 1,674 å kronor 1: 50, 640 å kronor 1: 40, 82 å kronor 1: 05, 200,937 å kronor 1: — och 4,450 å kronor 0: 70 = kronor 1:217 i medeltal per dag.

7 Av 74,203 vårddagar år 1934 vid Norrköpings lasarett voro 3,857 å kronor 5: •—, 2,649 å kronor 3: -—, 42,778 å kronor 2: — och 24,919 ä kronor 1: — = kronor 1:856 i medeltal per dag.

6 5-säng-rummen avdelade med skärm vägg, så att avdelningar om 2 och 3 sängar bildas.

9 Tuberkulosavdelningen.

133 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

Översikten har av direktionen kommenterats med följande:

Direktionen hade vid övervägande av berörda taxefråga ansett sig böra tillämpa den vid landstingens sjukvårdsinrättningar tillämpade principen, att en högre avgift fastställdes för patienter från främmande sjukvårdsområde än för patienter från det egna området. Såsom »eget» sjukvårdsområde hade direktionen därvid betraktat Stockholms stad och Stockholms län. Då enligt gällande avtal staden och länet betalade viss procent av skillnaden mellan den på visst sätt beräknade verkliga sjukvårdskostnaden och legosängsavgifterna, hade staten ej heller något intresse av att de sistnämnda höjdes. (För höjning av legosängsavgiften för i allmänt rum vårdade personer från Stockholm erfordrades enligt avtal stadsfullmäktiges medgivande.) Ett undantag hade likväl gjorts, i det avgiften för vård i halvenskilt rum med två sängar föreslagits höjd med 1 krona för patienter från Stockholms stad och Stockholms län. Direktionen ansåge nämligen, att någon skillnad i avgiften borde finnas mellan dessa i verklig mening halvenskilda rum och de med 3 till 5 sängar, de senare avdelade med skärmvägg, som vid serafimerlasarettet betraktades såsom halvenskilda rum.

I fråga om patienter från »främmande» område finge till en början anmärkas, att direktionen beträffande utlänning, som ej vore mantalsskriven i Sverige, bibehållit nuvarande tillägg av 2 kronor till eljest gällande avgift. Hittills hade, med undantag av sådana utlänningar, patienter från andra orter än Stockholms stad och Stockholms län erhållit vård mot samma avgift, som gällt för patient från Stockholm. Detta hade ansetts motiverat dels av att lasarettet av ålder betraktats som ett rikssjukhus, dels av önskemålet, att, särskilt i undervisningens intresse, underlätta för mindre bemedlade patienter från landsorten att söka vård vid lasarettet. Då direktionen nu föresloge brytande av den hittills tillämpade principen, vore detta föranlett av tre skäl. För det första hade en högre avgift sedan åtskilliga år jämlikt allmän författning tillämpats beträffande patienter, vilkas vård skolat bekostas av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd (4 kronor 50 öre per dag). Detta förhållande, varöver fattigvårdsmyndigheterna uttalat klagomål, funne direktionen utgöra en anledning till att föreslå en något högre avgift (5 kronor per dag) för i allmänt rum vårdad, direkt till lasarettet betalande patient. I detta sammanhang erinras, att direktionen i särskild skrivelse gjort framställning örn utfärdande av bestämmelser örn skyldighet för landsting och städer utom landsting att i vissa fall bidraga till vård å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Detta bidrag, som uppginge till 2 kronor 50 öre för vårddag, skulle avräknas å den legosängsavgift, den sjuke erladc. Det andra skälet vore, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala och vid lasarettet i Lund, vid vilka sjukhus jämväl undervisning av blivande läkare skedde, en högre avgift tillämpades för patienter från främmande sjukvårdsområde. Det tredje skälet vore det ovan åberopade, av departementschefen anförda, nämligen de stegrade driftkostnaderna. Den tvekan direktionen hyst i denna fråga hade gällt, huruvida höjda avgifter kunde föranleda sådan minskning i tillströmningen av patienter från landets övriga delar, att undervisningen bleve lidande. Det hade emellertid synts direktionen angeläget att därutinnan vinna erfarenhet vid serafimerlasarettet, innan karolinska sjukhuset öppnades.

Beträffande i enskilt och halvenskilt rum vårdade patienter från främmande område föresloge direktionen en avgift av respektive 15 och 10 lero-

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor per dag samt för vård av dylik patient i de nämnda, såsom halvenskilda betraktade rummen med 3 till 5 sängar, 8 kronor per dag.

Härförutom har direktionen erinrat, att serafimerlasarettet för närvarande ägde uppbära vissa ersättningar å tillhopa 73,850 kronor, avseende åtskilliga lasarettet tillförsäkrade förmåner m. m. (jfr statsliggaren för budgetåret 1936/1937, sid. 388). Ersättningarna hade hittills ingått i det årligen till lasarettets verksamhet anvisade statsanslaget. Då nu staten skulle i egen regi övertaga lasarettets drift, torde medel för ifrågavarande ersättningar icke behöva anvisas å riksstaten.

Myndigheterna. Myndigheterna hava lämnat direktionens förslag utan erinran.

Departementschefen. Kungl. Majit lärer böra i sinom tid taga under närmare omprövning det av direktionen framlagda förslaget till höjning av vårdavgifterna vid serafimerlasarettet. Vid inkomstkalkylerna för nästa budgetår torde emellertid direktionens ifrågavarande förslag kunna tagas till utgångspunkt. Mot direktionens beräkningar av inkomsterna har jag för min del ingen väsentligare erinran att framställa. Såsom redan förutskickats, torde frågan om uppförande å riksstatens inkomstsida av en inkomsttitel, motsvarande de ovan beräknade inkomsterna vid lasarettet, komma att upptagas av chefen för finansdepartementet.

4. Kostnadsjämförelser.

Nuvarande förhållanden. För understöd och ersättningar till serafimerlasarettet är enligt det föregående under åttonde huvudtiteln uppfört ett anslag, vilket för innevarande budgetår har karaktären av förslagsanslag och är upptaget med 1,007,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt en av Kungl. Majit för lasarettet fastställd utgifts- och inkomststat (jfr statsliggaren för budgetåret 1936/1937, sid. 387 och 388). Enligt denna stat avses för avlöningar och pensioner 1,102,405 kronor, för omkostnader 1,279,570 kronor och för täckning av den 30 juni 1935 förefintligt budgetförskott 229,427 kronor. Dessa utgifter balanseras mot inkomster, vilka utgöras av dels 1,604,402 kronor, belöpande på andra inkomster än statsanslag, dels ock ovannämnda statsanslag av 1,007,000 kronor. Staten balanserar alltså på ett belopp av 2,611,402 kronor, varav 229,427 kronor äro av tillfällig natur.

Karolinska sjukhusets direktion. Erinras må, att de sakkunniga beräknade kostnaderna för den av dem ifrågasatta löneregleringen på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

1 Begynnelselöner, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg ä 10 procent Inbegripet.

2 Ålders tillägg, dyrtidstillägg ä 10 procent samt provisorisk avlöningsförhöjning Inbegripet.

3 Dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

4 Ålderstillägg, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg å 10 procent Inbegripet.

Direktionen har uppskattat merkostnaderna för de av direktionen föreslagna avvikelserna från de sakkunnigas förslag beträffande

underordnade läkare till omkring . . 25,500 kronor

ekonomipersonal » » . . 2,300 »

kontorspersonal » » • • 2,800 »

Summa 30,600 kronor.

Om härtill läggas de äv direktionen ifrågasatta arvodena till överläkarna å röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen, tillhopa 2,000 kronor, så blir den sammanlagda ökningen på grund av avvikelser från de sakkunnigas löneregleringsförslag omkring 32,600 kronor.

Vad anslagen för nästa budgetår beträffar, har direktionen enligt det ovanstående föreslagit, att till avlöningar skulle anvisas ett förslagsanslag av 1,187,275 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av 1,345,000 kronor, varförutom för dyrtidstillägg skulle erfordras 125,500 kronor och för pensioner, inklusive dyrtidstillägg, 18,600 kronor. De sammanlagda utgifterna skulle alltså enligt direktionens beräkningar uppgå till 2,676,375 kronor. De inkomster, vilka skulle redovisas å riksstatens inkomstsida, beräknas som nämnts uppgå till 1,892,110 kronor, vadan statens nettoutgift för driften skulle utgöra 78^,265 kronor. Då statens nettoutgift för innevarande budgetår beräknats till 1,007,000 kronor, varav dock endast 777,573 kronor äro av löpande karaktär, skulle alltså utgijtsstegringen för statsverket uppgå till endast 6,692 kronor.

Att statens nettoutgift sålunda syntes kunna beräknas praktiskt taget bliva densamma för budgetåret 1937/1938 som för budgetåret 1936/1937, trots de väsentligt ökade utgifterna, berodde, yttrar direktionen, i första hand på dels den av direktionen föreslagna höjningen av vårdavgifterna för patienter från andra orter ån Stockholm eller Stockholms län, dels att poli-

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27%.

klinikinkomsterna beräknats i sin helhet skola tagas i anspråk till täckande av driftkostnader, dels ock att varje utgiftsökning automatiskt, på grund av gällande avtal, återverkade på bidragen från Stockholms stad och Stockholms län.

Departementschefen. Enligt de av mig i det föregående framlagda förslagen böra för nästa budgetår

till avlöningar anvisas.........................kronor 1,133,000

» omkostnader » » 1,335,000

» dyrtidstillägg beräknas..................... » 125,000

» vissa pensioner (inklusive dyrtidstillägg) beräknas » 18,600

Summa kronor 2,611,600.

Da inkomsterna vid lasarettet, vilka avses skola redovisas å riksstatens inkomstsida, beräknats till i runt tal 1,892,000 kronor, skulle alltså statens nettoutgift för lasarettet under nästa budgetår vid bifall till mina förslag uPPgå till 719,600 kronor, innebärande

i förhållande till direktionens förslag en minskning med kronor 64,665 i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

anslaget en minskning med.................... » 287,400

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

löpande anslaget en minskning med.............. » 57,973.

Lämpligen torde — i anslutning till ett av direktionen i ämnet framlagt förslag — ovannämnda anslag till avlöningar och omkostnader böra anvisas och den av mig förordade löneregleringen för befattningshavarna vid serafimerlasarettet genomföras ävensom ovanberörda under elfte huvudtiteln uppförda anslag anlitas allenast under förutsättning, att förutberörda avtal mellan Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag tidigare förordat träffas örn statens övertagande från och med den 1 juli 1937 av driften vid lasarettet.

lil. Karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Nuvarande förhållanden. Under åttonde huvudtiteln äro under rubriken Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset för innevarande budgetår uppförda följande anslag, nämligen

Avlöningar, förslagsanslag ........................... kronor 37,400

Omkostnader, förslagsanslag ......................... » 4,000

Utrustning, reservationsanslag........................ » 180,000.

Avlöningsanslaget, som är avsett till utgifter för sjukhusets direktion, disponeras jämlikt följande av riksdagen godkända avlöningsstat:

137 Kungl. Marits 'proposition Nr 272.

A vlöningsstat:

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp........................kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......kronor 14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400. Ur delposten till grundbelopp utgå 8,400 kronor till arvoden åt ordföranden, vice ordföranden, ledamöter och suppleanter i direktionen, 12,000 kronor till arvode åt expert hos direktionen samt 2,000 kronor till arvode åt sekreteraren hos direktionen.

Omkostnadsanslaget, som likaledes avses enbart för med sjukhusdirektionens verksamhet förenade kostnader, disponeras enligt följande av Kungl. Maj:t fastställda omkostnadsstat:

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 500

2. Expenser.................................... » 3,500

Summa kronor 4,000.

I skrivelse den 15 januari 1937 har direktionen för karolinska sjukhuset gjort framställning angående anslag till sjukhuset för budgetåret 1937/1938.

Över framställningen hava avgivits utlåtanden den 9 februari 1937 av kanslern för rikets universitet, som i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska institutet, den 4 februari 1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 5 februari 1937 av statens pensionsanstalt, den 9 februari 1937 av medicinalstyrelsen, den 8 februari 1937 av riksräkenskapsverket och den 15 februari 1937 av statskontoret.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin berörda framställning har direktionen inledningsvis yttrat, att anslag för nästa budgetår erfordrades — förutom för bestridande av de med direktionens verksamhet förenade utgifterna — till den del av sjukhuset, Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, som kunde tagas i drift under nämnda budgetår.

Nämnda klinik skulle, erinrar direktionen, övertaga verksamheten vid cancerföreningens i Stockholm nuvarande radiumhem, vars lokala förhållanden länge varit mycket otillfredsställande. Enligt överenskommelse den 8 juni 1934 mellan Kungl. Majit, å ena, samt styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond och nämnda förening, å andra sidan, skulle klinikens uppförande bedrivas så, att dess radiumhem jämte nödiga personalbostäder och ekonomilokaler kunde för sitt ändamål tagas i anspråk senast den 1 oktober 1936, såvida hinder härför ej mötte på grund av strejk, lockout eller force majeure. På grund av mellankommande omständigheter bleve byggnaderna ej färdiga förrän instundande höst. Tidpunkten, då kliniken kunde öppnas, kunde ännu icke angivas men beräknades infalla omkring den 1 oktober 1937.

För nämnda klinik komme alltså redan under nästa budgetår att erfordras medel till avlöningar och omkostnader. Vidare måste medel ställas till

138 Kungl. Maj:ts -proposition Nr '272.

förfogande för direktionens avlöningar och omkostnader. Slutligen påkallades anslag för avslutande av klinikens utrustning, i den mån densamma ankomme på statsverket, samt för påbörjande av inventarieanskaffningen till övriga delar av sjukhuset. Av klinikens verksamhet bomme också att inflyta inkomster.

I fråga örn uppställningen av anslagen till sjukhuset hade direktionen, som i detta avseende rådfört sig med riksräkenskapsyerket och medicinalstyrelsen, ansett sig böra föreslå, att för karolinska sjukhuset å riksstatens utgiftssida uppfördes — förutom anslag till sjukhusets utrustning — ett anslag till avlöningar och ett anslag till omkostnader, vardera till belopp, som motsvarade de beräknade bruttoutgifterna för ändamålen under budgetåret, samt att å riksstatens inkomstsida uppfördes en ny inkomsttitel, inkomster vid karolinska sjukhuset, å vilken skulle uppdebiteras de från olika håll i anledning av sjukhusets verksamhet inflytande intäkterna.

Omförmälda överenskommelse mellan Kungl. Maj:t, styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen innehåller, erinrar direktionen, i huvudsak följande bestämmelser rörande jubileumsklinikens organisation m. m.

Jubileumskliniken består av

A) en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, omfattande

1) vårdavdelningar, inrymmande tillhopa 100 allmänna och 13 enskilda platser jämte byrå för övervakning av patienterna och för ombesörjande av obemedlade och mindre bemedlade patienters resor till och från vårdavdelningarna,

2) poliklinik och behandlingsinstitut,

3) undervisnings-, biblioteks- och arkivlokaler;

B) forskningsavdelningar, nämligen dels en fysisk avdelning, dels ock en svulstpatologisk avdelning.

Utrustningen av radiumhemmet verkställes av Kungl. Majit och kronan, medan utrustningen av forskningsavdelningarna verkställes av jubileumsfonden. Plan till utrustning av radiumhemmet godkännes av jubileumsfondens styrelse och underställes Kungl. Majit för fastställelse. Kungl. Majit och "kronan blir ägare av radiumhemmets utrustning, medan jubileumsfonden blir ägare av forskningsavdelningarnas utrustning.

Till uppförande av radiumhemmet bidrager jubileumsfonden i första hand med 145,000 kronor. Återstående kostnad för detta ändamål jämte kostnaden för radiumhemmets utrustning ävensom kostnaderna för uppförandet och utrustningen av de för radiumhemmets sjukvårdspersonal och underordnade läkare erforderliga bostäderna jämte huvudrörledningar till och vägar kring radiumhemmet bestridas till hälften av Kungl. Majit och kronan, medan andra hälften bestrides av jubileumsfonden och cancerföreningen; dock att detta jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag ej må överstiga 2,000,000 kronor.

Uppförandet och utrustningen av forskningsavdelningarna jämte bostäder för tillhörande personal bekostas helt av jubileumsfonden och cancerföreningen. Jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag för forskningsavdelningarnas uppförande må ej överstiga 500,000 kronor.

Efter avslutande av överenskommelsen mellan staten och jubileumsfondens styrelse har jubileumsfondens styrelse ytterligare beviljat dels den 7 april 1935 ett belopp av 100,000 kronor till komplettering av utrustningen

139 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av forskningsavdelningarna, dels ock den 7 november 1936 ytterligare

145,000 kronor för att möjliggöra en påbyggnad med en våning å forskningsavdelningarna, då de planerade byggnaderna visat sig vara otillräckliga för det alltjämt växande behovet. Slutligen har jubileumsfondens styrelse den 7 november 1936 anslagit av reserverade medel 65,000 kronor till inredning av evakueringsavdelningen å radiumhemmet, samt förbundit sig att bekosta dess utrustning.

Radiumhemmet, som drives av Kungl. Majit och kronan, utgör karolinska institutets radioterapeutiska klinik och är en av landets centralanstalter för radioterapi vid kräfta. Verksamheten vid hemmet bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i »betänkande och förslag rörande användningen av Konung Gustaf V:s jubileumsfond», avgivna den 23 maj 1929 av den jämlikt Hans Majit Konungens beslut den 29 juni 1928 tillsatta kommittén.

Radiumhemmet står under direktionens för karolinska sjukhuset ledning och förvaltning.

Styrelsen för jubileumsfonden äger att utse en representant att deltaga i direktionens överläggningar och beslut i ärenden, som beröra jubileumskliniken. Dylika beslut skola, i den mån omförmälda representant sådant påkallar, jämte yttrande av styrelsen för jubileumsfonden underställas Kungl. Majit.

Jubileumsfonden och cancerföreningen lämna icke något bidrag till utgifterna för driften av och fortsatt inventarieanskaffning för radiumhemmet.

Av vårdavdelningarnas 100 allmänna och 13 enskilda vårdplatser är o 50 allmänna och 7 enskilda avsedda för fortsättande av verksamheten vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka. Av nämnda 50 allmänna vårdplatser böra 20 avses i första hand för sjuka från Stockholms stad och 30 i första hand för sjuka från riket i övrigt.

Forskningsavdelningarna stå till jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, som falla inom fondens arbetsprogram: »befrämjandet av det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna».

Därjämte stå forskningsavdelningarna till radiumhemmets förfogande för arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning och forskning.

Den fysiska forskningsavdelningens mät- och kontrollsektioner stå även till förfogande för karolinska sjukhusets övriga röntgenterapeutiska och röntgendiagnostiska avdelningar.

Forskningsavdelningarna lyda under styrelsen för jubileumsfonden. Närmaste tillsynen över desamma utövas av en nämnd, bestående av en av jubileumsfondens styrelse utsedd ordförande, en av karolinska institutets lärarkollegium bland dess medlemmar utsedd representant för karolinska institutet samt föreståndaren för radiumhemmet och föreståndarna för forskningsavdelningarna. I nämndens överläggningar rörande det vetenskapliga arbetet vid radiumhemmet äga jämväl föreståndarna för radiumhemmets avdelningar deltaga. Vid behandling av frågor, sorn beröra sjukvården vid radiumhemmet, iiger en av sjukhusets direktion utsedd representant rätt att deltaga i nämndens överläggningar och beslut.

Kungl. Majit och kronan bekostar underhållet av forskningsavdelningarnas byggnader samt deras förseende med värme, vatten, elektrisk energi och gits ävensom de förbrukningsartiklar, sorn erfordras för avdelningarnas löpande arbete åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt. Den personal, som regelmässigt erfordras för utförande av sagda arbete, avlönas av Kungl.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr ftin.

Maj:t och kronan. Vid tillsättandet av nämnda personal skall tillfälle beredas omförmälda nämnd att yttra sig.

Övriga kostnader för driften av forskningsavdelningarna bäras av jubileumsfonden.

Den läkar-, kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som — då verksamheten vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlägges till jubileumskliniken — är anställd vid den nuvarande anstalten, bör såvitt möjligt, beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å jubileumskliniken med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal i liknande ställning vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjuter.

Direktionens förslag avser, jämte annat, lönereglering för befattningshavarna vid jubileumskliniken enligt i huvudsak samma grunder, som av direktionen ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet. Beträffande de allmänna riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering och de särskilda föreskifter och undantagsbestämmelser i olika hänseenden, som påkallades av de säregna förhållandena inom en sjukhusförvaltning, har direktionen hänvisat till och åberopat vad direktionen härutinnan anfört i sin skrivelse den 8 december 1936 angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet (jfr ovan). I fråga örn personalen vid karolinska sjukhuset torde emellertid böra uppmärksammas, anför direktionen, att sjukhusets byggnader vore belägna i Solna socken och att befattningshavarna vid sjukhuset följaktligen bleve stationerade å F-ort enligt nu gällande indelning av riket i dyrortsgrupper. Personalen i fråga syntes emellertid ur de synpunkter, som hade inverkan på dyrortsgrupperingen, böra hänföras till samma dyrortsgrupp, som Stockholms stad, där de i allmänhet måste bosätta sig, därest de ej erhölle bostad inom sjukhusets lokaler. I intet avseende torde nämligen levnadskostnaderna för denna personal ställa sig lägre än om de vore stationerade i Stockholm. Det torde därför få förutsättas, att Kungl. Majit — i likhet med vad som skett beträffande befattningshavare i Hagalunds municipalsamhälle, Hagalunds järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds övre samt förorterna Karlberg, Tomteboda och Ulriksdal — komme att vidtaga erforderliga åtgärder för att befattningshavare vid karolinska sjukhuset skulle uppbära avlöning till samma belopp, som om de vore stationerade i Stockholm.

Myndigheterna. Myndigheterna hava icke framställt någon principiell erinran mot direktionens omförmälda förslag. Riksräkenskapsverk e t har dock förklarat sig förutsätta, att dyrtidstillägg skulle utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg samt att pensionskostnader skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte huvudtiteln (jfr nedan).

Departementschefen. Lönerna för de vid jubileumskliniken anställda befattningshavarna böra, såsom redan i det föregående antytts, regleras i överensstämmelse med de för serafimerlasarettets personal föreslagna grun-

141 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dema. Jag har intet att erinra mot direktionens åsikt, att personalen vid kliniken bör hänföras till den dyrortsgrupp, som gäller för Stockholms stad. Kungl. Majit torde böra i sinom tid meddela härför erforderliga bestämmelser. I avseende å provisoriskt dyrortstillägg lärer personalen böra likställas med personal, vars stationerings- eller förläggningsort utgör Stockholms stad, Hagalunds municipalsamhälle m. fl. orter. Riksdagens medgivande härtill bör utverkas.

Då verksamheten vid jubileumskliniken ej beräknas kunna taga sin början förrän under loppet av nästa budgetår, torde avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, böra äga tillämpning å befattningshavare vid sjukhuset från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Jag förutsätter, att de med sjukhusets verksamhet förenade utgifterna och inkomsterna redovisas å riksstaten på i huvudsak samma sätt som ovan ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet.

Till detaljerna i direktionens förslag återkommer jag i det följande.

2. Anslag till avlöningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har till en början framlagt förslag beträffande ändringar för nästa budgetår i den ovannämnda för direktionen gällande avlöningsstaten.

Det i denna avlöningsstat uppförda anslagsbeloppet å 1,000 kronor till vikariatsersättningar m. m., avseende ersättning åt vikarie för direktionens expert, kunde enligt direktionens mening utgå, enär vikarie icke kunde utnyttjas för de arbetsuppgifter, som ankomme på experten. Däremot ansåge sig direktionen böra anhålla om en höjning av anslagsposten till övrig ickeordinarie personal med 10,000 kronor för att kunna tillgodose behovet av utredningar. För sjukhusdriftens planläggning vore det av synnerlig vikt att i god tid alla åtgärder vidtoges, som kunde underlätta en rationell drift. Direktionen hade för avsikt bland annat att utreda frågan örn utspisningsstatens innehåll och därmed sammanhängande spörsmål om särskilda dietmatsedlar. Genom ett lämpligt anordnande av denna stat kunde icke obetydliga besparingar årligen vinnas. Utredningen härom torde emellertid bliva omfattande och kostsam. För att jämväl kunna verkställa övriga nödiga utredningar måste tillräckliga penningmedel stå till förfogande.

I enlighet med vad direktionen sålunda förordat skulle för nästa budgetår direktionens avlöningskostnader uppgå till (37,400 — 1,000 + 10,000 =)

46,400 kronor, innebärande en anslagshöjning med 9,000 kronor.

Direktionens utredning rörande personalbehovet vid jubileumskliniken grundar sig på ett av professorerna G. Forssell, E. Key och E. Berven enligt uppdrag av cancerföreningen i ämnet framlagt förslag. I nedanstående sammanställning har angivits den personal, som av direktionen beräknats bliva erforderlig vid kliniken. I sammanställningen har också angivits den löne- och tjänsteställning, som direktionen ansett sig böra förorda för de särskilda personalgrupperna.

142 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Förteckning över personalen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

A. Radiumhemmet. Läkarpersonal.

I. Allmänna avdelningen.

1 professor och överläkare ....

1 biträdande läkare .......

7 underläkare...........

II. Gynekologiska avdelningen.

1 överläkare...........

1 biträdande läkare......

1 underläkare..........

Övrig personal.

I. Kliniken.

1. Vårdavdelningarna.

1 föreståndarinna.......

1 kurator...........

1 biträdande föreståndarinna

8 sjuksköterskor........

1 förste vaktmästare.....

18 assistentsköterskor.....

1 sjukbärare..........

1 sjukbärare..........

12 städerskor......'. . . .

1 provsköterska

6 elever

4 provelever.........

2. Badavdelningen.

1 baderska..........

1 baderskebiträde......

övervaknings- och kontrollavdelningen.

1 föreståndarinna . 6 kontrollbiträden 5 »

1 fotograf .....

1 kontorsbiträde .

CO o

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

144 Kungl. Majlis 'proposition Nr 272.

I sammandrag innebär den för radiumhemmet föreslagna personalstaten följande:

Ordinarie tjänstemän:

a) håkarp ersonat.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen................B 26

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 145

b) Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken.........Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen ... B 11

1 kurator........................................... Bil

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam för radiumhemmet och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning) B 7 1 biträdande föreståndarinna............................ B 7

20 sjuksköterskor...................................... B 7

6 kontrollbiträden .................................... B 7

10 röntgenbiträden....................................B 6

1 fotograf........................................... B 5

c) Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare.................................. B 7

1 sjukbärare........................................B 4

d) Kontorspersonal.

1 kassör............................................ Bil

1 kanslibiträde....................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare...............................e. o. 23

5 kontrollbiträden................................. e. o. 7

21 assistentsköterskor...............................e. o. 5

1 kontorsbiträde..................................e. o. 4

11 biträden......................................e. o. 4

1 sjukbärare.....................................e. o. 4

1 baderska....................................... e. o. U 6

1 baderskebiträde ................................. e. o. U 5

2 garderobiérer................................... e. o. U 5

20 städerskor...................................... e. o. U 5

Extra tjänstemän:

8 underläkare........................................ e. 23

Arvodister:

1 överläkare..................................kronor 1,500

8 provsköterskor.............................. » 11,040

6 elever..................................... » 6,480

4 provelever.................................. » 3,120

1 städerska (ej full tjänstgöring).................. » 1,080

samt dessutom, tills karolinska sjukhuset träder i full verksamhet,

1 köksföreståndarinna..........................kronor 2,340

2 husor ..................................... » 3,480

6 köksbiträden................................ » 10,440

2 telefonister................................. » 3,480

Beträffande den för forskningsavdelningen avsedda personalen hänvisas till det ovanstående.

Till stöd för ovannämnda förslag rörande antalet befattningshavare vid jubileumsklinikens olika avdelningar m. m. har direktionen anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 272. 10

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Personal vid radiumhemmet.

Beräkningen av personalen hade skett med hänsyn till att radiumhemmet enligt omförmälda överenskommelse skulle icke blott vara karolinska institutets radioterapeutiska klinik utan därjämte en av landets centralanstalter för radioterapi vid kräfta samt att verksamheten vid radiumhemmet skulle bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de i ovannämnda betänkande angivna riktlinjerna.

Läkarpersonal. Antalet vårdplatser vid det nuvarande radiumhemmet vore 70. På grund av den ständigt ökade patienttillströmningen vore detta antal alldeles otillräckligt, och å jubileumskliniken hade därför sammanlagda antalet vårdplatser ökats till 113, nämligen 100 allmänna platser och 13 å den enskilda vårdavdelningen. Därjämte hade på jubileumsfondens bekostnad inom jubileumsklinikens radiumhem uppförts en reservavdelning, avsedd att tjänstgöra som evakueringsavdelning och omfattande cirka 25 vårdplatser. Denna avdelning skulle dock först senare inredas, när behovet av en sådan framträdde.

Vid jubileumsklinikens öppnande komme sålunda antalet vårdplatser vid radiumhemmet att ökas med 61 procent, i förhållande till platsantalet vid det nuvarande radiumhemmet.

Patienttillströmningen till det nuvarande radiumhemmet belyses av efterföljande översikt:

Översikt över utvecklingen av arbetet å radiumhemmet under åren 1917—1935.

147 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

För närvarande vore vid radiumhemmet anställda sju läkare, varav fem tjänstgjorde på den allmänna avdelningen och tvenne på den gynekologiska avdelningen. Den allmänna avdelningens personal bestod av en överläkare, tillika föreståndare för sjukhuset, en biträdande läkare och tre underläkare. Den gynekologiska avdelningens personal bestode av en överläkare samt en underläkare.

Det dagliga arbetet å radiumhemmet började för närvarande kl. A 9 på morgonen utom de dagar, när operationer och elektrokoagulationer företoges, då arbetet måste börja så tidigt som kl. A8 eller 8. Dagens första timmar ägnades åt radiumapplikationer, varefter ronden å avdelningarna vidtoge, vid vilken samtliga läkare måste vara närvarande. Ronden varade till kl. A12—12, varefter polikliniska mottagningen började. Under polikliniktiden undersöktes i medeltal 75 patienter dagligen. Den polikliniska mottagningen vore som regel icke avslutad förrän kl. A3—3. Efter en kort lunchpaus vidtoge därefter under fyra dagar i veckan arbete å den patologisk-anatomiska och fysiska avdelningen under minst en timme. Till detta arbete komme sedermera ytterligare kvällsronderna samt arbete för besvarande av brev och förfrågningar m. m., kontrollerande av journaler

o. s. v. Denna arbetsordning medförde en arbetstid för läkarna av i medeltal 8 A timmar dagligen. Till detta komme skyldigheten att i tur och ordning fullgöra nattjänstgöring. Ä den gynekologiska avdelningen vore arbetstiden i huvudsak densamma, men här företoges radiumapplikationer varannan dag och hölles poliklinisk mottagning varannan dag.

För jubileumskliniken hade föreslagits en utökning av läkarpersonalen med fem läkare.

Beträffande arbetsfördelningen komme ändringar att företagas vid jubileumskliniken i vissa avseenden.

Hittills hade inställningarna vid röntgenbehandlingarna gjorts av läkarna under arbetstiden å polikliniken vilken anordning vore olämplig, då läkaren måste lämna sitt poliklinikarbete ständigt och jämt för att bege sig till röntgenavdelningen och poliklinikpatienterna därigenom finge vänta. Om å andra sidan läkaren vore upptagen av ett arbete å polikliniken, som icke omedelbart kunde avbrytas, måste patienten å behandlingsavdelningen vänta, vilket ofta vore besvärande för den i regel svårt sjuke patienten och medförde tidsförlust för avdelningspersonalen. Å jubileumskliniken komme en läkare att stationeras å röntgenavdelningen under hela arbetsdagen, varigenom dessa olägenheter avhjälptes.

Inställningarna för teleradiumbehandling hade hittills under dagarna gjorts av respektive läkare, men under natten hade inställningarna gjorts av den vakande sköterskan, som på kvällsronden erhållit instruktioner av läkaren. För behandlingens framgångsrika genomförande fordrades emellertid, att inställningarna gjordes med en minutiös noggrannhet och att patienten övervakades under hela behandlingstiden. Detta hade ej kunnat utföras utan stora olägenheter, då denna sköterskas tid till stor del upptoges av arbete å sjukavdelningarna. Arbetet vore också av sådan art, att det lämpligast borde utföras av en läkare. Vid jubileumskliniken hade därför arbetet planlagts så, att en läkare skulle tjänstgöra under hela natten ä teleradiumavdelningen med bistånd av ett biträde. Ilan skulle därigenom även fullgöra skyldigheten som natthavande läkare å sjukhuset i övrigt och sålunda vara befriad från dagtjiinst.

Radiumhemmet hade hittills nödgats inskränka sig till att till behandling

148 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

mottaga i huvudsak patienter, lidande av svulstsjukdomar, men jubileumskliniken skulle dessutom tjänstgöra såsom karolinska sjukhusets radioterapeutiska klinik, vilket komme att medföra en betydande ökning av patientantalet, och en av de nyinrättade läkarbefattningarnas innehavare torde komma att få full sysselsättning med mottagning och undersökning av dessa patienter.

Överläkaren och biträdande läkaren å allmänna avdelningen^ övervakade och ansvarade för sjukvården och ledde det dagliga arbetet å klinik och poliklinik.

Arbetsfördelningen för de sju underordnade läkarna å allmänna avdelningen skulle enligt det uppgjorda förslaget vara den, att fyra av underläkarna tjänstgjorde som läkare å vårdavdelningarna, en å röntgenavdelningen, en å teleradiumavdelningens nattjänst samt en huvudsakligen å polikliniken. Därjämte skulle samtliga läkare deltaga i det dagliga poliklinikarbetet.

Beträffande arbetet och läkarbehovet å den gynekologiska avdelningen hade överläkaren å densamma, docenten J. Heyman, avgivit följande utredning.

Arbetet vid radiumhemmets gynekologiska avdelning hade under de senaste åren företett en jämn och betydande stegring. Antalet brachyradiumbehandlingar visade sålunda från år 1925 till år 1936 en ökning med cirka 95 procent — från 392 till 767. I stort sett motsvarades det ökade antalet behandlingar av en procentuellt lika stor ökning av antalet å kliniken behandlade patienter. Antalet röntgenbehandlingar hade under samma tid vuxit med cirka 290 procent — från 1,413 till 5,522.

Under den angivna perioden hade röntgenbehandlingen i rätt stor utsträckning ersatts med teleradiumbehandling. Denna behandlingsform påbörjades å avdelningen år 1929. Antalet teleradiumbehandlingar hade från år 1929 till den 1 mars 1934, då en ny teleradiumapparat installerades, varit omkring 1,000 per år, efter den 1 mars 1934 omkring 1,500.

Slutligen hade under de 5 sista åren ett antal större operationer i samband med den radiologiska behandlingen utförts, inalles 64, eller i genomsnitt 16 per år.

Antalet undersökningar å avdelningens poliklinik hade ökats från 1,978 år 1925 till 4,998 år 1936 och alltså mer än fördubblats.

Den här påvisade ökningen av såväl antalet behandlingar, som antalet undersökningar, gjorde att frågan örn anställande av en underläkare redan omkring år 1928 blev aktuell. På grund av olika omständigheter blev frågan först ordnad år 1930, från och med vilket år en underläkare varit å avdelningen anställd. Underläkaren hade ända från tjänstens inrättande tjänstgjort ett halvt år på den allmänna och därefter ett halvt år på den gynekologiska avdelningen. Att underläkaren tjänstgjorde endast ett halvt år å den gynekologiska avdelningen vore ur avdelningens synpunkt icke fullt tillfredsställande. På denna korta tid hunne en underläkare icke förvärva den erfarenhet och rutin, som skulle behövas för att överläkarens arbetsbörda skulle kunna minskas i nöjaktig utsträckning. Anordningen vore i själva verket vidtagen mera med hänsyn till de unga läkarnas intressen. Den kännedom örn gynekologisk radioterapi, som numera varje gynekolog måste anses böra äga, kunde nämligen inhämtas på ett halvt år. En längre utbildning kunde anses motiverad, för den händelse vederbörande skulle vilja specialutbilda sig inom denna gren av gynekologi. Så länge det i vårt land

149 Kungl. Majlis proposition Nr 87%.

emellertid icke funnes mer än en befattning, den a radiumhemmet, där dylik specialutbildning kunde utnyttjas och inom överskådlig framtid inrättandet av mer än ytterligare två dylika befattningar knappast kunde tänkas komma till stånd, förelåge intet behov att utbilda ett större antal läkare inom denna specialitet. Anordningen med ett halvt års tjänstgöringstid för underläkare å den gynekologiska avdelningen vore tillräcklig för att bibringa blivande gynekologer nödiga insikter i denna viktiga gren av ämnet, och syntes sålunda böra bibehållas för denna utbildningstjänst.

Den under ett halvt år tjänstgörande underläkaren tillförde emellertid icke avdelningen det ökade tillskott i arbetskraft, varav densamma redan nu vore i behov. I och med avdelningens överflyttning till den nya, större avdelningen å jubileumskliniken komme behovet av ytterligare fullt kompetent läkarkraft å den gynekologiska avdelningen att än mer framträda.

Det torde vidare såsom en bestämd olägenhet böra framhållas, att den gynekologiska radioterapien för närvarande blott ägde en enda kompetent representant inom landet. När den nuvarande innehavaren av befattningen åtnjöte semester eller när han på grund av sjukdom, studieresor eller dylikt vore hindrad tjänstgöra, funnes ingen fullt kompetent vikarie att tillgå. Vidare måste det anses vara ett viktigt önskemål att tillse, att en kompetent efterträdare funnes, när den nuvarande innehavaren inträdde i pensionsåldern.

Det ovan framhållna behovet av en utökning av läkarkrafterna vid jubileumsklinikens gynekologiska avdelning borde bäst och effektivast tillgodoses genom inrättande av en biträdande läkarbefattning vid avdelningen.

Beträffande läkarnas löneförmåner hade samma principer följts, som med motivering framlagts av direktionen i fråga om serafimerlasarettet (jfr ovan).

Personal å vårdavdelningarna.

Det på grundval av radiumhemmets erfarenhet beräknade behovet av personal för sjukvårdsarbetet å vårdavdelningarna överensstämde i stort sett med behovet av sådan personal vid kirurgiska och medicinska vårdavdelningar, och någon särskild motivering för denna personal torde därför icke vara nödig.

Förutom den å vårdavdelningarna vid en kirurgisk eller medicinsk klinik vanliga personalen funnes å det nuvarande radiumhemmet tre befattningar, nämligen en föreståndarinne-, en biträdande föreståndarinne- och en social kuratorsbefattning. Dessa befattningar hade tillkommit under radiumhemmets 25-åriga utveckling på grund av det under arbetets utveckling framträdande behovet av dessa arbetskrafter, betingat av de speciella arbetsförhållandena vid ett sjukhus för radioterapi vid svulster.

Föreståndarinnan hade till uppgift att ordna beläggningen å sjukhuset på ett praktiskt sätt. De flesta patienterna in foges på remisser från läkare i landet, och när patienterna komme resande, måste platser finnas lediga till deras mottagande. För att praktiskt och för beläggningen ekonomiskt kunna utföra detta arbete tillämpades för närvarande å radiumhemmet ett särskilt system, vilket fordrade en däri väl insatt, kvalificerad arbetskraft och en avsevärd arbetstid. Föreståndarinnan hade även att besvara de talrika förfrågningarna från liikare och patienter, beträffande intagning, avgifter m. in. För närvarande inkomme till föreståndarinnans expedition

150 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr £72.

dagligen cirka 40 brev, vilka fordrade omedelbart svar. Föreståndarinnan skulle även övervaka och kontrollera efterlevandet av föreskrifterna beträffande de till omkring 200 i antal uppgående radiumpreparaten, så att ingen skada eller förlust träffade dessa. Till skydd för personalen, som vore sysselsatt med röntgen- och radiumarbetet, måste omfattande och detaljerade föreskrifter finnas, och det ankomme likaledes på föreståndarinnan att övervaka dessas efterlevnad. Å radiologiska sjukhus, där ej sådan kontroll funnes, hade obotliga skador förekommit. Personalens dagliga arbete omfattade sålunda specialområden, där kontroll endast kunde utövas av en med detta arbete särskilt förtrogen person. Å radiumhemmet hade föreståndarinnan till och med år 1934 ensam utfört ifrågavarande arbete. Under de senaste åren hade emellertid föreståndarinnans arbetsbörda så tilltagit, att från och med år 1935 en biträdande föreståndarinna måst anställas, vilken fått övertaga en del av föreståndarinnans arbetsuppgifter. En bidragande orsak till att en biträdande föreståndarinna måst anställas, hade också varit, att det visat sig omöjligt att få en kompetent vikarie under föreståndarinnans semestrar eller vid sjukdomsfall. Rubbningarna i arbetet med en i detsamma icke fullständigt insatt arbetskraft hade visat sig vara mycket avsevärda.

Den sociala kuratorn hade ett vidsträckt arbete vid ett sjukhus, som huvudsakligen hade till uppgift att vårda kräftsjuka. De akuta sjukdomarnas inverkan på patienternas ekonomi vore av övergående natur. För de kräftsjuka vore behandlingen långvarig och fördelad på flera perioder. Arbetsförmågan vore nedsatt för lång tid och hos flera av dem vore utsikterna till varaktig hälsa relativt små. De ekonomiska och sociala följderna av kräftsjukdomarna bleve ofta för den sjuke och dennes familj ganska snart tragiska. För de helt medellösa vore det relativt väl ställt beträffande de rent ekonomiska bekymren, då resor och sjukvård betalades helt av stat och kommun, men de sociala följderna av sjukdomen framträdde här så mycket starkare. För de mindre bemedlade, men ej helt medellösa bleve existensproblemen mycket svårlösta. Så länge hälsan stöde bi, kunde de reda sig relativt bra. Kontanta medel för bestridande av utgifter för resor och långvarig sjukvård funnes dock som regel icke, ej heller till bekostande av nödvändig vila mellan och efter behandlingarna. Även om kommunen ansvarade för utgifterna, toges dock som regel utläggen tillbaka, särskilt från den besuttne mindre jordägaren, så långt som det vore möjligt, och härigenom spolierades ekonomien, så att verklig medellöshet ofta inträdde. Den sociala kuratorn, för vilken patienterna förtroendefullt kunde yppa sina bekymmer, hade ett viktigt arbete att utföra, särskilt bland de mindre bemedlade, genom att försöka rättvist fördela medel från tillgängliga fonder och vägleda beträffande möjligheten till understöd. Därjämte hade kuratorn att ombesörja intagning på vilohem och vårdhem, sökande av pensionsunderstöd och understöd från välgörenhetsinrättningar samt ordnandet av sjukvård i hemmen genom distriktssköterskor och frivilliga sjukvårdsföreningar. Den sociala kuratorn hade även att uppsöka patienterna i deras hem för att där undersöka med hennes verksamhet sammanhängande förhållanden. Korrespondensen med fattigvårdsmyndigheterna inginge även i den sociala kuratorns åligganden. Den sociala kuratorsbefattningen vid radiumhemmet hade varit i funktion 8 år, och erfarenheten hade visat, att denna befattning även i fortsättningen

Kungl. Maj:ts proposition Nr <27'2. 151

komme att vara nödvändig och icke såsom det sociala biträdets verksamhet vid serafimerlasarettet befunne sig på försöksstadiet.

Å radiumhemmet funnes för närvarande tvenne vaktmästare och en sjukbärare. För jubileumskliniken hade beräknats endast en förste vaktmästare, som bland annat intoge ställning som förman för den underordnade manliga personalen, samt tvenne sjukbärare, vilkas arbetsdag med hänsyn till de relativt långa transportavstånden torde bli fullt upptagen.

Personalen i denna grupp har föreslagits till samma löneförmåner som motsvarande personal vid serafimerlasarettet. Den biträdande föreståndarinnan, som vore sjuksköterska, hade placerats i lönegraden B 7. Föreståndarinnan, som utövade en fullt självständig verksamhet, jämställd med exempelvis inspektionssköterskans vid serafimerlasarettet, hade placerats i samma lönegrad som denna, B 11. I denna lönegrad hade likaledes placerats sociala kuratorn.

Personal å badavdelningen.

Å badavdelningen hade föreslagits en befattning som baderska och en som baderskebiträde, motsvarande de behov, som förefunnes vid ett sjukhus av jubileumsklinikens storlek.

Personalen vid denna avdelning har föreslagits skola placeras i samma lönegrader som motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å övervaknings- och kontrollavdelningen.

Under radiumhemmets tidigare år med ett relativt fåtal patienter hade det varit möjligt för läkarna att stå i direkt personlig kontakt med varje patient och övervaka dennes regelbundna besök för kontrollundersökning. Med det stigande patientmaterialet visade det sig emellertid nödvändigt att organisera en särskild avdelning för kontroll och övervakning av patienterna.

En patient, som behandlats för en stor, sönderfallande kräftsvulst i exempelvis läppen eller ansiktet med stinkande avsöndring från såret och med svåra smärtor, vore i de allra flesta fall nöjd, när såret läkt sig och tumören ej längre föranledde några besvär, vilket resultat ofta uppnåddes med den första behandlingsserien. Patienten hade svårt att förstå, att han behövde återkomma för vidare behandling eller undersökning, då han vöre subjektivt symtomfri, men just i detta stadium av läkningsprocessen vore de regelbundet återkommande kontrollundersökningarna av den största betydelse för åstadkommandet av en varaktig läkning.

Utan att patienten själv observerade det, kunde ett litet lokalt recidiv uppkomma, vilket till en början visade sig som en obetydlig sårbildning eller en mindre förhårdnad och icke orsakade patienten några besvär. Den vane läkaren kunde emellertid diagnosticera ett sådant recidiv i dess första utveckling, och det vore då relativt lätt att taga bort med förnyad behandling, under det att som regel all behandling vöre utsiktslös, örn recidivet ej upptäcktes i tid utan finge en större utveckling.

Tumörceller från primärtumören kunde också sprida sig till lymfkörtlarna, <1. v. s. giva s. k. metastaser i dessa. Lymfkörtlarna ökade då mer eller mindre hastigt i storlek. En inflammatorisk körtelsvullnad vore av relativt oskyldig natur, förekomme ofta och ginge som regel efter kort tid till fullständig hälsa. Patienter ansåge därför, att en »körtelsvullnad» icke hade någon allvarlig betydelse. Örn det vore fråga örn en metastas i lymfkörtlarna, progredierade däremot tumörcellerna ofta hastigt, växte igenom lymfkör-

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr ,272.

telkapseln, infiltrerade omgivande vävnad och metastaserna bleve slutligen fixerade mot närliggande stora kärl. I detta stadium gåve såväl radiologisk behandling som operation mycket små utsikter till varaktig läkning. Örn däremot dessa metastaser diagnosticerades i ett tidigt stadium, vore det i mångå, fall möjligt att avlägsna dem genom strålbehandling eller strålbehandling i förening med operation. Patienterna måste emellertid då omedelbart underkastas regelbunden behandling med bestämda intervall. Om detta underlätes, kunde dessa små tumördelar plötsligt börja att hastigt tillväxa och på några veckor, ja, till och med dagar nå sådan storlek och utbredning, att, som sagt, all behandling vore utsiktslös.

Vid radiumhemmet hade utarbetats ett kontrollsystem för patienternas regelbundna övervakning, som visserligen fordrade en betydande personal men som gjorde, att radiumhemmets patientmaterial kunde följas i detalj och behandlingsresultatet år efter år kontrolleras. Läkningsresultaten vid radiumhemmet vore också synnerligen tillfredsställande. Statsmakterna hade insett betydelsen av denna kontroll såväl för resultatet av behandlingen som för det vetenskapliga bearbetandet av materialet och beviljat medellösa patienter fria resor till och från centralanstalterna för radioterapi i riket.

. Varje år kunde radiumhemmet avgiva en av alla vetenskapliga institutioner högt skattad statistik av sina behandlingsresultat. I den senaste årsberättelsen för år 1935 redogjordes för behandlingsresultatet av över 46,000 vid radiumhemmet undersökta patienter.

Övervaknings- och kontrollavdelningen inrättades redan år 1921 och hade under de gångna åren snabbt utvecklats och fått allt flera viktiga uppgifter. Sålunda ålåge befattningsinnehavarna å denna avdelning bland annat förande av diarier över de å hemmet vårdade eller undersökta patienterna, journalskrivning efter diktamen och diktafon, införande av uppgifter i journalerna såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll och skriftliga meddelanden från patienterna, vård av journalarkiv och samlingar såsom filmarkiv, skioptikonarkiv m. m., expedition av handlingar från respektive avdelningar, korrespondens med patienter samt med in- och utländska läkare enligt uppdrag eller efter diktamen, sekreterargöromål åt klinikchefen och övriga läkare, biträdande vid det vetenskapliga arbetet såsom exempelvis utförande av utdrag ur journaler och ur vetenskapliga skrifter och sammanförande av handlingar beträffande fall, som skulle vetenskapligt bearbetas.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen hand, och framgången av arbetet vore i hög grad beroende på hennes erfarenhet, uppfattningsförmåga, omdöme och takt.

Följande siffror belyste omfattningen av arbetet. Varje dag skulle ett 70-tal journaler framtagas ur arkivet, daganteckningar och meddelanden angående gjorda specialundersökningar införas och uppgifter till remitterande läkare utsändas. Å röntgenavdelningen skulle detaljerade uppgifter angående behandlingen införas å behandlingskort och i liggare (år 1936 behandlades i medeltal 66 fall per dag). Statistik skulle föras över röntgenrörens effektiva prestationer och över företagna mätningar såväl å patienter som å maskiner. Ä radiumbehandlingsavdelningen, där under år 1935 dagligen behandlats i medeltal 27 patienter, skulle noggranna behandlingskort upprättas med angivande av varje radiumtubs placering (radiumhemmet hade för närvarande cirka 200 radiumpreparat) och behandlingstidens

153 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

längd, använt behandlingsfiltrum, avstånd m. m. Var och en av dessa detaljuppgifter måste handhas av en med arbetet väl förtrogen, ansvarskännande befattningsinnehavare, då ett misstag vid införandet av dessa uppgifter lätt kunde resultera i allvarliga skador på patienterna eller i förlust av dyrbart behandlingsmaterial.

För denna avdelning hade föreslagits följande personal:

1 föreståndarinna, tillika sekreterare åt överläkaren,

1 kontrollbiträde, sekreterare åt de två biträdande läkarna, även sysselsatt med journalskrivning,

2 kontrollbiträden för journalskrivning å allmänna avdelningen,

3 kontrollbiträden för mottagnings- och efterforskningsarbete, korrespondens med patienter och läkare, registrering av patienter och journaler,

1 kontrollbiträde för journalskrivning å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för mottagnings- och efterforskningsarbete å gynekologiska avdelningen, tillika sekreterare åt överläkaren å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för det vetenskapliga arbetet (bibliotek, vård av film- och skioptikonsamling, föreläsningsmaterial m. m.),

1 kontrollbiträde å radiumbehandlingsavdelningen,

1 kontrollbiträde å röntgenbehandlingsavdelningen,

1 kontorsbiträde,

1 fotograf.

Vad löneförmånerna beträffade, innehade föreståndarinnan för denna avdelning en fullt självständig plats och måste vara en högt kvalificerad kraft, väl förtrogen med alla detaljer i radiumhemmets organisation samt språkkunnig och lämplig att leda och övervaka det komplicerade arbetet vid denna avdelning. I sitt arbete vore hon jämställd med föreståndarinnan och den sociala kuratorn och hade därför föreslagits bliva placerad i lönegraden B 11.

Övriga befattningsinnehavare hade placerats i samma lönegrader som motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å mottagningsavdelningen.

Å mottagningsavdelningen hade föreslagits bland annat tvenne biträden samt tvenne garderobiärer. Biträdenas uppgift vore att hjälpa och vägleda patienterna i väntrummet och att föra dem till respektive undersökningsoch behandlingslokaler. Flertalet patienter, som lede av elakartade tumörer, måste nämligen tagas om hand och hjälpas i betydligt högre grad än klientelet å en vanlig sjukhuspoliklinik.

Personalen å denna avdelning har beretts liknande löneförmåner som å serafimerlasarettet.

Personal å kontoret.

Å det nuvarande radiumhemmets kontorsavdelning funnes anställda en kassörska och tvenne biträden. Då vid överflyttning till karolinska sjukhuset en del av kontorets arbete kornrne att överflyttas till karolinska sjukhusets kontor och då under övergångstiden en del kontorsarbete kunde utföras av den biträdande föreståndarinnan, hade å denna avdelning föreslagits endast tvenne befattningar, nämligen en kassörske- och en kanslibiträdesbefattning med samma löneförmåner som liknande befattningar å serafimerlasarettet. Till kassörskan skulle utgå tills vidare felräkningspengar å 120 kronor per år.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2,72.

Personal å u n d e r s ö k n i n g s a v d e 1 n i n g e n.

Antalet befattningshavare hade beräknats med hänsyn till nuvarande behov vid radiumhemmet och med hänsyn till det behov av personal, som beräknats för motsvarande arbete vid en kirurgisk poliklinik. Löneförmånerna hade föreslagits lika med liknande befattningsinnehavares vid serafimerlasarettet.

Personal å radium- och operationsavdelningen.

Personalen vid denna avdelning hade likaledes föreslagits med hänsyn till erfarenheten vid radiumhemmets radiumbehandlingsavdelning och löneförmånerna i överensstämmelse med liknande befattningar å serafimerlasarettet.

Personal å röntgenavdelningen.

För röntgenbehandlingsavdelningen hade föreslagits tre sjuksköterskor med röntgenutbildning samt tio röntgenbiträden. Dessutom hade på avdelningen föreslagits två elever och ett biträde samt en städerska, allt i överensstämmelse med erfarenheten angånde personalbehovet å nuvarande radiumhemmets röntgenavdelning.

Röntgenbiträdena borde ha en utbildning, som motsvarade minst 8-klassigt flickläroverk, och särskilt äga tillräckliga kunskaper i fysik och matematik för att kunna lära sig förstå en röntgenapparats konstruktion och driftbetingelser samt doseringsprinciperna. Deras arbete vore ansvarsfullt, då varje felgrepp kunde förorsaka patienterna oläkliga skador, och det vore därför nödvändigt att söka erhålla väl kvalificerade innehavare av dessa befattningar.

I fråga örn löneförmånerna hade sköterskorna föreslagits skola placeras i samma lönegrad som övriga sköterskor vid sjukhuset, B 7. Röntgenbiträdena hade föreslagit bli placerade i lönegraden B 6.

Personal vid ljus avdelningen.

Å ljusavdelningen hade föreslagits en sjuksköterska samt ett biträde med samma löneförmåner som motsvarande befattningsinnehavare vid serafimerlasarettet.

Extra personal under övergångstiden.

Till dess att karolinska sjukhuset trädde i full verksamhet, hade föreslagits extra personal bestående av en köksföreståndarinna, två husor, sex köksbiträden samt två telefonister med bestämda arvoden.

För radiumhemmet och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning gemensam personal.

Erfarenheten hade visat, att vid en så omfattande röntgenbehandlingsavdelning som jubileumsklinikens dagligen fordrades en sakkunnig översyn av röntgenapparaterna jämte därtill hörande utrustning. Dessutom måste jämt och ständigt smärre fel repareras. Om reparatörer skulle tillkallas från firmorna, medförde detta en relativt dryg kostnad och en betydande förlust av tid. De sammanlagda kostnaderna för översyn och reparation under året vore så stora, att det syntes vara förenligt med god ekonomi att anställa en reparatör för den tekniska översynen av röntgenmaskineriet.

155 Kungl. Marits proposition Nr <27^.

Denne reparatör skulle samtidigt bestrida liknande funktion vid karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning. Det vore nödvändigt att tillsätta denna befattning redan nu, innan den röntgendiagnostiska röntgenavdelningen trädde i verksamhet, då installeringen och monteringen av röntgenapparaterna å jubileumskliniken borde i detalj följas av denne reparatör och apparaterna under inkörningen behövde en särskilt noggrann tillsyn. Dessutom skulle han deltaga i monteringen av apparaterna vid diagnostiska avdelningen, innan denna trädde i verksamhet. I förslaget hade därför upptagits en befattning som reparatör för röntgen- och ljusavdelningen samt diagnostiska röntgenavdelningen, vilken placerats i lönegraden B 7, motsvarande ungefär vad en duglig röntgentekniker avlönades med i de enskilda firmorna.

Personal å radiofysiska forskningsav delningen.

För sjukvårdsarbetet vid en modern röntgen- och radiumklinik vore ett intimt samarbete med en inom radiofysiken speciellt utbildad fysiker oundgängligen nödvändigt. Följande löpande arbeten måste överlåtas på en sådan fackman:

1) fysikalisk-teknisk inspektion av röntgenapparater och radiumapparatur samt övriga för bestrålningarna nödvändiga instrument;

2) löpande kontroll av strålningen vid de olika röntgenapparaterna;

3) löpande kontroll av radiumförrådet för att undvika radiumförluster;

4) mätningar på med röntgen- eller radiumstrålning behandlade patienter;

5) med vissa tidsmellanrum upprepade undersökningar beträffande bestrålningsriskerna för läkare och personal;

6) deltagande i utexperimenterandet av nya behandlingsmetoder, huvudsakligen i vad som rörde deras tekniska utformning; samt

7) deltagande i viss utsträckning i de dagliga ronderna för diskussion av den i speciella fall lämpligaste bestrålningstekniken.

Behovet av en fysiker för det löpande sjukhusarbetet framginge av att tekniken vid radium- och röntgenbehandlingen i hög grad vore en fysikalisk fråga. Vid bestrålningen av en sjukdomshärd måste den infallande strålningen vara fysikaliskt väl karakteriserad, så att läkaren hade kännedom om den infallande strålningens egenskaper. Vidare vore strålningens gång i vävnaderna betingad av absorption- och sekundärstrålningseffekter, vilka endast kunde överblickas tack vare ingående kunskaper i radiofysik och lång erfarenhet beträffande dennas tillämpning på medicinska spörsmål. Mätmetoderna inom den medicinska radiologien vore och syntes även för framtiden komina att förbliva av den art, att de fordrade ständig övervakning av fysiker. Den effekt, ionisationseffekten, på vilken strålningsdoseringen baserade sig, nödvändiggjorde nämligen användandet av ytterst känsliga instrument, vilkas handhavande förutsatte specialkunskap.

År 1930 utgjordes personalen vid radiumhemmets fysiska laboratorium av:

1 föreståndare, anställd vid radiumhemmet,

1 röntgenfysiker, anställd vid radiumhemmet, dessutom föreståndare för ambulerande avdelningen,

1 radiumfysiker, anställd vid radiumhemmet samt delvis avlönad med tillfiilligt anslag från jubileumsfonden,

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr '272.

1 laboratorieassistent, anställd vid radiumhemmet; deltoge i ambulerande matavdelningens arbete,

1 skrivbiträde, anställd vid radiumhemmet; tillika kassörska för ambulerande matavdelningen,

1 kemist-biolog, anställd på tillfälliga anslag,

3 kvinnliga assistenter, anställda på tillfälliga anslag.

Radiumhemmets årliga omkostnader för det löpande arbetet vid det fysiska laboratoriet hade sedan år 1932 varit 19,140 kronor, som utgått till löner, samt 3,000 kronor, som utgått till underhåll av instrument, förbrukningsartiklar m. m., alltså sammanlagt 22,140 kronor årligen.

Det måste sålunda anses väl motiverat att å Kungl. Maj:ts och kronans lönestat enligt överenskommelsen mellan Kungl. Majit och kronan och jubileumsfonden uppfördes en laborator i radiofysik samt ett tekniskt biträde för fysiska mätningar, bägge med full tjänstgöring.

Vid bestämmandet av fysikerns lönegrad borde hänsyn tagas till följande. Endast en kraft med fullständig vetenskaplig utbildning i fysik torde kunna komma i fråga, varför filosofie doktorsgrad i fysik måste anses såsom ett villkor för sökande till befattningen. På grund av arbetets speciella natur erfordrades, att vederbörande hade långvarig praktisk erfarenhet inom den medicinska radiumfysiken, vilken erfarenhet förutsatte åtminstone fem års arbete såsom fysiker vid ett radium-röntgensjukhus. Härvid måste man beakta, att sökanden efter en dylik ytterst speciell inriktning av sin utbildning efter doktorsgradens förvärvande, i hög grad saknade möjlighet att erhålla en förmånlig anställning inom annat gebiet, varför som kompensation den ifrågavarande platsen måste vara väl avlönad. Det syntes sålunda fullt berättigat, att befattningshavaren erhölle den ställning och den lön, som tillkomme laborator vid karolinska institutet.

För det löpande sjukhusarbetet vore det även nödvändigt, att sjukhusets fysiker hade tillfälle till vetenskapligt arbete, vilket vore en viktig förutsättning för att han skulle aktivt kunna deltaga' i det vidare utarbetandet av behandlings- och mättekniken. Det vore därför önskvärt, att vederbörande befattningshavare, såsom väl även avsetts i ovan nämnda överenskommelse, finge sin arbetsplats förlagd till jubileumsfondens radiofysiska forskningsavdelning och anställdes såsom tjänsteman vid denna avdelning.

En ytterst vikt ig faktor i fysikerns arbete för kliniken vore, att han hade tillfälle att diskutera sina problem med kollegerna vid det fysiska laboratoriet och med läkarna på kliniken. Detta senare kunde lämpligen ske på regelbundet ordnade sammankomster, såsom skett vid radiumhemmet sedan år 1934. Fysikern borde dessutom finnas tillgänglig på bestämda tider för konsultation i samband med behandling av vissa patienter. I den mån en ny fysikalisk mätmetod, avsedd för undersökningar på kliniken, utarbetats och lämnat experimentstadiet, borde själva avläsningarna och eventuellt beräkningsarbete överlåtas på en assistent, som arbetade under kontroll av fysikern, och vilkens arbetsplats borde vara förlagd till kliniken eller fysiska laboratoriet, alltefter undersökningens art.

Fysiska laboratoriets löpande arbete för kliniken varierade synnerligen starkt i omfattning. Under vissa perioder förekomme endast ett "fåtal mätningar eller utredningar i veckan, under det att under andra detta arbete toge större delen av laboratoriets personal helt i anspråk. Vissa tider av

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 157

året anlitades laboratoriets röntgenspecialist mest, andra tider dess radiumspecialist.

De här relaterade omständigheterna gjorde, att det skulle medföra utomordentligt stora svårigheter och allvarliga nackdelar, om arbetet för kliniken skulle överlämnas till endast några få av laboratoriets personal, vilka mer eller mindre helt skulle stå till klinikens tjänst. Ett sådant förfarande skulle även i viss mån utestänga den övriga personalen från kontakt med kliniken och delvis förorsaka separation av det vetenskapliga arbetet från det löpande. En dylik uppdelning vore för övrigt mycket svår att genomföra, vilket framginge av det ovan sagda.

Det hade därför varit ett önskemål att för det löpande arbetet två personer med halv tjänstgöringsskyldighet anställdes på statsmedel. Då detta emellertid torde stöta på praktiska och formella svårigheter, torde man få förutsätta, att det förhållandet att endast en kvalificerad person anställdes i statstjänst icke måtte utgöra hinder för en sådan fördelning av arbetsuppgifterna vid avdelningen, som befunnes lämplig för det löpande arbetet vid radiumhemmet och karolinska sjukhuset i övrigt.

För de omfattande observationer, som vore förknippade med det kontrollarbete, som omhänderhades av ovannämnda laborator i radiumfysik, fordrades ett särskilt biträde. Radiumhemmets fysiska laboratorium hade uteslutande för dylika observationer under de senaste fyra åren haft tillgång till en sådan kraft.

Då för denna tjänst erfordrades åtminstone 1 ä 2 års speciell utbildning samt arbetet till stora delar måste utföras självständigt, torde en lämplig kraft icke kunna erhållas för en lägre lön än motsvarande lönegraden B 7.

Vad beträffade löneförmånerna för ifrågavarande befattningshavare, hade laboratorn i radiofysik föreslagits placerad i motsvarande löneställning som laboratorer vid karolinska institutet, nämligen B 26, och det tekniska biträdet för fysiska mätningar i B 7 i analogi med liknande befattningar vid serafimerlasarettet.

Personal å svulstpatologiska avdelningen.

Vid radiumhemmets svulstpatologiska avdelning vore för närvarande anställda och fullt sysselsatta

A. Av cancerföreningen avlönade:

1) en föreståndare (tillika prosektor vid karolinska institutet),

2) en preparatris för löpande mikroskopiska preparationsarbeten,

3) en preparatris för forskningsarbetet,

4) en vaktmästare,

5) extrahjälp för städning och renhållning.

B. Genom fondanslag avlönade:

6) en underläkare,

7) en djurvårdare.

C. Privat avlönad:

8) ett kanslibiträde.

En mycket stor del av föreståndarens arbete upptoges nu av arbete för kliniken, nämligen utförande av den löpande histologiska svulstdiagnostiken, efterforskning och granskning av å andra institutioner utförda pre-

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

parat från patienter, vårdade å kliniken, demonstrationer under minst en timme tre gånger i veckan för klinikens läkare av preparat från de å hemmet vårdade patienterna och föredrag över svulstpatologiska problem samt utförande av vid hemmet förekommande obduktioner, lian hade för dessa uppgifter varit sysselsatt minst fem timmar dagligen.

Desutom hade han i stor utsträckning handlett vid hemmet arbetande forskare i den patologiska anatomiska delen av deras arbete. Han hade därigenom endast fått relativt ringa tid till egen vetenskaplig forskning, som han måst utföra under tidiga morgonstunder eller kvällstimmar. Han hade för det löpande arbetet för radiumhemmet under de senaste tre åren haft bistånd av en underläkare, som för denna uppgift använt 4 ä 5 timmar dagligen och därjämte utfört eget forskningsarbete.

Föreståndaren vore nu genom sin dubbla tjänstgöring vid radiumhemmet och som prosektor vid karolinska institutets patologiska institution så överhopad med arbete, att situationen blivit ohållbar. Han hade också under senaste åren i stor utsträckning varit tvungen att begära tjänstledighet från sin befattning vid karolinska institutet.

Det syntes därför nödvändigt, att han bereddes tillfälle att mera helt sysselsätta sig med de uppgifter som ålåge honom såsom föreståndare för radiumhemmets svulstpatologiska avdelning och därvid mera ägna sig åt sina egna och klinikens forskningsuppgifter. Hans bistånd vid det löpande svulstdiagnostiska arbetet, som fordrade en mycket stor erfarenhet och speciella studier, förbleve dock alltjämt nödvändigt.

Vid planläggning av arbete å jubileumsklinikens svulstdiagnostiska avdelning hade det av nämnda skäl beräknats, att föreståndaren för att kunna utöva ledningen av det vetenskapliga arbetet å avdelningen och egen forskning, skulle vara anställd uteslutande vid avdelningen och avlönas av jubileumsfonden, men att han därjämte skulle leda och övervaka den för radiumhemmet nödvändiga svulstdiagnostiken. För denna del av hans arbete, som nu omfattade cirka 2,500 preparat årligen, skulle från statsverket beviljas ett årsanslag av 6,000 kronor1 att utgå med visst belopp för varje särskild undersökning i analogi med den ersättning, som för liknande ändamål från klinikerna vid serafimerlasarettet och akademiska sjukhuset i Uppsala utginge till professorerna i patologi vid karolinska institutet och vid Uppsala universitet.

Såsom föreståndarens assistent skulle fortfarande vara anställd en läkare, som beräknades samtidigt kunna hava anställning vid annan patologisk institution eller vara sysselsatt med eget vetenskapligt arbete. Framhållas finge, att det vore av stor betydelse, om denna assistent samtidigt kunde erhålla underordnad anställning vid karolinska sjukhusets patologiska institution och sålunda utgöra en ständig förbindelselänk emellan båda institutionerna. En sådan utbildning i svulstpatologi skulle för en blivande patolog vara av icke oväsentlig betydelse.

En preparatris hade redan full sysselsättning med den löpande svulstdiagnostiken.

För det ständigt växande arbetet med registrering av de mikroskopiska preparaten, för infordrande från övriga patologiska institutioner av preparat från patienter, som vårdades å radiumhemmet, för ordnandet och upprätthållandet av preparatarkivet samt för utskrivning av de patologisk-anatomiska utlåtandena vore det nödvändigt att anställa ett kanslibiträde.

1 Jfr nedan under 3. Anslag till omkostnader.

159 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Å den lönestat för den svulstpatologiska forskningsavdelningen, som betingades av det löpande arbetet och som enligt föreliggande förslag skulle komma på statsverkets del, hava av anförda skäl upptagits en assistent, ett tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer, ett kanslibiträde och en städerska.

Beträffande löneförmånerna hade för assistenten vid avdelningen beräknats ett arvode av 5,400 kronor. Det tekniska biträdet och kanslibiträdet hade i likhet med serafimerlasarettets motsvarande befattningsinnehavare placerats i lönegraden B 7. Därjämte skulle utgå ovan nämnda anslag för övervakning och kontroll av histologiska undersökningar av 6,000 kronor årligen.

Direktionen har vidare berört den redan i det föregående för serafimerlasarettets del omnämnda frågan om åtgärder för ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden samt har i detta avseende anfört, att direktionen icke ansett det för jubileumskliniken behövligt att för sagda ändamål i avlöningsstaten beräkna särskild anslagspost. Direktionen utginge dock från att, därest medel för ändamålet skulle komma att bliva erforderliga vid jubileumskliniken, anslagsposten till »avlöningar till övrig ickeordinarie personal» skulle kunna anlitas härför.

Direktionen har framlagt följande förslag till avlöningsstat för personal vid Konung Gustaf F.s jubileumsklinik, avseende helt budgetår:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt

särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis..............kronor 10,020

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 137,766

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 6,474

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_7,404

Säger för radiumhemmet kronor 161,664.

B. Forskning sav delning ar na.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 13,320

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_6,600

Säger för forskningsavdelningarna kronor 19,920.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 181,584 kronor eller i avrundat tal 182,100 kronor . . 182,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,500

B. Forskningsavdelningarna.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 5,400 (>,900

160 Kungl. Majlis proposition Nr 27‘2.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 240,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . . » 30,000 270,000

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid forskningsavdelningarna, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 30,000

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna, förslagsvis.................. » 3,000 33,000

Summa kronor 492,000.

Under delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal har direktionen, såsom framgår av handlingarna i ärendet, inräknat ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor att ställas till direktionens förfogande för bestridande av under budgetåret uppkommande behov av ersättning till ytterligare personal utöver den å ovannämnda förteckning upptagna.

Under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal har direktionen enligt handlingarna i ärendet beräknat för avlöningsförhöjningar 15,000 kronor och för vikariatsersättningar 15,000 kronor.

Då jubileumskliniken under budgetåret 1937/1938 beräknades vara i drift endast under nio månader, borde de i avlöningsstaten för helt budgetår upptagna anslagsposterna reduceras till 3/4 och avlöningskostnaderna för jubileumskliniken sålunda upptagas till (3A X 492,000 =) 369,000 kronor.

Med utgångspunkt härifrån har direktionen föreslagit följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset för budgetåret 193711938:

I. Direktionen.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t................... . ...................... 22,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............. 24,000

Summa kronor 46,400.

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis...............kronor 7,515

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 103,325

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 4,855

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_5,553

Säger för radiumhemmet kronor 121,248.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 878.

161 B. Forskningsavdelningama.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 9,990

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_4,950

Säger för forskningsavdelningama kronor 14,940.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 136,575 kronor eller i avrundat tal 136,580 kronor . . 136,580

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,120

B. Forskningsavdelningama.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 4,050 5470

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 180,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . » 22,500 202,500

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid forskningsavdelningama, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 22,500

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna, förslagsvis.................. »_2,250 24,750

Summa kronor 369,000.

Sammandrag.

I. Direktionen................................kronor 46,400

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.............. » 369,000

Summa kronor 415,400.

Avlöningsanslaget borde alltså för nästa budgetår uppföras med

415,400 kronor.

Befattningshavarna tillkommande dyrtidstillägg syntes böra avföras å åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg, varjämte i fråga om dyrtidstilläggens utbetalning samma bestämmelser torde böra meddelas för jubileumskliniken som för serafimerlasarettet.

Direktionen har vidare framlagt förslag till pensionsstat för f. d. befattningshavare vid jubileumskliniken samt änkor och barn efter sådana befattningshavare för budgetåret 1937/1938, slutande på 400 kronor, varav

Bihang till riksdagens protokoll 1!)S7. 1 sami. Nr 27%. XI

162 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

skulle å tjänste- och familjepension belöpa 200 kronor och å dyrtidstillägg inalles 200 kronor. Den sammanlagda årliga kostnaden för pensionerna borde enligt direktionens mening uppföras å jubileumsklinikens stat. Direktionen har emellertid anfört, att några pensioneringskostnader ej, såvitt nu kunde bedömas, torde bliva erforderliga under nästa budgetår.

Slutligen har direktionen framlagt förslag till särbestämmelser och övergångsbestämmelser vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för jubileumskliniken.

Särbestämmelserna överensstämma med dem, som av direktionen föreslagits för serafimerlasarettets vidkommande, med den ändringen att beträffande semester skulle, utan hinder av vad i 21 § avlöningsreglementet föreskrives, gälla följande bestämmelser för nedannämnda grupper av befattningshavare vid jubileumskliniken:

Läkarna vid radiumhemmet må åtnjuta semester under 2 månader årligen efter 5 års tjänstgöring och under 3 månader årligen efter 10 års tjänstgöring. Överläkaren må åtnjuta sådan ledighet under 3 månader årligen.

Sjukvårdspersonalen må åtnjuta semester under 42 dagar årligen, dock att befattningshavare, som är sysselsatt med direkt arbete med röntgen eller radium, må kunna erhålla semesterledighet under 2 månader årligen, varav en på vintern och en på sommaren.

Till stöd för detta förslag har direktionen yttrat följande:

Varje arbete med radium och röntgen medförde stora risker för såväl personalen som för patienten, såvida icke omfattande och detaljerade skyddsåtgärder vidtoges. För att förhindra skador å patienterna måste läkarna vara väl specialutbildade och äga en omfattande erfarenhet, innan de kunde tillåtas utöva någon självständig verksamhet.

Omfattande och väl genomtänkta skyddsåtgärder hade iakttagits vid byggnadens uppförande och vid anskaffandet av den maskinella utrustningen. För personalen funnes noggranna föreskrifter utarbetade för att undvika eventuella strålskador, och kontrollen av deras noggranna efterlevande utövades av såväl överläkarna som föreståndarinnan. Det hade emellertid visat sig vara ett oundgängligt villkor för undvikande av strålskador å den ordinarie personalen, att denna bereddes tillräcklig semestervila och en lämpligt avvägd daglig arbetstid.

Läkarna å radiumhemmet vore tillförsäkrade en semester av 1 månad samt efter en tjänstgöring av 5 år en semester av 2 månader, överläkaren 3 månader.

Den personal, som vore sysselsatt med direkt arbete med röntgen eller radium, åtnjöte 2 månaders årlig semester, varav en månad på vintern och en månad på sommaren. Den övriga ordinarie sjukvårdspersonalen å poliklinik- och sjukavdelningar, vilka icke kunde undgå att under sitt arbete utsättas för en viss grad av strålning, erhölle 6 veckors semester.

Erfarenheten hade visat, att dessa försiktighetsmått med hänsyn till semester och arbetstid, som nu tillämpades å radiumhemmet, vore nödvän-

163 Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%.

diga för att undvika strålskador och borde bibehållas oförändrade. Det förutsattes, att semester utmättes på samma sätt vid jubileumskliniken.

Övergångsbestämmelserna skulle enligt förslaget innehålla bland annat följande:

1. Den, som i samband med att jubileumskliniken övertager verksamheten vid cancerföreningens vårdanstalt i Stockholm, förordnats till ordinarie befattningshavare vid jubileumskliniken, äger att för placering i löneklass inom vederbörande lönegrad tillgodoräkna den tid han innehaft motsvarande befattning vid nämnda vårdanstalt.

2. Befattningshavare, som före övergången från vårdanstalten till jubileumskliniken åtnjutit högre avlöning än den han skulle erhålla å motsvarande befattning vid jubileumskliniken, äger uppbära lönefyllnad motsvarande skillnaden mellan den förutvarande avlöningen och avlöningen i den löneklass han blir placerad; vid jämförelse därutinnan må hänsyn dock ej tagas till pensionsavdrag utan jämförelse göras mellan bruttobeloppen. På samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna framdeles skulle hava erhållit högre avlöning än han erhåller i den löneklass han då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna skulle erhålla, skall han behålla sagda rätt.

Myndigheterna. I anledning av direktionens ovanstående förslag hava följande erinringar framställts av de i ärendet hörda myndigheterna, i den mån dessa yttrat sig över förslaget:

Kanslern för rikets universitet och lärarkollegiet vid karolinska institutet. Kollegiet har, i överensstämmelse med sitt yttrande rörande motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet (jfr ovan), förordat, att underläkarna vid radiumhemmet beredas anställning såsom extra ordinarie statstjänstemän. Beträffande de tvenne biträdande läkarna ansåge kollegiet, att de såsom till kompetensfordringar och arbetsförhållanden jämställda med liknämniga befattningshavare vid serafimerlasarettets polikliniker och röntgenavdelning lämpligen borde placeras i motsvarande lönegrad som dessa — kollegiet hänvisar till sitt yttrande angående löneregleringsförslaget för serafimerlasarettet •— ävensom att de i likhet med dessa måtte benämnas biträdande överläkare.

Beträffande den föreslagna assistentbefattningen vid svulstpatologiska avdelningen, vilken skulle vara förenad med befattning vid karolinska institutets patologiska institution, ville kollegiet framhålla vikten av att denna anordning icke finge komma att innebära en inskränkning i assistentens tjänstgöringsskyldighet vid patologiska institutionen, för vilken särskilda föreskrifter vore gällande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Lönenämnden, som anslöte sig till direktionens uppfattning, att en lönereglering för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borde ske efter samma grunder, finge i det föreliggande ärendet i huvudsak hänvisa till sina uttalanden i nämndens utlåtande över direktionens förslag till lönereglering för

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr "272.

personalen vid serafimerlasarettet (jfr ovan). I övrigt har lönenämnden anfört följande.

_ I fråga om den för jubileumskliniken avsedda läkarpersonalens löneställning hade lönenämnden uppmärksammat, att de båda biträdande läkarna uppförts såsom extra ordinarie tjänstemän i 23:e lönegraden. Lönenämnden ville erinra örn att motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet icke föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning. Med hänsyn härtill syntes de båda biträdande läkarna i stället böra avlönas medelst ett mot den föreslagna löneställningen svarande arvode.

Samtliga underläkare hade av direktionen hänförts till 23 :e lönegraden enligt löneplanen för extra tjänstemän. Lönenämnden ville för sin del ifrågasätta, huruvida icke en viss differentiering av befattningarna borde komma till stånd, i likhet med vad som föreslagits vid serafimerlasarettet, där förste underläkare uppförts i 23:e och underläkare i 22:a lönegraden i nämnda löneplan.

Ehuru frågan örn den erforderliga personalens storlek i viss mån undandroge sig lönenämndens bedömande, hade nämnden emellertid icke kunnat undgå att finna det föreslagna antalet i 7:e lönegraden placerade kontrollbiträden anmärkningsvärt stort. Med hänsyn härtill ville nämnden ifrågasätta, huruvida icke en del av de för dessa biträden avsedda göromålen skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden.

Vid röntgenavdelningen hade ej mindre än 10 röntgenbiträden uppförts på ordinarie stat. Enligt nämndens uppfattning torde några av dem lämpligen böra erhålla extra ordinarie anställning.

Vissa av nämndens ledamöter hava hänvisat till de av dem avgivna särskilda yttranden, som fogats vid nämndens yttrande angående lönereglering vid serafimerlasarettet.

Ledamoten Berta Köersner har med hänvisning till sitt särskilda yttrande till lönenämndens berörda utlåtande angående lönereglering för serafimerlasarettets personal, vari hon föreslagit uppfattning i högre lönegrad för vissa befattningshavare, hemställt, att motsvarande personal vid jubileumskliniken måtte uppflyttas i högre lönegrad, nämligen föreståndarinna till lönegraden B 12, kurator till lägst lönegraden B 12,

biträdande föreståndarinna till lönegraden B 8 eller B 9, dietkokerska till lönegraden B 2,

tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden B 2 och baderska såsom extra ordinarie till lönegraden B 1.

För vinnande av en god befordringsgång borde biträdande föreståndarinna placeras högre än sjuksköterska. Det vore av vikt, att biträdande föreståndarinnetjänster besattes med sjuksköterskor, som vöre lämpliga att sedermera befordras till föreståndarinnor. Ett urval borde därför göras redan vid tillsättandet av biträdande föreståndarinnetjänsterna, vilket läte sig göra betydligt lättare, därest dessa befattningar sattes i högre lönegrad och således bleve befordringstjänster för sjuksköterskorna.

Vad de biträdande läkarna beträffade, kunde Berta Köersner ej ansluta sig till lönenämndens uttalande utan finge hänvisa till sitt särskilda yttrande till nämndens utlåtande angående lönereglering vid serafimerlasarettet.

165 Kungl. Maj.ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen har framhållit, att styrelsen icke kunnat bilda sig något eget omdöme örn vare sig ifrågavarande befattningshavares placering i viss lönegrad eller behovet av föreslaget antal befattningshavare.

Beträffande karolinska sjukhusets sjuksköterskor finge styrelsen åberopa, vad styrelsen anfört i sitt utlåtande angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, varvid styrelsen dock önskade framhålla, att styrelsen därvid avsett, att serafimerlasarettets sjuksköterskor skulle, med tilllämpning av den vid lasaretten gängse avlöningsformen, erhålla en avlöningsställning, i huvudsak motsvarande den, som nu tillkomme översköterskor vid statens sinnessjukhus samt även sjuksköterskor vid de i Stockholm belägna kroppssjukhusen. Styrelsen ansåge sig även i detta sammanhang böra hänvisa till ett uttalande rörande sjuksköterskors löneställning i jämförelse med vissa andra befattningshavare, vilket uttalande återfunnes i ett av medicinalstyrelsen den 4 maj 1933 avgivet förslag till nya författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. (statens offentliga utredningar 1934:9), sid. 17, och vari framhållits, att det vore berättigat att vid fastställande av distriktssköterskors löner göra en jämförelse med folkskollärarinnornas lönevillkor.

Riksräkenskapsverket, som hänvisat till vad ämbetsverket anfört rörande lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, har yttrat, att den pensionsstat för jubileumskliniken, som innefattades i direktionens skrivelse, ej torde behöva underställas riksdagen för godkännande. Därest pensionskostnader ansåges böra ingå i en särskild driftkostnadsstat för sjukhuset, syntes fastställandet av en dylik driftkostnadsstat och därmed kostnaderna för pensionering av befattningshavare och deras efterlevande ankomma på Kungl. Majit.

Statskontoret. T samband med behandlingen av frågan örn jubileumsklinikens förläggande till karolinska sjukhuset framfördes, erinrar statskontoret, farhågor för att driften av jubileumskliniken skulle ställa sig förhållandevis dyrbar för staten. För bedömande av de ekonomiska konsekvenserna ansåg därför vederbörande departementschef det nödvändigt att, innan beslut fattades om jubileumsklinikens förläggande till sjukhuset, söka bilda sig en föreställning, huru driftkostnaderna i framtiden skulle ställa sig vid kliniken. I anslutning härtill lät departementschefen föranstalta örn en approximativ beräkning av dessa kostnader, vilken förelädes 1930 års riks-dag (propositionen nr 232, sid. 218 ff.) i form av ett förslag till inkomst- och utgiftsstat för jubileumskliniken.

För att möjliggöra en jämförelse mellan de kostnadsberäkningar, vilka förelåge vid beslutet örn klinikens övertagande av staten, och de enligt det nu framlagda förslaget beräknade driftkostnaderna under ett budgetår har statskontoret sammanfört dessa uppgifter i följande tablå:

166 Kungl. Majlis 'proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande statens nettokostnad för jubileumskliniken.

Av denna sammanställning framginge, att utgifterna, som enligt 1930 års förslag beräknades till 669,409 kronor, enligt direktionens nu föreliggande förslag skulle komma att uppgå till 942,928 kronor, medan inkomsterna, år 1930 beräknade till 474,960 kronor, nu beräknats till 476,352 kronor. Statens nettokostnad för kliniken, som år 1930 uppskattades till 194,449 kronor, skulle sålunda, örn det nu framlagda förslaget godtoges, kunna beräknas till 466,576 kronor, vilket innebure en kostnadsökning på 272,127 kronor eller med 140 procent.

Denna synnerligen betydande ökning av den beräknade nettokostnaden för staten befunnes huvudsakligen hava sin grund i en stegring av avlöningskostnaderna, som enligt direktionens förslag skulle belöpa sig till nära

200,000 kronor mer än vad som ursprungligen beräknats. Med den avfattning, som givits avtalen mellan staten, å ena sidan, samt staden och länet, å andra, skulle denna kostnadsökning helt belasta statskassan.

167 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Orsakerna till ökningen av avlöningskostnaderna i förhållande till det ursprungliga förslaget framginge icke av direktionens framställning. I viss mån torde stegringen emellertid kunna förklaras därav, att beräkningarna av avlöningskostnaderna skett på ett annat sätt än i den tidigare kalkylen, samt vidare av den föreslagna löneregleringen för personalen, beträffande vilken statskontoret i det följande komme att föreslå vissa jämkningar. Ökningen torde emellertid hava sin huvudsakliga grund i mycket betydande personalutvidgningar utöver vad som ansetts erforderligt, då klinikens inrättande beslutades, detta trots att antalet vårdplatser förutsattes bliva detsamma som enligt det ursprungliga förslaget.

Då statskontoret icke haft till sitt förfogande de uppgifter beträffande personalbehovet, som legat till grund för de år 1930 framlagda beräkningarna, hade ämbetsverket med ledning av tillgängliga uppgifter sökt åstadkomma en jämförelse mellan å ena sidan den vid radiumhemmet år 1935 anställda personalen och å andra sidan den personal, som nu föreslagits skola erhålla statsanställning vid radiumhemmet. Dessa uppgifter hava av ämbetsverket sammanförts i en efterföljande sammanställning (sid. 168).

Vid granskningen av uppgifterna i sammanställningen borde emellertid uppmärksammas, att vårdplatsernas antal vid radiumhemmets förflyttning till karolinska sjukhuset skulle komma att öka från 70 till 113 eller med 61 procent, varjämte den radioterapeutiska vården vid karolinska sjukhuset skulle förläggas till radiumhemmet. Härvid borde även beaktas de ogynnsamma förhållanden både i ekonomiskt hänseende och ur lokal synpunkt, under vilka radiumhemmet de senaste åren arbetat, vilka omständigheter torde hava haft en återhållande inverkan på nyanställning av personal och ökat anställningshavarnas arbetsbörda utöver vad som kunde anses normalt. Även om vederbörlig hänsyn toges till dessa särskilda omständigheter, måste statskontoret dock finna en stegring på en gång av befattningshavarnas antal från 64 till 151 eller med 170 procent knappast rimlig. Ämbetsverket ville i sådant avseende särskilt peka på stegringen av sköterskornas antal från 9 till 49 samt de nuvarande 20 biträdenas ersättande med 46 befattningshavare i olika löneställning.

Statskontoret hade svårt att föreställa sig, att icke betydande reduceringar i det föreslagna antalet befattningshavare skulle kunna genomföras, utan att radiumhemmets för sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet komme att förryckas. På vilka punkter och i vilken utsträckning dylika reduktioner borde ske ansåge sig statskontoret däremot icke med ledning av det föreliggande utredningsmaterialet kunna bedöma. Uppenbart vore emellertid, att reduktionerna borde genomföras på sådant sätt, att rimlig hänsyn toges till radiumhemmets berättigade krav på personal, och att den sjukvårdande verksamheten därigenom icke äventyrades.

Statskontoret, som icke kunde närmare än här skett ingå på frågan örn befattningshavarnas antal i de olika lönegraderna, förutsatte, att denna fråga gjordes till föremål för förnyat övervägande i syfte att åstadkomma begränsning av det föreslagna personalantalet.

Beträffande löne sättningen för läkarna hade direktionen hänvisat till den motivering, som framlagts i samband med löneregleringsförslaget för denna personalgrupp vid serafimerlasarettet. Emellertid företedde det nu föreliggande förslaget i denna del vissa nyheter i förhållande till motsvarande förslag för serafimerlasarettet. Sålunda hade överläkaren vid den gynekologiska kliniken ansetts böra göras till ordinarie tjänsteman i lönegraden B 26, ine-

168 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande personalförh&llandena vid radiumhemmet.

* Bruttolön inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg efter 10 procent. Lönebeloppet beräknat efter den löneklass, i vilken vederbörande skulle komma att inplaceras på grund av uppgiften om tjänstår.

169 Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

clan av de underordnade läkarna — vilkas antal i förhållande till de vid radiumhemmet år 1935 anställda skulle fördubblas — de biträdande läkarna hade föreslagits skola beredas anställning som extra ordinarie tjänstemän i 23:e lönegraden. Samtliga underläkare skulle vidare anställas som extra tjänstemän i samma lönegrad.

Enligt statskontorets förmenande borde i lönehänseende en differentiering komma till stånd mellan underläkarna edel radiumhemmet. Motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet hänfördes till 23:e, 22:a och 11 :e lönegraderna för extra tjänstemän. Med hänsyn till de speciella förhållanden, som vore för handen vid radiumhemmet, syntes ll:e lönegraden icke böra komma i fråga i detta fall. Däremot torde förslagsvis hälften av det erforderliga antalet underläkare kunna inplaceras i 22:a lönegraden för extra tjänstemän.

Mot de föreslagna löneförmånerna till överläkaren vid gynekologiska avdelningen och de biträdande läkarna hade statskontoret i och för sig icke någon erinran att göra.

Ämbetsverket ville emellertid erinra, hurusom det uttalat sig för att läkarna vid serafimerlasarettet, i avvaktan på ytterligare övervägande angående läkarpersonalens anställningsförhållanden, borde bibehållas vid sin ställning som arvodister (jfr ovan). Samma skäl syntes tala för en liknande anordning vad beträffade läkarpersonalen vid radiumhemmet.

Vad därefter anginge sjukvårdspersonalen hade direktionen föreslagit anställande av tio röntgenbiträden i lönegraden B 6. Statskontoret ville icke motsätta sig, att denna biträdespersonal — till det antal som befunnes erforderligt — efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra ordinarie och extra befattningshavare i 6:e lönegraden.

Vid radiumhemmet hade år 1935 funnits anställda 20 sjukvårdsbiträden, vilka syntes i huvudsak hava fullgjort de arbetsuppgifter, som enligt det nu föreliggande förslaget skulle ankomma på 11 biträden (e. o. 4), 1 baderska (e. o. U 6), 1 badbiträde (e. o. U 5), 2 garderobiärer (e. o. U 5), 20 städerskor (e. o. U 5), 1 städerska med arvode samt 10 elever. Såvitt statskontoret kunde finna, skulle av dessa befattningshavare de föreslagna biträdena (e. o. 4) i huvudsak utföra samma arbete, som ålåge de vid serafimerlasarettet förefintliga sköterskebiträdena (e. o. U 5 och e. U 4). Ämbetsverket ansåge därför, att ifrågavarande befattningshavare — vilka lämpligen syntes böra benämnas sköterskebiträden — borde i lönehänseende jämställas med motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet.

Å den föreslagna övervaknings- och kontrollavdelning en skulle enligt det föreliggande förslaget anställas — förutom förestånderskan i lönegraden Bil — 12 befattningshavare, varav 6 ordinarie i 7:e lönegraden, 5 extra ordinarie i 7:e lönegraden, en som ordinarie i 4:e lönegraden samt härförutom en fotograf i lönegraden B 5. År 1935 voro vid nämnda avdelning anställda, förutom förestånderskan och fotografen, 5 befattningshavare. I den utsträckning dylik kontrollpersonal befunnes erforderlig, syntes befattningshavarna efter lämplig fördelning böra inplaceras som ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän i 7:e och 4:e lönegraderna.

Då statskontoret föreställde sig, att ett för hela karolinska sjukhuset gemensamt kassakontor komme att inrättas i och med att den nu till utbyggnad beslutade delen av karolinska sjukhuset helt trädde i verksamhet, ansåge ämbetsverket övervägande skill tala för att kassören och kanslibiträdet ä kontoret i avvaktan härpå tillsvidare endast bereddes extra ordinarie anställning.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Statsverkets årskostnad för fcnskningsavdelningarna till avlöningar och särskilda ersättningar torde kunna uppskattas till i runt tal 35,000 kronor, vilket belopp av statskontoret approximativt beräknats utgöra ungefär 40 procent av den totala kostnaden för avlöningar vid forskningsavdelningarna. Med hänvisning härtill och under erinran tillika, att föredragande departementschefen vid 1930 års riksdag framhöll, att jubileumsfonden och cancerföreningen i stort sett skulle svara för driften vid forskningsavdelningarna (propositionen nr 232, sid. 112), ville ämbetsverket ifrågasätta, om icke den del av avlöningskostnaderna vid forskningsavdelningarna, som staten enligt förslaget skulle bära, måste anses alltför hög, och om ej en avsevärd reduktion av antalet statligt avlönade befattningshavare borde komma till stånd.

Mot de föreslagna löneförmånerna till den del av personalen vid forskningsavdelningarna, som skulle avlönas med statsmedel, hade statskontoret intet att erinra. I detta sammanhang ville ämbetsverket emellertid understryka angelägenheten av att den av staten avlönade personalen icke utöver den statliga lönen tillerkändes några särskilda ersättningar av fondmedel, liksom ock att för den del av personalen, som skulle avlönas uteslutande med anlitande av sådana medel, avlöningsförmånerna helt avvägdes efter de statliga avlöningsnormerna.

Utformningen av avlöningsstaten syntes i huvudsak böra ske på sätt direktionen föreslagit med de jämkningar i olika hänseenden, som statskontoret förordat i ovannämnda utlåtande angående serafimerlasarettet.

Vad därefter anginge de föreslagna övergångs- och särbestämmelserna ansåge sig statskontoret i huvudsak kunna hänvisa till vad ämbetsverket anfört i sådant hänseende i fråga om serafimerlasarettet. Härförutom finge statskontoret framhålla följande:

Överenskommelsen angående jubileumskliniken innehölle, att den läkar-, kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som, då verksamheten vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlädes till jubileumskliniken, vore anställd vid den nuvarande anstalten, borde, såvitt möjligt, beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å jubileumskliniken med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal i liknande ställning vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjöte. Överenskommelsen grundade sålunda icke någon rätt för befattningshavare att — på sätt av direktionen nu föresloges — erhålla personlig lönefyllnad för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst skulle understiga vad befattningshavaren tidigare ägt uppbära. Statskontoret kunde i varje fall icke tillstyrka, att lönefyllnad medgåves skola framdeles utgå i det fall, att befattningshavaren, därest de före övergången gällande lönebestämmelserna alltjämt ägt tillämpning, skulle hava erhållit högre avlöning än den, varav han enligt de statliga bestämmelserna komme i åtnjutande.

Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna tidslängden av de föreslagna semestrarna för vissa grupper av personalen höga. Med hänsyn till de speciella arbetsförhållanden, som förelåge vid radiumhemmet, hade ämbetsverket emellertid icke velat motsätta sig förslaget härutinnan.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har karolinska sjukhusets direktion i yttrande den 22 februari 1937 såsom eget utlåtande åberopat innehållet i en av professorn E. Berven upprättad promemoria.

171 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Av denna promemoria inhämtas följande rörande den enskilda offervillighetens insatser till fromma för vården av de kräftsjuka och rörande utvecklingen inom radioterapiens olika områden under den tid, som förflutit, sedan de tidigare beräkningarna rörande personalstat m. m. för jubileumskliniken verkställdes:

Inledningsvis erinras örn hur den radioterapeutiska vardén av de kräftsjuka i Sverige efter upptäckten av röntgen- och radiumstrålningen möjliggjordes genom enskild offervillighet och genom cancerföreningens organisatoriska verksamhet samt att den svenska nationalinsamlingen till Konung Gustaf V:s jubileumsfond medförde den nuvarande organisationen av den radioterapeutiska cancersjukvården. För upprättandet av det nya radiumhemmet hade jubileumsfonden och cancerföreningen anslagit 2,145,000 kronor samt till upprättande och utrustning av forskningsavdelningarna

600.000 kronor. Dessutom hade cancerföreningen för att nedbringa kostnaderna för utrustningen av radiumhemmet som gåva överlämnat inventarier till ett värde av cirka 70,000 kronor, varjämte samtliga inventarier från de nuvarande forskningsavdelningarna överfördes till de nybyggda avdelningarna. Vidare hade cancerföreningen överlämnat som lan en radiumkvantitet av 2,210 milligram och jubileumsfonden en kvantitet av

3.000 milligram, sammanlagt 5,210 milligram radium. För inrättande av radioterapeutiska centralavdelningar för södra och västra Sverige hade jubileumsfonden dessutom anslagit 1,300,000 kronor och till dessa kliniker utlånat sammanlagt 3,000 milligram radium. Sammanlagda värdet av det av jubileumsfonden inköpta och till jubileumsklinikernas förfogande ställda radiet uppginge till 1,600,000 kronor. Värdet av det av cancerföreningen utlånade radiet uppginge till 442,000 kronor, räknat efter ett värde av

200.000 kronor per gram. Dessutom ställde jubileumsfonden och cancerföreningen räntan av 1,500,000 kronor till förfogande för underhåll av det vetenskapliga arbetet å forskningsavdelningarna.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade gjort dessa uppoffringar för att i sin mån söka bidraga till upprättandet av kliniker, som med sin organisation vore väl rustade såväl att utföra det praktiska sjukvårdsarbetet som att kunna deltaga i de viktiga forskningsuppgifterna rörande kräft-

sjukdomarna. _ .

Det ursprungliga förslaget till personalstat och utrustning för jubueumskliniken uppgjordes under åren 1928—1930. Under de 8 år, som förflutit, sedan detta förslag framlades, hade en betydande utveckling inom radioterapiens alla områden ägt rum.

Röntgenbehandlingstekniken hade utvecklats därhän, att behandlingen numera gåves på betydligt längre avstånd (ända upp till 2 meters behandlingsavstånd) samt med användande av hårdare filtra. Det viktigaste framsteget torde emellertid vara, att man genom att utbreda röntgendeldosen över en väsentligt längre tid samt fördela behandlingarnas antal över en avsevärt längre tid än förut hade kunnat hilja den totala dosen avsevärt och därigenom effekten, särskilt å mera djupliggande tumörer. De stora totaldoser, med vilka man numera arbetade inom röntgentekniken, nödvändiggjorde emellertid en mycket stor exakthet vid behandlingens givande med hänsyn till förberedelserna för behandlingen, dispenserandet av själva behandlingen och mätningen av den givna dosen. På grund härav hade fordringarna å arbets- och kontrollpersonalen måst ställas högre än förut, da

172 Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

ett uraktlåtande av dessa noggranna åtgärder kunde medföra allvarlig skada för patienterna. Särskilt framhålles, att hela den nuvarande fysikaliska kontrollen av doseringen i detalj utarbetats efter år 1930.

Inom radiumbehandling stekniken hade likaledes en betydande utveckling ägt rum efter 1930, vilken ställde ökade fordringar på personalen. Erinras finge endast örn att radiumhemmet på grund av de resultat, som vunnits med den därstädes utarbetade teleradiumtekniken, år 1933 av det stora belgiska bolaget »Union Miniére du Haut Katanga» erhöll 5 gram radium som kostnadsfritt lån under 5 år. Även inom brachyradiumapplikationstekniken hade utvecklingen tenderat till en noggrannare och exaktare dosering. Under de tidigare åren utmättes doserna på grund av den empiriskt förvärvade erfarenheten om den biologiska reaktionen från varje enskilt preparat eller kombination av preparat. Med den mängd av preparat, som radiumhemmet för närvarande förfogade över (286 preparat i olika förpackningar), måste emellertid denna empiriska uppskattning av doser ersättas av en objektiv mätning. De nödvändiga dagliga kontrollmätningarna betydde ett ökat arbete för personalen såväl på behandlingsavdelningen som på den radiofysiska avdelningen.

Det för varje år stigande patientmaterialet, som måste kontrolleras och statistiskt bearbetas, betydde även en årligen stigande utveckling för kontroll- och statistikarbetet.

På det nya radiumhemmet hade följande specialavdelningar inrättats, vilka ej funnes å det nuvarande radiumhemmet men vilka vöre oundgängligen nödvändiga vid en modern radioterapeutisk klinik:

1) operationsavdelning,

2) ljusbehandlingsavdelning,

3) en från polikliniken skild radiumapplikationsavdelning,

4) badavdelning och

5) reparationsavdelning.

Med hänsyn till den snabba och stora utveckling av radioterapien, vilken icke kunde förutses vid avgivandet av 1930 års förslag, torde vid bestämmandet av den blivande personalen vid radiumhemmet det knappast vara berättigat att lägga 1930 års siffror till grund för behovsberäkningen för 1937. Det torde icke heller vara fullt riktigt att jämföra 1937 års personalbehov med antalet av de år 1935 vid radiumhemmet anställda ordinarie befattningshavarna. Härvid måste man taga hänsyn till att radiumhemmet till största delen underhållits av cancerföreningen i Stockholm, vilkens särskilt på grund av räntesänkningen under de senare åren begränsade tillgångar, såsom statskontoret också mycket riktigt framhållit, haft en återhållande inverkan på nyanställning av personal. Vidare hade arbetet försiggått i alltför små och otillräckliga lokaler, vilket omöjliggjort den utveckling, som nu blivit tillgodosedd vid det nya radiumhemmet därigenom att nu befintliga avdelningar fått tillfredsställande utrymme och att nya avdelningar, nödvändiga för det praktiska sjukvårdsarbetet och för det vetenskapliga arbetet, tillkommit. Genom de otillräckliga lokalförhållandena hade de fordringar, som patienterna rimligtvis kunde uppställa beträffande väntetid, hygieniska förhållanden m. m. icke kunnat tillfredsställas och anställningshavarnas arbetsbörda hade ökat utöver vad som kunde anses normalt, vilket statskontoret likaledes framhölle i sitt utlåtande.

Det vore här av vikt att påpeka, att ytutrymmet av det nya radiumhemmet med % överstege det nuvarande radiumhemmets yta.

Kungl. Majlis "proposition Nr 272. 173

Rörande de av statskontoret i övrigt anförda erinringarna har i promemorian anförts:

Fördelningen av kostnaderna mellan staten, staden och länet. Statskontoret hade framhållit, att kostnadsökningen helt skulle belasta statskassan. Kostnadsökningen berodde, såsom statskontoret påpekar, till största delen på en utökning av personalen. En sådan utökning av sjukvårdspersonalen måste emellertid äga rum vid samtliga sjukhus i Sverige med anledning av de anvisningar, som givits av medicinalstyrelsen i ovanberörda skrivelse rörande ordnandet av sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Då stadens och länets bidrag beräknades efter driftkostnaden vid deras egna, modernt utrustade sjukhus och då driftkostnaderna vid dessa på grund av personalökningen ovillkorligen måste stiga, följde därav, att såväl stadens som länets bidrag till driften av radiumhemmet stege i samma proportion.

Beräkningen av avlöning skostnaderna. Statskontoret hade framhållit, att beräkningarna av avlöningskostnaderna i det föreliggande förslaget skett på ett annat sätt än i den tidigare kalkylen. I denna hade upptagits endast begynnelselönen, under det att i det nuvarande förslaget upptagits högsta löneklassen. En viss reducering i de beräknade utgifterna måste sålunda antagas komma till stånd.

Läkarpersonal. Den ovanberörda snabba och omfattande utvecklingen av röntgen- och radiumtekniken hade nödvändiggjort de två förutnämnda nya läkarbefattningarna, nämligen en läkarbefattning för nattjänstgöring å teleradiumavdelningen samt en läkarbefattning å röntgenbehandlingsavdelningen.

A det nuvarande radiumhemmet hade med få undantag endast patienter, lidande av tumörer, kunnat mottagas till behandling. Det nya radiumhemmet vore avsett att vara karolinska sjukhusets radioterapeutiska poliklinik och klinik och komme således att till behandling mottaga ett stort patientmaterial lidande av icke-tumörsjukdomar såsom inflammatoriska sjukdomar av olika art, tuberkulösa åkommor, reumatiska sjukdomar, hudsjukdomar m. m. För att bestrida vården av hela detta patientmaterial hade den tredje nya läkarbefattningen inrättats. Redan år 1937 komme med säkerhet ett betydande klientel tillhörande denna grupp att söka radiumhemmets poliklinik.

Utöver dessa tre befattningar, vilka betingades av nytillkomna behov, hade läkarpersonalen ökats endast med två nya befattningar, d. v. s. med cirka 30 procent, under det att patientantalet ökat med 60 procent. Läkarnas antal hade sålunda icke ökat i proportion med det ökade patientantalet, och arbetsbördan för läkarna torde snarare komma att öka än minska. Då läkarnas nuvarande arbetstid vore cirka 8'A timmar om dagen, syntes det icke vara berättigat att strängare belasta dem med hänsyn till arbetstiden.

Vad beträffade den av statskontoret framförda anmärkningen angående placeringen av samtliga underläkare som extra tjänstemän i 23:e lönegraden och dess förslag, att hälften av det erforderliga antalet underläkare skulle placeras i 22:a lönegraden för extra tjänstemän, torde en sådan förändring kunna företagas utan menlig inverkan på sjukvården, örn det av ekonomiska skill ansäges oundgängligen nödvändigt. 1 denna lönegrad kunde ela placeras tre av underläkarna å allmänna avdelningen och underläkaren ii den gynekologiska avdelningen.

Statskontorets förslag att läkarna skulle anställas som arvodister vore

174 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

icke möjligt att genomföra beträffande överläkaren på gynekologiska avdelningen samt de bägge biträdande läkarna, vilka vore fast anställda vid institutionen och hade hela sin arbetsuppgift förlagd hit samt intoge en helt annan ställning än underläkama. De biträdande läkarna utövade dessutom icke någon privatpraktik.

Sjukvårds- och ekonomipersonal. Den i statskontorets utlåtande gjorda jämförelsen mellan vårdpersonalens antal år 1935 och det föreslagna antalet vore i någon mån missvisande. I den uppställning, som legat till grund för jämförelsen, upptogs endast den personal, med angivande av namn och anställningsår, som år 1935 var fast anställd, enär förteckningen skulle giva uppgift på vilka personer, som skulle medfölja till nya radiumhemmet. I denna förteckning vore följande personal icke upptagen:

1) en nattsköterska, vilkens befattning var vakant år 1935,

2) fyra elever,

3) en utbildad sköterska, som från den 1 januari 1936 biträtt vid den gynekologiska polikliniken men som icke beretts fast anställning utan avlönats med arvode, då övergången till karolinska sjukhuset varit så nära förestående,

4) en biträdande föreståndarinna från den 1 januari 1936,

5) ett biträde å polikliniken, anställt sedan 5 år och avlönat med arvode, och

6) ett sjukvårdsbiträde.

Den i statskontorets sammanställning angivna jämförelsesiffran 36 för under år 1935 å radiumhemmet anställd sjukvårds- och ekonomipersonal borde sålunda ökas med 9 till 45.

Från den av statskontoret angivna jämförelsesiffran 110 för enligt 1937 års förslag anställda befattningshavare borde, om jämförelse med det nuvarande radiumhemmet skulle göras, den personal fråndragas, som beräknades anställas på de avdelningar, som nu icke funnes å radiumhemmet, nämligen:

på operationsavdelningen . 3|

» ljusavdelningen..... 2

» laboratoriet......... 1

» badavdelningen...... 2

» garderobsavdelningen . . 2

> reparationsavdelningen. 1

Summa 11

Dessutom hade statskontoret i gruppen för sjukvårds- och ekonomipersonal upptagit 21 städerskor. Av dessa skulle emellertid en tjänstgöra å radiofysiska avdelningen (ej full tjänstgöring) och en å svulstpatologiska avdelningen. Sedan även dessa fråndragits, utgjorde den verkliga jämförelsesiffran 96,5 (Ilo — 13,5 =) 97.

Antalet vårdplatser hade å det nya radiumhemmet ökat med 61 procent. Om personalen skulle ökas endast procentuellt med patientökningen, medförde detta en ökning med 27 anställda (61 procent av 45) upp till 72.

De jämförelsesiffror, som sålunda borde upptagas, vore alltså 72 och 97. Denna ökning funne emellertid sin naturliga förklaring, örn man toge hänsyn till den arbetsbörda, som för närvarande vilade på radiumhemmets personal, och jämförde den med den arbetstid, som skulle gälla för

175 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

sjukvårdspersonalen i enlighet med medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse av den 30 maj 1936. Så uppginge exempelvis arbetstiden för en elev till 10 timmar mot föreskrivna 8—9 timmar. För ett sjukvårdsbiträde å det nuvarande radiumhemmet vore arbetstiden cirka 11 timmar, under det att den avtalsmässigt borde uppgå till 9 timmar.

På det nya radiumhemmet hade i direktionens förslag beräknats 48 sjukvårdsanställda för vården av 113 patienter. Enligt denna beräkning skulle sålunda en sjukvårdsanställd ha att sköta vården av 2,4 patienter. Å radiumhemmets annex funnes för närvarande 36 vårdplatser, och där vore anställda 1 sjuksköterska och 8 sjukvårdsbiträden. För vården av 36 patienter funnes sålunda 9 anställda, och varje sjukvårdsanställd hade här att sköta vården av 4 patienter. Att radiumhemmets nuvarande personal hade kunnat belastas med denna alltför stora arbetsbörda, torde bero på att en jämförelsevis stor del av personalen varit anställd å radiumhemmet sedan dess tidigaste utvecklingsår, vuxit tillsammans med institutionen och med stort intresse och personlig uppoffring ägnat alla sina krafter åt radiumhemmet

Den verkliga ökningen i det beräknade antalet sjukvårds- och ekonomipersonal enligt direktionens förslag uppginge enligt det ovan anförda till 35 procent i jämförelse med den nuvarande personalen å radiumhemmet. Ökningen berodde dels på medicinalstyrelsens föreskrifter angående förkortade arbetstider för sjukvårdspersonalen, dels på att det vore omöjligt att vid statens sjukhus belasta personalen med en abnormt stor arbetsbörda.

Direktionen hade för jubileumsklinikens vidkommande framhållit, att därest medel för genomförandet av förbättrad arbetstid per 4 veckorsperiod för sjukvårdspersonalen skulle komma att bliva erforderliga vid radiumhemmet, dessa skulle kunna anvisas från anslagsposten »avlöningar till övrig icke-ordinarie personal». Med den föreliggande beräkningen torde icke något sådant extra anslag komma att tagas i anspråk i någon större utsträckning.

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen hade statskontoret gjort en del detaljanmärkningar och särskilt framhållit stegringen av sköterskornas antal från 9 till 49. Såsom förut påpekats, kunde man emellertid ej direkt jämföra dessa siffror. Stegringen av antalet sjuksköterskor berodde huvudsakligen på att hela sjukvårdsarbetet på det karolinska sjukhuset radikalt moderniserats, så att allt sjukvårdsarbetet, såsom rimligt vore, bomme att utföras av fullt utbildad sjuksköterskepersonal. På grund därav hade exempelvis vid det nya radiumhemmet 21 assistentsköterskor tillkommit, under det att ingen assistentsköterska funnes på det nuvarande radiumhemmet. Denna omläggning av sjukvården stämde väl med medicinalstyrelsens påpekande i skrivelse av den 30 maj 1936 av sjukhuslagens stadgande om vederbörande sjukhusägares skyldighet 1) att anställa erforderlig personal och 2) att tillse, att tillräckligt stort antal av denna personal besutte de kvalifikationer, som fordrades för utförandet av det egentliga sjukvårdsarbetet, samt att vid varje sjukhus det därför borde för såväl vård- som specialavdelningarnas behov finnas erforderligt antal biträdande sjuksköterskor, assistentsköterskor. Enligt vad som inhämtats hade vid Stockholms stads sjukhus måst anställas omkring 160 nya sjuksköterskor i följd av medicinalstyrelsens ifrågavarande anvisningar. Vidare borde märkas, att i sköterskeantalet inginge 8 provsköterskor, vilka ju ännu icke vore fullt utbildade.

176 Kungl. Marits -proposition Nr 273.

Statskontoret hade framhållit, att 20 biträden ersatts med 46 befattningshavare i olika löneställning. I dessa 46 anställda hade då statskontoret medräknat 20 städerskor, 1 städerska å svultstpatologiska avdelningen, baderska, badbiträde, garderobiärer samt även 6 elever och provelever, vilkas senares undervisning och utbildning torde avsevärt öka arbetet för den utbildade sköterskepersonalen. I enlighet med omläggningen av sjukvården komme vid det nya radiumhemmet för det egentliga städnings- och renhållningsarbetet att anställas städerskor. Att deras antal blivit så högt som 20 berodde huvudsakligast på det i jämförelse med det nuvarande radiumhemmet med minst % ökade ytinnehållet. Det vore knappast möjligt att på ett tillfredsställande sätt bestrida städningen av de stora lokalerna med mindre personal, särskilt som denna komme att vara bunden av 8 timmars arbetsdags-bestämmelserna. Det förutsattes emellertid, att icke flera städerskor komme att anställas än som oundgängligen visade sig vara nödvändigt.

Statskontoret hade som sin mening framhållit, att de av direktionen föreslagna sjukvårdsbiträdena å radiumhemmet i sina arbetsåligganden vore jämställbara med serafimerlasarettets sköterskebiträden. Så vore icke förhållandet. De föreslagna 11 sjukvårdsbiträdena utgjordes av de bäst meriterade och mest förtjänta av det nuvarande radiumhemmets sjukvårdsbiträden, vilka där deltagit i den egentliga sjukvården under avdelningssköterskans uppsikt. De hade sålunda i det närmaste fyllt en assistentsköterskas åligganden. Deras uppgift å det nya radiumhemmet vore också avsedd att vara sjukvårdande. Därför hade direktionen velat framhålla deras arbetsuppgift genom att bibehålla deras befattning som sjukvårdsbiträden och önskat placera dem i en högre lönegrad än sköterskebiträdena. Möjligen skulle utan men för sjukvårdsarbetet dessa sjukvårdsbiträden kunna placeras i en något lägre lönegrad, exempelvis e. o. 2.

Beträffande statskontorets anmärkning om röntgenbiträdena framhålles, att varje röntgenapparat måste skötas av ett röntgenbiträde, vilket under hela behandlingen borde ha sin uppmärksamhet oavlåtligt riktad på de instrument, som angåve strömmens styrka och kvalitet och de eventuella växlingarna i desamma, samt på patienten. Det vore fullständigt otänkbart, att samma röntgenbiträde skulle kunna sköta tvenne apparater. För full drift behövdes sålunda 8 röntgenbiträden, och med den erforderliga semestern av 2 månader ärligen för varje behövdes en ersättningspersonal av 2 fullt kvalificerade biträden.

Dessa röntgenbiträden måste genomgå en speciell utbildning, av vilken de icke kunde ha någon nytta på annat ställe än å en röntgenterapiavdelning. Då denna grupp innefattade så fa befattningshavare, torde möjligheterna till avancemang från extra ordinarie till ordinarie anställning vara mycket små, varför direktionen föreslagit samtliga såsom ordinarie, särskilt med hänsyn till de risker, som arbetets natur kunde medföra, och med hänsyn till att lika stora kvalifikationer måste ställas på samtliga anställda. Dock syntes ett mindre antal, exempelvis 3 å 4, kunna anställas som extra ordinarie utan men för sjukvården.

Kontroll- och kontorspersonal. Av statskontorets uppställning över kontroll- och kontorspersonal syntes framgå, att kontrollbiträdenas antal ökats med 6. Under de två senaste åren hade emellertid å radiumhemmet varit extra anställda i medeltal två kontrollbiträden på grund av det alltmer ökade arbetet, vilka icke upptagits på 1935 års förteckning. Den verkliga ökningen av personalen å kontrollavdelningen uppginge sålunda till 4. På

177 Kungl. Marits proposition Nr %72.

grund av den tidigare anförda snabba utvecklingen under de senaste åren inom röntgen- och radiumbehandlingstekniken, som nödvändiggjort anställandet av särskilda läkare å röntgen- och radiumavdelningen, vore det oundgängligen nödvändigt att anställa ett kontrollbiträde å vardera av dessa avdelningar för förandet av behandlingsjournaler, registrering av behandlingar, statistik över röntgenrörens driftprestationer m. m. Ökningen av antalet vårdplatser med 61 procent samt den ökade tillströmningen av patienterna, då radiumhemmet förutom behandlingen av svulstsjukdomar även skulle åtaga sig hela den övriga röntgenterapien, och det därigenom starkt ökade journal!'örings- och registreringsarbetet nödvändiggjorde inrättandet av ytterligare två kontrollbiträdesbefattningar.

Denna avdelning hade långsamt vuxit fram från en blygsam början till sin nuvarande utveckling. Nya arbetsuppgifter framkomme alltjämt. Avdelningen hade på grund av sin betydelse för såväl det praktiska kontrollarbetet som för den vetenskapliga forskningen varit förebildlig för ett flertal radioterapeutiska institutioner i utlandet. Ett beskärande av dess möjligheter att även i fortsättningen kunna fylla sin för radiumhemmets verksamhet så viktiga uppgift mäste medföra ett betydande avbräck i det så lyckligt påbörjade arbetet.

Då ett självständigt och plikttroget samt på gedigna kunskaper och utbildning grundat arbete måste fordras av alla de ä denna avdelning anställda och då arbetet här fordrade en detaljerad kännedom örn hela radiumhemmets organisation och vidare vore av särskilt speciell art, syntes dessa befattningshavare böra beredas ordinarie eller extra ordinarie anställning. Emellertid torde möjligen tvenne kontrollbiträden kunna placeras i 4:e lönegraden.

Kassakontoret å det nya radiumhemmet konnne med säkerhet att behövas, även sedan karolinska sjukhuset trätt i verksamhet, då det ju icke vore möjligt för patienterna att betala de polikliniska behandlingsavgifterna å karolinska sjukhusets stora kontor och då den omfattande utbetalningen och kontrollen av resebidragen även måste utföras av personal å radiumhemmet. Tills vidare torde dock personalen å kassakontoret i enlighet med statskontorets åsikt kunna anställas som extra ordinarie.

Forskningsavdelningarnas personal. Beträffande forsknmgsavdelningarnas personal understrykes, att den personal, som av direktionen föreslagits att avlönas av statsmedel, vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas regelmässiga utförande av det löpande arbetet at radiumhemmet och sjukhuset i övrigt. Redan nu vore å dessa avdelningar för det löpande arbetet å det nuvarande radiumhemmet anställd den personal, som begärdes av direktionen.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade genom att avsätta ett sammanlagt. kapital av 1,500,000 kronor, varå räntan skulle användas tdl underhåll av det. vetenskapliga forskningsarbetet å nämnda institutioner, sökt att så mycket sorn möjligt nedbringa statens utgifter för desamma.

Personlig lönefyllnad. Vad beträffar statskontorets anmärkning örn personlig lönefyllnad för från radiumhemmet till jubileumskliniken överflyttad personal, för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst skulle understiga, vad befattningshavaren tidigare ägt att uppbära, hade direktionens förslag ansetts överensstämma med gällande praxis i liknande fall. Enligt den gällande överenskommelsen hade emellertid jubileumsfonden och cancerföreningen icke någon rättighet att fordra sådan

Bihaeg lill riksdagens protokoll 1987. 1 sami. AV 272. 12

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

personlig lönefyllnad och torde icke heller yrka därpå, om en sådan hemställan befunnes vara obillig.

Departementschefen. Direktionens förslag i vad avser de med direktionens egen verksamhet förenade kostnaderna innebär, att de nu utgående anslagsmedlen å förslagsvis 1,000 kronor till vikariatsersättningar m. m. skulle indragas samt att en höjning med 10,000 kronor skulle vidtagas i de för bestridande av utredningskostnader avsedda anslagsmedlen. Vad angår sistnämnda förslag, är det vid en anläggning av karolinska sjukhusets storlek givetvis särskilt betydelsefullt, att en ändamålsenlig och ekonomisk planläggning av driften kommer till stånd. Direktionen synes med hänsyn härtill böra beredas ganska rikliga anslag för avlönande av utredningsmän och annan expertis. Jag anser mig därför ej böra resa någon erinran mot direktionens förslag om en höjning av de härför avsedda anslagsmedlen. Biträdes detta förslag, skulle inalles 14,000 kronor stå till förfogande för ändamålet. Dessa anslagsmedel torde få anses vara av tillfällig karaktär. Mot direktionens förstberörda förslag om slopande av de för bestridande av vissa vikariatsersättningar avsedda anslagsmedlen har jag intet att erinra.

Enligt det ovanstående kommer jubileumskliniken att bestå av å ena sidan en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, med tillhörande poliklinik och behandlingsinstitut m. m., å andra sidan två forskningsavdelningar. Radiumhemmet är avsett att drivas av staten. Staten har att gälda driftkostnaderna, i den mån dessa icke täckas av andra inflytande medel. Kostnaderna för driften av forskningsavdelningarna, vilka skola stå till jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, som avse att befrämja det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomama, avses däremot skola bäras av fonden till den del dessa kostnader ej avse personal, som regelmässigt erfordras för utförande av det löpande arbetet å avdelningarna åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, och vissa andra, löpande utgifter. De personalkostnader för sistnämnda avdelningar, som ej ankomma på fonden, skola gäldas av staten.

Vad angår radiumhemmet, har den för denna sjukvårdsinstitution av direktionen ifrågasatta personalstaten framkallat erinringar från statskontorets sida. Statskontoret anser direktionens förslag innebära en alltför stark utökning av personalen både i förhållande till de beräkningar, som framlades i propositionen nr 232/1930, och i jämförelse med radiumhemmets nuvarande personaluppsättning. Ämbetsverket har svårt att föreställa sig, att icke betydande reduceringar i det föreslagna antalet befattningshavare borde kunna genomföras, utan att radiumhemmets för sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet komme att förryckas, och har förutsatt, att denna fråga skulle göras till föremål för förnyat övervägande i syfte att åstadkomma begränsning av det föreslagna personalantalet.

179 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr <21%.

På grund härav har jag låtit direktionen för karolinska sjukhuset taga frågan under förnyat övervägande. De uppgifter, som åberopats i den av direktionen i samband härmed överlämnade promemorian, synas mig ådagalägga, att den ur humanitär synpunkt glädjande snabba utvecklingen av den radioterapeutiska läkekonsten varit av den art, att 1930 års kalkyler numera sakna aktualitet. Denna sida av saken torde därför kunna förbigås med vad nu yttrats. Vad däremot gäller jämförelsen med radiumhemmets nuvarande personaluppsättning, har promemorian, synes det mig, icke helt jävat statskontorets slutsats, att direktionens förslag innebär en betydande utökning av den nuvarande personalorganisationen vid radiumhemmet, och detta även om hänsyn tages till att jubileumskliniken kommer att inrymma flera specialavdelningar, som sakna motsvarighet vid det nuvarande radiumhemmet. För denna utökning har emellertid — såvitt jag kan bedöma denna för en icke fackman svårtillgängliga fråga — i promemorian förebragts en övertygande motivering. I detta sammanhang har jag anledning beklaga, att medicinalstyrelsen, vars uppfattning kunnat vara till god vägledning för de anslagsbedömande myndigheterna och vars anvisningar delvis åberopats som motiv för förslaget till personalorganisation, icke sett sig i stånd att bilda sig något eget omdöme om behovet av det av direktionen ifrågasatta antalet befattningshavare.

Såsom av promemorian framgår, betingas nämligen en del av den ifrågasatta utökningen av sjukvårds- och ekonomipersonalen utav de av medicinalstyrelsen meddelade anvisningarna rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Örn personalorganisationen erhåller den av direktionen föreslagna omfattningen, synes det vara för direktionen möjligt att helt realisera medicinalstyrelsens program. Med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till motsvarande serafimerlasarettet berörande fråga, har jag ingen erinran att framställa mot direktionens förslag, såvitt nu är ifråga. Även förslaget i övrigt synes mig kunna till sina huvuddrag biträdas. Emellertid finner jag försiktigheten bjuda, att personalen till en början i något större omfattning än direktionen tänkt sig beredes extra ordinarie och extra tjänsteställning. Ur sjukhusets synpunkt är detta icke ägnat att framkalla några mera nämnvärda olägenheter. För befattningshavarna själva har en sådan anordning, försåvitt de ernå extra ordinarie tjänsteställning, icke någon större betydelse med hänsyn till de nu gällande bestämmelserna rörande tjänste- och familjepension för extra ordinarie tjänstemän. Vad särskilt angår den personal, som avsetts skola hänföras till löneplanen U, bör denna av skäl, som jag förut anfört i avseende å motsvarande personal vid serafimerlasarettet, tills vidare erhålla ställning såsom extra befattningshavare.

Jag övergår härefter till att behandla detaljerna i direktionens förslag till personalstat för radiumhemmet.

180 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr %72.

Vad beträffar läkarpersonalen, biträder jag förslaget, att till överläkaren vid allmänna avdelningen skall utgå arvode med 1,500 kronor och att överläkaren vid gynekologiska avdelningen bör placeras såsom ordinarie tjänsteman i lönegraden B 20. Likaledes ansluter jag mig till direktionens uppfattning, att de båda biträdande läkarna böra placeras såsom extra ordinarie tjänstemän i 23:e lönegraden. Anmärkas må, att de biträdande läkarna icke skola hava rätt till enskild praktik, vadan de förhållanden, som föranlett mig att i det föregående föreslå, att de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet skola erhålla lön i form av arvoden, icke föreligga för de nu förevarande läkarnas vidkommande. Någon nedskärning av antalet underläkare vill jag icke ifrågasätta. Däremot förordar jag, i anledning av vad i vissa av de i ärendet avgivna yttrandena anförts och i enlighet med promemorians ståndpunkt, att av de åtta underläkarna, vilka alla enligt direktionens förslag skulle placeras i lönegraden e. 23, fyra erhålla lön i denna lönegrad och de återstående fyra i lönegraden e. 22.

I fråga om sjukvårdspersonalen tillstyrker jag förslaget, att å den personalförteckning, som bör fastställas för jubileumskliniken, uppföras två föreståndarinnor i lönegraden Bil, den ena för vårdavdelningarna vid kliniken och den andra för övervaknings- och kontrollavdelningen. Däremot anser jag, att den biträdande föreståndarinnan vid vårdavdelningarna, som direktionen föreslagit skola erhålla ordinarie anställning i lönegraden B 7, bör kunna åtminstone till en- början beredas extra ordinarie anställning i 7:e lönegraden.

Med hänsyn till vad av direktionen anförts vill jag icke motsätta mig att vid jubileumskliniken inrättas en ordinarie kuratorstjänst i lönegraden Bil.

Behovet av en reparatör i lönegraden B 7 för röntgen- och ljusavdelningen, avsedd också för karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning, synes mig väl styrkt. Denne befattningshavare bör dock enligt vad jag förvissat mig örn hänföras icke till sjukvårdspersonalen utan till ekonomipersonalen.

Jag biträder direktionens förslag rörande inrättande av 20 sjukskötersketjänster i lönegraden B 7. Beträffande skälen till att jag tillstyrker en placering i sagda lönegrad hänvisas till vad ovan yttrats beträffande placeringen i lönegrad av serafimerlasarettets sjuksköterskor. I det följande beräknar jag i likhet med direktionen anslagsmedel för 21 assistentsköterskor i lönegraden e. o. 5.

De elva av direktionen föreslagna kontrollbiträdena bilda en personalkategori utan motsvarighet vid serafimerlasarettet. Rörande behovet av dessa biträden synes icke råda någon tvekan. Sex av biträdena skulle enligt direktionens förslag beredas ordinarie anställning i lönegraden B 7 och fem extra ordinarie anställning i 7:e lönegraden. Lönenämnden har funnit det föreslagna antalet biträden anmärkningsvärt stort och ifrågasatt, om icke

181 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

en del av göromålen skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden. Statskontoret synes vara böjt för att tillstyrka en liknande anordning. I promemorian har också framkastats tanken, att två av biträdena skulle placeras i 4:e lönegraden. Enligt min mening bör så ske, allenast örn det föreligger någon olikhet i fråga om biträdenas arbetsuppgifter. Då så icke lärer vara fallet och befattningshavarnas arbetsuppgifter och ställning i och för sig motiverar en placering i 7:e lönegraden, anser jag mig icke böra taga fasta på förslaget örn att vissa av dem skulle avlönas enligt 4:e lönegraden. Jag har övervägt lämpligheten att vidtaga någon minskning i det av direktionen beräknade sammanlagda antalet kontrollbiträden. Då emellertid den verksamhet, som skall handhavas av dessa biträden, synes vara av väsentlig betydelse för kliniken, vill jag icke taga detta på mitt ansvar. Jag tillstyrker därför direktionens förslag allenast med den ändringen, att jag bygger anslagskalkylerna i det följande på förutsättningen av att två av de fem icke-ordinarie kontrollbiträdena beredas anställning som extra tjänstemän.

Direktionen har ursprungligen föreslagit, att tio befattningar som röntgenbiträden skulle inrättas, samtliga ordinarie med placering i lönegraden B 6. Lönenämnden har ansett, att några av dessa lämpligen borde kunna erhålla extra ordinarie anställning. Statskontoret har icke velat motsätta sig, att denna biträdespersonal — till det antal, som befunnes erforderligt — efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän i 6:e lönegraden. I anknytning härtill har i promemorian framhållits, att ett mindre antal, exempelvis tre å fyra, syntes kunna utan men för sjukvården anställas som extra ordinarie. För egen del anser jag någon minskning av antalet biträden icke böra ske. Vad tjänsteställningen beträffar, vill jag med hänsyn till de små befordringsmöjligheterna inom denna personalkategori icke gå längre än att föreslå, att sex av tjänsterna sättas på ordinarie stat med placering i lönegraden B 6, medan avlöningsanslaget, vad innehavarna av de fyra återstående tjänsterna angår, beräknas på så sätt, att två av dem erhålla lön som extra ordinarie och två som extra tjänstemän i 6:e lönegraden.

Jag tillstyrker direktionens förslag vad angår den för övervaknings- och kontrollavdelningen avsedde fotografen.

Direktionen har föreslagit, att medel skulle anvisas för avlönande av elva »biträden» i lönegraden e. o. 4. Statskontoret har trott sig finna, att dessa i huvudsak skulle utföra samma arbete, som ålåge sköterskebiträden vid serafimerlasarettet, och har därför föreslagit, att biträdena skulle i lönehänseende jämställas med ifrågavarande befattningshavare, d. v. s. placeras i lönegraderna e. o. U 5 och c. II 4. I promemorian hava anförts enligt min mening bärande skäl för att dessa befattningshavare icke böra jämföras med ser af i meri a sar ett et s sköterskebiträden men samtidigt antytts möjligheten av cn placering av biträdena i exempelvis lönegraden e. o. 2. Vid an-

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr £7*2.

slagsberäkningarna i det följande utgår jag för egen del från att åtta av dessa biträden — biträdena böra lämpligen benämnas sjukvårdsbiträden — placeras i lönegraden e. o. 2 och tre i lönegraden e. 2.

Direktionens förslag rörande sjukvårdspersonalen i övrigt lämnar jag i huvudsak utan annan erinran än som följer av vad jag förut anfört i fråga om de till löneplanen U hänförda befattningshavarnas ställning. Jag beräknar sålunda i det följande anslagsmedel för avlönande av 1 baderska i lönegraden e. U 5 och ett badbiträde i lönegraden e. U 4. Vad angår provsköterskor, elever och provelever, har direktionen, såsom av handlingarna i ärendet framgår, förutsatt, att i de för ändamålet under delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknade avlöningsmedlen skulle inbegripas jämväl de till ifrågavarande befattningshavare utgående förmånerna av fri bostad och kost. På grund härav har direktionen under nämnda delpost beräknat — för helt budgetår — för 8 provsköterskor inalles 11,040 kronor, för 6 elever inalles 6,480 kronor och för 4 provelever inalles 3,120 kronor. Då under delposten allenast bör medtagas den till befattningshavarna kontant utgående ersättningen — för år räknat 600 kronor för provsköterska och 300 kronor för elev (provelever åtnjuta icke sådan ersättning) — bör beloppet å 11,040 kronor sänkas till 4,800 kronor och beloppet å 6,480 kronor till 1,800 kronor samt beloppet å 3,120 kronor utgå.

Mot direktionens förslag i avseende å ekonomipersonalen har jag med nyss angiven reservation i fråga örn lön enligt löneplanen U i huvudsak intet att erinra. Jag förutsätter alltså, att vid radiumhemmet skola finnas anställda — förutom den ovannämnde reparatören — två ordinarie befattningshavare, tillhörande denna personalkategori, nämligen en förste vaktmästare i lönegraden B 1 och en sjukbärare i lönegraden B 4. Vid kostnadsberäkningarna utgår jag vidare från att ur avlöningsanslaget skall bestridas lön till en sjukbärare i lönegraden e. o. 4 och till två garderobiärer i lönegraden e. U 4. Vad städerskorna beträffar, har direktionen för radiumhemmet beräknat medel till 19 städerskor med heltidstjänstgöring i lönegraden e. o. U 5. Detta antal har synts mig väl högt. Anmärkas må, att vid det betydligt större serafimerlasarettet av tillgängliga uppgifter att döma sysselsättas endast ett 30-tal städerskor. Med hänsyn härtill beräknar jag i det följande för radiumhemmet anslag till 15 sådana befattningshavare, samtliga i lönegraden e. U 4. Visar sig detta antal befattningshavare otillräckligt, torde ytterligare medel för ändamålet kunna ställas till förfogande. Beräkningarna rörande storleken av och arvodena för den ekonomipersonal, som bör finnas anställd vid radiumhemmet under tiden till dess karolinska sjukhuset träder i full verksamhet (1 köksföreståndarinna 2,340 kronor, 2 husor tillhopa 3,480 kronor, 6 köksbiträden tillhopa 10,440 kronor och 2 telefonister tillhopa 3,480 kronor), synas kunna godtagas.

183 Kungl. Maj:tn 'proposition Nr 87%;

Vad till sist angår kontorspersonalen, finner jag övervägande skäl tala för att denna personal ännu så länge och i anslutning till promemorians ståndpunkt beredes extra ordinarie anställning. Jag föreslår alltså, med tillstyrkande i övrigt av direktionens förslag, att för ifrågavarande uppgifter anställas en kassör i lönegraden e. o. 11, ett kanslibiträde i lönegraden e. o. 7 (båda avsedda för kontoret) och ett kontorsbiträde (avsett för övervaknings- och kontrollavdelningen) i lönegraden e. o. 4.

Vad till sist beträffar forskningsavdelningarna, innebär direktionens förslag, att vid dessa avdelningar skulle av staten avlönas en laborator i radiofysik i lönegraden B 26, en assistent med ett arvode av

5,400 kronor, två tekniska biträden i lönegraden B 7 och ett kanslibiträde i samma lönegrad samt två städerskor, den ena med full tjänstgöring och avlönad enligt lönegraden e. o. U 5 samt den andra med avkortad tjänstgöring och arvode örn 1,080 kronor. Statskontoret har ifragasatt, örn icke den del av avlöningskostnadema vid förevarande avdelningar, som staten sålunda skulle bära, måste anses alltför hög. I promemorian har häremot gjorts gällande, att den av direktionen för ändamålet ifrågasatta personalen vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas regelmässiga utförande av det löpande arbetet åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt. Då förslaget alltså ansluter sig till gällande avtalsbestämmelser, anser jag mig icke kunna mot bestridande av direktionen, som får förutsättas hava ägnat denna fråga en omsorgsfull prövning, ifrågasätta någon personalreduktion. Mot de föreslagna löneförmånerna har jag intet annat att erinra än att städerskelönen bör beräknas enligt lönegraden e. U 4 och sagda städerskearvode till 1,000 kronor.

Vid bifall till mina här ovan framställda förslag skulle under nästa budgetår vid jubileumskliniken — radiumhemmet och forskningsavdelningarna — finnas anställda följande befattningshavare:

Ordinarie tjänstemän:

A. Radiumhemmet:

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen

Lönegrad.

B 26

Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken 1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen ..................................

1 kurator .................................

20 sjuksköterskor.............................

6 kontrollbiträden...........................

6 röntgenbiträden...........................

1 fotograf .................................

Bil

B 11 B 11 B 7 B 7 B 6 B 5

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Lönegrad.

Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare......................... B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam för radiumhemmet och karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning)................. B 7

1 sjukbärare................................ B 4

B. Forskningsavdelningama:

Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik............ ......... B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar.......... B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer. . B 7

1 kanslibiträde vid svulstpatologiska avdelningens

arkiv.................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare.........................e. o. 23

1 kassör........ e. o. 11

1 kanslibiträde............................e. o. 7

1 biträdande föreståndarinna.................e. o. 7

3 kontrollbiträden.......................... e. o. 7

2 röntgenbiträden.......................... e. o. 6

21 assistentsköterskor........................ e. o. 5

1 kontorsbiträde........................... e. o. 4

1 sjukbärare.............................. e. o. 4

8 sjukvårdsbiträden......................... e. o. 2

Extra tjänstemän:

4 underläkare...............................e. 23

4 » ...............................e. 22

2 kontrollbiträden...........................e. 7

2 röntgenbiträden ...........................e. 6

3 sjukvårdsbiträden..........................e. 2

1 baderska................................. e. U 5

1 badbiträde...............................e. U 4

2 garderobiärer.............................. e. U 4

16 städerskor................................e. U 4

185 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Arvodister: Kronor

1 överläkare vid allmänna avdelningen........... 1,500

1 assistent å svulstpatologiska avdelningen....... 5,400

8 provsköterskor............................ 4,800

6 elever................................... 1,800

4 provelever................................ —

1 städerska (ej full tjänstgöring)................ 1,000

1 köksföreståndarinna (tillfälligtvis).............. 2,340

2 husor (d:o)............................... 3,480

6 köksbiträden (d:o).......................... 10,440

2 telefonister (d:o)........................... 3,480

Med anledning av vad i promemorian yttrats och då vederbörande anslagspost i det följande föreslås skola betecknas förslagsvis, torde det ej vara erforderligt att till direktionens förfogande för bestridande av under budgetåret uppkommande behov av ersättning till ytterligare personal beräkna särskilt anslagsbelopp.

Innan jag ingår på beräkningarna av avlöningsanslaget för nästa budgetår, må framhållas, att jag icke har något att i huvudsak erinra mot de av direktionen ifrågasatta särskilda bestämmelser, som böra meddelas vid avlöningsreglementets utsträckning till att gälla karolinska sjukhuset, till den del dessa bestämmelser överensstämma med de av mig i det föregående för serafimerlasarettets vidkommande tillstyrkta föreskrifterna i ämnet. Som nämnts skilja sig de föreslagna särbestämmelserna från de för serafimerlasarettet förordade endast såvitt angår semesterrätten. I detta hänseende har för radiumhemmet ifrågasatts avsevärt förmånligare villkor, än gällande avlöningsbestämmelser medgiva och för serafimerlasarettet föreslagits. I likhet med statskontoret vill jag med hänsyn till de speciella arbetsförhållandena vid radiumhemmet icke motsätta mig förslaget i denna del. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela härutinnan och i övrigt erforderliga bestämmelser.

Vad övergångsbestämmelserna beträffa, biträder jag förslaget örn rätt att för placering i löneklass tillgodoräkna den tid, vederbörande befattningshavare innehaft motsvarande befattning vid cancerföreningens vårdanstalt i Stockholm, och om rätt att, därest befattningshavare före övergången åtnjöt rätt till längre semester än den, han enligt de nya avlöningsbestämmelserna skulle erhålla, behålla sagda rätt. Däremot kan jag i likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl icke tillstyrka någon rätt för befattningshavare att erhålla personlig lönefyllnad, för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst skulle understiga eller komma att understiga vad befattningshavaren tidigare ägt eller kunnat komma att uppbära.

186 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

I den avlöningsstat, som bör fastställas för karolinska sjukhuset, torde lämpligen de kostnader, som belöpa på direktionen och på forskningsavdelningarna, böra hållas skilda från de övriga kostnaderna. Detta synes kunna ske genom att i anmärkningar, som fogas vid ifrågakommande poster (dock ej vid anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken ju disponeras jämlikt särskild personalförteckning), meddelas uppgift örn vad som högst må belöpa på direktionen, respektive forskningsavdelningarna. I övrigt bör avlöningsstaten uppställas jämlikt numera tilllämpade principer. Delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör dock, såsom ovan förutsatts beträffande serafimerlasarettet, betecknas förslagsvis. Kungl. Maj:t bör ifråga om fördelningen av denna post meddela föreskrifter, motsvarande dem, som ovan ifrågasatts för serafimerlasarettets del.

De poster, som böra uppföras i avlöningsstaten, torde böra beräknas på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän & ordinarie stat bör uppföras med summan av de med vederbörliga tjänste- och familjepensionsavdrag minskade och efter högsta ifrågakommande löneklass å G-ort beräknade lönerna för ovannämnda ordinarie befattningshavare, d. v. s. med i avrundat tal 152,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, bör bestämmas till summan av å ena sidan ovannämnda till karolinska sjukhusets direktion för ändamålet nu utgående belopp av 22,400 kronor, å andra sidan förutberörda arvoden å 1,500 kronor till en överläkare och å 5,400 kronor till en assistent å svulstpatologiska avdelningen, d. v. s. med inalles 29,300 kronor. Enligt vad ovan framhållits, bör i en vid posten fogad anmärkning angivas, att ur anslagsposten må till direktionen utgå högst 22,400 kronor och till forskningsavdelningarna högst 5,400 kronor för helt budgetår räknat. Posten bör fördelas av Kungl. Majit.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör uppdelas på två delposter, den ena till grundavlöningar m. m. och den andra till avlöningsförhöjningar m. m.

Delposten till grundavlöningar m. m. bör i första hand täcka utgifterna för löner åt ovannämnda icke-ordinarie befattningshavare, varvid dock hänsyn icke bör tagas till de ersättningar, som inräknats i den föregående anslagsposten. Lönerna för den extra ordinarie personalen böra därvid minskas med vederbörliga tjänste- och pensionsavdrag. För täckande av de på detta sätt beräknade löneutgifterna erfordras enligt mina kalkyler ett belopp av i runt tal 210,500 kronor. I denna summa är innesluten jämväl de felräkningspenningar, som torde böra utgå till kassören och varom beslut framdeles bör fattas. Berörda belopp bör emellertid ökas med 15,000 kronor till vikariatsersättningar (jfr ovan beträffande serafimerlasarettet), som av direktionen förts under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. Slutligen

187 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

bör under posten föras det för direktionens egen verksamhet avsedda beloppet av 24,000 kronor. Delposten bör alltså uppföras med inalles (210,500 -f- 15,000 -|- 24,000 =) 249,500 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas uppåt till förslagsvis 250,000 kronor. I en vid posten fogad anmärkning bör angivas, att ur densamma må utgå till direktionen högst 24,000 kronor och till forskningsavdelningarna allenast lön till 2 städerskor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. bör i anslutning till direktionens beräkningar uppföras med förslagsvis 15,000 kronor.

Slutligen bör i staten uppföras en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Denna post, under vilken med hänsyn till vad jag i det föregående anfört icke torde böra beräknas medel till fyllnad i avlöning på grund av övergångsbestämmelser, synes böra uppskattas till förslagsvis 34,000 kronor, avseende provisoriskt dyrortstillägg och lönekompensation på grund av familjepensioneringen.

Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle avlöningsstatens slutsumma uppgå till (152,000 29,300 + 250,000 -f- 15,000 -f 34,000 =)

480,300 kronor.

Den sålunda angivna staten avser förhållandena för helt budgetår. Då emellertid jubileumskliniken beräknas kunna vara i drift endast nio månader av nästa budgetår, böra de ovan angivna beloppen — i den män de ej avse med direktionens verksamhet förenade utgifter — i enlighet med direktionens anvisningar reduceras till 3A. Enligt denna beräkningsgrund bör i avlöningsstaten för nästa budgetår anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat uppföras med förslagsvis 114,000 kronor, anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t, med 27,570 kronor, delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal förslagsvis 193,500 kronor, delposten till avlöningsförhöjningar m. m. åt sådan personal med i runt tal förslagsvis 11,300 kronor och anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän med 25,530 kronor. För avlöningar erfordras alltså under nästa budgetår ett förslagsanslag av (114,000 + 27,570 -f- 193,500 -j- 11,300 -f- 25,530 =) 371,900 kronor. De anmärkningar, som enligt vad ovan sagts böra fogas vid respektive poster, böra utformas med tanke på att vissa delar av staten endast avse kostnaderna för en del av budgetåret.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid karolinska sjukhuset bör, såsom riksräkenskapsverket påpekat, bestridas från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Då några särskilda pensionskostnader, enligt vad direktionen uppgivit, ej torde behöva bestridas under nästa budgetår synes den av di-

188 Kungl. Marits 'proposition Nr 272.

rektionen ifrågasatta pensionsstaten ej behöva här närmare beröras. Påpekas må dock, att det av direktionens framställning ej klart framgår, vilka befattningshavare som åsyftas med denna pensionsstat och varför särskilda föreskrifter i ämnet äro erforderliga. Denna fråga synes böra ytterligare utredas.

3. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt direktionens mening bör omkostnadsstaten för nästa budgetår uppdelas i fyra avdelningar med följande rubriker:

I. Direktionen,

II. Driftutgifter,

III. Kapitalutgifter och

IV. Utgifter för fastigheten.

Beträffande de för dessa ändamål erforderliga anslagsmedlen har direktionen yttrat:

I. Direktionen. Under denna rubrik borde upptagas — liksom i den för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaten — två förslagsvis beräknade poster, den ena till reseersättningar och den andra till expenser. Posten till reseersättningar syntes böra upptagas till oförändrat belopp 500 kronor, medan posten till expenser med hänsyn till verkställda nyanskaffningar syntes kunna sänkas från 3,500 kronor till 1,500 kronor.

II. Driftutgifter. Under denna rubrik hade direktionen upptagit utgiftsposter på sätt följande sammanställning utvisade. I sammanställningen hade upptagits dels för helt budgetår beräknade belopp, dels ock de belopp, som erfordrades för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, för slag svis........

b. Expeditionskostnader, förslagsvis..........

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, för-

slagsvis ............................

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis.........

c. Kosthåll, förslagsvis....................

d. Läkemedel, förslagsvis..................

e. Förbrukningsartiklar för sjukvården m. m.,

förslagsvis..........................

3. Diverse utgifter, förslagsvis . . ..............

Summa kronor

Storleken av dessa utgiftsposter hade beräknats med ledning av erfarenheterna från cancerföreningens nuvarande radiumhem och i övrigt kända förhållanden.

Anslagsposten till värme, lyse och vatten, som upptagits till 21,300 kronor, innefattade dels utgifter för värme å 9,500 kronor, dels utgifter för lyse

189 Kungl. Maj:ts proposition Nr £78.

samt elektrisk energi i allmänhet å 7,500 kronor, dels vatten å 3,000 kronor och dels övriga utgifter å 1,300 kronor.

Expeditionskostnaderna hade beräknats sålunda, att skrivmaterialier, trycknings- och annonskostnader upptagits till 5,500 kronor, telefon- och telegramavgifter till 4,800 kronor och övriga utgifter till 200 kronor.

Av övriga utgifter hava inventariers underhåll och komplettering beräknats till 21,500 kronor enligt följande fördelning:

Röntgeninstrument.............................. kronor 5,000

Övriga instrument för den egentliga sjukvården....... » 7,500

Möbler och dylikt.............................. » 3,000

Linne, gång- och sängkläder...................... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 3,000

Summa kronor 21,500.

Inventariers underhåll och komplettering hade upptagits till relativt lågt belopp med hänsyn till att utrustningen till största delen vore ny.

Tvätt och renhållning hade beräknats till 23,000 kronor, varav tvätt 16,700 kronor, renhållning 4,000 kronor och övriga kostnader 2,300 kronor.

Då köksbyggnaden vid sjukhuset icke bleve färdigställd under nästa budgetår, måste utspisningen vid kliniken ordnas genom leverans från annat håll. Verkställda undersökningar hade givit vid handen, att detta lämpligast läte sig göra genom samarbete med det under direktionens förvaltning stående serafimerlasarettet och att priset för patientportion därvid beräknades uppgå till 1 krona 90 öre per dag, i vilken kostnad jämväl inräknats personalportionerna. Härtill komme transportkostnad, som beräknades till 14 öre per portion. Posten till kosthåll hade under dessa förutsättningar beräknats efter 27,920 patientportioner å kr. 2: 04 till 56,956 kronor 80 öre eller till ett till 57,000 kronor avrundat belopp.

Till läkemedel hade beräknats ett belopp av 20,000 kronor.

Anslagsposten till jörbrukningsartiklar för sjukvården m. m. hade beräk-

nats på följande sätt:

Förbandsartiklar............................... kronor 10,250

Röntgen- och ljusbehandlingsmaterial............... » 32,500

Röntgen- och laboratorieundersökningar............. » 13,000

Förbrukningsartiklar till patologiska avdelningen...... » 12,000

» » fysiska » ...... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 15,250

Summa kronor 86,000.

Då sjukhuset i sin helhet toges i bruk komme röntgen- och laboratorieundersökningar att kunna utföras på sjukhusets laboratorier och utgifterna för dem delvis att bortfalla.

Såsom diverse utgifter hade beräknats dels ett belopp av 1,100 kronor till försäkring av radium, dels 3,000 kronor till medicinsk- och annan facklitteratur, dels 6,000 kronor till övervakning och kontroll av histologiska undersökningar, dels ock slutligen 1,045 kronor till övriga utgifter. De radiumkvantiteter, som skulle användas vid kliniken, utlånades kostnadsfritt av styrelsen för jubileumsfonden till staten, som ansvarade för varje skada å radiumpreparaten eller minskning av radiumkvantiteten, liksom även för förlust av radiumpreparat. Föreskrift härom återfunnes i särskilda bestäm-

190 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

meisel1, som anslutits till överenskommelsen rörande kliniken. Med hänsyn till de mycket betydande värden, som ifrågavarande radiumpreparat representerade, hade direktionen ansett erforderligt, att desamma hölles försäkrade till betryggande belopp.

lil. Kapitalutgifter. Under denna rubrik borde upptagas kostnaderna för amortering och förräntning av dels lån för anordnande av heloch halvenskilda rum, dels ock Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag till sjukhusets uppförande.

I fråga örn finansieringen av anläggningskostnaden för de enskilda vårdplatserna förordades i propositionen nr 232/1930 (sid. 224 f.), att dessa vårdplatser skulle deltaga i byggnadskostnaderna med ett belopp motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela sjukhuset samt att kostnaderna för de enskilda vårdplatserna skulle gäldas av lånemedel samt förräntas och amorteras med inflytande vårdavgifter. Enligt direktionens uppfattning borde samma principer tillämpas i fråga örn kostnaderna för utrustningen av de enskilda vårdplatserna. Å kliniken funnes en enskild vårdavdelning örn 13 platser. För 7 av dessa platser erlade enligt omförmälda överenskommelse jubileumsfonden anläggnings- och utrustningskostnaden, medan dessa kostnader för återstående 6 platser gäldades av staten. Genomsnittskostnaden för uppförandet av samtliga vårdplatser vid sjukhuset hade beräknats till 18,236 kronor (se propositionen nr 132/1931 sid. 48). Utrustningskostnaden för nämnda 6 av staten anordnade enskilda vårdplatser beräknades nu till 44,940 kronor motsvarande medelkostnaden för jubileumsklinikens samtliga vårdplatser, dock med den modifikationen, att de enskilda vårdplatserna ej ansetts böra deltaga i kostnaderna för poliklinikerna. I fråga om byggnadskostnaderna hade direktionen räknat med ett 40-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuitet en uppginge till 5,123 kronor 65 öre eller för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938 till i runt tal 3,850 kronor. Beträffande utrustningen hade direktionen — med hänsyn till inventariernas relativt korta livslängd — kalkylerat med ett 15-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuiteten uppginge till 3,900 kronor 92 öre eller för nämnda tid i runt tal 2,930 kronor.

Enligt gällande avtal skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting disponera 30 respektive 5 vårdplatser å radiumhemmet, till vars byggande staden bidroge med 18,000 kronor och landstinget med 17,000 kronor per plats. Formellt ställdes stadens och länets hyggnadshidrag till sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset toges i bruk. Staden och länet skulle, under den tid ovannämnda lån amorterades, betala en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina platser. Denna platskostnadsavgift skulle svara mot annuiteten å respektive lån. Enligt uppgifter, som erhållits frän stadens och länets vederbörande myndigheter, kunde stadens avgifter beräknas till 29,360 kronor 52 öre och landstingets till 4,675 kronor eller sammanlagt 34,035 kronor 52 öre för år. I enlighet härmed hade för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938 annuiteterna å stadens och länets bidrag upptagits till 25,530 kronor.

IV. Utgifter för fastigheten. Under denna rubrik hade upptagits ett till 3,000 kronor beräknat belopp till underhållskostnader samt ett till 16,145 kronor beräknat belopp till ersättning till statens allmänna fastighetsfond. Summan av dessa tvä belopp utgjorde 19,145 kronor och motsvarade de hyror, som personalen beräknades erlägga för sina av sjukhuset upplåtna bostäder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 191

Den av direktionen förordade omkostnadsstaten för sjukhuset för budgetåret 1937/1938 ter sig som följer:

Omkostnadsstat.

1. Direktionen.

1. Reseersättningar, förslagsvis.................. 500

2. Expenser, förslagsvis........................ 1,500

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Driftutgifter.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, förslagsvis........... 21,300

b. Expeditionskostnader, förslagsvis............. 10,500

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, förslags-

vis......... . ......................... 21,500

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis............ 23,000

c. Kosthåll, förslagsvis..................... 57,000

d. Läkemedel, förslagsvis..................... 20,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, för-

slagsvis .............................. 86,000

3. Diverse utgifter, förslagsvis................... 11,145 250,445

III. Kapitalutgifter.

1. Annuitet å lån för anordnande av hel- och halv-

enskilda rum............................ 6,780

2. Annuitet å Stockholms stads och Stockholms läns

bidrag till anläggningskostnaderna............ 25,530 32,310

IV. Utgifter för fastigheten.

Underhållskostnader, förslagsvis.................. 3,000

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond...... 16,145 19,145

Summa kronor 303,900.

Det för nästa budgetår erforderliga anslaget, 303,900 kronor, borde anvisas såsom förslagsanslag.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet icke yttrat sig över direktionens beräkningar av omkostnadsanslaget. Riksräkenskapsverket har beträffande det utav direktionen uppgjorda förslaget till omkostnadsstat för karolinska sjukhuset gjort följande erinringar:

Under avdelning >1. Direktionen» hade av direktionen upptagits ett förslagsvis betecknat belopp till expenser. Beträffande denna post syntes emellertid böra föreskrivas, att densamma ej finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

Å förslaget till omkostnadsstat hade den under driftutgifterna vid sjukhuset upptagna posten till expenser uppdelats i a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis, samt b) expeditionskostnader, förslagsvis. I omkostnadsstaten

192 Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

torde — såsom i allmänhet tillämpades i myndigheternas omkostnadsstater — en gemensam post uppföras för expenser, vilken post borde betecknas förslagsvis. Kungl. Majit torde därvid tillika böra föreskriva, att denna post skulle uppdelas i dels bränsle, lyse och vatten, dels oek övriga expenser, därvid den förstnämnda posten borde upptagas förslagsvis, medan i fråga om det belopp, som avsåges för övriga expenser, torde böra föreskrivas, att detta belopp ej finge utan Kungl. Majits medgivande överskridas.

Under driftutgifterna hade slutligen upptagits en post »3. Diverse utgifter, förslagsvis». I överensstämmelse med den statuppställning, som gällde för statens sinnessjukhus, torde denna post föras under överrubriken övriga utgifter samt sålunda rubriceras som »f. Diverse utgifter». I den av Kungl. Majit fastställda staten borde anslagsposten maximeras, och posten alltså betecknas högst.

Vad de i omkostnadsstaten upptagna anslagen till kapitalutgifter beträffade, skulle, såvitt riksräkenskapsverket kunnat bedöma av direktionens framställning, upptagandet av anslag till annuitet ä lån för anordnande av hel- och halvenskilda vårdplatser innebära ett avsättande å sjukhusets omkostnadsstat av medel till gäldande av viss del av den statsskuld, som upptagits för att finansiera karolinska sjukhusets byggande. Dä gäldandet av även den del av statsskulden, som belöpte på de hel- och halvenskilda vårdplatserna, givetvis borde ske i vanlig ordning genom riksgäldskontorets försorg, torde i karolinska sjukhusets omkostnadsanslag ej behöva ingå något belopp för detta ändamål. Vad åter anginge annuiteten å Stockholms stads och Stockholms läns bidrag till anläggningskostnaderna, så skulle annuiteten i själva verket betalas av staden och länet genom de s. k. platskostnadsavgifterna. Av direktionens framställning framginge, att denna anordning, enligt vilken staten formellt skulle återbetala de belopp, varmed staden och länet bidragit till sjukhusets anläggning, tillkommit uteslutande i stadens respektive länets intresse. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning borde i statens räkenskaper å skuldsidan — oaktat dessa formella amorteringar — alltjämt kvarstå de belopp, som av andra än staten tillskjutits för sjukhusets uppförande. Under sådana förhållanden syntes en transaktion, innebärande att staten till staden och länet utbetalade annuiteter till enahanda belopp, som de platskostnadsavgifter, vilka staden och länet hade att erlägga till staten, få anses vara allenast av formell natur och sålunda icke behöva redovisas över riksstaten utan i stället bokföras antingen å ett diversemedelskonto eller ock inom linjen i fastighetsfondens räkenskaper. I överensstämmelse härmed torde i omkostnadsanslaget något belopp till gäldande av nu ifrågavarande annuiteter icke böra medtagas.

Slutligen hade å omkostnadsanslaget medräknats utgifter för fastigheten. Dessa utgifter borde emellertid ej bestridas från anslaget till omkostnader. Posten underhållskostnader skulle sålunda ingå i den fastighetsfondens delfond, som sjukhuset tillhörde, d. v. s. byggnadsstyrelsens delfond. En post för ersättning till statens allmänna fastighetsfond borde däremot ingå i det under åttonde huvudtiteln uppförda ersättningsanslaget till sagda fond.

Efter iakttagande av de erinringar, riksräkenskapsverket enligt det ovanstående anfört mot omkostnadsstaten, skulle anslaget till omkostnader vid karolinska sjukhuset utgöra allenast 252,445 kronor. Riksräkenskapsverket finge alltså tillstyrka, att ett förslagsanslag å i runt tal 253,000 kronor anvisades för budgetåret 1937/1938 till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

193 Kungl. Marits proposition Nr 272.

Departementschefen. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att de utgifter, som av direktionen upptagits under rubrikerna kapitalutgifter och utgifter för fastigheten, ej böra bestridas från förevarande anslag utan i annan ordning. Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat sammanhang anmäla dessa frågor, i den mån de hava samband med frågan örn fastställande av stat för statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår. I det följande återkommer jag till de ändringar i direktionens inkomstberäkningar, som böra vidtagas med anledning av vad jag nu anfört. Mot direktionens anslagsberäkningar i övrigt har jag ingen väsentligare erinran att framställa. Anslaget bör alltså uppföras med (303,900 — 32,310 — 19,145 =) i avrundat tal 253,000 kronor. Kungl. Majit torde få i sinom tid fastställa omkostnadsstat, varvid hänsyn bör tagas till de erinringar, riksräkenskapsverket i övrigt framställt mot den av direktionen föreslagna omkostnadsstaten.

4. Anslag till utrustning.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har erinrat, att utrustningen av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skall till hälften bekostas av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen (jfr ovan) och att Stockholms stad och Stockholms läns landsting enligt gällande avtal skola bidraga till kostnaden för utrustning av de platser, varöver staden och länet skulle disponera, med belopp motsvarande verkliga utrustningskostnaden, dock högst det belopp, staden respektive landstinget skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus. Direktionen hade låtit upprätta förslag till plan för utrustning av radiumhemmet jämte därtill hörande personalbostäder. Denna plan slutade å ett totalbelopp av 927,236 kronor.

När det gällde utrustningskostnaden för radiumhemmet, måste beaktas, att detsamma vore en specialavdelning, vartill motsvarighet saknades å såväl stadens som landstingets sjukvårdsinrättningar. På grund härav hade direktionen ansett det vara motiverat, att stadens och landstingets bidrag bestämdes särskilt för radiumhemmet utan samband med bidragen till sjukhusets utrustning i övrigt. För övriga delar av sjukhuset torde nämligen staden och landstinget lia utgångspunkter i egna kostnader för motsvarande anläggningar. Denna uppfattning hade stadens och landstingets representanter förklarat sig dela. Vid underhandlingarna med dessa representanter hade man även enats örn att stadens och landstingets bidrag borde bestämmas under hänsynstagande till de verkliga utrustningskostnaderna för radiumhemmet.

Man hade enats därom, att vid bestämmandet av stadens och landstingets utrustningsbidrag till radiumhemmet vissa kostnader borde avräknas från omförmälda belopp, 927,236 kronor, nämligen dels kostnader för undervisnings- och forskningsändamål, vilka staden och landstinget icke skulle tillgodose vid egen anstalt, dels sådana kostnader, vilka staden och landstinget vid bestämmandet av sina bidrag till sjukhusets uppförande heride-

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272. 13

194 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nät ingå i byggnadskostnaden, dels kostnaden för utrustning av avdelningen för enskilda vårdplatser (13 platser), dels ock de besparingar, som möjligen kunde uppkomma genom förenkling av utrustningsmaterielen m. m.

Sedan omförmälda reduktioner verkställts, skulle det återstående beloppet, som något överstege 630,000 kronor, motsvarande något mer än 6,300 kronor för vårdplats, utgöra det belopp, till vilket kostnaderna för utrustning av radiumhemmets 100 allmänna vårdplatser, jämte poliklinik- och behandlingslokaler, kunde beräknas uppgå.

Den sålunda föreliggande vårdplatskostnaden torde vara högre än motsvarande siffra för utrustning av andra specialavdelningar å ett stadens eller landstingets sjukhus. Anledningarna härtill vore flera. I första hand ville direktionen peka på det dyrbara instrumentarium, som måste anskaffas. Sålunda beräknades enbart kostnaden för specialinredning av avdelningarna för röntgenbehandling till ej mindre än 200,000 kronor. Vidare måste man hålla i minnet, att radiumhemmet intoge en särställning i det avseendet, att en betydande del av dess verksamhet avsåge poliklinisk behandling, varför poliklinik-, undersöknings- och behandlingslokaler måst givas ett avsevärt större omfång än vid andra specialavdelningar. Härigenom bringades utrustningskostnaden per vårdplats avsevärt i höjden.

Efter ingående överläggningar med nämnda representanter hade direktionen funnit sig böra föreslå, att stadens bidrag till radiumhemmets utrustning bestämdes till 6,000 kronor för vårdplats och landstingets motsvarande bidrag till 5,500 kronor.

Anledningen till att landstinget föresloges skola erlägga ett lägre belopp än staden, vore i huvudsak den, att landstinget vid planläggandet av en sjukhusanläggning, likartad med här ifrågavarande, icke skulle behöva räkna med ett så omfattande polikliniskt patientmaterial som staden, varför landstingets utrustningskostnad, beräknad för vårdplats, skulle uppgå till ett lägre belopp än motsvarande kostnad för staden.

Då staden enligt avtalen disponerade 30 och landstinget 5 platser å radiumhemmet, skulle stadens och landstingets bidrag uppgå till 180,000 kronor respektive 27,500 kronor.

Enligt direktionen tillhandakomna protokollsutdrag hade stadsfullmäktige den 19 oktober 1936 anvisat ett anslag av 180,000 kronor såsom stadens bidrag samt landstinget den 8 september 1936 ett belopp av 27,500 kronor såsom landstingets bidrag för ifrågavarande ändamål.

Vidare hade cancerföreningen vid sammanträde den 18 juni 1936 beslutat, att från det nuvarande, föreningen tillhöriga radiumhemmet skulle till jubileumskliniken utan ersättning överföras inventarier till ett sammanlagt inköpsvärde av cirka 70,000 kronor under förutsättning, att karolinska sjukhusets direktion bekostade frakt av nämnda inventarier från radiumhemmet till jubileumskliniken samt bekostade deras installation därstädes. Genom denna frikostiga disposition kunde nyanskaffningarna för jubileumskliniken minskas med ett belopp av 70,000 kronor.

Vid sin granskning av omförmälda utrustningsplan hade direktionen funnit, att besparingar kunde göras dels genom uteslutande av vissa inventarier och dels genom förenklat utförande av vissa andra. Dessa besparingar uppginge till 40,000 kronor.

195 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27'2.

Omfattningen av den med ledning härav beräkneliga inventarieanskaffningen för radiumhemmet framginge av nedanstående sammandrag av den uppgjorda utrustningsplanen.

Möbler............................................ 158,589

» 6,523

Specialmöbler för klinikerna............................ 35,441

» » » ............................ 3,375

Kirurgiska instrument................................ 38,613

Röntgenavdelning.................................... 165,000

Klädselmaterial...................................... 10,000

Järnsängar........................................ 18,755

Gardiner........................................... 8,320

Draperier.......................................... 2,000

Sängutrustning...................................... 19,395

Linne, gång- och sängkläder........................... 50,000

Matservisutrustning för sjukavd......................... 9,492

Sjukvårdsteknisk utrusta, sjukavd....................... 7,750

» » klin. laborat.................... 8,400

Kontorsmaskiner m. m................................ 12,300

_» 700

Belysningsarmatur................................... 26,820

Vågar . . . .......................................... 1,200

Diverse artiklar m. m. för klin.......................... 11,532

Rengörings m. fl. artiklar sjukavd........................ 6,302

Brandredskap...................................... 1,000

Radioanläggning..................................... 6,000

Elektriska klockor................................... 5,000

Epidiaskop......................................... 9,000

Markiser........................................... 5,500

Snickeriinredningar................................... 42,000

Kylskåp och värmeskåp.......... 12,000

Sökareanläggning.................................... 11,000

Telefonanläggning.................................... 18,000

Ljussignalsystem.................................... 15,500

Möbler till personalbostäder i karolinska sjukhusets bostadshus 46,055

Reparation av diverse möbler......................... 4,676

Diverse oförutsedda utgifter, kopieringskostnader m. m. samt

kostnader för sakkunnigt biträde...................... 40,762

Summa kronor 817,000

Totalkostnaden, 817,000 kronor, motsvarade 7,230 kronor för en var av radiumhemmets 113 vårdplatser. Planen hade godkänts av styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Berörda belopp vore, yttrar direktionen, otvivelaktigt högt. Anledningarna härtill vore i huvudsak att söka däri, att i utrustningen inginge omfattande och synnerligen dyrbara apparater samt att radiumhemmet vore avsett för en betydande poliklinisk verksamhet, vilket medförde, att kostnaden per vårdplats bringades i höjden. Därjämte vore vissa utgifter på sammanlagt omkring 80,000 kronor betingade uteslutande av undervisnings-

196 Kungl. Majlis proposition Nr '272.

och forskningssynpunkter. Direktionen hade för avsikt att i görligaste mån hålla utrustningskostnaden nere och vidtaga alla åtgärder i detta syfte, som kunde vara påkallade utan att ändamålsenligheten eftersattes.

Av den till 817,000 kronor beräknade inventariekostnaden skulle Konung Gustaf V:s jubileumsfond erlägga hälften eller 408,500 kronor. Enligt vad i det föregående anförts komme Stockholms stad och Stockholms läns landsting att bidraga med 180,000 kronor respektive 27,500 kronor. Statens eget bidrag skulle alltså uppgå till 201,000 kronor. Då radiumhemmet beräknades stå färdigt till den 1 oktober 1937, borde alltså till dess detta belopp hava ställts till förfogande.

Övriga under byggnad varande kliniker vid sjukhuset beräknades bliva färdiga att tagas i bruk under år 1939. Direktionen hade ännu ej medhunnit någon fullständig beräkning av utrustningskostnaderna för dessa kliniker och följaktligen ej kunnat träffa uppgörelser med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om bidrag till utrustningskostnaderna för de vårdplatser, som staden och länet enligt gällande avtal skulle disponera. Verkställda preliminära kalkyler gåve vid handen, att utrustningskostnaden för dessa delar av sjukhuset icke kunde förväntas understiga 4,500,000 kronor. Då det vore nödvändigt att påbörja inventarieanskaffningen under budgetåret 1937/1938, hade direktionen till sjukhusets utrustning, däri inräknat jämväl avslutande av radiumhemmets utrustning, beräknat ett belopp av 2,500,000 kronor bliva erforderligt av statsmedel under budgetåret 1937/1938. Av berörda belopp beräknades 200,000 kronor belöpa å enskilda vårdplatser och sålunda utgå av lånemedel.

Direktionen har på grund härav hemställt, att för budgetåret 1937/1938 måtte under åttonde huvudtiteln till utrustning anvisas ett reservationsanslag av 2,300,000 kronor och under Utgifter för kapitalökning till utrustning av enskilda vårdplatser ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket anser, att utrustningen av de enskilda platserna bör bestridas från samma anslag som sjukhusets utrustning i övrigt och har därför föreslagit, att det för sjukhuset avsedda reservationsanslaget till utrustning borde höjas med ovanberörda belopp, 200,000 kronor, till 2,500,000 kronor.

Statskontoret har yttrat följande:

Direktionens kostnadsberäkningar för utrustning av radiumhemmet slutade på ett belopp av 817,000 kronor mot icke fullt 700,000 kronor enligt de preliminära beräkningar, som gjordes år 1930. För karolinska sjukhuset i övrigt hade utrustningskostnaden beräknats till 4,500,000 kronor mot

2,900,000 kronor år 1930. Enligt direktionens beräkningar skulle sålunda den totala utrustningskostnaden för sjukhuset överstiga den tidigare beräknade med ungefär 1,700,000 kronor.

Statskontoret, som funne kostnadsökningen anmärkningsvärt stor, kunde i avsaknad av närmare kostnadskalkyler icke uttala sig om skäligheten av

197 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

det angivna beloppet. Ämbetsverket utginge emellertid ifrån att, innan frågan örn anvisande av medel till utrustning framlades för riksdagen, erforderliga beräkningar i sådant hänseende utfördes och företeddes, så att en verklig granskning kunde äga rum.

Enligt ämbetsverkets förmenande talade övervägande skäl för att hela utrustningskostnaden — alltså jämväl den del av kostnaden, som belöpte på de enskilda vårdplatserna — bestredes från ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln, vilket anslag således borde täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

I anledning av vad statskontoret yttrat har i den ovanberörda av karolinska sjukhusets direktion överlämnade promemorian anförts följande:

Ökningen av utrustningskostnaderna för radiumhemmet vore betingad av den kostnadsökning på ett flertal utrustningsartiklar, som inträtt under de gångna åren. Så var det exempelvis möjligt att år 1929 inköpa en röntgenbehandlingsapparat med tillbehör för cirka 16,000 kronor, under det att priset stigit till cirka 25,000 kronor år 1937. Att ökningen endast uppginge till (817,000 — 700,000 =)117,000 kronor, torde få tillskrivas direktionens bemödanden att så mycket som möjligt inskränka utrustningskostnaden. I dessa bemödanden hade direktionen erhållit god hjälp genom cancerföreningens gåva av inventarier från det nuvarande radiumhemmet till ett värde av cirka 70,000 kronor.

Departementschefen. Det är givetvis vanskligt att med någon grad av säkerhet bedöma skäligheten av det utav direktionen äskade statsanslaget å 201,000 kronor till utrustning av radiumhemmet. Ännu svårare är det att på detta stadium bilda sig en uppfattning om behovet av anslag för utrustning av sjukhuset i övrigt. Även om en del av den i jämförelse med 1930 års kalkyler betydande ökningen av de för sistberörda ändamål beräknade kostnaderna torde kunna tillskrivas de under senare år inträdda ändrade prisförhållandena, kan jag i likhet med statskontoret ej undgå att finna kostnadsökningen anmärkningsvärt stor. Jag förutsätter, att direktionen låter sig angeläget vara att, såsom skett beträffande radiumhemmet, pröva alla möjligheter till ett förbilligande av nämnda kostnader utan att dock eftersätta de fordringar på utrustningen, som måste ställas vid ett sjukhus av karolinska sjukhusets kvalitet. Jag anser mig böra föreslå, att det av direktionen för nästa budgetår äskade utrustningsanslaget, sammanlagt 2,500,000 kronor, nu i sin helhet anvisas men utgår härvid från att det anslag, som bör för ändamålet anvisas för budgetåret 1938/1939, ej behöver bli så stort som direktionen synes hava tänkt sig.

Jag delar statskontorets och riksräkenskapsverkets uppfattning örn att nyssberörda belopp, som alltså innesluter utrustningskostnader för både radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, bör i sin helhet bestridas från anslag under åttonde huvudtiteln, vilket anslag lämpligen bör betecknas såsom reservationsanslag.

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

5. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har hemställt, att i riksstaten måtte för budgetåret 1937/1938 upptagas en inkomsttitel, Inkomster vid karolinska sjukhuset, beräknad till 304,500 kronor.

Härutinnan har yttrats följande:

För beräkning av inkomsterna vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår hade direktionen uppgjort en kalkyl över statens intäkter vid jubileumskliniken för helt budgetår och reducerat därvid erhållna siffror med Yi med hänsyn till att kliniken komme att vara öppen allenast 9 av budgetårets 12 månader. Då beläggningen till en början kunde antagas icke komma att motsvara klinikens fulla kapacitet, hade direktionen ansett försiktigheten bjuda, att en ytterligare minskning med 20 procent vidtoges beträffande de sålunda beräknade sjukvårdsavgifterna.

Sjukvårdsavgifterna hade direktionen beräknat på följande sätt:

För helt För tiden ’/io budgetår HOT- s0/e 1938

1. Vårdavgifter å allmänna avdelningarna:

a. För 30 vårdplatser, disponerade av Stockholms

stad . .......... 78,210 47,000

b. För 5 vårdplatser, disponerade av Stockholms

läns landsting........................ 11,470 6,880

c. För övriga 65 vårdplatser................ 107,250 64,350

2. Vårdavgifter å hel- och halvenskilda rum..... 50,375 30,230

3. Poliklinikavgifter ........................ 10,000 6,000

4. Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar . . 75,000 45,000

5. Avgifter för radiumbehandlingar............ 20,000 12,000

Summa kronor 352,305 211,460.

Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag till sjukhusets drift vore angivna i de med staten träffade avtalen, vilka i detta avseende innehölle följande föreskrift:

»Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m. på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av staten.»

Enligt avtalen skulle sjuka från staden och länet erlägga legosängsavgift, vars storlek bestämdes av staden respektive länet.

Stadens medelkostnad under år 1935 för sina på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar utgjorde 7 kronor 87 öre för vårddag och vårdplats. Stadens bidrag till karolinska sjukhuset under nästa budgetår syntes lämpligen kunna beräknas med utgångspunkt från en motsvarande

199 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

medelkostnad av 7 kronor 90 öre. Beräknades staden under ett år belägga sina 30 platser å jubileumskliniken genomsnittligt under 330 dagar, skulle stadens bidrag uppgå till (30 X 330 X 7: 90 =) 78,210 kronor för år eller 58,750 kronor för den del av nästa budgetår, driften beräknades omfatta. Efter en reduktion av 20 procent skulle bidragen kunna beräknas uppgå till i runt tal 4-7,000 kronor.

Medelkostnaden vid Stockholms läns landstings centrallasarett i Mörby hade år 1935 uppgått till 6 kronor 92 öre för vårddag och vårdplats. Med utgångspunkt från en medelkostnad av 6 kronor 95 öre och en medelbeläggning på jubileumskliniken av 330 dagar, skulle länets bidrag uppgå till (5 X 330 X 6: 95 =) 11,467 kronor 50 öre eller i runt tal 8,600 kronor för 9 månader. Reducerades sistnämnda belopp med 20 procent, skulle landstingets bidrag uppgå till 6,8S0 kronor för budgetåret 1937/1938.

Av de återstående vårdplatserna vore 15 bekostade av staten och avsedda för sjuka från riket i övrigt samt 50 bekostade av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm. Av sistnämnda platser vore 20 avsedda i första hand för sjuka från Stockholms stad och 30 i första hand från övriga delar av riket.

Direktionen hade gjort framställning (jfr ovan) om utfärdande av föreskrifter rörande bidrag från landsting och städer utom landsting för vård i vissa fall å sjukhuset och serafimerlasarettet. Enligt direktionens förslag skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting i den mån sjuka från staden eller länet beläde andra vårdplatser än sådana, till vilka staden och landstinget enligt avtalen hade dispositionsrätt, erlägga platskostnadsavgift samt bidraga till driften efter samma grunder som i fråga om de i avtalen avsedda platserna. Vidare skulle de andra landsting och städer utom landsting, inom vilkas områden de på sjukhuset intagna vore bosatta, i vissa fall erlägga bidrag till driften med 2 kronor 50 öre för vårddag, vilket belopp skulle avräknas å legosängsavgiften. Denna hade direktionen tänkt sig till omkring 5 kronor såväl beträffande karolinska sjukhuset som i fråga örn serafimerlasarettet.

Då direktionen haft att beräkna inkomsterna av vårdavgifter, hade direktionen i avsaknad av erfarenhet rörande den utsträckning, i vilken staden och länet kunde komma att belägga andra än sina kontrakterade platser, ansett sig böra räkna med, att någon dylik överbeläggning icke ägde rum.

Under förutsättning att legosängsavgiften för sjuka från andra delar av landet komme att bliva 5 kronor för vårddag och medelbeläggningen per plats vore 330 dagar årligen, skulle inkomsterna av ifrågavarande 65 vårdplatser uppgå till (65 X 330 X 5 =) 107,250 kronor årligen eller 80,437 kronor 50 öre för 9 månader. Minskades sistnämnda belopp med 20 procent, skulle alltså intäkterna av dessa platser under nästa budgetår uppgå till 64,350 kronor.

Kostnaderna för uppförande och utrustning av de enskilda vårdavdelningarna vid sjukhuset borde på sätt förut anförts förräntas och amorteras med inflytande vårdavgifter. I propositionen nr 232/1930 (sid. 225) beräknades avgifterna kunna sättas till cirka 18 och 12 kronor för dag för lielrcspektive halvenskilda rum. Enligt direktionens uppfattning borde vid bestämmandet av dessa avgifter hänsyn tagas till motsvarande avgifter å stadens sjukhus. Avgifterna för hel- och halvenskilda rum å dessa vore i allmänhet för sjuka från Stockholm 12 kronor 50 öre och 6 kronor samt

200 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 272.

för sjuka från andra delar av landet 20 kronor och 13 kronor. Direktionen hade nu ansett sig böra räkna med att ifrågavarande avgifter å karolinska sjukhuset komme att bestämmas till 15 och 10 kronor för dag.

Å jubileumskliniken vore 7 enskilda vårdplatser bekostade av jubileumsfonden och cancerföreningen. Någon åtskillnad i avgiftshänseende mellan dessa och övriga enskilda platser syntes icke böra göras.

För jubileumsklinikens 5 hel- och 8 halvenskilda vårdplatser skulle vid en medelbeläggning av 325 dagar för år inkomsterna uppgå till (5 X 325 X 15 + 8 X 325 X 10 =) 50,375 kronor för år eller 37,781 kronor 25 öre för 9 månader. Efter reduktion av sistnämnda belopp med 20 procent skulle inkomsterna av förevarande platser nästa budgetår kunna beräknas till 30,230 kronor.

Vid beräkningen av poliklinikavgifterna hade direktionen förutsatt, att de poliklinikbesökande skulle erlägga en avgift av 2 kronor för det första besöket och den därmed förenade behandlingen. För kontroll av behandlingen erfordrades talrika upprepade undersökningar i syfte att följa reaktionen efter behandlingen och övervaka varaktigheten av det uppnådda resultatet. Då större delen av klientelet på grund av ifrågavarande sjukdomars långvariga och svåra karaktär befunne sig i beträngt ekonomiskt läge, torde det knappast vara möjligt att av patienterna uttaga särskilda avgifter för upprepade besök och syntes de vid dessa förekommande undersökningarna böra vara avgiftsfria. Härtill komme, att det för det vetenskapliga arbetet vore av vikt att under lång tid noga följa varje särskilt sjukdomsfall. Inkomsterna av poliklinikavgifterna beräknades uppgå till

10,000 kronor för helt år eller till 6,000 kronor för nästa budgetår.

Med ledning av erfarenheten från det nuvarande radiumhemmet kunde antalet polikliniska röntgenbehandlingar uppskattas till 15,000 årligen. Med en avgift av 5 kronor för varje behandling skulle inkomsterna av dessa uppgå till 75,000 kronor för år eller Jf5,000 kronor för nästa budgetår.

För polikliniska radiumbehandlingar torde i likhet med vad som tillämpades vid det nuvarande radiumhemmet avgifterna böra sättas till lägst 3, högst 10 kronor, beroende på behandlingens omfattning. Inkomsterna härav hade uppskattats till 20,000 kronor för helt år eller 12,000 kronor för nästa budgetår.

Direktionen hade icke beräknat några inkomster av röntgen- och radiumbehandlingar av de å jubileumskliniken inneliggande sjuka. Till stöd härför ville direktionen åberopa, att enligt i de av 1931 års riksdag godkända grunderna för fördelningen av driftkostnaderna för den blivande centralanstalten för radioterapi vid kräfta, som avsåges att inrättas vid Lunds lasarett (propositionen nr 196 och riksdagens skrivelse nr 267) motsvarande behandlingskostnader för de å nämnda anstalt intagna patienterna skulle gäldas av staten. Då jubileumskliniken vid karolinska sjukhuset vöre den andra av de tre planerade centralanstalterna för radioterapi vid kräfta, hade direktionen ansett uteslutet att andra principer i förevarande hänseende skulle tillämpas vid denna än vid Lunda-anstalten.

I detta sammanhang ville direktionen erinra, att till direktionen för vederbörligt beaktande överlämnats avskrift av en av styrelsen för svenska landstingsförbundet den 16 september 1936 gjord framställning om framläggande för 1937 års riksdag av förslag örn statens övertagande av de ifrågasatta landstingsbidragen till driften av centralanstalterna för radioterapi vid kräfta. Ett bifall härtill skulle för karolinska sjukhusets del

201 Kungl. Maj:ts -proposition Nr27%.

innebära, att de vårdbidrag om 2 kronor 50 öre, som i vissa fall avsetts att erläggas av landsting och städer utom landsting, icke skulle behöva utgå beträffande sjuka intagna å jubileumskliniken. Detta skulle i sin ordning innebära en minskning av vårdavgifterna för sjuka från andra delar av landet än Stockholms stad och län med inemot hälften, d. v. s. till 53,625 kronor för år och till 32,175 kronor för nästa budgetår.

Av förbundsstyrelsens framställning framginge ej fullt klart, huruvida motsvarande anordning tänkts genomförd även beträffande de för sjuka från Stockholms stad och län kontraktsenligt avsedda platserna. Skulle så vara fallet, uppginge minskningen av vårdavgifterna för stadens 30 platser till 24,750 kronor för år eller 14,850 kronor för nästa budgetår och för länets 5 platser till 4,125 kronor för år eller 2,475 kronor för nästa budgetår. Inkomsterna av vårdavgifter skulle alltså för stadens platser komma att uppgå till 53,460 kronor för år eller 32,150 kronor för nästa budgetår och för länets platser till 7,350 kronor för budgetår eller 4,405 kronor för ft nästa budgetår.

Bland inkomsterna borde vidare upptagas platskostnadsavgift e r. Dessa hade beräknats med ledning av bestämmelserna i de med staden och landstinget gällande avtalen samt motsvarade annuiteterna å stadens och landstingets i form av lån till förfogande ställda bidrag till sjukhusets uppförande. På sätt direktionen vid behandlingen av omkostnadsanslaget anfört uppginge dessa platskostnadsavgifter i fråga om de å jubileumskliniken kontrakterade platserna till 29,360 kronor 52 öre för stadens och 4,675 kronor för länets eller sammanlagt till 34,035 kronor 52 öre för år eller 25,530 kronor för 9 månader.

Bland inkomsterna borde vidare inräknas ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner. Ersättningar för bostad beräknades till 36,462 kronor och för kost till 53,550 kronor eller tillhopa 90,012 kronor för helt år. Örn dessa belopp omräknades att avse 9 månader, skulle de för nästa budgetår beräkneliga ersättningarna uppgå till 27,350 kronor för bostad och till 40,160 kronor för kost eller till sammanlagt 67,510 kronor.

I enlighet med vad direktionen enligt det föregående föreslagit skulle inkomsterna vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1937/1938 beräknas på följande sätt:

I. Sjukvårdsavgifter ............................. kronor 211,460

II. Platskostnadsavgifter .......................... » 25,530

III. Ersättning för åt befattninghavare tillhandahållna

naturaförmåner .............................. » 67,510

Summa kronor 304,500.

Myndigheterna. Endast riksräkenskapsverket har yttrat sig rörande direktionens inkomstberäkningar. Ämbetsverket har framhållit, att av vad riksräkenskapsverket enligt det ovanstående anfört rörande platskostnadsavgifterna framginge, att dessa icke skulle upptagas som inkomster under inkomsttiteln. Beträffande beräknandet av beloppet avseende ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner syntes av direktionens beräkningar framgå, att i detta belopp jämväl inginge ersättning för bostad åt befattningshavarna. Enligt en vid direktionens skrivelse fogad bilaga skulle av ovan upptagna belopp, 67,510 kro-

202 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor, ersättningen för hyror beräknas uppgå till 19,145 kronor. Sistnämnda belopp borde icke ingå å denna inkomsttitel utan inflyta å fastighetsfonden. Posten ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner borde alltså minskas med 19,145 kronor och uppföras med allenast 48,365 kronor. Inkomsttiteln »Inkomster vid karolinska sjukhuset» torde alltså böra beräknas på följande sätt:

1. Sjukvårdsavgifter ............................... kronor 211,460

2. Ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna

naturaförmåner ................................ » 48,365

Summa kronor 259,825.

Riksräkenskapsverket hemställer, att denna inkomsttitel måtte för budgetåret 1937/1938 upptagas till i avrundat tal 260,000 kronor.

Departementschefen. Beträffande den av direktionen berörda frågan om statens övertagande av de ifrågasatta landstingsbidragen till driften av centralanstalterna för radioterapi vid kräfta hänvisar jag till vad i ämnet anförts under punkten 115 i 1937 års femte huvudtitel. Erinras må, att jag i det föregående framlagt förslag rörande vårdbidrag i vissa fall till karolinska sjukhuset från landsting och städer, som ej deltaga i landsting. Vad jag i det föregående anfört rörande beräkningen under avlöningsstaten av ersättningar åt provsköterskor, elever och provelever föranleder den ändringen i direktionens inkomstkalkyler, att de beräknade inkomsterna böra minskas med omkring 14,000 kronor. Mot dessa kalkyler har jag i övrigt endast den erinran att framställa, att jag i likhet med riksräkenskapsverket och i anslutning till vad ovan yttrats vid behandlingen av frågan örn omkostnadsstat för sjukhuset för nästa budgetår anser platskostnadsavgifter och ersättning för bostad åt befattningshavare icke böra medtagas som inkomster. Inkomsterna böra alltså beräknas till (260,000 —

14,000 =) 244,000 kronor. Denna fråga torde komma att i vederbörligt sammanhang framdeles ånyo upptagas av chefen för finansdepartementet.

6. Sammanfattning.

Karolinska sjukhusets direktion. Vid bifall till direktionens ovanberörda förslag skulle statens utgifter för karolinska sjukhusets drift under budgetåret 1937/1938 uppgå till

för avlöningar.......................... kronor 415,400

» dyrtidstillägg...................... » 39,000

» pensioner med dyrtidstillägg ........... » 400 454,800

» omkostnader................................... 303,900

tillhopa kronor 758,700

och statens inkomster av driften till .............. » 304,500

vadan statens nettoutgift för sjukhusets drift skulle

uppgå till

kronor 454,200.

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72. 203

Härtill skulle komma utrustningskostnaden 2,500,000 kronor, varav

200,000 kronor skulle utgå av lånemedel.

Departementschefen. Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag erfordras vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår för avlöningar 371,900 kronor och för omkostnader 253,000 kronor. Örn härtill läggas kostnaderna för dyrtidstillägg, vilka torde kunna beräknas till den av direktionen angivna siffran, 39,000 kronor, skulle statens bruttoutgifter för sjukhuset under nästa budgetår — pensionskostnader ifrågakomma enligt det föregående icke — uppgå till (371,900 + 253,000 + 39,000 —) 663,900 kronor. Då inkomsterna, vilka som nämnts böra upptagas å riksstatens inkomstsida, beräknats till 244,000 kronor, skulle alltså statens nettoutgift för sjukhuset utgöra 419,900 kronor mot av direktionen beräknade 454,200 kronor.

Härtill kommer anslag till utrustning med 2,500,000 kronor, vilket är av tillfällig natur.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, äga tillämpning å befattningshavare vid karolinska sjukhuset, dock med rätt för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits meddela erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser ;

dels medgiva, att till ifrågakommande befattningshavare vid karolinska sjukhuset må utgå provisoriskt dyrortstillägg enligt de grunder, som gälla för befattningshavare med stationeringsort eller förläggningsort i Stockholms stad;

dels godkänna följande personalförteckning för karolinska sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes:

204 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik:

Befattning. Lönegrad.

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen ... B 26 Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid

kliniken ............................. Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen .......................... Bil

1 kurator.............................. Bil

20 sjuksköterskor......................... B 7

6 kontrollbiträden....................... B 7

6 röntgenbiträden........................ B 6

1 fotograf.............................. B 5

Ekonomip er sonak

1 förste vaktmästare.....................B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen... B 7 1 sjukbärare............................B 4

For s k n i n g s a v de ln i n ga r na vid Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik: Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik...................B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar......B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska prepara-

tioner...............................B 7

1 kanslibiträde vid avdelningens arkiv........B 7;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 114,000

205 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr %7%.

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........kronor 27,570

Anm..: Ur förestående anslagspost må för helt budgetår räknat till sjukhusets direktion utgå högst 22,400 kronor och till forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik högst 5,400 kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m.m., förslagsvis ............... kronor 193,500

Anm.: Ur förestående delpost må för helt budgetår räknat till sagda direktion utgå högst 24,000 kronor och till sagda forskningsavdelningar allenast lön till två städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis.......kronor 11,300 204,800

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..... kronor 25,530

Summa förslagsanslag kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av........................ kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av....................kronor 253,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Utrustning för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av...................kronor 2,500,000;

dels ock — under förutsättning av att avtal mellan Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet träffas örn statens övertagande från och med den 1 juli 1937 av lasarettets drift —

a) besluta, att ovannämnda avlöningsreglemente skall från och med den 1 juli 1937 äga tillämpning å befattningshavare vid serafimerlasarettet, dock med rätt för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits meddela erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser;

b) godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

206 Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Sjukvårdsp er sonat.

1 inspektionssköterska....................Bil

2 sjukgymnaster.........................B 9

54 sjuksköterskor......................... B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen........... B 5

1 handräckningsbiträde................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare........................B 14

1 första köksföreståndarinna...............Bil

1 maskinist............................ BlO

1 husmoder...........................B 7

1 andra köksföreståndarinna...............B 7

3 förste vaktmästare......., ...........B 7

1 trädgårdsmästare.....................B 7

1 snickare.............................B 7

2 reparatörer...........................B 7

2 förste eldare..........................B 6

3 vaktmästare..........................B 5

1 tvättföreståndarinna....................B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar...............B 4

1 kokerska, diet-........................B 1

Kontorspersonal.

1 syssloman............................B 24

1 bokhållare............................B 15

1 kassör...............................Bil

1 kameralbiträde........................B 8

1 kontorsbiträde......................... B 4;

c) godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis.............kronor 282,000

2. Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... . kronor 84,810

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 7,400 » 92,210

207 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3. Avlöningar till övrig icke-

ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis..... kronor 641,200

b. Avlöningsförhöj-

ningar m. m., förslagsvis........ » 30,000 kronor 671,200

4. Särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Provisoriskt dyr-

ortstillägg, förslagsvis ......kronor 70,090

b. Kompensation åt

vissa befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid famil jepensioneringens genomförande, förslagsvis » 2,500

c. Personliga löne-

tillägg på grund av övergångsbestämmelser, förslagsvis » 15,000 » 87,590

Summa förslagsanslag kronor 1,133,000;

d) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,133,000;

e) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,335,000;

f) bemyndiga Kungl. Maj:t att taga det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. i anspråk för bestridande av pensioner eller understöd åt vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet samt änkor och barn efter sådana befattningshavare.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 872.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna för vård å s. k. riksplatser vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m......................................

1930 och 1931 års riksdagar sid. 5. — Nu föreliggande förslag sid. 9.

Myndigheterna sid. 14. — Departementschefen sid. 20.

II. Serafimerlasarettet................................. 23

A. Villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet......................................... 23

1936 års riksdagsbeslut m. m. sid. 23. — Föreliggande förslag till avtal sid. 24. — Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget sid. 28. — Departementschefen sid. 32.

B. Lönereglering för serafimerlasarettets personal............ 34

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem...... 34

Nuvarande förhållanden sid. 34. — Löneregleringsfrågans behandling vid 1936 års riksdag m. m. sid. 35. — Karolinska sjukhusets direktion sid. 38. — Myndigheterna sid. 39. — Departementschefen sid. 40.

2. Lasarettets direktör........................... 41

Nuvarande förhållanden sid. 41. — De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion sid. 42. — Myndigheterna sid. 42.

— Departementschefen sid. 43.

3. Överläkare.................................. 43

Nuvarande förhållanden sid. 43. — De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion sid. 44. — Myndigheterna sid. 44.

— Departementschefen sid. 45.

4. Underordnade läkare............................ 45

Nuvarande förhållanden sid. 45. — De sakkunniga sid. 47. — Direktionen för karolinska sjukhuset sid. 50. — Myndigheterna sid. 60. — Departementschefen sid. 65.

5. Sjukvårdspersonal.............................. 68

Nuvarande förhållanden sid. 68. — De sakkunniga sid. 70. — Karolinska sjukhusets direktion sid. 73. — Myndigheterna sid.

74. — Departementschefen sid. 77.

6. Ekonomipersonal............................... 79

Nuvarande förhållanden sid. 79. — De sakkunniga sid. 79. — Karolinska sjukhusets direktion sid. 83. — Myndigheterna sid.

86. — Departementschefen sid. 88.

7. Kontorspersonal ............................... 81)

Nuvarande förhållanden sid. 89. — De sakkunniga sid. 89. — Karolinska sjukhusets direktion sid.!91. — Myndigheterna sid.

94. — Departementschefen sid. 95.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

210 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sida

8. Övrig personal................................ 96

Nuvarande förhållanden sid. 96. — De sakkunniga sid. 96. Karolinska sjukhusets direktion sid. 97. — Myndigheterna sid.

98. — Departementschefen sid. 98.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser beträffande ordinarie tjänstemän..................... 98

De sakkunniga sid. 98. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

99. — Myndigheterna sid. 102. — Departementschefen sid. 103.

C. Serafimerlasarettets personalbehov under budgetåret 1937/1938 104

De sakkunniga sid. 104. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

104. — Myndigheterna sid. lil. — Departementschefen sid. 112.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret 1937/1938 118

1. Anslag till avlöningar m. m....................... 118

Karolinska sjukhusets direktion sid. 118. — Myndigheterna sid.

120. — Departementschefen sid. 120.

2. Anslag till omkostnader ......................... 124

Karolinska sjukhusets direktion sid. 124. — Myndigheterna sid.

128. — Departementschefen sid. 129.

3. Inkomstberäkningar............................. 129

Karolinska sjukhusets direktion sid. 129. — Myndigheterna sid.

134. — Departementschefen sid. 134.

4. Kostnadsjämförelser............................ 134

Nuvarande förhållanden sid. 134. — Karolinska sjukhusets direktion sid. 134. — Departementschefen sid. 136.

III. Karolinska sjukhuset................................ 136

1. Inledning....................................... 136

Nuvarande förhållanden sid. 136. — Karolinska sjukhusets direktion sid. 137. — Myndigheterna sid. 140. — Departementschefen sid. 140.

2. Anslag till avlöningar.............................. 141

Karolinska sjukhusets direktion sid. 141. — Myndigheterna sid. 163.

— Departementschefen sid. 178.

3. Anslag till omkostnader............................ 188

Karolinska sjukhusets direktion sid. 188. — Myndigheterna sid. 191.

— Departementschefen sid. 193.

4. Anslag till utrustning.............................. 193

Karolinska sjukhusets direktion sid. 193. — Myndigheterna sid. 196.

— Departementschefen sid. 197.

5. Inkomstberäkningar............................... 198

Karolinska sjukhusets direktion sid. 198. — Myndigheterna sid. 201.

— Departementschefen sid. 202.

6. Sammanfattning............................. 202

Karolinska sjukhusets direktion sid. 202. — Departementschefen sid. 203.

IV. Hemställan ........................................ 203

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.