angående anslag till stat¬ liga och kommunala beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

1 Nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen anför departementschefen, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under femte huvudtiteln, punkt 22, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av 6,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga denna fråga. Därvid skall jag till en början något beröra lijälpprogrammet i dess helhet och vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Hjälpprogrammet i dess helhet.

Såsom bakgrund till de allmänna riktlinjerna för och omfattningen av statens åtgärder under nästa budgetår i anledning av arbetslösheten anser jag mig inledningsvis böra lämna en översiktlig redogörelse för det aktuella arbelslöshetsläget. Därefter skall jag i korthet redogöra för verkställigheten av redan beslutade hjälpåtgärder.

Arbetslöshetsläget.

Arbetsmarknadens och arbetslöshetens allmänna utveckling under år 1936 har utförligt behandlats av arbetslöshetskommissionen i dess skrivelse den -1 december 1936 angående preliminär beräkning av medelsbehovet för kommissionens verksamhet under nästa budgetår, vilken skrivelse såsom bilaga finnes fogad vid propositionen denna dag angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m. Jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa till nämnda skrivelse. Här vill jag begränsa mig till att lämna vissa kompletterande uppgifter, varjämte jag i anslutning till verkställd förnyad undersökning av arbetslöshetsklientelet ävensom specialundersökningar i övrigt kommer att särskilt uppehålla mig vid sådana drag i arbetslöshetsläget, som äro ägnade att giva ledning för slutsatser rörande den närmaste utvecklingen och de åtgärder, som i anledning därav påkallas.

Arbetslöshetsförhållandena under åren 1930—1936, sådana dessa återspeglas i den offentliga arbetsförmedlingens, fackföreningarnas och arbetslöshetskommissionens statistik, framgå av efterföljande två tabeller, av vilka den ena utvisar såväl antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen som fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet samt den andra upptager antalet hjälpsökande arbetslösa enligt kommissionens månadsrapporter.

Antal arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen samt fackföreningarnas arbetslöshet i procent ay medlemsantalet. Åren 1930—1986.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

3 Antal hjälpsökande arbetslösa enligt nrbetslöslietskommissionens månadsrapporter.

iren 1930—1936.

För februari 1937 äro motsvarande siffror 208, respektive 14.2 och 31,280.

För mars 1937 uppgick förstnämnda siffra till 171 och sistnämnda antal till 27,750.

I samband med att arbetsmarknadsläget i slutet av år 1930 försämrades, ökades antalet i rapportförbindelse med kommissionen stående kommuner. Åren 1931—1933 uppvisade en fortgående stegring, och maximum uppnåddes i februari 1934 med 1,529 rapporterande kommuner. Sedan dess har antalet gått tillbaka. Ännu under år 1935 gick dock icke antalet rapporterande kommuner tillbaka i samma proportion som totalantalet hjälpsökande arbetslösa. År 1936 har emellertid nedgången i rapportkommunernas antal varit starkare. Förändringarna belysas av efterföljande tabell.

Antal kommuner med rapporterad arbetslöshet. Åren 1930—1936.

I mars 1937 utgjorde antalet rapporterande kommuner 373.

Till belysning av arbetslöshetens lokala fördelning har jag låtit upprätta en förteckning över samtliga de kommuner, som avgivit rapport till arbets-

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

löshetskommissionen den 31 december 1935 och 1936 eller endera av dessa tidpunkter. I förteckningen, vilken finnes fogad vid detta protokoll (Bilaga A), är för varje kommun angivet invånarantalet, arbetslöshetens omfattning, antalet hjälpta och hjälpform.

Då i propositionen nr 265 till 1936 års riksdag särskilt sammanförts de kommuner, inom vilka arbetslösheten överstigit 8 procent, har jag låtit utarbeta en motsvarande översikt för den 31 mars 1937. I översikten ingå liksom tidigare uppgifter rörande hjälpverksamhetens omfattning i dessa kommuner.

Kommuner med arbetslöshet motsvarande'minst 8 % av invånarantalet

Den 31 mars 1936 utgjorde antalet kommuner med arbetslöshet motsvarande minst 8 procent av invånarantalet 9, därav en i Blekinge län, 5 i Göteborgs och Bohus län samt 3 i Västernorrlands län.

I följande tabell rörande länsfördelningen av de arbetslösa har utmärkts utvecklingen under tiden 31 januari 1933—31 januari 1937. I tabellen har därjämte angivits förhållandet i procent mellan antalet anmälda arbetslösa och invånarantalet den 31 januari åren 1933—1937.

Tabellen åskådliggör den betydande nedgången av arbetslösheten över praktiskt taget hela linjen. De högsta procenttalen för arbetslösheten utvisa alltjämt Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län.

För att närmare belysa utvecklingen inom stendistrikten i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län ävensom sågverksdistrikten i Västernorrlands län meddelas särskilda uppgifter (sid. 6—9).

Länsfördelning av de arbetslösa den 31/i åren 1933—1937.

oi

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Totalantalet hjälpsökande arbetslösa inom stendistrikten i Blekinge oell

A. Blekinge

B. Göteborgs och

Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

1 Göteborgs och Bohus län samt sågverksdistrikten i Västernorrlands län.

län.

Bohus län.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

C. Väster-

Vad beträffar den speciella ungdomsarbetslösheten, d. v. s. arbetslösheten i åldersgrupperna 16—-21 år, meddelas i följande tabell vissa uppgifter. Av tabellen framgår, att arbetslösheten bland ungdomen gått förhållandevis starkt tillbaka. Medan det enligt åldersundersökningen den 30 november 1933 fanns omkring 29,300 hjälpsökande arbetslösa i dessa åldersklasser, hade antalet ett halvår senare (juni 1934) sjunkit till 13,038, i september 1935 till 3,812 och i september 1936 till 1,575. Ett studium av utvecklingen under dessa år visar, att efter en period av starkt vikande ungdomsarbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

norrlands län.

löshet siffrorna för oktober varje år förete en relativ stegring. Till någon del torde förklaringen härtill vara att finna däri, att arbetslösa ungdomar under höstmånaderna anmäla sig arbetslösa i större utsträckning än på sommaren, då de ökade arbetstillfällena giva föräldrarna bättre möjligheter att utan det allmännas hjälp draga försorg om ungdomen.

De meddelade uppgifterna rörande ungdomsarbetslösheten giva vidare vid handen, att densamma är väsentligen större på landsbygden än i städerna.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Ungdomsarbetslöshetens omfattning i relation till hela antalet hjälpsökande arbetslösa.

Juni 1934—februari 1937.

Genom beslut den 12 juni 1936 uppdrog Kungl. Majit åt statens arbetslöshetskommission att verkställa undersökning rörande sammansättningen av det hos kommissionen den 31 juli 1936 anmälda arbetsloshetsklientelet. Med skrivelse den 26 februari 1937 har kommissionen överlämnat redogörelse för den med anledning av sagda uppdrag verkställda undersökningen (statens offentliga utredningar 1937: 12).

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

11 Denna undersökning är verkställd efter samma principer som motsvarande undersökning, avseende arbetslöshetsklientelets sammansättning den 31 juli 1935.

Båda dessa undersökningar, som grunda sig på uppgifter, vilka lämnats av antingen de arbetslösa själva eller de arbetslöshetskommittéer, där de arbetslösa varit anmälda, skänka en ingående kunskap om beskaffenheten hos arbetslöshetsklientelet, om man bortser från säsongarbetslösheten. Undersökningen är nämligen företagen vid en sådan tidpunkt, att säsongarbetslöshet kan betraktas såsom praktiskt taget obefintlig.

Vid en jämförelse mellan 1935 och 1936 års undersökningar överraskas man av den mycket starka avgång ur arbetslöshetsklientelet, som mellan de båda undersökningstillfällena ägt rum. I 1935 års undersökning ingingo 40,332 personer. Av dessa voro enligt kommittéernas uppgifter 26,980, d. v. s. 66.9 %>, icke anmälda såsom hjälpsökande arbetslösa den 31 juli 1936. Den starkaste avgången i absoluta tal har ägt rum i Västernorrlands län (2,937), Göteborgs och Bohus län (2,791), Värmlands län (2,099) och Gävleborgs län (2,021). Tagas däremot de relativa talen, kan man konstatera, hurusom vissa län med mycket ringa arbetslöshet redan vid undersökningen 1935 trots detta utvisa den starkaste relativa avgången. Främst kommer här Västmanlands län, där 262 personer, d. v. s. över 90 %>, lämnat klientelet, Jämtlands län (782 personer, 89.3 %>), Kristianstads län (323 personer, 89.0 %>) och Södermanlands län (209 personer, 82.9 %).

Självfallet har avgången varit starkast i de yngre åldersgrupperna, men även i den äldsta åldersgruppen, 67 år och däröver, har en stark avgång ägt rum. I denna åldersgrupp har avgången framkallats av den större dödsfallsrisken och överförandet till fattigvården, medan den starka avgången i de yngre åldersgrupperna får förutsättas innebära ett överförande till arbete i öppna marknaden.

Vid studiet av undersökningens resultat bör ytterligare uppmärksammas, att arbetslöshetsklientelet har en helt annan sammansättning i de trakter, som fortfarande kämpa med mera betydande arbetslöshet (de s. k. arbetslöshetsöarna). Kommissionen har i sin redogörelse såsom arbetslöshetstyngda räknat 72 kommuner med ett invånarantal den 31 januari 1936 av 342,535 personer. De arbetslöshetstyngda kommunerna hade alltså c:a 5.5 % av rikets folkmängd, men rapporterade vid undersökningstillfället 35.8 % av den totala arbetslösheten. Inom dessa arbetslöshetstyngda kommuner är, som jag redan framhållit, klientelets sammansättning på vissa väsentliga punkter av annan art än inom övriga delar av landet. Vid undersökningstillfället funnos inom hela landet 3,899 arbetslösa, d. v. s. 19.6 °/o av samtliga arbetslösa, som voro under 25 år. Inom de arbetslöshetstyngda områdena utgjorde de arbetslösa under 25 år 1,867, d. v. s. 25.6 % av samtliga i undersökningen ingående arbetslösa. Det följer härav, att ungdomsarbetslösheten alltjämt är ett mycket allvarligt problem inom de arbetslöshetstyngda områdena. Vid tidigare företagna undersökningar har dock arbetslös-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

heten bland de yngre åldersgrupperna varit av långt mera skrämmande beskaffenhet än vad den senast företagna undersökningen ger vid handen.

I följande tabell redovisas antalet arbetslösa i procent av hela antalet män inom respektive åldersgrupper och de i tabellen angivna procentsatserna kunna därför sägas ge en föreställning om arbetslöshetsrisken inom respektive åldersklasser. Man inhämtar av sammanställningen, att vid undersökningen 1934 rådde det abnorma förhållandet, att arbetslöshetsrisken var mer än dubbelt så stor i åldersgruppen 21—25 år som i åldersgruppen 51—60 år. Detta förhållande har numera försvunnit, i det att arbetslöshetsrisken från 21 år upp till 60 år ter sig ungefär lika stor, oberoende av åldern.

De arbetslösas procentuella andel av olika åldersgrupper den 31/io 1934, 31/v 1935

samt 31/t 1936.

Åldersgrupper Antal arbetslösa i % av antalet män

sl/io 1934 31/t 1935 31/7 1936

16—17 ........................ 1.53 0.35 0.15

18—20 ........................ 4.32 1.75 0.57

21—25 ........................ 6.09 2.38 1.00

26—30 ........................ 5.41 2.54 1.12

31—40 ........................ 4.19 2.10 1.04

41—50 ........................ 3.36 1.74 0.94

51—60 ........................ 3.02 1.79 1.06

61—CO........................ 1,00 0.64 0.40

Samtliga åldersgrupper 3.69 1.76 0.86

Stor uppmärksamhet har av kommissionen ägnats frågan om klientelets sammansättning ur yrkessynpunkt. Kommissionen sammanfattar på följande sätt resultaten av sin undersökning härutinnan.

Den av kommissionen påtalade bristande yrkesutbildningen utgör otvivelaktigt ett allvarligt hinder för arbetskraftens rörlighet. Av undersökningen framgå dessutom vissa andra omständigheter, som äro ägnade att minska arbetskraftens rörlighet. Hit höra de arbetslösas familjeförhållanden. 56.6 % av de arbetslösa voro gifta, 3.3 % änklingar och 1.5 % frånskilda. En företagen undersökning rörande familjernas storlek ger vid handen, att de stora familjetyperna uppträda inom arbetslöshetsklientelet i större utsträckning än inom befolkningsmassan i övrigt. Sannolikt har detta sin huvudsakliga förklaring däri, att anmälningsfrekvensen växer med det ökade hjälpbehovet hos flerbarnsfamiljerna. De i undersökningen ingående 19,930 personerna hade 28,736 att försörja, d. v. s. i medeltal 2.4 per försörjningspliktig arbetslös. En annan omständighet, som motverkar arbetskraftens rörlighet, är att en mycket betydande del av de arbetslösa inneha fastighet. Framför allt är detta fallet inom de s. k. arbetslöshetstyngda områdena. I följande sammanställning angives de arbetslösas fastighetsinnehav inom ifrågavarande områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

13 De arbetslösas fastiglietsinnehav inom arbetslöslietstyngda kommuner eller områden

Kommuner eller områden

Stenkommuner

Blekinge län................................ 244

Göteborgs och Bohus län.................... 526

Sågverkskommuner

Västernorrlands län ........................ 359

Övriga .................................... 97

Tändstickskommuner.......................... 18

Järnbruks- och gruvkommuner

Bergslagen.................................. 67

Norrbottens län............................ 10

Glasbrukskommuner.......................... 21

Övriga

Oskarshamn................................ 11

Södra Vram................................ 17

Vissa kommuner i Västernorrlands län ...... 124

Summa 1,494

Antalet arbetslösa, som äga eller arrendera fastighet

I % av hela antalet arbetslösa 51.7

Antal

20.5 5.4

12.8 1.6

20.5 Vid undersökningen har stor uppmärksamhet ägnats frågan rörande de arbetslösas arbetsförhet och möjligheter att erhålla arbete i öppna marknaden. Klart är, att beträffande denna fråga mycket stora vanskligheter möta att erhålla en säker uppfattning om läget. Beträffande hela klientelet lämnar undersökningen till resultat, att 576 personer, d. v. s. 2.9 %, måste betecknas såsom icke arbetsföra och 702, d. v. s. 3.5 °/o, såsom endast partiellt arbetsföra. Resten, d. v. s. 93.6 °/o av klientelet, skulle alltså utgöras av arbetskraft, hos vilken inga fysiska hinder möta att erhålla arbete i öppna marknaden. Emellertid har kommissionen låtit platsledarna vid de statliga reservarbetena verkställa en undersökning rörande arbetsförheten hos de arbetslösa, som vid undersökningstillfället voro sysselsatta vid statligt reservarbete. Det visar sig, att platsledarna bedömt arbetsförheten så, att de betecknat 86.6 °/o av de arbetslösa såsom ägande god arbetsförhet samt 8.8 % såsom havande nedsatt arbetsförhet på grund av ålder och 4.3 % på grund av sjukdom eller lyte. Ren arbetsoförhet bland reservarbetarna förekom i 21 fall, d. v. s. 0.3 % av bela klientelet.

En för bedömandet av arbetslöshetsklientelet mycket betydelsefull fråga gäller de arbetslösas tidigare anställningsförhållanden.

Beträffande hela klientelet framgår av redogörelsen, att 14,215 personer, d. v. s. 71.3 % av de i undersökningen ingående personerna, uppgivit sig vid något tillfälle lia innehaft fast anställning. Huvudparten av dessa 14,215 personer förlorade sin anställning något av åren 1930—1932. Endast 17.5 °/o av de personer, som uppgivit sig ha haft fast anställning, hade förlorat denna något av åren 1934—1936. Framför allt gäller detta år 1931, då enbart under detta år 2,830 personer förlorade sin fasta anställning och därefter

14 Kungl. Majlis proposition nr 300.

icke innehaft någon anställning av mera varaktig natur. Även 1930 uppvisar en mycket hög siffra (2,048). Under åren 1930—1932 förlorade 51.6% av klientelet sin senaste mera fasta anställning. Huvudparten av de arbetslösa hade alltså förlorat sin anställning under senaste krisperiod, men 20.6 % av nu ifrågavarande personer lia uppgivit, att detta skett redan före år 1930. Man torde kunna utgå ifrån att i dessa fall arbetslösheten icke förorsakats av den senaste krisens arbetsmarknadsförhållanden utan sammanhänger med andra orsaker, ofta rent personliga sådana.

Översiktlig redogörelse för verkställigheten av beslutade hjälpåtgärder.

För att möjliggöra en överblick över de olika hjälpåtgärder, som av statsmakterna vidtagits för motverkande av arbetslösheten, föres inom socialdepartementet ett register över samtliga av Kungl. Majit fattade beslut angående anslag till skilda företag och ändamål. Detta register omfattar emellertid icke den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten.

Inom departementet föres vidare ett särskilt register för varje kommun, som direkt erhållit anslag eller inom vilken företag, som erhållit anslag, är beläget. I detta register intagas uppgifter om beviljade anslag, arbetets karaktär samt totalantalet dagsverken enligt verkställda beräkningar och enligt avgiven slutredovisning. I registret införas även motsvarande uppgifter beträffande statliga och statskommunala reservarbeten.

En närmare redogörelse för registreringsförfarandet ävensom för den rapportskyldighet, som åligger varje mottagare av statsbidrag, återfinnes i propositionen nr 234/1934 (sid. 22 och 23). Jag tillåter mig att hänvisa till vad där anförts.

Utöver de uppgifter, som sålunda finnas samlade inom socialdepartementet, har jag låtit från myndigheter och andra införskaffa det ytterligare material, som erfordras för en allsidig belysning av de vidtagna hjälpåtgärderna.

Då jag nu går att framlägga en redogörelse för dessa hjälpåtgärder och de resultat, som hittills uppnåtts, kommer jag att i detta sammanhang endast uppehålla mig vid allmänna arbeten i öppna marknaden. Till den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten återkommer jag senare i särskild proposition.

Riksstatens uppställning är icke sådan, att jag utan vidare kan avgränsa vissa anslag eller grupper av sådana såsom avseende allmänna arbeten i öppna marknaden. Jag hänvisar härutinnan till vad jag föregående år anförde (propositionen nr 265, sid. 41). De anslag, som jag för budgetåren 1933/1934 —1936/1937 räknar till anslag till allmänna arbeten, återfinnas i följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300. 15

Anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden linder budgetåren 1933/1934—1936/1937.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Av sammanställningen framgår, att till allmänna arbeten i öppna marknaden för budgetåret 1933/1934 anvisats sammanlagt 108,102,400 kronor. Häri ingår jämväl det belopp å 13,000,000 kronor, som till främjande av bostadsbyggande (8,000,000 kronor) och såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden (5,000,000 kronor) anvisats å tilläggsstat för nämnda budgetår.

För budgetåret 1934/1935 ha till allmänna arbeten i öppna marknaden anvisats 86,944,250 kronor. I detta belopp ingå bland annat 3,000,000 kronor utöver det belopp av 5,000,000 kronor, som anvisats såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden. Riksdagen Ilar nämligen medgivit, att lån till arbetarsmåbruk må utlämnas intill 8,000,000 kronor.

Liknande är förhållandet för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937. I de i sammanställningen angivna beloppen av 42,080,350 respektive 47,365,000 kronor ingå för arbetarsmåbrukslånefonden 10,000,000 respektive 12,000,000 kronor. Riksdagen har nämligen medgivit, att lån må under nämnda budgetår utlämnas intill sistnämnda belopp, ehuru medelsanvisningen av skäl, som här kunna förbigås, begränsats till lägre belopp.

Sammanlagt hava alltså under budgetåren 1933/1934—1936/1937 anvisats 284,492,000 kronor till allmänna arbeten i öppna marknaden. Av detta belopp har Kungl. Majit till och med utgången av mars 1937 disponerat 258,639,212 kronor. Vid nämnda tidpunkt återstodo alltså odisponerade 25,852,788 kronor. De odisponerade medlens fördelning å skilda anslag framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300. 17

Fördelning & anslag nv den 31 mars 1937 av Kungl. Maj:t odisponerade medel.

Anslag

Odisponerat

belopp

Statliga och kommunala beredskapsarbeten....................................... 507,518

Främjande av bostadsbyggande:

a) i städer och stadsliknande samhällen ...................................... 811,871

b) på landsbygden........................................................... 2,458,906

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.......... 16,285,370

Lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet..................... 1,279,800

Torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbetslösheten.......................... 68,750

Vissa åtgärder å skogshushållningens område m. m............................... 416,463

Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar.............................. 144,979

Arbetarsmåbrukslånefonden...................................................... 2,043,851

Vedeldningslånefonden .......................................................... 1,835,280

Summa kronor 25,852,788

Anledningen till att av det i sammanställningen upptagna anslaget till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer alltjämt återstår ett relativt stort belopp odisponerat, torde framför allt vara att söka i det förhållandet, att verksamheten är ny och att förberedelserna ute i orterna med nödvändighet bliva ganska tidskrävande.

Av övriga i sammanställningen ingående anslag utvisar endast anslaget till vedeldningslånefonden, som anvisats för budgetåret 1934/1935, ett i förhållande till anslagssumman (2,000,000 kronor) odisponerat belopp av mera iögonenfallande storlek. Detta anslag är avsett för lån till landsting, kommuner och enskilda bränsleförbrukare dels för täckande av uppstående kostnader för utbyte av förefintliga kokspannor mot vedpannor eller inmontering av förugnar vid gamla anläggningar, dels ock för täckande av uppstående merkostnader vid installering av vedpannor i stället för kokspannor vid nyanläggningar. Anledningen till att anslaget anlitats i så ringa utsträckning, som hittills skett, torde närmast vara att söka i den omständigheten, att möjligheterna till billiga lån å allmänna lånemarknaden varit synnerligen goda under den tid anslaget hittills varit tillgängligt.

Rörande fördelningen å län och vissa städer av de medel, som Kungl. Maj :t under budgetåret 1935/1936 och under tiden 1 juli 1936—28 februari 1937 disponerat av anslagen till allmänna arbeten i öppna marknaden, hänvisar jag till här meddelade sammanställningar (sid. 18—21).

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Fördelning' av belopp till allmänna arbeten i öppna

Kungl. Maj.ts proposition nr 300-

marknaden, beviljade under tiden lh 1935—5% 1936.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Fördelning av belopp till allmänna arbeten i öppna

Kungl. Maj.ts proposition nr 300. 21

marknaden, beviljade under tiden V? 1936—S8/a 1937.

4 B

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Sammanställning' per den 31 december 1936 ay allmänna arbeten

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

i öppna marknaden, till vilka medel beviljats under tiden 1h 1983—91/ia 1936.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 300•

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Beträffande de medel, som av Kungl. Maj:t anvisats till statliga och kommunala beredskapsarbeten, till skenfria korsningar samt till broar och hamnar, har jag låtit upprätta förteckningar, upptagande de olika företagen, dagen för Kungl. Maj:ts beslut, företagens totalkostnader samt storleken av de medel, som beviljats varje företag. Förteckningarna finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll (Bilaga B—H).

Flertalet av de anslag, som beviljats till allmänna arbeten i öppna marknaden, avse jämväl att stimulera kommunal och enskild företagsamhet. Vid ett studium av hjälpåtgärdernas resultat är det därför av vikt att undersöka, i vilken utsträckning andra medel än statsmedel engagerats i de igångsatta företagen. Jag har fördenskull låtit verkställa utredning härom. Samtidigt därmed har jag infordrat uppgifter rörande det läge, vari de skilda företagen befinna sig, huruvida de äro slutförda, under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Av intresse är vidare att undersöka, huru företagens totalkostnader fördela sig å arbetslöner å ena sidan och övriga kostnader, material m. m., å andra sidan. Jämväl i dessa avseenden har jag infordrat uppgifter.

Innan jag framlägger resultaten av dessa undersökningar, anser jag mig emellertid liksom tidigare böra erinra örn en sida av de allmänna arbetena i öppna marknaden, som det tyvärr icke är möjligt att siffermässigt belysa. Jag syftar härvid på vad jag kallat hjälpåtgärdernas indirekta effekt. Denna effekt består däri, att en mångfald industrier beretts sysselsättning med de beställningar av skilda slag, som de allmänna arbetena givit anledning till. Att denna effekt varit av mycket stor betydelse, torde knappast behöva påpekas, och vid bedömandet av hjälpåtgärdernas resultat bör densamma givetvis beaktas.

De infordrade uppgifterna avse den 31 december 1936. En blick på sammanställningen över desamma visar, att de arbeten, som ingå däri, representera en total kostnadssumma av 364,065,020 kronor (kol. 10), varav kommuner, vägstyrelser och enskilda bidragit med 159,020,815 kronor (kol. 13). Å materialkostnader faller ett belopp av 195,627,753 kronor (kol. 14). Häri ingå visserligen kostnader för arbetsledning, men beloppet giver dock en föreställning örn den betydande utsträckning, i vilken framförallt olika industrier beretts beställningar till de företag, varom här är fråga.

Jag har förut antytt, att varje företag, som erhållit statsbidrag, skall månadsvis till socialdepartementet inkomma med rapport, utvisande bland annat antalet under månaden utförda dagsverken. Rörande dagsverkenas fördelning å län och vissa städer har jag låtit upprätta särskilda sammanställningar, som jag här meddelar (sid. 28—31).

Vissa av de i tabellerna använda anslagsrubrikerna torde tarva närmare förklaring. Under anslagsrubriken »Diverse» ingå sålunda anslagen till isbrytande undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets behov (650,000 kronor), byggande av nytt fyrskepp (442,000 kronor), undersöknings- och

Kungl. Maj-.ts proposition nr 300.

förberedande gruvarbeten m. m. inom Västerbottens län (849,000 kronor) samt vissa väganläggningar inom Västerbottens län (650,000 kronor). Under rubriken »Bekämpande av arbetslösheten» åter hava sammanförts vissa företag, till vilka bidrag beviljats av de medel, som av de under femte huvudtiteln förbudgetåren 1931/1932 och 1932/1933 uppförda anslagen till bekämpande av arbetslösheten ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet. Sistnämnda anslagsmedel hava visserligen icke inräknats bland de anslag, som jag i det föregående hänfört till anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden, men då företagen (sammanlagt 6) ålagts rapportskyldighet och till sin karaktär måste betraktas såsom allmänna arbeten i öppna marknaden, har det synts mig rimligt, att de utförda dagsverkena redovisas tillsammans med övriga rapporterade dagsverken.

De nu angivna siffrorna måste delvis betecknas såsom approximativa, beroende på rapportmaterialets bristfällighet. I den mån så kunnat ske, hava rättelser vidtagits vid materialets bearbetning inom departementet, men självfallet har det på denna väg icke varit möjligt att åstadkomma i alla avseenden exakta uppgifter.

Av de ifrågavarande tabellerna framgår emellertid icke, huru de rapporterade dagsverkena fördela sig å skilda månader under den tid redovisningen avser. Jag har fördenskull låtit upprätta en särskild sammanställning häröver. I denna har för varje anslag angivits det antal dagsverken, som utförts per månad från och med juli 1933 till och med december 1936. Av sammanställningen kan därjämte utläsas, vid vilken tidpunkt medel från de olika anslagen kommit till användning. Vid bedömandet av den grad av snabbhet, varmed de skilda, av medel från ifrågavarande anslag helt eller delvis finansierade företagen kommit i gång, måste man emellertid erinra sig den långvariga byggnadskonflikt, som verkat fördröjande beträffande byggnadsanslagens disposition. Vidare medförde den sena tidpunkten för 1933 års riksdags beslut, att den på ansökningsförfarande grundade medelsanvisningen kunnat påbörjas först långt in på budgetåret 1933/1934.

7 S

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Dagsverken, utförda under tiden 1/i 1935—so/« 1936

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

för anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden.

4 B

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Dagsverken, utförda under tiden 1/i~-51/u 1986 för

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden.

.16

Kungl. Majlis proposition nr 300.

Dagsverken, utförda under tiden Vt 1933—sl/n 193

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

för anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

45.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Av sammanställningen framgår endast antalet utförda dagsverken men icke antalet i arbetena sysselsatta personer. En något så när riktig uppfattning erhålles emellertid, om man utgår ifrån att ett månatligt antal av 25 dagsverken representerar en arbetare. Beträffande december månad synes dock riktigast att räkna med att 20 dagsverken motsvara en arbetare.

Med dessa utgångspunkter skulle de i sammanställningen ingående dagsverkena representera följande antal arbetare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

37 Juli .......................... 9,132 17,549 26,681

Augusti........................ 8,836 20,147 28,983

September .................... 8,847 20,587 29,434

Oktober ...................... 8,637 25,736 34,373

November .................... 8,046 20,236 28,282

December...................... 8,370 15,294 23,664

Ue anförda siffrorna utvisa bland annat, att sysselsättningen i de allmänna arbetena först i september 1933 nått en mera påtaglig omfattning. Därefter kan från och med april 1934 konstateras en kraftig stegring, som praktiskt taget fortgått till och med oktober 1934, då det dittills högsta antalet sysselsatta uppnåtts. Under år 1936 har sysselsättningen naturligt nog icke uppnått 1935 års siffror, ulan rört sig omkring 70—80 °/o av dessa.

Vid en undersökning av lönenivån vid de allmänna arbetena i öppna marknaden samt den kostnad, de utförda dagsverkena åsamkat statsverket (dagsverkskostnaden), är man hänvisad till de uppgifter, som föreligga beträffande slutförda företag. Det inom socialdepartementet föreliggande materialet är emellertid icke av den beskaffenhet, att uppgifter i förevarande hänseende kunna åstadkommas beträffande samtliga slutförda företag. Sålunda saknas uppgifter i fråga örn t. ex. anslagen till främjande av bostadsbyggande, bidrag till gödselvårdsanläggningar, bidrag till täckdikningar, vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar m. fl. Beträffande anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten, skenfria korsningar samt broar och hamnar är det däremot möjligt alt med tämligen stor grad av sannolikhet angiva såväl medeldagsförtjänsten som dagsverkskostnaden. De uppgifter, som i dessa avseenden föreligga, har jag låtit sammanföra i fyra tabeller, vilka såsom bilagor torde få fogas vid detta protokoll (Bilaga I—L). I tabellerna hava därjämte angivits företagens totalkostnader, summan av beviljade statsbidrag och antalet utförda dagsverken. Dessutom har till ungefärlig belysning av den tid, företagens utförande tagit, angivits antalet rapportmånader.

En sammanfattning av de sålunda lämnade uppgifterna lämnas i följande översikt.

38 Kungl. Maj.ts proposition' nr 300.

Slutligen anser jag mig i likhet med föregående år böra lämna en redogörelse rörande användningen av de anvisade anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Intill februari månads utgång 1937 förelågo 1,578 framställningar om lån eller subventioner från anslaget till främjande av enskild företagsamhet. I så måtto hava 310 ansökningar berörande 10,716 arbetare och avseende lån å 19,838,400 kronor samt subventioner med 1,466,300 kronor bifallits, att 296 lån beviljats till ett belopp av 14,783,400 kronor och 15 subventioner till ett belopp av 402,800 kronor. Avslagits hava 630 ansökningar berörande enligt uppgifter i ansökningarna 11,478 arbetare och avseende lån å 18,300,265 kronor och subventioner med 2,481,488 kronor. I ett flertal fall hava emellertid i dessa ansökningar uppgifter om arbetarantal icke lämnats.

Beträffande de bifallna låneansökningarna må anmärkas, att lån till ett belopp av sammanlagt 1,698,696 kronor icke lyfts. Rätten till lånets lyftande är förverkad för lån å 1,114,696 kronor. Bland lån för verksamhet, som numera slutförts, märkes ett lån å 350,000 kronor till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund för arbeten med jämvägsomläggningen i Grängesberg, två lån å tillhopa 2,250,000 kronor till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för gråbergsbrytning i Kiruna och ett lån å 2,000,000 kronor till Sveriges granitindustris exportförening för stentillverkning i Bohuslän och Blekinge. Vid dessa arbeten hava sysselsatts tidvis sammanlagt omkring 3,500 arbetare, övriga låntagare hade vid undersökningar, som gjorts i anledning av låneansökningarna, anställda sammanlagt 6,445 arbetare och sysselsatte enligt senast föreliggande rapporter 9,667 arbetare i medeltal år 1936. Å lånen hava hittills återbetalats sammanlagt 2,517,000 kronor; 16 lån hava helt återbetalts å sammanlagt 459,000 kronor.

Avgjorda ansökningar till ett antal av 143 hava avsett ändrade villkor för beviljade lån. 148 ansökningar hava för slutlig handläggning överlämnats till kommerskollegium eller annan myndighet. 199 ansökningar hava av sökanden återtagits, icke fullföljts eller av andra anledningar icke föranlett åtgärd. 59 ansökningar äro föremål för handläggning.

Beträffande de av Kungl. Majit meddelade villkoren för lån må följande meddelas.

I den mån räntefrihet icke medgivits, har ränta utgått med 5 procent för år räknat. Lånet å 2,000,000 kronor för stentillverkning i Bohuslän och Blekinge löper dock med 3.5 procent årlig ränta. Endast tre helt räntefria lån hava beviljats, nämligen lånen å 2,250,000 kronor för gråbergsbrytning och ett lån å 400,000 kronor till Ivubikenborgsverken. Femårig räntefrihet har medgivits trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för ovannämnda lån å 350,000 kronor samt Steneby hemslöjdsförening för lån å 5,000 kronor.

I övrigt hava beviljats

132 lån å inalles 5,743,900 kronor utan räntefrihet,

47 » » » 1,443,000 » med 1 års räntefrihet,

109 » » » 4,421,500 » » 2 » »

3 d » » 225,000 » > 3 s> » .

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

39 Amorteringstiden för lånen har i regel bestämts till tio år; detta gäller sålunda för 286 lån till ett belopp av tillsammans 9,986,900 kronor. Ofta börjar amorteringen av lånen redan efter första året men i vissa fall har medgivits uppskov med amorteringen under ett å två år från det lånet lyfts, då ekonomiska saneringsåtgärder funnits så påkalla. Kortare amorteringstid än 10 år har bestämts

varjämte amorteringstiden för förenämnda båda malmbolags lån å inalles 2,600,000 kronor gjorts beroende på framtida beslut av Kungl. Maj:t.

Lättnaderna med hänsyn till ränta och amortering hava medgivits, i den mån företagets ekonomi har befunnits vara i större eller mindre mån beroende av rådande industriella kris.

Såsom säkerhet för lånen hava föreskrivits

1) fastighetsinteckningar upp till 70—80 % av taxeringsvärdet för 28 lån å tillsammans 1,561,400 kronor;

2) fastighetsinteckningar och borgen för 12 lån å tillsammans 452,000 kronor;

3) förlagsinteckningar eller pantsäkerhet inom 60 % av ett normalt minsta förlagsvärde med eller utan borgen för 150 lån å tillsammans 5,639,500 kronor;

4) fastighets- och förlagsinteckningar med eller utan borgen för 81 lån å tillsammans 3,627,500 kronor;

5) endast borgenssäkerhet för 18 lån å tillsammans 361,000 kronor; samt

6) preferensaktier i respektive företag, eventuellt för tryggande av aktiemajoritet därjämte stamaktier för 9 lån å tillsammans 597,000 kronor.

Slutligen hava lånen till de båda malmbolagen utlämnats emot revers utan säkerhet.

Mera aktivt hava 19 kommuner understött lånsökande företag, därav 2 med aktieteckning till belopp av sammanlagt 60,000 kronor, 3 med direkta lån å inalles 45,000 kronor, 13 med borgensförbindelser å ett sammanlagt lånebelopp av 437,500 kronor, 1 genom medverkan till fördelaktigt köp av tomt och 1 med subvention genom prisrabatt på elektrisk ström m. m. samt 3 med andra åtgärder.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Utredningen av låneärendena har i ett flertal fall föranlett, att som villkor för lånen uppställts en mer eller mindre genomgripande rekonstruktion av respektive företag eller andra åtgärder till dessas sanering.

Sålunda hava i 7 fall personalförändringar i företagets ledning genomförts. I 25 fall har som villkor för statlig hjälp föreskrivits, att företagens eget kapital skulle ökas genom nyteckning av aktier. I 28 fall har fordrats att företagets vanliga bankförbindelse eller annan huvudborgenär medgivit avskrivning av fordringar. I 9 fall har ackordsförfarande berörande flertalet fordringsägare genomförts. Slutligen har i 15 fall sanering av balansräkningar skett genom nedskrivning av aktiekapitalet.

Vid dessa saneringsåtgärder ha i regel företagens kreditgivande banker lämnat ett intresserat stöd.

Bakom flertalet låneansökningar ligger närmast en kreditvägran från företagets vanliga bankförbindelse, som funnit företagets genom den industriella krisen eller eljest stegrade kreditanspråk icke motsvaras av erbjudna säkerheter. I många fall torde en kreditvägran hava varit motiverad även under normal konjunktur, i andra fall synes en sådan vägran påtagligen grundad i en av kreditgivarens uppfattning om dåvarande konjunkturläge föranledd skärpning av den ekonomiska politiken, en skärpning, som i enstaka fall t. o. m. förefallit anmärkningsvärt hård.

Stödaktionens fördelning på olika industrigrenar framgår av följande sammanställning:

15,186,200

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

41 I anslutning till tabellen må erinras, att såväl en större möbelfabrik som flera snickerifabriker äro kombinerade med sågverk.

Vad beträffar den arbetseffekt, som erhållits genom anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet, får jag hänvisa till den i det föregående lämnade redogörelsen.

Departementsch efea.

Någon mera ingående analys av arbetslöshetsläget synes i år icke påkallad. Förbättringen har fortskridit på i propositionen nr 265 till 1936 års riksdag beräknat sätt och till och med något överträffat förväntningarna. Särskilt har den anmälda arbetslösheten under vintermånaderna blivit något lägre. Till närmare belysning av förbättringen kunna följande uppgifter tjäna.

Vid årsskiftet 1936/1937 bade endast två kommuner en arbetslöshet på minst 8 procent av invånarantalet. Mellan 5 och 8 procent hade 9 kommuner. En arbetslöshet mellan 3 och 5 % hade 27 kommuner. En arbetslöshet om minst 3 procent förekom den 31 augusti 1936 endast i 19 av rikets kommuner. Motsvarande siffra den 1 juli 1935 var 71.

Av de i fjolårets proposition omnämnda isolerade arbetslöshetsöarna hade vid årsskiftet 1936/1937 alla utom Södra Vram (Billesholms gruva) och Oskarshamn sjunkit under 3-procentstrecket.

Klientelundersökningen den 31 juli 1936, för vars huvudresultat jag förut redogjort, bekräftade i stort sett resultatet av 1935 års motsvarande undersökning. Den enda mera överraskande upplysning, som undersökningen bragte i dagen, var, att över 6,000 nyanmälda arbetslösa registrerades, samtidigt som konjunkturkurvan kraftigt steg uppåt.

Det nuvarande arbetslöshetsläget kan bedömas såsom i stort sett gynnsamt. Den ännu kvarstående arbetslösheten erbjuder emellertid två problem, som böra ägnas särskild uppmärksamhet. Det ena hänför sig till arbetslösheten i storstäderna, det andra till arbetslösheten i de svårt hemsökta delarna av Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, i någon mån även Blekinge och Norrbottens län.

Arbetslösheten i storstäderna bör vid fortsatt ekonomisk återhämtning kunna nedbringas ungefär till 1929 års nivå. Även örn så sker, skulle dock en restarbetslösliet komma att kvarstå i de större städerna. En viss del av de arbetslösa i storstäderna torde på grund av ålder eller andra omständigheter utgöra en föga begärlig arbetskraft. Utan att i detta sammanhang närmare ingå på orsakerna till att ett sådant restklientel måste förutses, vill jag anmärka, att de äro av den art, att det system för arbetslöshetens bekämpande, som innefattas i direktiven för arbetslöshetskommissionens verksamhet, icke lär kunna åstadkomma någon grundväsentlig ändring av läget.

I motsats till vad som gäller i fråga örn en del av storstädernas restarbetslöshet torde man kunna utgå ifrån att den lediga arbetskraften inom de övriga här åsyftade landsdelarna i stort sett är väl kvalificerad.

42 Kungl. Majlis proposition nr 300-

All arbetslöshetspolitiks yttersta syfte måste vara alt avskaffa arbetslösheten. Varken i Bohuslän eller i Blekinge lär man kunna räkna med att stenindustrin, ehuru dess konjunktur förbättrats, skall återvinna sin tidigare ställning och kunna sysselsätta samtliga nu arbetslösa stenhuggare. Vad Västernorrland beträffar, torde sågverksindustrin, även om trävarukonjunkturen ytterligare väsentligt förbättras, icke komma att uppsuga någon större del av den lediga arbetskraften bland de gamla sågverksarbeta!^. De nu berörda distriktens traditionella industrier torde alltså kunna förväntas komma att ge sysselsättning endast åt ett mindre antal av de alltjämt arbetslösa. De kvarstående arbetslöshetsproblemen i nämnda delar av landet kunna enligt min mening icke heller lösas genom de metoder för arbetslöshetens bekämpande, som arbetslöshetskommissionen har i uppdrag att tillämpa.

I princip innebära reglerna för arbetslöshetskommissionens verksamhet, att arbetslösa skola erhålla samhällshjälp så anpassad, att den arbetslöse med begärlighet skall åtaga sig varje arbete, som erbjuder sig i den öppna arbetsmarknaden. I distrikt, där dylika arbetstillfällen knappast stå till buds, kan sagda arbetslöshetspolitik emellertid icke i nämnvärd omfattning få de åsyftade verkningarna. I den mån icke en utflyttning av ledigbliven arbetskraft från de ifrågavarande landsdelarna kan komma till stånd, finnes enligt min mening ingen annan framkomlig väg för sysselsättningsproblemets lösning än att inrikta ansträngningarna på understödjande av ny företagsamhet, som ökar arbetstillgången därstädes.

I socialdepartementet ha under de två senaste åren åtskilliga uppslag till nya företag varit föremål för undersökning, särskilt vad angår Bohuslän. I stort sett har prövningen hittills givit negativt resultat. Jag hänvisar härvid till vad jag i annat sammanhang anför rörande förslaget att med statligt stöd anlägga ett s. k. vitplåtvalsverk i Lysekil.

Trots detta böra förslag till nya företag av varierande storleksordning alltjämt bliva föremål för omsorgsfulla överväganden. För närvarande undersökas möjligheterna att till Uddevalla förlägga en tillverkning av trärör för vatten- och avloppsledningar. Därjämte har jag gått i författning örn att utröna, huruvida en exportmarknad för s. k. färdiga trähus skall kunna upparbetas. Örn dessa undersökningar giva tillfredsställande resultat, torde man böra söka sörja för att eventuella produktionsutvidgningar på detta område komma de sämst ställda distrikten till godo. Likaledes pågå undersökningar beträffande nyanläggning av fabrik för snickerier och färdiga hus på Alnön och en utvidgning av Alviks plywoodfabrik därstädes. Vidare har utredning igångsatts för att undersöka försörjningsmöjligheterna i Västernorrlands län med särskilt syfte att genom nya anläggningar inom industri, småindustrier och hantverk ävensom åtgärder för jordbrukets främjande örn möjligt ernå ökad sysselsättning inom länet.

Vid de överväganden, som avsikten att uppmuntra företagsamheten i de ifrågavarande landsdelarna nödvändiggjort, har jag sett mig föranlåten sär-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 300-

skilt uppmärksamma den abnorma skattetungan i de svårt hemsökta sten- och sågverkskommunerna. Det synes nödvändigt att låta utreda, på vilka vägar man skulle kunna ernå sådana lättnader i skattebördorna, att icke dessa skola avskräcka från anläggning av nya företag. Det har vidare visat sig oundgängligen behövligt att jämka nu gällande regler för dispositionen av tillgängliga tåne- och subventionsmedel till stödjande av ny företagsamhet därstädes, om staten med tillbörlig kraft skall kunna bidraga till deras sanering. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.

Även om fortsatta undersökningar rörande förutsättningarna för nya större eller mindre företag skulle leda till positiva resultat, torde dock avsevärd tid förflyta, innan därur en mera påtaglig effekt i form av ökade sysselsättningsmöjligheter kan uppnås. Under denna tid måste enligt sakens natur de arbetslösa i största möjliga utsträckning beredas sysselsättning genom arbeten av mera tillfällig natur. Härvid synas inom nu åsyftade områden beredskapsarbeten böra i större omfattning än hittills komma i fråga. Behov av sådana arbeten föreligger i hög grad. Sålunda har det upplysts, att åtskilliga kustsamhällen i Bohuslän lida av mycket otillfredsställande vattenförhållanden, som innebära en ständig risk för utbrytande epidemier av olika slag. Dessa samhällen, delvis små fiskelägen, kunna icke av egen kraft åstadkomma en bättre ordning. Det bör därför icke möta hinder att med statsmedel låta utföra dylika av sakkunskapen såsom behövliga vitsordade arbeten, örn till beviljandet av statsbidrag knytes det villkoret, att vid utförandet av desamma skall anlitas av arbetslöshetskommittéerna i Bohuslän anvisad arbetskraft.

I samband med anmälan senare i dag av ärende rörande anslag till statens arbetslöshetskommission m. m. kommer jag att behandla den av kommissionen framlagda planen för de statliga reservarbetenas bedrivande under nästa budgetår. Sagda plan, mot vilken jag intet i huvudsak har att erinra, förutsätter, att kommissionen icke kontrakterar nya statliga reservarbeten. Då emellertid i Bohuslän vissa vägarbeten lämpligen böra komma till stånd, såsom t. ex. byggandet av Marstrandsvägen samt omläggningar av vägarna Gravarne—Dingle i Sunnervikens och Bullarens vägdistrikt, Sära —Sannäs—Knäm i Norrvikens vägdistrikt och den i Sunnervikens och Bullarens vägdistrikt belägna delen av vägen Uddevalla—Vänersborg, torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas att disponera medel ur anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten för utförandet av jämväl dylika vägarbeten, varvid självfallet såsom villkor bör föreskrivas, att arbetskraften skall rekvireras genom arbetslöshetskommittéerna i länet.

Medelpads östra vägdistrikt, som omfattar den av arbetslöshet svårast hemsökta delen av Västernorrlands län, nämligen bland andra Njurunda, Sköns, Alnö, Timrå och Hässjö kommuner, har anmält, att på grund av vägdistriktets svåra skuldsättning detta icke ser sig i stånd att utföra arbeten, som eljest borde komma till utförande under nästa budgetår. Med hänsyn till arbetslöshetsläget i orten synes det särskilt angeläget, att beredskapsanslaget får tagas i anspråk för utförande av nämnda vägarbeten, enär

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

eljest fara uppstår för ökad arbetslöshet. Huruvida statsbidragen till ifrå ga varande vägföretag böra slutligt stanna å beredskap sanslaget eller i sinom tid i vanlig ordning utgå av automobilskattemedel — i vilket senare fall respektive statsbidragsbelopp skulle återföras till beredskapsanslaget — torde framdeles få tagas under övervägande. I den mån lämpliga vägföretag utanför treårsplanerna skulle erbjuda sig, böra även i denna landsdel sådana kunna komma till utförande såsom beredskapsarbeten.

Inom kommunikationsdepartementet och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreligger vidare ett stort antal framställningar om bidrag till hamnanläggningar, broar och farleder. Enligt vad chefen för kommunikationsdepartementet upplyst, beräknas de numera av riksdagen under sjätte huvudtiteln anvisade anslagen för hamnar, farleder och broar icke förslå till beredande av statsbidrag i större utsträckning till nyssnämnda arbeten. Ett mycket stort antal av sagda arbeten äro belägna i Blekinge, Göteborgs och Bobus samt Västernorrlands län. Det föreliggande behovet att utföra dylika arbeten inom de mest arbetslöshetstvngda områdena synes mig med fördel kunna tillgodoses genom anvisande även i fortsättningen av bidrag från anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten.

Genomförandet av arbetsplaner av här antydd storleksordning i de nämnda landsdelarna bör medföra som effekt, att ett större antal arbetslösa, däribland åtminstone samtliga familjeförsörjare, i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län kunna erhålla arbete vid olika slags beredskapsarbeten under den tid, som kan förflyta, innan ökade sysselsättningsmöjligheter i annan ordning kunna åstadkommas.

Det synes mig också vara lämpligt, att de av den långvariga krisen särskilt bärt drabbade arbetslösa stenhuggarna och sågverksarbetarna, i den mån möjligheter därtill finnas, beredas sysselsättning under mera tillfredsställande villkor än de statliga reservarbetena erbjuda. Den höjning av anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten, som jag nu ifrågasätter, synes mig fullt motiverad av önskemålet att effektivt lätta trycket i de svårast hemsökta områdena och därvid så ordna arbetslöshetshjälpen, att de arbetslösa icke behöva känna sig försatta i ett alltför prövande undantagsläge.

Enligt den plan för arbetslöshetskommissionens verksamhet, som kommissionen framlagt, skulle av nu kontrakterade arbeten det alldeles övervägande flertalet hinna avslutas med utgången av år 1938. Kommissionen har under det senaste halvåret i regel avböjt att åtaga sig nya arbeten. Under nu rådande konjunktur synes det självklart, att kommissionen bör avböja nya arbeten, även örn i ett eller annat undantagsfall avvikelse från denna regel kan visa sig nödvändig. Den nu skisserade arbetslöshetspolitiken leder därtill, att arbetslöshetskommissionens verksamhet efter hand blir begränsad till ett minimum. Då, såsom jag förut framhållit, man knappast kan antaga, att den restarbetslöshet, som storstäderna torde komma att uppvisa även efter ytterligare ett års konjunkturförbättring, liksom icke heller den kvardröjande arbetslösheten i de mest arbetslöshetstyngda områdena, kan hävas genom arbetslöshetskommissionens åtgärder, synes det be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

fogat att nu gå till ett övervägande av de medel, som böra anlitas för uppnående av en mera fullständig likvidering av kvarstående arbetslöshet. Det är min avsikt att föranstalta om en sådan nyprövning.

Arbetslöshetskommissionen har beräknat det genomsnittliga antalet anmälda hjälpsökande arbetslösa under kommande budgetår till 13,000 pr månad. Under förutsättning av en helt oförändrad arbetslöshetspolitik håller jag för sannolikt, att det genomsnittliga antalet arbetslösa, just på grund av iörekomsten av de hårt arbetslöshetstyngda områdena, skulle komma alt något överskrida sagda siffra. I och för sig vore det rimligt att utgå ifrån att arbetslösheten under nästa budgetår skall sjunka ner till samma nivå som år 1029, då månadsgenomsnittet utgjorde cirka 10,000. Men år 1929 funnos inga särskilt svårt drabbade distrikt. Enligt beräkningar, verkställda på samma sätt som under föregående år, beträffande vilka jag får hänvisa till bilagor till detta protokoll (Bilaga M—N), torde för beviljade och i statsverkspropositionen upptagna anslag till olika slag av offentliga arbeten komma att på den öppna arbetsmarknaden sysselsättas genomsnittligt ungefär lika många arbetare som under löpande budgetår. Med den utvidgning av de statliga och kommunala beredskapsarbetena, som jag anser önskvärd, särskilt i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, torde de av arbetslöshetskommissionen verkställda beräkningarna av antalet anmälda arbetslösa komma att visa sig hållbara, såvida icke arbetskonflikter eller andra nu icke förutsebara, störande omständigheter i mera påfallande grad komma att påverka utvecklingen.

Särskilda frågor.

Utredningar och förslag.

I fjolårets proposition (sid. 81 ff.) lämnade jag en utförlig redogörelse förde förslag, som framkommit vid olika utredningar rörande försörjningsmöjligheterna inom vissa av arbetslöshet särskilt hemsökta landsdelar. Jag erinrade därvid till en början om Blekingeutredningens förslag beträffande bland annat dels reglering av vissa delar av Lyckebyån, dels förbättring av ofullständiga jordbruk.

Vad angår det omfattande torrläggnings- och kolonisationsföretag, som en reglering av vissa delar av Lyckebyån skulle innebära, vilket företag officiellt betecknas vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Bursjön, har utredningen fullföljts. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober 1936 bar chefen för jordbruksdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga1 för vidtagande av förberedande åtgärder avseende sagda torrläggnings- och kolonisationsföretag. Enligt vad jag inhämtat, hava de sakkunniga för avsikt att till chefen för jordbruksdepartementet inom den närmaste tiden överlämna en plan för de åtgärder, som behöva vidtagas för företagets igångsättande snarast möjligt. I fråga örn erforderliga medel för finansieringen hava de sakkunniga meddelat följande sammanställning av beräknade kostnader.

1 f Landshövdingen S. Hagströmer, godsägaren N. G. Ehrenberg, f. d. landssekreteraren J. Fröberg och konsulenten L. G. E. Larsson.

46 Kungl. Majlis proposition nr 300.

A. Kostnader, som skola stanna å statsverket:

1) ett belopp, motsvarande det statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, som kan förväntas ur statens avdikningsanslag och

som föreslås komma att slutligen belasta detta anslag........ kr. 331.000

2) den merkostnad, som staten kan komma att behöva utbetala på grund av att de verkliga kostnaderna eventuellt komma att överstiga de beräknade, vilken merkostnad givetvis ej nu kan angivas .................................. » —

B. Utgifter, som icke skola slutligen stanna å statsverket utan endast utgöra förskott (rörelsekapital):

1) för inköp av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen

2) den del av den beräknade kostnaden för torr-

läggningsföretaget, som belöper å de av staten inköpta områdena...........................

3) för förskottering av de medel, som erfordras

i avvaktan på utfåendet av lån i viss utsträckning från statens avdikningslånefond................

I finansieringsplanen har ifrågasatts, att även ovannämnda under A. 1 upptagna belopp å 331,000 kronor möjligen skall tills vidare förskotteras från annat anslag än avdikningsanslaget.

Dessa beräkningar skilja sig från dem, som framlades i 1936 års proposition i följande avseenden. Den under A. 1) upptagna posten har beräknats till 331,000 kronor i stället för i propositionen till 278,000 kronor. Av de under B. upptagna beloppen togs i propositionen endast hänsyn till de under 1) och 2) angivna förskotten, vilka uppskattades till sammanlagt 450,000 kronor. De av Blekingeutredningen meddelade uppgifter, som lågo till grund för sistnämnda siffra, giva vid handen, att i detta belopp ingå dels 220,000 kronor, som beräknats erforderliga för inköp av mader, skogsmark m. m. dels 230,000 kronor, som beräknats erforderliga för bestridande av den å de sålunda inköpta områdena belöpande delen av torrläggningskostnaden. I de sakkunnigas sammanfattning har förutnämnda siffra bibehållits oförändrad med 220,000 kronor, under det att beloppet 230,000 kronor på grund av verkställda detaljerade beräkningar ansetts kunna sänkas till 189,650 kronor. En post som däremot saknar motsvarighet i 1936 års proposition, är det under B. 3; upptagna beloppet å 423,274 kronor. Sagda belopp avser emellertid allenast ett förskott å beräkneligt lån från statens avdikningslånefond.

Beträffande därefter det av Blekingeutredningen framlagda förslaget, att för budgetåret 1936/1937 måtte ställas ett särskilt anslag å 100,000 kronor till förfogande av länets hushållningssällskap att utöver den andel, som sällskapet kunde erhålla av det allmänna statsbidragsanslaget för ändamålet, användas till förbättring av ofullständiga jordbruk, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t den 23 oktober 1936 tilldelat Blekinge läns hushållningssällskap ett belopp av 100,000 kronor, att av sällskapet i arbetslöshetslindrande syfte användas jämlikt de bestämmelser och under de villkor, som stadgas i kungörelsen den 12 oktober 1934 (nr 498) angående statsbidrag till jordförbättring å ofull-

kr. 220,000 » 189,650

» 423,274 » 832,924

Summa kronor 1,163,924.

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

ständiga jordbruk. Bidrag må dock ej beviljas till förbättring av jordbruk, vars åkerareal överstiger 5 hektar.

I fråga om de åtgärder för beredande av ökade försörjningsmöjligheter inom Göteborgs och Bohus län, som av mig avhandlades i fjolårets proposition, har jag anledning att särskilt uppehålla mig endast vid det av utredningen rörande Bohusläns näringsliv framförda uppslaget att i Lysekil under statens medverkan anlägga ett vitplåtvalsverk. Jag lämnade i nämnda sammanhang (sid. 90 ff.) en utförlig redogörelse för de utredningar, som verkställts i syfte att närmare klargöra de ekonomiska förutsättningarna för verket. Resultatet av utredningsarbetena sammanfattade jag därvid på följande sätt.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att den fortsatta utredningen icke givit stöd för antagandet, att de förutsatta ekonomiska uppoffringarna från statsverkets sida skulle motsvaras av vinster för det allmänna ur de synpunkter, som med åtgärden åsyftats. Kommerskollegium hade sålunda framhållit, att trots en betydande kapitalinsats, beträffande vilken man från begynnelsen måste räkna med att den till stor del ginge förlorad, man måste befara, att ett dylikt företag skulle kunna ha utsikter att bestå endast under förutsättning av ett statligt stöd för avsättningen antingen medelst skyddstull å förtent plåt eller ock — såsom i Norge vore fallet i fråga om motsvarande industri — i form av en avsevärd årlig subvention. Därtill komme, att de fortsatta övervägandena gjort antagligt, att sysselsättningsmöjligheterna ur stenhuggarbefolkningens synpunkt tidigare bedömts alltför optimistiskt. Järnkontoret hade sålunda ansett, att inemot hälften av det beräknade arbetarantalet måste utgöras av yrkeskunniga bruksarbetare. Under sådana förhållanden hade jag nödgats avslå från att påkalla riksdagens medverkan för företagets igångsättande.

Sedermera har från de för förslagets tillkomst intresserade hopbragts åtskilligt nytt material. Vid en konferens, som avhölls under februari månad i år, har jag varit i tillfälle att dryfta den föreliggande frågan med sakkunniga representanter för kommerskollegium och järnkontoret, förslagsställarna samt företrädare för ortsintressena. I samband därmed överlämnades jämväl av förslagsställarna en modifierad plan, avseende ett kallvalsverk för tillverkning av bandplåt. Beträffande innehållet i densamma får jag hänvisa till handlingarna i ärendet.

Departementschefen.

Vad till en början angår de i anledning av Blekingutredningens förslag vidtagna åtgärderna, vill jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, uttala, att de fortsatta övervägandena i fråga örn vattenavledningsföretaget Lyckebyån icke givit mig anledning att frångå den mening, åt vilken jag vid ställningstagandet till sagda spörsmål i fjolårets proposition gav uttryck, och till vilken även riksdagen då anslöt sig. I stället för statens jordnämnd har dock, i enlighet med vad denna själv föreslagit, för ändamålet utsetts förutnämnda sakkunniga. Den plan för arbetets närmare bedrivande, som, enligt vad nyss nämndes, inom kort är att förvänta från de sakkunniga, kommer att omedelbart underställas Kungl. Maj:ts prövning. I nu förevarande sammanhang har jag närmast alt överväga den framlagda finan-

48 Kungl. Alaj.ts proposition nr 300.

sieringsplanen. Principiellt ansluter sig denna till det tidigare föreliggande förslaget och i fråga om de kostnader, som i nämnda sammanhang redovisades, återkommer flertalet poster med väsentligen samma siffror. Allenast en post, avseende förskottering av de medel, som äro erforderliga i avvaktan på utfåendet av lån i viss utsträckning från statens avdikningslånefond, och upptagen till 423,274 kronor, har icke tidigare till siffran angivits. Utredningen beräknar, att, utöver det belopp av 250,000 kronor, som ansetts erforderligt under innevarande budgetår, medelsbehovet under budgetåret 1937/1938 kan begränsas till 200,000 kronor.

Förstnämnda belopp föreslog jag förlidet år böra utgå av de jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Denna anordning föranledde icke erinran från riksdagen. Jämväl för den fortsatta finansieringen torde den angivna utvägen böra anlitas. Då av det ifrågavarande beloppet allenast återstå omkring 500,000 kronor, torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att ytterligare medel må disponeras för nu nämnda syfte. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån berörda kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Sannolikt kan det komma att befinnas riktigast, att medel av avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och motsvarande belopp sålunda framdeles tillföras den nämnda anslagsposten.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag tillfoga, att den omständigheten att företaget kommer att utföras i statens regi och på dess ansvar med en i realiteten av staten utsedd styrelse som verkställighetsorgan, synes motivera att, i den mån till täckande av kostnaderna bidrag komma att sökas från avdikningsanslag och avdikningslånefond, Kungl. Majit bör äga att medgiva sådana avvikelser från de rörande beviljande av dylika bidrag och lån meddelade bestämmelser, som må finnas av förhållandena påkallade.

Jag kommer så till spörsmålet örn fortsatta åtgärder för förbättring av förhållandena i Göteborgs och Bohus län. Såsom jag redan framhållit har jag därvid i främsta rummet haft min uppmärksamhet riktad på anläggande under statens ekonomiska medverkan av ett vitplåtvalsverk. Den ingående prövning jag förlidet år ägnade denna vittutseende fråga bibragte mig såsom förut erinrats den uppfattningen, att jag då måste avstå från att påkalla riksdagens medverkan för företagets igångsättande.

På sätt jag nyss anfört, har jag sökt ytterligare klarlägga spörsmålet i fråga. Enligt den förut omförmälda modifierade plan, som av initiativtagarna förebragts, skulle anläggningen avse ett kallvalsverk för tillverkning av bandplåt. En anläggning av denna typ har ansetts modernare än det tidigare projekterade valsverket men förutsätter ett omkring 1,000,000 kronor större kapital. Ett dylikt verk uppgives dock ej kunna sysselsätta lika stort antal arbetare som det tidigare projekterade, utan skulle den förut uppgivna siffran 380 få reduceras med omkring 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

49 Jag har tillika låtit mig angeläget vara att inhämta närmare kännedom örn det motsvarande norska verkets förhållanden och därvid i allt väsentligt vunnit bekräftelse på de därutinnan i fjolårets proposition meddelade uppgifterna. Obestridligt är sålunda, att företaget i fråga åsamkat såväl enskilda som norska staten mycket betydande kapitalförluster. Även örn sedan någon tid direkt subvention icke utgår till företaget i fråga, måste uppmärksammas, att anläggningen, som ägt bestånd i snart 20 år, först på allra senaste tid, då produktionen uppnått en omfattning, som mycket avsevärt överstiger den för Bohuslänsanläggningen kalkylerade, kunnat drivas utan direkt understöd från statens sida. Alltjämt åtnjuter dock verksamheten ett icke obetydligt tullskydd.

De fortsatta övervägandena kunna sålunda icke sägas hava undanröjt mina tidigare hysta betänkligheter rörande möjligheterna att på den angivna vägen bringa Bohusläns näringsliv ett verksamt stöd. Med hänsyn till det livliga intresse, som i orten kommit det ifrågavarande uppslaget till del, har jag « ansett mig icke böra underlåta att för riksdagen omförmäla vad som i detta ärende förevarit, sedan frågan senast prövats av riksdagen. Därest riksdagen icke framställer någon erinran mot den uppfattning, åt vilken jag sålunda givit uttryck, saknar jag anledning att ytterligare överväga det ifrågavarande uppslaget.

Utredningar.

Genom tidigare beslut av Kungl. Maj:t hava utredningar igångsatts med syfte att undersöka och planlägga nya försörjningsmöjligheter för de av arbetslöshet särskilt betungade landsdelarna. Jag vill i sådant avseende erinra om den redan avslutade Bohuslänsutredningen och den alltjämt arbetande Blekingeutredningen. Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 16 innevarande april hava sakkunniga tillkallats för verkställande av en motsvarande utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter.

Utöver berörda lokalt färgade utredningar har jag funnit nödvändigt att angripa de särskilt arbetslöshetstyngda områdenas sanering även från andra utgångspunkter än de med nämnda utredningar omedelbart åsyftade. Särskilt vill jag, i anslutning till det tidigare anförda, framhålla vikten av att en omprövning kommer till stånd av frågan på vilket sätt det kommunala skattetrycket må kunna lättas för nya företag, som anläggas i sagda områden. Såsom jag redan i nämnda sammanhang framhållit, torde det allvarligaste hindret för uppkomsten av ny företagsverksamhet inom de ifrågavarande kommunerna just vara att söka i det regelmässigt mycket avsevärda skattetrycket.

Till frågan om en nyprövning av medlen för den kvarstående arbetslöshetens bekämpande återkommer jag vid behandling av medelsbehovet för arbetslöshetskommissionens verksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Sammanfattning och anslagsbehov.

Den plan, för vilken jag i det föregående redogjort, förutsätter, att befolkningens i de svårast hemsökta landsdelarna krav på sysselsättning under nästa budgetår tillgodoses genom anordnande av beredskapsarbeten i väsentligt vidgad omfattning. Med särskild tanke på Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län äro sålunda, på sätt jag i det föregående utvecklat, anslag för statliga och kommunala beredskapsarbeten starkt av behovet påkallade. För ändamålet har i statsverkspropositionen, såsom redan erinrats, beräknats ett belopp av 6 miljoner kronor. I det föregående har jag angivit en rad arbetskrävande företag inom de ifrågavarande landsdelarna, som med fördel komma till utförande såsom beredskapsarbeten. Med denna av de faktiska förhållandena motiverade utvidgning av verksamheten kan emellertid sagda belopp icke anses tillfyllest.

Utöver de ansökningar från nämnda båda län om bidrag till olika beredskapsarbeten, som redan föreligga i socialdepartementet, avseende arbeten till ett sammanlagt belopp å inemot 3 miljoner kronor, har jag i det föregående erinrat om de planer för vattenledningsarbeten inom olika samhällen i Bohuslän, preliminärt beräknade till 4.3 miljoner kronor, samt örn de omfattande hamnbyggnads- och farledsföretag i samma län, vartill planer föreligga i färdigt skick, avseende i första hand kostnader å inemot 1.9 miljoner kronor. Vad Västernorrlands län angår, föreligga ännu icke slutgiltiga siffror för motsvarande kostnader. För sådana arbeten i andra hand skulle för Bohuslän krävas ytterligare 6.9 miljoner kronor. Vidare föreligga förslag om broföretag, lämpliga till beredskapsarbeten, för en totalkostnad av i Göteborgs och Bohus län 195,000 kronor och i Västernorrlands län 3.9 miljoner kronor. De i treårsplanerna för Medelpads östra vägdistrikt ingående vägföretag, som av mig förut berörts, draga en kostnad av sammanlagt omkring 4.4 miljoner kronor och för vägarna i Bohuslän erfordras 2.3 miljoner kronor. Utöver nu särskilt angivna arbetsföretag föreligga förslag och planer till arbeten av samma karaktär till avsevärda belopp inom Blekinge och Norrbottens län, vilka arbeten, om ock i mindre utsträckning, böra beaktas i nu förevarande sammanhang. Tillsammans belöpa sig de enbart för de nu särskilt angivna arbetena beräknade kostnaderna till omkring 28 miljoner kronor.

Med beräkning av statsbidrag enligt stadgade eller eljest tillämpade grunder skulle för desamma erfordras ett belopp av omkring 19 miljoner kronor, därvid dock hänsyn icke tagits till de hamn- och farledsföretag, som satts i andra hand. Under dessa omständigheter har jag kommit till den uppfattningen, att för realiserande i erforderlig omfattning av ett effektivt beredskapsprogram arbeten till ett sammanlagt bidragsbelopp av lägst 15 miljoner kronor böra komma till utförande. Emellertid är det uteslutet, att arbeten av denna storleksordning kunna beräknas färdigställda under loppet av nästa budgetår. Hittills har såsom ett grundvillkor för bidrag av anslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

beredskapsarbeten gällt, att hela bidraget för ett arbete skulle på en gång ställas till förfogande. Fortsättningsbidrag ha sålunda varit uteslutna. I detta avseende synas mig förhållandena påkalla en ändring. Jag anser mig böra föreslå, att för budgetåret 1937/1938 den ordningen tillämpas, att Kungl. Majit må äga besluta, att arbeten inom en av riksdagen fastställd kostnadsram må igångsättas, ehuru för sagda budgetår allenast en del av erforderliga bidragsmedel bestämmas skola utgå. Med en dylik omläggning av anslagsfördelningen torde medelsbehovet för budgetåret kunna begränsas till 10 miljoner kronor och återstående 5 miljoner kronor anvisas å riksstaten för ett kommande budgetår.

Vad angår de å budgetåret 1937/1938 belöpande kostnaderna för vatlenavledningsföretaget Lyckebyån, ha dessa i enlighet med utredningsmännens förslag angivits till 200,000 kronor. Medel för ändamålet avses disponerade av reservationsanslaget till reservarbeten. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang.

Beträffande slutligen frågan om anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet vill jag erinra, att anslag för lån senast anvisades av 1934 års riksdag för budgetåret 1934/1935. Anslag till subventioner har anvisats allenast av 1933 års riksdag, varvid emellertid är att märka, att 1934 års riksdag medgivit, att det för budgetåret 1933/1934 för detta ändamål anvisade reservationsanslaget finge disponeras jämväl för låneunderstöd. Från och med budgetåret 1934/1935 har alltså gällt, att båda de ifrågavarande anslagen kunnat tagas i anspråk för låneverksamheten. Med hänsyn till gällande regler för dispositionen av reservationsanslag skulle emellertid kvarstående reservationer å anslaget till subventioner efter ingången av budgetåret 1937/1938 icke längre vara disponibla. Å anslagen återstår outnyttjat ett belopp av omkring 2,200,000 kronor. Såsom jag i det föregående framhållit, är det av synnerlig vikt, att Kungl. Majit fortsättningsvis förfogar över möjligheter att stödja framförallt grundande av nya eller utvidgning av redan bestående företag. Jag anser mig dock icke böra påkalla äskande av nya medel för ändamålet, under förutsättning att de nämnda reservationerna kunna anlitas för stödverksamheten och att därvid beloppet i sin helhet kan disponeras för såväl lån som subventioner. Riksdagens medgivande härtill bör alltså inhämtas.

I avseende å de av riksdagen godkända grunderna för låne- och subventionsverksamhetens bedrivande synas mig vägande skäl kunna anföras för en anpassning av desamma efter det nu föreliggande läget. Vid bidrags anvisande har enligt beslut av 1933 års riksdag gällt, vad angår låneverksamheten, att ränta skall utgå enligt Kungl. Majits beslut, att amortering skall ske enligt Kungl. Majlis beslut samt att säkerhet skall ställas, som kan av Kungl. Majit godtagas. I fråga örn subventionsverksamheten ha följande synpunkter fastslagits böra vara vägledande:

a) Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.

Tillika har av riksdagen betonats angelägenheten därav, att endast sådana företag komma i åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt kan bedömas, inom en icke avlägsen framtid bleve tvungna, därest hjälp i någon form icke erhålles, att nedlägga sin verksamhet, ävensom att företagen icke på annan väg kunna erhålla hjälp till sin verksamhet. Vidare har ansetts givet, att företagen böra hava en verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. Slutligen har riksdagen framhållit vikten av att den hjälp, som lämnas ett företag, icke blir ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag.

I enlighet med i proposition till 1934 års riksdag framställt förslag medgav riksdagen sådan jämkning av nu berörda direktiv, att möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja jämväl utvidgningar eller startande av företag. För detta ändamål skulle få disponeras ett belopp av högst 500,000 kronor. Riksdagen underströk därvid, att stor försiktighet vore av nöden vid utlämnandet av dylika lån.

Under åberopande av pågående utredningar i syfte att inom de av depressionen svårast drabbade landsdelarna bereda nya sysselsättningsmöjligheter åt befolkningen, påkallade departementschefen i den till 1935 års riksdag avlåtna propositionen, att ytterligare medel för skapande av nya anläggningar ställdes till förfogande. Riksdagen medgav ock, att ett belopp av 1,500,000 kronor finge användas i angivet syfte, men anknöt till medgivandet i fråga ett uttalande om vikten av, att statens bistånd i förevarande hänseende lämnades under sådana former, att statsmakterna varken formellt eller reellt bleve bundna för ytterligare stödåtgärder gentemot de företjag, som bisprungos.

Såsom jag i det föregående framhållit, bör den fortsatta låne- och subventionsverksamheten i första rummet avse att främja tillkomsten av ny företagsamhet, såväl större som mindre företag, inom de svårast hemsökta landsdelarna. Jag har tillika betonat, att därest verklig effekt på denna väg skall kunna utvinnas, de nu gällande snäva reglerna för medelsdispositionen icke ovillkorligt kunna upprätthållas. Jag åsyftar härvid mindre låne- än subventionsverksamheten. Vad den förstnämnda angår, torde hittills tillämpade grunder i stort sett lämna nödig handlingsfrihet. Vidkommande åter subventionsverksamheten synes det mig tillfyllest, örn konkurrenssynpunkten jämväl i fortsättningen beaktas. Däremot böra inga fasta normer uppställas för utmätandet av subventionsbeloppens storlek. Det synes kunna överlämnas åt Kungl. Maj:t att med hänsyn till de i varje fall föreliggande omständigheterna avväga eventuella subventioner på ett sådant sätt, att sysselsättningsmöjligheterna därigenom ökas. Givetvis bör alltjämt iakttagas, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

statens bistånd lämnas under sådana former, att statsmakterna varken formellt eller reellt bindas för fortsatta stödåtgärder gentemot de företag, som bispringas.

De ytterligare erforderliga anslagsbelopp å budgeten, för vilka täckning erfordras, begränsa sig till det belopp å 4,000,000 kronor, varmed min nu gjorda uppskattning av medelsbehovet överstiger det i statsverkspropositionen beräknade. Chefen för finansdepartementet torde senare få anmäla frågan örn sättet för täckande av detta belopp.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad jag i det föregående anfört, besluta örn igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd kostnad för staten av högst 15,000,000 kronor;

dels till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

dels ock medgiva, att kvarstående reservationer å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet må av Kungl. Majit under budgetåret 1937/1938 disponeras för ifrågavarande ändamål enligt de ändrade grunder, som av mig i det föregående angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Erik Skoglund.

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Bilaga A.

Uppgift

rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöshetskommission för den 31 december 1935 och den 31 december 1936.

A. Länsvis.

55 Kungl. Ma]:ts proposition nr 300.

B. Kommunvis.

* Anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande månad.

ung-

doms-

hjälpen

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Majlis proposition nr 300.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

65 Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj.ts proposition m 300-

73 Bilaga B.

Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden l/i 1933—3% 1936 från anslag till statliga beredskapsarbeten.

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 300-

Bilaga C.

Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden Vt 1933—3% 1936 från anslag till kommunala samt stat-

liga och kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

75 Bilaga D.

Förteckning å företag, till vilka under tiden V7 1933—3% 1936 medel anvisats från anslag till skenfria korsningar.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

Bilaga E.

Förteckning å företag, till vilka under tiden V? 1933—s0/6 1936 medel anvisats från anslag till broar och hamnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

77 Bilaga F.

Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

ander tiden iji 1936—28/2 1937 från anslag till statliga oell kommunala

beredskapsarbeten.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

Bilaga G.

Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden 1/i 1936—28/8 1937 från anslag till statliga och kommunala

beredskapsarbeten.

Kungl. Majlis proposition nr 300

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Bilaga H.

Förteckning å företag, till vilka under tiden x/7 1936 28/2 1937 medel anvisats från anslag till skenfria korsningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

81 Bilaga I.

Förteckning över den 81/i« 1936 avslutade statliga beredskapsarbeten.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

83 Bilaga J.

Förteckning över den 31/ii 1936 avslutade kommunala beredskapsarbeten.

1 Siffrorna korrigerade i förhållande till uppgifterna i prop. 265/1936.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Kon-

selj-

dag

Företag

18/5

»7 6

7«

Surberget ......................

Aronsjökullarna................

Ombyggnad av skolhus i Dalkarlsberg m. m., Vikers s:n, örebro län ____

Varmbadhus, Haverö s:n, Västernorrlands län........................

Skolhus jämte tjänstebostadshus i Munkflohögen, Häggenås s:n, Jämtlands län........................

Nytt länslasarett i Kalmar..........

Örn- och tillbyggnad av länslasarettet i Halmstad..................

Tennishall i Katrineholm ..........

Bad- och gymnastikhus i Osby municipalsamhälle ....................

Nybyggnads- och ändringsarbeten för Malmö högre allmänna läroverk för gossar m. fl. läroverk ............

Örn- och nybyggnadsarbeten vid skol- I anläggning i Röfors, Ramundeboda s:n, Örebro län..................

19/,

Skolhus i Klockestrand för Bjärtrå— Nora skolförbund, Västernorrlands län..............................

Ombyggnad av sockenstugan i Gäddede, Jämtlands län..........

Skolhem i Gäddede, Jämtlands län..

Skolhem i Jormvattnet, Jämtlands län..............................

överlärarbostad i Haparanda ......

Skolhus i Långnäs, Piteå s:n, Norrbottens län ....................

Ombyggnad av skolhus i Vidsel m. m., Älvsby s:n, Norrbottens län......

Kyrka för Töre församling, Norrbottens län ........................

Örn- och nybyggnader av skolhus, Ramsele s:n, Västernorrlands län ..

Skolhus 1 Selet, Borgvattnets s:n, Jämtlands län ..................

O m- och nybyggnad av skolhus, Dorotea församling Västerbottens län (4 företag)......................

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 300,

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Bilaga K.

Förteckning över den S1/i2 1936 avslutade skenfria korsningar.

1 Siffrorna korrigerade i förhållande till uppgifterna i prop. 265/1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300. 89

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Bilaga L.

Förteckning över den S1/i2 1936 avslutade bro- och hamnföretag.

1 Siffrorna korrigerade i förhållande till uppgifterna i prop. 265/1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Bilaga M.

Sammanställning, utvisande t. o. m. december 1936 utförda dagsverken samt myndigheternas beräkningar rörande antalet dagsverken för tiden därefter. Sammanställningen avser anslag, som beviljats under budgetåren 1932/1933—1936/1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

93 Bilaga N.

Uppskattning av dagsverken från vissa anslag för budgetåret 1937/1938.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

Bilaga 0.

P. M. med vissa statistiska uppgifter rörande skattetryck m. in. i de av arbetslöshet svårt hemsökta kommunerna.

Förläggandet av nya industrier till de av arbetslöshet härjade områdena möter ett hinder i de inom dessa områden mycket höga kommunalskatterna. En mera varaktig likvidering av arbetslösheten i våra kvarvarande arbetslöshetsöar torde förutsätta vissa åtgärder för kommunalskatternas nedbringande. Vissa uppgifter örn det kommunala skattetrycket äro belysande.

Enligt de principer, som ligga till grund för den svenska arbetslöshetspolitikens utformning, ha åtgärder mot arbetslösheten betraktats såsom i första hand en kommunal uppgift, som det ålåge kommunerna att bestrida med kommunala medel. I princip har alltså arbetslöshetshjälpen betraktats på samma sätt som fattigvården. Alltsedan 1914 har staten lämnat bidrag till kommunernas verksamhet, i den mån arbetslösheten varit av sådan omfattning, att det icke ansetts skäligt att kommunen ensam fått vidkännas kostnaderna för erforderliga åtgärder. Under krisartade arbetslöshetsförhållanden har statsbidraget till arbetslöshetskostnaderna kunnat uppgå till mycket betydande belopp. Men man torde dock kunna fastslå, att även under den senaste krisen fingo kommunerna bära utgifter för arbetslösheten, som voro av sådan storlek, att kommunernas finanser måste komma att ogynnsamt påverkas för lång tid framåt. I statens arbetslöshetskommissions berättelse över verksamheten 1925—1934 har kommissionen gjort ett försök att på grundval av från kommunerna inhämtade uppgifter beräkna kommunernas nettoutgifter för arbetslöshetens bekämpande under sagda år. Enligt arbetslöshetskommissionens framställning utgjorde kommunernas utgifter för arbetslöshetens bekämpande 1929 cirka 7 milj. kronor. 1933 hade dessa utgifter stigit till 61 milj. kronor för att 1934 sjunka till 48 milj. kronor.

Efterföljande siffersammanställning ger en föreställning om hur utgifterna för arbetslösheten varierat under åren 1930 till 1934 och hur samtidigt förskjutningar ägt rum i det kommunala skatteunderlaget sagda år.

i Antal Utgifter för

r skattekronor arbetslöshet

1930 .............................. 47,701,945 7,813,583

1931 .............................. 48,270,825 18,598,877

1932 .............................. 44,747,931 41,490,443

1933 .............................. 40,500,743 60,518,742

1934 .............................. 39,368,454 47,685,640

Samtidigt som utgifterna för arbetslösheten ökade, undergick alltså det kommunala skatteunderlaget en väsentlig minskning. Utgifterna för arbetslösheten per skattekrona utgjorde 1930 0.16 kronor. Den steg 1933 till 1.49 och var 1934 1.21 kronor.

De här anförda siffrorna ha visserligen ett synnerligen begränsat värde, då de äro totalsiffror för hela landet. Då arbetslösheten var av mycket olika intensitet i olika landsdelar, bli uppenbarligen förskjutningarna långt våldsammare i de av arbetslöshet drabbade kommunerna än vad riksmedeltalen utvisa. Hur kraftigt kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälpen varierat i vissa landsdelar framgår av en redovisning av nämnda kostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

länsvis. Nedan redovisas i tusental kronor kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälpen i vissa arbetslöshetstyngda län dels för åren 1925—1929 och dels för åren 1930—1934.

Tab. 1. Antal skattekronor inom vissa kommuner åren 1930, 1933 och 1936.

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 300-

Den kraftiga ökningen av arbetslöshetskostnaderna i de arbetslöshetstyngda områdena motsvaras av en samtidig stark minskning i skatteunderlaget, vilket framgår, om antalet skattekronor för de nämnda länen år 1930 jämföres med antalet skattekronor 1934.

r .. Antal skattekronor

L a n 1930 1934

Blekinge .................................. 663,298 604,495

Göteborgs och Bohus (utom Göteborgs stad).. 1,132,790 970,647

Västernorrlands............................ 1,515,253 1,116,417

Norrbottens................................ 1,286,381 671,712

En mera i detalj gående redogörelse för skatteunderlagets minskning i vissa arbetslöshetstyngda kommuner erhålles i tab. 1, där antalet skattekronor åren 1930, 1933 och 1936 angivits. Såsom av tabellen framgår, ha de flesta av dessa kommuner ännu år 1937 icke på långt när uppnått den ekonomiska bärkraft, som de hade innan den senaste krisen utbröt.

Det är uppenbart, att här angivna kastningar i de kommunala utgifterna, där stegringen inträffar samtidigt med en stark nedgång av den ekonomiska bärkraften, måste hava inneburit så stora svårigheter för många av landets kommuner, att de ännu icke helt övervunnits.

En viss föreställning om de ökade ekonomiska svårigheter, som de senaste årens arbetslöshet medfört, erhålles genom en jämförelse mellan storleken av de med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagna lån, kommunerna hade löpande dels 1930 och dels 1935. I tab. 2 har en sådan sammanställning företagits för de s. k. arbetslöshetsöarna, varvid det dock funnits nödvändigt att undantaga städerna, då skuldsättningen hos dessa kan vara framkallad av kapitalinvesteringar i affärsdrivande verk m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300. 97

Tab. 2. Med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagna lån för borgerliga kommunen, 1 vissa

arbetslöshetstyngda kommuner.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Tält. B. Rikets kommuner fördelade efter skattetryck oell

Det torde i nu ifrågavarande sammanhang vara av intresse att konstatera, hur den nuvarande arbetslöshetshjalpen har fungerat ur skatteutjämningssynpunkt. I nedanstående sammanställningar ha endast de medel, som distribuerats genom statens arbetslöshetskommission, medtagits. Övriga anslag till kommunal skatteutjämning, till kommunala beredskapsarbeten eller till inom kommunerna bedrivna statliga beredskapsarbeten ha alitsa icke redovisats. I tab. 3 ha landets samtliga kommuner fördelats dels etter skattetrycket och dels efter storleken per skattekrona av statsbidraget till arbetslöshetshjälpen år 1935. Av tabellen kan utläsas, hurusom en kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

statsbidrag till arbetslöshetshjälp pr skattekrona år 1935.

mun i arbetslöshetsmedel har uppburit över 115 kronor per skattekrona och hurusom en annan uppburit 110 kronor per skattekrona. Vad som kraftigt höjer siffrorna för vissa kommuner är förekomsten av statliga reservarbeten, där staten ju bär den alldeles övervägande delen av kostnaderna. Det torde sålunda vara uppenbart, att det är förekomsten av ett större antal statliga reservarbeten som har gjort, att fyra kommuner med en kommunalskatt, som ligger under 10 kronor, ha kunnat erhålla av arbetslöshetsmedel i bidrag över 11 kronor per skattekrona.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr Z00-

Tab. 4. Av statens arbetslöshetskommission utbetalda avlöningar och statsbidrag

år 1935.

I tab. 4 angivas de summor, som av arbetslöshetskommissionen utbetalats i varje län. Det torde observeras, att Stockholms stad med dess relativt låga kommunalskatt har erhållit ett statsbidrag till sina arbetslöshetskostnader på över 5 milj. kronor, d. v. s. nära 10 kronor per invånare. I tab. 5 ha redovisats dels den år 1935 beslutade kommunala utdebiteringen och dels det faktiskt under år 1935 utgående statsbidraget per skattekrona såväl i de arbetslöshetstyngda kommunerna som i landets storstäder.

Tab. 5. Av statens arbetslöslietskonimission utbetalda löner och statsbidrag i vissa

kommuner år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300•

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

Bilaga P.

P. M. rörande inflyttning och arbetslöshet i storstäderna.

En mycket betydande andel av den kvarvarande arbetslösheten är koncentrerad till landets tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö. Antalet arbetslösa i dessa tre storstäder utgjorde den 31 mars 1937 5,782, d. v. s. icke mindre än 20.8 °/o av hela den vid sagda tillfälle anmälda arbetslösheten. Under senare tid har i regel storstädernas arbetslöshet omfattat ungefär Vs av hela landets hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslöshet. Sättes antalet arbetslösa i storstäderna i relation till deras folkmängd, ter sig storstädernas arbetslöshetsproblem ingalunda särskilt skrämmande. I landets tre storstäder var invånarantalet den 1 januari 1936 993,756 personer och antalet arbetslösa utgjorde under sommaren 1936 cirka 0.5 °/o av detta invånarantal, för att under vintermånaderna stiga till maximum, 0.7 °/o under januari månad. Relativt sett innebär en arbetslöshet av denna omfattning icke ett så allvarligt problem som det arbetslöshetsproblem, vilket alltjämt trycker de arbetslöshetstyngda områdena. Det är emellertid uppenbart, att förekomsten av en i absoluta tal så betydande arbetslöshet, koncentrerad till landets storstäder, innebär sociala vådor av betydande mått.

Vid bedömandet av arbetslösheten inom storstäderna torde först böra beaktas, att storstädernas arbetslöshet icke har uppstått genom en minskad sysselsättningsgrad inom näringslivet på sätt fallet är inom sågverksdistriktet eller inom stenindustridistrikten. Tvärtom torde man kunna utgå från att antalet sysselsatta i landets större städer har något ökats sedan senaste högkonjunktur.

Antalet industriarbetare i storstäderna åren 1930—1935 enligt komnierskollegii industristatistik.

De anförda siffrorna från fabriksindustrien utvisa, att inom denna ingen nämnvärd minskning har ägt rum i antalet sysselsatta under de senaste åren. Speciellt förtjänar beaktas, att Stockholm nu synes ha övervunnit verkningarna ur sysselsättningssynpunkt av utflyttningar av flera mycket betydande storindustrier. Det torde vidare observeras, att inom de tre storstäderna en kraftig ansvällning i byggnadsindustrien med all sannolikhet har skett och likaledes av antalet anställda inom handel och samfärdsel. Ingendera av dessa näringsgrenar ingår i kommerskollegii industristatistik, varför de därifrån hämtade siffrorna redovisa en för låg sysselsättningsgrad.

Arbetslösheten inom storstäderna torde alltså icke ha framkallats av en minskning av sysselsättningen. Man kan då uppställa frågan, huruvida arbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 300-

lösheten framkallats därav, att de arbetslösa inom storstäderna utgöras av ett ur arbetsmarknadssynpunkt mindre lämpligt material, huruvida med andra ord arbetslösheten är framkallad av subjektiva egenskaper hos de arbetslösa själva. Skulle så vara fallet, måste uppenbarligen arbetslöshetspolitiken inom storstäderna anpassas efter detta förhållande.

Vid bedömandet av storstädernas arbetslöshetsproblem måste beaktas, att städerna och enkannerligen storstäderna sedan lång tid tillbaka ha visat sig utöva en stark dragning på arbetskraft från övriga delar av landet. Inflyttningsöverskottet åren 1923—1936 i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg ställer sig enligt av statistiska centralbyrån meddelade uppgifter för följande sätt.

1933 1934 1935 1936

Stockholm..........+ 2,132 + 4,901 + 8,146 + 9,852

Göteborg...........+ 850 4* 2,046 + 2,468 4* 3,471

Malmö..............4- 697 4- 2,162 4- 2,415 1 4- 2,515

Hälsingborg ........4- 371 4- 408 4- 517 4- 937

Det redovisade inflyttningsöverskottet innebär självfallet icke, att ingen utflyttning ägt rum från dessa städer under nämnda år. Tvärtom har en ganska betydande utflyttning skett, men dennas storlek har vida överträffats av den samtidigt skeende inflyttningen. Huvudparten av de inflyttade personerna utgöres av unga personer, som upptagit konkurrensen örn arbetstillfällena med de tidigare i storstäderna bosatta.

Av särskilt intresse äro förhållandena i Stockholm. Tyvärr har ingen bearbetning av de senaste årens inflyttningssiffror verkställts, men man torde kunna utgå ifrån, att den tendens, som utmärkte inflyttningen under åren 1928—1932 (de senaste år, för vilka bearbetade sifferuppgifter äro tillgängliga), även präglar inflyttningen under åren efter 1932.

InflyttningsÖYerskottet i Stockholm åren 1928—1932 fördelat på åldersgrupper.

1 Därjämte inkorporerades d. */i 1935 Husie kommun med 4,212 invånare.

104 Kungl. Majlis proposition nr 300-

På grund av förekomsten av ett på antytt sätt beskaffat inflyttningsöverskott företer ålderssammansättningen i Stockholm vissa avvikelser från riket i sin helhet. I nedanstående sammanställning angives folkmängdens ålderssammansättning i Stockholm den 31/i2 1930 och 31/i2 1935.

Folkmängdens ålderssammansättning i Stockholm den 3I/u 1930 och sl/n 1985.

Av denna sammanställning framgår, att antalet personer i de i eminent mening produktiva åldrarna 15—50 år ökats med 16,331 personer, därav 6,112 män och 10,219 kvinnor. Samtidigt har en ökning av antalet personer i åldern 50—65 år ägt rum, som till sin absoluta omfattning är nästan lika stor som ökningen av åldersgruppen 15—50 år. Antalet personer i åldern 50—65 år har nämligen ökats med 14,433 personer, därav 7,401 män och 7,032 kvinnor. På grund av den här skildrade utvecklingen har befolkningen i Stockholm en helt annan ålderssammansättning än riket i övrigt. Medan i riket i sin helhet antalet personer i åldrarna 15—50 år per 1,000 invånare utgör 544, är motsvarande tal för Stockholm 628. Emellertid är att observera, att även antalet personer i åldrarna 50—65 år är större i istockholm än i övriga delar av landet. Här bli siffrorna 159 per 1,000 invånare i Stockholm och 142 per 1,000 invånare i landet i sin helhet.

Antalet personer i åldern 15—50 år utgör alltså en långt större andel av befolkningsmassan i Stockholm än i landet i sin helhet. Det bör emellertid observeras, att de förhållanden, som i Stockholm framträda med särskild styrka, även känneteckna så gott som samtliga våra övriga städer. Ett inflyttningsö ver skott av personer i de arbetsföra åldrarna medför även här ovan påtalade följder för befolkningens ålderssammansättning. Å rikets landsbygd funnos 1935 517 personer per 1,000 i åldern 15—50 år. Motsvarande siffra för städerna var 596.

Nedan angives antalet personer per 1,000 invånare i åldern 15—50 år i de städer över 10,000 invånare, där antalet personer i de arbetsföra åldrarna är anmärkningsvärt stort.

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Antal personer i åldern 15—50 år per 1,000 invånare.

De anförda siffrorna visa, att en kraftig inflyttning ägde rum till de flesta av våra städer och att denna inflyttning företrädesvis berör personer i de arbetsföra åldrarna. Om mot den av inflyttningen framkallade stegringen i antalet arbetssökande svarar en lika stark stegring i de sysselsattas antal, uppstår tydligen ingen arbetslöshet. Så är fallet till exempel i Borås och Västerås. Storstäderna befinna sig icke i samma situation. En viss ökning i de sysselsattas antal torde ha ägt rum, om byggnadsindustri, handel och samfärdsel medräknas. Men denna ökning är ingalunda så stor, att den motsvarar inflyttningsöverskottet.

Det vore orimligt att ifrågasätta, att nu påtalade förhållanden icke skulle medföra konsekvenser i arbetslöshetshänseende. 1 storstäderna möter ett befolkningsöverskott, som tar sig uttryck i en kvardröjande arbetslöshet av mycket betydande dimensioner.

Det är att märka, att ett arbetslöshetsklientel, vars tillkomst förklaras på sätt som ovan skett, blir av annan struktur än ett arbetslöshetsklientel, framkallat av att näringslivet mera avsevärt minskat sin sysselsättning. I det senare fallet kommer arbetslösheten att drabba praktiskt taget alla åldrar. I storstaden däremot uppstår under nuvarande förhållanden oftast arbetslösheten hos den enskilde, på grund av att han blivit utkonkurrerad av yngre arbetskraft. Den senares chanser att uttränga den äldre arbetskraften ökas bland annat därigenom, att företag nedläggas och uppstå i en betydande omfattning i storstaden. Efterfrågan på arbetskraft blir visserligen lika stor, om ett företag nedlägges och ett av samma storleksordning samtidigt uppstår. Men den arbetskraft, som var knuten till det nedlagda företaget, tvingas ut som arbetssökande och möter härvid konkurrens från yngre personer. Arbetslöshetsrisken kan i sådana fall för den äldre arbetskraften vara lika allvarlig, som om personerna i fråga varit anställda som sågverksarbetare vid ett numera nedlagt sågverk i Västernorrland.

Ett studium av storstadsklientelets ålderssammansättning bestyrker vad här anförts. Storstadsklientelet är betydligt äldre än arbetslöshetsklientelet i övrigt. Enligt arbetslöshetskommissionens klientelundersökning per den 31 juli 1936 utgjorde åldersgruppen 16—25 år i storstäderna 8.0 % av klientelet. Motsvarande siffra för landet i sin helhet var 19.6. I industrikommunerna, som inrymma huvudparten av arbetslöshetsöarna, var siffran ännu högre, icke mindre än 27.6 %>. Jämföras samtliga stadskommuner med samtliga landskommuner, kan man konstatera, att i stadskommunerna 12.1 % av de arbetslösa voro mellan 16 och 25 år, medan i landskommunerna denna siffra var 26.0.

Jämföras därefter de äldre åldersgrupperna inom olika kommuner framgår, att personer över 40 år ingå med långt större representation i storstadsklientelet än i landet i sin helhet. Medan i hela landet 40.8 °/o av de arbetslösa utgjordes av personer över 40 år, var motsvarande siffra i storstäderna 54.7. Än mera frappant blir skillnaden, örn storstäderna jämföras med jordbrukskommunerna, då de jämförbara siffrorna bli 54.7 och 30.2. Det torde av vad som nu sagts framgå, att i storstäderna arbetslösheten är på ett helt annat sätt än i övriga delar av landet koncentrerad till åldrarna över 40 år. Det

[tillång lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 300. 8

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

bör emellertid observeras, att anledningen till att åldersklasserna över 40 år inta en så dominerande ställning i storstäderna är den betydande arbetslösheten i åldersgrupperna 41—55 år. Storstadsklientelet är med andra ord icke speciellt åldersstiget, om med äldre åldersklasser avses personer över 55 år. Dessas andel i klientelet uppgick i storstäderna till 15.7 %. Denna siffra är icke anmärkningsvärt högre än motsvarande siffra för hela landet, som var 14.5. Däremot finns i storstäderna den stora arbetslösheten i åldrarna 41—55 år, vilka utgöra icke mindre än 38.9 °/o av hela klientelet, medan hela landet utvisar en procentsiffra på 26.3.

Den mycket starka anhopningen i åldersgrupperna 41—55 år torde tyda på att en betydande del av storstadsarbetslösheten har framkallats därigenom, att de arbetslösa saknat möjligheter att hävda sig i konkurrensen om arbetstillfällena med yngre från landsbygden inflyttad arbetskraft.

Det har i detta sammanhang sitt intresse, att enligt arbetslöshetskommissionens klientelundersökning cirka hälften av Stockholms arbetslösa vid något tillfälle hade innehaft fast anställning hos en och samme arbetsgivare under en tid av minst ett år. Icke mindre än 429 personer, d. v. s. över */s av de undersökta arbetslösa, hade innehaft anställning hos samme arbetsgivare icke mindre än fem år i följd. Då ett mycket stort antal av de arbetslösa utgöres av grovarbetare, som även under normala förhållanden ofta växla arbetsgivare, måste man betrakta de anförda siffrorna som anmärkningsvärt höga och såsom tydande på att mycket stora delar även av stockholmsklientelet åtminstone tidigare varit vana vid ordnade arbetsförhållanden och i stånd att tillfredsställande sköta en anställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300•

107 Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen.......................................................................... 1

Hjälpprogrammet i dess helhet.......................................................... 2

Arbetslöshetsläget .................................................................. ^

Översiktlig redogörelse för verkställigheten av beslutade hjälpåtgärder.................. 14

Departementschefen ................ 41

Särskilda frågor........................................................................ 45

Utredningar och förslag ............................................................ 45

Departementschefen ................................................................ 47

Utredningar........................................................................... 49

Sammanfattning och anslagsbehov...................................................... 50

Hemställan............................................................................ 53

Bilaga A. Uppgift rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöshetskommission för den 31 december 1935 och den 31 december 1936............................................ 54

B. Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden

>/7 1933—80/e 1936 från anslag till statliga beredskapsarbeten.................. 73

C. Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under

tiden 'h 1933—s% 1936 från anslag till kommunala samt statliga och kommunala beredskapsarbeten...................................................... 74

D. Förteckning å företag, till vilka under tiden 1/i 1933—1s% 1936 medel anvisats

från anslag till skenfria korsningar .......................................... 75

E. Förteckning å företag, till vilka under tiden '/» 1933—8% 1936 medel anvisats

från anslag till broar och hamnar .......................................... 76

F. Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden

'/i 1936—S8/a 1937 från anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten.. 77

G. Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under

tiden lh 1936—28/a 1937 från anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten .................................................................... 78

H. Förteckning å företag, till vilka under tiden '/’ 1936—28/a 1937 medel anvisats

från anslag till skenfria korsningar.......................................... 80

I. Förteckning över den 3Via 1936 avslutade statliga beredskapsarbeten .......... 81

J. Förteckning över den 8I/ta 1936 avslutade kommunala beredskapsarbeten ...... 83

K. Förteckning över den S1/ia 1936 avslutade skenfria korsningar ................ 88

L. Förteckning över den 31/ia 1936 avslutade bro- och hamnföretag .............. 90

M. Sammanställning, utvisande t. o. m. december 1936 utförda dagsverken samt myndigheternas beräkningar rörande antalet dagsverken för tiden därefter. Sammanställningen avser anslag, som beviljats under budgetåren 1932/1933—1936/1937 92

N. Uppskattning av dagsverken från vissa anslag för budgetåret 1937/1938........ 93

O. P. M. med vissa statistiska uppgifter rörande skattetryck m. m. i de av arbetslöshet svårt hemsökta kommunerna.......................................... 94

P. P. M. rörande inflyttning och arbetslöshet i storstäderna...................... 102