Doc 1937:31

Kungl. Majlis proposition nr 31.

1 Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937; given Stockholms slott den h januari 1937.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937

1 sami.

Nr 31—32-

Kungl. Maj.ts proposition nr 31-

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1937, på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1937, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda förordning omförmäld stiftelse.

2 §■

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

3 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 %0 av återstoden;

4 §•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

1 mom. Den som eftertaxerals till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras till dylik skatt.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

7 §■

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

10 §.

1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat.

2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, verkställes, där fråga ej är om eftertaxering, av den prövningsnämnd, som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

5 Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det landskamreraren att med ledning av självdeklarationer och uppgifter, som må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud, såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den 1 september 1937. Genom landskamrerare^ försorg skall ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen skattskyldig översändas uppgift örn det i densamma intagna förslaget i vad det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämnden inkomma med erinringar beträffande förslaget.

Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd förd längd, dem som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angår av den mellankommunala prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande län.

Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke blivit följd.

Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som i delta mom. avses, verkställes i förekommande fall i samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

3 morn. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift örn den till dylik skatt beskattningsbara förmögenheten.

A mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 morn. taxeringsförordningen skall tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall att den skattskyldiges taxering till .statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning, som därav må föranledas.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31.

7 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom proposition den 23 februari 1934, nr 200, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet att utgå under år 1934. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan i betänkande (nr 69) blev förslaget med vissa ändringar antaget av riksdagen. Kungl. Majit utfärdade därefter förordning i ämnet den 15 juni 1934 (nr 290). Ifrågavarande skatt uppfördes i riksstaten för budgetåret 1934/1935 med 12 miljoner kronor.

Vid 1935 års riksdag antogs, med bifall till därom framställd proposition, med 1934 års förordning överensstämmande förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1935. Författning utfärdades den 15 juni 1935 (nr 303). Skatten upptogs i riksstaten för budgetåret 1935/1936 med 11.7 miljoner kronor.

Med bifall till en i ämnet avlåten proposition, nr 23, antog 1936 års riksdag förordning örn särskild skatt å förmögenhet för år 1936, vilken — frånsett en formell ändring — överensstämde med 1935 års förordning. Författning i ämnet utfärdades den 26 juni 1936 (nr 348). I riksstaten för innevarande budgetår är skatten uppförd med 13 miljoner kronor.

Vid anmälan förut denna dag av finansplanen i årets statsverksproposition har jag funnit mig böra föreslå, att särskild skatt å förmögenhet skall utgå även under nästa budgetår och — bortsett från en mindre jämkning beträffande reglerna för den beskattningsbara förmögenhetens beräknande — uttagas efter samma grunder som för år 1936; i det framlagda budgetförslaget har avkastningen beräknats till 15 miljoner kronor.

Enligt 1936 års förordning skall särskild skatt å förmögenhet för år 1936, på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1936, överstigit 50,000 kronor. Skattskyldighet åligger jämväl vissa juridiska personer, nämligen oskift dödsbo, utländsk juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 31-

s. k. familjestiftelse. Beskattningsbar förmögenhet utgör i regel ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans omyndiga barns enligt sistnämnda förordning skattepliktiga förmögenhet. Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet är lågt i förhållande till förmögenheten, skall dock i skattelindringssyfte vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten tillämpas viss reduktionsregel. Sålunda skall, därest för annan skattskyldig än familjestiftelse den skattepliktiga förmögenheten överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, den beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Skatten är progressiv och utgör, när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 kronor men icke 150,000 kronor, en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 50,000 kronor, samt när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/oo av återstoden;

För övrigt innehåller förordningen bestämmelser angående skatteplikt för äkta makar och fördelningen dem emellan av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet ävensom föreskrifter rörande taxering m. m. I fråga om denna skola taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att taxering av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, verkställes av den prövningsnämnd, som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. I Stockholm skall däremot taxeringen till den särskilda skatten å förmögenhet ske hos taxeringsnämnderna.

Den i det föregående berörda jämkningen beträffande reglerna för den beskattningsbara förmögenhetens beräknande innebär, att det procenttal av den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten, vartill den beskattningsbara förmögenheten vid reduktion lägst skall upptagas, sänkes från 50 till 40. I övrigt torde de i 1936 års förordning upptagna bestämmelserna rörande skattens anordnande böra upptagas oförändrade i den förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937, som nu bör föreläggas riksdagen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

9 Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: H. Wihlborg.

jf*