('angående för\xad säljning av vissa statens järnvägar tillhöriga mark\xad områden m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 57. 1
Nr 57.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående för säljning av vissa statens järnvägar tillhöriga mark områden m. m.; given Stockholms slott den 22 januari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stock holms slott den 22 januari 1937.
Närvarande: Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wig forss, Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund. Departementschefen, statsrådet Forslund anför: I skrivelse den 12 januari 1937 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden, som äro eller komma att bliva obehövliga för järnvägsändamål. Styrelsen erinrar härvid örn att riksdagen vid flera tidigare tillfällen medgivit, att dylika för järnvägarna icke erforderliga områden finge försäljas på villkor, som fastställdes av Kungl. Maj:t. Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 57—58. 189 87
2 Kungl. Majus proposition nr 57.
De områden, som sålunda ifrågasatts till avyttring, hava angivits i en för teckning, vilken torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.
I anslutning till denna förteckning anför järnvägsstyrelsen:
På senare tiden har till järnvägsstyrelsen eller linjemyndigheterna inkom mit ett flertal framställningar örn köp av sådana statens järnvägar tillhöriga områden, till vilkas försäljning styrelsen förut icke haft anledning begära riksdagens medgivande, och hava angående en del av dessa jämväl upprättats på statsmakternas godkännande beroende försäljningsavtal.
Utöver nyssnämnda områden finnas vid statens järnvägar åtskilliga andra områden, som antingen redan äro eller ock i en nära framtid komma att bliva för järnvägsändamål obehövliga, men för vilka försäljningsmedgivande icke hitintills erhållits av riksdagen.
Beträffande områdenas beskaffenhet m. m. tillåter sig styrelsen hänvisa till i förteckningen intagna uppgifter.
Järnvägsstyrelsen har vidare underställt Kungl. Maj:ts prövning fråga örn överlåtelse utan ersättning till vägdistrikt av statens järnvägar tillhörig mark, som ingår i allmän väg. Styrelsen anför härom:
Vid anordnande av skenfria korsningar eller andra väganläggningar — sär skilt sådana, vilka utförts såsom beredskapsarbeten — har den erforderliga marken ofta ägts av eller förvärvats genom statens järnvägar. Marken har därvid i de flesta fall även lagfarits för statens järnvägar. Då det här rör sig örn mark i allmänna vägar, synes det emellertid riktigast, att vederbörande vägdistrikt — som ju i varje fall innehar marken med vägrätt och som där jämte ofta bidragit till kostnaderna för förvärvet — även står som ägare. Styrelsen anser sig därför böra anhålla örn bemyndigande att, där styrelsen så finner lämpligt, till vederbörande vägdistrikt utan ersättning överlåta här ifrågavarande vägmark.
I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att i förenämnda förteckning avsedda mark områden må försäljas under villkor, som av Kungl. Majit fastställas, samt att nyssberörda mark i allmänna vägar må, där styrelsen så finner lämpligt, utan ersättning överlåtas till vederbörande vägdistrikt, dels ock besluta, att de medel, som inflyta vid försäljning av i förteckningen upptagna områden, skola tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.
I detta sammanhang torde jag få upptaga en av järnvägsstyrelsen i skri velse den 6 november 1936 gjord framställning örn godkännande av ett vid skrivelsen fogat förslag till köpeavtal, innefattande överlåtelse till Skövde stad av vissa för statens järnvägar lagfarna, i sammanhang med vägomläggning vid Gustavsbruk av statens järnvägar förvärvade markområden.
Börande ifrågavarande områden torde till en början få anföras följande:
Genom resolution den 20 september 1933 förpliktade länsstyrelsen i Skara
borgs län Skövde stad och de väghållningsskyldiga i Kåkinds härads väghållningsdistrikt, var inom sitt område, att under förutsättning av bidrag av järnvägsstyrelsen med 15,000 kronor och det bidrag i övrigt av statsmedel, som kunde varda i laga ordning beviljat, anordna skenfri korsning mellan statens järnvägar och allmän väg vid Gustavsbruk inom Skövde stad och Kåkinds härads väghållningsdistrikt genom anläggning av vägbro med till
Kungl. Maj:ts proposition nr <57. 3
fartsvägar enligt ett av vägingenjören A. Westgren upprättat, sedermera i visst avseende reviderat förslag. I samma beslut föreskrevs därjämte, att, därest arbetet bomme till utförande i för beredskapsarbete föreskriven ord ning, staden och väghållningsdistriktet allenast hade att gälda en fjärdedel av den marklösen, som kunde komma att belöpa på dem.
Genom Kungl. Majits beslut den 17 november 1933 bemyndigades därefter järnvägsstyrelsen att utföra ifrågavarande företag, varjämte föreskrevs, att järnvägsstyrelsen skulle deltaga i kostnaderna för företaget med 15,000 kronor, att utgå av till styrelsens förfogande för anordnande av skenfria vägkorsningar m. m. ställt riksstatsanslag, och att kostnaderna i övrigt skulle — utöver väghållningsdistriktets och stadens andelar däri — utgå av det av riksdagen för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning och rubriken fonden för förlag till statsverket anvisade reservationsanslaget å 7 milj. kronor till skenfria korsningar.
Sedermera förklarade Kungl. Majit genom beslut den 5 oktober 1934 järn vägsstyrelsen berättigad att i den ordning, lagen den 12 maj 1917 örn expro priation stadgar, från närmare angivna stadsägor expropriera för ifrågava rande vägföretag erforderlig mark eller rätt till mark.
I förenämnda skrivelse den 6 november 1936 har järnvägsstyrelsen rörande förevarande försäljning anfört:
Vid expropriation av mark för anläggning av ifrågavarande vägbro överenskoms preliminärt med Skövde stad, att staden skulle övertaga, förutom ali inom stadens område belägen vägmark, även övrig inom vissa stadsägor be lägen mark, som kunde bliva av vägföretaget inlöst. Den mark, som avsågs, var stadsägoområdena 1074, 1075 och 1076 samt till vägen använd mark inom stadsägoområdena 1062, 1077 och 1086. Ersättningen till företaget bestämdes till dels den fjärdedel av marklösen för vägmärken, staden hade att till före taget i varje fall utgiva, dels ock hela av företaget utgiven lösen för marken i övrigt. Vid överenskommelsen förutsattes, att marken utanför vägområdet i det jämväl i dess helhet inlösta stadsägoområdet 1077 skulle på liknande sätt övertagas av företaget eller statens järnvägar och såsom följd därav staden befrias från deltagande med eljest bestämda en fjärdedel av lösen för detta område. Genom företagets inlösen av hela stadsägan 1074 + 1075 + 1076 + 1077 och i samband därmed stadens övertagande av förenämnda mark utanför vägområdet kunde företaget befrias från stora krav på skadestånd i anledning av stadsägans styckning genom vägomläggningen. Det belopp, staden befriats från att till företaget utgiva, utgör en fjärdedel av å stadsägoområdet 1077 efter avdrag av vägmärken beräknad lösen, 670 kronor 23 öre, eller 167 kronor 56 öre.
överenskommelsen med Skövde stad har sedermera erhållit formen av ett skrivelsen bilagt, den 21 november 1935 och 30 oktober 1936 undertecknat, på Kungl. Majlis godkännande beroende köpeavtal. T köpeavtalet omförmälda byggnader utgöras av en äldre, mindre bostadsbyggnad, som icke på flera år varit bebodd, med därtill hörande uthus; byggnaderna sakna allt värde.
Järnvägsstyrelsen, som finner det träffade avtalet vara för företaget fördel aktigt, hemställer om avtalets godkännande samt att köpesumman i dess helhet åter får tillföras företaget, som ännu ej avslutats.
Då de i förenämnda förteckning upptagna, till försäljning föreslagna om Departements
chefen. rådena av järnvägsstyrelsen anses vara obehövliga för statens järnvägar och de ej hedler, såvitt är känt, behövas för annat statligt ändamål, torde anlcd-
4 Kungl. Majus proposition nr 51.
liing till erinran mot deras avyttring icke föreligga. Jag vill därför tillstyrka, att riksdagens medgivande till deras försäljning inhämtas.
I likhet med vad förut tillämpats torde det få ankomma på Kungl. Majit att pröva föreliggande köpeanbud och fastställa de villkor, under vilka varje område må försäljas. Såsom tidigare i regel skett och järnvägsstyrelsen jämväl nu föreslagit, synas inflytande försäljningsmedel böra tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.
Mot järnvägsstyrelsens hemställan örn bemyndigande att, där styrelsen så finner lämpligt, till vederbörande vägdistrikt utan ersättning överlåta sådan för statens järnvägar lagfaren mark, som ingår i allmän väg, har jag icke något att erinra, varför jag tillstyrker styrelsens förslag att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.
Yad slutligen angår frågan örn försäljning till Skövde stad av viss mark, som av järnvägsstyrelsen exproprierats i samband med utförandet av skenfri korsning mellan statens järnvägar och allmän väg vid Gustavsbruk och som alltså icke förvärvats för järnvägsändamål, har i samband med expropriationen träffats preliminär överenskommelse med staden örn markens överlåtande till staden. Det av järnvägsstyrelsen nu för godkännande underställda avtalet innefattar en bekräftelse av nyssnämnda överenskommelse och har ansetts nödvändigt med hänsyn till, bland annat, att marken blivit lagfaren för statens järnvägar. Köpeskillingen för såväl vägmärken som den övriga mark, som järnvägsstyrelsen funnit lämpligen böra i samband med expropriationen av vägmark inlösas, har fastställts till 4,690 kronor 28 öre eller det belopp, som statens järnvägar enligt expropriationsnämndens bestämmande utgivit i lösen för de förvärvade områdena med avdrag dock av tre fjärdedelar av den för vägmärken utgående lösesumman. Det sålunda bestämda avdraget är grundat på Kungl. Maj :ts förutnämnda beslut, att endast en fjärdedel av kost naden för vägmärken skulle bestridas av staden. Beträffande köpevillkoren i övrigt torde jag få hänvisa till köpeavtalet. Då avtalet ej synes giva anledning till erinran, torde detsamma böra godkännas. Med hänsyn till att järnvägs styrelsen erhållit lagfart å de ifrågavarande områdena, synes emellertid frågan örn markens försäljning böra underställas riksdagens prövning. Köpeskillingen torde, i anslutning till vad järnvägsstyrelsen anfört, böra disponeras för bestri dande av kostnaderna för vägföretaget.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att i den som bilaga till statsrådsprotokollet
fogade förteckningen avsedda, statens järnvägar tillhöriga mark
områden må försäljas under villkor, som av Kungl. Majit fast
ställas, samt besluta, att de medel, som inflyta i anledning av
försäljning av de i förteckningen upptagna områdena, skola till
föras statens järnvägars fond för markförvärv,
dels medgiva, att järnvägsstyrelsen, där styrelsen så finner
lämpligt, må till vägdistrikt utan ersättning överlåta statens järn
vägar tillhörig mark, som ingår i allmän väg,
Kungl. Maj:ts proposition nr 51. 5
dels och medgiva, att de i förenämnda, mellan järnvägssty relsen och Skövde stad träffade avtal upptagna markområdena må försäljas på villkor, som angivas i avtalet, samt besluta, att köpeskillingen för områdena skall disponeras för bestridande av kostnaderna för det vägföretag, i anledning varav områdena av järnvägsstyrelsen exproprierats.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem
ställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Wirseen.
'
rf /-
\'{ i'