angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institut¬ tet

Kungl. Mårds proposition Nr 206.

1 Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska instituttet; given Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Quensel samt cheferna för social- och finansdepartementen anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Under punkten 77 i 1939 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riks-

Bihang till riksdagens 'protokoll 1989. 1 sami. Nr 206. 1

2 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

dagen förelagd, till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar för budgetåret 1939/40 beräkna ett förslagsanslag av 762,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t under punkten 82 i samma huvudtitel föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, som komme att föreläggas riksdagen, beräkna för budgetåret 1939/40

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,700,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag av 1,600,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av 500,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Inköp av radium ett anslag av 411,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,550,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag av 1,290,000 kronor.

Ärendena hava numera färdigberetts, och jag får ånyo anmäla desamma.

Under punkten 82 i åttonde huvudtiteln har jag erinrat, att av karolinska sjukhuset för närvarande är i verksamhet i huvudsak endast Gustaf V:s jubileumsklinik. Emellertid beräknas under nästa budgetår flertalet av de avdelningar i övrigt, som ingå i den nu under arbete varande delen av byggnadsprogrammet, kunna träda i verksamhet. Ett omfattande förslag beträffande de därmed sammanhängande personalfrågorna och anslagsbehoven har, vad gäller såväl karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet, med skrivelse den 26 oktober 1938 framlagts av direktionen för karolinska sjukhuset, över vilket förslag utlåtanden avgivits den 5 december 1938 av statskontoret, den 7 december 1938 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 10 januari 1939 av medicinalstyrelsen, den 24 januari 1939 av kanslern för rikets universitet, efter hörande av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tandläkarinstitutets lärarråd, den 27 januari 1939 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet, den 31 januari 1939 av arméförvaltningen samt den 20 februari 1939 av chefen för armén.

Sedan Kungl. Maj:t den 1 februari 1939 anbefallt direktionen för karolinska sjukhuset att i anledning av vad i nämnda remissyttranden anförts beträffande direktionens framställning om anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet inkomma med utlåtande, innefattande dels förslag till den reduktion av de av direktionen för ifrågavarande ändamål äskade anslagen, som kunde befinnas påkallad, dels ock de förslag i övrigt, vartill omförmälda yttranden kunde giva anledning, har direktionen för karolin-

3 Kungl. Marits 'proposition Nr 206.

ska sjukhuset den 6 februari 1939 avgivit förnyat förslag i ämnet samt den 14 februari 1939 yttrat sig med anledning av vad arméförvaltningen anfört.

Över ett av direktionen avgivet förslag till utrustning för den psykiatriska kliniken har särskilt yttrande, dagtecknat den 8 november 1938, avgivits av medicinalstyrelsen.

Föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade av karolinska sjukhusets direktion, har i en den 21 februari 1939 dagtecknad skrift framfört vissa synpunkter beträffande staterna för ifrågavarande båda sjukhus m. m.

Vidare hava kanslern för rikets universitet — efter hörande av lärarkollegiet vid karolinska institutet — och statskontoi-et respektive den 11 oktober och den 15 november 1938 yttrat sig i anledning av vissa av direktionen för karolinska sjukhuset i skrivelse den 10 februari 1938 ifrågasatta jämkningar i gällande överenskommelse angående driften av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Under punkten 97 av åttonde huvudtiteln har jag anfört, att, enär frågan örn anslag till avlöningar vid karolinska mediko -kirurgiska institutet har samband med frågan örn anslag för nästa budgetår till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, institutets berörda anslagsfråga borde upptagas till behandling i sammanhang med de äskanden, som komme att föreläggas riksdagen beträffande anslag till ifrågavarande sjukhus.

Kanslern för rikets universitet har med skrivelse den 28 oktober 1938 framlagt äskanden om anslag till avlöningar vid karolinska institutet, varefter direktionen för karolinska sjukhuset den 11 november 1938 yttrat sig i ärendet.

I. Inledning.

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommission avgivet förslag avlät Kungl. Maj:t till 1930 års riksdag en den 14 mars 1930 dagtecknad proposition (nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt . sjukhus i Stockholm m. m.

Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

oftalmologisk (ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) och en obstetrisk-gynekologisk (förlossnings- och kvinno-) klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förrådsoch verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag.

Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen sammanföras cancerföreningens i Stockholm vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 angivit och som av Honom godkänts, samt i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl. Majit kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond och cancerföreningen.

Kungl. Majits förslag innebar vidare, att garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås med karolinska sjukhuset sålunda, att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å karolinska sjukhuset. För övriga fall skulle däremot garnisonens sjuka erhålla vård å det nya sjukhusets olika specialkliniker. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset.

Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav 50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna. 50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen och Konung Gustaf Vis jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser skulle enligt preliminärt träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting 315 avses för staden, 110 för länet och 204 för landet i övrigt. De allmänna vårdavdelningarna skulle envar omfatta 25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning för septiska fall å obstetriska kliniken omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i storlek mellan 6—13 platser.

Såsom en ledande princip vid bestämmandet av de olika klinikernas storlek hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt.

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad och Stockholms län bidraga, varjämte medel för de byggnadskostnader, som folie å de enskilda platserna, skulle anskaffas genom upplåning. Staden och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3,600,000 kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och Stockholms län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter, staden, respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej finge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaden för sjukhusets underhåll m. m., på stadens, respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga om de 204 för patienter från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att hemlandstinget skulle lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre för patienter, som insjuknat i Stockholm eller i Stockholms län eller som, på grund av att lämplig vård ej stöde att få å hemlandstingets sjukvårdsinrättningar, av vederbörande lasarettsläkare remitterats till karolinska sjukhuset. Den del av kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täcktes medelst legosängsavgifter eller omförmälda bidrag, skulle bestridas genom statsbidrag.

I propositionen beräknades sjukhusets driftkostnader på följande sätt:

Inkomster:

Patientavgifter..............................kronor 2,156,110

Poliklinikavgifter............................ » 202,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande

naturaförmåner............................ » 686,120

Platskostnadsbidrag från Stockholms stad och Stockholms län ................................ » 409,747

Brist att täckas genom anslag av statsverket...... »_559,922

Summa kronor 4,013,899

Utgifter:

Avlöningar.................................kronor 1,821,000

Läkemedel, förbands- och förbrukningsartiklar, utspisning, värme, lyse, tvätt m. m................. » 1,430,000

Fastighetens underhåll, mindre reparationer........ » 80,000

Diverse utgifter............................. » 75,000

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Ränta och amortering å lån för anordnande av hel-

och halvenskilda rum.......................kronor 198,152

Ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms läns bidrag till anläggningskostnaderna .... *_409,747

Summa kronor 4,013,899.

Enligt dessa beräkningar skulle statens bidrag för täckandet av den angivna bristen uppgå till i runt tal 560,000 kronor för år, varav 320,000 kronor skulle belasta fjärde huvudtiteln och 240,000 kronor åttonde huvudtiteln.

Riksdagen beslöt (skrivelse nr 386/1930) i princip godkänna förslaget om att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å det s. k. Norrbackaområdet ävensom att garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de av föredragande departementschefen i propositionen nr 232/1930 angivna grunderna. Vad åter beträffade sättet för realiserandet av ifrågavarande byggnadsföretag, påkallade riksdagen förnyad utredning i två avseenden, nämligen dels rörande möjligheten att åvägabringa ett sådant avtal med Stockholms stad, som innebar ett övertagande från stadens sida av ett större antal vårdplatser å det nya sjukhuset än enligt det föreliggande preliminära avtalet, dels ock i fråga örn byggnadsförslaget, för vilket kostnaderna enligt riksdagens mening borde genom en överarbetning väsentligt nedbringas.

Resultatet av den av riksdagen begärda utredningen framlades av Kungl. Maj:t i proposition nr 132/193JL Av propositionen inhämtas, dels att genom överarbetningen av det för 1930 års riksdag framlagda byggnadsförslaget en ganska avsevärd kostnadsbesparing kunnat vinnas, dels ock att Stockholms stad vid förda underhandlingar ställt sig avvisande mot ifrågasatt ianspråktagande av ytterligare platser på karolinska sjukhuset utöver vad den träffade preliminära överenskommelsen innehölle (för överenskommelsen har närmare redogjorts å sid. 15 ff. i propositionen nr 132/1931).

I nämnda proposition hemställde Kungl. Maj:t bland annat, att första byggnadsetappen vid karolinska sjukhuset skulle omfatta de byggnadsföretag, som redan angivits i propositionen nr 232/1930, att med den radioterapeutiska kliniken vid sjukhuset skulle sammanföras cancerföreningens i Stockholm vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vissa närmare angivna riktlinjer, samt att avtal finge rörande samarbete för sjukhusets uppförande träffas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet med av föredragande departementschefen i propositionen nr 232/1930 förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser.

Kungl. May.ts proposition Nr 206. 7

Riksdagen biföll (skrivelse nr 286/1931) Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Den 23 oktober 1931 godkände Kungl. Majit avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande samarbete för karolinska sjukhusets uppförande och drift. I anslutning till vad i avtalet angivits förordnade Kungl. Majit den 15 mars 1935, att driften av karolinska sjukhuset skulle handhavas av en direktion, bestående av sju ledamöter, varav Kungl. Majit skulle utse två, karolinska institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige likaledes två och Stockholms läns landsting en, varjämte generalfältläkaren och en representant för styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond skulle i vissa fall äga deltaga i direktionens överläggningar och beslut.

Jämlikt Kungl. Majits därom i propositionen nr 124/1937 framställda förslag beslöt riksdagen, att i anslutning till karolinska sjukhuset skulle upprättas en psykiatrisk klinik såsom en avdelning av sjukhuset.

Driften vid jubileumskliniken har igångsatts från och med den 1 oktober 1937.

I enlighet med Kungl. Majits förslag i propositionen nr 171/1936 beslöt riksdagen (skrivelse nr 214/1936), att serafimerlasarettet skulle förstatligas från och med den 1 juli 1937 samt att lasarettet och karolinska sjukhuset skulle från och med nämnda dag stå under gemensam förvaltning av direktionen för karolinska sjukhuset.

I fråga örn serafimerlasarettets blivande ställning uttalade jag i nämnda proposition bland annat följande:

Det syntes icke vara ett statens intresse att bibehålla serafimerlasarettet i annan mån än som betingades av dess ställning såsom undervisningssjukhus. Örn verksamheten vid lasarettet skulle med statsmedel understödjas, även sedan lasarettet ej längre erfordrades såsom undervisningssjukhus, skulle detta innebära, att lasarettet med bidrag av statsmedel ombesörjde en del av den sjukvård, som finge anses ankomma på — i första hand — Stockholms stad. Hur länge och i vilken omfattning behov kunde komma att föreligga av att bibehålla serafimerlasarettet och i vilken takt och på vad sätt en eventuell avveckling av lasarettet borde äga rum, kunde emellertid icke avgöras, innan beslut fattats, att den snart avslutade första utbyggnaden av karolinska sjukhuset skulle efterföljas av ytterligare utbyggnadsetapper, och vilka institutioner skulle tillgodoses vid en sådan fortsatt utbyggnad. Om staten övertoge även den sjukvårdande verksamheten vid serafimerlasarettet och ledningen av serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset handhades av en gemensam direktion, erhölle staten möjligheter såväl att tillgodose undervisningens intressen som att på ett bättre sätt än som med nuvarande organisationsformer vore möjligt öva kontroll över lasarettets verksamhet och hava hand över den avveckling av lasarettet, som kunde i en framtid vara tänkbar. Ett sammanförande under statlig ledning av båda de ifrågavarande sjukhusen, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, öppnade vidare möjligheter till en för det allmänna säkerligen

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.

gagnelig samverkan på olika områden mellan nämnda båda sjukhus, exempelvis i fråga örn vårdavgifter, beträffande vilka enhetliga normer kunde fastställas, i fråga om personalorganisationen och i förvaltningshänseende. Mm ståndpunkt i den föreliggande frågan innebure alltså, att det för staten vore av intresse att handhava ledningen av båda de undervisningssjukhus, varom här vore fråga, för att därigenom bliva bättre i stånd att på ett ur allmän synpunkt fördelaktigt sätt samordna sjukhusens verksamhet.

Detta uttalande mötte icke någon gensaga från riksdagens sida.

I proposition nr 272/1937 framlades härefter förslag till lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset att träda i kraft för serafimerlasarettets del den 1 juli 1937 och för karolinska sjukhusets del a dag, som Kungl. Majit ägde bestämma. Löneregleringen skulle ske i anslutning till det inom den civila statsförvaltningen gällande lönesystemet för nyreglerade verk, dock med visst förbehåll beträffande en del av sjukvårds- och ekonomipersonalen. Vad beträffade karolinska sjukhuset avsåg löneregleringen personalen vid jubileumskliniken, vilken skulle bestå å ena sidan av en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, med tillhörande poliklinik och behandlingsinstitut m. m., å andra sidan av två forskningsavdelningar. Radiumhemmet skulle drivas av staten, som hade att gälda driftkostnaderna, i den män dessa icke täcktes av andra inflytande medel. Kostnaderna för driften av forskningsavdelningarna, vilka skulle stå till jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, avsedda att befrämja det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna, skulle däremot bäras av fonden till den del dessa kostnader ej belöpte å personal, som regelmässigt erfordrades för utförande av det löpande arbetet å avdelningarna åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, och vissa andra löpande utgifter. De personalkostnader för sistnämnda avdelningar, som ej ankomme på fonden, skulle gäldas av staten.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vann i allt väsentligt riksdagens bifall (riksdagens skrivelse nr 465/1937).

Den 30 juni 1937 träffades avtal mellan Kungl. Majit och kronan å ena samt direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet å andra sidan rörande statens övertagande från och med den 1 juli 1937 av driften av lasarettet i dess helhet.

II. Allmänna synpunkter i fråga om sjukhusorganisationen.

Enligt vad direktionen för karolinska sjukhuset upplyst, hava byggnadsarbetena vid sjukhuset nu framskridit så långt, att karolinska sjukhuset kan beräknas komma i full drift under budgetåret 1939/40, varvid sjukhuset komme att omfatta följande kliniker och avdelningar med nedan angivna vårdplatser;

Kungl. Majlis proposition Nr £06.

t" tre allmänna vårdavdelningar om vardera 24—25 platser,

Av de allmänna vårdplatserna disponera enligt förenämnda mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting träffade avtal Stockholms stad 315 och Stockholms län 110 enligt följande fördelning:

10 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Direktionen har vidare upplyst, att direktionen räknade med att kunna öppna kirurgiska och medicinska klinikerna med garnisonsavdelningarna och röntgendiagnostikavdelningen den 1 oktober 1939, kvinnokliniken den 1 oktober eller den 1 december 1939, ögonkliniken den 1 januari 1940 samt öron-, näs- och halskliniken ävensom psykiatriska kliniken den 1 februari 1940.

Driften vid ekonomiavdelningarna skulle enligt direktionens beräkningar i begränsad omfattning igångsättas redan från och med den 1 juli 1939.

Direktionen beräknade, att statens nettoutgift för driften vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40 skulle ställa sig på följ ande sätt:

173,000

1,350,000

Utgifter.

Avlöningar.

Ordinarie tjänstemän kronor 989,000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit..........

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...........

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän......

Rörligt tillägg å avlöning till ordinarie

tjänstemän (3 %)...............

Dyrtidstillägg å avlöning till andra

tjänstemän (15 %)..............

Provisoriskt dyrortstillägg till andra

tjänstemän..............'.....

Kompensation för familjepensionsav-

drag till e. o. tjänstemän........

Provisorisk avlöningsförstärkning ....

Pensioner jämte dyrtidstillägg......

Omkostnader....................

1>000 kronor 2,513,000

» 30,000

» 210,000

» 51,000

47.500 kronor 2,866,000

...... » 2,500

...... » 1,652,000

...... » 50,000

Fastighetens underhåll (fastighetsfonden)..........

Summa beräknade utgifter för driften.............kronor 4,570,500

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Inkomster.

Inkomster vid karolinska sjukhuset...............kronor 2,338,500

Inkomster av hyror för till enskilda upplåtna lokaler

m. m. (fastighetsfonden)...................... »_122,300

Summa beräknade inkomster....................kronor 2,460,800

Statens nettoutgift för driften i avrundat tal....... » 2,110,000.

s

Statskontoret har anfört:

Som framgår av direktionens beräkningar, hade de totala utgifterna för sjukhuset under budgetåret 1939/40 uppskattats till närmare 4.6 miljoner kronor. Härvid vore emellertid att märka, att sjukhuset endast successivt komme att tagas i bruk under detta budgetår. Skulle sjukhuset i sin helhet vara i verksamhet under hela budgetåret, torde utgifterna kunna beräknas uppgå till ungefär 5.5 miljoner kronor.

Statskontoret ville i anledning härav erinra örn de beräkningar angående driftkostnaderna vid sjukhuset, som framlades i proposition nr 232/1930. De totala driftkostnaderna uppskattades då till omkring 3,5 miljoner kronor, varför sålunda de årliga driftutgifterna — såvitt nu kunde bedömas — komme att överstiga de år 1930 beräknade med icke mindre än omkring 2 miljoner kronor.

På grund av gällande avtal med Stockholms stad och län komme huvudparten av denna ökning av driftutgifterna utöver de tidigare beräknade att falla på statsverket. Enligt 1930 års beräkningar uppskattades det totala tillskottet av statsmedel till i runt tal 560,000 kronor om året. Härvid vore emellertid att märka, att i detta belopp inginge kostnader för den militära sjukvården med 320,000 kronor, varför det tillskott, som beräknades skola utgå av anslag under åttonde huvudtiteln, uppginge till endast 240,000 kronor. Som framginge av direktionens nu framlagda beräkningar hade behovet av statsmedel för budgetåret 1939/40 beräknats till 2,1 miljoner kronor. Reducerades detta belopp med ett beräknat tillskott från anslag under femte huvudtiteln för driften av psykiatriska avdelningen på omkring 0,2 miljoner kronor, skulle sålunda behovet av statsmedel hava ökats från det beräknade beloppet av 0,24 miljoner kronor till (2,1 — 0,2=) 1,9 miljoner kronor eller med omkring 750 procent.

Även örn dessa beräkningar måste betraktas som mycket approximativa och ställde sig särskilt ogynnsamma för statsverket under första driftåret, då inkomsterna torde bliva mindre än vad för framtiden kunde beräknas, visade de dock på ett oförtydbart sätt, att statens årskostnader för lasarettet skulle bliva mångdubbelt större än de beräknade. Denna kostnadsökning förklarades i någon mån av de arbetstids- och löneregleringar, som genomförts under de sista åren för de personalgrupper, örn vilka det här vore fråga. Den största utgiftsstegringen torde emellertid bero på att sjukhuset nu föreslagits skola få en personal, som — även örn hänsyn toges till de av arbetstidsregleringarna betingade personalökningarna — till antalet betydligt överstege den tidigare beräknade.

Med hänsyn härtill kunde det enligt statskontorets mening sättas i fråga, örn icke sjukhuset enligt föreliggande förslag skulle beträffande personal bliva i viss mån överorganiserat, och att således antalet befattningshavare vid sjukhuset borde kunna reduceras, utan att den sjukvårdande verksamheten därigenom skulle komma att äventyras. Då statskontoret emellertid

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

icke ägde tillgång till den speciella sakkunskap, som erfordrades för att i detalj kunna bedöma sjukhusorganisatoriska frågor, ansåge sig ämbetsverket i regel icke böra närmare ingå på befattningshavarnas antal i de olika lönegraderna, utan finge ämbetsverket nöja sig med att endast antydningsvis ifrågasätta reduktioner på sådana punkter i organisationen, där åtminstone till en början, innan någon erfarenhet vunnits örn sjukhusets verksamhet och därav betingat personalbehov en minskning ay personalen syntes möjlig.

Jämväl medicinalstyrelsen har anfört vissa allmänna synpunkter, som torde böra redan i detta sammanhang återgivas.

Innan ett nytt sjukhus toges i bruk, vore det givetvis förenat med stora svårigheter att beräkna de personalkostnader och utgifter i övrigt, som driften av detsamma kunde komma att kräva. I allmänhet kunde man dock vid dylika beräkningar stödja sig på erfarenheter från andra tidigare i bruk tagna sjukhus. Karolinska sjukhuset komme emellertid att i vissa avseenden intaga en särställning i dess egenskap av ett statligt undervisningssjukhus av avsevärt större dimensioner än det tidigare för dylikt ändamål disponerade serafimerlasarettet. Fullständig brist på jämförelsematerial förefunnes dock icke. Viss vägledning beträffande personalbehovet och driftkostnaderna i övrigt syntes kunna vinnas vid en jämförelse med de övriga kliniska sjukhusen i riket. Av dessa vore Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund (Lunds lasarett) av samma storleksordning som den, karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår kunde komma att innefatta, och hade sedan lång tid tillbaka tjänat såsom undervisningssjukhus för medicinska fakulteten i Lund. Vid en jämförelse mellan ifrågavarande två sjukhus borde hållas i minnet, att organisationen av desamma företedde vissa olikheter. Nedanstående tablå gåve en översikt av de två sjukhusens olika avdelningar och platsantalet å desamma.

Karolinska Lunds sjukhuset lasarett

Medicinsk klinik......................... 175 174

Garnisonssjukhusets medicinska avdelningar .... 54 —

Kirurgisk klinik.......................... 175 215

Garnisonssjukhusets kirurgiska avdelningar..... 54 —

Kvinnoklinik............................ 156 110

Öron-, näs- och halsklinik.................. 89 57

Ögonklinik.............................. 82 60

Radiologisk avdelning..................... 138 18

Psykiatrisk klinik........................ 109 114

Isoleringsavdelning ....................... 10 —

Sjukavdelning för elever................... 14 —

Ortopedisk avdelning...................... — 136

Avdelning för tuberkulos................... — 48

» » barnsjukdomar............... — 66

» » könssjukdomar............... — 35

» » reumatiska sjukdomar.......... —_56

Summa vårdplatser 1,056 1,089

Av antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset vore 1,042 avsedda för allmän eller militär sjukvård.

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

Såsom framginge av nämnda tablå, vöre Lunds lasarett fördelat på flera kliniker än dem som under nästkommande budgetår komme att öppnas vid karolinska sjukhuset. En del av sistnämnda sjukhus kliniker bleve större än motsvarande kliniker vid Lunds lasarett. Därvid borde särskilt beaktas, att den kostnadskrävande radiologiska kliniken vid karolinska sjukhuset vore avsevärt större än Lunds lasaretts radiologiska klinik.

Personaluppsättningen vid ifrågavarande två sjukhus framginge av nedanstående tablå. Därvid borde uppmärksammas, dels att uppgifterna för år träffande Lunds lasarett vore hämtade ur lasarettets årsberättelse för år 1937, varvid emellertid tillägg gjorts för de personalökningar, som landstinget sedermera beviljat för genomförande av förkortad arbetstid vid lasarettet, dels att bland karolinska sjukhusets befattningshavare icke medräknats styrelseledamöter, personalläkare, predikant, sekreterare och kassakontrollant samt ej heller oavlönad personal eller befattningshavare vid garnisonssjukhuset, dels ock att för vinnande av bättre möjligheter till jämförelser vidtagits omflyttningar av vissa personalgrupper. (Sålunda hade husmödrar och fotografibiträden vid Lunds lasarett, som där vore upptagna bland ekonomipersonalen, i stället redovisats bland sjukvårdspersonalen).

c) Skötarepersonal:

Sjukvårdare

14 Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Karolinska sjukhuset

d) Biträden i sjukvården:

Kontrollbiträden................... 6 3

Tekniska biträden.................. 5 1

Röntgenbiträden................... 7 3

Laborationsbiträde ................. 1 —

Sjukvårdsbiträden.................. — 9

Sköterskebiträden.................. — —

Provsköterskor.................... — —

Tandtekniker..................... — —

Baderskor ....... — —

e) Sköterskeelever (utom provsköterskor) •—

f) Fotografer................. 6 —

g) Barnmorskor................ 2 —

h) Sjukgymnaster.............. 3 3

extra arv. S:a

2 — 11

— — 6

2 — 12

— — 1

3 — 12

12 — 12

— 108 108

1—1 9 — _9_

— 119 119

5 — 11

— — 2

— — 6

138 Ekonomipersonal. a) Maskinavdelningen:

Övermaskinist..............

l:ste maskinist..............

2:dre maskinist.............

Reparatörer...............

Eldare..................

Kollämpare................

b) Kök och servering:

lista köksföreståndarinna.......

2:dra köksföreståndarinna......

Kokerskor...............

Kallskänka...............

lista köks- och serveringsbiträden . Köks- och serveringsbiträden .... Kökselever...............

c) Tvättinrättningen:

Tvättföreståndarinna.........

Biträdande tvättföreståndarinna . . .

Tvättmästare.............

Maskintvättare............

Tvättbiträden.............

Sömmerskor..............

Förrådsbiträde.............

d) Städning..........

e) Telefonister........

f) Övrig ekonomipersonal:

Trädgårdsmästare..........

l:ste vaktmästare..........

Vaktmästare.............

Sjukbärare..............

Arbetsföreståndarinna........

Chaufför...............

Portvakter..............

Springpojke.............

Summa sjukvårdspersonal 632

4 4

— — — 3

2 — — 6

4 — — 8

— 1 — _1_

— — — 3

2 — — 4

— 6—6

— 46 — 46

— — 5 5

1 — — 1

2 — — 3

— 34 — 34

— 6—6

— 1 — _1^

— 250 — 250

5 — — 5

38 Lunds

lasarett

45 Summa ekonomipersonal 426 335

15 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

Såsom av ifrågavarande tablå torde framgå, uppginge personalen vid Lunds lasarett med dess 1,089 patientplatser till sammanlagt 927, motsvarande således 0,85 befattningshavare per vårdplats, medan det föreslagna antalet befattningshavare vid karolinska sjukhuset med dess 1,042 för allmän eller militär sjukvård avsedda vårdplatser uppginge till 1,199 eller 1,15 befattningshavare per vårdplats. Därvid hade såsom i det föregående angivits icke medräknats den militära personalen å garnisonssjukhuset och ej heller oavlönade provelever. Motsvarande jämförelsetal uppginge vid Sabbatsbergs sjukhus till 0,97, vid S:t Görans sjukhus till 0,57 och vid Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset till 0,96.

Den föreslagna personaluppsättningen vid karolinska sjukhuset syntes således vara större än vad som kunde anses oundgängligen erforderligt för sjukhusets drift, under förutsättning att denna skulle följa samma linjer som tillämpats vid Lunds lasarett. Därvid finge man dock icke bortse från den omständigheten, att de särskilda sjukavdelningarna och sjuksalarna vid karolinska sjukhuset i allmänhet vore mindre än vid Lunds lasarett och att i följd härav större sjukvårdspersonal erfordrades vid det förra sjukhuset, vilket förhållande kunde till en del förklara det större antalet sjukvårdspersonal därstädes. Vad anginge det jämförelsevis stora antal sjuksköterskor och assistentsköterskor, som enligt förslaget skulle anställas vid karolinska sjukhuset, torde detta bero på att vid förslagets upprättande syntes hava avsetts, att det huvudsakliga sjukvårdsarbetet på avdelningarna skulle utföras av skolade sköterskor, medan detta arbete vid Lunds lasarett skulle liksom vid de flesta andra sjukhus, däribland serafimerlasarettet, i stor utsträckning utföras av s. k. B-sköterskor eller sköterskebiträden under tillsyn av skolade sköterskor. Den organisation, som sålunda ifrågasatts för karolinska sjukhuset, syntes jämväl hava föranlett till att i förslaget upptagits ett stort antal städerskor för utförande av städningsarbete på sjukavdelningarna, vilket arbete eljest i allmänhet ankomme på sköterskebiträdena. Ifrågavarande organisation innebure en i och för sig önskvärd effektivisering av sjukvårdsarbetet, men torde komma att föranleda avsevärda merkostnader i förhållande till den organisation, som tillämpades vid flertalet andra sjukhus. Det kunde sättas i fråga, huruvida det under nuvarande förhållanden, då en allvarlig brist på utbildade sjuksköterskor förelåge, vore rätta tidpunkten att börja tillämpa en organisation, som påfordrade en avsevärt större skolad sköterskepersonal än vad eljest skulle krävas. Styrelsen ville emellertid betona önskvärdheten av en utveckling i den riktning, som förslaget anvisade, och funne därför den temporära sköterskebristen, som om några år torde vara hävd, icke böra utgöra hinder för uppbyggande av ifrågavarande organisation.

Då fråga vore örn ett undervisningssjukhus, där forskningsarbete skulle utföras, kunde därjämte forskningsarbetet påfordra större personal än vad som påkallades enbart av den egentliga sjukhusdriften. Ju mer intensivt forskningsarbetet bedreves, desto mer ökades personalbehovet. Vid vissa sjukvårdsanstalter i utlandet, där forskningsarbete påginge, torde sålunda personalantalet avsevärt överstiga patientantalet. Huru långt man i detta avseende skulle gå, syntes i sista hand bero på de krav beträffande forskningsarbete, som sjukhusets huvudman med hänsyn lill tillgängliga ekonomiska resurser funne sig kunna uppställa. Det borde emellertid härvid beaktas att även vid Lunds lasarett forskningsarbete av högt värde bedreves. Vad sålunda sagts örn forskningsarbetets inflytande på personal-

16 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

arbetet torde i huvudsak allenast gälla läkar- och sjukvårdspersonalen samt den kontorspersonal, som vore avsedd för tjänstgöring på sjukavdelningarna, men icke ekonomipersonaleri och den egentliga kontorspersonalen. Storleken av sistnämnda personalgrupper syntes nämligen icke i större grad påverkas av de särskilda forskningsuppgifter, som kunde ställas på sjukhuset. Beträffande denna personals antal å de olika avdelningar, varå den vore fördelad, syntes man med vissa jämkningar böra utnyttja de erfarenheter, som vunnits vid Lunds lasarett. I fråga åter örn personalens löneplacering syntes viss hänsyn böra tagas till förhållandena vid andra statliga sjukhus. I sådant avseende finge styrelsen hänvisa till det senast färdigställda statliga sinnessjukhuset av motsvarande storlek nämligen Ryhovs sjukhus i Jönköping, där patientantalet uppginge till omkring 1,300 och där personalen på följande avdelningar vore placerad i nedan angivna lönegrader:

Ryhovs sjukhus

a) Kontoret: Lönegrad

1 syssloman ....................................... B 24

1 bokhållare........................................ B 15

1 kassör..............#............................. B 11

1 kameralbiträde..................................... B 8

1 kanslibiträde...................................... B 7

1 extra ordinarie kameralbiträde........................... e. o. 8

b) Maskinavdelningen:

1 maskinmästare..................................... B 14

1 maskinist av lia klass................................ B 10

2 maskinister av 2:a klass............................... B 8

1 reparatör ........................................ B 8

1 elektriker....................................... B 8

2 hantverkare (mekaniska arbetare)......................... B 6

3 eldare........................................... B 5

4 extra ordinarie eldare................................. e. o. 5

c) Köket:

1 köksförestånderska................................... B 7

1 biträdande köksförestånderska........................... B 5

2 manliga ekonomister av 2:a klass........................ e. o. 4

2 kvinnliga » » » » ......................... e. o. 3

12 » » » 4:e » ......................... H 1

d) Tvättinrättningen:

(ombesörjer tvätt även för Smålands arméartilleriregemente)

1 tvättförestånderska................................... B 6

1 biträdande tvättförestånderska . . . ............... B 3

1 manlig ekonomist av l:a klass.......................... e. o. 5

1 kvinnlig » » 3:e » .......................... H 3

12 kvinnliga ekonomister av 4:e klass....................... H 1

e) Städning och servering:

1 kvinnlig ekonomist av 2:a klass.......................... e. o. 3

15 kvinnliga ekonomister av 4:e klass........................ H 1

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

Styrelsen ville i samband härmed framhålla att, om personalen vid karolinska sjukhuset tillerkändes en särställning i fråga örn löneplaceringen, stor utsikt förefunnes, att en dylik löneplacering kunde återverka på avlöningsförhållandena ej blott vid de övriga statliga sjukhusen utan även vid sjukvårdsanstalterna i övrigt. Befattningar, till vilka motsvarighet funnes vid andra liknande anstalter, syntes med hänsyn härtill endast, där alldeles särskilda förhållanden förelåge, böra upptagas i högre lönegrad än andra motsvarande befattningar. Sålunda syntes — i överensstämmelse nied vad som gällde vid statens sinnessjukhus — förste bokhållarbefattningen kunna reduceras till en bokhållarbefattning i lönegraden A 15, förste maskinisten placeras i Alf), tvättförestånderska i A 6, tvättmästare och eldare i A 5 och maskinsättare i den mån sådana erfordrades, såsom extra ordinarie i 5 lönegraden. Löneplaceringen för övermaskinisten och första köksförestånderskan syntes vara väl hög och kunna reduceras till respektive A 15 och AILI fråga om sjuksköterskornas löneplacering syntes det kunna ifrågasättas, huruvida deras fördelning på lönegraderna A 7 och e. o. 5, innefattande en jämförelsevis stor löneskillnad, vore tillfredsställande för de fall där arbetsuppgifterna vore likvärdiga. Det syntes rimligt, att ett visst antal av assistentsköterskorna, förslagsvis omkring två tredjedelar, upptoges i den lönegrad å löneskalan för ordinarie befattningshavare, som svarade mot den av direktionen föreslagna placeringen å löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, eller således A 5. Vid en sådan ordning kunde också antalet i A 7 upptagna sköterskor minskas och denna lönegrad reserveras för de sköterskor, som hade ansvaret för sjukavdelningar (avdelningssköterskor) eller fullgjorde särskilt kvalificerad tjänstgöring såsom exempelvis operations-, röntgen- och laboratoriesköterskor ävensom nattsköterskor med motsvarande arbetsuppgifter. De föreslagna kuratorerna borde för möjliggörande av passagesystem upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare, förslagsvis i 9 lönegraden. Ordinarie befattningar såsom kokerskor och kallskänka syntes icke vara erforderliga utan kunde ersättas med extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrad.

I allmänhet syntes det vara tillrådligt, att innan sjukhuset kommit i full drift och erfarenhet vunnits om den personaluppsättning, som därvid visat sig erforderlig, ett visst antal av de i förslaget upptagna ordinarie befattningarna upptoges såsom extra ordinarie eller extra befattningar.

I sjukhusdirektionens förutberörda yttrande i anledning av de i remissutlåtandena framställda erinringarna yttras bland annat följande:

Direktionen ville till en början framhålla, att det ingalunda undgått den, att synnerligen betydande kostnadsökningar inträtt i fråga om tidigare beräknade utgifter för karolinska sjukhuset och de belopp, som direktionen i sitt statförslag nu måst utgå från. Givetvis sammanhängde detta i icke ringa mån med att anspråken på sjukhusens utrustning och värd möjligheter stigit samt att sjukvårdens allmänna standard under den senaste 1 O-årsperioden i vissa hänseenden avsevärt höjts, men den huvudsakliga anledningen torde kunna hänföras till två omständigheter, vilka icke förelegat, då år 1930 beräkningar senast gjordes rörande kostnaderna för karolinska sjukhuset. Den ena av dessa hänförde sig till de av riksdagen beslutade löneregleringarna för serafimerlasarettet och karolinska sjukhusets personal av olika grader och den andra till den reglering av arbetstiden för sjukvårdspersonalen, som direktionen enligt givna direktiv hade att taga

Bihang till riksdagens protokoll 10SD. 1 sami. Nr 200.

18 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206. *

hänsyn till. En approximativ beräkning hade givit vid handen, att av nu beräknat anslag till avlöningar cirka 33 procent hänförde sig till efter år 1930 beslutade löneregleringar, motsvarande för båda sjukhusen ungefär 1,500,000 kronor. Härtill komme emellertid det förhållandet, att i anslutning till gällande avtal mellan Stockholms stad och Stockholms läns landsting samt statsverket utgifterna för undervisningen från att hava tidigare i stor utsträckning betalats av karolinska institutet numera överflyttats på karolinska sjukhuset, och att den uppfattningen alltmera gjorde sig gällande, att någon bestämd gräns mellan sjukvårdande samt vetenskaplig och undervisande verksamhet icke kunde dragas. En sådan gräns uppehölles visserligen exempelvis vid Lunds lasarett, men hade i praktiken visat sig medföra åtskilliga olägenheter. Medicinalstyrelsen hade emellertid i sitt remissyttrande alldeles förbisett detta förhållande, då styrelsen gjort sin jämförelse mellan karolinska sjukhuset och Lunds lasarett. Det torde emellertid icke kunna bestridas, att för karolinska sjukhusets del i ekonomiskt hänseende dess ställning som undervisningssjukhus i ganska hög grad påverkat kostnaderna i fördyrande riktning. En annan omständighet, som påverkade verksamheten vid karolinska sjukhuset, vore, att direktionen hade att besvara ett stort antal remisser från vederbörande myndigheter samt föra underhandlingar på olika områden med såväl myndigheter och kommuner som sammanslutningar och enskilda. Direktionen hade också fått på sig överflyttat ansvaret för ledningen av den psykiatriska kliniken samt torde få icke ringa ökade arbetsuppgifter i och med organiserandet av statens sköterskeskola. Härav torde kunna förklaras, att direktionen, som för övrigt hade att icke blott iakttaga alla skilda löne- och pensionsförfattningar för ungefär 1,500 befattningshavare utan också med landsting och kommuner ordna de inbördes angelägenheter, som ett rikssjukhus och dess organ i motsats till andra sjukhus fått att handhava, måste till sitt förfogande hava i förvaltningshänseende erfarna krafter i helt annan omfattning än andra sjukhus. Icke minst bidroge till detta behov de särskilda spörsmål, som för ett sjukhus med specialiserad vård och undervisning förelåge och som här tyngde kontorsarbetet genom rekvisitioner och ersättningar i olika former m. m.

De hörda myndigheterna hade gjort vissa jämförelser icke blott med tidigare beräkningar utan även med andra sjukvårdsanstalter. Sålunda hade medicinalstyrelsen, såsom nyss nämnts, jämfört karolinska sjukhuset och Lunds lasarett samt därvid kommit till det resultatet, att en minskning i fråga om personalen och även i vissa fall i fråga örn redan av riksdagen beslutad löneställning för denna borde kunna ske. Medicinalstyrelsen hade emellertid vid sin jämförelse med Lunds lasarett icke uppmärksammat, att någon fullständig reglering av arbetstiden ännu icke genomförts där samt att antalet medicine studerande vid Lunds universitet endast uppginge till hälften av det vid karolinska institutet (höstterminen 1938 utgjorde det i Stockholm 940 och i Lund 477; antalet nyinskrivna hade då varit i Stockholm 100 och i Lund 50). Vidare finge erinras örn att den polikliniska verksamheten i Stockholm vore till sin omfattning av helt annan storleksordning än den i Lund. Den av medicinalstyrelsen gjorda jämförelsen saknade alltså även i dessa fall det underlag, som fordrades för en saklig och objektiv jämförelse. Vad därefter beträffade de jämförelser i fråga örn karolinska sjukhuset, som av medicinalstyrelsen gjorts med det nya sinnessjukhuset vid Ryhov i Jönköping, funne direktionen icke anledning att ingå på denna fråga, då förutsättningar för att överhuvudtaget här göra några jämförelser helt torde saknas.

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr %06.

Direktionen ville slutligen betona, att, även om direktionen givetvis mäste tillse, att de direktiv följdes, som förelåge rörande ordnandet av sjukvård oell undervisning vid det sjukhus, som i första hand skulle betjäna de studerande vid landets största medicinska undervisningsanstalt, direktionen redan vid sin statbehandling genom särskilda förhandlingar med företrädarna för de skilda medicinska läroämnena sökt nedbringa kostnaderna samt att även i vissa fall detta lyckats, medan åter i andra fall svårigheter rests mot en sänkning av utgifterna. Då direktionen nu fått ett direkt åläggande att med ledning av de i remissyttrandena framförda synpunkterna söka vidtaga ytterligare beskärningar i statförslaget, hade direktionen därvid velat följa i huvudsak följande linjer.

Då direktionen i stort sett icke ansåge sig kunna frångå sina synpunkter beträffande sjukhusets allmänna organisation och vad därmed ägde samband, hade direktionen i stället sökt uppskjuta genomförandet av organisationen i vissa avseenden mot vad som tidigare planerats även om härigenom vissa olägenheter skulle uppstå, då sjukhuset öppnades och verksamheten där måhända ganska snart finge full omfattning. Direktionen hade redan i sitt statförslag framlagt och ville även i det följande komma med sådana jämkningar, som läte sig genomföra, utan att sjukvårdens och undervisningens vitala intressen åsidosattes. Dessa jämkningar komme då närmast att avse sådana delar av karolinska sjukhusets verksamhet, där en helt ny organisation ifrågasatts eller där mera betydande av erfarenheten betingade förändringar befunnits önskvärda. Vidare hade direktionen velat föreslå någon minskning i fråga örn antalet befattningshavare och hade då utgått från att man under det första verksamhetsåret icke kunde påräkna full drift vid poliklinikerna samt att beläggningen å klinikerna endast successivt ökades, varigenom även för vissa laboratorier till en början arbete i något reducerad omfattning förutsattes. Att kunna exakt i förväg bedöma så pass vanskliga faktorer som fördelningen av besöken å serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets polikliniker vore emellertid icke möjligt, och direktionen ansåge sig icke stå till svars med att ej i viss utsträckning hava möjligheter att övervinna mötande svårigheter.

Från dessa utgångspunkter hade direktionen velat övergå till en detaljgranskning av de framlagda förslagen för att där göra nu begärda ytterligare jämkningar. Att, såsom av vissa myndigheter framhållits, i avsevärt större utsträckning än direktionen beräknat i anslutning till den av riksdagen tidigare godkända proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid serafimerlasarettet minska antalet ordinarie befattningshavare, kunde direktionen icke finna vara tillrådligt framför allt med hänsyn till de större möjligheter, som erbjöde sig att erhålla fullt kvalificerade arbetskrafter å de mera ansvarsfyllda befattningarna i ordinarie tjänste- och löneställning och i betraktande av den mycket kännbara konkurrens om sjukvårds- och ekonomipersonal, som förefunnes med Stockholms stad, där motsvarande befattningshavares löneställning lage något högre än sorn följde av statens lönesystem.

Från serafimerlasarettet komma i och med att motsvarande vårdavdeldelningar öppnas vid karolinska sjukhuset att överföras den ena medicinska kliniken, och ögonkliniken. Detta innebär i huvudsak, att vederbörande professorers verksamhet flyttas och att ett större antal vårdplatser kommer att bliva tillgängligt för undervisningen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

Direktionen har utgått ifrån, att samtliga nu befintliga vårdplatser i medicinska och kirurgiska klinikernas byggnader skola upprätthållas under hela budgetåret 1939/40 och att vårdplatserna i ögonklinikens byggnad skola disponeras av nämnda klinik under första hälften av budgetåret men därefter temporärt nedläggas under återstående delen av budgetåret för eventuella ändringsarbeten. Direktionen har vidare beräknat, att den yttre verksamheten vid poliklinikerna för ögon-, öron-, näs-, hals- och psykiska sjukdomar skulle nedläggas, då motsvarande polikliniker öppnas vid karolinska sjukhuset, samt att i motsvarande sammanhang verksamheten vid medicinska och kirurgiska poliklinikerna skulle minskas. I sina inkomstberäkningar har direktionen med anledning härav antagit, att inkomsterna från poliklinikerna skulle minskas med omkring 25 procent.

Vid anslagsberäkningarna har direktionen även tagit hänsyn till att professorns i röntgendiagnostik verksamhet ävensom sjukgymnastundervisningen komme att överflyttas till karolinska sjukhuset.

I fråga om ekonomiavdelningarna räknar direktionen med att tvättinrättningen vid serafimerlasarettet nedlägges och att tvätten från och med den 1 juli 1939 skall utföras vid karolinska sjukhuset.

Statens nettoutgift för driften vid serafimerlasarettet under budgetåret 1939/40 har direktionen beräknat på följande sätt:

127,500

865,300

Utgifter.

Avlöningar.

Ordinarie tjänstemän. . kronor 393,300 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t Avlöningar till övrig ickeordinarie personal . .

Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie tjänstemän Rörligt tillägg å avlöning till ordinarie

tjänstemän (3 %)............. »

Dyrtidstillägg å avlöning till andra

tjänstemän (15%) ............. »

Provisoriskt dyrortstillägg till andra

tjänstemän................... »

Kompensation för familjepensionsavdrag till extra ordinarie tjänstemän »

Provisorisk avlöningsförstärkning .... »_

Pensioner jämte dyrtidstillägg.............

Omkostnader..........................

Hyror för förhyrda bostäder (fastighetsfonden) Fastighetens underhåll (fastighetsfonden).....

700 kronor 1,386,800 » 12,000

» 133,200

» 28,600

6,600

22,800 kronor 1,590,000

...... » 29,500

1,357,500

...... » 67,000

...... » ' 83,000

Summa beräknade utgifter för driften kronor 3,127,000

21 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206. Inkomster.

Inkomster vid serafimerlasarettet................kronor 1,935,415

» av hyror för till enskilda upplåtna lokaler (fastighetsfonden) ............................ »_34,000

Summa beräknade inkomster kronor 1,969,415 Statens nettoutgift för driften i avrundat tal kronor 1,158,000.

I och med att karolinska sjukhuset toges i bruk, komme, framhåller i anslutning härtill statskontoret, vissa avdelningar vid serafimerlasarettet att nedläggas och den sjukvårdande verksamheten vid dessa att överflyttas till karolinska sjukhuset. Oaktat dessa minskningar i avdelningarnas antal hade direktionen icke ansett, att detta skulle föranleda några inskränkningar i antalet vårdplatser å nämnda lasarett, enär en utvidgning av antalet vårdplatser vid de kvarblivande avdelningarna å lasarettet av direktionen planerats. En dylik utveckling hade också förutsetts vid lasarettets förstatligande (jfr statens offentliga utredningar 1936: 1, sid. 90 ff.).

Det torde emellertid böra understrykas, att statens intresse att driva sjukvård vid lasarettet närmast vore motiverat av dettas ställning som undervisningssjukhus. Ur denna synpunkt borde således de nu föreslagna utvidgningarna av vissa vårdavdelningar komma till stånd endast örn och i den mån de vore betingade av undervisningens behov. Vöre detta icke fallet, syntes det närmast vara ett intresse för Stockholms stad, att — med nuvarande brist på vårdplatser inom staden — sjukhuset utnyttjades till hela sin kapacitet för stadens sjuka.

Även om direktionens plan att disponera samtliga nu förefintliga vårdplatser vid sjukhuset godtoges, torde det enligt statskontorets mening vara möjligt att efter tillkomsten av karolinska sjukhuset i större omfattning än direktionen tänkt sig överflytta vissa uppgifter å detta sjukhus. Detta gällde särskilt sjukgymnastiken, men även vissa andra uppgifter i fråga om sjukvården, till vilka ämbetsverket återkomme i det följande, syntes kunna överlämnas till karolinska sjukhuset.

Medicinalstyrelsen har yttrat följande:

I den mån karolinska mediko-kirurgiska institutets undervisningskliniker överflyttades från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset och sjukavdelningar i serafimerlasarettets lokaler icke längre bleve oundgängligen erforderliga såsom underlag för undervisningen vid institutet, syntes böra övervägas, huruvida anledning förefunnes för statsverket att framdeles å denna centrala plats i staden driva sjukvård, då intresset för uppehållande av denna verksamhet rätteligen finge anses ankomma på Stockholms stad. Ett dylikt övervägande syntes kunna giva anledning till upptagande av underhandlingar med staden örn ändrad fördelning av kostnaderna för lasarettets drift eventuellt lasarettets framtida överlåtelse till staden.

I sitt yttrande av den 6 februari 1939 har direktionen framhållit, att den av statskontoret och medicinalstyrelsen berörda frågan om serafimerlasarettets fortsatta verksamhet syntes vara något för tidigt viickt, enär nuvarande

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

av staten garanterade avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting gällde till och med år 1960.

menbchefen. Säsom av det föregående framgår, kan karolinska sjukhuset under nästa budgetår träda i verksamhet, såvitt angår de delar av sjukhuset, som ingå i den nu under arbete varande byggnadsetappen. De beräkningar rörande de årliga driftkostnaderna, som framlagts av direktionen för karolinska sjukhuset, innefatta betydande kostnadsökningar i jämförelse med de ursprungligen beräknade kostnaderna för sjukhuset. Att så blivit förhållandet har enligt direktionen sin förklaring i ett flertal olika omständigheter. Sålunda hava anspråken pa sjukhusens utrustning och vårdmöjligheter stigit samtidigt som sjukvårdens allmänna standard under det senaste decenniet i vissa avseenden avsevärt höjts. Sedan år 1980 hava vidare löneregleringar genomförts för bland annat karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets personal och arbetstiden reglerats för sjukvårdspersonalen. Av direktionens yttrande framgår även, att numera en bestämd gräns mellan sjukvårdande samt vetenskaplig och undervisande verksamhet icke kan dragas, varför vissa utgifter för undervisningen, som tidigare belastat karolinska institutets stat, överförts till sjukhusets stat, vilket i höjande riktning påverkat sjukhusets anslagsbehov.

Det synes mig emellertid knappast med ledning av de föreliggande utredningarna kunna med säkerhet bedömas, huruvida de avsevärda kostnadsökningarna i förhållande till de ursprungliga, riksdagen förelagda beräkningarna måste i sin helhet anses såsom nödvändiga. Enligt min mening hade det därför varit önskvärt, örn frågan rörande personalorganisationen vid karolinska sjukhuset kunnat underkastas förnyad utredning, innan förslag i ämnet förelägges riksdagen. Då sjukhuset beräknas komma i full verksamhet under nästa budgetår, medgiver dock tiden icke sådant uppskov.

I sakens nuvarande läge förordar jag, att förslag till sjukhusets personalorganisation framlägges för årets riksdag med utgångspunkt från direktionens beräkningar och de i anledning därav avgivna yttrandena. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit, att, med iakttagande av nödig försiktighet, bestämma, i vilken utsträckning och ordning organisationsförslaget bör genomföras under nästa budgetår. Efter ytterligare utredning i ämnet och med ledning av vunnen erfarenhet synes frågan örn personalorganisationen vid ifrågavarande sjukhus böra ånyo i sinom tid underställas riksdagen.

För ett uppskov med det definitiva ställningstagandet till personalorganisationen talar även vanskligheten att ställa en säker prognos rörande patientfrekvensen vid karolinska sjukhuset. Det vill förefalla, som om sjukhusdirektionen i sina föreliggande kostnadskalkyler utgått från en reia-

23 Kungl. Maf.ts proposition Nr 206.

tivt hög beläggningssiffra. Jag har ingående övervägt lämpligheten av att med hänsyn till osäkerheten rörande sjukhusverksamhetens blivande omfattning räkna med ett proportionsvis större antal icke-ordinarie befattningshavare än som förutsättes skola anställas enligt sjukhusdirektionens föreliggande anslagsberäkningar. Närmast på grund därav, att ett sådant förfaringssätt skulle försämra möjligheterna att för karolinska sjukhuset förvärva den bästa möjliga personalen, har jag ej ansett mig böra tillstyrka en sådan anordning.

Vad åter angår serafimerlasarettet, finner jag mig i sakens nuvarande läge kunna i huvudsak godtaga de av direktionen angivna riktlinjerna som grund för anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

lil. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar uppfört med 522,400 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1938 års riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 443 ff i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

2. Sjukhusets läkemedelsförsörjning.

Direktionen erinrar, att jämlikt propositionen nr 232/1930 garnisonssjukhusets apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hade verkställt utredning angående apotekets organisation och ställning, varvid samråd ägt rum med direktionen. Härav hade framgått, att apoteket på grund av omfattningen och vikten av dess militära uppgifter syntes böra förbliva under sjukvårdsstyrelsens förvaltning.

Arméförvaltningen har anfört, att ett ändamålsenligt organiserande av läkemedelsförsörjningen för försvarsväsendet för såväl freds- som krigsförhållanden förutsatte ej mindre ett centralt, till sjukvårdsstyrelsen förlagt förvaltningsorgan utan även ett apotek, som vore ställt till samma organs förfogande för praktiska arbetsuppgifter ävensom för undervisning av i specialtjänst uttagna värnpliktiga apotekare. Genom att det sålunda föreslagna apoteket, vilket i och för sig självt vore erforderligt för militärt ändamål, i sin fredsverksamliet anslötes till ett stort sjukhus verksamhetsområden, vunnes ytterligare kontakt med den medicinska forskningen m. m. Detta skulle i sista hand lända den militära sjukvården

24 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 806.

och dess terapeutiska utrustning till godo. På grund härav måste ett anslutande av apoteket till karolinska sjukhuset vara av större värde för försvaret än en helt fristående militär apoteksinrättning. Arméförvaltningen föresloge alltså inrättande av ett dylikt apotek, lämpligen benämnt garnisonsapoteket i Stockholm.

Beträffande personalbehovet vid garnisonsapoteket framlade arméförvaltningen förslag i nämnda hänseende och hemställde, att kostnaderna för personalens avlöning finge bestridas av uppkommande besparingar i staten för garnisonssjukhuset i Stockholm.

Chefen för armén har ställt sig tveksam inför arméförvaltningens förslag angående det nuvarande garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset.

Medicinalstyrelsen har icke något att erinra mot att karolinska sjukhusets läkemedelsförsörjning omhänderhaves av garnisonssjukhusets apotek och att detta apotek fortfarande står under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förvaltning.

Som nämnts förutsatte 1930 års förslag till organisation av karolinska sjukhuset, att garnisonssjukhusets apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset. Förslag har nu framlagts av arméförvaltningen angående apotekets organisation och personal. Denna fråga torde komma att framdeles anmälas av chefen för försvarsdepartementet. I detta sammanhang vill jag endast framhålla, att intet synes vara att erinra mot att sjukhusets läkemedelsförsörjning omhänderhaves av nämnda apotek och att apoteket även i fortsättningen kommer att stå under förvaltning av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Jag utgår dock från att samråd härvid kommer att äga rum med direktionen för karolinska sjukhuset. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av vederbörande myndigheter utfärda närmare bestämmelser i förevarande avseende.

3. Psykiatriska klinikens förläggande till karolinska

sjukhuset.

Vidkommande denna fråga erinrar direktionen, att Kungl. Majit den 6 maj 1938 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med direktionen verkställa utredning rörande utrustning och personalbehov för psykiatriska kliniken och polikliniken. Sådant samråd hade ägt rum, och direktionen hade kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande klinik borde jämställas med övriga kliniker vid sjukhuset och sålunda ställas direkt under direktionens förvaltning. Den psykiatriska klinikens förläggande till karolinska sjukhuset vore nämligen enligt direktionens mening — liksom frågan om övriga kliniker — ett undervisningsintresse. Under sådana för-

25 Kungl. May.ts proposition Nr 206.

hållanden syntes det direktionen självfallet, att den nya kliniken infogades i karolinska sjukhusets organisation på samma sätt som övriga specialkliniker. Erforderliga anslag för klinikens drift borde därför inräknas i övriga för sjukhuset avsedda, å åttonde huvudtiteln anvisade avlöningsoch omkostnadsanslag. Något annat förfarande borde enligt direktionens uppfattning av praktiska skäl icke ifrågakomma. Härav skulle följa, att inkomster på grund av denna kliniks drift icke skulle särskilt redovisas utan ingå bland övriga inkomster vid sjukhuset. Av anförda skäl syntes anslag till psykiatriska klinikens utrustning jämväl böra ställas till direktionens förfogande och anvisas å åttonde huvudtiteln. I enlighet härmed hade direktionen i det följande vid beräknandet av sjukhusets personal- och anslagsbehov medtagit jämväl psykiatriska kliniken.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien H. K. H. Tottie har med avseende å psykiatriska klinikens ställning m. m. anfört skiljaktig mening och yttrat följande:

Direktionens uppfattning om önskvärdheten av att så mycket som möjligt förenkla det administrativa och budgetmässiga förfarandet vid anvisandet av medel å riksstaten för psykiatriska kliniken, vilken genom sin ställning kommit att bliva en med övriga kliniker i åtskilliga avseenden icke fullt jämförbar del av karolinska sjukhuset, samt om nödvändigheten av att enhetlig ledning av alla till sjukhuset hörande delar måste giva till resultat, att direktionen ägde full bestämmanderätt i fråga örn även denna klinik. Det syntes emellertid kunna ifrågasättas, örn icke kostnaderna för åtminstone den egentliga vården vid kliniken — liksom kostnaderna för sinnessjukvården i allmänhet — borde upptagas under femte huvudtiteln och i så fall lämpligen på sådant sätt, att — ehuru avlönings- och omkostnadsstater för psykiatriska kliniken inginge i karolinska sjukhusets allmänna stat — särskilda ersättningsanslag, i så fall ett för avlöningar och ett för kostnader i övrigt, redovisades under femte huvudtiteln att direkt tillgodoföras direktionen efter vissa genom överenskommelse närmare angivna summariska grunder. Förutom vad sålunda kunde anföras beträffande lämpligheten av att kostnaderna för sinnessjuk vården — den egentliga sinnessjukvården med undantag av vad som kunde anses belöpa på undervisningen — belastade femte huvudtiteln med hänsyn till vissa praktiska och statistiska synpunkter, kunde i detta fall åberopas vad som gällde i fråga örn utgifterna för motsvarande klinik i Lund, för vilken utgifterna enligt särskilda avtalsmässigt angivna grunder bestredes av medel under femte huvudtiteln.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anslutit sig till direktionens förslag, att den psykiatriska kliniken skulle jämställas med sjukhusets övriga kliniker och ställas omedelbart under direktionens förvaltning.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet har jag kommit till den uppfattningen, att det av organisatoriska och praktiska skäl synes lämpligast, att kliniken, på sätt direktionen förordat, infogas som en spe-

Departa-

mantschefan.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

cialklinik i karolinska sjukhuset och att å åttonde huvudtiteln anvisas medel till avlöningar och omkostnader m. m. för ifrågavarande klinik. Härvid förutsätter jag, att åttonde huvudtiteln icke erhåller ersättning från femte huvudtiteln för ifrågavarande utgifter för sinnessjukvården. Denna ståndpunkt överensstämmer för övrigt med det förslag, som av mig i det följande framlägges rörande redovisning å riksstaten av vissa utgifter för garnisonssjukvården. Jag får här erinra, att chefen för socialdepartementet i 1939 års femte huvudtitel under punkten 101 räknat med en minskning med 65,000 kronor av anslaget till avlöningar vid statens sinnessjukhus, föranledd av att kostnaderna för personal vid psykiatriska sjukhuset överföras till anslag under åttonde huvudtiteln.

4. Central ledning av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Sjukhusdirektionen. De uti gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset meddelade bestämmelserna örn direktionens arbetsformer hade visat sig synnerligen betungande för direktionens ledamöter, och det kunde förväntas, att denna olägenhet bleve ännu mera framträdande, då karolinska sjukhuset kommit i full drift. Direktionen hade funnit sig böra föreslå en ändrad organisation av sjukhusens centrala ledning.

För att söka skapa en arbetsduglig delegation, som under direktionen skulle kunna handlägga smärre ärenden av löpande beskaffenhet och även vissa andra frågor, vilka krävde skyndsam behandling, hade direktionen ansett önskvärt, att en tjänstemannaorganisation — ett arbetsutskott — bildades, som lämpligen skulle bestå av en läkare, vilken borde vara styresman för båda sjukhusen, en ekonomidirektör, vilken till huvudsaklig uppgift skulle hava handläggningen av vissa till direktionen hörande ärenden av administrativ och ekonomisk art, ävensom sysslomannen vid vederbörande sjukhus, den senare såsom föredragande av ärenden, som berörde sjukhuset i fråga. Möjligen kunde man tänka sig, att denna tjänstemannaorganisation vid mera betydelsefulla ärendens behandling skulle förstärkas med direktionens ordförande eller någon ledamot av direktionen.

Styresmannens huvudsakliga uppgift borde vara att såsom chef för de bägge samordnade sjukhusen där leda arbetet samt ansvara för de sjukvårdande uppgifterna ävensom att i regel vara ordförande i arbetsutskottet. Ekonomidirektören skulle i samråd med styresmannen och i vissa fall jämte honom efter direktionens uppdrag företräda densamma vid underhandlingar av olika slag, särskilt när det gällde samarbetet med statliga och kommunala myndigheter, samt vara direktionens speciellt sakkunnige vid handläggningen av för sjukhusen gemensamma administrativa och lönetekniska spörsmål, som vore av natur att kräva utfärdande av allmänna föreskrifter eller erfordra underställning av statliga myndigheter.

Vederbörande syssloman å de två skilda sjukhusen skulle förutom föredragning av till sjukhusen hörande ekonomiska och administrativa ärenden samt personalfrågor ävensom övriga frågor, som sysslomannen i egenskap av föreståndare för vederbörande sjukhuskontor hade att handlägga, utöva chefskapet över kontorspersonalen ävensom ekonomipersonal samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 27

handlägga alla sådana löpande ärenden, vilka i regel numera tillkomme syssloman vid länslasarett.

Direktionens sekreterare och ombudsman borde såsom ledamot inträda i nämnda arbetsutskott vid behandlingen av ärenden, som krävde juridisk sakkunskap eller där eljest hans biträde med hänsyn till ärendets natur kunde påkallas av arbetsutskottet.

Genom en dylik organisation, till vars förfogande borde ställas ett mindre kansli och där registrering av alla till direktionen inkommande handlingar enhetligt skulle ske, skulle enligt direktionens uppfattning skapas en arbetsduglig enhet, som kunde ständigt finnas till förfogande för prövning av särskilt sådana ärenden, vilka icke tålde uppskov och vilka icke vore av natur att behöva direkt underställas den samlade direktionen. Arbetsutskottets sammanträden skulle kunna vissa dagar förläggas till de skilda sjukhusen.

Ett viktigt led i styresmannens och ekonomidirektörens uppgifter i övrigt skulle vara handläggningen av vissa remisser och en del förfrågningar närmast från statliga myndigheter samt verkställandet av utredningar för direktionen, varvid samråd dem emellan borde äga rum, innan ärendet föredroges i direktionen. Arbetsfördelningen även i detta avseende dem emellan syntes kunna ordnas i stort sett så, att styresmannen-läkaren ansvarade för ärenden av huvudsakligen allmän sjukvårdskaraktär, medan ekonomidirektören finge på sin lott ärenden av mera administrativ och löneteknisk art. Genom en dylik organisation skulle dessutom från direktionen och dess beredningsutskott (nuvarande arbetsutskott) kunna avlyftas ett icke ringa antal ärenden samt för direktionen skapas större möjligheter att ägna sin tid åt sjukhusets allmänna, organisatoriska och ekonomiska frågor utan att, såsom nu vore fallet, alltför mycket behöva upptagas av löpande mindre ärenden.

Det torde i detta sammanhang böra erinras örn att ifrågavarande organisation också vore avsedd att stå till direktionens förfogande för en mångfald uppgifter av skilda slag, för vilka för närvarande varje arbetskraft saknades, samt att den dagliga ledningen av de samordnade sjukhusen härigenom skulle kunna erhålla en enhetlig prägel. Sysslomännens självständiga arbetsuppgifter såsom chefer på var sitt kontor skulle icke i någon mån härigenom påverkas.

Beträffande avlöningsförmåner m. m. till styresmannen, ekonomidirektören och sekreteraren-ombudsmannen ville direktionen framhålla följande. Det vore av den största vikt, att styresmannen-läkaren med hänsyn till karolinska sjukhusets omfattning och dess ställning såsom undervisningssjukhus vid landets största utbildningsanstalt för läkare finge sina avlöningsförmåner tillmätta på sådant sätt, att till befattningen kunde förvärvas en verkligt dugande kraft med fallenhet för handläggning av organisatoriska frågor. Ömkligt vore också, att styresmannen helt kunde ägna sig åt sina arbetsuppgifter vid sjukhuset och icke —- såsom nu vore fallet vid serafimerlasarettet — samtidigt måste tjänstgöra såsom klinikchef. De uppgifter, som tillkomme ledaren vid ett statligt sjukhus av denna omfattning, samt de speciella funktioner utöver den allmänna vården av kroppssjuka, som tid efter annan ålades direktionen och sjukhusets ledning, gjorde det sannolikt, att någon tid för praktik i allmänhet icke komme att stå en blivande styresman till buds. Måhända kunde det vara möjligt att lämna styresmannen till uppgift att svara för någon mindre väsentlig

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

detalj inom sjukvården vid karolinska sjukhuset, för vilket arbete särskilt arvode måste beräknas i staten, men i övrigt syntes hans arbetskraft helt vara erforderlig för ledningen av sjukhusets sjukvårdande uppgifter. Ur dessa utgångspunkter torde det vara nödvändigt, att styresmannen tillerkändes ett arvode av minst 20,000 kronor för år, varvid direktionen ansåge sig därjämte kunna räkna med att för någon uppgift inom sjukhusförvaltningen, för vilken eljest särskilt arvode skulle utgå, styresmannen därutöver skulle uppbära 4,000 kronor, varigenom hans sammanlagda inkomster skulle kunna beräknas till 24,000 kronor jämte rörligt tillägg.

Vidkommande ekonomidirektören ansåge direktionen med hänsyn till de synnerligen viktiga funktioner, denne komme att få, och med det huvudsakligen på det ekonomiska området liggande ansvar för sjukhusdriften i allmänhet, som skulle åvila honom, nödvändigt, att hans avlöning bestämdes att utgå enligt lönegraden A 30 samt att han erhölle ställning såsom ordinarie befattningshavare.

I fråga örn pension, semester m. m. åt styresmannen ansåge direktionen sig böra föreslå, att i stort sett samma bestämmelser finge gälla som för på viss tid förordnad verkschef.

Vad beträffade fullgörandet av de ombudsmannagöromål, vilka måste utföras vid sjukhusen, syntes göromålens omfattning icke behöva giva anledning till inrättandet för ändamålet av en särskild befattning nied heltidstjänstgöring. När sjukhusen kommit i drift i nya former, torde ombudsmannagöromålen visserligen taga åtskillig tid i anspråk, men det torde knappast möta hinder att förvärva en fullt kvalificerad kraft, därest ett skäligt arvode utmättes. Praktiska skäl talade för att ombudsmannen samtidigt borde tjänstgöra som sekreterare hos direktionen och beredningsutskottet. Erfarenheterna gåve även stöd åt ett fullföljande av vad som hittills tillämpats. Till ombudsmannen skulle, då så erfordrades, av styresmannen, ekonomidirektören och sysslomannen kunna för prövning hänskjuta^ frågor av allmän juridisk och formell natur. Ombudsmannen borde tillförbindas att vid förekommande behov stå till förfogande för meddelande av upplysningar i vad berörde hans kompetensområde. Till arvode åt sekreteraren funnes nu anvisade 2,400 kronor å karolinska sjukhusets stat och 1,200 kronor å serafimerlasarettets stat. Då sjukhusdriften under nästa budgetår komme i gång vid karolinska sjukhuset, inträdde en avsevärd ökning i sekreterarens arbete särskilt med ombudsmannauppdrag. Arvodet borde därför höjas med 600 kronor till 3,000 kronor å karolinska sjukhusets stat och med 300 kronor till 1,500 kronor å serafimerlasarettets stat. Sammanlagt skulle således sekreterarens arvode utgöra 4,500 kronor.

Direktionens kansli, vilket jämväl syntes böra stå till förfogande för sekreteraren-ombudsmannen, torde kunna inskränkas till en kansliskrivare i lönegraden All såsom registrator och biträde vid diverse åt styresmannen och ekonomidirektören samt ombudsmannen anförtrodda utredningar ävensom ett kanslibiträde i lönegrad e. o. 7 för det löpande arbetet, protokollsanteckningar, diarier m. m. samt ett kontorsbiträde i lönegrad e. o. 4 huvudsakligen för de egentliga maskinskrivningsuppgifterna.

I avseende å den ekonomiska förvaltningen, som direktionen hade att handhava, vore i gällande reglemente för sjukhusen på förslag av riksriikenskapsverket intagna föreskrifter om skyldighet för direktionen att genom någon av sina ledamöter utöva särskild kontroll över räkenskaper och verifikationer samt bestyrka riktigheten av meddelade kassa- och in-

29 Kungl. Marits 'proposition Nr 206.

venteringsbesked. För framtiden torde anledning föreligga att bibehålla i någon form en kassakontrollant inom direktionen i huvudsaklig anslutning till de allmänna synpunkter, som föranlett den nuvarande reglementsföreskriften. På ekonomidirektören torde emellertid framdeles kunna överflyttas huvuddelen av de uppgifter, som enligt reglementets bestämmelser skulle åvila en därtill utsedd ledamot av direktionen. Detta arbete borde då utan större olägenheter kunna samordnas med de kontrolluppgifter beträffande kontoren, som i allt fall borde tillkomma ekonomidirektören i hans egenskap av chef för den egentliga ekonomiska förvaltningen vid de båda sjukhusen. Till kassakontrollanten syntes böra utgå ett arvode av 2,400 kronor, varav 1,500 kronor på karolinska sjukhusets stat och 900 kronor på serafimerlasarettets stat. För närvarande funnes på lasarettets stat upptaget ett arvode å 1,200 kronor till kassakontrollanten.

Myndigheterna m. fl. Statskontoret har anfört följande:

De årliga kostnaderna för den föreslagna ledningen av sjukhusen skulle

— örn hänsyn icke toges till arvoden åt direktionens ledamöter, sysslomännen och sekreteraren — uppgå till omkring 50,000 kronor. Statskontoret ville ifrågasätta, om icke spörsmålet örn ledningen av sjukhusen skulle erhålla en ur både organisatorisk och ekonomisk synpunkt lyckligare lösning, om som chef för de båda sjukhusen förordnades en sjukhusdirektör

— vilken icke behövde vara läkare — med uppgift i främsta rummet att handlägga ekonomiska frågor och administrativa spörsmål rörande sjukhusen. Denne administrative chef syntes böra erhålla ställning som ordinarie tjänsteman med förordnande på viss tid och förslagsvis placeras i lönegraden C 8. Det närmaste ansvaret över lasarettens sjukvårdande uppgifter skulle tillkomma en vid vartdera sjukhuset till styresman för detsamma förordnad överläkare, vilkens arvode — då hans åligganden i avsevärd grad skulle inskränkas i förhållande till de uppgifter, som för närvarande ankomme på serafimerlasarettets direktör — skulle kunna sättas lägre än det, som utginge till denne direktör, förslagsvis till styresmannen för karolinska sjukhuset 4,000 kronor och till motsvarande tjänsteman vid serafimerlasarettet 3,000 kronor, för år räknat.

Enligt statskontorets mening behövde särskilda medel icke beräknas till arvode åt kassakontrollant, utan torde — i betraktande av den personal, som skulle ställas till sjukhusens förfogande — dylik kontroll böra såsom tjänståliggande utövas av därför lämpade befattningshavare utan särskild ersättning härför. Ej heller ansåge statskontoret tillräckliga skäl föreligga att för direktionen inrätta ett särskilt kansli. I stället torde antalet befattningshavare å karolinska, sjukhusets sysslomanskontor så avvägas, att denna personal vid behov kunde biträda direktionen. Vad därefter anginge sekreterarens arvode, syntes det nu utgående beloppet, 3,600 kronor för år, lämpligt avvägt vid jämförelse med andra liknande arvoden, varför enligt ämbetsverkets mening någon höjning av detta arvode icke kunde anses erforderlig.

Allmänna civiljörvaltningens lönenämnd har anfört följande:

Enligt lönenämndens mening borde inrättandet av särskilda befattningar såsom styresman och ekonomidirektör medföra betydande fördelar vid handhavandet av de omfattande förvaltningsuppgifterna vid de båda sjuk-

30 Kungl. Marits 'proposition Nr 206.

husen, varför lönenämnden tillstyrkte direktionens förslag härom. I fråga om löneställningen för styresmannen ansåge lönenämnden den föreslagna anordningen med ett särskilt arvode å 4,000 kronor för någon detalj inom sjukvården mindre tillfredsställande. Enligt lönenämndens mening borde avlöningen bestämmas med utgångspunkt från löneställningen för andra chefstjänster inom förvaltningen, varvid en placering i någon av lönegraderna C 13 eller C 14 närmast syntes kunna ifrågakomma. Lönenämnden förutsatte, att vid en dylik löneställning befattningshavaren i fråga icke skulle äga rätt att bedriva enskild praktik. Mot direktionens förslag, att ekonomidirektören skulle tillhöra lönegraden A 30, hade lönenämnden icke något att erinra.

I fråga örn de föreslagna arvodeshöjningarna ville lönenämnden till en början framhålla, att en del av ombudsmannens nuvarande arbetsuppgifter borde kunna överflyttas på den blivande ekonomidirektören. Med hänsyn härtill och då en viss minskning av ombudsmansgöromålen torde komma att inträda, när verksamheten vid båda sjukhusen pågått någon tid, ansåge lönenämnden tillräcklig anledning icke föreligga att vidtaga någon höjning av det redan för närvarande jämförelsevis höga sekreterararvodet.

Med den betydande förstärkning av den administrativa personalen, som tillkomsten av de särskilda befattningarna som styresman och ekonomidirektör skulle innebära, ansåge lönenämnden det kunna ifrågasättas, huruvida någon särskild kassakontrollant kunde vara erforderlig. I varje fall kunde lönenämnden icke tillstyrka någon höjning av det nu utgående kontrollantarvodet.

Medicinalstyrelsen anser sjukhusledningen överorganiserad och kostnaden för densamma avsevärt större än vad som kunde anses erforderlig.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att det vore av grundläggande betydelse, att den medicinska undervisningens intressen väl tillgodosåges vid förvaltningen av de bägge undervisningssjukhusen.

Kollegiet måste därför kräva ett betydande medinflytande på deras förvaltning. Detta inflytande måste omfatta icke blott sjukvården i trängre mening, utan ock den med sjukvården och den medicinska undervisningen intimt sammanhängande administrationen och ekonomiska förvaltningen. En dualism mellan undervisning och sjukvård å ena sidan och den ekonomiska förvaltningen å den andra måste befaras högst menligt inverka på de intressen, kollegiet hade att hävda.

Enligt den tidigare å serafimerlasarettet rådande ordningen hade de akademiska intressena tillvaratagits därigenom, att två medlemmar av lärarkollegiet varit bisittare i direktionen, att en av kollegiets medlemmar varit direktör och att läkartjänsterna till största delen tillsatts av de akademiska myndigheterna. Allt detta hade utgjort en god garanti för att den medicinska undervisningens krav blivit tillgodosedda. Numera hade läkarutnämningarna fråntagits de akademiska myndigheterna; och i det föreliggande förslaget hade professorn-direktören ersatts med en utanför kollegiet stående läkare samt direktionens göromål i stor utsträckning överflyttats till ett arbetsutskott, som kunde antagas få ett betydande inflytande på ärendenas behandling — det förutsattes, att t. o. m. »mera betydelsefulla ärenden» skulle kunna avgöras av detsamma — men i vilket kollegiet ej vore företrätt. Intet annat inflytande tillmättes kollegiet än det, som de

31 Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

två i direktionen sittande professorerna kunde utöva. Detta måste kollegiet beteckna som ett uppenbart missförhållande. Ehuru sjukhusen vore statens, komme institutet enligt förslaget att få långt mindre inflytande på deras ledning än universitetet i Lund hade över Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Ur dessa synpunkter funne kollegiet förslaget om tillsättandet av en utanför lärarkollegiet stående läkardirektör, styresman, mycket betänkligt. I all synnerhet funne kollegiet det olämpligt, att denne skulle hava »att ansvara för de sjukvårdande uppgifterna» och »leda» arbetet vid de båda sjukhusen. Ansvaret för de sjukvårdande uppgifterna på vilade och borde påvila klinikcheferna, och varje intrång på deras rätt och plikt att leda arbetet å klinikerna måste på det bestämdaste avböjas. Frånsett detta syntes det kollegiet vara föga lämpligt, att den person, som skulle stå i spetsen för dessa, de viktigaste av alla institutets vetenskapliga inrättningar, skulle stå helt utanför kollegiet och arbetet inom detsamma. Utlämnandet av denna nyckelställning med avseende på främjandet av undervisningen och forskningen vid institutet till en person, som stöde mer eller mindre främmande för institutets strävanden och intressen och på vars tillsättning kollegiet icke hade något nämnvärt inflytande, kunde medföra mycket beklagliga följder. Då härtill komme, att anställandet av en dylik styresman skulle medföra högst betydande kostnader — hans arvode föresloges utgå med 20,000 till 24,000 kronor — ville kollegiet bestämt avstyrka inrättandet av denna tjänst.

Lika litet lyckat syntes kollegiet förslaget att inrätta en särskild ekonomidirektörsbefattning. De arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle påläggas densamma, vore angivna i mycket svävande ordalag och förefölle till stor del vara av sådant slag, att de av hänsyn till sjukvårds- och undervisningsintressen borde handläggas av en läkare. »Ärenden av administrativ och ekonomisk art», »underhandlingar, som gälla samarbetet med statliga och kommunala myndigheter», »handläggning av spörsmål, vilka vore av natur att kräva utfärdande av allmänna föreskrifter eller erfordra underställning av statliga myndigheter» innefattade utomordentligt ofta frågor, som kunde hava det största intresse för sjukvård och undervisning, utan att den icke medicinskt sakkunnige ekonomidirektören kunde uppfatta detta. De folie inom läkaren-styresmannens naturliga arbetsområde, och det vore över huvud taget mycket svårt att uppdraga en klar gräns mellan ekonomidirektörens och styresmannens uppgifter. Denna sistnämnda omständighet kunde tänkas lätt giva anledning till konflikter dem emellan. De arbetsuppgifter, vilka man kunde tänka lagda på en ekonomidirektör, torde för övrigt knappast vara tillräckligt omfattande för att kunna sysselsätta en så väl avlönad tjänsteman. Slutligen skulle hans anställande betydligt öka kostnaderna för sjukhusets ledning. Ej minst på grund av den skadliga dualism i ärendenas behandling, som därav kunde väntas, ville kollegiet bestämt avstyrka även denna tjänst.

I stället för den föreslagna organisationen ville kollegiet för sin del föreslå, att någon gemensam styresman för de bägge sjukhusen ej tillsattes, utan att en klinikchef, som vore professor, å vardera sjukhuset tjänstgjorde som styresman (direktör). Härigenom skulle önskade garantier för undervisningens intressen och för tillbörligt inflytande från kollegiets sida vinnas. Därest styresmannens (direktörens) arbete vid karolinska sjukhuset skulle komma att bliva alltför betungande, ansåge kollegiet, att han på

32 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

samma sätt som fallet redan nu vore med den professor, som vore rektor vid karolinska institutet, borde kunna befrias från vissa sjukvårds- och undervisningsuppgifter. De mångahanda administrativa och ekonomiska frågor, vilka måste handläggas i samband med sjukhusets igångsättande, påkallade dock, att den expert, som hittills stått till direktionens förfogande, borde kvarstå en tid framåt. Styresmannen (direktören) borde tillerkännas ett arvode om 4,000 kronor vid serafimerlasarettet och 7,000 kronor vid karolinska sjukhuset.

Den hjälp med de ekonomiska ärendenas behandling, som man önskat giva ledningen genom anställandet av en ekonomidirektör, syntes kollegiet — om den vore behövlig — enklare och utan intrång på styresmannens (direktörens) ställning kunna åstadkommas genom anställandet av en direktörsassistent. Denne borde i så fall biträda vardera av styresmännen (direktörerna) i vad anginge det av dem ledda sjukhuset, och till honom skulle direktionen kunna lämna vissa bestämda uppdrag. Han borde ock få till uppgift att verka för den önskade ekonomiska likformigheten i de bägge sjukhusens förvaltning. Han borde uppföras i en lönegrad mellan sysslomännen A 26 och den föreslagne ekonomidirektören A 30.

De av kollegiet sålunda föreslagna förändringarna i sjukhusets ledning skulle komma att medföra en besparing på omkring 15,000 kronor för år.

Skulle emellertid, trots ovan anförda synpunkter, förslagen örn en utom kollegiet stående, för de båda sjukhusen gemensam styresman och en ekonomidirektör vinna gillande, ville kollegiet framhålla nödvändigheten av att kanslerns för rikets universitet och kollegiets yttranden över direktionens förslag för tillsättandet alltid inhämtades. Kollegiet funne det ock erforderligt, att i sådant fall en kollegieledamot och klinikchef från vartdera sjukhuset insattes i arbetsutskottet som vice läkardirektör för att företräda de akademiska intressena och förstärka den medicinska sakkpnskapen. En av dem borde då lämpligen vara den gemensamme styresmannens ställföreträdare. Till vardera av dem borde utgå ett arvode örn 2,500 kronor.

Särskilda yttranden hava i förevarande fråga anförts dels av professorn J. W. Nordenson, dels av professorn C. G. A. Forssell, dels ock av professorerna Nanna Svartz, E. G. E. Berven och N. G. Söderlund.

Professorn Nordenson har påtalat den föreslagna dyrbara organisationen av sjukhusens centrala ledning och ifrågasatt, om icke vissa besparingar i densamma skulle kunna ernås.

Professorn Forssell anför:

Direktionens förslag förutsatte, att de båda under en direktion förenade undervisningssjukhusen stöde under en gemensam direkt ledning och tillgodosåge kravet på administrativ, ekonomisk och sjukvårdsteknisk sakkunskap hos denna ledning, men uteslöte den medicinska högskolan från inflytande på den omedelbara ledningen av dess undervisningssjukhus.

Det av lärarkollegiet framställda förslaget ginge till en annan ytterlighet. Det erkände icke behovet av en gemensam direkt ledning för de båda sjukhusen, utan tilldelade vardera sjukhuset en egen styresman. Det avsåge att i första rummet tillgodose undervisningens och forskningens krav genom att besätta vardera av dessa platser med en professor vid karolinska institutet och klinikchef vid respektive sjukhus. De ekonomiska intressena och upprätthållandet av likformigheten i de båda sjukhusens

33 Kungl. Marits proposition Nr 806.

förvaltning ville detta förslag tillgodose genom en för båda styresmännen gemensam och dem underordnad direktörsassistent.

Efter den erfarenhet Forssell hade av arbetet i den för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensamma direktionen, ansåge Forssell, att de båda sjukhusen hade så många viktiga gemensamma uppgifter av olika slag och vore i så stort behov av en ständigt sammanhållande kraft, att den högsta direkta ledningen för dem med nödvändighet borde anförtros åt en för båda gemensam styresman eller direktör. Däremot ansåge Forssell icke, att direktionen funnit en lämplig form för sjukhusens gemensamma ledning genom att anställa två med varandra jämnställda ledare: en styresman, som vore läkare, men icke klinikchef, samt en ekonomidirektör. En sådan dualism i den direkta ledningen komme med säkerhet att medföra oupphörliga slitningar, såväl mellan ledarna själva som mellan dem och de dem underordnade klinikcheferna.

Huru än ledningen i övrigt kunde vara organiserad, ansåge Forssell, att det borde finnas endast en direktör, vilken vore överordnad samtliga vid de båda sjukhusen anställda.

Frågan bleve då närmast, om denna högsta ledning borde anförtros åt en representant för medicinen eller åt en representant för ekonomisk och administrativ sakkunskap.

Många och stora olägenheter uppstode, örn ledningen för ett universitetssjukhus lädes i handen på en, örn än så duglig läkare, som icke själv vore klinikchef och medlem av den medicinska högskolans lärarkår. Förutom att han icke kunde äga tillräcklig auktoritet i medicinska frågor gentemot klinikcheferna, som representerade den förnämsta medicinska sakkunskapen, kunde man icke heller förvänta, att han i direktionen skulle kunna vinna tillräcklig respekt för sin mening, då det gällde att taga ståndpunkt i undervisnings- eller sjukvårdsfrågor, och sannolikt i många fall ej heller, då det gällde juridiska eller ekonomiska frågor. Trots att direktören vore läkare, måste i detta fall likväl särskild sakkunskap på den kliniska forskningens och undervisningens område anlitas vid förberedande av ärendenas behandling i direktionen.

Det syntes alltså icke vara rådligt att lägga universitetssjukhusens ledning i handen på en läkare, som icke vore klinikchef och medlem av den medicinska fakulteten.

Å andra sidan visade erfarenheten både här och annorstädes, att det icke vore möjligt för en professor och klinikchef att samtidigt på ett tillfredsställande sätt sköta sin lärarbefattning, sin forskning och de många och betungande göromål, som måste vara förenade med direktörsskapet för ett stort undervisningssjukhus.

Den utvägen, att en klinikchef under några få år toge tjänstledighet från sin befattning som lärare och klinikchef för att kunna sköta direktörstjänsten, vore ej lämplig, ty det vore ett viktigt önskemål, att en sjukhusdirektör för att förvärva stor erfarenhet, kunskap och inflytande under läng tid och icke endast under korta perioder uppehölle sin tjänst. En partiell tjänstledighet från lärarbefattningen under längre tid vore säkerligen ej heller tillräcklig för att sätta en klinikchef i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta dir ektörst jönsten vid dessa stora sjukhus och vore utan tvivel i längden för undervisningen skadlig.

Huru önskvärt det än vore, att cn klinikchef innehade direktörsbefatt-

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 206. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ningen vid sjukhuset, torde sålunda en sådan anordning icke vara möjlig att på ett tillfredsställande sätt förverkliga.

Däremot syntes det väl möjligt, att en icke-läkare, en jurist, som besutte erkänd skicklighet inom administration och ekonomi och som hade sådana personliga egenskaper, att han kunde vinna auktoritet, med framgång kunde tjänstgöra som en opartisk, sammanhållande och ledande kraft i en sjukhusorganisation av ifrågavarande slag, örn samtidigt den medicinska högskolan erhölle tillräckligt inflytande vid ärendenas beredning i ett arbetsutskott och vid ärendenas behandling och avgörande i direktionen.

Erfarenheten från Rigshospitalet i Köpenhamn, som vore den medicinska fakultetens undervisningssjukhus, bekräftade riktigheten av detta antagande. Den nuvarande direktören där vore jurist och förutvarande tjänsteman i socialdepartementet. Vid hans sida bildade klinikcheferna ett råd. Denna organisation hade fungerat till belåtenhet för alla parter.

Forssell hyste den uppfattningen, att den lyckligaste lösningen vore att upprätta en för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensam direktörsbefattning och bekläda denna befattning med en jurist, som ägde erkänd skicklighet inom administration och ekonomisk förvaltning. Universitetskanslerns och lärarkollegiets yttranden borde inhämtas över direktionens förslag till besättande av direktörsposten.

Örn en icke-läkare beklädde befattningen såsom sjukhusdirektör, vore det emellertid ett oavvisligt krav att därjämte representanter för sjukvården och den medicinska undervisningen finge ett betryggande inflytande på sjukhusets ledning. Detta mål syntes kunna vinnas, om, såsom kollegiet alternativt föresloge, för den händelse direktionens förslag örn tillsättande av en styresman, som icke tillhörde lärarkollegiet, skulle vinna bifall, nämligen på så sätt, att en kollegieledamot och klinikchef från vardera sjukhuset insattes i utskottet såsom vice-direktörer och att en av dem vid förfall för direktören tjänstgjorde som hans ställföreträdare.

Vid bedömande av det inflytande, klinikcheferna genom denna organisation skulle erhålla vid sjukvårdens ledning och utövande, måste man beakta, att det ålåge varje klinikchef att leda och ansvara för såväl sjukvården som undervisningen och det vetenskapliga arbetet på sin klinik samt att såväl i direktionen som i karolinska institutets lärarkollegium yttra sig och väcka förslag i ärenden, som rörde hans klinik. Därigenom att vardera sjukhuset genom vice-direktören skulle i arbetsutskottet erhålla en representant för sina klinikchefer, bleve dessa i tillfälle att redan vid ärendenas förberedande behandling göra sin mening hörd. Genom de två representanter, lärarkollegiet hade rättighet att insätta i direktionen, bleve karolinska institutets lärarkollegium i tillfälle att följa samtliga ärenden även under deras slutliga behandling i direktionen.

Så länge inredning av nya kliniker vid karolinska sjukhuset påginge och under den första tiden av sjukhusets upporganisation ansåge Forssell, i likhet med direktionen och kollegiet, att direktionen fortfarande till sitt förfogande borde hava den expert i organisation och drift av sjukhus, som nu vore anställd hos densamma.

Professorerna Nanna Svartz, Berven och Söderlund hava yttrat:

Lärarkollegiets förslag, att en klinikchef på respektive karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle förordnas som styresman, en för vardera av dessa sjukhus, kunde icke under några omständigheter förordas.

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Denne styresmans uppgift skulle komma att omfatta ej blott uppsikt över och ansvar för de sjukvårdande uppgifterna utan även de administrativa och ekonomiska. Det vore emellertid icke möjligt för någon å sjukhusen arbetande klinikchef att på ett tillfredsställande sätt sköta sistnämnda stora arbetsuppgifter och samtidigt även på ett tillfredsställande sätt vårda sig om sin egen sjukavdelning samt leda undervisningen och det vetenskapliga arbetet. Härtill komme, att någon av de på dessa sjukhus arbetande klinikcheferna näppeligen torde äga den utbildning och de kunskaper i administrativa ting och ekonomiska frågor, som krävdes för så omfattande företag som dessa bägge stora sjukvårdsinrättningar.

Därest emellertid ett förbilligande av den av direktionen föreslagna topporganisationen syntes ofrånkomlig, syntes följande förslag böra tagas i beaktande.

Som direktör eller chef för bägge sjukhusen tillsattes en i juridiska, administrativa och ekonomiska ting väl kvalificerad person. Därest till denna befattning funnes person tillgänglig, som tillika vore läkare, innebure detta en fördel. Viktigare vore dock, att han ägde fullgoda kvalifikationer i fråga om administration och ekonomi. Som underdirektörer eller vice direktörer, en för vardera sjukhuset, förordnades en på respektive sjukhus arbetande klinikchef, som då finge till uteslutande uppgift att tillvarataga sjukvårdens och undervisningens intressen. Under sådana förhållanden, med den inskränkning i arbetsuppgifterna, som det sistnämnda förslaget för dessa bägge vicedirektörer innebure, syntes det möjligt, att tvenne klinikchefer skulle kunna åtaga sig dessa befattningar. Genom denna organisation skulle dels vinnas, att avlöningen till respektive befattningshavare skulle kunna sättas lägre; för respektive vicedirektörer torde under nämnda förhållanden en avlöning ej överstigande 4,000 kronor per år kunna anses rimligt. Vidare skulle genom denna organisation det av kollegiet särskilt starkt betonade önskemålet kunna tillgodoses, att tvenne till karolinska institutet knutna personer skulle få ett mera direkt inflytande på sjukhusets ledning just i de frågor, som måste ligga institutet närmast örn hjärtat, nämligen sjukvården och undervisningen och det vetenskapliga arbetet.

Kanslern har inledningsvis framhållit, att det icke torde tillkomma kanslern att avgiva yttrande över hela den omfattande sjukhusorganisation, varom förslag nu förelåge. Kanslerns yttrande begränsades fördenskull till att avse vissa spörsmål, som kunde anses vara av mera direkt betydelse för den medicinska undervisningen och de under kanslern stående medicinska läroanstalterna. Härvid förbisåge kanslern emellertid ingalunda, att sambandet mellan den undervisande och den sjukvårdande verksamheten i många hänseenden vore så intimt, att det sätt, varpå sjukvården organiserades, kunde komma att i olika hänseenden indirekt öva inflytande på betingelserna för undervisning.

Ett av de mest betydelsefulla av de spörsmål, som avhandlades i direktionens förslag, vore frågan örn den centrala ledningen för de båda sjukhusen.

Enligt kanslerns mening talade alldeles övervägande skäl för att de båda sjukhusen erhölle en gemensam chef. Då varje klinikföreståndare givetvis måste hava den direkta ledningen av och ansvaret för själva sjukvårds-

36 Kungl. Majda 'proposition Nr 206.

arbetet och undervisningen på sin avdelning, bomme sjukhuschefens arbete huvudsakligen att vara av administrativ, organisatorisk och ekonomisk natur. Med all sanolikhet bomme detta arbete att ställa stora krav på hans organisatoriska förmåga och lägga beslag på praktiskt taget hela hans tid. Under sådana omständigheter torde det knappast vara möjligt att till befattningen i fråga utse någon akademisk lärare.

Örn sjukhuschefen bleve en i administrativa och ekonomiska frågor förfaren man med organisatorisk förmåga, syntes det ej nödvändigt att inrätta den av direktionen föreslagna, för båda sjukhusen gemensamma ekonomidirektörsbefattningen.

Eftersom en mångfald av de frågor, varmed sjukhuschefen skulle taga befattning, vore av betydelse — låt vara ofta på ett mera indirekt sätt

— för sjukvård och undervisning, behövde han vid sin sida hava representanter för klinikcheferna, en från vartdera sjukhuset. Dessa vicedirektörer bleve således sakkunniga målsmän för undervisnings- och sjukvårdssynpunkterna. Deras ansvar bleve betydande, och arbetet säkerligen ganska omfattande, men posterna syntes dock kunna utan olägenhet förenas med klinikchefsbefattning.

Såsom framginge av det sagda, sammanfölle kanslerns uppfattning i huvudsak med den, åt vilken de fyra reservanterna inom lärarkollegiet

— professorerna Forssell, Nanna Svartz, Berven och Söderlund — givit uttryck. Kanslern ville i detta sammanhang framhålla, att den av lärarkollegiets ledamöter, som hade den största erfarenheten rörande de krav, som ställdes på en sjukhuschef, nämligen nuvarande direktören för serafimerlasarettet, professorn Söderlund tillhörde nämnda reservanter.

Kanslern ansåge icke nödigt att söka i detalj utforma »topporganisationen» och precisera de befogenheter, som borde anförtros åt varje särskild befattningshavare eller organ, utan inskränkte sig till följande antydningar.

Den för båda sjukhusen gemensamme direktören borde förordnas av Kungl. Maj:t och vara självskriven ledamot av direktionen för karolinska sjukhuset. De två vicedirektörerna, som skulle tillhöra karolinska institutets lärarkollegium och vara klinikchefer, en från vartdera sjukhuset, torde böra utses av direktionen och därefter äga säte och stämma i direktionen. Vissa jämkningar i reglerna angående direktionens sammansättning i övrigt torde erfordras i anledning av här ifrågasatta bestämmelser.

Direktionen skulle befrias från att taga befattning med löpande ärenden och även en del andra frågor av mindre vikt. Befogenheten att handlägga dessa skulle anförtros åt ett inom direktionen bildat arbetsutskott. De närmare föreskrifterna rörande omfattningen av arbetsutskottets befogenheter skulle meddelas av direktionen. Det borde även ankomma på arbetsutskottet att förbereda de ärenden, som skulle avgöras av direktionen.

Arbetsutskottet borde bestå av sjukhusdirektören och de båda bland lärarkollegiets medlemmar utsedda direktionsledamöterna. En var av dessa sistnämnda borde, såsom redan nämnts, tjänstgöra som vicedirektör för det sjukhus, där han vore anställd. För att minska arbetet för de båda vicedirektörerna, borde enligt direktionens närmare bestämmande sjukhusdirektören få rätt att ensam avgöra vissa frågor. Föredragande i arbetsutskottet vore, allt efter frågans natur, direktören, någon av vicedirektörerna eller vederbörande syssloman. I ärenden, som föredragits av syssloman, borde

37 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

denne äga rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Direktionens fungerande ordförande borde hava rätt att deltaga i arbetsutskottets sammanträden och då föra ordet. Vid andra tillfällen skulle sjukhusdirektören tjänstgöra såsom ordförande.

Direktören skulle tillsättas för viss tid, lämpligen fem år i sänder, och befattningen syntes, åtminstone tills vidare, böra hava karaktären av arvodestjänst. Arvodet borde sättas till ett belopp, ej understigande avlöningen i lönegraden C 8 enligt 1939 års civila anlöningsreglemente. Arvodet till vicedirektörerna borde förslagsvis bestämmas till 4,000 kronor vid karolinska sjukhuset och 3,000 kronor vid serafimerlasarettet.

Föreningen läkare i underordnad stallning, jörordnade av karolinska sjukhusets direktion, har anhållit, att karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet måtte ställas under gemensam ledning i enlighet med vad av kanslern i ärendet yttrats.

Arméförvaltningen har — under erinran, att direktionen i sitt förslag icke angivit, att någon tjänsteman skulle ingå i arbetsutskottet med uppgift att tillvarataga garnisonssjukvårdens intressen — förutsatt att generalfältläkaren skulle erhålla tillfälle att deltaga i behandlingen inom nämnda delegation av garnisonssjukvården berörande ärenden.

Chefen för armén har anfört följande:

Enligt nu gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset inträdde generalfältläkaren vid behandling av frågor rörande garnisonssjukvården såsom ledamot av direktionen för nämnda sjukhus. Vid handläggning av övriga på direktionen ankommande ärenden, ägde generalfältläkaren deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Direktionen föresloge med avseende på sjukhusens centrala ledning viss organisationsändring, åsyftande förenklade arbetsformer. Sålunda borde ett arbetsutskott tillsättas för handläggning av löpande ärenden ävensom av vissa frågor, vilka krävde skyndsam behandling. Nämnda arbetsutskott skulle bestå av en läkare (styresmannen för de båda sjukhusen), en ekonomidirektör samt av sysslomannen vid vederbörande sjukhus. Någon representant för tillvaratagande av garnisonssjukvårdens intressen förutsattes icke ingå i berörda utskott.

Vid garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska sjukhuset komme militära patienter bland annat att vårdas å de civila specialavdelningarna. Då den militära sjukvården sålunda torde bliva intimt förbunden med den civila, funne chefen för armén det ur militär synpunkt vara ett bestämt krav, att sådan revidering av gällande sjukhusreglemente komme till stånd, att generalfältläkaren tillförsäkrades en ställning såsom ordinarie ledamot av sjukhusdirektionen och att inga frågor, som direkt eller indirekt berörde garnisonssjukvården, finge avgöras utan hans samtycke. Emot direktionens förslag att tillsätta ett arbetsutskott hade chefen för armén intet att erinra under förutsättning, att det militära inflytandet beträffande frågor rörande garnisonssjukvården säkerställdes.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Direktionen för karolinska sjukhuset har i anledning av de framställda erinringarna anfört följande:

38 Kungl. Marits proposition Nr 206.

Den föreslagna centrala ledningen finge anses vara tilltagen i minsta laget, om man toge hänsyn till de erfarenheter beträffande arbetsuppgifternas omfattning och skiftande art, som vunnits under den tid, direktionen varit i verksamhet. Direktionen ansåge det icke möjligt att låta en jurist såsom sjukhuschef i överdirektörs ställning utan hjälp av en heltidsanställd sekreterare utföra alla dessa arbetsuppgifter. Den beräknade besparingen komme härigenom att i hög grad minskas. Därjämte finge särskilt betonas, att, därest vederbörande klinikchefer såsom nu vore fallet vid serafimerlasarettet skulle kunna framdeles med de ökade arbetsuppgifterna tagas i anspråk för sjukhusens förvaltning, detta givetvis måste innebära, att de i motsvarande mån avkopplades från sina egentliga arbetsuppgifter i undervisningens och sjukvårdens tjänst. Detta kunde direktionen icke finna ur ekonomisk och praktisk synpunkt vara en tillfredsställande anordning. Emellertid torde åtskilliga av de framförda förslagen om klinikchefernas medverkan i förvaltningen låta sig genomföras utan ändring i gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Då staten jämte nämnda kommunala organisationer hade det ekonomiska ansvaret för sjukhusdriften, torde en ny avvägning av de intressen, som skulle vara representerade inom direktionen, icke utan vidare kunna genomföras. Karolinska institutets lärarkollegium hade för övrigt i nuvarande stund samma representation inom direktionen som staten, vilken hade att betala största anparten av kostnaderna för sjukhusen. Emellertid ville direktionen såsom en möjlighet att tillvarataga de av universitetskanslern med stöd av lärarkollegiets yttranden framförda synpunkterna och närmast i anslutning till vad professor Forssell i sitt särskilda yttrande anfört ifrågasätta den utvägen, att vid vartdera av sjukhusen en av klinikcheferna förordnades såsom vicedirektör för att vid viktigare avgöranden inom arbetsutskottet närvara och där representera vederbörande sjukhus klinikchefer med rätt att få avvikande mening antecknad i protokollet. I reglementet torde i så fall av Kungl. Majit böra införas bestämmelser, som närmare reglerade vicedirektörens ställning och i vilka ärenden han under alla förhållanden borde deltaga. Måhända torde det därvid vara lämpligt att, om särskild erinring av honom framfördes, låta arbetsutskottets beslut före verkställigheten underställas direktionens prövning. Genom en sådan anordning torde åtskilliga av de önskemål, som framförts, kunna tillgodoses, utan att vicedirektörerna behövde betungas med den mångfald av smärre och löpande ärenden, som det närmast skulle tillkomma arbetsutskottet att handlägga, och den enhetliga organisationen för båda de statliga sjukhusen i Stockholm, som direktionen ansett vara en av de väsentligaste fördelarna med sitt förslag, komme icke att äventyras. Statens inflytande på sjukhusens förvaltning bibehölles också härigenom utan att de inskränkningar däri skulle behöva göras, som i åtskilliga av de inom lärarkollegiet framförda meningarna blivit ifrågasatta. Någon ändring i gällande avtal torde icke heller behöva följa av denna form för ett tillgodoseende av ovan angivna önskemål. Ifrågasättas kunde huruvida icke det finge anses skäligt, att vicedirektörerna erhölle ett arvode å exempelvis 1,000 kronor för år.

Direktionen anslöte sig till arméförvaltningens förslag att generalfältläkaren borde beredas tillfälle att deltaga i behandlingen inom arbetsutskottet av garnisonssjukvården berörande ärenden.

39 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

I fråga om den centrala ledningen av karolinska sjukhuset och serafi- Departemerlasarettet hava som synes meningarna starkt gått i sär. Jag har icke m8ntsch8f8nblivit övertygad örn att direktionens förslag i nämnda avseende, vilket i remissyttrandena framkallat starka invändningar, innebär en lycklig och ändamålsenlig lösning av ifrågavarande, för sjukhusets organisation och verksamhet betydelsefulla fråga.

Jag är med direktionen och flertalet myndigheter ense därom, att karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet böra erhålla en gemensam chef. Däremot anser jag icke, att löneställningen för sjukhusdirektören bör bestämmas från den utgångspunkten, att denne bör vara läkare. Starka skäl tala för att för ändamålet bör kunna tagas i anspråk en icke-läkare. Vad i detta avseende yttrats av statskontoret, av vissa reservanter inom karolinska institutets lärarkollegium — bland vilka befinna sig serafimerlasarettets nuvarande direktör och direktören för den redan i verksamhet varande delen av karolinska sjukhuset — samt av kanslern för rikets universitet synes mig i hög grad befogat. De frågor, som komma att åvila sjukhuschefen torde till övervägande del bliva av administrativ, organisatorisk och ekonomisk art. Detta arbete kommer att taga sjukhuschefens tid helt i anspråk, varför det redan av denna anledning icke synes möjligt att besätta ifrågavarande post med en läkare, som tillika är akademisk lärare eller skall vara verksam jämväl som läkare. Med hänsyn härtill synes det lämpligast, att nämnda befattning rekryteras med en inom det administrativa och ekonomiska området utbildad och hemmastadd person. Ehuru jag alltså närmast utgår ifrån, att en icke-läkare avses för ifrågavarande befattning, anser jag det dock icke böra vara uteslutet, att även en läkare, som besitter särskilda för denna chefstjänst erforderliga egenskaper och insikter i administrativa och ekonomiska frågor, bör kunna ifrågakomma till densamma.

Sjukhusdirektören torde böra av Kungl. Maj:t tillsättas medelst förordnande på viss tid. Med hänsyn till de krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som kunna beräknas komma att åvila sjukhusdirektören, och då det är angeläget, att för uppdraget förvärvas en högt kvalificerad person, föreslår jag, att sjukhusdirektören placeras i lönegraden C 10. Skulle en läkare komma att bekläda sjukhusdirektörsbefattningen, synes det villkoret böra uppställas, att han icke skall äga rätt att utöva enskild praktik.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser angående tillsättning av ifrågavarande befattning och rörande sjukhusdirektörens arbetsuppgifter. Därvid bör föreskrivas, att han skall deltaga i direktionens sammanträden men ej i dess beslut, dock med rätt för honom att få avvikande mening antecknad till protokollet.

Vid bifall till mitt sålunda framställda förslag, torde den av direktionen föreslagna ekonomidirektörst jönsten icke bliva erforderlig. De uppgifter, vilka direktionen avsett att lägga på ekonomidirektören, torde i stället böra fördelas mellan sjukhusdirektören, de båda sjukhusens sysslomän och sek-

40 Kungl. Martts proposition Nr 206.

reteraren. Sysslomannen på serafimerlasarettet är ordinarie tjänsteman i lönegraden B 24 (A 24), medan sysslomannen på karolinska sjukhuset är uppförd på extra stat i motsvarande lönegrad. Emot att sistnämnda befattning uppföres på ordinarie stat i lönegraden A 24 har jag intet att erinra.

Till arvode åt sekreteraren utgå nu 2,400 kronor å karolinska sjukhusets stat och 1,200 kronor å serafimerlasarettets stat, eller alltså tillhopa 3,600 kronor. Direktionen har föreslagit en förhöjning av arvodet med sammanlagt 900 kronor till 4,500 kronor. Någon tids erfarenhet torde emellertid böra avvaktas, och jag anser mig därför icke kunna nu biträda direktionens förslag örn höjning av sekreterararvodet.

I likhet med universitetskanslern anser jag det önskvärt, att sjukhusdirektören vid sin sida erhåller sakkunniga målsmän för sjukvårds- och undervisningssynpunkterna. I sådant avseende har förslag av kanslern framställts om att en klinikchef vid vardera sjukhuset skulle förordnas såsom vicedirektör. Detta förslag har biträtts av direktionen. Även jag ger detsamma min anslutning, varvid jag dock utgår från att vicedirektörernas verksamhet närmast inriktas på frågor av sjukvårdskaraktär och huvudsakligen blir av rådgivande natur. Jag anser det skäligt, att vicedirektörerna erhålla visst arvode och får i sådant avseende föreslå ett belopp av 1,800 kronor vid vardera sjukhuset. Å dessa arvoden torde dyrtidstillägg icke böra utgå. Vicedirektörerna böra utses för en tid av förslagsvis tre år. Under nästa budgetår, då den nuvarande direktörsbefattningen vid serafimerlasarettet synes mig övergångsvis böra bibehållas, bör dock vicedirektör vid serafimerlasarettet icke tillsättas.

Enligt gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset äger generalfältläkaren vid behandlingen av frågor rörande garnisonssjukvården inträda såsom ledamot i direktionen. Vid behandlingen av övriga på direktionen ankommande ärenden äger han deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, med rätt att få avvikande mening antecknad till direktionens protokoll. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet har jag funnit skäl icke föreligga att härutinnan, på sätt chefen för armén ifrågasatt, vidtaga ändring. Enligt nämnda reglemente äger direktionen inom sig utse två ledamöter, däribland ordföranden, att jämte direktören utgöra direktionens arbetsutskott. Arbetsutskottet eller efter dess bestämmande direktören eller vederbörande syssloman åligger att till behandling förbereda alla på direktionens prövning ankommande ärenden. Förslag föreligger från direktionens sida rörande i vissa hänseenden ändrade bestämmelser i fråga örn direktionens och arbetsutskottets befattning med löpande ärenden och andra frågor i syfte att från direktionen avlasta en del betungande arbetsuppgifter. Till detaljerna i de i berörda hänseende framställda förslagen torde ställning i detta sammanhang dock icke böra tagas. Jag förutsätter emellertid, att sjukhusdirektören i de bestämmelser, som

41 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

Kungl. Maj:t torde böra framdeles utfärda, tillerkännes ett starkt inflytande på handläggningen av de frågor, som kunna befinnas icke böra i fortsättningen handläggas av direktionen. Anledning synes mig icke föreligga att i högre grad än mitt förslag innebär tillerkänna karolinska institutet medinflytande på sjukhusets verksamhet.

Till en ledamot av direktionen, som utövar särskild kontroll över räkenskaper och verifikationer samt bestyrker riktigheten av meddelade kassa- och inventeringsbesked, utgår å serafimerlasarettets stat ett kassakontrollantarvode av 1,200 kronor. Direktionen anser, att en dylik kassakontrollant alltjämt bör bibehållas, och har föreslagit, att arvodet bestämmes till 2,400 kronor, därav 1,500 kronor på karolinska sjukhusets stat och 900 kronor på serafimerlasarettets stat. Statskontoret åter har funnit befattningen i fråga obehövlig och ifrågasatt, om icke berörda kontroll skulle kunna såsom tjänståliggande utövas av därför lämpade befattningshavare vid sjukhusen utan särskild ersättning för detta arbete. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ställt sig tveksam till förslaget om att kassakontrollanten skulle bibehållas vid bifall till direktionens förslag om inrättande av befattningar som sjukhuschef och ekonomidirektör.

Med hänsyn till att jag icke funnit mig böra tillstyrka förslaget örn inrättande av en ekonomidirektörsbefattning, anser jag det befogat, att en av direktionens ledamöter tills vidare fungerar såsom kassakontrollant och härför uppbär särskilt arvode. På grund av det ökade arbete och ansvar, som måste följa med igångsättandet av driften vid ett flertal kliniker vid karolinska sjukhuset, torde arvodet till kontrollanten böra i någon mån höjas. Jag föreslår i sådant hänseende en förhöjning med 600 kronor till 1,800 kronor, varav 1,200 kronor böra belasta karolinska sjukhusets stat och 600 kronor serafimerlasarettets stat. Å detta arvode bör dyrtidstillägg icke utgå.

I direktionens kansli skulle enligt direktionens förslag anställas en ordinarie kansliskrivare i lönegraden All, ett extra ordinarie kanslibiträde i 7 lönegraden och ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden. Jag har intet att erinra mot att särskild kanslipersonal ställes till direktionens och sjukhusdirektörens förfogande. En uppdelning, såsom statskontoret ifrågasatt, av kansliets uppgifter på de båda sysslomanskontoren synes icke lämplig. Dock torde det för närvarande, i avvaktan på närmare erfarenheter rörande arbetsuppgifternas omfattning, vara tillräckligt, om endast de två sistnämnda befattningarna inrättas.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag anser det i innevarande budgetårs stat upptagna arvodet till en expert hos direktionen kunna utgå ur staten för nästa budgetår.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

5. Ändrad lönegradsplacering för viss personal.

Direktionen Ilar yttrat, att direktionen vid uppgörandet av förslag till personalstater utgått från den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. På grund av särskilda förhållanden hade direktionen emellertid funnit sig böra föreslå jämkningar i lönegradsplaceringarna för vissa befattningar ävensom föreslå inrättande av en del nya tjänster.

Representanter för serafimerlasarettets personal hade inför representanter för direktionen hemställt örn förbättrad löneställning för åtskilliga befattningar. Direktionen hade funnit sig böra i sitt förslag — såväl vad beträffade karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet — tillmötesgå vissa av de sålunda framställda yrkandena. Sålunda ville direktionen föreslå, att samtliga eldare skulle placeras i 6 lönegraden. I samband därmed borde benämningen för samtliga bliva eldare. Eldarnas arbete vore av icke ringa betydelse för driftekonomien i värmecentralen, och då de dessutom finge biträda vid förekommande reparationsarbeten, hade direktionen funnit ifrågavarande förhöjning rimlig.

Vidare hade direktionen, med hänsyn till att manliga befattningshavare i statens tjänst icke i allmänhet vore placerade i lägre lönegrad än 5 lönegraden, funnit en uppflyttning av sjukbärare och gårdskarlar från 4 till 5 lönegraden motiverad. Benämningen i personalstaten på förevarande befattningshavare hade ansetts böra fullständigas med benämningarna förråds- och transportmän.

I detta sammanhang ansåge sig direktionen böra nämna, att direktionen väl ansett — såsom tidigare i samband med statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet framhållits — att vaktmästarna vid sjukhusen borde placeras högre än i 5 lönegraden, men att förnyad prövning av denna fråga borde ske i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna vid civilförvaltningen. Direktionen hade även övervägt att placera de för tvättinrättningen vid karolinska sjukhuset föreslagna maskintvättarna i 6 lönegraden, men av nu anförda skäl beträffande vaktmästarna hade direktionen icke funnit sig för närvarande kunna föreslå högre lönegradsplacering än i 5 lönegraden.

Direktionen hade jämväl ansett skäligt, att kokerskebefattningarna, på vilkas innehavare allt större fordringar ställdes, borde erhålla uppflyttning från 1 till 2 lönegraden.

Vid granskning av lönegradsplaceringarna i övrigt hade direktionen funnit, att badpersonalen vid den föregående löneregleringen fått en något för låg placering, särskilt då den baderska, som vid serafimerlasarettet förestode badavdelningen. Direktionen hade räknat med att denna befattningshavare under benämningen första baderska skulle placeras såsom extra ordinarie i 2 lönegraden. De nuvarande badbiträdena hade direktionen ansett böra uppflyttas en lönegrad över städerskor och sköterskebiträden (eller till e. U. 5 å den av direktionen fastställda särskilda löneplanen U), och i samband därmed borde benämningen ändras till baderskor. Denna lönegradsuppflyttning torde ej behöva utförligare motiveras. Direktionen ansåge jämväl motiverat, att den person, som i respektive köksavdelning förestode kallskänken, erhölle en något högre löneställning än som första biträde och benämndes kallskänka. Direktionen räknade här med en place-

43 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

ring i 1 lönegraden (vid karolinska sjukhuset ordinarie och vid serafimerlasarettet extra ordinarie).

Vid överläggningen med representanterna för personalen vid serafimerlasarettet hade fråga örn kollektivavtal även berörts. Direktionen ville härutinnan endast erinra örn att departementschefen i proposition nr 272/1937 (sid. 78) ansett denna fråga böra prövas i ett vidare sammanhang.

Mot vad direktionen förordat med avseende å lönegradsplaceringen för viss för de båda sjukhusen gemensam personal hade statskontoret icke annat att erinra än att enligt ämbetsverkets mening frågan örn ändrad lönegradsplacering för eldarna tills vidare syntes böra anstå och upptagas till prövning i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna vid civilförvaltningen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser för sin del, att en viss differentiering av eldartjänsterna borde bibehållas, i likhet med vad som vore fallet vid statens sinnessjukhus, där eldarbefattningarna vore uppdelade i två olika klasser, nämligen eldare av l:a klass i 6 lönegraden och eldare av 2:a klass i 5 lönegraden. Genom en dylik anordning vunnes jämväl den fördelen, att en viss befordringsmöjlighet åstadkommes för eldarpersonalen. Mot de föreslagna lönegradsuppflyftningarna i övrigt hade lönenämnden icke något annat att erinra än att det syntes lönenämnden tveksamt, huruvida ordinarie tjänster i högre lönegrad för närvarande borde inrättas för sådana grupper av befattningshavare, för vilka anställning genom kollektivavtal vore ifrågasatt.

En av nämndens ledamöter har på anförda skäl tillstyrkt direktionens förslag beträffande eldarnas löneställning.

I fråga om medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

I likhet med statskontoret anser jag den ifrågasatta uppf lyftningen av eldarna från 5 till 6 lönegraden böra tills vidare anstå och upptagas till m9n prövning i samband med den allmänna översynen av personalförteckningarna inom civilförvaltningen. Liksom nu är fallet vid serafimerlasarettet, böra förste eldare placeras i 6 och andre eldare i 5 lönegraden.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot direktionens förevarande förslag.

6. överflyttning av personal från garnisonssjukhuset m. m.

Direktionen har anfört följande:

I och med garnisonssjukhusets avveckling i nuvarande form och garnisonsavdelningarnas öppnande vid karolinska sjukhuset skulle den nuvarande personalen vid garnisonssjukhuset komma i en ofördelaktig ställning, såvida den ej kunde erhålla företräde vid anställning av personal i första hand vid garnisonsavdelningarna och i andra hand vid sjukhuset i övrigt. Direktionen utginge ifrån att sådant företräde skulle beredas fullt arbetsför och lämplig personal till platser vid karolinska sjukhuset och serafimer-

44 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lasarettet. Direktionen finge därför anhålla om medgivande att, därest direktionen funne sådant lämpligt och möjligt, utan ledigförklarande besätta tjänster med personal från garnisonssjukhuset, i den mån denna personal under någon längre tid där haft anställning.

I brev den 30 juni 1937 angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. m. hade Kungl. Maj:t meddelat vissa övergångsbestämmelser för personal, som övergått från tjänst hos stiftelsen serafimerlasarettet till statsanställning. Vad i nämnda brev tillförsäkrats berörda personal i fråga örn rätt att tillgodoräkna föregående tjänstetid för placering i löneklass samt rätt att icke behöva vidkännas minskning i den lön och förmån av semester, han åtnjöte före övergången, syntes böra gälla även om sådan befattningshavare överflyttades till karolinska sjukhuset. Direktionen hemställde, att motsvarande förmåner tillförsäkrades jämväl den personal vid garnisonssjukhuset, som överflyttades till karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet.

Statskontoret har intet att erinra mot att sådana befattningshavare vid garnisonssjukhuset, vilka icke förflyttades till garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset, erhölle företräde vid anställandet av personal vid övriga avdelningar å sistnämnda sjukhus. Ämbetsverket förutsatte därvid, att befattningshavare, som sålunda kunde komma att överflyttas, icke skulle vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner. Några särskilda övergångsbestämmelser av liknande innebörd som de, vilka meddelades vid överförandet i statstjänst av personalen vid serafimerlasarettet och radiumhemmet, syntes emellertid icke i detta fall bliva erforderliga, då garnisonssjukhusets personal vore statsanställd, och det sålunda här vore fråga örn övergång från en statstjänst till en annan sådan.

Arméförvaltningen har biträtt vad direktionen i förevarande avseende föreslagit.

Jag ansluter mig till den uppfattning, som uttalats av statskontoret.

7. Behovet av läkarpersonal m. m.

Sjukhusdirektionen. Överläkarna vid karolinska sjukhusets kliniker och avdelningar komme, yttrar direktionen, att innehava sina befattningar i egenskap av professorer vid karolinska institutet såsom tidigare varit fallet med överläkarna vid serafimerlasarettet. Undantag härifrån utgjorde överläkaren vid radiumhemmets gynekologiska avdelning, vilken vore placerad som ordinarie tjänsteman å sjukhusets stat, samt överläkaren vid gymnastikavdelningen. Sistnämnda befattning, förutsatte direktionen, skulle komma att innehavas av läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära vid gymnastiska centralinstitutet i likhet med vad som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1935 varit fallet vid serafimerlasarettet.

Vid serafimerlasarettet hade till överläkarna med undantag av överläkaren vid gymnastikavdelningen utgått särskilt arvode. Direktionen ansåge,

45 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

att så borde bliva förhållandet även vid karolinska sjukhuset och att arvode måtte bestämmas till 1,500 kronor såsom redan skett för överläkaren vid radiumhemmets allmänna avdelning.

Något arvode till överläkaren vid gymnastikavdelningen hade direktionen icke ansett sig kunna föreslå, då en år 1936 gjord framställning örn sådant arvode icke bifallits.

Till föreståndaren för den_ patologiska avdelningen, vilken föreståndare vore"professor vid karolinska institutet, JiädF.ejTBef2Énäts. sarskiir arvode i egenskap av avdelningsföreståndare. Däremot avsåges, att han skulle uppbära särskild ersättning med 6,000 kronor för år för vissa ur sjukvårdssynpunkt erforderliga undersökningar, vartill anslag beräknats i omkostnadsstaten.

Direktionen hade funnit, att en särskild biträdande överläkartjänst behövde inrättas vid envar av medicinska och kirurgiska klinikerna, kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken, ögonkliniken och röntgendiagnostikavdelningen. Härutöver beräknade direktionen en biträdande överläkare vid den under medicinska kliniken hörande avdelningen för fysikalisk terapi och ytterligare en biträdande överläkare (narkosöverläkare) vid kirurgiska kliniken. Beträffande behovet av biträdande överläkare vid klinikerna finge direktionen anföra följande allmänna synpunkter.

I samband med vissa klinikers förflyttning till karolinska sjukhuset bomme arbetet vid dessa kliniker liksom även vid de å serafimerlasarettet kvarvarande att få en betydligt större omfattning än tidigare. Detta berodde till största delen på att klinikerna såväl å karolinska sjukhuset som å serafimerlasarettet bomme att få ett avsevärt större sängantal än motsvarande kliniker tidigare haft. De medicinska och kirurgiska klinikerna bomme t. ex. att erhålla platser för 175 patienter mot nuvarande omkring 100.

Även ett annat förhållande bidroge i hög grad till klinikchefernas ökade arbetsbörda, nämligen det hastigt stegrade behovet av att vid klinikerna införa nya laboratoriemetoder och att pröva nya terapeutiska hjälpmedel. I samband med den inom ett år skeende stora omflyttningen hade välbehövliga möjligheter öppnats för klinikerna att utvidga laboratoriearbetet m. m. Det vore ytterst önskvärt, att ledarna för de olika klinikerna ej bleve i så hög grad upptagna av det löpande arbetet, att de icke hunne igångsätta och övervaka dessa delvis nya arbetsfält.

För att de nya resurserna skulle kunna tillvaratagas och sjukvårdsarbetet ej samtidigt bliva lidande, vore det enligt direktionens mening nödvändigt, att en biträdande överläkartjänst inrättades vid de olika klinikerna, och direktionen hade därför på förslaget till personalstat uppfört ett antal av åtta biträdande överläkare å karolinska sjukhuset. Ifrågavarande läkare skulle enligt direktionens förslag placeras på följande sätt: två vid medicinska kliniken, därav den ene vid klinikens fysikaliska avdelning, två vid kirurgiska kliniken, därav den ene tillika narkosöverläkare, samt en vid var och en av kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken samt ögonkliniken ävensom en vid röntgendiagnostikavdelningen.

Beträffande behovet av en särskild biträdande överläkare, tillika nar-

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kosöverläkare, ville direktionen framhålla, att under senare år metoderna för allmän och lokal bedövning kraftigt utvecklats och förbättrats samt nya former tillkommit. Vad den allmänna narkosen beträffade, vore det största framsteget införandet av kväveoxidulnarkos eventuellt kombinerad med eternarkos. Härigenom hade faran vid allmännarkos högst väsentligt minskats. Givandet av kväveoxidulnarkos vore dock en svår sak och fordrade en ganska invecklad apparat, som helst borde skötas av en på området erfaren läkare. För vissa fall kunde allmännarkos genom ingjutning av avertin per rectum eller genom att inspruta evipan eller liknande medel intravenöst innebära stora fördelar. Det fordrades dock en mycket noggrann dosering av dessa narkosmedel och en noggrann övervakning av den med dessa medel sövda patienten. Det vore därför nödvändigt, att en läkare gåve dessa narkoser. För anläggande av lokalanästesi i dess olika former fordrades likaledes en läkare.

Vid de båda kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade sedan flera år de yngsta amanuenserna tjänstgjort som narkosläkare. En stor olägenhet med detta system vore svårigheten att bibehålla en betryggande kontinuitet, enär amanuenserna i regel tjänstgjorde en relativt kort tid. Narkosgivning och anläggande av lokalanästesi hade utvecklats till en specialitet, som krävde sin man. Även för forskningen inom detta område av kirurgien och utvecklingen samt förbättrandet av de nuvarande bedövningsmetoderna krävdes särskild narkosläkare. I Amerikas förenta stater och i England hade man vid de stora sjukhusen sedan länge anställda särskilda narkosläkare, som helt ägnade sig åt denna specialitet. Direktionen ansåge det därför nödvändigt, att vid den kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset anställdes en särskild narkosläkare. Till hans uppgift skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren och att giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi.

Avdelningen för fysikalisk terapi skulle i organisatoriskt avseende tillhöra medicinska kliniken och vara underställd denna kliniks överläkare. Vid avdelningen vore särskild läkarpersonal erforderlig. Den fysikaliska terapien vore nämligen stadd i kraftig utveckling. Önskvärdheten av att tillgång till en noggrant övervakad elektrisk värmeterapi, rörelsebehandling i bassänger m. m. funnes i anslutning till sjukavdelningar och polikliniker hade särskilt under senare år framhållits. Vid karolinska sjukhuset komme en förstklassigt utrustad fysikaliskt-terapeutisk avdelning att finnas. Det vore av största vikt, att arbetet därstädes redan från början ordnades på ett rationellt sätt och att detsamma lades under en kvalificerad persons ledning.

Direktionen finge därför föreslå, att en biträdande överläkare anställdes vid den fysikaliska avdelningen. Han skulle såsom konsulterande även stå till förfogande för serafimerlasarettets överläkare.

Direktionen föresloge, att de biträdande överläkartjänsterna uppfördes som arvodestjänster och att innehavarna för varje gång förordnades av direktionen på en tid av högst tre år.

Direktionen utginge från att biträdande överläkarna skulle kunna med sina arvodestjänster förena anställning som biträdande lärare vid karolinska institutet samt äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset.

För envar av ovannämnda biträdande överläkare föresloge direktionen ett arvode av 7,500 kronor jämte dyrtidstillägg (rörligt tillägg).

Förste läkaren vid den psykiatriska kliniken intoge en särställning, i det

47 Kungl. Marits 'proposition Nr 206.

att han i anslutning till förhållandena vid sinnessjukhusen placerats som ordinarie tjänsteman i lönegrad A 28. Jämväl de två biträdande överläkarna vid garnisonsavdelning arna, som vore uppförda på fältläkarkårens stat, intoge en särskild ställning inom organisationen enligt 1936 års försvarsbeslut.

I likhet med förhållandet vid serafimerlasarettet hade direktionen räknat med särskilda biträdande läkare vid poliklinikerna och gymnastikavdelningen.

Vid sex polikliniker skulle de dock benämnas poliklinikföreståndare. Sålunda beräknades en vid vardera av medicinska och kirurgiska poliklinikerna med ett arvode av 7,500 kronor, en vid vardera av kvinnopolikliniken och ögonpolikliniken samt två vid öron-, näs- och halspolikliniken, varav en för poliklinikens phoniatriska avdelning, var och en med ett arvode av 6,500 kronor.

För oron-, näs- och halsklinikens avdelning för endoskopi hade beräknats en biträdande läkare med ett arvode av 6,500 kronor.

Direktionen förutsatte, att de biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen, för vilka i staten uppförts arvoden med 4,800 kronor, såsom för närvarande vore fallet vid serafimerlasarettet, även skulle tjänstgöra såsom biträdande lärare vid gymnastiska centralinstitutet och härför uppbära särskilda arvoden.

För tandpolikliniken beräknades en föreståndare med ett arvode av 3,500 kronor och en biträdande föreståndare med ett arvode av 3,000 kronor. Med beaktande av vad medicinalstyrelsen i yttrande över 1926 års sjukhuskommissions förslag år 1930 i detta ämne anfört, hade direktionen vid avvägande av dessa arvoden tänkt sig, att med vissa lärartjänster vid tandläkarinstitutet skulle kunna förenas förevarande befattningar. Direktionen ville understryka, att ett sådant samarbete med tandläkarinstitutet skulle vara till synnerligen stor fördel för sjukvården, då sjukhuset därigenom skulle få tillgång till tvenne framstående specialister, en för kirurgiska käksjukdomar och en för tandfyllnadsarbeten m. m. Ifrågavarande arvoden torde emellertid kunna röna inflytande av genomförandet av ifrågasatt lönereglering vid tandläkarinstitutet. Vidare räknade direktionen med behovet för tandpolikliniken av en tandläkare med ett arvode av 4,500 kronor för år.

På sjukhusets stat hade vidare upptagits två laboratorstjänster med arvoden å 6,000 kronor för år, varav en för patologiska avdelningen och en för jubileumsklinikens svulstpatologiska forskningsavdelning. Sistnämnda befattning vore avsedd att ersätta den nuvarande assistentbefattningen vid samma avdelning, vid vilken utginge ett arvode av 5,400 kronor för år. Vid avdelningen bleve dock fortfarande en assistentamanuens-) befattning erforderlig. För denna befattningshavare föresloge direktionen ett årligt arvode av 1,800 kronor.

Direktionen har linder åberopande av ett av professorn Nanna Svartz till direktionen avgivet yttrande ansett önskvärt, att en laborator anställdes å vart och ett av de kliniskt-bakteriologiska, fysiologiska och kemiska centrallaboratorier, som knutits till medicinska kliniken vid ka-

48 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

rolinska sjukhuset. Dessa nya befattningar syntes emellertid böra upptagas å karolinska institutets stat. I och för jämförelse kunde nämnas, att å serafimerlasarettet för närvarande funnes tvenne laboratorier av motsvarande kategori, som de laboratorier varom här vore fråga, nämligen ett kliniskt laboratorium samt ett elektrocardiografiskt (fysiologiskt) laboratorium. På det kliniska laboratoriet funnes en laborator med arvode å karolinska institutets stat och en andre underläkare, varjämte en underläkare på egen begäran där tjänstgjorde för erhållande av ytterligare utbildning.

På samtliga de laboratorier, varom här vore fråga, komine vissa specialprov att utföras för alla sjukhusets kliniker, respektive polikliniker. Att en sakkunnig föreståndare (laborator) måste finnas på det fysiologiska laboratoriet, speciellt för tolkningen av elektrocardiogram, torde utan vidare vara klart. Likaså fordrades å det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet specialkunskap för ett tillförlitligt utförande av t. ex. pneumokokkidentifiering, Wassermanns reaktion etc. Det vore möjligt, att, vad gällde detta laboratorium, arbetet inom en snar framtid kunde komma att visa en så kraftig ökning, att ytterligare fördelning av arbetet samt specialisering kunde bliva önskvärd. Vad gällde laborator på det kemiska laboratoriet, krävde ett stort kliniskt sjukhus numera oundgängligen en i kemi specialsakkunnig person, vilken dels kunde taga upp till prövning de talrika nya reaktioner, som framkomme, och dels kunde giva råd åt sjukhusets läkare vid utförandet av sådana vetenskapliga arbeten, i vilka kemisk metodik inginge.

Beträffande underläkare hade direktionen räknat med tre kategorier såsom vid serafimerlasarettet och i samma lönegrad som där eller 23, 22 och 15 lönegraden för extra tjänstemän. Benämningarna föresloges emellertid ändrade till förste, andre och tredje underläkare i stället för såsom för närvarande förste underläkare, underläkare och andre underläkare.

Rörande antalet underläkare finge direktionen hänvisa till efterföljande sammanställning över läkarpersonalen vid de olika klinikerna och avdelningarna. Direktionen hade i möjligaste mån sökt begränsa antalet underläkare särskilt med hänsyn till att tillströmningen till poliklinikerna från början icke kunde förväntas motsvara poliklinikernas fulla kapacitet. De befattningar, som i samråd med de blivande klinikcheferna kunnat uteslutas vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår, torde likväl inom en näraliggande framtid bliva erforderliga.

Beträffande semester för överläkare vore bestämmelser givna i gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset med undantag för överläkaren vid röntgendiagnostikavdelningen. Denne borde i likhet nied överläkaren å röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet åtnjuta semester under högst 90 dagar årligen.

Biträdande överläkarna, poliklinikföreståndarna, biträdande läkarna samt laboratorerna borde med undantag av poliklinikföreståndaren och

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

biträdande poliklinikföreståndaren vid tandpolikliniken årligen åtnjuta semester under 30 dagar, biträdande överläkaren vid röntgendiagnostikavdelningen dock under 60 dagar. Vid annan tjänstledighet syntes vad i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen vore föreskrivet i fråga örn extra ordinarie tjänstemän böra äga motsvarande tillämpning. I sådant avseende och för bestämmande av vikariatsersättning i det fall, att sådan tjänst uppehölles av annan underordnad läkare vid sjukhuset, samt för tillämpning i övrigt å dem av det statliga lönesystemets allmänna grunder syntes i tillämpliga delar böra gälla de i nådiga brevet av den 30 juni 1937 meddelade bestämmelserna för biträdande läkare vid serafimerlasarettet.

Direktionen har sammanfattat sitt förslag med avseende å läkarpersonalen vid karolinska sjukhuset och denna personals fördelning på olika kliniker och avdelningar på sätt följande tablå utvisar:

Kliniker och avdelningar

Lön eller arvode pH sjukhusets stat

Kliniker och avdelningar

Lön eller arvode pft sjukhusets stat

Medicinska kliniken.

Kirurgiska kliniken.

1 överläkare-professor........

1 biträdande överläkare.......

1 poliklinikföreståndare.......

2 förste underläkare.........

4 andre underläkare, därav två på

polikliniken.............

2 tredje underläkare (en av dessa avses skola tillsvidare biträda på medicinskt-fysiologiska laboratoriet)

7.500 7,500 e. 23

e. 22

e. 15

Medicinska garnisonsavdelningarna:

1 biträdande överläkare på fältläkarkårens stat.........

1 andre underläkare (avses skola tillsvidare biträda på medicinskt-

kemiska laboratoriet)......

1 assistent (amanuens) på fältläkarkårens stat.........

e. 22

Centrallaboratorierna:

Medicinskt-kemiska laboratoriet:

1 laborator på karolinska institutets stat...........

Medicinskt-fysiologiska laboratoriet :

1 laborator på karolinska institutets stat...........

1 överläkare-professor.......

1 biträdande överläkare......

1 poliklinikföreståndare......

1 narkosöverläkare.........

2 förste underläkare........

1 andre underläkare........

1 tredje underläkare........

Kirurgiska garnisonsavdelningarna: 1 biträdande överläkare på fältläkarkårens stat........

1 assistent (amanuens) på fältläkarkårens stat.......

7.500 7,500 7,500 e. 23 e. 22 e. 15

Kvinnokliniken.

1 överläkare-professor........

1 biträdande överläkare.......

1 poliklinikföreståndare .......

2 förste underläkare.........

3 andre underläkare, därav en på

polikliniken.............

2 tredje underläkare.........

6.500 e. 23

e. 22 e. 15

Oron-, näs- och halskliniken.

Medicinskt-bakteriologiska laboratoriet :

1 laborator på karolinska institutets stat...........

1 tredje underläkare......

e. 15

1 överläkare-professor.....

1 biträdande överläkare .... 1 poliklinikföreståndare .... 1 föreståndare för poliklinikens phoniatriska avdelning ....

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

6,500

50 Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Emot direktionens förslag beträffande organisationen av avdelningen för fysikalisk terapi har professorn E. G. E. Berven anfört skiljaktig mening och framhållit bland annat följande:

Det syntes såväl ur forskningens som undervisningens och sjukvårdens synpunkt för närvarande vara lämpligast, att den stora heterogena avdelningen för fysikalisk terapi uppdelades i två mindre avdelningar, en avdelning för ljusterapi och en avdelning för bad och elektroterapi, vilka ställdes under ledning av redan å sjukhuset anställda sakkunniga, den förra under professorn i radioterapi, den andra under ledning av överläkaren å den medicinska gymnastikavdelningen. Till den sistnämnde torde för detta arbete böra utgå ett extra arvode av tills vidare 3,000 kronor. Vid avdelningen för bad- och elektroterapi borde dessutom vara anställd en extra underläkare i 22 lönegraden.

Genom denna anordning skulle även en viss besparing kunna åstadkommas. Särskild avlöning behövde icke beräknas för skötseln av ljusavdel-

51 Kungl. Maj:ts -proposition Nr %06.

ningen, då denna sköttes som en del av den radio terapeutiska kliniken. I stället för ett arvode till en självständig biträdande överläkare å den odelade fysikaliska terapiavdelningen å 7,500 kronor skulle endast utgå ett arvode av 3,000 kronor, varigenom en besparing av 4,500 kronor skulle göras.

Myndigheterna. Statskontoret har yttrat följande: ——

Vad först anginge överläkarnas lönestiillning hade statskontoret intet att erinra mot att dessa — såsom direktionen förordat — tillerkändes årsarvoden på 1,500 kronor. Beträffande föreståndaren för den patologiska avdelningen hade direktionen icke föreslagit, att denne skulle tillerkännas något överläkararvode, utan hade till denne ansetts böra utgå särskild ersättning med 6,000 kronor för år från omkostnadsanslaget för vissa ur sjukvårdssynpunkt erforderliga undersökningar. Av förslaget till omkostnadsstat framginge, att till arvoden och ersättningar för dylika undersökningar beräknats ett belopp av tillhopa 10,500 kronor. Enligt statskontorets förmenande borde dylika tilläggsersättningar till statsanställda befattningshavare icke utgå från omkostnadsanslaget. Ämbetsverket ville för övrigt ifrågasätta, om icke dessa undersökningar vore att hänföra till föreståndarens för patologiska avdelningen tjänståligganden, och att därför denne endast — i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna — borde tillerkännas ett arvode å 1,500 kronor. _

Direktionen hade vidare förordat inrättande av åtta befattningar som biträdande överläkare — däribland en narkosläkare och en läkare å avdelningen för fysikalisk terapi — med arvoden å 7,500 kronor.

Vad först anginge behovet av biträdande överläkare å vårdavdelningarna, hade detta främst motiverats med avdelningarnas stora antal vårdplatser. Statskontoret måste ifrågasätta, om tillräcklig anledning förelåge att redan nu, innan någon erfarenhet vunnits angående sjukhusets drift, inrätta dylika befattningar, särskilt som de olika avdelningarna enligt förslaget syntes bliva väl tillgodosedda med underläkare. Likaledes syntes försiktigheten bjuda att tills vidare låta anstå med anställandet av en särskild narkosöverläkare vid sjukhuset. Övervägande skäl hade vidare synts ämbetsverket tala för att — på sätt en reservant inom direktionen förordat — avdelningen för fysikalisk terapi ställdes under ledning av professorn i radioterapi och överläkaren å den medicinska gymnastikavdelningen, varigenom behovet av en särskild befattningshavare som biträdande överläkare vid denna avdelning skulle bortfalla.

På psykiatriska avdelningen hade direktionen föreslagit skola anställas en förste läkare i lönegraden A 28. Statskontoret ville ifrågasätta, örn icke med hänsyn till avdelningens ringa storlek och det förhållandet, att en överläkare funnes vid avdelningen, det kunde anses tillräckligt att anställa en läkare med avlöningsförmåner motsvarande andre läkares vid sinnessjukhusen (A 26). Vidare förefölle det ämbetsverket tyeksamt, örn icke denne läkare i likhet med övriga läkare i motsvarande tjänsteställning vid sjukhuset borde erhålla anställning som arvodist, enär löneställningen för den övriga personalen vid psykiatriska kliniken utformats mera efter mönster av avlöningsförhållandena å andra avdelningar inom karolinska sjukhuset än vid sinnessjukhusen.

Statskontoret hade icke något att erinra mot lönesättningen för polikhnikföreståndarna. Beträffande tandkliniken hade föreslagits inrättandet av

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

befattningar både som föreståndare och biträdande föreståndare. Enligt statskontorets mening borde tills vidare anstå med inrättandet av befattningen som biträdande föreståndare. Vidare hyste ämbetsverket tvekan, om det redan under nästa budgetår kunde anses erforderligt att inrätta de två av direktionen föreslagna laboratorstjänsterna, en för patologiska avdelningen och en för svulstpatologiska forskningsavdelningen. Däremot hade statskontoret intet att erinra mot den föreslagna lönesättningen för underläkarna, vilken direkt anslöte sig till lönegradsplaceringen för dessa läkare vid serafimerlasarettet.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Till föreståndaren för den patologiska avdelningen, vilken föreståndare skulle vara professor vid karolinska institutet, hade ej beräknats särskilt arvode i egenskap av avdelningsföreståndare. Däremot hade avsetts, att han skulle uppbära särskild ersättning med 6,000 kronor för år för vissa ur sjukvårdssynpunkt erforderliga undersökningar. Genom en dylik anordning skulle sålunda befattningshavaren i fråga erhålla en sammanlagd avlöning av omkring 20,000 kronor. Huruvida en dylik löneställning kunde anses skälig, undandroge sig i viss mån lönenämndens bedömande. Emellertid förutsatte nämnden, att vid ett bifall till förslaget i förevarande del befattningshavaren icke skulle äga att av allmänheten betinga sig ersättning för undersökningar av ovannämnda slag.

Till de biträdande överläkarna skulle enligt förslaget utgå arvode å 7,500 kronor ävensom, enligt vad lönenämnden inhämtat, dyrtidstillägg. Därvid hade förutsatts, att de biträdande överläkarna skulle kunna med sina tjänster förena anställning som biträdande lärare vid karolinska institutet samt äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset. Med hänsyn till sistnämnda förhållanden förefölle det föreslagna arvodesbeloppet jämförelsevis högt, särskilt som vid vikariat för avdelningsföreståndaren vikariatsersättning avsåges skola utgå.

De av direktionen föreslagna arvodena till befattningshavarna å den blivande tandpolikliniken förefölle jämförelsevis låga, men då några närmare uppgifter rörande tjänstgöringsskyldighetens omfattning för de olika befattningshavarna icke lämnats, hade lönenämnden icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning örn arvodesbeloppens skälighet.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anfört:

Vid uppgörandet av lönestaterna hade direktionen i allmänhet tillämpat likalönsprincipen för befattningshavare av samma slag. Ett undantag hade gjorts för poliklinikföreståndama, av vilka de å medicinska och kirurgiska poliklinikerna hade fått ett arvode om 7,500 kronor, de övriga endast 6,500 kronor. I betraktande av den stora arbetsbörda, som ålåge jämväl dessa övriga poliklinikföreståndare ej minst med avseende på undervisning och handledning av de tjänstgörande medicine kandidaterna, ville kollegiet framhålla det skäliga i att likalönsprincipen utsträcktes jämväl till att omfatta dessa tjänster.

Enär psykiatriska kliniken icke beräknades bliva tagen i bruk tidigare under budgetåret än den 1 februari 1940, hade i förslaget motsvarande avdrag gjorts för de före detta datum fallande driftskostnaderna. Då emellertid enligt kanslerns förslag nuvarande innehavaren av de förenade tjäns-

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

terna såsom professor i psykiatri vid institutet och överläkare vid psykiatriska sjukhuset, vilken nu avlönades från femte huvudtiteln med tillägg av ett arvode från åttonde huvudtiteln, redan den 1 juli 1939 skulle överflyttas till ordinarie tjänst på åttonde huvudtiteln och då klinikens iordningställande och utrustning långt före öppnandet krävde ett avsevärt arbete av professorn-överläkaren, borde överläkararvodet vid psykiatriska kliniken utgå redan från och med den 1 juli 1939. För utrustningsarbetet erfordras jämväl, att psykiatriska klinikens förestånderska, uppförd i lönegrupp A 8, vore disponibel redan den 1 oktober 1939.

Kollegiet ville vidare erinra örn att det vore nödvändigt att vid karolinska sjukhuset hava möjlighet för vissa konsultationer med läkare inom där icke företrädda grenar av medicinen i de fall, där den sjuke ej kunde förås till annan specialklinik. Detta behov vore endast delvis tillgodosett, i det ett anslag örn 1,800 kronor av direktionen upptagits för en konsulterande pediatriker.1 Då emellertid behov av konsultationer även med företrädare för andra grenar av medicinen kunde förekomma, ville kollegiet föreslå, att ett anslag om 1,800 kronor för andra konsultationer måtte uppföras.

Direktionen hade vidare föreslagit, att å karolinska institutets stat skulle uppföras tre laboratorer vid de under den medicinska kliniken sorterande centrallaboratorierna, nämligen en å det medicinskt-kemiska laboratoriet, en å det medicinskt-fysiologiska och en å det medicinskt-bakteriologiska.

Beträffande detta förslag finge till en början framhållas, att hög fackmässig kompetens måste krävas av tjänsternas innehavare och att tjänsterna borde i största möjliga mån vara avsedda till egentligt vetenskapligt, självständigt arbete. Det vore därför önskvärt, örn befattningshavarna kunde beredas en mera självständig ställning och placeras omedelbart under sjukhusdirektionen. Härigenom skulle större möjlighet beredas jämväl för uppfyllande av ett annat viktigt önskemål, som kollegiet i detta sammanhang" ville framhålla, nämligen ett centrallaboratorium, tjänande hela sjukhusets behov.

På alla områden av nutida kliniskt arbete begagnades laboratoriemetoder i allt större utsträckning. Detta gällde alltså.ingalunda^endast den interna medicinen, varför det icke vore en riktig princip att låta laboratorieverksamheten i yttre avseenden sortera under den medicinska kliniken. Visserligen kunde en fullständig centralisering av allt laboratoriearbete å ett större sjukhus icke komma i fråga, tvärtom måste det mesta rutinarbetet decentraliseras. Därför krävdes lokaler, utrustning och personal på alla kliniker, såsom också här planerats. Men en hel del laborationsmetoder, som antingen förekomme mera sällan eller krävde särskild kompetens, borde centraliseras. Centraliseringsprincipen borde i första hand tillämpas beträffande åtskilliga kemiska metoder, elektrokardiografi och andra, efter experhnental-fysiologisk princip utarbetade metoder samt alla bakterio-serologiska arbetsmetoder. Laboratorierna kunde antingen ställas under medicinska kliniken me<l instruktion att betjäna liela sjukhuset eller ock bliva självständiga centrallaboratorier. Kollegiet ansåge utan tvekan sistnämnda alternativ vara att föredraga, därest det med hänsyn till lokalförhållandena kunde genomföras. Kollegiet ville förorda, att laboratorerna vid medicinsktbakteriologiska och medicinskt-fysiologiska laboratorierna ställdes direkt under sjukhusets direktion. Det medicinskt-kemiska laboratoriet ater, vil-

1 Jfr Bilaga B vid denna proposition.

54 Kuncjl. Majlis 'proposition Nr 206.

ket vöre planlagt även för att betjäna det löpande arbetet å den medicinska kliniken, kunde icke nu göras självständigt i förhållande till denna klinik, vilken i så fall skulle bliva utan egna laboratorier med undantag av det för de tjänstgörande avsedda, varför detta laboratorium borde sortera under kliniken. Genom särskild instruktion för laboratorn borde sjukhusets samtliga kliniker tillförsäkras rätt att få vissa metoder för sitt behov utförda å sistnämnda laboratorium. Denna instruktion, som borde i detalj angiva ifrågakonunande metoder och tid efter annan revideras, borde utfärdas av sjukhusdirektionen efter samtliga klinikchefers hörande.

Ifrågavarande tre laboratorer vore erforderliga för ombesörjande av verksamhet, som vore nödvändig för sjukvården. Därjämte torde till en början två av dem (å bakteriologiska och kemiska laboratorierna) komma att få fullgöra uppgifter i den medicinska undervisningens tjänst. Denna omständighet kunde emellertid ej motivera laboratorernas uppförande å institutets stat. Någon parallell med serafimerlasarettets extra kliniske laborator, vilken vore uppförd å institutets stat, kunde ej dragas, enär sättet för bestridande för dennes avlöning betingades av historiska hänsyn. För karolinska sjukhuset hade i övrigt tillämpats den principen, att all sjukhusets personal, även örn den hade en uppgift i undervisningens tjänst, upptagits å sjukhusets stat. Något skäl för frångående i förevarande fall av denna princip torde ej vara för handen. Kollegiet finge därför avstyrka befattningarnas uppförande å institutets stat och i stället förorda deras inordnande bland sjukhusets övriga personal.

Kollegiet ansåge sig emellertid böra framhålla, att de höga kvalifikationer, som måste krävas av befattningshavarna, den vetenskapliga karaktären av deras verksamhet och deras ställning till undervisningen gjorde det ömkligt, att de tillsattes på samma sätt som överläkar- och laboratorstjänsterna vid Konung Gustaf V: s jubileumsklinik.

Vad anginge avlöningen till de tre laboratorerna, finge kollegiet med avseende å den kompetens, som fordrades av dem, och deras ansvarsfulla arbete föreslå ett belopp av 9,000 kronor.

_ed avseende å den patologiska avdelningen ville kollegiet påpeka, att i förslaget upptagna labora torst jänsten redan funnes upptagen å karola institutets stat, varför den kunde uteslutas ur karolinska sjukhusets

t id fastställandet av löneförmånerna för narkosläkaren och tandläkarna å karolinska sjukhuset borde fästas villkoret, att dessa skulle äga skyldighet att stå till förfogande för konsultationer å serafimerlasarettet.

Enligt förslaget skulle gymnastikavdelningen å serafimerlasarettet fortsätta att för behandling mottaga sjuka utifrån. Med hänsyn till nödvändigheten att hålla patientantalet å karolinska sjukhuset högt borde den emellertid i likhet med öron-, ögon-, kvinno- och psykiatriska poliklinikerna inskränkas till enbart inre verksamhet. Härvid torde även en personalminskning kunna äga rum.

Professorn E. Berven hade i särskilt yttrande föreslagit, att avdelningen för fysikalisk terapi borde delas i en avdelning för ljusbehandling och en avdelning för bad- och elektricitetsbehandling. Av dessa borde avdelningen för ljusbehandling ställas under professorn i radioterapi och avdelningen för bad- och elektricitetsbehandling ställas under överläkaren å gymnastikavdelningen med biträde av en extra underläkare i 22 lönegraden. På av professorn Berven anförda grunder anslöte sig kollegiet för sin del till detta för-

55 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

slag i var det gällde avdelningen för ljusbehandling. Ehuru kollegiet funne förslaget i vad det gällde bad- och elektricitetsavdelningen mycket beaktansvärt, ville kollegiet, som hade under behandling ett inom detsamma väckt förslag till omläggning av gymnastikens ställning vid institutet, föreslå, att ifrågavarande avdelning i avvaktan pa slutbehandlingen av detta förslag provisoriskt ställdes under ledning av professorn i medicin, som till biträde erhölle en extra läkare med ett efter förhållandena avvägt arvode.

Professorn J. TL. Nordenson Ilar i särskilt yttrande till protokollet velat anteckna, att enligt hans mening den gymnastiska avdelningen vore i avsevärd grad överorganiserad.

Så sent som år 1932 hade kollegiet ansett daglig läkartillsyn å denna avdelning vara överflödig och infört varannandags tjänstgöring för läkaren därstädes. Nu begärdes för avdelningen å karolinska sjukhuset fyra läkare. Läkarbehovet där syntes emellertid vara täckt med tre läkare. Däremot borde med hänsyn till nödvändigheten att utbilda yngre läkare 1 gymnastik den ena av de bägge nuvarande befattningarna som biträdande läkare, vilka vore besatta sedan många år med fullt utbildade läkare, ändras till en underläkarbefattning i 22 lönegraden. Den föreslagna nya underlakarbefattingen i 15 lönegraden kunde därför bortfalla.

Vidare ansåge Nordenson, att anställandet av en underläkare vid badoch elektricitetsavdelningen — i avvaktan på slutbehandlingen av det inom kollegiet väckta förslaget örn en omläggning av gymnastikens ställning vid institutet — syntes onödigt. I betraktande av att arbetsbördan a karolinska sjukhuset under det första året ej torde komma att nå full omfattning, syntes biträde vid tillsyn ay denna avdelning kunna lämnas av någon underläkare vid medicinska kliniken.

Professorn N. R. E. Antoni har i särskilt yttrande till protokollet anfört, att enligt hans mening den fysikaliska terapien ej borde splittras upp på radioterapiens, respektive gymnastikens representanter.

Att anförtro bad- och elektricitetsbehandling åt gymnastikavdelningen ansåge professorn Antoni olämpligt, da ingen kompetens härtill vöre att förvänta på detta håll. En stor fördel vore, att den fysikaliska terapien kvarhölles under en representant, som kunde förväntas ägna ämnets olika delar ett aktivt vetenskapligt intresse, som ej vore att påräkna, örn områdets olika delar skingrades och Indes som bisaker till andra ämnen. Ljus-, elektrisk och badbehandling borde därför samlas under en representant, med ställning eventuellt som biträdande överläkare under medicinska kliniken.

Tandläkarinstitutets lärarråd har anfört bland annat följande:

Lärarrådet finge framhålla, att under mera än tre årtionden ett samarbete vid behandlingen av patienter med sjukdomar och skador inom käkarna ägt rum mellan den kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet och tandläkarinstitutets protésavdelning. Detta samarbete hade under det senaste årtiondet vidgats till fördel för saväl lasarettet som institutet och därmed för dessas klientel. För lasarettet hade fran tandläkarinstitutets sida ställts till förfogande en på området väl skolad fackman med lång erfarenhet och förtrogenhet med verksamheten i fråga, hör institutet hade samarbetet varit gagneligt, då även dess studerande haft tillfälle att medverka

5G

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

vid fallens behandling såväl å lasarettet som å institutet. Härigenom hade de erhållit mera levande inblick i dessa falls behandling, som ej blott vore önskligt utan nödvändigt för deras verksamhet å de centralpolikliniker för tandvård, som upprättades vid våra lasarett, samt för tandläkarnas eventuella placering under krig. Genom den nu föreslagna anordningen skulle nämnda samarbete erhålla större stadga till förmån för samtliga intresserade parter, då det bleve möjligt att vidga och fördjupa studierna under de föreliggande fallens behandling.

Det vore jämväl önskligt att praktisk samverkan komme till stånd i de fall, där tändernas sjukliga tillstånd relaterade till allmänna lidanden, vare sig primärorsaken läge hos tänderna, något som ej vore sällsynt, eller tvärtom. Mycket stöde utan tvivel här att vinna genom den föreslagna anordningen, och vad som ovan sagts i berörda hänseende gällde givetvis även här. Det kunde enbart bliva till stort gagn för såväl undervisning som klientel.

I och för realiserandet av direktionens förslag ansåge lärarrådet att, såsom förhållandena nu läge till, föreståndaren för tandläkarinstitutets protésavdelning och därjämte antingen föreståndaren för tandkirurgiska eller föreståndaren för tandfyllningsavdelningen borde knytas till karolinska sjukhusets tandpoliklinik, den förstnämnde i hans egenskap av ortoped på käkområdet och någon av de senare på grund av den förmedlande ställning, de intoge till odontologien och den inre medicinen. För närvarande torde enligt lärarrådets mening föreståndaren för tandfyllningsavdelningen böra äga företräde såsom biträdande föreståndare å karolinska sjukhusets tandpoliklinik. I övrigt hade lärarrådet icke något att erinra mot den av direktionen i föreliggande framställning föreslagna organisationen av dess tandpoliklinik.

Kanslern har yttrat följande:

Det torde icke tillkomma kanslern att bedöma, huruvida de av direktionen föreslagna biträdande överläkartjänsterna vore med hänsyn till sjukvården oundgängligen nödvändiga. Däremot ville kanslern understryka, att inrättandet av dylika befattningar vid flertalet kliniker skulle lända till betydande fördel för undervisningen. I de flesta kliniska ämnena funnes nämligen anställda biträdande lärare, vilka fått övertaga en del av den obligatoriska undervisningen i respektiva ämnen och vilka vid behov vikarierade för professorerna. Dessa biträdande lärare borde av naturliga skäl helst vara anställda vid de olika klinikerna, och det skulle säkerligen vara till stort gagn, örn uppdraget som regel kunde lämnas åt en biträdande överläkare, vilken kunde förutsättas komma att behålla detsamma under en längre följd av år.

Kanslern ville fästa uppmärksamheten på att jämväl vissa andra vid sjukhusen anställda befattningshavare än de biträdande överläkarna kunde behöva anlitas för meddelande av undervisning. Detta vore t. ex. fallet med prosektorn vid den patologiska avdelningen å serafimerlasarettet och laboratorerna vid karolinska sjukhusets laboratorier. Till den del det här bleve fråga örn verklig undervisning och icke endast om en viss handledning. och övervakning i samband med vederbörande befattninghavares ordinarie arbete, torde särskilt arvode för undervisningen böra lämnas. I dessa.fall syntes även skäligt, att de akademiska myndigheterna finge ett visst inflytande vid tillsättningen av tjänsterna.

I övrigt hänvisade kanslern till de yttranden, som avgivits av karolinska

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206. 57

institutets lärarkollegium och tandläkarinstitutets lärarråd, i vilka yttranden kanslern i huvudsakliga delar kunde instämma.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört huvudsakligen följande:

Vad anginge gymnastikavdelningen vid karolinska sjukhuset, anslöte sig direktionen i princip till den av professorn Berven från majoriteten framförda skiljaktiga meningen, att den föreslagna avdelningen för fysikalisk terapi borde uppdelas i en avdelning för ljusterapi samt en för bad och elektroterapi, vilken senare skulle ställas under ledning av överläkaren och den ene biträdande läkaren å gymnastikavdelningen. Direktionen, som särskilt ville understryka den betydelse sistnämnda anordning skulle erhålla för undervisningen av sjukgymnaster och som även önskade framhålla, att det länge varit ett önskemål, att en dylik undervisning skulle komma till stånd, kunde ej heller underlåta att påpeka de möjligheter till besparingar, vilka därigenom syntes kunna genomföras och som närmare utvecklats av professorn Berven.

Den vid gymnastikavdelningen å karolinska sjukhuset anställda läkarpersonalen skulle enligt sjukhusdirektionens förslag utgöras av den på centralinstitutets stat uppförde överläkaren, två biträdande läkare samt en tredje underläkare i lönegraden e. 15. Direktionen hade i annat sammanhang tidigare framhållit betydelsen av att vid gymnastikavdelningen inrättades utbildningsplatser för gymnastikläkare. Den föreslagna underläkaren syntes i viss mån komma att fylla en dylik uppgift, och direktionen vidhölle sin tidigare uttalade mening, att behovet av en dylik utbildningsplats vore stort. Underläkarens placering i e. 15 syntes direktionen dock alltför låg, för att man skulle helt kunna vinna det avsedda syftet och på denna plats kunna förvärva och under ett par år bibehålla en lämplig yngre läkare. Direktionen finge därför föreslå, att underläkaren placerades i lönegraden e. 22 i likhet med andre underläkare vid sjukhuset. Direktionen hade i annat sammanhang anfört, att den nu på serafimerlasarettets stat uppförde sjukgymnasten och assistenten, som åtnjöte ett arvode av 3,300 kronor, icke vore erforderlig. Denna befattning, som ej heller krävdes på karolinska sjukhusets gymnastikavdelning, borde sålunda indragas.

Arméförvaltningen har anfört:

Enligt propositionen nr 232/1930 angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. hade avsetts, att å vardera medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningarna vid det blivande karolinska sjukhuset skulle finnas en biträdande överläkare, vilka skulle vara militärläkare, en underläkare såsom biträde till vederbörande professor och biträdande överläkaren med avlöning å karolinska sjukhusets stat samt en amanuens med avlöning från anslag under fjärde huvudtiteln.

Direktionens föreliggande förslag innebure, att läkarpersonalen vid den medicinska garnisonsavdelningen skulle utgöras av en biträdande överläkare på fältläkarkårens stat, en andre underläkare i 22 lönegraden för extra tjänstemän på karolinska sjukhusets stat och en assistent (amanuens) på fältläkarkårens stat, medan för den kirurgiska garnisonsavdelningen avsåges, förutom en biträdande överläkare, allenast en assistent (amanuens), båda på fältläkarkårens stat.

I olikhet mot vad som förutsattes i nämnda proposition, hade således i förslaget icke upptagits någon underläkartjänst å den kirurgiska avdelningen. Motivet härtill torde vara, att klientelet på den kirurgiska garni-

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

sonsavdelningen beräknats kunna förväntas icke bliva fullt så arbetskrävande som å sjukhusets övriga avdelningar.

Arméförvaltningen ansåge för sin del förutsättningar för närvarande saknas för ett bedömande av frågan om den blivande arbetsbelastningen på sjukhusets olika avdelningar. Det finge för övrigt framhållas, att under de senare åren vid de civila sjukhusen på grund av sjukvårdens utveckling krav framträtt på ökat antal underläkare vid oförändrat patientantal eller med andra ord en minskning av antalet sjukvårdsplatser per läkare. Härtill komme, att, i likhet med vad som förutsattes beträffande den medicinska garnisonsavdelningen, viss undervisning måste förläggas till den kirurgiska garnisonsavdelningen, och att korrespondens med truppförbanden komme att åvila även dess läkare. Vidare vore att märka, att överläkaren å denna liksom å den medicinska avdelningen borde hava till sitt förfogande såsom ställföreträdare en läkare med fullgod kompetens. Av nu anförda skäl ansåge arméförvaltningen anledning saknas att med avvikelse från vad härutinnan förutsattes vid statsmakternas behandling av frågan år 1930 minska antalet läkartjänster å den kirurgiska garnisonsavdelningen.

Beträffande underläkare såväl vid karolinska sjukhusets övriga sjukavdelningar som vid serafimerlasarettet hade direktionen räknat med tre kategorier, avlönade efter respektive 23, 22 och 15 lönegraden för extra tjänstemän. För dessa befattningar hade direktionen föreslagit beteckningarna förste, respektive andre och tredje underläkare, medan direktionen för motsvarande befattningar med avlöning från fjärde huvudtiteln föreslagit benämningen assistentläkare (amanuenser).

Enligt arméförvaltningens uppfattning borde garnisonsavdelningarnas underordnade läkarkrafter hava samma kompetens som motsvarande läkare på de kliniska avdelningarna inom sjukhuset i (ivrigt och samma benämningar som övriga underordnade läkare vid samma avdelningar. Då dessa läkare vore avsedda att utgöra ständig arbetsförstärkning till avdelningarnas ordinarie läkare, måste det anses rimligt, att de erhölle skälig ersättning för sitt arbete. Arméförvaltningen föresloge därför, att för vardera medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningen måtte avses följande antal läkare, nämligen:

1 biträdande överläkare med ett arvode av 7,500 kronor samt

2 andre underläkare med lön enligt 22 lönegraden av löneplanen för extra tjänstemän.

Av dessa borde enligt uttalandena i propositionen nr 232/1930 de båda biträdande överläkarna samt en underläkare å vardera avdelningen avlönas av medel under fjärde huvudtiteln, medan de båda ytterligare underläkarna borde uppföras å staten för karolinska sjukhuset.

Av karolinska sjukhusets polikliniker ansåge arméförvaltningen ögonpolikliniken vara ur militär synpunkt av särskilt intresse. Ögonundersökningarna vore numera av stor betydelse för försvarsberedskapen på grund av de fordringar, som måste ställas på viss personal särskilt vid luftvärnet, marinen och flygvapnet. För närvarande hade samtliga försvarsgrenarna förvärvat specialutbildade ögonläkare. Vid lantlorsvaret hade sålunda vissa truppförbandsläkare erhållit specialutbildning såsom ögonläkare, och inom de skilda arméfördelningarna hade specialvården av ögonsjuka och de särskilda ögonundersökningarna vid artilleriet, då så varit möjligt, handhafts av militärläkare. Vid marinen funnes anställda särskilda ögonspecialister, och vid flygvapnet hade särskilda medel anvisats för speciella ögonundersökningar. Enligt arméförvaltningens åsikt vore det ett försvarsintresse

59 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

av icke ringa betydelse, att försvarsväsendet — förutom de sålunda redan anlitade ögonspecialisterna — kunde liksom hittills förfoga över en central ögonpoliklinik.

För vinnande av erforderlig kontinuitet vore det önskvärt, att ögonundersökningarna under en följd av år komme att utföras av en och samma läkare, vilket i allmänhet icke skulle bliva fallet, därest undersökningarna skulle verkställas av de vid ögonpolikliniken vid karolinska sjukhuset tjänstgörande underläkarna. Då dessas tjänstgöring å nämnda poliklinik närmast torde vara att betrakta som ett led i läkarutbildningen, torde de nämligen i regel icke kvarstanna i tjänst längre än ett eller annat år.

Arméförvaltningen biträdde alltså förslaget att från medel under fjärde huvudtiteln skulle avlönas en särskild, i ögonsjukdomar specialutbildad läkare, vilken med förfoganderätt över karolinska sjukhusets polikliniska instrumentutrustning skulle hava sin tjänstgöring förlagd till sjukhusets ögonpoliklinik. Ersättning till denna borde liksom för motsvarande å staten för garnisonssjukhuset i Stockholm nu uppförd befattning utgå med ett till 2,340 kronor bestämt arvode.

Chefen för armén har erinrat, att i propositionen nr 232/1930 angående uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm förutsattes bland annat, att å vardera medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningen skulle anställas en underläkare på karolinska institutets stat. Direktionen upptoge emellertid i sina anslagsäskanden icke någon sådan underläkare för den kirurgiska avdelningen under förebärande att arbetsbördan å nämnda avdelning ej torde bliva så krävande som å sjukhusets övriga avdelningar. Då avgörande skäl för ett dylikt antagande icke syntes hava blivit framlagda och då viss undervisning borde förläggas jämväl till den kirurgiska garnisonsavdelningen, ansåge chefen för armén sig böra avstyrka ifrågavarande reducering av läkarpersonalen.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Vad beträffade läkarpersonalen, ville direktionen framhålla, att direktionen i anledning av remissyttrandena ansett sig böra taga under ytterligare övervägande, huru verksamheten vid och ledningen av gymnastikavdelningarna framdeles borde ordnas samt även huru den patologiska avdelningen, som nu hade sin verksamhet förlagd till karolinska institutets lokaler, borde organiseras efter en överflyttning till serafimerlasarettet.

De på karolinska sjukhusets stat upptagna åtta biträdande överläkartjänsterna torde kunna reduceras till sju. Direktionen ansåge, att till en början befattningen som biträdande överläkare vid fysikaliska avdelningen kunde utgå. Benämningen biträdande överläkare torde i anslutning till vad som nu gällde böra ändras till biträdande läkare. Befattningen som föreståndare för avdelningen för endoskopi torde tillsvidare kunna utgå ur staten. I fråga örn poliklinikerna torde en andre underläkare i lönegraden e. 22 (medicinska polikliniken) tills vidare få utgå ur staten. Beträffande jubileumskliniken (radiumhemmet) syntes tills vidare nuvarande assistenttjänst med ett arvode av 5,400 kronor för år kunna bibehållas i stället för den i staten upptagna laboratorstjänsten. Vidare kunde

60 Kungl. Marits proposition Nr 806.

den på karolinska sjukhusets stat upptagna laboratorstjänsten vid patologiska avdelningen utgå. I anslutning till väckt förslag om förste läkarens vid psykiatriska kliniken ersättande med en arvodesbefattning föresloge direktionen, att en befattning som förste läkare (A 28) ersattes med en befattning som andre läkare (A 26) med skyldighet för denne att utan särskilt arvode vara konsulterande vid serafimerlasarettet. Där upptaget arvode 3,600 kronor för år för detta ändamål kunde i så fall besparas.

Arméförvaltningen hade föreslagit, att medel skulle anvisas till avlöning åt ytterligare en underläkare på sjukhusets stat för garnisonsavdelningarna utöver vad direktionen upptagit. Direktionen ansåge, att därmed kunde anstå tills någon erfarenhet vunnits rörande behovet av ifrågavarande tjänst.

eTsVhefe Överläkarna vid sjukhusets kliniker och avdelningar skola enligt direk- ' tionens förslag innehava dessa befattningar i egenskap av professorer vid karolinska institutet på samma sätt som hittills varit fallet vid serafimerlasarettet. Till överläkarna skulle utgå särskilt arvode med 1,500 per år. Vissa undantag härifrån hava dock föreslagits. Sålunda skulle överläkaren vid radiumhemmets gyriekologiska avdelning' alltjämt bibehållas såsom ordinarie tjänsteman med avlöning på karolinska sjukhusets stat i lönegraden B 26 (A 26) och överläkarbefattningen vid gymnastikavdelningen innehavas av läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära vid gymnastiska centralinstitutet. Till sistnämnda två överläkare har något särskilt arvode icke beräknats och ej heller till föreståndaren för patologiska avdelningen, vilken är professor vid karolinska institutetnOäremoTTkuTle nämnde Töreståndare äga från sjukhusets omkostnadsanslag uppLanT^rsättning för vissa undersökningar.

Jag har icke funnit annan anledning till erinran mot direktionens nu berörda förslag än att jag i likhet med statskontoret ställer mig tveksam mot förslaget att tillerkänn a föreståndaren, lörountologisk;) avdelningen .särskild ersättning från omkostnadsanslaget. I avvaktan på närmare utredning i detta Hänseende genom direktionens försorg anser jag mig böra som en tillfällig anordning för nästa budgetår godtaga nämnda förslag. Frågan om storleken av den ersättning, som bör utgå från omkostnadsanslaget för ifrågavarande undersökningar, upptager jag i samband med omkostnadsanslaget i övrigt. Jag förutsätter i likhet med direktionen, att överläkararvodet vid psykiatriska kliniken utgår först från och med den 1 februari 1940.

Direktionen har vidare ansett erforderligt, att ett antal biträdande läkartjänster, däribland en narkosläkarbefattning, inrättas. De biträdande läkarna skulle uppbära arvode med 7,500 kronor för år. I sitt senast framställda förslag har direktionen begränsat antalet biträdande läkare vid karolinska sjukhuset till sju. Direktionen har härvid uteslutit den tidigare föreslagne biträdande läkaren vid fysikaliska avdelningen. Till stöd för

61 Kungl. Marits proposition Nr 206.

förslaget om inrättande av befattningar som biträdande läkare har åberopats, att klinikerna skulle få ett avsevärt större sängantal än motsvarande kliniker tidigare haft samt att behovet av att vid kliniken införa nya laboratoriemetoder och pröva nya terapeutiska hjälpmedel vore i hastigt stigande, allt förhållanden, som bidroge till att öka klinikchefernas arbetsbörda. Dessa chefer borde enligt direktionens mening icke i sådan utsträckning tagas i anspråk för de löpande göromålen, att de icke skulle hinna ägna sina krafter åt arbetet på ifrågavarande delvis nya arbetsfält.

Det torde icke kunna förnekas, att direktionen anfört goda skäl för behövligheten av de föreslagna biträdande läkarbefattningarna, vilkas inrättande med säkerhet även skulle lända till fördel för undervisningen. Jag är därför beredd att i princip tillstyrka direktionens förslag på denna punkt. Dock har jag icke blivit övertygad om behovet av biträdande läkare vid öron-, näs- och halskliniken samt vid ögonkliniken, där antalet vårdplatser komma att utgöra endast 89 respektive 82. Jag tillstyrker alltså, att inalles fem befattningar av denna art inrättas. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett det föreslagna arvodet å 7,500 kronor till biträdande läkarna jämförelsevis högt med hänsyn till att de med sina tjänster skulle kunna förena anställning som biträdande lärare vid karolinska institutet och äga rätt till enskild praktik utom sjukhuset samt få uppbära vikariatsersättning vid vikariat för vederbörande avdelningsföreståndare. Då det ligger i det allmännas intresse att till dessa befattningar förvärva personer, väl kvalificerade både för den sjukvårdande och för den undervisande verksamheten, anser jag mig emellertid böra biträda direktionens förslag, att ifrågavarande arvoden bestämmas till 7,500 kronor för år. Jag har intet att erinra mot att de biträdande läkarna förordnas av direktionen för en tid av högst tre år. Befattningarna torde böra tillsättas först sedan patientantalet å vederbörande vårdavdelningar uppgår till förslagsvis 90.

Jag kan icke biträda direktionens förslag, att en befattning som andre läkare vid psykiatriska kliniken i lönegraden A 26 inrättas utan anser i likhet med statskontoret, att denne befattningshavare bör avlönas medelst arvode. Arvodet torde lämpligen kunna bestämmas till 7,500 kronor. Det bör åligga denne befattningshavare att utan särskild ersättning vara konsulterande vid serafimerlasarettet.

Till en konsulterande pediatriker har direktionen enligt Bilaga B beräknat ett årsarvode av 1,800 kronor. Lärarkollegiet vid karolinska institutet har ansett ett belopp av ytterligare 1,800 kronor vara erforderligt för konsultationer även med företrädare för andra medicinska grenar. Jag kan icke för närvarande tillstyrka sistnämnda förslag, utan biträder allenast vad direktionen i nu förevarande avseende föreslagit.

Emot lönesättningen för poliklinikföreståndarna har jag icke något att erinra, ej heller mot att två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen med arvoden å 4,800 kronor för år uppföras å sjukhusets stat.

Då jag i det föregående utgått från att en befattning som biträdande

62 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

läkare icke inrättas vid öron-, näs- och halskliniken, vill jag icke motsätta mig direktionens ursprungliga förslag, att medel anvisas till arvode åt en föreståndare för avdelningen för endoskopi vid denna klinik. Arvodet synes böra bestämmas till 6,500 kronor. Jämväl den av direktionen ifrågasatta föreståndarbefattningen för phoniatriska avdelningen torde böra inrättas med ett årsarvode av 6,500 kronor.

I likhet med statskontoret anser jag, att med tillsättandet av befattningen som biträdande föreståndare vid tandpolikliniken bör kunna tills vidare anstå.

Direktionen har upptagit tre laboratorstjänster för centrallaboratorierna vid sjukhuset, vilka befattningar skulle uppföras på karolinska institutets stat. Häremot hava invändningar rests från lärarkollegiet vid karolinska institutet. Då jag i likhet med lärarkollegiet funnit, att ifrågavarande befattningar äro nödvändiga för sjukvården, föreslår jag, att befattningarna uppföras på sjukhusets stat. Till laboratorerna torde böra utgå årsarvoden med 6,000 kronor. Laboratorst jönsten vid patologiska avdelningen, som nu återfinnes å institutets stat, bör kvarbliva å denna stat och alltså icke upptagas å karolinska sjukhusets stat. Vidare bör i enlighet med vad direktionen numera förordat den vid jubileumskliniken föreslagna befattningen som laborator å svulstpatologiska forskningsavdelningen icke nu inrättas, utan den hittillsvarande assistentbefattningen å avdelningen med ett arvode av 5,400 kronor bibehållas. Den för avdelningen föreslagna assistentbefattningen med arvode av 1,800 kronor torde böra utgå ur staten.

Vad angår underläkarna, har lönesättningen för dem anslutits till lönegradsplaceringen för dessa läkare vid serafimerlasarettet. Häremot synes för närvarande intet vara att erinra. En av föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade av karolinska sjukhusets direktion, väckt fråga rörande förbättrade löneförmåner för tredje underläkarna synes böra beaktas i samband med pågående utredning rörande löneställningen för läkarpersonal. Med avseende å antalet underläkartjänster ansluter jag mig till direktionens senaste förslag om uteslutande av en andre underläkarbefattning å den medicinska polikliniken. I likhet med direktionen anser jag ytterligare erfarenhet böra vinnas med avseende å arbetet vid garnisonsavdelningarna, innan ståndpunkt tages till den av arméförvaltningen berörda frågan om inrättande av ytterligare en underläkartjänst. Antalet underläkare vid dessa avdelningar bör alltså nu fixeras på sätt av direktionen föreslagits.

Jag tillstyrker, att avdelningen för fysikalisk terapi i anslutning till professorn Bervens reservation uppdelas i en avdelning för ljusbehandling och en avdelning för bad- och elektricitetsbehandling. Förstnämnda avdelning bör underställas professorn i radioterapi. Med hänsyn till vad lärarkollegiet vid karolinska institutet anfört angående eventuell omläggning av gymnastikens ställning vid institutet, synes mig i avvaktan på förslag i ämnet avdelningen för bad- och elektricitetsbehandling provisoriskt böra

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206. 63

ställas under ledning av professorn i medicin, som till sitt biträde bör erhålla en andre underläkare i 22 lönegraden för extra tjänstemän.

Vad angår de läkare, som skola avses för garnisonsavdelningarna och ögonkliniken men upptagas å vederbörliga stater under fjärde huvudtiteln, torde chefen för försvarsdepartementet komma att framdeles avgiva förslag.

Emot direktionens framställning angående förmån av semester för överläkare m. fl. har jag i huvudsak intet att erinra. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda bestämmelser i ämnet. I övrigt synes direktionens förslag beträffande läkarpersonalens antal och löneförmåner kunna biträdas. På frågan om den kompetens, som bör gälla för innehavarna av de olika befattningarna, örn tillsättningsproceduren, om befattningshavarnas fördelning på de särskilda avdelningarna m. m. och örn deras arbetsuppgifter synes i detta sammanhang icke vara erforderligt att i vidare mån än redan skett ingå.

Till frågorna örn gymnastikavdelningen vid serafimerlasarettet och örn rätt för vissa arvodestagare att uppbära dyrtidstillägg å arvoden återkommer jag i det följande.

8. Behovet av övrig personal för sjukhusets kliniker och avdelningar.

Sjukhusdirektionen. Direktionen har rörande personalbehovet i övrigt vid sjukhuset verkställt ingående utredningar. Därvid har direktionen beaktat medicinalstyrelsens anvisningar i cirkulär den 30 maj 1936 om sjukvårdspersonalens arbetstid. För ekonomipersonalen räknade direktionen med en genomsnittlig arbetstid av 192 timmar för fyraveckorsperiod. Enligt direktionens utredningar skulle vid de olika klinikerna och avdelningarna personalbehovet, beträffande vilket en mera specificerad fördelning finnes intagen såsom Bilaga A till denna proposition, bliva följande:

1 Viss personal har hänförts*till en särskild, i samband med år 1937 beslutad lönereglering för personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet angiven löneplan U för personal med lägre löneförmåner än de, som utgå till icke-ordinarie befattningshavare i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen (jfr prop. 272/1937, sid. 71 fl.)

64 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

52 sköterskor . .

21 provsköterskor

27 elever.....

2 provelever . . 29 städerskor . . 4 sjukbärare . . 1 kontorsbiträde

Medicinska och kirurgiska klinikernas expeditioner, journalarkiv, bibliotek och museum

2 kanslibiträden.....

1 kanslibiträde......

2 kontorsbiträden ....

1 kontorsbiträde.....

2 städerskor.......

Medicinska och kirurgiska klinikernas garnisonsavdelningar.

4 garnisonsavdelningar om var och en 25 allmänna och 2 enskilda vårdplatser, mottagningsavdelning, laboratorium och intagningsbad.

18 sköterskor.............

5 provsköterskor .... 11 militära sjukvårdare

11 städerskor......

1 baderska.......

Kvinno kliniken.

2 allmänna obstetriska vårdavdelningar örn 25 platser, en allmän septisk vårdavdelning om 20 platser, en enskild obstetrisk vårdavdelning om 12 platser, en förlossningsavdelning örn 9 platser, 2 allmänna gyhekologiska vårdavdelningar om 26 platser, en enskild gynekologisk vårdavdelning om 13 platser, operationsavdelning, laboratorium, expedition, arkiv, bibliotek och poliklinik.

43 sköterskor.............

2 barnmorskor . . 15 provsköterskor

19 elever......

2 provelever . . 27 städerskor . .

1 sjukbärare . .

1 kanslibiträde .

1 kanslibiträde .

Öron-, näs- och halskliniken.

3 allmänna och en enskild vårdavdelning, operationsavdelning, poliklinik, bågljusavdelning, expedition, arkiv och bibliotek.

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5 A 4

A 7 e. o. 7 A 4 e. o. 4 e. U. 4

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. U. 5

A 7 eller e. o. 5 A 7

e. U. 4 e. o. 5 A 7 e. o. 7

30 sköterskor . . .

10 provsköterskor .

20 elever......

20 städerskor . . . 1 sjukbärare . . . 1 kanslibiträde 1 kanslibiträde . . 1 kontorsbiträde .

Ögonkliniken.

3 allmänna vårdavdelningar om 24 platser och en enskild vårdavdelning om 9 platser, operationsavdelning, laboratorium, expedition, arkiv och poliklinik.

21 sköterskor.............

8 provsköterskor...........

13 elever................

17 städerskor.............

1 kanslibiträde............

1 kanslibiträde............

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

5 allmänna vårdavdelningar cm vardera 25 platser, en enskild vårdavdelning om 13 platser, operationsavdelning, behandlingsavdelningar och poliklinik samt radiofysisk forskningsavdelning och svulstpatologisk forskningsavdelning.

1 föreståndarinna för vårdavdel-

ningar ...............

1 föreståndarinna för övervaknings-

och kontrollavdelning.......

1 social kurator...........

45 sköterskor .............

6 kontrollbiträden.........

1 tekniskt biträde för fysiska mät-

ningar ...............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer.........

kanslibiträde..........

röntgenbiträden........

fotograf ............

förste vaktmästare......

sjukbärare...........

kanslibiträde(vid svulstpatologiska

avdelningen)..........

kontrollbiträden........

tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer

3 röntgenbiträijen........

9 sjukvårdsbiträden.......

1 sjukbärare...........

1 kanslibiträde..........

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5 A 7 e. o. 7 e. o. 4

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 A 7 e. o. 7

A 11

A 11 A 11 A 7 eller e. o. 5 A 7

A 7

A 7 A 7 A 6 A 5 A 7 A 5

A 7 e. o. 7

e. o. 7 e. o. 6 e. o. 2 e. o. 5 e. o. 7

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

65 Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

2 kontorsbiträden (därav en vid övervaknings- och kontrollavdelningen) ......

2 kontrollbiträden .

2 röntgenbiträden .

3 sjukvårdsbiträden

2 baderskor..........

26 städerskor och garderobiärer

8 provsköterskor........

10 elever.............

4 provelever..........

Psykiatriska kliniken.

6 allmänna vårdavdelningar om 16-17 platser, en enskild vårdavdelning örn

12 platser, laboratorier, verkstäder, inskrivningsexpedition och poliklinik.

1 social kurator...........

1 andra föreståndarinna......

26 sköterskor.............

9 sjukvårdare............

21 provsköterskor eller elever . . . . 1 arbetsföreståndarinna.......

13 städerskor.............

1 kameralbiträde...........

1 kanslibiträde............

1 kontorsbiträde...........

Isolering savdelningen.

10 vårdplatser.

1 avdelningssköterska........

2 sköterskor.............

1 elev.................

1 städerska..............

Sjukavdelning för elever.

1 sköterska..............

1 sköterska..............

1 städerska..............

Röntgendiagnostikavdelningen, omfattande avdelningar för klinisk

e. o. 4 e. 7 e. 6 e. 2 e. U. 5 e. U. 4

A 11 A 8

A 7 eller e. o. 5 A 6

A 6 e. U. 4 e. o. 8 A 7 A 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e.U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5 e. U. 4

Direktionen har framhållit, att direktionen beräknat 6 personer för sjukvårdsarbetet i dagtjänst på en allmän vårdavdelning om 25 platser. På garnisonsavdelningarna skulle militära sjukvårdare i viss utsträckning användas, varför antalet av annan sjukvårdspersonal hade kunnat minskas till 3 för dagtjänst. För kvinnoklinikens septiska avdelning örn 20 vårdplatser erfordrades 5 personer för sjukvårdsarbetet i dagtjänst, och isoleringsavdelningen örn 10 vårdplatser krävde 4 personer. Av sjukvårdsper-

Bihang till riksdagens -protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

sonal i dagtjänst för de enskilda vårdavdelningarna (om 12—14 vårdplatser) beräknades 7 personer för medicinska och kirurgiska avdelningar, 6 för obstetriska och otolaryngologiska samt 5 för gynekologiska och oftalmiatriska vårdavdelningar.

Nattjänsten på vårdavdelningarna bestredes genom en sköterska per avdelning samt genom ambulerande sjuksköterskor, som dels övervakade nattvakternas arbete, dels ock stöde till tjänst, varhelst någon hjälp behövdes under natten.

I sammanställningen hade beträffande vissa sköterskors lönegradsplacering angivits A 7 eller e. o. 5. Till förklaring härför finge direktionen anföra, att befordringsmöjligheterna för assistentsköterskorna skulle bliva ytterst ogynnsamma, varjämte kunde befaras, att rekryteringen skulle försvåras och i varje fall omsättningen kunde bliva så stor, att den inverkade menligt för sjukvården. Dessutom syntes det direktionen obilligt, att personer med här ifrågavarande utbildning (mer än treårig sköterskeutbildning) skulle behöva vänta 15—20 år, innan de kunde erhålla löneställning såsom sköterska vid sjukhuset. Direktionen hade därför räknat med viss skälig proportion mellan ordinarie och assistentsköterskebefattningar. Vid avvägande av detta antal hade direktionen utgått från, att proportionen mellan antalet ordinarie i 7 lönegraden och extra ordinarie i 5 lönegraden skulle bliva densamma som nu vore fallet vid serafimerlasarettet eller ungefär 3 till 2. Uppmärksammas borde, att vid genomförandet av löneregleringen för serafimerlasarettets personal proportionen enligt departementschefens av riksdagen utan erinran lämnade förslag utgjorde 2 ordinarie sköterskor mot 1 extra ordinarie sköterska. Denna proportion hade emellertid sedermera förskjutits.

För varje vårdavdelning hade beräknats 2 städerskor med undantag för isoleringsavdelningen, där endast 1 städerska vore behövlig. Städerskorna skulle ombesörja städning samt allt handräckningsarbete och erforderlig passning inom avdelningen. Arbetet organiserades i möjligaste mån sä, att sjukvårdspersonalen helt finge ägna sig åt arbetet med skötseln av de sjuka och städerskorna svara för andra sysslor.

Det torde under ovan angivna förutsättningar icke vara möjligt att bedriva sjukvård av den art, varom här vore fråga, med mindre personal å vårdavdelningarna än den i sammanställningen upptagna. En jämförelse med serafimerlasarettet visade ock, att antalet vårdplatser per befattningshavare å en sjukvårdsavdelning av samma art och med samma platsantal ganska nära sammanfölle med motsvarande siffra vid karolinska sjukhuset. De allmänna vårdavdelningarna vid karolinska sjukhuset vore emellertid byggda med ett större antal mindre rum än vid serafimerlasarettet och ett mindre antal platser per avdelning (25—cirka 40). Detta loide sjuka bättre förhållande krävde dock självfallet mera personal. Sålunda utgjorde antalet befattningshavare vid en 25-sängsavdelning å karolinska sjukhuset 9 mot 10 å en 40-sängsavdelning å serafimerlasarettet, vilket motsvarande 2,78 respektive 4 vårdplatser per befattningshavare.

Poliklinikpersonalen hade beräknats med hänsyn till lokala anordningar och emotsedd besöksfrekvens på olika polikliniker. Det vore avsett, att varje poliklinik skulle hava sin kassa, som handhades av ett kansli- eller kontorsbiträde. Vid kassan erlades behandlingsavgifterna samt omhändertoges och prövades ansvarsförbindelser och medellöshetsintyg. Där utskreves räkningar å behandlingsavgifter för patienter, som hade avlämnat an-

67 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

svarsförbindelse. Genom denna anordning med lokala kassor vunnes bland annat den fördelen, att vederbörande biträde, respektive sköterska lärde känna klientelet och hade lätt att ordna det ekonomiska mellanhavandet med patienterna.

Utöver ovan upptagen sjukvårdspersonal beräknades 6 befattningar som provelever, vilka avsåges till användning på de olika klinikerna efter samråd med ledningen för Sophiahemmet.

För patologiska avdelningen erfordrades följande personal, nämligen: 3 tekniska biträden för mikroskopiska preparationer, varav 2 på karolinska institutets stat, 1 kanslibiträde, 3 förste vaktmästare, varav 2 å karolinska institutets stat (institutionsvaktmästare) och 2 städerskor.

Att den på sjukhusets stat uppförda förste vaktmästaren i likhet med de å karolinska institutets stat uppförda placerats i lönegrad A 7 betingades av arbetets speciella karaktär.

Sociala hjälpbyrån, för vilken avsåges den i sammanställningen angivna personalen, skulle hava bland annat följande arbetsuppgifter: att lämna råd och hjälp åt behövande patienter och i förekommande fall hänvisa dem till kommunala och enskilda hjälporgan i samråd med de på det sociala området verksamma myndigheterna i patienternas hemorter ävensom att vid behov hjälpa patienterna tillrätta med deras privata angelägenheter jämväl i andra avseenden, att i förekommande fall upprätta förhörsprotokoll och lämna inskrivningsexpeditionen hjälp i frågor, som rörde intagna patienter, att handlägga frågor om befrielse från avgift för poliklinisk behandling på sjukhuset samt att på anmodan av sjukhusets ledning och vederbörande överläkare verkställa utredningar rörande intagna patienter och avlämna behövliga utlåtanden.

Direktionen, som härefter till behandling upptagit frågan om behovet av för sjukhusets olika kliniker och avdelningar gemensam personal, har härom anfört huvudsakligen följande.

I gällande avlöningsstat funnes nu uppförd en befattning som första föreståndarinna i lönegraden B 12. Direktionen, som redan tidigare framhållit, att denna befattningshavare med hänsyn till åvilande ansvarsfulla arbetsuppgifter borde placeras i högre lönegrad, hade därför nu ansett befogat att tjänsten hänfördes till lönegraden A 14.

Som hjälp åt första föreståndarinnan erfordrades två andra föreståndarinnor, en för handhavandet av den kvinnliga sjukvårdspersonalens placering i arbetet, ordnandet av ledigheter, anskaffandet av vikarier och extra arbetskraft samt för ledning och tillsyn av städerskors och viss annan personals arbete utanför klinikerna samt såsom ställföreträdare för första föreståndarinnan, och en för handhavandet av sjukhusets centralförråd av linne, förbands-, förbruknings- och rengöringsartiklar m. m. samt för inventering av avdelningarnas förråd m. m.

Med hänsyn till psykiatriska klinikens speciella karaktär erfordrades vidare för denna klinik en befattning som andra föreståndarinna.

Befattningarna som andra föreståndarinna syntes direktionen böra placeras i lönegraden A 8.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att en sjuksköterska i lönegraden A 7 måste avses att förestå sjukhusets elevhem och hava den närmare tillsynen av de elever, som vid sjukhuset erhölle sin praktiska utbildning.

Såsom biträde åt andra föreståndarinnan för sjukhusets centralförråd

68 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

av linne borde anställas en befattningshavare med löneställning motsvarande första biträde och benämnd förrådsbiträde med placering i lönegrad e.U.5.

För underhåll och komplettering av sjukhusets linneuppsättning borde inrättas en sömnadsverkstad i anslutning till centralförråd och tvättinrättning. Verkstaden skulle utföra lagning av persedlar, sömnad av förband, gardiner, draperier m. m. Vidare borde verkstaden i den mån så medhunnes verkställa nytillverkning av persedlar. Då serafimerlasarettets tvätt komme att utföras vid karolinska sjukhuset, syntes även förekommande lagning av denna tvätt böra ske vid karolinska sjukhuset. För verkstadens behov av arbetskraft beräknade direktionen 6 sömmerskor erforderliga med placering i lönegrad e. U. 5.

Vid sjukhusets färdigställande borde en gemensam telefonväxel för hela sjukhuset anordnas. Apparatantalet beräknades till en början uppgå till cirka 550. För betjäning av en växel av sådan storlek såväl dag som natt syntes 5 telefonister erforderliga med placering i 2 lönegraden.

För bevakning av sjukhusets huvudentré, där även en del upplysningar och hänvisningar till besökande måste lämnas, hade beräknats 3 kvimiliga portvakter med placering i 2 lönegraden.

Till omhändertagande av ytterkläder för besökande å polikliniker och andra lokaler inom huvudkomplexet erfordrades särskild personal, och hade direktionen beräknat, att härför erfordrades 4 garderobiärer med placering i lönegrad e. U. 4. Vid tiderna för besök hos inneliggande patienter kunde tillströmningen från allmänheten beräknas bliva så stor, att dessa garderobiärer ej kunde medhinna arbetet, utan måste särskild personal avdelas vid besökstiderna, vartill skulle användas vaktmästare, transportmän och städerskor.

Utöver de städerskor, som funnes upptagna under kliniker och laboratorier m. fl. avdelningar, erfordrades städerskor för bostäder och diverse lokaler. Sålunda skulle 492 bostadsrum städas, och varje städerska beräknades medhinna 15 rum med tillhörande biutrymmen, vilket motsvarade 33 städerskor. För samtliga lokaler i kontorsbyggnadens bottenvåning åtginge

I städerska, för entréhuset 1 städerska och för gravkapell, kulvertar och vissa förvaringslokaler 3 städerskor. Vidare behövdes inom huvudkomplexet för entréhall med expeditioner och aula 2 städerskor, besökshallar med kapprum 2 städerskor, trappor och hissar samt korridorer utanför avdelningarna

II städerskor samt för balkonger och terrasser en städerska eller sammanlagt 54 städerskor.

Antalet städerskor kunde synas stort, men med hänsyn till de väldiga golvytor och mängden av lokaler, det här vore fråga om, och de anspråk på renlighet, som måste ställas på ett sjukhus, torde det beräknade antalet i verkligheten vara knappt tillmätt.

Skiljaktig mening har i fråga örn förslaget att uppföra en social kurator i lönegraden All vid psykiatriska kliniken anförts av direktionens ordförande generaldirektören Örne och ledamoten av direktionen, statskommissarien Tottie, vilka anfört:

Under framhållande av att hela frågan om social kuratorsverksamhet ännu icke blivit i någon mån prövad vid flertalet sjukvårdsinrättningar samt att den hjälpverksamhet, som enligt riksdagens beslut ägde rum vid sinnessjukhusen, under läkarens överinseende utövades av en förestånderska

69 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

med ställning såsom extra ordinarie i 7 lönegraden samt att en liknande anordning redan nu funnes vid psykiatriska sjukhuset, syntes alla skäl för närvarande tala för att icke nu uppföra en särskild ordinarie befattning i 11 lönegraden såsom social kurator utan att i avvaktan på frågan örn ordnandet av nyssberörda frågor överflytta ifrågavarande befattningshavare med i stort sett oförändrad tjänstgöring och tills vidare även oförändrad lönegradsplacering till psykiatriska kliniken. Det förtjänade omnämnas, att vid motsvarande lika stora universitetsklinik i Lund icke ens funnes någon särskild befattningshavare för handhavandet av de uppgifter, varom nu vöre fråga. Även denna omständighet talade för att icke vidtaga av direktionens majoritet nu föreslagen åtgärd, som dessutom av dess arbetsutskott avstyrkts och som skulle med den ställning i lönehänseende, som blivit ifrågasatt, innefatta ett med hänsyn till blivande utredning och prövning betänkligt föregripande. Befattningshavaren i fråga avsåges för övrigt att vara sjuksköterska.

Uppmärksammas borde att den vid karolinska sjukhuset (radiumhemmet) redan befintliga kuratorn och nu såsom chef för hela den sociala verksamheten vid ett sjukhus av den omfattning, karolinska sjukhuset finge, ifrågasatta kuratorn hade helt andra och mera kvalificerade och självständigt betonade arbetsuppgifter, som motsvarade en helt annan ställning. Ett fullständigande av organisationen hade av direktionen i sistnämnda hänseende uppskjuta i avvaktan på närmare utredning och erfarenhet. Att här beträffande ett platsantal av endast något över 100 framgå efter andra linjer torde knappast vara lämpligt, i all synnerhet som riksdagen betecknat hela den nyligen anordnade sociala hjälpverksamheten vid sinnessjukvården som en försöksorganisation. Direktionsmajoritetens förevarande förslag syntes emellertid icke blott stå i dålig samklang med vad statsmakterna i fråga örn sinnessjukvården uttalat utan även för karolinska sjukhusets del vara ägnat att skapa motsatsförhållanden och mindre god ordning i organisatoriskt och praktiskt avseende, något som direktionen på andra områden varit angelägen om att med hänsyn till därav föranledda konsekvenser söka undvika.

Myndigheterna. Statskontoret har anfört, att direktionens förslag till löner för övrig sjukvårdspersonal icke föranledde annan erinran från statskontorets sida än vad anginge löneklassplaceringen för första föreståndarinnan, till vilken statskontoret återkomme i det följande. Ämbetsverket ville endast understryka vikten av att, innan någon erfarenhet vunnits angående sjukhusets drift, en viss försiktighet iakttoges vid anställandet av ordinarie personal.

Vad därefter anginge personalens storlek å de olika avdelningarna, ansåge sig ämbetsverket icke kunna närmare bedöma på vilka punkter personalminskningar kunde tänkas ifrågakomma utan att den sjukvårdande verksamheten förrycktes. Emellertid förefölle det, som örn sjukvårdspersonalen å laboratorier och polikliniker kunde något inskränkas. Vidare kunde det ifrågasättas, om icke både expeditionspersonalen å medicinska kliniken — enligt förslaget ett kanslibiträde och fem kontorsbiträden — och den för medicinska och kirurgiska klinikernas expeditioner, personalarkiv, bibliotek och museum gemensamma personalen, vilken enligt förslaget skulle bestå av icke mindre iin tre kanslibiträden och tre kontorsbiträden, borde kunna undergå minskning.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.

I likhet med reservanter inom direktionen ansåge statskontoret det icke erforderligt att inrätta någon särskild social kuratorstjänst vid psykiatriska kliniken. Vidare f dref olle det, som örn å den för sjukhuset gemensamma sociala hjälpbyrån — åtminstone till en början — endast borde anställas en social kurator och ett kontorsbiträde.

Lönegradsplaceringen för första föreståndarinnan hade förslagits skola höjas från 12 till 14 lönegraden. Statskontoret finge i anledning härav erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 10 januari 1938 anförde, att högre placering än i 12 lönegraden av ifrågavarande befattning icke borde förekomma, innan närmare utredning förebragts angående denna befattningshavares arbetsuppgifter (jfr prop. nr 103 till 1938 års riksdag, sid. 5 och 7). Någon sådan utredning hade emellertid icke verkställts, varför ämbetsverket — med hänsyn till att motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen vore hänförda till 12 lönegraden — icke kunde tillstyrka en placering i 14 lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Beträffande den föreslagna personalen i övrigt vid karolinska sjukhuset ville lönenämnden först något beröra frågan om löneställningen för befattningshavarna vid den psykiatriska kliniken. Enligt direktionens förslag skulle sköterskorna erhålla samma löneställning som vid sjukhusets övriga kliniker eller sålunda placering i 7 lönegraden för de ordinarie och i 5 lönegraden för de extra ordinarie sköterskorna. Samtidigt hade skötarna föreslagits uppförda å ordinarie stat i 6 lönegraden. Lönenämnden ville framhålla, att den för sköterskorna föreslagna lönegradsplaceringen avveke från vad som gällde vid statens sinnessjukhus, där sköterskorna — såväl ordinarie som extra ordinarie — tillhörde 3 lönegraden, under det att översköterskorna uppförts i 6 lönegraden och förestånderskor av 2:a klass i 7 lönegraden. Ett godtagande av direktionens förslag till löneställning för sköterskorna vid psykiatriska avdelningen syntes fördenskull kunna medföra betydande konsekvenser för de statliga sinnessjukhusens vidkommande. I betraktande härav kunde lönenämnden icke undgå att hysa starka betänkligheter mot förslaget, i vad detsamma avsåge annan sköterskepersonal än avdelningssköterskorna. Lönenämnden ville emellertid icke förneka, att vissa skäl kunde anföras till stöd för en något högre lönegradsplacering för sköterskorna vid psykiatriska kliniken än vid sinnessjukhusen. Därvid tänkte lönenämnden i första hand på den omständigheten, att tjänstgöringen vid psykiatriska kliniken måhända finge anses mera krävande än vid de vanliga sinnessjukhusen, på grund av att patienterna till följd av karolinska sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus icke kvarstannade där någon längre tid. Med hänsyn till berörda förhållande syntes lönenämnden förtjäna övervägas, huruvida icke sköterskebefattningarna — såväl ordinarie som extra ordinarie — skulle kunna placeras i 5 lönegraden. Därest det emellertid ur organisatorisk synpunkt ansåges erforderligt, att sköterskorna i överensstämmelse med direktionsförslaget erhölle samma löneställning som sköterskorna vid karolinska sjukhusets övriga kliniker, syntes lönenämnden skäl jämväl tala för att de manliga skötarna erhölle en förmånligare ställning i lönehänseende än som föreslagits. Enligt lönenämndens mening borde i dylikt fall en placering av skötarna i 7 lönegraden i första hand komma i fråga, varigenom sagda befattningshavare skulle bliva uppförda i lönegraden närmast över den för

71 Kuncjl. May.ts proposition Nr 206.

skötarpersonalen vid statens sinnessjukhus gällande. Samtliga sjukvårdartjiinster borde dock icke uppföras på ordinarie stat, utan syntes åtminstone några kunna inrättas såsom extra ordinarie tjänster. Slutligen ville lönenämnden i detta sammanhang framhålla, att nämnden förutsatte, att vid ett genomförande av direktionens förslag i fråga örn sköterskornas löneställning de blivande befattningarna skulle tillsättas efter vederbörligt kungörelseförfarande, så att ej den nuvarande personalen vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm utan vidare överfördes till de nya, högre befattningarna.

Vad anginge den föreslagna sociala kuratorsbefattningen å psykiatriska kliniken, ansåge lönenämnden, att den ifrågavarande hjälpverksamheten tills vidare borde anordnas på samma sätt som för närvarande vore fallet vid statens sinnessjukhus. Att för denna kliniks vidkommande inrätta en särskild befattning med samma löneställning som motsvarande befattning för hela sjukhuset i övrigt med undantag av jubileumskliniken syntes lönenämnden icke böra ifrågakomma.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har yttrat följande:

I fråga om den sociala hjälpbyrån innehölle förslaget, att denna hade att fullgöra de uppgifter, som »sjukhusets ledning» ålade densamma utan att angiva, huruvida därvid avsåges den medicinska eller ekonomiska ledningen. I anledning härav ville kollegiet betona, att denna byrå borde fungera såsom ett medicinskt organ med huvuduppgift dels att uppdaga sådana sociala och personliga missförhållanden, som medverkat till patienternas sjukdom eller ogynnsamt påverkat densamma, dels genom samarbete med anhöriga, arbetsgivare, myndigheter, välgörenhetsinstitutioner m. fl. verka för utjämning av sådana missförhållanden, så att förnyad sjukhusvård undvekes. Till dessa uppgifter kunde lämpligen, såsom föreslagits, läggas uppgiften att hos de sjuka själva verkställa de utredningar rörande deras personliga och sociala förhållanden, som vore erforderliga för sjukhuskontorets verksamhet, men det vore synnerligen viktigt, att dessa ekonomiska utredningar icke finge störande inkräkta på det för sjukvården betydelsefulla hjälparbetet. Uppgifterna borde därför så begränsas, att alla rent kamerala och sjukvården ovidkommande arbetsuppgifter avlägsnades från hjälpbyrån. För ett arbete av detta slag måste hjälpbyrån vara direkt och uteslutande underordnad sjukhusets sjukvårdande organ; då den skulle tjäna flera sjukavdelningar, borde den närmast subordinera under sjukhusdirektören.

Generaldirektören Örne och statskommissarien Tottie hade i särskilt yttrande uttalat den meningen, att kuratorn vid psykiatriska kliniken hade mindre kvalificerade och självständigt betonade arbetsuppgifter än sjukhusets övriga kuratorer och att denna befattningshavare därför borde sättas i lägre lönegrupp jin de övriga kuratorerna. Denna mening kunde kollegiet ej dela. Den individuella och samhälleliga vinsten av social hjälpverksamhet vore särskilt framträdande i fråga örn psykiskt sjuka. På en psykiatrisk undervisningsanstalt för blivande läkare läge det synnerligen vikt på att de sociala förhållandena kring sjukvårdsf allen bleve fullständigt beaktade. Sådan social verksamhet påkallade hos sin utövare en särskild utbildning och erfarenhet, som motiverade icke blott att den psykiatriska kliniken liksom radiumhemmet disponerade sin egen kurator, utan

72 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

även att denna befattningshavare i lönehänseende likställdes nied sjukhusets andra kuratorer.

Kollegiet ville vidare erinra, att professorn F. Henschen i skrivelse till karolinska institutets rektor framhållit, att enligt direktionens förslag å patologiska avdelningen vore upptaget endast ett tekniskt biträde. Enligt kollegiets uppfattning bleve på den stora nya patologiska institutionen säkerligen två tekniska biträden fullt sysselsatta med det löpande, för sjukhuset och sjukvården nödvändiga arbetet, den ena huvudsakligen för de histopatologiska diagnostiska undersökningarna, den andra huvudsakligen för bearbetandet av obduktionsmaterialet. För professorns, prosektor^ och laboratorns vetenskapliga arbete och för undervisningsändamål bleve under sådana förhållanden ingen som helst teknisk assistens tillövers. Tre preparatriser och ett kanslibiträde representerade i själva verket ett minimum, som icke kunde underskridas.

Kollegiet ville för egen del helt understödja Henschens önskemål, att förutom det å karolinska institutets stat upptagna tekniska biträdet tvenne sådana uppfördes å sjukhusets stat i stället för det föreslagna enda.

Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av remissvaren. Direktionen har ansett sig böra taga bestämt avstånd från medicinalstyrelsens förslag att vidtaga en sänkning av sjuksköterskornas avlöning och en ändring i den löneställning, som tillerkänts deni genom beslut av 1937 och 1938 års riksdagar.

Direktionen ville upplysa örn att det i allt fall varit omöjligt att till alla befattningar erhålla kompetenta sköterskor samt att direktionen fortfarande hade inemot ett tiotal vakanser vid radiumhemmet. Huruvida ett genomförande av lönenämndens ursprungliga förslag beträffande personalen vid psykiatriska kliniken läte siglora, torde ur organisatorisk synpunkt vara tveksamt. I anledning av vad lönenämnden yttrat angående de manliga skötarnas löneställning ville direktionen framhålla, att den icke funnit anledning att frångå sitt ursprungliga förslag. För sköterskepersonalen vid psykiatriska kliniken vore avsikten att kräva samma utbildning som för sköterskorna vid övriga kliniker och borde de därför hava samma avlöning som dessa. Då sådan utbildning ej komme att krävas beträffande de manliga skötarna, funnes ej anledning att placera dessa i 7 lönegraden. Av de manliga skötarna borde en tredjedel erhålla icke-ordinarie ställning. Ett bibehållande av nuvarande förhållanden beträffande den sociala hjälpverksamheten med en förestånderska i lönegraden e. o. 7 vid denna klinik syntes efter de erinringar, som framställts av såväl medicinalstyrelsen som lönenämnden och statskontoret, få anses vara den för närvarande lämpligaste lösningen.

Vad därefter anginge sjukvårdspersonalen i övrigt, föresloge direktionen, att på vardera av kirurgiska och psykiatriska samt kvinno- och öronpoliklinikerna en assistentsköterska utginge ur staten (e. o. 5). För de medicinska laboratorierna torde tills vidare kunna uteslutas ett tekniskt biträde i A 7 (bakteriologiska laboratoriet). Vidare syntes för fysiologiska laboratoriets del kunna tills vidare uteslutas ett laboratoriebiträde (A 4) samt för de centrala laboratorierna tills vidare kunna beräknas en gemensam förste vaktmästare. I stället torde för vissa handräckningsgöromål det i staten upptagna beloppet 25,000 kronor för extra personal för vakning

73 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

och rengöring m. m. böra ökas med 1,000 kronor. Den för röntgendiagnostikavdelningen avsedda kansliskrivaren i lönegraden All syntes tills vidare kunna uteslutas ur staten. Av den här upptagna gemensamma personalen borde tills vidare endast ett kontorsbiträde i stället för tre kunna upptagas i staten (e. o. 4). För ett behandlingsrum (medicinska kliniken) borde antalet sköterskor kunna minskas från två till en (A 7), varjämte för avdelningen för bad- och fysikalisk terapi tills vidare borde tillsättas allenast en befattningshavare i lönegraden e. o. 4 men anstå med tillsättandet av en befattningshavare i lönegraden e. o. 7. För radiumhemmets vidkommande syntes ett för biträde åt föreståndarinnan avsett kontorsbiträde i e. o. 4 kunna utgå. Dock borde under tiden den 1 juli—den 30 september den nuvarande befattningen som biträdande föreståndarinna bibehållas. Slutligen borde av den för journalexpedition, bibliotek och museum avsedda personalen, tillhopa sex befattningshavare, därav fyra ordinarie, kunna tills vidare uteslutas ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i A 4. Därjämte borde kunna tills vidare utgå ur staten avlöning till två sköterskebiträde!!, avsedda för ljusbehandlingsavdelningen och elektroterapiavdelningen.

Någon anledning att rubba på de principer för lönesättningen, som av riksdagen i fråga om sjuksköterskepersonalen redan godtagits för serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets del, synes mig ej föreligga. Då för sköterskepersonalen vid psykiatriska kliniken kommer att krävas samma utbildning som för sköterskorna vid övriga kliniker, anser jag i likhet med direktionen motiverat, att denna personal erhåller samma löneställning som sköterskorna i (ivrigt, vid sjukhuset. Vad de manliga skötarna beträffar, delar jag direktionens uppfattning att, med hänsyn till att sådan utbildning icke kommer att krävas av dem, skäl saknas att såsom allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt uppföra de manliga skötarna i högre lönegrad än den 6:e.

Statskontoret har fäst uppmärksamheten på att, innan någon erfarenhet vunnits angående sjukhusets drift, en viss försiktighet borde iakttagas vid anställandet av ordinarie personal. Ehuru jag i princip delar denna uppfattning — jag hänvisar till vad av mig i detta hänseende i det föregående yttrats — synes mig den av direktionen angivna proportionen, ungefär 3 till 2, mellan ordinarie och icke-ordinarie sköterskebefattningar, vilken i stort sett ansluter sig till förhållandena vid serafimerlasarettet, vara riktigt avvägd. I anslutning härtill bör — såsom direktionen också i sitt senaste yttrande förordat — en tredjedel av de manliga skötarna vid psykiatriska kliniken erhålla icke-ordinarie anställning.

De av direktionen i nyssnämnda yttrande förordade ändringarna i förhållande till det ursprungliga förslaget synas mig böra biträdas. Härutöver anser jag mig emellertid, bland annat med hänsyn till ovissheten örn sjukhusverksamhetens blivande omfattning, böra föreslå en ytterligare reduktion av antalet sköterskor. Jag förordar, att antalet sköterskor — utöver vad av direktionen i sistberörda yttrande ifrågasatts — nedbringas med 5 sköterskor i lönegraden A 7 och 4 i lönegraden e. o. 5. Vidare föreslår jag, att be-

Departe-

mentsohefen.

74 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr ‘206.

fattningen som andra föreståndarinna i lönegraden A 8 vid psykiatriska kliniken, för vars inrättande inga särskilda skäl anförts, uteslutes. I stället bör ytterligare en sköterskebefattning inrättas vid denna klinik. Jag kan icke nu tillstyrka lärarkollegiets förslag om inrättandet av ytterligare en befattning såsom tekniskt biträde vid patologiska avdelningen.

Vad beträffar den för de olika klinikerna och avdelningarna föreslagna gemensamma personalen, synes mig intet annat vara att erinra mot direktionens nn föreliggande förslag än att jag i likhet med statskontoret icke anser tillräckliga skäl hava blivit anförda för uppfattning av första föreståndarinnan från lönegraden A 12 till lönegraden A 14.

9. Centralköket.

Beträffande behovet av personal vid centralköket har direktionen anfört:

Såsom chef för köket och de matsalar, som vore förlagda inom köksbyggnaden och huvudkomplexet, upptoge direktionen en järsta köksföreståndarinna. Denna befattningshavare bomme att få en synnerligen ansvarsfull post. Sålunda vore de ekonomiska värden, som hon skulle förvalta, mycket betydande. Varuomsättningen komme att uppgå till omkring 600,000 kronor per år. Vidare komme det att åligga kökschefen att meddela undervisning såväl till medicine kandidater som till ett antal kökselever. Första köksföreståndarinnan borde därför beredas en mot hennes kvalifikationer och arbete svarande avlöning, som ej borde sättas lägre än lönegrad A 14.

Såsom närmaste medhjälpare åt första köksföreståndarinnan inom köksavdelningen erfordrades 2 andra köksföreståndarinnor, varav den ena huvudsakligen skulle ägna sig åt dietköket och den andra biträda första köksföreståndarinnan med arbetsledning och kontroll i kökets övriga avdelningar. Andra köksföreståndarinnorna borde avlönas enligt lönegrad A 7.

För närmaste skötseln av matsalsrörelsen erfordrades en befattningshavare med köksföreståndarinneutbildning. Ilon skulle sålunda få till uppgift att leda och övervaka arbetet i matsalarna och handhava matens behöriga fördelning, svara för redovisning och kontroll, handhava kökets linneförråd samt vid behov tjänstgöra som ställföreträdare för övriga föreståndarinnor. Hon borde även erhålla ställning som andra köksföreståndarinna.

I fråga örn övrig personal för köket erfordrades 4 kokerskor i 2 lönegraden, därav 2 ordinarie och 2 extra ordinarie; 1 kallskänka i lönegraden Al;5 första köksbiträden i lönegraden e. U. 5; 1 första serveringsbiträde likaledes i lönegraden e. U. 5; 31 köksbiträden i lönegraden e. U. 4; 15 servering sbiträden i lönegraden e. U. 4; 2 förrådsmän i lönegraden e. o. 5 samt 5 kökselever.

Till avlöning åt kökseleverna beräknades ett årligt arvode åt var och en av 600 kronor jämte fri kost. Elevtiden skulle utgöra ett år, och eleverna skulle tjänstgöra första halvåret utan kontant lön och andra halvåret med en avlöning av 100 kronor per månad.

Kökets arbetspersonal skulle fördelas sålunda: i källarvåningen: 2 förrådsmän och 1 köksbiträde; i kallskänken: 1 kallskänka, 2 biträden och 1 elev; i enskilda rums- och personalköket: 1 kokerska, 2 första köksbiträden (spisbiträden), 3 köksbiträden och 1 elev; i allmänna patientköket: 1 kokerska, 1 första köksbiträde (spisbiträde), 3 köksbiträden och 1 elev; i dietköket: 1 kokerska, 2 första köksbiträden, 2 köksbiträden och 1 elev; i cen-

75 Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

traldisken: 8 köksbiträden; i renseriet: 2 köksbiträden, avsedda att även biträda med arbetet i centraldisken på kvällarna, enär detta arbete delvis måste utföras efter ordinarie arbetstid; i köksvåningen: 2 köksbiträden för städning; samt i matsalarna: 1 första serveringsbiträde och 13 serveringsbiträden.

Härutöver skulle 1 elev avses som biträde åt första köksföreståndarinnan samt 1 kokerska, 8 köksbiträden och 2 serveringsbiträden avses såsom avlösande personal vid ledigheter.

Statskontoret har yttrat:

Direktionen hade föreslagit, att första köksföreståndarinnan skulle placeras i lönegraden A 14. Motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet vore för närvarande hänförd till lönegraden All. Som framginge av proposition nr 272 (sid. 88—89) till 1937 års riksdag, ansåge statskontoret det för sin del synnerligen tveksamt, örn icke den då föreslagna placeringen i 11 lönegraden av denna befattningshavare vore väl hög. Departementschefen uttalade emellertid, att placeringen vore välmotiverad med hänsyn till de krävande arbetsuppgifter, som på ett undervisningssjukhus ankomme på denna befattningshavare. Såvitt statskontoret kunde finna, måste en första köksföreståndarinnas arbetsuppgifter vid karolinska sjukhuset till arten bliva i huvudsak desamma, som nu tillkomme motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet. Vid sådant förhållande syntes enbart den omständigheten, att karolinska sjukhusets verksamhet komme att få större omfattning än verksamheten vid serafimerlasarettet, icke motivera en placering i högre lönegrad av denna befattningshavare vid karolinska sjukhuset än den, som fastställts för första köksföreståndarinnan vid serafimerlasarettet, eller 11 lönegraden.

Lönenämnden har icke ansett sig kunna biträda förslaget örn uppförande av befattningen som första köksföreståndarinna i lönegraden A 14 utan ansett en placering av tjänsten i 12 lönegraden tillfyllest.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Sjukhusdirektionen har i sitt utlåtande i anledning av remissvaren anslutit sig till lönenämndens förslag, att första köksföreståndarinnan skulle uppföras i lönegraden A 12.

Jag biträder direktionens nu föreliggande förslag och utgår alltså från att första köksföreståndarinnan hänföres till lönegraden A 12.

10. Tvättinrättningen.

Direktionen har erinrat, att avsikten vore, att sjukhusets tvättinrättning jämväl skulle ombesörja tvätten för serafimerlasarettet. Direktionen beräknade att följande personal erfordrades: 1 tvättföreståndarinna, 1 biträdande tvättföreståndarinna, 1 tvättmästare, 3 maskintvättare (1 avsedd för serafimerlasarettets tvätt) och 34 tvättbiträden (12 avsedda för serafimerlasarettets tvätt).

Tvättföreståndarinnan skulle fungera som tvättinrättningens chef och arbetsledare samt handhava förekommande expeditionsarbeten, såsom personalrapporter, arbetsrapporter, statistik m. m. Med hänsyn till tvättinrättningens storlek borde tvättföreståndarinnan placeras i lönegraden A 7.

Departe-

mentschefen.

76 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Biträdande tvättjörestandarinnan skulle biträda föreståndarinnan i arbetet och vara hennes ställföreträdare. Vidare hade hon att svara för utlämmngen av rena kläder m. m. Hon borde hänföras till lönegraden e. o. 4.

Tvättmästaren hade till uppgift att med biträde av tvättavdelningens personal verkställa tvättningen och vara arbetsledare å denna avdelning. Dessutom skulle han övervaka sortering av smutskläder, handhava tillredning och tillsättning av tvättmedel, verkställa erforderliga enkla analyser för kontroll av tvättning och sköljning. Tvättmästaren borde placeras i lönegraden A 7.

För utförandet av tvättning och centrifugering erfordrades förutom tvättmästaren 3 maskintvättare. Arbetet vid maskinerna vore tungt och påfrestande, varför manlig arbetskraft beräknades härför. Vid tvättmaskinerna erfordrades jämte tvättmästaren en maskintvättare, och för centrifugeringen behövdes 2 maskintvättare. I lönehänseende syntes en maskintvättare böra placeras i lönegraden A 5 och de båda övriga i lönegraden e. o. 5.

För kräkning och sortering samt utförande av förekommande handtvätt atginge 3 tvättbiträden. Därvid hade förutsatts, att avdelningarnas tvätt ej räknades förrän den vore avlämnad i tvättinrättningen.

För betjäning av en ångmangel erfordrades 10 tvättbiträden, därav 4 för utslagning och uppläggning av kläderna, i medeltal 3 för inmatning samt 3 för mottagning och vikning. För tvenne ångmanglar behövdes alltså 20 tvättbiträden.

Till maskinstrykning vid 3 par pressar erfordrades 3 biträden och till handstrykning åtginge 6 eller sammanlagt för strykningsarbetet 9 tvättbiträden.

Samtliga tvättbiträden borde placeras i lönegraden e. U. 4.

För transporter inom mangelavdelningen och räkning av rena kläder åtginge 2 tvättbiträden.

Tvättmängden beräknades uppgå till 600,000 kg. för karolinska sjukhuset och 350,000 kg. för serafimerlasarettet, eller sammanlagt 950,000 kg. per år. Uträknad per arbetsdag uppginge tvättmängden till 3,167 kg. Fördelad på 41 personer utgjorde arbetskapaciteten 77 kg. tvätt per dag och person, vilket torde utvisa en ganska hög effektivitet.

Statskontoret har intet att erinra mot den föreslagna placeringen av tvättföreståndarinnan i 7 lönegraden. Däremot kunde det enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas, örn icke tvättmästaren, som i tjänstehänseende skulle vara underställd tvättföreståndarinnan, borde hänföras till något lägre lönegrad än denna, nämligen 6 lönegraden.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

I likhet med statskontoret anser jag skäl tala för att tvättmästaren placeras i 6 lönegraden, och jag anser mig böra framställa förslag i denna riktning. I övrigt har jag intet att erinra mot vad av direktionen föreslagits. 11

11. Maskin- och verkstadsavdelningen samt övrig ekonomipersonal.

Vid sjukhuset borde enligt direktionen en särskild maski n-ochverkstadsavdelning upprättas. Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket omfattande och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad,

77 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

smedja och plåtslageri m. m. hade anskaffats, för att reparationer av olika slag skulle kunna utföras vid sjukhuset.

Y^Såsom chef för maskin- och verkstadsavdelningen skulle fungera en övermaskinist. Han hade att leda och ansvara för driften av ångcentral, elektricitetsverk och transformatorstationer, hydroforanläggning, ventilationsoch värmeledningssystem med tillhörande anordningar och ledningar samt öva tillsyn över sjukhusets hissar, sanitets- och signalanläggningar, tvättoch köksmaskiner m. m. Han skulle vidare vara förman för vissa hantverkare och leda olika slag av reparationsarbeten, tillhandahålla sjukhusförvaltningen kontroll- och statistiska uppgifter samt biträda med utredningar, yttranden, förslag och kostnadsberäkningar.

På den som skulle fullgöra dessa för sjukhusdriften så betydelsefulla uppgifter måste ställas stora krav. Han borde minst hava avlagt övermaskinistexamen, hava god verkstadsutbildning, innehava av kommerskollegium meddelat behörighetsbevis som elektrisk installatör samt vara god arbetsledare. Tjänsten syntes böra placeras i lönegraden A 20. Som jämförelse kunde nämnas, att övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor vore hänförda till denna lönegrad.

Såsom övermaskinistens medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn och underhåll av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare erfordrades en förste maskinist med placering i lönegraden A 12.

För vakttjänstgöring i maskinavdelningen beräknades 3 andre maskinister med placering i lönegraden A 8. Vakttjänstgöringen omfattade hela dygnet under största delen av året. \

För utförandet av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska starkströms- och svagströmsanläggningar, tillsyn och skötsel av hissar och för erforderliga mindre utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska montörer bliva behövliga. Vidare måste yrkeskunnig personal anställas för rör- och mekaniska reparationer och arbeten av olika slag, vartill beräknades 3 reparatörer. Härtill komme den redan för närvarande anställda röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upptagits 6 reparatörer med placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och 2 såsom extra ordi- I

I Till eldning och passning av pannorna, renhållning i maskinavdelningen, transformator- och fläktrum m. fl. lokaler samt för tillsyn och smörjning av maskiner, fläktar och pumpar inom maskinavdelningen, arbetsmaskiner i kök och tvättinrättningen m. m. erfordrades 8 eldare, av vilka 4 borde placeras i lönegraden A 6 och 4 i lönegraden e. o. 6. \

För kollämpning, rengöringsarbeten, rensning av avloppsbrunnar m. m. beräknades 1 kollämpare bliva behövlig, vilken direktionen föresloge placerad i lönegraden e. 5.

Direktionen ville i detta sammanhang meddela, att det uttryckts farhågor för att den föreslagna personalstyrkan vid maskinavdelningen skulle vara för liten, men direktionen hade emellertid icke ansett sig utan vunnen erfarenhet kunna föreslå en ökning, utan räknade med att vid behov extra arbetskraft skulle kunna anlitas. Anslag härför hade upptagits och inginge i det belopp på 35,000 kronor, som beräknats för oförutsett behov av arbetskraft.

För skötseln av sjukhusets p a r k o in rå d e med de anläggningar, som där komme att utföras, erfordrades 1 trädgårdsmästare och 2 gårdskarlar,

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

varjämte någon extra arbetskraft måste tillhandahållas en tid under vårarbetet, då området skulle ställas i ordning.

I trädgårdspersonalens åligganden skulle jämväl ingå skötseln av yttre renhållning, alltså städning och löpande underhåll av vägar, städning av inbyggda gårdar m. m. Trädgårdsmästaren skulle vara väl utbildad i sitt yrke. Han borde lämpligen avlönas enligt lönegraden A 10 och gårdskarlarna i 5 lönegraden, 1 ordinarie och 1 extra-ordinarie.

För v akttjänstgöring m. lii. samt för verkställande av tran sporter erfordrades särskild personal.

Direktionen räknade i sådant avseende med behovet av 4 vaktmästare, därav en kontorsvaktmästare med uppgift att även uträtta förekommande uppdrag utom sjukhuset såsom bank- och postärenden m. m., en vaktmästare med uppgift att vara förman för sjukbärare och transportmän samt två vaktmästare för tjänstgöring i huvudkomplexets vestibul, en under dagen och en under natten. Av vaktmästarna borde 2 erhålla ställning som förste vaktmästare i lönegraden A 7 och 2 som vaktmästare i lönegraden A 5.

Till verkställande av förekommande varutransporter av olika slag, såsom hämtning av gods vid tåg och båtar, transporter för trädgårdens behov samt transporter av tvättgods till och från serafimerlasarettet, hade sjukhuset för avsikt att anskaffa en lastbil. Sjukhuset hade därför behov av en chaufför, vilken lämpligen borde placeras i lönegraden e. o. 6.

För utförandet av transporter inom sjukhuset, till avlösare åt sjukbärarna under lediga dagar och till biträde åt chauffören hade beräknats 6 transportmän. Transporterna omfattade transport av mat från och till centralköket till de olika avdelningarna och utanför köksbyggnaden belägna matsalar, hämtning och returtransport av tvättgods för de olika avdelningarna, matsalarna och bostadshusen, distribution av rengörings- och förbrukningsartiklar från centralförrådet till de olika avdelningarna, transport av medicinlådor mellan apotek och avdelningarna, hämtning av sopor och avfall från de olika avdelningarna till sopförbränningsugnen m. m. Transportmännen skulle även svara för bemanningen av vissa hissar i huvudkomplexet under besökstiden. Transportmännens avlöning beräknades utgå enligt 5 lönegraden, därav 2 som ordinarie och 4 som extra ordinarie.

För budskickningar av olika slag inom sjukhuset hade beräknats en springpojke med arvode av 960 kronor per år jämte beklädnad.

Statskontoret har anfört följande:

Övermaskinisten hade av direktionen föreslagits skola placeras i 20 lönegraden. Motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet vore för närvarande inordnad bland befattningshavarna i 14 lönegraden, men hade av direktionen föreslagits skola uppflyttas i 17 lönegraden. Statskontoret ville erinra, att, då denne befattningshavare inplacerades i 14 lönegraden, som motiv härför anfördes, att motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen åtnjöte lön enligt denna lönegrad. Enligt ämbetsverkets mening vore den av direktionen nu föreslagna 20 lönegraden för övermaskinisten vid karolinska sjukhuset uppenbarligen för hög. Den gjorda jämförelsen med motsvarande befattningshavare vid statens järnvägars ångfärjor syntes icke bärande. Statskontoret ville ifrågasätta, om tillräcklig anledning överhuvudtaget förelåge att placera denne befattningshavare i högre lönegrad än den 14:e, vilken så sent

79 Kungl. May.ts 'proposition Nr 806.

som år 1937 fastställdes för innehavaren av motsvarande befattning vid serafimerlasarettet, med vilken förevarande tjänst vore jämförlig. I anslutning härtill förmenade ämbetsverket, att förste maskinisten borde jämställas med motsvarande befattningshavare vid nämnda lasarett och således placeras i 10 lönegraden. Mot den föreslagna löneställningen för andre maskinisterna hade statskontoret ingen erinran att framställa.

Ej heller lönenämnden har kunnat tillstyrka direktionens förslag om inrättande av en övermaskinistbefattning i 20 lönegraden.

Lönenämnden ville erinra örn, att maskinmästarna av l:a klass vid statens sinnessjukhus, vilka hade närmaste ansvaret för skötseln av omfattande anläggningar av olika slag, vore placerade i 14 lönegraden. Även finge framhållas, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16 lönegraden. Med hänsyn till de anförda omständigheterna kunde lönenämnden icke tillstyrka en högre placering av den nu ifrågavarande befattningshavaren än i sistnämnda lönegrad.

De föreslagna befattningarna som förste och andre maskinister ansåge lönenämnden böra, i likhet med vad som gällde vid statens sinnessjukhus, benämnas maskinister av l:a respektive 2:a klass och placeras i 10 respektive 8 lönegraden.

I anledning av lönenämndens förslag har ledamoten K. Magnusson anfört avvikande mening, i vilken yttrats:

För skötseln av sjukhusets stora parkområde med de anläggningar, som där komme att utföras, erfordrades enligt direktionens förslag 1 trädgårdsmästare och 2 gårdskarlar, varjämte förutsåges, att någon extra arbetskraft måste tillhandahållas. Området i sin helhet omfattade omkring 60 har. Även om detta till stor del upptoges av byggnader m. m., komme likväl mycket stora arealer att utgöra parkområde. Uppenbarligen hade direktionen felbedömt vad för detta område komme att krävas såväl i fråga örn tillsyn som i arbetskrafter, därest detsamma skulle hållas i vårdat skick. Det syntes under sådana förhållanden innebära en allt för låg löneställning att placera trädgårdsmästaren i lönegraden A 10, utan borde befattningen minst likställas med trädgårdsmästarna hos statens järnvägar, som vore placerade i A 12. Därjämte måste räknas med en mycket väsentlig ökning av arbetskrafterna för parkområdets skötsel.

Beträffande medicinalstyrelsens yttrande hänvisas till det föregående.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har erinrat, att för verksamheten vid sjukhuset torde bliva erforderligt att dagligen hava bud till karolinska institutets bibliotek och serafimerlasarettets journalarkiv, vadan ytterligare en springpojke behövde ställas till klinikernas förfogande.

I sitt utlåtande i anledning av myndigheternas yttranden har sjukhusdirektionen anslutit sig till lönenämndens ^förslag, att av maskinpersonalen övermaskinisten placerades i lönegraden A 16 (tidigare A 20). Däremot funné direktionen det önskvärt, att maskinisten av första klass, som av lönenämnden föreslagits placerad i A 10, bibehölles med placering i A 12 med hänsyn til! de mycket kvalificerade göromål, som avsåges för denne befattningshavare och som skulle möjliggöra vissa besparingar i fråga örn underhålls- och reparationsutgifter. ’*

Departe-

mentschefen.

8£L—- Kungl. Marits proposition Nr 206.

Beträffande den för maskin- och verkstadsavdelningen upptagna personalen hava från statskontorets och lönenämndens sida erinringar framställts med avseende å den av direktionen ursprungligen föreslagna placeringen av övermaskinisten i lönegraden A 20. Direktionen har med anledning härav i sitt senare yttrande föreslagit, att befattningen hänföres till lönegraden A 16. Jag biträder detta förslag och föreslår, att denne befattningshavare benämnes maskinmästare liksom nu är fallet vid serafimerlasarettet. Däremot finner jag ej skäl föreligga att tillstyrka lönenämndens förslag, att förste och andre maskinisterna skulle benämnas maskinister av l:a, respektive av 2:a klass. En nedflyttning av förstnämnda befattning till lönegraden A 10, vilket ifrågasatts av statskontoret och lönenämnden, anser jag mig på av direktionen anförda skäl icke böra förorda. Emot direktionens förslag i fråga örn antalet befattningshavare vid omförmälda avdelning och deras löneställning i övrigt har jag intet annat att erinra än att jag i anslutning till vad i det föregående yttrats utgår från att vissa av eldarna placeras i 5 lönegraden. Jag föreslår, att de ordinarie eldarna såsom förste eldare hänföras till 6 lönegraden och de icke-ordinarie till 5 lönegraden.A

Vad angår övrig ekonomipersonal, får jag framhålla, att inoffnönenämnden av en reservant framställts förslag örn trädgårdsmästarens placering i lönegraden A 12 i stället för i A 10. Jag finner mig icke hava anledning att nu i detta hänseende frångå direktionens förslag. Ej heller kan jag biträda karolinska institutets lärarkollegiums förslag örn viss utökning av ifrågavarande personal. Jag tillstyrker direktionens förslag beträffande nu förevarande personals antal och löneplacering.

12. Övrig administrations- och kontorspersonal.

Direktionen har framhållit, att förutom de för den centrala ledningen av sjukhuset upptagna befattningarna som styresman och ekonomidirektör samt ombudsman och personal vid direktionens kansli skulle vid sjukhuset vara anställda en syssloman och erforderlig kontorspersonal.

Vad beträffade befattningen som syssloman, ville direktionen erinra, att densamma för närvarande vore uppförd på extra stat i 24 lönegraden. Från och med budgetåret 1939/40 syntes sysslomanstjänsten böra uppföras på ordinarie stat i lönegraden A 24.

Sysslomanskontoret vore avsett att erhålla i huvudsak samma organisation som serafimerlasarettets nuvarande sysslomanskontor, dock med den förändringen att en särskild central för intagningen av patienter vid klinikerna skulle anordnas, vid vilken central jämväl rullföringsarbetet skulle utföras. Följande personal å sysslomanskontoret beräknades bliva erforderlig:

1) En förste bokhållare i lönegraden A 20, som skulle vara sysslomannens ställföreträdare samt arbetsledare på kontoret, så att sysslomannens direkta kontorsarbete i möjligaste mån kunde inskränkas. Han skulle därjämte under sysslomannens överinseende ansvara för huvudbokföringen och ombesörja en mängd på ett stort sjukhus dagligen förekommande enk-

81 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lare ombudsmannagöromål, sorn inte behövde uppdragas åt direktionens ombudsman, komplettera och sammanställa de sociala kuratorernas m. fl. utredningar i fattigvårdsärenden, handlägga sådana mera invecklade avgiftsärenden, som icke kunde avgöras av inskrivningsexpeditionens personal, upprätta förslag till skrivelser och yttranden i sådana ärenden och, då så visade sig erforderligt, svara för att lagsökningsåtgärder bleve vidtagna.

2) En bokhållare i lönegraden A 15 (befattningen uppförd på stat fr. o. m. budgetåret 1938/39), som skulle handhava den löpande kontrollen över avgiftsdebiteringarna (som beräknades uppgå till sammanlagt över 2,000,000 kronor per år) på inskrivnings- och poliklinikexpeditionerna, handhava kontrollen över de olika ekonomiavdelningarnas inventarie- och förrådsredovisningar, kritiskt bearbeta och sammanställa från ekonomiavdelningar och kliniker inkommande driftrapporter och statistiska uppgifter samt biträda sysslomannen vid olika utredningsarbeten.

3) En bokhållare i lönegraden e. 15, som skulle handhava inköps- och rekvisitionsärenden. Befattningen vore samtidigt avsedd att utgöra en rekryteringstjänst för aspiranter till bokhållar- och sysslomansbefattningar vid de båda statliga kroppssjukhusen. Med de fordringar, man måste ställa på ifrågavarande befattningshavare beträffande den grundläggande utbildningen (enligt av Kungl. Majit den 30 september 1937 fastställda behörighetsvillkor: real- eller studentexamen och godkänd avgångsexamen från av staten understött handelsgymnasium eller motsvarande utbildning) torde ifrågavarande tjänst icke böra med hänsyn till vad som i allmänhet tilllämpades inom civilförvaltningen placeras lägre än i 15 lönegraden. Att direktionen icke föresloge befattningen såsom ordinarie eller extra-ordinarie, vilket skulle varit motiverat av arbetsuppgifterna, berodde på dess avsedda användning som rekryteringstjänst.

4) En kassör i lönegraden All, som skulle handhava sjukhusets huvudkassa. Kassören borde erhålla felräkningspenningar, beräknade till 300 kronor per år, i likhet med kassören vid serafimerlasarettet.

5) En kansliskrivare i lönegraden All, som skulle upprätta avlöningslistor för sjukhusets befattningshavare, föra tjänstematrikel, lämna upplysningar i löne- och pensionsärenden m. m.

6) Ett kameralbiträde i lönegraden e. o. 8 för karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets gemensamma maskinbokföring.

7) Ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 för diarieföring, renskrivning m. m.

För inskrivningsexpeditionens arbete med in- och utskrivning av patienter, mottagning och redovisning av avgifter, införskaffande av erforderliga intagningshandlingar, utskrivning av räkningar till myndigheter och enskilda personer, utskrivning av rapporter över beläggningen, utförande av hemortsrättsutredningar m. m. erfordrades följande personal: en kansliskrivare i lönegraden A 11, ett kanslibiträde i lönegraden A 7 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.

För koksexpeditionen erfordrades ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 och ett kontorsbiträde i lönegraden e. o. 4. Ett av dessa biträden skulle jämväl hjälpa till med arbetet på inskrivningsexpeditionen.

För bestridandet av prästerliga göromål vid sjukhuset såsom förrättandet av gudstjänster, barndop och jordfästningar, förandet av födelse- och dopbok, död- och begravningsbok samt verkställandet av föreskrivna avisc-

Bihang lill riksdagens protokoll JUSI). 1 sami. Nr 206. (i

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ringar till pastorsämbeten bomme en prästman att behövas med ungefär halvtidstjänstgöring, för vilket ändamål direktionen beräknade ett arvode av 4,800 kronor för år. Till arvode åt en organist, som skulle medverka vid gudstjänsterna, borde upptagas ett årligt arvode av 480 kronor.

Statskontoret har yttrat följande:

Vad först anginge sysslomannen ville statskontoret icke motsätta sig, att dennes befattning överfördes å ordinarie stat. Direktionen hade vidare föreslagit inrättandet av en förste bokhållarbefattning i 20 lönegraden. Enligt ämbetsverkets mening syntes denna befattning knappast böra inplaceras i högre lönegrad än den, som fastställts för en förste bokhållare hos statens järnvägar eller 18 lönegraden. Mot bokhållarens lönegradsplacering ville statskontoret icke göra någon erinran. Vad anginge den extra bokhållaren, ansåge sig ämbetsverket böra ifrågasätta, om icke under det första driftsåret medel endast borde beräknas till avlönande av en extra tjänsteman i 12 lönegraden. Statskontoret hade intet att erinra mot att kassören placerades ill lönegraden och att han tillerkändes rätt till felräkningspenningar med 300 kronor för år i likhet med vad fallet vore beträffande kassören vid serafimerlasarettet. Ej heller hade statskontoret någon erinran att framställa mot att sysslomansexpeditionen erhölle den personal, som föreslagits i övrigt, under förutsättning, att — som tidigare framhållits — åt denna expedition uppdroges att fullgöra expeditionsgöromål för direktionen. Vad slutligen anginge det föreslagna arvodet å 4,800 kronor till en prästman, ville ämbetsverket erinra, att motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet uppbure ett årligt arvode å 1,410 kronor. Det föreslagna arvodet till här ifrågavarande prästman syntes med hänsyn härtill kunna väsentligen nedsättas.

Allmänna civilförvalt7iingens lönenämnd har yttrat:

Enligt direktionens förslag skulle två ordinarie sysslomanstjänster i 24 lönegraden finnas, en vid vartdera av de båda sjukhusen. Lönenämnden hade funnit i någon mån tveksamt, huruvida båda sysslomännen borde hänföras till nämnda lönegrad, särskilt med hänsyn till att ekonomidirektören torde komma att fullgöra vissa av de hittillsvarande sysslomansgöromålen. Emellertid hade lönenämnden icke ansett sig böra framställa någon erinran mot förslaget i förevarande avseende.

Enligt lönenämndens mening borde en viss jämkning vidtagas i fråga örn de föreslagna lönegraderna för administrations- och kontorspersonalen i övrigt. Sålunda syntes förste bokhållaren lämpligen böra placeras i 18 lönegraden eller samma grad, som vid affärsverken plägade förekomma för förste bokhållartjänster. Förslaget om inrättande av en rekryteringstjänst såsom bokhållare med avlöning som extra tjänsteman i 15 lönegraden kunde lönenämnden icke tillstyrka. Lönenämnden ville i stället föreslå, att för ändamålet avsåges en extra ordinarie befattning i 12 lönegraden.

Enligt direktionens förslag skulle kassören vid karolinska sjukhuset erhålla felräkningspenningar till belopp av 300 kronor för år. Vid bifall härtill syntes beloppet av felräkningspenningarna till kassören vid serafimerlasarettet, vilket belopp för närvarande likaledes uppginge till 300 kronor, böra något nedsättas, med hänsyn till att kassarörelsen därstädes torde bliva ej oväsentligt mindre än vid karolinska sjukhuset.

För upprättandet av avlöningslistor m. m. hade direktionen avsett en

83 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kansliskrivartjänst ill lönegraden. Såvitt lönenämnden kunde finna, borde det för ifrågavarande arbetsuppgifter vara tillräckligt med en kontorist i 9 lönegraden.

I stället för den föreslagna extra ordinarie kameralbiträdestjönsten i 8 lönegraden för sjukhusens maskinbokföring ville lönenämnden förorda en extra ordinarie kanslibiträdesbefattning (7 lönegraden).

I sitt yttrande i anledning av remissvaren har sjukhusdirektionen ansett sig böra ansluta sig till lönenämndens förslag om förste bokhållarens placering i A 18 samt jämväl till nämndens förslag rörande kontorspersonalen i övrigt, dock att det på grund av praktiska skäl och tjänstens karaktär av rekryteringstjänst vore önskvärt att framför allt med hänsyn till vikariat bibehålla extra bokhållaren i 15 lönegraden. Vidare har direktionen föreslagit, att förste vaktmästaren vid radiumhemmet skulle överflyttas till sjukhuskontoret, varigenom nyanställning av en dylik icke skulle behöva ske.

Jag har i det föregående tillstyrkt förslaget, att sysslomansbefattningen vid karolinska sjukhuset skulle uppföras på ordinarie stat. I enlighet med statskontorets och lönenämndens uppfattning torde förste bokhållaren böra placeras i lönegraden Alsi stället för i lönegraden A 20 samt extra bokhållaren i 12 i stället för i 15 lönegraden. Vidare torde en kansliskrivartjänst i lönegraden All böra utbytas mot en kontoristbefattning i lönegraden A 9. Direktionen har enligt bilaga B ifrågasatt, att 6 förste vaktmästare skulle anställas. I det föregående har jag utgått från att en av dessa befattningshavare skulle uteslutas. Med hänsyn till vad av direktionen yttrats rörande förflyttning av förste vaktmästaren vid radiumhemmet föreslår jag, att endast 4 ordinarie förste vaktmästare uppföras å personalförteckningen för sjukhuset.

Jag delar statskontorets uppfattning örn att det till en prästman vid karolinska sjukhuset föreslagna arvodet å 4,800 kronor är väl högt tilltaget. Vid serafimerlasarettet utgör arvodet för närvarande till den därstädes tjänstgörande predikanten 1,410 kronor. I anslutning härtill synes mig arvodet för motsvarande arbetsuppgifter vid karolinska sjukhuset skäligen böra bestämmas till 2,400 kronor.

Jag har icke något att erinra mot att kassören, i likhet med vad nu är förhållandet beträffande kassören vid serafimerlasarettet, tillerkännes rätt till felräkningspenningar. Beloppet torde böra fastställas till 300 kronor per år. Någon reduktion av det till motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet utgående beloppet anser jag mig ej böra tillstyrka.

I övrigt föranleder direktionens förslag på denna punkt icke någon annan erinran från min sida än att jag anser, att kanslibiträdet och kontorsbiträdet å inskrivningsexpeditionen tills vidare böra erhålla extra ordinarie anställning.

Departe-

mentschefen.

84 Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

13. Anslagsberäkningar.

Vid bifall till direktionens förslag av den 26 oktober 1938 skulle personalen vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40 komma att bestå av 294 ordinarie, 213 extra ordinarie och 427 extra tjänstemän, d. v. s. inalles 934 tjänstemän. Härtill skulle emellertid komma ett mycket betydande antal befattningshavare, vilkas lön skulle utgå i form av arvoden.

Den närmare sammansättningen av personalen enligt detta förslag framgår av vid denna proposition fogad Bilaga B.

Direktionen har framhållit, att direktionen vid anslagsberäkningarna utgått ifrån att sjukhuset till huvudsaklig del komme att öppnas omkring den 1 oktober 1939. Driften vid ekonomiavdelningarna måste dock igångsättas tidigare. För att så skulle kunna ske måste tjänsterna ledigförklaras i god tid. Direktionen förutsatte därför, att direktionen kunde, så snart riksdagens beslut örn anslag till sjukhuset fattats, ledigförklara tjänster under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande av avlöningsförmåner m. m. Direktionen räknade med att i begränsad omfattning igångsätta driften vid maskinavdelningen, centralköket och tvättinrättningen redan den 1 juli 1939. Under den tid, Konung Gustaf V:s jubileumsklinik varit i drift, hade maten levererats från serafimerlasarettet, som från och med den 4 mars 1938 även ombesörjt tvätten för jubileumsklinikens del. Från och med den 1 juli 1939 skulle karolinska sjukhuset kunna övertaga mathållningen åt jubileumskliniken och igångsätta inläggnings- och konserveringsarbeten för vinterbehovet.

Enligt direktionens beräkningar — varvid hänsyn tagits till den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen — skulle avlöningsstaten för karolinska sjukhuset för budgetåret 1939/40 erhålla följande utseende:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .................................. kronor 989,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp..............kronor 143,300

Anm.: Ur förestående anslagspost må för helt budgetår räknat till forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik utgå högst 7,800 kronor.

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis .................. .»_29,700 » 173,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

85 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis ......................kronor 1,290,000

Amri.: Ur förestående delpost må för helt budgetår räknat till sagda forskningsavdelningar utgå allenast lön till 1 tekniskt biträde och 2 städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis................ > 60,000 kronor 1,350,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi-

narie tjänstemän, förslagsvis .................. >_1,000

Summa förslagsanslag kronor 2,513,000.

Anslag för kompensation för familjepensionsavdrag och provisoriskt dyrortstillägg till icke-ordinarie befattningshavare hava ej upptagits i staten. Om så gjorts, skulle härför hava beräknats 14,500 kronor, respektive 51,000 kronor.

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Enligt vad direktionen i det föregående föreslagit, skulle från och med nästa budgetår inrättas en styresmansbefattning med ett arvode av

20.000 kronor. Då denna befattning lämpligen borde besättas redan från och med den 1 juli 1939, torde det å innevarande budgetårs stat med

12.000 kronor upptagna arvodet åt en expert hos direktionen icke vidare behöva utgå.

De arbetsuppgifter med organisationens genomförande å karolinska sjukhuset, som komme att åvila styresmannen, torde bliva så krävande, att han under åtminstone ett och ett halvt år framåt måste ägna hela sin arbetstid åt karolinska sjukhuset. Direktionen funne sig därför böra räkna med att under denna övergångstid hava kvar direktörsbefattningen för serafimerlasarettet.

Under innevarande budgetår utginge ett arvode av 500 kronor till personalläkare. Med hänsyn till det ökade arbetet, då driften vid sjukhuset helt komme i gång, föresloges en höjning till 1,500 kronor för år.

Vad i nådigt brev den 30 juni 1937 föreskrivits angående bestämmande av vikariatsersättning, tjänstledighetsavdrag m. m. för första instruktionsgymnast och instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet (se statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid. 449) torde enligt direktionens mening i tillämpliga delar böra gälla även efter dessa tjänsters överflyttning till karolinska sjukhuset.

Ersättning till vikarie för styresmannen under 45 dagars semester hade beräknats till ett belopp, motsvarande arvodet för tjänsten eller 2,500 kronor.

Genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut den 30 juni 1937 och den 17 juni 1938 hade föreskrifter meddelats angående ersättning till vikarier under semester för överläkare, biträdande läkare m. fl. vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Till vikariatsersättning under semester för följande överläkare vid karolinska sjukhuset, nämligen vid medicinska och kirurgiska klinikerna, kvinnokliniken, öron-, näs- och halskliniken, ögonkliniken, radiumhemmets allmänna avdelning, psykiatriska kliniken samt röntgendiagnostikavdelningen hade beräknats 240 kronor för semesterperiod örn 00 dagar och 300 kronor för semesterperiod örn 90 dagar (överläkaren vid radiumhemmets allmänna avdelning och överläkaren vid röntgendia gnostikavdelningen).

86 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Jag anser det befogat, att arvodet till personalläkare, på sätt direktionen förordat, höjes från nu 500 kronor till 1,500 kronor för år, sedan driften vid karolinska sjukhuset helt kommit i gång.

Direktionens förslag med avseende å bestämmande av vikariatsersättning, tjänstledighetsavdrag m. m. för vissa befattningshavare giver mig icke anledning till annan erinran än att de jämkningar däri böra vidtagas, som föranledas av mina tidigare framställda förslag. I det föregående har jag beträffande arvode åt en expert hos direktionen och i fråga örn direktörsbefattningen vid serafimerlasarettet uttryckt samma uppfattning, som enligt den nyss lämnade redogörelsen uttalats av direktionen. Jag vill emellertid här framhålla, att de sjukhusadministrationen åvilande arbetsuppgifterna under nästa budgetår torde bliva av särskilt krävande beskaffenhet. Därest det skulle visa sig erforderligt att av denna anledning under nämnda tid ställa särskild hjälp till sjukhusets förfogande, lärer det ankomma på Kungl. Majit att för ändamålet anvisa medel, lämpligen ur posten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

I personalförteckningen för karolinska sjukhuset böra vidtagas icke blott de ändringar, som bliva en följd av mina här framställda förslag, utan även de ändringar, som betingas av den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen.

Innan jag ingår på anslagsberäkningarna för nästa budgetår vill jag erinra, att direktionen i sina anslagskalkyler vid beräkningen av anslagsposten till tjänstemän å ordinarie stat tagit hänsyn till ifrågavarande lönereglering men däremot icke beräknat kostnaderna för icke-ordinarie personal med utgångspunkt från nämnda lönereglering. Skulle direktionen i sina anslagsberäkningar hava iakttagit sistnämnda förhållande, hade de ursprungliga kostnadskalkylerna uppvisat en slutsumma för karolinska sjukhusets avlöningsanslag av omkring 2,945,000 kronor i stället för

2,513,000 kronor.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär sammanfattningsvis för nästa budgetår följande ändringar i nämnda å ett belopp av 2,945,000 kronor slutande anslagskalkyler, varvid hänsyn tagits till tidpunkterna för de olika klinikernas och avdelningarnas öppnande:

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

88 Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

De av mig sålunda nu förordade minskningarna i direktionens ursprungliga förslag uppgå alltså för nästa budgetår till (129,301 — 15,300 =) i runt tal 114,000 kronor, varvid hänsyn dock ej tagits till rörligt tillägg.

På grund av vad jag sålunda föreslagit och med hänsyn till löneregleringen för civilförvaltningen torde de i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset ingående anslagsposterna böra beräknas på följande sätt:

Anslagsposten till tjänstemän å ordinarie stat bör bestämmas till summan av de löner i högsta löneklass, som enligt det från och med nästa budgetår gällande civila avlöningsreglementet skola utgå till ordinarie tjänstemän, minskad med summan av tjänste- och familjepensionsavdrag, d. v. s. för helt år räknat till i avrundat tal 1,215,000 kronor i stället för enligt direktionens ursprungliga kalkyler (jfr Bilaga B) 1,284,747 kronor. Med hänsyn till att sjukhuset icke kommer att vara i drift under hela nästa budgetår, bör nämnda belopp minskas med 200,000 kronor till 989,000 kronor. Sistnämnda belopp torde i anslutning till vad av direktionen ifrågasatts (jfr Bilaga B) kunna ytterligare minskas till förslagsvis 900,000 kronor bland annat på grund därav, att ett stort antal befattningshavare ej torde komma att under de närmaste åren åtnjuta lön i den högsta löneklassen i vederbörande lönegrader.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp beräknar jag till 117,300 kronor. Den under samma anslagspost upptagna delposten till vikariatsersättningar m. m. torde böra uppföras med i avrundat tal 27,700 kronor. I det föregående har i vissa fall särskilt angivits, att dyrtidstillägg ej bör utgå å ersättningar, som skola gäldas ur denna post. I de återstående fallen — särskilt vad beträffar vissa läkar- och likartade arvoden — torde i fråga om rätt till dyrtidstilllägg böra under nästa budgetår i tillämpliga delar gälla samma grunder, som nu tillämpas vid serafimerlasarettet. Vad under punkten 69 i årets åttonde huvudtitel yttrats rörande behovet av närmare utredning av frågan

89 Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

rörande ombildning av vissa vid universiteten och karolinska institutet utgående arvoden med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg har avseende jämväl å de vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset utgående eller ifrågasatta arvodena.

Anslagsbehovet under delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie personal beräknar jag till 1,990,000 kronor för helt budgetår och på grund av att sjukhuset icke kommer att vara i drift under hela nästa budgetår till 1,540,000 kronor för budgetåret 1939/40. Denna post bör, såsom nu är fallet, betecknas förslagsvis. Därvid har förutsatts, att dyrtidstillägg icke skall utgå till personal, som avlönas ur denna post.

Delposten till avlöning sför höjning ar m. m. åt nyssnämnda personal torde kunna upptagas med 60,000 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, som nu innefattar provisoriskt dyrortstillägg och provisoriskt lönetillägg åt extra ordinarie befattningshavare, bortfaller på grund av löneregleringen för allmänna civilförvaltningen. Eventuellt uppstående kostnader för personliga lönetillägg till viss personal, som överflyttas till karolinska sjukhuset (jfr avdelning 6 i det föregående), torde få bestridas av de anslagsposter, varifrån avlöning i övrigt utgår till ifrågavarande personal.

Den nya anslagspost till rörligt tillägg, som bör uppföras å avlöningsstaten, torde kunna beräknas till 140,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med (900,000 + 117,300 + 27,700 + 1,540,000 + 60,000 + 140,000=) 2,785,000 kronor.

Det sålunda av mig förordade anslaget överstiger det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade med (2,785,000 — 2,700,000 =) 85,000 kronor. Anmärkas bör emellertid, att mitt under punkten 11 i nyss anförda sammanställning omnämnda förslag medför en minskning med 13,500 kronor av det anslag till avlöningar, som i statsverkspropositionen för nästa budgetår beräknats för karolinska institutet.

IV. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

Det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader utgår nu med 365,000 kronor, fördelat med 3,000 kronor till direktionen och 362,000 kronor till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. Anslaget disponeras jämlikt en å sid. 446 i statsliggaren för budgetåret 1938/39 införd omkostnadsstat.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett den i gällande omkostnadsstat gjorda fördelningen mellan direktionen och jubileumskliniken ej

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

längre böra ifrågakomma, varför direktionen upptagit en för hela sjukhuset gemensam omkostnadsstat, som beräknats med ledning i tillämpliga delar av utgifterna för serafimerlasarettet, jubileumskliniken och psykiatriska sjukhuset.

Direktionen har beräknat de olika i omkostnadsstaten för nästa budgetår ingående posterna på följande sätt:

Reseersättningar, förslagsvis

kronor

Expenser:

a) Värme, lyse, vatten:

Värme, förslagsvis . . . kronor 100,000 Lyse (även elektrisk energi i allmänhet),

förslagsvis....... » 50,000

Vatten, förslagsvis . » 42,000

Övriga, förslagsvis . . . » 4,000 kronor 196,000

b) Övriga expenser:

Skrivmaterialier, trycknings- och annonskostnader ........kronor 30,000

Telefon- och telegramavgifter ......... » 53,000

Övriga............ » 3,000 kronor 86,000 kronor

Övriga utgifter:

a) Inventariers underhåll

och komplettering:

Röntgeninstrument . . kronor 10,000 Övriga instrument för den egentliga sjukvården ..........

Möbler och dylikt. . .

Linne, gång- och sängkläder, förslagsvis . .

Övriga, förslagsvis . . .

b) Tvätt och renhållning:

Tvätt, förslagsvis. . kronor 13,000 Renhållning, förslagsvis ......... » 18,000

Övriga, förslagsvis . . »_8,000 »

c) Kosthåll, förslagsvis............. »

d) Läkemedel, förslagsvis............ »

» 25,000

» 10,000

» 20,000

20,000 kronor

85,000

39,000

600,000

180,000

2,000

282,000

91 Kungl. Mårds proposition Nr 806.

e)

F förbrukningsartiklar m. m. för sj ukvården: Förbandsartiklar, förslagsvis ......... kronor

Röntgen- och ljusbehandlingsmateriel,

förslagsvis....... »

Laboratorieundersökningar, förslagsvis . »

Övriga, förslagsvis ... »

Förbrukningsartiklar för radio-patologiska forskningsavdelningen, förslagsvis .... »

Förbrukningsartiklar för radio-fysiska forskningsavdelningen, förslagsvis . . kronor

85,500

255,500

46,50g1)

4>000 kronor 443,500 kronor 1,347,500

I detta sammanhang bör nämnas, att direktionen för budgetåret 1939/40 räknat med ett sammanlagt inkomstbelopp av 2,338,500 kronor att upptagas å riksstatens inkomstsida, varav 240,000 kronor såsom ersättning från fjärde huvudtiteln för garnisonsavdelningarnas 108 vårdplatser och 66,500 kronor såsom ersättning från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset utförd tvätt. Med avseende å nämnda ersättning med 240,000 kronor har direktionen anfört huvudsakligen följande:

I propositionen nr 232/1930 hade förutsatts, att för de å garnisonsavdelningarna intagna sjuka skulle erläggas ersättning för den verkliga vård- 1 2

1 j Därav 10,500 kronor för övervakning och kontroll av patologiska undersökningar.

2) Därav 2,100 kronor för psykiatriska kliniken för tiden '/*—'% 1040.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kostnaden. Härvid syntes man hava utgått ifrån att vårdkostnaden vid karolinska sjukhuset skulle nära överensstämma med vårdkostnaden å garnisonssjukhuset. Sistnämnda vårdkostnad hade för budgetåret 1928/29 uppgått till 9 kronor 13 öre per dag. Enligt den i propositionen gjorda beräkningen uppskattades vårdkostnaden vid karolinska sjukhuset till 9 kronor 20 öre per dag eller ungefär 1 krona högre än vid Stockholms stads sjukhus och övriga större specialuppdelade sjukvårdsinrättningar.

Nu framlagda anslagsberäkningar gåve emellertid vid handen, att dagkostnaden vid karolinska sjukhuset komme att bliva väsentligt högre än den i propositionen beräknade.

En del av dagkostnaden för garnisonsavdelningarnas platser torde emellertid böra utgå från åttonde huvudtiteln, enär givetvis en del av kostnaden, liksom för övriga platser vid sjukhuset, belöpte sig på den medicinska undervisningen.

Enligt vad direktionen inhämtat, hade medelkostnaden vid garnisonssjukhuset i Stockholm under budgetåret 1937/38 uppgått till 10 kronor 23 öre för dag. Örn härifrån avdroges den beräknande dagkostnaden för avlöning åt de läkare vid garnisonsavdelningarna, som förutsattes skola avlönas från medel under fjärde huvudtiteln, skulle vårdkostnaden kunna uppskattas till ett belopp, ungefärligen motsvarande den till 8 kronor 70 öre beräknade medelkostnaden för dag under år 1937 vid Stockholms stads sjukhus.

På grund härav och då det torde kunna förutsättas, att de utgifter, som komme att belasta fjärde huvudtiteln, därest ett för försvarsväsendet avsett, specialuppdelat sjukhus skulle drivas i fortsättningen, i varje fall icke komme att understiga den genomsnittliga vårdkostnaden vid Stockholms stads. sjukhus, syntes en lämplig utväg vara, att vårdkostnaden bestämdes till samma belopp per militär patient och dag, som enligt det med staden träffade avtalet skulle av staden erläggas för vård av dess patienter vid karolinska sjukhuset eller för budgetåret 1939/40 9 kronor för vårddag.

Möjligen skulle det kunna ifrågasättas, att från nämnda avgift skulle avdragas ett belopp motsvarande ovannämnda avlöningskostnader till de läkare, vilka förutsattes i fortsättningen skola uppföras under fjärde huvudtiteln. Med hänsyn till att de militära poliklinikpatienterna icke komme att erlägga särskild avgift samt viss undervisning vid karolinska sjukhuset komme att bedrivas även för försvarsväsendets räkning, ansåge direktionen någon reducering av vårdkostnaden icke böra ifrågakomma.

Ersättningen för garnisonsavdelningarnas 108 platser borde alltså vid en genomsnittlig beläggning av desamma under 330 dagar beräknas till (108 X 330 X 9 =) 320,760 kronor för helt år och för 9 månader 240,570 kronor eller i avrundat tal 240,000 kronor.

3. Myndigheternas yttranden.

Statskontoret har anfört, att beräkningarna av omkostnadsanslaget för karolinska sjukhuset undandroge sig i huvudsak statskontorets bedömande. Ämbetsverket ville endast framhålla, att omkostnadsstaten för sjukhuset borde uppställas efter samma principer som motsvarande stat för serafimerlasarettet, vilket bland annat innebure, att den under övriga utgifter uppförda delposten till diverse utgifter icke borde — som direktionen förordat — betecknas förslagsvis.

93 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Bland de uppbördsmedel, som skulle redovisas under den å inkomstsidan i riksstaten uppförda särskilda inkomsttiteln för sjukhuset, hade upptagits dels bland vårdavgifter för intagna patienter ett belopp av

240,000 kronor som ersättning för 108 vårdplatser på garnisonsavdelningarna, dels ock ersättning från serafimerlasarettet för tvätt med 06,500 kronor. Intet av dessa belopp kunde emellertid sägas utgöra statsinkomster i egentlig mening, enär omhandlade vård- och tvättkostnader skulle bestridas med anlitande av andra statsmedel, i det förra fallet från anslag under fjärde huvudtiteln och i det senare fallet från serafimerlasarettets omkostnadsanslag. Vidare komrne ett dylikt redovisningssätt att innebära, att dessa kostnader komme att dubbelbelasta riksstatens utgiftssida. Sålunda skulle exempelvis serafimerlasarettets tvättkostnader komma att avföras å dels karolinska sjukhusets avlönings- och omkostnadsanslag, dels ock serafimerlasarettets omkostnadsanslag. En dylik dubbelföring på utgiftssidan i riksstaten av dessa utgifter ansåge sig statskontoret icke böra förorda. Därest i enlighet med det nu föreliggande förslaget karolinska sjukhuset ansåges böra beredas tillskott från anslag under fjärde huvudtiteln för garnisonsvården och från serafimerlasarettets omkostnadsanslag för tvätten för detta sjukhus, syntes dessa tillskott icke böra redovisas å den särskilda inkomsttiteln för sjukhuset, utan tagas till uppbörd å sjukhusets omkostnadsanslag. Endast härigenom kunde nämligen undvikas den påtalade dubbelföringen av dessa utgifter å riksstatens utgiftssida.

Ett liknande redovisningssätt borde även komma till användning, därest i enlighet med en reservants inom direktionen uppfattning sjukhuset ansåges böra beredas ersättning från anslag under femte huvudtiteln för kostnaderna för vården å den psykiatriska kliniken. I sådant fall syntes detta enklast kunna ske på ungefär enahanda sätt som i fråga om garnisonsvården, d. v. s. att sjukhusets omkostnadsanslag från ett särskilt ersättningsanslag under femte huvudtiteln tillgodofördes visst belopp för varje vårddag å den psykiatriska kliniken.

Arméförvaltningen har yttrat:

I framställning den 8 september 1938 hade arméförvaltningen erinrat om att i propositionen nr 232/1930 förutsatts, att för de å det blivande sjukhusets garnisonsavdelning intagna sjuka skulle erläggas ersättning för den verkliga vårdkostnaden, vilken med utgångspunkt från vårdkostnaden vid garnisonssjukhuset i Stockholm under budgetåret 1938/39 beräknades till 9 kronor 13 öre för dag. Därest för försvarsväsendets personal ersättning skulle erläggas efter dessa grunder, borde enligt arméförvaltningens mening härför erforderliga medel — utöver legosängsavgiften, vilken förutsattes skola bestridas av vederbörande underhållsanslag — uppföras under särskilt riksstatsanslag. Det syntes ligga närmast till hands, att dylikt anslag uppfördes under samma huvudtitel som övriga för karolinska sjukhuset avsedda anslag. Att redan nu fastställa en total avgift motsvarande den uträknade vårdkostnaden på garnisonssjukhuset i Stockholm syntes ej böra ifrågakomma, då kostnaden ännu ej kunnat beräknas. Med fastställande av erforderligt belopp borde därför tills vidare anstå, intill dess man hade åtminstone något års erfarenhet att bygga pä. I avräkning pä ersättning för den fulla vårdkostnaden — därest denna skulle komma att åvila fjärde huvudtiteln — borde under liden erläggas ersättning av truppförbanden, motsvarande legosängsavgiften.

I 1939 års fjärde huvudtitel hade chefen för försvarsdepartementet härom anfört, att det i samband med framläggande av proposition lill 1939

94 Kungl. Marits proposition Nr 206.

års riksdag angående anslag till karolinska sjukhuset torde bliva tillfälle att pröva, huruvida sjukhuset i enlighet med direktionens förslag borde beredas tillskott för vårdkostnaderna å garnisonsavdelningen från anslag under fjärde huvudtiteln. På grund härav hade chefen för försvarsdepartementet icke ansett sig böra för närvarande under fjärde huvudtiteln beräkna några särskilda medel för vårdkostnader utöver legosängsavgiften.

Vidare framginge av 1939 års statsverksproposition, att chefen för finansdepartementet på av statskontoret angivna skäl ansett ifrågasatt ersättning från fjärde huvudtiteln för militära patienter icke borde beräknas såsom uppbörd under den särskilda inkomsttiteln.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit, syntes å ifrågavarande inkomsttitel annan inkomst för de militära patienterna icke böra beräknas än den legosängsavgift till samma belopp, 2 kronor 50 öre, som — enligt vad som inhämtats — av i Stockholm bosatta patienter för närvarande skulle erläggas till karolinska sjukhuset, vilken avgift förutsattes skola bestridas av vederbörande truppförband med anlitande av till deras förfogande stående underhållsanslag. I anledning av vad statskontoret framhållit därom, att eventuellt tillskott från fjärde huvudtiteln skulle tagas till uppbörd å karolinska sjukhusets omkostnadsanslag, finge arméförvaltningen framhålla, att en sådan åtgärd, vilken knappast syntes stå i överensstämmelse med numera i allmänhet tillämpade budgetprinciper, vore så mycket mindre erforderlig, som det av direktionen äskade omkostnadsanslaget, så vitt arméförvaltningen kunnat finna, beräknats till sådant belopp, att det skulle lämna tillgång till bestridande av samtliga med sjukhusdriften förenade kostnader, häri inräknade jämväl kostnaderna för militära patienter.

På grund av det anförda och med hänvisning till i det föregående återgivna uttalanden i årets statsverksproposition ansåge arméförvaltningen sig sakna anledning göra framställning örn anvisande av särskilda medel för bestridande av ifrågavarande vårdkostnader.

Beträffande frågan om de vårdkostnader, vilka enligt direktionens förslag skulle åvila fjärde huvudtiteln, har chefen för armén i huvudsak anslutit sig till vad arméförvaltningen i sitt utlåtande i ämnet anfört. För de militära patienterna borde sålunda ur nämnda huvudtitel endast utgå ersättning, motsvarande vederbörlig legosängsavgift till det belopp, som av i Stockholm bosatta patienter för närvarande skulle erläggas till karolinska sjukhuset. Angående officerares och underofficerares rätt till kostnadsfri sjukvård syntes särskilt stadgande i enlighet med gällande bestämmelser (nr 504/1926) böra intagas i vederbörligt sjukhusreglemente.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att stora svårigheter förelåge att på förhand beräkna sjukhusets omkostnadsstat. I avbidan på att närmare erfarenhet vunnes angående driftkostnaderna vid sjukhuset, syntes intet vara att erinra mot att ifrågavarande kostnader beräknades på i förslaget angivet sätt.

4. Direktionens yttrande i anledning av myndigheternas erinringar m. m.

Beträffande omkostnadsstaten för karolinska sjukhuset ville direktionen erinra örn de osäkra prisförhållandena samt såsom ett exempel

95 Kungl. Marits proposition Nr £06.

anföra, att allenast fullständig övergång till användning av smör vid båda sjukhusen krävt en kostnadsökning av åtminstone 00,000 kronor. Direktionen ansåge sig icke beträffande denna stat kunna föreslå annan sänkning än med 6,000 kronor. För patologiska undersökningar torde icke mera än sistnämnda belopp framdeles böra utbetalas från karolinska sjukhuset, varvid direktionen borde fördela beloppet mellan de befattningshavare, som skulle bära ansvaret för undersökningarna.

I anledning av direktionens förslag örn upptagandet i omkostnadsstaten av ett till 6,000 kronor reducerat belopp för patologiska undersökningar hava föreståndarna för dels karolinska institutets patologiska institution professorn F. Henschen, dels ock för jubileumsklinikens svulstpatologiska institution O. Reuterwall i särskilda promemorior framhållit, att det hittills utbetalta arvodet av 8.000 kronor till den förre och 6,000 kronor till den senare endast utgjorde skälig ersättning för ifrågavarande undersökningar. Skulle allenast 6,000 kronor ställas till förfogande för ändamålet, bleve resultatet, att de för närvarande vid båda institutionerna till ett antal av 5,000 beräknade undersökningarna, icke. skulle .betalas med mera än omkring 1 krona 20 öre per fall, en ersättning, som vore orimligt låg i förhållande till det krävande arbete, varom här vore fråga. Vidare betonades, att ifrågavarande obduktioner och diagnostiska undersökningar vore absolut nödvändiga för sjukvårdens bedrivande och icke kunde utföras annat än av personer med mångårig erfarenhet.

Det möter givetvis betydande svårigheter att beräkna omkostnaderna vid karolinska sjukhuset för nästa budgetår, då de nuvarande förhållandena vid sjukhuset icke giva några hållbara utgångspunkter härför. I huvudsak synes direktionens förslag kunna godtagas. En sänkning av anslagsmedlen till inventariers underhåll och komplettering synes emellertid med hänsyn till att sjukhuset vid igångsättandet förfogar över helt ny utrustning försvarlig, och jag föreslår att för detta ändamål anvisas 60,000 kronor av föreslagna 85,000 kronor. Anslagsminskningen utgör alltså 25,000 kronor.

Beträffande frågan örn ersättning för verkställda patologiska undersökningar till föreståndaren för karolinska institutets patologiska institution hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört (sid. 60). Vad i sådant avseende yttrats gäller jämväl motvarande ersättning till föreståndaren för jubileumsklinikens svulstpatologiska avdelning. Ersättningsbeloppet torde för nästa budgetår böra fastställas till 6,000 kronor, att fördelas på sätt direktionen ifrågasatt.

Enligt det föregående har statskontoret framhållit, att, därest tillskott från anslag under fjärde huvudtiteln för garnisonssjukvården och från serafimerlasarettet för tvättkostnader för lasarettet borde beredas karolinska sjukhuset, dessa tillskott icke syntes böra redovisas å den särskilda inkomsttiteln för sjukhuset utan tagas till uppbörd å sjukhusets omkostnads-

Departe-

mentschefan.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr "206.

anslag, varigenom dubbelföring av dessa utgifter å riksstatens utgiftssida kunde undvikas. I årets statsverksproposition har chefen för finansdepartementet vid sin beräkning av inkomsterna å driftsbudgeten för budgetåret 1939/40 framhållit, att vid anmälan för riksdagen av anslagsäskandena för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borde prövas, huruvida karolinska sjukhuset borde erhålla omförmälda tillskott. Oavsett den ståndpunkt, som kunde komma att intagas till detta spörsmål, borde enligt chefens för finansdepartementet mening den ifrågasatta ersättningen på av statskontoret angivna skäl icke beräknas såsom uppbörd under inkomsttiteln Inkomster vid karolinska sjukhuset.

Det av direktionen angivna beloppet å 66,500 kronor, utgörande ersättning från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset utförd tvätt, bör enligt min mening tagas till uppbörd å karolinska sjukhusets omkostnadsanslag. Däremot synes det ej erforderligt, att karolinska sjukhuset erhåller tillskott från anslag under fjärde huvudtiteln för garnisonssjukvården eller att från fjärde huvudtitelns vederbörande underhållsanslag till karolinska sjukhusets omkostnadsstat omföres ett mot de beräknade legosängsavgifterna vid garnisonsavdelningarna svarande belopp. Den omständigheten, att nettoresultatet av karolinska sjukhusets verksamhet härigenom kommer att te sig ogynnsammare än om sjukhuset bokföringsmässigt erhållit viss ersättning för den militära sjukvården, synes ej böra tillmätas avgörande betydelse.

Vid bifall till direktionens förslag skulle förevarande anslag till omkostnader upptagas med (1,652,000 — 6,000 =) 1,646,000 kronor. Då jag i det föregående ifrågasatt en reduktion av omkostnaderna med 25,000 kronor och om förin g till anslaget av vissa uppbördsmedel å 66,500 kronor, skulle alltså anslaget uppföras med 1,554,500 kronor, vilket belopp lärer böra avjämnas till 1,555,000 kronor. Sistnämnda belopp understiger med

45,000 kronor det i årets åttonde huvudtitel beräknade.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har direktionen framlagt vissa förslag beträffande vårdavgifterna vid karolinska sjukhuset, speciellt vid psykiatriska kliniken. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i detta hänseende i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser.

V. Anslag till utrustning vid karolinska sjukhuset.

1. Tidigare utredningar m. m.

I sin framställning örn anslag till karolinska sjukhuset för innevarande budgetår meddelade direktionen, att verkställd utredning givit vid handen, att utrustningskostnaderna — frånsett radiumhemmet — kunde beräknas till 5,957,000 kronor. Härav skulle statens bidrag utgöra 3,776,900 kronor. Då av sistnämnda belopp för budgetåret 1937/38 anvisats 2,299,000 kronor, uppginge anslagsbehovet för budgetåret 1938/39 till 1,477,900 kronor.

I propositionen nr 103/1938 föreslog jag en minskning av det begärda beloppet med 302,900 kronor till 1,175,000 kronor.

97 Kungl. Majda 'proposition Nr 206.

I skrivelse nr 174/1938 anförde riksdagen bland annat följande:

Riksdagen ville fästa uppmärksamheten på att utrustningskostnaderna beräknades till 2,900,000 kronor, då riksdagen år 1930 fattade beslut örn karolinska sjukhusets uppförande, men numera uppskattades till icke mindre än 5,957,000 kronor. Även om hänsyn toges till de på senare tiden inträdda prisstegringarna, tedde sig kostnadsökningen anmärkningsvärd. Det förefölle vara ett rimligt krav, att de myndigheter, som hade att verkställa beräkningar rörande kostnaderna för företag, för vilka staten engagerat sig, bemödade sig om att göra dessa kalkyler så pass tillförlitliga, att en felkalkyl icke skulle behöva inträffa. Den av departementschefen förordade sänkningen med 302,900 kronor av det av sjukhusdirektionen för budgetåret 1938/39 äskade utrustningsanslaget funne sig riksdagen böra godkänna. Riksdagen utginge från att det skulle visa sig möjligt för direktionen att med hjälp av de fackmän, som för ändamålet ställts till direktionens förfogande, hålla utrustningskostnaderna inom den av departementschefen angivna anslagsramen. Det torde sålunda vara möjligt att ej oväsentligt reducera kostnaderna för den för undervisningen och forskningen avsedda utrustningen. Med hänsyn till vad av riksdagen sålunda anförts anvisade riksdagen för ändamålet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1938/39 ett reservationsanslag av 1,175,000 kronor.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen har erinrat, att Kungl. Majit, i samband med att det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 1,175,000 kronor till utrustning vid karolinska sjukhuset ställdes till direktionens förfogande, fäste direktionens uppmärksamhet på riksdagens nyss återgivna uttalande. I anledning härav ville direktionen framhålla, att med hänsyn till att en stor del av utrustningen komme att inköpas först under senare hälften av innevarande budgetår, kunde direktionen för närvarande ej bedöma, i vilken mån det kunde bliva möjligt att reducera kostnaderna för utrustningen.

Direktionen räknade med att under budgetåret 1939/40 även kunna öppna den psylciatnska kliniken. Tidigare gjorda kostnadsberäkningar över sjukhusets utrustning hade ej innefattat denna klinik. Efter samråd mellan representanter för direktionen och medicinalstyrelsen hade utredning rörande dessa kostnader verkställts och kostnadsförslag uppgjorts. Utrustningsförslaget hade ursprungligen omfattat en kostnadssumma av 528,000 kronor. Genom förenklingar och nedskärningar i vissa fall av de beräknade kvantiteterna hade det visat sig möjligt att nedbringa totalkostnaden till

510,000 kronor. Att nedpressa kostnaden under denna nivå ansåge direktionen icke lämpligt, då ytterligare besparingar skulle vinnas huvudsakligen på bekostnad av utrustningens kvalitet. Direktionen funne det angeläget att hålla någorlunda samma standard på psykiatriska klinikens utrustning som för sjukhuset i övrigt. Ansåges en ytterligare nedskärning av kostnadssumman vara oundgängligen erforderlig, syntes en utväg vara, att karolinska sjukhuset kostnadsfritt finge övertaga viss utrustning, förslagsvis för 25,000 kronor från psykiatriska sjukhuset.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samlx Nr %06.

98 Kungl. May.ts 'proposition Nr 206.

Utrustningskostnaderna för psykiatriska kliniken borde enligt direktionens mening i likhet med utrustningskostnaderna för övriga kliniker vid sjukhuset anvisas under åttonde huvudtiteln.

Ifrågavarande kostnader skulle enligt direktionens förslag fördelas på sätt framginge av följande sammanställning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20. 21. 22.

23.

24.

25.

26.

Möbler:

a. sjukavdelningarna .

b. personalrummen . .

c. polikliniken......

Järnsängar .........

Sängutredning:

a. sjukavdelningarna .

b. personalrummen. . .

Möbeltyg.........

Gardiner...........

Belysningsarmatur . . Snickeriinredning . . . Läkarinstrument:

kronor 78,278: — » 62,149: —

» 11,881: —

kronor 15,107: 50 » 4,064:50

kronor

»

»

»

152,308: — 12,425: —

19,172: — 6,000: — 14,117: — 16,625: - 6,000: —

a. operationsrummet....... kronor 7,611:36

b. poliklinik och vårdavdelnin-

gar ................. * 13,313:10

c. röntgenlaboratoriet....... » 36,000: —

d. kemiska och serologiska la-

boratorierna .......... » 12,612:95

e. polikliniklaboratoriet m. m. » 2,112: 85

f. ämnesomsättningslaborato-

riet................. * 495: —

g. elektro-encefalografilabora-

toriet............... » 500: —

Diverse projektionsapparater...............

Diverse sjukvårdsinventarier...............

Trädgårdsmöbler och mindre inventarier......

Fordon och transportvagnar...............

Brandredskap...........................

Verktyg och redskap.....................

Porslin................................

Glas............................;.....

Servisutrustning för matsalar och avdelningar. .

Renhållningsartiklar......................

Linne, gång- och sängkläder ...............

Elektriska väggur........................

Telefon................................

Sökareanläggning........................

Effekter för patienternas förströelse..........

Diverse inventarier.......................

Ritnings-, entreprenad-, kontroll-, besiktnings-

administrationskostnader m. m..........

Oförutsedda utgifter . ............... • • ■

och

Summa kronor

20,000: —

22,735: 55

510,000: —

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

3. Medicinalstyrelsens yttrande.

Vid uppgörandet av förslag till utrustning för den psykiatriska kliniken hade, yttrar medicinalstyrelsen, styrelsen utgått ifrån att så långt möjligt varit, söka begränsa kostnaderna härför. Den standard med avseende å utrustningen, som de anslagsbeviljande myndigheterna genom sina beslut redan fastslagit för sjukhuset i övrigt, hade styrelsen ansett böra i huvudsak upprätthållas inom nu ifrågavarande klinik, även om kostnaderna för inventarieutrustningen därigenom avsevärt komme att överskrida motsvarande kostnader vid andra statliga sinnessjukhus. Det ursprungliga förslaget till utrustning slutade å ett belopp örn 528,000 kronor. Direktionen hade dock genom vissa nedsättningar och förenklingar ansett sig kunna nedsätta detsamma till 510,000 kronor. Skulle ytterligare beskärning av kostnaderna anses erforderlig, föresloge direktionen, att en sådan måtte uppnås därigenom att karolinska sjukhuset kostnadsfritt finge övertaga viss utrustning (för förslagsvis 25,000 kronor) från psykiatriska sjukhuset.

Medicinalstyrelsen anslöte sig till det förslag, som direktionen sålunda framfört, men holle före, att ett sådant kostnadsfritt övertagande måtte medgivas för högst 35,000 kronor. Det belopp, som sålunda skulle bliva för nu ifrågavarande ändamål erforderligt, kunde därigenom nedskäras till

475,000 kronor. Enligt de numera föreliggande slutliga ritningarna komme kliniken att rymma sammanlagt 109 vårdplatser. Utrustningskostnaderna komme sålunda enligt förslaget att uppgå till i avrundat tal 4,360 kronor per säng.

I likhet med direktionen anser jag, att anslag till utrustningskostnader för psykiatriska kliniken bör anvisas under åttonde huvudtiteln. Emot de verkställda kostnadsberäkningarna har jag i och för sig intet att erinra. Jag biträder emellertid medicinalstyrelsens förslag om att psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset tillföres viss utrustning från psykiatriska sjukhuset för ett uppskattat värde av 35,000 kronor, varigenom medelsbehovet för ifrågavarande ändamål kan begränsas till 475,000 kronor. Anslaget bör alltså uppföras med sistnämnda belopp, vilket med 25,000 kronor understiger det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade. VI.

VI. Anslag till inköp av radium för karolinska sjukhuset.

I skrivelse den 28 oktober 1938 till direktionen för karolinska sjukhuset hava ordjöranden i styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond, ordföranden för cancerföreningen i Stockholm samt överläkaren vid jubileumskliniken gjort framställning om anvisande av medel för inköp av 5,028,14 milligram radium. Av nämnda skrivelse inhämtas huvudsakligen följande:

Erfarenheten i Sverige liksom utomlands hade visat, att radioterapien vid kräfta endast under särskilda betingelser kunde uppnå full effektivitet. Endast vid väl utrustade specialkliniker hade det lyckats att utveckla denna behandlingsmetod så, att resultat uppnåtts, vilka verksamt kompletterade kirurgien och på vissa områden sträckte sig utöver dess räckvidd.

Radium, som jämte röntgenstrålningen utgjorde det förnämsta behand-

Departe-

mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

lingsmedlet vid radioterapien vid kräfta, vore ett synnerligen dyrbart ämne. För en effektiv svulstterapi fordrades kvantiteter, som betingade stora penningssummor. Dagspriset uppginge för närvarande till 20 å 22 dollar per milligram, enligt nuvarande kurs motsvarande 80,000—88,000 kronor per gram. Det vore nödvändigt, att detta läkemedel vore tillgängligt i tillräckliga mängder för de olika behandlingsformer, som kunde komma i fråga.

Radiumbehandlingen kunde för närvarande utföras på tre olika sätt, nämligen i form av:

1) Ytkontaktapplikation;

2) Intra- och peritumoral radiumimplantation;

3) Applikation av radiumpreparat på viss längre distans från tumören, teleradiumbehandling.

För sistnämnda teknik fordrades mycket stora radiummängder, och den hade därför endast kunnat komma till användning huvudsakligen på de största klinikerna.

Under radiumhemmets första verksamhetsår 1910 inköptes för av enskilda personer donerade medel 120 milligram radiumelement, fördelade på 11 preparat. Med denna obetydliga radiumkvantitet kunde emellertid endast ett fåtal patienter behandlas, och behovet av betydligt ökade mängder radium framträdde mer och mer. Genom uppoffrande gåvor av enskilda donatorer kunde emellertid nästan årligen under de följande åren smärre radiuminköp göras. Under år 1913 förvärvades sålunda cirka 5 milligram radiumelement, under år 1914 35 milligram och under år 1915 ånyo 30 milligram radiumelement. År 1916 förfogade radiumhemmet över en sammanlagd kvantitet av 190 milligram radiumelement, fördelade på 44 preparat. Under krigsåren visade det sig omöjligt att erhålla gåvor från enskilda personer för inköp av radium. Då antalet patienter emellertid hastigt ökade (1,046 behandlade patienter år 1916 mot 777 behandlade patienter år 1915), blev det alldeles omöjligt att tillfredsställande behandla alla de kräftsjuka, som sökte vård på radiumhemmet.

Statsmakterna behjärtade då det föreliggande stora behovet av radium och 1917 års riksdag beviljade 200,000 kronor till inköp av radium. Av detta statsanslag inköptes 483 milligram radiumelement.

År 1925 lyckades radiumhemmet erhålla en utökning av sitt radiumförråd. Karolinska institutets lärarkollegium anslog nämligen detta år 30,000 kronor från fonden Therese och Johan Anderssons minne till inköp av radium. För denna summa köptes 334 milligram radiumelement. Sedan dessa preparat tagits i bruk under senare delen av år 1925, stegrades hastigt antalet radiumbehandlingar från 1,748 år 1925 till 2,432 år 1926. Antalet radiumbehandlingar hade sedermera ökat och hade år 1937 uppgått till i det närmaste 9,000.

Genom testamente av grosshandlaren Axel Johansson hade styrelsen för cancerföreningen år 1927 erhållit en donation, ur vilken styrelsen för cancerföreningen beslöt att anslå 100,000 kronor samt härutöver av disponibla räntemedel 55,000 kronor till inköp av radium, för vilket belopp inköptes sammanlagt 900 milligram radiumelement, vilka togos i bruk under år 1928. Ett ytterligare tillskott till radiumförrådet erhöll radiumhemmet år 1928, då grosshandlaren Hjalmar Josephson överlämnade en gåva av

50,000 kronor för inköp av radium. Nämnda år utgjorde radiumhemmets hela radiumförråd cirka 2,200 milligram radiumelement.

År 1928 utgjorde för kräftforskningen och kräftbehandlingen ett viktigt utvecklingsår, då de genom nationalinsamlingen till hugfästande av Konung

101 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Gustaf V:s 70-årsdag hopbragta medlen av Konungen överlämnades till Konung Gustaf V:s jubileumsfond för bekämpande av kraftsjukdomarna samt till befrämjande av det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar. Härigenom inleddes det samarbete mellan staten, jubileumsfonden och cancerföreningen samt de olika kommunerna i Sverige, som resulterat i upprättandet av de tre centrala jubileumsklinikerna i Stockholm, Göteborg och Lund.

Av jubileumsfondens medel inköptes från firman Radium Beige i Brussel 6 gram radiumelement för en summa av 1,132,000 kronor. Sedan denna kvantitet monterats, överlämnades till radiumhemmet 3 gram och V/> gram till vardera av jubileumsklinikerna i Lund och Göteborg.

Försöken med teleradiumbehandling under de föregående åren hade visat så goda resultat, särskilt med hänsyn till behandlingen av tumörer i munhålan och svalget samt behandlingen av körtelmetastaser, att hela den kvantitet av 3 gram, som ställdes till radiumhemmets förfogande, uteslutande togs i anspråk för teleradiumbehandling.

De betydligt förbättrade behandlingsresultat, som vunnos med teleradiumbehandling vid de tre jubileumsklinikerna, föranledde styrelsen för jubileumsfonden att i mars 1932 ställa till förfogande ytterligare 500,000 kronor till inköp av radium. Jubileumsfonden inköpte härför ytterligare 1,513 milligram radiumelement, som lika fördelades mellan jubileumsklinikerna i Lund och Göteborg.

Radium Beige, som under de gångna förhandlingarna visat ett mycket starkt intresse för ytterligare utarbetande av teleradiumterapien vid radiumhemmet, erbjöd sig samtidigt med köpet att som gåva till jubileumsfonden överlämna 378 milligram radiumelement samt att till användning vid radiumhemmet till cancerföreningen utlåna en kvantitet av cirka 5 gram radiumelement under en tid av 5 år räntefritt och utan andra kostnader än för transport och försäkring. Denna kvantitet monterades på Radium Relge’s bekostnad i 50 tuber, vardera innehållande cirka 100 milligram radiumelement. Radiet anlände till Stockholm den 14 december 1933 och sedan en för denna stora radiummängd nykonstruerad apparat blivit färdig i februari 1934, hade denna teleradiumapparat varit i bruk praktiskt taget dag och natt.

Den radiumkvantitet, som radiumhemmet för närvarande disponerade över och som delvis ställts till förfogande av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen, uppginge till en sammanlagd kvantitet av 10,533 milligram. Denna kvantitet bestode dels av radium, som inköpts av medel, ställda till förfogande av 1) enskilda donatorer, 2) jubileumsfonden, 3) karolinska institutets lärarkollegium, 4) riksdagen, dels av radium, som av Radium Beige som lån ställts till förfogande, denna sistnämnda radiumkvantitet utgörande 5.028,11 milligram.

Det till cancerföreningen för användning vid radiumhemmet utlånade radiet hade, sedan radiumhemmet den 1 oktober 1937 övergått i statens ägo, av cancerföreningen ställts till statens förfogande för att användas till fortsatt teleradiumbehandling vid radiumhemmet. Under de snart gångna 5 åren hade detta radium varit i kontinuerligt bruk dag och natt. Med teleradiumtekniken behandlades numera samtliga elakartade tumörer i munhålan och svalget (tunga, kind, över- och underkäke, tonsiller), vidare de maligna tumörerna i struphuvudet, samtliga biandsvulster samt dessutom körtelmetastaser vid bröstkräfta och vid kräfta i genitalorganen. Teleradiumbehandlingen spelade sålunda en så betydelsefull roll i radiumhem-

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

mets verksamhet för behandlingen av kräftsjuka, att den ej kunde ersättas med några andra medel.

Den 14 december 1938 utlöpte den tid av 5 år, då cancerföreningen i enlighet med kontraktet hade rättighet att vid radiumhemmet kostnadsfritt använda den utlånade kvantiteten av 5 gram radium. I kontraktet med Radium Beige tillförsäkrades emellertid cancerföreningen rättighet att under hela utlåningstiden inköpa hela eller en del av den utlånade radiumkvantiteten och detta till det lägsta pris, som Radium Beige vid tiden för inköpet medgåve vid köp av liknande kvantiteter.

Ordföranden i styrelsen för cancerföreningen, professorn Gösta Forssell, underrättade i maj 1938 Radium Beige, att radiumhemmet jämte sina båda forskningsavdelningar övergått i Konung Gustaf V:s jubileumsklinik samt att driften av radiumhemmet från den 1 oktober 1937 övertagits av svenska staten. Samtidigt framförde professorn Forssell en förfrågan, huruvida bolaget vore villigt att på svenska staten överföra cancerföreningens rätt att inköpa hela eller en del av den lånade radiumkvantiteten till lägsta pris, som vid tiden för inköpet noterades för en sådan radiummängd. Ett eventuellt inköp kunde emellertid äga rum först efter beslut av 1939 års riksdag och den därför nödvändiga summan kunde i händelse av riksdagens bifall disponeras tidigast den 1 juli 1939. Forssell hade därför anhållit, att Radium Beige ville förlänga radiumlånet till den 1 december 1939 på oförändrade villkor.

Den 1 juli 1938 meddelade Radium Beige, att det lägsta priset då utgjorde 20 dollar per milligram radiumelement. Detta pris kunde emellertid endast gälla 30 dagar från anbudets avgivande, och man vågade icke med säkerhet fastställa priset för ett inköp av radium efter den 30 juni 1939 utan reserverade sig för eventuella prisstegringar. Den 9 juli 1938 meddelade Radium Beige vidare, att dess styrelse i avvaktan på ett blivande inköp beslutat att på oförändrade villkor utsträcka lånetiden för 5 gram radium till slutet av år 1939.

Jubileumskliniken och cancerföreningen saknade numera medel att efter lånetidens utgång inköpa den lånade radiumkvantiteten, då jubileumsfondens och cancerföreningens tillgängliga medel redan fördelats för olika ändamål för bekämpande och vetenskapligt utforskande av kräftsjukdomarna i Sverige.

På grund av vad sålunda anförts hemställdes, att direktionen för karolinska sjukhuset, som numera ansvarade för radiumhemmets drift, måtte anhålla, att Kungl. Majit ville till riksdagen avlåta proposition om inköp av den till radiumhemmet av Radium Beige utlånade kvantiteten av 5,028,14 milligram till ett pris av 20 dollar per milligram.

Direktionen, som funnit det angeläget att ifrågavarande köp kommer till stånd, har för ändamålet beräknat ett anslagsbelopp av 411,000 kronor.

Departementschef en.

Jag har undersökt möjligheterna att på andra vägar än genom statsanslag finansiera det ifrågasatta köpet. Dessa undersökningar hava emellertid givit negativt resultat. Då jag i likhet med direktionen finner det i hög grad angeläget, att köpet kommer till stånd, tillstyrker jag därför, att ett anslag av angivna storlek, 411,000 kronor, för ändamålet äskas av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

103 VII. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar uppfört med 1,224,300 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1938 års riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 447 ff. i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40.

Direktionen har beräknat anslaget för budgetåret 1939/40 till 1,386,800 kronor och har härutinnan anfört huvudsakligen följande:

Av kostnaderna för de å karolinska sjukhusets stat upptagna avlöningarna till en ekonomidirektör samt till direktionens kunslipersoned ansage direktionen 6,000 kronor böra påföras serafimerlasarettets avlöningsanslag.

För budgetåret 1938/39 hade direktionen funnit erforderligt att föreslå en ökning av antalet sjuksköterskor med fyra, nämligen en laboratoriesköterska å medicinska polikliniken, en sköterska vid elektrokardiografiska laboratoriet, en operationssköterska vid oftalmologiska kliniken samt en sköterska som biträde åt inspektionssköterskan. Av propositionen nr 103/ 1938 framginge, att departementschefen funnit behov föreligga av de begärda befattningarna, men att han ansett det icke oomtvistligt att befattningarna i fråga omedelbart borde placeras a ordinarie stat. Medel anvisades sedermera till lön åt fyra e. o. assistentsköterskor i 5 lönegraden. Direktionen hade funnit sig böra i sitt förslag för nästa budgetår beräkna två av ifrågavarande befattningar, nämligen befattningen som laboratorieskoterska vid medicinska polikliniken och befattningen som biträde åt inspektionssköterskan, såsom ordinarie befattningar i lönegraden A 7. Direkta)nen ville härvid erinra om den allmänt bekanta bristen pa sjuksköterskor.

De här nämnda två befattningarna hade visserligen kunnat besättas med assistentsköterskor, men vad beträffade biträdet åt inspektionssköterskan kunde en ung relativt nybliven sjuksköterska icke helt fylla den uppgift, för vilken hon anställts. Det vore visserligen ovisst om kompetent person kunde erhållas med befattningens placering i lönegrad A 7, men utsikterna vore givetvis större än vid nuvarande lönegradsplacering; Vad beträffade laboratoriesköterskan ville direktionen hänvisa till föregående år anförd motivering, varav torde framgå vikten av att på denna post kunna fa och behålla en dugande kraft. Det sistnämnda läte sig näppeligen tänkas med nu utgående avlöning. Att direktionen icke föresloge även de båda andra befattningarna uppförda i lönegrad A 7 berodde vad ögonkliniken beträffade på klinikens förestående flyttning till karolinska sjukhuset, vilken beräknades kunna ske under nästa budgetår. Vad åter anginge befattningen vid elektrokardiografiska laboratoriet hade direktionen funnit det kunna tills vidare anstå med befattningens placering å ordinarie stat.

De sålunda föreslagna två sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 skulle öka anslagsbehovet för ordinarie personal med 8,478 kronor.

104 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr ‘206.

Serafimerlasarettet hade hittills för obduktioner och patologiska undersökningar disponerat personal och lokaler vid karolinska institutets patologiska institution utan ersättning för annat än histo-patologiska undersökningar, för vilka i omkostnadsstaten beräknats 8,000 kronor. Häruti bleve ändring nödvändig, då professorn i ämnet med sin personal komme att överflyttas till karolinska sjukhuset. Direktionen hade därför funnit sig böra räkna med anställande redan från och med budgetåret 1939/40 av personal för en patologisk avdelning, som dock tills vidare tills lokaler kunde beredas å lasarettet, skulle huvudsakligen arbeta i lokaler vid karolinska institutet. Överläggning örn personalbehovet hade ägt rum mellan representanter för direktionen och för karolinska institutets lärarkollegium.

Chefen för avdelningen skulle benämnas prosektor och åtnjuta ett arvode av 9,000 kronor för år, vartill skulle komma dyrtidstillägg. Arvodet motsvarade den lön, som utginge till prosektor vid patologisk-anatomiska institutionen vid karolinska institutet. För sistnämnda befattning kunde lönen efter fem år höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, varjämte befattningen vore förenad med pensionsrätt (pensionsunderlaget 6,000 kronor). Direktionen vore icke beredd att för närvarande föreslå prosektorsbefattningen uppförd på ordinarie stat. Vad beträffade övriga förmåner för ifrågavarande befattningshavare, torde han böra likställas med de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet, för vilka särskilda bestämmelser i detta avseende utfärdats i nådigt brev den 30 juni 1937 (jfr statsliggaren för budgetåret 1938/39 sid. 448). I likhet med de biträdande läkarna torde prosektorn böra förordnas på viss tid. Såsom närmaste biträde åt prosektorn avsåges skola tjänstgöra en assistent (amanuens). Direktionen föresloge för denne befattningshavare ett arvode lika med det till motsvarande befattningshavare å karolinska institutets patologisk-anatomiska institution utgående eller 1,800 kronor för år. Även till detta arvode skulle komma dyrtidstillägg. Tjänsterna beräknades från den 1 oktober 1939. Kostnadsökningen för budgetåret 1939/40 belöpte sig till 8,100 kronor.

För ifrågavarande avdelning erfordrades vidare en förste vaktmästare och ett tekniskt biträde, båda i lönegraden A 7, vilket medförde en kostnad av 8,478 kronor.

Vid behandlingen av karolinska sjukhusets anslagsbehov hade direktionen föreslagit en uppfattning av samtliga eldare vid nämnda sjukhus och vid serafimerlasarettet till 6 lönegraden. Vad serafimerlasarettet beträffade, ville direktionen föreslå, att ytterligare en av de sammanlagt åtta eldarna placerades som ordinarie tjänsteman. Vid bifall till direktionens förslagskulle fördelningen av eldartjänsterna bliva tre ordinarie, fyra extra ordinarie och en extra. Vad sålunda föreslagits skulle medföra en anslagsökning med 4,065 kronor.

Den av direktionen i det föregående föreslagna uppflyttningen från 4 till 5 lönegraden av sjukbärare, förråds- och transportmän samt gårdskarlar medförde, då tre sådana befattningar vid serafimerlasarettet vore uppförda å ordinarie stat, en anslagsökning av 531 kronor.

Den av direktionen likaledes ifrågasatta lönegradsuppflyttningen för kokerskor från 1 till 2 lönegraden medförde beträffande en å ordinarie stat uppförd kokerska vid serafimerlasarettet en anslagsökning av 177 kronor.

Direktionen hade beträffande föreståndaren för karolinska sjukhusets maskinavdelning m. m. — övermaskinisten — framhållit den utomordentliga

105 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

vikt sagda befattning hade och föreslagit densamma placerad i lönegrad A 20. De göromål, som åvilade motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet — maskinmästaren — vore i stort sett av lika mångskiftande natur och ställde likaledes stora krav på befattningshavarens kompetens och duglighet, ehuru arbetsområdet och den honom underställda personalen vöre avsevärt mindre än vid karolinska sjukhuset. De ifrågavarande befattningarna kunde väl därför icke jämställas, men direktionen funne å andra sidan att maskinmästaren vid serafimerlasarettet borde sättas högre än i 14 lönegraden, där befattningen nu vöre placerad, och föresloge därför en uppf lyftning till 17 lönegraden. Skillnaden i lönegradsplaeering mellan övermaskinisten vid karolinska sjukhuset och maskinmästaren vid serafimerlasarettet skulle då bliva tre lönegrader, vilket enligt direktionens förslag skulle bliva fallet jämväl mellan första föreståndarinnan, respektive första köksföreståndarinnan vid karolinska sjukhuset och motsvarande befattningar vid serafimerlasarettet. Ändring i lönegradsplaeering för maskinmästaren medförde en anslagsökning av 1,182 kronor.

Direktionen hade utgått från att lasarettets tvättinrättning skulle nedläggas med utgången av innevarande budgetår och personalen överflyttas till karolinska sjukhuset. Detta medförde en minskning med en tvättföreståndarinna i lönegraden A 5 med 3,888 kronor.

Vidare hade beräknats en minskning motsvarande två sjuksköterskebefattningar under ett halvt år på grund av ögonklinikens flyttning till karolinska sjukhuset med 4,239 kronor.

Personalförteckningen skulle vid bifall till direktionens förslag ökas med:

2 sjuksköterskor i lönegrad A 7

1 tekniskt biträde i lönegrad A 7

1 förste vaktmästare i lönegrad A 7

1 eldare i lönegrad A 6, ändras i fråga om följande befattningar:

1 maskinmästare från lönegrad A 14 till lönegrad A 17

3 sjukbärare från lönegrad A 4 till lönegrad A 5

1 kokerska (diet-) från lönegrad A 1 till lönegrad A 2 samt minskas med:

1 tvättföreståndarinna i lönegrad A 5.

Direktionen föresloge icke minskning av personalförteckningen på grund av ögonklinikens flyttning till karolinska sjukhuset, emedan de ledigblivande avdelningarna, enligt vad i det föregående angivits avsåges skola komma till fortsatt användning för annan kategori sjuka, vilket torde medföra behov av minst lika stor personal som den nuvarande. Såsom av det förut anförda framginge, hade direktionen vid anslagsberäkningen likväl tagit hänsyn till den tillfälliga personalindragningen, som följde av att avdelningarna komme att undergå ändringsarbeten sedan ögonkliniken flyttat. Någon minskning av personalförteckningen med anledning av den ena medicinska klinikens flyttning till karolinska sjukhuset torde ej heller böra ske, emedan de ledigbiivande vårdplatserna avsåges att fördelas mellan den kvarvarande medicinska kliniken och neurologiska kliniken. Personalbehovet bleve därför icke reducerat.

För vinnande av likformighet mellan sjukhusens personalstater föresloges, att en inspektionssköterska i lönegraden All benämndes föreståndarinna och att förste elda me benämndes eldare.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Direktionen finge föreslå, att överläkaren vid röntgenavdelningen skulle erhålla ett arvode å 9,000 kronor jämte dyrtidstillägg därå. Överläkare vid röntgenavdelningen vöre för närvarande professorn i röntgendiagnostik vid karolinska institutet. Utöver lön såsom professor utginge till honom ett arvode å 1,000 kronor från serafimerlasarettets stat. I och med öppnandet av karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning förlädes professorns verksamhet dit. Då röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet ej kunde undvara särskild överläkare, mäste arvodet till överläkaren regleras med hänsyn till att tjänsten ej kunde förenas med professuren vid karolinska institutet. I fråga örn semester vöre föreskrifter givna i gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. I övrigt vore bestämmelser angående överläkarnas löneförmåner angivna i omförmälda nådiga brev den 30 juni 1937, vilka bestämmelser emellertid vore avpassade efter de mindre arvodesbelopp, som utginge jämte professorslön. Då överläkartjansten vid röntgenavdelningen skulle få en annan karaktär, torde dess innehavare böra tillerkännas särskilda förmåner. Direktionen föresloge, att vad i nyssnämnda nådiga brev i sådant avseende föreskrivits beträffande biträdande läkare vid serafimerlasarettet måtte få gälla jämväl överläkaren vid röntgenavdelningen (jfr statsliggaren för budgetåret 1938/39 sid. 448). Då det för ifrågavarande överläkare nyreglerade arvodet skulle utgå först när professorns verksamhet flyttats, vilket beräknades ske den 1 oktober 1939, kunde den av direktionens förevarande förslag betingade kostnadsökningen för budgetåret 1939/40 begränsas till 6,000 kronor.

Direktionen hade föreslagit inrättandet av biträdande överläkartjänster vid klinikerna å karolinska sjukhuset. Ett motsvarande behov förelåge vid serafimerlasarettet. Med hänsyn till den förestående flyttningen av ögonkliniken och att kliniken för närvarande hade väsentligt mindre vårdplatsantal än den finge vid karolinska sjukhuset föresloges dock ej sådan tjänst å denna klinik vid serafimerlasarettet. Då den neurokirurgiska avdelningen först efter ombyggnad av nuvarande ögonkliniken eller eventuell nybyggnad kunde få ett lika stort antal vårdplatser som specialklinikerna vid karolinska sjukhuset, föresloge direktionen icke heller för närvarande inrättande av biträdande överläkartjänst vid denna avdelning. Däremot föresloge direktionen sådana tjänster vid kirurgiska kliniken, den kvarblivande medicinska kliniken ävensom den neurologiska kliniken. För dessa biträdande överläkare föresloges samma löneförmåner — 7,500 kronor för år — som för motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset. Anslag för sistberörda tre nya tjänster vore beräknade från och med den 1 oktober 1939. Härav föranledd anslagsökning för nästa budgetår uppginge till 16,875 kronor (för helt år 22,500 kronor).

I likhet med vad som föreslagits beträffande karolinska sjukhuset torde överläkararvodet vid den å lasarettet kvarblivande medicinska kliniken samt nervkliniken, vilka båda finge ökat vårdplatsantal, få höjas till 1,500 kronor för år, räknat från den dag sådan utökning skett, vilket direktionen beräknade bliva den 1 oktober 1939. Detta skulle för budgetåret 1939/40 medföra en kostnadsökning av 750 kronor.

En minskning av serafimerlasarettets kostnader kunde för nästa budgetår beräknas uppstå med arvoden till dels en överläkare vid medicinska kliniken — 1,125 kronor (1,500 kronor för år) ■— räknat från och med den 1 oktober 1939, dels en överläkare vid ögonkliniken — 500 kronor (1,000 kronor för år) — räknat från och med den 1 januari 1940, dels ock en biträ-

107 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

dande läkare vid gymnastikavdelningen — 3,600 kronor (4,800 kronor för år) — räknat från och med den 1 oktober 1939. Sistnämnda tjänst hade ansetts motiverad av den vid serafimerlasarettet provisoriskt ordnade sjukgymnastundervisningen, vilken avsetts skola förläggas till karolinska sjukhuset.

Härjämte uppkomme en minskning av 850 kronor, motsvarande å innevarande budgetårs stat upptagen inkomstkompensation åt biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck.

Till vinnande av likformighet med karolinska sjukhuset föresloge direktionen, att de biträdande läkarna vid serafimerlasarettets polikliniker skulle benämnas poliklinikföreståndare.

Såsom i det föregående anförts, hade direktionen räknat med inställande av den yttre verksamheten vid vissa polikliniker, då verksamhet vid motsvarande polikliniker vid karolinska sjukhuset började. Detta gällde ögonpolikliniken, öron-, näs- och halspolikliniken, kvinnopolikliniken och psykiatriska polikliniken. Då den inre verksamheten skulle fortgå oförändrad och väl kvalificerade läkare i dessa specialiteter därjämte vore oundgängligen nödvändiga för undersökning och eventuell behandling av å lasarettets kliniker och avdelningar vårdade patienter, hade direktionen ej ansett sig böra nu föreslå ändring i arvodena till föreståndarna vid berörda polikliniker.

För vikariatsersättningar beräknade direktionen 19,590 kronor. Då för innevarande budgetår anslagits 7,900 kronor utgjorde ökningen 11,690 kronor. Väsentlig del av ökningen eller 7,560 kronor vore beroende på att utöver tidigare utgående arvode under överläkarnas semester uppförts avlöning för de förste underläkare, som under berörda tider skulle vikariera för överläkare, biträdande överläkare eller biträdande läkare, som uppehölle överläkartjänst; i sistnämnda båda fall tillkomme även vikariatsersättning till underläkaren, vilket ökade kostnaderna med 810 kronor. Dessa underläkare hade tidigare antingen jämte egen tjänst uppehållit överläkartjänsten eller hade fått avstå sin underläkarlön örn vikarie förordnats för dem. Detta förhållande ansåge direktionen böra upphöra.

De utgående arvodena till vikarie under överläkarnas semester vore av Kungl. Majit bestämda till 240 kronor för semesterperioden, vilken med undantag för överläkaren vid röntgenavdelningen utgjorde 60 dagar. Då semesterperioden för överläkaren vid röntgenavdelningen enligt gällande reglemente omfattade 90 dagar, föresloge direktionen den ändring, att vikariatsersättningen för ifrågavarande överläkartjänst bestämdes till 360 kronor för 90 dagar, vilket medförde en ökning av 120 kronor å nu utgående vikariatsersättning.

Vid gymnastikavdelningen hade, så länge två biträdande läkare funnits, semestervikarie för dem ej anställts. Då direktionen nu avsåge, att den ena tjänsten såsom motiverad av undervisning av sjukgymnastelever från gymnastiska centralinstitutet, vid denna undervisnings överflyttande till karolinska sjukhuset skulle avföras från serafimerlasarettets stat, torde det bliva nödvändigt att förordna vikarie under den kvarvarande biträdande läkarens semester. Direktionen beräknade att ersättning till denna vikarie skulle utgå med högst 400 kronor för månad, vartill skulle komma dyrtidstillägg.

Vidare tillkomme ersättning till vikarie under semester för de biträdande överläkare, som enligt direktionens förslag skulle anställas. Såsom vikarie

108 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

beräknades förste underläkare i lönegraden e. 23. Härför hade beräknats ett belopp av 1,782 kronor.

Ytterligare tillkomme ersättning till vikarie under 30 dagars semester fölen prosektor vid patologiska avdelningen. Härför beräknades månadsarvode lika med det för tjänsten utgående eller 750 kronor.

^Återstående del av nettoökningen eller 268 kronor berodde i huvudsak på att som vikarier beräknats förste i stället för andre underläkare.

Vad beträffade övrig icke-ordinarie personal, räknade direktionen med förändrad förställning för vissa befattningar. Den mest betydande av dessa avsåge gruppen provsköterskor och elever. Sophiahemmet hade uppsagt det för serafimerlasarettet gällande avtalet, vilket på grund därav upphörde att gälla med ingången av nästa budgetår. Vare sig sophiahemmet eller en blivande statens sjuksköterskeskola komme att i fortsättningen förse lasarettet med här ifrågavarande personal, ansåge sig direktionen böra räkna med de ersättningsbelopp, som vore bestämda i motsvarande avtal för karolinska sjukhuset, nämligen för provsköterska 600 kronor och för elev 300 kronor för år. Detta medförde en kostnadsökning av 17,900 kronor. Berörda avtalsuppsägning torde även vara föranledd av svårigheten för sophiahemmet att tillhandahålla erforderligt antal provsköterskor och elever för både serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Betydande svårigheter kunde även förutses för en statens sjuksköterskeskola att omedelbart fylla serafimerlasarettets behov av sådan personal. Direktionen hade därför ansett sig icke kunna underlåta att räkna med ökat anslagsbehov. Örn provsköterskor och elever helt skulle ersättas av sköterskebiträden skulle detta, med beaktande av en arbetstidsreglering, innebärande arbetstidens begränsning till 192 timmar per fyraveckorsperiod, medföra en kostnadsökning utöver den ovan angivna av omkring 124,000 kronor, dyrtidstillägg oberäknat. Emellertid torde avvecklingen kunna ske successivt. Direktionen hade med hänsyn därtill beräknat anslagsökningen för berörda ändamål under budgetåret 1939/40 till 100,000 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.

De övriga förändringar i löneställning, med vilka direktionen räknat, vore följande. För fyra extra ordinarie och en extra eldare samt för nio extra ordinarie och en extra sjukbärare, förråds- och transportmän samt gårdskarlar medförde den tidigare angivna lönegradsuppflyttningen en kostnadsökning av respektive 744 kronor och 1,506 kronor. För lönegradsuppflyttning för tre extra ordinarie kokerskor bleve ökningen 162 kronor.

Första baderska och kallskänka borde i enlighet med vad direktionen i det föregående föreslagit uppflyttas till respektive 2 och 1 lönegraden. Lönegradsuppflyttning från e. U. 4 till e. U. 5 för två badbiträden (ny benämning baderskor) medförde en kostnadsökning av 162 kronor.

Direktionen hade föreslagit inrättande vid karolinska sjukhuset av en social hjälpbyrå, avsedd för hela sjukhuset med undantag av radiumhemmet och psykiatriska kliniken. Till en början skulle personalen å denna avdelning bestå av en social kurator i 11 lönegraden, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. Beträffande serafimerlasarettet, där uppgifterna på det sociala området handlades av en såsom e. o. i 10 lönegraden placerad befattningshavare (socialt biträde), hade direktionen icke tänkt sig, att en sådan anordning skulle genomföras, särskilt med utgångspunkt från arbetsuppgifternas omfattning och i avvaktan på verksamhetens framtida organisation vid de två samordnade sjukhusen, men att dock ersättning skulle

109 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

anvisas till ett kontorsbiträde för att till en början såsom extra befattningshavare lämna det sociala biträdet vid lasarettet mera stadigvarande hjälp med vissa arbetsuppgifters fullgörande. Kostnaden för detta kontorsbiträde i lönegraden e. 4 uppginge till 1,896 kronor.

Utom röntgenfotografering hade även annan fotografering efter hand kommit till allt större användning som ett hjälpmedel i sjukvården. Sistnämnda slag av fotografering hade hittills vid serafimerlasarettet skötts mera amatörmässigt av laboratorie- och behandlingspersonal. Erfarenheten hade givit vid handen, att detta ej längre kunde fortgå, enär berörda arbete dels givit ganska ojämna resultat,dels kommit att inkräkta påvederbörandes — laboratoriebiträdes, behandlingssköterskas o. s. v. — huvuduppgifter, vilka också ökats. Det hade på grund av anförda omständigheter funnits nödvändigt att vid serafimerlasarettet (liksom det komme att ske vid karolinska sjukhuset) anförtro här berörda fotograferingsarbete åt särskild personal, en extra ordinarie fotograf i 5 lönegraden. Denna befattningshavare skulle till en början vara underställd överläkaren vid röntgenavdelningen, vilket av praktiska skäl syntes lämpligast. Härav föranledd anslagsökning uppginge till 2,082 kronor.

Personalen vid serafimerlasarettets sysslomanskontor utgjordes av

Härutöver hade direktionen sett sig föranlåten att som ett provisorium anställa ett extra kameralbiträde. Med hänsyn till att behovet gällde mera kvalificerat arbete och även tillgång till vikarier vid sjukdomsfall och semestrar för mera kvalificerad personal, hade direktionen räknat med att den behövliga nya tjänsten skulle uppföras som extra ordinarie i 15 lönegraden under benämningen bokhållare. Detta medförde en anslagsökning av 3,612 kronor.

Direktionen hade på grund av sjukvårdens krav nödgats anställa och behövde även framdeles ytterligare extra tjänstemän, nämligen ett sköterskebiträde, en provsköterska och en städerska samt i ökad ersättning till tre kökselever utbetala 180 kronor, vilket medförde anslagsbehovets ökning med 4,488 kronor.

Arbetet vid röntgenavdelningen hade ökats i sådan grad, att en ökning av arkivpersonalen icke kunnat undgås. Antalet undersökningar hade stigit från 11,274 år 1929 till 25,452 år 1937 och hade tenderat att ytterligare stiga. Det registreringsarbete m. m., som härav betingades, hade självfallet ökats i motsvarande grad. Direktionen hade därför anställt ett extra kontorsbiträde för ändamålet och begärde nu, att befattningen skulle placeras som extra ordinarie i 4 lönegraden. Anslagsbehovet ökades härigenom med 1,932 kronor.

Direktionen hade slutligen räknat med ett ökat anslagsbehov av 37,122 kronor för ytterligare reglering av arbetstiden, så att all ekonomipersonal och även sköterskebiträden, vilka i avsevärd utsträckning utförde städningsarbete, måtte kunna få arbetstiden begränsad till 192 timmar per

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

fvra-veckorsperiod. Härför beräknade direktionen erforderligt nyanställa 1 sjukbärare i lönegrad e. 5, 18 sköterskebitraden, 3 köksbiträden och 8 städerskor samtliga i lönegrad e. U. 4.

Genom den beräknade flyttningen av ögonkliniken den 1 januari 1940 samt inskränkning av verksamheten vid vissa polikliniker beräknades kunna ernås en anslagsminskning för icke-ordinarie personal under budgetåret 1939/40 av 32,137 kronor.

Genom nedläggande av serafimerlasarettets tvättinrättning minskades anslagsbehovet för icke-ordinarie personal med 28,134 kronor och genom överföring av tvenne sköterskebefattningar och en eldarbefattning till ordinarie stat med 6,393 kronor.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal skulle vid bifall till direktionens här ovan gjorda förslag ökas med 171,606 kronor men minskas med 67,132 kronor, medförande sålunda en nettoökning av 104,474 kronor. Emellertid uppginge nettoökningen å delposten till 85,700 kronor. Skillnaden eller 18,774 kronor motsvarade minskning uti de i staten för innevarande budgetår beräknade beloppen till arbetstidsreglering, vikariatsersättning under semester samt extra personal för vakning m. m. Det hade lyckats att avsevärt reducera kostnaderna för arbetstidsreglering, men däremot icke kostnaderna för vikarier och extra personal. Arbetstiden för sjukvårdspersonalen vore nu i huvudsak reglerad enligt medicinalstyrelsens anvisningar.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. vore i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförd med 35,000 kronor, vilket motsvarade ungefär 4,7 procent av slutsumman å delposten grundavlöningar m. m. Efter samma procentsats skulle förevarande delpost för budgetåret 1939/40 beräknas till 38,800 kronor.

Vid bifall till direktionens i det föregående framställda förslag skulle personalen vid serafimerlasarettet erhålla den sammansättning, som framginge av vid denna proposition fogade Bilaga C.

Avlöningsstaten för serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40 skulle enligt direktionens förslag erhålla följande utseende (direktionen har endast beträffande ordinarie befattningshavare tagit hänsyn till den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen):

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, för slagsvis ..................................... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp...............kronor 107,910

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis ................... » 19,590 »

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis .......................kronor 826,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................... » 38,800 »

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis................. »

393,300

127,500

865,300

700 Summa kronor 1,386,800.

lil

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

Ledamoten av direktionen, professorn K. J. H. Bergstrand har anfört skiljaktig mening och yttrat, att han utöver den av direktionen föreslagna personalen vid patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet ansåge behov föreligga av ytterligare en underläkare och ett tekniskt biträde.

3. Myndigheternas yttranden.

Statskontoret har anfört följande:

Direktionen hade föreslagit, att ytterligare två ordinarie sjuksköterskebefattningar skulle inrättas. Statskontoret ville i anledning härav erinra, att endast två ordinarie sköterskebefattningar föreslagits skola överflyttas till karolinska sjukhuset, oaktat verksamheten vid ett flertal kliniska avdelningar och polikliniker komme att nedläggas vid lasarettet. Med hänsyn härtill och då enligt ämbetsverkets mening en viss försiktighet borde iakttagas vid anställandet av ordinarie personal vid sjukhusen, innan Haidy erblick erhållits över de sjukvårdande uppgifternas fördelning mellan de båda sjukhusen, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka framställningen i denna del.

För patologiska undersökningar och obduktioner hade direktionen föreslagit, att fyra befattningshavare skulle nyanställas med avlöning från serafimerlasarettets stat, nämligen en prosektor med arvode av 9,000 kronor, en assistent med arvode av 1,800 kronor samt ett tekniskt biträde och en förste vaktmästare, båda i lönegraden A 7. Statskontoret finge i anledning härav erinra, att — vilket också direktionen framhållit — för dessa undersökningar hittills disponerats personal och lokaler vid karolinska institutet. Dessa undersökningar verkställdes sålunda för närvarande utanför lasarettet. Den omständigheten, att patologiska institutionen vid karolinska institutet flyttades från sina nuvarande lokaler i närheten av serafimerlasarettet till Norrbackaområdet, syntes — såvitt ämbetsverket kunde finna — icke i och för sig utgöra hinder mot att dessa undersökningar för de båda sjukhusen centraliserades till den nya patologiska institutionen å Norrbacka. Ämbetsverket finge emellertid erinra, att i avgivet betänkande angående serafimerlasarettets ekonomi m. m. (jfr statens offentliga utredningar 1936: 1 sid. 93) uttalats nödvändigheten av att en självständig institution för patologi inrättades vid serafimerlasarettet utan att, enligt statskontorets mening, det tillfullo klargjorts, vilka orsaker kunde anses hindra en centralisering av dessa undersökningar. Därest emellertid en dylik centralisering funnes icke böra ske, hade statskontoret intet att erinra mot den föreslagna lönesättningen för personalen vid den patologiska avdelningen.

En annan fråga, som statskontoret tidigare antydningsvis berört, vore spörsmålet örn centraliseringen av sjukgymnastiken till karolinska sjukhuset. Efter omorganisationen komme sjukgymnastikundervisningen att förflyttas från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset. Såvitt ämbetsverket kunde finna, måste det ur undervisningens synpunkt anses angeläget, att ett så stort patientantal som möjligt erhölles vid karolinska sjukhuset, varför en centralisering av sjukgymnastiken syntes böra ske till detta sjukhus. För närvarande vore vid serafimerlasarettet på ifrågavarande avdelning sysselsatta -—- förutom överläkaren och en biträdande läkare, vilka av direktionen föreslagits skola förflyttas till karolinska sjukhuset — ytter-

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ligare en biträdande läkare samt två ordinarie och fyra icke-ordinarie sjukgymnaster. Härförutom vore uppförda särskilda arvoden till en biträdande sjukgymnast och assistenten vid gymnastikavdelningen å 3,300 kronor. Ingen av dessa befattningar hade föreslagits skola överflyttas till karolinska sjukhuset.

Av de skäl, statskontoret ovan anfört, ifrågasatte ämbetsverket, om ej hela denna avdelning vid serafimerlasarettet skulle kunna avvecklas och de patienter, vilka icke vore intagna på lasarettet för vård, remitteras till karolinska sjukhuset för att där få erforderlig behandling. Huru många sjukgymnaster, som efter en dylik omorganisation borde bibehållas å serafimerlasarettet för att giva behandling å för vård å lasarettet intagna sjuka, ansåge sig statskontoret, i avsaknad av erforderlig utredning i sådant hänseende, icke kunna bedöma. I vart fall torde ingen särskild läkare härför behöva anställas, utan torde, örn så skulle befinnas erforderligt — i likhet med vad som skett å vissa av stadens sjukhus med större antal vårdplatser än serafimerlasarettet — kunna uppdragas åt någon underläkare att vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter hava överinseendet över den eller de kvarvarande sjukgymnasternas arbete.

Den ändring av lönesättningen för eldarna å och föreståndaren för maskinavdelningen, som direktionen förordat, kunde statskontoret på tidigare angivna skäl icke för närvarande tillstyrka. Ej heller borde — som tidigare framhållits — enligt ämbetsverkets mening för närvarande anställas några biträdande överläkare. Däremot ville statskontoret icke motsätta sig, att en särskild överläkare anställdes å röntgenavdelningen med ett årsarvode av

9,000 kronor.

Direktionen hade vidare föreslagit, att för »den inre verksamheten» vid de polikliniker, vilkas »yttre verksamhet» nedlades, skulle bibehållas poliklinikföreståndare med oförändrade arvoden. Enligt ämbetsverkets mening hade det varit av intresse, örn omfattningen av denna »inre verksamhet» under de senaste åren siffermässigt belysts. Statskontoret kunde icke frigöra sig från det intrycket, att denna inre verksamhet måste bliva av obetydlig omfattning, och ansåge sig ämbetsverket böra ifrågasätta, om icke hela detta spörsmål enklast och bäst skulle erhålla sin lösning, ifall för dessa uppgifter lämpade läkare vid karolinska sjukhuset ålades att i tjänsten vid behov verkställa undersökning av för vård å serafimerlasarettet intagna patienter.

Vad direktionen föreslagit i fråga örn vikariatsersättning till underordnad läkare, som vikarierade för läkare med arvode, föranledde ingen erinran från statskontorets sida.

Direktionen hade vidare meddelat, att sophiahemmet uppsagt det med lasarettet ingångna avtalet angående tillhandahållande av sjukvårdspersonal för sjukhuset. Anledningen härtill syntes enligt direktionens mening vara, att svårighet yppat sig för sophiahemmet att tillhandahålla erforderligt antal provsköterskor och elever för både serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Betydande svårigheter kunde även enligt direktionens förmenande förutses för en statens sjuksköterskeskola att omedelbart fylla serafimerlasarettets behov av sådan personal.

Statskontoret finge i anledning härav erinra, att sophiahemmet så sent som år 1935 träffat avtal med staten örn att hemmet skulle förse karolinska sjukhuset med sjukvårdspersonal, medan motsvarande avtal med serafimerlasarettet ingåtts redan år 1932. Såvitt ämbetsverket kunde finna,

113 Kungl. Marits proposition A7r 206.

måste det vid avtalsförhandlingarna år 1935 hava förutsatts, att sophiahemmet framgent skulle förse båda sjukhusen med sjukvårdspersonal, och att hemmet i anledning härav skulle företaga erforderliga utvidgningar i sin utbildningsverksamhet för sjuksköterskor. Med hänsyn härtill syntes det ämbetsverket anmärkningsvärt, att sophiahemmet nu sett sig föranlåtet att uppsäga avtalet med serafimerlasarettet.

I nuvarande läge hade direktionen ansett sig böra beräkna medel med omkring 120,000 kronor för att eventuellt kunna utbyta provsköterskor och elever mot sköterskebiträden. Statskontoret kunde icke tillstyrka, att ett dylikt belopp anvisades utan att en mera ingående undersökning företoges rörande de möjligheter, som kunde förefinnas för serafimerlasarettet att täcka sitt behov av provsköterskor och elever från — i första hand — statens sjuksköterskeskola, eller, om denna utväg icke visade sig framkomlig, från andra institutioner, som bedreve dylik utbildning.

Såvitt ämbetsverket kunde finna, borde tills vidare anstå med anställandet av något kontorsbiträde till hjälp åt den sociala kuratorn vid sjukhuset. Då i och med att karolinska sjukhuset började sin verksamhet vissa lättnader borde inträda i sysslomanskontorets arbetsbörda dels därigenom, att serafimerlasarettet icke längre behövde sörja för kosthållet å radiumhemmet, dels ock genom att serafimerlasarettets befattning med lasarettets tvätt komme att upphöra, syntes det ämbetsverket för närvarande knappast motiverat, att någon ytterligare bokhållarbefattning inrättades å detta kontor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har beträffande förslaget rörande personaluppsättning för serafimerlasarettet icke ansett sig kunna tillstyrka uppfattning till högre lönegrad av maskinmästaren, varjämte lönenämnden föreslagit, att i stället för den upptagna extra ordinarie bokhållartjänsten i 15 lönegraden skulle inrättas en extra ordinarie befattning i 12 lönegraden.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört:

Direktionen för karolinska sjukhuset ansåge, att ett antal polikliniker vid serafimerlasarettet skulle nedläggas samt att den yttre verksamheten vid de medicinska och kirurgiska poliklinikerna därstädes skulle minskas. Direktionen räknade vidare med att verksamheten vid den sjukgymnastiska polikliniken skulle upprätthållas utan annan inskränkning än som möjligen kunde följa av den minskade tillströmningen till medicin- och kirurgpoliklinikerna.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet ville härtill framhålla, att om en sjukgymnastik poliklinik i nuvarande eller något minskad omfattning skulle finnas kvar vid serafimerlasarettet, kunde detta komma att äventyra undervisningen av sjukgymnaster. Redan under nuvarande förhållanden vore patientmaterialet ej så stort, som ur undervisningens synpunkt vore önskvärt. Direktionen måste därför på det bestämdaste motsätta sig åtgärder ägnade att minska patienttillströmningen till gymnastikavdelningen vid karolinska sjukhuset. Direktionen förbisåge givetvis icke, att det förefunnes ett behov av alt erhålla sjukgymnastik behandling för patienterna på serafimerlasarettet ävensom för de å dess kvarvarande polikliniker vårdade, men ville framhålla, att de senare för erhållande av sjukgymnastik vård borde hänvisas till karolinska sjukhuset, där detta utan

Bihang till riksdagens protokoll 1981). 1 sami. Nr 206. 8

114 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

oskälig omgång eller kostnad för patienten kunde ske och icke av medicinska skäl vore olämpligt. Direktionen föresloge därför, att gymnastikavdelningen vid serafimerlasarettet, sedan motsvarande avdelning vid karolinska sjukhuset öppnats den 1 oktober 1939, avsevärt beskures.

Enligt sjukhusdirektionens förslag skulle personalen vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning komma att bestå av en biträdande läkare, 2 ordinarie, 2 extra ordinarie samt 2 extra sjukgymnaster jämte en biträdande sjukgymnast och assistent. För närvarande funnes på serafimerlasarettets stat uppförda samma antal sjukgymnaster. Innan samarbetet mellan serafimerlasarettet och gymnastiska centralinstitutet kommit till stånd funnos på lasarettet anställda 4 sjukgymnaster. Då sjukhusdirektionen förutsatte, att verksamheten å de kvarvarande poliklinikerna skulle minskas med omkring 25 procent, ansåge direktionen, att vid oförändrad tilldelning av patienter till gymnastikavdelningen lasarettet kunde reda sig med 75 procent av de ursprungligen fyra sjukgymnasterna, d. v. s. 3 i stället för av lasarettsdirektionen föreslagna 6. Då polikliniska patienter, som vore i behov av sjukgymnastik behandling, som redan nämnts, i största möjliga utsträckning borde hänvisas till karolinska sjukhuset, torde antalet sjukgymnaster å serafimerlasarettet kunna möjligen minskas till 2, av vilka åtminstone 1 borde vara extra.

Direktionen hade intet att erinra mot att en biträdande läkare fortfarande anställdes vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning. Då undervisningen där nedlades, kunde det dock icke finnas något skäl för att den biträdande sjukgymnasten och assistenten skulle kvarbliva vid avdelningen. Detta kunde varken krävas med hänsyn till sjukvårdens uppgifter i anseende till det avsevärt minskade patientantalet eller till undervisningen för medicine kandidater, då den senare uppenbarligen borde förläggas till karolinska sjukhusets större och bättre utrustade avdelning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att av vad medicinalstyrelsen anfört angående löneställningen för vissa befattningar vid karolinska sjukhuset framginge, att styrelsen icke ansåge sig hava anledning att tillstyrka de förslag till förhöjd löneplacering för motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet, som framlagts i samband med förslag till stat för sistnämnda sjukhus.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har ansett den av professorn Bergstrand föreslagna ökningen av personalen å serafimerlasarettets patologiska avdelning ofrånkomlig.

Med avseende å prosektorsbefattningen vid nämnda avdelning funné kollegiet det skäligt, att innehavaren finge åtnjuta ersättning för histologiska undersökningar enligt för karolinska sjukhuset gällande grunder med

4,000 kronor.

I särskilt yttrande till kollegiets protokoll har professorn J. W. Nordenson med avseende å den föreslagna prosektorstjänsten erinrat, att av karolinska institutets bägge professorer i patologi den ene vore obducent vid Sabbatsbergs sjukhus. Då nu institutet behövde tvenne undervisande obducenter vid sina egna sjukhus, syntes det Nordenson riktigast och mest

115 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ekonomiskt, att den vid Sabbatsbergs sjukhus verksamme återbördades till institutet och flyttades till karolinska sjukhuset. En sådan förflyttning vore i god överensstämmelse med grundtanken för hela nybygget, nämligen strävandet att på en plats sammanföra alla institutets olika inrättningar. Härigenom skulle prosektorslönen inbesparas. Den av professorn Bergstrand krävda personalökningen borde då komma på karolinska sjukhuset.

Professorn F. Henschen har i särskilt yttrande anfört, att den för prosektorn föreslagna avlöningen vore otillräcklig med hänsyn till de arbetsuppgifter, som komme att åvila honom.

4. Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av myndigheternas

erinringar m. m.

Direktionen har i sitt ifrågavarande yttrande anfört följande:

Direktionen ville betona, att statskontorets tanke att låta alla obduktioner förrättas för båda sjukhusen vid karolinska sjukhuset icke av praktiska skäl kunde genomföras, då läkarna vid serafimerlasarettet ofta borde vara närvarande vid dylika obduktioner. Personaluppsättningen för den patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet vore emellertid ganska liten.

De tre i direktionens skrivelse av den 26 oktober 1938 upptagna biträdande överläkartjänsterna torde kunna utgå.

I anledning av vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet anfört syntes befattningen såsom biträdande sjukgymnast-assistent samt två extra sjukgymnasttjänster å serafimerlasarettet kunna indragas från den tidpunkt, då gymnastikavdelningen vid karolinska sjukhuset komme i verksamhet.

För merutgifter, som förorsakades av att elever och provsköterskor vid serafimerlasarettet skulle under nästa budgetår behöva utbytas mot sköterskebiträden, hade direktionen beräknat ett anslagsbehov av 100,000 kronor. Direktionen föresloge, att ifrågavarande anslag minskades med 10,000 kronor, varvid viss hänsyn tagits till att eleverna vid statens sjuksköterskeskola skulle kunna tagas i anspråk i sjukvårdsarbetet. För oförutsett personalbehov vid serafimerlasarettet torde vidare få beräknas ett anslag av 5,000 kronor.

I anledning av statskontorets erinringar beträffande verksamheten vid serafimerlasarettets polikliniker har jag från direktionen införskaffat följande kompletterande uppgifter beträffande direktionens i ämnet framställda förslag.

Den yttre verksamhetens nedläggande vid vissa polikliniker innebure, att inga direkt sökande patienter där skulle mottagas. Den inre verksamhetens fortgående betydde, att personal fortfarande stöde till förfogande i berörda polikliniker för undersökning och eventuell behandling av patienter, som söht läkare å någon av kirurgiska, medicinska eller nervpoliklinikerna vid lasarettet eller som remitterats från någon av lasarettets kliniker.

116 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Den kvarvarande personalen å följande polikliniker skulle bliva: Ögonpolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 6,500 kronor (för närvarande benämndes dessa i staten biträdande läkare),

1 sjuksköterska i A 7.

Öron-, näs- och halspolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 6,500 kronor,

1 andre underläkare, e. 22 (för närvarande i stat benämnd underläkare), 1 sjuksköterska i A 7,

1 sköterskebiträde.

Kvinnopolikliniken.

1 poliklinikföreståndare, arvode 4,800 kronor. (Nödig assistens lämnades av nervpoliklinikens sjukvårdspersonal.)

Att läkarna behövde assisterande sjukvårdspersonal torde ej behöva närmare utvecklas.

Att direktionen icke tänkt sig någon beskärning av arvodena torde förklaras av önskemålet att på dessa viktiga poster erhålla väl kvalificerade läkare.

Av direktionens skrivelse framginge, att en minskning av patientantalet vid medicinska och kirurgiska poliklinikerna kunde väntas, ehuru dess omfattning givetvis ej kunde på förhand beräknas. Direktionen hade emellertid räknat med en minskning av 25 procent i fråga örn poliklinikinkomsterna. Någon indragning av personal hade direktionen emellertid icke ansett sig böra räkna med å dessa polikliniker. Förklaringen därtill vore dels ovissheten örn huru stor minskningen i patientantalet kunde bliva, dels att personalen för närvarande vore knappt tillmätt. Vad kirurgiska polikliniken beträffade, vore denna organiserad så, att två läkare skulle samtidigt arbeta, den ene på manliga och den andre på kvinnliga avdelningen. Medicinska polikliniken hade redan år 1933 ett så stort antal patienter, att ytterligare en läkare utöver de förutvarande tre behövdes, ehuru lön ej erhölles förr än i början av år 1934. Antalet patienter och läkare vid medicinska och kiurgiska poliklinikerna utgjorde

medicinska polikliniken

patienter........

läkare ..........

kirurgiska polikliniken

patienter........

läkare ..........

år 1933 år 1934 år 1937

9,936 11,504 12,212

3 4 4

17,527 18,185 21,207

2 2 2

5. Särskild ersättning till läkare vid serafimerlasarettet för vissa intyg och utlåtanden.

På sätt framgår av propositionen nr 272/1937, sid. 63, förklarade sig allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke hava något att erinra mot vissa av karolinska sjukhusets direktion föreslagna höjningar av arvodena för

117 Kungl. May.ts proposition Nr 206.

de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet, dock endast under förutsättning, att rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete ägde tillämpning, upphävdes. Å sid. 67 i propositionen anförde jag, att Kungl. Majit framdeles torde böra taga frågan under omprövning. I skrivelse nr 465/1937 uttalade riksdagen sin anslutning i princip till lönenämndens förslag och förklarade sig förvänta, att frågan gjordes till föremål för närmare utredning och förelädes 1938 års riksdag.

Genom beslut den 30 juni 1937 anbefallde Kungl. Majit direktionen att, med beaktande av vad i ämnet sålunda anförts, till Kungl. Majit inkomma med utredning om upphävande av rätten till ersättning för utfärdande av ovanberörda intyg och utlåtanden.

I sin skrivelse den 25 november 1937 rörande anslagsäskandena för budgetåret 1938/39 inkom direktionen med den anbefallda utredningen.

De intyg, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen utfärdades å serafimerlasarettets kirurgiska poliklinik, vore, yttrade direktionen, av följande fyra slag:

1) Anmälning sintyg (Intyg I), vilka utfärdades i samtliga fall, då arbetsoförmågan varit eller kunde väntas bliva nedsatt. I fallen utan nedsättning av arbetsförmågan utfärdades oftast intet intyg, även om den skadade underginge behandling.

2) Fortsättning sintyg (Intyg II), vilka utfärdades mindre ofta, exempelvis örn patienten uppgåve sig omedelbart vara i behov av fortsatt understöd från försäkringsanstalten eller vid mer utdraget sjukdomstillstånd.

3) Slutintyg (Intyg III), vilka efter behandlingens avslutande utfärdades, örn något inträffat, som ej funnes angivet å intyg I (exempelvis örn tiden för arbetsoförmåga blivit längre än vad som där angivits). Dessutom utfärdades intyg III på särskild begäran av arbetsgivaren eller försäkringsbolaget .

4) Invalidiietsintyg (med en ingående beskrivning av den skadades bestående och objektiva symptom samt ibland med ett utlåtande örn besvärens samband med olycksfallet), vilka utfärdades dels i samband med intyg III i händelse kvarstående men förelåge, dels på särskild begäran av försäkringsbolag, då ändring i arbetsförmågans nedsättning efter viss tid (efter 1—2—3 år) kunde beräknas hava inträtt.

Direktionen hade berett riksförsäkringanstalten och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening tillfälle att yttra sig i ämnet. Såväl riksförsäkringsanstalten som nämnda förening avstyrkte ett slopande av förevarande ersättning. Beträffande motiveringen härför torde få hänvisas till den i propositionen nr 103/1938 intagna redogörelsen, sid. 22 ff.

I anslutning till och med instämmande i huvudsak i vad riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens förening anfört framhöll direktionen för sin del såsom skäligt och önskvärt, alt behörig hänsyn toges till läkarnas i vårt land hittills sanktionerade rättighet att för avgivande av intyg av förevarande slag erhålla viss ersättning. En föränd-

118 Kungl. Marits 'proposition Nr 306.

ring härutinnan för serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets läkare skulle försätta dessa i en ogynnsam särställning i förhållande till läkarna vid andra sjukhus i landet, vilka senare enligt sjukhusstadgan ägde rätt till sådan ersättning. Frågan torde böra ses i ett vidare sammanhang och gälla rättigheten i allmänhet för läkare vid landets sjukvårdsinrättningar att uppbära ersättning för olika slag av intyg. Direktionen ville vidare erinra om att såväl de särskilda sakkunniga som direktionen vid den senaste löneregleringen för serafimerlasarettets läkare utgått ifrån att rätten till ersättning för intyg skulle kvarstå.

Direktionen hade sålunda vid övervägande av frågan icke funnit skäl föreligga för upphävande av rätten till ersättning.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien Tottie hade vid direktionens sistnämnda förslag anmält skiljaktig mening och anfört:

Då ersättningen för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande poliklinikpatienter i allmänhet borde ingå i den gottgörelse, som av vederbörande sjukhus uttoges och icke ersattes i annan ordning, måste reservanten ansluta sig till ett av allmänna civilförvaltningens lönenämnd framställt förslag beträffande ersättning för intyg eller utlåtanden av nu ifrågavarande slag. Enligt reservantens mening borde lasarettet äga uppbära ersättning för ifrågavarande intyg eller utlåtanden och vederbörande läkare i stället erhålla den ökning i arvodet, som kunde anses motiverad med hänsyn till det arbete, som kunde anses åvila honom med utfärdande av intyg och utlåtanden av detta slag. Direktionen torde i så fall böra fastställa en taxa för dessa intyg och utlåtanden. Ett särskilt skäl att icke vid den lönereglering, varom nu vore fråga, bibehålla denna rätt till ersättning läge dessutom i den omständigheten, att ersättningar av ifrågavarande slag nu utginge synnerligen ojämnt och föranledde, att en läkare, som handhade utfärdandet av dylika intyg, ofta komme i en ur ekonomisk synpunkt väsentligt gynnsammare ställning än den, som icke sysslade med dylikt arbete, men hade en ur sjukvårdens synpunkt minst lika värdefull uppgift att fylla. Tidigare vunna erfarenheter utvisade även, att lasarettet måste genom lämnande av personligt lönetillägg kompensera mistningen av sportelinkomster av likartat slag. Härtill komme, att, enligt vad som framginge av den till direktionen lämnade utredningen, vid lasarettet anställd personal brukade tagas i anspråk för arbete i samband med intygens utfärdande. Det syntes lämpligare, att denna personal utförde sådant arbete i tjänsten och mot ersättning enligt för personalens avlöning fastställda allmänna grunder och icke vid sidan av tjänsten efter avtal med vederbörande läkare.

Den anordningen syntes kunna i detta fall vidtagas, att direktionen, för den händelse rätten till ersättning nu upphävdes, erhölle bemyndigande att i samråd med vederbörande försäkringsinrättningar på lämpligt sätt ordna denna angelägenhet och av dem uppbära den gottgörelse, som kunde anses skälig för arbetet i fråga. Emellertid syntes det nu behandlade spörsmålet äga en vidare betydelse och i viss mån beröra frågan örn ersättning för intyg i allmänhet.

Statskontoret anslöt sig till den av reservanten uttalade meningen.

T omförmälda proposition nr 103/1938, sid. 29, anförde jag bland annat:

119 Kungl. May.ts proposition Nr 206.

För egen del hade jag kommit till den uppfattningen, att de övervägande skälen talade för ett avskaffande av nämnda ersättningar i deras nuvarande form. Jag anslöte mig alltså till den ståndpunkt, som kommit till synes i 1937 års riksdags förutnämnda uttalande i ämnet. Det vore visserligen sant, att genom en sådan åtgärd läkarna vid ifrågavarande statliga sjukvårdsinrättningar — min uppfattning att dylika ersättningar till de enskilda läkarna icke borde utgå gällde även karolinska sjukhuset — skulle försättas i en annan ställning än läkarna vid andra sjukhus i landet, men det syntes mig riktigt, att staten vid sina sjukhus även i fråga örn läkarpersonalen tillämpade ersättningsprinciper, som anslöte sig till vad som gällde inom andra statliga verksamhetsområden och som kunde tjäna de övriga sjukhusen i vårt land till förebild.

Enligt min mening borde emellertid de vid sjukhuset nu anställda läkare, som uppbure ifrågavarande ersättningar, komma i åtnjutande av dem efter oförändrade grunder, så länge de innehade sina nuvarande befattningar. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av sjukhusdirektionen meddela de bestämmelser i övrigt rörande avvecklingen av ifrågavarande ersättningssystem, som kunde befinnas erforderliga. De förslag, som framlagts av reservanten inom direktionen, torde härvid kunna tagas till utgångspunkt. Vid den fortsatta utredningen av detta spörsmål syntes jämväl böra tagas under övervägande, huruvida icke motsvarande åtgärder borde vidtagas i fråga om ersättning för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen. Därest så befunnes påkallat, torde Kungl. Majit böra meddela erforderliga bestämmelser jämväl i sistberörda hänseenden.

I skrivelse nr 174/1938 uttalade riksdagen, bland annat, att riksdagen delade min uppfattning, att den vissa av lasarettets läkare nu tillkommande rätten till särskild ersättning för utfärdande av ifrågavarande intyg och utlåtanden borde avskaffas i sin nuvarande form, dock med rätt för de läkare, som nu uppbure sådan ersättning, att komma i åtnjutande därav enligt oförändrade grunder, så länge de innehade sina nuvarande befattningar. Vidare framhöll riksdagen, att det vore önskvärt, att den fortsatta utredningen i ämnet toge sikte jämväl på spörsmålet, huruvida icke motsvarande åtgärder borde vidtagas i fråga örn ersättning för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsf örordningen.

I utlåtande den 1 juli 1938 över en av Sveriges yngre läkares förening gjord anhållan örn anstånd tills vidare med avgörandet av frågan örn avskaffande av förevarande slag av ersättningar, vidhöll lönenämnden sin i det föregående uttalade mening, att rätten till sagda ersättningar borde upphävas.

Lönenämnden uttalade sig emellertid för den uppfattningen, att vid riksdagsbehandlingen av ifrågavarande spörsmål avsetts, att kompensation i någon form skulle tillkomma den berörda läkarpersonalen, för den händelse den nuvarande rätten till ersättning upphävdes. Lönenämnden fann det emellertid erforderligt, att en närmare utredning komme till stånd rörande den lämpligaste formen för cn dylik ersättning, varvid särskilt syn-

120 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

tes böra undersökas vilka ersättningsbelopp, som enligt dittillsvarande ersättningsgrunder utgått till de berörda läkarna. Utredningen syntes även böra avse försäkringsinrättningarnas gottgörelse till sjukhuset för avgivna intyg och utlåtanden. I överensstämmelse med vad som förutsatts av statsmakterna vid frågans behandling, syntes jämväl böra övervägas, vilka åtgärder som borde vidtagas i fråga om ersättningar för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 15 juli 1938 anbefallt direktionen att verkställa utredning av frågan örn avveckling av ovanberörda ersättningssystem, varvid särskilt borde beaktas vad lönenämnden i nyssnämnda yttrande anfört, har direktionen i skrivelse den 11 november 1938 framlagt utredning och förslag i ämnet.

Direktionen har inledningsvis framhållit, att ifrågavarande intyg äro dels sådana, som utfärdades beträffande poliklinikpatienter, skadade under sådana omständigheter att lagen örn försäkring för olycksfall i arbete ägde tillämpning (olycksfallsintyg), dels ock likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen.

_ Olycksfallsintyg en. Till en början ville direktionen framhålla, att rätten till nu ifrågavarande ersättningar gällde ej blott de läkare vid poliklinikerna och röntgenavdelningen, som i avlöningsstaterna benämndes biträdande läkare, utan även underläkarna.

Av vad som förekommit vid frågans behandling syntes direktionen kunna dragas den slutsatsen, att statsmakterna icke ställt sig avvisande till tanken på en kompensation i form av höjd avlöning för vissa läkartjänster, men att denna finge avvägas med hänsyn till vad som vore motiverat av det arbete, som kunde anses åvila vederbörande med utfärdande av intygena och utlåtandena av ifrågavarande slag, varvid ock finge göras en jämförelse med andra läkare vid lasarettet, som icke sysslade med dylikt arbete, men hade en ur sjukvårdens synpunkt lika värdefull uppgift att fylla.

Direktionen hade i sin omförmälda skrivelse den 25 november 1937 anfört vissa siffror, beräknade på grundval av anteckningar å journalkorten, angående antalet vid kirurgiska polikliniken och ögonpolikliniken utfärdade intyg för år 1936. Direktionen återgåve nedan samma siffror, kompletterade med beräknat ersättningsbelopp för invaliditetsintyg samt siffror rörande ersättning till röntgenavdelningens läkare. Därutöver angåves motsvarande siffror för år 1937.

Kungl. Majlis proposition Nr 206. 121

Ersättningen för invaliditetsintygen vore en medelsiffra.

Frågan rörande vilka ersättningsbelopp, som enligt hittillsvarande ersättningsgrunder utgått till vederbörande läkare, vore, åtminstone vad kirurgiska polikliniken beträffade, vansklig att besvara, emedan anteckningar i sådant avseende ej funnes. Kirurgiska polikliniken vore såsom ovan syntes delad på en manlig och en kvinnlig avdelning. Under normala förhållanden kunde beräknas, att den biträdande läkaren under sex månader skötte den manliga avdelningen och under tre månader den kvinnliga. Under återstående tre månader skulle han som regel vara tjänstledig dels för uppehållande av överläkartjänst, dels för åtnjutande av semester (30 dagar). Vid ett sådant förhållande och under antagande, att ersättningen fördelade sig jämnt under året, skulle på den biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken efter medeltalet för ovan angivna tvenne år kunna beräknas komma ett ersättningsbelopp för olycksfallsintyg av 8,560 kronor under ett år eller i genomsnitt per tjänstgöringsmånad 950 kronor. På underläkaren-amanuensen skulle under anförda förhållanden och under förutsättning dels att han erhölle förordnande som vikarie under biträdande läkarens ledighet, dels ock åtnjöte en månads semester, komma ett

122 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 206.

ersättningsbelopp för olycksfallsintyg av 9,456 kronor eller 860 kronor per tjänstgöringsmånad. Vad här i fråga om ersättningsbeloppens fördelning på läkarna vid kirurgiska polikliniken anförts, skulle således gälla personen och såsom normala beräknade förhållanden. Fördelades åter ersättningsbeloppen på tjänsterna, vilket i detta sammanhang syntes riktigast, och lika för båda gjorde detta, beräknat efter medeltalet för de båda angivna åren, för vardera tjänsten cirka 9,900 kronor för år eller 825 kronor för månad.

Beträffande ögonpolikliniken hade biträdande läkaren därstädes upplyst, att han under senaste året endast undantagsvis utfärdat olycksfallsintyg. Ersättningsbeloppet skulle sålunda kunna fördelas lika på de båda underläkartjänsterna och gjorde detta efter medeltalet av ovan för åren 1936 och 1937 angivna siffror cirka 500 kronor för år eller cirka 45 kronor per månad för vardera av de två underläkartjänsterna.

I fråga om röntgenavdelningen utfärdade som regel den biträdande läkaren olycksfallsintygen. Medelinkomsten för dylika intyg (utlåtanden) de ovan angivna två åren uppginge sålunda för berörda tjänst till 9,650 kronor eller cirka 800 kronor per månad.

Sammanfattat skulle alltså fördelningen av ersättningsbeloppen för olycksfallsintygen under ovan angivna tvenne år kunna beräknas vara i

medeltal för år:

på biträdande läkartjänsten vid kirurgiska polikliniken . kronor 9,900

» » » » ögonpolikliniken...... » —

» » » » röntgenavdelningen.... » 9,650

» en underläkare-amanuenstjänst vid kirurgiska polikliniken ..................................... » 9,900

» en underläkartjänst vid ögonpolikliniken.......... » 534

» » underläkare-amanuenstjänst vid ögonpolikliniken. . » 534

Härtill borde anmärkas, att underläkare-amanuenstjänsten vid kirurgiska polikliniken i regel innehades endast ett år av samma person.

Beträffande försäkringsinrättningarnas gottgörelse till sjukhuset för avgivna intyg och utlåtanden funne direktionen med hänsyn till att antalet intyg beträffande här ifrågavarande patienter varierade från ett till två eller flera för person, och med hänsyn till förhållandena vid andra sjukhus lämpligast, att ingen ändring i nuvarande av medicinalstyrelsen fastställda taxa gjordes i förevarande sammanhang.

Direktionen finge i detta sammanhang påpeka, att det i riksdagens skrivelse 174/1938 använda uttrycket »dock med rätt för de läkare, som nu uppbära sådan ersättning, att komma i åtnjutande därav enligt oförändrade grunder, så länge de innehava sina nuvarande befattningar» givit anledning till tvekan örn huru vitt det skulle tolkas. Lasarettets underordnade läkare förordnades enligt gällande reglemente på viss tid, som ej utan Kungl. Maj:ts medgivande finge överstiga tre år i sänder. I praktiken hade detta i allmänhet tillämpats så, att underläkare förordnats på ett år i sänder och biträdande läkare på tre år i sänder. Den biträdande läkarens vid röntgenavdelningen förordnanden — han förordnades av kanslern för rikets universitet såsom biträdande lärare och vore i sådan egenskap skyldig tjänstgöra som biträdande läkare vid serafimerlasarettet — gällde emellertid endast ett år i sänder. En formell tolkning av berörda uttryck syntes innebära, att nuvarande befattning gåves betydelsen nu-

123 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

varande förordnande. Direktionen ansåge emellertid, att uttrycket borde kunna tolkas efter sin ordalydelse och sålunda gälla även vid ett förnyat förordnande å samma befattning.

Direktionen hade jämväl att avgiva de förslag, vartill utredningen ansåges böra föranleda. Beträffande olycksfallsintygen skulle direktionen genom det ovan anförda kunna sägas hava intagit den ståndpunkten, att någon kompensation utöver den av statsmakterna direkt utsagda vid borttagande av rätten för vissa underordnade läkare att uppbära ersättning för utfärdande av olycksfallsintyg eller därmed jämställda utlåtanden icke vore motiverad. Härtill ville direktionen tillägga, att vad direktionen ovan anfört och de slutsatser, som därav skulle kunna dragas, grundade sig på en strängt formell tolkning av innebörden i riksdagens beslut. Direktionen ansåge det emellertid icke oberättigat att på grund av vad som förekommit vid frågans behandling draga den slutsatsen, att riksdagen icke avsett att helt borttaga den inkomst, läkarna haft genom utfärdande av här ifrågavarande intyg. Att nu på grundval av siffror från endast två år, dessutom från en högkonjunktursperiod, vidtaga en höjning av de fasta arvodena för vissa biträdande läkare och några få underläkare och samtidigt ålägga dem att utan särskild ersättning utfärda intyg, varom här vore fråga, funne direktionen icke lämpligt. Härvid syntes hänsyn böra tagas dels till karolinska sjukhusets förestående öppnande och de konsekvenser, som därav kunde uppstå i fråga örn besöksfrekvensen vid serafimerlasarettet m. m. — statsmakternas beslut skulle ju ock få tillämpning å karolinska sjukhuset — dels ock till att frågan örn ersättning för intyg av här berörda och annan art torde bliva föremål för utredning i ett vidare sammanhang genom 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Däremot skulle kunna tänkas, att lasarettet skulle inkassera ifrågavarande ersättningar och sedan till vederbörande läkare utbetala, vad på dem ankomme. Så skedde nu beträffande ersättningen för de utlåtanden, som av vederbörande läkare utfärdades i anslutning till verkställd röntgenundersökning. En motsvarande anordning beträffande de intyg, som utfärdades av läkarna vid poliklinikerna, skulle visserligen vålla ett ej oväsentligt merarbete i redovisningsoch administrativt hänseende, men å andra sidan skulle härigenom markeras, att intygen utfärdades genom lasarettet och vinnas samma kontroll, som redan nu tillämpades beträffande avgifterna för verkställda röntgenundersökningar. Ej heller kunde bortses från att sjukhusets personal — sjuksköterskor och kanslipersonal — i viss utsträckning toges i anspråk för arbete i samband med ifrågavarande intygs utfärdande samt att lasarettet avlönade nämnda personal, varjämte lasarettet nu gäldade vissa expenskostnader. Med hänsyn till dessa förhållanden syntes det vara skäligt, att av den gottgörelse, som härflöte från intygen, viss del tillf olle lasarettet såsom ersättning flir dess kostnader. Under sådana förhållanden syntes intet heller vara att erinra emot att ifrågavarande personal toge befattning med intygen i fråga, något som eljest syntes kunna ifrågasättas. Visserligen hade en av läkarna meddelat, att viss gottgörelse lämnades personalen vid lasarettet för dess arbete med de av läkarna utfärdade intyg, för vilka de ensamma hittills uppburit ersättningen. Då detta förfarande kunde göras till föremål för vissa erinringar, syntes det direktionen som örn två utvägar här stöde till buds, nämligen antingen att utfärda förbud för lasarettets personal att taga någon som helst befattning med dessa läkarintyg, eller oek alt lala läkarna få tillstånd att, (lii så erfordrades,

124 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

anlita personalen jämväl härför. Den sistnämnda anordningen torde för patienterna vid poliklinikerna vara av praktiska skäl att föredraga, och ur lasarettets synpunkt syntes intet vara att häremot erinra för den händelse lasarettets kostnader i huvudsak ersatts. Detsamma borde gälla i fråga om utlåtandena i samband med röntgenundersökningarna. Ehuru otvivelaktigt ett ökat arbete uppstode för lasarettet, ifrågasatte dock direktionen, huruvida det icke ur såväl praktiska som sakliga synpunkter i övrigt måste anses vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd taxa utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle av lasarettet 90 procent, medan lasarettet för sina omkostnader behölle återstående 10 procent.

Direktionen ansåge sig därutöver icke böra föreslå annan ändring i nuvarande former för ifrågavarande ersättning till de underordnade läkarna vid poliklinikerna och röntgenavdelningen än att för utfärdande av intyg och utlåtanden rörande sådana poliklinikpatienter, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete skulle äga tillämpning, framdeles borde iakttagas att. i den mån så lämpligen läte sig göra, de underordnade läkarnas tjänstgöring av vederbörande överläkare så ordnades, att av dylika intyg och utlåtanden härflytande inkomster kunde fördelas mellan de underordnade läkarna något jämnare än vad hittills varit fallet.

Intyg och utlåtanden inom övriga socialför säkring sgrenar och enligt militärer sättnings]örordningen. Direktionen saknade i fråga örn dylika intyg möjlighet att prestera några på anteckningar i journaler grundade siffror om ersättningsbeloppens storlek för de olika läkarna. Dessa intygsersättningar, bland vilka ersättningar för intyg till sjukkassor sannolikt utgjorde huvuddelen, torde fördela sig mera jämnt än olycksfallsintygen på de underordnade läkarna vid sjukhuset. De underordnade läkarnas förening hade beretts tillfälle att framlägga sina synpunkter på föreliggande fråga och hade därvid anfört vissa inkomstsiffror för olika befattningar, grundade på medlemmarnas individuella deklarationer. Direktionen hade icke funnit anledning att nu anföra ifrågavarande siffror, vilka varierade mellan lägst 10 kronor och högst 160 kronor per månad.

Frågan om huru ersättningen för intyg och utlåtanden inom socialförsäkringen i allmänhet samt enligt militärersättningsförordningen borde betalas syntes böra lösas i samband med den utredning, som anförtrotts 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga, vilka erhållit sitt uppdrag efter det 1938 års riksdag uttalat sig i här berörda fråga. Dock syntes det vara önskvärt att det, i avvaktan på nämnda utredning och vad därav kunde följa, fastställdes, att patient, som på grund av medellöshet befriats från poliklinikavgift, icke skulle behöva betala avgift för intyg. Givetvis gällde detta icke exempelvis i fråga om sjukkasseintyg, som betalades av vederbörande kassa. Liksom hittills borde den av medicinalstyrelsen för intyg av i denna avdelning berört slag fastställda taxan vinna tillämpning.

För den händelse intyg av senast omnämnda art utfärdades genom lasarettets försorg av där anställda underläkare eller biträdande läkare torde intet vara att erinra mot att i stort sett samma grunder framdeles vunne tillämpning, som nu ifrågasatts beträffande ersättandet av olycksfallsintygen.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 29 november 1938 förklarat sig i princip kunna ansluta sig till de synpunkter, som av direktionen framförts i dess ovanberörda utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 125

Sveriges yngre läkares förening har i skrivelse den 29 november 1938 anfört bland annat:

För närvarande gällde på serafimerlasarettet beträffande intygsersättningarna överhuvudtaget samma normer som tillämpades på de anstalter, å vilka sjukhuslagen ägde tillämpning. Sålunda ersattes olycksfallsintyg och med dem sammanhängande röntgenutlåtanden i full utsträckning till läkarna, olycksfallsintygen direkt och utan mellanhänder, röntgenutlåtandena däremot via sjukhusets kontor. Direktionens förslag till förändring av det rådande systemet innebure, att ersättning för olycksfallsintyg och röntgenutlåtanden fortfarande borde utgå till läkarna, att dessa skulle gottgöras icke med fast löneförhöjning utan per prestation, men att sjukhuset själv skulle uttaga ersättningarna från försäkringsgivarna genom därtill särskilt avdelad administrativ personal, behålla 10 procent av de influtna beloppen för täckande av expenser, uppkomna i samband med inkasseringarna, och avstå resten, d. v. s. 90 procent till vederbörande läkare.

Beträffande sjukhusets nuvarande utgifter för intygsutfärdande, visade en undersökning, att vissa, om ock tämligen obetydliga materialkostnader kunde anses uppkomma i samband med röntgenutlåtandenas tillkomst. Dessa utlåtanden utskreves sålunda på sjukhusets blanketter, i viss utsträckning av den ordinarie personalen efter diktamen i sjukhusets diktafoner. Till dessa förhållanden måste emellertid anmärkas, att medan ifrågavarande intyg år 1937 utfärdades till ett antal av 970, uppginge övriga utlåtanden till 25,000. Ett bortfallande av de förra skulle sålunda knappast minska papperskostnaderna, icke nämnvärt lätta personalens arbetsbörda och ej i avsevärd grad skona diktafonerna. Inkasseringsarbetet torde ej medföra kostnader, enär det skedde i samband med uttagandet av sjukhusets egen gottgörelse. Teoretiskt kunde sjukhuset sålunda möjligen anses få vidkännas vissa mindre expenser i samband med utfärdandet av ifrågavarande röntgenutlåtanden.

Vad däremot de på poliklinikerna utfärdade olycksfallsintygen beträffade, förhölle det sig annorlunda. Direktionen framhölle, att även här utgifter förefunnes och att sjukvårds- och kanslipersonal i viss utsträckning toges i anspråk för arbete i samband med dessa intygs utfärdande. En närmare granskning av förhållandena visade att så icke vore fallet. Det för närvarande tillämpade systemet medförde för sjukhuset inga som helst utgifter. Materialkostnaden inskränkte sig till värdet av det bläck, varmed patienternas namn och adress samt tre eller fyra andra korta data av rutinkaraktär infördes på blanketterna. Detta skedde med tillhjälp av en kanslist, som emellertid utförde arbetet på övertid, och härför ersattes av läkarna själva. Någon arbetskraft toges sålunda icke från sjukhuset. Det egentliga arbetet med blanketterna skedde vanligen i respektive läkares bostäder efter sjukhusarbetets slut, enär endast på detta sätt en något så när snabb expedition läte sig genomföra. Direktionens skrivelse lämnade sålunda en felaktig framställning av de med ifrågavarande intygs utfärdande förknippade förhållandena på kirurgiska polikliniken.

De på ögonpolikliniken utfärdade intygen utfärdades utan ens en kanslists biträde. Samtliga blanketter, som läkarna på poliklinikerna använde i samband med olycksfall, tillhandahölles gratis av försäkringsinstitutionerna i behövlig utsträckning.

126 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

Direktionens förslag utmynnade i ett belastande av den administrativa personalen med redovisnings- och inkasseringsarbete — däremot vore det icke säkert, att också verkliga nya utgifter komrne att följa. Men även om så bleve fallet, syntes därmed knappast något väsentligt gott vara vunnet. Markerandet av intygens utfärdande »genom sjukhuset» innebure ingenting av värde, för vilket en mer eller mindre inkrånglad administrativ apparat behövde igångsättas. Det citerade uttrycket vore visserligen till sin innebörd alldeles oklart; reellt torde det sakna en sådan innebörd, men det kunde ge ett intryck av att sjukhuset övertoge ansvaret för intygens fullgodhet eller deras eventuella konsekvenser för läkarna, varför en ersättning vöre motiverad. Något sjukhusets åtagande av förpliktelse i nämnd riktning syntes dock ej vara åsyftat. Däremot tangerades i detta sammanhang frågan om läkarens juridiska ansvarighet för det av honom utfärdade intyget — en fråga av svårbedömd art, som borde utredas, innan intygen åsattes en principiellt ny ursprungsbeteckning.

Vad den av direktionen omnämnda kontrollen anginge, vore även denna till sitt väsen dunkel. En kontroll av intygsersättningarnas utgående bleve icke ett sjukhusets intresse — försåvitt icke taxeringsmyndigheternas synpunkter skulle anläggas — förrän sjukhuset självt skulle tillgodogöra sig samma ersättningar i viss utsträckning-. Kontrollen bleve sålunda en nödvändig och kameralt sett besvärlig följd av det föreslagna systemet, men ingalunda ett motiv för dess införande eller en vinst per se.

Föreningen kunde sålunda icke finna, att direktionens förslag innebure några teoretiska eller praktiska fördelar framför dem, som nuvarande system erbjöde. Motiven för en förändring av den bestående ordningen syntes sakna klarhet och delvis stödja sig på fiktiva förhållanden. Innebörden av förslaget bleve, att sjukhuset skulle skapa sig administrativa utgifter, för att, under hänvisning till samma utgifter, kunna tillgodogöra sig medel, som enligt allmän praxis och rådande för riket gällande bestämmelser tillfolle läkarna.

Beträffande de underordnade läkarnas inkomster från intyg enligt övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen anfördes av direktionen, att de per tjänst och månad varierade mellan 10 och 100 kronor. På grund av det starkt förkortade återgivandet av de av de underordnade läkarna lämnade uppgifterna, bleve nämnda siffror lätt missvisande. Sålunda saknade åtskilliga läkare inkomst av intyg; den undre gränsen bleve sålunda 0. Medeltalet per tjänst bleve icke, som man skulle kunna tro, 85 kronor per månad utan något under 25, beroende på att endast två läkare komme upp i en månatlig inkomst över 100 kronor.

Föreningen hade, likaväl som de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet, alltsedan intygsfrågan blivit aktuell, konsekvent hävdat den uppfattningen, att förändringar av det nu rådande systemet endast borde ske, försåvitt de gjordes generellt giltiga, och att sålunda med lokala åtgärder vid de direktionen underställda anstalterna borde anstå, tills en allmän utredning verkställts. Föreningen hade, med anledning av de ytterst divergerande uppfattningar, som framkommit i frågan om reformerandet av intygsersättningssystemet, och med hänsyn till de i riksdagen uttalade önskemålen örn fortsatt utredning i ärendet, tyckt sig finna goda skäl för den ståndpunkten, att ett hänskjutande av ifrågavarande spörsmål i sin helhet till 1938 års hälso- och sjuk vårdssakkunniga vore att så nära som möjligt ansluta sig till riksdagens uppfattning.

127 Kungl. Maj:ts proposition ATr 6206.

Med anledning av ovan anförda synpunkter hemställde föreningen, att Kungl. Majit måtte besluta, att med förändring av nuvarande former för ersättande av på serafimerlasarettet utfärdade läkarintyg måtte anstå tills förenämnda sakkunniga verkställt utredning av frågan örn läkares rätt till ersättning för av honom avgivet intyg eller utlåtande samt att de resultat, vartill de sakkunniga kunde komma, måtte bliva för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gällande på samma sätt och i samma utsträckning som för övriga sjukvårdsanstalter av analog beskaffenhet.

I utlåtande den 5 december 1938 i anledning av nyssnämnda framställning från Sveriges yngre läkares förening har medicinalstyrelsen anfört, att sagda framställning icke föranledde någon ändring i styrelsens tidigare i ärendet avgivna utlåtande. Styrelsen hade härigenom icke motsatt sig den ytterligare utredning, som av föreningen förklarats behövlig.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 19 december 1938 anfört i huvudsak följande:

Den av direktionen nu verkställda utredningen rörande de ersättningsbelopp, som enligt hittillsvarande beräkningsgrunder utgått till de ifrågavarande läkarna, lämnade icke fullständiga upplysningar rörande läkarnas inkomster av nu förevarande slag av intyg och utlåtanden. I fråga om olycksfallsintygen hade allenast angivits ersättningsbeloppen för åren 1936 och 1937, vilka belopp emellertid med hänsyn till rådande konjunkturförhållanden icke ansetts ägnade att tjäna som grundval för en höjning av läkarnas fasta arvoden. Vidare framhölles, att i fråga om intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen direktionen icke haft möjlighet att prestera några på anteckningar i journaler grundade siffror om ersättningsbeloppens storlek. Direktionen hade i stället omnämnt vissa av de underordnade läkarnas förening anförda inkomstuppgifter, av vilka en avskrift bifogades lönenämndens skrivelse. Av den ifrågavarande översikten framginge, att uppgifter rörande läkarnas inkomster i åtskilliga fall icke kunnat erhållas. Lönenämnden ville i detta sammanhang erinra om att det sammanlagda beloppet av ersättningar för olika slag av olycksfallsintyg, som under år 1937 gäldades ur riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond, uppgått till ej mindre än 619,000 kronor.

Enligt lönenämndens mening vore det icke möjligt att på grundval av den föreliggande utredningen bilda sig en bestämd uppfattning rörande den lämpligaste formen för en kompensation till den berörda läkarpersonalen vid ett upphävande av den nuvarande rätten till ersättning för de ifrågavarande intygen och utlåtandena. Lönenämnden ville fördenskull förorda, att samtliga hithörande ersättningsfrågor gjordes till föremål för övervägande av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. I avvaktan på dessa frågors definitiva lösning borde enligt lönenämndens förmenande som ett provisorium kunna godtagas det av direktionen nu framlagda förslaget. Lönenämnden vore visserligen tveksam, huruvida den av direktionen föreslagna fördelningen mellan läkarna och sjukhuset av inflytande ersättningsbelopp vore lämpligt avvägd, men med hänsyn till att anordningarna skulle erhålla allenast provisorisk karaktär, ansåge sig löne-

128 Kungl. Martts proposition Nr 206.

nämnden icke böra förorda någon ändring av direktionsförslaget härutinnan.

I utlåtande den 19 januari 1939 har statskontoret yttrat bland annat:

Vid serafimerlasarettet funnes för närvarande anställda ett fyrtiotal underordnade läkare. Av dessa läkare vore det — enligt vad som framginge av den föreliggande utredningen — endast fyra, för vilka utfärdandet av olycksfallsintyg ägde någon ekonomisk betydelse. För två av dessa läkare uppginge den årliga inkomsten av intygen till allenast omkring 500 kronor, medan var och en av de två återstående, vilka båda tjänstgjorde å polikliniken för olycksfall, härav hade en årlig inkomst av icke mindre än omkring 10,000 kronor per år. En biträdande läkare uppbure inkomster av röntgenutlåtanden med omkring 10,000 kronor årligen.

Vid bedömandet av spörsmålet örn lämpligheten att avveckla rätten för läkarna att uppbära dessa ersättningar vid lasarettet syntes i detta sammanhang kunna bortses från de två läkare, för vilka ifrågavarande ersättningsbelopp endast uppginge till omkring 500 kronor årligen, och för vilka sålunda förevarande spörsmål vore av mera begränsad ekonomisk betydelse. För de tre återstående överstege ifrågavarande ersättningar de löneförmåner, de uppbure vid lasarettet och karolinska institutet; ersättningarna och löneförmånerna tillsammantagna syntes för deras vidkommande kunna beräknas belöpa sig till mellan 18,000 och 20,000 kronor årligen.

Av det sagda framginge, att avvecklingen av dessa ersättningar icke vore ett spörsmål, som direkt sammanhängde med lönesättningen för samtliga underordnade läkare vid lasarettet, utan syntes frågan fastmera gälla, huruvida tre av serafimerlasarettets över fyrtio underordnade läkare hade sådana särskilda kvalifikationer, så betungande arbetsbörda eller arbetade under så speciella förhållanden, att det kunde anses berättigat, att dessa tre i utövningen av sina tjänstebefattningar vid lasarettet sattes i tillfälle att uppbära inkomster, som vore mer än dubbelt så stora som de övriga.

Någon utredning i sådant hänseende hade icke förebragts av direktionen. I stället hade denna understrukit svårigheterna att — i syfte att avveckla ifrågavarande ersättningar — på grundval av siffror från endast två högkonjunkturår vidtaga en höjning av de fasta arvodena för dessa läkare och samtidigt ålägga dem att i tjänsten utfärda intygen. Enligt statskontorets mening hade det varit av värde för berörda spörsmåls bedömande, om direktionen närmare angivit de motiv, som kunde förefinnas för att bereda ifrågavarande tre läkare en i ekonomiskt hänseende betydligt förmånligare ställning än övriga underordnade läkare vid lasarettet. Ämbetsverket föreställde sig nämligen, att enbart den omständigheten, att dessa läkare i sin tjänsteutövning vid lasarettet på grund av hittills tillämpad praxis haft rätt att uppbära dylika ersättningar — vilka syntes kunna betraktas som ett slags sportler — icke utgjorde tillräckligt skäl för att denna rätt bibehölles.

Direktionen hade i sitt förslag icke tagit slutlig ståndpunkt till förevarande spörsmål utan ansett frågan böra bliva föremål för utredning i ett vidare sammanhang av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Enligt statskontorets mening hade det emellertid varit synnerligen önskvärt, om frågan kunnat lösas redan nu, detta särskilt av den anledningen,

129 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår komme att öppnas för allmänheten, och att sålunda den reglering, som genomfördes i förevarande hänseende vid serafimerlasarettet, kunde förutsättas komma att bliva normerande även för karolinska sjukhuset. Ansåges emellertid icke den slutliga lösningen av denna ersättningsfråga kunna ske i förevarande sammanhang, hade statskontoret icke något att erinra mot att den av direktionen föreslagna provisoriska anordningen vidtoges för de biträdande läkare, vilkas förordnanden vid lasarettet icke utlöpte vid ingången av nästkommande budgetår. Dessa skulle sålunda, så länge de innehade sina då löpande förordnanden, vara berättigade att uppbära 90 procent av ifrågavarande ersättningar. För tiden därefter syntes det däremot ämbetsverket, som örn de biträdande läkarnas andel i sagda ersättningar i avvaktan på den slutliga lösningen av spörsmålet borde kunna begränsas till 50 procent och sålunda ersättningsbeloppet delas lika mellan lasarettet och läkaren. Samma fördelning av ersättningarna syntes även böra genomföras för underläkarnas vidkommande från den 1 juli 1939. Ämbetsverket föreställde sig, att, om läkarnas andel i dessa ersättningar begränsades på ovan angivet sätt, anledning icke förefunnes att befara, att de härav berörda läkarna — även med beaktande av de speciella kvalifikationer eller den tunga arbetsbörda, de kunde hava — skulle erhålla proportionsvis mindre ersättning för sitt arbete vid lasarettet än övriga underordnade läkare. Ej heller torde avlöningsförmånerna vid en dylik ordning kunna förutses komma att understiga vad som framdeles, vid den omprövning av lönesatserna, som statskontoret förutsatte komma till stånd, kunde bliva bestämt.

Vad slutligen anginge frågan om ersättning för intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen, hade statskontoret, då någon utredning icke för närvarande förebragts till detta spörsmåls bedömande, icke något att erinra mot att frågan härom hänskötes till 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga för utredning. Dock syntes den inskränkningen böra från den 1 juli 1939 vidtagas, att medellösa poliklinikpatienter befriades från avgift för intyg, för vilket de själva hade att bära kostnaden.

1038 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hava i utlåtande den 17 februari 1939 anfört:

Inledningsvis erinrades, att av de sakkunniga inhämtade uppgifter, avsedda att bilda grundvalen för en närmare prövning av frågan örn de avlöningsförmåner, som skäligen borde utgå till den underordnade läkarpersonalen vid olika sjukhus, ännu icke hunnit bearbetas. De sakkunniga hade icke heller varit i tillfälle att i övrigt ingå på ett övervägande av hithörande spörsmål och kunde fördenskull icke bedöma det föreliggande ärendet mot bakgrunden av de förslag, som av de sakkunniga kunde komma att framläggas. De sakkunniga hade därför måst begränsa sin prövning av ärendet till att avse mera allmänna synpunkter.

T sådant hänseende syntes till en början böra betonas, att det utredningsuppdrag i anslutning till 1938 års riksdagsskrivelse, som jämlikt statsrådsprotokollet över socialärenden den 31 augusti 1938 anförtrotts de sakkunniga, finge anses avse såväl de kommunala som de statliga sjukhusens underordnade läkare. Härvid förefölle det de sakkunniga ogörligt

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 1 sami. Nr 206.

130 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

att bortse från de inkomster å vederbörande tjänster, som hade karaktär av sportler.

Såväl direktionen som lönenämnden och statskontoret hade ock, ehuru i olika utsträckning och med skiljaktig motivering, föreslagit en interimistisk reglering av de nu utgående ersättningarna för vissa intyg och utlåtanden till underordnade läkare vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Beträffande behovet av en sådan omedelbar reglering ansåge sig de sakkunniga böra framhålla, att, på sätt statskontoret erinrat, den omständigheten, att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår öppnades för allmänheten, finge anses utgöra ett vägande skäl för att de nuvarande förhållandena på området icke oförändrade överfördes på detta nya sjukhus. Uppenbarligen hade det varit i hög grad önskvärt, om den nuvarande ordningen omedelbart kunnat avvecklas. Då en förutsättning härför otvivelaktigt finge anses vara, att för underordnade läkare med mera ansvarsfulla uppgifter fastställdes en annan och gynnsammare ställning än den nu bestämda, och de sakkunniga, såsom inledningsvis erinrats, icke nu vore beredda att härutinnan taga ståndpunkt, syntes det emellertid uteslutet att uppnå en definitiv ordning redan under nästa budgetår. Ett provisorium tedde sig sålunda såsom den praktiskt enda framkomliga vägen.

Då de sakkunniga från nu angivna utgångspunkt ginge att bedöma de föreliggande båda huvudförslagen, nödgades de sakkunniga framhålla, att avgörandet vore förbundet med vissa svårigheter redan med hänsyn därtill, att de sakkunniga — såsom redan framhållits — icke kunnat bilda sig en uppfattning örn den löneställning, som kunde befinnas rimlig för de underordnade läkarbefattn ingar, vilkas verksamhet vore av beskaffenhet att nu för innehavaren medföra mera betydande sportelinkomster av här förevarande natur. I betraktande av den löneställning, som av statsmakterna bestämts såväl för andra maktpåliggande läkarbefattningar som ock för statens befattningshavare i allmänhet med motsvarande utbildning och uppgifter, ville det dock synas, att vid en framtida regleringavlöningsförmånerna för här avsedda underordnade läkare icke kunde tänkas erhålla en storleksordning, som motsvarade de nuvarande löneförmånerna och ersättningarna tillsammantagna för de i berörda hänseende gynnsammast ställda befattningshavarna (18,000 å 20,000 kronor årligen). Under dessa omständigheter funne de sakkunniga, såsom redan erinrats främst med tanke på karolinska sjukhuset, påkallat, att en provisorisk begränsning av rätten till ifrågavarande sportelinkomster omedelbart vidtoges.

Lika med direktionen och statskontoret holle de sakkunniga jämväl före, att omedelbara åtgärder borde vidtagas för att inkasserandet av ersättningarna omhänderhades av sjukhuset.

I avseende å den begränsning av rätten till ersättning för intyg enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och för röntgenutlåtanden, som ifrågasatts, funné de sakkunniga, i likhet med statskontoret, den av direktionen föreslagna begränsningen med 10 procent icke ägnad att på ett skäligt och lämpligt sätt förmedla övergången till en ny ordning. Med hänsyn till de vid utredningen konstaterade relativt betydande inkomsterna vid de läkarbefattningar, varom här vore fråga, kunde de sakkunniga i denna del giva sin anslutning till det av statskontoret framlagda förslaget.

Vidkommande frågan om ersättning för intyg och utlåtanden inom öv-

131 Kungl. Maj.ts -proposition Nr 206.

riga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen, förelåge i denna del för närvarande ingen tillfredsställande utredning rörande sportelinkomsternas omfattning och fördelning å olika befattningar. Då det emellertid torde få anses framgå av de meddelade uppgifterna, att dessa ersättningar icke tillnärmelsevis uppnådde samma storlek som i förut berörda fall, borde några allvarligare betänkligheter icke möta mot att vederbörande befattningshavare jämväl under nästa budgetår finge uppbära sådana ersättningar, ehuru med den av statskontoret förordade inskränkningen, att medellösa patienter befriades från avgift för intyg, för vilket de själva hade att bära kostnaden.

Jämväl dessa ersättningar torde dock lämpligen böra inkasseras genom sjukhusets försorg, varigenom ock säkrare utgångspunkter för en reglering skulle vinnas. Beträffande fördelningen mellan läkare och sjukhus torde direktionsförslaget i denna del böra lämnas utan erinran.

Ledamoten av de sakkunniga P. Rousthöi har anmält avvikande mening från de sakkunnigas ovannämnda förslag och yttrat:

Statskontoret liksom de sakkunnigas utlåtande syntes ganska klart utsäga vad det här numera tycktes hava blivit frågan örn, nämligen en konfiskering av viss inkomst för vissa extra arbeten, som utfördes av vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet och vilka i allmänhet bekostades av vissa försäkringsinrättningar. Någon utredning beträffande detta extra arbetes art och karaktär förelåge ej. Man torde emellertid lätt kunna fastställa, att arbetet i fråga ej vore sjukvårdande utan att hänföra till utredningsarbete, där vederbörande läkare vore att betrakta som en expert, vilken erhållit ett sakkunniguppdrag, som visserligen berörde hans egentliga verksamhetsfält men ingalunda folie inom detsamma. De vittgående konsekvenser, som torde följa av att sjukhuset skulle övertaga och ansvara för detta utredningsarbete, hade ej utretts. Ej minst besynnerligt tedde sig förslaget om 50 procent ur ansvarighetssynpunkt; man måste nämligen fråga sig, om sjukhuset övertoge hela eller halva ansvaret eller om läkaren alltjämt ensam skulle ansvara för det arbete, han helt och hållet utfört själv, kanske ensam i sitt hem på aftonen, medan sjukhuset dock skulle uppbära hälften av betalningen för detta arbete? Härom sades intet. Man hade i huvudsak endast på ett enkelriktat sätt framhållit den ekonomiska sidan, nämligen att här förefunnes på vissa händer en inkomst, som sjukhuset helt eller delvis utan vidare och utan motprestation skulle kunna tillgodogöra sig.

De sakkunnigas argumentering syntes fota sig på tvenne motiv. För det första skulle det här vara fråga örn ett slags sportelinkomster. För det andra skulle vissa av här ifrågavarande befattningshavare lia råkat få för stor inkomst, om man nämligen som jämförelse betraktade den löneställning, som av statsmakterna fastställts såväl för andra läkarbefattningar av maktpåliggande natur sorn ock för statens befattningshavare i allmänhet med motsvarande utbildning och uppgifter.

Beträffande inkomsternas eventuella karaktär av sportler förelåge ingen sorn helst utredning. Beteckningen ”sportel” syntes vara cn godtyckligt påsatt etikett. Utfärdandet av ifrågavarande intyg vore ofta förenat med speciella undersökningar, kunde tarva särskild kunskap och fordrade ej sällan in casa vidlyftiga litteraturstudier. Beträffande inkomsternas storleksordning kunde reservanten med den personliga kännedom han ägde

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

om vederbörande läkares kvalifikationer samt örn arten, kvantiteten och kvaliteten av det arbete, de utförde, ej finna den omotiverad. Vidare måste emellertid tagas i betänkande de upprörande dåliga inkomstförhållanden, som varit och alltjämt vore förknippade med så gott som alla övriga underordnade läkarbefattningar vid serafimerlasarettet. Då de läkare, som innehade här behandlade befattningar, i regel torde lia mångå års tjänstgöring bakom sig, varav åtskilliga just i dylika särskilt dåligt avlönade befattningar, kunde man ej bortse från detta. Man torde därjämte i någon mån böra beakta även det för sjukhuset ej ringa rent pekuniära värdet av det arbete, nämnda läkare utförde i här ifrågavarande sammanhang.

Beträffande storleksordningen av de inkomster serafimerlasarettet torde kunna tillgodogöra sig med avseende på olycksfallen i arbete förelåge inga direkt användbara siffror. Man kunde emellertid mycket väl göra en approximativ beräkning beträffande t. ex. kirurgiska polikliniken. Under år 1938 behandlades där 3,925 nya olycksfall i arbete. Enligt gängse taxa torde dessas första behandlingar kunna sättas till genomsnittligt 10 kr. per fall, vilket gjorde 39,250 kronor. Man kunde vidare räkna cirka 75 omläggningar o. i. a. per dag ä minst 3 kronor, vilket efter 300 dagar på året gjorde minst 67,500 kronor. Den beräknade totala inkomsten torde bli lågt räknat cirka 106,000 kronor. ^

Sjukhuset skulle sålunda per läkare, som handhade den kirurg-polikliniska vården av olycksfall i arbete, kunna göra sig en inkomst på omkring

53,000 kronor. Av läkarens lön kunde för denna del av hans arbete beräknas cirka 3,000 kronor. Sjukhuset tjänade sålunda 50,000 kronor på läkarens arbete och läkaren 3,000 kronor.

Men härtill komme nu, att läkaren alltså genom det extra icke sjukvårdande arbete, som han utförde, skulle enligt uppgift kunna intjäna cirka 10,000 kronor. Läkarens inkomst bleve sålunda 13,000 kronor. Skulle nu 50 procent av inkomsten på det extra arbetet indragas till sjukhuset, skulle läkaren i fråga göra sig en bruttoinkomst på cirka 8,000 kronor, medan sjukhuset på hans arbete skulle få en vinst på cirka 55,000 kronor. — Nu måste emellertid framhållas, att serafimerlasarettet ingalunda toge in det nämnda beloppet. Men detta torde bland annat bero därpå, att lasarettet tillämpade en särskilt låg, »standardiserad» taxa, vilket i sin tur torde innebära, att lasarettet bedreve illojal konkurrens och dumpade marknaden, enligt uppgift för att få patienter till den handledande undervisning, som på grund av patienttillströmningens intensitet i regel ej syntes kunna meddelas.

Att den av statskontoret och de sakkunniga framhållna omständigheten, att karolinska sjukhuset under nästkommande budgetår komme att öppnas för allmänheten skulle få anses utgöra ett vägande skäl för omedelbar reglering av här ifrågavarande ersättningar, kunde reservanten icke inse hava något fog för sig. Då de sakkunniga emellertid själva som en förutsättning för ovan berörda s. k. reglering synes förutsätta, att en annan och gynnsammare ställning skulle beredas för underordnade läkare, förefölle förslaget ej ens ur de sakkunnigas egen synpunkt vara konsekvent.

Det vore ju också i själva verket orimligt att börja med att skära ned eventuellt rimliga inkomster för just dem, som efter många års umbäranden och kanske belastade med avsevärda studie- och utbildningsskulder komme fram till dessa befattningar. Det skulle kunna te sig som intet mindre än en ekonomisk arkebusering av oförvitliga, väl förtjänta svenska

133 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

läkare. Beträffande karolinska sjukhusets öppnande vore det av vikt, ingalunda hur ersättningarna för vissa intyg reglerades, utan att de underordnade läkarna i första hand bereddes inkomster, som ej vore uppenbart oskäligt låga, så att ej karolinska sjukhuset vid starten komme i samma predikament, vari serafimerlasarettet alltid torde ha befunnit sig, nämligen att vara ett hart när oöverkomligt hinder för den icke kapitalstarke men begåvade läkaren och i sagda hänseende till skam och skada för landet.

Med stöd av det anförda hemställde reservanten, att med eventuell förändring av rätten för vissa läkare vid serafimerlasarettet att uppbära ersättning för utfärdande av vissa intyg och utlåtanden måtte anstå, till dess att en verkligt positiv lönereglering därstädes blivit för de underordnade läkarna genomförd.

I skrivelse den 21 februari 1939 har föreningen Läkare i underordnad ställning, förordnade av karolinska sjukhusets direktion, hemställt, att med frågan om förändring av det nuvarande systemet för ersättning för ifrågavarande å serafimerlasarettets polikliniker utfärdade olycksfallsintyg måtte få anstå, till dess generell översyn av intygsersättningsfrågorna verkställts.

Några skäl för en förändring av det nuvarande systemet hade icke förebragts. Försåvitt icke ett ökande av statens inkomster vore ett mål, som helgade alla medel, kunde föreningen icke se, hur intygsersättningarna skulle kunna tilläggas karaktären av en »gottgörelse» till sjukhuset. Den »utredning», som av direktionen i frågan hade framlagts, vore som Sveriges yngre läkares förening påpekat, direkt missvisande beträffande uppgifterna på de expenser, som sjukhuset skulle haft för att möjliggöra intygsinkomsterna för läkarna. Endast genom en upptaxering av dessa »expenser» med åtskilliga 100 procent kunde man motivera ett sjukhusets upptagande av 10 procents skatt på intygsersättningarna.

Det nuvarande ersättningssystemet verkade rättvist i det att den, som utfört prestationen och toge ansvaret, också finge åtnjuta de mot skyldigheterna svarande rättigheterna. För övrigt kunde det ifrågasättas, huruvida icke de fasta lönerna plus intygsinkomsterna utgjorde en ganska skälig ersättning för det arbete, som på kirurgiska polikliniken läge bakom 45,000 årliga besök.

Den sistberörda frågan om rätt för vissa av lasarettets läkare till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning och vad därmed står i samband, har som nämnts tidigare underställts riksdagen och föreligger nu i det skick, att ärendet till huvudsaklig del skulle kunna av Kungl. Majit utan riksdagens förnyade hörande avgöras. Med hänsyn till vissa vid ärendets behandling år 1938 i riksdagens kamrar framställda önskemål synes emellertid ärendet jämte den utredning, som efter den senaste riksdagsbehandlingen verkställts, böra ånyo föreläggas riksdagen.

För egen del vill jag i korthet framhålla, att skäl skulle kunna anföras för lämpligheten av att hänskjuta hela ärendet till övervägande i samband

Departe-

mentschefen.

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

med det utredningsarbete, som omhänderhaves av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga och vilket igångsatts efter det riksdagen år 1938 förehade ärendet till behandling. Med hänsyn till den ståndpunkt, som av riksdagen intagits i skrivelsen nr 174/1938, anser jag mig emellertid icke kunna nu tillstyrka en sådan åtgärd utan finner mig böra tillråda en lösning av frågan i anslutning till de riktlinjer, som angivits av statskontoret i dess yttrande av den 19 januari 1939 och av nämnda sakkunniga.

Jag övergår härefter till direktionens för karolinska sjukhuset beräkningar av serafimerlasarettets avlöningsanslag för nästa budgetår.

Såsom jag redan i det föregående antytt, synes det nödvändigt att under en övergångstid bibehålla den nuvarande direktörsbefattningen vid serafimerlasarettet. Från och med budgetåret 1940/41 torde, så vitt nu kan bedömas, denna befattning emellertid böra avvecklas. Den av mig föreslagne för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet gemensamme sjukhusdirektören synes liksom direktionens kanslipersonal lämpligen böra upptagas å avlöningsstaten för det förra sjukhuset. Jag har intet att erinra emot direktionens förslag, att viss del av avlöningarna för sjukhuschefen och för nämnda kanslipersonal påföres serafimerlasarettets avlöningsanslag. Trots den reduktion av dessa lönekostnader, som av mig i det föregående förordats, torde ifrågavarande kvotdel böra bestämmas till det av direktionen föreslagna beloppet, 6,000 kronor.

Med hänsyn till vad av direktionen i ämnet anförts vill jag icke motsätta mig direktionens begäran, att två sjukskötersketjänster i lönegraden A 7 uppföras på ordinarie stat.

Vad beträffar den patologiska avdelningen, har statskontoret ifrågasatt, om icke en centralisering av de patologiska undersökningarna till den nya patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset kunde äga rum, varigenom en självständig avdelning för patologi icke skulle erfordras vid serafimerlasarettet. En dylik centralisering torde i praktiken komma att stöta på icke oväsentliga svårigheter. Med hänsyn härtill förefalla skäl tala för att en särskild patologisk avdelning inrättas vid serafimerlasarettet. Vad vid ärendets behandling inom lärarkollegiet vid karolinska institutet förekommit synes mig emellertid utesluta tanken på att på detta område nu vidtaga några definitiva anordningar. Den föreliggande organisationsfrågan bör enligt min mening närmare utredas med särskilt aktgivande på den uppfattning, som till kollegiets protokoll uttalats av professorn Nordenson. Som en provisorisk anordning för nästa budgetår tillstyrker jag i huvudsak direktionens nu föreliggande förslag. Jag har intet att erinra mot att en icke-ordinarie prosektor anställes, men dennes arvode synes böra begränsas till 8,500 kronor utan rätt för innehavaren att uppbära dyrtidstillägg. Till assistenten torde böra med samma förbehåll utgå ett arvode av 2,000 kronor. Det tekniska biträdet synes mig icke böra erhålla ordinarie anställning utan avlönas som extra befattningshavare i 7 lönegraden. Från

135 Kungl. Maj:ts proposition Nr £06.

karolinska institutets stat torde böra för ändamålet överföras en ordinarie vaktmästare i lönegraden A 7. Prosektorn bör ej åtnjuta särskild ersättning för histologiska undersökningar.

För gymnastikavdelningen vid lasarettet har direktionen enligt sitt första förslag beräknat en biträdande läkarbefattning med arvode av 4,800 kronor samt två ordinarie, två extra ordinarie och två extra sjukgymnasttjänster, förutom en biträdande sjukgymnast och assistent med ett årsarvode av 3,300 kronor. I det senare förslaget har direktionen uteslutit sistnämnda arvode samt de två extra tjänsterna. Statskontoret har ifrågasatt en avveckling av hela denna avdelning. Jag kan icke biträda statskontorets förslag, men vill i anslutning till vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet enligt det föregående anfört anse det tillfyllest, om avdelningen utrustas med den biträdande läkaren samt tre sjukgymnaster, av vilka en ordinarie, en extra ordinarie och en extra. Anmärkas bör dock, att den nuvarande personalorganisationen bör bibehållas till den 1 oktober 1939, vadan personalförteckningen för nästa budgetår måste upptaga 2 ordinarie sjukgymnaster.

Maskinmästaren torde i enlighet med statskontorets och lönenämndens uppfattning böra bibehållas vid sin nuvarande lönegradsplacering B 14 (A 14). Emot att en extra ordinarie eldare (förste eldare) överföres på ordinarie stat har jag icke något att erinra. Däremot kan jag i överensstämmelse med vad jag i det föregående yttrat icke nu förorda, att samtliga eldare placeras i 6 lönegraden. Vad angår de av direktionen i detta sammanhang i övrigt berörda frågorna örn uppfattning av vissa tjänster i högre lönegrad, hänvisar jag till vad jag därom anfört i samband med karolinska sjukhusets avlöningsanslag.

Den föreslagna ökningen av arvodet till överläkaren vid röntgenavdelningen synes vara av förhållandena motiverad. Jag har icke något att erinra mot att arvodesbeloppet fastställes till 9,000 kronor för år. Likaledes biträder jag förslaget, att arvodena till överläkarna vid medicinska kliniken och nervkliniken fastställas till 1,500 kronor för år, att utgå från och med den tidpunkt, direktionen angivit. I enlighet med den ståndpunkt, som av direktionen i dess senare yttrande intagits, avstyrker jag förslaget om inrättande av tre nya biträdande läkarbefattningar och förutsätter, att arvode med 3,600 kronor icke upptages till biträdande läkare (poliklinikföreståndare) vid psykiatriska polikliniken. I likhet med statskontoret anser jag det tveksamt, örn icke ett nedläggande av den yttre verksamheten vid vissa av lasarettets polikliniker bör föranleda mer genomgripande förändringar i fråga örn personalorganisationen vid dessa polikliniker än sjukhusdirektionen tänkt sig. Jag är emellertid icke beredd att nu taga definitiv ställning till denna fråga men vill framhålla nödvändigheten av att sjukhusdirektionen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 upptager till övervägande, huruvida icke det av statskontoret i ämnet framställda förslaget bör kunna genomföras från och med sistnämnda budgetår.

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

På grund av att Sophiahemmet från och med nästa budgetår uppsagt det för serafimerlasarettet gällande avtalet angående tillhandahållande av sjukvårdspersonal för lasarettet, har direktionen i sin första skrivelse räknat med ett belopp av 100,000 kronor och i sin senare med ett belopp av 90,000 kronor för att bland annat ersätta provsköterskor och elever med sköterskebiträden. Härvid har direktionen även tagit hänsyn till att eleverna vid statens sjuksköterskeskola i viss utsträckning skola kunna tagas i anspråk i sjukvårdsarbetet. För oförutsett personalbehov har direktionen upptagit

5,000 kronor. Mot dessa förslag har statskontoret anfört vissa enligt min mening befogade erinringar. I det läge, vari frågan nu befinner sig, anser jag mig emellertid nödsakad att såtillvida tillmötesgå direktionens förslag, att jag tillstyrker, att för de nu angivna ändamålen avses ett sammanlagt belopp av förslagsvis 60,000 kronor. Det bör vara direktionen angeläget att söka hålla ifrågavarande kostnader inom ramen av detta belopp.

Med inrättande av en extra kontorsbiträdestjänst för den sociala hjälpbyrån synes tills vidare kunna anstå. Däremot är jag beredd tillstyrka, att vid röntgenavdelningen anställes ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden. Den föreslagna befattningen som fotograf har synts mig väl motiverad, varför jag tillstyrker, att en befattning i 5 lönegraden inrättas för ändamålet.

I avvaktan på närmare erfarenhet beträffande tjänstens behövlighet synes med inrättandet av den föreslagna befattningen som extra ordinarie bokhållare vid sysslomanskontoret kunna anstå.

I övrigt anser jag mig kunna i det väsentliga biträda de av sjukhusdirektionen i dess första skrivelse framställda förslagen. Det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser beträffande vikariatsersättningar för läkarpersonal.

Frånsett den ändring i personalförteckningen, som betingas av här framställda förslag, böra i förteckningen vidtagas de ändringar, som påkallas av det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet.

Jag får i detta sammanhang erinra, att direktionen i sina anslagskalkyler beräknat anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med hänsyn till ifrågavarande lönereglering men icke upptagit kostnaderna för den icke-ordinarie personalen med utgångspunkt från denna lönereglering. Hade hänsyn tagits till alla av ifrågavarande lönereglering föranledda merkostnader, skulle den av direktionen beräknade slutsumman för avlöningar vid serafimerlasarettet hava uppgått till omkring 1,640,000 kronor i stället för 1,386,800 kronor.

Vad jag enligt det föregående föreslagit innebär sammanfattningsvis följande minskningar i berörda belopp å 1,640,000 kronor, varvid hänsyn tagits till tidpunkterna för vissa klinikers överflyttning till karolinska sjukhuset.

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

137 De av mig sålunda nu förordade minskningarna i direktionens förslag uppgå till (79,730 — 150 =) i runt tal 79,600 kronor.

I avlöningsstaten böra vidtagas följande ändringar:

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknar jag för nästa budgetår till 383,800 kronor.

Delposterna till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp och Vikariatsersättning ar m. m. torde böra uppföras med respektive 86400 kronor och 18,000 kronor. Beträffande fråga örn rätt för vederbörande befattningshavare att under nästa budgetår uppbära dyrtidstillägg å dessa arvoden hänvisar jag till vad i det föregående yttrats rörande karolinska sjukhuset.

Vad beträffar delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal m. m., beräknar jag densamma till 930,000 kronor. Denna post bör även i fortsättningen betecknas förslagsvis. Vid beräkningen har förutsatts, att dyrtidstillägg ej kommer att utgå till personal, som avlönas ur posten. Anslagsbehovet till avlöning sförhöjningar m. m. för nyssnämnda personal uppskattar jag till 40,000 kronor.

På grund av löneregleringen för civilförvaltningen bör anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal bortfalla. Jag får emellertid erinra, att från nämnda anslagspost nu bestridas kostnader för personliga lönetillägg åt vissa befattningshavare vid serafimer-

138 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr £06.

lasarettet. I den mån dylika tillägg i fortsättningen komma att utgå, förutsätter jag, att de få bestridas av vederbörande anslagsposter, från vilka avlöningar till sagda personal i övrigt gäldas.

En ny anslagspost till rörligt tillägg bör uppföras å avlöningsstaten med

75,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår upptagas med (383,300 + 86,400 + 18,000 + 930,000 + 40,000 + 75,000 =) 1,532,700 kronor.

Det av mig för nästa budgetår förordade anslaget understiger det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade med (1,550,000 —1,532,700 =) 17,300 kronor.

VIII. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader har för budgetåret 1938/39 anvisats ett förslagsanslag av 1,400,000 kronor. Beträffande anslagsdispositionen hänvisas till den i statsliggaren för nämnda budgetår (sid. 451 ff.) införda omkostnadsstaten och till det följande.

2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för hudgetåret 1939/40.

Direktionen har hemställt, att anslaget måtte för sistnämnda budgetår upptagas med ett belopp av 1,357,500 kronor, innebärande en anslagsminskning med 42,500 kronor. Bland handlingarna i ärendet återfinnes följande specifikation rörande de särskilda posterna i omkostnadsstaten:

Inventariers underhåll och komplettering:

Röntgeninstrument.............. 9,500 9,500 3,381:05

139 Kungl. Marits proposition Nr 206.

Beräknat I stat ansia- Verkliga utgif-

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Direktionen hade vid uppgörande av sitt förslag till omkostnadsstat utgått från i stort sett oförändrade konjunkturförhållanden. Den beräknade inskränkningen av driften vid vissa polikliniker ävensom ögonkliniken skulle ej inträda förrän vid budgetårets mitt. Den kunde ej heller föranleda en motsvarande minskning i utgifterna å alla omkostnadsstatens

140 Kungl. Maj.ts proposition Nr 206.

titlar. Så skulle exempelvis de berörda poliklinikernas lokaler fortfarande användas för den inre verksamheten (konsultationer och behandlingar för klinikernas och för övriga poliklinikers patienter), varför t. ex. utgifterna för uppvärmning, belysning, renhållning o. s. v. icke nämnvärt minskades. De tre första delposterna å titeln expenser upptoges i förslaget något lägre än de verkliga utgifterna för 1937/38 med hänsyn till att tvättinrättningen komme att nedläggas. Att utgifterna för värme för innevarande budgetår uppfördes med ett avsevärt högre belopp än vad de verkliga utgifterna för budgetåret 1937/38 kommit att uppgå till berodde huvudsakligen på att direktionen vid tiden för anslagsbehovets bedömande räknade med en förhöjning av kolpriset, som emellertid uteblivit.

Vad beträffade övriga expenser, borde utgifterna för skrivmateriel, trycknings- och annonskostnader med hänsyn till den prisstegring, som torde vara att vänta, ett något högre anslag beräknas än för budgetåret 1938/39. Utgifterna för telefon- och telegramavgifter upptoges lika som i staten för 1938/39. De nya abonnemang, lasarettet tecknat, hade ej gällt under hela budgetåret 1937/38.

Beträffande inventarier hade direktionen — bortsett från utgifter av engångskaraktär — endast räknat med en mindre ökning för linne-, gångoch sängkläder. Förråden torde nämligen få ökas med anledning av att tvätten skulle utföras vid karolinska sjukhuset, vilket innebure, att lasarettets förråd av rena kläder ej kunde, såsom nu skedde, dagligen erhålla ersättning för vad som inlämnades orent.

På titeln tvätt och renhållning måste nu beräknas en ersättning till karolinska sjukhuset för utförande av tvätt åt lasarettet. Av praktiska skäl hade denna ersättning i sin helhet förts på titeln tvätt och renhållning, oaktat den innefattade ersättning för tvättproceduren i dess helhet, således även för personal, vatten, ånga m. m. Kostnaden hade beräknats till 19 öre per kg. för en kvantitet av 350,000 kg.

På titeln kosthåll inträdde ett motsatt förhållande i det att kosten till radiumhemmet å karolinska sjukhuset, som för närvarande levererades från serafimerlasarettets kök, från och med nästa budgetår skulle ombesörjas av karolinska sjukhusets kök. På radiumhemmet belöpande del av de verkliga kosthållsutgif terna för budgetåret 1937/38 och de beräknade för budgetåret 1938/39 vore respektive 62,689 kronor 85 öre och 85,000 kronor. Fråndroges dessa från i specifikationen angivna siffror, kvarstode på lasarettet belöpande kostnader med 334,980, respektive 395,000 kronor (direktionen hade för innevarande budgetår räknat med en starkare prisstegring än den som sedermera inträffat).

De^ verkliga utgifterna för läkemedel under budgetåret 1937/38 hade uppgått till omkring 109,000 kronor. För innevarande budgetår vore de uppförda med 110,000 kronor. Direktionen räknade nu med samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår. Den minskning, som kunde föranledas av förut omnämnd planerad inskränkning av driften å vissa avdelningar torde uppvägas av ökade kostnader för blodgivning och jämlikt 6 § kungörelsen den 8 april 1938 (nr 126) angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket m. m. föranledda kostnader för tillsyn å de olika vård- och behandlingsavdelningarnas läkemedelsförråd.

Beträffande utgifter för förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården motiverades den föreslagna minskningen i huvudsak av de förut omnämnda

141 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 306.

planerade driftinskränkningarna. Detsamma gällde delposten särskild verksamhet: sjukgymnastutbildning, vilken komme att flyttas till karolinska sjukhuset.

Beträffande utgifter av engångskaraktär framhölle direktionen, att telefonförbindelserna till och från lasarettet hade under lång tid givit anledning till klagomål. Den förbättring, som kunnat ske genom anläggningav flera telefonlinjer till växeln hade visserligen medfört någon lättnad, men alltjämt kvar stöde klagomål över väntan på expedition. I många fall berodde väntan på att den tjänstgörande telefonisten vore upptagen med att i telefon söka olika läkare inom sjukhuset, med vilka man ville tala. Detta sätt att söka reda på läkarna vore i och för sig otillfredsställande samt dessutom synnerligen påfrestande för telefonisten. Det torde därför bliva nödvändigt att vid serafimerlasarettet ordna ett sökarsystem efter ljussignalprincip, avsett i främsta rummet för läkare. Ett sådant system vore infört vid radiumhemmet å karolinska sjukhuset och komme att införas å övriga delar av sjukhusanläggningen. Direktionen hade upptagit ett belopp av 35,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

I samband med en vid serafimerlasarettet genom särskilda kommitterade pågående utredning om vårdplatsernas utnyttjande, sedan vissa kliniker flyttats till karolinska sjukhuset, hade professorn Gösta Forssell bland annat framfört behov av dels ersättning av viss försliten apparatur, dels ock komplettering av utrustningen för röntgenavdelningen och beräknat kostnaden härför till 64,000 kronor, varav 24,600 kronor avsåge kompletteringen. Direktionen hade ansett sig böra upptaga detta belopp.

Till oförutsedda utgifter beräknades under posten till utgifter av engångskaraktär 1,000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts hade direktionen uppgjort följande förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor

2. Expenser, förslagsvis........................ »

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering:

löpande utgifter. . kronor 146,500 utgifter av engångskaraktär . . » 100,000 kronor 246,500

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 79,500

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 335,000

d. Läkemedel, förslagsvis........ » 110,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis....... » 237,000

f. Särskild verksamhet:

sjukgymnastutbildning........ » 1,700

g. Ränta och amortering å lån hos

pensionsstyrelsen............. » 198,800

h. Diverse utgifter............. _»__8,000

140,500

1,216,500

Summa kronor 1,357,500.

Departe-

mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

I sitt yttrande den 6 februari 1939 har direktionen sedermera anfört, att med anordnandet av sökaranläggning vid serafimerlasarettet syntes kunna anstå ytterligare ett år.

Med hänsyn till de i nyssnämnda yttrande föreslagna sänkningarna i avlönings- och omkostnadsstaterna m. m. ansåge direktionen emellertid erforderligt, att för nästa budgetår beräknades ett belopp av 20,000 kronor för successivt utbyte och komplettering av bristfällig utrustning vid serafimerlasarettet. Ett särskilt skäl härför vore, att direktionen vid inkomstberäkningarna utgått från att samma avgifter skulle utgå vid de båda sjukhusen, något som knappast kunde anses skäligt, om icke vid dem hölles en något så när likartad standard med avseende på utrustningen.

I likhet med direktionen anser jag, att medel till anordnande av sökaranläggningen, vilken i och för sig synes önskvärd, icke böra anvisas för nästa budgetår. Till bestridande av utgifter för successivt utbyte och komplettering av bristfällig utrustning i allmänhet och till komplettering av utrustningen för röntgenavdelningen m. m. kan jag icke för nästa budgetår tillstyrka ett högre anslagsbelopp än 45,000 kronor i stället för av direktionen äskade (64,000 -f- 20,000 =) 84,000 kronor. Av beloppet å 45,000 kronor torde 25,000 kronor böra reserveras för röntgenavdelningen. Särskilt anslag till oförutsedda utgifter av engångskaraktär synes mig ej erforderligt. Jag tillstyrker alltså, att posten till Inventariers underhåll och komplettering: Utgifter av engångskaraktär minskas från det ursprungligen äskade beloppet av 100,000 kronor till 45,000 kronor, alltså med 55,000 kronor. Då vissa andra utgiftsposter synts mig väl högt beräknade i förhållande till de verkliga utgifterna under budgetåret 1937/38, föreslår jag, att anslaget ytterligare reduceras med 26,000 kronor och följaktligen bestämmes till (1,357,500 — 55,000 — 26,000 =) i runt tal 1,276,000 kronor. 1 jämförelse med innevarande budgetår utgör anslagsminskningen (1,400,000 — 1,276,000 =) 124,000 kronor och i jämförelse med det i årets statsverksproposition beräknade beloppet 14,000 kronor.

Avslutningsvis må framhållas, att sjukhusdirektionen enligt handlingarna i ärendet — i syfte att vinna största möjliga likformighet med karolinska sjukhuset och för att förtydliga vederbörande bestämmelser med hänsyn till dels gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting, dels förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från vissa landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet — framlagt förslag rörande vissa ändringar i de nu gällande föreskrifterna örn avgifter för vård å serafimerlasarettet i enskilt och halvenskilt rum m. m. Dessa förslag innebära bland annat, att vissa nu utgående särskilda avgifter till förräntning och amortering av upptaget lån till inrät-

143 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

tande av enskilda rum vid kirurgiska kliniken skulle upphävas och att vad som för nämnda ändamål erfordrades i stället skulle utgå av de fastställda avgifterna för vården. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid, efter närmare prövning av de sålunda framställda förslagen, meddela de bestämmelser i ämnet, som kunna befinnas påkallade.

IX. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 är förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar uppfört med 715,500 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1938 års riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 434 ff i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

Kanslern för rikets universitet har — med överlämnande av utav lärar-

kollegiet vid institutet gjorda framställningar — hemställt örn anslag till förevarande ändamål under nästa budgetår. Kanslern har därvid förordat följande ökningar av anslaget:

1) Professor i psykiatri (13,000 — 3,000 =)..........kronor 10,000

2) Lärare vid rådgivningsbyrån i uppfostringsfrågor vid

pediatriska kliniken.......................... » 2,000

3) Lärare vid två årliga kurser i röntgendiagnostik och

röntgenteknik.............................. » 2,000

4) Amanuens vid rättsmedicinska institutionen....... » 1,800

5) Amanuens vid ortopediska kliniken............. » 3,000

6) Preparator i lönegraden A 10 vid histologiska institutionen .................................. 1 4,869

7) Tekniskt biträde i lönegraden A 7 vid rättsmedicinska

institutionen............................... » 4,239

8) Uppfattning av två tekniska biträden vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium från lönegraden A 4

till lönegraden A 7.......................... » 1,056

9) Höjning av anslaget till bestridande av vaktmästar-

göromål vid rättsmedicinska institutionen........ » 600

10) Arvode till handräckningsbiträde vid bakteriologiska

laboratoriet................................ » 1,800

11) Omorganisation av bibliotekets personal (9,000 —

— 7,500 =)................................ » 1,500

12) Avlöningsförhöjningar till e. o. befattningshavare ... » 2,000

Summa kronor 34,864.

Detta belopp borde emellertid å ena sidan minskas med 4,239 kronor på grund av överflyttning av en vaktmästare i lönegraden A 7 till serafimerlasarettets stat, å andra sidan höjas med 20,375 kronor till följd av den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen.

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Anslagsökningen skulle alltså uppgå till (34,864 — 4,239 -f- 20,375 =)

51,000 kronor och anslaget uppföras med (715,500 + 51,000 =) 766,500 kronor.

Av handlingarna framgår följande beträffande de av ifrågavarande anslagsäskanden, som jag ansett mig böra upptaga. I fråga om de återstående anslagsäskandena hänvisar jag till nämnda handlingar.

Professor i psykiatri. Kanslern har erinrat, att professorn i psykiatri vid karolinska institutet tillika vore överläkare vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm, till vilket sjukhus institutets psykiatriska klinik vore förlagd. I egenskap av överläkare åtnjöte professorn lön enligt lönegraden B 29. Såsom professor uppbure han ett arvode av 3,000 kronor. Rörande tillsättning av de förenade tjänsterna som överläkare och professor hade meddelats särskilda föreskrifter. Nuvarande befattningshavaren vore skyldig att, om och när Kungl. Majit kunde finna sådant lämpligt, frånträda endera befattningen.

Enligt statsmakternas beslut skulle den psykiatriska kliniken flyttas till karolinska sjukhuset, där en klinikbyggnad för närvarande vore under uppförande och beräknades kunna tagas i bruk under budgetåret 1939/40, troligen vid tiden omkring kalenderårsskiftet. Såsom en konsekvens av klinikens flyttning måste professorsbefattningen i psykiatri skiljas från överläkartjänsten och professorslönen upptagas i karolinska institutets stat för budgetåret 1939/40. I samband härmed kunde det särskilda arvodet å 3,000 kronor indragas.

Sedan ändringarna i staten beslutits, torde Kungl. Majit böra föreskriva, att innehavaren av här ifrågavarande kombinerade befattningar, professorn V. Wigert, skulle frånträda överläkartjänsten med utgången av juni 1939, dock med skyldighet för Wigert att jämväl efter den 30 juni 1939, så länge den kliniska undervisningen i psykiatri vore förlagd till psykiatriska sjukhuset, utan särskild ersättning svara för de med överläkarbefattningen vid nämnda sjukhus förenade göromålen samt med rätt för Wigert att under tiden på hittills gällande villkor kvarbo i den till sjukhuset hörande överläkarbostaden.

I detta sammanhang ville kanslern erinra om att den i § 39 mom. 3 av stadgarna för karolinska institutet intagna hänvisningen till de särskilda föreskrifter, som gällde för tillsättningen av här ifrågavarande professorsbefattning, borde utgå ur stadgan, örn professorstjänsten skildes från överläkartjänsten vid psykiatriska sjukhuset.

Tekniskt biträde vid rättsmedicinska institutionen. Institutionsföreståndaren, professorn W. Bosaeus har yttrat:

För undervisningens och den vetenskapliga forskningens rationella bedrivande vid institutionen krävdes oundgängligen tillgång till skolat tekniskt biträde. Sedan numera genom 1938 års riksdags beslut den hygieniska institutionen erhållit tekniskt biträde, funnes sådant biträde eller ock preparator vid samtliga karolinska institutets teoretiska institutioner med undantag av den rättsmedicinska. Denna institution hade i sagda hänseende blivit helt missgynnad. Visserligen hade såväl lärarkollegiet som universitetskanslern bland sina äskanden för karolinska institutet till 1938 års riksdag ett tekniskt biträde för den rättsmedicinska institutionen, men denna hemställan hade icke vunnit statsmakternas bifall.

145 Kungl. Maj:ts proposition Nr W6.

Den rättsmedicinska institutionen kunde emellertid icke längre undvara tekniskt biträde. Under största delen av terminerna meddelades rättsmedicinsk obduktionsundervisning, och för denna verksamhet krävdes omfattande mikroskopiskt preparationsarbete. Sådant preparationsarbete liksom ock fotografiskt arbete krävdes vidare i stor utsträckning för den vetenskapliga forskning, som å institutionen bedreves dels av dess tjänstemän och dels av andra forskare. Dessutom vore sedan gammalt professorn i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet rättsläkare i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, en anordning, som ansåges ur olika synpunkter nödvändig. Såsom sådan rättsläkare hade professorn att för medicinalstyrelsens räkning å institutionen verkställa en mängd undersökningar och utredningar m. m., för vilka krävdes ett betydande såväl preparations- som skrivarbete. Det kunde icke begäras, att professorn skulle använda en stor del av sin dyrbara tid på vanliga preparatris- och skrivbiträdesgöromål, ej heller att han med egna medel skulle hålla institutionen med för detta arbete nödig personal. Kunde det begärda tekniska biträdet icke erhållas, stöde ingen annan utväg till buds än att väsentligt inskränka den rättsmedicinska institutionens nuvarande verksamhet, en nödfallsåtgärd, som givetvis ur många synpunkter skulle vara högst beklaglig.

Lärarkollegiet och kanslern hava biträtt framställningen och hemställt om inrättande av en befattning såsom tekniskt biträde i lönegraden A 7.

Vaktmästargöromål vid rättsmedicinska institutionen. Institutionsföreståndaren, professorn W. Bosaeus har anfört följande:

I olikhet mot de allra flesta av karolinska institutets (ivriga teoretiska institutioner hade den rättsmedicinska institutionen ännu ingen egen vaktmästare. För de nödvändiga vaktmästargöromålens bestridande erhölle institutionen ett årligt anslag av 1,200 kronor. Av dessa användes 400 kronor till ersättning åt en städerska, 000 kronor åt ett vaktmästarbiträde och 200 kronor till ersättningar för tillfällig hjälp av olika slag. Dessutom ägde institutionen rättighet att i viss utsträckning anlita en av vaktmästarne vid den patologiska institutionen. I denne vaktmästares åligganden inginge nämligen att vid sidan örn sin tjänst vid nyssnämnda institution även stå till förfogande för den rättsmedicinska institutionen. Arbetet för den rättsmedicinska institutionens räkning vore bland de omtalade tre personerna så uppdelat, att städerskan och vaktmästarbiträdet tjänstgjorde inom själva institutionsbyggnaden, medan den patologiska institutionens vaktmästare biträdde vid de till denna institution förlagda rättsmedicinska obduktionsövningarna.

Den vakt mästarhjälp, som sålunda stöde till den rättsmedicinska institutionens förfogande, vore emellertid fullständigt otillräcklig. Under senare tid hade arbetet å institutionen alltmera ökats. För vaktmästaren på patologiska institutionen utgjorde tjänstgöringen åt bägge institutionerna en alltför stor arbetsbörda, och ej heller kunde det anses rimligt, att det inom den rättsmedicinska institutionsbyggnaden tjänstgörande vaktmästarbiträdet för en ersättning av blott 600 kronor om året skulle utföra allt, en vaktmästare därstädes tillkommande arbete. Det vore därför i hög grad av behovet påkallat, att den rättsmedicinska institutionen erhölle sin egen vaktmästare.

'Jäll de nyss anförda skälen för anställandet av en dylik vaktmästare fogade sig ännu ett mycket viktigt sådant. Inom en nära framtid komme karo-

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 206.

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

linska institutets patologiska institution att flytta från sina nuvarande lokaler vid Hantverkargatan till de nya lokalerna å Norrbackaområdet. Härvid måste den av dess vaktmästare, som biträdde vid de rättsmedicinska obduktionsövningarna, antingen medfölja till Norrbacka eller också kvarstanna i de gamla lokalerna, där, enligt uppgift, obduktions- och annan för serafimerlasarettet nödig patologisk-anatomisk verksamhet åtminstone tills vidare komme att bedrivas. Om nämnde vaktmästare flyttades till Norrbacka, kunde han givetvis icke längre biträda vid de rättsmedicinska obduktionsövningarna i lokalerna vid Hantverkargatan. Men även om så icke skedde, utan han kvarstannade i de gamla lokalerna, så torde hans arbetsbörda på grund av den genom patologiska institutionens flyttning inträdda personalminskningen därstädes bliva så stor, att han icke hunne med någon tjänstgöring för den rättsmedicinska institutionens räkning, varför denna institution även i sådant fall sannolikt ginge miste om hans arbetskraft. När den patologiska institutionen avflyttade från sina nuvarande lokaler, måste därför den rättsmedicinska institutionen givas en ersättning för sagde vaktmästare.

Det ur alla synpunkter mest ändamålsenliga torde då bliva, att den rättsmedicinska institutionen erhölle en egen vaktmästare. Under sådana förhållanden bleve det tidigare omtalade vaktmästarbiträdet överflödigt, och det årliga anslaget å 1,200 kronor kunde minskas med 600 kronor, motsvarande den till detta vaktmästarbiträde utgående ersättningen.

Lärarkollegiet har biträtt framställningen och ansett den nya befattningen i lönehänseende böra erhålla samma placering som övriga institutionsvaktmästarbefattningar, nämligen i lönegraden B 7 (A 7).

Kanslern har framhållit, att det vore möjligt, att patologiska institutionens nuvarande lokaler efter denna institutions avflyttning till Norrbackaområdet komme att användas för obduktioner och andra patologiska undersökningar för serafimerlasarettets räkning. Bleve detta fallet, måste en vaktmästare tjänstgöra därstädes även efter patologiska institutionens bortflyttning. Det borde då låta sig göra att genom överenskommelse med serafimerlasarettet få taga denne vaktmästare i anspråk för att biträda även vid de rättsmedicinska obduktionerna. Under sådana omständigheter syntes ej lämpligt att nu anställa en ordinarie vaktmästare vid rättsmedicinska institutionen. Däremot ville kanslern förorda en höjning av förutnämnda anslag till vaktmästar!^alp vid rättsmedicinska institutionen med 600 kronor till 1,800 kronor.

Handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet m. m. Lärarkollegiet har gjort framställning om inrättande av en extra ordinarie befattning som handräckningsbiträde i 4 lönegraden vid bakteriologiska laboratoriet. Vidare har kollegiet hemställt om uteslutande ur institutets personalförteckning av en vaktmästarbefattning i lönegraden B 7 (A 7) vid bakteriologiska institutionen. Av kollegiets skrivelse inhämtas bland annat:

Vid patologisk-anatomiska institutionen funnes två ordinarie vaktmästare i lönegraden B 7 (J. Ekman och E. E. Strömberg). Den ene av vaktmästarna (E. E. Strömberg) biträdde vid de i samband med obduktionerna förekommande göromålen och stöde dessutom till förfogande vid de rättsmedicinska obduktionerna, som vore förlagda till patologisk-anatomiska institutionen.

Vid bakteriologiska laboratoriet, som i organisatoriskt avseende utgjorde en del av den patologisk-anatomiska institutionen, funnes en ordinarie

147 Kungl. Marits 'proposition Nr 206.

vaktmästare i lönegraden B 7. I tjänsteförteckningen vore vaktmästaren upptagen såsom anställd vid bakteriologiska »institutionen». Vaktmästaren (J. J. Wallerman; biträdde i arbetet vid laboratoriet samt handhade därjämte skötseln av den för patologisk-anatomiska institutionen och bakteriologiska laboratoriet gemensamma djuravdelningen.

Under budgetåret 1939/40 beräknades den under uppförande varande institutionen för patologisk anatomi vid karolinska sjukhuset kunna tagas i bruk för sitt ändamål. Därvid borde enligt kollegiets mening bland andra — förutom den ene ordinarie vaktmästaren å patologiska institutionen (J. Ekman) — den ordinarie vaktmästaren vid bakteriologiska laboratoriet (J. J. Wallerman), vilken torde vara särskilt lämpad att tjänstgöra på den nya stora djur avdelningen vid karolinska sjukhuset och det serobakteriologiska laboratoriet därstädes överflyttas till patologiska institutionen.

För utförande av obduktioner och histopatologiska undersökningar för serafimerlasarettet — de senare hade hittills utförts mot särskilt arvode, varvid arvodestagaren svarat för alla omkostnader — skulle inrättas en särskild patologisk avdelning under chefskap av en å lasarettets stat anställd prosektor, vars arbetsbiträden likaledes skulle avlönas från lasarettet. I samband härmed skulle den andre vid institutets patologisk-anatomiska institution anställde ordinarie vaktmästaren (E. E. Strömberg), som huvudsakligen tjänstgjort vid obduktionerna, förflyttas till lasarettets patologiska avdelning och uppföras å lasarettets stat.

Då det bakteriologiska laboratoriet, vars drift måste uppehållas i nuvarande utsträckning till dess en professur i bakteriologi inrättades, skulle få sin vaktmästare (J. J. Wallerman) överförd till den nya patologiska institutionen, erfordrades för djuravdelningens skötsel och som biträde åt laboratorn en ny befattning. Denna skulle på grund av sin mera tillfälliga karaktär lämpligen kunna få karaktären av handräckningsbiträde och borde givetvis uppföras på institutets stat. Detta biträde borde vara extra ordinarie tjänsteman och lämpligen placeras i lönegraden 4.

Vaktmästarna Strömberg och Wallerman hade förklarat sig villiga att underkasta sig de föreslagna förflyttningarna.

Kanslern har tillstyrkt den föreslagna överflyttningen av dels vaktmästaren å bakteriologiska laboratoriet till patologisk-anatomiska institutionen, dels ock en av de nuvarande vaktmästarna å nämnda institution till serafimerlasarettets stat. Beträffande det föreslagna handräckningsbiträdet vid bakteriologiska laboratoriet hade kanslern icke blivit övertygad om nödvändigheten av tjänstens uppförande som extra ordinarie befattning utan ansåge det lämpligare, att biträdet erhölle ett arvode å förslagsvis 1,800 kronor.

Biblioteket. Lärarkollegiet har hemställt om inrättande vid biblioteket av en amanuens i 18 lönegraden, ett extra ordinarie kanslibiträde i 7 lönegraden och en extra ordinarie vaktmästare likaledes i 7 lönegraden. Av kollegiets skrivelse inhämtas:

Sedan den 1 juli 1937 bestode bibliotekets personal av — förutom bibliotekarien, vilken innehade sin befattning såsom bisyssla — ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 och två extra biträden, de sistnämnda avlönade med vardera 2,250 kronor för år räknat. Antalet i biblioteket tjänstgörande personer vöre ii ven efter denna utökning föga mer än hälften så stort som antalet i andra specialbibliotek med motsvarande besöks- och utlåningsfrekvens, bytesförbindelser och årlig tillviixt, vilket framginge av omstående jämförande tablå.

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

betsdag

I vart och ett av de ovan angivna biblioteken funnes — utom bibliotekarien — minst två befattningshavare i bibliotekarie- eller amanuensställning, medan institutsbiblioteket för samma slags arbete endast hade personer i biträdesställning till sitt förfogande. Kollegiets förslag avsåge också endast att tillgodose bibliotekets mest trängande behov under de närmaste åren i avvaktan på den definitiva organisation, som ansåges böra komma till stånd i samband med de teoretiska institutionernas överflyttning till Norrbaclcaområdet. Oaktat de avlöningsbelopp, som stått till förfogande, alltid varit mycket låga i förhållande till de krav, som måst ställas på vederbörande befattningshavare, hade tidigare icke saknats dugliga aspiranter, och tidvis hade personalen kunnat förstärkas med oavlönade elever eller med från annat håll avlönade arbetslösa kontorister. Under de båda senaste åren hade emellertid förut okända rekryteringssvårigheter uppstått dels på grund av den allmänna konjunkturförbättringen, dels — och icke minst — på grund av förbättrade löner och befordringsmöjligheter i Stockholms stadsbibliotek, där lägsta assistentgraden numera vore unge-

Kungl. Maj:ts proposition Nr £06. 149

får likställd med kanslibiträdesgraden i lönehänseende. Oundgängliga krav pa institutets hela bibliotekspersonal vore goda språkkunskaper åtminstone i engelska, franska och tyska, god kännedom såväl örn bibliotekets kataloger och uppställning som om de talrika bibliografiska och andra uppslagsverk, vilka komme till användning både vid expeditionstjänsten och katalogiseringsarbetet, förtrogenhet med medicinsk terminologi samt förmåga att arbeta snabbt utan att dock brista i noggrannhet. Personer med dylika kvalifikationer, som måste hava akademisk examen eller på annat sätt styrkt teoretisk underbyggnad, kunde numera, såsom de senaste årens erfarenhet utvisade, icke påräknas för de löner, vilka vore anslagna till de båda extra biträdesbefattningarna, och om några tilläventyrs toge anställning på dessa lönevillkor och med de rådande dåliga befordringsutsikterna, funnes all anledning att befara, att de snarast sökte sig över till andra verk, där bättre villkor bjödes. Därtill komme, att dessa anställningar särskilt under vissa tider av året med anhopning av expeditionsgöromål vore hårt pressande, alldenstund hela expeditionsarbetet, däri inräknat två timmars kvällstjänstgöring under fem veckodagar, åvilade dessa tre befattningshavare, vilka dessutom hade att ombesörja all katalogisering, granskning av byteslistor, behandling av donationer, biträde med den av bibliotekarien förda korrespondensen m. m.

I betraktande av de många och krävande arbetsuppgifterna skulle en framställning örn förstärkning av personalen med ytterligare minst en befattningshavare vara väl motiverad, men kollegiet ville örn möjligt uppskjuta en dylik framställning till en tidpunkt, som läge närmare den planerade flyttningen till Norrbacka. Den enda förutsättningen för att med nuvarande antal befattningshavare åtminstone nödtorftigt kunna avverka de ofrånkomliga arbetsuppgifterna vore dock, att biblioteket finge dugliga och fullt kompetenta arbetskrafter till sitt förfogande, och kollegiet hade kommit till den övertygelsen, att dylika ej kunde påräknas, därest icke avlöningsförhållandena ordnades i större överensstämmelse med motsvarande vid andra vetenskapliga specialbibliotek. Alldenstund alla de jämförda biblioteken hade minst två amanuenser och minst två befattningshavare avlönade som extra ordinarie kanslibiträden eller högre, syntes en framställning, att karolinska institutets bibliotek måtte få en av vardera kategorien till sitt förfogande i utbyte mot de båda för svagt avlönade biträdesbefattningarna, icke vara obillig. Aven efter en anslagsökning i sådant syfte skulle bibliotekets sammanlagda personalutgifter dock icke nå upp ens till hälften av motsvarande i tekniska högskolans, respektive vetenskapsakademiens bibliotek och uppgå till föga mer än tredjedelen av riksdagsbibliotekets.

Aven i fråga örn vaktmästarkrafter vore biblioteket betydligt sämre lottat än de tre nämnda specialbiblioteken. Dessa hade nämligen vardera två befattningshavare i denna ställning, under det att institutsbiblioteket endast hade en. Kollegiet gjorde i skrivelse den 27 maj 1937 framställning, att han måtte erhålla extra ordinarie anställning i 7 lönegraden. Denna framställning hade dock ej vunnit kanslerns understöd. Lärarkollegiet ville nu framhålla, att det till stor del tack vare den omständigheten, att denne befattningshavare befunnits vara synnerligen dugande och med största flit och plikttrohet fullgjort sina åligganden, som en framställning örn ytterligare anslag för vaktmästarebiträde ej behövt göras. Oaktat han varit i institutets tjänst under 12 år, hade han likväl icke erhållit fast anställning; sedan

150 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

1937 åtnjöte han ett arvode av 3,000 kronor. På grund av sin arbetsförmåga och sin kända duglighet vore han väl värd att erhålla åtminstone extra ordinarie anställning med därav följande förmåner och med placering i likhet med institutets övriga vaktmästare i 7 lönegraden, och då därtill komme, att det vore av stor vikt, att biblioteket finge behålla en så värdefull kraft, som eljest måhända sökte sig en anställning på annat håll, syntes det önskvärt, att en sådan befattning med det snaraste måtte inrättas.

Vid bifall till kollegiets förevarande framställning kunde de nu utgående arvodena till två arbetsbiträden vid biblioteket, vartdera å 2,250 kronor, samt till vaktmästare därstädes med 3,000 kronor indragas.

Kanslern har ansett lärarkollegiets framställning väl motiverad och tillstyrkt densamma. Kanslern har tillika framhållit, att det syntes böra ankomma på kanslern att efter förslag av kollegiet meddela bestämmelser rörande de fordringar, som borde ställas på biblioteksamanuensens kompetens.

Kanslern har vidare överlämnat en inom karolinska institutet upprättad promemoria angående vid institutet inträdande anslagsminskningar, föranledda av vissa befattningars överförande till karolinska sjukhusets stat. Av promemorian inhämtas följande:

I sin skrivelse den 26 oktober 1938 angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40 hade direktionen för karolinska sjukhuset räknat med att kunna öppna de nya avdelningarna å sjukhuset vid följande tider, nämligen kirurgiska och medicinska klinikerna med garnisonsavdelningarna och röntgendiagnostikavdelningen den 1 oktober 1939, kvinnokliniken den 1 oktober eller 1 december 1939, ögonkliniken den 1 januari 1940 samt öron-, näs- och halskliniken ävensom psykiatriska kliniken den 1 februari 1940.

Direktionens förslag innefattade, att all för karolinska sjukhuset erforderlig underordnad läkarpersonal skulle helt avlönas från sjukhusets avlöningsanslag.

I och med att de nya klinikerna å sjukhuset toges i bruk, skulle de amanuenser och underläkare vid de nuvarande klinikerna, som för närvarande helt eller delvis avlönades med arvoden, utgående från karolinska institutets avlöningsanslag, få sin lön från sjukhusets avlöningsanslag. Detta medförde, att medel för arvoden till dessa underläkare och amanuenser därefter icke vidare behövde beräknas å institutets avlöningsanslag. Å detta, skulle alltså endast beräknas medel för deras avlöning, intill dess respektive kliniker å karolinska sjukhuset öppnades.

Följande förändringar borde med anledning härav vidtagas i gällande avlöningsstat för karolinska institutets assistenter och amanuenser:

Medicinska kliniken

1 amanuens (å den klinik vid serafimerlasarettet, som skulle flyttas till karolinska sjukhuset) i/t—3% 1939

Kirurgiska kliniken

1 amanuens (å den till Maria sjukhus förlagda kliniken) 'A—8% 1939..........................

Kungl. Majlis -proposition Nr 206.

151 Arvode Besparing Kronor Kronor

Gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus

1 underläkare 1/i—3% 1939 ................... 900 2,700

1 amanuens » » » 750 2,250

Oftalmiatriska kliniken

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens V?—31/i2 1939 .................... 1,500 1,500

Oftalmiatriska polikliniken

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens V7—S1/12 1939..................... 1,200 1,200

Klmiken för oron-, näs- och halssjukdomar

(nu å Sabbatsbergs sjukhus)

1 amanuens Vt 1939—31/i 1940 ................. 1,750 1,250

2 amanuenser» » » » ................. 3,500 2,500

Polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar

(nu å serafimerlasarettet)

1 amanuens l/i 1939—31/i 1940 ................. 1,400 1,000

Psykiatriska kliniken

(nu å psykiatriska sjukhuset)

1 amanuens Vt 1939—S1/i 1940 ................. 1,750 1,250

Summa kronor 14,250 18,150

Avlöningsstatens slutsumma skulle sålunda kunna minskas med 18,150 kronor.

Med hänsyn till svårigheten att exakt kunna angiva, när respektive kliniker å karolinska sjukhuset öppnades och arvoden för ifrågavarande befattningshavare icke längre behövde utgå från institutets avlöningsanslag, kunde ifrågasättas, örn ej den i institutets avlöningsstat under avdelningen

I. Professorer och lärare m. fl. ingående delposten till arvoden till assistenter och amanuenser borde beräknas förslagsvis.

I detta sammanhang torde böra upptagas väckt fråga örn vidtagandet av vissa jämkningar i gällande överenskommelse angående driften av forskning sav delning arna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

I den mellan Kungl. Majit och kronan, å ena sidan, samt styrelsen för jubileumsfonden och cancerföreningen, å den andra, den 8 juni 1934 ingångna överenskommelsen angående jubileumskliniken har föreskrivits, att den personal, som regelmässigt erfordras för utförande av forskningsavdelningarnas löpande arbete åt radiumhemmet och karolinska sjukhuset i övrigt, skall avlönas av staten. All annan personal vid forskningsavdelningarna skall erhålla sin avlöning från jubileumsfonden, från vilken för driften av dessa avdelningar avsatts ett belopp av 1,500,000 kronor.

I enlighet härmed bestrider jubileumsfonden hela kostnaden för avlöning åt föreståndarna för omförmälda avdelningar.

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

I skrivelse den 10 februari 1938 har direktionen för karolinska sjukhuset meddelat, att direktionen den 26 oktober 1937 uppdragit åt två av sina ledamöter att med styrelserna för Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och för cancerföreningen i Stockholm upptaga förhandlingar angående förnyad prövning av överenskommelsen den 8 juni 1934, i vad den avsåge föreståndarbefattningarna vid klinikens forskningsavdelningar. Resultatet av dessa förhandlingar hade sammanfattats i en promemoria, vilken överlämnats till direktionen, varefter nämnda styrelser i särskild skrivelse den 1 februari 1938 förklarat sig godkänna det i promemorian framställda förslaget. Jämlikt detsamma skulle ifrågavarande föreståndarbefattningar ombildas till två professorsbefattningar, vilkas innehavare helt skulle avlönas av statsmedel. I gengäld härför skulle staten erhålla ett kontant belopp av 500,000 kronor. Vidare skulle jubileumsfonden och cancerföreningen överlämna till Kungl. Majit och kronan utan ersättning förutom forskningsavdelningarnas byggnader även deras utrustning, varjämte de båda stiftelserna skulle, utöver vad som enligt 1934 års överenskommelse ålåge dem att erlägga i bidrag till radiumhemmets byggnad och utrustning, bidraga med inventarier till radiumhemmet samt inredning av en evakuationsavdelning i radiumhemmet med sammanlagt cirka 122,500 kronor.

Direktionen tillstyrkte för sin del bifall till det i promemorian framställda förslaget.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har i yttrande till kanslern för rikets universitet anfört, att kollegiet i princip icke hade något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Kanslern har i utlåtande den 11 oktober 1938 anfört huvudsakligen följande:

I likhet med utredningsmännen ansåge kanslern goda skäl tala för att föreståndarbefattningarna vid de bägge forskningsavdelningarna ombildades till professurer, uppförda å karolinska institutets stat. Vad anginge värdet av de prestationer, som jubileumsfonden och cancerföreningen skulle erlägga såsom kompensation för statsverkets ökade utgifter, i förhållande till vad i 1934 års avtal överenskommits, så kunde däremot göras bland annat den invändningen, att statens förvärv av äganderätt till forskningsavdelningarnas inventarier icke utgjorde någon reell ekonomisk förmån. Enligt kanslerns mening funnes emellertid icke anledning att lägga strikt finansiella synpunkter på denna fråga, enär forskningsavdelningarnas tillkomst och upprätthållande i varje fall vore ett betydande allmänt intresse. Kanslern tillstyrkte därför i huvudsak den föreslagna uppgörelsen. I

I särskild skrivelse samma dag har kanslern erinrat, att karolinska institutet icke disponerade över tillgångar, motsvarande universitetens reservfondsmedel. Då detta vore en betydande olägenhet hemställde kanslern — under förutsättning att omförmälda uppgörelse komme till stånd och i samband därmed ett kapitalbelopp av 500,000 kronor överlämnades till statsverket — att detta kapital måtte ställas till karolinska institutets förfogan-

153 Kungl. Majda proposition Nr 206.

de och dess avkastning användas för ändamål av det slag, för vilka reservfondsmedlen vid universiteten anlitades.

Statskontoret har i yttrande den 15 november 1938 anfört bland annat följande:

En uppgörelse av föreslagen innebörd måste — såvitt statskontoret kunde finna — för statsverket bliva i ekonomiskt hänseende ofördelaktig, enär kapitalvärdet av de genom densamma av staten övertagna löneförpliktelserna med nu gällande räntesatser torde kunna uppskattas till ungefär en miljon kronor, medan staten i motprestation från jubileumsfonden skulle erhålla endast en halv miljon kronor. I likhet med universitetskanslern ansåge statskontoret nämligen överlåtelsen av forskningsavdelningarnas utrustning icke ur statsverkets synpunkt kunna tillmätas något direkt värde. Dessutom kunde enligt ämbetsverkets mening lämpligheten av en dylik överlåtelse ifrågasättas, enär jubileumsfonden därefter skulle komma att svara för underhåll och förnyelse av statsegendom.

Som motiv för en överlastning på statsverket av omhandlade lönekostnader hade endast åberopats skäl av organisatorisk art, nämligen att den vid forskningsavdelningarna redan statsanställda personalen icke lämpligen borde underställas privatanställda föreståndare. Enligt statskontorets mening borde det icke bereda några större svårigheter att i praktiken på ett smidigt sätt lösa denna fråga, och i vart fall kunde de svårigheter, som i sådant avseende möjligen kunde uppstå, icke utgöra tillräckligt skäl för att staten skulle ikläda sig ekonomiska förpliktelser av den storleksordning, varom här vore fråga.

Statskontoret ville för övrigt erinra, att den nuvarande organisatoriska utformningen av forskningsavdelningarna beslutades så sent som av 1937 års riksdag. Därvid hade ungefär 40 procent av den totala kostnaden för avlöningar vid forskningsavdelningarna kommit att falla på statsverket, oaktat det vid principbeslutet vid 1930 års riksdag om statens övertagande av radiumhemmet hade framhållits, att jubileumsfonden och cancerföreningen i stort sett skulle svara för driften vid forskningsavdelningarna (proposition nr 232, sid. 112). Vunne det nu föreliggande förslaget bifall, skulle staten komma att nära nog ensam svara för dessa kostnader.

Statskontoret ansåge sig alltså av statsfinansiella skäl icke kunna förorda bifall till den föreliggande framställningen.

Den ifrågasatta ombildningen av föreståndarbefattningarna vid jubileumsklinikens forskningsavdelningar till två helt av statsmedel avlönade professurer kan av mig icke på grundval av den nu föreliggande utredningen biträdas. Jag ansluter mig i detta avseende i huvudsak till vad av statskontoret yttrats.

Såsom kanslern erinrat, skall den psykiatriska kliniken vid karolinska institutet flyttas till karolinska sjukhuset. Den nya kliniken beräknas av direktionen för karolinska sjukhuset kunna öppnas omkring den 1 februari 1940. För närvarande är professorn i psykiatri vid karolinska institutet tillika överläkare vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm och uppbär i denna egenskap enligt av riksdagen fastställd stat för sinnessjukhusen av-

Departe-

mentschefen.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

löning enligt lönegraden B 29 (A 29). Härjämte åtnjuter han ett arvode av 3,000 kronor å karolinska institutets stat. Såsom en konsekvens av klinikens flyttning bör professorsbefattningen i psykiatri skiljas från omförmälda överläkartjänst och å institutets stat upptagas medel till en professur i ämnet. Ehuru kliniken beräknas bliva färdigställd först i början av första halvåret 1940, bör dock den blivande klinikchefen redan dessförinnan taga befattning med klinikens utrustning och vad därmed står i samband. Jag tillstyrker därför, att medel till ifrågavarande professorsbefattning anvisas å institutets stat redan från och med ingången av budgetåret 1939/40. I samband härmed kan det nu till professorn utgående särskilda arvodet å

3,000 kronor indragas. Jämväl i övrigt biträder jag kanslerns i ämnet framställda förslag.

Behov synes föreligga av ett tekniskt biträde vid rättsmedicinska institutionen. Då de arbetsuppgifter, som skola handhavas av ifrågavarande biträde, synas motivera samma löneställning, som tillkommer motsvarande befattningshavare vid andra institutioner, har jag icke något att erinra mot den av kanslern föreslagna lönegradsplaceringen.

Jag delar kanslerns uppfattning, att önskvärdheten av ökad vaktmästarhjälp vid rättsmedicinska institutionen bör kunna tillgodoses genom ökning av de nu utgående anslagsmedlen till bestridande av vaktmästargöromål vid institutionen. Nämnda anslagsmedel torde böra ökas med det av kanslern föreslagna beloppet, 600 kronor.

Jag anser mig ävenledes böra tillstyrka förslaget om anställande av ett handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet. För ändamålet beräknar jag, på sätt kanslern förordat, ett arvode av 1,800 kronor.

Emot den föreslagna överflyttningen av vissa vaktmästare, vilken fråga jag delvis redan i det föregående berört, har jag i huvudsak intet att erinra. Ur karolinska institutets stat bör alltså uteslutas en vaktmästarbefattning i lönegraden B 7 (A 7), vilken i stället bör uppföras å serafimerlasarettets stat.

Vid institutets bibliotek finnas för närvarande följande arbetskrafter: en bibliotekarie, ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 (A 7), två arbetsbiträden och en vaktmästare. Bibliotekarien, arbetsbiträdena och vaktmästaren äro avlönade med arvoden. Arbetsbiträdena uppbära vart och ett 2,250 kronor och vaktmästaren 3,000 kronor. Den föreliggande utredningen synes mig utvisa, att den nu till arbetsbiträdena utgående ersättningen är för låg i förhållande till de fordringar, som måste ställas på befattningarnas innehavare, och de arbetsprestationer, som utkrävas av dem. Jag kan emellertid icke för närvarande tillstyrka det av kanslern framställda förslaget i annan mån än att jag föreslår, att arvodena till arbetsbiträdena höjas med 750 kronor till 3,000 kronor. Däremot vill jag icke resa erinran mot att den nuvarande vaktmästaren vid biblioteket, som varit i institutets tjänst under en tid av 12 år, erhåller extra ordinarie anställning i 7 lönegraden.

155 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

Utöver de ändringar i personalförteckningen, som bliva en följd av här framställda förslag med avseende å den ordinarie personalen, böra i förteckningen vidtagas de ändringar, som påkallas av det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet. Såsom jag förut i 1939 års åttonde huvudtitel under punkten 70 angående anslag till avlöningar vid universitetet i Uppsala haft anledning framhålla, äro vissa av de i personalförteckningarna vid universiteten och karolinska institutet upptagna befattningshavarna — bland andra de tekniska biträdena och vaktmästarna — fördelade mellan de särskilda institutionerna. Under åberopande av vad jag under nämnda punkt anfört, föreslår jag, att i den personalförteckning för karolinska institutet, som nu är avsedd att fastställas av riksdagen, allenast angives det sammanlagda antalet tjänster av olika slag. Det torde sedermera få ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser örn fördelningen av respektive tjänster mellan de särskilda institutionerna.

I avlöning sstaten böra vidtagas följande ändringar:

I den särskilda avlöningsstat för professorer och lärare m. fl., som är införd under avdelning I. Professorer och lärare m. fl., bör uppföras ytterligare en professor (i psykiatri). Med hänsyn härtill böra delposterna till lön och tjänstgöringspenningar Samt till ålderstillägg ökas med respektive 12,000 kronor till 318,100 kronor och 1,000 kronor till 18,500 kronor. Den under nämnda rubrik uppförda anmärkningen 3 bör erhålla den ändrade lydelse, som föranledes av att å institutets stat uppföres en professur i psykiatri. Av samma skäl bör anmärkningen 4 utgå och anmärkningarna 5 och 6 erhålla beteckningarna 4 och 5.

Den under nämnda avdelning uppförda anslagsposten å 3,000 kronor till arvode till en professor i psykiatri bör jämte vid posten fogad anmärkning uteslutas ur staten. De nuvarande anslagsposterna 3 och 4 böra på grund härav betecknas 2 och 3.

Ur sistnämnda anslagspost, betecknad arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, utgå nu arvoden, vilka i allmänhet äro förenade med rätt till dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid statens nyreglerade verk gällande grunder. Frågan angående ombildning av dessa arvoden med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg har av skäl, som under punkten 69 i 1939 års åttonde huvudtitel anförts, ansetts böra bliva föremål för ytterligare omprövning. Jag anser mig därför icke böra nu framlägga förslag rörande omreglering av nämnda arvoden. Däremot föreslår jag — i analogi med vad av 1938 års riksdag redan beslutats beträffande universiteten — att den under ifrågavarande anslagspost uppförda delposten till Grundbelopp hädanefter icke i den av riksdagen godkända avlöningsstaten fördelas mellan olika anslagsändamål. Nämnda delpost, som nu är uppförd med 224,400 kronor, bör med hänsyn till vad i förutnämnda promemoria anförts, minskas med hänsyn till bortfallande amanuensarvoden. För beredande av viss säkerhetsmarginal torde minskning

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

dock böra nu ske med endast 16,100 kronor. Posten bör alltså bestämmas till 208,300 kronor. Jag anser mig däremot icke kunna tillstyrka, att posten i fråga upptages förslagsvis.

Summan av de under berörda avdelning I upptagna löneförmånerna, nu 575,000 kronor, bör alltså å ena sidan höjas med (12,000 + 1,000 =)

13,000 kronor, å andra sidan minskas med (3,000 + 16,100 =) 19,100 kronor och uppföras med 568,900 kronor, innebärande en anslagsminskning med 6,100 kronor.

Den under avdelning II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess institutioner m. m. uppförda anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, nu 102,100 kronor, skulle med hänsyn till dels att en vaktmästarbefattning i lönegraden B 7 (A 7) överföres till serafimerlasarettets stat, dels ock att en ny befattning såsom tekniskt biträde inrättas i motsvarande lönegrad, vid i övrigt oförändrade förhållanden utgå med samma belopp som hittills. På grund av 1938 års lönereglering för civilförvaltningen påkallas emellertid en omräkning av anslagsposten. Posten bör med anledning härav höjas med i runt tal 26,600 kronor till 128,700 kronor.

Den under samma avdelning uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, som nu utgör 16,400 kronor, bör å ena sidan höjas med (2 X 750 =) 1,500 kronor på grund av förslag om höjd ersättning till arbetsbiträdena vid biblioteket, å andra sidan minskas med arvodet å 3,000 kronor till biblioteksvaktmästaren, som enligt mitt förslag skall erhålla extra ordinarie anställning. Posten bör alltså minskas med (3,000 — 1,500 =) 1,500 kronor till 14,900 kronor.

Till följd av de ifrågasatta ändrade lönebestämmelserna för ickeordinarie personal bör delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie personal, nu 12,500 kronor, höjas med i runt tal 3,500 kronor. Posten bör vidare höjas med dels 600 kronor, dels ock 1,800 kronor vid bifall till förslagen om vaktmästarhjälp vid den rättsmedicinska institutionen och handräckningsbiträde vid bakteriologiska laboratoriet. I delposten bör härjämte inräknas den med tjänste- och familjepensionsavdrag reducerade grundlönen för en extra ordinarie biblioteksvaktmästare i 7 lönegraden. Nämnda delpost bör i anledning härav höjas med ytterligare i runt tal 3,300 kronor och alltså uppföras med (12,500 + 3,500 + 600 + -j- 1,800 -f- 3,300 =) 21,700 kronor. Anslagshöjningen utgör (21,700 — — 12,500 =) 9,200 kronor.

Delposten till avlöning sförhöjning ar m. m. till övrig icke-ordinarie personal torde kunna upptagas med 2,800 kronor, innebärande en anslagshöjning med 1,800 kronor.

Beträffande dyrtidstillägg å vissa arvoden, som bestridas ur de berörda båda posterna å nu 16,400 kronor och 12,500 kronor, hänvisar jag till vad jag nyss anfört rörande vissa andra ur avlöningsstaten utgående arvoden.

Anslagsposten å 8,500 kronor till särskilda löneförmåner till ordinarie

157 Kungl. Maj.ts proposition Nr W6.

och icke-ordinarie tjänstemän bortfaller på grund av löneregleringen för dessa tjänstemän. Under förevarande avdelning av avlöningsstaten bör i stället uppföras en ny anslagspost till rörligt tillägg, som kan beräknas till förslagsvis 8,400 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår höjas med (— 6,100 -f- + 26,600 — 1,500 + 9,200 + 1,800 — 8,500 + 8,400 =) 29,900 kronor och bestämmas till (715,500 + 29,900 =) 745,400 kronor.

Det sålunda av mig för nästa budgetår förordade anslaget understiger det i 1939 års åttonde huvudtitel beräknade med (762,000 — 745,400 =) 16,600 kronor.

X. Hemställan.

Vad jag nu föreslagit innebär i förhållande till de för ifrågavarande ändamål i årets statsverksproposition beräknade anslagen en minskning med 32,900 kronor. Erinras må, att i statsverkspropositionen bland inkomsterna å driftbudgeten upptagits inkomster vid karolinska sjukhuset med 2,050,000 kronor och inkomster vid serafimerlasarettet med 1,900,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande personalförteckning för karolinska sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat. Läkarpersonal m. m.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf Vis jubileumsklinik...... A 26

1 laborator vid radiofysiska forskningsavdelningen av Konung Gustaf Vis jubileumsklinik ............................. A 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna................. A12

2 föreståndarinnor..................... All

2 sociala kuratorer..................... All

3 sjukgymnaster....................... A 9

2 andra föreståndarinnor................ A 8

170 sjuksköterskor...................... A 7

2 barnmorskor........................ A 7

6 kontrollbiträden.................... A 7

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

4 tekniska biträden ................... A 7

7 röntgenbiträden...................... A 6

6 sjukvårdare......................... A 6

6 fotografer.......................... A 5

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare ...................... A16

1 förste maskinist..................... A12

1 första köksföreståndarinna............. A 12

1 trädgårdsmästare .................... A 10

3 andre maskinister.................... A 8

1 tvättföreståndarinna.................. A 7

3 andra köksföreståndarinnor ............ A 7

4 reparatörer......................... A 7

4 förste vaktmästare................... A 7

1 arbetsföreståndarinna................. A 6

1 tvättmästare........................ A 6

4 förste eldare........................ A 6

2 vaktmästare........................ A 5

1 maskintvättare...................... A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar......................... A 5

2 kokerskor.......................... A 2

1 kallskänka......................... A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 sjukhusdirektör...................... C 10

1 syssloman.......................... A 24

1 förste bokhållare............. A18

1 bokhållare.......................... A 15

1 kassör............................. All

1 kansliskrivare....................... All

1 kontorist........................... A 9

9 kanslibiträden....................... A 7

8 kontorsbiträden...................... A 4

Extra-ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den W:e.

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.....................Eo 23;

2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset, att tillämpas under budgetåret 1939/40:

159 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

A vlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................kronor 900,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp . . . kronor 117,300

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis..... » 27,700 » 145,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 1,540,000

b. Avlöningsförhöj-

ningar m. m., förslagsvis ......._»_60,000 » 1,600,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... »_140,000

Summa förslagsanslag kronor 2,785,000;

3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av-

löningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av............................kronor 2,785,000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om-

kostnader för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av........................kronor 1,555,000;

5. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Ut-

rustning för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av .......................kronor 475,000;

6. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: In-

köp av radium för budgetåret 1939/40 anvisa ett anslag av.............................kronor 411,000;

7. godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet, att tillämpas tills vidare från och med bud-

getåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat. Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna....................... All

2 sjukgymnaster........................ A 9

56 sjuksköterskor........................ A 7

1 fotograf............................. A 5

1 handräckningsbiträde .................. A 2

160 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare....................... A 14

1 första köksföreståndarinna.............. All

1 maskinist............................ A10

1 husmoder........................... A 7

1 andra köksföreståndarinna.............. A 7

4 förste vaktmästare.................... A 7

1 trädgårdsmästare...................... A 7

1 snickare............................. A 7

2 reparatörer.......................... A 7

3 förste eldare......................... A 6

3 vaktmästare......................... A 5

3 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar.......................... A 5

1 kokerska, diet-....................... A 2

Administrations- och kontorspersonal.

1 syssloman........................... A 24

1 bokhållare........................... A15

1 kassör.............................. All

1 kameralbiträde....................... A 8

1 kontorsbiträde........................ A 4;

8. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis...........

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... kronor 86,400

b. Vikariatsersättnin-

gar m. m., förslagsvis ............ » 18,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis kronor 930,000

b. Avlöningsförhöj-

ningar m. m., förslagsvis ........ » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......

Summa förslagsanslag kronor 1,532,700;

kronor 383,300

104,400

970,000

75,000

161 Kungl. Maj:ts proposition Nr "206.

9. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlö-

ningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av............................ kronor 1,532,700;

10. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Om-

kostnader för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av........................kronor 1,276,000;

11. godkänna följande personalförteckning för vissa

tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

och dess institutioner m. m., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Personalförteckning för vissa tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner m. m.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

Vetenskapliga institutioner och inrättningar.

1 preparator............................A 10

1 kanslibiträde..........................A 7

12 tekniska biträden......................A 7

8 vaktmästare ..........................A 7

2 tekniska biträden......................A 4

Kansliet.

1 kansliskrivare.........................All

1 maskinist ............................A 8

1 vaktmästare...........................A 7

1 kanslibiträde..........................A 7

Kamrerarexpeditionen.

1 kamrerare............................A 24

1 kontorsbiträde.........................A 4;

12. godkänna följande avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska institutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . . kronor 318,100

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 206.

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Avlöning sstat.

b. Ålderstillägg, förslagsvis .........kronor 18,500

c. Ersättningar till vi-

karierande akademiska lärare, förslagsvis ........ » 5,000 kronor 841,600

2. Avlöning till tjänsteman å indragningsstat:

163 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Olivecrona, A. H., professor i neuro-kirurgi, personligen:

Lön .............kronor 8,000

Ålderstillägg....... » 1,000

Tjänstgöringspenningar > 4,000 kronor 13,000

Ann.: 1. Innehavare av personlig professur äger att efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å lönen med 1,000 kronor.

2. Innehavare av personlig professur är i pensionshänseende likställd med annan professor vid institutet och följaktligen underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp.....kronor 208,300

b. Vikariatsersättning-

ar m. m., förslagsvis » 6,000 » 214,300

Summa kronor 568,900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess institutioner m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................kronor 128,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit....... » 14,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m............kronor 21,700

b. Avlöningsförhöjning-

ar m. m., förslagsvis » 2,800 » 24,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ....... »_8,400

Summa kronor 176,500

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 568,900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m........... » 176,500

Summa kronor 745,400;

164 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

13. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av..............................kronor 745,400.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 806.

165 Bilaga A.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal (ej läkarpersonal) vid karolinska sjukhusets kliniker och avdelningar för budgetåret 1939/40.

166 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne- j

grad

Elektroterapiavdelningen:

1 sköterska ..................

2 sköterskebiträden ..........

1 städerska ..................

För hela medicinska kliniken skulle personalen sålunda utgöras av:

52 sköterskor ...................

2 tekniska biträden .............

1 laboratoriebiträde.............

17 provsköterskor ...............

24 elever .......................

2 provelever....................

6 baderskor ....................

4 sköterskebiträden ............

34 städerskor ...................

3 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde .................

1 kontorsbiträde ...............

4 kontorsbiträden...............

2 förste vaktmästare ...........

Kirurgiska kliniken.

Kliniken omfattar 6 allmänna och 2 enskilda vårdavdelningar, operationsavdelning, poliklinik samt olycksfallsoch intagningsavdelning.

För en allmän vårdavdelning om 25 platser erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska ...........

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor ...............

2 elever .......................

2 städerskor ...................

För en enskild vårdavdelning örn 12— 13 platser:

1 avdelningssköterska...........

3 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska.................

2 elever .......................

1 provelev .....................

2 städerskor ...................

Dessutom erfordras följande för vårdavdelningarna gemensam personal:

2 sköterskor för nattjänst ......

8 sköterskor för avlösning, därav 4

för dagtjänst och 4 för nattjänst

5 elever för avlösning ..........

3 städerskor för avlösning........

2 sjukbärare ...................

Operationsavdelningen:

3 operationssköterskor ..........

4 sköterskor ...................

A 7 e. U. 4 e. TJ. 4

A 7 eller e. o. 5 A 7 A 4

e. U. 5 e. U. 4 e. U. 4 e. o. 5 e. o. 7 A 4 e. o. 4 A 7

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5

A 7

A 7 eller e. o. 5

4 provsköterskor ................

4 elever ........................

4 städerskor ....................

Operationsavdelningens laboratorium:

1 laboratoriesköterska ............

1 städerska .....................

Polikliniken:

2 sköterskor ....................

2 sköterskor ....................

2 provsköterskor.................

2 elever ........................

3 städerskor ....................

2 sjukbärare ....................

Poliklinikens expedition:

1 sköterska .....................

1 kontorsbiträde .................

Poliklinikens laboratorium:

1 laboratoriesköterska ............

1 städerska .....................

Olycksfalls- och intagning savdelning en:

1 sköterska ......................

1 sköterska ......................

1 provsköterska ..................

1 städerska ......................

För hela kliniken skulle personalen sålunda utgöras av:

52 sköterskor........ ... ............

21 provsköterskor .................

27 elever..........................

2 provelever .....................

29 städerskor......................

4 sjukbärare .....................

1 kontorsbiträde ..................

För medicinska och kirurgiska klinikernas expeditioner, journalarkiv, bibliotek och museum.

2 kanslibiträden ..................

1 kanslibiträde ...................

2 kontorsbiträden ................

1 kontorsbiträde ..................

2 städerskor......................

Medicinska och kirurgiska klinikernas garnisonsavdelningar: De fyra garnisonsavdelningarna omfatta vardera 25 allmänna och 2 enskilda vårdplatser. Härtill komma mottagningsavdelning, laboratorium och intagningsbad.

För en vårdavdelning erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska .............

e. U. 4

A 7 e. U. 4

A 7 A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5

A 7 A 4

A 7 e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5 A 4

A 7 e. o. 7 A 4 e. o. 4 e. U. 4

A 7

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 206.

167 Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

2 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..............■. . ..

2 militära sjukvårdare............

2 städerskor .....................

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För en enskild obstetrisk avdelning erfordras:

Gemensamt för vårdavdelningarna erfordras följande personal:

1 sköterska för nattjänst..........

3 sköterskor för avlösning ........

X provsköterska för avlösning......

1 städerska för avlösning ..........

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

Mottagningsavdelning, expedition och journalarkiv:

1 sköterska ......................

3 militära sjukvårdare ............

1 städerska ......................

Laboratoriet:

1 laboratoriesköterska .............

1 städerska ......................

A 7 e. U. 4

A 7 e. U. 4

1 avdelningssköterska .............

3 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För en allmän gynekologisk avdelning erfordras:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor..................

1 elev ...........................

1 provelev .......................

2 städerskor......................

Intagningsbadet: 1 baderska

e. U. 5

För gamisonsavdelningarna kommer personalen sålunda att utgöras av:

18 sköterskor .....................

5 provsköterskor .................

11 militära sjukvårdare ............

11 städerskor .....................

1 baderska.......................

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. U. 5

Kvinnokliniken.

För en enskild gynekologisk avdelning erfordras:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

1 provsköterska ..................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

För samtliga vårdavdelningar gemensamt erfordras följande personal:

2 sköterskor för nattjänst..........

3 sköterskor för avlösning i dagtjänst

Kliniken omfattar 2 allmänna obstetriska vårdavdelningar om 25 platser, en allmän septisk vårdavdelning örn 20 platser, en enskild obstetrisk vårdavdelning örn 12 platser, en förlossningsavdelning om 9 platser, 2 allmänna gynekologiska vårdavdelningar örn 26 platser, en enskild gynekologisk vårdavdelning örn 13 platser, operationsavdelning och poliklinik.

4 sköterskor för avlösning i nattjänst

4 elever för avlösning.............

3 städerskor för avlösning .........

1 sjukbärare .....................

För operationsavdelningen erfordras:

1 operationssköterska .............

1 narkossköterska.................

1 sköterska ......................

För en allmän obstetrisk vårdavdelning erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

2 provsköterskor .................

2 elever .........................

2 städerskor .....................

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

För en allmän septisk avdelning er- | fordras:

1 avdelningssköterska ............

2 sköterskor, varav en för nattjänst

A 7

A 7 eller e. o. 5

1 provsköterska ..................

1 elev ...........................

3 städerskor......................

Förlossningsavdelningen:

1 avdelningssköterska .............

2 barnmorskor, varav en för nattjänst

4 sköterskor, varav en för nattjänst

och en för avlösning ............

3 provsköterskor, varav 2 för natttjänst .........................

2 elever..........................

3 städerskor .....................

Löne-

grad

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5 A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 e. o. 5

A 7 A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

A 7 A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

168 Kungl. Majlis proposition Nr W6.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

170 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Kliniker och avdelningar

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer.................

1 kanslibiträde .................

7 röntgenbiträden ..............

1 fotograf .....................

1 förste vaktmästare............

1 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde (vid svulstpatologiska

avdelningen) .................

3 kontrollbiträden ..............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer ................

3 röntgenbiträden ..............

9 sjukvårdsbiträden ___:........

1 sjukbärare ...................

1 kanslibiträde .................

2 kontorsbiträden (därav en vid

övervaknings- och kontrollavdelningen) ......................

2 kontrollbiträden ..............

2 röntgenbiträden ...............

3 sjukvårdsbiträden ............

2 baderskor ...................

26 städerskor och garderobier ...

8 provsköterskor ...............

10 elever .......................

4 provelever ...................

Psykiatriska kliniken.

Kliniken omfattar 6 allmänna vårdavdelningar om 16—17 platser, en enskild vårdavdelning örn 12 platser och poliklinik.

Oroliga kvinnoavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska för dagtjänst........

1 sköterska för nattjänst........

3 elever för dagtjänst ..........

1 elev för nattjänst ............

1 städerska ....................

Oroliga mansavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska ....................

3 sjukvårdare för dagtjänst......

2 sjukvårdare för nattjänst......

1 städerska ....................

Halvoroliga kvinnoavdelningen:

1 avdelningssköterska ...........

1 sköterska ....................

2 elever för dagtjänst ...........

1 elev för nattjänst ............

1 städerska ....................

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

171 Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Kliniker och avdelningar

Löne-

grad

Personal för avlösning: 6 sköterskor ........

4 elever ............

2 sjukvårdare .......

2 städerskor ........

A 7 eller e. o. 5

A 6 e. U. 4

1 provsköterska .. 3 sköterskebiträden

1 fotograf .......

2 fotografibiträden

1 städerska ......

1 sjukbärare .....

e. U. 4 A 5 e. U. 5 e. U. 4 e. o. 5

För hela kliniken skulle personalen sålunda utgöras av:

1 social kurator ..................

1 föreståndarinna .................

26 sköterskor .....................

9 sjukvårdare ....................

21 provsköterskor eller elever ......

1 arbetsföreståndarinna ...........

13 städerskor .....................

1 kameralbiträde .................

1 kanslibiträde ...................

1 kontorsbiträde ..................

A 11 A 8

A 7 eller e. o. 5 A 6

A 6 e. U. 4 e. o. 8 A 7 A 4

Isoleringsavdelningen.

Isoleringsavdelningen omfattar 10 vårdplatser, vartill erfordras följande personal:

1 avdelningssköterska .............

2 sköterskor .....................

1 elev ...........................

1 städerska ......................

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4

Sjnkavdelning för elever.

1 sköterska ..................

1 sköterska ..................

1 städerska ..................

A 7

A 7 eller e. o. 5 e. U. 4

Röntgendiagnostikavdelningen.

Klinisk diagnostik A:

1 röntgensköterska...............

2 sköterskor ....................

1 provsköterska .................

3 sköterskebiträden ..............

2 fotografer .....................

1 fotografibiträde ...............

1 städerska .....................

j 1 sjukbärare ....................

j Klinisk diagnostik B:

1 röntgensköterska...............

2 sköterskor.....................

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 A 5 e. U. 5 e. U. 4 e. o. 5

A 7

A 7 eller e. o. 5

Poliklinisk diagnostik: 1 röntgensköterska .. 1 sköterska ........

1 provsköterska

2 sköterskebiträden .

1 fotograf ..........

1 fotografibiträde ...

Expedition och arkiv:

1 kansliskrivare

2 kanslibiträden

2 kanslibiträden .... 1 kontorsbiträde 1 städerska ........

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 4 A 5 e. U. 5

A 11 A 7 e. o. 7 e. o. 4 e. U. 4

Fotografi- och ritavdelning.

1 fotograf ....................

1 städerska ...................

A 5 e. U. 4

blym nastikavd el n i ogen.

3 sjukgymnaster .............

3 sjukgymnaster .............

1 kontorsbiträde .............

4 städerskor ................

Tandpolikliniken.

1 sköterska .................

2 sköterskor ...............

1 elev .....................

1 fotografibiträde ............

1 tandtekniker ..............

1 städerska ................

1 kanslibiträde .............

A 9 e. o. 9 A 4 e. U. 4

A 7

A 7 eller e. o. 5

e. U. 5 e. 7 e. U. 4 e. o. 7

Patologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

preparationer ...................

1 kanslibiträde ...................

1 förste vaktmästare..............

2 städerskor......................

A 7 e. o. 7 A 7 e. U.4

Sociala hjälpbyrån.

1 social kurator ...........

1 kanslibiträde ............

1 kontorsbiträde ...........

A 11 e. o. 7 A 4

172 Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

Bilaga B.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40.

Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

174 Kungl. Majlis proposition Nr 806.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

176 Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

177 Bihang till riksdagens protokoll l!)3!i. 1 sami.

A’r Utun.

178 Kungl. Majlis proposition Nr 206.

Bilaga C.

Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal vid serafimerlasarettet under budgetåret 1939/40.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206. 179

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

A. Grundbelopp.

Lasarettets direktör, arvode.............................. 1,800

ersättning, därest han ej åtnjuter fri bostad.................. 6,000 7,800

1 överläkare vid medicinska kliniken t. o. m. 9% 1939 å 1,500 ............. 375

1» » » >»»» so/» > > 1,000 ............. 250

1 > » > » fr. o. m. Vid » » 1,500 ............. 1,125

1 » » kirurgiska » 1,500

1 j » nervkirurgiska avdelningen......................... 1,000

1 » » ögonkliniken t. o. m. sl/n 1939 ä 1,000 ................. 500

1 » > nervkliniken > > > 3% » » 1,000 ................. 250

1 j > > fr. o. m. ’/><> * * 1,500 ................. 1,125

1 » » röntgenavdelningen t. o. m. *% 1939 ä 1,000 250

1 » > > fr. o. m. V10 * 9 9,000 .............. 6,750

1 biträdande överläkare vid medicinska kliniken fr. o. m. 1 /1 o 1939 ä 7,500 ...... 5,625

1 > i » kirurgiska kliniken fr. o. m. '/io 1939 å 7,500 ....... 5,625

1 » » > nervkliniken fr. o. m. V10 1939 å 7,500........... 5,625

1 » läkare vid röntgenavdelningen.......................... 3,000

1 » > t gymnastikavdelningen........................ 4,800

1 » > > > t. o. m. s% 1939 ii 4,800 ......... 1,200

1 poliklinikföreståndare vid medicinska polikliniken............. ....... 7,500

1 > » kirurgiska » ...................... 7,500

1 » > ögonpolikliniken.......................... 6,500

1 » > öron-, näs- och halspolikliniken................ 6,500

1 » » nervpolikliniken......................... 6,500

1 » » kvinnopolikliniken........................ 4,800

1 » > psykiatriska polikliniken.................... 3,600

1 prosektor vid patologiska avdelningen fr. o. m. '/io 1939 å 9,000 ........... 6,750

1 amanuens » Ä s »»>*/io>» 1,800 ........... I,3o0

Arvode för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar...........* 2,000

» till personalläkare....................................* 1,00°

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikavdelningen ............* 3,300

Del av arvode till direktionens sekreterare..........................* 1,500

tili i kassakontrollant....................... * 600

1 predikant............................................* L410

Summa kronor 107,910

B. Vikariatser sättning ar m. m. (beräkning enligt bilagd specifikation)

förslagsvis............................................. 19,590

Summa för hela anslagsposten kronor 127,500

Dyrtidstillägg må icke utgå å de med * förtecknade arvodena.

180 Kungl. Majlis proposition Nr W6.

Kungl. Majlis proposition Nr 206.

') Härtill kommer fritt vivre. ’) Härtill kommer fri uniform.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

b) Avlöningsförhöjningar m. m.

4,7 % ä 826,500 = 38,845: 50 avrundat till

38,800

Kungl. Majlis 'proposition Nr 206.

183 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning........................................ 3

II. Allmänna synpunkter i fråga om sjukhusorganisationen .... 8

III. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset........... 23

1. Nuvarande förhållanden s. 23. — 2. Sjukhusets läkemedelsförsörjning s. 23. — 3. Psykiatriska klinikens förläggande till karolinska sjukhuset s. 24. — 4. Central ledning av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet s. 26. — 5. Ändrad lönegradsplacering för viss personal s. 42. — 6. Överflyttning av personal från garnisonssjukhuset m. m. s. 43. — 7. Behovet

av läkarpersonal m. m. s. 44. — 8. Behovet av övrig personal för sjukhusets kliniker och avdelningar s. 63. — 9. Centralköket s. 74. —

10. Tvättinrättningen s. 75. — 11. Maskin- och verkstadsavdelningen samt övrig ekonomipersonal s. 76. — 12. Övrig administrations- och kontorspersonal s. 80. — 13. Anslagsberäkningar s. 84.

IV7. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset......... 89

l. Nuvarande förhållanden s. 89. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40 s. 89. — 3. Myndigheternas yttranden s. 92.

— 4. Direktionens yttrande i anledning av myndigheternas erinringar

m. m. s. 94.

V. Anslag till utrustning vid karolinska sjukhuset........... 96

1. Tidigare utredningar m. m. s. 96. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40 s. 97. — 3. Medicinalstyrelsens yttrande s. 99.

VI. Anslag till inköp av radium för karolinska sjukhuset...... 99

VII. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.............103

1. Nuvarande förhållanden s. 103. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsbe-

räkningar för budgetåret 1939/40 s. 103. — 3. Myndigheternas yttranden s. lil. — 4. Sjukhusdirektionens yttrande i anledning av myndigheternas erinringar m. m. s. 115. — 5. Särskild ersättning till läkare vid serafimerlasarettet för vissa intyg och utlåtanden s. 116.

VIII. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet...........138

1. Nuvarande förhållanden s. 138. — 2. Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40 s. 138.

IX. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 143

X. Hemställan.......................................157

Bilagor.

Bilaga A. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal (ej läkarpersonal) vid karolinska sjukhusets kliniker

och avdelningar för budgetåret 1939/40 .............. 165

» B. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1939/40 172 » C. Sammanställning över sjukhusdirektionens förslag till personal vid serafimerlasarettet under budgetåret 1939/40 .178