med förslag till viss änd¬ ring i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
1 Nr 74.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa; given Stockholms slott den 10 november 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 74.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 november 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för, handelsdepartementet anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Det förslag till skärpning av spritdrycksbeskattningen, som genom proposition den 14 oktober 1939, nr 49, framlades för riksdagen, innebar bland annat, att omsättningsskatten för sprit, avsedd för tillverkning av essenser eller extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker, skulle höjas från 1 krona 40 öre till 10 kronor för liter. Förslaget blev i denna del av riksdagen bifallet. De nya skattebestämmelserna innefattas i förordningen den 31 oktober 1939 (nr 779) örn ändrad lydelse av 2 § förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.
Den sålunda genomförda skatteskärpningen torde påkalla höjning jämväl av tullen å sprithaltiga essenser och extrakter, vilka införas till riket för att användas till beredning av alkoholhaltiga drycker. Införsel av sådana essenser och extrakter förekommer redan nu i viss omfattning och kan, enligt vad det uppgivits, efter skatteskärpningen väntas komma att öka.
De varuslag, varom här är fråga, falla under tulltaxans rubrikgrupp »Flyktiga vegetabiliska oljor, sammansatta eterarter (estrar) samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker o. dyl. använda essenser och andra välluktande ämnen, ej hänförliga till annat nummer, naturliga eller konstgjorda». Tullen utgör, om förpackningen väger brutto 1 kilogram eller däröver, 200 kronor (tulltaxenr 257; stat. nr 587) samt eljest 300 kronor för 100 kilogram (tulltaxenr 258; stat. nr 588). I båda fallen tillkommer dessutom enligt förordning den 31 januari 1932 (nr 15) en tilläggstull å 200 kronor för 100 kilogram.
På grundval av beräkningar, som verkställts inom kontrollstyrelsen, torde tullhöjningen böra bestämmas till 8 kronor för kilogram. För att undvika en vidlyftig uppdelning i tulltaxan synes ändringen lämpligen kunna genomföras sålunda, att till tulltaxenr 257—258 i förenämnda förordning den 31 januari 1932 (nr 15) fogas en ny anmärkning av innehåll, att för sprithaltiga essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
drycker, tilläggstull skall utgå med 1,000 kronor för 100 kilogram. Tillämpningen av ett sådant stadgande kompliceras därigenom, att essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker icke på grund av sin beskaffenhet kunna utan vidare skiljas från essenser och extrakter, avsedda för tillverkning av icke alkoholhaltiga drycker, bakverk, konfityrer och dylikt. Det kunde visserligen tänkas, att tulltaxeringen, i likhet med vad som föreskrivits för vissa andra fall, grundades på intyg rörande den avsedda användningen av varorna. Enligt vad jag under hand inhämtat skulle emellertid ett intygsförfarande på detta område medföra betydande praktiska svårigheter särskilt med hänsyn därtill, att införseln till stor del sker genom agenter och handlande, vilka icke själva äro förbrukare av varorna. På grund härav synes ett obligatoriskt intygsförfarande icke lämpligen böra föreskrivas. Klart är emellertid, att generaltullstyrelsen, därest så skulle anses erforderligt, bör äga befogenhet påbjuda, att intyg om användningen skall avfordras i sådana fall, då tvekan kan råda rörande importerade essensers eller extrakters blivande användning.
Det torde böra ankomma å Kungl. Majit att bestämma dag för ikraftträdande av den nu föreslagna tullhöjningen.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen besluta,
att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa skall från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes, i nedan angivna del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: P. J. Arrhenius.
399001. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.