angående för¬ säljning av vissa kronan tillhöriga markområden

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

X

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av vissa kronan tillhöriga markområden; given Stockholms slott den 8 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt under punkterna l:o—2:o.

GUSTAF.

Per Edvin Skold.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunter, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

l:o.

I skrivelse den 23 januari 1940 har marinförvaltningen gjort framställning örn försäljning av kronan tillhöriga fastigheterna Koldepoten l1 och Kläpp 34 i Överlännäs socken av Västernorrlands län och därvid anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 113.

541) 40

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Fastigheterna Koldepoten l1 om 0,0363 Ilar och Kläpp 34 om 1,2879 har i Överlännäs socken förvärvades genom avhandlingar den 20 december 1900 av kronan och ställdes i samband därmed under marinförvaltningens vård för utnyttjande för sjöförsvarets räkning såsom koldepå. Sedan år 1926 utnyttjas emellertid icke depån, och de anordningar — kolhus, lastkajer m- m- som å fastigheterna vidtagits för ändamålet, äro borttagna eller raserade. Med hänsyn härtill synas fastigheterna lämpligen kunna försäljas.

Vidkommande fastigheternas värde får marinförvaltningen anföra följande. Fastigheterna, som å sin tid inköptes för 140 respektive 3,600 kronor, äro belägna invid Ångermanälven och i närheten av Lökoms station, cirka 50 meter från allmänna vägen Sollefteå—Härnösand och bilda ett sammanhängande område. Koldepoten l1 innehåller så ringa areal, att densamma icke kan lämpa sig för försäljning för sig varför fastigheterna böra utbjudas tillsammans såsom en lott. Vid 1938 års fastighetstaxering hava de icke åsatts taxeringsvärden. Lo äro för närvarande utarrenderade mot ett årligt arrende av 15 kronor. Sedan marinförvaltningen hos domänstyrelsen anhållit örn särskild saluvärdering av fastigheterna, har sådan på styrelsens uppdrag förrättats av e. o. skogstaxator Sven Hilde. Dennes värdering slutar å ett sammanlagt belopp av 600 kronor. Fastigheternas arrendator har under hand till ämbetsverket inkommit med anbud å 400 kronor. Da fastigheterna torde vara rätt svårsålda, föreslår marinförval tningen, att salupriset får sättas till lägst 400 kronor.

Under åberopande av det anförda har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att kronan tillhöriga fastigheterna Koldepoten l1 och Kläpp 34 i Överlännäs socken måtte få försäljas under villkor, som av Kungl. Majit fastställdes.

I utlåtande över förevarande framställning den 13 februari 1940 har länsstyrelsen i Västernorrlands län, med överlämnande av yttrande i ärendet av landsfiskalen i Boteå distrikt, förklarat sig intet hava att erinra mot marinförvaltningens förslag.

Landsfislcalen i Boteå distrikt har anfört i huvudsak följande:

Fastigheterna äro belägna mellan järnvägen och Ångermanälvens strand. Till följd härav måste läget betraktas såsom förhållandevis ocentralt i det att det knappast lämpar sig för någon bostadsbebyggelse. Markytan är till största delen plan och täckes av förhållandevis god åkerjord, varför också den nuvarande arrendatorn nyttjar fastigheterna för jordbruksändamål. Enligt vad jag inhämtat och för egen del anser torde lägenheterna icke kunna för närvarande nyttjas för något specialändamål vare sig av kommunen eller enskild person.

Slutligen har domänstyrelsen i utlåtande i ärendet den 28 februari 1940 anfört följande:

Saluvärdet av fastigheterna har uppskattats till 600 kronor. I skrivelse till marinförvaltningen den 15 november 1939 har styrelsen förklarat sig icke ha något att erinra mot nämnda saluvärde. Enligt uppgift av marinförvaltningen Ilar lägenhetsägaren Per Olof Hånell, som arrenderar fastigheterna, avgivit anbud å 400 kronor. Marinförvaltningen har föreslagit, att saluvärdet bestämmes till lägst 400 kronor.

Styrelsen tillstyrker, att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen medgiva, att ifrågavarande fastigheter må försäljas till Per Olof Hånell för en köpeskilling av 400 kronor, att kontant erläggas vid köpekontraktets underskrivande, då fastigheterna tillträdas i befintligt skick,

3 Kungl. Majus proposition nr 113.

samt under villkor, att i köpet icke ingå å fastigheterna eventuellt befintliga, enskilda tillhöriga anläggningar, samt att köparen och framtida ägare av fastigheterna äro skyldiga tåla skada och intrång, som förorsakas fastigheterna genom över desamma framdragen telegrafverket tillhörig telefonledning.

Då ifrågavarande områden icke torde erfordras för försvarsväsendets räk- Dcpartementsning och den föreslagna köpeskillingen, 400 kronor, med hänsyn till örn- chefenrådenas läge och beskaffenhet synes kunna godtagas, har jag icke något att erinra mot försäljningen. I enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit torde i det blivande köpeavtalet böra föreskrivas, att i köpet icke ingå å fastigheterna eventuellt befintliga, enskilda tillhöriga anläggningar, samt att köparen och framtida ägare av fastigheterna äro skyldiga tåla skada och intrång, som förorsakas fastigheterna genom över desamma framdragen telegrafverket tillhörig telefonledning. Köpeskillingen torde böra redovisas under den i riksstaten upptagna inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att fastigheterna Koldepoten l1 och Kläpp 34 i Överlännäs socken må säljas till Per Olof Hånell, Lökom, eller hans rättsinnehavare för en köpeskilling av 400 kronor att kontant erläggas vid köpekontraktets underskrivande, då fastigheterna tillträdas i befintligt skick, samt under villkor, att i köpet icke ingå å fastigheterna eventuellt befintliga, enskilda tillhöriga anläggningar, samt att köparen och framtida ägare av fastigheterna äro skyldiga tåla skada och intrång, som förorsakas fastigheterna genom över desamma framdragen telegrafverket tillhörig telefonledning;

dels och besluta, att inflytande köpeskillingsmedel skola redovisas under den i riksstaten upptagna inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

2:o.

I skrivelse den 23 februari 1940 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse gjort framställning angående försäljning av stadsägoområdena 547, 548 och 549 i Skövde och därvid anfört följande:

I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 25 januari 1940 har drätselkammaren i Skövde anhållit, att Skövde stad av den Kronan tillhöriga stadsägan 546 + 547 + 548 + 549 eller Vs mantal Käpplunda nr 3 Tomtegården litt. U måtte få förvärva stadsägoområdena 547, 548 och 549 örn tillhopa 8,6722 hektar, utgörande skogsmark å Billingen med en belägenhet, som framginge av en skrivelsen närsluten karta.

Chefen för tredje arméfördelningen har i ett den 18 februari 1940 i ärendet avgivet yttrande bland annat anfört, att ifrågavarande stadsägoområden saknade betydelse ur övningssynpunkt, att de till stor del utgjordes av vattensjuk skogsmark och läge så långt från staden — med sina bättre skogsbestånd dessutom långt från väg — att en rationell skogsvård med ekonomiskt utbyte vore försvårad, att senaste avverkning utfördes under

Departements-

chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 113.

budgetåret 1932/33 till ett värde av 517 kronor, att övriga inkomster under åren 1930—1939 uppgått till 179 kronor, under det att utgifterna under samma tid belöpt sig å 300 kronor 78 öre, samt att försök till försäljning av områdena gjorts år 1931, men att några antagbara anbud då icke erhållits.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer har i en den 21 februari 1940 dagtecknad promemoria anfört som följer.

Vid förhandlingar med representanter för Skövde stad hade dessa meddelat, att staden vid köp från enskilda personer av mark, belägen i närheten av nu ifrågavarande områden och av ungefär samma beskaffenhet som dessa, erlagt en köpeskilling beräknad efter ett pris av 100 kronor per tunnland. De tre skogslotterna, som hade en sammanlagd areal av 8,6 72 2 hektar, skulle enligt denna beräkning ha ett värde av 1,734 kronor eller i runt tal 1,800 kronor. Detta pris hade staden vid ovannämnda förhandlingar erbjudit sig att betala. Vid verkställd besiktning av området hade domänofficeren funnit, att en köpeskilling ar 1,800 kronor kunde anses skälig, varför en försäljning av områdena till Skövde stad för nämnda pris tillstyrktes.

För egen del får fortifikationsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Av utredningen torde framgå, att stadsägoområdena 547, 548 och 549 i Skövde icke äro behövliga för lantförsvaret. Ur rent ekonomisk synpunkt torde det icke heller vara någon fördel för Kronan att behålla desamma i sin ägo. Det av domänofficeren föreslagna försäljningspriset anser styrelsen skäligt.

I anslutning till vad sålunda anförts har fortifikationsstyrelsen med överlämnande av till ärendet hörande handlingar hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att stadsägoområdena 547, 548 och 549 i Skövde stad finge med den rätt Kronan därtill äger försäljas till staden mot en köpeskilling av 1,800 kronor och på villkor i övrigt, att staden ensam skulle bestrida kostnaderna för avstyckning och lagfart i samband med fånget.

Av utredningen i ärendet torde framgå, att de till försäljning ifrågasatta markområdena icke äro behövliga vare sig för försvarets räkning eller för något annat statligt ändamål. Vid sådant förhållande och då den erbjudna köpeskillingen, 1,800 kronor, synes kunna godtagas, finner jag mig böra tillstyrka, att områdena försäljas till Skövde stad. I enlighet med vad fortifikationsstyrelsen föreslagit torde såsom ytterligare köpevillkor böra uppställas, att staden ensam skall bestrida kostnaderna för avstyckning och lagfart i samband med fånget. Köpeskillingen torde böra redovisas under den i riksstaten upptagna inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att stadsägoområdena 547, 548 och 549 i Skövde må med den rätt Kronan därtill äger försäljas till Skövde stad för en köpeskilling av 1,800 kronor samt på villkor i övrigt, att köparen ensam svarar för kostnaderna för avstyckning och lagfart i samband med fånget,

5 Kungl. Majus proposition nr 113.

dels ock besluta, att inflytande köpeskillingsmedel skola redovisas under den i riksstaten upptagna inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

Vad departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Anders Broberg.