Doc 1941:152

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

1 Nr 152.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur; given Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Förslag

till

förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Maj:t på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna i epizootilagen ävensom de i 2 kap. denna förordning givna stadgandena skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.

Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 3 kap. här nedan intagna bestämmelserna skola äga tillämpning.

Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat.

2 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom

tuberkulosfritt område.

2 §•

Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan medicinalstyrelsens medgivande.

Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag i fråga örn undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under nästkommande budgetår.

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

3 §•

Finner veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet i tuberkulosfritt område tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett med slaktmärke, åligger det honom dels att härom, med angivande av djurägare, gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalstyrelsen dels ock att samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning, varifrån djuret härstammar, förbud att, intill dess besättningen undersökts med tuberkulin, utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete eller förflytta dem till ladugård, där andra djur än sådana som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom att ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända erforderligt material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad. Har sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med tuberkulos, har anstalten eller laboratoriet att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i första stycket sägs. Bär veterinär i annat fall än som avses i första punkten i detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur, skall han därom underrätta medicinalstyrelsen.

Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har styrelsen att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuberkulin av den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.

Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar efter det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna berättelse rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder, utöver vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar, som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med eget yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.

4 §•

Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra anmälan örn förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i kött eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna misstänkas vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären företes.

Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslagning, vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, alt hos nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos, örn förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å den kreatursbesättning varifrån djuret härstammar.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5 §•

Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin eller eljest efter undersökning funnits behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom femton dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Är djuret behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall nedslaktningen ske snarast möjligt och senast inom åtta dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat.

Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin, har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen, i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna, att icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren i fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren kunna på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst sex månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes vid undersökning djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart nedslaktas.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag från nedslaktning, som i denna paragraf avses,

6 §•

Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller hos vilket på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens förordnande enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas ett märke, släktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Å slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.

Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Mjölk från djur, som är eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, må icke användas till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur.

Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri, ankommer det på där tjänstgörande veterinär att upprätta och till medicinalstyrelsen insända protokoll över den besiktning, som verkställts av djurkroppen.

Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på djurägarens bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

7 §•

Med besättning inom tuberkulosfritt område må icke införlivas annat nötkreatur än sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten sägs.

8 §•

I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning. Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar efter undersökningens avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det förses med slaktmärke som i 6 § sägs.

Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda i särskilt rum.

9 §■

1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning som, där ej Kungl. Majit finner skäl för visst fall medgiva högre gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller örn djuret är under ett års ålder med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning dels att djuret nedslaktats å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller att det nedslaktade djurets ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till vederbörande veterinär dels ock att den som framställer begäran om ersättning innehaft det nedslaktade djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur nedslaktats senare än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.

2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i detta kapitel bekostas av statsmedel.

Beträffande ersättning till veterinär är särskilt stadgat.

3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.

3 kap. Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och skyddat område av nötkreatur behäftade med tuberkulos.

10 §.

Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket som ej tillhör sådant område, nied mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat tillstånd (tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nöt-

6 Kungl. Majus proposition nr 152.

kreatur äga rum lill skyddat område från del av landet, som varken tillhör tuberkulosfritt eller skyddat område.

Utan hinder av vad som stadgas i första stycket må nötkreatur, i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, förås genom tuberkulosfritt och skyddat område.

11 §•

1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 10 § första stycket avses skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande

dels att djuret härrör från besättning som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri,

dels ock att djuret i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion.

2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,

a) att djuret på sätt medicinalstyrelsen bestämmer är försett med identitetsmärke som anmärkts i det i 1 mom. omförmälda intyget;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande; samt

c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.

12 §.

Införsel som i 10 § första stycket sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakteri.

13 §.'

Har tillstånd meddelats jämlikt 10 § första stycket till införsel av nötkreatur såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg, med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren, föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavare!! företer tillståndsbeviset. Beviset skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där behandlas på sätt i 14 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro åtföljda av intyg som i 11 § avses, dels att djuren äro försedda med i nämnda paragraf omförmält identitetsmärke, dels ock att djuren uppställas, om införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppställda, samt, örn införseln sker med båt, väl avskilda från andra nötkreatur.

14 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas, då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt, då införseln sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

7 Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört livdjur är åtföljt av intyg som ilig avses och försett med där omförmält identitetsmärke, dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma avlämnats.

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot bestämmelse i detta kapitel vara begången, skab han örn förhållandet ofördröjligen underrätta vederbörande länsveterinär.

4 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom icke

tuberkulosfritt område.

15 §.

Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens medgivande.

Sådant medgivande må lämnas allenast under villkor att ägaren till de med undersökningen avsedda djuren förbinder sig att förse de nötkreatur som vid undersökningen reagera med märke, luberkulosmärlce, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer, samt -—- i den mån medicinalstyrelsen icke annorlunda förordnar — att, om vid undersökningen minst 75 procent av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder reagera, förse jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen, med undantag beträffande djur som inköpts från tuberkulosfri besättning eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt isolerade från de reagerande djuren, med tuberkulosmärke.

Det åligger veterinär som verkställt undersökning med tuberkulin av nötkreatur att ombesörja märkning av djur i enlighet med vad som stadgas i andra stycket.

16 §.

1 morn. Nötkreatur må icke överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret

1) härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri;

2) i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion; samt

3) varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon som icke dessförinnan smittrenats.

Såvitt överlåtelse som i föx-sta stycket sägs icke godkänts av hushållningssällskap, skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast två månader före överlåtelsen utfärdat intyg utvisande de under 1) och 2) angivna förhållandena.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

2 mom. Intyg att nötkreatur icke reagerat vid undersökning med tuberkulin skall utfärdas enligt formulär som fastställts av medicinalstyrelsen. Vid utfärdande av sådant intyg skall djuret, på sätt medicinalstyrelsen bestämmer, vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget.

17 §.

Är eller misstänkes nötkreatur vara behäftat med tuberkulos i smittfarligt stadium, må djuret ej överlåtas annat än för omedelbar nedslaktning.

18 §.

Finner veterinär vid annan köttbesiktning än som i 21 § sägs tuberkulos förekomma hos nötkreatur, åligger det honom att därom göra anmälan på sätt medicinalstyrelsen föreskriver.

19 §.

Veterinär, som misstänker förekomsten av tuberkulos i juvret eller könsorganen hos nötkreatur, åligger att genast för undersökning till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, insända prov av mjölk, livmodersekret eller, om så erfordras, körtelvävnad eller eljest material från del eller delar av juver eller könsorgan, som misstänkes vara angripet av sjukdomen, jämte uppgift om den besättning och det djur, varifrån provet härleder sig.

I avhidan på resultatet av undersökningen skall djur, vilket särskilt misstänkes vara behäftat med tuberkulos som i första stycket avses förses med mörke, kontrollmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer samt hållas väl isolerat. Veterinär må tillika förordna, att, intill dess resultatet av undersökningen blivit känt, mjölk från djuret icke må användas till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur.

Djurägare må icke vägra veterinär att taga prov eller ombesörja märkning som avses i denna paragraf.

20 §.

Djurägare, som inom honom tillhörig nötkreatursbesättning iakttager sjukdomstecken såsom fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan förändring av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelama hos hondjur eller ock eljest har anledning misstänka förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan, skall om förhållandet göra anmälan till veterinär.

Vad i första stycket föreskrivits skall jämväl gälla för den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslaktning.

21 §.

Påvisar veterinär vid besiktning av kött, härrörande från kalv, tuberkulos, som skäligen kan antagas vara medfödd, åligger det honom att söka utröna från vilken besättning kalven härstammar samt att härom, med angivande av djurägare, gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalsty-

Kungl. May.ts proposition nr 152.

reisen, som förordnar veterinär att verkställa undersökning av besättningen beträffande förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan samt att därvid förfara i enlighet med vad i 19 § stadgas.

Det åligger den som omhänderhaver kalv som i första stycket sägs att till veterinär lämna erforderliga upplysningar rörande den besättning från vilket djuret härstammar.

22 §.

Underrättelse om resultatet av undersökning varom i 19 § sägs skall meddelas dels ofördröjligen medicinalstyrelsen med uppgift örn den besättning djuret tillhör dels ock den som lämnat provet. Har undersökningen givit vid handen, att nötkreatur är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall djuret nedslaktas inom åtta dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Medicinalstyrelsen har att förordna veterinär att ombesörja nedslaktningen, som antingen skall ske å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller eljest i närvaro och under kontroll av veterinären. Det åligger veterinär som närvarit vid nedslaktningen att omedelbart därefter till medicinalstyrelsen översända rapport enligt av styrelsen fastställt formulär.

Nötkreatur, som djurägaren veterligen är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall hållas isolerat. Mjölk från sådant djur må icke användas till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur. Har djuret försetts med kontrollmärke, må detta ej avlägsnas före nedslaktningen.

23 §.

1 mom. För nötkreatur, som nedslaktas enligt bestämmelserna i 22 §, må djurägare erhålla ersättning av statsmedel med femtio kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor. Har nötkreatur nedslaktats senare än enligt vad i 22 § är föreskrivet, må ersättning likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.

2 mom. Bakteriologisk undersökning som avses i 19 § bekostas av statsmedel.

Veterinär, som enligt förordnande av medicinalstyrelsen verkställt undersökning av nötkreatursbesättning på sätt i 21 § sägs, är berättigad till ersättning av statsmedel enligt gällande veterinärtaxa (tjänstetaxan). Sådan ersättning må icke utgå örn nötkreatursbesättningen är ansluten till av hushållningssällskap anordnad klinisk tuberkuloskontroll.

För besiktning och kontroll av nötkreatur, vilket nedslaktats på grund av vad i detta kapitel föreskrives, utgår ersättning i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5 kap. Gemensamma bestämmelser.

24 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur tillkommer medicinalstyrelsen.

Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

Vid vägar som leda till tuberkulosfria och skyddade områden skola i den omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens försorg uppsättas tydliga anslag med uppgift om i 10 § avsedda införselförbud.

25 §.

Slaktmärken, identitetsmärken och kontrollmärken, som avses i denna förordning, skola genom medicinalstyrelsens försorg på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

26 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.

27 §.

1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Innefattar förseelse olovlig införsel av nötkreatur till tuberkulosfritt eller skyddat område, må domstolen tillika på talan av allmän åklagare förklara sådan egendom eller, örn den icke kan tillrättaskaffas, dess värde förbrutet. Vad sålunda skall anses förbrutet tillfaller kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 403) om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur ävensom förordningen den 10 maj 1940 (nr 373) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden skola upphöra att gälla.

Kungl. May.ts proposition nr 152.

11 Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

I. Inledning.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson- Bramstorp :

I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 72) har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende.

Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.

Styrelserna, som tidigare avgivit flera, förut för Kungl. Majit anmälda förslag i ämnet, ha i skrivelse den 22 januari 1941 avgivit betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.

över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans styrelse och lärarkollegium, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i de sex nordligaste länen och Gotlands län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska veterinärläkarföreningen, svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien samt avelsföreningarna för svensk låglandsboskap och för svensk röd och vit boskap. Länsstyrelserna lia vid sina yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna i länen. Förvaltningsut-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

skotten ha i allmänhet åberopat utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Härjämte har lantbruksförbundet vid sitt yttrande fogat utlåtanden av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. och småbrukarnas riksförbund.

II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag.

Gällande bestämmelser.

De viktigaste bestämmelser, som reglera det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutsk. uti. nr 84; r. skr. nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i två den 30 juni 1934 i administrativ ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/ 1940) samt nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938).

Enligt de regler, som genomfördes 1934, bekämpas tuberkulosen hos nötkreatur i allt väsentligt genom frivilliga åtgärder. Det är endast beträffande vissa, särskilt smittfarliga former av tuberkulos, nämligen tuberkulos i juvret och könsorganen, som bestämmelser av tvingande natur utfärdats.

Det frivilliga statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen bär anordnats efter två metoder, den Ostertagska eller den kliniska metoden samt den Bangska eller tuberkulinmetoden.

Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutsk. uti. nr 57; r. skr. nr 193) beslöts, att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri tillämpade sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk, som härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för kilogram samt för mjölk, som härrörde från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle utgå tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram. Bestämmelser rörande dessa tilläggspris återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539), ändrad genom kungörelsen nr 698/1939 och 632/1940.

I anslutning till förslag av styrelserna i betänkande den 22 januari 1940 antog 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 131; jordbruksutsk. uti. nr 26; r. skr. nr 200) förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden. Denna förordning utfärdades den 10 maj 1940 (nr 373). I enlighet med denna förordning bekämpas sjukdomen inom vissa områden (tuberkulosfria områden) helt genom tvingande regler. Till tuberkulosfria områden ha hänförts de sex nordligaste länen samt Gotland och Öland.

Sedan styrelserna i utlåtande den 1 augusti 1940 framlagt förslag angående statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning av tuberkulos

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

inom nötkreatursbesättningar m. m., har 1940 års urtima riksdag (prop. nr 24; andra särskilda utsk. uti. nr 30; r. skr. nr 42) medgivit Kungl. Majit att för nämnda ändamål under budgetåret 1940/41 disponera erforderliga belopp från förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. I anledning härav har Kungl. Majit dels den 11 oktober 1940 utfärdat kungörelse (nr 868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar, dels den 15 november 1940 på förslag av statens livsmedelskommission medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt kungörelsen använda högst 505,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Stockholms stads och läns, Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra och södra, Blekinge läns, Kristianstads läns, Malmöhus läns, örebro läns samt Västmanlands läns hushållningssällskaps områden, dels ock den 14 februari 1941 ytterligare medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt samma kungörelse använda högst 75,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Hallands och Värmlands län.

Resultaten av vidtagna åtgärder.

Å Gotland och Öland torde samtliga nötkreatursbesättningar lia blivit undersökta med tuberkulin och ha alla därvid påträffade tuberkulösa djur nedslaktats.

Enligt ämbetsverkens beräkningar skulle vid ingången av år 1940 i de sex nordligaste länen fortfarande ha funnits cirka 140,000 nötkreatur, som icke varit undersökta med tuberkulin. Med ledning av reaktionsprocenten vid tidigare undersökningar uppskattades antalet reagerande djur i dessa län till något över 1,600. Jämlikt 1937 års jordbruksräkning utgör totalantalet djur här 561,414. I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års lagtima riksdag skulle de förut icke undersökta besättningarna genomgås på en tid av fyra år.

Beträffande de icke tuberkulosfria områdena återgivas i nedanstående tabell I dels antalet nötkreatur ställda under statlig kontroll med tuberkulin vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40, dels antalet ej tuberkulinundersökta djur vid sistnämnda tidpunkt och dels antalet djur över två års ålder ställda under klinisk tuberkuloskontroll vid berörda två årsskiften. I tabellen lämnade uppgifter grunda sig å utredningar, som inom medicinalstyrelsens veterinärbyrås tuberkulosavdelning verkställts med ledning av inkomna rapporter över vidtagna undersökningar med tuberkulin. Det må emellertid förutskickas att siffrorna icke få betraktas såsom absoluta. Till en början grunda sig uppgifterna rörande totalantalet djur å 1937 års jordbruksräkning. Därefter inträffade föriindringar i kreatursstocken lia således icke kunnat beaktas. Med hänsyn lill intervallerna mellan tuberkulinundersökningarna äro medicinalstyrelsens uppgifter rörande besättningar undersökta med tuberkulin icke alltid lulli aktuella. Antalet djur i olika besättningar kan undergå förändringar utan att delta kommer till synes i styrelsens förteckningar. Vid sidan härav kunna även andra mindre felaktigheter föreligga i uppgifterna därigenom att besättning och gård byta ägare eller dy-

14 Kungl. Majlis proposition nr 152.

likt. Felaktigheterna torde emellertid icke vara av den storleksordning, att de i detta sammanhang ha någon betydelse.

Tabell I. Översikt över reaktionsfria och icke undersökta nötkreatur m. m. vid årsskiftena 1938/39 och 1939/40.

Av tabell I framgår att anslutningen till tuberkulosbekämpandet är synnerligen olika inom skilda län. Utanför de tuberkulosfria områdena finnas enligt 1937 års jordbruksräkning i runt tal 2,350,000 nötkreatur. Vid årsskittet 1939/40 stodo av dessa omkring 1,000,000 djur, eller cirka 43 procent, under statlig kontroll med tuberkulin. Av återstående 1,350,000 voro cirka 865,000 över två års ålder. Som av tabellen ytterligare framgår hade i runt tal 250,000 djur över två års ålder vid nämnda tidpunkt ställts under klinisk tuberkuloskontroll. Antalet helt okontrollerade nötkreatur över två års ålder uppgick alltså den 1 januari 1940 till cirka 610,000.

Under år 1939 ökade anslutningen lill tuberkulinkontrollen för hela landet med i runt tal 250,000 nötkreatur eller från cirka 42 till 50 procent av hela kreatursstocken. Även under år 1940 har anslutningen ökat rätt avsevärt. På grund av de osedvanliga förhållanden som varit rådande under året är det icke möjligt att med tillförlitlighet kunna uppskatta denna nyanslutning. Rådande foderbrist har under detta år medfört en väsentligt ökad utslagning av djur. Det är att antaga, att den ökade utslagningen procentullt sett mera drabbat de okontrollerade än de kontrollerade djuren. Anslutningen till den kliniska kontrollen har däremot under år 1940 liksom under föregående år minskat. Minskningen under sist förflutna år torde säkerligen vara mer betydande. Som regel ha de besättningar som avförts från den kliniska kontrollen anslutits till tuberkulinkontrollen.

Antalet djur över två års ålder inom skilda län, som den 1 januari 1940

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

varit ställda under klinisk tuberkuloskontroll och som varit helt okontrollerade, framgår av nedanstående tabell II.

Tabell II. Anslutningen till det kliniska tuberkulosbekämpandet vid årsskiftet 1939/40.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis erinrat, att statsmakterna vid 1940 års lagtima riksdag i princip godkänt de förslag till ett framtida bekämpande av nötkreaturstuberkulosen, som innefattades i styrelsernas betänkande den 22 januari 1940. Enligt då fattade beslut avses att sjukdomen främst skall utrensas inom sådana områden, där bekämpandet hunnit längst. Styrelserna ha härom anfört följande.

Denna utrensningsaktion är icke avsedd att låsas fast utan bör få fortskrida systematiskt till dess hela landet är genomgånget. Med hänsyn till sjukdomsbekämpandet har landet indelats i tre områden: tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga områden. Inom tuberkulosfria områden bekämpas tuberkulosen helt enligt regler av tvingande natur och epizootilagens bestämmelser lia där i princip gjorts tillämpliga jämväl å denna sjukdom. Detta innebär bland annat att varje påträffat tuberkulöst nötkreatur, vare sig detta då är smittfarligt eller ej, ncdslaktas. Staten lämnar för sådana djur viss ersättning. Till skyddade områden liksom till tuberkulosfria områden må införsel av tuberkulösa livdjur icke äga rum. Genom dessa importspärrar avses att bevara de friska besättningarna fria från sjukdomen. Själva bekämpandet sker inom skyddade områden huvudsakligen efter frivillig anslutning från djurägarens sida. Beträffande landet i övrigt är sjukdomsbekämpandet jämväl till väsentlig del baserat på frivillighetens grund.

De särskilda regler som vid 1940 års lagtima riksdag infördes för tuberkulosfria och skyddade områden ha styrelserna ansett böra i princip kvarstå oförändrade.

16 Kungl. Majlis proposition nr 152.

Den av styrelserna efter avgivandet av nyssnämnda betänkande bedrivna fortsatta utredningen har närmast rört bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen inom områden som icke hänförts till de tuberkulosfria. Styrelserna hysa den uppfattningen att bekämpandets frivilliga karaktär i princip alltjämt här bör bibehållas. De hittills tillämpade metoderna, den klinisktbakteriologiska eller Ostertagska metoden och tuberkulinmetoden eller Bangska metoden, torde fortfarande böra stödjas genom statsbidrag. Styrelserna ha emellertid eftersträvat en sådan omläggning av villkoren för erhållande av statsbidragen, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna för det allmänna och djurägarna -— blir mera effektivt än för närvarande. 1 fråga örn bekämpandets huvudsakliga anordnande inom de icke tuberkulosfria områdena lia styrelserna anfört.

Även örn sjukdomsbekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena i huvudsak bygger på frivillig anslutning från djurägarnas sida, torde även här vissa tvingande regler få anses befogade och nödvändiga. Redan nu bekämpas de allvarliga former av tuberkulosen i dess smittfarliga stadium, som uppträda i juvret och könsorganen, genom tvingande regler i hela landet. Härutinnan åsyfta styrelserna ingen principiell ändring. Styrelserna förmena emellertid att jämväl i andra hänseenden bestämmelser av tvångskaraktär äro erforderliga. Bekämpandet bör anordnas på sådant sätt, att de framsteg som vunnits genom nuvarande åtgärder helt utnyttjas. Av särskild vikt torde vara, att effektiva anordningar vidtagas för att bevara de besättningar, som rensats från sjukdom, fria från densamma. När sjukdomsbekämpandet nått den betydande omfattning det för närvarande har, måste strävandena, jämsides med att man söker öka anslutningen till bekämpandet från kreatursägarnas sida, särskilt inriktas på att skydda friska besättningar från infektion. Att härvidlag stora värden av såväl hygienisk som ekonomisk natur äro att bevara, torde knappast särskilt behöva understrykas. Styrelserna finna det alltså angeläget, att vid utarbetande av reglerna för det framtida bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen .särskild uppmärksamhet ägnas sådana åtgärder, som kunna ha betydelse för att skydda friska besättningar från tuberkelsmitta. De bestämmelser som härutinnan böra komma i fråga torde därför i viss utsträckning böra göras tvingande. Styrelserna åsyfta härvidlag främst regler som skapa garanti för alt djur som införlivas med friska besättningar äro fria från tuberkulos. Jämväl i fråga om kontrollen beträffande förekomsten av sjukdomen synas vissa kompletterande regler av tvingande natur erforderliga.

Den stora och för varje år kraftigt ökade anslutningen till tuberkulinkontrollen har till väsentlig del endast bestått i en registrering av sådana besättningar som varit fria eller i det närmaste fria från tuberkulos. Något egentligt bekämpande av sjukdomen i dessa besättningar har alltså icke varit erforderligt. I stort sett äro emellertid sådana besättningar utanför de tuberkulosfria områdena, som icke nu ställts under statlig kontroll med tuberkulin, sannolikt mer eller mindre infekterade av sjukdomen. Med hänsyn härtill torde man icke kunna förvänta att nyanslutningen till tuberkulinkontrollen hädanefter kommer att ske i samma omfattning som under de senaste åren. Innan sådan anslutning kan ske måste nämligen ett bekämpande av sjukdomen genom utslagning av infekterade djur äga rum. Ett sådant bekämpande bör givetvis för landet i dess helhet icke drivas snabbare än att man kan anskaffa i stället för de tuberkulösa djuren erforderligt antal tuberkulosfria. För att nå målet måste säkerligen det stora flertalet besättningar, som nu stå utan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

för varje kontroll och sammanlagt innehålla cirka 600,000 djur över två års ålder, under någon tid anslutas till den kliniska tuberkuloskontrollen. Med hänsyn såväl till tuberkulosbekämpandet som till det allmännas finansiella intressen är det av vikt, att anslutningen till denna övergångsform i bekämpandet kommer att äga rum under den kortast möjliga tid nyrekryteringen medger.

Styrelserna ha beträffande de framlagda författnings förslagen erinrat, att gällande regler rörande det statliga bekämpandet av tuberkulos återfinnas i ett stort antal författningar dels antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels utfärdade av Kungl. Majit i administrativ väg samt dels utfärdade av medicinalstyrelsen. Författningarna hade tillkommit vid olika tidpunkter, allteftersom sjukdomsbekämpandet fortskridit och behovet av nya eller kompletterande regler framträtt. Det läge i sakens natur, att bestämmelsernas överskådlighet vid sådant förhållande lätt bleve lidande. Vid upprättande av föreliggande förslag hade styrelserna eftersträvat att sammanfatta föreskrifterna i minsta möjliga antal författningar. Rörande denna fråga ha styrelserna ytterligare andragit följande.

Reglerna angående det egentliga sjukdomsbekämpandet ha i förslagen intagits huvudsakligen i två författningar, förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkulosförordningen) samt kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur (tuberkuloskungörelsen). Tuberkulosförordningen är avsedd att antagas av Kungl. Majit och riksdagen. Detta förslag innehåller bland annat de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla för tuberkulosfria och skyddade områden, samt de föreskrifter, som reglera bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur. Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas regler av tvingande natur. Tuberkuloskungörelsen skulle däremot innehålla föreskrifter rörande det frivilliga bekämpandet av sjukdomen. Förutom bestämmelser avseende bekämpande av tuberkulos enligt Bang och Ostertag synes i kungörelsen böra intagas regler som finnas erforderliga rörande en direkt statlig understödsverksamhet för tuberkulosens utrotande inom mindre besättningar.

Som en genomgående princip vid förslagens utarbetande har gällt att de författningar, som skola antagas av Kungl. Majit och riksdagen eller utfärdas av Kungl. Majit i administrativ ordning, huvudsakligen endast innehålla mera allmänna regler för bekämpandet. Särskilt sådana detaljföreskrifter, som sannolikt behöva ändras tid efter annan och där olika regler synas böra gälla i skilda trakter och inom olika besättningar, avses skola utfärdas av medicinalstyrelsen i tillämpningsförfattning.

Utanför förslaget till tuberkulosförordning och tuberkuloskungörelse falla dels bestämmelserna om pristillägg för mjölk som härrör från besättningar anslutna till det frivilliga statliga bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur, dels ock föreskrifterna angående ersättning lill veterinär för vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. Av praktiska och tekniska skäl torde det icke vara lämpligt att inarbeta dessa regler i något av de förut omnämnda lorfattnmgsförslagen.

Yttrandena.

Styrelsernas felslag lia i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga avgivna yttranden med ett undantag.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. o

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län funnit det obestridligt att gällande bestämmelser på området borde omarbetas för vinnande av större effektivitet vid sjukdomens bekämpande. Ett genomförande av styrelsernas förslag skulle utan tvivel möjliggöra intensifiering av sjukdomsbekämpandet. Även länsstyrelsen i Stockholms län har funnit de föreslagna åtgärderna riktigt avvägda oell väl ägnade att föra sjukdomsbekämpandet framåt. Vidare har avelsföreningen för svensk låglandsboskap uttalat, att betänkandet i minsta detalj vore väl genomtänkt och de framlagda förslagen praktiska och genomförbara. Enligt svenska veterinärläkar föreningen vore förslagen väl ägnade att verka till det avsedda målet, nötkreaturstuberkulosens utrotande i vårt land.

Riksförbundet landsbygdens folk bar med största tillfredsställelse konstaterat alt förslaget innefattade plan för en systematisk kamp mot tuberkulos bos nötkreatur och gåve möjlighet att successivt kunna bevara och utvidga de områden som en gång förklarats smittfria. Det torde vara berättigat att räkna med att, örn föreliggande förslag godkändes samt kännedomen örn detsamma och dess betydelse bleve spridd bland jordbrukarna, resultaten av denna kamp torde bliva väsentligt mera påtaglig än tidigare. Jämväl svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har framhållit vikten av att kunskap örn bekämpandet och dess betydelse spredes bland djurägama.

Som nämnts ha invändningar av mera principiell natur mot förslaget endast framförts i ett av de avgivna yttrandena, nämligen yttrandet från förvaltningsutskottet i Malmöhus län. Detta förvaltningsutskott bar ansett att genomförandet av vissa av förslagen skulle komma att insnöra husdjursskötseln i en rent av olidlig tvångströja. Bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen vore visserligen enligt förvaltningsutskottets uppfattning en viktig och behjärtansvärd angelägenhet men även andra synpunkter måste skänkas beaktande.

Förvaltningsutskottet i Hallands län har anfört följande.

Sällskapet vill understryka, att det fullständiga utrotandet av kreaturstuberkulosen kommer att stöta på betydande svårigheter i de län, där djuren mera allmänt äro eller lia varit angripna, och det torde icke vara tänkbart att så kan ske utan kraftigt stöd från statsmakternas sida. Dessa uppoffringar från det allmännas sida komma dock igen i form av ökad produktion och minskad eller helt upphörd infektionsrisk genom förtäring av mjölk. Sällskapet kan dock ej undertrycka vissa farhågor för att den föreslagna centraliseringen av tuberkulinarbetets alla detaljer till ett ämbetsverk i Stockholm kan komma att vålla en onödig byråkratisering av arbetet, då det är antagligt att medicinalstyrelsen inte alltid kommer att kunna stå i den kontakt med fältarbetet, som under vissa förhållanden ter sig som önskvärd. Sällskapet skulle därför anse det lyckligt om de länsorganisationer, tuberkulosavdelningama hos respektive sällskap, som nu finnas och till vilka speciellt med tuberkulosarbetet förtrogna veterinärer äro anknutna, finge en viss bestämmanderätt och ett visst ansvar för tuberkulinarbetets utförande inom länet. För det allmänna komme en decentralisering säkerligen att medföra en ej oväsentlig besparing, bl. a. genom att register å besättningarnas reaktionsförhållanden ej behöver dubbelföras.

Under nuvarande försörjningsläge behöver en viss varsamhet iakttagas vid alla ingripanden, som kunna störa ladugårdsängen. Med hänsyn härtill torde vid detaljföreskrifternas genomförande en viss övergångstid böra tillmätas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

19 Även förvaltningsutskottet i Värmlands län har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på den fara, som eventuellt kunde hota folkförsörjningen i nuvarande läge, om tuberkulosbekämpandet skulle forceras på sådant sätt, att landets stam av mjölkproducerande djur komme att minskas i alltför rask takt. Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund.

Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande har yttrat följande.

Föreningen vill understryka, att hittills endast den lättare delen av programmet i praktiken genomförts eller håller på att genomföras; svårigheterna bli avsevärt större när utrotandet på allvar skall sättas in i de län, där sjukdomen är eller har varit spridd i avsevärd utsträckning. Här måste man förutom alla svårigheter som direkt beröra ladugårdsdriften och som i form av avyttring av produktiva djur, isolering, nyrekrytering m. m. komma att störa densamma, även räkna med tuberkulinets oförmåga att i vissa fall utpeka djur med latent tuberkulos ävensom med de felslut, som följa genom reaktioner av annan orsak än tuberkulos; misshälligheter av detta senare slag ha visserligen ingen avgörande betydelse men påkalla dock en oavlåtlig uppmärksamhet från alla medverkandes sida.

Föreningen vill ej på något sätt bestrida att vårt tuberkulosutrotningsarbete hittills inger de bästa förhoppningar om framgång, vartill inte minst medverkat den förtrogenhet med bekämpandet som vunnits under de omfattande förberedande åtgärder, som här i landet i många år pågått.

Det framlagda förslaget torde innebära att statens kostnader de närmaste åren bli betydande men dock relativt små i förhållande till de förluster en utbredd tuberkulos förorsakar vår husdjursskötsel.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län har i sitt yttrande särskilt berört den centrala ledningen av bekämpandet samt därom anfört följande.

Ett framgångsrikt genomförande av det omfattande och betydelsefulla program för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, som nu föreligger, kommer att ställa stora anspråk på såväl den centrala ledningen inom medicinalstyrelsen som den lokala vid hushållningssällskapens tuberkuloslaboratorier med de ökade och enligt utskottets mening synnerligen lämpliga nya uppgifter, som äro tillämnade dessa. I alldeles särskilt hög grad torde framgången i arbetet bliva beroende av den centrala ledningen och den kontinuitet, som där kan uppehållas. Vid sådant förhållande och med tanke på de täta ombyten å byrådirektörstjänsten vid tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå, som hittills förekommit, vill utskottet i likhet med sällskapets tuberkuloskommitté framhålla såsom ett vitalt önskemål, att befattningen som föredragande inom medicinalstyrelsen av ärenden rörande nötkreaturstuberkulosens bekämpande så regleras, att innehavaren av befattningen kan finna det med sin fördel förenligt att kvarstanna på sin post. Endast på så sätt torde det vara möjligt att ernå den kontinuitet, som enligt utskottets mening är av fundamental betydelse i förevarande fall.

Liknande synpunkter lia framförts av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.

Tuberkulosen hos nötkreatur åsamkar årligen det .svenska lantbruket högsta betydande förluster. Dessa förluster träffa lantbrukarna ej endast i form av dödsfall och nödslaktningar av svårt angripna djur. De indirekta flir-

:junte me nisch ef en.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lustenia, som uppkomma genom nedsatt livslängd hos sjuka djur, oekonomiskt foderutbyte, minskad mjölkavkastning och nedsatt kvalitet hos mjölken från de sjuka djuren, torde med säkerhet vara de allvarligaste. Jag vill erinra, att enligt tidigare verkställda beräkningar jordbrukets årliga förluster i samtliga ifrågavarande hänseenden skulle uppgå till över 30 miljoner kronor. Ehuru bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen sedan dess gjort stora framsteg, torde ett fortsatt bekämpande likväl alltjämt ha stor betydelse nr lantbruksekonomisk synpunkt och för folkhushållningen.

Med hänsyn härtill måste det anses tillfredsställande, att bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreatur nått så goda resultat att över hälften av kreatursstocken numera konstaterats vara fri från sjukdomen. Arbetet härutinnan måste emellertid fortsätta till dess sjukdomen om möjligt totalt utrotats. Med hänsyn till bekämpandets betydelse ur olika synpunkter anser jag att staten härvid alltjämt bör ekonomiskt stödja jordbrukarna i deras strävanden.

I enlighet med vid 1940 års lagtima riksdag fattade beslut gälla olika regler beträffande sjukdomsbekämpandet inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen. Landet har i detta hänseende indelats i tre olika områden: tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och bekämpandet ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må ej äga rum till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga örn icke tuberkulosfria områden bekämpas sjukdomen efter frivillig anslutning från djurägarnas sida.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha genom det nu framlagda förslaget angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur slutfört det dem härutinnan av Kungl. Majit anbefallda utredningsuppdraget. Förslaget som huvudsakligen berör bekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet framåt. I fråga om detaljer i förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts och i anslutning till några av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna bestämmelserna böra vidtagas.

I likhet med styrelserna anser jag, att bekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena liksom hittills i huvudsak bör bygga på frivillig anslutning från djurägarnas sida. Då staten å detta bekämpande årligen nedlägger betydande belopp, finner jag det emellertid naturligt att det allmänna vidtager sådana åtgärder som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg. Av särskild vikt blir alltså att tillse, att de friska besättningarna skyddas från smitta. I detta syfte synas, som styrelserna framhållit, vissa regler av tvingande natur vara erforderliga. Att djurägarnas handlingsfrihet därigenom i viss mån inskränkes, torde vara ofrånkomligt. Då sådana bestämmelser uteslutande ha till syfte att skydda de friska besättningarna från infektion, synas de emellertid knappast böra kännas betungande för den enskilde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

21 I några yttranden har understrukits, att bekämpandet, framför allt i nuvarande försörjningsläge, icke bör bedrivas snabbare än att i stället för utslagna produktionsdugliga djur anskaffning av nya sådana kan äga rum. Som styrelserna också torde ha åsyftat, bör bekämpandet givetvis ske på sådant sätt.

Bestämmelserna om det egentliga sjukdomsbekämpandet böra, i enlighet med vad styrelserna föreslagit, sammanföras i två författningar, förordning angående bekämpande av tuberkulos bos nötkreatur, vilken bör underställas riksdagen för antagande, samt kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förordningen synes böra innehålla bland annat de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla för tuberkulosfria och skyddade områden (2 och 3 kap. i förslaget), samt de föreskrifter, som reglera bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur (19—23 §§). Överhuvud taget torde i förordningen böra intagas regler av tvingande natur.

Beträffande ledningen av bekämpandet synes någon ändring i nu gällande ordning icke böra genomföras. Som hittills bör den centrala ledningen tillkomma medicinalstyrelsen och närmast en särskild avdelning å dess veterinärbyrå. Förslagets genomförande torde i åtskilliga hänseenden öka de uppgifter som skola utföras av hushållningssällskapen. Att härutinnan, som förvaltningsutskottet i Hallands län åsyftat, gå än längre, anser jag mig icke böra tillstyrka. Den decentralisering i bekämpandets anordnande som kan anses ändamålsenlig synes böra kunna åstadkommas under det fortsatta arbetet å området.

III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig

kontroll med tuberkulin).

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser rörande undersökning på statens bekostnad med tuberkulin återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur samt medicinalstyrelsens kungörelse den 7 juli 1934 (nr 22) med vissa föreskrifter angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Undersökning med tuberkulin beträffande förekomst av tuberkulos hos nötkreatursbesättning kan under vissa villkor få äga rum på statens bekostnad efter medgivande av medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må medgivas första gången under förutsättning att djurägaren förklarar sig lia för avsikt att vidtaga och fortsätta med de åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos besättningen, som medicinalstyrelsen finner skäl föreskriva. I sådant hänseende har medicinalstyrelsen föreskrivit, att undersökningen skall avse tuberkulosens utrotande bland gårdens nötkreatur, samt att djurägaren förklarar sig lia för avsikt, bland annat, att avskilja reagerande djur från övriga djur i besättningen, att grundligt rengöra och desinfektera ladugården, sedan reagerande djur avlägsnats och därefter minst en gång årligen, att uppföda kalvarna antingen nied mjölk från kor, som sirö föremål för

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

skyddsåtgärder mot tuberkulos, eller ock med mjölk, som blivit kokt eller uppvärmd till minst 80 grader Celcius, samt att med besättningen endast införliva reaktionsfria nötkreatur. Förnyad undersökning med tuberkulin (kontrollundersökning) må kunna medgivas djurägare, som vidtagit av medicinalstyrelsen föreskrivna åtgärder för bekämpande av tuberkulos inom besättningen och som förklarar sig ämna fortsätta därmed. Kontrollundersökning må icke äga rum tidigare än två månader efter närmast föregående undersökning. Ilar vid undersökning med tuberkulin reaktion förekommit inom kreatursbesättning, må nästföljande kontrollundersökning icke äga rum senare än under nionde kalendermånaden efter den, då ifrågavarande undersökning ägt rum. Ilar vid de två senaste med en mellantid av minst två månader företagna undersökningarna med tuberkulin av alla till en kreatursbesättning hörande djur reaktion icke förekommit hos något djur och har ej heller därefter genom företagen obduktion eller bakteriologisk undersökning ådagalagts, att tuberkulos förefinnes inom besättningen, må kontrollundersökning icke medgivas tidigare än efter viss längre tid, i allmänhet ett och ett halvt år, efter den senast företagna kontrollundersökningen.

Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest visat tecken på tuberkulos, skall underkastas klinisk undersökning av veterinär, vilken undersökning i regel gäldas av allmänna medel. Giver sådan undersökning anledning till antagande, att djuret lider av tuberkulos i smittfarlig form, skall bakteriologisk undersökning på statens bekostnad företagas vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner. I avbidan på resultatet av den bakteriologiska undersökningen skall djuret förses med tuberkulosmärke samt hållas isolerat. Djur, som vid nämnda undersökning befinnes behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall nedslaktas inom viss kortare tid. För nötkreatur, som nedslaktas inom föreskriven tid på grund av att djuret vid klinisk-bakteriologisk undersökning, som företagits i anslutning till kontrollundersökning med tuberkulin, befunnits behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, må djurägaren erhålla ersättning av statsmedel med hälften av djurkroppens värde, dock högst med sjuttiofem kronor, eller, örn djuret helt kasseras, med femtio krogar.

De nu refererade bestämmelserna innehålla inga närmare regler beträffande vad som förstås med att en besättning är ansluten till statlig kontroll med tuberkulin. I praktiken bär behov av sådana regler visat sig föreligga för olika ändamål. En närmare definition å vad som menas med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin finnes emellertid numera intagen i 2 § andra stycket kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar. Enligt denna definition står en besättning under statlig kontroll med tuberkulin, därest undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet företagits och i fortsättningen företages under iakttagande av de villkor, som enligt bestämmelser i kungörelse nr 402/1934 ävensom de särskilda föreskrifter, som medicinalstyrelsen i anslutning därtill må lia meddelat, gälla lör att dylik undersökning må äga rum på statens bekostnad, samt under förutsättning tillika alt kontrollundersökning med tuberkulin av besättningen företages med vissa angivna mellanrum samt att djur, som vid undersökning med tuberkulin visat reaktion, avskiljes från den övriga besättningen senast femton dagar efter undersökningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

23 Ämbetsverken.

Styrelserna anse, att gällande bestämmelser rörande den statliga kontrollen med tuberkulin i stort sett visat sig väl avvägda. Trots den stora anslutningen lill denna kontrollform hade verksamheten enligt styrelsernas uppfattning fungerat väl. Genom centralisering av samtliga dessa ärendens handläggning till medicinalstyrelsen hade en enhetlig behandling kunnat genomföras. Ur statens synpunkt måste kontrollformen obetingat anses såsom billig. I genomsnitt torde kostnaderna för varje undersökning, inbegripet två veterinärbesök, med undantag för resekostnaderna som gäldas av djurägarna, icke uppgå till högre belopp än en krona för undersökt djur. 1 helt tuberkulosfria besättningar behövde kontrollundersökningar icke vidtagas oftare än vart annat år och inom vissa distrikt (skyddade områden) med ännu längre intervaller. Kontrollformen torde i runt tal icke föranleda statsverket högre genomsnittliga årskostnader än 50 öre för anslutet djur. Beträffande i ntr esset för anslutning till denna kontrollform lia styrelserna anfört i huvudsak följande.

Djurägarens intresse för bekämpandet sammanhänger givetvis intimt med de förmåner en anslutning till detsamma medför. I synnerhet sedan djurägaren nått fram till friskhet i besättningen (tuberkulosfrihet), anser han sig mången gång icke lia något intresse av att låta besättningen kvarstå under kontroll örn detta icke medför en direkt ekonomisk förmån. Kontrollens betydelse att i tid upptäcka återfall underskattas nämligen ej sällan. Härigenom komma pristilläggen, vilka vid mejeri utgå för mjölk som härrör från besättning ansluten till tuberkulinkontrollen, att spela en avgörande roll för det frivilliga bekämpandets upprätthållande. Så länge sådant pristillägg utgår, torde det nämligen vara ett betydande ekonomiskt intresse för djurägarna att kvarhålla sina besättningar under tuberkulinkontrollen. Styrelserna anse sig därför böra understryka vikten av att ett system med pristillägg för sådan mjölk, som härrör från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, bibehålies till dess man övergår att bekämpa sjukdomen enligt tvingande regler.

Av betydelse för intresset för tuberkulinkontrollen är givetvis även möjligheten alt försälja mjölk för direkt konsumtion. Enligt förordningen den 21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde lii. m. må inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad gälla, till människoföda avsedd mjölk och grädde ej försäljas eller utbjudas, med mindre varan, på sätt Konungen föreskriver, undergått värmebehandling (pastörisering) eller medgivande lill varans försäljning lämnats av vederbörande hälsovårdsnämnd. Sådant medgivande må allenast avse mjölk och grädde från viss nötkreatursbesättning och icke lämnas nied mindre, på sätt medicinalstyrelsen föreskriver, styrkts, att de hygieniska förhållandena vid varans framställning äro tillfredsställande samt antingen att besättningen i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri med hänsyn lill tuberkulos eller ock att besättningen eller den del därav, som icke är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn till tuberkulos, sedan en tid av minst sex månader är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smil H ärlig form hos nötkreatur. Konungen äger förordna, att inom visst område medgivande att försälja opastöriserad mjölk och grädde må, sedan minst två år förflutit från förordnandet, lämnas allenast beträffande besättning, som i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri nied hänsyn

24 Kunni. Maj.ts proposition nr 152.

till tuberkulos. Efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet på landet eller av medicinalstyrelsen äger Kungl. Majit förordna, att angivna bestämmelser även skola äga tillämpning för visst område, där hälsovårdsstadgans bestämmelser rörande landet gälla.

En utvidgning av denna förordnings bestämmelser till att avse landet i dess helhet samt förbud att överhuvud taget försälja annan icke värmebehandlad mjölk eller grädde till direkt konsumtion än som härrör från reaktionsfri besättning skulle med säkerhet avsevärt bidraga till intresset för anslutningen till tuberkulinkontrollen. Av förarbetena till 1937 års förordning framgår, att en sådan utvidgning av dessa bestämmelser förutsatts skola genomföras. Rätten att försälja konsumtionsmjölk från besättningar, som äro anslutna till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig form, torde endast lia varit avsedd att bibehållas så länge svårigheter eljest skulle kunna tänkas uppkomma att erhålla icke värmebehandlad mjölk. Det må erinras att medicinalstyrelsen i annat sammanhang gjort framställning om nu antydda ändringar i 1937 års förordning.

I fråga om tuberkulinkontrollen innebär styrelsernas förslag i huvudsak: Undersökning med tuberkulin skulle hädanefter icke få verkställas ulan medgivande av medicinalstyrelsen. Första undersökning av en förut icke kontrollerad besättning borde icke medgivas, med mindre djurägaren förbundit sig att nied hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig kontroll nied tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll. Intervallerna mellan kontrollundersökningarna syntes böra fastställas icke av Kungl. Maj:t utan av medicinalstyrelsen. Kliniska undersökningar av reagerande djur skulle hädanefter som regel icke omedelbart vidtagas. I stället borde medicinalstyrelsen, när ett flertal nötkreatur reagerat vid kontrollundersökning, äga befogenhet att förordna lämplig veterinär att verkställa närmare utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.

Kontroll över tuberkulinundersökningar.

Styrelserna lia erinrat att medicinalstyrelsen tidigare gjort framställning om att tuberkulinundersökningar endast skulle få utföras efter tillstånd av styrelsen. Denna framställning hade tillstyrkts såväl av lantbruksstyrelsen som av hushållningssällskapens ombud. I berörda framställning har medicinalstyrelsen andragit huvudsakligen följande.

Sedan flera år tillbaka har medicinalstyrelsen liksom tidigare lantbruksstyrelsen hyst betänkligheter mot de tuberkulinundersökningar av nötkreatur, vilka vid sidan av det statligt ledda tuberkulosbekämpandet komma till utförande med tuberkulin, som av vederbörande veterinär rekvirerats direkt från statens veterinär-bakteriologiska anstalt, från apotek eller från utlandet. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att dylika undersökningar ofta ha ett syfte, som icke står i överensstämmelse med det allmännas intressen, och ej sällan leda till resultat, som äventyra allmänhetens förtroende för tuberkulinmetoden. Ofta förekommer sålunda, enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat, att nötkreatur inköpas från olika besättningar och underkastas sådan undersökning, varefter vederbörande med stor vinst försäljer de djur, som vid undersökningen icke reagerat, under angivande av att desamma äro reaktionsfria. — Medicinalstyrelsen plägar i regel icke tillåta undersökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

med tuberkulin av besättningar, beträffande vilka man på förhand vet, att de äro i stor utsträckning angripna av tuberkulos. Dylika undersökningar äro nämligen icke blott oftast ändamålslösa utan kunna även direkt förorsaka skada. Därtill kommer att undersökning av de särskilda djuren i sådana besättningar kan giva i hög grad missvisande resultat. Det förekommer sålunda understundom, att djur i nämnda fall icke reagera för tuberkulin, ehuru de äro behäftade med tuberkulos till och med i smittfarlig form. Säljas sådana djur såsom reaktionsfria, kunna de i sin tur överföra smitta till förut friska besättningar. — Även med hänsyn till att injeklion med tuberkulin hos ett nötkreatur framkallar reaktionsimmunitet under en viss, ej absolut fixerad tidrymd, vore det önskvärt, att undersökningar av förevarande slag ställdes under medicinalstyrelsens kontroll. — Då enligt vad ovan nämnts undersökningar med tuberkulin under olika förutsättningar kunna vara missvisande, torde det vara av vikt, att undersökningar i dylika fall icke företagas eller i allt fall ej tillmätas avgörande betydelse bland annat på grund av att allmänhetens tilltro lill metodens tillförlitlighet därigenom med orätt kan undergrävas. Visserligen utfärdas efter undersökningar, som företagits efter medgivande av medicinalstyrelsen, intyg i enlighet med av styrelsen för sådant ändamål fastställda formulär, men, då även vid andra undersökningar vederbörande veterinärer pläga utfärda intyg över förrättningarna samt djurägarna kunna tänkas taga samma hänsyn till innehållet i sådana intyg, torde undersökningsmetoden ofta hedömas av djurägarna på enahanda sätt, vare sig undersökningen ifråga blivit företagen efter medicinalstyrelsens medgivande eller icke. — Medicinalstyrelsen plägar icke heller tillstädja en första undersökning med tuberkulin av nötkreatur vid förestående försäljning av desamma vare sig de innehavas av kreaturshandlare eller äro i annans ägo. Det kan nämligen förekomma, att djur, som vid undersökningstillfället äro fria från tuberkulos, före försäljningen smittas av andra okontrollerade djur, men ändock säljas såsom reaktionsfria. — Genom att ställa undersökning av nötkreatur med tuberkulin under medicinalstyrelsens överinsyn vinnes slutligen, att medicinalstyrelsen kommer i tillfälle att i varje särskilt fall kontrollera, att undersökningen blivit utförd på sätt, som vederbort.

Medicinalstyrelsen har övervägt möjligheterna att ernå ovan angivna ändamål genom att tillägga styrelsen uteslutande kontroll över import av tuberkulin. De ytterligare bestämmelser, som skulle erfordras för att åstadkomma med sådan kontroll önskat resultat, skulle emellertid, enligt vad styrelsen funnit, med nödvändighet komma att göra alltför stort intrång på vissa yrkesutövares näringsområden.

Styrelserna ha vidare framhållit, att denna fråga vore av särskilt ömtålig natur jämväl på grund därav att själva bedömandet örn ett djur reagerat med tuberkulin vore invecklat. Handhavandet av ett så ömtåligt diagnostiskt medel som tuberkulinet måste därför enligt styrelsernas uppfattning alltid ske med största försiktighet. Inom tuberkulosfria områden finge undersökning med tuberkulin redan nu icke äga rum utan medgivande av medicinalstyrelsen. Styrelserna lia såsom ytterligare motivering till förslaget i denna del anfört följande.

Någon fara för att genom här föreslagna förfarande tillskapa onödig omgång vid bekämpandet torde icke föreligga. Liksom nu är fallet vid de statsunderstödda undersökningarna kan handhavandet av denna uppgift ske utan onödiga byråkratiska anordningar. I alla de fall, där missbruk av medlets användning anses uteslutet, synes medicinalstyrelsens prövning kunna inskränkas lill eli ganska summariskt förfarande.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Som regel torde böra angivas, att medicinalstyrelsen icke må förvägra kontrollundersökning som ej äventyrar bekämpandet. Önskar en djurägare på egen bekostnad vidtaga extra kontrollundersökningar av sin besättning, bör detta i allmänhet medgivas honom. Beträffande första undersökningar och undersökningar överhuvud taget av djur, som stå utanför tuberkulinkontrollen, måste medicinalstyrelsen däremot framgå med större försiktighet. Syftet med undersökningen blir här vägledande för avgörandet. Liksom hittills finnes det ingen anledning alt medgiva tuberkulinundersökning av en besättning örn vilken man på grund av tidigare klinisk-bakteriologiska undersökningar eller påträffad tuberkulos vid slakt har grundad anledning antaga att den är genominfekterad.

Första undersökningar med tuberkulin.

Som motivering till förslaget rörande första undersökningar med tuberkulin har i betänkandet anförts.

Styrelserna lia redan understrukit nödvändigheten av att en viss gallring verkställes vid ansökningar örn tuberkulinundersökningar av okontrollerade besättningar. Någon egentlig ändring i den praxis som härutinnan tillämpats av medicinalstyrelsen torde emellertid icke erfordras. För att möjliggöra någon lättnad i prövningarna av ansökningarna anse sig styrelserna såsom villkor för erhållande av första undersökning böra föreslå, att djurägaren förbinder sig att med hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll med eller utan reaktionsfri ungdjursavdelning. 1 sådant fall torde medicinalstyrelsen kunna bevilja tuberkulinundersökningar i något ökad omfattning än för närvarande. Besättningar, som därvid visa sig innehålla så stort antal reagenter att utslagning av dessa djur ställer sig oekonomiskt, måste då automatiskt anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Den verkställda tuberkulinundersökningen får under sådana förhållanden icke anses bortkastad. Tvärtom kan den tjäna som ledning vid bedömandet av hur tuberkulosbekämpandet lämpligast skall anordnas i besättningen. Sålunda torde residtatet avundersökningen angiva i vilken omfattning djur kunna överföras till en reaktionsfri avdelning.

Kontrollundersökningar med tuberkulin.

I fråga om kontrollundersökningar med tuberkulin lia styrelserna yttrat.

En mera allmän anslutning till kontrollformen torde kunna motivera betydliga lättnader i kravet å kontrollundersökningarna så till vida att intervallerna mellan dessa kunna sättas längre. Bestämmelserna synas därför hädanefter böra möjliggöra för medicinalstyrelsen att mera fritt än hitintills träffa avgörande rörande den tid som bör förflyta mellan kontrollundersökningarna. Lämnas ett sådant allmänt bemyndigande åt medicinalstyrelsen, torde detta utan tvekan möjliggöra för styrelsen att successivt nedbringa kostnaderna för kontrollen. Detta är av betydelse jämväl för djurägarens utgifter. I längden är det också nödvändigt att anordna bekämpandet så att icke för täta undersökningar vidtagas i friska besättningar. Detta kan givetvis minska intresset hos djurägaren för ett fortsatt kvarstående i kontrollen. Sedan det egentliga bekämpandet av sjukdomen och utrensningen av sjuka djur praktiskt taget upphört, måste tillses att kostnaderna för kontrollåtgärderna bli de minsta möjliga. Det må även erinras, att medicinalstyrelsen redan nu inom tuberkulosfria områden äger bestämma intervallerna mellan undersökningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

27 Vad styrelserna anfört torde icke nödvändiggöra för medicinalstyrelsen att bestämma olika intervaller mellan kontrollundersökningarna för varje särskild besättning. Det lärer vara tillräckligt att styrelsen härutinnan fattar avgörande för större sammanhängande områden, där tuberkulosförhållandena äro likartade. Genom att lägga detta avgörande i medicinalstyrelsens och icke såsom för närvarande i Kungl. Maj:ts hand avse styrelserna att få en smidigare övergång till längre intervaller mellan undersökningarna samt att inom sådana områden, där en försämring i sjukdomstillståndet måhända inträder, snabbast möjligt få till stånd erforderlig skärpning i reglerna.

Klinisk undersökning av reagerande djur.

Förslaget att upphäva bestämmelsen örn obligatorisk klinisk undersökning av reagerande djur har i betänkandet motiverats sålunda.

Gällande bestämmelse, att varje reagerande djur skall underkastas klinisk och i förekommande fall bakteriologisk undersökning för utrönande av örn djuret är smittfarligt, torde måhända få anses såsom i viss mån överflödig. Reagerande djur försäljas nämligen i stor utsträckning till slakt. I sådana fall är en klinisk-bakteriologisk undersökning under varje förhållande meningslös. Där djuren åter försäljas till liv, har undersökningen däremot visst värde. Som styrelserna i annat sammanhang föreslagit, böra alla reagerande djur förses med särskilt märke. Bifalles detta förslag torde betydelsen av de kliniska undersökningarna av reagerande djur avsevärt minska. Det förtjänar också framhållas, att ytterst få smittfarliga djur påträffas vid sådana undersökningar. Största sannolikheten för att reagerande djur skola vara smittfarliga inträffar vid första undersökningarna. Enligt förslaget skulle sådana undersökningar icke medgivas, med mindre besättningen ställes antingen under tuberkulinkontroll eller under klinisk kontroll. De sämsta besättningarna, där de smittfarliga djuren torde påträffas, avses alltså skola ställas under klinisk kontroll. Slutligen är av betydelse för bedömande av detta spörsmål, att företagande av bakteriologisk undersökning nödvändiggör kvarhållandet av ett för smittfarlighet misstänkt djur i en i övrigt tuberkulosfri besättning ända upp till sex veckor. Möjliggöra icke stallutrymmena anordnandet av effektiv isolering, torde alltså föreskriften kunna verka direkt skadligt för en tuberkulosfri besättning.

Det anförda giver vid handen, att klinisk-bakteriologiska undersökningar av reagerande djur hädanefter som regel icke böra verkställas. Inträffar reaktion vid kontrollundersökning i större omfattning (s. k. bakslag), synes en närmare utredning av tuberkulosförhållandena i besättningen enligt styrelsernas uppfattning motiverad. Det kan härvid ej sällan bliva fråga örn tuberkulos av icke bovin natur, vilken ej bör föranleda ett betecknande av djuren sorn reagenter. 1 samband med dylika utredningar torde ofta kliniskbakteriologiska undersökningar böra vidtagas. Medicinalstyrelsen synes alltså böra äga befogenhet att förordna veterinär att verkställa nu avsedda utredningar. I den utsträckning så är möjligt bör för sådan utredning, som ofta är av invecklad beskaffenhet, anlitas veterinär vilken besitter speciell erfarenhet beträffande nötkreaturslubcrkulosen. Vid nu ifrågavarande undersökningar påträffade smittfarliga djur böra nedslaktas och liksom hittills ersättas med statsmedel. Vad styrelserna nu föreslagit torde som konsekvens medföra, alt djurägarna vid tubcrkulinkonlrollen sorn regel icke erhålla ersättning för smittfarliga reagerande djur. För djurägarna i gemen innebära dessa ersättningar emellertid en ganska obetydlig förmån, 'filt belysande härav kan nämnas, alt vid klinisk-bakteriologisk undersökning i anslutning lill kontrollundersökning påträffats under år 19.% 31 djur med smittfarlig tuberkulos,

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

under år 1937 19 sådana djur och under år 1938 30 djur. Dessa djur ha nedslaktats och ersatts av statsmedel med respektive 2,048 kronor 46 öre, 1,308 kronor 40 öre och 2,163 kronor. Om dessa slaktersättningar alltså uppgå till obetydliga belopp, äro statens utgifter för de kliniska och bakteriologiska undersökningarna däremot mera betydande. De torde uppgå till omkring 20,000 kronor för år. Den inskränkning i undersökningarna, som styrelserna föreslagit, lärer alltså komma att medföra en viss besparing i kostnaderna för bekämpandet.

Yttrandena.

Förslagen beträffande den Bangska metoden ha i allmänhet lämnats utan erinran och, med ett undantag, endast föranlett ett par detaljerinringar.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län har yttrat.

De olägenheter av fri tillgång till tuberkulin, som i betänkandet anföras, lia icke inom Malmöhus län visat sig i högre grad kännbara. Däremot har rekvisition av tuberkulin genom medicinalstyrelsen mången gång visat sig så tidsödande och besvärlig, att djurägarna föredragit skaffa tuberkulin från annat håll, ehuru detta måst betalas under det att statens tuberkulin varit fri. Att såsom föreslagits helt förbjuda orienterande undersökningar, örn ej förbindelse lämnas att fullfölja tuberkuloskampen, synes utskottet oriktigt. Utskottet finner det ävenledes opåkallat att djurägare ej skall ha obetingad rätt att erhålla tuberkulin för utförande av de tuberkulinundersökningar, han kan finna påkallade mellan av medicinalstyrelsen föreskrivna kontrpllundersökningar.

I fråga örn detaljerna i förslagen har länsveterinären i Östergötlands län avstyrkt borttagandet av obligatorisk klinisk undersökning av reagerande djur.

Länsveterinären i Kristianstads län har föreslagit, att förteckning över tuberkulosfria besättningar skulle föras hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar samt i län, där sådana avdelningar saknades, av länsveterinären.

Föreståndaren för Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps tuberkulosavdelning anser, att förbud att hålla höns i ladugårdar skulle införas för sådana ladugårdar, där besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin finnas.

Departements-

chefen.

I likhet med styrelserna finner jag de nuvarande bestämmelserna rörande den statliga kontrollen med tuberkulin i stort sett vara väl avvägda. Anslutningen till denna kontrollform har, som den föregående framställningen utvisar, blivit omfattande och fungerat väl. Ur statens synpunkt måste också kontrollformen anses billig. Att under sådana förhållanden vidtaga några mera genomgripande förändringar i bestämmelserna torde knappast vara påkallat. Vissa ändringar i syfte att göra bekämpandet mera effektivt synas dock nu böra genomföras.

Till en början ha styrelserna föreslagit, att undersökning med tuberkulin av nötkreatur, liksom redan nu är fallet inom tuberkulosfria områden, överhuvud icke skulle få företagas utan medgivande av medicinalstyrelsen. Gentemot detta förslag har erinran endast framställts av förvaltningsutskottet i

29 Kunell. Maj.ts proposition nr 152.

Malmöhus län. Eli inskränkning av användningen av tuberkulinet kan måhända för den enskilde djurägaren synas komma att verka hindrande på bekämpandet i vissa fall, särskilt om han icke önskar ansluta sin besättning till det statliga bekämpandet. Emellertid torde kunna förutsättas, alt detta bekämpande erbjuder så stora fördelar att det övervägande flertalet djurägare finner det mest förenligt med sina egna intressen att ansluta sig till detsamma. Med hänsyn härtill och till syftet med förslaget — att förhindra missbruk med detta viktiga diagnostiska medel — anser jag mig böra tillstyrka dess genomförande. Emellertid förutsätter jag såsom självfallet att medicinalstyrelsen vid tillämpningen icke kommer att förvägra undersökning, som ej äventyrar bekämpandet eller eljest av veterinärmedicinska skäl anses opåkallad.

Styrelsernas förslag beträffande tuberkulinundersökningar lia i övrigt icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag finner mig jämväl kunna förorda dessa förslag. Första undersökning med tuberkulin synes alltså hädanefter icke böra medgivas på statens bekostnad, med mindre djurägaren förbinder sig att ställa besättningen antingen under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk kontroll, önskar en djurägare åter på egen bekostnad företaga en orienterande undersökning av sin besättning, synes delta, om skäl i övrigt därtill föranleda, böra medgivas ulan avgivande av sådan förbindelse. Intervallerna mellan kontrollundersökningarna äro för närvarande fastställda av Kungl. Majit. Då jag biträder styrelsernas förslag, att det hädanefter skall få ankomma på medicinalstyrelsen att besluta om när kontrollundersökning skall äga rum, har det skett bland annat på grund därav att kostnaderna för kontrollformen i så fall torde kunna minskas och tillämpningen bliva smidigare.

Förslaget rörande kliniska undersökningar av reagerande djur har endast avstyrkts av länsveterinären i Östergötlands län. Särskilt med hänsyn till den ej obetydliga minskning i kostnaderna styrelsernas förslag härutinnan torde medföra ansluter jag mig till detsamma. Kliniska undersökningar av reagerande djur synas alltså hädanefter endast böra företagas när medicinalstyrelsen därom särskilt förordnar.

I ett yttrande har föreslagits att införa förbud mot hållande av höns i sådana ladugårdar, där tuberkulosfria nötkreatursbesättningar finnas uppställda. Bestämmelse av sådan innebörd gäller redan nu i viss mån inom tuberkulosfria områden. Ehuru jag på grund av de hygieniska olägenheter i skilda hänseenden som äro förbundna med hållande av höns i ladugård delar uppfattningen örn önskvärdheten av det föreslagna förbudet, anser jag mig likväl, med hänsyn till bekämpandets frivilliga karaktär och de olägenheter förbudet .skulle medföra för innehavarna av mindre jordbruk, icke böra tillstyrka detsamma.

I enlighet med vad länsveterinären i Kristianstads län föreslagit torde uttrycklig föreskrift böra införas därom att förteckning över tuberkulosfria besättningar skall förås icke blott av medicinalstyrelsen utan därjämte för varje hushållningssällskaps område av sällskapets tuberkulosavdelning eller, där sadan avdelning icke finnes inrättad, av länsveterinären.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden (klinisk tuberkuloskontroll).

Gällande bestämmelser.

Bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska (kliniska) metoden har närmast till syfte att inom de till sådan verksamhet anslutna nötkreatursbesättningarna minska tuberkulosens förlustbringande verkningar genom uppsökande och oskadliggörande av djur med tuberkulos i smittfarlig form samt genom förbättring av de hygieniska förhållandena inom ladugårdarna. Sådant bekämpande anordnas för närvarande av samtliga hushållningssällskap med undantag av sällskapen inom tuberkulosfria områden samt i Blekinge län. I sistnämnda län handhar medicinalstyrelsen den närmaste ledningen av bekämpandet enligt den Ostertagska metoden. Bestämmelser rörande detta bekämpande återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) örn vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur 11— 19 §§ samt medicinalstyrelsens reglemente den 25 augusti 1934 med föreskrifter för statsunderstött bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur.

Inom nötkreatursbesättning, som anslutits till bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form, skola samtliga nötkreatur över två års ålder minst en gång örn året underkastas klinisk undersökning rörande förekomsten av dylik tuberkulos av veterinär, som hushållningssällskapet bestämmer. Giver sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret förses med tuberkulosmärke i högra örat och prov från djuret av material, som kan antagas innehålla tuberkelbaciller bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner. Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig form föreligga, skall djuret nedslaktas inom viss kortare tid efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Om särskilda skäl därtill äro och djuret kan intill dess nedslagning skett hållas på betryggande sätt isolerat, må hushållningssällskapet medgiva uppskov med nedslaktningen intill sex månader efter det djurägaren erhållit sådan kännedom. Underlåter djurägare att nedslakta djur som är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall han vara skyldig att till hushållningssällskapet omedelbart utgiva samtliga oguldna avgifter, som han enligt särskild förbindelse till hushållningssällskapet åtagit sig att erlägga, oavsett huruvida dessa ännu förfallit till betalning, ävensom vara förlustig rätten till vidare undersökning.

Deltagare i tuberkulosbekämpandet är skyldig att minst två gånger om året, vid anfordran av hushållningssällskapet, till veterinärbakteriologiskt laboratorium, som av sällskapet anvisas, insända prov av samlingsmjölk från hela den anslutna kreatursbesättningen, uttaget i enlighet med föreskrifter som meddelas av sällskapet. Iakttager deltagare under tiden mellan de kliniska undersökningarna inom sin besättning sjukdomstecken, tydande på tuberkulos, såsom ofta påkommande hosta eller avmagring trots bibehållen foderlust eller fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

förändring av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelarna hos hondjur, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta hushållningssällskapet eller den veterinäre ledaren för bekämpandet.

Minst en gång örn året åligger det djurägaren att omsorgsfullt rengöra och desinfektera sin ladugård samt att städse vinnliigga sig örn ordning och renlighet i densamma. Då smittfarlig tuberkulos hos ett djur konstaterats, skall den plats i ladugården, där djuret varit uppställt, grundligt desinfekteras i enlighet med anvisningar av hushållningssällskapet eller den veterinär, som verkställt undersökning å platsen.

För nötkreatur, som nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning, sedan djurägaren anslutit sig till bekämpandet, må djurägaren kunna erhålla ersättning av statsmedel nied en fjärdedel av djurkroppens värde, dock högst med femtio kronor eller, om djuret helt kasseras, med tjugufem kronor. Dylik ersättning må bestämmas till hälften av djurkroppens värde, dock högst sjuttiofem kronor eller vid totalkassation femtio kronor, under förutsättning att djurägaren inrättat särskild, betryggande isolerad ungdjursavdelning, dit alla nyfödda nötkreatur föras och där djuren kontrolleras genom tuberkulinundersökning, att till nämnda avdelning överförda djur allt framgent hållas avskilda från reagerande djur, samt att den reagerande delen av nötkreatursbesättningen icke underhålles genom nyförvärv.

Statsbidrag må årligen utgå till det kliniska tuberkulosbekämpandet med belopp, motsvarande sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten anslutna djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under iakttagande likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader för verksamheten efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen. Då skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen, efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse, förvägra statsbidrag för viss djurägare.

Äm betsverken.

Beträffande den kliniska tiiberkiiloskontrollens betydelse ha styrelserna anfört följande.

Anslutningen till bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen enligt den Ostertagska metoden visade under åren 1936 och 1937 en stark ökning. Högsta anslutning nåddes vid utgången av år 1938. Vid årsskiftet 1939/40 var den totala anslutningen något mindre. Under år 1940 torde avgången ur bekämpandet bliva rätt avsevärd. En relativt betydande minskning har skett inom sådana områden där tuberkulosförhållandena äro gynnsamma (Kronobergs, Kalmar samt Blekinge län). Inom dessa län torde man med hänsyn till det kvarvarande antalet okontrollerade djur kunna emotse även en fortgående stark minskning i anslutningen. Jämväl i andra län (t. ex. Stockholms, Kristianstads och Hallands län) förmärkes, trots goda möjligheter till nyanslutning, en tydlig tendens till minskning i anslutningen till det kliniska bekämpandet. Denna minskning torde i viss mån sammanhänga med att besättningar överförts till tuberkulinkontrollen. En sådan utveckling är för tuberkulosbekämpandet att anse såsom tillfredsställande. I några högtuberkulösa lån (Södermanlands, Skaraborgs och örebro län) skedde även under år 1939 ökad anslutning till det kliniska bekämpandet, något som i och för sig lärer få anses såsom naturligt.

Det kliniska bekämpandet är relativt dyrt. Statens bidrag uppgår till cirka 5 kronor för anslutet djur och dess totala utgifter ha nått upp till 1,100,000

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

kronor. Bortsett från önskvärdheten att begränsa statens utgifter torde jämväl av tekniska skäl icke böra eftersträvas att ytterligare öka den tolala anslutningen till denna kontrollform. För flera hushållningssällskap, framför allt där anslutningen är störst, torde nämligen en mera väsentlig ökning därav knappast med fördel kunna administreras. I varje fall skulle den önskade personliga, individuella ledningen av bekämpandet i så fall allvarligen äventyras. Tendensen antyder emellertid, såsom styrelserna utvecklat, alt anslutningen redan nu börjat att minska. I den mån denna minskning medför motsvarande nyanslutning till tuberkulinkontrollen, är den enligt styrelsernas uppfattning fullt förenlig med en önskad utveckling av tuberkulosbekämpandet.

Då det gäller att angiva den Ostertagska metodens roll i tuberkulosbekämpandet bör understrykas, att metoden icke är ett mål utan ett medel att nå fram till tuberkulosfrihet. Emellertid anse sig styrelserna i detta sammanhang böra framhålla att metoden alltjämt måste anses lia stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i stort sett. Det är givetvis ur flera synpunkter av vikt att kunna bekämpa de svåraste formerna av tuberkulos, de smittfarliga. inom liögtuberkulösa besättningar. Både ur avels- och lantbruksekonomisk synpunkt är det av värde — icke minst i nuvarande läge — att kunna spara så många goda produktionsdjur som möjligt. Ett rationellt tuberkulosbekämpande i en genominfekterad besättning lärer för övrigt knappast kunna anordnas enligt någon annan metod, därest man icke anser sig kunna helt slå ut besättningen. Av betydelse är vidare, att anslutningen till detta tuberkulosbekämpande framtvingar vidtagande av vissa åtgärder för en bättre ladugårdshygien. Metoden är emellertid å andra sidan behäftad med olägenheter, vilka man i diskussionen ej sällan velat förringa. Vid en klinisk och därefter eventuellt följande bakteriologisk undersökning anträffas i bästa fall de vid undersökningen befintliga smittfarliga djuren. Med säkerhet vet nian att i besättningen därjämte finnas andra djur med tuberkulos. När sjukdomen hos dessa övergår i ett smittfarligt stadium, kan däremot i förväg icke på något sätt förutses. Så länge tuberkulösa (reagerande) djur ännu finnas i en besättning, torde det vara praktiskt omöjligt att anse besättningen under en längre tid med säkerhet vara fri från sjukdomen ens i smittfarligt stadium. Den Ostertagska metoden måste därför alltid enligt styrelsernas uppfattning betraktas såsom en övergångsform i bekämpandet för att underlätta övergången till full frihet från tuberkulos. Det har emellertid inträffat, att en och samma besättning under en lång följd av år — ända upp till 15 år — varit ansluten till det kliniska bekämpandet utan att andra åtgärder sannolikt vidtagits än att ett eller annat smittfarligt djur då och då upptäckts och oskadliggjorts. Ett sådan bekämpande för icke besättningen nämnvärt framåt. Enligt styrelsernas uppfattning saknas varje anledning att staten med stora bidrag skall uppmuntra ett så ordnat bekämpande. Det har även inträffat, att bekämpandet letts så att tuberkulosförhållandena knappast alls förbättrats under anslutningen. Som exempel härå vilja styrelserna nämna en besättning, som stått under klinisk kontroll i tio år och vid undersökningstillfällena bestått av 12—22 djur över två års ålder eller i genomsnitt av 16 djur. I denna besättning har påträffats 28 smittfarliga djur, därav vid de tre sista undersökningarna respektive 5, 5 och 3 djur. 1 denna besättning har alltså besättningen nära nog slagits ut två gånger utan att undersökningsresultaten tyda på någon förbättring i hälsotillståndet.

Styrelsernas förslag i fråga om den kliniska tuberkuloskontrollen innebär i huvudsak: Den Ostertagska metoden borde göras mera effektiv än för närvarande. En djurägare, vilkens besättning anslutits till klinisk tuberkulos-

Kungl. Maurts proposition nr 152.

kontroll, skulle vara skyldig icke endast att såsom nu nedslakta påträffade smittfarliga tuberkulösa djur utan att överhuvud taget vidtaga de åtgiirder för tuberkulosens utrotande i hans besättning, som med hänsyn till omständigheterna skäligen borde åvila honom. I den mån isolerad ungdjursavdelning, där djuren underkastades regelbundna undersökningar nied tuberkulin, kunde anordnas, skulle skyldighet i sådant hänseende åvila honom. Ungdjuren borde även i andra fall med jämna mellanrum tuberkulinundersökas. Underläte djurägare att vidtaga lämpliga anvisade åtgärder för sjukdomsbekämpandet, skulle hans besättning kunna uteslutas ur kontrollen av det hushållningssällskap som anordnat kontrollen eller av medicinalstyrelsen. Såväl kliniska undersökningar som undersökningar av samlingsmjölkprov borde hädanefter vidtagas med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande funnes påkallade. Nötkreatur, som skulle införlivas med kliniskt kontrollerade besättningar, borde godkännas av den som anordnade kontrollen.

Effektivare bekämpande.

Såsom motivering till förslaget att göra bekämpandet mera effektivt ha styrelserna anfört följande.

I och med att en besättning vinner anslutning till det kliniska bekämpandet av tuberkulos anse styrelserna det böra krävas av djurägaren att han vidtager bestämda åtgärder för bekämpandet utöver att nedslakta påträffade smittfarliga djur. En plan att snarast möjligt nå målet, tuberkulosfrihet, måste upprättas av veterinären och följas i varje besättning. Bäst sker detta genom att anordna isolerad uppfödning av ungdjuren. Om icke modern varit behäftad med livmodertuberkulos, är den nyfödda kalven nämligen regelmässigt fri från tuberkulos. Överföras de nyfödda djuren till en avdelning, som på ett tillfredsställande sätt isolerats från de sjuka djuren, kunna ungdjuren med all sannolikhet bevaras fria från tuberkulos. En sådan ungdjursavdelning bör självfallet regelbundet undersökas med tuberkulin. Genom isolerad ungdjursuppfödning kan man på ganska kort tid, utan allt för stor ekonomisk uppoffring för djurägaren, nå fram till tuberkulosfri besättning. I praktiken kan detta resultat uppnås på en tid av tre till fyra år eller efter ännu kortare tid.

Emellertid tillåta icke stallutrymmena i de flesta ladugårdar att anordna en helt isolerad ungdjursuppfödning. lakttages försiktighet, har man, örn icke fall av livmodertuberkulos inträffat, vunnit goda resultat allenast genom att hålla de sjuka och friska djuren uppbundna vid olika foderbord eller vid skilda delar av samma foderbord. 1 sådana fall är det givetvis nödvändigt att icke sammanföra djuren vid betesgången. I de flesta mindre ladugårdar torde det emellertid vara uteslutet att anordna även en dylik ofullständig isolering.

Hittills föga uppmärksammat är alt ungdjuren med fördel kunna hållas utomhus även vintertid. Enda anordning i stallhänseende som i sådant fall torde erfordras för djuren är ett skjul av enkel beskaffenhet. En effektiv isolering av ungdjuren innan de börja mjölka torde alltså icke behöva medföra större kostnader leir lantbrukaren.

Det framtida kliniska bekämpandet måste enligt styrelsernas förmenande anordnas så att bättre effekt utvinnes. Allenast vid sådant förhållande anse styrelserna det motiverat ali staten fortfarande lämnar bidrag till detsamma

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 3

34 Kungl. Majlis proposition nr 152.

av nuvarande betydande omfattning. Den möjlighet för medicinalstyrelsen att numera förvägra statsbidrag för besättning som vunnit eller önskar vinna anslutning till det kliniska bekämpandet torde kunna användas i det sylte som här avses. Styrelserna anse det lämpligt att angiva de huvudprinciper eiler vilka bekämpandet inom olika besättningar bör ledas. Härvidlag vilja styrelserna dock iorutskicka att angivna principer självfallet icke äro avsedda att bokstavligen följas å alla håll. Faslhellre är det styrelsernas bestämda uppfattning, att tuberkulosbekämpandet liksom varje annat sjukdomsbekämpande noga måste anpassas efter föreliggande speciella förhållanden i varje särskilt fall. Till sist måste del alltså ankomma på vederbörande veterinärs eget omdöme att meddela anvisningar rörande bekämpandet på mes! ändamålsenliga sätt. Frågan om uteslutning av besättning ur bekämpandet torde i första hand böra bedömas av vederbörande hushållningssällskap. Självfallet måste uteslutningen endast tillgripas med varsamhet och i första hand användas såsom påtryckningsmedel gentemot oförstående djurägare.

Av det anförda torde framgå, att isolerad ungdjursuppfödning bör anordnas i alla de fall detta med hänsyn lill de lokala förhållandena och övriga omständigheter kan anses framkomligt. Vill en djurägare som har dessa förutsättningar icke åsamka sig besväret med sådan isolering, bör han uteslutas ur bekämpandet.

I sådana besättningar, där en betryggande isolering icke kan anordnas, uppkomma betydligt större svårigheter för ett framgångsrikt bekämpande. Jämväl bär gäller emellertid främst alt skydda ungdjuren. En regelbunden kontroll av hälsotillståndet bland dessa djur torde därför vara önskvärd jämväl i de fall, där helt isolerad ungdjursuppfödning icke anordnas. Med hänsyn härtill synes det styrelserna naturligt, att ungdjuren i en kliniskt kontrollerad besättning underkastas tuberkulinundersökning i samband med klinisk undersökning å de äldre djuren. Regelbundna sådana tuberkulinundersökningar komma att erbjuda en god kontroll å hälsotillståndet överhuvud taget i besättningen. I sakens natur torde också ligga, all det icke kan vara lämpligt att i en besättning, där man vill nå tuberkulosfrihet, uppföda ungdjur som äro behäftade med sådan sjukdom. Visar det sig i en besättning, att ett större antal ungdjur äro reaktionsfria, kommer detta säkerligen atl sporra djurägaren att vidtaga kraftiga åtgärder för att bevara denna obestridbara tillgång. I vilken omfattning sådana tuberkulinundersökningar skola vidtagas torde böra avgöras av den lokala veterinära ledaren av bekämpandet. Under den närmaste framtiden lärer det av praktiska skäl måhända visa sig ogörligt att medhinna tuberkulinundersökningar i alla kliniskt anslutna besättningar. Styrelserna förutsätta emellertid att veterinärerna i största möjliga utsträckning och snarast igångsätta dessa undersökningar.

Sammanfattningsvis synes kunna angivas att en djurägare, vilkens beså Ilning vunnit anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen, bör vara skyldig att vidtaga de åtgärder för tuberkidosens utrotande i besättningen som med hänsyn till omständigheterna skäligen böra åvila honom. Genom en sådan regel torde understrykas alt sjukdomsbekämpandet skall ledas efter de individuella förutsättningarna i värjo särskild besättning.

Styrelserna ha i detta sammanhang övervägt att föreslå en bestämmelse av innebörd, att frågan om nötkreatursbesättnings kvarstannande i den statsunderstödda kliniska kontrollen skulle omprövas efter viss kortare lid. exempelvis fem år. lin sådan bestämmelse, som skulle lia lill syfte alt snabbare överföra besättningarna till reaktionsfrihet, torde emellertid vara förenad med olägenheter av praktisk natur. Övergången lill tuberkulosfrihet kan nämligen i vissa fall ske efter kortare tid än fem år. I andra fall torde åter

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

längre tid erfordras. Delta är särskilt förhållandet i besättningar, som icke kunna anordna fullständigt isolerade ungdjursavdelningar. En dylik obligatorisk omprövning skulle därför säkerligen medföra ett ej ringa ökat arbete för medicinalstyrelsen oell vara ägnat att skapa oro i bekämpandet. Enligt förslaget äger medicinalstyrelsen i sista band avgöra lmr länge en besättning må vara ansluten till den kliniska kontrollen. En dylik regel torde innebära, att medicinalstyrelsen äger befogenhet att, örn så anses erforderligt, ålägga hushållningssällskapen att årligen lämna uppgifter å de besättningar, som kvarslannat i kontrollen över ett visst antal år, samt orsakerna härtill. Ett sådant förfarande bar styrelsen redan nu i viss omfattning börjat tillämpa. Härigenom kan styrelsen få erforderlig överblick över bur bekämpandet bedrives inom olika sällskaps områden och möjlighet att ingripa där effektiviteten av bekämpandet eftersättes oell besättningarna kvarstanna i den kliniska kontrollen under längre tid än som kan anses nödvändigt. Förslaget torde alltså giva tillräckliga möjligheter åt medicinalstyrelsen att utöva ledningen jämväl över bekämpandet enligt den kliniska metoden. För att intressera djurägarna att så fort som möjligt överföra besättningarna från den kliniska kontrollen till tuberkulinkonlrollen lia styrelserna föreslagit en väsentligt ökad spänning mellan pristilläggen för mjölk, som härrör från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, och tilläggen för mjölk från tuberkulosfria besättningar.

Samling sm jälk prov.

I fråga om undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen lia styrelserna närmare andragit följande.

Som styrelserna redan framhållit är deltagare i kliniskt tuberkulosbekämpande skyldig att minst två gånger örn året, vid anfordran av hushållningssällskapet, till veterinärbakteriologiskt laboratorium, som av sällskapet anvisas, insända prov av samlingsmjölk från hela den anslutna kreatursbesättningen. Stålens kostnader för insändande och undersökning av dessa prov uppgå till omkring 50,000 kronor för år. Under år 1939 påträffades genom samlingsmjölkprov cirka 200 smittfarliga djur. Totala antalet vid den kliniska tuberkuloskontrollen påträffade smittfarliga djur uppgick för samma år till 9.734. Kostnaderna för samlingsmjölkproven torde alltså knappast stå i rimligt förhållande till provens betydelse för bekämpandet. Emellertid får icke förbises, att mjölkproven äga betydelse för upptäckten av fall av juvertuberkulos. Så länge mjölk från kliniskt anslutna besättningar kommer lii! användning såsom konsumtionsmjölk ulan föregående värmebehandling, synes det styrelserna därför tveksamt örn dessa prov utan olägenhet kunna borttagas. Genomföres emellertid medicinalstyrelsens tidigare omnämnda förslag att såsom opastöriserad konsumtionsmjölk endast skulle få godkännas mjölk som härrör från reaktionsITia besättningar, kunna samlingsmjölkproven borttagas. Den högs! avsevärda besparing i kostnaderna för den kliniska kontrollen elt borttagande av dessa prov skulle medföra och provens relativt underordnade betydelse för själva bekämpandet tala för att de böra slopas. Juverluberkulosens stora farlighet för människan gör del emellertid enligt styrelsernas uppfattning nödvändigt att bibehålla deni tills vidare. Så till vida synes en omläggning av provens uttagande kunna ske, att det i några fall borde räcka med eli prov för år och besättning. Där tuberkulosförhållandena motivera bitare kontroll, torde däremot flera prov för år böra åhågas och dessa lill och med ej ens begränsas lill två. Genom en sådan omläggning synes bättre effekt av proven utvinnas.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Övriga förslag.

Förslaget rörande tidsintervallerna mellan kliniska undersökningar har i betänkandet motiverats sålunda.

För närvarande gäller att klinisk undersökning skall företagas minst en gång om året. I allmänhet ske dessa undersökningar emellertid med kortare intervaller. Mest rationellt är att dessa bestämmas med hänsyn till tuberkulosförhållandena i olika besättningar och undersökningar alltså företagas med olika mellanrum i skilda besättningar. Styrelserna lia i förslaget velat giva ett uttryck för denna princip genom att stadga, all undersökningar skola ske med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnes påkallat. Som regel synas undersökningarna alltjämt icke beträffande någon besättning böra verkställas med längre tidsintervaller än ett år.

I fråga om införlivandet av djur utifrån med en besättning, som står under klinisk tuberkuloskontroll, ha styrelserna yttrat.

Djur som skola införlivas med en kliniskt kontrollerad besättning måste nu dessförinnan ha underkastats klinisk och i förekommande fall bakteriologisk undersökning. I vissa fall synes denna föreskrift ej vara tillfredsställande. Undersökning av ett enstaka djur utan att man har någon kännedom om den besättning varifrån det härrör blir alltid i viss mån osäker. I enlighet med det individuella tuberkulosbekämpandet som hädanefter synes böra anordnas i den kliniska kontrollen torde anspråken på nyanskaffade djur böra ställas mycket olika i skilda fall. Där isolerad ungdjursuppfödning anordnas, får redan enligt gällande bestämmelser den reagerande delen av nötkreatursbesättningen icke underhållas genom nyförvärv. I en besättning, där man med framgång skyddar ungdjuren genom att i begränsad omfattning^ isolera dem vid från de reagerande djuren skilda foderbord och på så sätt når fram till tuberkulosfrihet, är det ej heller tillfredsställande, åtminstone när flertalet djur nått reaktionsfrihet, att överhuvud taget öka antalet icke tuberkulosfria djur. Däremot är det säkerligen i många fall meningslöst att i en besättning, ansluten lill ifrågavarande kontrollform, där tuberkulosarbetet ännu icke fortskridit något nämnvärt, insätta tuberkulosfria djur. I en dylik besättning medför emellertid varje tillskott av icke smittfarliga goda produktionsdjur givetvis ökade möjligheter att höja kvaliteten å den friska ungdjursstam som åsyftas att dragas fram. Det anförda torde giva vid handen, att beskaffenheten hos nyanskaffade djur bör prövas i varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter. Sådan prövning verkställes lämpligen av den som anordnar kontrollen och då närmast av den veterinär som leder bekämpandet.

Yttrandena.

Beträffande styrelsernas förslag rörande den kliniska tuberkuloskontrollen ha meningarna varit i viss mån delade i de avgivna yttrandena. I några yttranden ha sålunda de föreslagna skärpningarna i bestämmelserna i syfte att göra bekämpandet mera effektivt ansetts för stränga. I andra yttranden har åter påyrkats än strängare bestämmelser.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har funnit — även örn det vore riktigt att tuberkulinmetoden så småningom ersatte den kliniska metoden — den kyla anmärkningsvärd, varmed förslaget nu behandlade den kliniska metoden, se-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

dan denna på grund av de centrala myndigheternas påtryckning och med stor kostnad för åtskilliga hushållningssällskap för endast några år sedan organiserats över hela landet.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser att såsom ovillkorligt krav för deltagande i kliniskt bekämpande skulle uppställas, att ungdjuren undersöktes med tuberkulin samt att reagerande djur avlägsnades ur ungdjursavdelningen.

Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande har förklarat sig vara övertygad om att det kliniska bekämpandet alltjämt i stora delar av vårt land hade en viktig uppgift att fylla så länge reagerande eller oundersökta djur funnes kvar i större utsträckning. Detta torde bliva fallet under det närmaste decenniet. Föreningen har förutsatt, att medicinalstyrelsens uteslutningsrätt handhades med den största urskillning och ej användes mot den lokala ledningens mening.

Däremot har i flera andra yttranden påfordrats, att tiden för anslutningen till den kliniska kontrollen skulle begränsas till viss tid. Föreståndaren för Malmöhus läns förvaltningsutskotts tuberkulosavdelning har föreslagit att denna anslutning skulle begränsas till fem år, om övergång till tuberkulinkontroll icke dessförinnan påbörjats, länsveterinären i Älvsborgs län till fyra år och länsveterinären i Örebro län till tre år. Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och länsveterinären i Jönköpings län ha föreslagit införande av en bestämmelse av innebörd, att avskild ungdjursavdelning skulle vara anordnad inom två år efter anslutningen.

Föreslagna undersökningar med tuberkulin av ungdjur ha uttryckligen avstyrkts av föreståndaren för Östergötlands läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning. Förvaltningsutskotten i Östergötlands och Hallands län anse, att dessa undersökningar borde bekostas av djurägarna själva.

Länsveterinären i Hallands län anser — med instämmande av länsstyrelsen — det önskvärt, att kliniskt ansluta besättningar undersöktes minst två gånger årligen. Kontrollundersökningar med tuberkulin i reaktionsfria besättningar borde, där så läte sig göra, överlåtas till de i orten stationerade veterinärerna så att de av hushållningssällskapen anställda veterinärernas arbete kunde koncentreras på sådana besättningar där tuberkulosen ännu icke utrotats och där deras specialisering vore av större vikt.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har föreslagit införandet av ett statsbidrag för isolerad ungdjursuppfödning i besättningar örn 15—30 djur.

Enligt förvaltningsutskottet i Malmöhus län borde några särskilda bestämmelser rörande införandet av nya djur i en kliniskt ansluten besättning icke gälla.

Besättningar, som innehålla ett stort antal nötkreatur behäftade med tuber-Departementskolos, lämpa sig i allmänhet icke att direkt anslutas lill tuberkulinkontrollen. chefen. En sådan anslutning förutsätter nämligen att samtliga tuberkulösa djur av-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lägsnas ur besättningen och ersättas med fullt friska djur. I de flesta fall erfordras härför ett ej obetydligt kapital. Är det fråga om större besättningar med flera tuberkulösa icke smittfarliga djur med god avkastningsförmåga, torde det också ur landets synpunkt — framför allt i nuvarande försörjningsläge — vara olyckligt att på en gång nedslakta djuren. Genom att ansluta en sådan besättning till klinisk tuberkuloskontroll kunna djuren emellertid på ett rationellt sätt utnyttjas, framför allt deras avkomma. Utan några större kostnader torde djurägaren på ganska kort tid kunna draga fram en tuberkulosfri besättning. Genom att isolera ungdjuren från den tuberkulösa delen av besättningen kan rätt snart en helt frisk djurstam erhållas. En förutsättning för att härutinnan vinna resultat är emellertid att ungdjuren kunna hållas avskilda från de sjuka djuren. I större besättningar, där man som regel kan anordna en särskild ungdjursladugård eller åtminstone dela ladugården i två avdelningar genom en vägg, låter sig denna isolering väl genomföra. Under senaste tid ha goda resultat emellertid vunnits även genom ofullständig isolering, därvid djuren i samma rum uppställts vid olika foderbord eller vid skilda delar av samma foderhord.

Det anförda torde giva vid handen, att den kliniska tuberkuloskontrollen alltjämt har stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i vårt land. Då det gäller att överföra flertalet av de infekterade besättningar utanför de tuberkulosfria områdena, som ännu icke ställts under tuberkulinkontroll och som innehålla omkring 800,000 djur över två års ålder, torde detta i stor utsträckning lämpligen böra äga rum genom en klinisk kontroll. I likhet med styrelserna anser jag mig emellertid böra understryka, att denna kontrollform är att betrakta såsom en övergångsform i bekämpandet ej såsom ett mål. Det ligger därför vikt uppå att besättningarna icke kvarhållas i den kliniska konti'ollen längre än som är nödvändigt med hänsyn till möjligheterna att ur den egna besättningen draga fram en frisk ny stam. Av den verkställda utredningen framgår emellertid att bekämpandet icke alltid anordnats på sådant sätt. Jag är därför ense med styrelserna därom att behov föreligger att genom uttryckliga bestämmelser för framtiden söka hindra .sådana mindre önskvärda företeelser inom bekämpandet. Ett särskilt skäl att härutinnan gå fram med viss stränghet är de relativt stora kostnader för staten som äro förbundna med denna kontrollform.

Vad styrelserna föreslagit i syfte att göra det kliniska bekämpandet mera effektivt synes mig ändamålsenligt och tillstyrkes i huvudsak av mig. Det torde alltså hädanefter böra ankomma på djurägare, som anslutit sin besättning till denna kontrollform, att vidtaga de åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen som skäligen böra åvila honom. I alla de fall där isolerad ungdjursuppfödning kan anordnas -— med andra ord i de flesta större besättningar — bör sådan också inrättas. För de mindre och medelstora besättningarna uppkomma härvidlag, som jag redan framhållit, större svårigheter. Då goda resultat även kunna vinnas genom ofullständig isolering, synes i varje fall böra krävas att djurägaren vidtager åtgärder, som med hänsyn till förhållandena skäligen kunna påfordras. Ett mycket viktigt led i bekämpandet enligt sist antydda metod är att ungdjuren regelbundet underst)-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

kas nied tuberkulin. Det kan linder inga förhållanden vara ändamålsenligt att i en besättning, som är ansluten till ett ordnat bekämpande, föda upp sjuka ungdjur. Jag tillstyrker alltså styrelsernas förslag härutinnan. I fråga örn ersättningarna för dessa undersökningar är jag även ense med styrelserna. Undersökningarna böra alltså inräknas i kostnaderna för bekämpandet. Som styrelserna framhållit synes det i sista hand böra ankomma på den veterinäre ledaren för bekämpandet att i varje särskilt fall nied hänsyn till de lokala förhållandena upprätta en plan för tuberkulosens utrotande i besättningen.

Jag finner visserligen i likhet med förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad att vissa skäl tala för att underlätta för innehavare av besättningar under 30 djur att vidtaga anordningar för isolerad ungdjursuppfödning men är icke beredd att nu tillstyrka särskilda statsbidrag för sådant ändamål. I några yttranden har, särskilt från veterinär! håll, föreslagits att begränsa tiden för anslutningen till den kliniska kontrollen. För min del kan jag ej förorda införandet av en sådan bestämmelse. Det torde icke vara möjligt att i detta hänseende angiva någon generell tid. Enligt min uppfattning äro de av styrelserna föreslagna föreskrifterna i syfte att hindra onödigt långvarig anslutning till kontrollformen fullt tillräckliga. I likhet med styrelserna anser jag sålunda att det i första hand bör ankomma på den som anordnar kontrollen, i allmänhet alltså hushållningssällskapen, att ur bekämpandet utesluta sådan djurägare som icke efter anmaning vidtager de åtgärder för ett effektivt bekämpande som skäligen böra verkställas av honom. För att ernå enhetlighet på området synes det i sista hand böra ankomma på medicinalstyrelsen att i detta hänseende fatta avgörande. Som styrelserna understrukit, måste givetvis viss varsamhet iakttagas vid fråga örn uteslutning av djurägare ur bekämpandet.

Jämväl vad styrelserna i övrigt föreslagit rörande den kliniska tuberkuloskontrollen kan jag biträda. Det synes mig sålunda ändamålsenligt, att intervallerna mellan de kliniska undersökningarna och undersökningarna av samlingsmjölkprov icke äro bundna. Styrelsernas förslag, att dessa undersökningar skola verkställas så ofta som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnes påkallat, torde vara ägnat att på bästa sätt utnyttja den arbetskraft som står till förfogande. Att viss kontroll även beträffande djur som skola införlivas i en besättning är behövlig synes mig uppenbart. Vad styrelserna därom föreslagit torde vara lämpligt.

V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 10 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar må understöd, som icke får överstiga 300 kronor, kunna tilldelas djurägare, vilkens odlade jord icke

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

överstiger sammanlagt 50 hektar och som idkar jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring samt visar sig underhålla sin kreatursbesättning huvudsakligen genom eget pålägg. Som villkor för understödets utbetalande har stadgats, att djurägaren skall under loppet av de senast förflutna två åren lia vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga åtgärder gentemot turberkulos i sin besättning. För detta ändamål har senaste år disponerats 12,000 kronor.

I enlighet med statsmakternas beslut vid 1940 års urtima riksdag må, såsom förut omtalats, utgå statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom huvudsakligen mindre nötkreatursbesättningar. Denna bidragsverksamhet har tillkommit som ett led i strävandena att vid den nedslagning, som äger rum i anledning av inträffad foderbrist, i första hand spara produktionsdugliga och friska djur.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att ett bekämpande av tuberkulosen enligt den Ostertagska metoden inom mindre nötkreatursbesättningar i allmänhet icke vore lämpligt. Då möjligheter till isolering i sådana besättningar i regel vore mycket små, förmenade styrelserna, att förekomsten av enbart ett smittfarligt djur under en relativt kort tid innebure mycket stora risker för att tidigare arbete skulle förstöras. Detta bekämpande ställde sig också relativt dyrare i en mindre besättning än i en större. Styrelserna hade därför övervägt att föreslå, att mindre besättningar, i allmänhet med endast 10 djur eller färre, icke skulle få anslutas till det kliniska bekämpandet. Härom lia styrelserna vidare anfört följande.

Skulle man icke tillåta innehavare av mindre jordbruk att ansluta sina besättningar till den kliniska tuberkuloskontrollen, torde staten i stället böra erbjuda dem andra möjligheter att bekämpa tuberkulosen inom sina besättningar. Styrelserna ha härvidlag övervägt olika anordningar.

Då småbrukarna i allmänhet sakna möjligheter att själva isolera sina ungdjur, torde den tanke, som ligger till grund för den Ostertagska metoden med isolerad ungdjursuppfödning, dock kunna realiseras på sådant sätt att uppfödningen anordnas kollektivt. En annan möjlighet härutinnan skulle vara att småbrukarna under en lämplig övergångstid utackorderade sina ungdjur hos innehavare av reaktionsfria besättningar. Förstnämnda utväg har praktiserats i Danmark, Store Vildmose å Jylland. Representanter för styrelserna ha besökt denna uppfödningsanstalt.

Anordnande av kollektiv ungdjursuppfödning är ett ganska invecklat problem och torde i varje fall kräva ett icke obetydligt bidrag av allmänna medel. Att under nuvarande tider igångsätta sådan uppfödning åtminstone mera allmänt lärer därför knappast komma i fråga. Spörsmålet är emellertid av den vikt, att en närmare utredning synts styrelserna motiverad.

En tillfredsställande allmän lösning av frågan av ett rationellt tuberkulosbekämpande inom mindre högtuberkulösa besättningar torde därför icke, i varje fall icke för närvarande, vinnas genom kollektiv ungdjursuppfödning. Andra utvägar stå emellertid öppna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

41 Statsbidrag till innehavare av mindre jordbruk.

Styrelserna förmena, att innehavare av mindre jordbruk allt framgent böra kunna erhålla bidrag av statsmedel för utrensning av tuberkulos i sina besättningar. I fråga om en sådan bidragsverksamhets närmare anordnande lia styrelserna yttrat.

En fortsatt bidragsverksambet, som icke främst bar till syfte att inrikta en allmän nödvändig nedslagning på visst sätt, torde icke behöva anordnas efter de grunder som finnas angivna i 1940 års kungörelse. Att anordna verksamheten i enlighet nied de tämligen stela former, som anvisats i 1912 års kungörelse, synes styrelserna än mindre lämpligt. I varje fall bör själva bandhavandet av bidragstilldelningen ej ske centralt utan av lokala organ. Härvid torde hushållningssällskapen närmast böra ifrågakomma. Praktiskt torde vara att i första hand de hushållningssällskap som anordna klinisk tuberkuloskontroll erhålla ett årligt belopp att efter sällskapens bedömande användas för uppmuntran av tuberkulosbekämpandet i mindre besättningar. Det skulle i så fall stå sällskapen fritt att uppmuntra detta bekämpande exempelvis på sådant sätt att ^ackordering av ungdjur från turberkulösa besättningar verkställdes inom lämpliga tuberkulosfria besättningar. Givetvis böra sällskapen äga möjlighet att genom direkta bidrag till djurägaren uppmuntra en utslagning av tuberkulösa djur och anskaffning i stället av friska. Emellertid får man förutsätta att sällskapen härvidlag arbeta efter en bestämd plan och söka anordna utrensningen av tuberkulosen exempelvis efter mejeridistrikt. Vid detta arbete bland småbrukarna skulle vara av stort värde örn sällskapen jämväl sökte intressera djurägarna att företaga sina nyinköp genom livdjursförmedling som anordnades av sällskapet eller med dess godkänande av jordbrukarorganisation, exempelvis slakteriförening.

Bidragsverksamheten skulle, som styrelserna redan framhållit, vinna största effekt örn hushållningssällskapen lämnades viss frihet vid medlens disposition. Förhållandena äro inom skilda områden så pass olikartade, att det svårligen låter sig göra att uppställa detaljerade direktiv för verksamheten. Som exempel på vilken nytta ifrågavarande bidrag skulle kunna göra vilja styrelserna nämna att inom Kronobergs län finnas ett pär små ensligt belägna gårdar med 5—10 djur, anslutna till klinisk tuberkuloskontroll. Kontrollen är här anordnad genom hushållningssällskapets till Jönköping förlagda tuberkulosavdelning. För undersökningen av dessa besättningar tages en hel dag i anspråk för veterinären. Kostnaderna för undersökningar jämte resor uppgå säkerligen till 50—100 kronor för varje gård. I sådana fall vöre det för statsverket betydligt billigare alt lämna djurägaren det säkerligen ganska blygsamma belopp som erfordras för att han skall slå ut de tuberkulösa djuren och ställa besättningen under tuberkulinkontroll.

Även örn med förevarande förslag avses att lämna hushållningssällskapen största möjliga frihet, synas dock vissa riktlinjer för bidrags ver ksa mhel en här böra angivas. Som regel torde sällskapen vid bestämmande av bidragens storlek böra utgå från att djurägaren själv skall slå viss del av kostnaderna för nyanskaffning av tuberkulosfria djur. Härvid synes siirskild hänsyn böra tagas till de pristillägg som utgå för mjölk från luberkulosfria besättningar. Förekomsten av dessa pristillägg utgör sådan förmån all djurägaren kan bära en del av kostnaderna — vid föreslagna pristillägg örn 0.0 öre lör kilogram ungefär en femtedel nv kostnaderna — som liro förenade nied ali slå lil en tuberkulos besättning och dess ersällande med friska djur. Det anhilda giver vid handen ali statsbidrag som regel icke bitr utgå viel utslagning av endast eli tuberkulöst djur, åtminstone icke i en besättning som in-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

neliåller Iler iin tre djur. För ägare av mindre besättningar och framför allt sådana som icke lämna mjölk till mejeri innebära pristilläggen icke någon förmån. Bidragen till dessa böra givetvis beräknas med hänsyn härtill. Där djurägaren kan nyrekrytera besättningen genom eget pålägg och på så sätt nå fram lill tuberkulosfrihet, synes jämväl statsbidrag böra kunna utgå. En sådan anordning är nämligen i de flesta fall förenad med viss ekonomisk uppoffring från djurägarens sida. Hinder torde ej heller böra möta alt lämna bidrag till innehavare av en mindre besättning, vilken redan ställts under tuberkulinkontroll och i vilken ett stort antal djur vid kontrollundersökning reagerat. För att verksamheten icke skall bliva alltför oenhetlig inom olika sällskaps områden synes böra stadgas alt bidrag till en och samma djurägare icke må utgå med mer än 500 kronor och för varje nedslaktat tuberkulöst djur med högre belopp än 100 kronor. Som ytterligare villkor för erhållande av bidrag synes böra föreskrivas att djurägaren från sin besättning avlägsnar samtliga tuberkulösa djur. Bidragen torde alltså böra begränsas till de fall där en fullständig utrensning av tuberkulosen kan äga rum. I den mån nyanskaffning av djur skall ske böra dessa godkännas av hushållningssällskapet eller inköpas genom livdjursförmedling som vunnit sällskapets godkännande.

Vidkommande vilken kategori djurägare som böra komma i fråga för erhållande av bidrag synes endast böra gälla, att bidrag må tilldelas innehavare av mindre nötkreatursbesättningar. Att härvidlag angiva någon bestämd begränsning, vare sig delta sker i form av högsta antal djur eller största brukade areal jord, synes styrelserna icke lämpligt. Då det belopp, som årligen kommer att ställas till varje sällskaps förfogande, säkerligen torde bliva ringa i förhållande till anspråken å bidrag, synes kunna förutsättas att sällskapen icke få tillfälle att lämna bidrag annat än till rena småbrukare.

Bifalles styrelsernas förslag i denna del torde bidrag enligt kungörelserna nr 376/1912 och 868/1940 ej längre ifrågakomma.

På Kungl. Majit synes böra ankomma att för varje år ställa vissa belopp till hushållningssällskapens förfogande att användas för den föreslagna bidragsverksamheten. Det torde vara lämpligt att sådana områden, där man står tuberkulosens utrotande närmast, härvidlag i första hand bliva tillgodosedda.

Det stöd för tuberkulosbekämpandet i mindre nötkreatursbesättningar som avses med ifrågavarande bidragsverksamliet och den kollektiva ungdjursuppfödningen skulle enligt styrelsernas uppfattning åtminstone till en början icke bliva av den omfattning, att det helt kunde ersätta den kliniska tuberkuloskontrollen för mindre besättningar. Tills vidare ville styrelserna alltså icke förorda någon absolut begränsning i kontrollens anordnande med hänsyn lill besättningarnas storlek. För att man redan från början skulle kunna skaffa sig en uppfattning rörande tuberkulosförhållandena i mindre besättningar, som vore avsedda att anslutas till klinisk tuberkuloskontroll, syntes som regel böra gälla att dessa före anslutningen skulle undersökas med tuberkulin. Visade en sådan undersökning att endast ett eller annat djur reagerade, torde det ur statens synpunkt ställa sig mera förmånligt att i stället för att ansluta besättningen till klinisk kontroll lämna djurägaren ett mindre bidrag för utslagning av de tuberkulösa djuren. En djurägare, som vägrade att verkställa utrensningen av tuberkulosen med hjälp av sålunda erbjudet bidrag, syntes icke böra få ansluta sin besättning till den kliniska tuberkuloskontrollen.

43 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Kollektiv angeljursuppftidning.

Styrelserna lia även övervägt ett förslag i syfte att inom de områden, där nötkreaturstuberkulosen alltjämt vore mera utbredd, upprätta en eller flera ängdjursuppfödningsgårdar. För att utröna intresset för en dylik åtgärd ha styrelserna underställt de 19 hushållningssällskap, vilka anordna bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ett preliminärt förslag av följande innebörd.

Inom varje hushållningsällskaps område, där bekämpande av nötkreaturstuberkulos med statsbidrag bedrives enligt den Ostertagska metoden, bör en eller flera ungdjursuppfödningsgårdar upprättas. Statsbidrag till uppfödningsgård skall kunna utgå, oavsett örn gården drives i hushållningssällskaps egen regi eller örn den under erforderlig kontroll drives av enskild person, förening eller bolag.

Rörelsen vid en sådan uppfödningsgård kan tänkas organiserad enligt följande huvudsakliga regler:

Uppfödningsgård skall lia att mottaga kvigkalvar till uppfödning från djurägare med mindre besättningar, i varje fall icke överstigande 20 djur. Tills vidare torde böra föreskrivas, att besättningarna icke äro reaktionsfria. Djurägare, som lämnar kalv till uppfödning, måste förbinda sig att, sedan han återfått djuret, införa detsamma i en honom tillhörig besättning, som är reaktionsfri och fri från sjukdomen smittsam kastning, samt därefter ställa besättningen under statlig kontroll med tuberkulin och med hänsyn till smittsam kastning. Ha i ladugården tidigare varit uppställda icke reaktionsfria djur, måste denna undergå rengöring i enlighet med av medicinalstyrelsen angivna föreskrifter. Effektiva åtgärder för att smittfarliga nötkreatur icke mottagas å uppfödningsgård skola vidtagas. Djur, som mottages å uppfödningsgård, skall alltså under erforderlig tid hållas i karantän. Reagerar därvid eller sedermera djur vid undersökning med tuberkulin eller har efter blodprovundersökning djuret befunnits behäftat med smittsam kastning eller visar djuret eljest tecken på smittsam sjukdom, skall det genast avlägsnas från gården.

I allmänhet torde djuren böra kvarstanna å uppfödningsgården högst 2—2 V2 år. Under denna tid skola de stå under veterinärkontroll (lämpligast hushållningssällskapens tuberkulosveterinär). Vid uppfödningstidens slut böra djuren örn möjligt vara dräktiga, varför det skall åligga uppfödningsgård att hålla förstklassig tjur.

Djurägarna skola för djurens hållande å gården erlägga viss avgift. För att stimulera verksamheten i synnerhet bland småbrukarna torde det bliva nödvändigt, att staten uppmuntrar densamma dels genom lån dels ock genom direkta bidrag. För igångsättande av verksamheten skall den som driver uppfödningsgården erhålla lån av staten. Statsbidrag utan återbetalningsskyldighet synes antingen kunna lämnas med visst engångsbelopp eller genom årliga belopp för varje mottagen kviga. Väljer man den första bidragsformen (med kapitalbidrag), skola djurägarnas avgifter förränta det i gården i övrigt nedlagda kapitalet samt därjämte täcka driftskostnaderna. I händelse endast årligt statsbidrag lämnas, skall detta jämte djurägarnas avgifter förränta allt i gården nedlagt kapital och täcka driftskostnaderna.

Örn vid uppfödningsgården icke inlämnas erforderligt antal kvigkalvar, skall gårdsägarei! lia rätt alt för egen räkning å gården uppföda felande antal djur. Dessa skall han sedermera få avyttra till självkostnadspris men endast till sådan djurägare, sorn är berättigad att himna djur lill uppfödning å uppfödningsgård, och under förutsättning tillika att denne inför dju-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ret i besättning, som är ställd under statlig kontroll med tuberkulin och som är fri från smittsam kastning.

Förslaget har uttryckligen tillstyrkts allenast av tre förvaltningsutskott, nämligen Hallands läns, Älvsborgs läns södra och Västmanlands läns. Värmlands läns förvaltningsutskott har — under framhållande av att ett genomförande av förslaget i någon mera betydande omfattning komme att kräva mycket avsevärda statsbidrag — förklarat sig hysa intresse för att försök bleve utförda i mindre omfattning, som sedan efter behov kunde utökas. Tre förvaltningsutskott, de i Södermanlands, Jönköpings och Örebro län, ha varken tillstyrkt eller avstyrkt förslaget, varvid förvaltningsutskottet i Örebro län emellertid avgivit ett motförslag. Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus län Ilar funnit inrättandet av särskilda ungdjursladugårdar visserligen önskvärt men i kollektiv form knappast genomförbart i Göteborgs och Bohus län.

Tio förvaltningsutskott ha uttryckligen avstyrkt förslaget. Av dessa utskott ha emellertid fyra, nämligen Kronobergs läns, Kalmars läns norra och södra samt Blekinge läns, såsom skäl mot förslaget huvudsakligen anfort, att ett genomförande av förslaget inom deras områden, med hänsyn till tuberkulosbekämpandets läge därstädes, icke skulle lia någon större uppgift att fylla.

Styrelserna anse den verkställda utredningen lia givit vid handen, att ett genomförande av styrelsernas tanke att anordna kollektiv ungdjursuppfödning vid ett flertal gårdar vore förenat med stora svårigheter. Betydelsen av en sådan verksamhet föreföll dock styrelserna påtaglig. Mot förslaget framförda invändningar syntes ej heller styrelserna så bärande, att de i och för sig borde hindra förslagets genomförande. Uppenbart vore emellertid, att inrättandet av dylika gårdar krävde statens ekonomiska stöd i betydande omfattning. En viss erfarenhet av den föreslagna bidragsverksamheten för anskaffande av tuberkulosfria nötkreatur till mindre besättningar torde också lidra avvaktas. Tidpunkten att igångsätta ungdjursuppfödningsgårdar vore därför för närvarande knappast lämplig. Styrelserna förmenade likväl, att förslaget framdeles i större eller mindre omfattning borde prövas. Härom ha styrelserna yttrat.

Frågan om statens ekonomiska stöd skulle redan nu principiellt kunna avgöras. Styrelserna ha också övervägt att utarbeta förslag till regler i sådant hänseende. Med hänsyn till vanskligheterna att i förväg kunna bedöma de ekonomiska betingelserna för en framtida rörelse av detta slag torde det emellertid vara meningslöst att nu utarbeta detaljerade förslag. Efter en ganska kort tid sakna de med säkerhet helt eller delvis aktualitet.

Det synes styrelserna i stället lämpligt att frågan tills vidare får vila. Då det ekonomiska läget blir mera gynnsamt, torde spörsmålet böra upptagas till förnyat övervägande. Till en början blir det säkerligen mest praktiskt att ordna verksamheten allenast försöksvis vid en eller annan gård. Enligt styrelsernas förmenande torde därvid böra övervägas, om det icke ur flera synpunkter vore lämpligast att verksamheten vid uppfödningsgårdarna orttaniserades så att dessa själva inköpte de kvigkalvar som skulle uppfödas vid gårdarna. Gårdarna skulle i så fall sedermera tillhandahålla den kate-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

gori jordbrukare som här avses dräktiga kvigor till låga pris. En lämpligt avvägd statssubvention skulle möjliggöra för gårdarna att saluhålla reaktionsfria djur till pris som ej överstege priset å nötkreatur från okontrollerade besättningar. Hushållningssällskap eller annan som är intresserad att driva en ungdjursuppfödningsgård torde böra ha att göra framställning till Kungl. Maj.t om erhållande av lämpligt statsbidrag. I samband därmed bör sökanden förebringa fullständig ekonomisk utredning rörande gårdens ekonomi med statförslag och behov av bidrag från det allmänna.

Yttrandena.

Förslaget rörande statsbidrag till utrensning av tuberkulos i mindre besättningar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga avgivna yttranden.

Beträffande detaljer i förslaget ha emellertid vissa önskemål kommit till uttryck i yttrandena. Sålunda anser veterinär hög skolans lärarkollegium, Sveriges lantbruks förbund och småbrukarnas riksförbund, att föreskriften om att besättning, där tuberkulosen utrensats med statsbidrag, skulle anslutas till kontrollförening, borde utgå. Länsstyrelsen, förvaltningsutskottet och länsveterinären i Jönköpings län ha föreslagit en bestämmelse av innebörd, att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin besättning under minst två år vid äventyr av skyldighet att eljest återbetala statsbidraget. I vissa yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke skulle få anslutas till den kliniska kontrollen.

Länsveterinären i Malmöhus län har yttrat.

Med undantag av bestämmelsen, att nyanskaffat djur skall godkännas av hushållningssällskapet, vilken kan stå kvar, anser jag sällskapets medverkan i övrigt i angivna hänseenden icke böra ske efter tvingande linjer utan vara rent konsultativ. Ofta kan en småbrukare hos en granne inköpa utmärkta för honom passande djur, vilka han förut känner till; från denna möjlighet bör han icke utestängas genom bestämmelser örn inköp genom livdjursförmedling. Vidare torde livdjursförmedlingen liksom ock anslutningen till kontrollförening alltid vara förenad med utgifter, vilka för en ägare av endast ett eller annat djur kunna vara betungande och onödiga.

Liknande synpunkter ha framförts av Sveriges lantbruksförbund och småbrukarnas riksförbund.

I fråga örn kollektiv ungdj ursuppfödning har riksförbundet landsbygdens folk anfört följande.

Det hade varit önskvärt, att åtgärderna kompletterats med ett utarbetat förslag för ungdjursuppfödning å därför särskilt lämpade gårdar. Att döma av de svar hushållningssällskapen lämnat har delta projekt blivit i hög grad missförstått. Ungdjursuppfödning vid en stor central efter danskt mönster måste troligen alltid bli proportionsvis dyrbar och man kan dessutom inte tänka sig en central av sådan storlek, att den blir av betydelse för det praktiska bekämpandet av tuberkulosen. Enligt förbundets uppfattning bör frågan —- som också av styrelserna föreslås •— bli föremål för fortsatt utredning, men bör då denna utredning syfta till alt ungdjursuppfödningen skall ske på sådana mera avlägset belägna gårdar, diir på grund av transportsvårigheter andra produktionsmöjligheter för jordbruket ej bli särskilt

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements-

chefen.

lönsamma. Gårdarna böra också vara så utplacerade, att någon förflyttning av djur till bygder med andra klimatologiska betingelser icke behöver förekomma.

I remissvaren framföres även som ett motskäl, att jordbrukarna på grund av deras rent personliga intresse för djuruppfödning skulle vara obenägna alt acceptera den nyhet, som en sådan form av djuruppfödning innebär. Detta måste nog anses som en tämligen antikverad uppfattning, som knappast numera har skäl för sig. Jordbrukarna av i dag måste kallt räkna med vad som bäst lönar sig och nödgas därför i allt större omfattning avstå från mera personligt betonade intressen. Det finns ostridigt ett stort antal gårdar här i landet, vars ägare äro fullt medvetna örn att produktionen icke bör belastas med ungdjursuppfödning. Antalet av dessa gårdar är så pass stort, att man med all sannolikhet kan räkna med att. om systematisk ungdjursuppfödning till en början nied statsunderstöd för att tjänstgöra som ett led i tuberkulosbekämpandet genomföres på vissa andra gårdar, desamma seder mera även som självständiga företag torde lia sina livsbetingelser. Dessa betingelser bottna i det svenska jordbrukets behov av ökad specialisering. Förbundet anser sig av denna anledning böra framhålla önskvärdheten av att den av styrelserna ifrågasatta utredningen på detta område snarast igångsättes.

I mindre besättningar torde möjligheterna alt genom den kliniska tuberkuloskontrollen nå fram till tuberkulosfrihet varå sämre än i besättningar där ungdjuren kunna isoleras. En ofullständig isolering av ungdjuren låter sig dock i flera fall genomföra även i sådana besättningar. Själva kontrollen ställer sig i de mindre besättningarna relativt dyrare än i de medelstora och stora. Med hänsyn till dessa omständigheter är jag ense med styrelserna, alt bekämpandet av tuberkulosen i de mindre nötkreatursbesättningarna i möjligaste mån icke bör ske enligt den Ostertagska metoden.

Styrelsernas förslag att till de hushållningssällskap, som anordna klinisk luberkuloskontroll, årligen skulle ställas vissa belopp till förfogande att användas till uppmuntran för innehavare av mindre jordbruk att utrensa tuberkulosen i sina besättningar, finner jag välbetänkt. Genom en sådan bidragsverksamhet, vid vilken största möjliga frihet bör lämnas hushållningssällskapen, torde sådana djurägare, som icke själva genom isolering av sina ungdjur kunna draga fram en fläsk besättning, böra erhålla erforderligt ekonomiskt stöd för att ersätta sina sjuka djur med tuberkulosfria. I enlighet med bemyndigande av 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit, i anledning av inträffad foderbrist, till vissa hushållningssällskap anvisat medel till liknande ändamål. Nu ifrågavarande bidragsverksamhet synes böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna föreslagit. Som regel torde djurägarna själva böra stå för viss del av kostnaderna för utrensningen. flogsta bidrag till en och samma djurägare torde, som styrelserna föreslagit, böra utgå med 500 kronor och för varje utslaget djur med 100. Såsom villkor för erhållande av bidrag synes böra gälla bland andra, att djurägare ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin. Härutöver finner jag mig i likhet med styrelserna böra tillstyrka att vederbörande hushållningssällskap, då så finnes lämpligt, skall kunna föreskriva att besättningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

anslutes jämväl till kontrollförening (fullständig eller ofullständig kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring). Beträffande nyinköpta djur synes det tillräckligt örn dessa godkännas av vederbörande hushållningssällskap.

Att som i några yttranden föreslagits införa en bestämmelse av innebörd, att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin besättning under minst två år vid äventyr av .skyldighet att eljest återbetala statsbidraget, torde av praktiska skäl ej vara lämpligt.

Jag är ense med styrelserna därom att det i varje fall i nuvarande läge icke är lämpligt att framlägga ett förslag rörande statsunderstöd till upprättande av kollektiva ungdjursuppfödningsgårdar. Otvivelaktigt skulle emellertid sådana gårdar ha stor betydelse för utrensningen av tuberkulosen inom mindre besättningar. I de trakter, där jordbrukarna själva ha intresse för saken, torde det ej heller böra stöta på större svårigheter att ordna en sådan uppfödning åtminstone i mindre skala även utan statens direkta stöd.

I några yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke skulle få anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Med hänsyn till att ifrågavarande bidragsverksamhet icke kan nå alla mindre jordbruk, synes ett förbud i åsyftad riktning icke böra genomföras. Därest en innehavare av ett mindre jordbruk kan erhålla bidrag till utrensning av tuberkulosen i sin besättning, bör han dock, som styrelserna framhållit, icke få vinna anslutning till den kliniska kontrollen.

VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel nied tuberkulösa nötkreatur m. m.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha lämnat en redogörelse för tidigare framkomna förslag att genomföra en reglering av handeln med livdjur, speciellt ett av styrelserna gemensamt den 3 november 1936 avgivet betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn kreatursköp. I fråga om de principer, som vid cn reglering av livdjurshandeln i förevarande sammanhang borde gälla, ha styrelserna anfört.

Att genomföra en reglering av handeln med livdjur är förenat med stora vanskligheter. Mot de på detta område framförda förslagen av olika innebörd lia framförts kritiska anmärkningar från skilda håll. Även örn styrelserna alltjämt hysa den uppfattningen, att en reglering av livdjurshandeln skulle utgöra ett synnerligen betydelsefullt led i strävandena alt bekämpa de smittsamma liusjurssjukdomarna, måste likväl stort avseende fästas vid den omständigheten att en rättslig reglering å delta område knappast bör genomföras utan alt för densamma vinnes mera allmän förståelse bland dem som närmast skulle beröras av lagstiftningen. De yttranden, som avgivits över styrelsernas gemensamma förslag lill lag med särskilda bestämmelser örn kreatursköp, torde giva vid handen att meningarna örn detta förslag äro

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

delade. Måhända kan tiden ännu icke anses mogen lör en mera omfattande och allmängiltig reglering av handeln nied livdjur. Å andra sidan framgår av dessa yttranden, att man å olika håll synes vara medveten örn att vissa åtgärder borde vidtagas å området.

I samband med förevarande utredning lia styrelserna i sitt den 22 januari 1940 avgivna betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos inom vissa län m. m. understrukit, att nu ifrågavarande spörsmåls ordnande är ett framträdande djurägarintresse. Det syntes styrelserna därför ligga nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom hushållningssällskapen eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan anordning för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande. Med den omfattning som organisationsväsendet numera tagit torde det icke heller erbjuda några större svårigheter för exempelvis någon av deras sammanslutningar att ta sig an handeln med livdjur. Sedan djurägarna verkligen själva vidtagit försök att reglera handeln med livdjur och sålunda ådagalagt ett eget intresse för saken, torde böra övervägas vilka lagstiftningsåtgärder som kunna genomföras för att stödja dessa strävanden.

I styrelsernas utlåtande den 1 augusti 1940 angående statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning av tuberkulos hos nötkreatur lia styrelserna rekommenderat alt inom sådana områden, där på grund av inträffad foderbrist nedslaktning av nötkreatur i större omfattning komme att äga ruin, livdjursförmedling genom jordbrukarorganisationernas försorg skulle anordnas i syfte att från nedslaktningen spara friska och produktionsdugliga djur. 1 proposition till 1940 års urtima riskdag, nr 24, genom vilken framlades förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna sålunda förordat, uttalade föredragande statsrådet, att igångsättandet av en livdjursförmedling genom jordbrukarnas organisationer torde utgöra ett betydelsefullt steg framåt mot en sådan anordning överhuvud taget för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kunde anses tillfredsställande. Jämväl riksdagen fann det synnerligen betydelsefullt för livdjurshandeln överhuvud taget att en dylik organisation komme till stånd.

Av den diskussion som förts rörande styrelsernas tidigare förslag beträffande handeln med livdjur lärer framgå, att särskilda regler främst ansetts erforderliga för de tre mest spridda husdjurssjukdomarna, nämligen tuberkulos, smittsam kastning och smittsam juverinflammation hos nötkreatur. Sådana sjukdomar som avsågos med epizootilagen förmenades å många håll icke överhuvud behöva medtagas i en lagstiftning rörande handeln. I detta sammanhang sakna styrelserna anledning att till närmare undersökning upptaga andra spörsmål än som kunna lia betydelse för bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. De bestämmelser som därutinnan anses böra genomföras torde emellertid framdeles i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild jämväl i fråga örn regler för andra sjukdomar såsom smittsam kastning och smittsam juverinflammation. Då jordbrukarorganisationerna förklarat sig villiga att mera allmänt i landet igångsätta livdjursförmedlingar, torde också skäl tala för att viss erfarenhet av denna verksamhet avvaktas, innan en reglering av kreaturshandel genom en mera allmängiltig lagstiftning genomföres.

Vid avvägande av de ytterligare åtgärder som för närvarande torde böra genomföras i syfte att förhindra försäljning av tuberkulossmittade djur måste stor hänsyn givetvis tagas till djurägarnas egna strävanden å området. Intresset att endast nötkreatur, fria från tuberkulos, bliva föremål för försäljning till liv torde numera vara så allmänt att bestämmelserna kunna inskränkas till att avse sådana åtgärder, som stödja detta intresse. Att uppmärksamma är att för de tuberkulosfria områdena sådana bestämmelser re-

Kungl. Majlis proposition, nr 152.

dan nu äro genomförda som på ett tillfredsställande sätt torde förhindra såväl importen dit av tuberkelsmittade djur som försäljning överhuvud taget inom områdena av i sådant hänseende sjuka djur. Inom dylikt område må nämligen djurägare icke nied sin besättning införliva annat nötkreatur än sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri. Beträffande skyddade områden gälla regler som tillgodose intresset att endast tuberkulosfria nötkreatur införas till dessa områden. För handeln inom skyddade områden och för landet i övrigt synas emellertid kompletterande bestämmelser vara erforderliga.

Jämlikt reglerna för det frivilliga bekämpandet enligt den Bangska metoden gäller redan nu att nötkreatur som genom köp eller annorledes utifrån skola införlivas med de djur, vilka äro föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulos, befinnas reaktionsfria vid tuberkulinundersökning, som verkställes antingen före ankomsten till gården och då om möjligt inom trettio dagar dessförinnan eller ock efter ankomsten men före införlivandet. Beträffande bekämpandet enligt den Ostertagska metoden är föreskrivet, att med kreatursbesättning, ansluten till sådant bekämpande, ej må införlivas nyförvärvat djur med mindre det dessförinnan undersökts av legitimerad veterinär och därvid befunnits icke förete tecken på tuberkulos i smittfarlig form. Vidare gäller att nötkreatur tillhörande besättning, ansluten till den statliga tuberkuloskontrollen, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall åsättas märke, hållas isolerat från övriga djur inom besättningen samt nedslaktas inom viss kortare tid efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Djur, anslutna till tuberkulinkontrollen, som reagerat vid undersökning med tuberkulin eller eljest anses sannolikt vara tuberkulösa, skola hållas fullständigt avskilda från ej reagerande djur.

Enligt styrelsernas förslag skulle följande åtgärder, som lia avseende å handeln med livdjur, vidtagas: Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin visat reaktion, skulle förses med särskilt permanent märke (tuberkulosmärke). För att ett nötkreatur skulle få säljas under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som gåve sken av att djuret vore fritt från tuberkulos, borde det härröra från en tuberkulosfri besättning och vara undersökt med tuberkulin på sätt medicinalstyrelsen föreskrivit. Vad som skulle förstås med en tuberkulosfri besättning borde meddelas av medicinalstyrelsen. Vidare syntes ett tuberkulosfritt nötkreatur icke böra få uppställas i annat djurstall och fordon än som vore vederbörligen smittrenat och där endast tuberkulosfria djur förekonnne. Djur som vore avsedda att överlåtas under berörda beteckning borde som regel lia undersökts med tuberkulin tidigast två månader före överlåtelsen samt vara åtföljt av intyg härom. Skedde överlåtelsen annorledes än å auktion och genom livdjursförmedling, som godkänts av vederbörande hushållningssällskap, skulle djuret icke behöva särskilt undersökas omedelbart före överlåtelsen och ej heller behöva vara åtföljt av veterinärintyg. Tuberkulosfrihetsintyg skulle endast få utfärdas i enlighet med av medicinalstyrelsen fastställda formulär. Djurens identitet skulle härvid styrkas genom särskild märkning, som borde angivas i intyget. Nötkreatur, som vore eller misstänktes vara behäftade med tuberkulos i smitt-

liihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 152. 4

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

farlig form, skulle endast få försäljas till slakt. Det borde åligga besiktningsveterinär att lämna uppgift örn vid slakt påträffad tuberkulos bos nötkreatur.

Märkning av reagerande djur.

Förslaget, att vid tuberkulinundersökning reagerande djur skulle förses med särskilt märke, har i betänkandet motiverats sålunda.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå att gällande regler knappast på ett tillfredsställande sätt lämna garantier för att djur som vid undersökning befunnits behäftade med tuberkulos icke utföras i handeln såsom helt friska djur. Då det allmänna på sätt nu sker med betydande belopp bidrager till tuberkulosbekämpandet och lämnar djurägarna bidrag till undersökningar för att avskilja friska djur från sjuka, synes det styrelserna föga konsekvent att resultaten av tuberkulinundersökningarna icke få bevaras för framtiden. Genom att åsätta alla djur som vid undersökning med tuberkulin befunnits reagera ett särskilt märke, tuberkulosmärke, skulle ett stort framsteg vara vunnet. Tidigare framlagda förslag om sådan märkning lia också vunnit ett allmänt tillstyrkande. Förslag av dylik innebörd har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av lantbruksstyrelsen och samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för Malmöhus läns och Älvsborgs läns norra. Med den stora omfattning tuberkulinkontrollen erhållit torde de invändningar som tidigare rests mot ett sådant märkningstvång numera knappast vara bäriga. Till skillnad mot märkningen av smittfarliga djur och reagerande djur inom tuberkulosfria områden, vilka djur regelmässigt skola nedslaktas, åsyftar nu avsedda märkning i första hand icke att föra djuren ur livdjurshandeln. Avsikten är endast att för köpare utmärka att djuret icke är fritt från tuberkulos. För den ursprungliga ägaren av djuret lärer en sådan åtgärd knappast komma att medföra någon ekonomisk förlust. Även utan märkningstvång torde han icke underlåta att vid försäljningen omtala att djuret reagerat för tuberkulin. Annorlunda förhåller del sig däremot vid återförsäljningar. Att märkningstvånget sannolikt skulle omöjliggöra mera betydande handelsvinster vid sådana försäljningar, förmena styrelserna icke utgöra ett skäl mot införande av märkning utan snarare motsatsen. Ha djuren underkastats undersökning med tuberkulin, ofta med statsbidrag, torde det endast vara ett uttryck för rättvisa att resultaten härav allmänt få utnytt jas. De stora fördelar som anslutningen till tuberkulinkontrollen medför och nyttan överhuvud taget att få begagna tuberkulin till undersökning av djuren, torde utgöra garanti för att detta märkningstvång icke avskräcker från anslutning till det frivilliga tuberkulosbekämpandet.

Ifrågasatta märkningstvång kan beträffande djur tillhörande besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen lätteligen genomföras på så sätt att märkningen sättes som ett villkor för anslutning. Härigenom når man emellertid icke de undersökningar som verkställas av djur och besättningar som stå utanför den statliga kontrollen. I annat sammanhang lia styrelserna föreslagit, att tuberkulinundersökningar icke .skulle få företagas utan tillstånd av medicinalstyrelsen. Märkningstvånget torde på ett praktiskt och enkelt sätt kunna knytas till detta förslag så att tillstånd till tuberkulinundersökning icke skulle få lämnas, med mindre djurägaren medgiver märkning av därvid reagerande djur. Härigenom torde också karaktären av åtgärdernas frivillighet bibehållas. Ett praktiskt anordnande av själva förfarandet med ansökning och tillstånd utan onödiga formella procedurer, liksom för närvarande vid det statliga bekämpandet av tuberkulos, torde kunna förhindra varje dröjsmål med undersökningarna.

Kunt)!. Maj.ts proposition nr 1 ö2.

51 Styrelserna få alltså föreslå att en allmän regel om märkning av reagerande djur genomföres på sätt styrelserna nu antytt. Visar det sig att i en besättning mer än 75 procent av de äldre djuren reagera, torde märkningen böra omfatta samtliga djur i besättningen över två års ålder. I sådant fall finnes nämligen grundad anledning antaga att samtliga dessa djur äro tuberkulösa. Av vad styrelserna i ett tidigare sammanhang anfört framgår, att medicinalstyrelsen som regel icke torde komma att medgiva tuberkulinundersökning av en besättning, i vilken finnes anledning misstänka att djuren mera allmänt komma att reagera.

På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa tuberkulosmärkets utseende. I sakens natur torde ligga att märket bör vara permanent. Det lärer därför kunna övervägas örn det icke kunde åsättas i form av brännmärke. Detta märke skulle kunna utgöras av ett T, som inbrännes i djurets högra kind. Ett brännmärke har den stora fördelen framför ett metallmärke isatt i örat, att det blir permanent. Styrelserna ha jämväl övervägt, örn icke tuberkulosmärket kunde åsättas genom lämplig klippning i örat. Redan nu äro emellertid öronen utnyttjade för ett flertal klippmärken, åsätta genom avelsföreningar och kontrollföreningar. Genom att brännmärket anbringas i kinden skadas inga värdefulla delar av huden.

Överlåtelse av <ljur under beteckningen tuberkulosfritt.

Såsom motivering till vad som föreslagits skola gälla för att nötkreatur må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från tuberkulos, lia styrelserna yttrat.

En veterinär kan för närvarande utfärda intyg å tuberkulosfrihet (reaktionsfrihet) blott efter en undersökning å nötkreatur sorn tidigare måhända icke stått under kontroll i tuberkuloshänseende. Då högtuberkulösa djur understundom lia nedsatt reaktionsförmåga, torde resultaten av tuberkulinundersökningar, i synnerhet beträffande äldre djur, icke anses såsom absolut säkra. Vid undersökningar å ett antal från olika besättningar, t. ex. hos en kreaturshandlare, hopsamlade djur måste därför resultaten av undersökningarna bli mindre tillförlitliga än eljest. Utfärdas på grund av sådana undersökningar tuberkulosfrihetsintyg, kan det således lätt inträffa att intyget kommer att avse ett tuberkulöst djur. Säljes detta till en frisk besättning, ligger det i sakens natur att därigenom kan uppkomma stora skador.

Ett diagnostiskt medel sorn tuberkulin mäste, såsom styrelserna redan framhållit, begagnas med varsamhet och omdöme. Det torde icke alltid låta sig göra att ställa diagnos med tillhjälp av enbart sådana undersökningar. Kännedom örn besättningen i floss helhet och tidigare tuberkulosförhållanden inom densamma är lika nödvändigt. Bifalles styrelsernas förslag att tuberkulinundersökningar hädanefter endast skola få utföras efter tillstånd av medicinalstyrelsen, torde man kunna förutsätta, alt tillstånd till sådana undersökningar icke lämnas där förutsättningarna för ett rätt bedömande av resultaten av undersökningarna saknas eller alt i varje fall en övervakning av detta bedömande kommer att verkställas genom medicinalstyrelsen. Även för sådant fall förefinnes emellertid enligt styrelsernas uppfattning behov avregler i nu berört hänseende.

I kungörelsen den 21 juli 19158 (nr 539) angående tilläggspris för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar har lämnats en definition å vad som förstås med att en besättning står under statlig kontroll med tuberkulin. Enligt denna definition skall undersökning av sådan besättning med tuberkulin lia företagits och i fortsättningen företagas under iakttagande av de villkor, som

52 Kanyl. Maj:ts proposition nr 152.

linnas intagna i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur ävensom de särskilda i anslutning därtill av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. Har besättningens innehavare erhållit kännedom örn att förekomst av tuberkulos inom besättningen, genom obduktion eller bakteriologisk undersökning eller på annat sätt, ådagalagts utan samband nied att besättningen undergått tuberkulinundersökning, skall kontrollundersökning nied tuberkulin av besättningen företagas före utgången av andra kalendermånaden därefter. Förekommer reaktion vid tuberkulinundersökning, skall kontrollundersökning verkställas före utgången av nionde kalendermånaden därefter. Reagerande djur måste avskiljas från den övriga besättningen senast femton dagar efter undersökningen. Därest reaktion icke förekommit vid undersökning med tuberkulin, behöver kontrollundersökning icke företagas förrän inom utgången av den tjugufjärde kalendermånaden därefter samt i fråga örn besättning inom skyddat område inom trettiosjätte kalendermånaden därefter. Beteckningen tuberkulosfri besättning borde enligt styrelsernas mening hädanefter icke få åsättas andra besättningar än som anses stå under statlig kontroll med tuberkulin.

För att nötkreatur vid överlåtelse skall få angivas som tuberkulosfritt torde till en början böra gälla att djuret härrör från tuberkulosfri besättning. Vad som i detta sammanhang skall förstås med enheten besättning lärer i varje .särskilt fall framgå av medicinalstyrelsens registrering. Alla till tuberkulinkontrollen anslutna besättningar finnas nämligen registrerade hos medicinalstyrelsen. Det enskilda djuret måste vidare ha undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Tillhör djuret en besättning där vid senaste undersökning med tuberkulin inget djur visat reaktion torde det vara tillräckligt med en undersökning. I annat fall synes även böra krävas att djuret, därest det icke är linder sex månaders ålder, bestått minst en tidigare undersökning med tuberkulin. För att erhålla fullt betryggande kontroll torde varje djur, som skall saluföras såsom tuberkulosfritt, böra vara åtföljt av veterinärintyg därom och djuret i så fall vara undersökt i samband med utfärdandet av intyget. Det lärer emellertid ej få anses tillfredsställande ens med dessa regler. Ett djur som uppfyller nu angivna villkor bör ej få säljas under beteckningen tuberkulosfritt örn det därefter sammanförts med tuberkulösa djur. Självfallet kan genom en sådan sammanföring risk för nedsmittning av de friska djuren uppkomma. På grund härav borde djur icke få saluföras under beteckningen tuberkulosfritt med mindre det föres direkt från en tuberkulosfri besättning till köparens ladugård eller eljest endast uppställes i djurstall, där allenast tuberkulosfria djur förekomma. Av samma skäl måste gälla, att djuren icke få uppställas i ladugård eller fordon, som icke vederbörligen smittrenats. Vidare måste giltighetstiden för tuberkulosfrihetsintygen begränsas till viss kortare tid, lämpligen två månader.

Regler av nu angiven innebörd kunna måhända synas i viss mån betungande för djurägarna och handeln med livdjur. Särskilt torde bestämmelsen örn obligatorisk veterinärundersökning och utfärdande av intyg för varje djur som skall försäljas såsom tuberkulosfritt komma att medföra svårigheter och kostnader för djurägarna. Det må emellertid framhållas att vid auktioner, anordnade av avelsföreningar och jordbruksorganisationer, redan nu tämligen allmänt förfarits i enlighet nied vad styrelserna här föreslagit.

Vid försäljningar å auktioner torde förslaget alltså knappast få anses för strängt. Då det därvidlag regelmässigt kommer att bli fråga om avyttring av ett flertal djur, torde kostnaderna för och besväret med veterinärbesök icke få samma betydelse som då det endast är meningen att överlåta ett eller annat djur. För sistnämnda fall, särskilt då överlåtelsen sker direkt från djurägare till djurägare, står det fullt klart för styrelserna att nu föreslagna regler

Kungl. Maj:ts proposition nr h~>!

äro alltför stränga. Givetvis måste även vid sådana försäljningar föreskrifterna om djurets frihet från tuberkulos noga upprätthållas, d. v. s. varje djur som utbjudes under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning som ger sken av att djuret är fritt från tuberkulos (t. ex. reaktionsfritt, tuberkulinundersökt, från reaktionsfri besättning) måste härstamma från tuberkulosfri besättning och vara undersökt med tuberkulin och därvid icke visat reaktion minst två gånger eller, om djuret är under sex månaders ålder eller härrör från besättning där vid senaste undersökning samtliga djur icke visat reaktion, undersökts minst en gång. För nu avsedda försäljningar synes däremot kontrollen över att försålda djur verkligen uppfylla angivna villkor i någon mån kunna eftersättas. Viss kontroll är enligt styrelsernas mening givetvis nödvändig. En tillfredsställande sådan torde emellertid kunna anordnas utan att åsamka djurägarna någon egentlig kostnad. Som styrelserna redan anmärkt förväntas att jordbrukarnas egna organisationer, främst slakteriföreningarna, mera allmänt komma att igångsätta en livdjursförmedling. Vid en sådan verksamhet lära organisationerna i förekommande fall anlita den speciella sakkunskap som finnes företrädd bos hushållningssällskapens veterinärer och husdjurskonsulenter. Det torde alltså vid försäljningar, förmedlade under nu antydda förhållanden, kunna förutskickas att lämnade uppgifter exempelvis örn djurs tuberkulosfrihet kontrolleras på ett betryggande sätt. Med hänsyn till det nu anförda få styrelserna föreslå, att försäljning av tuberkulosfria nötkreatur annorledes än å auktion skulle få ske utan att djuren voro åtföljda av veterinärintyg, därest försäljningen ägde rum genom en av hushållningssällskapet godkänd livdjursförmedling. Ha två djurägare vid sidan av sådan förmedling träffat överenskommelse om köp av visst djur, torde det stå förmedlingen eller sällskapet fritt att efter förfrågan hos vederbörande veterinär beträffande djurets friskhet och erforderlig registrering godkänna överlåtelsen. Hela proceduren skulle utan olägenhet kunna förenklas så att sällskapen uppdraga åt sin tuberkulosavdelning att öva erforderlig kontroll över sådana överlåtelser från djurägare till djurägare. I så fall kunde en köpare endast genom ett telefonsamtal med tuberkulosavdelningen få bekräftat att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas. Det uppenbara intresset för djurägaren att på detta sätt erhålla visshet örn att de djur han ämnar införa i sin egen besättning icke kunna anses sjuka torde medföra att besväret icke kommer att kännas betungande för djurägarna. För erhållet godkännande till överlåtelse borde djurägaren icke lia att gälda annat än en mindre registreringsavgift, örn en eller annan krona. Har verklig förmedling verkställts, bör givetvis en lämpligt avvägd provision utgå. Handhaves sådan förmedling av jordbrukarorganisation, torde man kunna utgå från att medlemmarnas utgifter därför skola bliva de minsta möjliga.

Intgg om tuberkulos/riket.

Sitt förslag angående intyg örn tuberkulosfrihet lia styrelserna motiverat sålunda.

Styrelserna lia redan framhållit ali sjuka djur försålts som tuberkulosfria på grund av att förväxling — medveten eller omedveten — kommit att företagas mellan det med tuberkulosfrihctsintyget avsedda djuret och det försålda djuret. Härmed liro styrelserna inne på ett problem av omfattande räckvidd. Det är nämligen ej endast vid utfärdande av veterinärintyg som svårigheter uppkomma för djurens identifiering. Samina är förhållandet vid upprättande av andra avhandlingar angående djur, I. ex. försäkringsbrev, köpekontrakt samt intyg angående härstamning och avkastning. Mest ratin-

54 Kungl. Maj:ls proposition nr 152.

nella lösning av detta problem vore måhända att införa obligatorisk märkning av alla djur. Ett dylikt system skulle kunna tänkas anordnat så att varje besättning finge ett bestämt nummer. För varje län borde i så fall upprättas en serie. De olika länen kunde åtskiljas genom bokstavsbeteckningar. Varje djur inom de enskilda besättningarna åsättes slutligen ett särskilt löpnummer. Beteckningen L 175 65 skulle alltså avse djuret nr 65 i besättningen nr 175 i Kristianstads län. Denna beteckning kunde åsättas varje handling som utfärdades rörande djuret och alltså få betydelse å alla områden där djurets identitet måste fastslås. Förflyttas djur till annan besättning, skulle det givetvis behålla sin ursprungliga beteckning som genast skulle giva besked örn djurets härkomst. Åsättandet av märket kunde ske dels genom bränning dels ock genom klippning. Varje besättning skxdle ha ett brännjärn med länsbokstaven och besättningens nummer. Det löpande djurnumret kunde inklippas under lämplig kontroll. Även om ett sådant system skulle lia obestridliga fördelar, står det klart för styrelserna att dess genomlörande är förenat med vissa svårigheter samt kräver en ganska omfattande utredning icke minst i fråga örn lämpligaste sättet att utföra märkningen. En sådan utredning ligger vid sidan av den nu styrelserna anförtrodda. Redan av detta skäl anse sig styrelserna ej böra ingå på en lösning av detta spörsmål i dess större sammanhang. Identitetsfrågan vid utfärdande av tuberkulosfrihetsintyg torde alltså för närvarande få avgöras på annat sätt.

Att i veterinärintyg genom beskrivning eller på liknande sätt lämna ett tillförlitligt signalement å ett nötkreatur lärer knappast låta sig göra. En tillfredsställande anordning härutinnan vore enligt styrelsernas uppfattning att intyg icke finge utfärdas med mindre djuret samtidigt åsattes ett märke nied nummer som tillika anmärkes i intyget. Märkenas närmare utseende torde böra fastställas av medicinalstyrelsen. För varje län bör uppgöras en serie med länsbokstav och löpande nummer. Det torde böra få ankomma på länsveterinärerna att distribuera märkena till veterinärerna i respektive län. Märket synes böra fastsättas i djurets vänstra öra och det torde kunna konstrueras så att mer än en användning omöjliggöres. Djur anslutna till s. k. fullständig ladugårdskontroll rörande avkastning och utfodring äro redan nu märkta i huvudsaklig överensstämmelse med det system som styrelserna här ovan förordat för alla djur. I den mån en besättning sålunda är på ett tillfredsställande sätt identifierad, kan vid utfärdande av veterinärintyg givetvis befintligt märke komma till användning.

I intyget bör icke endast angivas det märke som åsatts djuret utan även den besättning varifrån djuret härrör och dagen för tuberkulinundersökningen å djuret. Formulär till intyg torde böra upprättas av medicinalstyrelsen.

Smitt farliga nötkreatur.

Såsom motivering lill förslaget om förbud att överlåta nötkreatur, som är eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, annat än till slakt ha styrelserna anfört följande.

Vid sidan av nu föreslagna regler i syfte att skydda en köpare från inköp av tuberkulösa nötkreatur torde kunna ifrågasättas, om icke ytterligare skydd borde beredas mot försäljning av djur behäftade med tuberkulos i smittfarlig form. I allmänhet torde kännedom om förekomsten av sådan tuberkulos icke yppas annat än i samband med undersökningar, som verkställas enligt reglerna för det statliga bekämpandet av tuberkulos. Vissa föreskrifter äro

Kungl. Majus proposition nr 152.

också utfärdade för att förhindra försäljning av sådana smittfarliga nötkreatur såsom livdjur. Av styrelsernas förut angivna principiella uppfattning är det icke styrelsernas avsikt att i detta sammanhang framlägga förslag, som mera allmänt skulle försvåra handeln med livdjur. Emellertid har det inträffat att djurägare, som varit ansluten till det kliniska bekämpandet av tuberkulos, försålt smittfarliga djur tili liv. Ett sådant förfarande medför givetvis uteslutning ur bekämpandet och viss betalningsskyldighet gentemot det hushållningssällskap som anordnat bekämpandet. I och för sig torde ett sådant överträdande av reglerna för det frivilliga bekämpandet icke kunna straffas. Kan gärningsmannen därigenom anses lia varit vållande till utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka, följa enligt 19 kap. 22 § första stycket strafflagen straff med fängelse i högst sex månader eller böter. För ådömande av straff enligt detta lagrum lärer emellertid krävas att kreaturssjuka verkligen blivit utspridd, d. v. s. att annat djur drabbats av sjukdomen. Jämlikt andra stycket samma paragraf skola böter ådömas för vållande till fara för utspridande av smittsam och farlig kreaturssjuka. Sådan fara är givetvis för handen om man överlåter ett bevisligen smittfarligt djur. Emellertid synes det styrelserna av flera skäl uttryckligen böra stadgas förbud att annat än för slakt överlåta nötkreatur, som är behäftat med eller beträffande vilket grundad anledning finnes till antagande att det är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form. överträdelse av sådant förbud skulle då medföra straff enligt 19 kap. 17 § andra stycket strafflagen, vilket för den händelse sjuka ej kommer av gärningen stannar vid böter. Straff skulle icke kunna inträda i andra fall än då säljaren själv är övertygad om eller har grundad anledning misstänka att djuret är smittfarligt.

Slaktkontroll.

Styrelserna lia erinrat, alt inom tuberkulosfria områden en väsentlig del av tuberkuloskontrollen utövas vid köttbesiktningen. Även utanför dessa områden hade besiktningsveterinärerna redan nu frivilligt i växande omfattning lämnat uppgifter till hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Betydelsen härav torde ur kontrollsynpunkt vara mycket stor. Skyldighet för veterinärerna att lämna sådana uppgifter syntes därför uttryckligen böra stadgas. överenskommelse om själva översändandet av uppgifter torde kunna träffas mellan besiktningsveterinärerna och hushållningssällskapen. Beträffande tuberkulosfria besättningar syntes uppgifter i detta hänseende örn möjligt böra lämnas även till djurägaren.

Yttrandena.

Föreslagna bestämmelser avseende att förhindra överlåtelse av tuberkulösa livdjur till friska besättningar ha i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena. Endast i ett yttrande bär förslaget i denna del avstyrkts. I några yttranden har påkallats vissa lättnader i föreslagna bestämmelser.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad har ansett förslaget innebära ett avsevärt steg framåt i fråga örn önskad reglering av livdjurshandeln. Med den omfattning tuberkulosbekämpandet för närvarande hade kunde föreslagna bestämmelser endast medverka till ökad trygghet för innehavare av under luberkuloskontroll .stående besättningar.

56 Kalml. Majlis proposition nr 152.

Förvaltningsutskottet i Blekinge län Ilar — med instämmande av länsstyrelsen i länet — förmenat att, trots den förbättring genomförandet av de framlagda förslagen skulle medföra, risken för olämpliga livdjursinköp alltjämt kvarstode. Kontrollen häröver vore ingalunda lätt att göra fullt effektiv, men utskottet trodde knappast, att man med officiella bestämmelser kunde komma längre än som föreslagits i betänkandet. Lantbrukarnas egna sammanslutningar hade här ett stort verksamhetsfält.

I yttrandet från förvaltningsutskottet i Östergötlands län har andragits.

För sin del anser förvaltningsutskottet det synnerligen viktigt, att på lagstiftningens väg åtgärder vidtagas för att förhindra den alltjämt pågående och ur olika synpunkter icke önskvärda handeln med tuberkulösa livdjur. Förvaltningsutskottet är av den uppfattningen, att styrelsernas förslag i förevarande hänseende i ett på det hela taget lyckligt sätt, därest det genomföres, torde tillgodose de under de senaste åren allt starkare framförda kraven från jordbrukarnas sida, att avlägsna de missförhållanden, som råda i samband med berörda handel.

Även om de ifrågasatta bestämmelserna kunna förefalla väl rigorösa, när det gäller överlåtelse av tuberkulosfria djur djurägare emellan, anser förvaltningsutskottet likväl, att förslaget i sin helhet torde, örn det genomföres, medföra så betydande fördelar, att större avseende knappast bör fästas vid berörda omständighet.

Jämväl förvaltningsutskottet i Kronobergs län har förklarat sig icke lia något att erinra mot föreslagna åtgärder för att hindra handel med tuberkulösa livdjur. Sveriges lantbruks förbund har funnit föreslagna bestämmelser i stort sett väl motiverade och avpassade.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län, som avstyrkt förslaget, har anfört:

Mot kravet att alla reagerande djur skola märkas har utskottet, som i betänkandet refererats, på det allvarligaste opponerat sig. Utskottet vidhåller fortfarande bestämt sitt avvisande och kan icke finna däremot åberopade skäl på något sätt bäriga.

Vidare föreslås att med reaktionsfri besättning endast skulle få införlivas djur berättigat att överlåtas under beteckningen reaktionsfritt och med kliniskt undersökt besättning endast djur, som godkänts av den som anordnar den kliniska kontrollen. För att djur skall få betecknas tuberkulosfritt fordras bland andra stränga villkor, att om överlåtelsen skett å auktion eller annorledes än genom förmedling, som godkänts av hushållningssällskapet, att djuret är åtföljt av särskilt veterinärintyg. Vad först beträffar av hushållningssällskap godkänd livdjursförmedling omtalas dylik även i bestämmelserna angående särskilt anslag för utrotande av tuberkulos inom mindre besättningar. Malmöhus läns hushållningssällskap har för sin del godkänt den livdjursförmedling, som bedrives av föreningen skånska andelsslakterier u. p. a. Denna förmedling är helt avgiftsfri och arbetar efter den principen, att den som utbjuder djur till salu skall lämna tydliga och fullständiga uppgifter örn dessa samt gentemot köparen svara för uppgifternas riktighet. Förmedlingen omfattar alla slags djur, reaktionsfria, kliniskt undersökta och helt okontrollerade, vilket är helt naturligt, då djurägare inom alla dessa kategorier, ej minst den sista, finnas inom föreningens medlemsstock. Det synes emellertid näppeligen riktigt att tillerkänna dylik förmedling något monopol eller ens företrädesställning. Vad sedan beträffar kravet på veterinärintyg för alla å aiddionen eller under hand utan anli-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

tande av godkänd livdjursförmedling sålda nötkreatur blir detta en allt för hård belastning på den legitima kreaturshandeln både med avseende å tidsutdräkt och kostnader. Man behöver härvid blott peka på försäljningen av spädkalvar till liv eller de livdjursauktioner på djur hopsamlade inom hela länet, som föreningen skånska andelsslakterier till delägarnas stora tillfredsställelse sedan längre tid anordnat.

Den enda riktiga lösningen av frågan om livdjurshandeln synes vara att köparen själv skall se upp med vad han förvärvar. Säljaren bör ej förmenas rätt lämna fullständiga uppgifter örn salubjudna djur, däribland örn deras hälsotillstånd och förhållande i tuberkulosavseende. För riktigheten av sina uppgifter skall säljaren svara gentemot köparen. Hushållningssällskap och andra förmedlare böra inskränka sig till att vidareföra säljarens uppgifter samt upplysa om för förmedlaren kända betydelsefulla förhållanden. Tanken att hushållningssällskapets medgivande skulle inhämtas så snart någon djurägare med en kliniskt undersökt besättning önskade inköpa en ko synes orimlig.

Vad i betänkandet föreslås örn individuell märkning av djur beträffande vilka veterinarintyg av ovan omförmält slag utfärdas, synes ävenledes alldeles ogenomförbart i praktiken.

I flera yttranden har, såsom nämnts, påkallats vissa lätlnader i föreslagna bestämmelser. Sålunda har länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasatt, om icke föreskrifterna rörande överlåtelse av djur, som angåves vara tuberkulosfritt, borde mildras, åtminstone såvitt anginge den ej yrkesmässiga kreaturshandeln. I motsatt fall torde förordningen i denna del, enligt länsstyrelsens uppfattning, komma att verka betungande för vissa djurägare och fara föreligga, att bestämmelserna i avsevärd utsträckning ej komme att efterföljas.

Avelsförcningen för svensk röd och vit boskap har anfört följande.

Föreslagna bestämmelser finner avelsföreningen i hög grad hindrande för handeln med kalvar, vilken dock försiggår i stor omfattning och är av ej ringa betydelse. Anlitande av veterinär i och för tuberkulinundersökning av varje kalv, som eventuellt skall avyttras till liv, kommer att medföra avsevärda kostnader för uppfödaren. Avelsföreningen ifrågasätter därför, om icke överlåtelse av nötkreatur, under sex månader gammalt, under beteckningen tuberkulosfritt kunde ske utan särskild tuberkulinundersökning i sådant fall, då ledaren för tuberkulosbekämpandet inom det område, där djuret är fött, härtill gåve sitt samtycke.

Det synes avelsföreningen mindre välbetänkt, att föreslagna bestämmelser i fråga örn överlåtelse av djur i ena fallet äro så stränga, att djur ej får överlåtas utan veterinärintyg och särskild märkning, medan i det andra såsom säges i betänkandet, köparen »endast genom ett telefonsamtal med tuberkulosavdelningen» kunde få bekräftat att ifrågasatt överlåtelse kan godkännas.

Avelsföreningen vill kraftigt understryka behovet av märkning av djur, där sådant erfordras. Föreningen anser sig dock ej kunna förorda något fullt betryggande märkningsförfarande i fråga örn nötkreatur. Med stöd av den erfarenhet på området, som inom avelsföreningen vunnits, får föreningen i stället förorda, att frågan örn sältet för märkning av nötkreatur för sådant ändamål, som här avses, upptages till prövning med hänsynstagande lill all den erfarenhet, som på området vunnits.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Departements-

chefen.

Länsstyrelsen och länsveterinären i Jönköpings län, länsveterinären i Kristianstads län samt föreståndaren för Kristianstads läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning anse, att någon extra tuberkulinundersökning i omedelbar anslutning till överlåtelse av tuberkulosfritt nötkreatur ej skulle behöva verkställas.

Föreslagna bestämmelse i fråga örn slaktkontroll har föranlett vissa uttalanden från veterinär! håll. Sålunda har föreståndaren för Östergötlands läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning ansett föreslagna anordning bliva av synnerligen stort värde, då det därigenom skulle skapas möjlighet att få en överblick över tuberkulosförekomsten.

Länsveterinären i Malmöhus län finner det tveksamt, huruvida det högs! betydande arbete och de praktiska svårigheter som det ifrågasatta stadgandet komme att medföra, icke minst för tuberkulosavdelningarna genom föreslagna anteckningsskyldighet, verkligen kunde anses motiverade av det säkerligen i många fall ringa utbytet. Åtminstone till en början torde del vara välbetänkt att begränsa anmälningsplikten till fall av mera avancerad och utbredd tuberkulos. Liknande synpunkter ha även framförts av föreståndaren för Malmöhus läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning.

Som jag inledningsvis framhållit torde det vara påkallat att vidtaga särskilda åtgärder för att bevara de framsteg som redan vunnits i bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. De flaska besättningarna måste skyddas från smitta utifrån. En av de allra vanligaste anledningarna till att sjukdomen införes i en frisk besättning är att ett smittfarligt djur införlivats med besättningen.

De regler, som nu gälla utanför de tuberkulosfria områdena rörande besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, torde icke på ett tillfredsställande sätt skapa garantier för att endast friska djur införlivas med de kontrollerade besättningarna. Att detta ur flera synpunkter icke kan anses tillfredsställande finner jag uppenbart. Det blir härvidlag icke endast den enskilde djurägaren som kan lida kännbara förluster. Även för staten kunna bristerna i gällande bestämmelser medföra ökade utgifter. Så snart tuberkulosen vinner ytterligare spridning, utvidgas automatiskt uppgifterna för det statliga bekämpandet. Redan nedlagda kostnader i kampen mot sjukdomen gå förlorade. Det torde alltså vara av stor betydelse för såväl de enskilda djurägarna som staten, att åtgärder i syfte att särskilt skydda de friska besättningarna från sjukdomen vidtagas. Även örn sådana åtgärder, som jag redan framhållit, kunna medföra vissa inskränkningar i den enskildes handlingsfrihet, torde de dock böra genomföras, då de lia till syfte att skydda djurägarna själva för förluster.

Styrelsernas förslag i vad de avse åtgärder för alt förhindra överlåtelse av tuberkulösa djur till friska besättningar lia i de flesta yttrandena blivit direkt tillstyrkta eller lämnade utan erinran. Även jag anser de bestämmelser styrelserna härutinnan föreslagit ägnade att i väsentliga delar på ett tillfredsställande sätt lösa ifrågavarande spörsmål. I likhet med vad som uttalats i några yttranden finner jag dock att de ifrågasatta föreskrifterna i vissa llän-

Kungl. Mcij.ts proposition nr 152.

seenden böra mildras. I motsatt fall torde, som länsstyrelsen i Östergötlands län framhållit, bestämmelserna komma att verka alltför betungande för vissa djurägare och fara kan föreligga alt reglerna i avsevärd utsträckning ej komma att efterföljas.

Vad styrelserna till en början föreslagit rörande märkning av nötkreatur, som reagerat vid undersökning med tuberkulin, kail jag i stort sett biträda. Det förtjänar emellertid framhållas, att märkningen av reagerande djur ingalunda skall innebära att andra djur än sådana, som efter klinisk-bakteriologisk undersökning visat sig vara behäftade med tuberkulos i smittfarlig form, skola nedslaktas. Ifrågavarande märkning har endast till syfte att för en köpare av djuren lämna upplysning örn vad som iakttagits vid en undersökning, vilken i allmänhet verkställts på statens bekostnad. Som styrelserna framhållit torde märkningen icke komma att medföra någon olägenhet för den lojale djurägaren, vilken redan nu, oberoende av märkning, icke avyttrar ett honom veterligen tuberkulöst livdjur utan att lämna upplysning därom. I ett hänseende har jag dock ansett mig böra förorda en jämkning i styrelsens förslag. Därest vid tuberkulinundersökning av en nötkreatursbesättning minst 75 procent av djuren över två års ålder visat reaktion, avser förslaget att samtliga djur över nämnda ålder i besättningen skola märkas. Enligt mitt förmenande bör det lämnas möjlighet för medicinalstyrelsen att meddela undantag från denna regel.

Hur den föreslagna märkningen närmare skall utföras, torde böra bestämmas av medicinalstyrelsen. I detta sammanhang anser jag mig dock böra särskilt framhålla vikten av att medicinalstyrelsen vid tillämpningen av märkningsregeln tillser att endast djur som visat reaktion på grund avinfektion med bovina tuberkelbakterier bliva åsätta märken.

För närvarande saknas bestämmelser örn vad som skall förstås med en tuberkulosfri besättning och ett tuberkulosfritt djur. Säkerligen har redan frånvaron av sådana regler medfört betydande olägenheter vid handeln med livdjur. I likhet med styrelserna finner jag därför, att erforderliga föreskrifter nu böra meddelas.

Jag anser mig i huvudsak kunna biträda styrelsernas förslag att det skall vara förenat med straffpåföljd att överlåta ett nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, nied mindre djuret härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri, och på sätt styrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Likaledes är jag ense med styrelserna därom att ett djur, som överlåtes under berörda beteckning, icke må sammanföras med tuberkulösa nötkreatur eller uppställas i stall eller fraktas med fordon, som icke dessförinnan smittrenats. I anslutning till vad som påpekats av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap bör en kalv som härrör från en tuberkulosfri besättning i vissa fall få överlåtas under beteckningen tuberkulosfri även örn djuret icke undersökts med tuberkulin. Vid överlåtelse av ungdjur under eli års ålder från en besättning, där vid de två senaste tuberkulinundorsökningarna något tuberkulöst djur icke på-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

träffats, synes sålunda ej behöva krävas att dessa undersökts med tuberkulin. Ifrågavarande bestämmelse torde böra givas det innehåll, att det får ligga i medicinalstyrelsens hand att avgöra när även tuberkulinundersökning av salufört djur måste krävas.

Mera tveksam är frågan örn kontroll å efterlevnaden av den av mig nu förordade regeln. Mest effektivt torde härvidlag, som styrelserna också framhållit, vara, att varje djur som skall överlåtas undersökes med tuberkulin omedelbart dessförinnan samt vid själva överlåtelsen åtföljes av intyg örn tuberkulosfrihet. En sådan regel är emellertid betungande för djurägarna. Styrelserna lia också funnit att den i varje fall icke borde tillämpas vid underhandsförsäljningar djurägare emellan. Att härutinnan avstå från varje slag av kontroll synes å andra sidan ej tillfredsställande. Jag har redan tidigare vid flera tillfällen framhållit, att livdjursförmedlingen borde övertagas av djurägarnas egna organisationer och då närmast av slakteriföreningarna. En sådan utveckling skulle uppenbarligen medföra förmåner för djurägarna i skilda hänseenden. På flera håll i landet finnas också numera sådana förmedlingar anordnade antingen av hushållningssällskapen eller av slakteriföreningarna. Vid dessa förmedlingar torde, som styrelserna framhållit, kunna förutsättas, att organisationerna själva kontrollera djurens egenskaper i ifrågavarande hänseende. Som uppgifter om verkställda tuberkulinundersökningar finnas tillgängliga hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar, låter sig denna kontroll i praktiken lätt genomföra. Även vid rena underhandsförsäljningar två jordbrukare emellan skulle köparen kunna förvissa sig om utbjudna djurs beskaffenhet i tuberkuloshänseende genom förfrågan hos hushållningssällskapet. Med hänsyn härtill synas betänkligheter ej böra möta att nötkreatur få överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt utan att vara åtföljt av veterinärintyg, därest hushållningssällskapet godkänner överlåtelsen. Sällskapen skulle härvidlag icke blott kunna godkänna överlåtelser under hand mellan jordbrukare utan även, där så anses lämpligt, kunna auktorisera viss livdjursförmedling inom sitt område. I sistnämnda fall torde böra förutsättas, att förmedlingen vid varje tillfälle kontrollerar lämnade uppgifter om djurens beskaffenhet i tuberkuloshänseende. Ett godkännande av hushållningssällskapet synes lämpligen, där så anses betryggande, kunna avse även auktioner anordnade av jordbruksorganisation. Vid alla andra än av hushållningssällskapen godkända överlåtelser böra nötkreatur som betecknas tuberkulosfria vara åtföljda av veterinärintyg härom. I likhet med vad som föreslagits i ett par yttranden synes emellertid icke behöva krävas, att djuren undersökas i samband nied varje överlåtelse. Har vederbörlig kontrollundersökning ägt rum inom betryggande tid dessförinnan, bör detta vara tillräckligt och intyget i sådant fall kunna inskränkas till vederbörligen bestyrkt utdrag ur senaste lista rörande verkställda tuberkulinundersökningar.

I fråga örn utfärdade tuberkulosfrihetsintyg ha styrelserna angivit att dessa så till vida missbrukats att, då djurens identitet ej angåves på ett betryggande sätt i intygen, ett och samma intyg ej sällan kommit till användning för flera djur. Styrelsernas förslag att undgå sådant missbruk av intygen

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

— nämligen att djuret vid utfärdande av intyg om tuberkulosfrihet skulle vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget — anser jag mig kunna tillstyrka.

Styrelsernas förslag, att djur som är eller misstänkas vara behäftat med tuberkulos i smittfarlig form ej må överlåtas annat än för omedelbar nedslagning, har icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag biträder förslaget även i denna del.

I syfte att även utanför de tuberkulosfria områdena i tuberkulosbekämpandet utnyttja de iakttagelser, som göras vid köttbesiktningen, finner jag i likhet med styrelserna lämpligt att besiktningsveterinärerna ålägges anmälningsskyldighet om påträffad tuberkulos hos nötkreatur.

VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar ställda under statlig tuberkuloskontroll.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar åligger det innehavare av mejeri, som mottager mjölk från minst två leverantörer, därest han vill komma i åtnjutande av prisutjämningsbidrag jämlikt de föreskrifter som äro meddelade angående användningen av medel som inflyta genom upptagande av mjölkavgift, att erlägga tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram mjölk från nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll. För mjölk från besättning, vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin, utgår tilläggspris, som icke må understiga 0.4 öre för kilogram och ej heller dubbla beloppet av det tilläggspris som vid mejeriet utgår för mjölk från besättning som står under klinisk tuberkuloskontroll.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis framhållit, att gällande system med obligatoriska pristillägg för mjölk från kreatursbesättningar, som vore ställda under statlig kontroll i tuberkuloshänseende, innebure, att prisdifferentieringen reglerades vid varje mejeriföretag (mejeriförening eller mejerifusion) såsom enhet. För leverantörerna till ett och samma mejeriföretag inbördes kunde den fastställda prisdifferentieringen alltid upprätthållas. Jämförde man åter de pris, som erhölles vid leveranser från tuberkuloskontrollerade besättningar vid skilda mejeriföretag, komme dessa att ställa sig olika beroende på den relativa anslutningen till bekämpandet inom företagens inköpsområden. Innehavare av en nötkreatursbesättning, som vore ställd under statlig kontroll med tuberkulin, erhölle faktiskt högre mjölkpris ju färre besättningar inom mejeriområdet, som vore anslutna till kontrollen. Pristilläggen, sådana de nu vore bestämda, innebure alltså ingen verklig garanti för att en ägare av en tuberkulosfri besättning verkligen erhölle mera betalt för sin mjölk än djurägare som stöde utanför kontrollen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Vidare lia styrelserna erinrat om att de i utlåtande den 12 februari 1940 avgivit förslag angående ändring av gällande bestämmelser rörande ifrågavarande pristillägg. Därvid hade styrelserna förklarat sig ha övervägt att föreslå en ej oväsentlig höjning av pristilläggen. Av särskild vikt hade enligt styrelsernas uttalande varit, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen och tillägget för mjölk från besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen bleve större än för det dåvarande. Styrelserna hade emellertid icke ansett sig böra föreslå en förhöjning av pristilläggen under den form de för närvarande utginge. Genom en omläggning av pristilläggen så att de utginge direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från jordbrukets prisregleringsfond lämnades för produktmjölk, hade styrelserna förmenat, att effekten av dem skulle bliva bättre och systemet fungera mera rättvist. Med hänsyn särskilt till de icke oväsentliga belopp som av prisutjämningsbidragen måste innehållas redan då dessa tillägg utginge med nuvarande belopp, hade styrelserna icke ansett sig, åtminstone icke för det dåvarande och innan någon erfarenhet erhållits beträffande det ändrade systemet för pristilläggen, böra föreslå någon höjning av desamma. Vad styrelserna föreslagit i här berörda utlåtande hade icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.

Enligt styrelsernas i betänkandet framlagda förslag borde reglerna för ifrågavarande pristillägg ändras på följande sätt: Tilläggspriset för mjölk från nötkreatursbesättning, som stöde under klinisk tuberkuloskontroll, borde höjas med 0.1 öre eller från lägst 0.2 öre till lägst 0.3 öre för kilogram mjölk. Det tilläggspris, som utginge för mjölk från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, borde höjas med 0.5 öre eller från lägst 0.4 öre till lägst 0.9 öre för kilogram mjölk. Detta tilläggspris skulle ej heller få understiga tredubbla beloppet av det tilläggspris, som utginge för mjölk från besättning som stöde under klinisk tuberkuloskontroll.

Såsom motivering för sitt förslag lia styrelserna yttrat.

Som styrelserna i ett tidigare sammanhang framhållit, utgör förekomsten av ifrågavarande pristillägg en faktor av stor betydelse ej endast för uppmuntran till ökad anslutning till tuberkuloskontrollen utan även för djurägarnas intresse att kvarhålla sina besättningar under sådan kontroll. \ id bestämmande av storleken utav det statliga direkta stödet till främjandet av tuberkulosbekämpandet synes hänsyn kunna tagas till pristilläggen. Ett framgångsrikt bekämpande av tuberkulosen torde till och med kunna bedrivas utan direkta statsbidrag under förutsättning att tillräckligt höga pristillägg finge utgå för mjölk från besättningar som deltaga i sådant bekämpande. Härvidlag måste även beaktas, att priset å saväl kött som mjölk vid en tidpunkt då storleken av statsbidragen till tuberkulosbekämpandet och pristillläggen bestämdes var betydligt lägre än för närvarande. Mjölkpriset har sedan dess i det närmaste fördubblats. Denna omständighet talar för ett ökat ekonomiskt stöd åt bekämpandet. Styrelserna lia emellertid för närvarande icke ansett sig böra föreslå någon höjning av ifrågavarande statsbidrag utan tvärtom utgått från att en mindre sänkning av slaktersättningarna skulle genomföras Ett bibehållande i sådant fall av oförändrade pristillägg innebär i själva verket en reell sänkning av stödet för tuberkulosbekämpandet. Detta kan knappast anses tillfredsställande. En viss höjning av pristilläggen syne* styrelserna därför ofrånkomlig.

Kungl. Majlis proposition nr 152.

63 I ovannämnda utlåtande förordade styrelserna en sådan omläggning av pristilläggen att det skulle utgå direkt ur de prisutjämningsbidrag, som från .jordbrukets prisregleringsfond lämnas för produktmjölk. Även om styrelserna alltjämt hysa den uppfattningen att en sådan omläggning skulle giva pristilläggen större effekt och skapa ett mera rättvist system, måste beaktas att statsmakterna ansett det mindre lämpligt att i nuvarande läge vidtaga åtgärder som minska storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen. Vid sådant förhållande synes ingen annan lösning av spörsmålet möjlig än att höja pristilläggen under den form de för närvarande utgå. Av intresse i detta sammanhang torde också vara, att ett flertal mejeriföreningar beslutat utlämna högre pristillägg än de i författning fastställda minimitilläggen. Rätt vanligt är sålunda att dessa tillägg utgå med 0.5 öre för mjölk från besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll och med 1 öre för mjölk från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin.

Som styrelserna framhöllo i ovan berörda utlåtande är det av vikt, att skillnaden mellan pristilläget för mjölk härrörande från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen och det för mjölk från reaktionsfria besättningar blir större än för närvarande. Framför allt ur statsfinansiell synpunkt är detta önskvärt, då man därigenom torde kunna förvänta att övergången från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen kommer att ske snabbare. Det synes styrelserna skäligt att sistnämnda pristillägg skall utgå med ett belopp som är minst tredubbelt mot förstnämnda tillägg. Då en höjning av tillägget för mjölk härrörande från besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll av åtminstone 0.1 öre för kilogram torde böra vidtagas, skulle pristillägget för mjölk härrörande från tuberkulosfria besättningar utgå med minst 0.9 öre för kilogram.

Yttrandena.

I de flesta yttrandena lia styrelsernas förslag angående ifrågavarande pristillägg tillstyrkts.

Länsstyrelsen i Alvsborgs läi}, förvaltningsutskotten i Hallands län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område samt riksförbundet landsbygdens folk lia däremot förordat sådan omläggning av reglerna för pristilläggen, att de utginge från de prisutjämningsbidrag sorn lämnades för produktmjölk.

Svenska mejeriernas riksförening u. g. a. har anfört följande.

Med hänsyn till att de ifrågavarande tilläggen måste tillmätas en avgörande betydelse inte endast för tuberkulosbekämpandets genomf(ilande utan fastmer för dess upprätthållande, och då den Ostertagska metoden måste betraktas såsom en övergångsform mot tuberkulosens utrensning, finner riksföreningen det välbetänkt all för ett effektiviserande av tuberkuloskampen i enlighet nied ämbetsverkens förslag genomföra en något kraftigare differentiering mellan de ifrågavarande tilläggen.

Det av ämbetsverken föreslagna tillägget för mjölk från luberkulosfria besättningar av 0.9 öre per kilogram innebär, att tillägget på alldeles övervägande antalet mejerier kommer alt mer iin fördubblas. Hell naturligt torde det inom skilda landsdelar och mejeriföreningar råda olika mening rörande elen storlek, vartill respektive tillägg torde böra avvägas. Som regel torde gälla, att ifrågavarande tillägg, i den män de avvika från minimibeloppen, fastställas vid respektive mejeriföreningars årsstämmor.

I de fall tilläggen nu fasltällts lill t. ex. 0.5 respektive 1.9 öre, vilket innebär, att en skärpt differentiering redan genomförts, skulle ett omedelbart

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genomförande av det i betänkandet framlagda förslaget ställa respektive mejeriföretag inför alternativen att antingen sänka det lägre eller ock att höja det högre beloppet för uppfyllandet av föreskriften, att det sistnämnda tilllägget blir minst tredubbelt mot det förstnämnda. En sådan omläggning behöver givetvis i och för sig icke innebära någon teknisk svårighet, men riksföreningen har icke velat underlåta framhålla, att den å andra sidan torde kräva sådant internt beslut i de olika mejeriföreningarna, att en förändring av tilläggsbeloppen synes böra bekantgöras i god tid före ikraftträdandet.

Riksföreningen hyser emellertid med hänsyn till de för närvarande rådande förhållandena vissa betänkligheter mot den av ämbetsverken föreslagna avsevärda förhöjningen. Tills vidare synes därför enligt riksföreningens förmenande dessa tillägg böra fastställas att utgöra, för mjölk från nötkreatursbesättning, vilken i sin helhet står under statlig kontroll med tuberkulin, lägst 0.7 öre per kilogram samt för mjölk från kreatursbesättning, som i sin helhet står under klinisk tuberkuloskontroll, lägst 0.3 öre per kilogram. I anslutning härtill bör föreskrivas, att prisdifferensen mellan respektive tillägg — därest högre sådana tillämpas —- skall utgöra minst 0.4 öre per kilogram.

Genom av riksföreningen här förordade tillägg och minimidifferens skulle bland annat vinnas, att på sina håll redan verkställda höjningar av tilläggen kunde bibehållas.

Statens livsmedelskommission och Sveriges lantbruks förbund ha biträtt riksföreningens förslag. Enligt lantbruksförbundets mening vore de grunder för prisdifferentieringen som härigenom erhölles emellertid icke tillfredsställande för framtiden. Frågan borde därför framdeles underkastas ytterligare överväganden. Därvid syntes en sådan lösning av spörsmålet möjlig, att ett avdrag verkställdes å all mjölk som vid mejeri levererades från i tuberkuloshänseende okontrollerade besättningar. Dessa avdrag borde direkt användas i kampen mot nötkreaturstuberkulosen inom de områden (mejeridistrikt eller län), varifrån medlen härrörde. Ett avdrag om 0.2 öre för kilogram från okontrollerade besättningar torde för närvarande giva ett årligt belopp av 1.5 milj. kronor. Lantbruksförbundet förutsatte, att nu ifrågasatta förfaringssätt icke skulle minska statens anslag för ändamålet.

Svenska veterinärföreningen för nötkreatur stuberkulosens bekämpande har anfört följande.

I betänkandet framhålles att det är av vikt att skillnaden mellan pristilllägget för mjölk, härrörande från kliniska besättningar och reaktionsfria, göres större än det för närvarande är. Föreningen delar principiellt denna uppfattning, men erinrar örn att redan med nuvarande differentiering i många fall god effekt vunnits. En ytterligare forcering av arbetet att helt sanera besättningarna, vilket i så fall i stor utsträckning måste ske genom nedslaktning av produktionskraftiga, reagerande djur, ter sig dock under nuvarande folkförsörjningsförhållanden ej fullt önskvärd. Föreningen skulle därför anse det möjligt att mjölkpristillägget i första etappen endast ökades till 0.6 öre för de reaktionsfria besättningarna och till 0.3 öre för de kliniskt anslutna, men att från statsmakternas sida utlovades en gradvis höjning inom exempelvis 3 år upp till 0.9 öre för de tuberkulosfria besättningarna. Även med de så föreslagna tilläggen kommer säkerligen arbetet på att skapa reaktionsfria besättningar att ske i tillfredsställande takt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

65 Förvaltningsutskottet i Värmlands län har understrukit betydelsen av att varsamhet iakttoges vid bestämmande av tidpunkten för ikraftträdandet av de höjda priserna för mjölk från tuberkulosfria besättningar.

Länsveterinären i Kalmar län — med instämmande av länsstyrelsen i länet — förmenar, att det varit fördelaktigt örn prisskillnaden för mjölk från tuberkulin- och kliniskt kontrollerade besättningar markerats ännu mera. Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Enligt förvaltningsutskottet i Skaraborgs län borde pristilläggen sättas till respektive 0.4 och 0.9 öre för kilogram mjölk.

Länsveterinären i Hallands län har — med instämmande av länsstyrelsen i lånet — ifrågasatt om icke isolerad ungdjursuppfödning lättare skulle åstadkommas, örn djurägaren först efter anordnande av sådan komme i åtnjutande av mjölkpristillägget såsom en ekonomisk kompensation för de i samband därmed orsakade utgifterna. Örn icke nuvarande tillägg kunde slopas, borde i varje fall en gradering införas, som belönade den som med egen ekonomisk uppoffring försökte att få sin besättning fri från tuberkulos.

Förekomsten av pristillägg för mjölk, som härrör från besättningar ställda under kontroll i tuberkuloshänseende, har visat sig ha en synnerligen stor betydelse för tuberkulosbekämpandet. En höjning av dessa pristillägg skulle därför säkerligen ytterligare komma att stimulera till ökad anslutning till bekämpandet. Som i flera yttranden framhållits är det emellertid i nuvarande försörjningsläge icke lämpligt att vidtaga sådana anordningar som kunna påverka djurägarna att i ej önskvärd omfattning slå ut icke smittfarliga goda produktionsdjur. Viss varsamhet måste alltså härvidlag enligt mitt förmenande iakttagas.

I flera yttranden har förordats sådan omläggning av reglerna för pristillläggen att dessa hädanefter utginge från de prisutjämningsbidrag som lämnas för produktmjölk. Som styrelserna särskilt framhållit skulle systemet efter en sådan omläggning komma att fungera mera rättvist än det gör för närvarande. Jag vill emellertid erinra att denna fråga underställdes 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 276). Riksdagen lämnade därvid utan erinran mitt uttalande att det under nuvarande läge vore mindre lämpligt att vidtaga åtgärder som minskade storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen. Då någon förändring i läget i förevarande hänseende icke inträtt, anser jag att det nu tillämpade systemet för pristilläggen tills vidare alltjämt bör bibehållas. Frågan örn pristilläggen synes i annat läge böra upptagas till förnyat övervägande, därvid olika framkomna förslag torde böra närmare prövas.

Emellerlid synes en sådan ändring av pristilläggen i den form de nu utgå böra genomföras, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande från besättningar anslutna tili den kliniska tuberkuloskontrollen och tillägget för mjölk från besättningar anslutna lill tuberkulinkontrollen blir större än för närvarande. Härigenom torde deltagarna i det kliniska bekämpandet

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152. 5

Departements-

chefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

stimuleras att vidtaga åtgärder för att snabbare överföra besättningarna till tuberkulosfrihet. Då som jag framhållit varsamhet härvidlag måste iakttagas, anser jag mig emellertid icke i nuvarande läge böra förorda en fullt så kraftig ökning av pristilläggen som styrelserna avsett. Enligt mitt förmenande torde försiktigheten bjuda att nu endast öka pristillägget för mjölk från tuberkulosfria besättningar, ökningen synes böra begränsas till 0.2 öre. Ifrågavarande tillägg skulle alltså hädanefter utgå med 0.2 öre respektive 0.6 öre för kilogram mjölk.

Att såsom i några yttranden föreslagits endast medgiva pristillägg för mjölk från sådana till den kliniska tuberkuloskontrollen anslutna besättningar, där isolerad ungdjursuppfödning anordnats, kan jag icke förorda. Med de av mig förut tillstyrkta reglerna rörande det kliniska bekämpandet torde sådan isolerad ungdjursuppfödning oberoende av särskild uppmuntran i form av pristillägg framdeles komma att anordnas i alla de fall där detta är genomförbart.

VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

Ämbetsverken.

Styrelserna ha inledningsvis lämnat en redogörelse rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier, vid dessa anställda befattningshavare och den verksamhet som bedrives vid de olika laboratorierna.

Veterinär bakteriologiska laboratorier finnas för närvarande inrättade vid tretton av hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Flertalet laboratorier ha till huvudsaklig uppgift att verkställa mikroskopiska och bakteriologiska undersökningar av prov, som tagas i samband med bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen enligt den Ostertagska metoden. Laboratorierna äro för sådant ändamål godkända av medicinalstyrelsen. Några av laboratorierna utföra även annan veterinärbakteriologisk verksamhet än som sammanhänger med tuberkulosbekämpandet.

Av de hushållningssällskap, som själva anordna bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden, ha fyra, nämligen sällskapet i Göteborgs och Bohus län, bägge sällskapen i Älvsborgs län samt sällskapet i Värmlands län, i allmänhet låtit underkasta tagna prov bakteriologisk undersökning vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Vissa uppgifter rörande laboratorierna äro sammanförda i den å följande sida intagna tabell III.

Kungl. Majlis proposition nr 152.

67 Tabell III. Hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier.

De vid laboratoriet tjänstgörande veterinärerna utgöras av en chefveterinär och föreståndare för laboratoriet samt en eller flera assistentveterinärer. De flesta av de sistnämnda äro endast anställda en del av året. Vid några sällskap utföras vissa undersökningar av distriktsveterinärerna.

Avlöningarna uppgå till:

1) För föreståndarna .......................... 7,500—11,100 kronor

2) för assistentveterinärerna .................. 5,400— 8,000 »

3) för laboratoriebiträdena .................... 1,500— 3,300 »

4) för skrivbiträdena .......................... 2,700— 3,000 »

5) för vaktmästarna ........................... 1,200— 3,000 »

6) för djurskötarna .......................... 1,000— 1,800 »

Å avlöningarna utgå i allmänhet dyrtidstillägg. Härjämte åtnjuta veterinärerna vissa ersättningar för verkställda undersökningar.

1 Kanslibiträde; 1 2 därav en kassaförvaltare; 8 delvis sysselsatta å serumlaboratoriet; ‘därav

cn förman, en springpojke och två arbetare.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Avlöningarna bestridas till högst hälften med statsbidrag och till återstående del genom bidrag från djurägarna. Föreståndaren för laboratoriet i Malmö uppbär ingen avlöning i denna ordning.

I fråga om laboratoriernas nuvarande uppgifter ha styrelserna anfört följande.

Så länge bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreaturen kräver hushållningssällskapens laboratoriers utnyttjande huvudsakligen för sådant ändamål, torde de självfallet alltjämt böra i stort sett begränsas för denna sin ursprungliga huvuduppgift. I den mån arbetet med tuberkulosbekämpande enligt den klinisk-bakteriologiska metoden minskar, är det klart att laboratorierna så småningom icke längre komma att från detta bekämpande erhålla arbetsuppgifter av någon större omfattning. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område torde redan vid utgången av år 1941 vara så gott som tuberkulosfritt. De lokaler, vari detta sällskaps laboratorium finnes inrymt, skola rivas i sammanhang med en grundlig renovering av sällskapets byggnader. Några nya lokaler i den renoverade byggnaden lärer icke vara avsedda. Detta laboratorium kommer alltså sannolikt att nedläggas. För ett par andra hushållningssällskap torde, med hänsyn till deras områdens relativa frihet från tuberkulos, utsikterna till nyanslutning till bekämpandet enligt den Ostertagska metoden vara små. Vid utgången av år 1939 voro 7,930 nötkreatur anslutna till av Kalmar läns norra hushållningssällskap anordnat tuberkulosbekämpande. Utanför den statliga tuberkuloskontrollen stodo vid denna tidpunkt inom detta sällskaps område endast omkring 4,000 djur över två års ålder. I Västmanlands län voro vid samma tillfälle 20,045 nötkreatur anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, medan drygt 13,000 djur över två års ålder helt stodo utanför statlig tuberkuloskontroll. Det torde alltså icke dröja lång tid förrän laboratoriet i Västervik och sannolikt även det i Västerås stå utan mera betydande arbetsuppgifter sammanhängande med tuberkulosbekämpandet. Även för övriga laboratorier lärer det, om tuberkulosbekämpandet alltjämt fortskrider framgångsrikt, icke förflyta alltför lång tid, innan arbetsuppgifterna å detta område börja avtaga.

Det torde ligga i sakens natur att hushållningssällskapens laboratorier, som anlagts med stora ekonomiska uppoffringar för både staten och djurägarna, i allmänhet icke böra nedlägga sin verksamhet i den mån behov å andra områden än för tuberkulosbekämpandet förefinnas för dessa laboratorier. Säkerligen äro i dessa laboratorier nedlagda kostnader för inredning och utrustning uppgående till sammanlagt över en miljon kronor.

Även om för flertalet laboratorier ännu finnas arbetsuppgifter i samband med tuberkulosbekämpandet flera år framåt, torde det vara önskvärt att redan nu söka erhålla visshet huru med dessa laboratorier lämpligen skall förfaras, sedan deras uppgifter rörande nötkreaturstuberkulosen avsevärt gått tillbaka. Såväl för laboratoriepersonalen som för dess arbetsgivare, hushållningssällskapen, är det givetvis av stort intresse att på tidigt stadium få klarhet i huru med laboratorierna och där anställda i framtiden skall förfaras.

Styrelserna ha till en början till undersökning upptagit frågan, örn en utvidgning av laboratoriernas verksamhetsområde vore önskvärd och lämplig att genomföra. Dessa laboratoriers verksamhet finge nämligen, enligt vad styrelserna framhållit, under inga förhållanden konkurrera med uppgifterna för statens veterinärbakteriologiska anstalt. Som regel torde därvid böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 152-

gälla, att den allmänt veterinärmedicinska verksamheten skulle handhavas av anstalten ensam. Då anstalten hade till uppgift bland annat att genom omfattande undersökningar söka vinna större kunskap örn ännu outforskade sjukdomars karaktär och uppkomst, syntes det styrelserna naturligt, att hela det material som kunde vara till ledning för sådana undersökningar ställdes till anstaltens förfogande. Som exempel därå ha styrelserna nämnt, att särskilt vissa sjukdomar hos svin, får och höns ännu vore tämligen outforskade. Under sådana förhållanden vore det säkerligen för vetenskapen och ytterst för sjukdomsbekämpandet olyckligt örn diagnosen å dylika sjukdomar finge ställas vid olika inrättningar. En samlad jämförande undersökning av allt tillgängligt material skulle därigenom avsevärt försvåras, överhuvud taget måste anstalten pröva olika undersökningsmetoder å alla hithörande områden. Ju flera uppgifter, som lämnades åt provinslaboratorierna, desto nödvändigare torde samarbetet mellan dessa och anstalten bliva.

Nya uppgifter.

Enligt styrelsernas uttalande funnes å detta område ett flertal nya uppgifter som för närvarande icke bleve utförda dels med hänsyn till veterinärbakteriologiska anstaltens övriga arbetsuppgifter dels ock på grund av det besvär och den omgång själva insändandet av undersökningsprov från många delar av landet till Stockholm medförde. Av dessa uppgifter ha styrelserna särskilt framhållit mjölkkontroll, vattenkontroll åt mejerierna och lantbrukarna samt bakteriologisk köttkontroll. Vid sidan av dessa mera allmänt hygieniska uppgifter för laboratorierna hade bekämpandet av smittsam kastning och juverinflammationer, i den mån sådant sjukdomsbekämpande skulle vinna mera allmän anslutning, förr eller senare ansetts böra delvis decentraliseras. Därvid skulle laboratorierna enligt styrelsernas förmenande säkerligen få mycket krävande arbetsuppgifter.

Beträffande mjölkkontroll ha styrelserna yttrat.

Mjölkkontroll torde vid laboratorierna kunna utövas dels åt hälsovårdsnämnderna i sådana samhällen som icke själva anordna dylik kontroll dels ock åt mejerierna för att utröna från vilka besättningar levereras mjölk med streptokock-mastiter. I viss utsträckning utföres redan nu kontroll av denna beskaffenhet vid laboratorierna. Det ligger i sakens natur, att det samhälle där ett laboratorium är anlagt ävensom kringliggande samhällen som regel icke höra anlägga egna laboratorier för mjölkkontroll, örn de med fördel kunna anlita hushållningssällskapets laboratorium. En sådan anordning ställer sig nämligen säkerligen avsevärt billigare för samhällena.

Den mjölkkontroll som styrelserna här åsyfta för mejeriernas del skulle med sannolikhet få stor betydelse för bekämpandet av streptokock-mastiter och därav föranledda juverinflammationer. Vid mejerihanteringen har iakttagits att förekomsten av mastitisbakterier i mjölken äventyrar eller i varje fall avsevärt försvårar framställningen av produkter. Detta gäller främst ostberedningen men även smörproduktionen skadas genom mastiter. En allmän kontroll av den mjölk som lämnas vid mejerierna med hänsyn till förekomsten av mastiter är alltså ett framträdande mejeriintresse. Ehuru frågan örn bekämpandet av streptokock-mastiterna enligt styrelsernas uppfatt-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ning är i behov av en allsidig utredning, förmena styrelserna likväl att mejerierna redan nu i samarbete med hushållningssällskapens veterinär-bakteriologiska laboratorier borde försöksvis igångsätta undersökningar av den vid mejerierna levererade mjölken med hänsyn till förekomsten av mastitisbakterier. Genom regelbundet återkommande sådana undersökningar torde åtminstone i grova drag erhållas kännedom örn varest mastiter förefinnas. Även i sådana trakter där djuren äro fria från sådan infektion ha undersökningarna givetvis betydelse i profylaktiskt hänseende. För att kraftigt sporra djurägarna att bekämpa mastiterna kunde mejerierna föreskriva visst prisavdrag å mjölk som är behäftad med mastiter i större utsträckning.

I fråga örn den bakteriologiska vattenkontrollen har i betänkandet framhållits följande.

För närvarande finnas ytterst små möjligheter för jordbrukarna att få sitt vatten bakteriologiskt undersökt. En tillfredsställande kemisk analys av vattnet torde kunna utföras såväl vid de kemiska stationerna som vid apoteken. Det är ett känt förhållande att ett otjänligt vatten ofördelaktigt inverkar både å djurens hälsotillstånd och å kvaliteten av gårdens mjölk. Användes olämpligt vatten vid diskning av mjölkkärl, inverkar detta nämligen å mjölken. Vattenkontrollen är alltså av direkt ekonomisk betydelse för lantbrukaren. Statens institut för folkhälsan har ägnat hela denna fråga stor uppmärksamhet.

Bakteriologisk köttkontroll skulle, enligt vad styrelserna framhållit, för närvarande utföras endast vid ett fåtal besiktningsställen i vårt land. Styrelserna ha härom anfört följande.

Det förtjänar framhållas att genom sådana undersökningar sparas betydande mängder kött som besiktningsveterinären eljest på grund av bristande kännedom örn den närmare beskaffenheten av iakttagna förändringar nödgas kassera. Kött kasserat som människoföda kommer i viss utsträckning till användning för utfodring av rävar. Tidigare har inträffat att infekterat dylikt kött föranlett förgiftning och dödsfall hos samtliga djur i en värdefull rävfarm. Det anförda giver vid handen, att införandet mera allmänt av bakteriologisk köttkontroll skulle vara till gagn för djurägarna och hela folkförsörjningen. Utgifterna för en sådan kontroll torde under alla förhållanden avsevärt understiga de värden som därigenom skulle kunna sparas. För större slakterier bör den bakteriologiska kontrollen i allmänhet utövas vid själva slakteriet. Mindre slakterier och flertalet köttbesiktningsbyråer torde icke med fördel själva kunna anordna sådan kontroll. Denna synes i stället kunna ske antingen å ett närbeläget större slakteri med eget laboratorium eller också å ett av hushållningssällskapens laboratorier, försåvitt sådant laboratorium är lämpligt beläget med hänsyn till transportmöjligheterna.

Frågan örn bekämpandet av juverinflammationer borde enligt styrelsernas uppfattning göras till föremål för en allsidig utredning. Ett frivilligt bekämpande skulle dock redan nu med fördel kunna anordnas genom samarbete mellan mejerierna och hushållningssällskapens laboratorier.

Det statsunderstödda bekämpandet av den smittsamma kastningen är hitintills helt centraliserat till medicinalstyrelsen och statens veterinärbakteriologiska anstalt. Enskilda laboratorier lia dock i växande omfattning verk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ställt vissa diagnostiska undersökningar beträffande smittsam kastning. Härom ha styrelserna andraga.

1 enlighet med vad som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av bestämmelserna rörande det statsunderstödda bekämpandet av denna sjukdom skulle laboratorierna så småningom få övertaga de laboratorieundersökningar som äro erforderliga vid detta bekämpande. Efter vad styrelserna inhämtat finnes hos de enskilda djurägarna ett stort intresse att igångsätta ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen. En förutsättning för att ett sådant bekämpande skall få större omfattning är emellertid att det i viss utsträckning decentraliseras. Kastsjukelaboratoriet vid anstalten torde också vid ett ökat bekämpande knappast komma att medhinna alla undersökningar. Styrelserna anse därför, att anordningar snarast möjligt böra vidtagas för att i lämplig omfattning decentralisera detta bekämpande. Detta spörsmål sammanhänger intimt med laboratorieveterinäremas kompetens.

Sammanfattningsvis ha styrelserna framhållit, att hushållningssällskapens laboratorier allt framgent ha flera viktiga uppgifter att fylla vid sidan av veterinärbakteriologiska anstalten. Ett frigörande av laboratorierna för nya uppgifter skulle säkerligen komma att bliva till stort gagn för det veterinärmedicinska arbetet och hygienen överhuvud taget i landet. De hygieniska uppgifterna (mjölkkontroll, vattenkontroll och bakteriologisk köttkontroll) ha styrelserna ansett vara av den vikt, att de redan nu, oberoende av minskningen i tuberkulosarbetet, borde upptagas vid provinslaboratorierna. Styrelserna lia därvid förutsatt, att medicinalstyrelsen inom kort komme att upptaga frågan om skärpta bestämmelser i avsikt att framtvinga en obligatorisk kontroll i skilda avseenden. I så fall skulle laboratorierna automatiskt tillföras en hel del nya uppgifter.

Laboratoriernas utrustning och personalens kompetens.

Även örn ur organisatorisk synpunkt lämpliga arbetsuppgifter jämväl för framtiden komme att förefinnas för ett antal lokala laboratorier, ha styrelserna därmed icke velat säga att hushållningssällskapens laboratorier till alla delar vore skickade att på ett betryggande sätt handhava nu avsedda uppgifter. Härvidlag ankomme det såväl på laboratoriernas utrustning i fråga örn lokaler och inventarier som på personalens, främst veterinärernas, utbildning och kompetens. Det vore att märka att flera laboratorier redan nu i växlande omfattning utövade annan diagnostisk och bakteriologisk verksamhet än som sammanhängde med tuberkulosbekämpandet. En särställning i detta hänseende intoge laboratoriet i Malmö. Detta laboratorium hade alltsedan år 1916 vid sidan av tuberkulosarbetet bedrivit diagnostisk verksamhet och scrumframställning i betydande omfattning. För detta laboratorium skulle ett bortfallande av uppgifterna med tuberkulosbekämpandet därför knappast komma att bereda några särskilda svårigheter. Vid laboratoriet i Linköping bedreves en icke alltför obetydlig verksamhet vid sidan av tuberkulosarbetet. Under år 1939 undersöktes vid detta laboratorium över 4,000 blodprov för smittsam kastning, nära 500 mjölkprov fran hälsovårdsnämnder, övci 750

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

mjölkprov insända från djurägare och veterinärer, 64 efterbördsprov, nära 100 prov från lasarett och dispensärer samt omkring 200 prov av annat material. Även vid laboratorierna i Kristianstad och Falkenberg samt i mindre grad vid laboratorierna i Skara och Örebro utövades liknande verksamhet.

I fråga om laboratoriernas utrustning ha styrelserna andragit:

Laboratoriernas inredning torde i allmänhet vara sådan att den väl lämpar sig för de nya uppgifter styrelserna här åsyfta. Så länge tuberkulosarbetet pågår med oförminskad intensitet, lärer emellertid en utvidgning av uppgifterna vid flertalet laboratorier knappast kunna ifrågakomma utan viss utvidgning av lokalerna. Särskilt laboratorierna i Uppsala, Västervik, Kristianstad, Malmö och Västerås skulle däremot kunna bereda plats för en icke obetydlig utökning av arbetsuppgifterna. Nuvarande lokaler vid laboratoriet i örebro äro ay den beskaffenhet att de knappast lämpa sig för vidgad verksamhet. Då hushållningssällskapet i örebro län emellertid planerar att inom snar framtid uppföra en särskild byggnad, där sällskapets samtliga lokaler skulle förläggas, torde kunna förväntas att detta laboratoriums lokalfråga kommer att ordnas på ett tillfredsställande sätt. En omläggning och utvidgning av verksamheten kommer givetvis för de flesta laboratorierna, särskilt de som uteslutande sysslat med tuberkulosarbetet, att nödvändiggöra en komplettering av inventariebeståndet. Vissa specialapparater måste i allmänhet nyanskaffas. I stort sett torde dock det inventariebestånd som redan finnes komma till användning även efter den omläggning av verksamheten som här ifrågasättes.

Beträffande laboratoriepersonalens kompetens ha styrelserna framhållit följande.

En vidgad verksamhet vid laboratorierna ställer, som styrelserna redan framhållit, ökade krav å personalens, speciellt veterinärernas, utbildning och kompetens. Då det synes naturligt att åtminstone flertalet chefveterinärer kyarstanna såsom föreståndare för laboratorierna, torde kravet på ökad utbildning för dem i förekommande fall lämpligen kunna uppfyllas genom viss tids tjänstgöring vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller annan statlig anstalt. Då de flesta laboratoriernas övergång till ny verksamhet sannolikt kommer att ske successivt under en relativt lång tid, synes det säkerligen vara framkomligt att låta de veterinärer, som önska kvarstå vid laboratorierna, själva genom lämplig tjänstgöring förvärva erforderlig kompetens. Del torde kunna förutsättas att anstalten visar förståelse för önskan om dylik utbildning och bereder vederbörande tillfälle till erforderlig tjänstgöring. Beträffande den lägre personalen torde utbildningen kunna ordnas på liknande sätt.

Vid nyanställning av personal kan givetvis redan från början tagas erforderlig hänsyn till de uppgifter laboratoriet har att utföra. För framtiden skulle det säkerligen ur flera synpunkter bliva av stort värde om till befattningen såsom föreståndare regelmässigt förvärvades en veterinär som erhållit kompetens såsom laborator vid veterinärbakteriologiska anstalten, överhuvud taget skulle det vara till stort gagn för arbetet såväl vid anstalten som laboratorierna, om ett fortlöpande utbyte av personal mellan anstalten å ena och laboratorierna å andra sidan komme till stånd. Så länge laboratorierna som huvudsaklig uppgift bibehålla det egentliga sjukdomsbekämpandet, är det också av vikt att föreståndarna vunnit god praktisk erfarenhet av sådant bekämpande. I annat fall torde man lätteligen vid arbetet äventyra nödvändig kontakt och samarbete med djurägarna.

Kungl. May.ts proposition nr 152.

73 Styrelserna ha ansett den verkställda utredningen giva vid handen, att laboratorierna i stort sett vore lämpliga att upptaga även vissa andra uppgifter än dem som sammanhängde med tuberkulosarbetet samt att personalen utan större svårigheter borde kunna förvärva den kompetens som erfordrades för sådana uppgifter. I detta sammanhang finge emellertid icke — enligt vad styrelserna framhållit •— förbises den kanske mest primära frågan, att laboratorierna vore så belägna att prover från ett tillräckligt stort område komme att dit insändas eller, med andra ord, vilka laboratorier som komme att bliva fullt sysselsatta. Härom lia styrelserna vidare anfört följande.

Då emellertid redan nu laboratorierna äro anlagda och i verksamhet, torde ett sådant tillvägagångssätt i varje fall te sig oekonomiskt med hänsyn till de nedlagda realvärdena. De arbetsuppgifter som här äro i fråga äro också till stor del nya. Någon närmare kännedom om omfattningen av dessa förefinnes därför knappast. Med hänsyn härtill torde det bliva nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet, innan slutlig ställning tages till detta spörsmål. Det torde därför bliva nödvändigt för varje sällskap att självt söka bedöma laboratoriets existensberättigande med hänsyn till erfarenheterna vid det egna och andra sällskaps laboratorier samt beträffande exempelvis laboratoriet i Uppsala dess närhet till Stockholm. Så som förhållandena nu kunna bedömas torde man få utgå från, att staten i varje fall icke bör stödja uppkomsten av nya laboratorier i Svealand och Götaland. Då man har anledning antaga att centralanstalten kommer att betjäna räjongen närmast Stockholm, synes laboratoriet vid Experimentalfältet böra nedläggas i och med att den kliniska tuberkuloskontrollen i Stockholms län mera avsevärt minskar. Det synes styrelserna naturligt att några sällskaps laboratorier få betjäna jämväl vissa områden utanför det egna sällskapets område.

Laboratoriernas ställning.

Styrelserna ha i betänkandet jämväl behandlat laboratoriernas ställning i administrativt hänseende samt därom yttrat.

Laboratorierna måste enligt gällande regler godkännas av medicinalstyrelsen för att få utöva veterinärbakteriologisk verksamhet av begränsat slag. Det är givet att denna möjlighet till central ledning av laboratorierna måste bibehållas för framtiden. Innan styrelsen vidgar ett laboratoriums kompetensområde, torde böra förutsättas alt veterinärbakteriologiska anstaltens mening inhämtats. Ett intimt samarbete måste, som styrelserna redan framhållit, hela tiden upprätthållas mellan laboratorierna och anstalten. Hur laboratorierna i organisatoriskt hänseende skola anknytas till styrelsen och anstalten, sammanhänger också härmed. Så länge det kliniska bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen fortsättes, är det också naturligt att laboratorierna alltjämt äro knutna till sällskapen. Med en sådan organisation av laboratorierna äro givetvis, även bortsett från tuberkulosbekämpandet, förenade stora fördelar. En direkt kontakt i arbetet med djurägarna underlättas härigenom i hög grad. Innan närmare riktlinjer utfärdats för ett vidgat statligt bekämpande av smittsam kastning bos nötkreatur och innan bekämpandet av juverinflammationerna börjat alt bedrivas mera allmänt, vet man ingenting om den roll hushållningssällskapen skola få vid sådana sjukdomsbekämpanden. Laboratoriernas ställning sammanhänger givetvis nära härmed. Betydelsen av hushållningssällskapens medverkan jämväl vid sist-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nämnda sjukdomsbekämpande synes styrelserna emellertid uppenbar. Av betydelse härvidlag är också den framtida organisationen av hushållningssällskapen överhuvud taget, vilken fråga är föremål för särskild utredning (hushållningssällskapsutredningen; enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1939).

Laboratoriernas ekonomi.

Av särskilt intresse redan nu ha styrelserna ansett spörsmålet örn laboratoriernas ekonomiska möjligheter att fortsätta verksamheten sedan arbetet med tuberkulosbekämpandet börjar alt avtaga. Styrelserna, som förmenat att laboratorierna härvidlag borde kunna göras i stort sett självförsörjande, ha vidare andragit följande.

De avgifter som upptagas för undersökningarna torde böra täcka utgifterna. I viss mån ovisst är emellertid om dessa nya uppgifter i varje fall komma att vara tillräckliga för att finansiera verksamheten. Kommer framdeles ett statligt bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer att anordnas i huvudsakligen liknande omfattning som tuberkulosbekämpandet för närvarande torde man knappast behöva hysa några farhågor härutinnan. Även om så icke bliver fallet förmena styrelserna att arbetsuppgifterna på lång sikt böra vara tillräckliga. Emellertid måste försiktigheten bjuda att man härutinnan räknar med en viss övergångstid, då lönsamheten för något eller några av laboratorierna kan komma att visa sig otillfredsställande. För att bevara de tillgångar och värden som härutinnan finnas förmena styrelserna, att staten vid sådana tillfällen icke bör undandraga laboratorierna sitt ekonomiska stöd, i synnerhet som det sannolikt endast torde komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp.

För närvarande åtnjuta hushållningssällskap, som anordna bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur, statsbidrag med belopp, motsvarande sammanlagda beloppet av de avgifter, som till verksamheten anslutna djurägare erlägga till sällskapet för år och djur, under iakttagande likväl att statsbidraget icke må överstiga sällskapets kostnader för verksamheten efter avdrag av influtna avgifter. Statsbidragen och djurägarnas avgifter ha i stort sett finansierat verksamheten vid laboratorierna. Till följd av de regler som gälla för bestämmandet av statsbidragets storlek varierar detta ej obetydligt för skilda sällskap. För år 1937 varierade dessa bidrag från 1 krona 17 öre till 2 kronor 50 öre för anslutet djur, för år 1938 från 1 krona 56 öre till 2 kronor 71 öre samt för år 1939 från 1 krona 71 öre till 2 kronor 62 öre. I den mån laboratorierna upptagit annan bakteriologisk verksamhet än som sammanhänger med tuberkulosarbetet, uppkomma vissa svårigheter att i varje särskilt fall avgöra vilka utgifter som böra belasta tuberkulosbekämpandet. Självfallet få statsbidrag från tuberkulosanslaget icke lämnas till annan verksamhet än som direkt sammanhänger med tuberkulosbekämpandet.

Styrelserna förmena som nämnt att laboratorierna för framtiden beträffande sin övriga verksamhet i stort sett böra vara självförsörjande. Det skulle alltså stå sällskapen fritt att för sådan verksamhet upptaga avgifter. För mjölkkontroll böra sålunda hälsovårdsnämnderna och mejerierna ha att lämna ersättning. Likaså måste det ankomma på det slakteri eller den köttbesiktningsbyrå, som önskar få bakteriologisk köttkontroll utförd vid ett laboratorium, att därför erlägga betalning. Den som önskar erhålla vatten bakteriologiskt undersökt får givetvis själv bekosta en sådan undersökning. På medicinalstyrelsen torde få ankomma att fastställa maximitaxor för dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

undersökningar. Det synes böra förutskickas alt taxorna fastställas lill sådana belopp att de lämna full ersättning för laboratoriearbetet inklusive hyra för lokalutrymmen.

Styrelserna ha framhållit, att statens fortsatta bidragsverksamhet i fråga om den kliniska tuberkuloskontrollen vid den föreslagna omläggningen av verksamheten vid laboratorierna borde omläggas så, att statsbidrag utginge med bestämda belopp och alltså vore oberoende av de verkliga kostnaderna för sällskapen. En omläggning av grunderna för bidragen borde enligt styrelsernas uppfattning ske på sådant sätt, att statens utgifter icke komme att öka. Jämlikt styrelsernas förslag skulle varje hushållningssällskap, som anordnade klinisk tuberkuloskontroll, erhålla visst av Kungl. Majit för varje år fastställt belopp för varje till kontrollen anslutet nötkreatur. Därjämte borde varje hushållningssällskap, som inrättat veterinärbakteriologiskt laboratorium, erhålla ett årligt bidrag om 8,000 kronor. Såsom motivering till detta förslag ha styrelserna yttrat.

Det torde icke kunna bestridas att tuberkulosanslaget för närvarande i viss utsträckning lämnar bidrag till laboratoriernas allmänna verksamhet. En del fasta kostnader synas nämligen ej helt kunna fördelas å olika arbetsuppgifter. Denna allmänna verksamhet är av den betydelse att ett visst ekonomiskt stöd från statens sida är väl motiverat. Då detta stöd icke får belasta tuberkulosanslaget, förmena styrelserna att varje veterinärbakteriologiskt laboratorium i likhet med de lantbrukskemiska kontrollstationerna hädanefter bör erhålla visst årligt bidrag från ett särskilt å riksstaten uppfört fast anslag. Detta bidrag synes skäligen böra bestämmas till 8,000 kronor för varje laboratorium. Bifalles detta förslag, synes det styrelserna rimligt att statsbidragen till den kliniska luberkuloskontrollen minskas i motsvarande grad.

Enligt en inom medicinalstyrelsens kameralbyrå verkställd beräkning uppgår statsbidraget till den kliniska tuberkuloskontrollen i genomsnitt för kalenderåret 1939 till omkring 2 kronor 15 öre för anslutet djur. Under nämnda år uppgick antalet till den kliniska kontrollen anslutna nötkreatur till i runt tal 250,000. Statens utgifter för kontrollen under detta budgetår skulle alltså enligt nämnda beräkning lia varit cirka 540,000 kronor. Önskar man för framtiden, utan att öka de totala statliga kostnaderna, ändra grunderna för bidragen i enlighet med vad styrelserna här föreslagit skulle bidragen för det givna exemplet utgå i enlighet med följande beräkningar:

1. Fast anslag till 12 veterinärbakteriologiska laboratorier

å 8,000 ........................................ kronor 96,000

2. Bidrag för 250,000 lill den kliniska tuberkuloskontrollen

anslutna djur å 1: 80 ......................... .. , » 450,000

Summa kronor 546,000.

Enligt dessa beräkningar skulle det årliga statsbidraget för varje anslutet djur bestämmas till 1 krona 80 öre. I annat sammanhang ha styrelserna föreslagit, att ungdjuren i kliniskt anslutna besättningar i viss omfattning skulle undersökas med tuberkulin. Utgifterna för dessa undersökningar torde lämpligen böra inräknas i kostnaderna för den kliniska kontrollen. Statsanslaget för varje anslutet djur över två års ålder synes med hänsyn härtill böra uppräknas med 20 öre eller lill 2 kronor. I detta sammanhang

76 Kungl. Majlis proposition nr 152.

må erinras att, därest ifrågavarande tuberkulinnndersökningar utföras vid sidan av den kliniska tuberkuloskontrollen och alltså av andra än hushållningssällskapens veterinärer, de skulle föranleda statsverket ungefär dubbla kostnaden.

Övergår man till ett system med fast bidrag till sällskapen, torde en viss rörlighet i avgifternas storlek ändock bliva nödvändig. Den verkliga statskostnaden i genomsnitt för djur uppgick, som nämnt, för år 1939 till 2 kronor 15 öre. Medeltalet för treårsperioden 1937—39 utgjorde endast 2 kronor. Måhända blir det därför nödvändigt, att bidragen i extrema fall kunna variera år från år. I så fall synes lämpligt, att avgörande härutinnan träffas av Kungl. Majit efter förslag varje år av medicinalstyrelsen. För verksamhetsåret 1942 torde bidraget, under de förutsättningar styrelserna angivit, böra fastställas till 2 kronor. Inträffar sedermera en mera avsevärd prisstegring, synes därav betingad uppräkning av bidraget böra ske. I motsatt läge bör bidraget givetvis i samma grad minskas. Med hänsyn till de föreslagna bidragen om 8,000 kronor till laboratorierna torde de sällskap som sakna laboratorier böra erhålla viss rabatt i avgifterna för undersökningar vid veterinärbakteriologiska anstalten.

Hushållningssällskapen böra självfallet vara skyldiga att använda erhållna statsbidrag uteslutande för det ändamål, vartill medlen anvisats. Såsom villkor för erhållande av det fasta laboratoriebidraget torde böra gälla, att hushållningssällskapen vid verksamheten vid laboratorierna följa de av medicinalstyrelsen i sådant hänseende meddelade föreskrifter. För att möjliggöra den kliniska kontrollens finansiering böra sällskapen äga upptaga avgifter från djurägarna. Dessa avgifter överensstämma nu i regel med statsbidragen. Jämlikt styrelsernas förslag med fasta statsbidrag torde det bliva nödvändigt att hålla djurägarnas bidrag rörliga. Varje sällskap skulle självt få bestämma dessa bidrags storlek för varje år. Som en sammanslutning bland djurägarna lära sällskapen icke komma att missbruka en sådan fullmakt. Emellertid synes det lämpligt att frågan om dessa avgifters storlek underställes medicinalstyrelsen för godkännande.

Genom föreslagna regler för statsbidrag till hushållningssällskapen skulle sällskapen bli i ekonomiskt hänseende mera självständiga än för närvarande. Den räkenskapsgranskning som nu är nödvändig för att bestämma statsbidragens storlek skulle för framtiden ej behöva verkställas. Liksom hittills måste sällskapen givetvis låta underkasta sig den inspektion som är nödvändig för att kontrollera att verksamheten vid laboratorierna skötes på ett i allo anmärkningsfritt sätt. Laboratorierna måste, som styrelserna redan framhållit, äga en utrustning som möjliggör en nöjaktig och fullt tillförlitlig verksamhet av olika slag. Underlåter ett sällskap att härutinnan efterfölja vad medicinalstyrelsen aktar nödigt föreskriva, riskerar sällskapet att laboratoriet förlorar sin auktorisering för viss verksamhet och eventuellt jämväl statsbidrag. Utvidgningen och omläggningen av verksamheten vid laboratorierna torde i viss utsträckning öka kravet å inspektion från medicinalstyrelsens och i förekommande fall från veterinärbakteriologiska anstaltens sida.

Yttrandena.

Vad styrelserna föreslagit rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier har föranlett åtskilliga uttalanden och önskemål i de avgivna yttrandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

77 Statskontoret har framhållit, att ett fortsatt understödjande från statsverkets sida av hushållningssällskapens laboratorier även sedan desamma upphört att befatta sig med tuberkulosbekämpandet enligt statskontorets mening kunde vara motiverat endast örn laboratorierna tillfördes nya arbetsuppgifter av övervägande allmänt samhällelig betydelse. Statskontoret hade emellertid av den av styrelserna i sådant avseende förebragta utredningen icke blivit övertygat om att dylika arbetsuppgifter i tillräcklig omfattning redan nu förefunnes. Ej heller torde nu kunna avgöras, vilka verksamhetsområden som kunde erbjuda sig i framtiden. Härom har statskontoret ytterligare anfört följande.

Frågan örn möjligheten att tillföra laboratorierna vissa av styrelserna föreslagna arbetsuppgifter sammanhänger ock med ännu olösta spörsmål örn bekämpandet av vissa husdjurssjukdomar. För övrigt är, såsom styrelserna ock erinrat, den framtida organisationen av hushållningssällskapen över huvud taget för närvarande föremål för särskild utredning. Först i samband med avgörandet av sagda spörsmål torde frågan om laboratoriernas framtida verksamhet böra definitivt lösas. Därvid bör utredning förebringas, om och i vad mån de nuvarande laboratorierna för framtiden skola bibehållas. I avsaknad av utredning rörande såväl den omfattning, den föreslagna verksamheten vid laboratorierna kan erhålla, som kostnaderna för laboratoriernas drift finner sig statskontoret icke kunna på den nu föreliggande motiveringen tillstyrka förslaget om särskilda statsbidrag till hushållningssällskapens laboratorier.

Därest en företagen utredning skulle giva skäl för ett fortsatt statligt understödjande av dessa laboratorier, synes ett starkare statligt överinseende över desamma böra komma till stånd i syfte att förhindra, att upprätthållandet av sådant statsunderstött laboratorium skall kunna medföra en ej önskvärd konkurrens med redan befintliga statliga eller statsunderstödda dylika anstalter. Vidare bör såsom villkor för statsbidrag, i likhet med vad som gäller beträffande lokala lantbrukskemiska kontrollstationer, föreskrivas, att verksamheten vid laboratoriet skall bedrivas i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente, att laboratoriet tillämpar av medicinalstyrelsen utfärdade taxor, ävensom att laboratoriet skall vara skyldigt att underkasta sig den kontroll och de föreskrifter rörande skötseln, som medicinalstyrelsen finner anledning meddela. Statskontoret vill för övrigt ifrågasätta, huruvida icke hushållningssällskapen redan nu böra förpliktas att iakttaga vissa av de föreslagna villkoren för erhållande av statsbidrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bar ansett frågan örn laboratorierna böra underkastas förnyad utredning samt därom anfört.

De nu förefintliga, av hushållningssällskapen upprättade veterinärbakteriologiska laboratorierna ha tillkommit utan någon samverkan hushållningssällskapen emellan och utan att någon plan angående landets behovav dylika laboratorier uppgjorts. Ett bibehållande av den nuvarande ordningen under kanske en avsevärd tid framåt kan lätt leda till att ytterligare kapital investeras i sagda laboratorier och att sålunda en övergång till en mera rationell ordning ytterligare försvåras. Länsstyrelsen finner det därför angeläget, att spörsmålet örn ifrågavarande laboratorier fortast möjligt upptages till vidare utredning. Vad särskilt angår den av styrelserna åberopade omständigheten, alt en övergång lill en ny ordning skulle bliva oekonomisk med hänsyn till de i de nuvarande laboratorierna nedlagda realvärdena,

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

vill länsstyrelsen framhålla, att en utredning med all sannolikhet kommer att giva vid handen, att åtskilliga av de nuvarande laboratorierna och särskilt de större böra bibehållas. De ovannämnda ekonomiska betänkligheter mot en ny organisation, varigenom stora fördelar i övrigt kunde vinnas, torde därför icke böra tillmätas allt för stor betydelse.

I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra framhålla, att inom sydvästra Sverige för närvarande finnas två veterinärbakteriologiska laboratorier, nämligen i Falkenberg och Skara. Huvudorten i sagda del av riket är emellertid Göteborg. Det naturligaste vore därför att till sistnämnda stad förlägga ett dylikt laboratorium. Genom en sådan åtgärd torde åtminstone ett av de nyssnämnda laboratorierna kunna indragas. Därest den av länsstyrelsen förordade utredningen kommer till stånd, böra de av länsstyrelsen nu framförda synpunkterna beaktas.

Riksräkenskapsverket, som biträtt styrelsernas förslag, har anfört följande.

Då såsom villkor för att det fasta bidraget skall kunna utgå till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier uppställts krav på att laboratorierna skola följa av medicinalstyrelsen meddelade föreskrifter, bör det därvid ankomma på medicinalstyrelsen att övervaka icke blott att arbetet bedrives på ett ur medicinsk synpunkt tillfredsställande sätt utan även att organisationen av laboratoriet anordnas på ett rationellt och ur ekonomisk synpunkt godtagbart sätt. Riksräkenskapsverket åsyftar härvid även, att de vid laboratorierna anställda befattningshavarnas löneställning så vitt möjligt anpassas efter de till motsvarande statliga befattningshavare utgående löneförmånerna så att icke — vilket nog understundom tidigare varit fallet — i statens tjänst anställda veterinärer föranledas lämna den statliga anställningen med hänsyn till de högre löneförmåner, som hushållningssällskapen kunnat erbjuda. Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang därjämte understryka, att den omständigheten att statsbidrag utgår till laboratorier givetvis icke bör få medföra någon skyldighet för staten att i händelse av nedläggning av laboratorium eller omorganisation av dess verksamhet ansvara för de kostnader, som därigenom kunna uppstå för, bland annat, avlöningar åt befattningshavare å indragningsstat, pensioner och dylikt.

De av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna av anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 å förslagsanslaget »Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen» ävensom förslaget att från och med budgetåret 1942/43 dels nedsätta statsbidragen till hushållningssällskapen med 100,000 kronor, dels ock å riksstaten uppföra ett särskilt anslag till understöd åt hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier med 96,000 kronor har ej föranlett någon erinran från riksräkenskapsverkets sida.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett sig böra understryka önskvärdheten av en utveckling och stabilisering av hushållningssällskapens bakteriologiska laboratorieverksamhet på grund av synpunkter som ej enbart sammanhängde med frågan örn tuberkulosbekämpandet. Härom har förbundet ytterligare framhållit följande.

Förbundet avser därvid i första hand bekämpandet av smittsam kastning. Det måste anses vara hög tid att energiska åtgärder vidtagas också mot denna sjukdom, och det är då i praktiken icke genomförbart, att blodprovsundersökningarna koncentreras till någon eller några få platser i landet. Dess-

Kungl. May.ts proposition nr 152.

utom tillkommer, att man har anledning att räkna med en betydligt större effektivitet i arbetet, både när det gäller tuberkulosbekämpandet och bekämpandet av smittsam kastning samt övriga husdjurssjukdomar, örn jordbrukarna bli i tillfälle att direkt konsultera undersökningsinstitutionen och etablera ett samarbete med densamma. Förlägges den bakteriologiska laboratorieverksamheten i huvudsak till hushållningssällskapen blir det också möjligt att handhava den väsentligt ökade arbetsuppgift, som uppstår, örn en effektiv kamp mot smittsam kastning upptages. Örn denna kamp skall intensifieras, innebär detta i första hand att antalet blodprov oerhört ökas. Detta i sin tur kan endast åstadkommas under förutsättning att blodprovstagningen och provens undersökning icke i nämnvärd grad behöver bekostas av djurägaren.

Har man tillgång till ett laboratorium för varje hushållningssällskap, uppstår också bättre möjlighet till ett efter bygdens lokala förhållanden och intresse anpassat laboratoriearbete, än om det hela skall centraliseras till några få stora laboratorier. Förbundet anser sig av denna anledning böra förorda, att styrelsernas förslag i dessa hänseenden vinna största möjliga beaktande.

Jämväl i ett stort antal andra yttranden har framhållits önskvärdheten att bekämpandet av den smittsamma kastningen knytes till hushållningssällskapen.

Länsveterinären i Malmöhus län har funnit styrelsernas uttalande om monopol för statens veterinärbakteriologiska anstalt att utföra den allmänt diagnostiska verksamheten obegriplig samt härom anfört följande.

Monopol i vetenskapligt hänseende har väl aldrig kunnat gagna vetenskapen och önskat eller önskvärt material ställes med all säkerhet på begäran till anstaltens förfogande av vilken veterinär eller vilket laboratorium som helst.

Huru förhållandena äro eller hava verkat vid andima provinslaboratorier undandrager sig mitt bedömande. Beträffande det till Malmö förlagda veterinärlaboratoriet, vars nuvarande föreståndare såsom vetenskapsman åtnjuter världsrykte, bör emellertid få framhållas den för icke blott länet utan för hela landet gagnerika diagnostiska verksamhet, som under de senaste tjugofem åren bedrivits därstädes. Även sjukdomar hos svin, får och höns hava där med framgång studerats och anvisningar för deras bekämpande och botande lämnats. Det kan här vara nog att erinra om Kungl. Maj:ts kungörelse den 22/i2 1939 (nr 881), vari förordnas, att epizootilagen skall tillämpas å sjukdomen infektiös laryngotracheit hos höns, en förut här okänd smittsam hönssjukdom, som diagnosticerats å Malmölaboratoriet och som troligen tack vare dess snabba ingripande kunde hejdas. Sådant lärer väl näppeligen kunna betecknas såsom för vetenskapen och sjukdomsbekämpandet olyckligt.

Styrelserna hava själva framhållit del besvär och den omgång själva insändandet av undersökningsprov från många delar av vårt land till Stockholm medför. Det kan tilläggas, att under en stor del av året de långa transporterna från Skåne till Stockholm måste menligt inverka på många slag av material och försvåra eller omöjliggöra säker diagnos. Med den kapacitet, som den nuvarande föreståndaren besitter, vöre det mera olyckligt för vetenskapen och sjukdomsbekämpandet att genom ett förbud för laboratoriet att bedriva diagnostisk verksamhet beröva provinsen och landet nyttan av hans exceptionella kunskaper och stora sakkunskap.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att den för länets djurägare och djursjukvården därstädes så välsignelsebringande och oumbärliga serum-

Departements-

chefen.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

framställning, som äger rum å Malmölaboratoriet, i stor utsträckning är baserad på och beroende av den diagnostiska verksamheten där.

Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Den föreslagna omläggningen av statsbidragen till hushållningssällskapen har avstyrkts av bland andra länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt förvaltningsutskotten i Kronobergs och Västmanlands län. Även förvaltningsutskottet i Uppsala län har ställt sig tveksamt gentemot förslaget i denna del samt framhållit, att det för sällskapen och den verksamhet de representerade syntes vara ofrånkomligt nödvändigt att de kunde påräkna sådana bidrag till laboratorieverksamheten, att denna icke ådroge dem förlust.

Förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område lia förklarat, att en tillräcklig kompensation vid genomförandet av förslaget om fasta bidrag till laboratorierna borde lämnas hushållningssällskap utan sådana laboratorier.

Enligt förvaltningsutskottet i Hallands län syntes en höjning av anslagen till laboratorierna önskvärd. Förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område har framhållit, att dess laboratoriums verksamhetsområde borde omfatta förutom hela Kalmar län även delar av Östergötlands och eventuellt östra delen av Jönköpings län.

Som av den föregående framställningen närmare framgår finnas vid tretton av de hushållningssällskap, vilka för närvarande anordna kliniskt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, särskilda veterinärbakteriologiska laboratorier inrättade. Dessa laboratorier ha närmast tillkommit för att verkställa av tuberkulosbekämpandet betingade bakteriologiska undersökningar. Vissa av dem ha i växlande omfattning kommit att syssla även med andra uppgifter. Detta gäller särskilt laboratoriet i Malmö, som i detta avseende intager en särställning.

Den verkställda utredningen torde ha givit vid handen att laboratoriernas uppgifter i anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen på vissa håll redan nu börjat avtaga. Vid sådant förhållande har frågan om laboratoriernas framtida öde blivit i viss mån aktuell redan nu. Enligt styrelsernas uppfattning skulle viktiga nya arbetsuppgifter emellertid förefinnas för laboratorierna. I vilken omfattning dessa uppgifter skulle vara tillräckliga för bibehållandet av samtliga laboratorier, ha styrelserna icke ansett sig nu kunna bedöma. Då det härvidlag är fråga om helt nya uppgifter, torde det också ligga i sakens natur att det svårligen låter sig göra att för närvarande ens tillnärmelsevis beräkna omfattningen av dessa uppgifter. Många delvis okända faktorer spela också in. Av särskild betydelse äro djurägarnas intresse för uppgifterna och det stöd staten framdeles kan anse sig böra lämna å olika områden. Den verkställda utredningen torde ej heller göra anspråk på att slutgiltigt reglera spörsmålet örn de veterinärbakteriologiska laboratorierna och deras ställning. Styrelserna ha särskilt framhållit att det torde bliva

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet, innan slutlig ställning tages till frågan. Med hänsyn härtill kan jag ej nu tillstyrka den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade ytterligare utredningen i ämnet.

I huvudsak kan jag ansluta mig till vad styrelserna anfört rörande laboratorierna. I ett hänseende anser jag mig dock böra intaga en gentemot styrelserna avvikande ståndpunkt, nämligen i fråga örn den av styrelserna förordade begränsningen av arbetsuppgifterna för laboratorierna. Sålunda anser jag förslaget, att statens veterinärbakteriologiska anstalt ensam skall handhava den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten, icke lämpligt. Framför allt synes det mig uppenbart, att laboratoriet i Malmö bör i full utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande de övriga laboratorierna torde skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än som styrelserna avsett. En förutsättning härför är emellertid att den veterinära personalen kan anses lia förvärvat erforderlig kompetens för en sådan vidgad verksamhet. Vid bedömande av laboratoriepersonalens kompetens synes emellertid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn icke böra tagas endast till de rent vetenskapliga meriterna utan även till den praktiska erfarenhet och skicklighet vederbörande må ha förvärvat under tidigare verksamhet. I detta sammanhang vill jag understryka styrelsernas uttalande att det är av vikt att laboratorieföreståndarna vunnit god erfarenhet av det egentliga sjukdomsbekämpandet så att nödvändig kontakt och samarbete med djurägarna kan upprätthållas.

Som styrelserna framhållit torde de viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll samt vissa undersökningar i samband med bekämpandet av smittsam kastning och juverinflammationer hos nötkreatur. I likhet med vad som framhållits i flera yttranden anser jag det vara önskvärt, att laboratorierna snarast få övertaga en del av de laboratorieundersökningar som äro erforderliga vid kastningsbekämpandet. En förutsättning för att detta viktiga bekämpande skall få större omfattning torde nämligen vara, att det i viss utsträckning decentraliseras och i så fall knytes till hushållningssällskapen. Utöver nu berörda uppgifter torde även ifrågakomma undersökningar berörande hästavelns område. Jag anser mig slutligen böra erinra örn de förslag till vidgade uppgifter beträffande den bakteriologiska vattenkontrollen som innefattas i den till årets riksdag framlagda propositionen nr 50.

Vid den utvidgning av laboratoriernas verksamhet som torde böra komma att äga rum synes en omläggning av grunderna för statens bidrag till den kliniska tuberkuloskontrollen erforderlig. Av skäl som styrelserna anfört är det ej längre lämpligt att staten lämnar bidrag liksom nu för halva den verkliga kostnaden för verksamheten. Det torde i stället böra utgå ett enhetligt bidragsbelopp för varje till kontrollen anslutet djur. Med hänsyn till sällskapens räkenskapsföring torde omläggningen icke kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genomföras tidigare än att den första gången kommer att påverka utgifterna för budgetåret 1942/43. Vid sådant förhållande torde ett ställningstagande till styrelsernas förslag rörande direkta bidrag jämväl till laboratorierna böra uppskjutas till statbehandlingen vid nästa års riksdag.

IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.

Ämbetsverken.

En ytterligare utvidgning av de tuberkulos fria områdena skulle, enligt vad styrelserna anfört, närmast avse Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Detta spörsmål vore främst av ekonomisk natur. I nuvarande läge ha styrelserna därför icke ansett sig böra föreslå en sådan utvidgning. Som ytterligare skäl häremot talade också enligt styrelsernas uppfattning, att erfarenheter av utrensningen i Norrland först borde vinnas. I denna del ha styrelserna vidare anfört följande.

Erfarenheten har visat att inom de tuberkulosfria områdena kvarstått ett icke ringa antal stora besättningar med reagerande djur. Härigenom ha statens utgifter för slaktersättningar blivit enligt styrelsernas förmenande onödigt höga. Då större besättningar genom att anordna isolerad ungdjursuppfödning utan någon egentlig kostnad kunna överföras till tuberkulosfrihet, synes det styrelserna oriktigt att kostnaderna för utrensning av tuberkulosen i sådana besättningar helt bekostas av statsmedel i enlighet med de regler som nu gälla för tuberkulosfria områden. Höjas pristilläggen för mjölk härrörande från tuberkulosfria besättningar på sätt styrelserna förutsatt, böra dessa utgöra en utomordentlig sporre framför allt för de större besättningarna att nå fram till total frihet från tuberkulos. Det anförda talar enligt styrelsernas uppfattning för att statsbidragsreglerna för tuberkulosfria områden så till vida ändras, att inom områden som hädanefter hänföras till tuberkulosfria slaktersättningarna vid första undersökning av större besättning, som icke stått under statlig kontroll med tuberkulin, skulle kunna reduceras väsentligt. Innan sådan åtgärd vidtages, torde emellertid ytterligare erfarenhet av verksamheten inom de nuvarande tuberkulosfria områdena böra avvaktas.

Enligt styrelsernas förslag skulle till skyddade områden hänföras:

av Värmlands län Älvdals härad, Rämens, Gåsborns, Nordmarks och Färnebo socknar i Färnebo härad, Skillingmarks socken i Nordmarks härad, Eda och Bogens socknar i Jösse härad samt Gräsmarks, Lysviks, Fryksände, Lekvattnets, Östmarks och Vitsands socknar i Fryksdal härad ävensom Filipstad,

av örebro län Hällefors, Hjulsjö och Ramsbergs socknar samt Nya Kopparbergs härad,

av Västmanlands län Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Våla härader samt Skinnskattebergs socken i Skinnskattebergs härad, Möklinta socken i övertjurbo härad och Enåkers socken i Simtuna härad,

av Uppsala län Olands och Örbyhus härader ävensom Skuttunge socken i Bälinge härad samt Björklinge och Viksta socknar i Norunda härad ävensom

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

av Stockholms län Frösåkers och Närdinghundra härader, Väddö och Häverö skeppslag, Lyhundra härad, Bro och Väte skeppslag, Frötuna och Länna skeppslag samt Färentuna härad.

Till styrelserna lia i denna fråga inkommit en skrivelse av den 13 september 1940 från Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vari utskottet -— under åberopande av utredning verkställd av sällskapets tuberkuloskommitté och föreståndaren för dess tuberkulosavdelning — hemställt att styrelserna måtte vidtaga åtgärder i syfte att vissa socknar i norra delen av länet hänfördes till skyddat område. Den ringa förekomsten av nötkreaturstuberkulos i dessa trakter syntes nämligen förvaltningsutskottet motivera en dylik åtgärd.

Styrelserna lia i anledning av denna skrivelse och som motivering till berörda förslag anfört följande.

Gentemot förvaltningsutskottets i Västmanlands län förslag kan givetvis invändas, att det är olämpligt att vid bestämmande av skyddsområde frångå Umsgränserna. Bestämmelserna torde i annat fall bliva svåra att upprätthålla. Tuberkulosens utbredning följer emellertid icke alltid länsgränserna. Då särskilda skäl därtill föranleda, synes det styrelserna därför rimligt att i viss mån eftergiva på det krav man härutinnan velat uppställa. I detta speciella fall förhåller det sig så att de sydligare delarna av länet äro i hög grad tuberkulösa, medan sjukdomen är sällsynt i de nordligaste delarna. Den föreslagna åtgärden skulle alltså vara väl ägnad att bidraga till att bevara besättningarna i norra delarna av länet fria från sjukdomen. Ett ytterligare skäl till åtgärden är att länet gränsar till tuberkulosfritt område. Förekomsten av ett skyddat område skulle innebära ett betydligt ökat skydd för det tuberkulosfria. Styrelserna anse alltså att goda skäl tala för ett bifall till förvaltningsutskottets hemställan.

De skäl, som anförts för bildandet av ett skyddsområde i norra delarna av Västmanlands län, äro i lika grad tillämpliga för norra delarna av Värmlands, Örebro, Uppsala och Stockholms län. Därigenom torde kunna erhållas ett sammanhängande skyddsområde från norska gränsen fram till norra delen av Stockholms skärgård, hela området i norr gränsande mot tuberkulosfritt område. I samråd med föreståndarna för tuberkulosavdelningarna i dessa län ha styrelserna verkställt utredning i frågan. Styrelserna ha eftersträvat att till skyddsområdet hänföra i första hand hela härad och där detta icke låter sig göra socknar. Utöver delta skyddsområde tala starka skäl att till ett särskilt skyddsområde hänföra en väl isolerad del av Stockholms län, nämligen Mälaröarna (Färentuna härad), dit endast leder en landförbindelse.

Yttrandena.

Länsveterinären i Östergötlands län har ansett, att vissa bestämmelser för skyddade områden rörande försäljning, transport och betesgång borde införas såsom komplement till införselreglerna.

Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område borde gälla införselförbud för andra än tuberkulosfria svin till skyddade och tuberkulosfria områden.

I några yttranden lia framställts vissa önskemål beträffande nya skyddade områden.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements-

chefen.

Nuvarande regler rörande tuberkulosfria och skyddade områden torde i huvudsak alltjämt böra gälla i oförändrat skick. Med hänsyn till vissa av de av mig tillstyrkta nya bestämmelserna ha emellertid några mindre jämkningar, huvudsakligen av redaktionell natur, vidtagits i förstnämnda regler. Jag har alltså icke, som i några yttranden föreslagits, ansett mig böra härutinnan föreslå ändringar av principiell natur. Något behov av särskilda föreskrifter rörande försäljning och förflyttning av nötkreatur inom skyddade områden föreligger enligt mitt förmenande icke, därest de av mig tillstyrkta bestämmelserna i sådant avseende beträffande de icke tuberkulosfria områdena och alltså jämväl för de skyddade genomföras. Skäl torde visserligen, som förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område anfört, tala för att föreskriva införselförbud för andra än tuberkulosfria svin till skyddade och tuberkulosfria områden. Emellertid torde det med hänsyn till bland annat frågans outredda läge icke vara lämpligt att nu genomföra en regel i sådant syfte. Jag förutsätter dock att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt, påkallar vidtagandet av lämpliga åtgärder.

Spörsmålet om ifrågasatt utsträckning av de skyddade områdena torde jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning sedan riksdagen behandlat förevarande förslag.

X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra

djur än nötkreatur.

Gällande bestämmelser.

För tuberkulosfria områden gäller, att i samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur, andra i samma ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän skola, när veterinär därtill finner anledning, underkastas enahanda undersökning. Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar efter undersökningens avslutande. Medicinalstyrelsen har i tillämpningsbestämmelser föreskrivit att, om veterinär misstänker att i nötkreatursbesättning påträffad tuberkulos kan härröra från andra husdjur än nötkreatur, dessa djur skola undersökas med tuberkulin. Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda i särskilt rum. Enligt av medicinalstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser skall sådant rum, där det icke är helt avskilt från ladugården i övrigt genom tät vägg, avskiljas genom dylik vägg till en höjd av åtminstone tjugu centimeter över djurens sittpinnar samt däröver genom hönsnät eller liknande anordning. Rummet bör icke genom dörr stå i förbindelse med ladugården i övrigt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

85 Ämbetsverken.

Styrelserna ha föreslagit, att medicinalstyrelsen skulle meddelas befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning, utan ersättning samt att utfärda närmare regler rörande de villkor som borde vara uppfyllda för att ett svin skulle få betecknas som tuberkulosfritt.

Såsom motivering till dessa förslag lia styrelserna yttrat.

Självfallet har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos andra husdjur än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Sjukdomens utbredning hos andra djur är emellertid hittills ganska outredd. Att härutinnan för närvarande införa mera rigorösa bestämmelser torde därför icke vara lämpligt.

I fråga om besättningar anslutna till den statliga kontrollen med tuberkulin kunde starkt ifrågasättas örn icke liknande bestämmelser som nu gälla för tuberkulosfria områden borde införas. Då någon egentlig erfarenhet av bestämmelsernas tillämpning inom de tuberkulosfria områdena ännu icke vunnits, torde emellertid försiktigheten bjuda att åtminstone icke tillsvidare vidtaga en sådan åtgärd.

Med hänsyn till tuberkulosbekämpandets uppenbara betydelse finna styrelserna det skäligt, att de frivilliga åtgärder som härutinnan vidtagas gentemot sjukdomen hos svin erhåller någon uppmuntran från det allmännas sida.

Én mycket blygsam sådan uppmuntran skulle vara att staten ställde för undersökningar av svin erforderligt tuberkulin gratis till förfogande. Enär kostnaderna härför äro helt obetydliga, få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen meddelas befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning, utan ersättning.

Inom några svinavelsföreningar lia på frivillighetens väg vidtagits erkännansvärda åtgärder för att utrota tuberkulosen. Vid försäljning av reaktionsfria djur ha emellertid vissa svårigheter uppkommit att erhålla köparnas förtroende för lämnade uppgifter om tuberkulos frihet. Bristen på bestämmelser ha gjort det vanskligt att avgöra när ett djur bör få betecknas som tuberkulosfritt. På grund av det nu anförda få styrelserna föreslå, att medicinalstyrelsen må äga utfärda erforderliga bestämmelser härutinnan.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag rörande undersökning av svin med tuberkulin har icke föranlett någon erinran i yttrandena.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har föreslagit införande av ett stadgande av innebörd att, när veterinär vid köttbesiktning eller eljest påvisade tuberkulos hos svin inom tuberkulosfritt område, han skulle vara skyldig all därom göra anmälan till medicinalstyrelsen.

Som styrelserna anfört har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos Departementsandra husdjur än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Styrelsernas för- chefenslag, alt medicinalstyrelsen skall äga befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning, utan ersättning, anser jag mig därför kunna biträda. Kostnaderna härför torde bliva obetydliga.

Det av veterinärhögskolans lärarkollegium framförda förslaget att inom

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

tuberkulosfritt område föreskriva anmälningsskyldighet för veterinär beträffande påträffad tuberkulos hos svin torde sakna betydelse, örn icke samtidigt infördes bestämmelser om ett ordnat bekämpande av sjukdomen jämväl hos dessa djur. Då jag åtminstone icke för närvarande anser mig böra föreslå åtgärder i sådant syfte, finner jag mig ej böra förorda lärarkollegiets förslag.

XI. Statsanslag.

Riksdagen har från och med år 1898 varje år beviljat anslag till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Storleken av för ändamålet beviljade anslag, som haft karaktär av förslagsanslag, och de verkliga statsutgifterna från och med budgetåret 1934/35 framgå av följande tabell:

Tabell IV. Statsanslag till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

De verkliga statsutgifterna för bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur under budgetåret 1939/40 uppgingo till 2,047,430: 49. Utgifterna fördela sig i runda tal på följande sätt.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen (cirka 250,000 djur):

1. Statsbidrag till hushållningssällskapen .................... kronor 574,000

2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur .................... » 511,000

II. Tuberkulinkontrollen ...........................

III. Understöd till mindre besättningar ...............

IV. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........

V. Diverse utgifter:

Slaktmärken .................. kronor 500

Tuberkulin samt vissa undersökningar ..................... » 19,500

kronor 1,085,000 » 846,000

» 12,000

» 84,000

» 20,000

Summa kronor 2,047,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

87 I skrivelse den 31 augusti 1940 har medicinalstyrelsen för budgetåret 1941/42 för ifrågavarande ändamål äskat ett belopp av 1,850,000 kronor. Detta belopp torde fördela sig sålunda.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen (cirka 225,000 djur):

1. Statsbidrag till hushållningssällskapen .................... kronor 550,000

2. Ersättning för nedslaktade nötkreatur .................... » 450,000 kronor 1,000,000

II. Tuberkulinkontrollen (cirka 970,000 djur):

1. Kontrollundersökningar inom skyddade områden (cirka 370,000

Ämbetsverken.

Styrelserna ha rörande anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 m. m. anfört följande.

Den omläggning av finansieringen av den kliniska tuberkuloskontrollen styrelserna ansett sig böra föreslå torde lämpligen icke böra genomföras förrän tidigast den 1 januari 1942. De flesta sällskapens räkenskaper äro nämligen förda för kalenderår. Statsbidragen för nu påbörjade verksamhetsår 1941 torde utbetalas omkring den 1 mars 1942 och alltså helt belasta budgetåret 1941/42. Omläggningen skulle alltså först påverka budgetåret 1942/43. Anslaget till sällskapens laboratorier synes med hänsyn härtill ej böra utgå förrän från och med sistnämnda budgetår. För nästa budgetår lärer därför böra räknas med oförändrade bidragsgrunder i fråga örn hushållningssällskapen. Då anslutningen till den kliniska kontrollen under verksamhetsåret torde kunna beräknas omfatta 225,000 djur med en kostnad för djur av i medeltal 2 kronor 15 öre, skulle statsbidragen till sällskapen uppgå till i runt tal 500,000 kronor.

Ersättning för nedslaktade smittfarliga djur i besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll torde hädanefter böra utgå med fasta belopp liksom vid nedslaktning av tuberkulösa djur inom tuberkulosfria områden.

88 Kungl. Majlis proposition nr 152

Genomsnittsersättningen för ifrågavarande smitifarliga djur uppgår för närvarande till 45 kronor. En viss sänkning av dessa ersättningar synas styrelserna kunna genomföras i synnerhet om pristilläggen för mjölk, härrörande från besättningar anslutna till klinisk tuberkuloskontroll, höjas på sätt styrelserna föreslagit. Slaktersättningarna torde i allmänhet böra utgå med 40 kronor. Vid totalkassation lärer en ersättning örn 20 kronor vara tillfyllest. Ilar djurägaren anordnat isolerad ungdjursuppfödning, synes med hänsyn till kostnaderna härför ersättning böra utgå med 60 kronor för nedslaktat djur. Dessa nya regler torde kunna genomföras från och med den 1 juli 1941, varigenom föreslagna besparing — i runt tal 10 procent — skulle inverka på utgifterna under nästa budgetår. Under hänsynstagande härtill torde slaktersättningarna kunna beräknas till 350,000 kronor.

Med hänsyn till reduktion av besättningarna lärer en viss minskning i utgifterna för kontrollundersökningar av besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen i förhållande till tidigare beräkningar kunna emotses. Ett genomförande av styrelsernas förslag beträffande tuberkulinkontrollen skulle jämväl medföra vissa besparingar i bekämpandet. Sammanlagt torde minskningarna i utgifterna för denna kontrollform kunna beräknas till 75,000 kronor.

För åtgärder inom tuberkulosfria områden torde komma att erfordras tidigare föreslagna 105,000 kronor.

Enligt styrelsernas förslag skulle årligen för utrensning av tuberkulos inom mindre besättningar ställas vissa belopp till hushållningssällskapens förfogande. Med hänsyn till det finansiella läget anse sig styrelserna för detta ändamål beträffande nästa budgetår icke böra föreslå högre belopp än 200,000 kronor. I ett annat läge bör detta belopp sättas avsevärt högre.

Beträffande juver- och könstuberkulos torde ersättningarna för nedslaktade djur hädanefter — i likhet med övriga motsvarande ersättningar — böra utgå med fasta belopp. Genomsnittsersättningen för djur, nedslaktade för juver- eller könstuberkulos, uppgår för närvarande till omkring 80 kronor. Dessa djur torde få anses såsom i hög grad mindervärdiga. I bästa fall kunna de utnyttjas under en mjölkperiod. Djur behäftade med livmodertuberkulos kunna nämligen icke ånyo bliva dräktiga. Tuberkulos i juvret medför ganska snart att djuret ej lämnar mjölk. Den förlust, en utslagning av ett dylikt djur medför, motsvarar därför närmast kostnaderna under ett år för nyrekrytering av ett djur. Enligt verkställda beräkningar anses dessa kostnader uppgå till icke fullt 40 kronor. Ersättningen synes, då djurägaren får utnyttja köttet, skäligen böra bestämmas till detta belopp. Statens kostnader för bekämpande av juver- och könstuberkulos torde vid sådant förhållande icke behöva beräknas till högre än hälften av tidigare upptaget belopp eller till 40,000 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 skulle enligt styrelsernas beräkningar fördela sig sålunda.

I. Den kliniska tuberkuloskontrollen (cirka 225,000 djur):

I. Statsbidrag till hushållningssäll-

skapen .................... kronor 500,000

2. Ersättningar för nedslaktade

nötkreatur .................. » 350,000 kronor 850,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

89 II. Tuberkulinkontrollen (cirka 900,000

djur):

1. Kontrollundersökningar inom

skyddade områden............ kronor 100,000

2. Kontrollundersökningar inom

övriga områden.............. » 400,000

3. Undersökningar av nyanslutna

besättningar ................ » 75,000 kronor^ 575,000

III. Åtgärder inom tuberkulosfria områ-

den (cirka 600,000 djur):

1. Kontrollundersökningar ...... » 65,000

2. Ersättning för nedslaktade djur » 40,000 » 105,000

IV. Utrensning av tuberkulos inom mindre besättningar » 200,000

V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........ » 40,000

Summa kronor 1,770,000.

Styrelserna ha föreslagit att förslagsanslaget Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 skulle upptagas med ett belopp av 1,800,000 kronor. Därest en reducering av detta belopp visar sig erforderlig, ha styrelserna med hänsyn till önskvärdheten att i första hand sådana åtgärder vidtoges som vore nödvändiga för att bevara vunna framsteg i tuberkulosbekämpandet, ansett att nedskärningen borde avse utrensningen av tuberkulos inom mindre besättningar.

Från och med budgetåret 1942/43 torde statsbidragen till hushållningssällskapen enligt styrelsernas mening kunna nedsättas med i runt tal 100,000 kronor. Som ett särskilt anslag å riksstaten skulle då upptagas Understöd åt hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier med (12 X 8,000 =) 96,000 kronor.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag rörande ändrade grunder för slaktersättning ha i allmänhet icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har emellertid funnit det beklagligt att, då man önskade stimulera djurägarna till fortsatta och mer intensiva åtgärder, en sänkning av utgående statsbidrag samtidigt föresloges.

Förvaltningsutskottet i Stockholms län och stad bar ifrågasatt, huruvida ersättning överhuvud taget borde utgå för vid besiktning helkasserat djur vilkets värde ju vore ringa. Däremot syntes en höjning av ersättningen för smittfarligt djur från besättning där isolerad ungdjursavdelning anordnats önskvärd, särskilt med hänsyn till en dylik besättnings minskade mjölkinkomster under övergångsperioden, varigenom förlusten av djur bleve betydligt mera kännbar.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Departements-

chefen.

Enligt förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område vöre det tvivelaktigt, om ersättning borde utgå för med juver- och livmodertuberkulos behäftade djur. Dylika djur hade nämligen intet avelsvärde. Vidare kunde ett sådant oegentligt förhållande uppkomma, att en djurägare som anslöte sig till kliniskt tuherkulosbekämpande vid första undersökningen finge djur utslagna för vilka ingen ersättning erhölles, under det att hans granne, som icke vidtoge några åtgärder, finge ersättning för på grund av juvertuberkulos nedslaktade djur. Länsveterinären i Uppsala län har däremot förordat högre ersättning för djur nedslaktade på grund av juver- eller livmodertuberkulos.

Beträffande anslaget för utrensning av tuberkulos i mindre besättningar har i flera yttranden påyrkats högre medelsanvisning än styrelserna föreslagit.

Styrelsernas förslag till ändrade grunder för ersättning av djur, som nedslaktats på grund av juver- eller könstuberkulos eller vid den kliniska kontrollen påvisad tuberkulos i smittfarlig form, kan jag så tillvida tillstyrka, att ersättningarna hädanefter böra utgå med fasta belopp och alltså icke efter djurens slaktvikt. Härjämte ha styrelserna föreslagit en viss minskning i ersättningarna.

Beträffande ersättning för djur, som utslås på grund av juver- eller könstuberkulos, synes en viss reducering motiverad. Emellertid kan jag därvidlag icke tillstyrka en så avsevärd minskning som styrelserna föreslagit eller från i genomsnitt 80 till 40 kronor. Enligt min uppfattning bör ersättning för nedslaktat djur utgå med 50 kronor eller, örn det helt kasseras vid besiktningen, med 20 kronor.

Att i nuvarande läge minska ersättningarna för djur, som nedslaktas vid den kliniska tuberkuloskontrollen, torde i viss mån kunna äventyra anslutningen till kontrollen. Den av styrelserna förordade reduktionen från i genomsnitt 45 till 40 kronor har särskilt motiverats med en höjning av pristilllägget å mjölk från kliniskt anslutna besättningar. Då jag för närvarande ej anser mig böra tillstyrka en sådan höjning, kan jag ej biträda förslaget om nedsatt slaktersättning. Denna ersättning synes mig skäligen böra utgå med samma belopp som för djur med juver- och könstuberkulos. I motsats till styrelserna finner jag ej tillräckliga skäl föreligga att bestämma särskild högre slaktersättning där isolerad ungdjursuppfödning anordnats. Då åtgärder i sådant avseende enligt de föreslagna reglerna måste företagas när förutsättningar därför finnas, synes någon skillnad i slaktersättningama vid den kliniska tuberkuloskor?trollen i olika fall icke längre befogad.

I likhet med vad styrelserna föreslagit anser jag att för nästa budgetår medel böra ställas till vissa hushållningssällskaps förfogande att användas för utrensning av tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar. Även jag vill förorda att Kungl. Maj:t för detta ändamål bemyndigas att av ifrågavarande anslag disponera ett belopp av 200,000 kronor. Det torde sedermera, därest riksdagen icke har något att erinra mot förslaget, få ankomma på Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 01

Majit att meddela beslut om medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.

Som jag förut framhållit torde den föreslagna ändringen i grunderna för bidrag till hushållningssällskap för anordnande av klinisk tuberkuloskontroll icke inverka på anslaget för nästa budgetår.

Styrelsernas anslagsberäkningar föranleda i stort sett icke någon erinran från min sida. De av mig förordade ändringarna i grunderna för slaktersättningarna, vilka innebära delvis ökade, delvis minskade anslagsbehov, torde knappast inverka på anslagets slutsumma. Med hänsyn bland annat till den omfattande utslagning av tuberkulösa nötkreatur, som ägt rum under innevarande budgetår delvis på grund av statens direkta stöd, torde med sannolikhet kunna förväntas, att nyanslutningen till bekämpandet under nästa budgetår kommer att äga rum i mindre omfattning än under de senaste åren. Utgifterna torde därför kunna hållas inom den förut angivna anslagssumman 1,700,000 kronor.

I enlighet med de av mig i det föregående förordade bestämmelserna ha inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels förordning angående bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur dels ock kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förslaget till förordning torde böra underställas riksdagen för antagande. För att riksdagen må bliva i tillfälle att i så stor utsträckning som möjligt överblicka den nu förordade frågan torde förslaget till kungörelse böra såsom bilaga fogas till protokollet. Jag har för avsikt att framdeles, sedan riksdagen behandlat förevarande förslag, ånyo för Kungl. Majit anmäla frågan örn utfärdande av därav betingade författningar.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga det inom departementet utarbetade förslaget till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur,

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 1,700,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga tili detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Benno Gårdsten.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos

nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Under iakttagande av i denna kungörelse upptagna bestämmelser och villkor må statsbidrag utgå dels till undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning eller del därav som ställts eller avses skola ställas under statlig kontroll med tuberkulin, dels ock till klinisk tuberkuloskontroll av nötkreatursbesättning.

I mån av tillgång å därför anvisade medel må statsbidrag i enlighet med de i 4 kap. här nedan intagna föreskrifterna utgå för utrensning av tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar.

Statsbidrag enligt denna kungörelse utgår icke inom område, som genom beslut av Kungl. Maj :t med stöd av 1 § förordningen angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur hänförts till tuberkulosfritt område.

2 kap. Statlig kontroll med tuberkulin.

2 §•

Nötkreatursbesättning eller fullständigt isolerad del därav skall anses stå under statlig kontroll med tuberkulin under förutsättning

dels att undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet eller den isolerade delen av besättningen företagits och i fortsättningen företages på de tider medicinalstyrelsen bestämmer,

dels att djur, som vid sådan undersökning visat reaktion, avskiljes från den övriga besättningen eller den isolerade delen därav senast femton dagar efter undersökningen,

dels att ladugården smittrenas i överensstämmelse med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen minst en gång årligen samt därjämte omedelbart efter det tuberkulösa djur avlägsnats från besättningen, samt

dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt.

93 Kungl. May.ts proposition nr 152.

3 §.

Djurägare som önskar ställa sin nötkreatursbesättning eller del därav under statlig kontroll med tuberkulin har att därom göra framställning hos veterinär, som det åligger att med eget yttrande vidarebefordra framställningen till medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen må medgiva, att på statens bekostnad företages en första undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning i dess helhet eller del därav under förutsättning att djurägaren förbundit sig att med hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.

4 §.

Av medicinalstyrelsen föreskrivna förnyade undersökningar med tuberkulin (kontrollundersökningar) av nötkreatursbesättning eller del därav bekostas av statsmedel under förutsättning att djurägaren vidtagit i 2 § för statlig kontroll med tuberkulin stadgade åtgärder.

5 §.

Tuberkulin, erforderligt för undersökning av nötkreatursbesättning eller del därav, må, om skäl därtill föreligga, utan ersättning tillhandahållas för undersökning som bekostas av djurägaren. Framställning härom skall göras hos medicinalstyrelsen genom veterinär.

6 §•

Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest visat tecken på tuberkulos, skall, i enlighet med vad som är särskilt stadgat, förses med märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer.

Inträffar vid kontrollundersökning reaktion i större omfattning, må medicinalstyrelsen förordna därtill lämpad veterinär att verkställa närmare utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren. Giver sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret avskiljas från övriga djur i besättningen och bakteriologisk undersökning verkställas på sätt i 13 § tredje stycket sägs. Smittfarligt djur skall nedslaktas inom femton dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat. För utrönande av anledningen till inträffad reaktion må veterinären, där skäl därtill föranleda, för obduktion låta nedslakta erforderligt antal djur. För nedslaktat djur må djurägaren erhålla ersättning under villkor och med belopp som angivas i 17 §.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

7 §•

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse intagna eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för statlig kontroll med tuberkulin, må medicinalstyrelsen utesluta hans nötkreatursbesättning från kontrollen.

Djurägare som underlåter att fullgöra förpliktelse enligt 3 § andra stycket skall ersätta statsverket dess kostnader för tuberkulinundersökning av nötkreatursbesättningen.

8 §.

önskar djurägare, vilkens nötkreatursbesättning uteslutits från den statliga kontrollen med tuberkulin, ånyo ansluta besättningen till sådan kontroll, åligger det honom att själv bekosta en undersökning med tuberkulin av besättningen.

9 §•

Det åligger medicinalstyrelsen att föra förteckning över nötkreatursbesättningar, som äro anslutna till statlig kontroll med tuberkulin, att övervaka att djurägare fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel samt att vidtaga åtgärder för indrivande av belopp, som djurägaren enligt vad som stadgats i 7 § andra stycket kan bliva skyldig utgiva till statsverket.

Förteckning som i första stycket sägs skall dessutom för varje hushållningssällskaps område föras av hushållningssällskapet eller, där hushållningssällskapet icke anordnar klinisk tuberkuloskontroll, av länsveterinären.

3 kap. Klinisk tuberkuloskontroll.

10 §.

Nötkreatursbesättning skall anses stå under klinisk tuberkuloskontroll under förutsättning

dels att klinisk undersökning och därav föranledd bakteriologisk undersökning av besättningen företagits och i fortsättningen företagas i enlighet med 13 §,

dels att djur, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits behäftade med tuberkulos i smittfarlig form, nedslaktas senast femton dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat,

dels att ladugården smittrenas minst en gång årligen i överensstämmelse med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen, samt

dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen godkänts av den som anordnar kontrollen.

11 §•

Klinisk tuberkuloskontroll anordnas av hushållningssällskap samt inom område, där hushållningssällskapet icke anordnar sådan kontroll, av medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

95 Veterinär, som av hushållningssällskap anlitas för undersökningar som i 13 § avses, skall vara därtill godkänd av medicinalstyrelsen.

12 §.

Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till klinisk tuberkuloskontroll skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådan kontroll att under minst två år bekämpa tuberkulos i smittfarlig form inom besättningen i enlighet med bestämmelserna i 13 § samt därutöver vidtaga de åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen, som med hänsyn till omständigheterna skäligen böra vidtagas av honom, ävensom gälda för undersökningar av djuren fastställd avgift.

I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen icke uppsäges ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning på ett år skall anses hava kommit till stånd. Visas, att besättning som avses i förbindelsen är fri från tuberkulos, upphör förbindelsen att gälla, oaktat densamma icke vederbörligen uppsagts.

13 §.

Inom nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll skola samtliga djur över två års ålder underkastas klinisk undersökning rörande förekomsten av tuberkulos i smittfarlig form med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnas påkallade.

Från sådan besättning skall så ofta som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnes påkallat, dock minst en gång om året, tagas prov av samlingsmjölk, vilket prov skall underkastas bakteriologisk undersökning rörande förekomsten av tuberkelbakterier.

Giver undersökning som i första stycket avses anledning till antagande, att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret förses med särskilt av medicinalstyrelsen fastställt märke, kontrollmårke, och prov från djuret bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner. Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig form föreligga, skall djuret nedslaktas inom femton dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Då särskilda skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva anstånd med nedslaktningen av djur under högst sex månader.

I samband med undersökning som i första stycket sägs skola de till besättningen hörande ungdjuren, i den omfattning den veterinära ledaren av kontrollen bestämmer, undersökas med tuberkulin. Sådant tuberkulin tillhandahålles utan ersättning genom medicinalstyrelsens försorg.

14 §.

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för klinisk tuberkuloskontroll eller vidtager han icke de åtgärder för tuberkulosens utrotande i

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

hans nötkreatursbesättning, som skäligen böra vidtagas av honom, må den som anordnar kontrollen eller medicinalstyrelsen utesluta besättningen från kontrollen.

Bryter djurägare mot föreskrifterna i 13 §, skall han vara skyldig att omedelbart utgiva två års avgifter enligt den i 12 § omförmälda förbindelsen. Förbehåll örn vad sålunda stadgats skall göras i förbindelsen.

15 §.

Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att föra förteckning över nötkreatursbesättningar, som äro anslutna till sådan kontroll, att enligt anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen föra anteckningar rörande vid köttbesiktning påträffad tuberkulos samt att övervaka att djurägare fullgör sina skyldigheter med avseende å kontrollen.

16 §.

Hushållningssällskap som anordnar klinisk tuberkuloskontroll i enlighet med denna kungörelse må årligen erhålla statsbidrag för varje anslutet djur med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen efter därom gjord ansökan.

Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att årligen fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut av hushållningssällskap skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.

17 §.

1 mom. För nötkreatur som nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning, sedan nötkreatursbesättning anslutits till klinisk tuberkuloskontroll, må djurägaren kunna erhålla ersättning med femtio kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor, allt under förutsättning att djuret nedslaktats inom femton dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat samt att nedslaktningen ägt rum antingen å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller i närvaro och under kontroll av veterinär förordnad av medicinalstyrelsen. Har nötkreatur nedslaktats senare än som nyss sagts, må ersättning likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över kött av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.

2 mom. Tillhör nötkreatur som nedslaktas på grund av tuberkulos i smittfarlig form besättning, som omedelbart före anslutningen till klinisk tuberkuloskontroll stått under statlig kontroll med tuberkulin, må ersättning som i 1 mom. sägs utgå jämväl om nedslaktningen föranletts av första kliniskbakteriologiska undersökning efter anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

3 mom. Ersättning som i denna paragraf sägs utbetalas av medicinalstyrelsen.

4 mom. Det åligger veterinär vilken närvarit vid nedslaktning som avses i denna paragraf att omedelbart därefter till medicinalstyrelsen översända rapport enligt av styrelsen fastställt formulär.

4 kap. Statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar.

18 §.

I samband med utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar må hushållningssällskap, som Kungl. Maj:t bestämmer, i mån av tillgång å därtill anvisade medel bevilja statsbidrag för anskaffning av tuberkulosfria nötkreatur under villkor som angivas i 19 och 20 §§. Statsbidrag må ej utgå med högre belopp än etthundra kronor för varje jämlikt 19 § nedslaktat djur eller örn djuret är under ett års ålder med femtio kronor för varje sådant djur och ej heller med mera än sammanlagt femhundra kronor till en och samma djurägare.

19 §.

Statsbidrag som i 18 § avses må utgå under villkor

1) att samtliga tuberkulösa nötkreatur i besättningen nedslaktas;

2) att djurägaren genom egen uppfödning eller genom inköp anskaffar det antal nya djur hushållningssällskapet bestämmer;

3) att djur som utifrån anskaffas må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt;

4) att den ladugård, där nyanskaffade djur insättas, smittrenats i enlighet med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen; samt

5) att djurägaren skriftligen förbinder sig att ställa sin nötkreatursbesättning under statlig kontroll med tuberkulin samt att, där hushållningssällskapet så föreskriver, ansluta densamma till kontrollförening (fullständig eller ofullständig kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring).

20 §.

Utbetalning av statsbidrag må, där djurägaren jämlikt 19 § 2) har att anskaffa nya djur, ej äga rum förrän sådan nyanskaffning skett; hushållningssällskapet dock obetaget att, då nyanskaffning sker vid olika tillfällen, vid varje tillfälle av statsbidraget utbetala den del som kan anses belöpa å antalet då nyanskaffade djur.

21 §.

Uraktlåter djurägare, som jämlikt 20 § delvis uppburit honom tillerkänt statsbidrag, att inom tid hushållningssällskapet må hava bestämt nyanskaffa föreskrivet antal djur, vare han skyldig att återbära uppburet bidragsbelopp,

Bihanfitill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 152.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

där ej sällskapet med hänsyn till omständigheterna finner skäl medgiva anstånd med nyanskaffning av ytterligare djur eller eftergiva kravet på sådan anskaffning.

Underlåter djurägare att fullgöra vad som stadgas i 19 § 5), skall han vara skyldig att till statsverket återbetala enligt denna kungörelse uppburna statsbidrag. Förbehåll därom skall göras i den i 19 § 5) omförmälda förbindelsen.

Det ankommer på hushållningssällskapet att övervaka, att djurägare fullgör sina förpliktelser enligt 19 §.

5 kap. Särskilda bestämmelser.

22 §.

Kontrollmärken som i 13 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

23 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna kungörelse, meddelas av medicinalstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag kungörelserna den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, den 30 juni 1934 (nr 402) örn vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur samt den 11 oktober 1940 (nr 868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar skola upphöra att gälla; dock att bestämmelserna i 11 § kungörelsen den 30 juni 1934 skola gälla till och med den 31 december 1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152■ 99

Innehållsförteckning.

Sid.

Förslag till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur 2

I. Inledning .................................................... 11

II. Vidtagna åtgärder och huvuddragen av ämbetsverkens förslag ...... 12

Gällande bestämmelser........................................ 12

Resultaten av vidtagna åtgärder................................ 13

Ämbetsverken .............................................. 15

Yttrandena.................................................. 17

Departementschefen.......................................... 19

III. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig kontroll med tuberkulin).................................................. 21

Gällande bestämmelser........................................ 21

Ämbetsverken .............................................. 23

Yttrandena.................................................. 28

Departementschefen.......................................... 28

IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden (klinisk tuberkuloskontroll) .................................................... 30

Gällande bestämmelser........................................ 30

Ämbetsverken .............................................. 31

Yttrandena.................... 36

Departementschefen.......................................... 37

V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre nötkreaturs-

besättningar ................................................ 39

Gällande bestämmelser........................................ 39

Ämbetsverken .............................................. 40

Yttrandena.................................................. 45

Departementschefen.......................................... 46

VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel med tuberkulösa nötkreatur m. m............................................... 47

Ämbetsverken .............................................. 47

Yttrandena.................................................. 55

Departementschefen .......................................... 58

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Sid.

VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar ställda

under statlig tuberkuloskontroll................................ 61

Gällande bestämmelser........................................ 61

Ämbetsverken................................................ 61

Yttrandena.............. 63

Departementschefen ............... 65

VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier .................................................... 66

Ämbetsverken .............................................. 66

Yttrandena.................................................. 76

Departementschefen .......................................... 80

IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.............. 82

Ämbetsverken .............................................. 82

Yttrandena.................................................. 83

Departementschefen .......................................... 84

X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra djur än

nötkreatur.................................................. 84

Gällande bestämmelser........................................ 84

Ämbetsverken .............................................. 85

Yttrandena.................................................. 85

Departementschefen .......................................... 85

XI. Statsanslag.................................................... 86

Ämbetsverken .............................................. 87

Yttrandena.................................................. 89

Departementschefen .......................................... 90

Bilaga. Förslag till kungörelse angående frivilligt bekämpande ev tuberkulos

hos nötkreatur.............................................. 92

417371. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.