angående meddelande av statsgaranti åt tillverkare av bränntorv

Kungl. Majlis proposition nr 183.

I

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående meddelande av statsgaranti åt tillverkare av bränntorv; given Stockholms slott den 21 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, samt chefen för folkhushållningsdepartementet anför föredraganden, statsrådet Domö:

Statens bränslekommission har i en den 11 februari 1941 dagtecknad skrivelse framlagt förslag till vissa åtgärder, ägnade att befrämja en ökad torvproduktion i landet. Kommissionen har i skrivelsen inledningsvis framhållit, att importen till landet under det pågående stormaktskriget av fasta och flytande bränslen starkt nedgått och att en härav förorsakad brist på bränslen framkallat statliga ingripanden av olika slag, dels för att minska bränsleåtgången, dels för att åstadkomma en mot minskningen i importen svarande nödtvungen omläggning av landets bränsleförsörjning från utländskt till inhemskt bränsle. För briinsleåret den t juli 1940 —den Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 183.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

30 juni 1941 tillämpar kommissionen för landets försörjning med fasta bränslen en plan, grundad på beräknade tillgångar av kol, koks och ved samt en uppskattning av behoven för såväl hushåll som industri och kommunikationer. Planen räknar med att bränslebehoven i stor utsträckning skola tillgodoses genom ved. Kommissionen anser emellertid, att anstalter nu böra vidtagas i syfte att överföra någon del av den andel i landets bränsleförsörjning, som håres av veden, på annat inhemskt bränsle. Därvid kommer främst i fråga ett bättre utnyttjande av de betydande bränsletillgångar, som landets torvmossar utgöra.

Kommissionen har därefter kommit in pa fragan örn landets torvtillgångar och därvid, under erinran om vissa av Sveriges geologiska undersökning och statens torvingenjörer under och omedelbart efter förra världskriget utförda mossundersökningar i södra delen av landet, framhållit, att landets torvmossar beräknats innehålla minst 3 miljarder ton torrsubstans. I anslutning härtill har kommissionen berört olika metoder för tillgodogörande av torv samt även behandlat spörsmålet örn torvens olika användningsområden, varvid kommissionen konstaterat, att torvens användbarhet såsom bränsle är i hög grad beroende av dess kvalitativa egenskaper, främst av dess fuktighetshalt, samt att bränntorv med cirka 30 % fuktighet kan med större eller mindre tekniska olägenheter ersätta kol vid stationära ångpannor, värmeledningar, lokomotiveldning m. m.

För att utveckla torvproduktionen har kommissionen föreslagit vissa åtgärder, ägnade att stimulera en ökning av tillverkningen av bränntorv under år 1941 samt att förbereda en ännu större torvtillverkning under år 1942.

Vad angår åtgärder i syfte att befordra bränntorvtillverkningen under 1941 har kommissionen föreslagit anställandet av torvinstruktörer, underlättande av möjligheterna att komma i åtnjutande av torvlån ur industrilånefonden samt fastställande av ett statligt garantipris för bränntorv. Beträffande anställande av torvinstruktörer har kommissionen framhållit, att det i nuvarande försörjningsläge är av utomordentlig vikt att den s. k. småtillverkningen (husbehovstillverkningen) av lufttorkad bränntorv får större omfattning samt att det för åstadkommande av bränntorvtillverkning i eftersträvad omfattning kräves ett intensifierande av torvpropagandan, vilken enligt kommissionens uppfattning bör bedrivas av särskilda s. k. torvinstruktörer med uppgift att på landsbygden gå allmänheten tillhanda med de råd och upplysningar, som erfordras för igångsättandet av bränntorvstillverkning med handredskap och mindre torvmaskiner. Kommissionen har i detta sammanhang framhållit, att uppgifter, som inkommit till kommissionen, ge vid handen, att inom landet i enskild ägo finnes ett stort antal redan utdikade torvmossar, där bränntorvtillverkning med handredskap eller med mindre torvmaskiner utan större förberedelsearbeten kan äga rum redan instundande torvsäsong. För igångsättande av torvberedning på sådana mossar fordras i många fall endast att ägaren upplyses om förhållan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

det samt att han erhåller instruktion om huru torvutvinningen lämpligen bör ske. Kommissionen, som preliminärt beräknat kostnaderna för en sådan torvinstruktionsverksamhet till 25 000 kronor, har anmält sig lia för avsikt att inom en snar framtid återkomma med utförliga förslag i ämnet.

Vad därefter angår frågan om underlättande av möjligheterna att komma i åtnjutande av torvlån ur industrilånefonden må erinras om att Kungl. Maj:t i anslutning till kommissionens förslag härutinnan förelagt riksdagen proposition den 21 februari 1941 (nr 86) angående viss ändring i grunderna för lån från industrilånefonden, av innebörd att låta denna fond komma till större användning för finansiering av maskinanskaffning m. m. för torvutvinning.

Till den av kommissionen väckta frågan om fastställande av ett statligt garantipris för bränntorv återkommer jag i det följande.

Beträffande de åtgärder som under år 1941 böra vidtagas i förberedande syfte för att åstadkomma en stegrad ^reproduktion under år 1942 å privatägda mossar, har kommissionen framhållit, att en stegrad verksamhet på torvområdet kan förväntas medföra en starkt ökad långivning från industrilånefonden samt därmed även en väsentlig ökning av torvingenjörernas arbetsbörda och att det icke föreligger någon möjlighet att möta denna ökning av arbetsuppgifterna med den nuvarande organisationen av statens torvingenjörer. Antalet av kommerskollegium godkända torvtekniker synes därför böra ökas, men med hänsyn till erfarenheterna från torvingenjörsorganisationens tidigare verksamhet bör en mera permanent utbyggnad av den nuvarande torvingenjörsorganisationen dock undvikas. Utsikter föreligga att på annat sätt tillgodose nämnda behov av torvteknisk sakkunskap. Kommissionen har hemställt om bemyndigande för kommerskollegium att i samråd med kommissionen verkställa den vidare utredning härom, som kan befinnas påkallad.

I syfte att på ett effektivare sätt än nu är möjligt ekonomiskt understödja förberedelsearbeten på enskilda mossar, så att en torvproduktion av erforderlig storlek kan komma till stånd under torvsäsongen 1942, har kommissionen övervägt —- förutom lättnader att erhålla lån från industrilånefonden för torvindustriella företag -— inventering av för torvutvinning lämpliga mossar, propaganda för iordningställande av mossar samt eventuellt beviljande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet för anskaffande av torvmaskiner m. m.

Bränslekommissionen har sedermera i en den 7 mars 1941 dagtecknad skrivelse anmält, att inom kommissionen för närvarande utarbetas vissa kompletterande förslag i sist angivna hänseenden och att kommissionen avser att inom kort underställa dessa förslag Kungl. Maj:ts prövning. I anslutning härtill har kommissionen anhållit, att kommissionens framställning den 11 februari 1941 måtte bliva vilande intill dess de kompletterande förslagen hunnit ingivas.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

I en därefter ingiven promemoria av den 14 mars 1941 har kommissionen emellertid förklarat, att frågan örn beviljande av statsgaranti för bränntorv, som icke har något omedelbart samband med åtgärder för ökning av torvtillverkningen under år 1942, torde kunna behandlas oberoende av eventuella förslag i sistnämnda hänseende.

Jag återkommer nu till frågan örn statsgaranti för bränntorv. Härom har kommissionen anfört följande:

Hittills har den vid större företag bedrivna bränntorvtillverkningen för avsalu väsentligt kunnat ökas utan att mera omfattande stödåtgärder från det allmännas sida behövt tillgripas. Det goda ekonomiska utbyte, som torvtäkten lämnat under år 1940, kan förväntas stimulera till en fortsatt produktionsökning under år 1941. Emellertid skulle bränntorvtillverkningen otvivelaktigt ytterligare stimuleras örn tillverkarna kunde skyddas från att lida förluster i händelse bränslekrisen skulle upphöra, innan det tillverkade torvbränslet hunnit förbrukas eller säljas. Ett sådant sky<jd skulle beredas tillverkarna örn staten utfäste sig att till ett på förhand fastställt pris inlösa under år 1941 tillverkad bränntorv, som ej på annat sätt funnit avsättning. Ett väl avvägt statligt garantipris för bränntorv torde föranleda att torvproduktionen på de platser, där tillverkning ägt rum under år 1940, väsentligt ökas. Den säkerhet för framtiden som ett garantipris erbjuder kan vidare tänkas föranleda investerande av privat kapital i ny maskinutrustning, nya förberedelsearbeten etc. Den bränntorvtillverkning som efter fastställande av ett statsgarantipris kan väntas framkomma under instundande torvsäsong bär av kommissionen uppskattats till cirka 300 000 ton.

I fråga örn garantiprisets storlek har kommissionen framhållit:

Statsgarantiprisets höjd synes böra bestämmas med hänsyn till tillverkningskostnaderna för bränntorv. Den genomsnittliga tillverkningskostnaden för bränntorv utgjorde under föregående torvsäsong kronor 23: 20 per ton. Under instundande torvsäsong torde den emellertid komma att stiga pa grund av ökade materiel- och arbetskostnader. Fuktighetshalten hos den bränntorv, som skall komma i åtnjutande av statsgaranti, bär enligt kommissionens mening icke få överstiga 29 % av vikten (41 % av torrsubstansen) med viss tolerans för mätningsfel och askhalten icke 8 % av torrsubstansen. Ett ton bränntorv med nyssnämnda fuktighets- och askhalt motsvarar i bränslevärde ungefär 2,8 lin3 prima björkved. Efter en noggrann avvägning av de olika prisfaktorer som böra beaktas vid fixerandet av ett statligt garantipris för bränntorv har kommissionen stannat inför ett garantipris av 28 kronor per ton. Då fastställandet av en statsgaranti avser att befordra tillverkning av bränntorv för avsalu, bör statsgaranti icke lämnas för bränntorvskvantiteter, som understiga 20 ton. Av skäl, som förut angivits, synes statsgarantien böra omfatta intill 300 000 ton bränntorv av nyss angiven beskaffenhet. Enligt kommissionens uppfattning torde emellertid högst omkring 100 000 ton bränntorv behöva inlösas av staten. För statsinlösen av bränntorv synes därför ett anslag av 3 miljoner kronor böra anvisas för budgetåret 1941/42.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. f>

Beträffande meddelande av garanti har kommissionen uttalat:

Lämpligt synes vara att kristidsstyrelserna, i analogi med gällande lagstiftning örn statsgaranti för ved, erhålla i uppdrag att meddela garanti beträffande bränntorv samt att kommissionen bemyndigas fastställa den andel av förenämnda myckenhet örn 300 000 ton bränntorv, för vilken varje kristidsstyrelse äger meddela garanti. Kommissionen skulle på detta sätt erhålla möjlighet att särskilt befordra bränntorvtillverkningen inom sådana områden av landet, som ur vedförsörjningssynpunkt äro att betrakta såsom underskottsområden.

De förutsättningar, som böra vara uppfyllda för att torven skall falla under den statliga garantien, synas böra vara följande. Tillverkaren av torv skall lia till vederbörande kristidsstyrelse anmält, att han ämnar framställa en viss myckenhet torv och upplägga denna å angiven plats. Därest kristidsstyrelsen finner torven behövlig och av lämplig beskaffenhet samt den angivna lagringsplatsen ändamålsenlig, bör kristidsstyrelsen meddela beslut därom att, under förutsättning att tillverkningen och upplagringen av torven sker i enlighet med anmälan, torven skall omfattas av statsgaranti. Vid lämnandet av medgivande av statsgaranti bör kristidsstyrelse noga beakta, att torven kommer att finnas upplagd på ur transportsynpunkt lämplig plats. Garantien bör sålunda icke omfatta annan torv än sådan, som upplagts vid trafikled, som möjliggör dess transporterande till konsumenterna utan allt för stora kostnader och svårigheter.

För att bränslekommissionen skall kunna överblicka läget på bränslemarknaden samt övervaka, att statsgarantien icke får för stor omfattning, bör det åligga kristidsstyrelserna att hålla bränslekommissionen underrättad om den utsträckning, vari varje kristidsstyrelse medgivit statsgaranti. Uppfyllandet av nämnda garanti synes få påkallas tidigast den 1 januari 1942 och senast den 28 februari samma år.

Kommissionen är väl medveten örn att meddelandet av statsgaranti för bränntorv är förenat med betydande praktiska olägenheter. Det är emellertid enligt kommissionens uppfattning möjligt att väsentligt reducera dessa olägenheter genom att i garantibestämmelserna dels ålägga tillverkare av sådan bränntorv att framforsla torven till bilväg, lastplats eller järnvägsstation, dels föreskriva en sträng statlig kontroll av kvaliteten hos det torvbränsle, som skall komma i åtnjutande av statsgaranti.

Över bränslekommissionens skrivelse har kommerskollegium den 28 februari 1941 avgivit utlåtande, varjämte statens priskontrollnämnd den 12 mars samma år utlåtit sig i vad avser frågan örn det föreslagna garantiprisets höjd.

Kommerskollegium har beträffande det av bränslekommissionen framlagda förslaget örn meddelande av statlig garanti för tillverkning av bränntorv anfört följande:

Mången torvmosseägare torde hava dragit sig för att sätta i gång bränntorvupptagning av fruktan för att priserna på bränsle kunde komma att tälla ned till det läge, sorn rådde före krigsutbrottet, innan den upptagna torven hunnit säljas, varigenom han kunde åsamkas en förlust, som överstege vad han ville eller kunde riskera. En statsgaranti örn inlösen till eli pris, som täckte åtminstone de direkta tillverkningskostnaderna, skulle hell säkert bidraga till att häva dessa betänkligheter och medverka till en ökad

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Föredragan-

den.

(>

torvproduktion. Varken garantiprisets storlek eller den angivna maximikvantiteten och det på grund därav beräknade anslaget föranleder någon erinran från kollegiets sida.

Priskontrollnumnden har icke ansett sig böra göra någon erinran mot del av bränslekommissionen föreslagna garantipriset å bränntorv samt har i samband därmed anfört huvudsakligen följande:

Då torven uteslutande finner användning som bränsle och icke i likhet med ved jämväl efterfrågas som råvara för industriell bearbetning behöver man vid torvprisets avvägning endast taga hänsyn till hur det kan tänkas inverka på bränslemarknaden i övrigt. Då enligt bränslekommissionens beräkning 1 ton torv av angiven beskaffenhet i bränslevärde motsvarar 2,8 1m3 prima björkved ligger det närmast till hands att åsätta torven ett så avvägt garantipris, att statsgarantien för samma bränslevärde blir densamma vare sig bränslet utgöres av ved eller torv. Då garantipriset för prima björkved inom de områden, där torvupptagning i större skala förutsättes komma att äga rum är 9 kr. per lm3 borde följaktligen garantipriset för bränntorv begränsas till kronor 25: 20 per ton. Förutsatt att fraktkostnaden för ved och torv är lika hög tillkommer emellertid för veden i regel kapningskostnad innan den kan användas till eldning, vadan ett garantipris å torv av 28 kronor icke torde vara i förhållande till bränslevärdet förmånligare för producenten än gällande garantipris för ved.

De i nuvarande läge rådande svårigheterna att uppehålla importen till Sverige av utländska bränslen göra det nödvändigt att i möjligaste mån tillvarataga även sådana bränsletillgångar, som under normala förhållanden icke komma till större användning. Till dessa tillgångar hör framför allt torv. Torven kan, såsom bränslekommissionen framhållit, användas —- örn än med vissa olägenheter — för såväl industri- som hushållsändamål. Det är därför av synnerlig vikt att största möjliga utvidgning av torvproduktionen snarast kommer till stånd.

Framställningen av torv såsom bränsle blir av särskilt värde i de trakter av vårt land där vedtillgången på orten icke förslår till täckande av behovet av inhemskt bränsle och där en vedanskaffning från mera skogrika trakter kommer att fördyra bränslet. I dessa delar av landet, framförallt södra och mellersta Sveriges mera tätbebyggda områden, böra arbetena med torvutvinning bedrivas med största energi. Man torde kunna förutsätta, att kommunerna skola ägna denna del av bränsleförsörjningsproblemet erforderligt beaktande. Från bränslekommissionens sida ha kommunernas uppmärksamhet blivit fäst å betydelsen av en ökad torvproduktion för bränsleförsörjningen. Kommunerna lia uppmanats att till kommissionen inkomma med erforderliga upplysningar rörande förutsättningarna för torvframställning inom vederbörande kommun och örn intresset för saken. Ett starkt skäl för kommunerna att medverka till en stegrad torvutvinning är även den ökade .sysselsättning, som därigenom kan förväntas. Då torvupptagningen i dess enklaste form icke kräver särskilt betydande maskinell utrustning eller spe-

Kungl. Muj.ts proposition nr 183.

cialutbildad personal, torde densamma kunna bliva av stor betydelse för avhjälpande av arbetslöshet. Enligt vad jag inhämtat har också arbetsmarknadskommissionen sin uppmärksamhet riktad på saken.

Bränslekommissionens förslag till åtgärder för ökning av torvproduktionen avse både omedelbara åtgärder, vilka kunna medföra ett tillskott till vår bränsleförsörjning redan innevarande år, och åtgöranden på längre sikt. Beträffande de åtgärder, som avse att stimulera torvutvinningen på längre sikt, torde de mera detaljerade förslag, som bränslekommissionen ställt i utsikt inom den närmaste tiden, få avvaktas, innan Kungl. Maj:t tager ställning till desamma.

Vad åter angår förslagen, som inrikta sig på årets torvframställning, innebära desamma, i de delar som nu äro aktuella, ökad propaganda och upplysning samt åtgärder för tryggande av avsättningen av framställd bränntorv. För förstnämnda ändamål har bränslekommissionen bland annat avsett att anställa torvinstruktörer. Kommissionen har emellertid ännu icke tagit slutlig ståndpunkt till detta spörsmål utan anmält sig vilja inom kort återkomma till frågan, som då torde få anmälas för Kungl. Majit.

En ökning av torvproduktionen av sådan omfattning, att densamma blir av påtaglig betydelse för bränsleförsörjningen, torde knappast vara att vänta enbart på grund av den upplysningsverksamhet, som är avsedd att genomföras för att stimulera intresset för ökad torvulvinning. Man synes nämligen icke kunna förlita sig enbart på det enskilda intresset, då det gäller att !gångsätta torvtillverkning i större utsträckning än normalt, såvida icke säkerhet kan bjudas att den framställda torven blir försåld till godtagbara priser. Förefintligheten av en sådan garanti lärer såsom bränslekommissionen framhållit verka stimulerande på företagsamheten inom hithörande område. Samtidigt undvikes att marknadspriserna behöva influeras av risken alt den producerade torven ej blir avsatt. En statlig prisgaranti innebär sålunda även fördelar för förbrukarna. Det synes därför vara angeläget, att åtgärder för att möjliggöra sådan garantiutfästelse från statens sida genomföres. Jag anser mig således böra förorda förslaget härom.

Den ifrågasatta garantiverksamheten synes böra ordnas efter huvudsakligen samma grunder som gäller för statsgaranti för ved åt skogsägare enligt kungörelsen den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen. Kristidsstyrelse bör sålunda äga att under av Kungl. Majit bestämda tidsperioder och i den omfattning, som statens bränslekommission enligt av Kungl. Majit givna föreskrifter bestämmer, åt tillverkare av bränntorv meddela garanti att torv, som av honom för avsalu tillverkats eller framdeles tillverkas och som icke finner köpare, skall av staten inlösas till av Kungl. Majit för varje tidsperiod fastställt pris (garantipris) ; i enlighet med vad bränslekommissionen föreslagit bör dock ej sådan garanti meddelas beträffande torvparti, som understiger 20 ton. Priset synes böra bestämmas i ungefärlig överensstämmelse med det garantipris, sorn

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gäller för ved av motsvarande bränslevärde. Å bränslekommissionen bör ankomma att meddela erforderliga kvalitetsbestämmelser för torv, för vilken statsgaranti må ifrågakomma. I analogi med vad som gäller för statsgaranti för ved synas i övrigt följande förutsättningar böra vara uppfyllda för att torven skall falla under den statliga garantien. Leverantören av torv skall lia till vederbörande kristidsstyrelse anmält den myckenhet torv, för vilken han önskar åtnjuta garanti, och den plats, å vilken torven är upplagd eller är avsedd att uppläggas. Därest kristidsstyrelsen finner torven behövlig samt den angivna uppläggningsplatsen ur transportsynpunkt lämplig, bör kristidsstyrelsen meddela beslut, att torven skall omfattas av statsgaranti. Vid lämnande av medgivande örn statsgaranti bör kristidsstyrelsen noga beakta, att torven kommer att finnas upplagd på ur transportsynpunkt lämplig plats. Såsom lämplig upplagsplats för torv skall anses järnvägsstation, lastageplats eller plats vid med automobil farbar väg. Det synes även böra övervägas att kristidsstyrelse medgives rätt att vid lämnande av garanti medgiva viss förhöjning av garantipriset för torv, som upplagts på ur avsättningssynpunkt särskilt lämplig plats. Inlösning av torv, som anmälts för statsgaranti, bör få ske endast i den utsträckning torven uppfyller de kvalitetsbestämmelser, som kristidsstyrelsen i enlighet med bränslekommissionens föreskrifter angivit i beslutet om statsgarantiens meddelande.

Bränslekommissionen har föreslagit, alt statsgarantien bör omfatta intill 800 000 ton torv. Enligt kommissionens uppfattning torde emellertid högst omkring 100 000 ton torv komma att behöva inlösas av staten. Med utgångspunkt från ett garantipris av 28 kronor per ton har kommissionen ansett, att för statsinlösen av torv bör för budgetåret 1941/42 anvisas ett anslag av 3 000 000 kronor. Det torde emellertid svårligen låta sig göra att nu söka bedöma, i vilken utsträckning torv kan behöva av staten inlösas på grund av de föreslagna garantiutfästelserna. Omfattningen av statens inlösningsskyldighet på grund av meddelad garanti är i första hand beroende på utvecklingen av den rådande krissituationen och de följder densamma kan ha på vår bränsleförsörjning. På grund härav föreligger ej heller möjlighet att beräkna det belopp som kan bliva erforderligt för detta ändamål. Da det här således, allt efter omständigheterna, kan bliva fråga om belopp av växlande storlek, synes det icke lämpligt att äska ett fixerat anslag; i^ stället torde utgifter som kunna föranledas av ifrågavarande statsgaranti få preliminärt utgå från förskottsstat. Någon särskild medelsanvisning för detta ändamål för budgetåret 1941/42 blir därför icke erforderlig förrän vid regleringen av utgifterna å förskottsstalen.

I detta sammanhang må slutligen även nämnas, att fråga väckts om genomförande av normalpris på bränntorv. Denna fråga, som nära hör samman med spörsmålet om priserna å andra bränslen, torde efter vederbörlig utredning senare få underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 9

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

godkänna de av mig i det föregående uppdragna riktlinjerna för meddelande av statsgaranti åt tillverkare av torv.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Erik Blomqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

1 sami.

Nr 183.