angående räntan d ogul¬ den köpeskilling för viss kronoegendom
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
5 Nr 200.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående räntan d ogulden köpeskilling för viss kronoegendom; given Stockholms slott den 18 april 1941.
Kungl Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 18 april 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.
Enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. skall köpeskillingen för fastighet, som försäljes enligt 9 § eller 13 § a) i förordningen, liksom även köpeskillingen för kronan tillhöriga, å åbolägenhet befintliga byggnader, allt i den mån köpeskillingen erlägges genom avbetalningar på sätt i 22 § A) i förordningen sägs, betalas och förräntas enligt i huvudsak samma grunder, som jämlikt kungörelserna nr 217 och 218/1928 tillämpas beträffande egnahemslån för jordbrukslägenheter. I samband med att räntan ändrats för egnahemslån ha motsvarande ändringar genom förordningarna nr 127/1934 och 55/1935 vidtagits i nyssnämnda 1929 års förordning. Denna förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1929, ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december 1926 (nr 509), vilken i sin tur trädde i stället för en kungörelse den 17 oktober 1913 (nr 271). Sistnämnda kungörelse ändrades i avseende å rdntebe-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
stämmelserna och betalningsvillkoren genom kungörelserna nr 728/1919 och 131/1923. Den år 1926 utfärdade förordningen erhöll i fråga om räntebe- “T °Ch betalningsvillkoren ändrad lydelse genom kungörelsen nr 240/1927 For de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenheterna tillampas ränte- och betalningsbestämmelser, som i allt väsentligt äro av samma innebörd som de vid tiden för respektive upplåtelser gällande egnahemslanebestämmelserna.
Med anledning av propositionen nr 265 medgav 1937 års riksdag, att i avseende a köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som ar 1920 eller senare år försålts eller försåldes från kronoegendom, räntan finge, i de fall där köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder som gällt eller gällde för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheten under tiden 1937-1939 utgå efter 3.6 procent. Härefter har 1940 ars lagtima riksdag, med bifall till propositionen nr 133, medgivit, att i avseende å dylik köpeskilling räntan må, i den mån köpeskillingen förrantas enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen
3V fo*d® VUh 1940 bCviIjat ^ahemslån för jordbrukslägenheten under arén 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent. De räntenedsättningar, som såunda medgivits, ha anslutit sig till motsvarande medgivanden beträffande egnahemslån. Kungörelser i ämnet ha utfärdats den 30 juni 1937 (nr 575) och den 14 juni 1940 (nr 571).
Kungl. Mant har i en denna dag till riksdagen avlåten proposition angående räntan a lan fran egnahemslånefonden på min hemställan föreslagit riksagen medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år 1920 men
ft0f juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan å
stående del av lanen må under år 1942 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån och 4 procent for bostadslån. Vidare har Kungl. Maj:t i berörda sammanhang fåfängen besluta, att egnahemslån, som beviljats under budgetåret 0/41, skall under år 1942 förräntas efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent for lån till jordbruksfastigheter och 4 procent för lån till bostadsfastigheter. Enahanda förslag har framlagts beträffande lån, som beviljas under budgetåret 1941/42. Med hänsyn till inom statskontoret pågående utredning i fråga om räntan å lån från statens utlåningsfonder har det nämligen befunnits mest lämpligt att alltjämt giva ifrågavarande räntebestämmelser provisorisk karaktär.
Då den av 1940 års lagtima riksdag beslutade nedsättningen av räntan å ogulden köpeskilling för kronoegendom upphör att gälla med utgången av år 1941, torde frågan om fortsatt sådan ränten edsättning nu böra understälaS, riksdagen. Enligt min mening bör, i anslutning till vad som föreslagits etraffande före den 1 juli 1940 beviljade egnahemslån, den nuvarande räntenedsättningen provisoriskt förlängas för år 1942. Detta medgivande torde bora galla vare sig kronoegendom försålts före eller efter den 1 juli 1940.
Under aberöptuKie av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte toresia riksdagen medgiva,
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts eller försäljes från kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under år 1942 utgå efter 3.6 procent.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz af Petersens.