('med förslag till förord\xad ning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshets\xad kassor, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 1

Nr 214.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshets­ kassor, m. m.; given Stockholms slott den 2 maj 1941.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social­ ärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor samt 2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAR

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 214. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 11 §, 17—20 §§, 21 § 1, 3 och 4 mom. samt 22, 23, 25 och 38 §§ förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshets­ kassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

11 §.

Medlem av-------------sitt medlemskap. Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föran­ leda, beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda, bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan. Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa be­ stämmelse intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på grund av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan. Sådant beslut skall för att bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndig­ heten. 17 §. 1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva understöd dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, dels ock i form av ett för barn utgående tillägg till daghjälp, benämnt barntillägg. Understöd må därjämte utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och flytt­ ningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort. 1 annan form än nu sagts må understöd icke utgivas av erkänd arbetslös­ hetskassa. 2 mom. Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn under 16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket eljest på av tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet. Efter samma grunder skall barntillägg utgivas till gift försäkrad för andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. I intet fall må dock barntillägg för ett och samma barn utgå till

1 Senaste lydelse av 11 §, 20 § 3 moni., 21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1937: 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 3

mera än en person. Äro flera personer enligt vad ovan stadgats berättigade till barntillägg för samma barn, skall tillägget utgå till fadern, örn han är en av de berättigade, samt eljest till modern. 3 mom. Daghjälp och barntillägg må, såvida omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis utgivas i naturaförmåner.

18 §. Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföre­ gående eller efterföljande vardag, eller för dag, för vilken han trots sin ar­ betslöshet åtnjuter avlöning.

19 §. Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp för viss dag, skall den dagen hos organ för den offentliga ar­ betsförmedlingen personligen söka arbete. Är medlemmen avlägset boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständig­ heter, må denna skyldighet eftergivas honom. Beslut härom meddelas, där­ est eftergiften avser viss dag eller visst antal dagar av varje vecka, av arbetsförmedlingsanstalt och eljest av tillsynsmyndigheten. Intyg, som utfär­ dats om arbetsansökan eller örn meddelad eftergift därifrån skall, då under­ stöd sökes, av medlemmen ingivas till kassan. Intyg, varom------------ kassans handlingar.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp ------------om dagen. Daghjälp skall —--------lägre belopp: 1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmälas i 3 mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket; 2) till kvinnliga-------------lämnat medgivande. Såsom familjeförsörjare-------------eller adoptant. 2 mom. Barntillägg utgör 60 öre om dagen för varje barn, för vilket så­ dant tillägg enligt 17 § 2 mom. skall utgå. I daghjälp och barntillägg må icke tillhopa utbetalas högre belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 1 mom. första stycket angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund härav minskas, skall barn­ tillägget nedsättas eller helt innehållas. Summan av daghjälp och barntillägg må överstiga sex kronor örn dagen. 3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffen­ het än fattigvård, må daghjälp och barntillägg till honom utgivas allenast i den män understödet icke uppgår lill den andel av arbetsförtjänsten, var­ om i 1 inom. sägs. Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär under­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

stöd, som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån un­ derstödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen. 4 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att dag­ hjälp icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han fortlöpande är anställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det antal dagar under varje vecka, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp, minskas med en; dock att tillsynsmyndigheten äger för viss kassa medgiva, att begränsningen av understödsrätten skall tillämpas endast i det fall, då arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets fortsatta bedrivande. Den i andra stycket föreskrivna begränsningen av understödsrätten skall icke ske efter arbetsperiod, som överstiger 24 dagar. 5 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall i sina stadgar intaga erforder­ liga bestämmelser till förhindrande av ett ur ekonomiska synpunkter olämp­ ligt klassval.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd en­ dast därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter, och under villkor tillika att avgifter, motsvarande minst tjugu veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträ­ dande förflutna tolv månaderna. Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit in­ skränkning i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att an­ talet avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu, dock ej lägre än sexton. Villkoret att visst antal avgifter skall hava erlagts under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna skall icke gälla, då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst tjugufyra dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker om daghjälp. I den period av tolv månader, inom vilken det föreskrivna antalet avgif­ ter skall vara erlagt, skall icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, intill högst sex veckor före och högst sex veckor efter barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete, på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig arbete, varvid dock, örn medlemmen utfört arbete efter sjukdomens upphörande, vad nu sagts skall gälla endast därest sjukdomstiden blivit styrkt genom intyg av legiti­ merad läkare, bevistat kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting eller kommun, dock att i detta fall må avräknas högst sex månader. Med avseende å nyss omförmälda villkor skall vidare iakttagas, att arbets­ lösheten, då medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 5

på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet och till följd härav på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd från un­ derstöd, skall anses hava inträtt först vid avstängningstidens slut. Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter över­ gången erlagt avgifter, motsvarande minst sexton veckoavgifter. övergår medlem däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade för­ säkringsförmåner, skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas å honom. 3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt vad i 2 mom. sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med under­ stöd, som utgives av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen eller medgivandet avser. 4 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 mom. må beträffande medlem, som med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast tagas i betraktande avgifter, som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden.

22 §.

Daghjälp må------------ kunnat utgå. Erkänd arbetslöshetskassa------------ äga giltighet. Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning, då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst tjugufyra dagar, på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring, bevistande un­ der högst sex månader av kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting eller kommun, eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista styc­ ket i denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp eller avvisar erbjudet lämpligt arbete och till följd härav enligt bestämmel­ serna i 15 § första stycket avstänges från understöd samt omedelbart efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker om daghjälp. Innesluter understödsförening,------------ regelbundet förekommer.

23 §. Daghjälp må-------- --— följande månader. Ej må-------------nittio dagar. Har medlem------------- tillgodoräknas honom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf må i den tid. inom vilken den längsta understödstiden skall beräknas, icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, intill högst sex veckor före och högst sex veckor efter barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete,

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvsarbete, under högst sex månader bevistat kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting eller kommun.

25 §. Medlem, vars arbetsanställning upphör, skall hos sin arbetsgivare an­ hålla om intyg, utvisande den tid, under vilken medlemmen utfört arbete, och orsaken till anställningens upphörande. Där medlem ansöker om daghjälp på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränk­ ning, skall han hos arbetsgivaren anhålla örn intyg rörande antalet arbets­ dagar varje vecka. Erhållet intyg skall, då ansökan örn understöd göres, av medlem överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina hand­ lingar. 38 §. Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Försummelse att-------------sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. Erkänd arbetslöshetskassa äger dock besluta, att barntillägg skall börja utgivas från senare tidpunkt, dock senast från och med den 1 januari 1942. Under tiden från och med den 1 juli 1941 till och med den 30 juni 1942 skall 21 § 1 mom. sjätte stycket hava följande lydelse: Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter över­ gången erlagt avgifter, motsvarande minst tio veckoavgifter. Beslutar kassa höjning av daghjälpsbeloppet för hel klass, äger tillsynsmyndigheten dock, på ansökan av kassan, medgiva befrielse från villkoret att visst antal vecko­ avgifter skall hava erlagts för högre daghjälp, innan sådan daghjälp må ut­ givas. övergår medlem till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner, skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tilllämpas å honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 7

Förslag till Förordning angående ändring i vissa delar ay förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 6 §§ förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor ävensom vid förordningen såsom bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §■ Statsbidrag, som avses i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, utgår till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

2 §.

Daghjälpsbidrag utgår — — — särskilda bestämmelser. Barntilläggsbidrag utgår för kalenderår med belopp, motsvarande sjut­ tiofem procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg under året.

6 §•

Antalet årsmedlemmar —----------med tolv. Genomsnittliga daghjälpsbeloppet under visst år motsvarar sammanlag­ da beloppet av för året utbetalad daghjälp, dividera! med hela antalet un­ derstödda dagar under samma år. Har daghjälp utgått med mindre än fyra kronor, skall vid beräkningen av det genomsnittliga daghjälpsbeloppet så anses, som örn daghjälpen utgjort nämnda belopp. Antalet understödda------------- samma år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbets­ löshetskassor.

Antal Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika understödda antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor dagar per ------------------------ -j------------------------------------------------------------------------------------— medlem 4.00 4.25 4.50 4.75 5.00 5.25 5.50 5.75 6.00

3.25 24.0 19.6 15.6 12.1 8.8 5-8 2.9 O-o —

3.50 26.2 21.7 17.8 14.3 11.1 8.2 5.4 2.7 0.0

3.75 28.1 23.7 19.8 16.4 13.2 10.3 7.6 5.0 2.6

4 30.0 25.6 21.7 18.3 15.1 12.3 9.6 7.1 4.7

4.25 31.7 27.3 23.5 20.0 16.9 14.1 11.5 9.0 6.7

4.50 33.3 28.9 25.1 21.7 18.6 15.8 13.2 10.8 8.6

4.75 34.8 30.5 26.7 23.3 20.2 17.4 14.8 12.4 10.2

5 36.2 31.9 28.1 24.8 21.7 18.9 16.4 14.0 11.7

5.25 37.6 33.3 29.5 26.2 23.1 20.4 17.8 15.4 13.2

5.50 38.9 34.6 30.8 27.5 24.5 21.7 19.2 16.8 14.6

21—26 75.0 70.9 67.4 64.3 61.4 58.9 56.5 54.4 52.4

Särskilda bestämmelser:

a) Örn antalet understödda dagar per medlem är större än 26, beräknas procenttalet genom att 26 multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21—26 dagar med —, där n beteck­ nar antalet understödda dagar per medlem. b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana, som direkt framgå ur tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procentta­ len, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika av­ stånd sker avrundningen uppåt. c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 9

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 maj 1941.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , E riksson , B ergquist , B agge , A ndersson , R osander , G jöres , E werlöf .

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn vissa ändringar i gällande författningar rörande arbetslöshetsförsäkringen samt

anför:

Inledning.

Gällande bestämmelser.

Förordningen örn erkända arbetslöshetskassor antogs vid 1934 års riksdag samt utfärdades den 15 juni 1934 (nr 264). Ändringar i densamma hava se­

nare vidtagits genom förordningar den 22 maj 1936 (nr 151), den 21 maj 1937 (nr 227) samt den 24 mars 1938 (nr 99).

Förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utfärdades den 15 juni 1934 (nr 265). Genom förordning den 21 maj 1937 (nr 228)

verkställdes ändring i vissa delar av densamma. Redogörelse för innehållet i de nämnda förordningarna lämnas vid be­ handlingen av de olika spörsmål örn författningsändringar, som upptagas till övervägande i det följande. Närmare föreskrifter örn kontrollen över erkända arbetslöshetskassor åter­

finnas i kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet av erkända arbetslöshetskassor, ändrad genom kungörelse den 14 februari

1936 (nr 30). Bestämmelser rörande hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet hava

utfärdats genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, ändrad i vissa delar genom

kungörelser den 28 juni 1935 (nr 426), den 30 juni 1936 (nr 464) samt den 30 juni 1937 (nr 545). Sedan statens arbetsmarknadskommission med skrivelse den 25 november 1940 överlämnat förslag till dels ett nytt system för statsbidrag till kommu­ nernas arbetslöshelskostnader, dels ock ändrade grunder för kontantunder-

stödsverksamheten, har Kungl. Maj:t genom beslut den 6 december 1940 be­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

myndigat arbetsmarknadskommissionen att — utan hinder av däremot stri­ dande föreskrifter i 1934 års hjälpkungörelse — tillsvidare vidtaga åtgärder för genomförande försöksvis av ifrågasatta ändringar i huvudsaklig över­ ensstämmelse med kommissionens förslag. Redogörelse för gällande bestäm­ melser härom lämnas jämväl i det följande. En redogörelse för det nya systemet för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader och för de nya grunderna för kontantunderstödsverksamheten har lämnats i propositionen (nr 30) till innevarande års riksdag angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till åt­ gärder för arbetsmarknadens reglering. I sin i anledning av propositionen avgivna skrivelse (nr lil) har riksdagen gjort vissa uttalanden rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Framställningar rörande ändringar i 1934 års förordningar.

I skrivelse den 25 oktober 1938 hemställde handelsanstäildas med flera erkända arbetslöshetskassa om viss ändring av 18 § förordningen om erkän­ da arbetslöshetskassor. Landsorganisationen i Sverige gjorde i skrivelse den

13 december 1938 framställning rörande dels ändringar av 15 § samt 19—23 §§ samma förordning, dels höjning av det statliga administrationsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna, dels höjning av daghjälpsbidraget i samma omfattning som tillgodoseendet av föreslagna författningsändringar medförde ökade utgifter för kassorna, dels ock viss omläggning av kontrollen över avgiftsbetalningen m. m. Efter remiss avgåvos yttranden över arbets­ löshetskassans skrivelse av socialstyrelsen samt över landsorganisationens framställning av socialstyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen och svenska arbetsgivareföreningen. Socialstyrelsens yttranden avgåvos i skri­ velse den 31 mars 1939. Den 5 maj 1939 förordnade Kungl. Maj:t, att samtliga handlingar skulle överlämnas till socialstyrelsen, vilken det ålåge att verkställa utredning an gående de ändringar, som kunde anses erforderliga och lämpliga i fråga örn bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, samt att till Kungl. Majit inkomma med de förslag såväl därutinnan som beträf­ fande ändringar av bestämmelserna i förordningen om erkända arbetslös­ hetskassor, vartill utredningen och förutnämnda skrivelser kunde föran­ leda.

I skrivelse den 23 augusti 1939 hemställde svenska sjöfolksförbundet örn

ändringar i vissa hänseenden av bestämmelserna rörande den statsunder­ stödda arbetslöshetsförsäkringen i syfte att de hinder, som enligt förbun­ dets mening för närvarande förelåge för förbundet att bilda erkänd arbetslös­ hetskassa, måtte undanröjas. Den 28 augusti 1939 anbefalldes socialstyrelsen att avgiva utlåtande över sjöfolksförbundets framställning.

Med skrivelse den 24 januari 1941 framlade socialstyrelsen — till fullgö­

rande av uppdraget den 5 maj 1939 och till besvarande av remissen den 28 augusti samma år — utredning och förslag till vissa ändringar i lagstift­ ningen örn den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Vid skrivelsen funnos

fogade dels av de erkända arbetslöshetskassorna, vilka av socialstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 214 11

lämnats tillfälle att inkomma med förslag till författningsändringar, i sådant

hänseende till styrelsen avgivna förslag, dels protokoll, fört vid en konferens

den 18 och 19 september 1939 med representanter för de erkända arbets­ löshetskassorna för behandling av spörsmål rörande arbetslöshetsförsäkring­

en, dels ock protokoll från sammanträde den 16—18 oktober 1939 med

nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen för behand­ ling av framställda förslag till ändringar av lagstiftningen i förevarande ämne.

Socialstyrelsens utredning och förslag torde såsom bilaga (Bilaga A) få

fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende. över socialstyrelsens utredning och förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statskon­ toret, försäkringsinspektionen, socialvårdskommittén, svenska arbetsgivare­ föreningen, landsorganisationen i Sverige och de anställdas centralorganisa­ tion (Daco).

Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har i skrivelse den 7

januari 1941 hemställt om viss ändring av 9 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, över denna skrivelse hava, efter remiss, yttranden av­ givits av socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, svenska arbets­ givareföreningen och landsorganisationen i Sverige.

Vidare har svenska metallindustriarbetareförbundet den 13 mars 1941 hem­ ställt, dels att den i bilaga till förordningen om statsbidrag till erkända arbets­

löshetskassor upptagna maximeringen till 26 dagar av antalet understödda da­

gar per medlem och år måtte borttagas, dels ock att bestämmelserna rörande

hjälpverksamhet vid arbetslöshet måtte förändras så, att medlem, som åtnjöte daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, icke i understödsavseende komme i sämre läge än annan arbetslös. Slutligen har vid en på initiativ av textilarbetarnas erkända arbetslöshets­

kassa den 21 mars 1941 hållen konferens med representanter för samtliga erkända arbetslöshetskassor och för fackorganisationer, som överväga bil­ dandet av sådana kassor, antagits en resolution, vilken överlämnats till mig. I resolutionen har hemställts, att socialstyrelsens förslag av den 24 januari

1941 måtte utan tidsutdräkt leda till åtgärder från regering och riksdag, därvid det vore särskilt angeläget, att statsbidraget till daghjälpen bleve av­

sevärt förbättrat, samt att nyss omförmälda maximering av daghjälpen till

26 dagar måtte borttagas. Jämväl vissa andra yrkanden hava framställts. Redogörelse för dessa lämnas i det följande.

Ifrågasätta författningsändringar. Inledning.

Statistiska uppgifter.

De erkända arbetslöshetskassorna äro för närvarande 16 med ett med­ lemsantal av omkring 275,000, nämligen: beklädnadsarbetarnas; sadelmakar­ nas, tapetserarnas och reseeffektarbetarnas; stenindustriarbetarnas; handelsanställdas med flera; sko- och läderarbetarnas; träindustriarbetarnas; musi-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

kemas; lantarbetarnas; frisörernas; livsmedelsarbetarnas; textilarbetarnas; gjuteriarbetarnas; gruvindustriarbetarnas; handelstjänstemännens; kemisk­ tekniska industriarbetarnas med flera samt bleck- och plåtslagarnas. Förarbeten, som kunna leda till bildande av erkända arbetslöshetskassor, pågå inom åtta fackorganisationer, nämligen bryggeriindustriarbetareförbundet, försvarsverkens civila personals förbund, grov- och fabriksarbetareför­ bundet, hotell- och restaurangpersonalsförbundet, metallindustriarbetareför­ bundet, murareförbundet, transportarbetareförbundet samt väg- och vatten­ byggnadsarbetareförbundet. Även inom vissa andra organisationer torde in­ tresse för saken förefinnas. Socialstyrelsen har i den nu föreliggande utredningen lämnat vissa upp­ gifter rörande utvecklingen av den statsunderstödda frivilliga arbetslöshets­ försäkringen under åren 1935—1940 (Bilagan A, sid. 2—4). Av uppgifterna framgår, bland annat, att arbetslöshetskassornas medlemmar under nämnda år bidragit till arbetslöshetskostnademas finansiering med 14.3 miljoner kro­ nor, medan staten bidragit med 4.9 miljoner kronor i daghjälpsbidrag och 2.2 miljoner kronor i förvaltningsbidrag. Medlemmarna hava alltså till för­ säkringen tillskjutit dubbelt så mycket som staten.

Av socialstyrelsen anförda allmänna synpunkter.

Enligt socialstyrelsens åsikt funnes för närvarande stora förutsättningar

för en icke obetydlig utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen, förutsatt att åtgärder icke vidtoges eller omständigheter icke inträffade, vilka direkt eller indirekt minskade fördelarna av anslutning till försäkringen. Då — såsom de statistiska uppgifterna utvisade -—- de försäkrade själva ställt ingalunda för­ aktliga penningsummor till disposition för lindrande av arbetslöshetens eko­ nomiska verkningar, funnes goda motiv för att söka i görligaste mån elimine­ ra sådana inflytanden, som kunde verka hämmande på den frivilliga stats­ understödda arbetslöshetsförsäkringens möjligheter att erhålla ökad omfatt­ ning. Självfallet vore dessa motiv i än högre grad giltiga, då det gällde att såvitt möjligt förhindra ett nedbrytande av den arbetslöshetsförsäkring, som hittills åstadkommits. Socialstyrelsen omnämner, att det redan under utredningsarbetet i anled­ ning av uppdraget den 5 maj och remissen den 28 augusti 1939 visat sig, att ändrade och för kassorna i vissa avseenden förmånligare grunder för statens bidrag vore önskvärda. Då statsfinansiella svårigheter uppstått med hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena, avbröts emellertid utredningsarbetet un­ der vintern 1939—1940. Att socialstyrelsen nu upptagit frågan om reformering av lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring till fortsatt behandling vore för­ anlett av två inträffade omständigheter, nämligen den allmänna prisstegringen och förändringar i den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten för arbetslösa. För den allmänna prisstegringens påverkan å arbetslöshets­ försäkringen lämnar socialstyrelsen en redogörelse (Bilagan A, sid. 4—7). Styrelsen framhåller, att de minimibelopp för daghjälpen, som man önskat skapa genom försäkringen, i verkligheten sänkts genom penningvärdets för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 13

ändringar. Vidare hade av samma skäl den skala, som föreskrivits för det s. k. daghjälpsbidraget från staten, kommit att hänföra sig till andra och lägre realinkomster i understöd än dem, som avsetts vid statsbidragsskalans antagande av statsmakterna år 1934. Skalan vore konstruerad så, att stats­ bidrag i allmänhet utginge med lägre andel av understödskostnaderna vid ett högt daghjälpsbelopp än vid ett lågt. En allmän uppflyttning från lägre till högre daghjälpsklass för eliminering av verkningarna av penningvärdets fall vöre icke att förvänta med hänsyn till de kraftiga ökningar av avgifter­ na, som vore förbundna därmed. Det vore att märka, att låga daghjälpsbe­ lopp för närvarande vore mycket vanliga jämväl på orter med höga levnads­ kostnader. En lösning kunde tänkas genom ett av staten bekostat dyrtidstilllägg. Denna utväg avstyrkes dock av socialstyrelsen, som anser, att vid en allmän höjning av daghjälpsbeloppen de försäkrade själva borde svara för så stor andel av kostnaderna för förhöjningarna, som motsvarade deras andel av kostnaderna för de ursprungliga daghjälpsbeloppen. De försäkrade borde dock icke bestrida större andel av förhöjningarna än nyss angivits. Detta ble­ ve emellertid följden, om ej nuvarande statsbidragsgrunder ändrades. Dessa medförde nämligen, som förut nämnts, en minskning av statsbidragsprocenten vid höjning av daglijälpsbeloppet. De nya principerna för den statliga och statsunder­ stödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet innefatta dels ändrade grunder för kontantunderstöd till hjälpbehövande, dels ock änd­ ringar i fråga örn gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Vad kontantunderstöden till hjälpbehövande beträffar må här återgivas innebörden av de nya bestämmelserna, hämtade ur statens arbetsmarknads­ kommissions cirkulär (nr C 5, 1941) angående den statliga hjälpverksam­ hetens principer och huvudformer: Dagunderstöd och hyreshjälp skola hädanefter utgå med högst så stort belopp per dag, som för envar person angives enligt de i nedanstående tariff upptagna tre ortsgrupperna:

D agun d e r s t ö d H y r e s h ä 1 p

Ensam Ensam Barn under 16 år per månad högst Man, Man, Orts- Man och person person Ortshustru, hustru, grupp hustru över 16—17 1—3 4-6 grupp ung­ familje­

3 barn 6 barn

18 år år barn barn karlar försörjare

4:80 5: 70 I a _

I 3: — 1:85 1: — 0: 60 0: 30

b 10 — 20: — C 15 — 30: —

d 20 — 40: -

II 3: 25 2:10 1:25 0: 80 0: 30 5: 65 6: 55 lia 10 — 20: — b 15 — 30: — C 20 — 40: —

d 25 — 50.—

III 3: 50 2: 50 1:50 1: — 0:30 6: 50 7:40 III a 15 — 30: — b 20 — 40: — C 25 — 50: —

d 35 — 70: —

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

I fråga om kommunernas hänförande till ortsgrupp för bestämmande av dagunderstöd skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verk­ ställda indelningen. Dagunderstödet får liksom för närvarande ej utgå för mer än sex dagar per vecka. Hyreshjälp har hittills generellt endast kunnat tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter dagunderstöd. Ensamstående personer ha sålunda varit i prin­ cip uteslutna från möjligheten av sådan hjälp. Det har nu bestämts, att hyreshjälp till ensamstående, dagunderstödd person (ungkarl) hädanefter må kunna utgivas med belopp lika med högst hälften av vad som inom kom­ munen får ifrågakomma i hyreshjälp till familjeförsörjare. De i understödsskalan upptagna beloppen angiva den översta gränsen för understödens storlek. Då till dagunderstödet även kan läggas hyreshjälp av viss storlek, måste kommittéerna tillse, att det totala understödet (dagunder­ stöd + hyreshjälp) icke får uppgå till vare sig den arbetslöses och hans fa­ miljemedlemmars sammanlagda inkomst under deras förutvarande arbetsanställning eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft. Kommun, inom vilken behov anses föreligga att utöver utlämnande av dagunderstöd jämväl tillhandahålla de arbetslösa hyreshjälp, har att före verksamhetens igångsättande till kommissionen insända ansökan örn stats­ bidrag till verksamheten ifråga. Med ledning av inhämtade uppgifter om ortens hyresläge fastställer kom­ missionen för varje kommun den individuella hyreshjälpens maximibelopp per månad till något av de belopp, som för varje ortsgrupp återfinnas i tabel­ len över dagunderstöd och hyreshjälp. Kommissionen fastställer vidare det antal hyreshjälpsrum och det totalbelopp för hyreshjälp, som arbetslöshets­ kommitté berättigas disponera för viss tidsperiod. Skulle det av kommissio­ nen bestämda antalet hyreshjälpsrum behöva ökas under perioden till följd av inträdda förändringar i arbetslöshetsläget och hjälpbehovet, kunna tillläggsrum efter ansökan under löpande period av kommissionen beviljas.

För differentiering av hyresbidrag är varje ortsgrupp indelad i fyra under­ grupper, a—d.

Beträffande understödsverksamheten till kommunerna framhåller social­ styrelsen, att densamma utvidgats. Tidigare bestämdes understödsrummen i en kommun till ett ej oväsentligt lägre antal än de hos arbetslöshetskom­ mittén anmälda hjälpsökande arbetslösa, som icke erhållit hjälp i annan form. De som därvid icke blivit hjälpta — de övertaliga — hade kommunen icke haft laga möjlighet att tillgodose annorledes än genom understöd enligt fattigvårdslagen. Numera beviljade arbetsmarknadskommissionen för varje kommun ett så stort antal understödsrum, att dylika övertaliga i allmänhet icke behövde uppkomma. Beträffande arbetslöshetsförsäkringens förhållande till arbetsmarknadskommissionens under stödsverksamhet har socialstyrelsen utlalat sig närmare i sin utredning (Bilagan A, sid. 7— 11). Styrelsen framhåller, att man utan överdrift kunde säga, att varje arbets­ lös numera regelmässigt kunde påräkna kontantunderstöd med statsbidrag vid arbetslöshet. Därigenom framstode dessa understöd såsom en rättighet och hade fått en karaktär, som i väsentliga hänseenden stöde den försäkringsmässiga nära, med den skillnaden dock att kostnaden för kontantan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 15

derstöden helt bestredes av samhället. De, som erhölle kontantunderstöd, vo­ re vidare som regel icke underkastade längre karenstid eller mera betung­ ande kontroll från arbetsförmedlingens sida än arbetsiöshetskassemedlemmarna. De förra finge visserligen underkasta sig behovsprövning, som likväl för flertalet arbetslösa icke torde medföra någon nedsättning av maximibelop­ pen och endast för ett fåtal uteslutning från hjälp. Någon skärpning av den inom arbetslöshetskommittéerna verkställda behovsprövningen syntes icke vara att förvänta, särskilt icke i fråga om kommuner, där man redan kom­ mit till en arbetslöshetskostnad av 1 krona 50 öre per skattekrona och där man sålunda finge statsbidrag med 100 procent för varje beviljat kontant­ understöd. Tvärtom kunde man antaga, att beviljandet av understöd för framtiden komme att ske efter mindre restriktiva linjer än tidigare. Styrelsen anför vidare, att bland de förhållairden, vilka bidroge till att den allmänna arbetslöshetshjälpen numera framstode såsom fördelaktigare än den försäkringsmässiga, borde nämnas, att till följd av bestämmelse i lijälpkungörelsen (44 §) medlemmar i erkända arbetslöshetskassor, så länge de vore daghjälpsberättigade, vöre förhindrade att komma i åtnjutande av nå­ gon form av dagunderstöd. Socialstyrelsen förklarar sig hava funnit, att de vidtagna förändringarna i den statsunderstödda understödsverksamheten för arbetslösa på ett högst betänkligt sätt rubbat den frivilliga försäkringens ställning. Det måste an­ ses vara synnerligen olyckligt, örn den nya avvägningen mellan å ena sidan kontantunderstöd utan insatser från medborgarna själva och å andra sidan den försäkringsmässiga daghjälpen skulle få till följd, att den senare övergåves. En så omfattande kontantunderstödsverksamhet som den nu plane­ rade och redan försöksvis igångsatta borde därför icke införas, utan att man vidtoge föranstaltningar för dels ett vidmakthållande av det försäk­ ringsmässiga arbetslöshetsunderstödet och dels ett systematiserande av de skilda understödsformerna i deras förhållande sinsemellan. Mycket talade för att den ur dessa synpunkter på lång sikt enda tänkbara och fullt effektiva lösningen av dessa ytterst ömtåliga problem vore införandet av en obligato­ risk arbetslöshetsförsäkring. En lösning av problemet efter den obligatoris­ ka linjen kunde emellertid icke komma i fråga på så kort tid, som nu stöde till förfogande, men det vore angeläget, att detsamma snarast möjligt bleve föremål för social vårdskommitténs uppmärksamhet. I avvaktan på socialvårdskommitténs utredning vore det nödvändigt att omedelbart vidtaga åtgärder för förbättrande av de försäk­ rade arbetslösas förhållanden. En utväg vore att medgiva de för­ säkrade rätt afl uppbära kompletterande dagunderstöd från arbetslöshets­ kommittén i orten. Denna utväg anser socialstyrelsen emellertid icke böra ifrågakomma, i första hand enär en sammankoppling mellan arbetslöshets­ kassornas daghjälp och kontantunderstöden kunde komma atl giva impul­ ser till en minskning av det försäkringsskydd, som de erkända arbetslöshets­ kassorna vore till för ali lämna. Lämpligast vore enligt socialstyrelsens mening all införa barntillägg sami medgiva utökat statsbidrag lill daghjälpen. Därvid måste emellertid tillses,

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

att förbättringarna icke bleve så stora och långt gående, att man, då tillfälle gåves att bättre överblicka problemet vid en mera slutgiltig reformering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen eller vid ställningstagande till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, funne sig hava gått för långt. Skulle de motiv, som nu föranledde förbättringar i försäkringen, sedermera bort­ falla, stöde det givetvis statsmakterna fritt att genomföra de inskränkande ändringar, som vore betingade av en dylik utveckling. Socialstyrelsen har slutligen framhållit, att, om den av styrelsen anvisade utvägen anlitades, behovet av kompletterande understöd från arbetslöshets­ kommittéerna givetvis skulle komma att minskas eller bortfalla för ett antal medlemmar av erkända arbetslöshetskassor. Då det emellertid syntes omöjligt att i så hög grad förbättra förmånerna från arbetslöshetsförsäkring­ en, att behov av dylik komplettering av daghjälpen kunde till fullo elimine­ ras, hade styrelsen icke velat utan diskussion avföra den utväg — vilken också vore möjlig — enligt vilken kompletterande understöd från arbetslös­ hetskommittéerna skulle kunna utgå till hjälpbehövande arbetslös kassa­ medlem, som hade barn under 16 år eller som hade ett påtagligt behov av hyreshjälp. Styrelsen ville emellertid understryka, att mycket starka skäl talade för att man skulle hålla de två hjälpformerna skilda från varandra. Då styrelsen nu föresloge utgivande av barntillägg inom den frivilliga ar­ betslöshetsförsäkringen samt därjämte förbättring av statsbidraget till dag­ hjälpen, syntes man icke nu böra upphäva boskillnaden mellan daghjälpen och kontantunderstöden.

En reservant inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Jerneman) anser (Bi­

lagan A, sid. 56), trots betänkligheter mot upphävande av den nuvarande gränsdragningen mellan kontantunderstöden och daghjälpen, att styrelsen bort föreslå sådan ändring av hjälpkungörelsen (48 §), att hyreshjälp skulle kunna tilldelas medlem av erkänd arbetslöshetskassa, vilken åtnjöte daghjälp. För att förebygga eventuella missbruk av denna möjlighet att er­ hålla kompletterande hjälp från arbetslöshetskommittéerna borde föreskri­ vas, att hyreshjälp till dylik person skulle utgå endast i ömmande fall och då han styrkte genom intyg från erkänd arbetslöshetskassa, att han under löpan­ de och under nästföregående månad uppburit daghjälp för sammanlagt ett visst minimiantal dagar (exempelvis 40).

Allmänna synpunkter i yttrandena.

I yttrandena har allmänt framhållits nödvändigheten av att i nuvarande läge vidtaga åtgärder för en förbättring av de förmåner, som den statsun­ derstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen erbjuder de försäkrade.

Statskontoret förklarar sig dela socialstyrelsens uppfattning, att de steg­

rade levnadskostnaderna och — framförallt — den ökade omfattningen av kontantunderstödsverksamheten komme att verka nedbrytande på försäk­ ringen, därest denna icke gjordes mera effektiv. Socialstyrelsens förslag därutinnan — barntillägg och ändrade statsbidragsgrunder — funne statskon­ toret i det stora hela väl avvägda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 17

Landsorganisationen finner det nedslående, att man vid en jämförelse

mellan den offentliga understödsverksamheten och den av arbetslöshetskas­ sorna bedrivna nödgades konstatera, att försäkringens daghjälp läge under den nivå, som fastslagits såsom erforderlig i den offentliga hjälpverksam­ heten. Enligt landsorganisationens mening borde arbetslöshetsförsäkringen effektiviseras så att ersättningen från arbetslöshetskassan i princip icke un­ derstege understöd från den offentliga hjälpverksamheten. Kompletterande understöd skulle då icke behövas under den tid daghjälp från arbetslöshets­ kassa utginge. Ville man välja utvägen att förbättra förmånerna från arbets­ löshetskassa men samtidigt utgiva understöd från arbetslöshetskommitté kun­ de landsorganisationen gå med på att dagunderstöd från arbetslöshetskassa skulle kunna kombineras med hyresbidrag från den offentliga hjälpverksam­ heten.

Daco tillstyrker socialstyrelsens förslag men förklarar sig hava stora

sympatier för den reservationsvis hävdade meningen, att hjälpbehövande arbetslöshetskassemedlemmar skulle kunna erhålla hyreshjälp från arbets­ löshetskommittéerna. Medgåves detta, syntes dock även frågan örn en beliovsprövning av barntilläggen aktualiseras.

Försäkringsinspektionen framhåller, att socialstyrelsen lämnat överty­

gande skäl för att den nu inträdda situationen måste i väsentlig grad för­ svaga den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens möjligheter. De åtgärder, som av styrelsen föreslagits i syfte att förbättra dessa möjligheter, vore när­ mast att betrakta såsom försvarsåtgärder. Då försäkringsinspektionen för sin del i valet mellan en arbetslöshetsförsäkring och en ren understödsverksamhet gåve ett bestämt företräde åt den förstnämnda, ansåge sig inspek­ tionen under nuvarande förhållanden böra tillstyrka socialstyrelsens förslag till förbättringar i arbetslöshetskassornas prestationer samt statsbidrag där­ till. Försäkringsinspektionen förklarar sig emellertid vilja i anslutning här­ till giva uttryck för följande synpunkter: Om ändringar av ett eller annat slag anses böra genomföras i fråga om någon särskild hjälpform till lindrande av arbetslöshetens följder, är det gi­ vetvis av vikt att örn möjligt klarlägga vilka återverkningar dylika föränd­ ringar kunna få beträffande övriga hjälpformer och dessas möjligheter att fylla sina speciella funktioner. Så synes av handlingarna att döma icke hava skett i förevarande fall, vilket tydligen medfört avsevärda olägenheter för arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringsinspektionen saknar möjlighet att bedöma, huruvida de försvarsåtgärder ifråga om arbetslöshetsförsäkring­ en, som socialstyrelsen föreslagit, även skulle ansetts böra förordas, därest en prövning av understödsverksamhetens utformning företagits samtidigt med ett övervägande av arbetslöshetsförsäkringens problem. Möjligen skulle detta ha varit fallet, men det är heller icke uteslutet utan snarare sannolikt, att en bättre lösning skulle lia åstadkommits både ifråga om un­ derstödsverksamheten och arbetslöshetsförsäkringen, örn prövningen skett i samråd mellan representanter för dessa olika hjälpformer. Under sådana förhållanden vill försäkringsinspektionen hemställa, alt det vid den kom­ mande prövningen av socialstyrelsens förslag i en eller annan form direkt utsäges, alt de nu i anledning av arbetsmarknadskommissionens understöds- Bihang till riksdagens protokoll 19tl. 1 sami. Nr 214. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

verksamhet föreslagna ändringarna i förordningen om erkända arbetslös­ hetskassor äro avsedda att gälla enbart under nuvarande krisartade förhål­ landen och att hithörande frågor därefter snarast möjligt skola upptagas till förnyad omprövning. Skulle mot förmodan även i framtiden anordningar träffas av sådan art att återverkningar på arbetslöshetsförsäkringen blir följden utan att hänsyn härtill tages vid anordningarnas genomförande, tor­ de frågan om införandet av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med nöd­ vändighet aktualiseras.

Socialvårdskommittén betonar, att arbetslöshetsförsäkringen ännu icke

vunnit den anslutning, som varit ett allmänt önskemål. Likväl hade den nu­ mera nått en icke obetydlig omfattning, och verksamheten utgjorde ett vik­ tigt led bland andra åtgärder för beredande av arbetslöshetshjälp. Under dy­ lika omständigheter vore det angeläget, att sådana faktorer, som kunde hota arbetslöshetsförsäkringens existens, i möjligaste mån undanröjdes samt att sådana åtgärder vidtoges, som kunde vara ägnade att främja tillkomsten av nya arbetslöshetskassor. Kommittén anför vidare: Redan då lagstiftningen örn den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen tillkom rådde en viss disproportion mellan förmånerna enligt denna lagstiftning och förmånerna enligt den statliga och statsunderstödda kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa. Erfarenheten har visat, att denna disproportion ifråga om understödsbeloppen till kontantunderstödsverksamhetens förmån ytterligare accentuerats genom att arbetslöshetskassornas medlemmar i stor utsträckning försäkrat sig för så små daghjälpsbelopp, att dessa icke stå i rimlig relation till de försäkrades inkomster och levnadskostnader. I väsentliga avseenden innebära de av arbetsmarknadskommissionen för­ ordade nya bestämmelserna för kontantunderstödsverksamheten, vilka för närvarande provisoriskt tillämpas, avvikelser från förutvarande regler. Un­ derstödsbeloppen hava i allmänhet förhöjts, understödssatserna hava frigjorts från sambandet med reservarbetslönen och hyreshjälpen kommer att vara underkastad mindre restriktiva bestämmelser. Därigenom har dispro­ portionen mellan försäkringens förmåner och kontantunderstöden ännu mera skärpts. De uttalade farhågorna för att arbetslöshetskassorna skola mista en del av sina medlemmar och måhända även i vissa fall komma att upphöra med verksamheten synas därför icke ogrundade. Även om någon förändring av kontantunderstödsverksamheten icke ge­ nomförts, skulle skäl ändock ha förelegat för en omprövning av arbetslös­ hetsförsäkringen. Behovet härav har skärpts genom den inträffade pris­ stegringen. Uppenbarligen har alltså redan den inträdda levnadskostnadsök­ ningen, uppgående från år 1935 till januari 1941 till 30 °/o, förändrat för­ utsättningarna för en framgångsrik utveckling av arbetslöshetskassornas verksamhet. Åtgärder till förhindrande av att medlemmarnas existensvillkor skola försämras genom denna prisstegring äro så mycket mer nödvändiga med hänsyn till det ovan antydda förhållandet att kassornas medlemmar i stor utsträckning försäkrat sig för jämförelsevis små daghjälpsbelopp.

De viktigaste åtgärder, som socialstyrelsen föresloge till stärkande av ar­ betslöshetsförsäkringen, nämligen förhöjning av statsbidraget och införande av barntillägg, syntes socialvårdskommittén vara av den innebörd, att de kunde förordas till genomförande. Socialvårdskommittén har härefter diskuterat det samband, som förelåge mellan arbetslöshetsförsäkringen och kontantunderstödsverksamheten samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 19

därvid kommit till det resultatet, att arbetslöshetskassorna — icke de lokala arbetslöshetskommittéerna — böra lämna barntilläggen. Härefter anföres: Även efter de av socialstyrelsen förordade ändringarna i arbetslöshetsför­ säkringen torde kontantunderstödsverksamheten i flertalet fall komma att erbjuda större förmåner än försäkringen. Alltfort skulle sålunda förefinnas, låt vara i förminskad utsträckning, den av socialstyrelsen antydda risken att arbetslöshetskasseverksamheten skall stagnera. Enligt kommitténs upp­ fattning finnes emellertid näppeligen annan lämplig åtgärd till förbättring av kassornas understöd än den av socialstyrelsen förordade utvägen. Att differentiera barntillägget alltefter daghjälpsbeloppet torde på de av social­ styrelsen anförda skälen icke kunna ifrågakomma, ej heller torde vara lämp­ ligt att låta barntillägget utgå efter dyrort. Att genom en höjning av barntilläggsbeloppet över föreslagna 60 öre söka ernå större samstämmighet mellan arbetslöshetsförsäkringen och kontantunderstödsverksamheten skulle innebära, att barntillägget finge bestämmas så högt, att det komme att avse­ värt skilja sig från motsvarande förmåner i övriga jämförliga författningar. Den av en reservant inom socialstyrelsen förordade utvägen att tillåta med­ lem av erkänd arbetslöshetskassa, vilken åtnjuter daghjälp, att även upp­ bära hyreshjälp enligt kungörelsen angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet synes kommittén vara behäftad med sam­ ma svagheter som av socialstyrelsen framhållits i fråga örn kompletterande dagnnderstöd från arbetslöshetskommitté. Huruvida de av socialstyrelsen förordade ändrade grunderna för arbets­ löshetsförsäkringen skola kunna förhindra en .stagnation av verksamheten torde vara en öppen fråga. Enligt kommitténs förmenande kan man emeller­ tid icke underlåta att vidtaga de föreslagna, även under normala förhållan­ den påkallade förbättringarna, ehuru garantier icke omedelbart kunna er­ hållas för en lugn fortsatt utveckling av arbetslöshetsförsäkringen. Kommit­ tén kan icke taga på sitt ansvar att förorda uppskjutandet av ifrågavarande reform till dess större klarhet vunnits rörande den inverkan på anslutningen till försäkringen, som de nya principerna för kontantunderstödsverksamheten kunna komma att utöva. Förslaget innebär en ökning av statens bidrag till försäkringen och en förskjutning av förhållandet mellan försäkringstagarnas och statens andel av kostnaderna för denna, en förskjutning som kan väcka betänkligheter särskilt med hänsyn till att den nu förordade kostnadsfördel­ ningen är avsedd att bliva bestående för framtiden, men denna omständig­ het får enligt kommitténs mening icke förhindra vidtagandet av sådana för­ ändringar, som äro påkallade i nuvarande situation.

Socialvårdskommittén meddelar slutligen — med anledning av socialstyrel­ sens uttalande att det vore angeläget att frågan örn införandet av obliga­ torisk arbetslöshetsförsäkring snarast möjligt bleve föremål för socialvårdskommitténs uppmärksamhet — att kommittén inom en snar framtid komme att upptaga frågan örn arbetslöshetsförsäkringens ställning inom socialvår­ den, därvid spörsmålet örn en obligatorisk försäkring givetvis komme under omprövning.1

Statens arbetsmarknadskommission, som påpekar, att av kommissionen vid­

tagna åtgärder syntes hava varit en vägande anledning för socialstyrelsen att

1 Med stöd av Kungl. Majas den 17 december 1937 givna bemyndigande har chefen för socialdepartementet, på diirom av socialvårdskommittén i skrivelse den 14 mars 1941 gjord fram­ ställning. den 18 i samma månad tillkallat fem personer att såsom sakkunniga biträda kom­ mittén vid verkställandet av en av kommittén beslutad utredning rörande arbetslöshetsförsäk­ ring och kontantunderstödsverksamhet för arbetslösa.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

framlägga nu ifrågavarande förslag, anför — enligt vad kommissionen fram­ håller delvis för tillrättaläggande av ett pär missuppfattningar i styrelsens framställning — följande: De vidtagna förändringarna i dagunderstödsbeloppen innebära icke en ge­ nerell höjning. Dock äro de fall, där de nya beloppen överensstämma med de förut gällande, förhållandevis fåtaliga, varför man kan säga, att dagun­ derstöden som regel undergått en justering uppåt. Att de nya kontantunderstöden (dagunderstöd + hyreshjälp) i allmänhet bli väsentligt högre än de daghjälpsbelopp, som mera allmänt förekomma i arbetslöshetskassorna, är emellertid icke något nytt, enär redan tidigare en betydande skillnad före­ kommit på flertalet orter. Självfallet ha dock de nu vidtagna förändringar­ na av dagunderstöden bidragit till att öka den redan förut befintliga spän­ ningen mellan daghjälp och kontantunderstöd. Framhallas bör här att den­ na spänning i stor utsträckning konstitueras därav, att kassamedlemmarna i allmänhet försäkra sig till lägre belopp än som kan utgå i arbetslöshejshjälp. Observeras bör vidare, att den dagunderstödde endast i vissa fall åtnjuter hyreshjälp och att sålunda skillnaden mellan daghjälp och kontantunder­ stöd i praktiken kan avvika betydligt från den teoretiskt beräknade. Kommissionen har vidare icke infört några nya principer för arbetslöshetshjälpens utmätande. Kommissionen har icke för avsikt att vidtaga nå­ gon ändring i reglerna för den individuella behovsprövningen; ej heller har kommissionen konstaterat någon allmän tendens hos arbetslöshetskommit­ téerna att verkställa behovsprövning efter mindre restriktiva linjer än tidi­ gare. Detta visas bland annat av att arbetslöshetskommittéer icke sällan anse sig sakna anledning att utnyttja hela antalet av kommissionen medgivna understödsrum. __ 0 Styrelsens uppgift, att »varje arbetslös numera regelmässigt kan påräkna kontantunderstöd med statsbidrag vid arbetslöshet» kan belysas genom an­ givande av det procentuella antalet med statsmedel hjälpta inom de kom­ muner, där statlig hjälpverksamhet förekom. Detta antal utgjorde vid ut­ gången av december 1940 och januari 1941 respektive 67.4 och 67.5 °/o av hela antalet hjälpsökande i dessa kommuner; av de hjälpsökande åtnjöt sålunda vid angivna tidpunkter en tredjedel icke någon hjälp med bidrag av stats­ medel. Vad beträffar hjälpverksamhetens omfattning inom olika kommuner har sedan flera år skillnad gjorts på dels arbetslöshetstyngda områden,_ varest även under högkonjunkturen arbetslöshetsklicntelet i stor utsträckning ut­ gjorts av fullvärdig arbetskraft, dels övriga orter med en arbetslöshet, som. frånsett enstaka individer, stått det egentliga fattigvårdsklientelet nära. I de förstnämnda områdena — Västernorrland, Bohuslän, delar av Blekinge samt ett fåtal orter inom riket i övrigt — har hjälpens omfattning i de enskilda kommunerna, relativt sett. varit större än inom (ivriga delar av riket, såsom storstäderna m. fl. I och med att arbetslösheten förändrat struktur inom vissa orter (de större städerna) och vissa yrkesområden (byggnadsverksamheten) har en ökning av hjälptilldelningen därstädes ägt rum. Kommissionen har sålunda aldrig, som styrelsen synes förutsätta, principiellt avskilt en del av de hos arbetslöshetskommitté hjälpsökande för att hjälpas genom fattigvåMen^r därför alltjämt det föreliggande hjälpbehovet för enligt hjälpkun-

görelsen hjälpberättigad arbetskraft, som blir bestämmande för den ut­ sträckning, i vilken hjälpen utgår. Kommuner, som ansöka örn tillstånd att utgiva arbetslöshetshjälp såväl i form av dagunderstöd som i annan form, lia att genom olika uppgifter styrka hjälpbehovet hos klientelet. Därvid har kommunen att angiva, hur många som icke kunna ifrågakomma till hjälp,

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 21

därför att de äro avstängda på grund av arbetsvägran etc., eller som icke äro i behov av hjälp, samt slutligen antalet personer, som böra bringas omedelbar hjälp och som alltså avses med framställningen. Gäller densam ina kontantunderstöd, bifaller kommissionen som regel det av kommunen motiverade antalet understödsrum och har även tidigare sedan ett antal år gjort så. Undantag från denna praxis lia förekommit och förekomma allt­ jämt, om anledning finnes att antaga, att de lämnade uppgifterna icke äro korrekta eller om arbetsanvisning i öppna marknaden kan lämnas en del av de hjälpsökande. Kommissionen förklarar vidare, att den funne frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring snarast möjligt böra ägnas uppmärksamhet från socialvårdskommitténs sida. Enligt kommisionens mening borde — på sätt i det följande närmare angives — barntillägg utformas såsom en tillfällig för­ bättring av arbetslöshetsförsäkringsvillkoren, utgå efter behovsprövning samt, åtminstone i huvudsak, bekostas av det allmänna. Detta kunde ernås genom att hjälpkungörelsens förbud (i 44 §) mot utgivande av dagunderstöd till den, som åtnjöte daghjälp, upphävdes för visst, klart avgränsat dagunder­ stöd, t. ex. understöd för barn. Den av en reservant inom socialstyrelsen framförda åsikten, att till daghjälpt familjeförsörjare i ömmande fall och under vissa förutsättningar i övrigt skulle kunna utgå hyreshjälp från ve­ derbörande arbetslöshetskommitté, borde enligt kommissionens åsikt i an­ slutning till det nyss anförda beaktas. Slutligen anför kommissionen: Under nu skisserade förutsättningar — av krisförhållanden motiverad till­ fällig förbättring av de arbetslöshetsförsäkrades hjälpmöjligheter genom dag­ understöd för barn och hyresbidrag — synes en komplettering av daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa med arbetslöshetshjälp genom arbetslöshets­ kommitté knappast behöva väcka några större betänkligheter. Kommissionen, som visserligen icke är beredd att här närmare utveckla detta förslag, hemställer dock att det upptages till övervägande, innan beslut fattas i ärendet.

En kritisk inställning till socialstyrelsens förslag intager svenska arbets­ givareföreningen, som inledningsvis erinrar därom, att föreningen redan i

samband med arbetslöshetsförsäkringslagstiftningens tillkomst uttalat far­ hågor för att det ej skulle dröja så länge, förrän krav skulle komma att fram­ föras på ökade statsbidrag. Dessa farhågor grundade sig särskilt på kon­ kurrensen med den statsunderstödda kontantunderstödsverksamheten. För­ eningen understryker, att arbetslöshetsförsäkringen skulle komma att förlora sitt berättigande, om den statsunderstödda kontantunderstödsverksamheten dreve fram en ökning av statsbidraget till försäkringen. Härigenom skulle denna förlora sin karaktär av försäkring och övergå till att i huvudsak bli en understödsverksamhet, diir hjälpen lämnades oberoende av behovet. För­ säkringsformen skulle likväl bibehålla medlemmarna i den felaktiga före­ ställningen, att daghjälpsförmånen grundade sig på deras egna prestationer. Senare framlagda förslag hade besannat de farhågor, som föreningen vid lagstiftningens tillkomst framfört. Med ett realiserande av socialstyrel­ sens föreliggande förslag skulle .statens andel i försäkringskostnaderna ytter­ ligare utökas.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Föreningen anför vidare: Med vad förut anförts har föreningen ej velat underkänna de motiv, som stödja de framförda förslagen. Det kan ej förnekas, att den under de senaste åren inträdda levnadskostnadsstegringen kan motivera, att statsbidragsskalan förskjutes på sätt förordats. I likhet med socialstyrelsen finner förening­ en, att det sätt, på vilket kontantunderstödsverksamheten utvecklats, rubbat förutsättningarna för hela den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. De löften att anpassa kontantunderstöden efter daghjälpsbeloppen, som lämnats vid försäkringslagstiftningens tillkomst, ha sålunda icke infriats. Jämförelserna mellan de förmåner, som för närvarande erbjudas å ena sidan såsom kontantunderstöd och å andra sidan i form av daghjälp från arbetslöshetskas­ sorna, äro sannerligen icke ägnade att stärka dessa kassors ställning. Kon­ tantunderstödsverksamheten utvecklar sig hän emot ett system, som kost­ nadsfritt garanterar varje behövande arbetslös en levnadsstandard väsent­ ligt högre än den, som möjliggöres genom den av den arbetslöse delvis beta­ lade daghjälpen. Vid sådant förhållande kan man med fog sätta ifråga, hu­ ruvida den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i längden kan hållas uppe även med betydande stöd från det allmänna. Såsom kontantunderstödsverk­ samheten för närvarande handhaves, finnes enligt föreningens uppfattning i det långa loppet icke någon plattform för uppbyggande av en sund frivillig arbetslöshetsförsäkring. Det är i detta läge ganska naturligt, att de, som allt­ jämt fasthålla vid tanken på en effektiv arbetslöshetsförsäkring, börja disku­ tera möjligheterna att övergå till en obligatorisk organisation. Såsom framgår av det förut sagda, förstår föreningen väl de motiv, som ligga under socialstyrelsens förslag att införa barntillägg och att utöka det statliga daghjälpsbidraget. Föreningen finner emellertid dylika åtgärder vara ett ytterligare steg mot försäkringsformens slutliga upplösning.

I den förut omförmälda resolutionen från konferensen den 21 mars 1941 med de erkända arbetslöshetskassorna m. fl. anföres, att möjlighet borde

givas de försäkrade att vid behov erhålla bostadsbidrag vid sidan av dag­ hjälpen.

Departe­ Samhällets åtgärder inför en uppstående arbetslöshet böra i första hand

ments­

inriktas på att öka sysselsättningsmöjligheterna och därigenom göra en ar-

chefen.

betslöshetspolitik i trängre mening överflödig. Erfarenheten har emellertid visat, att vid krisartade förskjutningar inom näringslivet -—- vare sig dessa äro lokalt begränsade eller omfatta hela näringsgrenar — anpassningsproces­ sen tager betydande tid i anspråk. Härigenom uppstår behov av att bispringa de arbetslösa genom kontantunderstödsverksamhet. Utdelning av kontantunderstöd till arbetslösa sker dels i form av dagunderstöd med statsbidrag genom de under statens arbetsmarknadskommission sorterande arbetslöshets­ kommittéerna och dels i form av fattigvård genom fattigvårdsstyrelserna. I båda fallen sker en behovsprövning, varvid hänsyn tages icke allenast till den arbetslöses egen ekonomiska ställning utan också till övriga familje­ medlemmars inkomster. Syftet med den år 1934 genomförda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen var att åt de försäkrade garantera en utan behovsprövning utgående hjälp vid inträffad arbetslöshet under en tidrymd, som kunde beräknas vara till­ räcklig för den arbetslöse att undersöka möjligheterna att erhålla andra ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 23

betstillfällen eller för samhället att hinna mobilisera sina åtgärder i krisbekämpande syfte. Försäkringens syfte var däremot icke att vid en mass­ arbetslöshet under krisen övertaga någon väsentlig del av arbetslöshetspolitikens uppgifter. Den var avsedd som en första försvarslöse mot arbetslös­ heten. Otvivelaktigt har arbetslöshetsförsäkringen fyllt en betydelsefull uppgift. Fördelen av att utan behovsprövning komma i åtnjutande av ett dagunder­ stöd vid iråkad arbetslöshet har bidragit till att skänka trygghet åt de för­ säkrade. Försäkringen har emellertid varit behäftad med vissa brister, som redan under högkonjunkturen före krigets utbrott voro föremål för upp­ märksamhet. En av dessa brister är konstruktionen av statsbidraget för daghjälpen. Jag vill erinra örn att de försäkrade själva äga avgöra, med vilket belopp daghjälp vid arbetslöshet skall utgå; dock skall beloppet i princip utgöra lägst två kronor och högst sex kronor per dag. Statsbidraget utgår med varierande procentsatser; högst vid en daghjälp av två kronor och lägst vid en daghjälp av sex kronor. Härigenom hava de försäkrades egna avgifter i de högre daghjälpsklasserna kommit att kännas så betung­ ande, att de försäkrade i stor utsträckning valt låga daghjälpsbelopp. Det i genomsnitt utbetalade daghjälpsbeloppet uppgår enligt socialstyrelsens ut­ redning till 2:86 kronor. En försäkring med så lågt daghjälpsbelopp utgör icke ens under normala tider ett tillräckligt skydd för de försäkrade. Kungl. Majit gav därför den 5 maj 1939 socialstyrelsen i uppdrag att verkställa ut­ redning angående de ändringar, som kunde anses erforderliga och lämp­ liga i fråga om bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbetslös­ hetskassor. De redan under högkonjunkturen konstaterade bristerna hava accentue­ rats under krisen. Den inträffade prisstegringen har sålunda minskat värdet av de redan förut för små understöden. Vidare har genom krisen den sam­ hälleliga understödsverksamheten utanför försäkringen kommit att växa i betydande omfattning. Ekonomiskt ter det sig för närvarande i regel för den arbetslöse familje­ försörjaren bättre att erhålla hjälp från arbetslöshetskommittéerna än från de erkända arbetslöshetskassorna. Detta förhållande har förefunnits sedan lång tid tillbaka och skärptes, allteftersom de på reservarbetslönerna vilande kontantunderstödssatserna stego. En viss ökning av spänningen mellan kas­ sornas daghjälpsbelopp och arbetslöshetskommittéernas dagunderstöd har även uppkommit genom de från den 1 januari 1941 tillämpade nya grun­ derna för kontantunderstödsverksamheten, även örn betydelsen i detta hän­ seende icke bör överdrivas. Resultatet av den nu nämnda utvecklingen har blivit, att medan de arbetslöshetsförsäkrade stå kvar på en daghjälp i genomsnitt uppgående till något under 3 kronor, en icke försäkrad arbetslös i Stockholm — visserligen efter behovsprövning — kan erhålla för man, hustru och 3 barn 6: 50 kronor för dag jämte ett hyresbidrag, som kan beräknas uppgå till 2: 70 kronor per dag. Den ifrågavarande arbetslöse kan alltså — i högsta dyrort — erhålla ett

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

understöd på sammanlagt 9: 20 kronor. I lägsta dyrort uppgår motsvarande belopp till 4: 80 kronor. Av socialstyrelsen har framhållits och i remissyttrandena har vitsordats, att det vore av största vikt för att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäk­ ringen skulle kunna bibehållas och utvecklas, att åtgärder vidtoges för att förbättra de förmåner, som arbetslöshetskassorna för närvarande hade att bjuda sina medlemmar. De daghjälpsbelopp, som nu utginge, vore otvivel­ aktigt i det stora flertalet fall alldeles för låga. Socialstyrelsen har funnit omedelbara åtgärder nödvändiga och i sådant hänseende föreslagit, att till försäkrade personer med barn särskilda barntillägg skulle utgå, att stats­ bidraget till försäkringens daghjälp skulle ökas samt att tillsynsmyndig­ heten skulle få möjlighet att i viss mån reglera medlemmarnas i arbetslös­ hetskassorna rätt att välja daghjälpsklass. I detta sammanhang har social­ styrelsen även framlagt resultatet av vissa under de senaste åren verkställda utredningar rörande ändringar på åtskilliga punkter av arbetslöshetsförsäk­ ringens detaljbestämmelser. Mot ett upptagande till behandling av socialstyrelsens förslag vid nuva­ rande tidpunkt synes kunna tala, att socialvårdskommittén, som har att verk­ ställa undersökning av spörsmålet huru den nuvarande splittringen i den samhälleliga hjälpverksamheten av olika slag för arbetslösa skall kunna över­ vinnas, i dagarna igångsatt en utredning, vid vilken kommer att övervägas, bland annat, på vad sätt arbetslöshetsförsäkringen skall kunna reformeras eller omgestaltas, så att den erhåller en mera allmän anslutning. Med hänsyn härtill finner jag ett ståndpunktstagande nu icke lämpligt till frågan örn ar­ betslöshetsförsäkringens slutliga ordnande, särskilt vad beträffar dess för­ hållande till den av allmänna medel utgående hjälpen till arbetslösa. Därmed vill jag emellertid icke säga, att resultatet av socialvårdskommitténs utred­ ning måste avvaktas, innan ändringar i försäkringsbestämmelserna över huvud böra vidtagas. Enligt min mening måste det vara ett statsintresse av vikt att tillse, att ar­ betslöshetsförsäkringen, till vars kostnader arbetstagarna enligt gällande be­ stämmelser själva bidraga med avsevärda belopp, så ordnas, att den icke blir satt ur spelet på den grund, att den erbjuder avsevärt sämre förmåner än sådana hjälpåtgärder, vilka helt bekostas av stat och kommun. Vidare må erinras, att riksdagen i samband med behandlingen av anslag å tillläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till åtgärder för arbets­ marknadens reglering nyligen betonat angelägenheten av att en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen kommer till stånd. Ytterligare må framhållas, att de av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i huvudsak äro av den natur, att de kunna anses påkallade även under normala förhållanden. Med hän­ syn till vad sålunda anförts och då ett genomförande redan nu av de ifråga­ varande ändringarna icke torde menligt föregripa socialvårdskommitténs ut­ redning — kommittén har själv framhållit nödvändigheten av att förbätt­ ringar av försäkringen utan uppskov komma till stånd — vill jag föreslå, att ändringar i gällande förordningar rörande arbetslöshetsförsäkringen vidta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 25

gas i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som framlagts av social­ styrelsen. Till detaljerna härvidlag återkommer jag i det följande. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag icke finner mig kunna ver­ ka för att tillmötesgå det förslag, som framförts av svenska metallindustri­ arbetareförbundet samt vid förenämnda konferens med de erkända arbets­ löshetskassorna med flera, att statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen icke skulle, såsom nu är fallet, vara maximerat utan utgå för det verkliga antalet understödsdagar per medlem och år, även örn detta antal överstege 26. Spörsmålet huruvida likväl någon höjning av maximiantalet understöds­ dagar lämpligen bör vidtagas synes mig emellertid böra göras till föremål för prövning av socialvårdskommittén. Starka skäl synas mig dock tala för att en övre gräns finnes, enär arbetslöshetsförsäkringen såsom sådan icke kan anses lämpad för bemästrandet av de ekonomiska konsekvenserna av en arbetslöshet, som tagit större omfattning. För att råda bot å dess konsekven­ ser lära andra åtgärder vara nödvändiga. Även örn de av mig i det föregående åsyftade ändringarna i gällande för­ fattningar rörande arbetslöshetsförsäkring genomföras, torde divergensen mellan försäkringens och arbetslöshetslijälpens förmåner, örn andra åtgärder icke vidtagas, jämväl i fortsättningen bliva betydande. Socialstyrelsen har för sin del velat bibehålla den nu rådande boskillnaden mellan daghjälp från arbetslöshetskassa och kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté. En re­ servant i styrelsen har velat medgiva möjlighet till kompletterande hyresbi­ drag under vissa förhållanden. I yttrandena hava olika meningar kommit till uttryck, därvid socialvårdskommittén anslutit sig till socialstyrelsens mening. I några yttranden har uttalats sympati för möjligheten att lämna hyresbi­ drag, under det att statens arbetsmarknadskommission förklarat, att en komplettering av daghjälpen från erkänd arbetslöshetskassa med barntillägg och hyreshjälp från arbetslöshetskommitté knappast behövde väcka några större betänkligheter, örn densamma betraktades som en av krisförhållan­ dena motiverad förbättring av de försäkrades hjälpmöjligheter. Med hänsyn till den avsevärda skillnad, som fortfarande i många fall kommer att förefinnas mellan daghjälp i förening med barntillägg från ar­ betslöshetskassa, å ena sidan, samt kontantunderstöd, innefattande jämväl barntillägg och hyreshjälp, från arbetslöshetskommitté, å andra sidan, och trots vad däremot av socialstyrelsen och i flera remissyttranden anförts, anser jag det påkallat, att i den arbetslöshetssituation, i vilken vi nu befinna oss, kompletterande understöd vid sidan av vad som erhålles från arbets­ löshetskassan skall få utgivas, så att förutnämnda skillnad kan utjämnas. Riksdagen har jämväl, i samband med det förut återgivna uttalandet, fram­ hållit, att beaktande borde lämnas önskemålet att under en arbetslöshets­ kris åvägabringa en sådan ordning, att de arbetslöshetsförsäkrade icke bleve försatta i sämre läge än de icke försäkrade. I motsats till vad fallet är be­ träffande de belopp, som utbetalas från arbetslöshetskassan, skall sådan ut­ jämning, varom nyss talats, givetvis beviljas först eller behovsprövning i en­ lighet med de regler, som gälla för arbetslöshetshjälpen. Örn emellertid —

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

visserligen efter behovsprövning — vissa arbetslösa personer få precis lika stort understöd från arbetslöshetskommitté ensam som andra arbetslösa er­ hålla från arbetslöshetskassa och arbetslöshetskommitté tillsammans, kan det befaras, att intresset för anslutning till försäkringen minskas. Det synes mig med hänsyn härtill lämpligt, att de medlemmar av arbetslöshetskassorna, som försäkrat sig till högre daghjälp än den som regel lägsta, d. v. s. två kronor, erhålla något bättre förmåner. En utväg härtill synes mig möjlig, om man vid den behovsprövning, som skall föregå beviljandet av arbetslös­ hetsunderstöd bortser från inkomst av daghjälp från erkänd arbetslöshets­ kassa, i den mån sådan inkomst överstiger två men ej tre kronor; i intet fall skall sålunda få bortses från mera än en krona. Resultatet av en sådan regel skulle bliva för exempelvis den, som försäkrat sig till tre kronors daghjälp, att han, därest han vid prövning visar sig behöva det, från vederbörande arbetslöshetskommitté erhåller komplettering av daghjälpen jämte eventuellt barntillägg med sådant belopp, att tillhopa utgår en krona mera än vad som tillkommer understödstagare i allmänhet. Är daghjälpen 3: 25 kronor eller högre, blir premien dock ej högre än en krona; utgör daghjälpen t. ex. 2: 50 kronor, blir premien 50 öre. Även i fall, varom nu är fråga, bör emellertid den regeln gälla, att summan av vad som erhålles från arbetslöshetsförsäkringskassan och arbetslöshetskommittén icke får uppgå till vare sig den arbets­ löses och hans familjemedlemmars sammanlagda inkomst under deras förut­ varande arbetsanställning eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft. — Statsbidrag till kommunerna för den arbetslöshetshjälp, som skulle utgå i form av komplettering till daghjälpen, synes böra utgivas i en­ lighet med vanliga regler. Vad sålunda anförts rörande kompletterande understöd från arbetslöshetshjälpverksamheten torde icke föranleda några ändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

Ändringsförslagen i detalj.

I. Barntillägg.

Socialstyrelsens utredning.

Socialstyrelsen behandlar ingående frågan örn barntillägg (Bilagan A, sid. 11—20). Styrelsen har på anförda skäl funnit, att ur principiella synpunkter hinder icke torde möta för att i lagstiftningen om de erkända arbetslöshetskassorna införa sådana bestämmelser, som göra det möjligt för dem att, utan behovsprövning, utgiva ett särskilt understöd åt arbetslös för­ säkrad med underhållsskyldighet mot barn. Styrelsen har därefter under­ sökt, huruvida en anordning med barntillägg vore genomförbar ur ad­ ministrativa synpunkter samt kommit till det resultatet, att så vore fallet. Huvudreglerna beträffande styrelsens förslag till barntillägg äro följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 27

Barntillägg utgår för varje dag, för vilken den arbetslöse är berättigad till daghjälp från den erkända kassan. Tillägget differentieras icke efter dyrortslorhållanden, den försäkrades daghjälpsklass eller barnantalet i familjen utan utgår med ett enhetligt belopp, 60 öre per understödsdag och barn un­ der 16 år. Summan av daghjälp och barntillägg må dock icke överstiga vad som svarar mot 4/s av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den ar­ betslöse. Skulle denna gräns överskridas, måste först barntillägget och där­ efter daghjälpen reduceras. Enbart den omständigheten att daghjälp och barntillägg tillsammans överstiga 6 kronor bör emellertid icke innebära hin­ der för utgivande av fullt barntillägg. Barntillägg skall utgå utan hänsyn till att barnbidrag eller bidragsförskott utbetalas för samma barn. En regel, som förbjuder, att barntillägg utgår för samma barn i det fall, då såväl mannen som hustrun äro arbetslöshetsförsäkrade och samtidigt arbetslösa, har icke synts böra föreskrivas. Barntillägg skall vidare utgå för barn, vilket erhåller underhåll av jämväl annan än den försäkrade på grund av underhålls­ skyldighet, antingen denna blivit fastslagen i det individuella fallet (genom avtal eller domstolsutslag) eller eljest fullgöres på grund av åliggande en­ ligt lag. —- Som huvudregel har ansetts böra gälla, att försäkrad skall äga rätt till barntillägg för barn, som är kyrkoskrivet hos den försäkrade. Barn­ tillägg skall emellertid utgå även för sådant barn, som icke är kyrkoskrivet hos den försäkrade, därest denne på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver styrker, att han eller hon före arbetslöshetens inträde hade den rättsliga vårdnaden om barnet eller fullgjorde sin underhållsskyldighet mot detsam­ ma. Med barn skola jämställas adoptivbarn. Barntillägg skall anses såsom inkomst för den försäkrade, ej för barnet. Socialstyrelsen diskuterar vidare frågan, huruvida kassorna skola åläggas att införa barntillägg eller om de böra äga valfrihet härvidlag eller om möj­ ligen rätten att komma i åtnjutande av föreslagna förbättrade statsbidrag borde göras beroende av örn kassan infört barntillägg. Styrelsen anser över­ vägande skäl tala för att kassorna skola åläggas utgiva barntillägg. För att icke bamtilläggens införande skall verka ekonomiskt altför be­ tungande för medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna och möjli­ gen hindra en önskvärd allmän ökning av daghjälpsbeloppen —- vilken trots förbättringen av statsbidraget komme att kräva ökade avgifter från de för­ säkrades sida — anser socialstyrelsen det nödvändigt, att staten påtager sig en mera väsentlig del av kostnaderna för den nya förmånen; styrelsen före­ slår en bidragsprocent av 75. Statsbidrag till barntillägg enligt av socialstyrelsen föreslagna regler be­ räknar styrelsen komma att förorsaka statsverket en utgift, som i genom­ snitt per år (uträknat på en följd av år) torde komma att uppgå till i medel­ tal 3 kronor per medlem i de erkända arbetslöshetskassorna. Därest kassorna komme att omfatta 500,000 medlemmar (medlemsantalet den 1 januari 1941 utgjorde 267,000), skulle det genomsnittliga statsbidraget för barntillägg upp­ gå till 1,500,000 kronor per år. För att uppnå största möjliga försäkringsmässiga utjämning av de försäkrades andel av kostnaderna för barntilläggen, borde de försäkrades bidrag till finansieringen av dessa försäkringsförmåner sättas lika för såväl försäkrade med barn som försäkrade utan barn. ökning­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

en av deras avgiftssumma kunde under sådana villkor beräknas till en krona per medlem och år. Detta motsvarade en ökning av veckoavgiften med i me­ deltal icke fullt 2 V 2 öre. Till mera preciserade kostnadsberäkningar återkommer jag i det följande.

En reservant inom styrelsen (byråchefen Bexelius) anser starka principiella skäl tala mot att låta dubbelt barntillägg utgå för samma barn i de fall, då båda föräldrarna äro arbetslöshetsförsäkrade och samtidigt understödsberättigade, samt föreslår därför införandet av en föreskrift, att barn­ tillägg, om båda föräldrarna äro understödsberättigade, må utgivas endast till fadern (Bilagan A, sid. 55).

Yttrandena.

Införandet i arbetslöshetsförsäkringen av barntillägg tillstyrkes i princip i yttrandena. Beträffande den av socialstyrelsen föreslagna formen för utgivande av barntillägg, d. v. s. utan behovsprövning och utan särskild försäk­

ringspremie, är statens arbetsmarknadskommission tveksam samt anför:

Kommissionen förstår väl styrelsens avböjande inställning till tanken att direkt sammankoppla ett försäkringsmässigt understöd med ett på behovs­ prövning i varje särskilt fall grundat understöd. Särskilt starka betänklig­ heter framträda, om det sistnämnda understödet motiveras av krisartade för­ hållanden, som kunna förväntas upphöra om några år. Borttagandet av ett dylikt understöd skulle i väsentlig grad försvåras örn det vöre inarbetat i kas­ sornas stadgar. Det synes kommissionen, att förslaget om barntillägg kan betraktas som en av krisen nödvändiggjord tillfällig förbättring i försäkringsvillkoren, vilken bör kunna försvinna efter återgång till lugnare arbetsmarknadsförhållanden. Angeläget är då, att barntillägget gestaltas med tanke på att det i framtiden skall kunna slopas utan ändring av kassornas stadgar och utan att dess borttagande inverkar på medlemmarnas ekonomiska för­ pliktelser med hänsyn till det daghjälpsbelopp, för vilket var och en tecknat sin försäkring. Ett barntillägg med karaktär av tillfällig förbättring av understödet moti­ verar ett högt statsbidrag. Styrelsen har också föreslagit ett bidrag av 75 %. Redan det att det allmänna skall bära den huvudsakliga bördan av detta bidrag förutsätter enligt kommissionens åsikt, att detsamma utgives endast i sådana fall, då behov föreligger. Skulle det befinnas ändamålsenligt, att det

allmänna åtager sig hela kostnaden för en tillfällig förbättring av arbetslös-

hetsförsäkringsvillkoren, torde en behovsprövning få anses ofrånkomlig.

Kommissionen ifrågasätter, om icke en förbättring av de försäkrades vill­ kor genom särskilda barntillägg — i den mån den icke helt eller huvudsak­ ligen håres av de försäkrade själva — bör givas provisorisk karaktär men bekostas av det allmänna, åtminstone i huvudsak. Detta mål skulle — så­ som förut nämnts — kunna nås genom att hjälpkungörelsens förbud i 44 § mot utgivande av dagunderstöd till den, som åtnjuter daghjälp, upphävdes för visst, klart avgränsat dagunderstöd, t. ex. understöd för barn. Mot socialstyrelsens förslag att dubbelt barntillägg skall utgå för

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 29

samma barn, därest båda föräldrarna äro arbetslöshetsförsäkrade och sam­ tidigt understödsberättigade, anföras betänkligheter av statskontoret, arbets­ marknadskommissionen, socialvårdskommittén och svenska arbetsgivareför­ eningen.

Socialvård skommittén och svenska arbetsgivareföreningen ansluta sig till

byråchefen Bexelius’ reservation.

Statens arbetsmarknadskommission framhåller följande:

De skäl, som av socialstyrelsen anförts såsom motiv för dubbelt barnbi­ drag — barntilläggets karaktär av försäkringsmässigt understöd samt för­ utsättningen att en familj, där både man och hustru äro medlemmar i er­ känd arbetslöshetskassa, som regel inrättat sig efter en levnadsstandard, som bygger på den kvinnliga försäkrades arbetsinkomst — kunna enligt kom­ missionens förmenande här icke tillmätas avseende. Sistnämnda skäl kunde för övrigt anföras för ett förhöjt barnbidrag i samtliga fall, där den försäk­ rade haft tillfälle att inrätta sig efter en högre levnadsstandard än den för bans yrkeskategori eljest normala. Några administrativa svårigheter att inne­ hålla det ena av barntilläggen behöva icke uppkomma, örn den försäkrade, som gör anspråk på hjälp i form av barntillägg, avfordras dels en skriftlig förklaring, att han eller hon icke redan åtnjuter barntillägg för barnet ifråga, dels en försäkran att för kassans redogörare omedelbart anmäla eventuellt inträffande förändringar i detta förhållande. En sådan anordning torde med

hänsyn till bestämmelsen i arbetslöshetskasseförordningens 8 § punkt 4 få

anses ur kontrollsynpunkt fullt tillfredsställande. Åtnjuta båda föräldrarna daghjälp, kan, örn de tillhöra olika kassor, barntillägg utgå med halva be­ loppet från vardera kassan. I den åberopade punkten 4 av 8 § förordningen örn erkända arbetslöshets­ kassor stadgas, att från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem må kunna uteslutas den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse för bedömandet av hans rätt till understöd.

Statskontoret yttrar:

En tillfredsställande lösning av denna fråga lärer endast kunna vinnas, därest rätten till fullt barntillägg förbehålles fader eller moder, som ensam svarar för barnets försörjning. I de fall åter, där även den andra av för­ äldrarna bidrager till barnets försörjning — genom förvärvsarbete utom hem­ met av den omfattning, att det utgör vederbörandes huvudsakliga sysselsätt­ ning, eller genom periodiskt underhållsbidrag — synes barntillägget böra re­ duceras till hälften. Härigenom vinner man, bland annat, den fördelen, att hustrun aldrig behöver gå miste örn den del av barntillägget, som försäkrings­ mässigt belöper på av benne erlagda avgifter. Icke heller kommer — såsom enligt reservantens förslag — den omständigheten, att mannen bliver arbets­ lös, att medföra indragning av barntillägget och därmed minskade inkomster jämväl för hustrun. o I anslutning härtill vill statskontoret ifrågasätta, örn den i fattigvårdslagen och lagen den 11 juni 1920 örn makes underhållsskyldighet mot andra ma­ kens barn stadgade underhållsskyldigheten kan anses vara av den primära natur, att den bör medföra rätt til! barntillägg jämväl för makes barn före äktenskapet. Härigenom skulle för övrigt — vid ett eventuellt bibehållande av det dubbla barntillägget till föräldrar — tre barntillägg kunna komma ali utgå för samina barn.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Landsorganisationen anför, att med införandet i arbetslöshetsförsäkringen

av rätten till barntillägg följde ytterligare komplicering i de bestämmelser, som läge till grund för kassornas förvaltning och administration. Det vore av vikt, att såväl kontrollen som det administrativa förfarandet i övrigt lades upp efter enklast möjliga linjer, enär eljest påbyggnaden med barntillägg kunde bliva alltför betungande för kassorna.

I resolutionen från konferensen den 21 mars 1941 med de erkända arbets­ löshetskassorna m. fl. anföres, att barntillägg borde införas och utbetalas av

arbetslöshetskassorna. Införandet av behovsprövning inom arbetslöshetsför­ säkringen avstyrktes emellertid bestämt.

Departe­ Socialstyrelsens förslag till åtgärder för förbättring av arbetslöshetsför­

ments­

säkringens förmåner innefattar i första hand införandet i gällande författ­

chefen.

ning av bestämmelser om barntillägg. Dessa tillägg skulle utgå utan behovs­ prövning till envar försäkrad, som hade och fullgjorde underhållsskyldighet mot barn, samt bekostas av samtliga försäkrade. Kassorna skulle sålunda icke äga valfrihet i fråga om införandet av barntillägg. Till barntilläggen skulle utgå statsbidrag, som skulle vara särskilt förmånligt och beräknas efter hög procentsats, förslagsvis 75 procent. Statens arbetsmarknadskommission har med särskild styrka betonat, att barntillägget borde anses hava karaktär av kristidsåtgärd. Med hänsyn till att det otvivelaktigt är av den största vikt, att i vårt land åtgärder av betydelse för befolkningsfrågans främjande vidtagas, finner jag emellertid starka skäl tala för att barntillägg få ingå såsom en beståndsdel i de förmåner, vilka den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen under alla förhållanden, alltså även under relativt goda konjunkturer, har att bjuda de försäkrade. Barntilläggen böra sålunda enligt min mening utgå såsom ett rent försäk­ ringsmässigt understöd, oberoende av inkomst- eller annan behovsprövning. Härmed är även utsagt, att jag icke vill biträda statens arbetsmarknadskom­ missions förslag därom, att barntilläggen skulle utbetalas av arbetslöshets­ kommittéerna, d. v. s. såsom ett efter behovsprövning beviljat komplement till daghjälpen. Socialstyrelsens förslag i ämnet, vilket i huvudsak tillstyrkts i yttrandena, synes mig böra i princip godtagas. Barntillägg bör i enlighet härmed utgå med 60 öre per understödsdag och barn under 16 år samt i övrigt enligt de villkor socialstyrelsen föreslagit. Jag har övervägt en dyrortsgradering av barntillägget, men funnit en sådan ur olika synpunkter erbjuda alltför stora svårigheter; det är ett starkt intresse hos kassorna, att försäkringen ordnas efter så enkla regler som möjligt. Ändring i socialstyrelsens förslag synes böra vidtagas allenast i fråga om de regler, enligt vilka mer än ett barntilllägg skulle kunna utgå för ett och samma barn. Det torde icke böra ifråga­ komma att så fastlåsa arbetslöshetsförsäkringen vid rent försäkringsmässiga principer, att barntillägg för visst barn skulle kunna utgå till flera perso­ ner. För det fall att barntillägg för ett barn enligt huvudreglerna skulle ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 31

gå till mera än en person, synes föreskrift böra av praktiska skäl meddelas, att tillägg skall utgå endast till fadern, örn denne är en av de berättigade, samt eljest till modern. I likhet med socialstyrelsen anser jag lämpligt, att statsbidrag till barn­ tillägg, oaktat att detta icke utgår efter behovsprövning, beräknas efter en för kassorna förmånlig procentsats. Mot styrelsens förslag örn 75 procent har jag intet att erinra. Bestämmelserna örn barntillägg torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, lämpligen kunna upptagas i 17 och 20 §§ förordningen om erkända arbets­ löshetskassor samt 1 och 2 §§ förordningen örn statsbidrag till sådana kassor. Statens kostnader för barntillägg synas, såsom närmare framgår av den i det följande lämnade redogörelsen för verkställda kostnadsberäkningar, för budgetåret 1941/42 kunna uppskattas till 570,000 kronor.

II. Ändrade grunder för daghjälpsbidraget.

Gällande bestämmelser.

Nu gällande bestämmelser om daghjälpsbidraget innebära, att kassorna själva skola finansiera ett antal understödda dagar per medlem och år, som svarar mot det genomsnittliga daghjälpsbeloppet i kronor minskat med en halv. överstiger antalet understödda dagar per medlem den sålunda fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå, till en början med en relativt liten del av hela kostnaden men därefter växande intill 21 understödda da­ gar per medlem och år. Daghjälpsbidraget når vid denna gräns upp till 75 procent av hela kostnaden vid en daghjälp av 2 kronor och till 40 procent av hela kostnaden vid en daghjälp av 6 kronor. Det procenttal för bidraget, som gäller vid 21 understödda dagar, tillämpas oförändrat upp t. o. m. 26 understödda dagar per medlem och år. örn arbetslösheten stiger så högt, att antalet understödda dagar per medlem och år överstiger 26, utgår intet stats­ bidrag för den överskjutande delen.

Socialstyrelsens utredning.

Styrelsen föreslår (Bilagan A, sid. 21—24), att grunderna för statsbidraget till daghjälpen ändras efter regeln, att de bidragsprocentsatser, som nu gälla för 2 kronors daghjälp, skola gälla för 3 kronors, de som gälla för daghjälp om 2 kronor 25 öre skola äga giltighet för daghjälp om 3 kronor 25 öre o. s. v. Styrelsen anför, alt en ökning av statsbidraget enligt angivna grunder icke innebure några principiella nyheter. Den avsåge endast ett återställande av förhållanden, som den allmänna prisstegringen rubbat. Därjämte utgjorde den en konsekvens av arbetsmarknadskommissionens förslag till nya grunder för kontantunderstödet. Utan en på dylikt sätt förhöjd subvention syntes det efter genomförandet av sagda förslag icke vara möjligt att kunna bibehålla de försäkrades intresse för att genom avgiftsbetalning deltaga i bestridandet

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

av sina arbetslöshetskostnader. Styrelsen tillägger, att, därest prisutveck­ lingen skulle leda till en allmän och mera betydande nedgång av priserna, möjlighet funnes att vidtaga en därav betingad ändring av statsbidragsgrunderna. De föreslagna nya grunderna syntes komma att medföra en kost­ nadsökning för staten, som visserligen icke vore oväsentlig men som dock måste betraktas såsom liggande inom det rimligas gräns. Socialstyrelsen anför, att det i nuvarande statsfinansiella läge syntes ligga nära till hands att ställa frågan, huruvida statsverket kunde taga på sig dessa merutgifter, även om de vore relativt begränsade. Emellertid syntes det i själva verket vara mera naturligt att ställa frågan, huruvida statsver­ ket hade råd att underlåta denna utgiftsökning. Genom att det förhöjda stats­ bidraget tryggade fortbeståndet av nu verksamma erkända arbetslöshetskas­ sor och möjligen utökade deras krets, tillfördes de av det allmänna kon­ trollerade hjälpåtgärderna vid arbetslöshet de betydande inkomstmedel, som utgjordes av de försäkrades avgifter. I detta sammanhang må omnämnas, att socialstyrelsen förklarat sig anse, att antagande av de föreslagna statsbidragsgmnderna och ett införande av en barntilläggsanordning icke medförde krav på ändring av bestämmelserna rörande de erkända arbetslöshetskassornas fondbildning (Bilagan A, sid. 27—28).

Yttrandena. Statskontoret finner socialstyrelsens förslag vara väl avvägt. Socialvårdskommittén anser sig även kunna förorda förslaget. Genom att

statsbidragsgrunderna förändrades så att de nuvarande procentsatserna för två kronors daghjälpsbelopp komme att gälla för tre kronors daghjälpsbelopp syntes förutsättningar föreligga för att medlemmarna i allmänhet skulle välja den högre daghjälpsklassen och därigenom erhålla en mera effektiv hjälp vid arbetslöshetstillfällen och försäkringens ställning gentemot kontan tunder stödsverksamheten stärktes.

Daco ansluter sig till de synpunkter, som ligga till grund för socialstyrel­

sens förslag, men påpekar, att styrelsen i sin framställning på denna punkt icke syntes hava tagit nödig hänsyn till att behovsprövningen för erhållandet av kontantunderstöd verkade kraftigt restriktivt.

Statens arbetsmarknadskommission gör icke någon erinran mot förslaget. En ledamot av arbetsmarknadskommissionen (ordföranden i svenska be-

klädnadsarbetareförbundet I. Larsson) förklarar emellertid, att han ansett, att kommissionen bort hemställa om prövning av ett bättre avvägt statsbidrag till de högre daghjälpsklasserna. Som motiv anföres, att det statsbidrag, som nu föresloges, uppginge till högst 75 °/o vid en 3 kronors försäkring men att detta bidrag i realiteten sjönke till 21 °/o för den 4:e, 18 °/o för den 5:e och 11 % för den 6:e kronan vid en försäkring till dessa belopp. De försäk­ rade finge således själva med sina avgifter svara för minst 25 °/o vid en 3 kronors försäkring, men deras del för den 4:e, 5:e och 6:e kronan bleve minst

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 33

respektive 79 °/o, 84 % och 89 °/o. Detta förhållande motverkade helt natur­ ligt möjligheten att få försäkringen effektiv; arbetslöshetskassorna och de försäkrade stannade i regel vid de lägre beloppen på grund av den höga av­ gift, som måste påläggas så snart 3-kronorsstrecket överskredes. Att skillna­ den bleve så stor berodde givetvis på att den sjunkande skalan inverkade icke blott på det belopp, som överstege 3 kronor, utan på hela försäkrings­ beloppet. En gradering, som vore avvägd på det sättet, att samma statsbidrag utginge lika på de första 3 kronorna, oavsett om försäkringen stannade vid detta belopp eller vore högre, men sedan sjönke, så att den föreslagna pro­ centsatsen för en 4 kronors försäkring utginge för den 4:e kronan, det för en 5 kronors angivna för den 5:e kronan o. s. v., skulle giva en betydligt bättre avvägning, utan att principen om mindre statsbidrag vid högre för­ säkring rubbades. Detta skulle då medverka till att arbetslöshetskassorna finge större möjlighet till praktisk användning av de högre försäkringsbelop­ pen, och de försäkrade finge en bättre självhjälp och mindre behov av hjälp

utanför försäkringen. — Kommissionen anför, att den saknade möjlighet att

bedöma verkningarna av en sådan omläggning.

Försåkringsinspektionen förklarar, att inga mera vägande skäl syntes vara

att anföra mot den föreslagna justeringen av statsbidraget. Dock skulle kun­ na göras gällande, att höjningen för de mera frekventa daghjälpsbeloppen vore något större än som svarade mot den hittills uppnådde stegringen i levnadskostnaderna. Örn lämpligheten av att vid en ändring av statsbidragsgrunderna diskontera en eventuell framtida ytterligare stegring i levnads­ kostnaderna kunde givetvis tvekan råda. Den föreslagna regeln för statsbidragets bestämmande finge också i ett annat avseende en effekt, som försäkringsinspektionen ansåge sig böra er­ inra om. Till belysning härav hade för arbetslöshet av olika omfattning i en tablå sammanställts statsbidragssatserna i procent av daghjälpskostnaden dels enligt nu gällande bestämmelser, dels enligt socialstyrelsens förslag. Härom anföres: Av tablån framgår, att ökningen i statsbidragssatserna blir något större vid lägre arbetslöshet och avtager eftersom arbetslösheten stiger. Örn man önskar komma ifrån denna konsekvens, kan detta ske exempelvis därige­ nom, att regeln för statsbidraget utformas på så sätt, att de bidragsprocent­ satser, som enligt 1932 års utredning1 gällde för en viss daghjälp, nu skola gälla för en daghjälp som är en krona större. Uttryckes denna regel med tillhjälp av den grafiska framställning av statsbidraget, som åter­ finnes å sid. 141 i propositionen nr 209 till 1933 års riksdag, innebär den­ samma, att man övergår från slreckad kurva lill närmast högre liggande

heldragna kurva, medan socialstyrelsens förslag innebär, att man övergår från slreckad kurva till närmast högre liggande streckade kurva, ökningen

av statsbidraget enligt detta alternativ i jämförelse med socialstyrelsens för­ slag framgår ur följande sammanställning.

1 En i januari 1933 nied biträde av tillkallade sakkunniga inom socialdepartementet utarbe­ tad promemoria rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m. (intagen såsom Bilaga G i propo­ sitionen nr 1309 år 1933).

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 214. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 35

säkringen så effektiv, att den lämnar behovet av kompletterande understöd ur räkningen.

Svenska arbetsgivareföreningen slutligen uppger sig förstå de motiv, som

läge till grund för socialstyrelsens förslag, men finner, såsom förut nämnts, föreslagna åtgärder vara ett ytterligare steg mot försäkringsformens slutliga upplösning.

I resolutionen från konferensen den 21 mars 1941 med de erkända ar­ betslöshetskassorna m. fl. anföres, att undersökning borde verkställas, huru­

vida icke finansiella möjligheter funnes för genomförande av de statsbidragsgrunder, som landsorganisationen rekommenderat.

I nu förevarande sammanhang anser jag mig icke böra ingå på prövning Departementsav den av försäkringsinspektionen och en ledamot av statens arbetsmark­ chefen. nadskommission behandlade frågan om ändring, ur skilda synpunkter, av de huvudprinciper, å vilka gällande bestämmelser örn statsbidrag till de er­ kända arbetslöshetskassorna äro byggda. Redan i det föregående hava anförts skäl, som tala för en förbättring av statsbidraget. En sådan förbättring lärer jämväl vara i viss mån motiverad med hänsyn till den sänkning av veckoantalet i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, vilken jag i det följande ämnar föreslå. Vid övervägandet av spörsmålet huru denna förbättring skall åstadkom­ mas synes mig ett val böra ske mellan socialstyrelsens förslag, vilket till­ styrkts i flertalet remissyttranden, å ena sidan, samt landsorganisationens förslag, å den andra. Enligt sistnämnda förslag skulle högsta statsbidrag utgå för daghjälp upp till fyra kronor i stället för tre kronor, som social­ styrelsen föreslagit. De ökade kostnader för statsverket, vilka skulle föran­ ledas av de olika förslagen, synas, på sätt framgår av de i det följande när­ mare omförmälda kostnadsberäkningarna, för nästa budgetår kunna upp­ skattas till 700,000 kronor vid genomförandet av socialstyrelsens förslag och 1,050,000 kronor, därest landsorganisationens förslag skulle godtagas. Det må emellertid betonas, att kostnadsberäkningar i fall som de nu ifrågava­ rande äro tämligen vanskliga och icke kunna giva exakta resultat. För egen del har jag vid övervägandet av förevarande spörsmål stannat för att tillstyrka landsorganisationens förslag. Därigenom skulle avgifterna för daghjälp upp till fyra kronor, vilket belopp med hänsyn till behovet vid arbetslöshet icke är högt, kunna hållas på sådan nivå, att de skulle kunna bäras av en vid arbetstagarkrets, och samtidigt synes den fördelen kunna vinnas, att avgifterna i sådana fall, som ej kunna anses extrema, icke skulle behöva höjas på grund av den nedsättning av antalet veckoavgifter i det tids­ bestämda avgiftsvillkoret, som jag nyss berört. Bestämmelser i ämnet torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, böra upp­ tagas i 6 § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. De nya bestämmelserna föranleda ändring även av den vid förordningen fogade bilagan. Dessa och i det föregående omförmälda ändringar i statsbidrags-

36 Kungl. Majlis proposition nr 214.

förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941. Vad socialstyrelsen anfört (Bilagan A, sid. 49) rörande denna förordning synes böra iakttagas.

III. Reglering av rätten att välja daghjälpsklass.

Gällande bestämmelser.

Daghjälp skall bestämmas till belopp ej överstigande sex och ej understi­ gande två kronor (20 § 1 morn.). I vissa uppräknade undantagsfall må dag­ hjälp dock utgå med lägre belopp. Kassorna äga själva bestämma daghjäl­ pens storlek inom nyss angivna gränser. Kassorna kunna införa olika understödsklasser.

Socialstyrelsens utredning.

Socialstyrelsen framhåller (Bilagan A, sid. 24—26), att den i de flesta kassor förekommande möjligheten för medlemmarna att fritt välja daghjälpsklass (då fråga är örn daghjälp av minst 2 kronor) lett till att medlemmar med särskilt stor arbetslöshetsrisk valt att gå in i daghjälpsklasser, som gåve högre daghjälp, medan medlemmar med liten arbetslös­ hetsrisk valt daghjälpsklasser med lågt dagligt understöd. Denna företeelse hade medfört, att antalet understödda dagar per medlem och år i klasser med högre understödsbelopp blivit påfallande högt. Det vore givetvis önskvärt, om samtliga kassor kunde införa sådana be­ stämmelser, att den normala löneinkomsten bleve utslagsgivande för klass­ tillhörigheten. Åtskilliga svårigheter vore emellertid förenade därmed. Jäm­ väl andra utvägar funnes för att neutralisera ett ur såväl kassans som det allmännas synpunkt icke rationellt klassval. I regel borde en uppdelning på minst två klasser kunna göras, varvid till ena klassen hänfördes kvinnliga medlemmar, lärlingar, medlemmar under viss ålder och medlemmar, som ej ansåges utgöra fullgod arbetskraft, medan till en andra daghjälpsklass med högre dagligt understödsbelopp hänvisades övriga medlemmar av kas­ san. Även en sådan klassindelning hade dock vissa mindre goda sidor. — Det vöre dock nödvändigt, att tillsynsmyndigheten finge möjlighet att kom­ ma till rätta med problemet. I den mån legislativa förutsättningar därför saknades, måste dylika skapas. Svårigheter mötte att i förordningen inskriva en bestämmelse i ämnet. En sådan behövdes ej heller, då det vore fullt till­ räckligt med en allmänt hållen föreskrift, att tillsynsmyndigheten ägde väg­ ra antaga kassa, som icke i sina stadgar inskrivit sådana bestämmelser rö­ rande medlemmarnas rätt att vinna inträde i olika daghjälpsklasser, som vore ägnade att på ett verksamt sätt motverka en inplacering i klasser, vil­ ken skulle innebära fara för bristande riskutjämning inom kassan och där­ med fara för kassans ekonomiska bärighet. I analogi därmed skulle vidare tillsynsmyndigheten genom särskild föreskrift tilldelas befogenhet att, da en kassas bestämmelser rörande klasstillhörigheten under det kassan vore i verksamhet visade sig icke uppfylla dessa krav, med användande av me­ del liknande dem, som funnes angivna dels i 32 § och dels i 34 § arbetslöshetskasseförordningen, åvägabringa erforderlig ändring av stadgarna. Socialstyrelsen diskuterar vidare (Bilagan A, sid. 26—27) spörsmålet, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 37

icke tillsynsmyndigheten redan nu på grund av bestämmelser i understöds­ föreningslagen, närmast 70 §, kunde anses hava medel i sin hand att, då arbetslöshetskassa sökte registrering, ställa krav på stadgebestämmelser, ägnade att motverka ett olämpligt klassval. En sådan tolkning av bestäm­ melserna syntes emellertid icke hava varit förutsedd vid deras tillkomst, var­ för den enligt styrelsens mening icke kunde ifrågakomma med mindre än att den underställdes Kungl. Majit och riksdagen och av den lämnades utan erinran. Det hade dock inom styrelsen dragits i tvivelsmål, huruvida det vore lämpligt att införa en så viktig nyhet, som den ifrågasatta, utan en uttryck­ lig bestämmelse därom, lämpligen i 4 § arbetslöshetskasseförordningen. Sty­ relsen hade för sin del lämnat frågan om den lämpligaste framgångsvägen öppen. En reservant inom styrelsen (byråchefen Bexelius) anser det erforderligt, att en bestämmelse i ämnet intages i förordningen om erkända arbetslöshetskassor (Bilagan A, sid. 55—56).

Yttrandena. Landsorganisationen förklarar, att det icke vore opåkallat, att i samband

med ett beslut om förbättrade statsbidrag jämväl rätten att välja daghjälpsklass bleve föremål för ytterligare reglering.

Socialvårdskommittén säger sig väl inse svårigheten att ordna klassindel­

ningen så, att den normala löneinkomsten bleve utslagsgivande för klass­ tillhörigheten. Kommittén vore likväl tveksam, örn frågan mera rationellt kunde ordnas utom genom en mera differentierad klassindelning och med tvång för medlemmarna att välja den klass, som närmast motsvarade deras löneinkomster. Kommittén ville dock icke avvisa ett försök med klassindel­ ning enligt socialstyrelsens förslag, vilket enligt kommitténs mening repre­ senterade ett minimum av de åtgärder i ifrågavarande avseende, som måste förbindas med det högre statsbidraget. Såsom socialstyrelsen anfört, förelåge svårigheter att i förordningen om erkända arbetslöshetskassor införa en be­ stämmelse, som i detalj gåve anvisning på hur problem om begränsning av klassvalet skulle lösas i de enskilda fallen. Lämpligast torde vara att i enlig­ het med förslaget överlåta åt tillsynsmyndigheten att övervaka kassornas stadgar i förevarande hänseende. Kommittén tillstyrker reservantens förslag örn införande av en bestämmelse i ämnet i 4 § arbetslöshetskasseförord­ ningen.

Pensionsstgrelsen framhåller, att, örn socialstyrelsens förslag till nya grun­

der för statsbidraget åt arbetslöshetskassorna godtoges, det givetvis ur social synpunkt vore av särskild vikt, alt statsbidragsliöjningen finge avsedd ver­ kan, d. v. s. att daghjälpen verkligen ökades i kassorna i beräknad utsträck­ ning. Socialstyrelsen hade icke helt förbisett risken för att den enskilde medlemmen skulle underlåta att utöka daghjälpens belopp, i vilket fall de nya statsbidragsgrunderna endast komme alt leda till en minskning i de avgifter medlemmen hade att erlägga till arbetslöshetskassan. En sådan ut­ veckling hade emellertid socialstyrelsen av olika skäl funnit icke sannolik och förutsatte, att det skulle bli möjligt åstadkomma den önskade utveck­

38 Kanyl. Maj:ts proposition nr 214.

lingen på frivillighelens väg. Erfarenheterna i andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor torde däremot snarast tala för att åtgärder av tving­ ande natur vore att föredraga, icke minst i de lojala medlemmarnas intresse. Såväl av delta skäl som av allmänna säkerhetshänsyn ifrågasatte pensionsstyrelsen, örn icke möjligheterna till vidtagande av tvingande åtgärder borde ytterligare övervägas. Pensionsstyrelsen diskuterar därefter frågan, huruvida kassan själv genom en klassindelning, där tillhörigheten till viss klass icke berodde av medlemmens fria val utan av andra faktorer, t. ex. inkomstens storlek, ägde förändra omfattningen av de individuella försäkringarna. Styrelsen kommer till det resultatet, att för de erkända arbetslöshetskassorna föreligger rättslig möjlighet att även gentemot enskilda medlemmars mening genomföra klass­ indelning med skyldighet att tillhöra viss klass. Härefter behandlar styrelsen spörsmålet, huruvida gällande lagstiftning också möjliggör för tillsynsmyn­ digheten att påfordra, att arbetslöshetskassa vidtager en dylik åtgärd. Härom anföres: När i 34 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas, att till­ synsmyndigheten äger ingripa mot kassa med anvisning då »eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas verksamhet föreligger», tor­ de måhända kunna ifrågasättas, huruvida icke myndigheten med stöd härav kunde meddela redan existerande kassa anvisning att införa en klassindel­ ning av nu avsett slag. Pensionsstyrelsen vill emellertid erinra om att kas­ sorna registrerats och vunnit erkännande utan att stadgarna innehållit be­ stämmelser rörande dylik klassindelning samt vidare att kassorna hittills tillåtits driva verksamhet utan att tillsynsmyndigheten funnit anledning till anmärkning mot verksamheten i berörda hänseende. Med hänsyn bland annat till dessa omständigheter synes 34 § förordningen icke skäligen böra åberopas såsom stöd för ett åläggande att införa klassindelning utav ifråga­ varande slag. Enligt 78 § av 1938 års understödsföreningslag skall tillsynsmyndigheten, bland annat då avvikelse från lag eller författning eller föreningens stadgar förekommer eller då stadgarna icke längre finnas vara betryggande för med­ lemmarna och övriga understödsberättigade, meddela föreningen anvisning att vidtaga sådan åtgärd eller förändring av föreningens verksamhet som prövas erforderlig. En anvisning med åläggande att införa klassindelning tor­ de icke kunna grundas enbart på denna bestämmelse. Jämlikt 70 § i 1938 års lag gäller vidare beträffande nyregistrering av understödsförening, att registrering skall vägras bland annat då stadgarna icke äro upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Med stöd av denna bestämmelse har tillsynsmyndigheten i varje fall icke möjlighet att framtvinga önskad klassindelning beträffande redan registrerade kassor.

Med hänsyn till det anförda anser pensionsstyrelsen förordningen om er­ kända arbetslöshetskassor böra kompletteras med föreskrift i berörda hän­ seende. Därvid vore det emellertid av vikt, att densamma erhölle sådan ut­ formning, att en tillräckligt smidig tillämpning bleve möjlig. Bestämmelse i ämnet kunde lämpligen fogas som ett nytt moment till 20 § i förordningen i dess lydelse enligt socialstyrelsens förslag (Bilagan A, sid. 51). Det nya momentet skulle lyda sålunda:

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 39

»Erkänd arbetslöshetskassa skall i sina stadgar upptaga sådana särskilda försäkringsvillkor, som erfordras för uppnående, inom i 1 mom. i denna paragraf angiven övre gräns, av ett skäligt förhållande mellan medlems daghjälp och arbetsinkomst.»

Socialstyrelsen har för sin del ansett, att tillsynsmyndigheten bör hava Departe­ ments­ befogenhet att meddela sådana föreskrifter, som förhindra kassemedlem­ chefen. marna att, oberoende av inkomstförhållanden, välja daghjälpsklass på så­ dant sätt, att personer med stor arbetslöshetsrisk komma i de högsta och per­ soner med liten dylik risk i de lägsta klasserna. Att behov av en dylik be­ fogenhet för tillsynsmyndigheten föreligger synes mig klart. Då gällande förordnings bestämmelser icke torde grunda rätt för tillsynsmyndigheten att ålägga — i varje fall redan erkända — arbetslöshetskassor att föreskriva lämplig klasstillhörighet för medlemmarna, torde särskilda bestämmelser i ämnet böra införas i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Ifråga­ varande bestämmelser torde lämpligen kunna upptagas i ett nytt 5 mom. i 20 §. Däri synes sålunda böra föreskrivas, att erkänd arbetslöshetskassa i sina stadgar skall intaga erforderliga bestämmelser till förhindrande av ett ur ekonomiska synpunkter olämpligt klassval. Stadgeändring synes dock icke behöva verkställas förrän å nästkommande ordinarie sammanträde. Pensionsstyrelsen har, såsom framgår av dess förslag, velat gå betydligt längre. Ett genomförande av nämnda förslag skulle emellertid enligt min mening innebära alltför stort intrång från tillsynsmyndighetens sida i kas­ sornas självbestämningsrätt.

Jag övergår härefter till behandling av ett flertal spörsmål rörande för­ fattningsändringar, vilka socialstyrelsen omförmält i sin utredning. I samt­ liga fall är fråga örn ändring av förordningen örn erkända arbetslöshets­ kassor. De av mig i det följande på vissa punkter föreslagna ändringarna och jämkningarna synas mig vara av den natur, att genom ett bifall till desamma den av socialvårdskommittén påbörjade utredningen rörande ar­ betslöshetsförsäkringen icke menligt föregripes. IV.

IV. Rätt till inträde i erkänd arbetslöshetskassa.

I fråga örn gällande bestämmelser vill jag hänvisa dels till socialstyrel­

sens utredning (Bilagan A, sid. 29), dels ock till den under VI i det följande lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser.

Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har till socialstyrel­

sen avgivit förslag rörande sådan ändring av gällande bestämmelser, att personer, vilka lämnat kassans verksamhetsområde, ej må kunna vinna inträde i kassan. Vidare har föreslagits sådan omarbetning av 8 §, alt skill­ nad skulle göras mellan rätt att vinna inträde och rätt för kassan att utesluta medlemmar.

Socialstyrelsen avstyrker ändring (Bilagan A, sid. 29—30).

I detta sammanhang omnämner socialstyrelsen, att de under förevarande

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

och efterföljande rubriker upptagna förslagen äro av den natur, att de an­ tingen ej alls eller i mycket ringa utsträckning föranleda kostnadsökningar för staten eller administrativa besvärligheter. Detta uttalande rör dock ej de under XIV och XV upptagna spörsmålen.

Landsorganisationen anför i sitt yttrande:

I förslaget från handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa åter­ speglas en uppfattning, som allmänt är tillfinnandes inom de fackliga orga­ nisationerna, nämligen att inträde i organisationen skall begäras under tid anställning innehaves inom organisationens verksamhetsområde. Denna upp­ fattning delas också av dem, som kunna ifrågakomma till medlemskap i ar­ betslöshetskassorna och därför är den föreslagna ändringen ingen stor fråga. Den som söker medlemskap i en arbetslöshetskassa gör som regel icke detta av egen drift utan först efter uppmaning av kamraterna eller av kassans redogörare. Sedan anställningen upphört, är det därför ingen större risk för att vare sig han själv eller någon annan skall komma på den idén att ifrågasätta medlemskap. Detta i all synnerhet om ny anställning erhål­ lits utanför kassans verksamhetsområde. Landsorganisationen finner det emellertid ganska naturligt, att arbetslöshetskassorna kräva, att vederböran­ de skall inneha anställning inom kassans verksamhetsområde, då ansökan om inträde ingives.

Departe­ Föreliggande spörsmål har, såsom under utredningen i ärendet framhål­

ments­

lits, endast ringa betydelse. Jag finner med hänsyn till vad socialstyrelsen

chefen.

anfört anledning icke föreligga att föreslå ändring av gällande bestäm­ melser.

V. Uteslutning av medlem vid övergång till annan arbetslöshetskassa.

Redogörelse för gällande bestämmelse lämnas av socialstyrelsen (Bilagan

A, sid. 30). Jag vill därjämte hänvisa till den under VI lämnade redogö­ relsen.

Till socialstyrelsen har handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshets­ kassa avgivit förslag, att medlem, som övergår till verksamhetsområde, inom

vilket finnes antingen annan erkänd arbetslöshetskassa eller ock enskild arbetslöshetskassa, måste uteslutas omedelbart efter övergången till det nya verksamhetsområdet, såvida överenskommelse örn tillgodoräknande av av­ gifter finnes upprättad mellan kassorna.

Socialstyrelsen avstyrker förslaget (Bilagan A, sid. 30). Landsorganisationen förklarar sig icke kunna biträda socialstyrelsens me­

ning samt anför: Sedan överenskommelse träffats mellan de erkända arbetslöshetskassor­ na inbördes och mellan sagda kassor och de enskilda arbetslöshetskassorna om fri övergång med rätt att i understödshänseende tillgodoräkna erlagda avgifter, kan det icke stå den enskilde medlemmen fritt att välja den kassa han önskar tillhöra. Han måste ha skyldighet att tillhöra den kassa, inom vars verksamhetsområde han är sysselsatt och betala de avgifter, som äro fastställda med hänsyn till arbelslöshetsrisken inom denna kassa. När det gäller överflyttning mellan erkänd kassa och enskild, förhåller det sig där­ jämte så, att i den enskilda kassan fackföreningsboken gäller såsom medlemsbok. Vid överflyttning av medlemskapet i fackorganisationen följer

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 41

sålunda medlemskapet i kassan automatiskt med. Sker överflyttningen från fackförbund, inom vars verksamhetsområde erkänd kassa finnes, kan med­ lemskapet i den erkända kassan upprätthållas i 9 månader, även om över­ flyttning ägt rum till fackförbund med enskild kassa, i vilken vederbörande automatiskt erhållit medlemskap. Det är visserligen sant, att organisatio­ nerna själva kunna komma till rätta med dessa problem, men ingens rätt blir kränkt, om den princip handelsarbetarna företräda blir lagfäst. Den måste ändock vara rättesnöret i det praktiska arbetet.

Departe-

Otvivelaktigt är det av betydelse, att en arbetstagare har viss frihet i fråga

ments-

om tidpunkten för utträde ur en arbetslöshetskassa, vars verksamhetsom­ chefeu. råde han lämnat. Å andra sidan synes han rätteligen böra tillhöra den kassa, inom vars verksamhetsområde han är sysselsatt, samt betala de av­ gifter, som äro fastställda med hänsyn till arbetslöshetsrisken inom denna kassa. Då emellertid, på sätt socialstyrelsen anfört, berörda problem vid övergång från erkänd arbetslöshetskassa till erkänd eller enskild kassa kunna ordnas genom överenskommelser mellan organisationerna, synas till­ räckliga skäl för författningsändring icke vara för handen.

VI. Förfarandet vid uteslutning av medlem.

Gällande bestämmelser.

Finnes beträffande medlem av erkänd arbetslöshetskassa omständighet ha­ va inträffat, som kan föranleda hans uteslutande, skall det enligt 9 § åligga kassans styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens senaste kända adress giva honom underrättelse därom, därvid skälig tid skall före­ skrivas för avgivande av förklaring. Beträffande uteslutningsgrunder finnas stadganden i 7 och 8 §§. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom med­ lem skall enligt 7 § uteslutas 1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans räkning; 2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller adoptivbarn; 3) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa; 4) den som icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder; 5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan överenskommelse träffats, som avses i 13 §. Tillsynsmyndigheten äger dock beträffande viss kassa medgiva, att perso­ ner, som avses under 1) och 2), må kunna vinna inträde i kassan. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvar­ stå såsom medlem må enligt 8 § — utöver i 7 § avsedda personer — allenast kunna uteslutas 1) den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt, alt medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej heller under minst tre av de senast förflutna tolv månader­ na uppfyllt sålunda föreskrivet villkor;

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

2) den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt, att medlem skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom visst område, ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast för­ flutna sex månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor; 3) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet är för handen; 4) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till understöd; 5) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter; 6) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stad­ garna. Är medlem, som uteslutes ur kassan av annan orsak än i 8 § 4) omförmäles, på grund av redan inträffad arbetslöshet då berättigad till understöd, skall enligt 10 § uteslutningen anses hava skett först då löpande understödstid gått till ända.

Förslag av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa.

Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har till socialstyrelsen avgivit förslag (Bilagan A, sid. 31), att det i 9 § angiv­ na förfaringssättet skall hava avseende allenast på de uteslutningsgrunder, som äro upptagna i 8 § 3)—6). Därest motiv för uteslutning förelåge jämlikt 7 § eller 8 § 1)—2) skulle medlem alltså icke på i 9 § angivet sätt under­ rättas och beredas tillfälle avgiva förklaring. I socialstyrelsens utredning den 24 januari 1941 avstyrkes det av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa framlagda förslaget. Socialstyrelsen anför, att det syntes självklart, att varje medlem måste hava rätt att inför kassan redogöra för de omständigheter, vilka inverka på hans möjligheter och rättigheter att tillhöra kassan. Det torde även kunna ifrågasättas, örn handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa avsett en sådan ändring av förordningen. Därest så icke varit förhållandet, torde förslaget böra få tolkas så, att en kassa, därest fråga är om uteslutning jäm­ likt 7 § eller 8 § 1)—2), skulle hava möjlighet att underrätta medlemmen där­ om på annat sätt än som är föreskrivet i 9 §. Arbetslöshetskassornas kon­ ferens har uttalat sig för ett dylikt förslag. Då det nuvarande förfarings­ sättet knappast innebure någon nämnvärd belastning å en kassas arbete men däremot skänkte medlemmen en viss trygghet, funne socialstyrelsen icke anledning föreslå någon ändring av förordningen på denna punkt. I yttrandena över socialstyrelsens utredning beröres

förevarande spörsmål endast av landsorganisationen, som förklarar, att en­

ligt dess mening tillräckliga skäl för ändring av gällande bestämmelser icke anförts.

Kungl. Majlis proposition nr 214. 43

Förslag av träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa.

I skrivelse den 7 januari 1941 har träindustriarbetarnas erkän­ da arbetslöshetskassa hemställt om sådan ändring av 9 §, att dess bestämmelser skulle gälla allenast i fråga om uteslutningsgrunderna i 8 g 2) —6). Medlem komme efter sådan ändring av 9 § att allt fortfarande äga rätt uppehålla sitt medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa i 9 månader, sedan han tagit anställning utom vidkommande kassas verksamhetsområde, men han finge finna sig uti att medlemskapet omedelbart därefter — därest han icke redan kommit i understödsrätt — upphörde utan särskild varning. över framställningen hava yttranden avgivits av socialstyrelsen, sta­ tens arbetsmarknadskommission, svenska arbetsgivareföreningen och lands­ organisationen i Sverige. Framställningen avstyrkes i samtliga yttranden.

Socialstyrelsen framhåller, att det icke kunde vara lämpligt, att en medlem

skulle kunna uteslutas utan att i förväg beredas tillfälle att själv yttra sig över de omständigheter, vilka kassan ämnade åberopa för hans uteslutning. Varje åtgärd, som syftade till ökade möjligheter att utesluta medlemmar, då dessa överginge till andra verksamhetsområden, komme att bidraga till att minska medlemmarnas benägenhet att vid arbetslöshet söka sig över till nya verksam­ hetsområden. Det syntes principiellt icke lämpligt, särskilt i nuvarande si­ tuation, att genomföra någon anordning, som minskade arbetskraftens rör­ lighet. Nuvarande bestämmelser medförde icke blott, såsom kassan anfört, utgifter utan även vissa inkomster till kassan. Skulle emellertid belastning­ en på kassan bliva avsevärd på grund av överflyttning till starkt säsongbetonade verksamhetsområden, kunde redan med nuvarande bestämmelser åt­ gärder häremot vidtagas, vilka torde vara mera naturliga än den i den re­ mitterade skrivelsen föreslagna. Kassan kunde nämligen för sådana medlem­ mar varom här vore fråga, i enlighet med arbetslöshetskasseförordningens 22 § sista stycket, införa inskränkningar i rätten till understöd under den del av året, då arbetslöshet regelbundet förekomme.

Statens arbetsmarknadskommission betonar särskilt, att en ändring i fö­

reslagen riktning skulle kunna minska benägenheten hos medlemmar, som vore arbetslösa inom en arbetslöshetskassas verksamhetsområde, att söka arbete inom annat fack.

Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att det ekonomiska intresse,

som vore förknippat med den föreliggande framställningen, ej kunde vara särdeles betydande. Det kunde knappast vara möjligt, att arbetare i någon större omfattning skulle vilja eller kunna anpassa anställningens upphöran­ de på sätt arbetslöshetskassan förutsatt, utan att det skedde genom uppsäg­ ning från arbetarens sida och sålunda i en form, som diskvalificerade till daghjälpsrätt.

Landsorganisationen anför, att, även örn med nuvarande ordning förfa­

randen av den art, som kassan påtalat, icke vore uteslutna, de likväl icke tor de äga större praktisk betydelse, då de måste infalla under den relativt kor­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

ta förklaringstiden och dessutom för tillämpning av bestämmelsen i 10 § er­ fordrade, att vid tiden för uteslutningsbeslutet samtliga förutsättningar för understödsrätt förelåge. Därtill komme, att en lagändring komme att drab­ ba även arbetare inom yrken eller verksamhetsgrenar, där arbets- och löne­ förhållandena icke vore sådana, att de vore ägnade att inbjuda till förfaran­ den av här ifrågavarande art.

Departe­ Två erkända arbetslöshetskassor hava gjort framställning örn sådan änd­

ments­

ring av 9 §, att uteslutning av medlem i vissa fall skulle få ske, utan att med­

chefen.

lemmen först underrättades därom och lämnades tillfälle att redogöra för de omständigheter, som inverkade på hans kvarstannande i kassan. I de avgivna yttrandena har anförts, att ökade möjligheter att utesluta medlem, som överginge till annat verksamhetsområde, bidroge till att minska med­ lemmarnas benägenhet att vid arbetslöshet byta sysselsättningsområde. På grund härav samt med hänsyn även till andra skäl, bl. a. att det ekonomis­ ka intresse, varom i förevarande fall vore fråga, icke vore av någon betyden­ het, hava ändringsförslagen avstyrkts i yttrandena. Jag finner med anled­ ning av vad sålunda förekommit icke anledning att nu upptaga förslag örn författningsändring.

VII. Förlängning av tid, inom vilken avgift senast må vara erlagd.

Redogörelse för gällande stadganden — i 11 § — lämnas av socialstyrelsen

(Bilagan A, sid. 31).

I sin förut omnämnda skrivelse av den 23 augusti 1939 har svenska sjöfolksförbundet yrkat sådan ändring av 11 §, att den lid, inom vilken sjöman

skulle inbetala avgift eller uttaxerat belopp till kassan, skulle kunna utsträc­ kas till minst 52 veckor (Bilagan A, sid. 31—32).

Socialstyrelsen anser, att bestämmelserna i 11 § böra göras smidigare än för närvarande samt föreslår, att styrelsen skall erhålla befogenhet dels att

icke endast för viss kassa utan även för viss eller vissa grupper av en kassas

medlemmar medgiva förlängning av respittiden till 26 veckor, dels ock att

för viss kassa — annan kassa än för sjöfolk torde dock icke kunna tänkas — medgiva, att i undantagsfall avgifter, erlagda efter föreskriven respittids utgång, må kunna tillgodoräknas medlem (Bilagan A, sid. 32—33 samt 50).

I de avgivna yttrandena tillstyrkes socialstyrelsens förslag av Daco samt lämnas utan erinran av statens arbetsmarknadskommission och landsorgani­ sationen.

Departe­ Socialstyrelsen, som visserligen icke ansett sig böra tillstyrka sjöfolksför-

ments­

bundets framställning örn utsträckning av den i 11 § andra stycket fastställda

chefen.

respittiden för erläggande av stadgad avgift eller uttaxerat belopp utöver nu föreskrivna 26 veckor, har emellertid föreslagit en uppmjukning av gällande regler, varigenom sjöfolksförbundets önskemål skulle bliva i viss utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 45

tillgodosedda. Detta socialstyrelsens förslag tillstyrkes. Jag anser vidare, att av styrelsen framlagt förslag rörande möjlighet till differentiering av respittiden för olika kategorier av en kassas medlemmar bör föranleda jämkning av den nuvarande ordalydelsen i 11 § andra stycket. Utan att särskild bestämmelse därom behöver inflyta i författningen, synes vara klart, att tillsynsmyndigheten icke bör medgiva längre respittid, uttryckt i veckor, än det antal avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret (jämför avd. XIV i det följande), vilket jämlikt 21 § 1 mom. första eller andra stycket kan hava blivit fastställt.

VIII. Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek.

Till den, som avvisat erbjudet lämpligt arbete, må enligt gällande bestäm­ melser i 15 § understöd icke utgivas under de fyra närmast följande veckorna

efter det sådant förhållande inträffat. I paragrafen angivas de förutsättning­ ar, under vilka erbjudet arbete skall anses såsom lämpligt. Härvid föreskrives, bland annat, att arbetet skall vara förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant ar­ bete.

Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har till socialstyrelsen

avgivit förslag rörande tillägg till sist omnämnda bestämmelse av innehåll att, om arbetet utföres på ackord, hänsyn skall tagas även till vederbörandes möjlighet att trots ovana vid arbetet ernå skälig dagsinkomst.

Arbetslöshetskassornas konferens har uttalat sig till förmån för en sådan

ändring av 15 §.

Socialstyrelsen avstyrker ändringsförslaget (Bilagan A, sid. 33—34). Landsorganisationen anför i sitt yttrande:

Bakom arbetslöshetskassans förslag ligga erfarenheter, som gjorts beträf­ fande hänvisningen till arbete genom arbetsförmedlingarna. Då arbetslösa kontorister eller handelsanställda i övrigt utan vana vid kroppsarbete hänvisas till exempelvis vedhuggning i skogen mot fastställda ackordspriser, kan man knappast göra gällande, att hänvisningen skett med den urskilning, som bör ligga till grund för arbetsanvisningen. Socialstyrelsen understryker också mycket starkt, att gällande bestämmelser för arbetsanvisningen äro så ut­ formade, att arbetaren skall erhålla det arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter. Följas dessa bestämmelser, föreligger möjligen icke behov av att göra föreslagen ändring i förordningens 15 §. Härutöver vill emellertid landsorganisationen framhålla, att i arbetsavtal fastställd ackordslön, vilken beräknats för vana arbetare, icke utan vidare kan fastställas såsom skälig lön, därest andra än vana arbetare måste anlitas för arbetets utförande. Vid tidlönsarbete uppkomma icke dylika disproportioner. Där får arbetaren sin lön, även örn han icke kan prestera samma arbetsmängd som den, vilken in­ nehar vana vid arbetet. Det finnes enligt vår mening icke sakliga skäl för alt mäta med olika mått. Dagsförtjänsten bör få vara avgörande i båda fallen,

icke dagsförtjänsten i det ena och styckepriset i det andra. Dessa omständig­

heter kunna emellertid tagas i beaktande vid bedömande av fall av arbets­

vägran och behöva i och för sig sålunda icke föranleda ändring i förord­

ningen.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

Departe­ Enligt gällande bestämmelser skall ett erbjudet arbete icke anses lämpligt, ments­ om detsamma ej motsvarar arbetstagarens krafter och färdigheter. Iakttagas

chefen.

dessa föreskrifter, torde sådana missförhållanden icke uppkomma, vilka handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa velat avhjälpa genom det av kassan föreslagna tillägget till 15 §. Då jag utgår ifrån att socialstyrelsen i fö­ rekommande fall kommer att noga pröva, huruvida en arbetsvägran kan an­ ses motiverad med hänsyn till arbetstagarens krafter och färdigheter, finner jag icke anledning föreslå vare sig ändring av eller tillägg till nu gällande bestämmelser.

IX. Rätt att vägra antaga vissa kortvariga arbetsanställningar.

En arbetslös kassamedlem är enligt gällande bestämmelser, vid äventyr av

daghjälpens indragning under fyra veckor, skyldig att antaga varje erbju­ det lämpligt arbete oavsett dess varaktighet (15 §).

Landsorganisationen har i sin skrivelse den 13 december 1938 föreslagit,

att medlem av erkänd arbetslöshetskassa skall berättigas vägra antaga så­ dant arbete, som kan beräknas omfatta högst två hela arbetsdagar. Såsom skäl härför har anförts, att medlem enligt gällande bestämmelser kunde hän­ visas till arbete, som omfattade endast några timmar per dag, vilket kunde

medföra ekonomiska olägenheter, som verkade i hög grad irriterande. — Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har hos socialstyrelsen före­

slagit, att en erbjuden arbetsanställning icke skall anses såsom lämplig, där­ est den såväl påbörjas som avslutas den dag erbjudandet sker. — Kassans

förslag har tillstyrkts av de erkända arbetslöshetskassornas konferens. I yttrandet den 31 mars 1939 anförde socialstyrelsen, att den nuvarande

formuleringen av hithörande bestämmelser vöre sådan, att tillbörlig hänsyn kunde tagas till de önskemål, som läge bakom landsorganisationens förslag. Detta avstyrktes därför. I nu föreliggande utredning avstyrker socialstyrelsen jämväl det förslag, som framställts av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa (Bi­ lagan A, sid. 34).

Landsorganisationen vidhåller i sitt yttrande över socialstyrelsens utredning

sitt förslag av den 13 december 1938 samt framhåller, att arbetsmarknadens behov av rent tillfällig arbetskraft borde kunna tillgodoses på annat sätt än genom hänvisning. Så hade exempelvis för tillfällig hjälp i hemmen organi­ serats särskilda hemhjälpsföreningar, som tillhandahölle dylik arbetskraft.

Departe­ Principen att en arbetslös medlem av arbetslöshetskassa skall vara skyldig ments­ chefen. att antaga varje erbjudet arbete, under förutsättning att det är lämpligt, sy­ nes böra bibehållas. Med hänsyn härtill finner jag mig icke böra föreslå nå­ gon ändring av 15 §. Vid avgörandet av spörsmålet, huruvida ett arbete i det enskilda fallet skall anses såsom lämpligt, bör emellertid noga iakttagas, att hänvisning icke sker med så kort frist före arbetets påbörjande eller för så kort tid, att den arbetslöse därigenom förorsakas påtagliga olägenheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 47

X. Kortare avstängningstid än fyra veckor vid frivilligt lämnande av arbete samt vid arbetsvägran.

Jämlikt 15 § får bland annat till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete, understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna efter det sådant förhållande inträffat. Såsom förut nämnts gäller samma regel beträffande den som avvisat erbjudet lämpligt arbete.

I sin skrivelse den 13 december 1938 har landsorganisationen föreslagit,

att den stadgade avstängningen för den, som vägrade mottaga anvisat ar­ bete, skulle minskas från fyra till två veckor. I yttrande till socialstyrelsen

över landsorganisationens framställning framhöll gjuteriarbetarnas erkän­ da arbetslöshetskassa, att ändringen borde utvidgas att omfatta jämväl så­

dana medlemmar, som frivilligt utan giltig anledning slutade sin anställ­ ning.

Socialstyrelsen har avstyrkt ändring av gällande bestämmelser såväl i

skrivelsen den 31 mars 1939 som i nu föreliggande utredning (Bilagan A, sid. 35).

Landsorganisationen omnämner, att representanter för arbetslöshetskas­

sorna — med undantag av gjuteriarbetarnas — vid deras konferens i sep­ tember 1939 uttalat sig för bibehållande av nu gällande bestämmelser, samt förklarar, att landsorganisationen därför icke vidhåller sitt förslag av den 13 december 1938.

En icke alltför kort avstängningstid torde vara nödvändig för att uppe­ Departe­ hålla försäkringens karaktär av försäkring mot sådan arbetslöshet, som är ments­

chefen.

oförvållad. Då den nu förskrivna tiden, fyra veckor, synes lämplig, lärer ändring av författningen härutinnan icke böra vidtagas. En minskning av tiden för avstängning från fyra till två veckor skulle för övrigt även med­ föra ekonomiska konsekvenser, vilka arbetslöshetskassorna — enligt ut­ talanden å konferensen i september 1939 — i allmänhet icke vilja vara med örn.

XI. Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till arbetstagarens krafter och färdigheter.

Musikernas erkända arbetslöshetskassa har till socialstyrelsen framställt

förslag, att i 15 § måtte tilläggas en bestämmelse av innebörd, att medlem icke skulle kunna sändas till ett arbete, som kunde hava till följd, att han förstörde sin färdighet och kompetens som musiker.

Socialstyrelsen anser, att några nya bestämmelser icke erfordras för att

tillgodose vad arbetslöshetskassan yrkat samt avstyrker därför kassans för­ slag (Bilagan A, sid. 35).

Landsorganisationen förklarar sig instämma med socialstyrelsen.

Med en riktig tillämpning av gällande bestämmelser rörande hänvisning Departe­ till arbete synes medlem i arbetslöshetskassa icke behöva riskera att bliva ments­

chefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

anvisad utföra sådant arbete, som kan komma att menligt inverka på hans möjligheter att senare sysselsätta sig i det ordinarie yrket. På grund här­ av lärer anledning icke föreligga att vidtaga någon författningsändring i an­ ledning av det förslag, som musikernas erkända arbetslöshetskassa fram­ lagt.

XII. Understöd för helgdag.

Jämlikt 18 § må daghjälp icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var ar­ betslös nästföregående vardag, eller för dag, för vilken han trots sin ar­ betslöshet åtnjuter avlöning.

Handelsanstålldas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har i sin förut om­

nämnda skrivelse den 25 oktober 1938 hemställt örn sådan ändring, att dag­ hjälp skulle få utgå för annan helgdag än söndag, om medlemmen varit ar­ betslös under en av de nästföregående tre vardagarna.

I yttrandet den 31 mars 1939 avstyrker socialstyrelsen arbetslöshetskas­

sans förslag. Med hänsyn till att olägenheter i vissa fall kunde uppsta för medlemmarna genom de nuvarande understödsreglerna föreslår styrelsen emellertid ändring av 18 § därhän, att understöd skulle kunna utgå, då med­ lemmen vore arbetslös antingen näst föregående eller näst efterföljande var­ dag. Helgdag skulle under samma förutsättning kunna inräknas i karenstid. Den utgiftsökning, som skulle uppkomma vid bifall till detta förslag, vore obetydlig. I det vid nu föreliggande utredning fogade författningsförslaget finnes upptaget förslag till ifrågavarande ändring av 18 § (Bilagan A, sid. 50).

Mot socialstyrelsens förslag hava statens arbetsmarknadskommission och Daco intet att erinra.

Departe­ Socialstyrelsens ändringsförslag synes mig böra godtagas.

ments­ chefen.

XIII. Anmälningsskyldigheten hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 19 § skall medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp för viss dag, den dagen personligen söka arbete hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Är medlemmen av­ lägset boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal dagar av varje vecka befria honom från denna skyldighet.

Framställningar örn författningsändring m. m. Landsorganisationen föreslog i sin skrivelse den 13 december 1938 änd­

ring såtillvida, att vid arbetslöshet av större omfattning den ordningen generellt skulle tillämpas, att anmälan hos arbetsförmedlingen skulle få

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 49

ske en gång per vecka. Vidare borde möjlighet beredas lokal redogörare för en kassa att med utgångspunkt från rådande lokala förhållanden träffa överenskommelse med arbetsförmedlingen örn generell dispens från ansökan, dock med iakttagande av att personlig inställelse skulle ske minst en gång per vecka.

Svenska sjöfolksförbundet yrkade i skrivelsen den 3 augusti 1939, all

tillsynsmyndigheten skulle erhålla befogenhet att medgiva de undantag från gällande bestämmelser, vilka med hänsyn till sjöfolkets förhållanden kunde vara påkallade (Bilagan A, sid. 36).

Gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har i ett till socialstyrelsen

ingivet förslag framhållit, att beträffande anmälningsskyldigheten skill­ nad borde göras mellan dem, som arbetade på regelbundet korttidsarbete, och övriga arbetslösa. För den förstnämnda kategorien borde -—- utan att principen om arbetsvillig!^ såsom villkor för understödsrätt eftersattes — anmälningsskyldigheten kunna utövas av den lokala redogöraren och på dennes ansvar.

Arbetslöshetskassornas konferens i september 1939 avstyrkte nyssnämnda

kassas förslag samt tillstyrkte i stället vad landsorganisationen föreslagit.

Socialstyrelsens uttalanden.

I utlåtandet den 31 mars 1939 framhöll styrelsen, att det ur saklig syn­ punkt knappast torde vara behov av ändring i enlighet med landsorganisa­ tionens förslag, vilket därför avstyrktes. I föreliggande utredning anför socialstyrelsen i anledning av sjöfolksförbundels yrkande, att det syntes lämpligt att ett uttryckligt stadgande in­ rycktes i 19 §, att socialstyrelsen ägde befogenhet att i vissa fall medgiva undantag från den i paragrafen stadgade anmälningsskyldigheten; det gällde emellertid endast sådana fall, då en personlig inställelse hos den offentliga arbetsförmedlingen vore omöjlig eller skulle förorsaka synnerliga svårighe­ ter (Bilagan A, sid. 37 samt 50—51). Gjuteriarbetarnas erkända arbetslös­ hetskassas framställning avstyrkes (Bilagan A, sid. 37).

Yttrandena. Statens arbetsmarknadskommission anför:

Skyldigheten för den, som åtnjuter daghjälp, att regelbundet anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen kan under vissa förhållan­ den bli onödigt besvärande för den arbetslöse, utan att därför medföra ökade möjligheter för honom att erhålla arbete. Kommissionen, som sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, har den 24 januari 1941 utfärdat föreskrifter, som berättiga länsarbetsnämnderna att i förekomman­ de fall vidtaga de förändringar i fråga om anmälningsskyldigheten lör kas­ samedlemmar, som kunna genomföras, utan att den avsedda kontrollen cftersättes. Kommissionen har därvid som sin mening uttalat, att det tills vi­ dare kan synas lämpligt fastställa i regel minst två besöksdagar per vecka vid huvudkontor och större avdelningskontor för såväl kassamedlemmar som hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna. Därvid har kommissionen dock framhållit, att ökning av antalet besöksdagar bör föreskrivas, så snart läget på arbetsmarknaden i allmänhet eller inom en viss näringsgren gör det Bihang lill riksdagens protokoll lott. 1 samt. Nr 214. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

angeläget för arbetsförmedlingen att ha tätare kontakt med de sökande. Vid angivna förhållande har kommissionen alltså intet att erinra mot av styrel­ sen föreslagen ändrad lydelse av 19 §.

Daco tillstyrker socialstyrelsens förslag. Landsorganisationen framhåller, att det vid tider, då anmälan uteslutande

skedde i kontrollsyfte, räckte med en eller högst två stämplingsdagar i vec­ kan. Sedan nu samtliga arbetsförmedlingsanstalter kommit under arbets­ marknadskommissionens ledning, kunde det förväntas, att mera enhetliga regler än de hitintills tillämpade skulle bliva gällande. För att tillmötesgå de önskemål, som landsorganisationen framställt, vore författningsändring ej erforderlig.

departe­ Av utredningen i ärendet framgår, att ändrade bestämmelser rörande den ments­ nu föreskrivna skyldigheten för arbetslös att söka arbete genom anmälan hos

chefen.

den offentliga arbetsförmedlingen icke torde vara erforderliga i annat hän­ seende än socialstyrelsen i anslutning till svenska sjöfolksförbundets 1 ram­ ställning föreslagit. I 19 § synes därför, i huvudsaklig överensstämmelse med socialstyrelsens förslag, böra införas bestämmelser, enligt vilka tillsynsmyn­ digheten skall äga tillåta medlem, vilken till följd av särskilda omständigheter är förhindrad att inställa sig hos arbetsförmedlingen i den ordning, som nu föreskrives i första stycket första punkten eller som förelagts honom med stöd av det i andra punkten av samma stycke meddelade stadgandet, att verkställa arbetsansökan i annan ordning. Tillsynsmyndigheten får därvid i varje särskilt fall lämna föreskrifter om företeende av intyg örn arbetsan­ sökan. De nya bestämmelserna synas kunna inarbetas i 19 § första stycket. Ändring av andra stycket är med hänsyn härtill icke erforderlig.

XIV. Sänkning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Gällande bestämmelser.

Erkänd arbetslöshetskassa må enligt 21 § 1 mom. första stycket utgiva understöd till medlem endast därest han till kassan erlagt avgifter, motsva­ rande minst 52 veckoavgifter, och under villkor tillika (det s. k. tidsbestäm­ da avgiftsvillkoret) att avgifter, motsvarande minst 26 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna 12 måna­ derna. Därest tillsynsmyndigheten för visst yrkesområde föreskrivit inskränkning i understödsrätten på grund av säsongarbetslöshet, äger tillsynsmyndigheten jämlikt andra stycket i samma moment medgiva, att antalet avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens inträffande för­ flutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än 26, dock ej lägre än 20.

Bestämmelsernas förhistoria.

1932 års utredning rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring föreslog an­ talet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret till 26 under det när­ mast före arbetslöshetens inträdande förflutna året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 51

I propositionen nr 209 till 1933 års riksdag föreslogos i stället 26 veckoavgifter under 18 månader. Särskilda utskottet yrkade bifall till 1932 års ut­ rednings förslag; hela lagförslaget förföll emellertid. Genom propositionen nr 38 framlades arbetslöshetsförsäkringsfrågan för 1934 års riksdag. Därvid föreslogos 20 veckoavgifter under 12 månader. Angående skälen härtill får jag hänvisa till sid. 37—41 i propositionen. Riks­ dagen antog emellertid, i enlighet med förslag av andra lagutskottet, bestäm­ melse om 26 veckoavgifter under 12 månader. Ändring därutinnan har se­ dermera ej vidtagits. Den särskilda bestämmelsen i 21 § 1 mom. andra stycket tillkom genom beslut av 1937 års riksdag.

Landsorganisationens framställning den 13 december 1938.

Landsorganisationen hemställde örn sådan ändring, att antalet vecko­ avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle fastställas till 20 och 16 i stället för 26 och 20.

Socialstyrelsens uttalanden.

Styrelsen anförde i utlåtandet den 31 mars 1939 i huvudsak följande: Ehuru det icke torde kunna undgås, att en viss del av medlemmarna i en erkänd arbetslöshetskassa måste uteslutas från rätten till understöd på grund därav, att de icke kunnat erlägga ett tillräckligt antal veckoavgifter under viss tidsperiod före arbetslöshetens inträdande, kunde det dock ifrågasättas, huruvida icke fordringarna i nu berörda avseenden vore för höga. Det borde därvid särskilt framhållas, att effektiviteten av arbetslöshetsförsäkringen kommit att bliva väsentligt lägre än vad som antogs, då avgiftsvillkoret fast­ ställdes vid 1934 års riksdag. För att öka denna effektivitet torde det därför vara nödvändigt, att kravet på antalet erlagda veckoavgifter sänktes från 26 till 20. I konsekvens därmed borde samtidigt tillsynsmyndigheten lämnas be­ fogenhet medgiva, att i de fall, där inskränkning i understödsrätten måst fö­ reskrivas på grund av säsongarbetslöshet, antalet avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret bestämdes till ett lägre tal än 20, dock ej lägre än 16. Härigenom torde för yrkesområden, som icke hade säsongarbetslöshet, det antal personer, som folie för det tidsbestämda avgiftsvillkoret, komma att minskas med något mer än 25 procent. För arbetare inom säsongfack komme motsvarande minskning måhända att bliva något större. Ökningen i de understödsberättigades antal bomme dock att i stort sett hålla sig mellan 5 och 10 procent. Företagna statistiska undersökningar hade visat, att antalet understödda dagar i kassorna samtidigt komme att ökas med i genomsnitt 15 procent. Att denna relativt stora ökning av understödsvolymen ägde rum, trots att de un­ derstödsberättigades antal genom ändringen komme att ökas med tämligen blygsamma siffror, hade sin förklaring däri, att de, som genom författnings­ ändringen skulle bliva understödsberättigade, i allmänhet hade en långvarig arbetslöshet. Socialstyrelsen tillstyrkte för sin del författningsändring i enlighet med landsorganisationens förslag. Tre ledamöter i styrelsen1 voro av skiljaktig mening. De framliöllo, att

1 Majoriteten i socialstyrelsen utgjordes av herrar Hansson, Bergström, Bexelius och Nyström, minoriteten av herrar Hagman, Wangson oell .Iohansson.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

kassorna säkerligen icke skulle reflektera på att ändra sina stadgar och sänka det antal veckoavgifter, som skalle vara erlagda under sista året, från 26 till 20, endast därför att sistnämnda siffra infördes i författningen. Där­ för skulle nämligen erfordras en ökning av kassornas medlemsavgifter med minst 20 procent, vartill komme att fondbildningen inom kassorna skulle behöva starkt förstärkas. Reservanterna ansågo därför ändring icke böra äga rum förrän jämväl statsbidragsgruriderna jämkades på sådant sätt, att änd­ ringen icke förutsatte en avsevärd ökning av medlemsavgifterna i kassorna. I den nu föreliggande utredningen förklarar däremot socialstyrelsen, att förslaget om sänkning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, i avvaktan på gynnsammare förhållanden, för närvarande icke bor­ de förverkligas. Ett förverkligande av förslaget skulle medföra en högst be­ tydande avgiftsökning för de försäkrade, därest icke statsbidraget till dag­ hjälpen samtidigt avsevärt höjdes (Bilagan A, sid. 28—29).

Yttrande. Landsorganisationen förklarar sig icke kunna finna av socialstyrelsen åbe­

ropad motivering bärande samt yttrar härom: Har en tidigare utredning resulterat i ett positivt förslag i syfte att göra försäkringen tillgänglig även för exempelvis säsongarbetare, så kan icke kostnadsskäl nu åberopas såsom motiv för ett uppskov. Att den föreslagna ändringen i avgiftsvillkoret skulle komma att medföra höjda medlemsav­ gifter var beräknat redan i förarbetena till den föreslagna ändringen. Det är alitså icke en faktor, som tillkommit efter den 31 mars 1939. Icke heller styrelsens påpekan, att de »från understödsrätt uteslutna försäkrade kunna i mån av behov bliva delaktiga av de effektiva kontantunderstöd, som utdelas genom arbetslöshetskommittéerna», är övertygande såsom argument för att skjuta på frågan till lämpligare tidpunkt. Departe­ Bestämmelser om att visst antal avgifter skola hava erlagts under viss tid ments­ för att rätt till understöd skall förefinnas äro givetvis nödvändiga för att

chefen.

skapa en fast grundval för kassornas ekonomi ävensom för att på ett effek­ tivt sätt avskilja dem som under en större del av året hava ställning såsom självständiga företagare. Nuvarande bestämmelser avskära emellertid, vilket av socialstyrelsen vitsordats, på ett restriktivt sätt många försäkrade från att komma i åtnjutande av försäkringens förmåner. En avsevärd ökning i försäkringens effektivitet skulle ernås genom en sänkning i enlighet med landsorganisationens förslag av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda av­ giftsvillkoret från 26 respektive 20 till 20 respektive 16. De kostnader, som kunna beräknas uppstå i anledning av ändringar i för­ fattningen i enlighet med vad nyss anförts, äro visserligen avsevärda men synas mig dock överkomliga. Såsom framgår av de i det följande närmare omförmälda kostnadsberäkningarna skulle ökningen i statsanslag belöpa sig till 350,000 kronor. Att märka är härvid, att jag i förslaget till bestämmandet av grunderna för daghjälpsbidraget valt en sådan utväg, att avgiftsförhöjning på grund av nu ifrågavarande författningsändringar icke skall behöva ifrågakomma i sådana fall, som ej kunna anses extrema. I detta sammanhang må omnämnas, att en sänkning av veckoantalet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 53

sjätte stycket i 21 § 1 mom. — vari föreskrives erläggande efter övergång från lägre till högre daghjälpsklass av minst 20 veckoavgifter i den högre klassen för rätt till daghjälp enligt bestämmelserna i den klassen —■ synts mig böra företagas, därvid antalet ansetts lämpligen kunna fastställas till 16. Ett bibehållande av det nu föreskrivna antalet avgifter synes mig nämligen i alltför hög grad motverka den uppflyttning i daghjälpsklass, vilken man ge­ nom andra i förevarande proposition föreslagna åtgärder velat underlätta. Skyldighet att erlägga ett icke alltför obetydligt antal avgifter torde dock höra i princip bibehållas. Uppflyttningsvillkoret synes nämligen böra omfatta så många avgifter, att systematisk flyttning till daghjälpsklass med hänsyn till förutsebara variationer i arbetslöshetsrisken så långt det är möj­ ligt undvikes. För övrigt vill jag påpeka, att den föreslagna skyldigheten för kassorna att i stadgarna intaga bestämmelser till förhindrande av ett ur eko­ nomiska synpunkter olämpligt klassval i stor utsträckning lärer komma att förhindra icke motiverade flyttningar mellan olika daghjälpsklasser. För den närmaste framtiden lärer emellertid även det av mig föreslagna avgiftsvillkoret vara för strängt. Med hänsyn till rådande förhållanden fin­ ner jag mig därför böra föreslå en övergångsbestämmelse, avsedd att gälla under ett års tid, enligt vilken uppflyttningsvillkoret icke skall omfatta flera än 10 veckoavgifter. För det fall att en kassa beslutar företaga en generell höjning av daghjälpsbeloppen — t. ex. att alla, som tillhöra en viss klass med tre kronors daghjälp, i stället skola vara försäkrade för fyra kronors daghjälp -— synes tillsynsmyndigheten kunna under samma tid medgivas rätt att lämna dispens även från 10-veckorsvillkoret.

XV. Fråga om nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret samt om ny karenstid efter kortvarigt arbete lii. m.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 1 mom. tredje stycket skall villkoret att visst antal avgifter skall hava erlagts under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna icke gälla, då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst 18 dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker om daghjälp. En bestämmelse om att ny karenstid icke skall behöva genomgås, då med­ lem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst 18 dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp, finnes i 22 § tredje stycket. I delta sammanhang må omnämnas, att, enligt 20 § 3 mom. tredje stycket, i andra stycket av samma moment föreskriven begränsning av understödsrätten — enligt vilken som regel vid driftinskränkning det antal dagar under värjo vecka, för vilka medlem eljest varit berättigad till daghjälp, skall minskas med en — icke skall ske efter arbetsperiod, som överstiger 18 dagar

Landsorganisationens framställning den 13 december 1938.

I sin framställning torde landsorganisationen hava avsett, bland annat, alt ny karenstid och nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret skall ifråga-

54 Kungl. May.ts proposition nr 214.

komma, först då arbetslösheten avbrutits genom ett arbete, som varat mer än 24 dagar, ävensom att i 20 § 3 mom. tredje stycket siffran 18 skall utbytas mot 24.

Socialstyrelsens uttalanden.

Styrelsen framhöll i yttrandet den 31 mars 1939, att förlängning av den ifrågavarande tidsperioden från 18 till 24 dagar visserligen måste komma att förorsaka en ökning av försäkringskostnaderna men att denna ökning dock torde bliva av en jämförelsevis mindre omfattning. Styrelsen tillstyrkte därför sådan ändring; styrelsen var härvid dock icke enhällig. I nu föreliggande utredning framhåller styrelsen (Bilagan A, sid. 29), att — med hänsyn till den väntade kostnadsökningen —■ förverkligandet av ifråga­ varande författningsändringar borde uppskjutas till en lämpligare tidpunkt.

Yttrande. Landsorganisationen anför, att det vore möjligt, att nu ifrågavarande för­

fattningsändringar under normala förhållanden icke skulle vara av så stor vikt. Med nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden komme de emel­ lertid med all sannolikhet att få ganska stor betydelse. Landsorganisationen förordade därför, att förevarande spörsmål nu upptoges till prövning. Departe­ Socialstyrelsen har givit uttryck åt den principiella uppfattningen, att den ments­ chefen. för närvarande i 20—22 §§ till 18 dagar fastställda tidsperioden skulle kunna utsträckas till 24 dagar. Då jag härutinnan delar socialstyrelsens mening och då de av en sådan ändring föranledda ökade kostnaderna för stats­ verket, såsom kostnadsberäkningarna i det följande utvisa, uppgå till ett relativt ringa belopp, tillstyrker jag ändring i nyssnämnda paragrafer av dagantalet 18 till 24.

XVI. Fråga om nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvilikoret samt om ny karenstid efter avstängning till följd av arbetsvägran.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 1 mom. femte stycket skall med avseende å det tidsbestämda avgiftsvillkoret iakttagas, bland annat, att arbetslösheten, då medlem på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd från understöd -— t. ex. på grund av arbetsvägran -—- skall anses hava inträtt först vid av­ stängningstidens slut. Medlem, som avstängts från understöd till följd av arbets­ vägran, skall vidare enligt gällande bestämmelser efter föreskriven avstäng­ ningstids slut genomgå ny karenstid. Arbetslösa dagar, som falla under av­ stängningstiden, få nämligen enligt 22 § första stycket icke tillgodoräknas honom såsom karenstid.

Förslag till författningsändring. Vid arbetslöshetskassornas konferens har föreslagits, att genomgång av ny

karenstid icke skall behöva ske efter avstängning på grund av vägran att antaga erbjudet lämpligt arbete.

Kungl. Majlis proposition nr 214.

Socialstyrelsens uttalanden.

I sitt yttrande den 31 mars 1939 anförde socialstyrelsen, i samband med behandling av frågan örn minskning av avstängningstiden vid frivilligt läm­

nande av arbete eller vid arbetsvägran, dels att bestämmelsen i 21 § 1 mom.

femte stycket att nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret skall ske vid varje avstängningsperiods slut borde upphävas för sådana fall, där av­ stängningen skett på grund av vägran att antaga erbjudet lämpligt ar­

bete, dels ock att det syntes rimligt att bestämmelser infördes därom, att

medlem, som avstängts från understöd av nyss angiven anledning och som före vägranstillfället hade karenstiden i dess helhet genomgången, skulle slippa underkasta sig ny karens efter avstängningstidens slut. Härigenom skulle kunna upprätthållas den för det praktiska arbetet betydelsefulla re­ geln, att bestämmelserna för nyprövning av avgiftsvillkoret och för genom­ gång av ny karens sammanfölle. Ändring av gällande bestämmelser borde däremot icke vidtagas för den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete. I föreliggande utredning hänvisar socialstyrelsen endast till vad styrelsen anfört i skrivelsen den 31 mars 1939 (Bilagan A, sid. 34).

Yttrandena. ' - Socialstyrelsens förslag tillstyrkas av landsorganisationen, Daco och sta­ tens arbetsmarknadskommission men avstyrkas av statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen och en reservant inom arbetsmarknadskommissionen

(direktören E. Brodén).

Arbetsgivareföreningen anför:

En sund försäkringsverksamhet måste alltid vara förenad med betryggande garantier för att försäkringens förmåner icke utgå till någon, som själv för­ orsakat försäkringsfallet. Påföljden för arbetsvägran måste därför vara syn­ nerligen kännbar. Att slopa karenstiden innebär helt enkelt, att man för­

kortar strafftiden med 1fB. Nyprövning av avgiftsvillkoret synes föreningen

också vara en naturlig påföljd för en medlem, som uppsåtligen försatt sig i arbetslöshet.

Bestämmelsen örn nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret kan för Departe­

ments­

en till daghjälp berättigad person, som vägrar antaga erbjudet lämpligt ar­ chefen, bete, medföra, att han helt går miste örn fortsatt understöd därigenom att han vid den nya prövningen icke längre uppfyller avgiftsvillkoret. En annan sådan person, som erlagt precis samma antal avgifter, kan däremot efter avstängningstiden få fortsätta att uppbära understöd, om de av honom erlagda avgifterna falla inom de senaste tolv månaderna, räknade från avstäng­ ningstidens slut. Avgörandet är härvid enbart beroende av hur de arbets­ perioder, som medlemmen senast haft, äro mer eller mindre avlägsna från den relevanta tidpunkten, avstängningstidens slut. Nu angivna olika behand­ ling av i sak jämställda personer synes kunna undvikas, utan att sunda försäkringsprinciper kunna anses bliva åsidosatta, genom upphävande av be­ stämmelsen om nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret efter avstäng­ ning på grund av arbetsvägran.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

Det synes vidare rimligt, att den, som har karenstid helt genomgången, skall slippa underkasta sig ny karens, sedan avstängningstid på grund av arbetsvägran utlupit. En bestämmelse av sådant innehåll, vilken icke heller kan anses stridande mot sunda försäkringsprinciper, skulle vidare medföra den fördelen, att den för det praktiska arbetet betydelsefulla regeln upprätthålles, att bestämmelserna för nyprövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret och för genomgång av ny karenstid sammanfalla. Med hänsyn till det sålunda anförda erfordras ändringar i 21 § 1 mom. och 22 § i huvudsaklig överensstämmelse med socialstyrelsens förslag.

XVII. Ändring av villkoren för daglijälp efter genomgången studiekurs.

Gällande bestämmelser.

Redogörelse för bestämmelser i 21—23 §§ av betydelse i förevarande sam­ manhang lämnas av socialstyrelsen (Bilagan A, sid. 38).

Framställningar örn författningsändringar.

Hos socialstyrelsen hava yrkanden framställts av träindustriarbet arnäs erkända arbetslöshetskassa därom, att den tid, inom vilken i 21 § föreskrivna 26 veckoavgifter skola vara erlagda, må kunna förlängas med tid, dock högst sex månader, under vilken medlem deltager i studiekurs, ävensom att ny karenslid ej skall erfordras (22 §), därest med­ lem, som är berättigad till daghjälp, genomgår studiekurs. Handelsanstälidås m. fl. erkända arbetslöshetskassa har gjort fram­ ställning örn liknande ändringar, i fråga om 21 § dock endast med avseende å utbildningskurs vid skola, som står under skolöverstyrelsens överinseende. Arbetslöshetskassornas konferens uttalade sig till förmån för de av sist omförmälda kassa framlagda förslagen.

Socialstyrelsens utredning.

Styrelsen finner skäl tala för bifall till de framställda förslagen (Bilagan A, sid. 38—39). Vissa föreskrifter syntes emellertid erforderliga för bestäm­ mande av de slag av kurser, beträffande vilka bestämmelserna skulle gälla. Styrelsen finner för sin del bestämmelserna böra gälla alla kurser, till vilka bidrag utginge från staten, landsting eller kommun. Ändringar i 21 och 22 §8 syntes föranleda ändring jämväl av 23 §.

Yttrandena. Landsorganisationen, Daco och statens arbetsmarknadskommission för­ klara sig icke hava någon erinran mot socialstyrelsens förslag. En reservant inom arbetsmarknadskommissionen (direktören E. Brodén) anser, att åter­

verkningarna på avgiftsvillkoren och karenstid för medlem, som bevistat kurs, bort inskränkas till att avse kurs, som påbörjats efter arbetslöshetens

inträde. Svenska arbetsgivareföreningen ställer sig tveksam till socialsty­

relsens förslag samt anför: En fråga om genomgående av studiekurs ligger mer i kassemedlemmcns eget avgörande än sådant arbetshinder, som följer av sjukdom, värnplikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. 57

och barnsbörd. Föreningen ifrågasätter i allt fall, om inte den föreslagna förändringen skulle kunna begränsas till att avse sådana fall, då medlem­ men är berättigad till daghjälp vid studiekursens början. Om medlemmen är arbetslös, kan det vara av värde för samhället, att han genom utbildning förskaffar sig bättre möjligheter att åter kunna inordnas i förvärvslivet. Däremot kan samma generella värde inte tillmätas sådant upptagande av vissa studier, som för med sig avbrytande av arbetsanställning.

Med hänsyn till den stora betydelsen av ökad utbildning anser jag socialsty­ DepartC'

ments-

relsens förslag böra oförändrat genomföras. De nya bestämmelserna komma

chefeii.

sålunda att gälla kurser, till vilka bidrag utgå från stat, landsting eller kom­ mun. Ändringar erfordras i 21—23 §§.

XVIII. Sjukdomstids inverkan på det tidsbestämda avgiftsviilkoret.

För gällande bestämmelser rörande sjukdomstids inverkan på det tids­

bestämda avgiftsviilkoret samt för dessa bestämmelsers tillkomst lämnar socialstyrelsen en ingående redogörelse (Bilagan A, sid. 39—41).

Textilarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har till socialstyrelsen ingi­

vit förslag, att all sjukdomstid skall få borträknas vid prövning av det tids­ bestämda avgiftsviilkoret, om sjukdomstiden blivit styrkt genom läkarintyg.

Arbetslöshetskassornas konferens har uttalat sig för att för bestyrkande

av sjukdom enkelt läkarintyg skulle vara tillfyllest.

Socialstyrelsen föreslår sådan ändring av gällande bestämmelser, att dessa

i förevarande hänseende allenast skola innehålla, att sjukdomstid, som styrkts genom intyg av legitimerad läkare, skall få borträknas vid pröv­ ning av det tidsbestämda avgiftsviilkoret (Bilagan A, sid. 41).

Statens arbetsmarknadskommission, landsorganisationen och Daco för­

klara sig icke hava något att erinra mot socialstyrelsens förslag.

Beträffande frågan i vad mån sjukdomstid — som icke varit orsaken till Departe­

ments­

den sista arbetsanställningens upphörande eller inträffat under tiden där­ chefen. efter — skall få borträknas vid prövning av det tidsbestämda avgiftsviilko­ ret hava tidigare olika meningar kommit till uttryck. Numera torde det vara klart, att problemet icke haft den räckvidd, som man tidigare förmodat. Av utredningen i ärendet synes framgå, att det icke längre finnes någon anledning befara, alf missbruk skulle förekomma, därest bestämmelse inför­ des, alt sjukdomstid varom nu är fråga skulle få styrkas allenast genom intyg av legitimerad läkare. Jag tillstyrker därför, med viss jämkning av formuleringen, socialstyrelsens förslag. Ändringar äro erforderliga i 21 och 23 §§.

XIX. ökning av elen tiel, inom vilken knrenstid må intjänas.

Jämlikt 22 § första stycket må daghjälp icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under nästföregående 14 dagar varit arbetslös under sex dagar. -— Enligt 20 § 3 mom. första stycket äger erkänd arbetslöshets­ kassa i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till medlem, som på grund av driftsinskränkning vid det företag, där han fortlöpande är an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

ställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Jämlikt andra stycket i samma paragraf skall, om sådan föreskrift icke meddelats, vid driftsinskränkning det antal dagar under varje vecka, för vilka med­ lem eljest varit berättigad till daghjälp, som regel minskas med en.

I sin skrivelse den 13 december 1938 föreslog landsorganisationen, att den

tid, under vilken karenstiden — sex dagar — finge intjänas, generellt skulle utsträckas från 14 till 21 dagar.

Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa bar i framställning till

socialstyrelsen föreslagit, att karenstid må kunna intjänas under en tid av 21 dagar, därest arbetslösheten orsakats av driftsinskränkning, som dessför­

innan blivit fastställd. En liknande ändring har föreslagits av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa. Arbetslöshetskassornas konferens, å vilken meningarna voro delade, gjor­

de icke något uttalande i denna fråga. Såväl i utlåtandet den 31 mars 1939 i anledning av landsorganisationens

framställning som i nu föreliggande utredning avstyrker socialstyrelsen före­

slagna ändringar av karensbestämmelserna (Bilagan A, sid. 44—45).

Landsorganisationen anför i sitt yttrande:

Vid driftsinskränkning, som medför minst två arbetslösa dagar per vecka, kan understöd utgå, därest föreskriven karenstid dessförinnan föreligger. Såsom en konsekvens av dessa understödsregler böra bestämmelserna för karenstiden ändras så, att jämväl karenstid kan intjänas vid sådan drifts­ inskränkning. Socialstyrelsen genmäler härtill, att den, som tidigare varit arbetslös i sådan omfattning att lian har föreskriven karenstid, är i större behov av understöd än den, som regelbundet haft arbete 4 dagar i veckan. Så enkel och rätlinig är emellertid icke beliovsprincipen. En arbetare, som under ett kalenderår är arbetslös fOO söckendagar i följd, erhåller under­ stöd för 94 dagar, därest karenstiden är fastställd till 6 dagar. En annan ar­ betare inom samma yrke är arbetslös 2 dagar i veckan under bela året. Han erhåller med nuvarande karensbestämmelser icke något understöd. Efter ändring enligt förslaget skulle han bliva berättigad till understöd för högst 49 dagar. Andra exempel, som kullkasta den senares rätt till understöd framför den, som drabbas av driftsinskränkning genom mindre antal ar­ betstimmar per dag, men samma antal per vecka, kunna anföras. Matema­ tisk rättvisa kan sålunda icke åstadkommas. Landsorganisationen vidhåller sitt förslag såsom en logisk konsekvens av understödsreglerna vid korttids­ arbete. Att göra en sådan kategoriklyvning i fråga örn karenstiden, som föreslås av träindustriarbetarnas och handelsanställdas m. fl. arbetslöshets­ kassor, kan näppeligen vara alt rekommendera. Departe­ Föreliggande spörsmål synes mig vara av den art, alt detsamma icke bör

ments­

lösas i förevarande sammanhang utan upptagas till prövning av socialvårds-

chefen.

kommittén vid dess utredning angående arbetslöshetsförsäkringen.

XX. Ändring av reglerna rörande den tid, inom vilken maximala antalet understödsdagar skall räknas.

Enligt 23 § må daghjälp icke utgå till medlem för mer än sammanlagt 156 dagar under loppet av 12 på varandra följande månader (första styc­ ket) . Vid tillämpning av bestämmelserna i 23 § må i den tid, inom vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 59

den längsta understödstiden skall beräknas, icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, eller intill högst sex veckor före och högst sex veckor efter barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete, samt ej heller tid, då medlem på grund av sjukdom varit förhindrad att utföra sådant arbete, under förutsättning att nämnda tid, i enlighet med de närmare be­ stämmelser tillsynsmyndigheten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legi­ timerad läkare (fjärde stycket).

Socialstyrelsen påpekar (Bilagan A, sid. 43), att sjukdom -—- vilken icke, i

enlighet med de närmare bestämmelser som tillsynsmyndigheten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare men som kunnat åberopas vid bestämning i tiden av den tidrymd, inom vilken minst 26 (eller mot­ svarande antal) veckoavgifter blivit erlagda — icke inbegripes i de föreskrif­ ter, som gåves i 23 § fjärde stycket. Detta innebure en viss inkonsekvens. För övrigt syntes det ur såväl principiell som praktisk synpunkt lämpligast, att förlängningen av den i 21 och 23 §§ omförmälda tiden av 12 månader skedde efter ensartade grunder.

Statens arbetsmarknadskommission, landsorganisationen och Daco för­

klara sig icke hava något att erinra mot vad socialstyrelsen anfört.

Jag finner icke anledning till erinran mot vad socialstyrelsen anfört. Be­ Departe

ments-

stämmelserna i 23 § hava emellertid synts böra avfattas i närmare överens­ chefen. stämmelse med gällande förordning än vad socialstyrelsen föreslagit.

XXL Ändrade bestämmelser rörande arbetsgivarintygcn.

I fråga om gällande bestämmelser, av svenska sjöfolksförbundet i skrivel­

sen den 23 augusti 1939 framställda förslag till författningsändringar samt

innehållet i socialstyrelsens utredning hänvisas till socialstvrelsens skrivelse

(Bilagan A, sid. 45—46).

Socialstyrelsens förslag till ändringar av 25 § tillstyrkas av statens arbets­ marknadskommission, landsorganisationen och Daco.

Vad socialstyrelsen föreslagit synes mig böra godtagas. 25 § har med Departe

ments-

hänsyn härtill undergått viss jämkning. ehefeii.

XXII. Ökning av maximala understödstiden för personer, som fyllt 45 år.

Förslag rörande författningsbestämmelser. Landsorganisationen har i sin skrivelse den 13 december 1938 föreslagit,

att i 23 § arbetslöshetskasseförordningen måtte införas en bestämmelse, varige­ nom rätt skulle kunna medgivas erkänd arbetslöshetskassa att till person, som varit medlem i kassan under minst fem år och som fyllt 45 levnadsår, utbetala understöd för längre tid än lill övriga medlemmar. Det vore vidare önskvärt, att för dylika medlemmar antalet veckoavgitler i det tidsbestämda avgiftsvillkoret kunde få sättas lägre än för övriga medlemmar. I sitt den 10 juni 1939 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar

1939: 13) framlade rationaliseringsutredningen förslag om ökning av den

maximala understödstiden för personer, som fyllt 45 år, samt vissa andra i

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

samband därmed stående förslag till ändrade bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen. Redogörelse för förslagen lämnas i socialstyrelsens ut­ redning (Bilagan A, sid. 46—47).

Socialstyrelsens uttalanden.

I yttrandet den 31 mars 1939 tog styrelsen, med hänsyn till att hithörande spörsmål väntades bliva behandlade av rationaliseringsutredningen, icke ställning till landsorganisationens förslag. Socialstyrelsen diskuterar i nu föreliggande utredning de av landsorgani­ sationen och rationaliseringsutredningen framställda förslagen (Bilagan A, sid. 47—48), därvid styrelsen dock på anförda skäl avstyrker författnings­ ändringar.

Yttrandena. Landsorganisationen understryker önskvärdheten av att förevarande

spörsmål ägnas erforderlig uppmärksamhet samt anför: _ Även örn man icke omedelbart kan komma så långt ifråga örn differentie­ ringen, kan en måttlig utökning av understödsrätten för äldre medlemmar bilda ett underlag för praktiska rön till en senare eventuell utbyggnad. För­ månen av en längre understödstid kan emellertid icke tänkas löst genom särskild klassindelning med högre medlemsavgifter. Medlemmarnas andel i avgifterna måste slås ut på hela medlemstiden och förmånen av det högre antalet understödsdagar följa efter vissa på förhand angivna medlemsår, men utan att avgifterna samtidigt höjas. Under andra förhållanden kan frå­ gan icke lösas genom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

För säkring sinspektionen anför, att man under förarbetena till gällande

författningsbestämmelser funnit den principen naturlig, att ju mera arbets­ lösheten närmade sig den kroniska, ju mindre lämpade den sig att finansie­ ras genom försäkring. Då det nu torde förhålla sig så, att arbetslösheten vid stigande ålder alltmera finge kronisk karaktär, syntes ändringsförslaget strida mot nyssnämnda princip. Inspektionen anslöte sig för den skull till socialstyrelsens uppfattning.

Departe­ Ehuru det givetvis är av stor betydelse, att åtgärder vidtagas till förbätt­

ments­

chefen. rande av understöds villkoren för äldre medlemmar av arbetslöshetskassor, torde av skäl som av socialstyrelsen och remissmyndigheterna under den hittills verkställda utredningen anförts, författningsbestämmelser i ämnet nu icke böra införas. Jag utgår emellertid från att socialvårdskommittén vid den nu igångsatta utredningen rörande arbetslöshetsförsäkringen ägnar ifrågavarande spörsmål tillbörlig uppmärksamhet.

XXIII. Övriga författningsbestämmelser.

Departe­ Socialstyrelsen har framhållit, att, då gällande bestämmelser örn avgifts-

ments­

chefen. villkoret — i motsats till de förut gällande — vore utformade utan hänsyn till tidigare erhållet understöd, 21 § 4 mom. första stycket borde utgå. Enär andra stycket i 4 mom. med den ändring avgiftsvillkoret undergått numera allenast avsåge att begränsa den i 23 § bestämda maximala understödstiden i de fall, då överenskommelse, som i 2 mom. sagts, träffats, borde stycket i

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. 61

fråga lämpligen flytlas upp och såsom 3 mom. ingå i paragrafen. Nuvarande 3 mom. borde samtidigt ändras till 4 mom. Dessa av socialstyrelsen före­ slagna ändringar synas mig böra vidtagas. I förevarande sammanhang torde, med hänsyn till nu gällande lagstiftning rörande förvandling av böter, andra punkten i första stycket av 38 § böra utgå. Ändringarna i förordningen om erkända arbetslöshetskassor synas böra (räda i kraft snarast möjligt, lämpligen den 1 juli 1941. Med hänsyn till att svårigheter av organisatorisk art kunna tänkas hindra utbetalning av barn­ tillägg redan från denna tidpunkt synes i övergångsbestämmelserna före­ skrift böra meddelas, att utgivandet av barntillägg kan få påbörjas vid se­ nare tidpunkt, dock senast den 1 januari 1942.

Kostnadsberäkningar.

Statsverkspropositionen.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 15) har föresla­ gits, att till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett förslagsanslag av 2,500,000 kronor, därav 700,000 kronor beräknats belöpa å förvaltningsbidrag och återstoden, 1,800,000 kronor, å daghjälpsbidrag. Statsutskottet bar i utlåtande nr 5 angående reglering för budgetåret 1941/ 42 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet, anfört, att utskottet beträffande, bland andra, punk­ ten 15 senare under riksdagen komme att avgiva utlåtande. Det må i detta sammanhang anmärkas, att uppskattningen under som­ maren 1940 av nyss omförmälda anslagssiffror byggde på ett beräknat medlemsantal i de erkända arbetslöshetskassorna av 225,000. Medlemsan­ talet har emellertid ökat så, att det den 1 januari 1941 uppgick till om­ kring 267,000 samt under budgetåret 1941/42 kan beräknas till minst 275,000. Till följd härav kan, under i övrigt oförändrade förhållanden, ökning böra beräknas av förvaltningsbidraget med 150,000 kronor och av daghjälpsbidraget med 400,000 kronor.

Barntillägg.

Kostnaderna för barntillägg i huvudsaklig överensstämmelse med social­ styrelsens förslag torde — med hänsyn till den nuvarande storleken och sammansättningen av medlemsklientelet i de erkända arbetslöshetskassorna —- kunna uppskattas till 2 kronor 75 öre per år oell medlem, d. v. s. för budgetåret 1941/42 till närmare 760,000 (275,000 X 2.75) kronor. Då stats­ bidrag härå enligt förslaget skulle utgå med 75 procent, kunna kostnaderna för barntillägg för nämnda budgetår beräknas till i runt tal 570,000 kronor.

Ändring av statsbidragsgrunderna enligt socialstyrelsens fiirslag.

Vid tillämpning av de ändrade grunderna för daghjälpsbidragets beräk­ ning, som föreslagits i socialstyrelsens utredning den 24 januari 1941, synes enligt verkställda beräkningar en ökning av det i statsverkspropositionen för budgetåret 1941/42 beräknade daghjälpsbidraget vara erforderlig med i runt lal 550,000 kronor. Då man emellertid lärer kunna antaga, alt kassornas dag-

62 Kungl. Majlis proposition nr 214.

hjälpsbelopp för dag räknat härvid kan komma att höjas med i medeltal 10 procent, torde ökningen böra uppskattas till 700,000 kronor.

Ändring av statsbidragsgrunderna enligt landsorganisationens förslag.

Landsorganisationens i yttrande över socialstyrelsens utredning framställda förslag går, såsom förut nämnts, ut på, att nu gällande procenttal för ett daghjälpsbelopp av 2 kronor skola gälla upp till 4 kronor o. s. v. Av följande tabell framgå veckoavgifter vid olika understödsvolym enligt gällande grunder samt enligt socialstyrelsens och landsorganisationens för­ slag. Tabell över veckoavgifter (i kronor).

D a g h j ä 1 p s b e 1 o p p

Antal understöds- 2:- 3: — 4: — dagar per år och Gällande grun­ Soe.stms för­ medlem der = Soc stms Gällande Gällande Soc.st:ns !L. 0:s slag = L. 0:s förslag = L. 0:s grunder grunder förslag förslag förslag förslag

Företages ändring av statsbidragsgrunderna enligt landsorganisationens förslag, skulle, med förut angivna utgångspunkter, nuvarande anslag till daghjälpsbidrag behöva höjas med 850,000 kronor. Emellertid synes anled­ ning föreligga till antagande, att kassornas daghjälpsbelopp för dag räknat även i detta fall kan komma att höjas — vilken höjning kan beräknas bliva dubbelt så stor som vid tillämpning av socialstyrelsens förslag eller sålunda i medeltal 20 procent — varför anslagshöjningen torde böra uppskattas till 1,050,000 kronor.

Sänkning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Örn veckoantalen i det tidsbestämda avgiftsvillkoret sänkas från respek­ tive 26 och 20 till 20 och 16, kan statsbidraget till daghjälp väntas stiga med omkring 12 procent tämligen oberoende av vilket alternativ -— socialstyrel­ sens eller landsorganisationens — som tages till utgångspunkt vid daghjälpsbidragets uträknande. Anslaget för budgetåret 1941/42 skulle sålunda behöva höjas med följande ungefärliga belopp:

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. G3

Beträffande spörsmålet i vad mån — vid ifrågasatt sänkning av veckoantalen i det tidsbestämda avgiftsvillkoret — avgiftsökning skulle kunna hind­ ras genom ökning av statsbidraget må erinras, att det vid nuvarande princi­ piella konstruktion av statsbidraget till daghjälpen i vissa fall icke går att undvika avgiftsökning endast genom en schablonmässig höjning av statsbi­ draget. Vid mindre omfattande arbetslöshet utgår nämligen vid nuvarande konstruktion icke något daghjälpsbidrag. Detta förhållande utövar inverkan för arbetslöshetskassor med medlemmar ur exempelvis vissa kontorist- och textilarbetargrupper. Vidare bortfaller ju statsbidrag för det antal arbetslösa da­ gar per medlem och år, som överskjuter 26. Bortses emellertid härifrån, skulle den statsbidragshöjning, som vore behövlig för att veckoantalens sänkande icke skulle medföra allmän avgiftsökning, kunna angivas på följande sätt: Med utgångspunkt från nuvarande tabell för daghjälpsbidraget innebär socialstyrelsens förslag till statsbidragsgrunder en fasförskjutning i tabellen med 100 öre och landsorganisationens förslag en fasförskjutning med 200 öre. Till undvikande av en allmän avgiftsstegring vid sänkandet av veckoantalen skulle behövas en fasförskjutning uppgående till 40—45 öre.

Ändring av bestämmelserna rörande kortvarigt arbete.

De kostnader i form av ökat statsbidrag, som kunna väntas uppkomma, örn siffran 18 höjes till 24 i 20 § 3 mom. tredje stycket, 21 § 1 mom. tredje styc­ ket och 22 § tredje stycket, kunna enligt verkställda beräkningar tillsammans uppskattas till omkring 1 procent av statsbidraget till daghjälpen. De i det föregående lämnade uppgifterna hava sammanfattats i följande tabell:

Erforderliga anslag till »Bidrag till erkönda arbetslöshetskassor» för budgetåret 1941/42.

E r f o r d e r 1 ga anslag Anslag säskanden på grund av med­ enligt socialstyrel­ enligt landsorga­ i stats- lemsantalets höjning sens förslag nisationens förslag Ändamål verkspropositio- med änd­ med änd­ utan änd­ med änd­ men med nen ring enl. oför­ ring eill. ring enl. ring enl. oförändr. punkter­ ändrat punkter­ punkter­ punkter- j grunder na 4 och 5 na 4 och 5 na 4 och 5 na 4 och 5'

1. Förvaltningsbidrag 700,000 850,000 850,000 850,000 850,000 850,000 850,0001 2. Daghjälpsbidrag . .. 1,800,000 2,200,000 2,200,000 2,500,000 2,500,000 2,850,000 2,850,000

4. Sänkning av veckoantalet i det tids­ bestämda avgifts­ villkoret från 26 och 20 till 2U och

5. Utökning av med­ givet korttidsar­ bete från 18 till

Summa kronor 2,500,000 3,050,000 3,337,000 3,920,000 4,245,000 4,270,000 4,648,000

64 Kungl. Majlis proposition nr 214.

Departe­ Med hänsyn till vad i det föregående i olika hänseenden anförts torde för­

ments-

slagsanslaget för budgetåret 1941/42 till Bidrag till erkända arbetslöshetskas­

eliefen.

sor, vilket i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 15, upp­ tagits till 2,500,000 kronor, böra i stället beräknas till (850,000 + 2,850,000 ~r 570,000 + 350,000 + 28,000) 4,648,000 kronor eller i runt tal 4,650,000 kronor. För kostnader för utfyllnad av daghjälp med kontantunderstöd torde i fö­ revarande sammanhang särskilt anslag icke böra beräknas.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte — beträf­ fande anslagsäskandet med ändring av det i årets statsverksproposition, fem­ te huvudtiteln, punkten 15, framställda förslaget — föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag, av

den lydelse bilagor till detta protokoll utvisa, till 1) förordning angående ändring i vissa delar av förordning­ en den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor samt 2) förordning angående ändring i vissa delar av förordning­ en den 15 juni 1934 (nr 265) örn statsbidrag till erkända ar­ betslöshetskassor,

dels ock till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av kronor

4,650,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt för­ ordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stcn-Eric Heinrici.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

Socialstyrelsens utredning och förslag.

Till Konungen.

Socialstyrelsen får härmed framlägga utredning och förslag till vissa änd­ ringar i lagstiftningen om den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Angående utredningens tillkomst må följande anföras. I skrivelse den 25 oktober 1938 har handelsanställdas m. fl. erkända arbets­ löshetskassa hemställt örn viss ändring av 18 § i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor. Vidare har landsorganisa­ tionen i Sverige i skrivelse den 13 december 1938 gjort framställning rörande dels ändringar av 15 § samt 19—23 §§ nyssnämnda förordning, dels höjning av det statliga administrationsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna, dels höjning av daghjälpsbidraget, dels ock viss omläggning av kontrollen av avgiftsbetalningen m. m. Efter remiss hava yttranden avgivits över först­ nämnda skrivelse av socialstyrelsen samt över sistnämnda skrivelse av social­ styrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen och svenska arbetsgivare­ föreningen. Socialstyrelsens yttranden hava avgivits i skrivelse den 31 mars 1939. Den 5 maj 1939 har Kungl. Maj:t förordnat, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till socialstyrelsen, vilken anbefalldes att skyndsamt verk­ ställa utredning angående de ändringar, som kunde anses erforderliga och lämpliga i fråga om bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbets­ löshetskassor, samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag såväl därutinnan som beträffande ändringar av bestämmelserna i förordningen om erkända arbetslöshetskassor, vartill utredningen och ovannämnda skrivelser kunde föranleda. Härefter har Kungl. Majit genom remiss den 28 augusti 1939 anbefallt socialstyrelsen att avgiva utlåtande över en framställning från svenska sjöfolksförbundet med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. Socialstyrelsen har på grund av utredningsuppdraget lämnat de erkända arbetslöshetskassorna tillfälle att inkomma med förslag till ändringar i lag­ stiftningen rörande de erkända arbetslöshetskassorna. Avskrifter av de i an­ ledning härav inkomna skrivelserna bifogas.1 Vidare hava de frågor och ändringsförslag, som i detta sammanhang upptagits till behandling, under­ ställts nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen vid sam­ manträde den 16—18 oktober 1939. Utdrag ur det protokoll, som härvid forts, bifogas.1 Vissa av de i det följande berörda frågorna ha vidare behandlats vid en konferens med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna. Avskrift av protokoll fört vid detta möte bifogas1.

1 Ilär uteslutna.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 214. 5

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A)

Det inom socialstyrelsen i anledning av ovan nämnda utredningsuppdrag och remisser påbörjade arbetet avbröts under vintern 1939—1940 med hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena och därav följande statsfinansiella svå­ righeter. Under utredningsarbetet hade nämligen visat sig, att ändrade och för kassorna i vissa avseenden förmånligare grunder för statens bidrag vöre önskvärda. Ändringar, som skulle ställa skärpta krav på statskassan, ansågos emellertid av naturliga skäl i förevarande situation böra såvitt möjligt undvikas. Med hänsyn härtill fann socialstyrelsen vid ifrågavarande tidpunkt, att utredningsarbetet lämpligen tills vidare borde vila. Två omständigheter hava nu inträffat, som föranlett socialstyrelsen att på nytt upptaga frågan om lagstiftningens reformering till fortsatt och förnyad behandling. Den första av de omständigheter, som här åsyftas, är den all­ männa prisstegringen. Den andra avser förändringar i den statliga och stats­ understödda hjälpverksamheten för arbetslösa. De senare hänföra sig dels till det av statens arbetsmarknadskommission i skrivelse till Konungen den 25 november 1940 framlagda förslaget till ändrade grunder för kontantunderstöd till hjälpbehövande arbetslösa, vilka grunder jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 6 december 1940 försöksvis skola tillämpas, dels till en under hösten 1940 av kommissionen införd ny praxis beträffande regleringen av kontantunderstödsverksamhetens omfattning i de enskilda kommunerna. De närmare motiven till att dessa två omständigheter enligt styrelsens förmenande påkalla omedelbara åtgärder i fråga örn arbetslöshetsförsäkringen angivas i det efter­ följande. Med remisshandlingarnas återställande och under framläggande av efter­ följande utredning får socialstyrelsen anhålla, att styrelsens förslag till för­ ändringar i förordningen om erkända arbetslöshetskassor och i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor måtte upptagas till prövning.

Socialstyrelsen vill nämna, att vissa förslag till bland annat ändrade statsbidragsgrunder utarbetades å styrelsens första byrå, innan utredningsarbetet avbröts med hänsyn till den inträdda krissituationen. Till dessa förslag har styrelsen icke tagit ställning. Enär förslagen beröra frågor, som torde komma att upptagas till prövning av socialvårdskommittén får styrelsen meddela, att den inom närmaste tiden kommer att till Kungl. Majit överlämna de vik­ tigare resultaten av de sålunda verkställda utredningarna. I det följande lämnas först en redogörelse för den statsunderstödda arbets­ löshetsförsäkringens omfattning och utveckling åren 1935—1940. Härefter följer en utredning av orsakerna till att vissa ändringar i förordningen i nu­ varande situation framstå såsom nödvändiga och de förslag till ändringar, vilka betingas härav. Styrelsen upptager sedan till diskussion, huruvida vissa i skrivelsen den 31 mars 1939 framlagda förslag till ändringar böra förverk­ ligas med hänsyn till nu rådande förhållanden. Till sist upptagas till pröv­ ning förslag till ändringar av en del detaljbestämmelser i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

Den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen åren 1935—1940.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen började sin verk­ samhet vid ingången av år 1935. Utvecklingen av denna gren av socialvår­ den under åren 1935—1940 framgår av efterföljande tablåer; uppgifterna för 1940 äro att anse såsom preliminära. Antalet erkända arbetslöshetskassor och medlemsantalet i dessa framgår av följande uppgifter.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

kassor, ehuru planerna härpå ännu icke nått så långt som inom de ovan nämnda organisationerna. Det synes sålunda sannolikt, att stora förutsätt­ ningar finnas för en icke obetydlig utvidgning av försäkringen, givetvis för­ utsatt att icke åtgärder vidtagas eller omständigheter inträffa, vilka direkt eller indirekt minska fördelarna av anslutning till försäkringen. Härtill åter­ kommer styrelsen i det följande.

Den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och ökningen i levnads­ kostnaderna.

Ovan har nämnts, att tvenne omständigheter föranlett socialstyrelsen att nu upptaga frågan örn en reformering av lagstiftningen på förevarande om­ råde. Styrelsen behandlar i det följande den först nämnda omständigheten, nämligen den inträffade allmänna prisstegringen. Av ovanstående redogörelse framgår, att den frivilliga arbetslöshetsförsäk­ ringen, sedan ett visst motstånd emot densamma nu brutits, är på väg att nå en betydande omfattning. Av de återgivna siffrorna framgår dessutom, att de försäkrade ställt ingalunda föraktliga penningsummor till disposition för lindrande av arbetslöshetens ekonomiska verkningar. Icke minst i en svår statsfinansiell situation äro bidragen från de enskilda så betydelsefulla, att man i dem har goda motiv för att söka i görligaste mån eliminera sådana in­ flytanden, som kunna verka hämmande på den frivilliga statsunderstödda ar­ betslöshetsförsäkringens möjligheter att erhålla ökad omfattning. Självfallet äro dessa motiv i än högre grad giltiga, då det gäller att såvitt möjligt för­ hindra ett nedbrytande av den arbetslöshetsförsäkring, som hittills åstad­ kommits. Det är naturligt, att den nyss berörda allmänna prisstegringen i betydelsefulla avseenden måste påverka läget för försäkringen. De nuvarande statsbidragsgrunderna för arbetslöshetsförsäkringen fast­ ställdes år 1934. Mellan åren 1934 och 1935 stego levnadskostnaderna alle­ nast obetydligt. Enligt socialstyrelsens levnadskostnadsindex hava levnads­ kostnaderna emellertid från år 1935 till januari 1941 stigit med icke mindre än 30 procent. Riksbankens konsumtionsprisindex har sedan 1931 stigit med likaledes 30 procent. Under tiden augusti 1939 (d. v. s. sista månaden före krigets utbrott)—november 1940 har konsumtionsprisindex stigit från 107 till 130, d. v. s. med 23 enheter. Av dessa uppgifter torde framgå, att man för en varumängd, som år 1935 kunde köpas för 2 kronor, i november 1940 måste betala något mer än 2 kro­ nor 50 öre. Denna utveckling inverkar i två avseenden på den statsunder­ stödda arbetslöshetsförsäkringen. De minimibelopp för daghjälpen, som man önskat skapa genom försäkringen, hava i verkligheten sänkts genom pen­ ningvärdets förändringar. Vidare har av samma skäl den skala, som före­ skrivits för det s. k. daghiälpsbidraget från staten, kommit att hänföra sig till andra och lägre realinkomster i understöd än dem, som avsagos vid statsbidragsskalans antagande av statsmakterna år 1934. Vid konstruerandet av denna skala utgick man bland annat från den förutsättningen, att arbetare med låga löner skulle kunna tillförsäkra sig endast lägre daghjälpsbelopp, me­ dan arbetare med högre löner i allmänhet kunde förväntas tillförsäkra sig högre daghjälp. Då de högre avlönade kunde antagas själva förmå bära en större del av arbetslöshetskostnaderna än de lägre avlönade, uppgjordes ska­ lan så, att statsbidraget i allmänhet utgick med lägre andel av understödskostnaderna vid ett högt daghjälpsbelopp än vid ett lågt. Till belysande av detta förhållande må nämnas, att vid en understödd arbetslöshet, motsva­ rande 10 understödda dagar per medlem och år, daghjälpsbidraget utgår med

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 7

cn större andel än den nyss angivna. Detta skulle emellertid bliva resultatet,

om man sökte åstadkomma en allmän uppflyttning i daghjälpsklasser utan att ändra nuvarande statsbidragsgrunder. Dessa medföra nämligen, såsom förut framhållits, en minskning av statsbidragsprocenten vid en höjning av daghjälpsbeloppet.

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadskommissionens kontantunderstöds verksamhet.

Styrelsen övergår i det följande till den andra av de omständigheter, som motivera en reformering av bestämmelserna på förevarande område, näm­ ligen de nya principerna för den statliga och statsunderstödda hjälpverk­ samheten vid arbetslöshet. Den omläggning, som kontantunderstödsverksamheten undergått, innebär dels en höjning av understödsbeloppen, dels ock en utvidgning av förevaran­ de hjälpform. De nya dagunderstödsbeloppen bliva i allmänhet väsentligt högre än de daghjälpsbelopp, som mera allmänt förekomma i arbetslöshets­ kassorna. Särskilt framträdande blir skillnaden vid jämförelse med under­ stöden för sådana hjälpbehövande, som bliva berättigade till dagunderstöd för barn och (eller) hyreshjälp. I detta sammanhang må påpekas, att, me­ dan hyreshjälpen jämlikt hjälpkungörelsens 48 § tidigare allenast utgick i särskilt ömmande fall, denna hjälpform numera synes vara avsedd såsom ett mera vanligt förekommande tillägg till understöden, varigenom dessa inom var och en av de olika ortsgrupperna bliva graderade med hänsyn till levnadskostnaderna. Redan den omständigheten, att understödsbeloppen (dagunderstöd + tillägg för barn + hyreshjälp) i den allmänna arbetslöshetshjälpen, vilken helt bekostas av samhället, således äro förmånligare än inom arbetslöshetsförsäkringen (daghjälp), för vilken kostnaderna till om­ kring hälften bestridas av de försäkrade själva, måste enligt sakens natur motverka strävandena att utbygga försäkringen. Särskilt ogynnsamma torde emellertid för försäkringens vidkommande verkningarna bliva av den ut­ vidgning av kontantunderstödsverksamheten, som företagits av arbetsmark­ nadskommissionen under hösten 1940. Tidigare har kommissionen i regel bestämt det medgivna antalet understödsrum i en kommun ej oväsentligt lägre än antalet icke hjälpta hos kommittén anmälda arbetslösa. De så att säga övertaligas hjälpbehov har kommunen icke haft någon annan laga möj­ lighet att tillgodose än genom understöd enligt fattigvårdslagen, en för den arbetslöse väsentligt oförmånligare hjälpform. Numera beviljar kommissio­ nen däremot ett antal understödsrum, som medför, att dylika övertaliga i allmänhet icke behöva uppkomma. Därigenom har fattigvården i det väsent­ liga avkopplats som hjälpform för arbetslösa, en i och för sig mycket gläd­ jande utveckling. Man kan utan överdrift säga, att varje arbetslös numera regelmässigt kan påräkna kontantunderstöd med statsbidrag vid arbetslös­ het. Därigenom framstå dessa understöd såsom en rättighet och lia fått en karaktär, som i väsentliga hänseenden slår den försäkringsmässiga nära, med den skillnaden dock, att kostnaden för kontantunderstöden helt bestrides av samhället. De, sorn erhålla kontantunderstöd, äro vidare som regel icke underkastade längre karenslid eller mera betungande kontroll från ar­ betsförmedlingens sida än arbetslöshetskassemedlemmarna. De förra få vis­ serligen underkasta sig cn behovsprövning, som likväl för flertalet arbets­ lösa icke torde medföra någon nedsättning av maximibeloppen och endast för ett fåtal uteslutning från hjälp. Någon skärpning av den inom arbetslös­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

hetskommittéerna verkställda behovsprövningen torde icke vara att för­ vänta, särskilt icke i fråga om kommuner, där man redan kommit till en arbetslöshetskostnad av 1 krona 50 öre per skattekrona och där man sålun­ da får statsbidrag med 100 procent för varje beviljat kontantunderstöd. Tvärtom kan man antaga, att beviljandet av understöd med hänsyn till vad redan nämnts för framtiden kommer att ske efter mindre restriktiva linjer än tidigare. Bland de förhållanden, vilka bidraga till att den allmänna arbetslöshetshjälpen numera framstår såsom fördelaktigare än den försäkringsmässiga, bör nämnas, att till följd av 44 § i hjälpkungörelsen medlemmar i erkända arbetslöshetskassor, så länge de äro daghjälpsberättigade, äro förhindrade att komma i åtnjutande av någon form av dagunderstöd. Påpekas må, att medlemmar av icke erkända arbetslöshetskassor däremot kunna tilldelas visst dagunderstöd (även dagunderstöd för familjeförsörjare med barn och hyreshjälp). Socialstyrelsen har alltså funnit, att de vidtagna förändringarna i den stats­ understödda understödsverksamheten för arbetslösa på ett högst betänkligt sätt rubbat den frivilliga försäkringens ställning. Det har även under hand av ledande män inom erkända arbetslöshetskassor och inom fackförbund, inom vilka förarbeten äro i gång för bildande av dylika kassor, påpekats, att ovanstående omständigheter, därest icke därav påkallade åtgärder vidtagas, kunna bryta ned den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen eller i varje fall med sannolikhet förhindra dess vidare utveckling. Medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna ha, framhålles det, redan börjat uppmärksamma, att arbetslösa, som icke genom avgiftsbetalning till erkända arbetslöshetskassor sörjt för existensmedel vid inträffande arbetslöshet, erhålla kontantunder­ stöd, som äro avsevärt förmånligare än arbetslöshetsförsäkringens daghjälp. Risk kan till och med föreligga, har det sagts, att nuvarande kassor upplösas och deras behållna tillgångar (fonder) i enlighet med stadgarna överföras till de initiativtagande fackförbunden. Härigenom skulle betydande belopp, som hopsamlats för arbetslöshetshjälp, kunna undandragas det allmännas arbetslöshetspolitik och statsmakterna finge i fortsättningen icke det fort­ löpande bidrag till arbetslöshetskostnaderna, som de försäkrade lämna ge­ nom sina avgifter. Socialstyrelsen vill i detta sammanhang också erinra om att föredragande departementschefen i propositionen angående arbetslöshetsförsäkringen ut­ gått från att de kontanta understöden till arbetslösa utanför försäkringen efter en övergångstid skulle regleras så, att de genomsnittligt komme att ligga under de på orten utgående understöden från kassorna. Utvecklingen har nu kommit att gå i rakt motsatt riktning. Socialstyrelsen finner för sin del, att de från kassornas håll framförda er­ inringarna äro värda allt beaktande. Styrelsen vill slå fast, att det måste anses vara synnerligen olyckligt, örn avvägningen mellan å ena sidan kontantun­ derstöd utan insatser från medborgarna själva och å andra sidan den för­ säkringsmässiga daghjälpen göres sådan, att den senare övergives av de en­ skilda medborgarna och deras organisationer. En så omfattande kontantunderstödsverksamhet som den nu planerade och redan försöksvis igång­ satta bör därför icke införas, utan att man vidtager föranstaltningar för dels ett vidmakthållande av det försäkringsmässiga arbetslöshetsunderstödet, dels ock ett systematiserande av de skilda understödsformema i deras förhål­ lande sinsemellan. Mycket talar för att den ur dessa synpunkter på lång sikt enda tänkbara och fullt effektiva lösningen av dessa ytterst ömtåliga pro­ blem är införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det finnes alltså starka skäl att antaga, att förbättringarna av kontantunderstöden till

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 9

de icke försäkrade efter hand komma att ställa statsmakterna inför valet mellan att helt upphöra med arbetslöshetsförsäkringen eller att göra den obligatorisk. Det hade varit önskvärt, att denna fråga kunnat utredas, innan törbättringar av kontantunderstöden vidtagits. En lösning av problemet efter den obligatoriska linjen kan emellertid i varje fall icke komma i fråga på så kort tid, som nu står till förfogande, men det är angeläget, att detsamma snarast möjligt blir föremål för socialvårdskommitténs uppmärksamhet. Hur denna utredning än må utfalla, är det av stor vikt att vidmakthålla den fri­ villiga försäkringen; om alternativet obligatorisk försäkring väljes, bildar en väl utvecklad frivillig försäkring en mycket värdefull grundval för den obli­ gatoriska. I avvaktan på utredningens resultat och då läget kräver snabba åtgärder, är det därför nödvändigt att omedelbart överväga vad som kan göras för vidmakthållandet av arbetslöshetsunderstödet från den frivilliga försäkringen genom förbättringar av de försäkrade arbetslösas förhållanden. Dessa förbättringar kunna åstadkommas på tre vägar: 1) genom att de försäkrade medgivas rätt att uppbära kompletterande dagunderstöd från arbetslöshetskommittén i orten; 2) genom att förmånerna från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i tillfredsställande grad utökas genom införande av t. ex. barntillägg och ge­ nom ökat statsbidrag till daghjälpen; 3) genom en lämplig kombination av båda ovanstående vägar. Den första av dessa vägar skulle kräva en ändring av den allmänna hjälpkungörelsen, så att en medlem av erkänd arbetslöshetskassa skulle för den tid, han är berättigad till understöd från kassan, kunna komma i åtnjutande av kontantunderstöd, motsvarande skillnaden mellan det belopp, som han är berättigad till från kassan, och det belopp, som han efter behovsprövning skulle kunna erhålla från arbetslöshetskommittén. Om en kassemedlem, som är boende i ortsgrupp lil:d (arbetsmarknadskommmissionens beteck­ ning) och som har hustru och tre barn under 16 år, är berättigad till en daghjälp från kassan av 3 kronor om dagen, skulle till honom utbetalas skill­ naden mellan å ena sidan 3 kronor och å andra sidan 6: 50 kronor jämte hyreshjälp (maximalt). Han skulle sålunda kunna utbekomma exempelvis 3 kronor 50 öre för varje arbetslös dag jämte 70 kronor per månad i hyres­ hjälp. Det säger sig självt att, därest en dylik anordning genomfördes, arbetslöshetskassemedlemmarna snart skulle komma underfund med att de komme undan billigare genom att gå ned till en lägre daghjälpsklass, utan att de skulle lida minskning av sina inkomster vid arbetslöshet. Minskningen i daghjälpsbeloppet skulle nämligen enligt den här diskuterade regeln kom­ penseras genom en motsvarande ökning av kontantunderstödet. Skulle den nyss omförmälda medlemmen flytta ned till exempelvis en klass med 2 kronors daghjälp, skulle han kunna minska sina veckoavgifter till arbetslös­ hetskassan med 10 å 15 kronor per år men ändå få samma totala arbets­ löshetsunderstöd som förut. Man kan sålunda befara, att en efter en dylik regel genomförd sammankoppling mellan arbetslöshetskassornas daghjälp och kontantunderstöden kommer alt giva impulser till en minskning av det försäkringsskydd, som de erkända arbetslöshetskassorna äro till för alt läm­ na. Visserligen skulle en dylik utveckling i viss utsträckning kunna för­ hindras genom alt i kassornas stadgar infördes regler örn skyldighet för med­ lemmarna att tillhöra vissa klasser allt efter inkomst, levnadskostnadernas höjd på boningsorten o. s. v. i enlighet med de förslag, som socialstyrelsen kommer att framlägga i det efterföljande. Att märka är emellertid, att det är svårt att i praktiken göra dylika bestämmelser så bindande, alt nedflyltning i daghjälpsklasser helt kan förhindras. Vidare kunna kassorna vid bestäm­ mandet av de daghjälpsklasser, som man önskar organisera, taga hänsyn till

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

kontantunderstödsverksamheten och i anledning härav endast inrätta klasser med låga dagshjälpsbelopp. Fråga är, om icke många medlemmar i erkända arbetslöshetskassor genom en anordning av ovan skisserad karaktär skulle så småningom mista allt in­ tresse för att tillhöra en erkänd arbetslöshetskassa. Vid detta resonemang bortses ingalunda från det förhållandet, att en del arbetslöshetskassemedlemmar, vilka hava rätt till försäkringsmässigt understöd, på grund av storleken av deras inkomster eller tillgångar icke kunna få kontantunderstöd efter behovsprövning. Dessa utgöra emellertid näppeligen mer än en ringa del av medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna. Följden skulle kunna bliva, att den ena kassan efter den andra skulle komma att upphöra med sin verksamhet. Den andra av ovan antydda vägar till vidmakthållande av intresset för det försäkringsmässiga arbetslöshetsunderstödet är, såsom framgår av det ovan­ stående, ur många synpunkter att föredraga. Då redan de starkt ökade lev­ nadskostnaderna kräva en förhöjning av förmånerna från den frivilliga ar­ betslöshetsförsäkringen, synes det i det tvångsläge, vari man för närvarande befinner sig, vara ofrånkomligt, att man förbättrar de erkända arbetslöshets­ kassornas förmåner. Detta synes böra ske genom införande av barntillägg och utökat statsbidrag till daghjälpen. Socialstyrelsen inser emellertid till fullo de svårigheter, som härigenom uppkomma. Skola åtgärder på detta område hava avsedd verkan, måste de genomföras snabbt och göras tillräck­ ligt effektiva. Å andra sidan måste tillses, att icke förbättringarna bliva så stora och långt gående, att man, då tillfälle gives att bättre överblicka proble­ met vid en mera slutgiltig reformering av den frivilliga arbetslöshetsförsäk­ ringen eller vid ställningstagandet till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, finner sig hava gått för långt. Det är nämligen av naturliga skäl svårt att taga ett steg tillbaka och minska redan tillämpade förmåner, därest så skulle befinnas vara önskvärt. Dessa synpunkter böra dock icke få stå i vägen för sådana förbättringar, som befinnas erforderliga på grund av den allmänna prisstegringen och tillkomsten av de nya grunderna för arbetsmarknadskom­ missionens kontantunderstödsverksamhet. Skulle de motiv, som nu föranlett förbättringar i försäkringen, sedermera bortfalla, står det givetvis statsmak­ terna fritt att genomföra de inskränkande ändringar, som äro betingade av en dylik utveckling. Socialstyrelsen får därför föreslå, att de erkända arbets­ löshetskassornas försäkringsförmåner förbättras genom införande av en barntilläggsanordning och genom en höjning av statsbidragen i enlighet med efter­ följande förslag. Genom att slå in på denna väg skulle givetvis för ett antal medlemmar av erkända arbetslöshetskassor behovet av kompletterande understöd från ar­ betslöshetskommittéerna komma att minskas eller bortfalla. Hur stort detta antal kan komma att bliva, beror självfallet i stor utsträckning på hur kraf­ tiga förbättringarna av kassornas förmåner bliva. Då det emellertid synes omöjligt att i så hög grad förbättra förmånerna från arbetslöshetsförsäkring­ en att behov av dylik komplettering av daghjälpen kan till fullo elimineras, har styrelsen icke velat utan diskussion avföra den linje, enligt vilken kom­ pletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna skulle kunna utgå till hjälpbehövande arbetslös kassemedlem, som har barn under 16 år eller som har ett påtagligt behov av hyreshjälp. Styrelsen vill emellertid understryka, att mycket starka skäl tala för att man skall hålla de två hjälpformerna skilda från varandra. Som ovan framhållits, är styrelsen beredd att framlägga ett förslag till barntillägg inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, låt vara att härigenom understödet från försäkringen till familjeförsörjare i vissa fall icke skulle bliva fullt så effektivt som dagunderstödet från arbetslöshetskom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 11

mittéerna. Därjämte föreslås en förbättring av statsbidraget till daghjälpen, vilken är avsedd att leda till effektivare daghjälpsbelopp än de nuvarande utan någon betungande höjning av försäkringsavgifterna. Under sådana för­ hållanden synes man icke nu böra upphäva boskillnaden mellan daghjälpen och kontantunderstöden.

Socialstyrelsen ingår härefter på en utredning om barntillägg och stats­ bidrag till dessa. Därefter kommer styrelsen att framlägga ett förslag till nya statsbidragsgrunder vad beträffar daghjälpen.

Barntillägg.

Jämlikt 41 § i kungörelsen den 30 juni 1934 angående statlig och statsunder­ stödd hjälpverksamhet har hitintills statsbidrag kunnat utgå till dagunder­ stöd till arbetslös bland annat med högst hälften av 60 öre per dag för varje inom eller utom äktenskapet fött barn. Barnbidrag till arbetslösa är sålunda icke någon nyhet för den svenska arbetslöshetshjälpen. Det kan därjämte erinras örn att i den obligatoriska försäkringen mot arbetslöshet, som trätt i verksamhet i Norge under år 1939, barnbidrag utgår såsom tillägg till det vanliga daghjälpsbeloppet. Inom den engelska arbetslöshetsförsäkringens ram utbetalas tillägg till de vanliga försäkringsförmånerna åt försäkrad, som har hustru, barn eller andra anförvanter att försörja. I det föregående har visats, att en anordning med barntillägg måste anses vara i hög grad önskvärd för att understödet från de erkända arbetslöshets­ kassorna skall ur allmän social synpunkt få tillräcklig effektivitet och för att man skall kunna upprätthålla en rationell avgränsning mot andra hjälpformer. Försäkrade, som hava försörjningsplikt gentemot barn, hava självfallet såsom regel behov av ett större arbetslöshetsunderstöd än andra. Denna behovstäckning blir desto angelägnare då såsom nu sker omsättningsskatt ut­ tages. Särskilt i kassor, där endast en klass införts för kassans vuxna man­ liga medlemmar med fullgod arbetsförmåga, såsom i exempelvis gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa, möta givetvis stora svårigheter att tillgodo­ se familjeförsörjarens behov av understöd. Daghjälpsbeloppet måste näm­ ligen i en sådan kassa, örn det skall giva familjeförsörjaren i erforderlig ut­ sträckning vad han för sitt och sin familjs uppehälle behöver, sättas så högt, att det i många fall blir alltför högt för ensamstående medlemmar å orter med lägre levnadskostnader. I en arbetslöshetsförsäkring är emellertid av lättförstådda skäl en dylik överförsäkring mycket farlig. Vidare medför detta alter­ nativ för medlemmarnas flertal betungande avgifter, enär statsbidraget i det­ ta fall — särskilt vid nuvarande statsbidragsgrunder — blir mindre än eljest. Sätter man åter daghjälpsbeloppet i huvudklassen till ett sådant belopp, att det mera anpassar sig till de ensamstående medlemmarnas genomsnittliga behov, blir understödsbeloppet otillräckligt för medlemmar med stora famil­ jer, särskilt i de fall då dessa bo å orter med höga levnadskostnader. Härav torde framgå, alt en klassindelning efter mönster från gjuteriarbetarnas kassa, därest den utnyttjas för att nå nu ifrågavarande syfte, måste giva ett otill­ fredsställande resultat, för såvitt icke' en anordning med barntillägg införes för att giva de stora familjerna ett effektivare stöd. Funnes barntillägg, .skulle detta sålunda betydligt underlätta vidtagandet av åtgärder mot olämplig klassinplacering. Slutligen må erinras om att vid överläggningar med representanter för ar­ betslöshetskassor och fackförbund samt i andra sammanhang vid upprepade tillfällen framhållits, alt kassemedlem på ort med höga levnadskostnader och

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

med underhållsskyldighet mot barn icke kan försörja sig med tillhjälp av de daghjälpsbelopp, som medlemmarna vid nuvarande statsbidragsgrunder mäkta tillförsäkra sig, utan för barnens skull måste söka fattigvård. Vidare må i detta sammanhang framhållas, att textilarbetarnas erkända arbetslös­ hetskassa i skrivelse av den 3 augusti 1939 föreslagit, att en anordning med barntillägg införes i den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. I denna fram­ ställning har sedermera handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa instämt. I förbigående må anmärkas, att det kanske skulle anses önskvärt att i detta sammanhang införa understöd jämväl för hustru till försäkrad och kanske även för andra personer, vilka för sin försörjning äro beroende av den för­ säkrades arbetsinkomst. Styrelsen har emellertid funnit, att vissa svårigheter möta att inom en frivillig arbetslöshetsförsäkrings ram inrymma ett dylikt tillägg för hustru, enär hänsyn måste tagas därtill, att numera åtskilliga hust­ rur hava förvärvsarbete utom hemmet och själva kunna vara arbetslöshetsförsäkrade. För övrigt kan anföras, att utdelandet av särskilda understödsförmåner för försäkrads hustru och andra anförvanter än barn under 16 år ställa stora krav på kassornas lokala redogörare, som i regel rekryteras bland frivilliga och oskolade krafter. Kraven äro visserligen icke oöverkomliga men föranleda i allt fall en stor tvekan mot ifrågavarande förmåners införande. Då slutligen de försäkrade själva icke begärt dylika förmåner, har styrelsen stannat vid att undersöka frågan, huruvida tillägg för barn lämpligen kunna införas i den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. Enligt en undersökning, som socialstyrelsen företagit, skulle, örn nedan fö­ reslagna barntilläggsanordning varit införd i samtliga arbetslöshetskassor år 1937, statsbidragsbeloppet hava ökats från omkring 650,000 kronor (= daghjälpsbidraget) till omkring 760,000 kronor, d. v. s. med endast omkring 17 procent. Kostnaderna för en barntilläggsanordning ställa sig sålunda jäm­ förelsevis låga, medan den effektivitetsökning, som arbetslöshetsförsäkringen skulle få genom dess införande, torde få anses vara påtaglig. Mot ett system med familjebidrag i arbetslöshetsförsäkringen kommer möj­ ligen att invändas, att därigenom en form av understöd med hänsyn till det individuella hjälpbehovet införes i försäkringen. Understöd från denna skall nämligen utgå som en rätt för de försäkrade oberoende av varje försäkrads hjälpbehov och sålunda utan någon inkomst- eller behovsprövning. Emeller­ tid är det ju i detta sammanhang icke fråga om att någon prövning av den försäkrades ekonomiska ställning skall äga rum, innan barntillägget skulle utgå. Behovet av understöd i det enskilda fallet prövas nämligen varken di­ rekt såsom inom fattigvården eller indirekt genom en inkomstberäkning så­ som för tilläggspensionen inom folkpensioneringen. En välbärgad försäkrad med barn kommer att få barntillägg likaväl som den medellöse och hjälpbehövande. Någon nyhet för socialförsäkringen skulle dessa förmåner, som utgå på grund av att försäkrad bär barn, icke utgöra. Socialstyrelsen vill erinra örn den sjukvårdsersättning åt kassemedlemmars barn, som för när­ varande lämnas av flertalet centralsjukkassor. Det må framhållas, att man måste skilja på det fall, då man vid en för­ säkring för en hel grupp försäkrade, en kollektiv försäkring, tager hänsyn till hjälpbehovet, och det fall då man gör det för en enskild försäkrad. I fråga om det kollektiva fallet är att märka, att statens bidrag redan nu är i viss mån bestämt med hänsyn till hjälpbehovet, enär statsbidraget utgår med relativt sett större andel av det utbetalade understödet vid lägre daghjälpsbe­ lopp. Ingen socialförsäkringsgren har i detta avseende kunnat hållas syste­ matiskt fri från behovssynpunkter. Praktiskt taget ständigt har man fått göra en kompromiss mellan den rena försäkringslinjen och en behovslinje.

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A) 13

Med hänsyn till det anförda har socialstyrelsen funnit, att ur principiella synpunkter hinder icke möta för att i lagstiftningen om de erkända arbetslös­ hetskassorna införas sådana bestämmelser, som göra det möjligt för dem att utgiva ett särskilt understöd åt arbetslös försäkrad med underhållsskyldighet mot barn, vilket understöd, såsom socialstyrelsen förut anfört, i den situation, vari arbetslöshetsförsäkringen nu kommit, är synnerligen välmotiverat. Det återstår att undersöka, huruvida en anordning med barntillägg är ge­ nomförbar ur administrativa synpunkter. För att kunna bedöma denna sak måste man diskutera de huvudgrunder, på vilka en barntilläggsanordning, inlemmad i den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, kan uppbyggas. Till en början bör fastställas, att barntillägg bör utgå för varje dag, för vilken den ai'betslöse är berättigad till daghjälp från den erkända kassan. Andra regler — örn t. ex. längre karenstid för barntillägget än för daghjälpen — äro ur sakliga synpunkter icke motiverade. Enligt de för kontantunderstödsverksamheten fastställda nya bestämmel­ serna skall jämväl i fortsättningen visst högre dagunderstöd utgå till familje­ försörjare med barn under 16 år. ökningen i understödens maximalbelopp för vart och ett av de tre första barnen i en familj föreslås i ortsgrupp I till 60 öre, i ortsgrupp II till 80 öre och i ortsgrupp lil till 100 öre per dag. An­ ses en månad i medeltal omfatta 25 understödsdagar, motsvaras dessa belopp av 15: 00, 20: 00 och 25: 00 kronor per månad. Enligt lagen om barnbidrag kan per barn i en trebarnsfamilj som regel utgå 16: 67 kronor å billigaste ort och 25: 00 kronor å dyraste, allt per månad räknat. Samma belopp kunna utbekommas i bidragsförskott. Skall barntillägget från arbetslöshetsförsäk­ ringen inom de billigaste orterna få ungefär samma försörjningsvärde som barnbidraget eller bidragsförskottet, kan det icke sättas till lägre belopp per dag än som vid ovan angivna beräkningsgrunder motsvarar 15: 00 kronor per månad, d. v. s. 60 öre om dagen. Det må anmärkas, att i den allmänna arbetslöshetshjälpen sistnämnda belopp utgår till vart och ett av de tre första barnen i en familj boende å ort tillhörande billigaste orts­ grupp. Enligt lagarna örn barnbidrag och örn bidragsförskott utgår understöd med belopp, som per barn räknat faller med stigande barnantal i familjen. I viss mån samma regel tillämpas inom arbetsmarknadskommissionens kontantunderstödsverksamhet. Det skulle kunna ifrågasättas, att en motsvarande ord­ ning infördes för här föreslagna barntillägg. Emellertid är det — särskilt när barn finnas, som äro födda utom äktenskapet och som bo å annan ort än den försäkrade — svårt för arbetslöshetskassans funktionärer att fastställa skilda understödsbelopp för olika barn till den försäkrade. En barntilläggsanord­ ning sadan som den föreslagna måste åtminstone till en början göras mycket enkel. Av skäl, som angivas i det efterföljande, kan styrelsen icke för' när­ varande föreslå barntilläggens differentiering efter dyrortsförhållanden eller efter den försäkrades daghjälpsklass. Under sådana omständigheter torde man bäst förena kravet på enkla administrativa regler med kravet på rimlig effektivitet hos barntilläggsanordningen (särskilt för mångbarnsfamiljer) ge­ nom att lata barntillägget utgå med ett enhetligt belopp, som giver ett god­ tagbart genomsnittsvärde åt denna försäkringsförmån. Sättes detta belopp till 60 öre per understödsdag (i allmänhet lika med varje vardag), skulle i understöd för barn, då två barn finnas i en familj, i regel utgå

Orts”!-. I Orlsgr. Ii Ortsgr. III

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

För en familj med fem barn under 16 år skulle motsvarande siffror ställa sig på följande sätt:

Ortsgr. I Ortsgr. II Ortsgr. lil

Av ovanstående tablåer framgår att det valda och av barnantalet oberoende beloppet per barn och dag för barntillägg inom den frivilliga arbetslöshets­ försäkringen giver ett genomsnittligt understödsbelopp, som snarare synes nå­ got för lågt än för högt. Det torde emellertid i allt fall kunna betraktas som godtagbart. Styrelsen måste, såsom redan framhållits, åtminstone tillsvidare avböja tan­ ken på en differentiering av barntillägget efter dyrortsförhållanden. Skälen härtill äro bland annat, att en dylik anordning på grund av bestämmelserna i understödsföreningslagen om försäkringsavgifternas beräknande skulle för­ utsätta inrättandet av ett flertal understödsklasser utöver dem, som redan finnas i kassorna. Detta skulle givetvis komma att tynga administrationen. Vidare skulle anordningen medföra svårigheter och kanske orättvisor, då barn bo inom annan dyrortsgrupp än den försäkrade. Jämväl tanken att låta barntillägget utgå med högre belopp för den, spm tillförsäkrat sig högre daghjälp, än för den, som gått in i en klass med.lägre dagunderstöd, måste styrelsen för närvarande avvisa. Den högre daghjälpen utövar så stor dragningskraft på sådan försäkrad, som vet med sig, att han som regel är utsatt för stor arbetslöshetsrisk, att han ofta lockas gå in i klass med ett i förhållande till hans arbetsinkomster för högt daghjälpsbelopp. Härigenom uppkommande svårigheter skulle givetvis förvärras, örn också barntillägg till högre belopp skulle få öka de högre daghjälpsbeloppens loc­ kelser. Visserligen kommer styrelsen i det följande att behandla vissa förslag till åtgärder mot den företeelse, som här åsyftas, men de kunna sannolikt i många fall icke helt eliminera ifrågavarande olägenheter. Styrelsen anser därför, att man bör avvakta resultatet av dessa åtgärder, innan slutgiltig ställning tages till frågan om införande av barntillägg, differentierade efter daghjälpens storlek. Socialstyrelsen föreslår sålunda, att barntillägget skall räknat per barn ut­ gå med belopp, som är oberoende av dyrortsförhållanden, klasstillhörighet och barnantal i familjen. Tillägget synes lämpligen böra fastställas till 60 öre per understödsdag och barn under 16 år. En viktig inskränkning måste emellertid föreskrivas. Av samma skäl som daghjälpen icke får överskrida en viss procentsats av inkomsten måste man tillse, att summan av daghjäl­ pen och barntillägget icke må överstiga vad som svarar mot 4/s av den i or­ ten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Skulle denna gräns över­ skridas, måste först barntillägget och därefter (i fall så är behövligt) dag­ hjälpen reduceras. Enbart den omständigheten att daghjälp och barntilllägg tillsammans överstiga 6 kronor bör emellertid icke innebära hinder för fullt barntilläggs utgivande. Styrelsen vill i detta sammanhang anmärka följande. Den ovan åsyftade regeln örn att understödsbeloppet icke får överskrida viss andel av den dag­ liga arbetsförtjänsten har med för närvarande i kassorna tillämpade dag­ hjälpsbelopp haft praktisk betydelse endast i undantagsfall. Kommer en barntilläggsanordning inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen till stånd, ökas givetvis regelns betydelse samtidigt som det blir angeläget för tillsyns­ myndigheten att kontrollera, att densamma noga efterleves. Någon anledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 15

att antaga, att svårigheter härvid komma att uppstå, finnes emellertid icke. Dock skulle måhända i detta sammanhang böra övervägas, huruvida icke re­ geln borde omformuleras så, att den i större utsträckning än nu toge hänsyn till den försäkrades individuella löneförhållanden. Med nuvarande formu­ lering bygger den nämligen så gott som utslutande på det allmänna löne­ läge, som gäller för den grupp, som den försäkrade tillhör. Styrelsen anser emellertid, att anledning saknas att för barntilläggsanordningens skull upp­ taga denna svårbedömda fråga till närmare omprövning. Frågan om de kategorier barn, för vilka barntillägg skall kunna utgå, måste behandlas med utgångspunkt i första hand från de anordningar för understöd åt barn, som vår nuvarande sociallagstiftning inrymmer. Den bör vidare prövas under hänsynstagande till önskvärdheten av att det materiella innehållet i hithörande regler blir av den karaktären, att de administrativa krafterna inom kassorna få minsta möjliga svårigheter och besvär med att i det enskilda fallet avgöra, huruvida rätt till barntillägg föreligger eller ej. Slutligen måste man vid denna prövning taga hänsyn till önskvärdheten att erhålla så enkla och lättförståeliga regler som möjligt för bestämningen av dessa kategorier. Barntillägget i en frivillig försäkring mot arbetslöshet är i likhet med dag­ hjälpen ett försäkringsmässigt understöd, d. v. s. man äger där rätt till det­ samma, om man fullgjort vissa prestationer gentemot försäkringen och i öv­ rigt uppfyller vissa villkor, bland vilka dock icke får ingå villkoret örn ett för varje individuellt fall konstaterat behov av understödet i fråga. Andra slag av understöd för barn äro antingen såsom t. ex. fattigvårdsunderstödet beroende av en behovsprövning eller såsom barnbidraget och bidragsförskottet beroende av en inkomstprövning. Självfallet är, att ett försäkringsmässigt un­ derstöd i förhållande till ett understöd, som utgår först efter behovsprövning, i princip måste anses vara det primära, varför utbetalandet av det senare slaget av understöd bör rätta sig efter förekomsten av understöd, som ej är beroende av behovsprövning. Denna princip har vunnit erkännande och kom­ mit till uttryck i lagstiftningen om erkända arbetslöshetskassor. Enligt den­ na må nämligen daghjälp utgå, oberoende av huruvida fattigvård utgår. Här­ med är underförstått, att fattigvårdsunderstödets utgående och storlek anses böra göras beroende av daghjälpen. Ur principiell synpunkt är det därför riktigast att låta barntillägget utgå utan hänsyn till att barnbidrag eller bidragsförskott utbetalas för samma barn. De senare understödens storlek och deras utgående bör göras beroende av de försäkringsmässiga barntilläggen. Styrelsen inser emellertid, att det skulle stöta på vissa praktiska svårigheter att följa denna linje. Ett barnbi­ drag, som redan utgår, då rätt till barntillägg från arbetslöshetsförsäkringen .skulle inträda, kan svårligen indragas för att omedelbart efter det arbetslös­ heten eller understödsrätten upphört ånyo efter t. ex. någon eller några må­ naders förlopp sättas i funktion igen. Det kräves nämligen först ett omständ­ ligt indragningsförf drande med beslut av pensionsnämnd och pensionsstyrelsen, för att barnbidraget skall indragas eller minskas, varefter i allmänhet efter en kort tids förlopp ny ansökan måste ingivas för att få barnbidraget ånyo beviljat eller förhöjt, vilket kräver nya beslut av pensionsmyndigheter- 11 a. I de lall, där barnbidraget utgår med högre belopp än barntillägget från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, skulle det under sådana omständig­ heter kunna anses vara motiverat all låta ett utgående barnbidrag vara oförändrat men i stället innehålla barntillägget. Bidragsförskott skall för varje gång beviljas för eli år, d. v. s. för en pe­ riod örn tolv månader, under vilken period eli fastställt 1'örskottsbelopp som regel ej kan ändras. Bidragsförskottet kan sålunda icke indragas enbart av

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

den anledningen, att barntillägg från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen börjar utgå, annat än i de fall då ny tolvmånadersperiod påbörjas under den tid, då barntillägg utgår från arbetslöshetsförsäkringen. Styrelsen vill emellertid framhålla, att det torde bliva ganska sällsynt, att barntillägg och barnbidrag eller bidragsförskott skulle komma att utgå samtidigt för ett och samma barn. Barntillägg kan ju ej komma att utgå till andra än sådana personer, som under de senaste tolv månaderna före arbets­ löshetens inträdande haft arbete i en ganska betydande omfattning. Barnamodern (det är i detta hänseende nästan uteslutande denna, som det är fråga om) har nämligen, om hon är arbetslöshetsförsäkrad, ofta en årsin­ komst, som överstiger gränsen för rätten till barnbidrag eller bidragsförskott eller i varje fall gränsen för rätten till fullt understöd. Denna gräns går i ortsgrupp I vid en årsinkomst av 600 kronor, i grupp II vid 800 kronor och i grupp III vid 1,000 kronor. I detta sammanhang måste vidare observeras regeln om barntilläggets reducering, därest sammanlagda beloppet av daghjälp och barntillägg överskrider 80 procent av den dagliga arbetsförtjänsten. En försäkrad, som åtnjuter en årsinkomst av exempelvis endast 800 kronor, torde icke så sällan tillgodoräknas en dagsförtjänst av högst 3: 00 kronor. Hennes sammanlagda understöd från arbetslöshetskassan får då icke över­ stiga 80 procent av 3 kronor eller 2:40 kronor. Så snart en dylik medlem är tillförsäkrad mer än sistnämnda belopp i daghjälp, kan barntillägg alltså icke utgå. Har den försäkrade åter en högre dagsförtjänst än 3: 00 kronor, har emellertid hennes årsinkomst av pensionsnämnden eller barnavårds­ nämnden i flertalet fall måst fastställas till ett så högt belopp, att barnbidrag eller bidragsförskott icke kunnat beviljas eller kunnat medgivas endast till reducerat belopp. Vad beträffar bidragsförskott är därtill att märka, att så­ som inkomst skall anses det senast till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt taxerade beloppet, vilket hänför sig till gången tid, varför inkomstför­ hållandena kunna utgöra hinder för bidragsförskott oavsett uppkommen ar­ betslöshet. Utöver den omständigheten, att denna fråga på grund av här anförda skäl mest är av teoretisk karaktär, kommer det förhållandet, att det säkerligen skulle visa sig leda till en administrativt betungande apparat att uppställa regler, som skulle utesluta, att kassemedlem skulle kunna få barntillägg för barn, för vilket barnbidrag eller bidragsförskott utginge. Styrelsen har där­ för funnit, att dylika regler icke böra inskrivas i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Däremot torde det vara önskvärt, att hänsyn tages till dessa omständigheter vid en eventuell reformering av lagstiftningen rörande barnbidrag eller bidragsförskott. I detta sammanhang uppställer sig frågan, huruvida i det fall, då båda föräldrarna till ett barn äro arbetslöshetsförsäkrade och samtidigt berättigade till barntillägg för barnet, dubbelt barntillägg bör utbetalas för detsamma. I det fall, då gift kvinnlig försäkrad är arbetslös, åtnjuta givetvis hennes barn som regel stödet av den andre makens inkomster, för såvitt denne icke är arbetslös eller av någon anledning, t. ex. på grund av arbetsoförmåga, är utan arbetsinkomst. Trots detta följer emellertid av barntilläggets karaktär av försäkringsmässigt understöd, att den kvinnliga försäkrade bör hava barntillägg för sina barn under 16 år. Denna sats gäller givetvis under för­ utsättning att, såsom nu är fallet, åtskillnad icke göres mellan manliga och kvinnliga försäkrades avgifter. Den åsyftade ordningen är för övrigt ur social synpunkt som regel befogad. Då en kvinnlig försäkrad, som har minderåriga barn, trots detta är i förvärvsarbete utom hemmet (detta är en av förutsätt­ ningarna för att hon skall vara berättigad till arbetslöshetsunderstöd), kan det nämligen förutsättas, att i allmänhet familjens försörjning i icke obetydlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 17

grad är beroende av hennes arbetsinkomst. I varje fall bar en sådan familj som regel inrättat sig efter en levnadsstandard (framför allt bostadsstandard), som bygger på den kvinnliga försäkrades arbetsinkomst. Då arbetslöshet in­ träffar för henne, inträder arbetslöshetsunderstödet, eventuellt med barn­ tillägg, till viss del i dessa arbetsinkomsters ställe, dock aldrig med större den än 80 procent av hennes normalinkomster. Av den försäkringsmässiga anordningen följer, att barntillägg bör utgå till gift kvinnlig för­ säkrad, oberoende av mannens inkomstförhållanden. Av denna regel föl­ jer emellertid att, i det fall då mannens arbetsinkomster till högst 80 pro­ cent av hans normalinkomst skulle bliva ersatta med daghjälp från arbetslöshetskassa jämte barntillägg, sociala motiv saknas för ett in­ dragande av ena makens barntillägg på grund därav, att dubbelt tilllägg eljest skulle utgå för samma barn. Då vidare stora administrativa svårigheter möta att innehålla det ena av dessa barntillägg, därest det andra utgår, synes man icke böra föreskriva någon regel, som förbjuder, att barn­ tillägg utgår för samma barn i det fall, då såväl mannen som hustrun liro arbetslöshetsförsäkrade och samtidigt arbetslösa. Härtill kommer, att det som regel inträffar förhållandevis sällan, att både man och hustru, som bägge bruka vara i förvärvsarbete, bliva arbetslösa samtidigt. Ett förbud av den karaktär, som nyss antytts, skulle därför säkerligen icke hava någon större ekonomisk betydelse. I detta sammanhang bör till behandling upptagas frågan örn rätten till barntillägg för barn, vilket erhåller underhåll av jämväl annan än den för­ säkrade på grund av underhållsskyldighet, antingen nu denna blivit fast­ slagen i det individuella fallet (genom avtal eller domstolsutslag) eller eljest 1'ullgöres på grund av åliggande enligt lag. Det vanligaste fall, som kan hän­ föras till denna frågeställning, är det, då en ogift kvinnlig försäkrad har barn, för vilket hon åtnjuter underhållsbidrag. Man kan givetvis ifrågasätta, huruvida barntillägg bör utgå i dylikt fall. Att märka är emellertid, att un­ derhållsbidraget i princip i detta fall icke skiljer sig från det underhåll, som utgives av den andra maken i ett äktenskap. Godkänner nian den principen att, då fråga är örn makar som leva tillsammans, en försäkrad hustru .skall hava rätt till barntillägg, oberoende av mannens inkomstförhållanden, torde man jämväl höra medgiva den ogifta modern, som åtnjuter underhållsbidrag för barnet, rätt till barntillägg från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Bortsett från detta rent principiella resonemang är en dylik regel motiverad ur praktiska synpunkter. Det skulle nämligen i många fall ofta visa sig be­ svärligt för den lokala redogöraren eller någon annan funktionär för kassan att kontrollera, huruvida en dylik kvinnlig försäkrad åtnjuter underhållsbi­ drag från barnafadern. Såsom redan framhållits måste vid bestämmandet av det materiella inne­ hållet i reglerna för rätten till barntillägg hänsyn tågås liven till önskvärd­ heten, att denna rätt kan prövas på ett sådant sätt och med sådana hjälp­ medel, att svårigheter uppstå varken för de försäkrade eller för kassans funk­ tionärer. Man kan nämligen icke begära, att de lokala administrativa kraf­ terna inom arbetslöshetskassorna skola i de oftast förekommande fallen be­ lastas med utredningar för att fastställa förhållanden beträffande den rätts­ liga vårdnaden av barnen eller tvingas sätta sig in i innebörden av avtal örn underhållsbidrag eller domstolsutslag i dylika ärenden. För annan social verksamhet, motsvarande den här avhandlade, har denna prövning i all­ mänhet givits mycket enkla lönner. Sålunda utgives dagunderstöd för barn från den allmänna hjälpverksamheten för arbetslösa — alltså från arbetslöshetskommit leer na — endast pä grundval av de uppgifter, som den arbets­ löse hjälpsökande lämnar i den skriftliga ansökningen örn hjälp från arbets- Bihany till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr 214. I)

18 Kungl. Maj.-ts proposition nr 214. (Bilaga A)

löshetskommittén. I Stockholm lära uppgifterna i denna ansökning kontrol­ leras genom någon funktionär, som avlägger besök i hemmet, men även där så sker måste prövningen av rätten till dagunderstöd för barn anses vara den enklast tänkbara. I fråga örn barnbidrag, som sökes hos pensionsnämnderna och utbetalas av pensionsstyrelsen, grundas prövningen av rätten till barnbidrag i första hand på det pastorsintyg för ansökning örn pension, som författningsenligt skall åtfölja varje ansökning. Det synes motiverat, att man vid prövningen av rätten till barntillägg från den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen väljer samma utgångspunkt som vid barnbidraget, nämligen prästbeviset. Flertalet av de barn, för vilka det anses naturligt, att barntillägg bör utgå, äro kyrkoskrivna hos den för­ säkrade, till vilken barntillägget skall utbetalas. Möjligt är givetvis, att barn, i fråga örn vilket den försäkrade icke har eller fullgör någon underhållsplikt, kan vara kyrkoskrud hos den försäkrade, men dessa fall måste anses höra till undantagen och kunna därför icke föranleda särskilt hänsynstagande. Många skäl tala sålunda för att man fastställer såsom en huvudregel, att för­ säkrad äger rätt till barntillägg för barn under 16 år, som äro kyrkoskrivna som boende hos den försäkrade. Genom denna huvudregel vinner man, att för flertalet fall prövningen av rätten till barntillägg kan grundas på ett präst­ bevis, utfärdat av pastorsämbetet i den församling, där den försäkrade är kyrkoskriven. En dylik handling är lätt åtkomlig för den enskilde och lätt granskad av kassans funktionärer. Givetvis kan det ej erfordras att, då den arbetslöse uppbär understöd i perioder, han för varje ny period skall be­ höva anskaffa nytt prästbevis. Ett prästbevis, som för att styrka rätten till barntillägg ingivits till en lokal redogörare, hör kvarligga hos denne under ett halvt år och bör få åberopas för understödsfall, som inträffa under denna period. I övriga fall bör nytt prästbevis ingivas. Härigenom vinnas vissa ga­ rantier för att förändringar i familjens sammansättning bliva i rimlig om­ fattning kontrollerade. Uppenbart är emellertid, att alltför påtagliga orättvisor skulle begås, därest för barn, som icke äro kyrkoskrivna hos den försäkrade men mot vilka den­ na har laglig underhållsplikt, som han eller hon fullföljer, icke skulle med­ givas rätt till barntillägg. Dylik förmån från erkänd arbetslöshetskassa bör därför utgivas jämväl för barn, vilket icke är kyrkoskrivet hos den försäk­ rade men gentemot vilket den försäkrade icke endast formellt utan även reellt fullgör försörjningsplikt. I sådant fall bör rätt till barntillägg föreligga, för den händelse den försäkrade styrker med intyg från t. ex. barnavårdsman, att försörjningsskyldigheten mot barnet regelbundet fullgjorts av den försäkrade före arbetslöshetens inträde. Blankett till dylikt intyg bör till­ handahållas av arbetslöshetskassan. Jämte huvudregeln bör alltså inskrivas en biregel, att barntillägg må ut­ givas även för sådant barn, som icke är kyrkoskrivet hos den försäkrade, därest denne på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver styrker, att han eller hon före arbetslöshetens inträde hade den rättsliga vårdnaden om barnet eller fullgjorde sin underhållsskyldighet gentemot detsamma. För barn, som äro omhändertagna av barnavårdsnämnd, skulle sålunda barntillägg utgå endast örn den försäkrade fullgör sin ersättningsskyldighet mot barnavårds­ nämnden. I socialvårdslagstiftningen i allmänhet jämställas adoptivbarn med natur­ liga barn. Samma regel bör gälla för barntilläggen från den frivilliga arbets­ löshetsförsäkringen. Föreskrifterna örn barntillägg böra så utformas, att adop­ tivbarns rätt till barntillägg klarlägges. Enligt fattigvårdslagen och lagen örn makes underhållsskyldighet mot andra makens barn är make skyldig att bidraga till underhåll av barn, som

Kanyl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 19

den andra maken har i tidigare gifte eller utom äktenskap. Med hänsyn här­ till bör föreskrivas, att barntillägg skall utgå till gift försäkrad för andra makens barn före äktenskapet. Då emellertid ifrågavarande underhållsplikt är inskränkt till barn, som den andra maken har under sin vårdnad, hör rät­ ten till barntillägg i detta fall i enlighet nied vad som ovan anförts in­ skränkas till harn, som antingen är kyrkoskrud hos den försäkrade eller å vilket ovan angivna biregel äger tillämpning. Till undanröjande av framtida tvivelsmål vill styrelsen framhålla, att barn­ tillägg icke skall av barnavårds- (eller fattigvårds-) myndigheterna eller and­ ra få betraktas såsom barnets egen inkomst. Det måste anses hava samma karaktär som andra förmåner, som utgivas av arbetslöshetskassa och sålunda betraktas såsom tillfallande den försäkrade. Den försäkrade betalar ju ock­ så genom sina avgifter en del av kostnaden för barntillägget. Emellertid kan man icke helt bortse från det fall, att den försäkrade lyfter sitt barntillägg men upphör att fullgöra sin underhållsplikt. Den underhållsberättigade är därvid sämre ställd än när den underhållspliktige uppbar lön, enär i det se­ nare fallet men ej i det förra finnes tillfälle uttaga bidraget genom införsel. Att medgiva tagandet av införsel i dagunderstödet kan dock icke gärna ifråga­ komma. Emellertid torde kassorna hava medel i sin hand att komma till rätta med detta problem genom att utbetala barntillägget in natura (se 17 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor i dess föreslagna lydelse). Barntillägg bör av administrativa skäl utgå för samtliga daghjälpsdagar i den betalningsvecka, under vilken barnet fötts eller rätten till dylik förmån inträtt. Vidare bör detsamma utgå för samtliga understödsdagar i den be­ talningsvecka, under vilken barnet avlider, fyller 16 år eller eljest omständig­ het inträffar, som föranleder barntilläggets upphörande. Beträffande de administrativa anordningarna för barntillägget må anföras följande. Kvittering av barntillägg bör ske å särskild kvittoblankett, vars utseende fastställes av socialstyrelsen. Under hänvisning till inlämnat prästbetyg, vars datum jämväl skall antecknas å kvittoblanketten, skall å kvittot uppgivas an­ talet barn under 16 år, för vilka rätt till barntillägg föreligger. Vad socialregistret och det föreslagna barntillägget angår, må erinras där­ om, att jämlikt 5 § lagen örn socialregister erkänd arbetslöshetskassa är plik­ tig att efter framställning tillhandagå det registerförande organet med upplys­ ning angående från kassan till viss angiven person utgående hjälp. För att efter begäran kunna lämna uppgifter örn barntillägg m. m. till socialregistret bör den erkända kassans lokala redogörare förses med av tillsynsmyndig­ heten fastställda blanketter till dylika uppgifter. Dessa blanketter böra inne­ hålla plats för namnet å den medlem, som tillerkänts barntillägg, samt för namnen å de barn, för vilka dylikt tillägg utbetalas o. s. v. Föreskrifter angående behandlingen (vidaresändande och förvaring) av kvitton å barntillägg, ingivna prästbetyg och andra bevis liksom angående lokal redogörares rapportering och redovisning av barntillägg o. s. v. höra få lämnas av socialstyrelsen.

Styrelsen övergår härefter till frågan, huruvida kassorna skola åläggas att införa barntillägg eller örn de böra äga valfrihet härvidlag eller örn möjligen rätten att komma i åtnjutande av de föreslagna förbättrade statsbidragen bör göras beroende av örn kassan infört barntillägg. Vissa skäl kunna anföras, enligt vilka det skulle vara olämpligt att på något sätt tvinga kassorna att införa anordningen med barntillägg. Det kail sålunda andragas, alt i flerlalel kassor såväl den centrala som den lokala organisationen genom harnlilläggen skulle ställas inför en arbetsuppgift, som

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

är helt ny. Det är nämligen endast i ett fåtal fall, som barntillägg utgivits inom den arbetslöshetsförsäkring, som uppburits av de fackliga organisatio­ nerna. Socialstyrelsen har emellertid, såsom torde framgå av det ovanstående, just av dessa skäl sökt utforma hithörande bestämmelser på ett sådant sätt, att dessa svårigheter skola reduceras så långt det är möjligt. Styrelsen har i det föregående understrukit, att barntilläggen äro nödvän­ diga för att göra hjälpen från de erkända arbetslöshetskassorna effektiv, och att det är ett viktigt samhällsintresse, att till upprätthållande av den fri­ villiga försäkringen denna effektivitet verkligen blir tillfredsställande. Det skulle då vara olyckligt, om en del kassor, därest valfrihet skulle föreligga, av olika skäl skulle underlåta införa barntilläggen. Skillnaden mellan försäkringsprestationerna från de olika kassorna skulle vidare för medlemmar med barn framstå såsom omotiverade. Slutligen vill styrelsen framhålla, att med det stora statsbidrag, som styrelsen föreslår för barntilläggen, de ekono­ miska konsekvenserna av ett tvång för kassorna att införa barntillägg icke kunna anses såsom svåröverkomliga. Styrelsen finner alltså, att övervägande skäl tala för att kassorna skola åläggas utgiva barntillägg enligt de riktlinjer, som uppdragits i det före­ gående.

Statsbidraget till kassornas kostnader för barntillägg skulle man givetvis kunna tänka sig reglerat efter samma normer, som enligt styrelsens nedan återgivna förslag skulle komma att gälla för statsbidraget till daghjälpen. För att icke barntilläggens införande skall verka ekonomiskt betungande för medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna och möjligen hindra den önskvärda allmänna ökningen av daghjälpsbeloppen, vilken ökning trots förbättringen av statsbidraget kommer att kräva ökade avgifter från de försäkrades sida. är det emellertid nödvändigt, att staten påtager sig en mera väsentlig del av kostnaderna för de nya förmånerna. Statsbidraget till daghjälpen kommer — även örn styrelsens i denna skri­ velse framlagda förbättringsförslag förverkligats — att i det långa loppet och i medeltal räknat täcka högst ungefär hälften av daghjälpskostnaderna. Skall den av barntilläggens införande betingade avgiftsökningen hållas inom rimliga gränser, måste emellertid statsbidraget till dem täcka en större andel. Vid bestämmandet av denna synes man böra följa principen, att grunderna för statsbidraget till barntilläggskostnaderna böra vara så avpassade, att det­ ta statsbidrag icke blir mindre än det statsbidrag, som under samma förhål­ landen skulle utgå för daghjälpen. Då det senare i vissa fall kan utgå med 75 procent av understödskostnaderna, bör denna procentsats användas för barntilläggskostnaderna, oberoende av arbetslöshetens omfattning och den daghjälpsklass, den försäkrade tillhör. Statsbidraget till barntillägg enligt bär framlagda regler beräknas föror­ saka statsverket en utgift, som i genomsnitt per år (uträknat på en följd av av år) torde komma att uppgå till i medeltal 3 kronor per medlem i de er­ kända arbetslöshetskassorna. Därest kassorna komma att omfatta 500,000 medlemmar, skulle det genomsnittliga statsbidraget för barntillägg uppgå till 1,500,000 kronor per år. För att uppnå största möjliga försäkringsmässiga utjämning av de för­ säkrades andel av kostnaderna för barntilläggen böra de försäkrades bidrag till finansieringen av dessa försäkringsförmåner sättas lika för såväl försäk­ rade med barn som försäkrade utan barn. Ökningen av deras avgiftssumma kan under sådana villkor beräknas till en krona per medlem och år. Detta

motsvarar en ökning av veckoavgiften med i medeltal icke fullt 21l2 öre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 23

Hilari 1940 ökat sitt dagunderstöd nied ett visst minimibelopp. Det skulle nämligen kunna tänkas, att de nya grundernas införande endast skulle leda till en minskning av de nu utgående avgifterna och icke till en höjning av daghjälpsbeloppen för de enskilda medlemmarna. En dylik utveckling är emellertid i nuvarande läge icke sannolik. En minskning av avgifterna förut­ sätter nämligen stadgeändringar, vilka kräva tillsynsmyndighetens medver­ kan. Socialstyrelsen blir då i tillfälle att vid de härför oundgängliga förhand­ lingarna för kassans ledning framhålla nödvändigheten av att den påver­ kar medlemmarna till att övergå till klass med högre daghjälp. Med det goda samarbete, som råder mellan de erkända arbetslöshetskassorna och social­ styrelsen, torde denna väg till lösandet av här föreliggande problem vara att föredraga framför införandet av en författningsbestämmelse av nyss an­ tydd art. Det har för övrigt visat sig, att nära nog oöverstigliga hinder resa sig för konstruerandet av en dylik Jaeget, då hänsyn måste tagas till alla dess konsekvenser för nybildade kassor o. s. v. Vad kostnaderna för daghjälpsbidrag enligt de föreslagna grunderna an­ går, må anföras följande. Socialstyrelsen har företagit beräkningar av den summa, som skulle ha ut­ gått i daghjälpsbidrag, därest nu föreslagna grunder varit gällande för de erkända arbetslöshetskassorna och deras unders tödsverksamhet under år 1939. Det visar sig, att införandet av de nya grunderna skulle ha ökat kostnaderna från 727,000 till 962,000 kronor. Denna höjning motsvarar om­ kring 32 procent av det i verkligheten utbetalade daghjälpsbidraget. Emel­ lertid måste beaktas, att de nya grunderna sannolikt skulle hava medfört en uppfattning av ett större antal medlemmar i högre daghjälpsklasser, vilket skulle hava ökat de av kassorna utgivna understödsbeloppen, en omständig­ het som i sin tur skulle hava medfört ett högre statsbidrag än det nyss angiv­ na. Det är emellertid omöjligt att fastställa denna del av kostnadsökningen. Socialstyrelsen har vidare sökt beräkna kostnadsökningen genom de nya grundernas införande, därest den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skulle komma att omfatta 500,000 försäkrade, vid en arbetslöshet av relativt bety­ dande omfattning. Det antogs därvid, att under året i fråga skulle utgivas 22 miljoner kronor i daghjälp. Enligt nu gällande grunder skulle därav hava i daghjälpsbidrag utgått 11.5 miljoner kronor, medan enligt de föreslagna grunderna daghjälpsbidraget skulle uppgå till 13.5 miljoner kronor. I detta fall skulle kostnadsökningen genom de föreslagna grundernas införande upp­ gå till omkring 17.4 procent. Den reservation, som ovan gjorts i fråga om den kostnadsökning, som kan uppkomma genom en allmän uppflyttning till högre daghjälpsbelopp, gäller även för dessa beräkningar. Åv de anförda siffrorna torde framgå, att de föreslagna nya grunderna synas komma att medföra en kostnadsökning för staten, som visserligen icke är oväsentlig men som ändå måste betraktas såsom liggande inom det rim­ ligas gräns. Det kan i nuvarande statsfinansiella läge synas ligga nära till hands att ställa frågan, huruvida statsverket i detta läge kan taga på sig dessa merutgifter, även örn do liro relativt begränsade. Emellertid synes det i själva verket vara mera naturligt all ställa frågan, huruvida statsver­ ket har råd att underlåta denna utgiftsökning. Genom ali det förhöjda stats­ bidraget tryggar fortbeståndet av nu verksamma erkända arbetslöshetskas­ sor och möjligen ut (ikar deras krets, tilli lirås de av det allmänna kon­ trollerade lijälpåtgäederna vid arbetslöshet de betydande inkomstmedel, som utgöras av de försäkrades al gil ler. Styrelsen har inledningsvis påpekat, att de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar under åren 1935—1940 bi­ dragit lill arbetslöshet sk ost naile lii as finansiering med omkring 14.3 mil­ joner kronor, medan staten under samma lid utgivit 4.!) miljoner kronor i daghjälpsbidrag och 2.2 miljoner kronor i förvaltningsbidrag.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

Här föreliggande sammanhang torde kunna belysas genom siffror häm­ tade från den kostnadskalkyl, som ovan omtalats avseende ett år, då de er­ kända arbetslöshetskassorna länkas omfatta 500,000 medlemmar. Det an­ togs i denna kalkyl, att i daghjälp vid arbetslöshet under året i fråga hade utbetalats 22.0 miljoner kronor. Av detta belopp skulle enligt de av social­ styrelsen föreslagna grunderna 13.5 miljoner kronor betalas av staten och resterande belopp av medlemmarna. Det finnes ingen som helst tvekan om att för den händelse kassorna nedlade sin verksamhet och denna daghjälpsutbetalning sålunda icke komme till stånd, det skulle föreligga ett hjälp­ behov till sin omfattning liggande väsentligt närmare de 22.0 miljonerna än statens bidrag till dessa, 13.5 miljoner, ett hjälpbehov som staten och kom­ munerna på andra vägar finge täcka.

Reglering av rätten att välja daghjälpsklass.

Den i de flesta kassor förekommande möjligheten för medlemmarna att fritt få välja daghjälpsklass (då fråga är om daghjälp av minst 2 kronor) har lett till att medlemmar med särskilt stor arbetslöshetsrisk valt att gå in i daghjälpsklasser, som giva högre daghjälp, medan medlemmar med liten ar­ betslöshetsrisk valt daghjälpsklasser med lågt dagligt understöd. Denna fö­ reteelse har medfört, att antalet understödda dagar per medlem och år i klasser med högre understödsbelopp blivit påfallande högt. Detta har i fö­ rening med vissa egenskaper hos statsbidraget för daghjälpen (särskilt maximeringen av daghjälpsbidraget vid större arbetslöshet) infört ett betydande osäkerhetsmoment i kassornas ekonomi. Genom att möjligheten till fritt val av daghjälpsklass lämnat tillfälle till en onormal anhopning i de högre daghjälpsklasserna av personer med större arbetslöshetsrisk än den för kassan genomsnittliga, har den riskutjämning, som är förutsättningen för en rimlig avgiftssättning, i betydande utsträckning icke kommit till stånd. Till bely­ sande härav återgives följande tablå.

Antal understödda dagar per medlem och år (= u-Tärde) i nedanstående arbetslöshets­ kassor och daghjälpsklasser.

Klass med daghjälpsbelopp

Kassa År 2:— kr. 2:50 kr. 3: — kr. 4: — kr. 5: — kr.

u-värde u-värde u-värde u-värde u-värde

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 25

I vissa av de erkända arbetslöshetskassorna (sadelmakarnas och livsmedelsarbetarnas arbetslöshetskassor) har på kassans initiativ medlemmarnas val av daghjälpsklass icke lämnats fullt fritt. Dessa kassors stadgar före­ skriva nämligen, att medlem, vars normala veckoinkomst ligger inom vissa i stadgarna bestämda intervall, skall vara skyldig att tillhöra en bestämd dag­ hjälpsklass. För några kategorier medlemmar har dock möjlighet lämnats öppen att välja mellan två eller flera klasser. Det har visat sig, att i dessa kassor riskut jämningen mellan de klasser, där valfrihet i det närmaste är ute­ sluten, är betydligt bättre än i övriga kassor. Detta framgår av siffrorna för 2- och 3-kronorsklasserna av livsmedelsarbetarnas kassa. Mellan 3- och 4kronorsklasserna i denna kassa finnes dock valfrihet, och den mindre till­ fredsställande följden av detta framgår tydligt av siffrorna i tablån. Det vore givetvis önskvärt, örn samtliga kassor kunde införa sådana be­ stämmelser, att den normala löneinkomsten bleve utslagsgivande för klass­ tillhörigheten. En dylik anordning skulle icke behöva innebära någon in­ skränkning i kassas rätt att införa eif önskvärt antal daghjälpsklasser. Emel­ lertid torde för många yrkesgrupper slöra svårigheter möta att göra en invändningsfri klassificering av medlemmarna efter löneinkomst. Detta gäl­ ler särskilt inom de yrken, där annan lön än tidion allmänt tillämpas, samt i yrken med oregelbundna sysselsättningsförhållanden. Systemet torde allt­ så icke kunna genomföras i samtliga kassor. I en del kassor kan man emellertid, då det gäller att i stadgarna inskriva sådana regler för medlemmarnas rätt att välja daghjälpsklasser, som kunna tjäna till att neutralisera ett ur såväl kassans som det allmännas synpunkt icke rationellt klassval, med fördel bygga på andra grunder än löneinkoms­ ten. Man kan nämligen åstadkomma ett visst mått av hänsynstagande till behovet av större eller mindre försäkringsskydd även genom mera allmänna grunder för klassindelningen, t. ex. genom att särskilda klasser inrättas för manliga och kvinnliga medlemmar, för lärlingar eller medlemmar under viss ålder och övriga medlemmar, för familjeförsörjare och icke familjeförsörja­ re, för medlemmar boende i stad och medlemmar boende å landsbygden, för medlemmar boende i olika dyrortsgrupper o. s. v. Med användning av des­ sa indelningsgrunder torde understundom en i praktiken förhållandevis lätt genomförbar inplacering i klasser kunna äga rum. Emellertid är en långt gående uppdelning efter dylika normer mindre lämplig, särskilt ur praktis­ ka synpunkter i fråga örn uppbörden. I regel torde dock en uppdelning på minst två klasser kunna göras, varvid till ena klassen hänföras kvinnliga medlemmar, lärlingar, medlemmar under viss ålder och medlemmar, som ej anses utgöra fullgod arbetskraft, medan till en andra daghjälpsklass med högre dagligt understödsbelopp hänvisas övriga medlemmar av kassan. En sådan indelningsgrund har genomförts i stadgarna för gjuteriarbetarnas er­ kända arbetslöshetskassa samt avsågs alt komma till användning i den före­ slagna kassan för metallarbetare. Denna klassindelning har dock mindre goda sidor bland annat ur den synpunkten, alt den icke tager hänsyn till det behov av högre dagk jälpsbelopp, sorn i allmänhet föreligger för familjeför­ sörjare. Införes emellertid i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor en möjlighet för kassa alt tillförsäkra sina medlemmar barntillägg i enlighet med de grunder, sorn socialstyrelsen föreslår i denna skrivelse, torde den väsentligaste invändningen mot detta två-klassystem bortfalla. Enligt styrelsens uppfattning föreligger här eli problem av stor betydelse, och del iir nödvändigt, att tillsynsmyndigheten får möjlighet att komma till rätta med detsamma. I den mån legislaliva förutsättningar därför saknas, måste dylika skapas. Emellertid iir det, såsom av ovanstående framgår, utomordentligt svårt all i förordningen om erkända arbetslöshetskassor in­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

skriva någon bestämmelse, som direkt och i detalj giver anvisning på hur problemet örn begränsningen av klassvalet skall lösas i de enskilda fallen. En dylik bestämmelse är ej heller nödvändig. Det vore fullt tillräckligt med en allmänt hållen föreskrift i förordningen om erkända arbetslöshetskassor, att tillsynsmyndigheten må äga vägra antagande av kassa, som icke i sina stadgar inskrivit sådana bestämmelser rörande medlemmarnas rätt att vin­ na inträde i olika daghjälpsklasser, som äro ägnade att på ett verksamt sätt motverka en inplacering i klasser, vilken skulle innebära fara för bristande riskutjämning inom kassan och därmed fara för kassans ekonomiska bä­ righet. I analogi härmed skulle vidare tillsynsmyndigheten genom särskild föreskrift tilldelas befogenhet att, då en kassas bestämmelser rörande klass­ tillhörigheten under det kassan är i verksamhet visa sig icke uppfylla dessa krav, med användande av medel liknande dem, som finnas angivna dels i 32 § och dels i 34 § arbetslöshetskasseförordningen, åvägabringa erforderlig ändring av stadgarna. Flertalet av de regler tillhörande den kategori, till vilken här ifrågavaran­ de föreskrifter kunna hänföras, äro numera — med något vidsträcktare for­ mulering — inskrivna i lagen örn understödsföreningar av den 24 mars 1938. De föreskrifter, som bliva aktuella vid prövningen av en arbetslöshetskassas registreringsansökan, återfinnas där i 70 §, och de, som hänföra sig till upp­ sikten över den fortlöpande verksamheten, i 78 §. Frågan, huruvida nya fö­ reskrifter på grund av här avhandlade förhållanden äro absolut nödvändiga, torde icke kunna besvaras, förrän det klargjorts, om icke dessa lagrum i den relativt nya understödsföreningslagen erbjuda tillsynsmyndigheten tillräckli­ ga medel för dessa problems bemästrande. I 70 § stadgas, att registrering skall vägras, om i ärende rörande understödsförenings registrering stadgar­ na finnas icke vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Efter tillkomsten av dessa bestämmelser hava ur 4 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor uteslutits stadgandena, att förenings stadgar skola innehålla tillfredsställande bestämmelser om avgifter, medelsförvaltning och fondbildning samt jämväl i övrigt vara betryggande för medlemmarna. I proposition nr 20/1938, vari förslag till denna ändring framlades, anfördes, att dessa stadganden borde utgå, enär de med hänsyn till understödsföreningslagens nya lydelse vore överflödiga. Ef­ ter de numera vunna och ovan siffermässigt belysta erfarenheterna kan man påstå, att ett helt fritt val av daghjälpsklass som regel icke är betryggande för medlemmarna. Stadgar, som lämna möjlighet öppen för ett ur kassans ekonomiska trygghetssynpunkt olämpligt klassval, böra alltså icke godkän­ nas, d. v. s. vägran att registrera dylik kassa borde kunna komma i fråga re­ dan med nuvarande bestämmelser. Under sådana omständigheter skulle till­ synsmyndigheten utan lagändring kunna anses hava medel i sin hand att, då arbetslöshetskassa söker registrering, ställa krav på stadgebestämmelser, äg­ nade att motverka ett olämpligt klassval. Då en dylik tolkning av här ifrå­ gavarande bestämmelse vid dess tillkomst icke varit förutsedd, kan den icke ifrågakomma med mindre än att den underställes Kungl. Majit och riksda­ gen och av dem lämnas utan erinran. Inom styrelsen har det emellertid dragits i tvivelsmål, huruvida det är lämpligt att införa en så viktig nyhet, som den här ifrågasatta, utan en ut­ trycklig bestämmelse därom. Enligt denna uppfattning vore det att föredraga att i 4 § arbetslöshetskasseförordningen införa en bestämmelse, att antagan­ de till erkänd arbetslöshetskassa skall vägras understödsförening, som icke i sina stadgar intagit bestämmelser, vilka tillsynsmyndigheten anser ägnade att i tillfredsställande utsträckning motverka de finansiella följderna av ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 27

olämpligt klassval. Ett uttryckligt stadgande av detta slag skulle måhända vara önskvärt för att för arbetslöshetskassorna klargöra vikten av att här behandlade förhållanden regleras. Å andra sidan kan det väcka betänklig­ heter att i 4 § ånyo införa bestämmelser av en art, som relativt nyligen där­ ifrån avlägsnats. Endera av dessa vägar måste emellertid anlitas. Styrelsen har för sin del lämnat öppet, vilken som bör föredragas. Särskild uppmärksamhet kräver frågan, hur det skall förfaras i fråga om redan verksamma erkända arbetslöshetskassor. Det kan givetvis befaras, att en del medlemmar i dessa motsätta sig en sådan ändring av kassans stadgar, som går ut på införandet av bestämmelser örn klasstillhörighet, varför det icke är helt uteslutet, att någon kassa skulle vilja underlåta att ställa sig till efterrättelse ett föreläggande från socialstyrelsens sida med dylikt syfte. Till­ synsmyndigheten torde i sådant fall sakna möjlighet att genomdriva en änd­ ring, för så vitt icke 78 § i understödsföreningslagen gives en tolkning, över­ ensstämmande med den förut ifrågasatta beträffande 70 §, eller i arbetslöshetskasseförordningen infogas en särskild bestämmelse, som giver tillsyns­ myndigheten erforderliga maktmedel härför. Styrelsen finner, att endera av dessa åtgärder i konsekvens med det föregående bör vidtagas. Samtidigt vill styrelsen dock uttala, att styrelsen med stor sannolikhet kan utan anlitande av detta tvångsmedel genom utnyttjande av det förtroendefulla samarbete, som etablerats mellan tillsynsmyndigheten och kassorna, under hand förmå de redan existerande kassorna att vidtaga erforderliga åtgärder mot olämp­ ligt klassval.

Reglerna för försäkringsfondens storlek och de föreslagna nya statsbidragsgrnnderna.

Jämlikt 27 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall kassa så­ som fond avsätta tillgångar, motsvarande för kassor med 10,000 medlemmar eller däröver minst 2 gånger det belopp, som utgör medeltalet^ av de 10 senast förflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter och erhållet statsbidrag. I fråga örn kassor med 500 medlemmar och därunder skall försäkringsfon­ den utgöra minst 4 gånger ett på samma sätt beräknat medeltalsbelopp. I fråga örn kassor med flera än 500 medlemmar men färre än 10,000 skall fonden uppgå till minst det belopp, som tillsynsmyndigheten med ledning av de angivna reglerna bestämmer. Därest man bortser från den mera obetydliga del av avgifterna och stats­ bidragen, som fonderas, uppgå i stort sett de inkomster, som bestämma fon­ dens storlek, till ett belopp, som svarar mot kassans utgifter för försäkrings­ förmånerna. Man kan alltså säga, att en kassas försäkringsfond skall på ett ungefär motsvara 2 gånger medeltalet av de 10 sistförflutna årens årliga försäkringsutgifter. ökas dessa utgifter i anledning av daghjälpsbeloppens an­ passning efter det sjunkande penningvärdet, framkommer genom dessa reg­ ler automatiskt krav på större försäkringsfond. Den föreslagna ändringen av statsbidragsgrunderna behöver sålunda icke ur principiella synpunkter föra med sig krav på ändring av förordningens fondregler. Socialstyrelsen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att nu gällande fondregler visa sig otillfredsställande i det fall, då kassans med­ lemsantal undergått väsentliga ökningar under den 10-årsperiod, som skall ligga lill grund för beräkningen av fondens storlek. Några siffror till bely­ sande av vad här åsyftas må anföras. Medlemsantalet i beklädnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa uppgick

den Vi 1936 till 16,907, den 7i 1937 till 19,419, den 7i 1938 lill 22,677 och

28 Kunell. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

den 1/1 1939 till 24,771. På tre år ökades sålunda medlemsantalet med inte mindre än 46.5 procent. Motsvarande procenttal voro för stenindustriarbetar­ nas kassa 170.3 procent, för handelsanställdas m. fl. kassa 36.6 procent och för träindustriarbetarnas kassa 60.4 procent. Självfallet står understödsrörelsens omfattning i proportion till medlemsstockens storlek. Vid en ökning av medlemsantalet av mera betydande omfattning blir därför det i förord­ ningen uppställda fondkravet i förhållande till det verkliga för litet. Medlems­ stockens ringa omfattning under tidigare år pressar nämligen genom medeltalsberäkningen ned fondbeloppet, så att det endast till en del täcker vad som kan anses vara det aktuella fondbehovet, vilket ju hänför sig till det vid fondbestämningstillfället förefintliga större medlemsantalet. På grund härav skulle det ligga nära till hands att påyrka en omläggning av fondreglerna. Styrelsen anser emellertid en sådan åtgärd i detta sammanhang icke behöv­ lig. Så länge icke en kassa existerat i 10 år, kan ju icke fondbeloppet exakt beräknas, utan socialstyrelsen måste efter övervägande av samtliga inverkan­ de faktorer fastställa ett fondbelopp, vilket kan antagas vara skäligt. Härvid kan ännu någon tid lämplig hänsyn tågås till önskvärdheten att eliminera inverkningar av dessa förändringar i medlemsnumerären. Socialstyrelsen får därför i anslutning till det ovan sagda anmäla, att ett antagande av de föreslagna statsbidragsgrunderna och ett införande av en barntilläggsanordning icke medför krav på ändring av bestämmelserna rö­ rande de erkända arbetslöshetskassornas fondbildning.

Av socialstyrelsen tidigare framlagda ändringsförslag, vars förverkli­ gande hör uppskjutas tills vidare.

Socialstyrelsen anser det önskvärt, att det sociala reformarbetet får fort­ gå oberoende av de rådande krisförhållandena så långt det med hänsyn till det statsfinansiella läget och andra särskilda omständigheter är möjligt. Då, såsom styrelsen inledningsvis framhållit, styrelsen genom olika remisser, föranledda av ett antal framställningar till Konungen, fått i uppdrag att framkomma med förslag till reformering av lagstiftningen örn den statsun­ derstödda arbetslöshetsförsäkringen, anser sig styrelsen i det efterföljande böra framlägga en del av resultaten av det utredningsarbete, som i anled­ ning härav utförts. Styrelsen har i första hand upptagit till prövning frågan, huruvida för­ verkligandet av något eller några av de förslag, som styrelsen framlagt i sin .skrivelse till Konungen den 31 mars 1939, bör uppskjutas till dess förhål­ landena bliva gynnsammare än nu är fallet. Därvid har befunnits, att för­ slaget om en sänkning av antalet veckoavgifter i det s. k. tidsbestämda avgiftsvillkoret icke bör förverkligas för närvarande. Ett förverkligande av detta förslag skulle nämligen föra med sig en högst betydande avgiftsökning för de försäkrade, därest icke statsbidraget till daghjälpen samtidigt avsevärt höjdes. Visserligen föreslår styrelsen nu en höjning av detta bi­ drag, men det synes vara angelägnare att disponera en ökning av statsbidra­ get för en höjning av daghjälpsbeloppen än för en ökning av de understödsberättigades antal med en liten men i hög grad understödskrävande grupp, vilket skulle bliva resultatet av en ändring av det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Denna tankegång synes vara desto mer berättigad, då dessa vid avgiftsvillkorets nuvarande formulering från understödsrätt uteslutna försäk­ rade kunna i mån av behov bliva delaktiga av de effektiva kontantunderstöd. som utdelas genom arbetslöshetskommittéerna. Det är vidare att märka, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A) 29

sänkningen av antalet avgifter i avgiftsvillkoret genom den utökning av understödsutgivandet, som skulle bliva följden därav, skulle ställa avsevärt ökade krav på fondbildningen inom kassorna. Då vi nu av alla tecken att döma gå mot en tid med starkt ökad arbetslöshet och därmed minskad avgiftsbetalningsförmåga hos arbetslöshetskassemedlemmarna, under vilken tid kassornas fonder komma att minska i stället för att öka, är den nuvarande tiden och den närmaste framtiden icke lämplig för denna lagändrings för­ verkligande. I styrelsens skrivelse den 31 mars 1939 har tillstyrkts ett förslag, att den längsta tidrymd, under vilken ett arbete kan innehavas, utan att efter arbe­ tets slut ny karenstid skulle behöva genomgås eller nyprövning av det tids­ bestämda avgiftsvillkoret skulle behöva ske, skulle ökas från nu gällande 18 till 24 dagar. Denna ändring, som är av föga betydelse för de försäkra­ de, kan verka kostnadsökande, ehuru endast i begränsad utsträckning. Med hänsyn härtill får styrelsen föreslå, att förverkligandet av jämväl denna författningsändring uppskjutes till en lämpligare tidpunkt. Övriga i nyssnämnda skrivelse av socialstyrelsen framställda eller till­ styrkta ändringsförslag äro alltjämt av den arten och innebörden, att de böra upptagas till prövning i samband med de ändringsförslag, som fram­ läggas i det efterföljande. Både de förra och de senare förslagen hava den egenskapen gemensamt, att de antingen ej alls eller i mycket ringa utsträck­ ning föranleda kostnadsökningar för staten eller administrativa besvärlig­ heter. I det författningsförslag, som bilägges denna skrivelse, äro de nu fram­ lagda och de från skrivelsen den 31 mars 1939 kvarstående förslagen sam­ arbetade.

Rätt till inträde i erkänd arbetslöshetskassa.

Jämlikt 8 § i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem kunna uteslutas vissa i paragrafen närmare angivna personer. En­ ligt 8 § 1) må kassa i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt, att medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhets­ gren, vägra inträde eller verkställa uteslutning av medlem, som ej uppfyller och ej heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor. En kassa har alltså rätt förvägra inträde jämlikt 8 § 1) endast under för­

utsättning att den inträdessökande dels vid tiden för inträdesansökans in­ givande icke tillhörde kassans verksamhetsområde, dels icke hade arbetat

inom kassans verksamhetsområde under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna. Däremot kan en kassa icke vägra inträde för en person, vilken faller för allenast ett av dessa villkor. Sålunda kan inträde i en kassa förvärvas av en medlem, sorn, ehuru han vid tiden för ansökan icke arbetar inom kassans verksamhetsområde, dock under senaste 12-månadersperiod arbetat inom verksamhetsområdet under minst tre månader. Ilandelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har föreslagit en sådan änd­ ring av 8 §, att personer, vilka lämnat kassans verksamhetsområde, ej må kunna vinna inträde i kassan. Likaledes föreslås, att paragrafen erhåller en sådan omarbetning, atl man skiljer mellan rätt att vinna inträde och rätt för kassan att utesluta medlemmar. Förevarande fråga har allenast liten räckvidd. Det torde sannolikt blott i undantagsfall förekomma, att en person, som definitivt lämnat ett visst

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

verksamhetsområde, gör framställning örn inträde i en kassa, arbetande in­ om hans tidigare verksamhetsområde. Är en medlem utlärd inom ett visst fack och har han tillfälligtvis sysselsättning inom annat, kan den inom hans ordinarie arbetsområde verksamma kassan icke vägra honom inträde, för så vitt han alltjämt står såsom arbetssökande inom facket. I ett dylikt fall måste han nämligen betraktas såsom tillhörande kassans verksamhetsom­ råde. Större behov av ändrade bestämmelser föreligger med hänsyn härtill knappast. A de erkända arbetslöshetskassornas konferens har till följd här­ av någon ändring icke yrkats av denna paragraf. Vad i det föregående anförts synes socialstyrelsen utgöra tillräckliga skäl mot en ändring av förordningen i här berört hänseende. Det fåtal fall, som åberopats, lia icke haft den karaktär, att en ändring kan anses vara motive­ rad. Socialstyrelsen får med hänsyn härtill avstyrka det framförda änd­ ringsförslaget.

Uteslutning av medlem vid övergång till annan arbetslöshetskassa.

Jämlikt 7 § arbetslöshetskasseförordningen skall från rätt att vinna in­ träde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem ute­ slutas bland annat den, som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa. Vid övergång från en erkänd arbetslöshetskassa till annan dylik anses in­ trädet i den senare kassan ha skett den dag, då utträde vunnits ur den före­ gående kassan. Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa före­ slår en sådan ändring, att en medlem, som övergår till verksamhetsområde, inom vilket finnes antingen annan erkänd arbetslöshetskassa eller ock en­ skild arbetslöshetskassa, måste uteslutas omedelbart efter övergången till det nya verksamhetsområdet, såvida överenskommelse om tillgodoräknande av avgifter finnes upprättad mellan kassorna. I förordningen finnas inga bestämmelser införda örn skyldighet för med­ lem att avgå ur kassa i här förevarande fall. Tvärtom har medlemmen jäm­ likt 8 § rätt att kvarstå i kassan nio månader efter det han lämnat kassans verksamhetsområde. Därest kassan i sina stadgar icke infört denna bestäm­ melse, har kassan över huvud taget icke möjlighet att utesluta en medlem av den anledningen, att han lämnat verksamhetsområdet. Anledning torde icke föreligga att i förordningen införa bestämmelser örn skyldighet för medlem att utträda i de av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa angivna fall. Tvärtom synes det angeläget, att medlem­ marna få behålla viss frihet i detta avseende. De problem, det här är fråga örn, synas med större fördel kunna lösas genom överenskommelser mellan vederbörande sammanslutningar. Arbetslöshetskassornas konferens har även givit sin anslutning till denna linje. Socialstyrelsen finner under åbe­ ropande av det anförda, att de av handelsanställdas m. fl. erkända arbets­ löshetskassa framlagda förslagen icke böra föranleda någon åtgärd.

Förfarandet vid uteslutning av medlem.

I 9 § meddelas vissa bestämmelser rörande förfarandet vid medlems ute­ slutning ur erkänd arbetslöshetskassa. Finnes beträffande medlem omstän­ dighet hava inträffat, som kan föranleda hans uteslutande, skall kassans styrelse genom rekommenderat brev under medlemmens senaste kända adress giva honom underrättelse därom, därvid skälig tid skall föreskrivas för av­ givande av förklaring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 31

Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa föreslår, att det i 9 § angivna förfaringssättet skall hava avseende allenast på de uteslutningsgrunder, som äro upptagna i 8 § 3)—6). Den föreslagna ändringen skulle inne­ bära att, därest motiv för uteslutning av en medlem föreligga jämlikt 7 § eller 8 § 1)—2), medlemmen icke på i 9 § angivet sätt skall underrättas och beredas tillfälle avgiva förklaring. Förslaget synes hava tillkommit på grund av erfarenheter från ett fall, då på en gång ett flertal medlemmar skulle ute­ slutas, enär de icke längre uppfyllde bestämmelsen i 8 § 1), nämligen att un­ der minst tre av de senast förflutna tolv månaderna hava arbetat inom kassans verksamhetsområde. Det ansågs av kassan, att förordningens be­ stämmelser inneburo onödig omgång. En sådan ändring av förordningen som den nu föreslagna kan socialsty­ relsen icke biträda. Det synes självklart, att varje medlem måste hava rätt att inför kassan redogöra för de omständigheter, vilka inverka på hans möj­ ligheter och rättigheter att tillhöra kassan. Det torde även kunna ifrågasät­ tas, om handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa avsett en sådan ändring av förordningen. Därest så icke varit förhållandet, torde förslaget böra få tolkas så, att en kassa, därest fråga är om uteslutning jämlikt 7 § eller 8 § ,1)—2), skulle hava möjlighet att underrätta medlemmen därom på annat sätt än som är föreskrivet i 9 §. Arbetslöshets­ kassornas konferens uttalade sig för ett dylikt förslag. Det nuvarande förfaringssättet torde knappast innebära någon nämnvärd belastning å en kassas arbete. Däremot skänker det medlemmen en viss trygg­ het. Under hänvisning härtill finner socialstyrelsen icke anledning föreslå någon ändring av förordningen på denna punkt.

Förlängning av tid, inom vilken avgift senast må vara erlagd.

Jämlikt 11 § skall medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av åttonde veckan efter den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande, varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock äger kassans styrelse att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som underlåtit att inom angiven tid anmäla omstän­ dighet, varå avgiftsbefrielse kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap. Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter där­ till föranleda, beträffande viss kassa medgiva, att den nyss angivna tidpunk­ ten i stället bestämmes till utgången av tjugusjätte veckan. Sistnämnda be­ stämmelse har tillkommit med tanke på de svårigheter, som föreligga sär­ skilt för sjöfolket att inom en tid av åtta veckor erlägga föreskrivna avgif­ ter. Bestämmelsen har hittills kommit till användning endast för lantarbe­ tarnas erkända arbetslöshetskassa. I stadgarna för denna kassa har näm­ ligen föreskrivits, att avgifterna skola hava erlagts eller avgiftsbefrielse an­ mälts senast inom tolfte veckan efter den tid, å vilken avgiften belöper. Sjöfolksförbundet har i skrivelse den 23 augusti 1939 till Konungen anfört bland annat följande. Inom sjömansyrket existerade i olika avseenden egen­ artade förhållanden, som gjorde, att den enskilde medlemmen i en för sjö­ folket anordnad arbetslöshetskassa, trots viljan att ordna mellanhavandena med kassan, bleve oförmögen därtill genom lagens bestämmelser. Så till exempel kunde en kassemedlem förlora sitt medlemskap i en kassa genom bestämmelsen örn avgiftsbetalning och anmälningsplikt av sjukdom oell ar­ betslöshet enligt den i 11 § maximerade tiden av 20 veckor. Denna tid

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

vore för kort och borde utökas till minst 52 veckor. Enligt sjöfolksförbundets skrivelse hade åtskilliga fall inträffat, då förbundsmedlemmar slutat sin anställning i utlandet på grund av sjukdom, som sedermera kommit att vara lång tid. Då de åter blivit arbetsföra, kunde de hava fått vänta på hem­ transport eller ny anställning i flera månader. När så hemtransport blivit verklighet, hade det inträffat, att fartyget dirigerats till annat land än hem­ landet. 1 ett dylikt fall skulle sjömannen eventuellt icke kunna ordna sina mellanhavanden med kassan inom en tid av 26 veckor och därigenom gå sitt medlemskap förlustig. Likartat förhållande kunde uppkomma, om han toge anställning å annat fartyg och genom fartygets ändrade positioner undanhölles kontakten med kassan under längre tid än 26 veckor. Även med en till 52 veckor utsträckt tid för i 11 § nämnt förfall kunde liknande svårigheter för medlem uppstå, men fallen komme genom en sådan åtgärd att väsent­ ligt reduceras. De komma dock icke att därigenom helt bortfalla. Bestämmelserna i 11 $ synas socialstyrelsen böra göras smidigare jin för närvarande. Socialstyrelsen bör sålunda hava möjlighet differentiera respittiden för olika kategorier av en kassas medlemmar, så att endast de grup­ per, vilka äro i verkligt behov av särskilt lång tid för avgifternas erläggande, komma i åtnjutande av denna förmån. Med hänsyn härtill bör i förordningen inskrivas rätt för socialstyrelsen att icke endast för viss kassa utan även för viss eller vissa grupper av en kassas medlemmar medgiva förlängning av den ovan nämnda respittiden till 26 veckor. Sjöfolksförbundets ovan återgivna förslag om generell utsträckning för viss kassa av respittiden till 52 veckor finner sig socialstyrelsen däremot bestämt böra avstyrka. Redan nu gällande bestämmelser — vilka som nämnts till­ kommit huvudsakligen med tanke på sjömännen — medgiva så lång respittid som ett halvt år. Medgivandet av viss respittid innebär, att sådana fall kunna inträffa, då en medlem gör sig understödsberättigad på avgifter, sorn visserligen avse tid, då arbete utförts, men som erlagts efter arbetslöshetens inträdande. Nuvarande bestämmelser kunna sålunda, i varje fall teoretiskt sett, medföra, att i en kassa, vars stadgar medgiva 26 veckors respittid, med­ lemmar, som underlåtit att löpande betala avgifter, göra sig understödsberättigade genom att vid inträffad arbetslöshet på en gång betala 26 veckoavgifter, d. v. s. samtliga avgifter som krävas för att uppfylla det tidsbestäm­ da avgiftsvillkoret. Ehuru en dylik anordning måste anses såsom mindre önskvärd, har man emellertid med hänsyn till de speciella förhållandena för sjömännen ansett sig böra tillmötesgå dessa önskemål på sätt skett. So­ cialstyrelsen finner, att skäl för ytterligare utsträckning av den nuvarande förhållandevis långa respittiden icke föreligger. Då socialstyrelsen ansett sig böra avvisa tanken på en generell förläng­ ning för en kassa av respittiden, har styrelsen emellertid icke förbisett, att i vissa enstaka fall en något längre respittid än den nuvarande stundom kan anses rimlig och motiverad. Detta gäller exempelvis i fråga örn sjömän å far­ tyg i viss utomeuropeisk fart. Även under normala tider kunna nämligen vissa sjömän komma att vara utomlands mycket långa tider. I dylika fall synas skäl föreligga för en anordning, som medgiver längre respit än den nuvarande. Av betydelse är emellertid, att bestämmelsen så utformas, att missbruk förebygges. Socialstyrelsen får med hänsyn till det anförda föreslå följande ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Socialsty­ relsen erhåller befogenhet att för viss kassa — annan kassa än för sjöfolk torde icke kunna tänkas — medgiva, att i undantagsfall avgifter, erlagda efter respittidens utgång, må kunna tillgodoräknas medlem. Härvid skall kassastyrelsen i varje särskilt fall verkställa prövning, huruvida skäl kunna anses föreligga, som motivera ett godtagande av avgifterna. Vidare synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 33

kassastyrelsens beslut i varje dylikt fall böra underställas socialstyrelsen för godkännande. Ifrågasättes det beträffande viss medlem, att han skall få tillgodoräkna sig för sent erlagda avgifter, bör han vid inträffad arbetslöshet, innan frågan slutgiltigt avgjorts, i vederbörlig ordning anmäla sig såsom arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Godkänner tillsynsmyndigheten därefter ett av kassans styrelse fattat positivt beslut i ärendet, bör medlemmen i efter­ skott få uppbära understöd för den gångna arbetslösa tiden. I samband med respittidens längd vill socialstyrelsen erinra om bestäm­ melserna i förordningens 21 § 1 mom. andra stycket, som medgiva att an­ talet avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret för säsongyrken kan fast­ ställas till lägre antal än 26, dock ej lägre än 20. Därest detta skett för en kassa, bör av naturliga skäl hinder anses föreligga att medgiva längre respittid, uttryckt i veckor, än det för kassan fastställda antalet avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Särskilda bestämmelser härom synes ej er­ forderligt införa i förordningen. Styrelsen har emellertid velat framföra be­ rörda synpunkt för det fall, att förevarande fråga skulle bliva aktuell.

Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek.

Jämlikt 15 § skall den, som avvisat erbjudet lämpligt arbete, avstängas från understöd under de fyra närmast följande veckorna efter det sådant förhål­ lande inträffat. I paragrafen angivas de förutsättningar, under vilka erbjudet arbete skall anses såsom lämpligt. Härvid utsäges bland annat, att arbetet skall vara förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa föreslår, att till denna bestämmelse skall fogas ett villkor av följande lydelse »— — •— varvid, örn arbetet utföres på ackord, hänsyn skall tagas även till vederbörandes möj­ lighet att trots ovana vid arbetet ernå skälig dagsinkomst*. Arbetslöshets­ kassornas konferens har uttalat sig till förmån för cn dylik ändring av 15 §. Det av kassan framlagda förslaget innebär, att man vid prövning av frågan om erbjuden avlönings skälighet skall taga hänsyn till den större eller mindre vana vid det erbjudna arbetet, vilken medlemmen äger. En bestämmelse av föreslagen karaktär innebär, att en arbetslös medlem i erkänd arbetslöshets­ kassa, som erbjudes arbete mot avtalsenliga lönevillkor, skulle hava rätt att få betrakta ett dylikt arbete såsom icke lämpligt allenast av den anledningen, att han icke ägde vana vid arbetet. Först därest han erbjudes en lön över­ stigande den avtalsenliga, skulle han i ett dylikt fall äga skyldighet att an­ taga arbetet. Bortsett från de svårigheter, som tillämpningen i de enskilda fallen av en bestämmelse av denna art .skulle medföra, torde det i alla av­ seenden få anses olämpligt, att avtalsenliga löner i vissa fall skola kunna anses icke giva skälig avlöning vid prövning av fråga, om arbetet skall anses lämpligt enligt förordningen örn erkända arbetslöshetskassor. Det av handels­ anställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa på denna punkt framlagda för­ slaget bör sålunda icke föranleda någon åtgärd. I detta sammanhang bör framhållas, att ett erbjudet arbete enligt nuva­ rande bestämmelser skall anses såsom lämpligt, under förutsättning att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter. Redan enligt nu gällande be­ stämmelser sker sålunda en viss prövning av de omständigheter, sorn här åsyftas, men denna prövning avser ej den inkomst, sorn arbetet kan komma att giva, utan den är knuten till frågan, huruvida medlemmen har krafter och färdigheter att utföra arbetet. De salunda gällande bestämmelserna ti 11-

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 214.

34 : Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

godose väsentligen syftet med det av handelsanställdas m. fl. erkända arbets­ löshetskassa framlagda förslaget. Då det gäller frågor av här förevarande slag, har socialstyrelsen ock låtit sig angeläget vara att alltid noga pröva, huruvida en arbetsvägran kan anses motiverad med hänsyn till arbetarens krafter och färdigheter. Erfarenheterna på området giva även vid handen, att något behov av ändrade bestämmelser på denna punkt icke föreligger.

Kätt att vägra antaga vissa kortvariga arbetsanställningar.

En arbetslös kassemedlem är — vid äventyr av daghjälpens indragning under fyra veckor — skyldig att antaga varje erbjudet lämpligt arbete oav­ sett dess varaktighet. Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har föreslagit, att en erbjuden arbetsanställning icke skall anses såsom lämplig, därest den såväl påbörjas som avslutas den dag, erbjudandet sker. Förslaget har tillstyrkts av de erkända arbetslöshetskassornas konferens. Ifrågavarande förslag har framförts bland annat i anledning av att en kassemedlem av arbetsförmedlingen erbjudits ett arbete, avsett att vara al­ lenast en dag, och därvid erhållit så kort frist för arbetets påbörjande, att han icke hunnit hämta nödvändiga arbetskläder. Arbetsförmedlingen bör alltid tillse, att en medlem i erkänd arbetslöshets­ kassa erhåller viss skälig tidsfrist för ett arbetes påbörjande. Skulle detta icke vara fallet, har medlemmen rätt att utan förlust av daghjälp vägra an­ taga det erbjudna arbetet. Nämnas kan sålunda, att socialstyrelsen ansett den korta tid, som medlemmen i nyssnämnda fall erhöll för arbetets påbör­ jande, såsom giltigt skäl för arbetsvägran. Socialstyrelsen har i utlåtande den 31 mars 1939 behandlat ett av lands­ organisationen framlagt förslag om rätt för medlem att vägra antaga arbete, som kan beräknas omfatta högst två arbetsdagar. Med hänvisning till de i nämnda utlåtande anförda skälen får socialstyrelsen avstyrka ifrågavarande förslag.

Karenstid efter avstängning till följd av arbetsvägran.

Jämlikt gällande bestämmelser skall medlem, som avstängts från under­ stöd till följd av vägran att antaga erbjudet lämpligt arbete, efter avstäng­ ningstidens slut genomgå ny karenstid. Arbetslösa dagar, som falla under avstängningstiden, få nämligen enligt 22 § första stycket icke tillgodoräknas honom såsom karenstid. Uttryckt på annat sätt skall arbetslöshetsfallet för medlem, som efter avstängningstid anhåller om daghjälp, anses ha inträtt vid avstängningstidens slut. Vid arbetslöshetskassornas konferens föreslogs, att genomgång av ny karenstid i ett dylikt fall icke skulle behöva ske. På denna punkt kan hänvisas till utlåtandet den 31 mars 1939, i vilket so­ cialstyrelsen föreslagit, att såväl nyprövning av avgiftsvillkoret som genom­ gång av ny karenstid skola bortfalla efter avstängning från understöd till följd av arbetsvägran.

Kortare avstängningstid än fyra veckor vid arbetsvägran.

Jämlikt 15 § skall bland annat den, som frivilligt utan giltig orsak lämnat sitt arbete, avstängas från understöd för de fyra närmast följande veckorna. Vid arbetslöshetskassornas konferens har hemställts om en sådan ändring av nyss angivna bestämmelser, att socialstyrelsen skulle beredas möjlighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 35

medgiva dispens för vissa kassor, för vilka sålunda kortare avstängningstid än fyra veckor skulle bliva gällande för ifrågavarande personer. Den principståndpunkt, som socialstyrelsen intagit till frågan örn en för­ kortning överhuvud taget av avstängningstiden, är återgiven i styrelsens ut­ låtande den 31 mars 1939. Att genomföra en sådan ändring av bestämmel­ serna, att tillsynsmyndigheten skulle för vissa kassor kunna medgiva kortare avstängningstid, skulle strida mot på förevarande område gällande principer. Det skulle utan tvivel dessutom vara olämpligt att i kassorna ha olika be­ stämmelser rörande verkningarna av ett frivilligt lämnande av en arbetsanställning. Med hänsyn härtill bör det på denna punkt framlagda för­ slaget icke föranleda någon åtgärd.

Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till arbetarens krafter och

färdigheter.

Musikernas erkända arbetslöshetskassa föreslår, att i 15 § tillägges en bestämmelse av innebörd, att medlem icke skall kunna sändas till ett ar­ bete, som kan ha lill följd, att han förstör sin färdighet och kompetens som musiker. Kassan torde med sitt förslag avse införandet av en bestäm­ melse av sådant slag, att ett erbjudet arbete icke skall få menligt inverka på vederbörandes möjligheter att utföra arbete inom sitt ordinarie yrke. Förslaget torde främst åsyfta införandet av möjligheter för kassans med­ lemmar att med bibehållen rätt till daghjälp vägra antaga erbjudet grov­ arbete. Enligt 8 § lagen den 15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling skall vid arbetsförmedling tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga arbets­ kraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Redan med gällande bestämmelser torde det alltså knappast ifrågakomma, att en per­ son blir hänvisad till sådant arbete, vilket kan komma att menligt inverka på hans framtida möjligheter att utföra arbete inom det ordinarie yrket. Dessutom bör det framhållas, att nu gällande bestämmelser redan med­ giva skälig hänsyn till det påpekade förhållandet. Enligt 15 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall ett arbete, för att anses såsom lämp­ ligt, motsvara arbetarens krafter och färdigheter. Därest ett erbjudet ar­ bete skulle skada hans möjligheter till fortsatt arbete inom det ordinarie yrkesområdet, kan arbetet näppeligen anses lämpligt med hänsyn till hans personliga förhållanden. I »Handbok för erkända arbetslöshetskassor» utsäges ock, att till tungt kroppsarbete icke bör anvisas någon, som genom utförandet av arbetet skulle äventyra, att hans yrkesskicklighet inom det egentliga yrket minskas eller att eljest menliga följder för hans framtida utkomst skulle uppkomma. Skulle en dylik anvisning ske, bör vederböran­ de arbetare vara berättigad att avböja arbetet. Enär alltså särskilda bestäm­ melser icke erfordras för att tillgodose vad musikernas erkända arbetslös­ hetskassa på denna punkt yrkar, bör det framlagda förslaget icke föranleda någon åtgärd.

Anmälningsskyldigheten hos organ för den offentliga arbetsförmed­ lingen.

Jämlikt 19 § åligger det medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som (inskar komma i åtnjutande av daghjälp för viss dag, att denna dag hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen personligen söka arbete. Är

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

medlemmen avlägset boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva synnerligen betungande för honom eller före­ ligga eljest särskilda omständigheter, äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal dagar av varje vecka befria honom från denna skyl­ dighet. Det åligger alltid medlemmen att minst en gång varje vecka per­ sonligen anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Sjöfolksförbundet framhåller, att många sjömän vore boende å svårtill­ gängliga platser i skärgårdarna. Det hade under vintertiden hänt, att vissa platser varit avskurna från förbindelse med fastlandet under flera veckor. Under sådana förhållanden kunde ett fullgörande av anmälningsskyldig­ heten enligt 19 § näppeligen ske. I flera fall kunde det inträffa, att kasse­ medlem nödgades åsamka sig utomordentligt stora kostnader för att kunna fullgöra honom åliggande anmälningsplikt. Enär kustområdena ofta vöre glest befolkade, kunde det vidare näppeligen låta sig göra att anställa arbetsförmedlingsombud för så liten del av sjömansyrkets utövare, som det här rörde sig örn. Sjöfolksförbundet framhåller, att det vore lämpligt, örn medlem i dylika situationer genom intyg från en eller flera trovärdiga per­ soner med kännedom örn ortsförhållandena kunde styrka sitt hinder för anmälning i laga ordning. Förbundet anför, att tillsynsmyndigheten borde erhålla befogenhet att medgiva de undantag från lagreglerna, som med hän­ syn till de speciella fallen kunde vara påkallade. Gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa framhåller, att den i 19 § stadgade anmälningsskyldigheten föranlett mycket missnöje bland medlem­ marna. Kassan hänvisar till att landsorganisationen i skrivelse till Konungen den 13 december 1938 påpekat behovet av en ändring av 19 §. Enligt lands­ organisationens hemställan borde paragrafen ifråga ändras därhän, att vid arbetslöshet av större omfattning den ordningen generellt skulle tillämpas, att anmälan hos arbetsförmedlingen finge ske en gång i veckan. Vidare hade landsorganisationen föreslagit, att möjlighet måtte beredas lokal re­ dogörare för en kassa att med utgångspunkt från rådande lokala förhållan­ den träffa överenskommelse med arbetsförmedlingen om generell dispens från ansökan, dock med iakttagande av att personlig inställelse skulle ske minst en gång per vecka. Gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa framhåller emellertid nu, att även med den ändring, som av landsorganisa­ tionen föreslagits, berättigad missnöjesanledning förefunnes i de fall, då inskränkt drift förelåge vid ett arbetsställe. Kassan anför bland annat föl­ jande. »Vid regelbunden arbetsvecka av 3 till 4 dagar är vederbörande medlem tvungen att anmäla sig hos organ för arbetsförmedlingen för att erhålla understödsrätt för 2 respektive 1 dagar. Då medlemmen i dylikt fall med hänsyn till sin anställning i regel måste vägra antaga ett eventuellt anvisat arbete, uppkommer ett berättigat missnöje med anmälningsskyldigheten i synnerhet å platser, där det är lång väg till arbetsförmedlingsorganet samt särskild tid för anmälan måste iakttagas. Det synes oss därför rimligt och motiverat att en skillnad uti anmälningsskyldigheten göres mellan de som

arbeta på regelbundet korttidsarbete och övriga arbetslösa. Utan att prin­

cipen örn arbetsvillighet som villkor för understödsrätt eftersättes borde för den förstnämnda kategorin anmälningsskyldigheten kunna utövas av den lokala redogöraren och på dennes ansvar.» Å arbetslöshetskassornas konferens behandlades även det av gjuteriarbetamas erkända arbetslöshetskassa framlagda förslaget. Konferensen beslöt att med avstyrkande av detta förslag uttala sig till förmån för landsorgani­ sationens ovan berörda hemställan. Landsorganisationens förslag till ändringar i 19 § behandlades i utlåtan­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 214. (Bilaga A). 37

det den 31 mars 1939, i vilket socialstyrelsen framhöll, att det ur saklig synpunkt knappast torde vara behov av en sådan ändring, som landsorgani­ sationen påyrkade. Socialstyrelsen avstyrkte ock, att någon ändring av 19 § med anledning av landsorganisationens framställning skulle göras. De skäl, som sjöfolksförbundet anfört för viss ändring av 19 §, synas däremot värda beaktande. Utan tvivel kan det stundom förekomma fall, då med hänsyn till naturförhållandena möjligheter icke föreligga för kassemedlemmar att en gång varje vecka verkställa arbetsansökan hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Såsom exempel på andra hinder, som kunna uppkomma, kan vidare anföras, att under mul- och klövsjukan för­ bud utfärdades för personer, boende å smittade gårdar, att lämna gården. Ett sådant förbud medför, att arbetslösa kassemedlemmar icke kunna full­ göra den dem åliggande skyldigheten att en gång i veckan anmäla sig hos arbetsförmedlingen. Det torde få anses lämpligt, att ett uttryckligt stadgan­ de inryckes i 19 §, att socialstyrelsen äger befogenhet att i fall sådana de ovan nämnda medgiva undantag från den i 19 § angivna anmälningsskyl­ digheten. Det är här givetvis allenast fråga örn meddelande av dispens i så­ dana fall, då en personlig inställelse hos den offentliga arbetsförmedlingen är omöjlig eller skulle förorsaka synnerliga svårigheter. Det bör härvid an­ komma på socialstyrelsen att föreskriva det sätt, varpå vederbörande skall styrka sin arbetslöshet. Det av gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa framlagda förslaget innebär som nyss nämnts, att den i 19 § föreskrivna anmälningsskyldigheten vid regelbundet korttidsarbete skall kunna fullgöras av kassans lokala redo­ görare och på dennes ansvar. Vid organiserat korttidsarbete synes behov av anmälan bos organ för den offentliga arbetsförmedlingen icke alla gånger föreligga i samma utsträck­ ning som eljest. Att medgiva dispens från anmälningsskyldigheten i sådan utsträckning, att personlig anmälan minst en gång varje vecka skulle bort­ falla, synes emellertid icke böra komma i fråga. Ehuru det kan anses rim­ ligt, att anmälningsskyldigheten vid organiserat korttidsarbete i regel inskränkes till en gång per vecka, kan kontrollen över arbetslösheten dock icke eftersättas på sådant sätt, att all personlig anmälan skulle bortfalla. I anledning av vad gjuteriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa anfört bör framhållas, att det givetvis åligger korttidsarbetare att åtaga sig varje ar­ bete, som begränsar sig till de dagar i veckan, under vilka lian icke har ar­ bete hos sin ordinarie arbetsgivare. Vidare har arbetaren i allmänhet skyl­ dighet att antaga stadigvarande arbete hos annan arbetsgivare, därest detta giver honom arbete av längre varaktighet än det han för tillfället innehar. Det kan vidare icke vara en lämplig åtgärd att anförtro kontrollen över ar­ betslösheten åt en kassans funktionär. Enligt bestämmelsen i 19 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor äger arbetsförmedlingsanstalt bestämma de dagar, för vilka dispens från personligt besök å arbetsförmedlingen beviljas. Så länge arbetsförmedling­ arna voro kommunala institutioner, ägde den dåvarande tillsynsmyndighe­ ten, socialstyrelsen, icke befogenhet att ändra av arbetsförmedlingsstyrelsen fattade beslut eller eljest meddela direktiv eller regler för dispensdagarnas bestämmelse. Denna ordning medförde, att dispens stundom beviljades ef­ ter olikartade grunder inom olika delar av landet utan alt särskilda skäl lill dylika olikheter förelegat. Jämlikt kungörelsen don 7 maj 1940 örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen skall arbetsförmedlingsanstalt stå under ledning av ve­ derbörande länsarbetsnämnd, vilken är direkt underställd statens arbets­ marknadskommission. Det synes uppenbart, att kommissionen äger belo-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

genhet att även i här förevarande hänseende giva länsarbetsnämnderna er­ forderliga direktiv. Numera har sålunda — i varje fall så länge arbetsför­ medlingen fortfar att stå under statlig ledning — en väg öppnats, på vilken det är möjligt ernå enhetliga regler för dispensbeviljandet. Det synes lämp­ ligt, att i denna fråga samråd äger rum mellan socialstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission. Särskilda författningsbestämmelser synas icke erforderliga. Styrelse.! har emellertid på detta sätt velat bringa här berörda förhållanden till Kungl. Maj:ts kännedom.

Ändring ar villkoren för daghjälp efter genomgången studiekurs.

Jämlikt 21 § 1 mom. första stycket må erkänd arbetslöshetskassa till medlem utgiva understöd endast därest han till kassan erlagt avgifter, mot­ svarande minst 52 veckoavgifter, och under villkor tillika, att avgifter, mot­ svarande minst 26 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före ar­ betslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna. I samma moments fem­ te stycke stadgas bland annat, att med avseende å berörda villkor skall iakt­ tagas, att i den tid, inom vilken det föreskrivna antalet avgifter skall vara erlagt, icke skall inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring eller intill högst sex veckor före och högst sex veckor efter barnsbörd av­ hållit sig från förvärvsarbete. Vidare må enligt fjärde stycket, då medlem på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig arbete, bortses från sjuk­ domstid, som i enlighet med de närmare bestämmelser tillsynsmyndigheten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. I 22 § stadgas, att daghjälp icke må utgå till medlem för någon dag, med mindre han under nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar. Vad som sålunda föreskrivits om karenstid skall emellertid icke äga tillämpning, då medlem, som är berättigad till daghjälp, på grund av sjuk­ dom, barnsbörd eller värnpliktstjänstgöring ej kan erhålla daghjälp. Daghjälp må jämlikt 23 § icke utgå till medlem för mer än sammanlagt 156 dagar under loppet av tolv på varandra följande månader. Vid tillämp­ ning av dessa bestämmelser skall i den tid, inom vilken den längsta understödstiden skall beräknas, icke inräknas tid, då medlem fullgjort värn­ pliktstjänstgöring eller intill högst sex veckor före och högst sex veckor ef­ ter barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete, samt ej heller tid, då med­ lem på grund av sjukdom varit förhindrad att utföra sådant arbete, under förutsättning att nämnda tid, i enlighet med de närmare bestämmelser till­ synsmyndigheten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa hemställer om sådan ändring av 21 §, att den tid, inom vilken stadgade 26 veckoavgifter skola vara erlagda, må kunna förlängas med tid, dock högst sex månader, under vilken medlem deltager i studiekurs. Handelsanställdas m. fl. erkända ar­ betslöshetskassa anhåller om liknande ändring med avseende på utbild­ ningskurs vid skola, stående under skolöverstyrelsens överinseende. I analogi med ovan återgivna ändringsförslag hemställer träindustriai’hetarnas erkända arbetslöshetskassa om sådan ändring av 22 §, att ny karenstid ej skall fordras, därest medlem, som är berättigad till daghjälp, genom­ går studiekurs. Handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa har gjort framställning om liknande ändring. Arbetslöshetskassornas konferens uttalade sig till förmån för de av handelsanställdas m. fl. erkända arbets­ löshetskassa framlagda förslagen. Jämlikt nuvarande bestämmelser utsättas medlemmar, vilka genomgå stu­ diekurs, lätt för risken att förlora rätten till understöd på grund av ökade

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A). 39

svårigheter att uppfylla det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Kassemedlemmar kunna nämligen under studietid icke erlägga avgifter, vilka vid bedöman­ det av deras rätt till daghjälp få tillgodoräknas dem. Nämnas må, att rätt till daghjälp icke förefinnes för arbetslösa kassemedlemmar, vilka äro in­ skrivna vid yrkesskola, folkhögskola eller annan undervisningsanstalt. So­ cialstyrelsen har vidare i cirkulärskrivelse till de erkända arbetslöshetskas­ sorna förklarat, att dylik elev under studietiden icke enligt lagens mening kan betraktas såsom arbetslös. Det tidsbestämda avgiftsvillkoret skall med hänsyn härtill i senast nämnda fall nyprövas, då en medlem vid studietidens slut gör anspråk på daghjälp. Genomgången av en kurs kan därför få all­ varliga konsekvenser för understödsrätten. Socialstyrelsen finner skäl tala för bifall till de av träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa och liandelsanställdas m. fl. erkända arbetslös­ hetskassa framlagda förslagen. Vissa föreskrifter synas emellertid erfor­ derliga för bestämmande av de slag av kurser, beträffande vilka ovan an­ givna bestämmelser skola gälla. Träindustriarbetarnas erkända arbetslös­ hetskassa har i detta hänseende icke framlagt något förslag, medan handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa föreslagit en begränsning till kurser under skolöverstyrelsens överinseende. En så snäv begränsning som den sist föreslagna synes emellertid knappast nödvändig. Vad ovan före­ slagits torde böra gälla alla kurser, till vilka bidrag utgå från staten, lands­ ting eller kommun. Därest den ovan föreslagna ändringen av 21 och 22 §§ genomföres, torde på sätt nedan närmare angives en liknande ändring av 23 § vara erforderlig.

Sjukdomstids inverkan på det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Enligt de bestämmelser, som ursprungligen voro gällande, skulle vid be­ dömandet av frågan, om en medlem uppfyller det tidsbestämda avgiftsvill­ koret, sjukdomstid icke borträknas i andra fall än om sjukdomen varit or­ sak till den sista anställningens upphörande eller inträffat under tiden ef­ ter dennas upphörande. Enär det härigenom kunde hända, att en medlem, som blivit arbetslös till följd av sjukdom och härefter erhållit ett kortvarigt arbetstillfälle, vid den nya arbetslöshetens inträdande kunde komma att gå rätten till daghjälp förlustig, upptog socialstyrelsen i skrivelse den 28 de­ cember 1935 till behandling frågan, huruvida en ändring härvidlag vore lämplig att genomföra. Styrelsen föreslog i nämnda sammanhang en så­ dan ändring av då gällande bestämmelser, att värnpliktstid skulle borträk­ nas från den tid, under vilken stadgade 26 veckoavgifter skulle vara erlagda. Då det emellertid gällde att avgöra, örn sjukdom i förevarande avseende skulle likställas med värnpliktstjänstgöring, inställde sig, enligt vad social­ styrelsen gav uttryck åt i sistnämnda skrivelse, starka betänkligheter. Möj­ ligheterna till missbruk lage så nära, att man ej kunde bortse från dem. Risken för missbruk vore på grund av kassornas konstruktion såsom riks­ kassor ganska avsevärd, enär kontrollen ä deras särskilda avdelningar ej kunde bliva så stark, att missbruk helt kunde förhindras. Tillräcklig kon­ troll ansåg styrelsen icke heller vinnas med en föreskrift, alt sjukdomstid skulle borträknas vid prövning av avgiftsvillkoret, därest sjukdomen kunde styrkas genom läkarintyg. Ännu mindre ansåg styrelsen en bestämmelse kun­ na godtagas om att intyg från tvenne personer skulle äga giltighet. Social­ styrelsen uttalade till sist, att behovet av en ändring av bestämmelserna icke kunde anses vara på samma sätt trängande som tidigare, därest styrelsens framlagda förslag bilölles örn borttagande av skyldigheten alt nypröva av-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A).

giftsvillkoret elter en kortare arbetsanställning, d. v. s. av högst 18 dagars längd. I propositionen nr 84/1936 förklarade sig departementschefen icke dela de av socialstyrelsen uttalade farhågorna. Viss fara för missbruk kunde före­ finnas vid en utsträckning av undantagsbestämmelsen till sjukdomstid, där­ est tillräckligt bindande föreskrifter icke lämnades angående sättet för styr­ kande av att medlem verkligen varit sjuk under uppgiven tid. På grund härav ansåg departementschefen det icke tillrådligt att godtaga intyg om sjuk­ domen från tvenne trovärdiga män. I stället borde krav uppställas på att sjukdomstid icke linge borträknas i andra fall än där sjukdomstiden blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. Därigenom syntes alla mera vä­ sentliga möjligheter till missbruk vara undanröjda. Andra lagutskottet uttalade i utlåtande nr 23, att utskottet för sin del icke ansåg, att en bestämmelse, sådan departemenschefen föreslagit, bjöde till­ räckligt skydd mot missbruk. Försiktigheten bjöde att i fråga om en så ny försäkringsform som den förevarande icke efter så kort tid i detta avseende avvika från den ståndpunkt, som Kungl. Majit och riksdagen intogo vid försäkringens tillkomst. Utskottet avstyrkte med hänsyn härtill Kungl. Maj:ts förslag. Till utskottsutlåtandet var fogad en reservation, i vilken yrkades bi­ fall till Kungl. Maj:ts förslag. Vid behandlingen i riksdagen biföll första kammaren utskottets hemstäl­ lan, under det att andra kammaren biföll propositionen. Sedan med hänsyn härtill denna fråga i och för sammanjämkning åter bragts inför andra lag­ utskottet, uttalade detta i memorial nr 39, att en sammanjämkning av kam­ rarnas skiljaktiga beslut lämpligen borde ske sålunda, att — viel prövning av avgiftsvillkoret då försäkrad innehaft arbete efter att sjukdom upphört — sjukdomstid skulle få borträknas från den tid, inom vilken föreskrivet antal avgifter skulle vara erlagt i sådana fall, då sjukdomstid i enlighet med de närmare bestämmelser, som tillsynsmyndigheten skulle äga utfärda, bli­ vit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. Utskottet utgick ifrån, att i de föreskrifter, vilka tillsynsmyndigheten i anledning härav komme att utfärda, den bestämmelsen skulle inrymmas att, därest medlem vårdals å offentligt sjukhus eller åtnjutit sjukpenning från sjukkassa eller sjukpenning enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, läkarintyg, som i samband där­ med utfärdats, skid le få åberopas av medlemmen för att styrka sjukdoms­ tid i det sammanhang, varom nu vöre fråga. I vilken utsträckning kontroll i andra fall, utöver ett av legitimerad läkare utfärdat intyg, kunde anses er­ forderlig, borde överlämnas åt tillsynsmyndigheten att avgöra. Då bestäm­ melser därutinnan utfärdades, torde tillsynsmyndigheten enligt utskottets mening böra tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits inom andra för­ säkringsformer. Härjämte föreslog utskottet en motsvarande ändring av be­ stämmelserna i 23 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Utskot­ tets sammanjämkningsförslag bifölls av riksdagen. Nu gällande bestämmelser rörande sjukdomstids inverkan på det tidsbe­ stämda avgiftsvillkoret kunna sammanfattas sålunda. Har sjukdom varit or­ saken till den sista anställningens upphörande eller inträffat under tiden efter dennas upphörande, skall man bortse från den tid, medlemmen av så­ dan anledning varit förhindrad åtaga sig arbete. Därest medlem på grund av sjukdom varit förhindrad åtaga sig arbete men efter sjukdomens slut någon tid utfört sådant, ina vid beräkning av antalet erlagda avgifter under de före arbetslöshetsfallets inträdande förflutna tolv månaderna bortses från sjukdomstid, som i enlighet med de närmare bestämmelser tillsynsmyndig­ heten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. Med anled­ ning härav föreskrev socialstyrelsen den 5 juni 1936, att sjukdomstid skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 41

få borträknas, då tiden blivit styrkt genom läkarintyg, utfärdat i samband med att medlemmen vårdats å offentligt sjukhus eller åtnjutit sjukpenning från sjukkassa eller sjukpenning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. På grund av med det nuvarande krisläget sammanhängande förhållanden har socialstyrelsen den 31 maj 1940 föreskrivit en utvidgning av möjligheten att borträkna sjukdomstid vid prövning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Sålunda må sjukdomstid numera borträknas även i nedan angivna fall. För­ utsättningen härför är 1) att sjukdomen kan styrkas genom intyg av legitimerad läkare, vilken vårdat medlemmen; 2) att sjukdomstiden därjämte kan styrkas a) genom intyg örn vårdtidens längd från vederbörande sjukhus, förut­ satt att medlemmen vårdats å sjukhus minst hälften av den tid, som är ifrågasatt för borträknande, eller b) genom intyg av läkare eller sköterska vid poliklinik, vars drift bekos­ tas helt eller delvis av allmänna medel, innehållande uppgift örn de olika dagar, då medlemmen besökt polikliniken för erhållande av vård, förutsatt att belägenheten av dessa dagar bestyrker, att vård vid poliklinik påkallats under en tid, som uppgår till minst två tredjedelar av den tid, som är ifråga­ satt för borträknande, eller c) genom intyg av medlemmens arbetsgivare, utvisande den tid medlem­ men varit borta från sitt arbete på grund av sjukdom, förutsatt att såväl läkarintyget som här nämnda intyg ingivits till kassan senast inom 90 dagar efter sjukdomstidens slut. Samtidigt har socialstyrelsen för kassorna påpekat, att sjukpenning, vil­ ken utgått med stöd av bestämmelserna i lagen om yrkessjukdomar, hade samma karaktär som sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen och att dylik sjukdom jämväl finge borträknas, därest den kunde styrkas med in­ tyg av legitimerad läkare. Textilarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har föreslagit, att all sjuk­ domstid skall få borträknas, om densamma blivit styrkt allenast genom lä­ karintyg. En dylik anordning kan ej genomföras genom beslut av socialsty­ relsen utan kräver en ändring av författningen. Under den tid ovan nämnda bestämmelser varit i kraft, hava erfaren­ heterna givit vid handen, att förevarande problem icke haft den räckvidd, som man vid bestämmelsernas utarbetande förmodade. Däremot har det bli­ vit uppenbart, att de nuvarande reglerna verkat ojämnt, så att vissa med­ lemsgrupper i här förevarande hänseende fått en gynnsammare ställning än andra. Detta gäller främst de medlemmar, som även tillhöra sjukkassor. De erkända arbetslöshetskassorna hava vidare enligt socialstyrelsens erfarenhet i här berört hänseende visat sig i allmänhet handha verksamheten med en sådan noggrannhet och omtanke om kassans ekonomi, att häri måste anses ligga en icke oväsentlig garanti emot att tidigare befarade missbruk skola ifrågakomma. Skäl tala sålunda för att vidtaga en ändring av de på denna punkt gäl­ lande bestämmelserna. Man synes numera icke behöva befara, att ett styr­ kande av sjukdomstid allenast genom läkarintyg skall behöva giva upphov till missbruk. Med hänsyn härtill föreslår socialstyrelsen, alt sjukdomstid, som styrkts genom intyg av legitimerad kikare, skall få borträknas vid pröv­ ning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Det bör framhållas, att någon ändring av sättet för siyrkande av sjuk­ dom, då fråga är örn avgiftsbefrielse, icke ifrågasatts. I dessa fall bör det alIIjämt ankomma på vederbörande kassa att kräva den bevisning, som den finner skäl föreskriva.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

Ändring av reglerna rörande den tid, inom vilken maximala antalet understödsdagar skall räknas.

I samband med de i det föregående berörda bestämmelserna får socialsty­ relsen till behandling upptaga vissa stadganden i 23 § rörande den tid, in­ om vilken längsta understöds tid skall beräknas. Den nuvarande lydelsen av 23 § fjärde stycket fastställdes genom beslut av statsmakterna år 1936. I propositionen nr 84 hade Kungl. Majit bland annat föreslagit, att bestämmelserna om avgiftsvillkorets prövning skulle ändras på sådant sätt, att tid, under vilken medlem fullgjort värnpliktstjänst­ göring, icke i något fall skulle inräknas i den tid, inom vilken det föreskriv­ na antalet avgifter skulle vara erlagt. Kungl. Majit föreslog vidare, att sjuk­ domstid skulle behandlas på samma sätt som värnpliktstid under förutsätt­ ning att i det fall, då arbete förekommit efter sjukdomens slut, läkarintyg rörande sjukdomstiden företeddes av medlemmen. Kungl. Majits förslag rörande avgiftsvillkorets prövning vid värnplikts­ tjänstgöring under de senaste tolv månaderna före arbetslöshetens inträdan­ de grundade sig på ett förslag från socialstyrelsen. Styrelsen hade därvid påpekat, att vid ett bifall till detta förslag det vore nödvändigt att vidtaga en justering av bestämmelserna i 23 § om understödstidens längd. Styrelsen anförde därvid följande. »Det skulle nämligen eljest i åtskilliga fall kunna inträffa, att samma av­ gifter, som grundläde rätt till understöd under i kassans stadgar medgiven längsta tid, skulle kunna åberopas som stöd för understödsrätt vid ett sena­ re arbetslöshetsfall. Detta skulle kunna inträffa, då en understödsperiod ef­ terföljdes av en längre tids värnpliktstjänstgöring och medlemmen därefter erhölle arbete under någon kortare tid. Inträffade sedan ett nytt arbetslös­ hetsfall, skulle vid prövningen av avgiftsvillkoret den tid, under vilken värn­ pliktstjänstgöringen fullgjorts, borträknas. De 12 månader, inom vilka 26 avgifter skulle vara erlagda, komme alltså att förlängas bakåt i tiden. Be­ roende på värnpliktstjänstgöringens längd kunde vid sådant förhållande åt­ skilliga veckoavgifter, som erlagts före den förra understödsperioden, till­ godoräknas medlemmen. Därest längre tid än 52 veckor förflutit från den förra understödsperiodens början och bestämmelserna om understödstidens maximering alltså icke lade hinder i vägen, bleve medlemmen följaktligen understödsberättigad under det nya arbetslöshetsfallet. En sådan verkan av de föreslagna bestämmelserna skulle naturligtvis än mer framträda, därest sjukdom i förevarande avseende jämställdes med värnpliktstjänstgöring. Med hänsyn härtill funne styrelsen det vara nödvändigt att föreslå, att den i 23 § föreskrivna tiden av 52 veckor, inom vilken den längsta medgivna understödstiden utmättes, skulle förlängas med den tid, under vilken medlem­ men fullgjort värnpliktstjänstgöring.» Med anledning av Kungl. Majits förslag örn rätt att borträkna sjukdomstid anfördes i propositionen: »Av enahanda skäl som beträffande värnpliktstid erfordras, vid bifall till förslaget örn rätt att borträkna sjukdomstid, en jämkning av bestämmelserna i 23 § om den tid, inom vilken den längsta understödstiden skall utmätas.» Riksdagen biföll förslaget om värnpliktstjänstgöringstiden och i modifie­ rad form Kungl. Majits förslag örn sjukdomstiden. I anslutning härtill fat­ tades beslut om den ändrade lydelse å 23 § fjärde stycket, som för närvarande är gällande. Enligt nuvarande lydelse av 23 § må i den i första stycket omförmälda ti­ den av 12 månader icke inräknas tid, då medlem fullgjort vämpliktstiänst-

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A). 43

göring eller på grund av barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete, samt ej heller tid, då medlem på grund av sjukdom varit förhindrad att utföra sådant arbete. I fråga om sjukdomstid skall emellertid i detta stadgande föreskrivet borträknande av tid ske endast därest sjukdomen i enlighet med de närma­ re bestämmelser, tillsynsmyndigheten utfärdar, blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare. Sjukdom, som icke blivit styrkt på sådant sätt men som kunnat åberopas vid bestämning i tiden av den tidrymd, inom vilken minst tjugusex (eller motsvarande antal) veckoavgifter blivit erlagda, inbegripes icke i de föreskrifter, som givas i 23 § fjärde stycket, något som innebär en viss inkonsekvens. Jämlikt 21 § fjärde stycket skall i det fall, där sjukdom varit orsaken till den sista arbetsanställningens avbrytande eller inträffat ef­ ter dennas upphörande, vid prövning av avgiftsvillkoret bortses från den tid, medlem av sådan anledning varit förhindrad åtaga sig arbete. Därest den tid, under vilken det i det s. k. tidsbestämda avgiftsvillkoret föreskriv­ na antalet avgifter skall vara erlagt, med tillämpning av denna bestämmel­ se förlänges, torde det vara starkt motiverat, att jämväl den tid, som skall läggas till grund för prövningen av frågan, huruvida medlemmen erhållit understöd för högsta i stadgarna medgivna antal dagar, också förlänges och med samma tidrymd. Inskrives i 21 §, såsom styrelsen föreslagit, det stadgandet, att viss tid. under vilken medlem genomgått kurs, skall borträknas vid avgiftsvillkorets prövning, bör man även bortse från samma tidrymd vid beräkningen av det i stadgarna angiva högsta möjliga antalet understödsdagar under en löpan­ de tidsperiod. Såväl ur principiell som ur praktisk synpunkt torde det vara lämpligast, om förlängningen av den i 21 och 23 §§ omförmälda tiden av 12 månader sker efter ensartade grunder. Har sålunda vid prövning av det tidsbestäm­ da avgiftsvillkoret en förlängning av 12-månadersperioden skett, bör också en förlängning av den 12-månadersperiod, på vilken kontrollen av understödstiden baserar sig, äga rum. Härav följer att, om en förlängning av 12månadersperioden icke skett vid avgiftsvillkorets prövning, en motsvarande förlängning ej heller bör ske vid utmätandet av understödsrätten.

Omredigering av 21 §.

Enligt 21 § 4 mom. må vid tillämpning av mom. 1 beträffande medlem, som under mellantider tillhört kassan, allenast tagas i betraktande under­ stöd, som uppburits efter senaste avbrottet i medlemstiden. Dessa bestäm­ melser kvarstå från den lid, då avgiftsvillkoret var formulerat på följande sätt. Understöd från erkänd arbetslöshetskassa utgick till medlem, som ej tidigare uppburit understöd från kassan, endast därest han under de när­ mast före arbetslöshetens inträdande förflutna 24 månaderna lill kassan er­ lagt avgifter, motsvarande 52 veckoavgifter. Hade han tidigare åtnjutit un­ derstöd, skulle han uppfylla kravel alt hava erlagt 26 veckoavgifter under de före arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna. Nu gällande bestämmelser örn avgiftsvillkoret äro utformade utan hän­ syn till tidigare erhållet understöd. Med hänsyn härtill bör 21 § 4 morn. första stycket utgå. Enär vidare andra stycket i 4 mom. med den ändring avgiftsvillkoret undergått numera allenast avser alt begränsa den i 23 § be­ stämda maximala understödst iden i de fall, då överenskommelse, som i 2 mom. sagts, träffats, bör stycket i fråga lämpligen flyttas upp och såsom 3 mom. ingå i paragrafen. Samtidigt ändras nuvarande 3 mom. lill 4 mom.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

Ökning ar den tid, inora vilken karenstid må intjänas.

Jämlikt 22 § må daghjälp icke utgå till medlem för någon dag, med mind­ re han under nästföregående 14 dagar varit arbetslös under sex dagar. Be­ stämmelsen innebär, att medlem, som arbetar nied förkortad arbetstid, som regel kan intjäna karenstiden allenast därest arbetstidsförkortningen är så stor, att arbetstiden inskränkes till tre dagar per vecka. Under dylikt för­ hållande blir nämligen arbetslösheten av den omfattningen, att i en 14-dagarsperiod komma att ingå sex arbetslösa dagar. Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa föreslår en sådan änd­ ring av karensbestämmelserna, att karenstid må kunna intjänas under en tid av 21 dagar, därest arbetslösheten orsakats av driftinskränkning, som dess­ förinnan blivit fastställd. En liknande ändring föreslås av handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa. Förslag rörande ändring av karensbestämmelserna på sätt ovan nämnts behandlades på arbetslöshetskassornas konferens. Enär delade meningar förelågo, gjorde konferensen icke något uttalande i denna fråga. Frågan om ändring av den tid, under vilken karenstid må intjänas, be­ handlades i socialstyrelsens utlåtande den 31 mars 1939 rörande landsorga­ nisationens framställning. Landsorganisationens förslag innebar, att den tid, under vilken karenstiden, sex dagar, må intjänas, generellt skulle ut­ sträckas från 14 dagar till 21 dagar. Socialstyrelsen uttalade att, då arbets­ lösheten varit av så liten omfattning, att en försäkrad behövde tre veckors tid för att komma upp till sammanlagt sex dagars arbetslöshet, behov av understöd från den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen icke förelåge, såvida icke en arbetslöshet av åtminstone något större betydelse föregått ett dylikt korttidsarbete. Socialstyrelsen avstyrkte därför den av landsorganisa­ tionen föreslagna ändringen. Den av träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa och handelsan­ ställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa föreslagna ändringen innebär en ändring av karensbestämmelserna allenast i de fall, då arbetslösheten orsa­ kas av korttidsarbete. Förslaget synes hava framlagts av följande anled­ ning. Förordningen medgiver utgivandet av daghjälp vid korttidsarbete på så sätt, att daghjälp utgår för antalet arbetslösa dagar varje vecka minskat med en. Därest arbetstiden inskränkes till fyra dagar i veckan, föreligger möjlighet för medlemmen att erhålla daghjälp en dag i veckan. Emellertid kan en medlem, som arbetar fyra dagar i veckan, icke med nuvarande ka­ rensbestämmelser bliva berättigad till daghjälp, enär hans arbetslöshet ej har större omfattning än fyra dagar under en 14-dagarsperiod. Man har ansett att, då förordningen eljest medgiver daghjälp vid en till fyra dagar i veckan förkortad arbetstid, karensbestämmelserna skulle utformas på så­ dant sätt, att medlemmen skulle kunna bliva berättigad till daghjälp. Det har vidare framhållits, att på sina håll särskilda underhandsöverenskommelser träffats mellan arbetsgivare och arbetare örn sådan förläggning av arbetstiden, att medlemmarna kunde uppfylla förordningens nuvarande ka­ rensbestämmelser, ett förhållande som icke vore önskvärt. De nuvarande karensbestämmelserna innebära, att daghjälp från den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen i regel icke bör kunna erhållas, därest förkortningen av arbetstiden ej är större än att arbete utföres under fyra dagar per vecka. Att en medlem, som kunnat intjäna karenstid, dock må kunna komma i åtnjutande av daghjälp, synes motiverat, enär han i ett dylikt fall varit arbetslös i sådan omfattning, att han med hänsyn härtill i allmänhet torde vara i större behov av daghjälp från kassan. I detta sam­

Kanal- Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A). 45

manhang bör erinras att arbetstidsförkortning särskilt i vissa fack regelmäs­ sigt tager formen av en minskning av antalet arbetstimmar per dag. Så är lill exempel fallet inom skoindustrien. I dylika fall kan understöd från försäkringen ej utgå. Det synes icke lämpligt att på sätt yrkats göra be­ stämmelserna rörande daghjälp vid förkortad arbetstid sådana, att ojämn­ heterna i understödsrätten bliva större än vad de redan för närvarande äro. Med hänsyn till det anförda finner socialstyrelsen sig böra avstyrka den före­ slagna ändringen av karensbestämmelserna.

Ändrade bestämmelser rörande arbetsbi var intyg.

Jämlikt 25 § skall medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp, då fråga är om arbetslöshet på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, lämna intyg från sin senaste arbetsgivare rö­ rande antalet arbetsdagar under varje period om 14 dagar. Denna bestäm­ melse kvarstår från den tid, då daghjälpen vid korttidsarbete begränsades på så sätt, att under varje 14-dagarsperiod antalet dagar, för vilka daghjälp kunde utgå, skulle minskas med två. Efter år 1937 verkställd ändring regle­ ras daghjälpen vid korttidsarbete på så sätt, att för varje vecka antalet eljest daghjälpsberättigade dagar minskas med en. Bestämmelserna rörande arbetsgivarintygets formulering böra erhålla en däremot svarande utformning. Jämlikt 25 § skall vidare medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp, hos sin senaste arbetsgivare anhålla om intyg, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till att den upphört. Jämlikt 21 § 5 mom. må vid prövning av frågan, om medlem erlagt stadgat antal avgifter till kassan, medlem allenast tillgodoräknas avgifter, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem, eller för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning. Jämlikt dessa bestämmelser föreligger det skyldighet för medlemmen att styrka, att han haft arbetsanställning under tid, för vilken han önskar tillgodoräkna sig erlagda avgifter. Förordningens bestämmelser kunna sägas innehålla, att det lämpligaste sättet för styrkan­ de av innehaft arbete är ingivande till kassan av s. k. arbetsgivarintyg. Hin­ der föreligger emellertid icke att även på annat sätt styrka innehavet av ar­ betsanställning. Avlämnandet av arbetsgivarintyg är sålunda icke obligato­ riskt för erhållande av daghjälp. Sjöfolksförbundet har i skrivelse den 23 augusti 1939 hemställt örn vissa ändringar rörande bestämmelserna om arbetsgivarintyg. Det framhålles att, örn en sjöman slutade en anställning, som gjorde det omöjligt för honom själv att begära arbetsgivarintyg, det borde vara en plikt för befälhavaren eller hans ställföreträdare att utan särskild anmaning utfärda intyget i frå­ ga. Gång efter annan hade det inträffat, att sjömän avmönstrat utan att personligen hava varit närvarande vid förrättningen, enär den skett i annan hamn än där sjömannen blivit kvarlämnad. Sådana fall vore vanligast vid hastigt påkommande sjukdoms- eller olycksfall eller vid »ofrivillig efterseg- Iing». Sjöfolksförbundet hemställer, att i lagen måtte medgivas rätt för exempelvis polismyndighet, konsulattjänsteman och sjömanshusombudsman att utfärda arbetsgivarintyg. Till sist påpekas alt, såsom bestämmelserna i lagens 25 t? vore utformade, sjömän skulle, därest erkänd arbetslöshets­ kassa för dem inrättades, i en rad fall gå förlustiga rätten till understöd en­ dast därför, alt de icke kunnat anskaffa erforderligt intyg. Såsom ovan anförts, föreskriver förordningen icke, att innehavet av ar­ betsanställning skall styrkas uteslutande genom arbetsgivarintyg. Bestäm­

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A).

melserna om arbetsgivarintyg äro icke tvingande. Då laglig skyldighet för arbetsgivare att lämna arbetsgivarintyg icke förefinnes, skulle nämligen svå­ righeter mött för en sådan ordning. En medlem i erkänd arbetslöshetskassa kan därför styrka tid för innehavd anställning även på annat sätt. Behov av någon ändring i förordningen föreligger sålunda icke. För övrigt bör påpekas, att polismyndighet, konsulattjänsteman eller sjömanshusombuds­ man, vilka enligt sjöfolksförbundets framställning skulle erhålla rätt att avgiva arbetsgivarintyg, knappast hava tillgång till uppgifter, som göra det möjligt för dem att styrka den tid, under vilken sjöman innehaft arbetsanställning. Enligt det föregående skall arbetsgivarintyget bland annat utvisa den tid, anställningen varat. Detta är emellertid icke vad man med hänsyn till för­ ordningens bestämmelser vill, att intyget skall belysa. Vid s. k. permitteringar har sålunda förekommit, alt arbetsgivarna i anställningstiden inne­ fattat den tid, en medlem varit tillfälligt arbetslös. Vidare har förekommit, att sjukdomstid inbegripits i anställningstiden. Arbetsgivarintyget bör med hänsyn till den funktion, intyget skall fylla, ändras så, att det avser tid, med­ lem varit i arbete.

Rationaliseringsutredningens förslag om ökning av (leii maximala understödstiden för personer, som fyllt 45 år.

Rationaliseringsutredningen föreslår i sitt betänkande, att i förordningen om erkända arbetslöshetskassor skall införas en bestämmelse av innehåll, att erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp till medlemmar, som utan avbrott tillhört kassan minst fem år samt uppnått i stadgarna angiven ålder, ej understigande 45 år, skall utgå för viss längre tid än den, som fastställts för kassans medlemmar i allmänhet. 1 förord­ ningen bör ock stadgas, anser utredningen, att daghjälp, som utgår under den förlängda understödstiden, ej i något fall får överstiga 4 kronor om da­ gen samt att sådan daghjälp ej heller får överstiga vad medlemmen eljest är tillförsäkrad i daghjälp. Vidare bör i anslutning till stadgandet om understödstidens begränsning tili 156 dagar under loppet av 12 på varandra följande månader upptagas en bestämmelse att, där i kassans stadgar med­ delats sådan föreskrift som ovan sagts, daghjälp till därav berörda medlem­ mar må utgå för ytterligare högst 90 dagar under en tolvmånadersperiod. Tillika bör reglering ske av den rätt, som i förevarande avseende må till­ komma medlem, vilken omedelbart före sitt inträde i kassan tillhört annan erkänd kassa eller sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp. I förordningen bör stadgas, att kassa, som inrättat förlängd understödstid för äldre medlemmar, icke äger att för dessa medlemmar till följd av den längre understödstiden sätta högre avgifter än för kassans medlemmar i all­ mänhet. Utredningen har i anslutning härtill låtit upprätta ett förslag till förord­ ning angående ändring i vissa delar av förordningen om erkända arbetslös­ hetskassor. Enligt utredningens åsikter bör vidare förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor med anledning av utredningens här ifrågavarande förslag undergå en omarbetning. Utredningen uttalar emellertid, att socialstyrelsen i första hand borde hava att verkställa en prövning av de ändringar i fråga om statsbidragsbestämmelserna, som kun­ de påkallas av vad utredningen ovan föreslagit. Något förslag till ändrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 47

lydelse av sistnämnda förordning har därför icke utarbetats av rationaliseringsutredningen. Det bör i detta sammanhang erinras om att landsorganisationen i sin bär förut omnämnda framställning föreslagit, att i 23 § arbetslöshetskasseförordningen måtte införas en bestämmelse, varigenom rätt må kunna med­ givas erkänd arbetslöshetskassa att till person, som varit medlem i kassan under minst fem år och som fyllt 45 levnadsår, utbetala understöd för längre tid än för övriga medlemmar. Det framhölls också som önskvärt, att för dylika medlemmar antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret måtte kunna sättas lägre än för övriga medlemmar. Såsom motiv för en dylik ändring anfördes, att detta äldre medlemsklientel hade svårigheter, speciellt efter en omfattande och längre tids arbetslöshet, att kunna erhålla ny arbetsanstallning och sålunda hade större arbetslöshetsrisk än de yngre medlemmarna i kassan. Socialstyrelsen vill till en början vitsorda, att den företeelse, som rationaliseringsutredningen i detta sammanhang tager sikte på, nämligen svå­ righeten för de något äldre att, då de bliva arbetslösa, erhålla nytt arbete, är förtjänt av stor uppmärksamhet från samhällets sida. Den har också observerats i många andra sammanhang än det, som varit utgångspunkt för rationaliseringsutredningens här behandlade förslag. Inom en hel del yrkesområden har exempelvis vid förarbeten till avgiftsberäkningar för er­ kända arbetslöshetskassor konstaterats, att arbetslöshetsfallen för personer över 45 år i allmänhet äro av längre varaktighet än för yngre personer. Detta är för den av arbetslöshet drabbade medborgaren, som i dessa åldrar ofta bär ansvaret för sin familjs försörjning, en källa till ekonomiska be­ kymmer. Åtgärder från samhällets sida för att i möjligaste mån undanröja eller lätta dessa bekymmer torde vara väl motiverade. Sålunda bör man ge­ nom en intensifierad arbetsförmedling samt genom upplysningsverksamhet inom arbetsgivarnas led söka i görligaste mån eliminera de här berörda svå­ righeterna. Förslag syftande bland annat till intensifierad arbetsförmedling för vissa äldre framlades även av utredningen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen numera ställts under statlig ledning, föreligga vida större möjligheter än tidigare att på detta område åstadkomma resultat. Dylika åt­ gärder kunna emellertid som regel endast få en begränsad omfattning, och även om desamma vidtagas, torde ett hjälpbehov, som i de enskilda fallen är större än det eljest förekommande, kvarstå för den åldersgrupp, som åsyftas i rationaliseringsutredningens och landsorganisationens förslag. Den tanke, som legat bakom rationaliseringsutredningens förslag i denna punkt, torde sannolikt kunna sammanfattas på följande sätt. Arbetslösheten hade för de något äldre en i viss mån annan struktur än för de yngre. Enär arbetsgivare i regel alltid sökte undvika avskedanden av de äldre, bleve arbetslöshetsfallens antal färre än bland de yngre. De äldres svårigheter att nyorientera sig på arbetsmarknaden jämte en viss förefintlig obenägenhet hos arbetsgivarna alt nyanställa äldre gjorde arbetslöshetsfallen långvariga. Detta medförde, alt understöden för de äldre oftare än för de yngre bleve begränsade av understödstidens maximering. Den totala arbetslösheten, mätt i antalet arbetslösa dagar, vöre knappast större bland de äldre än bland de yngre. En förlängning av understödstidens längd för de äldre vore där­ för allenast en anpassning av understödstiden med hänsyn till den för de äldre karakteristiska strukturen i arbetslösheten. Avvägdes förlängningen i understödstidens längd på lämpligt sätt, innebure förlängningen allenast, att försäkringens effektivitet (understödda dagar i förhållande till arbets­ lösa dagar) bleve lika stor för de äldre som för de yngre. De ovan relaterade tankegångarna återspegla givetvis allenast schematiskt

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A).

de på detta område synnerligen skiftande förhållandena. Enligt socialstyrel­ sens uppfattning föreligga ur vissa synpunkter motiv för en dylik differen­ tiering av understödstiden. Styrelsen vill emellertid omedelbart avstyrka in­ förandet i försäkringen av en understödst^, uppgående till icke mindre än

246 dagar, motsvarande omkring ?'U år, under loppet av 12 på varandra

följande månader. Det är att märka, att i flertalet nu verksamma kassor den längsta enligt stadgarna medgivna understödstiden uppgår till 120 da­ gar. Icke någon kassa har kunnat åstadkomma de ekonomiska förutsätt­ ningarna för att i stadgarna intaga den enligt förordningen längsta möjliga understödstiden, nämligen 156 dagar. På grund härav saknar man erfaren­ het av hur en så lång understödsperiod som 246 dagar skulle verka inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Då kassorna ålagt sig eller blivit ålagda återhållsamhet i fråga örn ut­ nyttjande av de möjligheter beträffande understödstiden, som redan nuva­ rande förordning erbjuder, synes det styrelsen vara naturligt, att man ifrå­ gasätter det lämpliga i den förlängning av understödstiden, som rationaliseringsutredningen föreslår, så länge kassorna icke blivit i tillfälle att mera allmänt införa en längsta understödstid av 156 dagar. Såvitt för närvarande kan bedömas, synes från de synpunkter, som framkomma vid ett hänsyns­ tagande till en naturlig samverkan mellan de olika hjälpformerna för av arbetslöshet drabbade, det icke vara lämpligt att utsträcka understödstiden inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen över ett halvt år. Av dessa skäl anser sig socialstyrelsen, innan tillräcklig erfarenhet på detta område samlats, icke kunna tillstyrka rationaliseringsutredningens här ifrågavaran­ de förslag. Styrelsen vill framhålla, att inom ramen av nu gällande bestämmelser hinder icke föreligger att differentiera understödstidens längd, så att äldre erhålla längre maximal understödstid än de yngre. Den maximala under­ stödstiden måste dock alltid hållas inom den nu medgivna ramen. Genom­ förandet av en längre understödstid för de äldre kan härvid lämpligen givas den formen, att för dessa hildas en eller flera särskilda klasser. Rationaliseringsutredningen föreslog vidare, att bestämmelser skulle in­ föras i förordningen, vilka förhindrade, att den för de äldre förlängda un­ derstödstiden skulle få medföra en förhöjning av avgifterna för dessa. Där­ est redan nu förefintliga möjligheter att differentiera den maximala under­ stödstiden för de äldre utnyttjas genom att för dem inrättas särskilda klas­ ser, torde denna fråga erhålla en naturlig lösning. Enär varje klass skall så vitt möjligt ekonomiskt bära sig själv, få avgifterna givetvis anpassas med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Då emellertid den här föreslagna förlängningen av maximala understödstiden tänkts utgöra en an­ passning av försäkringen på så sätt, att försäkringens effektivitet för de äldre blir densamma som för de yngre, följer härav, att olika avgifter icke behöva ifrågakomma. Det gäller härvid att i varje särskilt fall bedöma, hur stor förlängningen av understödstiden hör vara för att här berört syfte skall uppnås. 1 detta sammanhang måste också frågan om regler för klassvalet ägnas vederbörlig uppmärksamhet.

Ändringarnas ikraftträdande.

Ändringarna i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor synas böra träda i kraft snarast möjligt, lämpligen den 1 juli 1941. Då emellertid i vissa kassor svårigheter av organisatorisk art kunna tänkas hindra utbeta­ lande av barntillägg redan från denna tidpunkt, bör stadgas, att kassa må

Kungl. Maj:ts proposition nr 214 (Bilaga A). 49

kunna påbörja utgivandet av barntillägg vid senare tidpunkt, dock senast den 1 januari 1942. Med hänsyn till de omständigheter, som utgjort motiv till styrelsens förslag om barntilläggs införande, synes längre uppskov icke böra medgivas. Vad ändringarna i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshets­ kassor angår, måste, därest ovanstående regler lagfästas, barnh]läggsbidraget kunna utgå från den 1 juli 1941, enär kassa då har legislativ möjlighet att påbörja utgivandet av barntillägg. De nya grunderna för daghjälpsbidraget böra lämpligen jämväl träda i kraft den 1 juli 1941, vilket innebär, att de skola tillämpas på kassas kostnader för daghjälp, utgiven på grund av arbets­ löshet från och med den 1 juli 1941. Detta förutsätter, att kassorna i sin rapportering och bokföring skilja på understöd, utbetalat för. arbetslöshet under första halvåret, och understöd för senare tid. Några svårigheter att göra en dylik uppdelning möta emellertid icke. Vid bestämmandet av daghjälpsbidragets storlek för år 1941 bör det antal understödda dagar per med­ lem och år, som är en av utgångspunkterna för beräkningarna, fastställas för hela året. Därefter bör den procentsats, som de gamla statsbidragsgrunderna giva, tillämpas för understöden under första halvåret, medan den procentsats, som skall gälla enligt de nya grunderna, tillämpas för under­ stöden under det senare halvåi’et.

I detta ärendes slutliga handläggning hava, förutom undertecknade, del­ tagit byråcheferna Bexelius och Nyström samt t. f. byråcheferna Berggren och Ringenson. Protokollsutdrag, utvisande skiljaktiga meningar av herrar Bexelius och Jerneman, bifogas. Stockholm den 24 januari 1941.

Underdånigst

KARL J. HÖJER.

Tor Jerneman.

bihang lill riksdagens protokoll 19H. I sami. Nr 21-1. 8

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

Socialstyrelsens författningsförslag.

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

11 §.

Medlem av-------------sitt medlemskap. Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föran­ leda, beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda, bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan. Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i stadgarna för viss kassa be­ stämmelse intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken varit för­ hindrad att erlägga avgift före den i stadgarna eljest angivna tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan, vilket beslut dock icke blir gällande, förrän det godkänts av tillsynsmyndigheten.

17 §. 1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva understöd dels i form av ett för dag beräknat belopp benämnt daghjälp, dels i form av ett för barn utgående tillägg till dagh jälp, benämnt barntillägg. Understöd må vidare utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och flytt­ ningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort. 1 annan form än nu sagts må understöd icke utgivas av erkänd arbets­ löshetskassa. 2 mom. Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn under 16 år, vilket är kvrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket på av tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet. Efter samma grunder må barntillägg utgivas till gift försäkrad för andre makens barn före äktenskapet. 3 mom. Daghjälp och barntillägg må, såvida omständigheterna därtill för­ anleda, helt eller delvis utgivas i naturaförmåner.

18 §. Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös näst före­ gående eller efterföljande vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbets­ löshet åtnjuter avlöning.

19 §. Medlem av------------ till kassan. Därest medlem till följd av särskilda omständigheter skulle vara förhindrad att personligen inställa sig hos arbetsförmedlingen å tid, som åligger honom för erhållande av daghjälp, må medlemmen kunna efter medgivande av till­ synsmyndigheten verkställa arbetsansökan och förete intyg härom på sätt tillsynsmyndigheten i varje särskilt fall föreskriver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 214. (Bilaga A). 51

Intyg, varom i första och andra styckena förmäles, skall bevaras bland kassans handlingar.

20 §.

2 mom. Barntillägg utgår med 60 öre om dagen för varje till sådant tillägg berättigat barn. I daghjälp och barntillägg må icke tillhopa utbetalas högre belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 1 mom. första stycket angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund härav minskas, skall barn­ tillägget nedsättas eller helt innehållas. Summan av daghjälp och barntillägg må överstiga sex kronor om dagen. 3 mom. Är medlem------------ 1 mom. sägs. Kassa äger — —- — tillförsäkrade daghjälpen. 4 mom. Erkänd arbetslöshetskassa--------— är vanligt. Har sådan-------------fortsatta bedrivande. Den i------------ 18 dagar.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa — — — tolv månaderna. Därest tillsynsmyndigheten-------- — än tjugu. Villkoret att------------ örn daghjälp. Den tolvmånadersperiod, inom vilken det föreskrivna antalet avgifter skall vara erlagt, skall förlängas med den tid under perioden, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, då medlem intill högst sex veckor före och högst sex veckor efter barns­ börd avhållit sig från förvärvsarbete, då medlem på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig arbete varvid dock. örn medlemmen utfört arbete efter sjukdomens upphörande, denna regel skall tillämpas endast därest sjukdomstiden på sätt tillsynsmyn­ digheten föreskriver blivit styrkt genom intyg av legitimerad läkare, då medlem bevistat kurs, vartill anslag utgår från staten, landsting eller kommun, dock att förlängningen i detta fall må avse högst sex månader. Med avseende å berörda villkor skall vidare iakttagas, att arbetslösheten, då medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet och till följd härav på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd från understöd, skall anses hava inträtt först vid avstängningstidens slut. Där medlem — — — å honom. 3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt vad i 2 mom. sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med under­ stöd, som utgives av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen eller medgivandet avser. 4 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 mom. må beträffande medlem, som med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast kunna tagas i betraktande avgifter, som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden.

22 §.

Daghjälp må-------------kunnat utgå. Erkänd arbetslöshetskassa — — — äga giltighet. Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning, då medlem, som är berättigad till daghjälp, antingen erhåller arbete för högst aderton dagar

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A).

eller på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring, bevistande under högst sex månader av kurs, vartill bidrag utgår från staten, lands­ ting eller kommun, eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp eller avvisar erbjudet lämpligt arbete och till följd härav enligt bestäm­ melserna i 15 § första stycket avstängts från understöd samt omedelbart efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp. Innesluter understödsförening —------ regelbundet förekommer.

23 §. Daghjälp må----------- följande månader. Ej må----------- nittio dagar. Har medlem-----------tillgodoräknas honom. Därest den period, inom vilken det föreskrivna antalet avgifter skall vara erlagt, med stöd av 21 § förlängts med tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, då medlem med hänsyn till barnsbörd avhållit sig från förvärvsarbete, då medlem på grund av sjukdom varit förhindrad att åtaga sig förvärvs­ arbete, då medlem bevistat kurs, skall den period, inom vilken den längsta understödstiden eljest skall be­ räknas, förlängas med sådan tid.

25 §. Medlem, vars arbetsanställning upphör, skall hos sin arbetsgivare anhålla om intyg, utvisande den tid, medlemmen utfört arbete, och orsaken till an­ ställningens upphörande. Där medlem ansöker örn daghjälp på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, skall han hos arbetsgivaren anhålla om intyg rörande antalet arbetsdagar varje vecka. Er­ hållet intyg skall, då ansökan örn understöd göres, av medlem överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 53

Förslag till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om er­ kända arbetslöshetskassor, utgår till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

2 §.

Daghjälpsbidrag utgår----------- särskilda bestämmelser. Barntilläggsbidrag utgår för kalenderår med belopp, motsvarande sjuttio­ fem procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg under året.

6 §.

Antalet årsmedlemmar —-------med tolv. Genomsnittliga daghjälpsbeloppet under visst år motsvarar sammanlagda beloppet av för året utbetalad daghjälp, dividerat med hela antalet under­ stödda dagar under samma år. Har daghjälp utgått med mindre än tre kro­ nor, skall vid beräkningen av det genomsnittliga daghjälpsbeloppet så anses, som om daghjälpen utgjort nämnda belopp. Antalet understödda----------- samma år.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A)

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (ur 265) om statsbidrag till erkiinda arbets­ löshetskassor.

Antal ' Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika under­ j antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor stödda dagar per medlem 3.00 3.25 3.50 3.75 4.00 4.25 4.50 4.75 5.00 5.25 5.50 5.75 6.00

1.50 0.0

1.75 5.4 O.o — — — — — ___ ___ ___ - ___

2 9.6 4.7 O.o — — ___ ____ _ ___ ___ ___ _ _

2.25 13.2 8.5 4.2 0.0

2.50 16.4 11.7 7.6 3.8 0.0 — — — ___ ____ ___ _ ___

2.75 19.2 14.6 10.6 6.9 3.4 0.0 — ___ ___ ___ ___ ___ ___ 3 21.7 17.2 13.2 9.6 6.3 3.2 0.0 ____ ___ ___ ___ ___ ___ 3.25 24.0 19.6 15.6 12.1 8.8 5.8 2.9 O.o — ___ ___ ___ 3.50 26.2 21.7 17.8 14.3 11.1 8.2 5.4 2.7 0.0 — ___ ___ ___

8.75 28.1 23.7 19.8 16.4 13.2 10.3 7.6 5.0 2.6 O.o ___ ___ ___

4 30.0 25.6 21.7 18.3 15.1 12.3 9.6 7.1 4.7 2.4 0.0 — ___

4.25 31.7 27.3 23.5 20.0 16.9 14.1 11.5 9.0 6.7 4.4 2.3 0.0 _

4 60 33.3 28.9 25.1 21.7 18.6 15.8 13.2 10.8 8.5 6.3 4.2 2.2 O.o

4.75 34.8 30.5 26.7 23.3 20.2 17.4 14.8 12.4 10.2 8.0 6.0 3.6 2.0

5 36.2 31.9 28.1 24.8 21.7 18.9 16.4 14.0 11.7 9.6 7.6 5.7 3.8

5.25 37.6 33.3 29.5 26.2 23.1 20.4 17.8 15.4 13.2 11.1 9.1 7.2 5.4

5.50 38.9 34.6 30.8 27.5 24.5 21.7 19.2 16.8 14.6 12.5 10.6 8.7 6.9

9 52.4 48.2 44.5 41.3 38.4 35.7 33.3 31.0 28.9 27.0 25.1 23.4 21.7

10 55.2 51.1 47.4 44.2 41.3 38.0 36.2 34.0 31.9 30.0 28.1 26.4 24.8

21-26 75.0 70.9 67.4 64.3 61.4 58.9 56.5 54.4 52.4 50.5 48.7 47.1 45.5

Särskilda bestämmelser: a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 26, beräknas procenttalet genom att 26 multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21—26 dagar med — , där n beteck­ nar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana, som direkt framgå ur tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procentta­ len, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika av­ stånd sker avrundning uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214. (Bilaga A). 55

Utdrag av socialstyrelsens protokoll.

Utdrag ar protokoll, hållet hos K. Socialstyrelsen den 24 januari 1941.

Socialstyrelsen beslöt att avgiva underdånig skrivelse med utredning och förslag till ändringar i lagstiftningen om erkända arbetslöshetskassor av det innehåll registraturet utvisar. Från beslutet voro byråchefen Bexelius och t. f. byråchefen Jerneman av skiljaktig mening.

Byråchefen Bexelius anförde: Beträffande anordningen med barntillägg.

Jag är ense med socialstyrelsens majoritet i fråga om införandet av barn­ tillägg inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och om den praktiska utformningen av förslaget utom beträffande en detalj. Jag finner nämli­ gen, att jså starka principiella skäl tala mot att man låter dubbelt barntilllägg utgå för samma barn i de fall, då båda föräldrarna äro arbetslöshetsförsäkrade och samtidigt understödsberättigade, att jag ej kan tillstyrka förslaget i denna del. Jag vill erinra örn att det här är fråga örn ett huvud­ sakligen av allmänna medel bekostat understöd. Några praktiska svårig­ heter, som icke gå att övervinna, torde näppeligen komma att uppstå vid ett förbud mot dylikt dubbelunderstöd. En föreskrift att barntillägg, om båda föräldrarna äro understödsberättigade, endast må utgivas till fadern skulle lämpligen kunna genomföras på följande sätt. Kassorna åläggas att, innan barntillägg över huvud utbetalas, avfordra den försäkrade skriftlig uppgift, örn dennes make är arbetslöshetsförsäkrad och i så fall om han är arbetslös och understödsberättigad. Vidare meddelas den försäkrade, att han har att lämna uppgift om sådant förhållande, därest det skulle uppkom­ ma under löpande understödstid. Det är visserligen sant, att man icke härigenom erhåller fullständig säkerhet mot missbruk, men det torde vara ganska lätt för kassorna att stickprovsvis kontrollera de av medlemmarna lämnade uppgifterna. Inom de flesta lokalavdelningar äger redogöraren för övrigt god kännedom om medlemmens enskilda förhållanden. En verklig kontroll å den av mig förordade föreskriften skulle man erhålla genom att för kassornas lokala redogörare införa anmälningsskyldighet till socialre­ gistret av utgående barntillägg och skyldighet att inhämta uppgift därifrån, innan dylikt tillägg utbetalas. En så omfattande apparat förefaller dock att vara onödig för vinnande av tillräcklig säkerhet för att bestämmelsen skall bliva effektiv.

Beträffande regleringen av rutten att välja daghjälpsklass.

I likhet med socialstyrelsens majoritet anser jag det vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas till förhindrande av ett ur ekonomiska synpunkter för kassan olämpligt klassval. De befogenheter för tillsynsmyndigheten, som socialstyrelsens förslag innebär, finner jag vara lämpligt avvägda. Styrel­ sen har emellertid lämnat öppen frågan, örn tillräckligt stöd för utövande av dessa befogenheter finnes redan i bestämmelserna i 70 § understödsförcningslagen eller örn uttrycklig föreskrift i ämnet bör införas i 4 § förord­ ningen örn erkända arbetslöshetskassor. Jag kan för min del ej finna, att statsmakterna med den något ändrade formulering i 70 § understödsföreningslagen i förhållande till vad som tidigare stadgades i 4 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor avsett att på en avgörande punkt lägga nya

56 Kungl. Maj.ts preposition nr 214. (Bilaga A).

befogenheter i tillsynsmyndighetens hand. Skulle detta ha varit avsikten, hade den säkerligen föranlett ett klargörande uttalande härom i motiveringen. Att nu tolka in en väsentligt ändrad betydelse i lagrummet torde därför ej kunna komma i fråga. Ostridig! är att ingen tänkt sig, att 4 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor i sin tidigare lydelse erbjöd möjlighet för tillsynsmyndigheten att framträda gentemot kassorna med sådana krav på reglering av klasstillhörigheten, som socialstyrelsen nu avser att lägga i tillsynsmyndighetens hand. Jag vill även erinra om att en dylik befogen­ het för tillsynsmyndigheten gentemot kassorna utgör ett allvarligt ingrepp i kassornas rätt att i enlighet med förordningens bestämmelser fritt utforma försäkringsskyddet för medlemmarna. Jag tvekar väl ej att förorda anord­ ningen men anser det vara självfallet, att en så viktig befogenhet för tillsyns­ myndigheten måste komma till klart uttryck i författningstexten. Skulle man gå på den av socialstyrelsen ifrågasatta vägen att tolka in den önskade befogenheten för tillsynsmyndigheten i de befintliga bestämmelserna i 70 § understödsföreningslagen, skulle den önskade befogenheten jämväl komma att gälla för tillsynsmyndigheten över sjukkassorna. Även om en sådan befogenhet där icke för närvarande skulle komma till användning, torde enbart möjligheten härtill komma att uppväcka starka betänkligheter hos sjukkassornas ledningar och medlemmar.

T. f. byråchefen Jerneman anförde:

Ehuru jag i likhet med socialstyrelsens majoritet hyser betänkligheter mot att upphäva den nuvarande gränsdragningen mellan kontantunderstöden från arbetslöshetskommittéerna och daghjälpen från de erkända arbetslös­ hetskassorna, kan jag icke bortse från det faktum, att vissa arbetslöshetskassemedlemmar, särskilt i de större städerna, kunna bliva i ett oavvisligt behov av kompletterande understöd utöver det, som kassan kan lämna ho­ nom, även efter det kasseunderstödet gjorts effektivare i enlighet med social­ styrelsens förslag. I särskilt svår situation torde understundom den råka, som har bundit sig för relativt betydande kostnader för bostadsändamål. Då nu huvudparten av alla de hjälpfall, där understödsbehovet uppkommit på grund av arbetslöshet, kommer att hänvisas till arbetslöshetskommittéema, torde det vara föga lämpligt att tvinga hjälpbehövande arbetslöshetskassemedlemmar till fattigvården. Socialstyrelsen hade därför enligt min mening bort föreslå en sådan ändring av 48 § av kungörelsen angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, att hyreshjälp skulle kun­ na tilldelas medlem av erkänd arbetslöshetskassa, vilken åtnjuter daghjälp. För att förebygga eventuella missbruk av denna möjlighet att erhålla kom­ pletterande hjälp från arbetslöshetskommittéerna borde föreskrivas, att hy­ reshjälp till dylik person skulle utgå endast i ömmande fall och då han styrker genom intyg från erkänd arbetslöshetskassa, att han under löpande och under nästföregående månad uppburit daghjälp för sammanlagt ett visst minimiantal dagar (exempelvis 40).

Ur protokollet:

T. HESSLER.