angående bestri¬ dande av kostnaderna för värnplikt slån
Kungl. Majus proposition nr 243.
1 Nr 243.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående bestridande av kostnaderna för värnplikt slån; given Stockholms slott den 9 maj 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet avel' försvarsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Av det vid propositionen nr 16 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning om värnpliktslån fogade utdraget av statsrådsprotokollet folden 1 augusti 1940 framgår, bland annat, att sociala försvarsberedslcapskommittén vid framläggandet av sitt förslag i ämnet utgått från att lånen i fråga skulle utgå ur en för ändamålet särskilt bildad fond, »värnpliktslåne fonden», vilken skulle förvaltas av statskontoret med biträde, såvitt rörde de särskilda lånen, av länsstyrelserna. Erforderliga medel för fonden skulle enligt kommitténs förslag anvisas över riksstaten i form av förslagsanslag, som för budgetåret 1940/41 uppskattningsvis beräknats till 5,000,000 kronor. Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 243.
un ii
2 Kungl. Majis proposition nr 243.
Gentemot detta förslag framfördes vissa erinringar av statskontoret och riksräkenskapsverket i dessa myndigheters i ärendet avgivna remissutlåtanden.
Statskontoret framhöll sålunda, att den tillämnade värnpliktslånefondens budgetmässiga konstruktion icke närmare angivits av kommittén. Man hade emellertid tänkt sig att det anslag, varmed fonden skulle finansieras, skulle givas karaktären av förslagsanslag. Under sådana förhållanden och då fondens uppgift närmast vore att råda bot för tillfälliga missförhållanden, syntes det statskontoret principiellt riktigast, att fonden konstruerades såsom en diversemedelsfond på sätt som skett med den med värnpliktslånefonden i vissa avseenden likartade mödrahjälpsfonden.
Riksräkenskapsverket uttalade som sin åsikt, att anslaget till bestridande av värnpliktslån jämlikt gällande budgetprinciper borde erhålla karaktären av reservationsanslag. Därest utbetalningar av värnpliktslån skulle bliva påkallade, innan det visat sig möjligt att närmare beräkna medelsbehovet i och för uppförande av särskilt anslag för ändamålet å tilläggsstat, syntes utbetalta belopp böra avföras från det under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, upptagna förskottsanslaget för försvarsberedskapens stärkande i allmänhet (Vilh). Därigenom vunnes även den fördelen, att man icke för det dåvarande behövde taga ställning till den svårbedömda frågan, huruvida och till vilket belopp avskrivningsanslag eventuellt kunde behöva anlitas.
För egen del föreslog jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet och i anslutning till riksräkenskapsverkets yttrande, att utbetalade värnpliktslånebelopp under innevarande budgetår tillsvidare skulle få avföras från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m., varefter frågan örn anvisande av ett särskilt anslag för ändamålet å tilläggsstat kunde med säkrare utgångspunkter upptagas vid budgetårets slut; lämpligast syntes vara, att utbetalningarna utginge av förskottsanslaget till Försvarsväsendet i allmänhet: Löpande utgifter (IV: G: b). Frågan örn bildande av en särskild värnpliktslånefond syntes vid sådant förhållande icke böra upptagas förrän i nämnda sam manhang, varav följde, att statskontoret icke för det dåvarande syntes behöva påläggas någon egentlig förvaltningsverksamhet med avseende å värnpliktslånen; denna syntes tillsvidare helt kunna omliänderhavas av länsstyrelserna. Emellertid syntes det för enhetlighets vinnande lämpligt, att länsstyrelsernas förvaltningsverksamhet i förevarande avseende ägde rum under statskontorets överinseende.
Riksdagen (tredje särskilda utskottets utlåtande nr 5, sid. 4; urtima riksdagens skrivelse nr 29) anslöt sig till vad sålunda föreslagits, varefter Kungl. Maj:t den 31 augusti 1940 utfärdade förordning om värnpliktslån (nr 824). I anslutning härtill fann Kungl. Maj:t genom beslut samma dag gott dels ställa det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 uppförda förskottsanslaget till Försvarsväsendet i allmänhet: Löpande utgifter (Gb) till statskontorets förfogande, att av statskontoret disponeras i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut, dels anbefalla statskontoret att av nämnda förskottsanslag, under titel »Vämpliktslån», till
3 Kungl. Majus proposition nr 243.
länsstyrelserna på rekvisition utbetala erforderliga belopp för utlämnande enligt omförmälda författning av värnpliktslån, vilka lån skulle i statskontorets och länsstyrelsernas räkenskaper bokföras såsom diverse medel, dels ock föreskriva, att, därest värnpliktslån uppsagts till omedelbar betalning, på grund av sådan uppsägning återbetalat belopp skulle av statskontoret till godoföras nämnda förskottsanslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har avsikten varit, att frågan örn värnpliktslånerörelsens definitiva finansiering skulle upptagas vid innevarande budgetårs slut, och jag anhåller nu att få underställa nämnda fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Ur budgetteknisk synpunkt torde den för värnpliktslånens finansiering erforderliga investeringen böra äga rum i fonden för låneunderstöd, enär de för ändamålet investerade medlen icke skola användas i en fortgående lånerörelse utan redan vid investeringen förutsättas skola automatiskt återbäras i den mån utlämnade lån inbetalas.
Beträffande frågan örn den erforderliga kapitalinvesteringens storlek för innevarande budgetår får jag erinra, att hittills utlämnats värnpliktslån till ett sammanlagt belopp av omkring 5,000,000 kronor. Intill utgången av budgetåret torde man kunna räkna med ett sammanlagt medelsbehov för värnpliktslån av 6,000,000 kronor. För reglering av de utgifter för värnpliktslånen, som avförts å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m., och för lånerörelsens finansiering intill utgången av nu löpande budgetår torde därför såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 böra äskas ett reservationsanslag å 6,000,000 kronor.
Då det kan förväntas, att de särskilda hjälpbehov, vilkas tillgodoseende avses med värnpliktslån, komma att förefinnas jämväl under budgetåret 1941/42, torde det vara lämpligt att redan nu särskilda medel för ändamålet anvisas för nämnda budgetår. Storleken av denna medelsanvisning är i nuvarande läge helt naturligt svår att närmare fastställa. Försiktigheten bjuder att icke räkna med ett alltför knappt belopp. Jag förordar, att medelsbehovet beräknas till 4,000,000 kronor. Skulle detta belopp icke räcka till för utlämnande av lån i önskvärd omfattning, torde ytterligare medel få äskas å tillläggsstat.
Yad slutligen angår frågan örn erforderlig avskrivning av de i det föregående berörda kapitalinvesteringarna, torde chefen för finansdepartementet i annat sammanhang komma att framlägga förslag i sådant hänseende.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels till Värnpliktslån såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av ......... kronor 6,000,000;
dels ock till Värnpliktslån såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av .......................................... kronor 4,000,000.
4 Kungl. Marits proposition nr 243.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Stockholm 1941. K. I.. Beckmans Boktryckeri.