med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och bank¬ rörelse m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1 Nr 108.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 108-

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Förslag

till

Lag

örn fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för Konungen att medela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 20 juni 1941 (nr 428) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-B RAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, SKÖLD, ERIKSSON,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa utomordentliga förhållanden, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda fullmaktslag är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda förhållanden, med vilka man i nuvarande läge måste räkna.

Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande 15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan skulle kunna lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som anses mest betryggande, har Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda fullmaktslag genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld.

Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag den 20 juni 1941 (nr 428), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1942.

I framställning till Kungl. Majit den 5 februari 1942 ha fullmäktige i riksbanken — enär nämnda kungörelse enligt fullmäktiges mening under nuvarande förhållanden borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av juni 1942 och då det i fullmaktslagen lämnade bemyndigandet för Konungen att jämväl i övrigt utfärda särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. borde bibehållas även i fortsättningen — hem-

Departements-

chefen.

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

ställt, att lagen måtte erhålla förlängd giltighetstid, förslagsvis till och med den 30 juni 1943.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 12 februari 1942 yttrat sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till bankofullmäktiges framställning.

Den möjlighet att efter lägets krav anpassa reglerna för riksbankens verksamhet, som ifrågavarande fullmaktslag innefattar, kommer uppenbarligen att vara erforderlig även efter utgången av juni 1942. Jag förordar därför, att lagen förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.

Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

427397. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.