med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tand- vårdskostnader ra. ra.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 117.

/

Nr 117.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader ra. ra.; given Stockholms slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami. Nr 117.

494 42

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse ar 1 § och 2 § 1 moni. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tand värd skostnader m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § oell 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m. skola erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

Där barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som landsting anordnat med bidrag av statsmedel, åligger det den kommun, inom vilken barnet är mantalsskrivet, att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgift, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall utgå för barnet.

Ar barnet varken obemedlat eller mindre bemedlat, äger kommunen uttaga nämnda avgift av vederbörande målsman. Avgiftsbelopp, för vilket kommunen ej äger uttaga ersättning, skall icke vara att anse såsom fattigvård.

2§-

1 mom. Har kommun anvisat till fattigvård ej hänförliga medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna, äger kommunen, enligt vad nedan i detta moment närmare sägs, erhålla ersättning av staten med hälften av kommunens kostnader i sådant hänseende.

Statsbidrag utgår för inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare, vilka genom intyg från vederbörande fattigvårdsmyndighet styrkt sig vara obemedlade, för avgifter, som avse:

1) behandling, som erfordras till avhjälpande av akuta tandbesvär;

2) uttagning av tänder, som ej kunna eller böra bevaras;

3) andra kirurgiska ingrepp, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas;

4) nödvändig behandling av tänder, som böra bevaras;

5) behandling av tandköttssjukdomar och andra inflammationer i munhålan;

6) röntgenundersökningar, som befinnas nödvändiga; samt

7) tandvård på medicinska grunder enligt intyg av tjänsteläkare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

Kungl. Majlis proposition nr 117.

3 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Förut denna dag Ilar Kungl. Maj:t beslutit till riksdagen avlåta proposition (nr 116) angående anslag till folktandvården för budgetåret 1942/43.

I ett särskilt avsnitt av nämnda proposition behandlas frågan örn meddelande av tandvård åt barn, som fullgör skolgång annorstädes än i sin hemort. Det framhålles såsom den mest praktiska utvägen att sådan tandvård meddelas barnet i anslutning till dess skolgång. Förutsättning härför vore emellertid, bland annat, att skyldighet förelåge för barnets mantalsskrivningskommun att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften för barnet.

I samband därmed meddelade jag min avsikt att senare anmäla förslag till de ändringar i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m., som vore erforderliga för att dylik skyldighet skulle kunna anses åligga vederbörande kommun.

Anledningen till att för vinnande av nyssnämnda syfte ändring behöver vidtagas i 1938 års förordning är följande. I 1 § första stycket förordningen stadgas, att, om landsting med bidrag av statsmedel anordnat folktandvård inom kommun, det åligger kommunen att till landstinget erlägga de årliga behandlingsavgifter, vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, belöpa å till regelbundet deltagande i folktandvården anmälda barn inom kommunen. Skyldigheten att erlägga behandlingsavgifter avser sålunda endast den kommun, inom vilken folktandvården är anordnad. Har barn, som fullgör skolgång annorstädes än i sin hemort, deltagit i tandvård, som ordnats under skolans medverkan, kan hemortskommunen sålunda för närvarande ej åläggas svara för behandlingsavgiften.

I anledning härav har förslag till ändring av nämnda förordning upprättats.

Enligt det upprättade förslaget skulle 1 § första stycket så ändras, att, örn barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som landsting anordnat med bidrag av statsmedel, det skulle åligga den kommun, inom

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

vilken barnet vore mantalsskrivet, att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften för barnet.

Det föreslagna stadgandet i 1 § första stycket blir enligt 3 § förordningen tillämpligt jämväl där folktandvården anordnats av stad, som icke deltager i landsting.

De ändringar, som enligt förslaget vidtagits i 1 § andra stycket förordningen, äro av allenast redaktionell innebörd.

Enligt 2 § 1 mom. första stycket förordningen utgår statsbidrag, därest medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna anvisats av kommun, »varom i 1 § förmäles», d. v. s. kommun, inom vilken folktandvård anordnats. Med hänsyn till de i förslaget vidtagna ändringarna

1 1 § har i förslaget även nyssnämnda stycke så till vida ändrats, att de nyss citerade orden utgått. För att vinna överensstämmelse mellan 1 och

2 §§ har slutligen bestämmelserna i 2 § 1 mom. andra stycket örn statsbidrag till tandvård för inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare ändrats att avse inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare.

De nu föreslagna ändringarna i förordningen synas böra träda i kraft den 1 juli 1942.

Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 moni. förordningen den 3 juni 1938 {nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvår(^kostnader m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.